Skip to main content

Full text of "Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige"

See other formats


PURCHASED FOR THE 

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 

FROM THE 

CANADA COÖNCIL SPECIAL GRANT 



FOR 

EGONOMIC HISTORY 



Digitized by the Internet Archive 

in 2010 with funding from 

University of Toronto 



http://www.archive.org/details/historisktgeogra02stoc 



■vr..3 



HISTORISKT-GEOGRAFISKT OCH STATISTISKT LEXIK 



orvER 



SVERIGE. 



Andra Bandet. 



STOCKHOLM, 

Expeditionen af Konversations-Lexikon, 

Trångsund N:o 8, 2 tr. upp. ^Hl 



I 



Ha 



^■»eta .^ 




AU3 1 7 1967 



S^TOCKHOLM, 

Lrvckt lioi .! oh. Beck mun, 
1860. 



v—w 






c.*) 



Vj 



Calix elf. Flod uti Norrbotten, upp- 
rinner från fjällen ur sjön Ladjojaur 
och bildar derpå sjöarna Pajtasjaur, 
Olmosjaur och Linajaur eller Kaalas- 
jaur och flyter först i sydöstlig, sedan 
i rakt sydlig rigtning ned till Bottni- 
ska Viken, der floden faller ut i Bred- 
viken, '/^ rail från Neder-Calix kyrka. 
Den stora elfvens bifloder äro Kaitom- 
elf, från Kaitom-Träsk, och Lina-elf, 
som upprinner på Kaitom-fjiillet och i 
nedra loppet heter Angeså-elf. Calix- 
elf företer derjemte ett märkvärdigt för- 
hållande, som eljest högst sällan före- 
kommer, eller en s. k. bifiircation, i det 
Calix-elfveu och den dermed parallelt 
löpande Torneå-elfven vid den punkt, 
der den förra gör sin afvikelse åt sö- 
der, förenas genom Tärende-elf, som 
sålunda tillhör bägge floderna, hvilket 
också gifvit Agardh anledning att räkna 
bägge dessa systemer till Torneå elfvens 
stora dal. 1 sitt nedra lopp bildar 
Calix-elfveu de sjölika utvidgningarna 
Räcktjerf och Kamtuuge-Träsk. Höjden 
öfver hafvet är vid Ofver-Calix 153 fot, 
breddefi på en del ställen ända till 510 
alnar, hela längden, ifråu Linajaur, om- 
kring 38 rail. Elfven har mänga och 
långsluttande forssar, men blott få verk- 
liga vattenfall. 

Calix, Neder-. Socken i Calix fög 
deri af Norrbottens län, genorafluten af 
Calix elfvens nedra lopp, har en areal 
af 439,205 tunnland, af hvilka 38,000 
äro sjöar och kärr. Kusten mot hafvet 
omgifves af en vacker skärgård. Utom 
den redan närada Calix-elfven har sock- 
nen åtskilliga smärre vattendrag, bland 
hvilka Sangis- och Töre-åarne äro de 
vigtigaste, tillika med ett antal sjöar, 



här, som öfver allt i Norrland, kallade 
träsk och tjärna)'. Bland de större 
öarna vid kusten märkas Rånön och, 
Bergön, af hvilka den sistnämda till, 
hälften räknas till Råneå socken. Nå-( 
gra berg af betydenhet förekomma icke' 
åt hafs-sidan; men uppe i socknen fin- 
uas många ansenliga sådana: särskildt 
namnes Raggdynan mellan Töreå och 
Månsbyu. Socknens näringar äro åker- 
bruk, boskapsskötsel, tjärubränning och 
fiske. I slutet af 17 00-talet bestod 
Neder-Calix socken af 52^,2 mantal 
och hade 2,80 invånare; f. n. består 
socknen af 66'V24 oförmedlade mantal 
och beboddes 1856 af 6,342 invånare., 
Socknen hade samma år både fasta^jpch' 
ambulatoriska skolor; i den förra u'nder- 
visades af 2 examinerade och 1 oexa- 
minerad lärare 5 6 gossar och 25 flic- 
kor, i den ambulatoriska af 1 oexami- 
nerad lärare 24 gossar och 19 flickor, 
medan 2 gossar bivistade allmänt lä- 
roverk och 468 gossar samt 493 flic- 
kor undervisades i hemmet. Sås^^m i 
saknad af undervisning uppgifvas 18 
gossar och 14 flickor. — Neder-Calix 
socken utgör ett konsistorielt pastorat 
af i:sta klassen i Vesterbottens Tredje 
kontrakt af Hernösands stift. Kyrkan, 
9 mil från Luleå, vid Galix-elfvens östra 
strand, är af sten, utan torn, och lärer 
först vara anlagd i 14:de århundradet, 
ehuru det antages, att något kapell re- 
dan förut funnits härstädes; år 1595 
nedbrann kyrkan med prestgården, men 
återställdes och har sedan varit flera 
gånger reparerad. Några egentliga märk- 
värdigheter finnas icke i kyrkan, ora 
man undantager de vanliga minnestaf- 
lorna öfver Carl XI och XII, som träf- 
fas i alla Norrlands kyrkor, tillika med 



*) De namn, som icke återfinnas under C, sökas under K. 
II. 



i „'*^ sJpallx, Öfver.. 

Gustaf IILs tal vid revolutionen 1772. 
Ett epitajW^i^io' finnes öfver kyrkoher- 
den Birger Erici, sota underskref Upp- 
sala möte 1593 och är den Herr Börje, 
som af- Carl IX fick 8 tunnor korn år- 
l'gen till frukost, eftersom han klagade 
deröfver, att hans hustru icke ville be- 
stå honom frukost. — Inom socknen 
har ett kopparverk, Erik^berg, varit 
bearbetadt först på 1690-talet, sedan 
17 69, men åter blifvit nedlagdt. Kalk- 
brott upptogs 1778 på de i hafvet be- 
lägna holmarna Hvitgrundet och Lut- 
skäret och innehades 1781 af prof., 
kapit. Meidercreutz. Ar 1764 upptogs 
en mineralbrunn '/g mil från kyrkan 
och kallades Eriksnäs. Bland sågver- 
ken i socknen märkes Björkfors (se 
denna artikel). Socknen har icke många 
forntidsminnen, dock är Eyssanies härj- 
ningståg 1716 och 17 17 i friskt minne. 
Carl XI reste igenom socknen 1119 4, 
Adolf Fredrik 17 52. — Från Neder- 
Calix kyrka är nyligen en väg uppbru- 
ten på östra stranden af Calix elf till 
Ofver-Morjerfsby, der denna väg sam- 
manträffar med den, som går från Tore 
gäst^ifvaregård på vestra sidan af elf- 
ven,'.till Öfver-Calix kyrka. — Adress: 
Neder-Calix. 

Calix, Öfver-. Socken i Calix fög- 
deri af Norrbottens län, genomfluten af 
Calix-elf, har en areal af 794,610 tunn- 
land, af hvilka 50,000 äro sjöar och 
kärr." Socknens egentligen bebodda del 
ligger n. och n. v. om kyrkan, som 
ligger på en i Calix-elfvens utvidgning, 
«jön Räcktjerf, utskjutande udde. Sock- 
nen har åtskilliga smärre sjöar och iu- 
neslntes på alla sidor af berg, hvilka 
dock icke äro synnerligen märkliga, om 
icke derföre, att man på de högre bland 
dem ser solen hela natten vid midsom- 
marstiden. I Hödingsberget, 7 mil of- 
vanför kyrkan, skall blyerz hafva varit 
bruten, och trodde man sig på 1780- 
talet der hafva funnit silfvermalms-anled- 
ningar. Näringsfången äro desamma 
som i Neder-Calix. Socknen, som år 
1784 bestod af 16 hemman och hade 
1,229 invånare, består nu af 'i^^'^%^^ 
oförmedlade mantal med 2,796 invän, 
och afskiljdes 1644 som en egen soc- 
ken från Neder-Calix. Enligt ett Kuu- 



Gapellshainu. 

gabref af den 21 Juli 1854 äro åtgär- 
der vidtagna för att af åtskilliga till 
Öfver-Calix, Öfver- Torneå och Pajala 
församlingar hörande byar och hemman 
bilda en särskild kapellförsamling (Kor- 
pilombola), hvartill Kiksens Ständer an- 
slagit 3,000 rdr rrat till kyrkobyggnad 
och 2,000 rdr samma mynt till inköp 
af boställe åt predikanten. Ölver-Calix 
hade 1856 fast skola med 1 examine- 
rad lärare, som undervisade 17 gossar 
och 20 flickor, samt arobulatorisk dito, 
hvari 32 gossar och 2 2 flickor njöto 
undervisning; i allmänt läroverk under- 
visades 2 gossar, i hemmet 325 gossar 
och 322 flickor. — Öfver-Calix utgör 
ett konsistorielt pastorat af 2:dra klas- 
sen i Vesterbottens Tredje kontrakt af 
Heruösands stift. Kyrkan, af trä, 13 
mil från Luleå, anlades 1630, var ka- 
pellkyrka 1637 och har varit moder- 
kyrka från 1644; hon nedbrann 1690, 
men uppbyggdes åter samma år; några 
inärkvärdigheter finnas icke i kyrkan. 
Afven socknen saknar märkvärdigheter, 
dock ihogkommer nian äfven här Kys- 
sarnes blodiga påhelsning Jultideu år 
1716. — Sommaren är här vacker med 
ljusa nätter, hösten och vintern svåra; 
i December äro dagarne så korta, att 
man knappt 2 timmar middagstiden 
ser att läsa utan ljus. — Det lärer för 
närvarande vara fråga om att i Calix- 
socknarna anskaÖa jord åt ett antal 
Tyska nybyggare, som ämnat utvandra 
till Amerika, men hvilkas uppmärksam- 
het i stället blifvit fäst på det Svenska 
Norrland. — Adress: Neder-Calix. 

Calix. Fögderi uti Norrbottens län, 
innefattar Öfver- och Neder-Calix samt 
Råneå, Jockmocks och Gellivare sock- 
nar och beboddes 1856 af 18,276 per- 
soner. 

Capelisliamu. God hamn, vid nord- 
vestra kusten af Gotland, uti Hangvar 
socken, '/^ mil från kyrkan, der en an- 
senlig hafsvik skjuter inåt landet. På 
östra sidan om Capellshamn anträfi'a3 
korallstränder, hvilka bestå af hvit och 
grå klapper, »och hvar sten är intet 
annat än en korall eller Madrepora», 
säger Linné i sin »Gotländska Resa». 
Hamnen erhöll 1827 förmånen af fri 



Carlanda. 

import- och exporthandel med lofgifna 
varor. 

Carlanda {Karlanda). Socken i 
Wärmland, Nordmarks härad, 12'/, mil 
v. n. v. från Carlstad, har en areal af 
38,672 tunnland, hvaraf 2,780 äro 
sjöar och kärr. En del af socknens 
östra del gränsar till sjön Stora Gla; 
den omgifves för öfrigt af Jernskog i 
norr, Östvallskog och Holraedal i ve- 
ster samt Silbodal i söder. Af de tal- 
rika vattendragen inom socknen har 
sjön Einnen aflopp åt norr. Socknen, 
som 1856 hade 2,516 invånare, är an- 
nex till Holmedals konsistoriela pasto- 
rat af 2:dra klassen i Nordmarks kon- 
trakt af Carlstads stift. Kyrkan, af 
trä, var en gammal redkyrka och ora- 
nämnes af Fernow såsom stående efter 
Digerdöden. — I socknen ligger Löf- 
stadfors jernbruk. — Om åtskilliga sed- 
vänjor i denna och de till Holraedals 
pastorat i Öfrigt hörande socknarna 
berättas följande: »Seden vid bröllopp i 
och begrafniiigar i denna och nästgrän- 
sande socknar, hörande till Holraedals 
pastorat, är den, att gästerna förblifva 
samlade i 2 — 4 dygn, då det ätes, sof- 
ves och supés. Den fordom brukade 
brudkronan, af silfver, är urmodig vid 
bröllopp, emedan bruden nu i stället 
utstyres med hvarjehanda låiiadt osmak- 
ligt prål. Vid bröllop dansas mycket, 
ty dans är allmogens käraste tidsför- 
drif. En så kallad brölloppsskål går 
omkring i bröUoppslaget, då till brud- 
folket penningar insamlas, hvilket upp- 
går stundom till flera 100 riksdaler. 
Fordora reste de nygifta från hus till 
hus i den socken, der de hade sitt 
heravist, och eraottogo, jemte god fäg- 
nad med mat och bränvin, gåfvor af 
ull, lin och andra förnödenheter. — 
Mankönet kläder sig i gråa vadmals- 
rockar och mörka underkläder. Qvin- 
norna begagna mest hemväfda kläder, 
men stundom äfven utländska tyger, 
till och med siden. De efterapa alla 
moder på sin klädedrägt. — Allrao- 
gens lynne är trögt, makligt och myc- 
ket envist. I allmänhet sakna de ord- 
ningssinne och oratanka, handla och 
vaudla gerna, äro föga händiga, men 
dyrlejda. Sällau namnes någon vid sitt 



^^^y^^ ^ 



Carlbéf^: 

rätta naran, ty hvar (|g4i yi .får sitt 
öknaran. Kloka . gubbar '^ch gummor 
anlitas ofta, och ^trock samt vidske- 
pelse bibehålla sig." Så måste man 
skjuta Påskaftonen, stryka kors med 
tjära på fähusdörrarna, spotta när hä- 
sten skakar sig och icke lerana en dö- 
dad orm obegrafven. Grofva lagbrott, 
hemgäng, mord och rån äro sällsynta. 
Rättegångslystnaden har på sednare 
åren tilltagit, sedan förliknings -kom- 
raittéer blefvo inrättade. Man stäm- 
mer likt och olikt, i förmodan, att för- 
likningsmännen kunna bilägga det.» 

Carlberg. Kongl. lustslott och ka- 
dettskola, kallad »Krigsakademi», i Sol- 
na socken och Danderyds skeppslag af 
Stockholms län, utgjorde fordom ett 
hemman, kalladt Bålstompta, hvilket, 
tillika med hemmanen Lundby och Ör- 
by i Solna socken, donerades till riks- 
amiralen Carl Carlsson Gyllenhjelm, 
som der anlade ett herresäte och kal- 
lade stället Carlberg. Han påbörjade 
den nuvarande slottsbyggnaden 1637, 
men hann icke att fullborda den. Efter 
hans död 1650 innehades Carlberg af 
hans arfvingar till 1669, då rikskan- 
sleren Magnus Gabriel De la Gardie 
inköpte det för 25,000 rdr specie. Att 
egendomen efter honom en tid varit 
kallad Magnusherg, lär vara origtigt; 
detta naran skall grefven hafva gifvit 
åt en af honom bebyggd lägenhet å 
hemmanet Glisbo i Flo socken, som 
hörde till hans grefskap Leckö. Grefve 
Magnus fulländade slottet och anlade 
trädgården, men sålde godset 1680 till 
riksmarskalken Johan Gabriel Stenbock, 
hvilken omkring 1690 måste afträda 
Carlberg till kronan, som allt sedan 
dess disponerat egendomen. 

Sedan den af konung Adolf Fredrik 
på hans egen bekostnad 17 48 inrätta- 
de kadettskolan i Stockholm blifvit 1756 
flyttad till Carlskrona, och Gustaf III:s 
plan att på Ulriksdal inrätta en ka- 
dettskola blifvit om intet genom kon- 
ungens död, upprättade hertig Carl, 
sedermera kon. Carl XIII, på Carlberg 
en sådan skola under benämningen 
akademi. Uti September månad 1792 
utnärades till en början 50 kadetter, 
af hvilka 10 voro bordpager, 22 ka- 



* .*??" 



Carlberg:. 



detter . fiiiin ;.Carlskroaa och de öfriga 
andra ' mindre beroedl^dft- ynglingar, 
hvilka med. lärare. •och- befäl (I major 
och 2 kapitentrf) ställdes under inse- 
ende. '»6 generalraajor Piper som guver- 
nör och öfverste Nils Croustedt som 
viceguvernör. För inrättningen vidto- 
gos åtskilliga behöfliga byggnader, der- 
ibland två 3 våningar höga flyglar på 
östra och vestra sidorna om slottet. 
Den ena af dessa flyglar inreddes till 
logeraenter, till handtverks- och sjuk- 
rum ra. ra., den andra till boningsrum 
för guvernören , befälet och lärarne, 
matsalar ra. ra., hvaremot sjeltva slot- 
tet apterades till lärosalar för klasser- 
na, bibliothek, danssal och andra erfor- 
derliga rum. Akademien stod först 
under förvaltning af en direktion; men 
17 94 tog hertig Carl sjelf högsta inse- 
endet öfver densamma, och efter åt- 
skilliga förändringar ställdes inrättnin- 
gen 1811 under öfverstyrelse af en 
kansler. Enligt Kongl. Reglementet af 
den 8 April 1799 och deri vidtagna 
fötftndringar, sednast genom Kongl. 
Brefvet af d. 18 Januari 18 T) O, består 
nu akademiens öfverstyrelse af kansler 
med kanslers-sekreterare. Befälet och 
staben utgöras af en guvernör, en ma- 
jor, en qvartermästare, en adjutant, en 
kamrer, en kassör, en slotts-inspektör, 
en kamraarskrifvare, en bibliothekarie, 
en läkare och en väbel. Kompagni- 
ötaten utgöres af 2 kompagnichefer, 6 
ord -arie och 2 extra-kompagni-office- 
rare; lärarestaten af 5 informations- 
officerare, 4 lektorer och 1 adjunkt 
samt 9 lärare i åtskilliga ämnen, till- 
lika med 5 extra-lärare. Härtill kom- 
mer ytterligare en särskild s. k. betje- 
ningsstat. Intill hösten 1821 bestod 
akademien af 4 klasser, med samtidig 
flyttning från den ena till den andra, 
men sedan 1821, då läroverket indela- 
des i två afdelningar, den Nedra och 
den Ofra, blef flyttningen fri; för när- 
varande utgöra klasserna 4, af hvilka 
de två lägsta äro hufvudsakligen af- 
sedda för den humanistiska bildningen, 
de bägge högre för den militära. Krigs- 
akademiens inkomster uppgingo 1856 
till 113,660 rdr bko (deraf statsanslag 
38,456 och influtna pensions -afgifter 
70,092), hvaremot utgifterna uppgingo 



Carlberg* 

till 116,901 rdr bko. Korpsen bestod 
den 31 December 1855 af 184 och 
d. 31 December 1856 af 192 kadetter. 
Pensions-afgiften för de betalande ut- 
gjorde år 1856 en summa af 396 rdr 
bko. Högsta antalet kadetter, som får 
mottagas, är 200, deraf 180 betalande 
och 20 frikadetter; men tio af dessa 
sistnämda få delas i s. k. halfbetalande. 
Dessutom få 2 kadetter antagas på 
Riddarhusets och en på den s. k. No- 
réenska Fondens bekostnad. 

Carlbergs slott saknar icke histo- 
risk märkvärdighet. Efter reduktionen 
beboddes det stundom af Carl XI och 
oftare af hans gemål, Ulrika Eleonora 
den Äldre, som afled på Carlberg den 
26 Juli 1693 och stod lik derstädes. 
Från denna tid berättas i Loenboms 
Samlingar till Carl XLs Historia, l:sta 
Delen, en tilldragelse, hvilken vi här 
meddela : 

»Landshöfdingen, hofmarskalken ra. 
m. grefve Axel Lilljes enkegrefvinna, 
Maria Elisabeth Stenbock, Kongl. rå- 
dets va. m. grefve Johan Gabriel Sten- 
bocks syster, var hofmästarinna hos 
drottning Ulrika Eleonora och stod hos 
henne i mycken nåd samt behandlades 
icke såsom undersåte, utan såsom en 
kär och trogen vän. Under den tid, 
som drottningens lik var på Carlberg, 
låg denna hofmästarinna sjuk i Stock- 
holm. Hon hade' en liten hund, vid 
namn Camillo, den hon mycket hållit 
af. En natt, då kapitenen vid Kongl. 
Gardet, Stormcrantz, hade sin vakt hos 
det Kongl. liket på Carlberg, hände 
sig, att en sorgvagu ifrån hofvet, med 
facklor omkring och förespänd tvänne 
par hästar samt ett fruntimmer uti, 
kom farandes, hvilket strax rapportera- 
des till kapitenen vid vakteu, som, då 
han såg vagnen komma och stanna 
utanför stora trappan vid slottet, gick 
ut för att taga emot den, som satt i 
vagnen; och när han såg, att det var 
hofmästariunan Stenbock, den han kän- 
de, och att hon hade sin lilla hund, 
Camillo, på armen, tog han henne i 
handen och förde henne trappan upp- 
före samt släppte henne in uti den sa- 
len, der drottningens lik stod, men 
stadnade sjelf utanför i förstugan. När 
hofmäatarinnan varit någon stund inne 



Carlberg. 

hos liket, och kapitenen började undra 
af hvad orsak hon dröjde der så länge 
allena, föll det honom in af nyfikenhet 
att se genom nyckelhålet in i salen, 
der hon var, och fick då se, som han 
tyckte, hofmästarinnan och drottningen 
slå tillsaramans vid ett fönster i salen 
och talas vid, der vid han blef så för- 
skräckt, att han strax begynte spotta 
blod; han rapporterade likväl allt detta 
dagen efter till konungen. Den för- 
menta hofmästarinnan kom sedermera 
icke tillbaka utur salen, utan hon, till- 
lika med vagn, hästar och hela ekipa- 
get, försvann utur de närvarandes åsyn, 
utan att någon kunde säga, hvart allt- 
sammans tog vägen. Före sin död be- 
rättade kapiten Storracrantz, att då 
han vid trappaTi tog den förmenta hof- 
mästarinnan i handen, har hennes hand 
varit liksom en svamp. Bemälte kapi- 
ten dog tre dagar deretter; men hof- 
mästarinnan, som låg sjuk i Stockholm 
och om denna händelse på Carlberg 
icke egde någon kunskap, afled G vec- 
kor efter Hennes Maj:ts död. — Denna 
händelse är så mycket mer märkvärdig, 
som hela den pä Carlberg kommende- 
rade vakten sett vagnen, hvaruti den 
förmenta hofmästarinnan kom åkande, 
och derom rapporterat kapitenen; hvar- 
till kommer, att när konungen sjelf 
derom erhöll kunskap, skola ordres blif- 
vit vid Kongl. Gardet utgifna, det in- 
gen skulle understa sig derom tala eller 
denna händelse utsprida.» 

Sedan Stockholms slott afbrunnit 
den 9 Maj 1697, flyttade konungen, 
Carl XII, med enkedrottningen och 
hela Kongl. familjen till Carlberg, der 
Carl XII:s syster Hedvig Sophia den 
2 Juni 1698 förmäldes med hertig Fre- 
drik af Holstein. — På Carlberg för- 
varades också Carl XILs lik, då det 
från Norge hemfördes till Stockholm; 
det kungliga liket inträffade på Carl- 
berg den 26 Februari 1719, — Fre- 
drik I och Ulrika Eleonora den Yngre 
vistades ofta på Carlberg; men seder- 
mera hafva sällan kungliga personer 
bebott detta slott. — Under Carlbergs 
kungsgård lyda följande lägenheter, som 
tillsammans utgöra 4 mantal, nämligen 
torpet Ekelund, lägenheten Ingenting, 



CArlbérg. 5 

torpen Stenbrottet och Norrfecka, lä- 
genheten Tomtebod», lägenheten Yog- 
devreten, värdshUf6et»Stallmästargården, ^ 
jerate några s. k. ))lott4r»).* 

Carlberg, Carlsberg eller Carlsborg. 
Ett af hertig Carl, sedan Carl IX, an- 
lagdt »hertigsäte» på Tingvalla-ön, der 
Carlstads domkyrka nu står. Hertig- 
sätet byggdes ungefär vid samma tid 
som Carlstad (1584) erhöll sina stads- 
privilegier af hertig Carl, hvilken stund- 
om vistades der samt derifrån utfär- 
dade flera ijref och privilegier, »Det 
är väl troligt, — säger Fernow, — 
att, ehuru gården var byggd af trä, 
han icke dess mindre efter den tidens / 
sed var vacker, emedan alla härader i ■ 
Wärmland skulle underhålla honom både 
utan och inan, hvarför han ock fram- 
deles för oss visar sig såsom ett' vär- 
digt landshöfdingesäte». Så underhöll 
t. ex. Wisnums härad taket på östra 
sidan af salen och inredningen med 
spjäll, spisel och 6 stolar; Elfdalen höll' 
hälft i köket och 2 stolar; Fryksd-äleVi 
höll vestra kammaren med byggnad, 
tak, fönster, spjäll, spisel och lås samt 
en stol och ett grönt sattinsbordkläde; 
Kihls härad höll 2 stolar, sängkläder i 
en säng, spisel och spjäll i en kamma- 
re; Olme härad höll en sal och förnäm- 
sta kammaren; Jösse härad bagarstu- 
gan ech 2 andra rum, o, s. v. — Olof 
Christophersson till Degeberg och Går- 
stad var 1606 ståthållare och höfvits- 
man öfver Wärmland, Carlstad och Carl- 
bergs gård, på hvilken också Bo Rib- 
bing (f 164 0) satt i samma värdighet. 
Wärmland hörde imellertid från 1634 
till lö38 under Örebro landshöfding- 
döme; men det sistnämda året, då man 
misstänkte W^ärmland för upproriska 
stämplingar, tillsattes i Carlstad en sär- 
skild landshöfding, hvilken dock icke 
qvarstadnade längre än till 1654, då 
Wärmland återförenades med Nerike, 
Först 177 9 fick Wärmland åter sin 
egen landshöfding i Carlstad, 



Carlbprg. 

Se Karlberg. 



Sätesgård i Wärmland. 



Carlbergs och (justafsbergs koppar- 
rerk. En ansenlig possession, belägen 



Carlberg. 



Carlevi>Runs<en. 



i Jeiiitland vid Åreskutan, omkring 10 
mil från Östersundj, i Kalls, Ahre, Un- 
dersåkcrs och Mörsills socknar, utgöres 
dels af bruks-,, dels af landtegendom. 
Brukseigendomen består af två smält- 
verk, Husa och Slagså, samt af flera 
grufvor och skärpningar. Smältverken 
hemta sin malm hufvudsakligen från 
tväune grufvefält, Bjelkes och Gustafs 
eller Fröå. Det förra ligger på norra 
sluttningen af Areskiitan och har bland 
andra skärpningar Bjelkesgrufvan, upp- 
täckt 1740 och bearbetad sedan 1746, 
samt Bernhardsgrufvan, upptäckt 1857; 
det sednare grufvefältet, på sydöstra 
sidan om Areskutan, utgöres af Gustafs 
grufva med flera andra skärpningar. — 
Kopparverkets landtegendom innefattar 
eu areal af 244,440 tunnland. Verket 
har sitt hufvudkontor vid Husa i Kalls 
socken, der ett corps-de-logis finnes 
uppfördt, hvilket äfven är fallet vid Mo 
hemm;ui och vid odaltorpet Ede i Un- 
dersåkers socken. Vid Sunds-strömmens 
utlopp i Kallsjön har bruket en större 
fiiftladig såg och derjemte åtskilliga 
kolhus och magasiner. Kopparverkets 
värde kommer sannolikt att icke obe- 
tydligt höjas genom den nya kommu- 
nikationsled, som för ett af ständerna 
beviljadt anslag om 244,500 rdr rmt 
och af Norges storthing likaledes bevil- 
jade 58,500 speciedaler är under utfö- 
rande från Östersunds stad genom sjö- 
arna Storsjön, Liten, Östra och Vestra 
Kalla och Anjen samt vidare landvägen 
förbi Suul till Vaerdalsören vid Trond- 
bjems fjord. — Vid Carlbergs och Gu- 
stafsbergs kopparverk brötos 1857 16,692 
sk'tt malm, och vid smältverken tillver- 
kades 1,956 sk^tt viktualievigt skärsten 
samt af denna 276 skS 5 IS 15 ^ 
råkoppar, som leranade 263 skit 1 I IS 
6 S viktualievigt garkoppar eller 329 
skS 9 IS 2 S stapelstadsvigt, — Kop- 
parverket har särskild kapellkyrka, som 
tillhör Uiidersåkers pastorat af Jämt- 
lands Norra kontrakt. — Gustafsbergs- 
eller Hjerpe-bolag är det äldsta bland 
dessa kopparverk, men fick 17 47 en 
concurrent i Henådals- eller Carlbergs- 
bolaget, hvilka bägge 17 52 förenades 
till det nuvarande Carlbergs och Gu- 
stafi eller Gustafsbergs kopparverk. 



Carleby, Ö. och V. Socknar i Mal- 
möhus län. Se Karaby. 

CarleTi-Runsteu. En märkelig run- 
ristning vid Carlevi gård uti Wickleby 
socken på Öland, hvars ristning man 
trott skola förvara minnet af kon. Erik 
Ejegods hämdetåg till Öland raot As- 
björn Jarl derstädes, hvilken år 1086 
mördat kon. Knut den Helige, Eriks 
broder, inför altaret i Odense kyrka. 
Att inskriften skall handla om detta 
krigsfåg mena Broocman, Langebek, 
Tuneld m. fl. Man har öfversatt in- 
skriften som följer: nDen krönte ur 
krönta landet i Danmark, Thotils tel- 
ning, månde vredgas på en ryggstark 
rånesman, hvilkens trötta vålnad tråkar 
i denna hög och är vägvisare för många 
slagna fiender. De flesta i krigsflockar- 
na följde hans lik. Denna sten är satt 
efter Sibe Udson, jordad i högen. Krigs- 
folket satte honom på denna ö.» Lilje- 
gren läser inskriften, — hvilken är ett 
fornnordiskt Drottqiicedi efter alla kon- 
stens reglor, som följer: 

] + /ulhtn : Uht : l)in9 : fulhfu : 
flaiftr : vifx |>at : maiftttr : 
tax^at : tulka : f rufjar : 
traukr : t : f oimfr : Ijuki : 
munttt : rai|> : rif ar : va^a : 
rukftarhr : t : ^anmarhu : 
fantils : iarmun kruntar : 
iirkrontart : lanti. 
Stan : öar . fatt : aifttr : Bibi : apa : fun: 
fullar : i : in 1)0 tö : ltf>i : fali : at . u : 
taufa. 

och öfversätter: »Vålnaden af den säll- 
skapssälle (anföraren), det största fiendt- 
liga folkslags förödare, — de flesta veta 
det, — ligger gömd i denna hög; drif- 
tiga kämpen från grundare (lägre) lan- 
det (hvi) månde han ej råda öfver Ven- 
dils fruktbara tegar i Danmark. — 
Denna sten var satt efter Sibbe Udson 
o. s. v. — I ättehögen vid denna run- 
sten har man funnit ett utmärkt vac- 
kert spänne, aftecknadt i Sjöborgs Sam- 
lingar, II, pag. 15, flg. 5 2, 5 3, 5 4. — 
Strax norr om Carlevi by flnnas åtskil- 
liga andra fornlemningar, om hvilka vi 
hänvisa till Ahlqvists Ölands Beskrifn., 
II, 2, pag. 229. Enligt samma förf. 
är Carlevi-stenen af granit, 2 '/^ alnar 



Carl Oustaf. 



Carl Ciiustafs stad. 



hög, 1 — 1 '/4 aln bred på h varje sida 

och 4 alnar i omkrets. Han står i 

kanten af en rund, till åker uppbruten 
ättehög. 

Carl (justaf. Socken i Marks härad 
af Elfsborgs län, liar en areal af 14,187 
tunnland, deraf 2,3bi) äro sjöar och 
kärr. Socknen är annex till Kongsä- 
ters pastorat i Marks och Bollebygds 
kontrakt af Göteborgs stift. Socknen 
kallades förut Skedeskaimna, irien erhöll 
den '2i Sept. ISifS tillstånd att utbyta 
detta nauin mot det nuvarande. Folk- 
numraern uppgifves för 1856 till 1,022 
personer. Socknen hade samma år am- 
bulatorisk skola med 1 oexaminerad 
lärare, som undervisade 40 gossar och 
45 flickor; i hemmet undervisades 34 
gossar och 41 flickor, medan 4 gossar 
och 3 flickor saknade undervisning; eu 
följd af »ovilja och försummelseu, som 
det officielt upi)gifves. — 1 socknen 
ligger säteriet Stackenäs. — Se vidare 
Kongsäter. — Adress: Borås. 

Carl Gustaf. Socken i Torueå fög- 
deri af Norrbottens län, belägen på 
Torneå elfs Svenska strand, I8V2 ™^' 
från Luleå stad och norrut från Hapa- 
randa, beboddes 1856 af ;^,188 invan, 
och bestod af 21"/,2 8 oförmedlade 
mantal. Socknen, som fordom utgjorde 
Carunge kapellslag till Neder- Torneå 
socken, blef den 18 December 17 82 
afskiljd från denna socken och förvand- 
lad tiil regalt pastorat samt utgör nu 
ett sådant af 3:dje klassen i Vester- 
bottens Fjerde kontrakt af Hernösands 
stift. Kyrkan, af trä, ligger vid Tor- 
neå elf och uppfördes 1745 under nam- 
net Carunge kapell. I socknens am- 
bulatoriska skola undervisades 1856 af 
1 examinerad lärare och 1, som der- 
jemte var klockare och orgelnist, till- 
saramans 58 gossar och 46 flickor, me- 
dan 1 gosse hade undervisning i all- 
mänt läroverk, t gosse och 1 flicka 
undervisades i hemmet samt 161 gos- 
sar och 122 flickor saknade undervis- 
ning. — Adress: Haparanda. 

Carl Gustafs stad. Gevärsfaktori 
och jernbruk uti Forss socken och Ve- 
ster-Rekarne härad af Nyköpings län. 



Bruket är beläget vid norra ändan af 
Eskilstuna stad, och manufakturverket 
grundlades af konuq^g Carl X, som ut- 
färdade priviiegiöT dera för F. Rade- 
macher från Riga \f)hi, och hvilka j^ri- 
vilegier utvidgades åren 1656,' -1658 
och 1659. Verket erhöll jord vester 
om åu och omfattade den areal, eoni 
nu upptages af Eskilstuna Fristad och 
Ny-stad, samt försågs med en ansenlig 
mängd underlydande, hemman. Efter 
Kademachers död kom det åter till kro- 
nan, blef 1688 upplåtet åt Port och 
Dassau, sednare ät Lagersparre, hade 
redan 1721 47 verkstäder, hvaraf 19 
der från hörjan betintliga, »uppdrogs» 
1731 åt fru Woynarowski, såldes af 
henne 17 39 till Rothoff och dennes 
bror Ridderhoff samt förblef länge i 
denna slägt. Ar 1770 eller 177 1 af- 
yttrades en del lägenheter till den ny- 
bildade Eskilstuna Fristad; men verket 
hade ännu omkring 17 80 två härdar 
med en ämneshammaie, 4 brännståls- 
ugnar, 5 knipp- och 5 spikhararar, till- 
verkade stål, spik, bultjern och åtskil- 
liga redskap, erlade hammarskatt ^f 
400 sk'5 smide och disponerade flera 
hemman. Från bergsrådet B. F. Rot- 
hofl' återköpte kronan åren 1812 och 
1813 verket, der ett gevärsfaktori an- 
lades 1814, sedan krono-gevärsfaktoriet 
vid Söderhamn blifvit nedlagdt och åt- 
skilliga dervarande arbetare flyttade till 
Carl Gustafs stad. Gevärsfaktoriet ställ- 
des under en särskild kommitté, i hvilken 
statsrådet grefve C. Lagerbring förde 
ordet. Verket stod sedan någon tid 
under Krigs-kollegium, men fick 1824 
sin egen direktion, från hvilken upp- 
sigten 1846 öfvergick till general-fält- 
tygmästaren. Från år 1836 uppfördes 
ny faktoribyggnad af sten, der omkring 
200 personer vanligen sysselsättas. Un- 
der loppet af 1856 tillverkade faktoriet 
2,605 gevär (deribland 1,479 af 1845 
års modell, resten nya pistoler, rainié- 
gevär o. s. v.) samt reiTlade^ 2,954 st. 
infauterigevär. Geviirspriset utgjorde 
22 rdr 2 sk. 11 rst. banko. Styres- 
mannen pä stället är vanligen en artil- 
leri-officer. Särskild brukskyrka fanns 
till år 1741. — Kronan är likaledes 
egare af Carl Gustafs Stads Qvarnverk, 
anlagdt på Gredby egor, och för hvil- 



Carlltotin. 



Carlsborf. 



két 100 tunnor spannmål erläggas i år- 
ligt Srrende. 

Carlholm. Jern\)rué. uti Örbyhus 
härad och Wessland socken af Uppsala 
län, vid Tierps-åns utlopp, hade 17C8 
I hammare, 2 härdar, 1 masugn, 1 
sågqvarn, allt på Pinnarångers säteris 
egor. Bruket har allt ifrån början till- 
hört slngten De Geer, som 1728 här 
först anlade en masugn, ditflyttad från 
Leufsta, och 17 35 äfven stångjernsbara- 
mare, ditflyttad från Hilleboda; mas- 
ugnen har sedan blifvit flyttad till U- 
tansjö. Bruket tillverkar i medeltal 
omkring 1,4 skS af tackjern från 
Wesslands och Utansjö masugnar och 
exporterar sin tillverkning fråu Snattra 
lastplats, öster om Tierps-åns utlopp. 
Under egendomen brukas Finnarånger 
(Finuersåiiger?) 1 '/g mantal frälse-säteri 
och Yj frälse, samt Holmsånger, 3 Vg 
mänt. frälse-säteri, bägge tillhöriga sliig- 
ten De Geer från 1725, ra. m. I Elf- 
karleby socken har bruket underlydan- 
de Q V4 mantal. 

Carlholm. På 1300-talet ett starkt 
och wtäranieligen» stort slott eller fäst- 
ning, på en udde i Teljeviken, som bil- 
dar Lina-sundet, nära '/^ mil ifrån Sö- 
dertelje. Slottet var anlagdt för att 
skydda emot fiendtliga infall i Mälaren. 
Den vanliga vägen ifrån Östersjön till 
Mälaren var denna tid öfver landtun- 
gan vid Telje. Öfver sundet voro an- 
bringade låsta bommar, både öfver och 
under vattnet. Uti konung Erik XIILs 
morgongåfvobref till drottning Philippa 
benämnes denna fästning Telje slott, 
och af samma konungs jordabok synes, 
att under detta slott legat en del af 
Södermanland, som kallades Telje län. 
En Jöns Eut, riddare, förekommer år 
14 00 såsom höfvidsmau på Telje. Olaus 
Petri räknar i företalet till sin Krönika 
detta slott bland kronans hus, med 
dessa ord: »Carlholm ligger i Telje- 
viken vti frisk siö»; hvaraf den slut- 
sats kan dragas, att det, den tid detta 
nedskrefs, eller i konung Gustaf Ls 
tid, ännu var i stånd. Efter detsam- 
ma synes ännu lemningar af vallar och 
grafvar. 



Carl Johan, eller Kustförsamlinsen. 

Socken i Säfvedais härad af Göteborgs 
län, belägen vid Göteborg, på Elfsborgs 
Kungsladugårds egor i Örgryte socken 
och på de s. k. Majorna, utgöras af de 
förenade f. d. Marisebergs och f. d. 
Amiralitetsvarfs-kyrkorua samt byggde 
sin egen kyrka 1824 och följande åren, 
sedan gamla Amiralitetsvarfskyrkan ned- 
brunnit den 29 September 1820 och 
den 1787 uppförda Mariaebergskyrkan 
befunnits bristfällig och otillräcklig. 
Den nya kyrkan, som invigdes 1829, 
kallades Carl Johan, och socknen är 
annex till Örgryte regala pastorat i 
Domprosteriets Södra kontrakt af Gö- 
teborgs stift. Utom -kyrkan finnes i 
församlingen ett bönehus, uppfördt af 
egaren till de i församlingen liggan- 
de fabrikerna, Carnegie. Carl Johans 
församling, som 18 56 räknade 7,998 
invånare, hade samma år 4 fasta sko- 
lor, i hvilka 130 gossar och 6.t flickor 
undervisades; 2 gossar bivistade all- 
mänt läroverk; men 237 gossar och 
150 flickor uppfostrades i enskilda un- 
dervisnings-anstalter. Dessutom aflönar 
bolaget D. Carnegie & C:o lärarinnan i 
en småbarnsskola. Församlingen utgör 
i det hela en af Göteborgs förstäder och 
lyder under dess polismyndighet samt 
har flera gånger förgäfves gjort ansökan, 
om att få bli som förstad förenad med 
Göteborg. Att Göteborgs invånare sjelf- 
va betrakta Carl Johans församling som 
sådan, finner man bland annat deraf, 
att samma okända välgörare, som 1856 
till Göteborgs stad skänkte 100,000 
rdr till uppförande af nya arbetarbo- 
städer, åt Carl Johans församling an- 
slog en summa af 50,000 rdr till sam- 
ma ändamål. 

Carlshorg' Centralfästning i Vester- 
götland, på Wanäs udde, mellan sjön 
Wettern och Bottensjön, anlagd på det 
att, sedan Sverige förlorat Finnland, 
riket »måtte ega en befäst ort, der 
landtarméens förråder kunde i säkerhet 
uppläggas, utan fara att vid första an- 
fallet borttagas eller förstöras», och så- 
som en basis för det nu nödvändigt 
befunna centralförsvaret. Såsom bäst 
lämpligt i detta hänseende ansågs Wanäs, 
hvilket ligger bakom den i norr och 



Carlsborg. 



•Carloflal. 



söder 15 mil långa Wettera samt på 
Göta-Kanal-linien, hvarigenom sjökom- 
munikationer kunna påräknas med så 
väl Norge som Östersjön. Kon. Carl 
XIV Johan besåg i September 1819 
stället och gillade planen, hvarefter 
byggnaden börjades och sedan har blif- 
vit oafbrutet fortsatt. Den 23 Juli 
1832, då samma konung befann sig på 
resa till Norge, besåg han åter fästnin- 
gen, lade dervid hörnstenen till en af 
de kolonner, som uppbära hufvudporten, 
och gaf fästet namnet Carlsborg. Fäst- 
ningens hufvudvaliar följa Wanäs udde 
och bilda en oval månghöruing. Gen- 
om vallarna leda sju portar, och fram- 
för dessa befinnas så kallade tamburer. 
Hufvudbefästningen hestår af en kolos- 
sal jordvall, uppförd af sand och be- 
sådd med qvickrot, hvarigenom sanden 
sammanhålles och vunnit fasthet. Utan- 
för denna vall befinnes en stenmur med 
skottgluggar för handgevär, allt detta 
åt sjösidan. Ät landsidan är försvaret 
ännu mer sammansatt och bildas af 
flerdubbla verk. Arealen inom vallarna 
utgör icke mindre än 84 tunnland. 
Sednaste riksdagen anslog 100,000 rdr 
årligen under 3 år till fästningsbygg- 
naden. Det vill imellertid synas, som 
skulle andra åsigter angående rikets 
försvar nu hafva blifvit rådande, sedan 
man börjat bli betänkt på Stockholms 
befästande och ständerna anvisat medel 
dertill. Uti en nyligen utkommen skrift 
om »Stockholms Befästande» af löjtnant 
Mankell finnas i detta hänseende åt- 
skilliga tänkvärda saker att läsa, hvar- 
före vi taga oss friheten att hänvisa 
till denna bok. 

Carlsborgs garnisonsförsamling, hvars 
folknummer icke finnes officielt uppgif- 
ven, hade 185 6 fast folkskola, i h vil- 
ken 16 gossar och 17 flickor undervi- 
sades af en examinerad lärare. Tre 
gossar hade derjemte undervisning i 
allmänt läroverk, 3 gossar och 5 flic- 
kor i enskild undervisnings-anstalt och 
5 gossar samt 6 flickor i hemmet. 
Icke något barn i garnisonsförsamlingeu 
saknade undervisning. 

Carlsborg. Fordora ett i Sveriges 
häfder berömdt fäste, af hvilket nu 
blott iemningar återstå vid gården Eöe, 
U. 



nära Abyfjorden, uti Brp socken ock 
Sotenäs härad af Bohuslän, dit Holm- 
berg (Bohus Läns Beskrifning, I, ^ag. 
99, 108) på, Sjofe ..Jlet tyckes, goda 
grunder förlägger stället lör detta fa-* 
ste, hvilket andra velat förlägga ♦ill 
Hornborg i Qville. Den klippa, på 
hvilken fästet varit beläget, utgör en 
del af Röes trädgård och är omgifven 
med en nu nästan igengången vallgraf, 
Öfverst samt på nordöstra sluttningen 
påträffas murverk af ovanligt stora te- 
gelstenar, lagda i ett flinthårdt kalk- 
bruk, jordvallar och en vattencistern. 
Vid gräfningar hittas vapen och red- 
skap från den yngre medeltiden samt 
en myckenhet halfförbrända ben, som 
vittna om fästets tragiska fall 1531. 
En liten slät plan mellan klippans eller, 
såsom hon af allmogen kalla-*, slottets 
fot och vallgrafven kallas Kyrkogården 
och förvarar Iemningar efter en mängd 
der jordade lik, förmodligen af stupade 
knektar. — Carlsborg anlades af riks- 
marsken Thord Bonde vintern 1455 
eller 1456 under konung Carl Knuts- 
sons krig med Danmark och uppkalla- 
des efter konungen. Det måste strax 
efter sin anläggning utstå fiendtliga be- 
lägringar, men försvarade sig, tilldess 
herr Thord vid pingst-tiden mördades 
af sin tjenare. Dansken Jösse Boson, 
då fästet öfvergafs af sin besättning 
och sannolikt förstördes. Ar 15 23 var 
borgen åter i stånd och eröfrades af 
Gustaf Wasa, som förlänade den åt 
Nils Krumme och sedan åt Jakob 
Krumme, sannolikt den förres bror. 
Under slottet lydde då det så kallade 
Carlsborgs län, sannolikt mellersta och 
en del af norra Bohuslän. Sista höf- 
dingen var Åke Claesson Tott, som in- 
nehade slott och län mot en årlig skatt 
af 600 mark örtug; han stupade, då 
Christian II eröfrade och i grund för- 
störde Carlsborg, som sedan dess legat 
i ruiner. 

Carlsdal. Kapellförsamling till Carl- 
skoga pastorat i Carlskoga bergslag af 
Örebro län, upprättades år 1736. Ee- 
dan 1728 hade åtskilliga hemmansåboer 
i Carlskoga och Nora socknar, som hade 
lång och oländig väg till Carlskoga och 
Nora stads kyrkor, anmält sin önskan 

2 



v ^0- 



Carlsdal. 



'Wil^t''*i^ bygga sia egen kyrka; raeii der- 
af b!ef ingenting vidare, Jorrän ölVer- 

■-. iiiréktören C. D. Luthrnan blef egare 
al' Kortfor?.- bruk och- Nya Elfhyttan, 
* då 'han och hans rued-interessenter hos 
konungen gjorde ansökning i denna sak 
och lyckades att d. 10 December 17 36 
fiV sin önskan bifallen. Kapellet skulle, 
enligt konung Adolf Fredriks resolution 
1761, lyda under Carlstads konsisto- 
rium, och plats för kapellet utsågs på 
en vacker sandkulle litet söder om Nya 
Elfhytta eller det sedan s. k. Carlsdal; 
gudstjensten hölls likväl länge i en stor 
sal vid gården Carlsdal, hvarora se 
närmare under Kortfors. — Carlsdals 
kapellförsamling består af 3 '^^g oför- 
medlade mantal med 285 invånare inom 
Carlskoga bergslag samt af 1 "%6 oför- 
medlade mantal med 128 invan, inom 
Nora socken och bergslag. — Kapell 
predikanten är gemensam för Rockes- 
hohn i Grythytte socken. 

Carlsdal. Se Helleforsverken. 

Carlsforss. Jernbruk i Östbo härad 
och Wernamo socken af Jönköpings län, 
vid Häråns förenijig med Laga-å, anla- 
des 17 33 af assessor H. von Lindt, 
som ditflyttade en af hamrarna vid det 
något nordligare i Laga-å belägna Hörle 
bruk, och utvidgades 1736 med manu- 
fakturverk. Carlsforss lyder under Hörle 
bruk, hvarföre vi hänvisa till beskrif- 
ningen om detta. Bruket köptes 1819 
af grefvarne John och Jakob Essen 
Hamiltoti; nuvarande egaren är öfver- 
ståthållaren grefve Jakob Essen Hamil- 
ton. År 1828 uppfördes i stället för 
de äldre förfallna byggnaderna nya af 
sten på ny grund. »Alla ställningarna 
i nya smedjan», — heter det i sed na- 
ste bearbetningen af Tunelds Geographi 
(Stockh. 183 2), — »äro af jeru och 
fastsatta i stora stenar, af hvilka den 
största, som väger 90 skS, är med nä- 
stan otrolig möda och betydlig kostnad 
till bruket transporterad '/^ mil.» — 
Se vidare Hörle. 

Carlsforss. Jernbruk i Wärmland, 
Nordmarks härad och Silleruds socken. 
Se Karls/orss. 



Carlsliamn. 

Carlsforss. Nyligen anlagdt sågverk 
vid llosjön i Wika tingslag och socken 
af Stora Kopparbergs län. Sågverket 
är anlagdt af ett bolag, bestående af 
handelshuset Tottie & Arfwedson, pos- 
sessionaten J. G. Lundgren samt gross- 
handlarne Lars Montén och Louis Guille- 
mot; den 15 April 1859 blef Bolags- 
ordningen fastställd af Kongl. Maj:t. 

Carls Graf. Kanal -anläggning till 
undvikande af de öfra vattenfallen i 
Göta elf, de s. k. fallen vid Rånnum. 
Ifrån sjön Wassbotteu gick fordom en 
rännil ned till Göta elf, '/j mil nedan- 
för det så kallade Elfsåget, eller Göta 
elfs begynnelsepunkt vid Wenern, och 
denna rännil blef på Carl IX:s befall- 
ning utvidgad till en kanal, hvilken 
efter honom fick namnet Carls Graf, 
samt genom hvilken det näs, på hvil- 
ket staden Wenersborg ligger, torvand- 
lades till eu ö, som med Dalsland sam- 
manhänger geuom Dalbo-bron, med Vä- 
stergötland, på andra sidan Göta elf, 
genom Rånnums bro. Carls Graf är 
0,00 alnar läng och har vid Brinke- 
bergs Kulle 2 slussar, kallade Gustafs 
Slussar. Den första slussen i Carls 
Graf, som derigenom blef segelbar, bygg- 
des 1753. 

Carlsbamu. Stad i Blekinge län och 
Bräkne hiirad, 52'/, mil från Stock- 
holm, 6 '/^ mil från Carlskrona, privi- 
legierad 1664. Sedan Sverige genom 
freden i Roeskilde 10 58 erhållit Ble- 
king, beslöt Carl X Gustaf att i denna 
provins anlägga en ny stad och lät 
Dahlberg utse plats till en sådan. 
Dahlberg utsåg dertill Bodekull, der en 
god hamn fanns, och ehuru konungen 
plötsligt afled, upptogs dock planen af 
förmyndareregeringen, som 1660 skänkte 
staden de bägge kronohemman. Bode- 
kull och Bodestorp, pä hvilkas egor den 
blifvit grundlagd, hvarefter den nya 
staden af enkedrottning Hedvig Ele- 
onora uppkdllades efter hennes son Carl 
XI och fick namnet Carlshamn; stapel- 
stadsprivilegier utfärdades för densam- 
ma år 1668, då staden erhöll skatte- 
hemmansdelen och mjölqvarnen Ström- 
ma. Staden befästes af Dahlberg, som 
1675 på Frisholmeu anlade Carlshamns 



Garlsliamn* 



^'Cacfifliamn. 



11 



skans. Redan 1676 landstego imeller- 
tid Dauskarne i Skåne, och det dröjde 
icke länge, inan Carlshamns skans blef 
beskjuten och måste (jifva sig åt dem. 
Detta skedde den 8 Oktober, och sta- 
den var nu i Danskarnes händer. Brö- 
derna Hans och Axel Wachlmeister 
fingo af Carl XI befallning att fördiif- 
va fienden ur Bleking, och ehuru deras 
första försök att befria Carlshamn miss- 
lyckades fi medlet af Februari 1677), 
hade de dock efter eröfrandet af Chri- 
stianopel, der de vuuno ett antal ka- 
noner och mörsare, bättre lycka och 
tvungo den 19 Mars Danska kommen- 
danten i Carlsharan att kapitulera. Det 
dröjde iraellertid icke längre än till 
följande året, förrän Danskarne kommo 
åter. En Dansk styrka af 8 — 900 man 
landsteg i Juli 1678 vid Sandvik, '/^ 
mil öster om staden, under befäl af 
öfverste Stuart, blef af en förrädisk 
borgare ledsagad till staden och satte 
eld på denna, så att rådhuset, skolan 
och 18 andra hus lades i aska, hvar- 
jemte klockstapeln nedbrann, så att ur- 
verket förderfvades och klockan smälte 
upp. Denna tilldragelse inträffade på 
en söndag; och då stadens invånare 
hunnit komma ut ur kyrkan samt fått 
undsättning af det utom norra stads- 
porten förlagda Svenska krigsfolket, lyc- 
kades man snart åter drifva ut de Dan- 
ska, af hvilka flera togos till fånga. 
Dessa utpekade också sin förrädiska 
vägvisare, en gammal man, född i Små- 
land och kallad Piskedala-Ola efter sin 
födelsebygd; stadens borgerskap straf- 
fade honom på det sätt, att hans hus 
nedreis till hälften, hvarefter man af 
bjelkarna utanför staden uppstaplade 
ett bål, på hvilket Ola brändes, medan 
det återstående af huset fick qvarslä, 
andra förrädare till varnagel. I Sep- 
tember 167 9 återställdes det inre lug- 
net genom freden i Lund, och år 1682 
utfärdades en kunglig befallning om ut- 
vidgande af Carlshainn. Här vistades 
Carl XII 1700, då han fick underrät- 
telse om czar Peters krigsförklaring mot 
Sverige, och här gick han äfven den 1 
Oktober med sin lilla här om bord till 
Liefland. Eedan nio år derefter, sedan 
Carl lidit nederlaget vid Pultava, hem- 
söktes Carlshamn åter af kriget. Fre- 



drik IV af Danmark hade med en här 
landstigit i Skåne, och Danska genera-» *.* 
len Reventlow anlände den _19 Januai^ 
till Carlsharan, der 1,%0.0 man infan- 
teri inqvarterades tillika med artifleri, 
medan Danska kavalleriet förlades i 
byarna omkring. Strax på morgoaen 
meddelades åt Svenska kommendanten 
på skansen den underrättelsen, att, om 
han lossade ett skott, skulle hela sta- 
den brännas ned. Danskarne bemägti- 
gade sig allt, hvaraf de kunde hafva 
nytta, spannmål, kött, salt, fisk ra. m. 
och tröstade dervid borgrarne derraed, 
att «blott landet blifvit deras konungs 
egendom, skulle de få betalning för 
alltsammans)). Derjemte lades på sta- 
den en brandskatt af 20,000 rdr, hvil- 
ken dock nedsattes till 12,000, sedan 
den stora summan, motsvarande 80,000 
rdr nu, befunnits omöjlig att utkräfva. 
Sextusen rdr erlades genast, för det 
återstående måste fyra af stadens för- 
nämsta borgare (Mesterton, Hegardt, 
Aschenborn och Wildschjölt) medfölja ^ 
Danskarne som gisslan. Dessa utver- 
kade sä mycket, att ytterligare 3,0 00 
rdr afprutades; men de återstående 
3,000 måste Carlsharans boerna slutli- 
gen betala för att återfå sina medbor- 
gare, som blifvit förda till Helsingör. 
Den 25 Januari leranade slutligen Dan- 
skarne staden, och efter Stenbocks se- 
ger vid Helsingborg måste de, som be- 
kant, helt och hållet utrymma Sverige. 
— Kort derefter hemsöktes den redan 
tillräckligt olyckliga staden (1711) af 
pesten, som bortryckte 1,000 personer 
derstädes, och föranledde ett upplopp, 
hvilket dock snart stillades. 

Från Carlshamn öfverfördes 17 12 
Svenska trupperna till Pommern, vid 
hvilket tillfälle Magnus Stenbock gen- 
om sin vältalighet förmådde borgerska- 
pet att till flottans utrustande förskjuta 
lifsmedel och penningar. Såsom ett be- 
vis på Carlsharans -boernas patriotism 
förtjenar det nämnas, att en enda bor- 
gare, handlanden P. Schvey, ensam 
lemnade ett förskott af 12,000 daler 
silfvermynt. Ett par år sednare (1714) 
landsteg prins Fredrik af Hessen, se- 
dermera kon. Fredrik I, i Carlsharan, 
och tre år derefter sökte en Dansk fre- 
gatt att intaga skansen och bränna 



tS.s ...Carlsltamn. 

staden, dock förgäfves. ' Vid samma tid 
heiftBoktes Carlshamn af en annan lands- 
pitga, en hop eft^^' Stralsunds kapitu- 
la^on dit öfvei-föV(Ja .krigsfångar af alle- 
handa saramanrafsadt byke. Tyskar, Po- 
lackar, Judar, Greker och Turkar, hvil- 
ka mördade hvarandra och på allt sätt 
gjorde stadsboerna förfång, tilldess de 
ändtligen aflögsnades år 1719. Ar 17 20 
gjordes åter ett försök att öfverrumpla 
Carlshamn medelst en Eysk fregatt, 
som låg utanför Köpenhamn, redo att 
afgå till Blekingska kusten; men denna 
fara blef dock afvärjd genom ändamåls- 
enliga anstalter. Hädanefter blef vis- 
serligen Carlshamn skonad föÄftrigets 
olyckor; men i stället hemsöktes staden 
1763 och 17 90 af svårare eldsvådor. 
Det lilla samhället höll sig iraellertid 
icke allenast uppe, utan tilltog till och 
med i välstånd. Der anlades skepps- 
varf (redan 1679, sedan flyttadt 17 35 
från Näseviken till grannskapet af Fi- 
skartorget), och staden var derjemte 
den första i riket, som 175.2 bildade 
ettl.fiskeribolag, hvilket utsände fartyg 
på sillfiske i Bohus skärgård, hvarefter 
exemplet snart följdes af Stockholm, 
Carlskrona, Uddevalla m. fl. städer. 

Bland byggnader i Carlshamn mär- 
kas: Carl Gustafs- eller Stadskyrkan, 
efter ritning af grefve Dahlberg anlagd 
i stället för den' korskyrka af trä, som 
stadsboerna begagnat (före Carlshamns 
srundläffofuino: begagnade Bodekulls- 
boerna Asarums kyrka). Den nya kyr- 
kan invigdes 1702; hon är en kors- 
byggnad, med koppartak och trätorn, 
152 fot lång och 142 fot hög, från 
grunden till tornspetsen. Af den gamla 
träkyrkan, som såldes till kyrkoherden 
i Mjellby, uppsatte denne boningshus 
på prestgården. Carlshamns församling 
utgör, tillika med annexet Asarum, ett 
regalt pastorat af l:sta klassen i Li- 
sters och Bräkne kontrakt af Lunds 
stift; — Rådhuset, uppfördt vid stadens 
stora Torg 1682, i stället för det af 
Danskarne 1678 uppbrända; — Cell- 
fängelset, sedan 185 4 upplåtet till fån- 
gars mottagande och försedt med 32 
ljusa celler; — Tullhuset, nyligen upp- 
fördt med en kostnad af 17,000 rdr 
bko; — Fattig-, Arbets- och Korrek- 
tionshuset o. 8. v. 



Carlshamn. 

Staden Carlshamn beboddes 1856 
af 5,214 invånare och bestod af 541 
hus och tomter samt innehade derjemte 
2,011 tunnland jord, alltsammans upp- 
skattadt till ett värde af 860,722 rdr 
bko. Handel och sjöfart äro stadens 
vigtigaste näringsgrenar och voro till 
följd af de fördelaktiga konjunkturerna 
före handelskrisen högeligen vinstgif- 
vande. Trävaror utgjorde den hufvud- 
sakligaste exportartikeln. För handelns 
och sjöfartens befrämjande har man va- 
rit betänkt på att genom kanaler och 
jernvägar åstadkomma en lättad kom- 
munikation med det inre af Kronobergs 
län ända upp till Wexiö, hvilket dock 
icke kan verkställas utan bidrag af 
statsmedel. Stadens hamnbyggnad full- 
bordades 1851. Tull-intraderna, som 
åren 1848 — 1850 utgjorde i medeltal 
2,248 rdr banko för utskeppade och 
85,381 rdr bko för införda varor, hafva 
sedan till 1855 uppgått i medeltal till 
3,221 rdr bko för de förra och 84,5 5 9 
för de sednare; efter denna tid hafva 
tull-intraderna fallit betydligt (i slutet 
af Maj 1857 uppgick t. ex. tullupp- 
börden vid samtliga tullkamrar i Ble- 
king till 104,000, i slutet af Maj 1858 
till blott 5 1,000 rdr rmt.) Staden hade 
1856 62 handlande män och 13 qvin- 
nor, hvilka i bevillning erlade 2,573 
rdr bko. Af stadens handelsflotta an- 
vändes sistnämda år till utrikes sjöfart 
21 fartyg om tillsammans 2,000 läster. 
HaiicUverkarnes antal uppgick s. å. till 
93 män och 5 qvinnor, med 5 9 gesäl- 
ler, 120 lärlingar och 7 andra arbe- 
tare. Bland fabriker och näringar fun- 
nos 1856: ett skeppsvarf, stäldt på ak- 
tier, med 5 — 6 ständiga arbetare, 
hvilket 1850 — 1855 byggde 4 nya far- 
tyg om 215 läster, sålda för 27,000 
rdr, och verkställde reparationer för ett 
värde af 80,000 rdr, men som efter 
handelskrisens utbrott nästan alldeles 
afstadnat, — en segelduks- och buldans- 
fabrik med 15 stolar och en tillverk- 
ning af omkring 10,000 rdr bko, — 
4 färgerier och chemiska blekerier, — 
3 tobaks- och snusfabriker, med 5 5 ar- 
betare och en tillverkning af 82,668 
rdr bko. I Asarums socken ligger der- 
jemte Strömma bomidlsspinneri, hvilket 
kan på visst sätt betraktas som tillhö- 



Carlshamn» 

rande staden. Detta spinneri åstadkom 
1856 en tillverkning af 1,217,538 'tfc 
bomullsgarn. 

Carlsbamns stads styrelse utgÖres 
af en borgmästare ocb 3 rådmän, jemte 
en magistrats-sekreterare; dess inkom- 
ster utgöra årligen något öfver 13,000 
rdr bko, derat' hamn- och muddrings- 
medel 7,412 rdr bko, anslagna till a- 
mortering af hamnbj-ggnadslånet (20,000 
rdr bko) och till hamnens underhåll. 
Stadens samtliga statsbidrag uppgå till 
36,37 5 rdr banko, hvaraf bevillningen 
upptager 6,508 rdr samma mynt. 

För barn-undervisningen finnes en 
lägre elementarskola, med rektor och 

2 kolleger, besökt af omkring 5 lär- 
jungar. Staden har derjerate naviga- 
tionsskola och folkskola för både gos- 
sar och flickor. Enligt officiela uppgif- 
ter förhåller det sig med folkskolevä- 
sendet som följer: 

Gossar. Flickor. 
I fasta skolor .... 158. 150. 
I allmänna läroverk . . 82. — 
I enskilda undervisnings- 
anstalter 122. 22 2. 

I hemmet 30. 34. 

Utan undervisning . . 3. 2. 

Lärarne äro 2 examinerade och 8 oexa- 
rainerade; af de 1 5 lärarinnorna anses 

3 lika med dem, som blifvit utexami- 
nerade vid seminarium. 

Sjukvården besörjes af 2 stadsläka- 
re, af hvilka en derjemte är anställd 
vid den här befintliga afdelningen af 
länets lasarett, som 1854 inrättades på 
egendomen Gustafsborg, der sjuka från 
staden och vestra delen af länet erhålla 
vård, och der patienterna 185 5 utgjor- 
de ett antal af 114 personer. 

Staden har i öfrigt heJsobrunn, apo- 
thek, badhus, sparbank (som 1855 hade 
ett kapital af 11,678 rdr banko, och 
hvari 158,975 rdr samma mynt voro 
insatta), enke- ocb pupillkassa m, ra. 

Fattigvården ordnades efter en för- 
bättrad plan 1855, då i Juli månad 
en arbets- och fattigförsörjnings-anstalt 
öppnades på egendomen Gustafsborg. 
Utgifterna för fattigvården, som hittills 
gått till 10,190 rdr bko, anses hädan- 
efter komma att uppgå till ett mindre 
belopp. 



Carlc!j»i .♦ ** i^# 

Stadens marknader hållas denjrl 5 
.Juni och den 4 __^ November. 'S'Sl^n3.* 
vapen är ett -lejon-^^sora med' balÄa ■ 
kroppen synes öfver \'%of na och i, €|i)a * 
ramar håller ett ankare, samt ofvanför 
vapenskölden ett träd, hvars stam oin- 
gifves af 3 kronor. Nummern vid riks- 
dagarna är 17 och staden hörer till 
tredje klassen. 

Carlshof. Gård uti Elfvestads soc- 
ken och Bobergs härad af Linköpings 
län, iVg mantal frälse-säteri med der- 
under afhysta 3 '/j mantal skatte Kolja. 
Under namn af lliddaregården har sä- 
teriet från urminnes tider varit bebodt 
af adliga personer och innehades 1636 
af jungfru Susanna Frenseyn, 1686 af 
sekreteraren Hadorph, 1700 af enkefru 
Hadorph, 1726 af J. B. von Eoxen- 
dorffs enka Märta Braun, på 1750-talet 
af friherre C. G. von Roxendorff, som 
lät uppföra hufvudbyggnad af sten och 
anlägga trädgård; ännu 1818 och 1825 
tillhörde gården en friherre Roxendorff, 
Nu eges gården af grefve Isr. W.Mal- 
colra Sinclair, gift med grefvinuan Alf- 
hild Spens. 

Carlshuit. Skatte-säteri uti Motala 
socken och Aska härad af Linköpings 
län, 1 mantal med tegelbruk och 5 
torp på egorna; egdes 16 42 af Lars 
Grubb, tillhörde sedan öfverste Claes 
Kugelhjelra och hans enka K. Griis, 
derpå general C. G. von Delvig och de 
efter honom följande egarne af Bergsä- 
ter i samma socken samt innehades 
1853 af sekreteraren Nordström. 

Carlsjö. Sätesgård i Alsheda soc- 
ken och Östra Härad af Jönköpings 
län, 1 mantal säteri, fordom kalladt 
Skäggaby, är ett gammalt gods, som 
tillhört slägten Ulfsax. I nyaste bear- 
betningen af Tunelds Geograpbi upp- 
gifves en Klase som egare till Skägga- 
by; namnet ändras af Wieselgren till 
(Olaus) Cotte, hvilken, enligt Gahm, 
sannolikt varit en Ulfsax och år 1369 
skänkt terram suam in Skeggaby till 
Alsheda kyrka. Ar 1679 bodde här 
en kapten Ulfsax, år 1700 en fändrik 
Ulfsax, 1770 fru Ulfsax. Sedan kom 
gården i andra egares händer, t. ex. 



f4 



Carljnkog^a* 



Carlskog^a. 



kronofogden Hiiltmans, la2:raan Hum- 
melhjelras, öfverstlöjtnaiit. Lagercrantz', 
Tfliytamrér Porsts- (1828) och brukspa- 
trö^, Carl Aschans, som förbättrat går- 
dei^ på utnjärkt sätt. 

Caiiskoga. Härad af Örebro län, 
tillhöraiid^ Nora föjideri och bestående 
af socknai'ua Carlskoga och Bjurkärn 
samt en del af Carlsdals brukskapell- 
församling, har en areal af 148,554 
tunnland, hvaraf 20,830 äro kärr och 
sjöar, består af 64'/, mantal och be- 
boddes 185 6 af 9,783 invånare. — 
Häradet tillhör landskapet Wiirmland. 

Carlskoga. Socken i Örebro län 
och Carlskoga bergslags härail, omkring 
sjön Möckeln och Svart-elfven, har en 
areal af 111,062 tunnland, hvaraf 
10,850 äro sjöar och kärr. Landet 
genomstrykes från norr till söder af 
flera höjdsträckningar, hvilka dock icke 
höja sig betydligt öfver vattnen, som 
ligga 300 till 500 fot öfver hafsytan; 
i .södra och mellersta delarne utbreda 
sig höjderna på vidden och lemna rum 
för moras eller odlade slätter. För- 
nämsta vattendraget är Svart-elfven, 
som på östra gränsen, mot Nora soc- 
ken,' bildar Carlsdals-sjöarna, derpå ka- 
star sig utföre Kort- eller Brattforssen 
och slutligen faller ut i sjön Möckeln, 
efter det han upptagit den \'rim sjön 
Elgsimmen kommande Äm- eller Elg- 
sims-ån. I samma sjö utfaller Tiras- 
elfven, som kommer från Alkvettern 
genom Länen, upptager Trös-ån från 
norr och bildar ett vackert fall vid 
Bofors. Af Möckelns utlopp, Let-elf- 
ven, hör blott öfra delen till socknen, 
likasom af Ölens vattendrag i sydost 
och \\ismens i sydväst. Socknen är 
med sin omvexling af vildskön och le- 
ende natur en af länets och hela rikets 
vackraste delar. Näringarne äro åker- 
bruk, äfvcn pä slättbygden otillräckligt 
för eget behof, och bergs- samt skogs- 
bruk; bränvinsbränning idkas som bi- 
näring. Carlskoga socken består af 
45 '/j mantal och beboddes 1810 af 
4,447, 1840 af 6,172 och 185C af 
7,473 invånare. Socknen har både fa- 
sta och ambulatoriska folkskolor raed 
1 examinerad och 3 oexaminerade lä- 



rare, som 1856 undervisade i fasta sko- 
lan 7 7 gossar och 74 flickor, i de am- 
bulatoriska 479 gossar och 503 flickor, 
medan 11 gossar bivistade allmänt lä- 
roverk, 2 gossar och 4 flickor hade 
enskild undervisning samt 108 gossar 
och 128 flickor undervisades i hemmet. 

— Carlskoga, som haft egen kyrka och 
kyrkoherde från 1590-talet, utgör nu 
tillika med Bjurkärn och Carlsdals ka- 
pell ett kohsistorielt pastorat af l:sta 
klassen i "\Yisiiums kontrakt af Carl- 
stads stift. Kyrkan är belägen vid 
Möckelns nordvestra strand. — Bland 
gårdar och verk i socknen märkas: 
Björlxhorns hytta vid Tims-elfven, — 
Boforss, — Wahlåsen, — Carlsdal och 
Kort/orss jernbruk, — Degersforss och 
Strömsnäs bruk, m. fl. Vid Möckelns 
sydöstra strand, vid Knutsbol, förekom- 
mer ett sandstensbrott. Malmhöjdens 
jerngrufvor i norr hafva tidtals varit 
begagnade, tidtals öfvergifna; de talrika 
hyttorna i socknen hemta sin malm 
helst från Nora och Philipslad. 

Om första bebyggandet af Carlskoga 
bergslag hafva vi berättat under arti- 
keln Boda Skog; hela landsträckan på 
ömse sidor om Let-elfven och vesterut 
till Wisnums, Warnums och Fernebo 
socknar var en 3'/, mil lång och 3 mil 
bred ödemark, när »Store Carl» gjorde 
sitt första besök i Wärmland. Bland 
sägner om Carlskogas första bebyggan- 
de anför Fernow följande: »en gammal 
berättelse är än i dag bland allmogen, 
att bland de första, som bebott Carl- 
skoga-orten, varit tvänne grannar, den 
ena vid Qväggen eller Svensviken och 
den andra vid Alkvettern. Dessa nytt- 
jade fiske ihop i den så kallade Tolås- 
bäcken (Tåbäcken); men de förlikades 
ej, utan den ena satte sig för den an- 
dra i förväg uti ett träd och, vid det 
han gick förbi, högg honom till döds. 
På stället offras ännu i dag (Fernow 
skref 177 3) qvistar på ett bål, och 
mången räddhogad bär än fasa för att 
gå dcrförbi, sedan solen är nedgången, 
ty de frukta för Tholås-guhhen (mannen, 
som blef dödad, skall hafva hetat Thol). 

— Längre ned i Carlskoga och på 
östra sidan om sjön Möckeln är ännu 
en annan berättelse, att en Finne, Tör- 
nes Jöns fråu Packrabo, kommit först 



Carlskrona. 

till orten med en yxa och en båga, 
den han drog eller spände upp med 
ryggen (all sin egendom) och hustrun 
en skära. De togo sitt stamhåll i Duf- 
vedalen, byggde .sig en badstuga och 
köpte bostaden af kronan. Slutligen 
kom Jöns sig sä före, att han började 
träta med Nysunds bönder om egande- 
rätten i Degerforssen (vid Let-elfven) 
och vann så mycket emot dem, att 
hans råskilnad blef en half mil längre 
söder vid Strömsuäs, der ännu bägge 
socknarne skiljas ät.» — De bägge för- 
sta gårdarne i Carlskoga voro Boforss 
och Alkvettern (nu Alquittern), som skall 
hafva tillhört en »Jungfru Brita på 
Pinetorpet», om hvilken Fernow säger 
sig icke veta mer, än att Bo llibbiug 
var hennes förmyndare. Kyrkan bygg- 
des af trä, och första kyrkoherden blef 
Olof Hansson, som sannolikt underskrif- 
vit Uppsala Mötes Beslut, och hvars 
barn kallade sig Sylvius. Ännu på 
Fernows tid qvarstod vid Knapp-ed, 
der sjön Alkveltern genom Knappibrs- 
sen förenat sig med Länen, den ek, 
under hvilken Johan III och Carl IX 
uppgjorde förbundet mot konung Erik; 
den var vid ofvannärada tid 5 '/j alnar 
tjock vid roten. — Carlskoga fick bergs- 
lags-privilegier 1650. — Vid Trosan 
eller Trös-ån har funnits en silfvergruf- 
va och hytta, i hvars ställe en jern- 
masugn anlades 1685. — Adr.: Chri- 
stinehamn eller Örebro. 

Caiiskroiia. Stapelstad, landshöf- 
dingsäte i Blekinge län och station för 
örlogsflottan, ligger vid 56" 10' nordl. 
br., 50'/, f^iil '"'än Stockholm och öVg 
mil från Carlshamn. Sedan Bleking 
kommit under Sveriges välde och Carl 
XI hunnit afsluta kriget med Danmark, 
gaf han, som i likhet med sina före- 
trädare fullkoniligen insåg allt det oför- 
delaktiga i att rikets flotta hade sin 
station i Stockholm, amiralen grefve 
Hans Waclitmeister befallning att in- 
komma med förslag till ny stationsplats 
för flottan. Det berättas, att amiralen 
genom tvanne bönder från Nättraby, 
som voro dömda till döden för sjöröf- 
veri, fått anvisning på ett ställe, der 
en god hamn kunde anläggas, och att 
han derför utverkat benådninj' åt dem. 



Carlskrona. ^ 



13 



lämpligt 9ch tillsporde Vittus, om han 
ville sälja sin ö. Bonden svirrade nej 



De uppgåfvo Trossö, en ö, belSgen vid 
Blekinges kust, på gränsen af Östra 
och Medélstads härader, soiti, 'beståt^idÄ 
af '*/g mantal .skatte, under Auge&jas 
by, då tillhörde bonden' Vitti^s An^-s- 
son. Carl XI gjorde sjelf i Noveirfber 
167 9 ett besök i trakten, fann stället 
:le Vittus, 
5onden sv§ 
och envisades i sitt motstånd sa länge, 
att konungen, för att bryta hans tjur- 
skalligliet, lät insätta honom på Carls- 
hamns fäste under den förevändningen, 
att han genom falska fyrar nattetid 
förvillat seglare och plundrat dem, se- 
dan de lidit skeppsbrott. Detta gjorde 
Vittus mjuk; han sålde sin ö mot en 
betydlig summa och mot vilkor, att det 
mot liouom anhungiggjorda målet blefve 
nedlagdt, flyttade till Listerby och skall 
ligga begrafven på Nättraby kyrkogård. 
En gata i Carlskrona bär ännu hans 
namn, och i en af stadens östra pack- 
husgårdar qvarstår en liten fiskarstuga 
af gråsten, hvilken han skall hafva be- 
gagnat. 

Nu började anläggandet af den nya 
staden på Trossö samt de vid dennas 
norra kust belägna Pott- och Pantar- 
holmarna, af hvilka den sistnämda lig- 
ger närmare intill Wämö och det blott 
genom en kanal derifrån skiljda fast- 
landet. Den 10 Augusti 1680 utfär- 
dades de första privilegierna, genom 
hvilka den nya staden fick fullkomlig 
religions-, närings- och nederlagsfrihet, 
beiriades från skråtvånget, från lilla 
tullen och accisen m. m., allt för en 
tid af 20 år, hvilka sedan ytterligare 
förlängdes med 6. Derjemte anbelall- 
des borgrarne i staden Rottneby (Ron- 
neby) att flytta in till Carlskrona, och 
derigenom förvandlades Ronneby till 
köping (1087), sedan en eldsvåda förut 
härjat densamma. Redan 167 9 hade 
under ledning af riksamiralen Stenbock 
några örlogsskepp blifvit flyttade till 
Trossö, och 1680 öCverflyttades hela 
flottan från Stockholm till Carlskrona, 
der man genast började att bygga nya 
och reparera gamla skepp, till hvilket 
ändamål 3 tunnor guld anslogos. — 
Det gick imellertid långsamt med sjelfva 
stadens uppbyggande. Först omkring 
1688 eller 1689 ditflyttades Arairali- 



16 



Carlskrona^ 



Carlskrona* 



tets-k«Hfgtum, som sedau 1683 haft 
sitt säfe i Kalmar och nu till 1776 
förbiet' i .Carlskrona, tlå- det återflytta- 
des uU Stockholm, ■ cfér det. haft sitt 
säTeföre 16 83. 

Såsom station för rikets flotta, må- 
•ste Carlskrona nödvändigt förses med 
fästningsverk, och de första sådana an- 
lades af Sveriges då varande utraärk- 
taste fortifikations-officer, den ryktbare 
Erik Dahlberg. Efter hans ritning upp- 
fördes fästena Kungshohn och Drott- 
ningskär, det förra 1687, det sednare 
1696, det förra vid Tjurkö, det sed- 
nare pä Aspölandet. Drottningskär bi- 
behåller ännu nästan samma skick, som 
Dahlberg föreslog, och består af ett två 
våningar högt torn, täckt med koppar 
och omgifvet med bastioner; Kungshol- 
men är deremot helt och hållet om- 
byggd sedau 1821, och fortgår bygg- 
nadeu derpå ännu med ilet allvar, att 
rikets sednast församlade ständer för 
fästnings- byggnaderna vid Carlskrona 
anslagit 80,0 50 rdr rmt årligen under 
åren ,1858, 1859 och 1860, sedan de 
vid 1854:års riksdag anvisat 39,37 5 
rdr rgs årligen under åren 1854 — 1857. 
Carlskronas fästningsverk bestå för när- 
varande af följande delar: ytterst, 3 
mil från fasta landet, tornet på Utklip- 
porna, uppfördt 18-40 — 1842, dernäst 
Kungsholm och Drottningskär, som be- 
vaka stora inloppet mellan Tjurkö och 
Aspö, närmare staden fästena Getskär 
och Söderstjernan, till försvar för sjelfva 
örlogsflottan, och slutligen den genom 
broar med staden sammanhängande 
skansen Kungshall, hvars höga torn nu 
begagnas till proviantmagasin. — Utom 
det s. k. stora inloppet, inkommer man 
till Carlskrona genom ytterligare 4 an- 
dra farleder, Båldö- och Aspösund ve- 
ster-, Skällö- och Djupasund österifrån. 
Djupasuud är nu försänkt, vid Aspö- 
sund ligger en liten skans på Hästhol- 
men, och de öfriga sunden äro till- 
gängliga endast för smärre fartyg. 

Carl XI:s nya skapelse förkofrade 
sig och tillväxte. I synnerhet flottan 
vann på sin förändrade station, och här- 
ifrån utlopp t. ex. den af 38 rang- 
skepp, utom fregatter och smärre far- 
tyg, bestående flotta, som vid Carl XILs 
angrepp mot Danmark år 1700 genom 



sin hotande segling mot Köpenhamn 
betydligt bidrog till att förmå Dan- 
skarne till freden i Trawenthal. Efter 
kung Carls nederlag vid Pultava, brag- 
tes Carlskrona i fara genom Danskar- 
nes inbrott i Skåne; men denna fara 
undanröjdes lyckligen genom Stenbocks 
seger vid Helsingborg 1710, Redan i 
November 1711 utlopp åter från Carls- 
krona en ny flotta af 24 linieskepp och 
5 fregatter, hvars utrustande konung 
Stanislaus af Polen i egen person på- 
skyndat. Omkring samma tid begyn- 
tes anläggningen af Gamla Dockan, och 
177 5 lade Gustaf III grunden till Nya 
Dockbyggnaden. Men år 1790 den 17 
Juni intr<'iS'ade en fruktansvärd vådeld, 
som bragte staden till branten af dess 
undergång och pä ett enda dygn för- 
störde Tyska kyrkan, storarairalens och 
landshöfdingens hus, rådhuset, kadett- 
korpseus hus, Tyska skolan, skepps- 
gosse-, navigations- och artilleri-skolor- 
na, apotheket, boktryckeriet, det till 
sjukhus inredda kronobränneriet och 
413 enskilda gårdar samt gjorde 2,094 
hushåll och 1,065 ogifta personer hus- 
villa. Varfvets och amiralitetets bygg- 
nader räddades genom rådigheteu hos 
häradshöfdingen Samuel Ståhl, som med 
tillhjelp af en ryttare och 2 båtsmän 
lyckades nedhugga den till dessa bygg- 
nader ledande brou, fastän elden redan 
fattat i denna och 3 gånger uppbrände 
de båtar, i hvilka de behjertade män- 
nen befunno sig. Flottan sjelf var vid 
olyckstillfället i Finska Viken. Men 
vid sin hemkomst året förut hade hon 
till staden medfört sjukdomar och far- 
soter, som rasade på det fruktansvär- 
daste, så att under åren 1789 och 1790 
öfver 6,300 menniskor bortrycktes. Se- 
dan denna tid har staden varit försko- 
nad för eldsvådor, med undantag af 
smärre sådana; men i stället har cho- 
leran spridt sina förödelser äfven hit 
och bortryckte 1853 icke mindre än 
880 personer. 

Staden Carlskrona är belägen på 9 
holmar, hvilka sins imellan förenas gen- 
om broar, ehuru dessa i det hela äro 
föga anmärkningsvärda. Från det förut 
omuämda Wämö eller från fasta landet 
leder en stenbro till Pantarhohnen, hvil- 
ken man betraktar som en förstad till 



Carlskrona. 



Carlskro'i»a** 



17 



Carlskrona, och hvilken holme med 
Trossö eller egentliga staden saraman- 
hänger medelst en stenbro om 1,100 
alnars längd, färdigbyggd först 1839. 
Genom en träbro saramanbindes med 
Trossö den s. k. Pottmakarhohnen, der 
Cellfängelset och Fattigvårds-inrättnin- 
gen äro belägna. Andra broar leda från 
staden till Stumholmen och derifrån till 
Laboratoriiholmen i öster, likasom till 
Lindholmen, som innefattar Gamla Doc- 
kan, Eepslagarbanan och Wasaskjulet 
m. ra., och dermed sammanhängande 
holmar; men dessa äro af föga bety- 
denhet. Staden har tvänne torg, det 
illa planerade Stortorget och den s. k. 
Amiralitets-slätten, hvilka dock egentli- 
gen kunna sägas utgöra ett enda, eme- 
dan enda skilnaden dem imellan be- 
står i en brant backe. Midt på Ami- 
ralitets-slätten reser sig ett berg, med 
en derpå stående klockstapel, och ne- 
dra delen af slätten slutar vid Högvak- 
ten, der ingången är till Örlogsvarfvet. 
Strax inom stadsporten, när man kom- 
mer från fastlandet, ligger den vackra 
promenaden Höglands Park, fordom kal- 
lad Maden, sedan Neptuni Torg, men 
genom landshöfding von Brinckmanns 
försorg i början af detta århundrade 
planterad med lindar, lönnar och ka- 
stanier samt ämnad att upptaga ett 
monument öfver slaget vid Högland, 
hvilket dock aldrig kommit till verk- 
ställighet. 

Bland byggnaderna i Carlskrona mär- 
kas följande: 

1. Storkyrkan eller Fredriks kyrka, 
invigd 1744 under kon. Fredrik, byggd 
efter ritning af C. G. Tessin med 2:ne 
torn, af hvilka det ena skadades vid 
branden 1790, reparerad 18 50. Stor- 
kyrkan utgör sedan 1846 tillika med 
Tyska församlingen ett s. k. regalt- 
privilegieradt pastorat af 2:dra klassen, 
till hvars kyrkoherde konungen nämner 
en af de tre, som församlingen före- 
slagit. — 2, Tyska eller Fredricce Do- 
rothece Wilhehnince kyrka, först uppförd 
af Nic. Tessin och invigd 1089, ned- 
brunnen vid I790:års brand och sedan 
åter uppförd i rotundaforra, likt den 
gamla, samt invigd 1793, med altare 
och predikstol ornerade af Sergels lär- 
junge, den utmärkte skeppsbildhugga- 
II. 



ren J. Törnström. Bägge dfe s^rnman- 
slagna församlingarna räknade år 1836 
tillsammans' 5,921 invånare. — 'd. Ämi- 
ralitetskyrkan , egentligen JJlrica Pia, 
den äldsta bland stadens kyrkor, invigd 
1685, uppförd af trä och försedd med 
en altartafla af värde; församlingen räk- ' 
nar 8,250 medlemmar. — Vidare 4) 
Kungshuset, tillhörigt Kronan, boställe 
för befälhafvande amiralen, — 5) Lands- 
höfdingresidenset och Landskansliet, — 
6) Rådhuset, vid Stora Torget, uppfördt 
efter 17l)0:års brand, — 7) Tullhuset. 
Vidare märkas den redan 1760 inrät- 
tade Amiralitets -Barnhusskolans under 
sednare åren uppförda hus. Skeppsgosse- 
kasernen, Skeppsgosse-skolan, alla tre af 
trä, Folkskolan, Elementarskolans lokal, 
efter 1790:års brand någon tid begag- 
nad som rådhus och uppförd på sam- 
ma plats, der Vittus Andersson hade 
sitt boningshus, hvilket nedrefs 1773, 
— Cellfängelset, öppnadt 1851, — Fri- 
murarelogen, — Societetshuset, — The- 
aterhuset, egentligen en Kronan tillhö- 
rig materialbod,, som redan på 1770-. 
eller 1780-talet inreddes till theater 
och af amiralen grefve Ehrensvärd blif- 
vit orneradt med fresker i Etruskisk 
stil, — Länslasarettet, — Flottans sjuk- 
hus, — Båtsmanskasernen på Stumhol- 
men o. 8. v. Vigtigast af allt i Carls- 
krona är imellertid Örlogsvarfvet, öfver 
hvilket vi låna en omständligare be- 
skrifning ur T. G. Eudbecks »Försök 
till Beskrifning öfver Sveriges Städer, 
Stockholm 1857)); der det heter: 

•»Örlogsvarfvet. För att få bese 
detta, är det nog för en Svensk att af 
varfschefen erhålla inträdespollett; men 
för utländniugar fordras härtill sjömi- 
nisterns tillstånd. Då man inkommer, 
är det första, som möter ögat, artilleri- 
gården med sina kanoner och kulstap- 
lar. Härinvid ligger tyghuset, af trä, 
hvilket väl år 1837 undergick repara- 
tion, men såsom öfver 120 år gammalt 
redan för 5 år sedan lärer blifvit ut- 
dömdt. Eustkararaaren, på östra sidan, 
innesluter en mängd skjutgevär af flera 
slag, sablar, änterbilor, m. m., hvilka, 
på smakfullt sätt uppsatta, bekläda väg- 
garna. På vestra sidan äro verkstads- 
husen belägna, hvarest förfärdigas la- 
vetter samt annat tillbehör för flottans 

3 



18 



Carlfikronaw 



Carlskroua. 



artilleri-. materiel, äfvensom handgevär 
och blanka vapen. En ångmachin af 
'10 hästars kraft drifver svarfstolar, 
borrmachiner, 'fläkt för bläster i smeds- 
hfirdarna, raachin för söndersvarfniug 
af kasserade kanoner, slipstenar m. m. 
Midteraot artillerigården ser raan de så 
kallade nya inveutarie-karararna, ett 4- 
våningars stenhus, hvartill Ehrensyärd 
år 1778 gifvit ritning. Dessa inne- 
hålla allt hvad till örlogsfartygens ut- 
redning är nödvändigt af ankartåg, ka- 
blar, vant, stag och segel m. m. I 
närheten häraf äro äfven gamla iuven- 
tarie-karararue och gamla mastkranen, 
för upplyftande af skeppsmaster. Här- 
ifrån kommer man långs träbron till 
stora skeppsbron, vanligen kallad Bro- 
bänken, der å norra sidan linieskepp, 
fregatter och större ångfartyg, å den 
södra korvetter och smärre fartyg ligga 
förtöjda. Denna vår örlogsflotta utgör 
för närvarande 6 linieskepp, lika många 
fregatter, 4 korvetter, ett lika antal 
briggar, 5 skonerter, 3 ångkorvetter 
och slutligen 9 mindre ångfartyg från 
140 till G hästkrafter eller tillsammans 
med både stora och små 37. 

Ett litet här i närheten beläget hus 
måste för sin egna, för inbyggarne 
högst farliga, men i och för belägen- 
heten nödvändiga konstruktion, omnäm- 
nas. Det är nämligen vakthuset för 
det befäl och underbefäl, som har till- 
synen vid reparationer eller utrustning 
af de vid brobänken liggajide fartygen. 
Ehuru försedt med eldrum, är det dock, 
i och för närheten till de dyrbara far- 
tygen, så inrättadt, att det vid minsta 
sig yppande eldfara genast kan, förrae- 
delst undanslåendet af några pålar, ka- 
stas i sjön. 

Öfver en flottbro kommer man här- 
ifrån till Lindholmen, hvilken, utom en 
mängd större förrådshus och virkes- 
skjul, rymmer trenne i sitt slag ganska 
anmärkningsvärda byggnader. Repsla- 
garbanan, uppförd af trä år 1696, har 
en längd af 160 famnar, oberäknade 
de tvänne stenhusen, kallade banhufvu- 
den, vid hvardera ändan. Uti denna 
kunna årligen tillverkas öfver 3,000 skS 
tågvirke; härtill hörer äfven en nyttig, 
på andra ställen okänd inrättning, att 
tjära garnet, hvaraf tågvirket sedan slås. 



Den andra anmärkningsvärda byggna- 
den. Wasaskjulet kallad, är ett med 
tak försedt, i början af 1700-talet upp- 
fördt hus, för att deruti bygga skepp, 
eller en vanligtvis så kallad fregattbädd. 
Slutligen har man äfven här gamla 
eller reparationsdockan. Efter en. plan, 
uppgjord af kommersrådet Polhem och 
skeppsbyggmästaren G. Sheldon, börja- 
de dåvarande presidenten och amiralen 
grefve G. H. Wachtmeister år 1716 
anläggningen af densamma. Den är 
utsprängd i sjelfva klippan samt var 
till en början 80 fot djup och öfver 
200 fot läng. En pumpmachin för 
handkraft uppsattes i och för dockans 
länsning uti en tätt bredvid belägen 
byggnad, och 3 dagar samt öfver 800 
dagsverken åtgingo då härtill. Detta 
jätte-arbete fullbordades på 8 år med 
en kostnad af den då för tiden ganska 
betydliga summan 57,900 rdr specie 
eller 231,600 rdr rgs. Under Shel- 
dons och Thunbergs ledning blef doc- 
kan ännu ytterligare utvidgad. En af 
de många triumfer, ångkraften i närva- 
rande århundrade äfven i vårt fäder- 
nesland firat, var då denna docka 1848 
förseddes med en ångpump af 25 hä- 
stars kraft samt trenne sug- och tryck- 
pumpar. Denna verkställer nu på 6 
timmar det arbete, hvartill fordora med 
handkraft fordrades 3 dagar. 

Ifrån gamla dockan, denna stor- 
artade skapelse från Carl XILs tid, 
kommer raan till ett litet galleri af 
galjonsbilder eller sådana, som varit an- 
bringade i fören af numera utdömda 
örlogsfartyg. Här har man tillfälle att, 
i synnerhet vid jemförelsen med de 
förra otympliga bilderna af detta slag, 
beundra de ur Törnströms hand ut- 
gångna, ibland hvilka de af Galathée 
och Euridice i synnerhet förtjena upp- 
märksamhet. 

Från Lindholmen leder en med 
vindbrygga försedd stenbro till vestra 
delen af varfvet, der man anträffar den 
beryktade ankarsmedjan, hvilken icke 
bekommit sitt namn deraf, att ankaren 
der förfärdigas, utan emedan upplags- 
platsen för sådana fordora varit utan- 
för densamma. Största delen af arbe- 
tarne vid denna smedja utgöres af lifs- 
tidsfångar. I dess tvänne byggnader, 



Carlskrona. 



Carlikrona. 



19 



hvilka innehålla 2 grofsmedjor och eu 
klensmedja, arbeta vanligen omkring 
rOO personer. Midteraot är uppfördt 
ett större stenhus för en hydraulisk 
sträckningsraachin till pröfvande af an- 
karkettingar ra. m. Detta sammanhän- 
ger med 5 stora skjul för tillverkande 
och förvarande af master och rundhult. 
Nära härintill är ett hus, i hvars un- 
dra våning en ångpanna är inrymd, 
hvilken lemnar ånga till tvänne så kal- 
lade baskistor, för uppmjukning af virke 
till skeppsbyggnad. I öfra våningen äro 
sågmachin samt slipstenar och färg- 
qvarnar, hvilka alla drifvas med ånga. 
Bland den mängd byggnader, som i 
denna del af varfvet förekomma, egna- 
de åt verkstäder, ämbetsrum och för- 
råder, märkas segelsömmare- och bild- 
huggare-verkstaden samt metall- och 
jerngjuteriet. Detta, försedt med 2 ku- 
polugnar, fullbordades år 184 5. 

I Mönstersalen, så kallad, emedan 
mönstringen med varfsfolket derstädes 
förrättas, ser man, i hvit marmor, ge- 
neral-amiralen TroUes bröstbild af Ser- 
gel. Deröfver läses: »Upprest af kon- 
ung Gustaf III», och på piedestalen: 
»Henrik af Trolle, General-Amiral och 
Comraendör med Stora Korset af Kgl. 
Svärds-Orden, född den 24 Nov. 17 30, 
död den 12 Mars 1784.» I öfra vå- 
ningen är modellsalen, innehållande en 
rik samling modeller af in- och utländ- 
ska fartyg. Midtför ingången iir upp- 
rest en minnesvård åt amiral Chapman. 
Öfverst synes hans bröstbild å en me- 
daljong af hvit marmor och derunder 
följande inskrift: »Fredr. Henr. af Chap- 
man, Vice- Amiral, Kommendör med 
Stora Korset af Wasa-Orden, Riddare 
af Svärds-Orden. Hans snille och fo- 
sterlandskärlek, verksamma till Gustaf 
IILs ändamål, gåfvo Sverige nya flottor 
efter förbättradt byggnadssätt. Då ar- 
betet efter konungens förordnande fort- 
sattes, ägnade Carl, Hertig af Söder- 
manland, Svea Eikes Stor-Amiral, upp- 
finnarens bild åt odödligheten.» Nära 
härintill är telegrafen, som korrespon- 
derar med den å Kungsholms fästning. 

Nya Dockan, eller rättare Dockor- 
na, belägna i vestligaste delen af varf- 
vet, äro nära ett sekel yngre än varf- 
vets anläggning, och grunden dertill 



lades af Gustaf III den ' I Ott.q775. 
Arbetet börjades under ledning af Thun- 
berg samt fortsattes af öfverdirektören 
Anckarsvärd. Tiir år 1805, sedan dock 
flera uppehåll i arbetet ifrån år 1792 
skett, raedhanns uppförandet af svaj- 
ningsrumraet, af 4 dockor, af hvilka trå 
med tak, samt af portöppningarna till 
fjerde och femte dockorna. Detta svaj- 
ningsrura är genom en mur afdeladt i 
tvänne delar, och i hvar och en af dessa 
äro på den afrundade sidan 5 öppningar 
med sina slussportar, tjenande till in- 
gång för skeppen. Inanför hvar och 
en af dessa ingångar äro tvänne doc- 
kor å rad, med en sått mellan hvarje ^ 
docka. Så kallas en machin af trä i ^^ 
halfcirkelforra, hvilken sättes utanför V 
portarna, på det vattnet vid sitt på- 
trängande ej må skada dera. Hela 
dock byggnaden är således från början 
afsedd för 20 linieskepp och har, i fråga 
om sin plan, utseende af en utslagen 
solfjäder. År 1784 började arbetet å 
audra dockan. Är 1797 lades gruud- 
stenen till den tredje och år 1801 till 
den fjerde, bägge af Gustaf IV Adolf. 
Åren 1802 och 1805 fullbordades an- 
dra och tredje dockorna. Kostnaden 
hade då uppgått till 3 72 millioner rdr 
banko. Ar 1839 väcktes fråga om att 
fullborda dock-anläggningen, och, sedan 
anslag af Ständerna blifvit beviljadt, 
påbörjades arbetet 1841. Sedan dess 
äro fjerde och femte dockorna fullän- 
dade, till hvilken sednare grundstenen 
lades den 1 December 1846. I sär- 
skilda anslag hafva under de sista 10 
åren till och med 1851 utgått en sum- 
ma af 391,893 rdr bko. Ehuru stats- 
anslagen upphörde, fortsattes arbetet 
imellertid af de för flottan i allmänhet 
anslagna medlen och påräknades vara 
afslutadt raed år 1856, då dockorna på 
östra sidan om nya mastkranen borde 
vara fulländade. Denna kran uppfördes 
åren 1804 och 1805 efter ritning af 
öfverstelöjtnant J. Liedströmer och är 
138 fot hög. Nya ångmachinshuset 
uppfördes mellan åren 1821 och 1822, 
hvarefter en ångpump af 40 hästars 
kraft, förfärdigad af 0\ven, insattes der- 
uti. Hela detta varf omslutes med ea 
mur af 2,300 alnars längd, som skiljer 
det från staden. 



20 



Carlskrona» 



Carlskrona* 



Förutom denna sistnämda beun- 
ransvärda infattning, tillhörig Kronan, 
■har staden äfven ett varf, på hvilket, 
,*ehuru litet, synnerligen i proportion 
mot '.örlo*svarfvel' ganska vackra han- 
delsfartyg* på sednare tider blifvit bygg- 
da efter ritning af den för få år till- 
baka aflidne skicklige skeppsbyggmästa- 
ren löjtnant Pettersson.» 

Stapelstaden Carlskrona består af 
1,419 hus och tomter med dertill hö- 
rande 1,062 tunnland jord, alltsammans 
uppskattadt till 1,585,489 rdr bko och 
i statsbidrag erläggande 70,004 rdr 
samma mynt. Staden styrdes till 1851 
af 2 borgmästare och 4 rådmän, nu af 
en borgmästare och 6 rådmän, af hvilka 
en är polismästare, en magistrats-sekre- 
terare och en stadsnotarie. Staden be- 
boddes 1850 af 14,097 personer, b vil- 
kas antal 1855 sjunkit till 11,117, 
men 1856 åter höjt sig till 14,513. 
Stadens näringar hade trån 1850 till 
185 5, enligt Landshöfdingens Berättelse 
för dessa år, snarare af- än tilltagit, 
och påstås den omständigheten, »att 
flottans handtverkare, till tjenstgöriug 
uppfordrade krouobåtsmän och gemen- 
skapen af här lorlagde marin regi mente 
dela arbetsförtjeusten med stadens bor- 
gare af handtverksklasseu , hafva till 
följd, att dessa sednare icke kunna upp- 
nå det oberoende, som deras vederlikar 
i andra städer förvärfvat.» Staden hade 
185 6 inalles 119 handlande (deraf 21 
qvinnor), som erlade en bevillning af 
1,44 2 rdr banko (Carlsharans 7 5 hand- 
lande erlade samma år i bevillning 
2,57 3 rdr banko), och af dess handels- 
flotta sysselsattes med utrikes sjöfart 
26 fartyg om 1,350 läster, medan 4 
fartyg om 60 läster användes till inri- 
kes sjöfart. Föremålet för utskeppnin- 
gen är i synnerhet trävaror från Små- 
lands skogstrakter; men denna export 
är vida underlägsen den från grannstä- 
derna Kalmar och Carlshamn. Impor- 
ten består hufvudsakligeu af kaffe, soc- 
ker, risgryn och andra specerier, kon- 
jak, rhum, vin, tobak, ylle- och bom- 
uUsväfnader, hampa, sill o. s. v. Tull- 
intraderna, som åren 1848 — 1850 i 
medeltal utgjorde 1,466 rdr banko för 
utskeppade och 57,205 för införda va- 
ror, uppgingo åren 1851 — 185 5 för de 



förra till 2,736, för de sednare till 
45,904 rdr bko i årligt medeltal, men 
hafva sedan dess sjunkit ansenligt. — 
Handtverkarnes antal var 1856 inalles 
220, deribland 20 qvinnor, med 118 
gesäller och 216 lärlingar samt 15 an- 
dra arbetare. Är 185 5 funnos i sta- 
den 4 tobaksfabriker; kofferdivarfvet, 
som under åren 1851 — 1855 var i lif- 
1ig verksamhet, har sedermera nästan 
afstadnat till följd af dåliga konjunk- 
turer. Staden hade 185 5 2 boktrycke- 
rier och 2 apothek. 

För ungdomens undervisning finnes 
ett lägre elementarläroverk samt, för 
flottans räkning, artilleri-, styrmans-, 
konstruktions- och skeppsgosse-skolor. 
I stadsförsamlingens folkskola undervi- 
sades (1856) 122 gossar och 97 flickor 
af 2 examinerade och 2 oexaminerade 
lärare, medan 52 gossar njöto under- 
visning i allmänt läroverk och 154 i 
enskilda undervisnings-anstalter. Ami- 
ralitetsförsamlingens folkskola är beräk- 
nad för omkring 40 barn. Härtill 
komma en söndagsskola för handtver- 
keri-lärlingar med flera och ett skepps- 
byggeri-institut på kungliga varfvet med 
två lärare. Fordom hade Carlskrona 
en 17 56 inrättad kadettskola, der 100 
kadetter af både frälse och ofrälse börd 
åtnjöto fri undervisning, hälften af dem 
till och med beklädnads- penningar. 
Denna kadettskola införlifvades 1792 
med krigsakademien på Carlberg. — 
Genom särskild donation underhålles 
en sraåbarnskola. 

Sjukvården besörjes för Kronans 
manskap å flottans sjukhus; staden 
saknar sådant, men aflönar två läkare, 
och patienter, som ej kunna vårdas 
hemma, få intagas på länets lasarett. 
Stadens bidrag till fattigvården utgör 
omkring 9,500 rdr årligen, hvarjemte 
statsverket dertill bidrager med 3,000 
rdr; för 185 4 beviljades derjemte ett 
extra anslag af 3,5 rdr, allt banko, 
På stadens fattighus försörjas årligen 
omkring 150 personer, och genom fat- 
tigvårdens försorg äro 200 fattiga barn 
utaccorderade till uppfostran och vård 
hos fosterföräldrar i staden och på lan- 
det. Med fattigvårds -inrättningen är 
en arbets-inrättning förenad. Till be- 
böfvande af borgareklasseu utgå fråa 



Carlskyrka* 

tvänne särskilda gåfvofonder årliga un- 
derstöd, och år 185 5 bildades en för- 
ening' till belöning och understöd för 
troget tjenstefolk. Två enke- och pu- 
pill-kassor, en för handlande och en för 
fabriks- eller handtverksidkande borgare, 
finnas, och af den i Jönköping inrät- 
tade pensionsföreuingen finnes en, ehuru 
föga tillitad, afdehiing i Carlskroiia. 

I ekklesiastikt hänseende är staden, 
som ofvau sades, delad i två försam- 
lingar, stads- och amiralitets-försaralin- 
garne. 

Stadens inkomster och utgifter för- 
valtas af en Drätselkoramission, och upp- 
gick de under densaramas förvaltning 
stående kassornas verkliga behållning 
1855 till 28,285 rdr bko. Derjerate 
står under vård af borgerskapets äldste 
en borgerskapets enskilda kassa, som 
bestrider båtsmans-vakans-afgift för bor- 
gerskapet och arfvode till stadens riks- 
dagsmän. 

Carlskrona har derjemte sparbank, 
som vid 1S5 5 års slut hade en egen 
fond af 13,012 rdr, hvarfönitan 3,216 
delegare deri insatt 205,202 rdr, allt 
bko. Smålands privatbank har ett af- 
delningskontor i staden, der dessutom 
den s. k. Filialbanken i Bleking 1853 
började sin verksamhet, hvilken uppgif- 
ves såsom rätt liflig och för orten gag- 
nande. 

Cariskronas vapen är ett ankar, 
Carl XLs namnchiffer och konglig kro- 
na deröfver. — Staden har marknader 
den 5 April (kr. ra.), den 30 Juni, den 
14 Oktober och den 20 December. 

Till slut torde böra anmärkas, att 
år 1856 Carlskronas Mosaiska försam- 
ling hade 1 6 ledamöter. 



Carlskyrka^ i Stockholms län. Se 
Söderbykarls socken. 

Carlskyrka. Socken i Åkerbo härad 
af Westerås läns Södermanlands-andel, 
i norr begränsad af Mälarfjärden Gal- 
ten och Arboga A, i öster af Torpa 
socken, tillhopa med hvilken den utgör 
ett pastorat, innefattar tillika med Tor- 
pa en areal af 29,554 tunnland, hvaraf 
200 äro sjöar och kärr. Närmast ån 
består socknen dels af bördig slätt med 



Car]akyrka< 



21 



lerjord, dels af sank ängsmark, och der- 
på vidtager en bergås med' rigtning^ 
från vester till pster, tämligen brant .' 
mot norr, sagtå- sänkajSde- sig åt söder ^ 
och som egentligen utgör én^O|j«rau, 
stenbunden högslätt, hvarifrån sftiå vat- 
tendrag leta sig norrut ned till Arbo- 
ga-A. I rät vinkel mot bergåsen går 
den sandiga Hedåsen från Kungsör till 
Öija. Socknens bufvudnäring är åker- 
bruk; en vigtig binäring är båtfart. 
Socknen består af 31% mantal och be- 
boddes 1810 af 1.375, 1840 af 1,545 
och 1856 af 1,570 invånare. Om skol- 
väsendet saknas underrättelse. — Carls- 
kyrka nioderförsaraling utgör, tillika 
med annexet Torpa, ett regalt pastorat 
af 2:dra klassen i Vester-Eekarues kon- 
trakt af Strengnäs stift; hela pastora- 
tet, 73 '/2 förmedlade mantal, beboddes 
1856 af 2,817 personer. Socknen bar 
sitt upphof, likasom sitt namn, af Carl 
XI ; liela trakten hörde förut till Tor- 
pa, och den nya socknen var först an- 
nex till denna; men Gustaf IV Adolf 
omviinde förhållandet, ehuru kyrkoher- 
den ännu har sitt boställe i Torpa och 
komministern här. Kyrkan, äfven kal- 
lad Kungsörs kyrka, 1 '/j mil från Ar- 
boga, 1 '/j f*"äQ Köping och 6 mil från 
Strengnäs, byggd från 1691 af Nicode- 
mus Tessin på Carl XLs bekostnad, 
under kungens vistande på Kungsör, 
är åttkantig, 50 alnar lång och bred, 
30 alnar hög, med kupol och talrika 
fönster, samt en af riktats vackraste kyr- 
kor. Altartaflan är af Ehrenstrahl. — 
Socknen är rik på fornminnen; utmed 
ån ligga grafliögar på flera ställen; 
lemiiingar efter borgar finnas vid Hög- 
sta och Rå i söder; vid Svarthäll invid 
ån eller, enligt andra, midt emot Asp- 
bäll, längre ned, anses det af Dalkar- 
larne undt-r Engelbrecht förstörda Hög- 
valla hafva legat. Denna borg anses 
af Thara (Beskrifning öfver Sveriges 
Rike, Westerås Län, ^sid. 1 1 5) hafva 
varit densamma med Akersborg, h var- 
om vidare på dess ställe. Om Carl XI 
lefva åtskilliga sägner i socknen, livars 
förnämsta gård är Kungsör (se denna 
artikel), fordom kallad Ulfvesund och 
Ören, hvartill komma Svarthäll och 
ett par smärre gårdar. — Adress: 
Köping. 



22 



Carlslund* 



Carls<ad. 



Carlslundj i Wärmland. Se Karls- 
lund. * 

Carlslund. Välbelägen och, välbyggd 
gård i St. Ilians socken af Norrbo hä- 
rad och Westerås län, belägen norrifrån 
staden Westerås på dennas egor, har 
sin egentliga märkvärdighet genom sin 
prydliga åbyggnad och genom den un- 
dervisnings-anstalt för fruntimmer, som 
der blifvit upprättad af nuvarande ega- 
reu, grefve G. Lewenhaupt, och hans 
grefvinua, Eva Augusta Cronstedt. 

Carlslund. Två mantal säteri med 
underlydande samt qvarn , tegelbruk, 
bränneri m. m. uti Längbro socken af 
Örebro härad och län, är en välbyggd 
egendom med trädgård, orangeri, schä- 
feri ra. m. Godset, som 1815 egdes 
af änkefru Giinther, tillhör nu grefve 
C. H. Anckarsvärd, hvarjemte öfversten 
friherre Leuhusen har del deri. Från 
herrgården, som är belägen V4 mil i 
vester från Örebro, invid Svart-elfven, 
har raan den vackraste utsigt öfver 
Örebro stad och Hjelmaren å ena sidan 
samt Kihlsbergen å den andra. En sa- 
long i huset är af egarens bror, öfver- 
ste Anckarsvärd, målad med Svenska 
vyer. På gården förvaras ett icke oan- 
senligt bibliothek. 

Carlstad. Stapelstad och säte för 
biskop och gymnasium, belägen på 
Tingvalla ö vid Klar-elfvens utlopp i 
Wenern (5 9" 22' br.), 32 V2 mil från 
Stockholm, anlades 1584 af hertig Carl, 
som till sin nya stad skänkte hela 
Tingvalla ö samt norr om Klar-elfven 
Färjestads och Ruds egor med Heden, 
dock Kroppkärr undantaget. Sedermera 
tillades till staden de närbelägna byar- 
na Wåxnäs, Rumstad och Sundstad. 
Staden var till att börja med uppstad, 
men fick stapelstads-privilegier 1840. 
Det gamla namnet på den ö, der sta- 
den är belägen, Tingvalla, antyder, att 
platsen af gammalt varit ett ställe för 
ting och vapensyner, och landslagen 
stadgade, att sädana skulle hållas af kon- 
ungen måndagen efter Midfasto-söndag. 
Om icke konungen sjelf infunne sig, så 
skulle hans ställe företrädas af bisko- 
pen i Skara och tvänne riksråd, hvilket 



oftast torde hafva inträffat. Med tin- 
get var här, som annorstädes, marknad 
förenad, och denna fick under kathol- 
ska tidhvarfvet benämningen Fasting 
(Fasteting), emedan den inföll midt un- 
der fastan. Stadens andra marknad, 
Persmessan, har likaledes under kathol- 
ska tiden blifvit uppkallad efter St. Pe- 
ter, som tillika med S:ta Brita och S:ta 
Lucia lärer hafva varit Wärmlands 
skyddspatron. 

Hertig Carls nyanlagda stad, upp- 
rättad, »hans undersåtare utöfver hela 
Wärmland, som lång och besvärlig köp- 
stadsväg hafva, till godo och nmlig- 
gande land till förbättring», samt för- 
sedd med vidsträckta privilegier, styr- 
des i början af 2 borgmästare och 8 
rådmän, hade kyrka, hvars första pa- 
stor var hr Sigfrid Canuti, och skola, 
som 1586 af hertigen fick ett nytt hus, 
ehuru skola funnits på ön redan före 
stadens anläggning, och uppblomstrade 
snart. Sedan hafva åtskilliga olyckor 
dels öfvergått staden, dels hotat den- 
samma. Ar 1C42 härjade t. ex. pe- 
sten nästan hela året i Carlstad, och 
under det krig med Danmark, som slu- 
tade genom freden i Brömsebro, och 
som icke medförde någon fara för sta- 
den, var man imellertid der så upp- 
skrämd, att en mängd stadsbor hals 
öfver hufvud flydde sin kos. Sedan 
freden lyckligen undanröjt alla vidare 
farhogor för krigsolyckor, fortfor sta- 
den att i lugn utveckla sig, tilldess 
den 1719 nästan helt och hållet lades 
i aska, utan att ens domkyrkan, gym- 
nasium, skolan och rådhuset förskona- 
des. År 1752 hemsöktes staden af eu 
ny eldsvåda, och samma olycka uppre- 
pades åren 1805, 1822 och 1827, ehuru 
i lindrigare grad. Afven Carlstad har 
varit hemsökt af de sednaste årens pest, 
choleran, 1853, ehuru denna farsot der 
icke anställde några svårare härjningar. 
— Enligt riksakten af 1815 ar Carl- 
stad snmlingsorten för Sveriges ocb 
Norges ombud, 36 personer från hvart- 
dera riket, hvilka, i händelse af kon- 
ungahusets utgång och val af olika per- 
soner i bägge rikena, skola sararaan- 
jemka meningarna och genom omröst- 
ning välja thronföljare. 

Öfver Klarelfvens bägge grenar leda 



Carl stad. 



Carlstad. 



23 



tvänne broar, af hvilka den östra är 
både en bland de vackraste och största 
stenbroar i Sverige. I stället för den 
fordora genom sin aflägsenhet (^/^ luil 
från staden) obeqvänaa hamnen, anlades 
1835 en ny hamn vid östra stranden 
af den nära staden belägna Hamraarö- 
sjön och fullbordades 1837 med en kost- 
nad af 32,700 rdr bko. En kanal af 
3,000 alnars längd leder derifrån till 
östra grenen af Klarelfven. — Bland 
Carlstads byggnader märkas: 

Domkyrkan. Ar 1347 namnes re- 
dan en kyrka på Tingvalla-ön; men 
sannolikt byggdes en ny kyrka vid sta- 
dens anläggande. Vestergötland, Wärm- 
land och Dal lydde ända till 1580 un- 
der biskopen i Skara, men sistuämda 
år skiljde hertig Carl Wärmland, Wads- 
bo och Walla härader ifrån Skara stift 
och utnämde öfver dessa landsdelar en 
egen super-intendent, som fick sitt säte 
i Mariestad. Super-intendents-sätet flyt- 
tades 16 47 till Carlstad, der Sven Elf- 
dalius blef första super-intendenten, och 
som kyrkan nu förvandlades till dom- 
kyrka, auslogos af Kronan medel till 
hennes reparation. Ar 177 2 fick super- 
intendenten i Carlstad titel af biskop. 
Efter 1719 års brand var den gamla 
kyrkan så förfallen, att man måste vara 
betänkt på en ny, och en sådan grund- 
lades 1723 på den s. k. Herregårds- 
backen samt var fulländad efter 7 års 
förlopp. Hon är byggd i form af ett 
Grekiskt kors och har en vacker kupol, 
som icke uppbäres af någon enda pe- 
lare; till vestra gafveln sluter sig ett 
ansenligt högt fyrkantigt torn, betäckt 
med en lanternin. Den vackra och 
ljusa kyrkan har en altar-dekoration, 
bestående af ett förgyldt kors, omgifvet 
med tvänne af Sergel i gips modelle- 
rade figurer. Så väl stads- som lands- 
församlingen äro prebenden åt bisko- 
pen, och räknade 1 856 tillsammans 4,97 1 
invånare; — vidare: Landshöfding-resi- 
denset, en tvåvånings träbyggnad med 
borggård, — biskopshiiset, likaledes af 
trä, — rådhuset, fullbordadt 1780, af 
sten, — elementar-läroverkets hus, en 
vacker stenhusbyggnad med observato- 
riura och icke oansenligt bibliothek, — 
skolhuset, bygdt 1840, — frimurare- 
huset, — theaterhuset, — hypotheks-för- 



eningens lokal, af sten, fullbordad 1835, 
— länslasarettet, fullbordédt 1842, och 
cellfcbigelset, begagnadt sedan 1847. 

Carlstad, som 1736 beboddes af 
1,594, 1843 — 1847 i medeltal af 3,4^.5 
och 1856 af 4,128 invånare, består af 
207 hus och tomter samt innehar dess- 
utom 1,174 tunnland jord, alltsammans 
uppskattadt till 962,840 rdr bko och 
i statsbidrag erläggande 30,515 rdr 
samma mynt. Handel och handtver- 
kerier äro stadens egentliga näringar; 
handeln bedrifves med köpmansvaror af 
allehanda slag, sora hufvudsakligen hem- 
tas från Stockholm och Göteborg, och 
äfven ined spannmål, sora uppköpes 
dels inom länet, dels från Öster- och 
Vestergötland samt afsättes till provin- 
sens norra orter, dit trafiken nu blifvit 
betydligt lättad genom Klarelfvens och 
sjön Frykens sammanbindning medelst 
Frykstads jernväg. I slutet af förra 
århundradet utskeppades årligen i me- 
deltal omkring 40,000 sk^S jern och 
14- till 15 00 tolfter bräder; år 185 5 
mottogos å stadens våg, för afsändning 
till Göteborg, 38,474 skS stång- och 
manufakturjern och utskeppades från 
Carlstads hamn 39,403 tolfter plankor, 
17,616 tolfter bräder och bakar, 14,6 57 
tolfter sågblockar, 1,821 stycken bjel- 
kar och 6 mastspiror. Stadens sjöfart 
bedrefs detta år med 2 ångfartyg och 
14 seglande fartyg om 5 1 9 löster (1856 
24 fartyg om 837 läster). Staden hade 
1856 inalles 52 handlande, deribland 
5 qvinnor, med 49 biträden, och hvilka 
i bevillning erlade 66 5 rdr bko; handt- 
verkarne voro 8 5, deribland 5 qvinnor, 
med 87 gesäller, 69 lärlingar och 16 
andra arbetare. Uti staden funnos tvu 
tobaks- och snusfabriker, som produce- 
rade för 52,000 rdr banko i medeltal 
om året, en klädesfabrik, med en pro- 
duktions-summa af 31,000 rdr bko, och 
två Baierska ölbryggerier, som årligen 
producerade för 14,45 rdr bko. På 
stadens grund anlades 1854 ett ång- 
sågverk, med fyra finbladiga ramar, som 
sysselsätter ett stor antal arbetare. I 
Carlstad funnos 185 6 två boktryckerier. 

Carlstad har ett högre elementar- 
läroverk, en vexelundervisningsskola och 
en flickskola. Om skolväsendet upp- 
gifves för 1856, att 2 examinerade och 



24 Carlstads landsförslg* 

Ä ■ 
1 oexaminerad lärare undervisade 129 
gossar och 137 flickor i fasta skolor, 
'^ medan 80, 'gossar undervisades i all- 
v-mänt läroiverk, 8 gossar och 52 flickor 
" i*enskild uiiderviäfiiingsanstalt samt 6 
gossar och' 24 flickor i hemmet. — A 
stadens fattighus voro 23 fattiga och 
bräckliga- personer inhysta, hvarCörutan 
ett ansenligt antal äldre fattiga och 
värnlösa barn voro utaccorderade på 
landet, och ett slort antal mindre ar- 
betsföra personer erhöllo understöd af 
fattigvården. Omkostnaderna för fat- 
tigförsörjningen uppgifvas för 185 5 till 
6,534 rdr bko. Kostnaden för stadens 
styrelse uppgår till 7,192 rdr bko. — 
I staden finnes det ena af länets bägge 
lasaretter, och Carlstad är derjerate sta- 
tion för en af länets två provincial- 
läkare. 

Carlstad är sätet för en mängd säll- 
skaper, föreningar och inrättningar, af 
hvilka följande må nämnas: Hushåll- 
nings-sällskapet, stiftadt 1803, musika- 
liska sällskapet Harmonien, 1816, Wärm- 
ländska Bibelsällskapet, 1817, och ett 
dermed förenadt Fruntimnaera-bibelsäll- 
skap, Sällskapet till spridande af nyttig 
folkläsning. Föreningen för befordrande 
af nykterhet och goda seder. Trädgårds- 
föreningen m. fl. I Carlstad samman- 
träder likaledes direktionen för Wärm- 
lands Proviucialbank, och här har der- 
jerate Wärraländska Hypotheks-förenin- 
gen sitt säte. Stadens sparbank hade 
vid 1855:års slut en fond af 35,223 
rdr banko, och utgjorde insättningen i 
densamma i:)alles 507,968 rdr bko. 

Carlstads marknader voro för 1859 
utsatta till den 10 Februari, den 12 
Juli, Permessan, den 1 1 Oktober och 
den 29 November. 

Carlstads landsförsamlings omkring 
staden, på bägge sidorna om eUven, är 
annex till stadsförsamlingen och håller 
sin gudstjenst i stadskyrkan. Socknen 
innefatt;^- 13'/2 m«iital och beboddes 
1840 af 456, 1856 af 843 invånare. 
Socknen hade sistnärada år arabulato- 
risk folkskola med 1 examinerad lärare, 
som undervisade 45 gossar och 31 flic- 
kor, medan 2 gossar bivistade allmänt 
läroverk och 3 gossar samt 7 flickor 
undervisades i hemmet. — - Uti denna 



Carlsiads stifi. 

församling befanns 185 5 en lakerings- 
fabrik med 24 arbetare och ett till- 
verkningsvärde af 6,83 5 rdr bko. — 
Denna socken hette af ålder Tingvalla, 
hvars katholska Curatus sannolikt haft 
ett visst inseende öfver de öfriga kyrko- 
herdarne i landet; till den gamla sock- 
nen hörde de nuvar. socknarna Grafva 
och Hamraarö samt troligen Borarae- 
stads kapell, på gränsen åt Gruras hä- 
rad, hvilket sannolikt blifvit öde efter 
reformationen. På deu norr i socknen 
belägna gården Stora Vågnäs berättas 
ett nunnekloster hafva varit; Fernow 
tror dock, att »på denna beqväraa or- 
ten någon slags schola eller lärohus 
varit iurättadt för landets hederligare 
flickor.» 

Carlstads län. Se Wärmland. 

Carlstads stift. Detta stift, det 10:de 
i ordningen, innefattar hela Wärmland 
och Dal samt af Örebro län Carlskoga 
pastorat och 16'/, hemman i Edsbergs 
och Lekebergs härader, hörande till 
Nysunds socken af Rudskoga pastorat, 
sålunda l:o hela Wärmlands län, 2:0 
Dal af Elfsborgs län och 3:o Carlskoga 
bergslag samt en del af Edsbergs och 
Lekebergs härader i Örebro län, allt- 
sammans innefattande en areal af 209 
qvadratmil land och 20 qvadratmil sjö 
samt 1856 bebodt af 321,186 perso- 
ner, af hvilka på Wärmland komma 
232,521, på Dal 76,658 och på Örebro- 
läns-andelen 12,007. Wärmland lydde 
under Skara stift till 1580, då hertig 
Carl af denna provins samt af Walla 
och Wadsbo härader upprättade en så 
kallad super-intendentia med säte i Ma- 
riestad; år 1647 flyttades stifts-styrel- 
sen till Carlstad (se stadens beskrifning) 
och år 1658, då Wadsbo och Walla 
härader åter lades till Skara stift, fick 
Carlstads stift i stället Dal och 9 hä- 
rader af Bohuslän, hvilka sistnämda år 
1693 förenades med Göteborgs stift. 
Ar 1772 fick super-intendenten biskops- 
naran. — Stiftet bestod 1856 af 12 
prosterier, innefattande 42 pastorater, 
nämligen 29 i Wärmland, 1 i Örebro 
län och 12 på Dal samt I socken, Rå- 
da, som i civilt hänseende lyder under 
Wärmlands län och i afseende på ekkle- 



Carlstads tingslag. 



Carlsten. 



siastik-styrelsen hörer till Carlstads stift, 
men i öfrigt till Aranehärads pastorat 
af Skara stift (komiuiuister i Råda till- 
sättes af domkapitlet i Carlstad). Sock- 
uarna äro, med bruks- och kapellför- 
samlingarna, tillhopa 134, hvartill kom- 
ma 4 städer och 1 köping. Kommini- 
stersbeställniugarne äro 61, bruks- och 
kapellpredikants -sysslorna 10, hvartill 
komma 1 grufpredikantstjenst och 11 
beständiga pastorats- och socken-adjunk- 
turer. Af pastoraterna äro 9 regala, 
29 konsistoriela och 4 piebendeu, näm- 
ligen 2 för biskopen och 1 för h var- 
dera af 2 lektorer. x\.r 185 6 hörde 6 
pastorat till l:sta klassen, 25 till 2:dra 
och 7 till den 3:dje; prebendena äro 
icke klassificerade. Stiftets läroverk äro: 
högre elementar-läroverket i Carlstad, 
Åmåls lägre elementar- läroverk samt 
läroverken i Philipstad och Christine- 
hamn. 

Carlstads tingslag består af socknar- 
na: Carlstads landsförsamling, Grafva 
och Hammarön i Mellausysslets fögderi, 
med tings-ställe i Carlstad. Arealen 
uppgifves vara 58,274 tunnland, af 
hvilka 3,800 äro sjöar och kärr; be- 
folkningen steg 1856 till 6,243 per- 
soner. 

Carlsten. Om detta »Sveriges Gi- 
braltar», som man kallat det, anföra vi 
helst följande beskrifning af en känd 
författare. 

»Vester om Marstrands stad resa 
sig ifrån öns högsta platå de väldi- 
ga massorna af det -fasta Carlsten, an- 
lagda på 90 till 150 fots höjd öfver 
hafsytan. Med sina ända till 60 fots 
höjd af ofantliga gråstensbiock upp- 
dragna murar och sitt öfver 130 fot 
höga torn erbjuder denna fästning, ej 
mindre genom sina kolossala raurverk 
än genom sitt dominerande läge, en 
den mest imposanta anblick, ifräu hvil- 
ket håll man än vill fatta den. Den 
omkring fästningen ledande rundgatan 
eller betäckta vägen är på sina ställen 
nedsprängd i berget ända till 35 fot, 
och hvart man i densamma vänder sig, 
bekikas man af döden ur creneauernas 
och erabrasurernas aldrig slutna argus- 
ögon, hvilka öfvertyga, att för en fien- 
II. 



de är denna väg den ginaste till evig- 
heten. . ^^ 

Man känner icke med . säkerhet ti- *t'^ 
den, då början gjordes till dessa* för- 
svarsverk. ■ Dock syiles antagliVf, att ' 
de funiios till redan under Erik XIV:s 
krig. Att de voro i stånd år 1612, 
upplyser Brännefejdens historia, emedan 
Svenska fältöfversten Jesper Cruus, som 
då härjade och brände Bohuslän på det 
oerhördaste, derundef blef anbefalld att 
företaga en expedition- mot Marstrands 
fästning, den han likväl, i brist af be- 
lägrings-artilleri, måste lemna oantastad. 
Imellertid utgjordes, såsom man vill 
veta, fästningen, då kallad «Hyrle-skans», 
till år 1667 endast af jordverk; men 
vid denna tid anlades den donjon, som, 
beherrskande den angränsande delen af 
Kattegat, ännu utgör fästningens huf- 
vudparti. Då var den likväl ej högre 
än 20 fot med öppen valigång, h var- 
under voro borafasta hvalf för besätt- 
ningen, ammunitionen och provianten. 
Pä den redutlformiga donjonens östra 
sida uppfördes samtidigt dermed ett 
fyrkantigt torn med 5 bombfria etager, 
hvaraf 4 voro bestyckade med hvardera 
8 kanoner, nämligen 2 på hvarje sida. 
Utanverken voro uppförda af lös sten 
eh tenaille och ganska svaga; men det 
hela biträddes af tre skansar, nämligen 
Gustafsborg vid södra hamn -inloppet, 
Malepert pä östra sidan om norra hamn- 
gapet och Hedvigsholm på det i ham- 
nen liggande skäret af samma namn, 
hvarförutan ett blockhus fanns i hvar- 
dera af stadens ändar, den norra och 
södra. 

1 sådant skick befuuno sig dessa 
försvarsverk, dä de i Juli månad 167 7 
eröfrades af Danskarne under Gylden- 
löwe, hvilka sedan af denna eröfring 
gjort mycket väsen. Sedan fästningen 
blifvit äterlemnad till Sverige, vidtogos, 
särdeles åren 1681 — 1682, vigtiga åt- 
gärder till dess försättande i bästa för- 
svarstillstånd, hvilket Danskarne, ^nder 
den tid de varit mästare deröfver, re- 
dan påbörjat. Tornets skapnad förän- 
drades ifrtn fyrkantig till rund, och 
dess murar fingo ända till 2S fots tjock- 
lek, hvarjemte det erhöll sin nuvarande 
höjd. De fyra batteriernas embrasurer 
igenmurades, och i deras ställe erhöll 



26 



Carlsfen. 



Carlsien* 



tornet ett rymliga batteri ofvanpå det 
gamla toinhvaltVet, livilket batteri täck- 
tes med ett spheriskt hvalf, som med- 
gsit äafiM en sjunde, etage, numera bä- 
rande' namnet Kongssalen till minne af 
en frukost, som kon. Gustaf 'IV Adolf 
der en gång intagit. Ofvanpå detta 
hvalf uppfördes ytterligare ett batteri, 
som sålunda bildade tornets åttonde 
etage. Ar 1837 blefvo likväl dettas 
bröstvärn borttagna och tornet försedt 
med koppartak, omkring hvars list ett 
lätt jernstaket uppsattes till förekom- 
mande af olyckshändelser genom de 
starka luftströmmar, som äfven i lugnt 
väder spela öfver detta upphöjda ställe. 
Aren 1685 — 1687 förstärktes äfven don- 
jonens murar, så väl utåt fältet som 
inåt borggården. Batteriet på vallgån- 
gen kasematterades, och under samma 
bombfasta hvalf bildades en tredje etage, 
afsedd till spannmåls förvarande, och 
hvaraf en del, sedan längre tider till- 
baka, blifvit begagnad såsom kyrka. 
Vid samma tid blefvo äfven tvenne 
vattenreservoirer, uti två af do under 
batteriet befintliga hvalfven, minerade 
till 36 fots djup. 

Nedra enveloppen, eller de öfriga 
fästningslinierna, tillkomrao åren 16 94 
— 1697, i stället för de förut befintliga 
jordverken, och brötos uti in- och ut- 
gående vinklar, lämpade efter terrainens 
fordringar. Under vallgångarne anbrag- 
tes borabfria hvalf, som nu begagnas 
dels till logementer, dels till kokhus 
m. m. Hufvudpunkterua af dessa linier 
voro bastionen Minerva, tenaillen Pallas 
och fyrkanten Apollo, hvars norra och 
vestra linier beströkos af 2 bombfria 
caponnierer. En ravelin betäckte östra 
utfallsporten, Alla dessa äldre verk 
äro till större delen att tillskrifva for- 
tifikations-generalen grefve Erik Dahl- 
berg. 

Mot slutet af år 1833 vidtogos 
brådskande åtgärder, för att sätta fäst- 
ningen i provisionelt försvarstillstånd. 
I synnerhet egnades omsorger åt be- 
styckningen och fästningens yttre för- 
svar, hvarföre pallisaderingar uppsattes 
på flera ställen. Nu blef man imeller- 
tid uppmärksam på behofvet af för- 
stärkta utanverk, och sedan dess har 
ock fästuinsren blifvit försedd med så- 



dana, hvilka, uppförda af' gråsten och 
bombfria, bestryka de nu fullbordade 
betäckta yttre kommunikationerna samt 
förvandla de förut döda vinklarna vid 
verkens fot till dödande. Eör verkstäl- 
lande af denna plan, till större delen 
uppgjord och utförd af fortifikations- 
befälhafvaren på stället, löjtnant Lind- 
man, med biträde af löjtnanterna Björk- 
man och Nycander, nedrefvos de ofvan- 
nämda caponniererna, som befunnos föga 
motsvarande sitt ändamål. Vattengraf- 
varna, hvilka redan påbörjades af Dahl- 
berg, men ej fullbordades (de hunno 
blott 5 fots djup), äro nu utsprängda 
i berget till den ansenligaste bredd och 
djuplek och äro, märkvärdigt nog, oak- 
tadt sitt höga läge, städse vattenfyllda. 
Åtskilliga ytterligare arbeten äro äfven- 
ledes utförda. 

Till hamnens försvar äro uppförda 
.2:ue straudverk, försedda med bomb- 
fria hvalf och logementer, nämligen 
Fredriksborg vid norra och Gustafsborg 
vid södra hamn-inloppet. Aren 1737 
— 1738 byggdes det förra i stället för 
ett dervarande blockhus, och det sed- 
nare kom år 1781 — 1782 att intaga 
ett äldre jordverks plats. Af de fordna 
skansverken Alalepert, Hedvigsholm och 
aS'^ Erik synas nu endast ruinerna.» 

På Carlsten, som är bestämd att 
inrymma 1,258 mans garnison, ligga i 
fredstider föga öfver ett par hundra 
man om året, oberäknadt de arbets- 
kommenderiiigar, som stundom ditbeor- 
dras. Fästningen har från längre tid 
tillbaka varit strafi"- och förvaringsort 
för grofva brottslingar; redan omkring 
år 1700 var här en dépöt för fångar, 
hvilka då voro så talrika, att de anså- 
gos vådliga för fästningens säkerhet i 
händelse af ett fiendtligt angrepp. Un- 
der Frihetstiden och efter Gustaf IILs 
mord förvarades här åtskilliga för grof- 
va brott dömda personer. Sedan har 
man ditsändt endast gröfre förbrytare, 
hvilkas antal stundom uppgått ända till 
200 och derutöfver (185 var t. ex. 
antalet 254, 1835 blott 125). Nu mer 
förvaras inga fångar på Carlsten; när 
Sverige var på väg att invecklas i det 
sednaste Orientaliska kriget, förflyttades 
de nämligen 1854, 200 till antalet, till 
skansen Kronan vid Göteborg och kora- 



Carlsten* 

ma sannolikt att förblifva derstädes. 
Ännu qvarstå dock fånglogementerna 
med sina fånggårdar och bidraga till 
att föröka otrefuaden af fästningens 
inre utseende. Holmberg berättar i 
»Bohusläns Beskrifning» förfärliga saker 
om den rättvisa, som fångarne i sina 
hvalf utöfvade inom sig sjelfva, och 
hvilken blodigt bestraffade hvarje förse- 
else af fånge mot fånge, särdeles stöld 
och sqvaller. Ett af dessa barbariska 
hvalfstraff bestod deri, att »den olyck- 
liges hufvud och axlar sammanpressa- 
des mellan hans knän, hvarigenom krop- 
pen fick skapnaden af en boll; sålunda 
sammanbunden, upphängdes han öfver 
latrinen, med hufvudet neråt, och lem- 
nades i denna rysliga ställning natten 
öfver. En genomprygling plägade gerna 
åtfölja denna tortyr, och om, såsom det 
flera gånger händt, den olycklige Irär- 
vid måste släppa lifvet till, upphängdes 
han helt enkelt i någon vrå af hvalf- 
vet, då det sedan hette, att han expe- 
dierat sig sjelf. Sjelfva hyste fångarna 
en sådan bäfvan för undergåendet af 
detta barbariska straflf, att de af fruk- 
tan derför och för att genom förflytt- 
ning till ett annat hvalf kunna undgå 
detsamma, begiugo brott, belagda med 
dödsstraff, t. ex. befälets sårande med 
knif.» — Carlsten utgör en egen för- 
samling, till hvilken nu, sedan inga 
fångar mer förvaras här, slotts-staten 
och garnisonen räknas; församlingens 
folknummer utgjorde 185 6 blott 278 
personer, deribland 9 3 qvinnor. Kyrko- 
herden i Marstrand är slottspastor. — 
Specielt må nämnas, att en optisk te- 
legraph uppsattes på Carlsten redan år 
1801, och att på fästningstornet är 
uppsatt en roterande spegelfyr. 

Carlsten har sedan 16 58 tvänne 
gånger varit i fiendtliga händer, först 
1697, då Gyldenlöwe eröfrade fästet d. 
16 Juli och der tog 84 kanoner, och 
sedan 1719, den 15 Juli, då kommen- 
danten Dankwardt utan trångmål upp- 
gaf slottet åt Tordenskiold. Den för- 
sta eröfringen blef Danskarne dyrköpt, 
ty Gyldenlöwe förlorade dervid en stor 
del af sin belägringsarmée. I samman- 
hang dermed berättas en anekdot om 
kyrkoherden i Marstrand, Fredrik Bag- 
ge, som fick Gyldenlöwes befallning att 



Carlstorp i 



21 



i stadens kyrka hålla Te Deum för 
fästningens eröfriug och ganska rigtigt 
beträdde predikstolen, men i stället bad 
för Svenska vapnens framgång. Förd 
inför Gyldenlöwe, höll Bagge ett så 
slående försvarstal, att en Dansk^offieer 
trädde fram och yttrade till generalen': 
»bed kun ham tie, hvis han ikke maa 
göre os till Tyve og Skjelme alle 
Maud !» Bagge dömdes till döden, för- 
des till Norge, men återsändes hem 
välbehållen och blef stamfader för den 
vidtutgrenade Bagge-slägten. 

Att Dankwardt 1719 uppgaf fäst- 
ningen, kora sig väl icke egentligen af 
förrädiskhet, utan mer af skrämsel och 
hufvudlöshet, ty Tordenskiold, hvilken, 
förklädd till fiskare, varil inne i Mar- 
strand och underrättat sig om ställnin- 
gen, lät tillställa Dankwardt ett bref, 
hvari honom lofvades 3,000 dukater, 
om fästningen uppgåfves, medan i mot- 
satt fall slottet skulle stormas af 20,000 
man. Dankwardt valde att kapitulera 
mot fritt aftåg för besättningen, och 
när denna ryckte ut, gycklade Torden- 
skiold med officerarne och skänkte dera 
åtskilliga fruntimmerssaker. At Dank- 
wardt gaf han ett hamprep med orden: 
»Här, bror Dankwardt, har du dig en 
halsduk». Den 5 September samma år 
fick också Dankwardt vid Göteborg med 
hufvudets förlust »umgälla sin snöda 
lättsinnighet». 

Carlstorp. Socken i Småland, belä- 
gen till en del i Östra Härad af Jön- 
köpings län, till en del i Aspelands 
härad af Kalmar län, hvilken sistnärada 
del kallas Carlstorps Skate. Hela sock- 
nens areal uppgifves till 23,527 tunn- 
land, af hvilka 2,340 äro sjöar och 
kärr. Marken är ojeran och bergaktig ; 
här framlöper den ås, som fordom ut- 
gjorde gränsen mellan Småland och 
Götalandet; vattendragen höra till Eram- 
åns flodsystem. Om den genom sock- 
nen rinnande Bonnäs-ån berättas, att 
den stannat i sitt lopp 1674, den I 
Januari 1684 och den 20 November 
1701 samt äfven sednare. Jordmånen 
består af grusblandad rauUjord, mer 
tjenlig för lin- och gräsväxt än för sä- 
desodling. På skog var redan 1810 
ringa tillgång. Den i Jönköpings län 



28 



Carlströui. 



Carlsviks l<^abriki 



belägna el ele^./# socknen bestod 1856 
af 20% rnaui^l-^iäed 722 invånare; 
Carlstorps 'gk^tfe" "V Kalmar län hade 
deremot 7 32" iövfumré på lä.y^ mantal. 
:— Carlstorp utgör., tillika, med Kråks- 
B\ilt>'H^'di:'si,.WedLt"är härad; ^tt koiisi- 
storielt pastorat" af Srdra- klassens 2:dra 
afdelning och tillhörande Östra Härads 
kontrakt af Wexiö stift; eftersom an- 
nexet ligger i S. Wedbo och en del af 
moderförsamlingen i Östra Härad af 
Jönköpinu'S län, är sålunda pastoratets 
Jönköpingsdel delad mellan 2 domsa- 
gor, hvilka derjemte tillhöra 2 olika 
fögderier. Kyrkan byggdes af sten år 
1760, sedan den gamla träkyrkan blif- 
vit nedtagen. Socknen hade 1856 am- 
bulatorisk skola med 1 examin. lärare, 
som undervisade 6 6 gossar och 5 7 flic- 
kor, medan 2 gossar undervisades i all- 
mänt läroverk, 36 gossar och 7 6 flic- 
kor i hemmet. — I Kalraar-läns-andelen 
af socknen ligga säterierna Husnäs och 
Gripslund; socknens prestgård är be- 
kant i historien om Dackefejdeu, eme- 
dan tvä af Däckens höfdingar, Peder 
Skegge och Peder Djup, en natt 1534 
uppehöllo sig der och, ehuru ifrigt för- 
följda af konungens folk, dock undkom- 
mo, varnade af en der boende Måns 
Skåningh, hvareraot 10 af deras följe- 
slagare omkommo. I Carlstorps Skate 
märkas Pauliströms bruk, säteriet Flens- 
hult och säteriet Fluxerum, hvilket be- 
rättas hafva tillhört den bekanta fru 
Ingrid Ylfva, som också skall hafva 
byggt socknens äldsta träkyrka; en be- 
rättelse, som man vill stödja derpå, att 
vid kyrkans ombyggnad en bjelke blif- 
vit funnen med de inhuggna Ijokstäf- 
verna I. M. S. (Ingrid Minnisköld) och 
årtalet 125 2. Socknen, som ligger 11 
mil från Wexiö och 10 från Jönköping 
samt omkring 4 mil sydvest från Wim- 
merby, är födelseort iör marinmålaren 
Marcus Larsson, hvars der uppförda 
atelior, en tornformig byggnad af trä, 
inredd äfven till boningsrum, nedbrann 
i April 1859. — Adress: Hvetlanda. 

Carlstrum, rätteligen kallströoi, i 
hvars ställe Hliyzelius i »Sviogoth. Mu- 
niian skrifver det först anförda namnet. 
Han säger, att denna skans blifvit först 
anlagd år 1659 pä generalmajor Stjern- 



skölds föranstaltande. Skansen har varit 
belägen i Kalls socken af Uudersåkers 
tingslag i Jämtland på ett näs mellan 
sjöarna Kalln och Jufuln. Den har be- 
stått i ett blockhus af trä, hade 1710 
garnison af Helsinge regimente, men 
blef kort derefter ödelagd och ä.r nu 
öfvervuxeu med skog. Kallströms skans 
låg 4 mil från Kalls kyrka och 13 mil 
från Frösön. 

Carlstruiu. Bruksegendom i Krigs- 
bergs socken och Bobergs härad af Lin- 
köpings län, belägen vid sjön "Venslerns 
utlopp, utgör tillika med Qvarngård, 
Carlsby, Nordsjö vid Vestra Stråken och 
andra en betydlig egendom, taxerad till 
43,000 rdr och tillhörig slägten Tisell. 
Carlsby, som fordom hört under Ulfåsa, 
utbyttes före reduktionen af generalen 
och. guvernören Carl Sparre, h vilken i 
dess grannskap anlade bruket 1682 och 
1684 äfven masugn, allt på allmännin- 
gen. Gården tillhörde sedan långe släg- 
ten Bergenstråle, derpå J. G. Victorin, 
från 17 98 genom köp P. C. af Buren, 
som 1803 anlade det nuvarande bru- 
ket. Egendomen tillhörde från 1815 
A. J. Busch, 1818 hans arfvingar, 184 5 
N. F. Tisell och Malmqvist. Bruket 
har I härd och 1 hammare för 600 
sk'S ståugjerns-smide, qvarn och såg. 
Ännu 184 5 var smidet 1,600 sk'^; 
men 1848 nedlades det äldre s. k. öfra 
bjukets tvänue härdar med 1,000 sk^S 
smide. — Nordsjö har varit reduceradt 
med Norrby. 

Carlsriks fabrik. För två år sedan 
såg man vid Kungsholmstullen grund 
läggas för denna storartade fabrik, som 
redan sexton månader derefter var i 
gång och nu är fullt färdig. Säkert 
har ingen fabrik af sådan omfattning 
blifvit i vårt land och knappt i något 
annat land på så kort tid fullbordad. 
Om man besinnar, att anläggningen till 
större delen skett under en tid af all- 
miint financielt betryck, utan att detta 
i ringaste mån inverkat på fortgången 
deraf, måste inan skänka sin hyllning 
ät dem, som stått i spetsen för ifråga- 
varande anläggning och , oaktadt de 
svårigheter, med hvilka alla företag un- 
der senare tiden mer eller mindre haft 



Carlsviks V^abrik. 



Carls vil^' Fabrik* 



29 



att kärapa, förstått att leda arbetena 
på ett så klokt och följdriktigt sätt. 
Fabriken, som är beräknad lör tillverk- 
ning af tyger, för hvilkas importerande 
betydliga summor hittills årligen gått 
ur landet, är anlagd af ett bolag, med 
ett iubetaldt aktiebelopp af 1,200,000 
rdr rmt, och aktie-egarne utgöras till 
stor del af i hufvudstaden bosatta ka- 
pitalister. Konsul Heineraan har haft 
den närmaste tillsynen öfver fabrikens 
anläggning, och honom tillkommer i 
främsta rummet förtjensten af den i 
alla hänseenden lyckade anläggningen. 
Herr Heineman är bolagets verkställan- 
de direktör och har sin bostad inem 
fabriken. 

Carlsvik är belägen vid Handtvor- 
karegatan på Kungsholmen, ä fri och 
egen grund med en areal af 20 tunn- 
land, samt skild genom parallelt löpan- 
de iuhägtiader från Hofjaktvarfvet och 
Rålambshof. Anblicken från sjösidan 
är en af de vackraste vid Miilarens 
stora segelled. Ingången från llandt- 
verkaregatat! leder genom två grindstu- 
gor på en 1,600 fots lång chaussé, som 
löper rundtomkring fabriken, och efter 
tillryggalagda 400 fot befinner man sig 
vid ingången till stora fabrikssalen. 
Denna sal, sora å ömse sidor af ingån- 
gen har samlingsrum för arbetspersona- 
len, innehåller 6 0,000 qvadratfot och 
är 17 fot hög samt beräknad att rym- 
ma icke mindre än 700 machinstolsi', 
sora hafva betydligt större mellanrum 
än man består inom dylika fabriker i 
England. Tretton särskilda i vinkel 
stående tak uppbäras af 133 jernkoion- 
ner, genom bvilka regnvattnet afledes 
till en underjordisk vattenledning; taken 
hvila för öfrigt på jernbjelkar, hvilka 
ock tjena såsom vattenrännor; dagsljuset 
inkommer genom 13 fönsterrader, upp- 
tagande norra sidan af taken; hvarje 
rad innehåller 1.58 rutor, tre qvadrat- 
fot stora och af en luilf tums tjockt 
Engelskt glas. Genom lönstreus läge 
åt norr hindras solstrålarna ifrån att 
intränga i fabriken och blända under 
arbetet eller för mycket upphetta lo- 
kalen. För luftvexliug är sörjdt genom 
i taket anbragta 6 5 ventiler. Längs 
efter taket löpa flera tusen fot värmrör 
af tre tums diameter jemte alla utvex- 



liiigar och . ga&r^Rl '^J:Ä(i^ , (Je''5srnnrika 
inrättningarna ijipiOt^^JfvlJ fabriksbygg- 
nadeu har luaii _,bérii;^iai -att göra öf- » 
versigteu" sä läti sönii^toöjligt, undviljjg; 
inödosaiiima ..tra^bortér^^^e^^otsApkra 
alla bi 1 1 iga sund bejé^uspi'??^. 

Väfnadérna bestå af orleans, para- 
raatta, satin och faconnerade tyger till 
fruutMBmers -klädningar, gardiuer och 
möble* af hel- och halfylle samt blau- 
dadt med silke. Dessa tyger stå i in- 
tet hänseende efter Engelska väfnader 
af siiraraa slag, utan torde tvärtom ut- 
märka sig framför dessa genom dertill 
använda bättre råämnen, på sätt med 
de Svenska klädesfabrikaterna är fallet. 
Detta förhållande härleder sig derifrån, 
att utländska fabriker måste bestå täf- 
lan på hela verldsmarknaden, och till 
följd deraf uppbjuda de allt för att 
gifva varan ett lysande utseende, me- 
dan ofta på varaktighetens bekostnad 
sämre råämnen dertill användas. 

Carlsviks fabrik bär öfverallt prä- 
geln af största ordning och renlighet; 
allt går som ett urverk; arbetsperso- 
nalen, som hufvudsakligen utgöres af 
unga flickor, sköter med förnöjdt utse- 
ende sina arbeten. En del af machin- 
stolarna äro af Jacquards sinnrika kon- 
struktion, hvartill en lika sinnrik ma- 
chin slår mönsterkartorna. 

Närmaste byggnad innehåller tre 
ångmachiner, deraf två ora 200 hästars 
kraft, af utmärkt beskaöenhet. Ofre 
(ielt;n af denna byggnad innesluter en 
jerncistern ora 32,000 kannors rymd, 
hvarifrån allt vatten till ångpannorna 
och färgeriet tages, och den tredje ång- 
machineu, om 12 hästars kraft, förser 
denna cistern jemnt med vatten från 
Mälaren; den uppiordrar 384,000 kan- 
nor under 12 timmars tid. Från sam- 
ma cistern nedlöpa flera vattenrör till 
fabriken och färgeriet, för att, i hän- 
delse af eldsfara, förse de derstädes be- 
fintliga släcknings-anstalterna med vat- 
ten. De mot eldsfara vidtagna auord- 
ningarne kunna framhållas såsom ett 
mönster, ty brandmurar och jerndörrar 
äro anbragta öfverallt der de kunna 
vara af nytta, och förutom nämda sta- 
tionära sprutor finnas äfven dylika 
transportabla samt till och med eu 
brunn i sjelfva fabrJkssaleu. 



30 



Carlsvärd. 



Casimirsborg. 



Härefter följer i ordninoen åugpan- 
nehuset med 4 pannor af ny konstruk- 
tion och 200 hästars kraft; dernäst 
komma appretur- och färgeribyggnaderna 
tbtd sina oräkneliga machiuer,- beståen- 
de af svedjeugnar, krabbor, skölj-, färg-, 
tork- och appreturraachiner, hvilka alla 
drifvas med ånga och erhålla sitt be- 
hof af kallvatten från den stora reser- 
voiren samt varmvatten från ångpan- 
norna, och slutligen pressrum raet med 
sin anmärkningsvärdt konstruerade ugn 
samt två hydrauliska pressar. 

Sedan fabrikaterua genom dessa 
måugfaldiga lokaler hunnit till sin för- 
ädling, komma de slutligen till öfra 
våningen af fabrikshuset, der de mätas 
på raachin och efter konstens reglor 
förses med papper samt läggas till va- 
rulagret. 

Alla dessa byggnader innesluta en 
stor gård, som geuomskäres af en rail- 
väg, hvilken går från ångpannehuset 
till Mälaren och är 700 fot lång, deraf 
de sista 300 fot löpa öfver taket till 
ett kolskjul. Vid sjökanten finnes en 
kran om 30 skeppunds lyftningskraft. 
Vattnet vid bron är tillräckligt djupt 
för de största på Mälaren gående 
fartyg. 

Som fabriksbyggnaderna hvila på 
granitberg, är anläggningen betryggad 
mot sättning, hvilket är af oskattbart 
värde vid en fabrik med så långa ut- 
vexliugar och kolossala machiner som 
vid Carlsvik. 

Utom de andra byggnaderna, hvilka 
bestå af corps de logis, flera bonings- 
hus, magasiner, smedja, snickareverk- 
städer, orangeri och stallbyggnader, till- 
komma ännu under byggnad stående, 
på andra sidan om landsvägen belägna 
arbetarebostäder, som komma att inne- 
hålla 6 rum. För fabrikens behof är 
ett särskildt gasverk anlagdt, som i 
mån af behof dagligen kan tillverka 
30,000 kubikfot gas. (Aftonbl., d. 22 
Mars 185 9.) 

Carlsrärd. Pordom en liten fäst- 
ning på Eneholmen vid inloppet till 
Slitehamn på Gotland, länge sedan ra- 
serad. Fästet anlades af Carl X, och 
dertili hörde skansen Carlsbälte, försedd 
med 5 batterier; Baljan, Klingan, Dopp- 



skon, Fästet och Haken. Carl XII lä- 
rer hafva ämnat att här anlägga eo 
stad. Se Eneholmen. 

CarlsöUj Stora och Lilla. Tvänne 
öar, belägna '/, mil vesterut från Got- 
land, utanför Eista socken, fordom be- 
kanta för sina stenbrott, h varifrån ste- 
nen blifvit hemtad till de Gotländska 
kyrkob3'ggnaderna. Kalkbergen vid öar- 
nas stränder sta som höga, sönderbrut- 
na murar mot hafvet. Bägge öarua 
äro nästan kala. Stora Carlson är hög 
och brant samt har öfverst ett jemnt 
och skarpt fält, på hvilket några sten- 
högar finnas hoplagda. På vestra si- 
dan befinnes det så kallade Tjufhålet, 
inanför hvilket ligger en grotta, så stor, 
att 100 personer skola kunna rymmas 
derinne. Lilla Carlson ligger '/| niil 
från den Stora, närmare Gotland, och 
liknar Stora Carlson. Öarne begagnas 
till färbete; man har bland deras väx- 
ter anmärkt Gypsophila fastigiata och 
Artemisia riipestris. Då Erik XIII år 
144 3 reste från Gotland till Söderkö- 
pings riksdag, uppkom en stark storm, 
och det skepp, på hvilket konungen 
sjelf befann sig, förlorade masten, inan 
det hann under Carlson, der konungen 
med möda kunde komma i land. Skep- 
pet sjönk genast, tillika med ett annat, 
som hade 120 man ombord. 

Casimirsborg. Herrgård i Gamleby 
socken af Södra Tjust härad och Kal- 
mar län, hette fordom Mem och har 
vackert läge vid Gamleby-viken. Går- 
den är ett gammalt herregods, och re- 
dan år 1421 pantsatte grefve Hans' af 
Eberstein husfru, fru Erraegård, Mera 
till Nisse Pedersson, hvilken upplät går- 
den åt Albrecht Styke. Grefve Casirair 
Leijonhufvud, som egde Mera 1632, 
gaf sannolikt stället dess nuvarande 
namn; gården egdes 167 7 af grefve 
Ludvig Lewenhaupt och har allt sedan 
tillhört denna familj. I stället för det 
gamla stenhuset är ett större, nytt så- 
dant uppfördt. På det till Casimirs- 
borg hörande frälsehemmanet Helgsjö 
egor var ett glasbruk anlagdt; men 
detta nedlades redan 1810. — Godset 
består af 2 mantal säteri med under- 
lydande. 



Castellegården. 



Castellegården» 



31 



CasteliegårdeD. Denna historiskt 
märkvärdiga egendom, med tillhörande 
Gullö, Rangle- och Munkholmarna, 6 
mantal kronosäteri, är belägen i Ytter- 
by socken af Inlands Södra Härad, vid 
Kongelf i Bohuslän. Egendomen var 
förr öfversteboställe vid Bohusläns regi- 
mente, men är numera indragen till 
detta regimentes aflöningsfond. Efter 
berättelse skall den vara skänkt eller 
utbytt till kronan af fältmarskalken K. 
von Ascheberg, emot vissa föreskrifter, 
hvilkas ändring eller öfverträdelse skulle 
medföra säteriets återgång till Asche- 
bergs ättlingar. Godsets egovidd är 
inalles 1,600 tunnland. Jordmånen be- 
står mestadels af djup mylla på lerbot- 
ten. Tillgången på lermergel och skäl- 
sand är ganska god. Skog saknas; 
men bristen derpå ersattes genom en 
förträfflig torfraosse om 14 tunnlands 
vidd. Castellegårdens läge vid elfven 
är behagligt. Manbyggnaderna, hvilka 
omgifvas af vackra, till större delen nya 
trädgårdsanläggningar, äro af trä och 
medelmåttiga; men deremot äro ladu- 
gårds- och öfriga byggnader, så väl in- 
vid sjelfva gården som på andra stäl- 
len af godset, uppförda dels af sten 
och dels af trä till en ganska ansenlig 
storlek och soliditet. 

Der Castellegården för närvarande 
är belägen, på Nordre-elfs låga strand 
och en föga bred slätt, som i vester 
begränsas af en naken bergås. Bratt- 
åsen, hvilken begynner åt norr, vid nu- 
varande Kongelf, och löper sydvest ut 
mot Ttterby kyrka, samt framför hvil- 
ken holmarna Eangleholmen (fordom 
Ragnhildarholm) och Munkholmen äro 
belägna i elfven, låg sannolikt Konga- 
hell, i 12:te seklet Norges praktfullaste 
och vigtigaste stad. Eastän deiiuas hi- 
storia kommer att afhandlas i samman- 
hang med det nuvarande Kongelfs, anse 
vi oss dock här böra efter Holmberg 
införa en beskrifning öfver dess fordna 
läge på »Castellegårdens klassiska mark.» 

Holmbergs ord lyda: »Från Castelle- 
gården ned mot Ytterby kyrka ligger 
en mängd kringspridda stenar, som san- 
nolikt beteckna förstörda tomtningar 
efter der belägna bus. Man menar äf- 
ven, att. namnen på ett par vid Ytter- 
by belägna torp. Skansarne, skola er- 



inra om ett försvarsverk, som slutat 
Kongelfs stad på detta håll. Åt mot- 
satt sida, eller åt öster, har man för 
icke länge sedan sett tydliga spår eftgr 
en gata, omgifven af tomtningar, sträc- 
ka sig upp i Kongelfs komark. Sta- 
dens längd synes häraf hafva varit öf- 
ver y^ mil. Hvad bredden åter be- 
träffat, vet man, att staden icke gick 
öfver Brattåseu, till hvilken förmodan 
man annars kunnat blifva föranledd af 
namnet på en å andra sidan om denna 
ås liggande lägenhet. Porten. Tvärtom 
gifver allt vid handen, att staden varit 
ganska smal. Den vigtigaste delen af 
staden har otvifvelaktigt, så väl före 
som efter katastrophen af år 1135, le- 
gat vid sjelfva Castellegården eller om- 
kring den af konung Sigurd Jorsalafar 
uppförda borgen. Strax öster om uäm- 
da gård, mellan Klosterkullen, som ut- 
visar stället, der kastellet stått, och 
elfven, ligger ett jordstycke af sju tunn- 
lands vidd, kalladt Tomterna. Här har 
man i våra dagar funnit ganska väl 
stensatta och breda gator samt en myc- 
kenhet huggen sten, liggande i kalk- 
bruk. Öster om detta fält ligger ett 
annat, Torneflaten, skiljdt ifrån det förra 
genom en dalgång, men som alldeles 
saknar tomtlemningar, hvilka förmodli- 
gen för längre tid tillbaka äro bort- 
odlade. En massa sten och kalk, som 
man påträffat, sträckande sig i sydvest- 
1ig rigtning ifrån ofvannämde kulle till 
elfven, har måhända varit efter en mur, 
som här gått fram. Nedanför de så 
kallade Tomterna, i eUbädden och nä- 
stan i niveau med dess vatten, är en 
sumpig afsats, derur man äfven uppta- 
git huggen qvadersten och funnit grund- 
valar efter hus. Helt nyligen påträffa- 
des uti Tomterna en spiraltrappa och 
en rak dylik, båda af huggen sten. 
Uti Castellegårdens trädgård, kålgård 
och bakom dess ladugårdsbyggnader äro 
uppgräfna en oerhörd myckenhet men- 
niskoben, hvilka en arrendator af näm- 
da boställe utskeppade till England så- 
som gödningsämne. Man kan föreställa 
sig ansenligheten af detta fynd och 
deraf sluta till det fordna Kongahells 
folkrikhet, då man hör, att denna till 
sin skamlöshet exempellösa handelsspe- 
kulation lärer inbragt i den »fördoms- 



32 



-Castelleg'ärden« 



Catlirineholm. 



frie» säljarens fickor omkring — 4,000 
rdr bko. Med.alH; skäl kan man an- 
taga, .att en stör del af dessa ben, 
hvflka på sina ställen .lågo i nästan 
kompakta massor,, voro ,qvarlefvor efter 
de, vid stadens iörstöring år- 1 f3 5, om- 
komna Kongahellsbocr och Wender; 
detta hindrar icke, att ju traditionen 
kan äfvcn hafva rätt, då den här ntvi- 
sar den fordna stadens begrafningsplats. 

Imellertid kan det vara tvifvel un- 
derkastadt, huruvida här uppräknade 
fornlemningar utmärka det äldsta Kon- 
gahell eller detsamma under en yngre 
period, — troligen bådadera. Så väl 
till det förra som till det sediiare hör 
oiVanberörde Castelle- eller Klosterkul- 
len, hvarmed förstås en ej långt från 
elfveu belägen, af natur och konst ge- 
mensamt tilldanad höjd af några hun- 
drade famnars omkrets. Denna höjd 
är leraningeu efter det kasteli, Sigurd 
Jorsalafar lät omkring år 1125 uppföra 
till köpstadens värn. Det bestod af en 
med djupa grafvar omgifven ringmur 
af torf och sten, bvarinom uppbyggdes 
en kongssal och en präktig korskyrka 
af trä, Castellekyrkan kallad, som in- 
vigdes år 1128. Denna kyrka begåf- 
vades med de helgedomar, konungen 
hemfört från sin Jorsalafärd, nämligen 
en altartafla af silfver och koppar, prydd 
med perlor och flusser, hvilken han lå- 
tit förfärdiga i Grekland, ett relikskrin, 
eu kostbar messebok och ett kors, som 
inneslöt en förment spån af Frälsarens 
kors ra. m. Alla dessa härligheter togo 
en ända med stadens förstöring. 

Sedermera intog ett Franciskaner- 
kloster kastellets plats. Man har sig 
icke fullkomligt bekant tiden, då detta 
Castellekloster (Ibrdora Kastala-Klaustr), 
såsom det kallades, blef anlagdt: men 
att detta skett före år 1180 synes der- 
af, att konung Sverre vid denna tid 
pliktfäilde härvarande abbot till betyd- 
liga penningböter för hans politiska 
vinglerier. Omkring år 1204 begrafdes 
i samma kloster den i Forshälla kyrka 
mördade länsherren Jon Dronning. Till 
hvad reglor det ifrån början bekant sig, 
är obekant. Att det icke då tillhört 
uppgifna orden, är uppenbart, emedan 
denna stiftades omkring år 1220; men 
år 1291 namnes det såsom Franciska- 



nerkloster uti en påflig bulla, som till- 
lägger detsamma, jemte tre andra i 
Norge af samma brödraskap, privilegi- 
um på aflatsutdeliiing. Med tiden blef 
Castellekloster ganska rikt på jordegen- 
dom. Dess präktiga kyrka var uppförd 
af sten, liksom flera af dess byggnader, 
hvilka lägo nedou! den på Castellekul- 
len belägna hufvudbygguaden. Det upp- 
häfdes år 1533, och dess egendomar 
indrogos till kronan. Klosterbyggna- 
derna nedbrötos långt derefter, för att 
lerana materialier till Bohus' befästan- 
de, och år 1733 jemnade generalmajo- 
ren Axel Koos' odlingsflit dess sista 
murar med jorden.» 

Cathrinie kapellförsamling. Se Rönö. 

Cathriiiebergs briikskapell. Se Ha- 

neho socken. 



Catliriuebergs bruk. Se Ockelbo- 



verken. 

Cathriueberg. Sätesgård i Wärm- 
lands län. Se Katrineberg. 

Cathriueberg. Kungsgård i Lastad 
socken af Wadsbo härad och Skara- 
borgs län, 2 mantal, anslagen till lö- 
ningshemman åt Konungens Befallnings- 
hafvaude i länet. Stället har siu huf- 
vudsakligaste märkvärdighet såsom Tor- 
bern Olof Bergmans födelseort. Han 
föddes här den 9 Mars 17 35. 

Cathrineholni. Bruksegendom på sä- 
teriet Dingelviks egor i Steneby socken 
och Wedbo härad af det till Elfsborgs 
län hörande grefskapet Dal. Redan på 
1770-talet hade bruksegaren Samuel 
Kock på Södra Dingelviks egor i Ste- 
neby socken anlagt en slaggugn med 
dertill nödiga inrättningar till stång- 
jerns utdragande ur hammarslagg, och 
1794 fick bruksegaren Anders Utter- 
holm tillstånd att på samma stock få 
åter upptaga den derstädes varande 
knipp- eller spikhammaren och der år- 
ligen förädla högst 20 skS köpestång- 
jern till spik, hästskor, söm, spadar o. 
s. v. Är 1841 erhöll Upperuds bolag 
tillstånd och privilegium att här upp- 
föra eu stångjernshärd med hammare 



Caflirlneliolin. 

för 600 sk<a smide, och år 184 3 fick 
samma bolag från Billingsfors hitflytta 

1 härd med ^ammare och 533 sk<tt 6 
IS smide. Bruket, som är beläget i 
strömdraget mellan sjöarna Laxsjön och 
Rogvarpen, hade 1858 1,133 sk^S smide 
med 2 stångjernshärdar, mjölqvarn om 

2 par stenar, såg med 2 grofbladiga 
ramar samt tegelbruk och Vg mantal 
jordegendom af säteri-natur. Det till- 
hörde då dels Upperuds bolag, dels 
kreditorerna hos detta bolags disponent, 
Henry de Eeveroiiy St. Cyr. 

Cathriueholm^ fordom llorsnäs. Fi- 
deikommiss inom grefliga ätten Bonde 
till Björnö, beläget i Marbecks socken 
af Norra Wedbo härad och Jönköpings 
län, består af Cathrineholra, 3 mantal 
säteri, Stora Herrestad och Ang med 
Lindeskog, ö mantal säteri och 5.75 
mantal frälse, llerrestads qvarn med 3 
par stenar och enbladigt sågverk, Gu- 
sta.fsfors jernraanufakturverk samt ett 
tegelbruk. — Enligt ett i Linköpings 
bibliothek förvaradt köpebref, försåldes 
Horsnäs af en Daniel Nilsson till Bo 
Jonsson Grip, Gården tillhörde sedan 
Olof Göstafsson, son af Göstaf Olofsson 
till Holma, och egdes på 1580-talet af 
Matts Larsson Kafle samt, efter honom, 
af hans dotter och dennas man, Erik 
Eriksson Ulf till Låslad och Utansjö, 
hvilkas son, Johan Eriksson Ulf, ärfde 
godset och innehade det till sin död 
1673. Denne Johan Eriksson introdu- 
cerades på riddarhuset år 1625 och 
dog ogift. Horsnäs kora efter hans 
död till hans bror, Matts, som bortbytte 
det til! tredje brodern, Knut; dennes 
son Anders sålde Horsnäs 1690 till en 
friherrinna Cruus, som blef gift med 
riksrådet Christer Bonde, hvars son, 
lagmannen friherre Christer Bonde till 
Laihela, af Bordsjö i Askeryd socken, 
Hasteryd i Frinnaryds socken och Hors- 
näs i Marbecks socken stiftade ett fi- 
deikommiss till förmån för grefliga ät- 
ten Bonde af Björnö. Han gaf Hors- 
näs gård namnet Cathrineholm efter sin 
fru, född Catharina Wrangel. Fidei- 
kommiss-stiftaren dog 1712, och efter 
honom innehades fideikommisset af riks- 
rådet grefvc Bonde, dennes son Carl, 
hofmarskalken Thord Bernhard Bonde, 
II. 



Cathrineholm. 



33 



hans son Gustaf UIP, riksmarskalken 
Carl Bonde och, se'da4ij 1832, af hans 
exc. grefve Guistaf Trolle Bonde-, som 
inköpt .flera g-ods och lagt dessa tjjl 
fideikommisset samt derigeaom • g'ifVit 
detta dess nuvaran'de 'storlek, nämligen 
15 mantal säteri, 18 raant. fiälse samt 
rå och rör, flera qvarnar med 10 par 
stenar, 2 enbladiga sågar, 1 jernmanu- 
fakturverk till 20 sk'tb årlig smidesrätt 
samt ett tegelbruk, alltsammans erläg- 
gande bevillning för 120,450 riksdaler. 
Efter hans excellens' död tillföl) fidei- 
kommisset grefve Gustaf Trolle Bonde 
af Björnö, giit 2:dra gången med Julie 
Baner. — Cathrineholm ligger i Svart- 
ådalen, på åns vestra sida, och har go- 
da, men till betydlig del sänka egor. 
Mangården ligger på en åslik upphöj- 
ning i dalen. Boningshuset är af trä, 
brädbeslaget, 2 våningar högt och sä- 
ges vara 150 år gammalt (Tunelds ny- 
aste utgifvare uppgifver, att den skall 
vara uppförd år 17 09 af lagmannen 
friherre Christer Bonde); man har der- 
ifrån en vacker utsigt öfver sjön Ea- 
lången och den mycket öppna dal- 
sänkningen med å ömse sidor liggande 
löfheklädda sluttningar. Trädgård fin- 
nes icke; men byggnaderna omgifvas 
af vackra träd- och buskplanteringar. 
— Herrestad egdes 1698 af ryttmästa- 
ren Axel Pistohl, sedan af fröken Beata 
Pistohl och 177 3 af Adam Rothkirk. 
Gården har sedan tillhört kronofogden 
Bortheij, öfverste Rosenborg och hans 
son, kapten Rosenborg, major Rosen- 
qvist och grosshandlaren Leffler, som 
sålde gården till hans exc. grefve Bonde. 
Sätesbyggningen är af trä och i sed- 
nare åren tillbyggd; med denna gård 
följer jus patronatus i Marbeck. Ang 
och Lindeskog egdes af en Göran Hil- 
debrand, som 1691 sålde dem till Chri- 
ster Bonde, hvilken 1731 gjorde dem 
till ladugård under Cathrineholm. 

Cathriueliolin, fordom Fullioiiäs. Ett 

mantal frälse-säteri i Stora Malms soc- 
ken och Oppunda härad af Nyköpings 
län, beläget i norra delen af socknen 
vid sjön Näsnarn, 6V3 mil ifrån Ny- 
köping. Var redan 166 3 säteri under 
sitt nuvarande namn, hvilket det erhål- 
lit efter dåvarande egaren, öfverstelöjt- 



34 



CatlirinenMM. 



Cederslund. 



nanten friherre Jakob von fler Lindes 
fru, Catharina. Gyllenhorn. Efter von 
der Lindes död 1C76 ärfdes denna gård 
af mngen, amiralen Peder Eriksson lio- 
senholm,. död 1C90, gift med Catharina 
von der Liude, och sedan af deras dot- 
te^" Sigrid Märta Rosenholm, sora först 
var gift med ryttiuiistaren Svante Ro- 
«enstråle och sedan med kornetten Jo- 
han Klingstedt, hvilken drunknade 1721. 
Egendomen blef af enkan 1737 försåld 
till lagmannen Isak Salmoon, f 17 58, 
samt af dennes arfvingar, qvartermä- 
staren M. L. von Block och assessoren 
Sal. Schuzer, år 17G5 till ryttraöstareu 
David Hildebrand. Gården har sedan 
hört under Eriksberg. Egendomen hade 
år 17 49 6 underliggande hela frälse- 
hemman och 12 torp, men ingen ut- 
mark; utsädet var denna tid blott 7 
tunnor. — I sednare tider har denna 
gård blifvit närmare bekant såsom en 
af hufvudpunkterna på den påbörjade 
jernvägen mellan Stockholm och Göte- 
borg. Denna jernväg skall från Stock- 
holm gå till Södertelje och derifrån till 
Cathrinehohn , och har Kongl. ÄIaj:t 
under d. 20 Mars 1858 anbefallt kom- 
mittéen för statens jernviigsbyggnader 
att; företaga undersökningar om lämpli- 
gaste sträckningen mellan Cathrineholm 
och den punkt vid Göta Kanal i Ve- 
stergötland, der jernvägen kommer att 
skära kanalen. 

Cathriuenås; eller Knttuås. Socken 
i Daga härad af Nyköpings län, belä- 
gen på ömse sidor om sjön Klämmin- 
gcQ och i söder begränsad af de till 
Trosa- åns vattendrag hörande sjöarna 
Storsjön, Tuna- och Frösjöarne, har en 
areal af 4,814 tunnl, af h vilka 1,110 
äro sjöar och kärr. Landet imellan 
sjöarna är dels jemnt, dels småkulligt; 
på andra sidan Kläniraingen ligga täm- 
ligen bergländiga och höga skogsmar- 
ker. I den jemna bygden är lera rå- 
dande jordmånen; näringar äro åker- 
bruk, något skogsbruk, fiske, ra. ra. 
Socknen består af 14V^ mantal och be- 
boddes 1810 af 301, 1840 af 33G och 
1856 af 301 invånare. Socknen har 
fast folkskola, hvari 1856 undervisades 
6 gossar och 5 flickor, medan 7 gossar 
och 9 flickor undervisades i hemmet. 



— Cathrinenäs är annex till Frustuna 
och utgör med denna socken ett kou- 
sistoiielt pastorat af 2:dra klassen i 
Daga kontrakt af Strengnas stift. Be- 
dan omkrins: 1314 förekommer Katty- 
nces eller Kattcenoes som annex till Frus- 
tuna; kaplaner nämnas sedan 1587. 
Den gamla gråstenskyrkan, med spet- 
sigt torn, har en graf för slägten Wijn- 
bladh till Norrtuna och i vapenhusdör- 
ren en runsten med fragmentarisk in- 
skrift. — Förnämsta gåi'darna i sock- 
nen äro Norrtuna och Kattnäs. — A- 
dress: Södertelje. 

Ce«!ersberg. Se Säby i Linköpings 
län, Hanekiuds härad och Wist socken. 

Ce(]crsluiul. Gård i Skredsvik soc- 
ken och Lane härad af Bohuslän, vid 
Gullmar-fjorden, tillhörde i Carl XLs 
tid krigsrådet Som mer, som blef adlad 
under namnet Cederfeldt, och i hvars 
efterkommandes ego gården förblifvit, 
tilldess den 1847 köptes af nuvarande 
egaren, herr E. Jacobi. Gården består 
af 1 mantal Köd, 1 dito Knäham.raar, 
bägge kronoskatte-rusthåll, och V4 hem- 
man Helleby, kronoskatte-båtsmanshåll, 
samt kallas i Jordeboken Eöd. — På 
egendomen ligger, tätt vid Saltkälle- 
fjorden, ett berg, kalladt »Smörkullen», 
som, fastän i rät linie beläget 2 mil 
frän hafvet, likväl tjeuar till landmärke. 
På detta berg finnes, utom flera smär- 
re, en jättegryta, som är en aln i di- 
ameter och ännu iy.2 'iluar djup; fol- 
ket påstår, att hon är ofantligt djup 
och tillstoppad med sten, sora ock ses 
deruti, hvarjemte, ora det också regnar i 
längre tid, vatten aldrig synes i grytan, 
så att uppgiften nog kan hafva grund. 
Vid en afsättning af »Smörkullen», minst 
150 fot öfver hafvet, ligger ett stort 
lager af musselkalk, som begagnas till 
egornas förbättring; på detta berg och 
äfven på andra sådana, hvilka tillhöra 
Cederslund, växer »balind». Om ett 
annat på Cederslunds egor beläget berg, 
»Ormskred», vet folksägnen berätta, att 
der i en håla fordom funnits en orm 
eller drake, hvilken lagt sig tvärt öfver 
hafsviken mellan berget och Tungenä- 
set samt tillsperrat detta sund så, att 
icke något fartyg kunde komma fram. 



Cliarloftenbergr* 

En af ortens liöfdingar lat då beslå 
kölen på sitt fnitysf med svärdsklingor 
och satte af för fulla segel, så att or- 
men skars midt itu. Ormens blod och 
iuiilfvor flöto i land på Tungenäsets 
strand uti en vik, soni deraf kallas 
Gåruik, och i Skredsviks kyrka förvaras 
ett refben af orraen, — rätteligen af 
en hval. — En klyfta i Smörkullen 
kallas »Tjufhålet», till minne af 7 rånes- 
män, hvilka skola tagit sin tillflykt hit 
och röfvat till sig en flicka från Gun- 
narby, sora visserligen af^agt ed att 
icke upptäcka röfrarnes tillhåll, men, 
när hon fått tillåtelse att besöka sina 
anhöriga, icke desto mindre på ett fint- 
ligt sätt röjde dem och befordrade dera 
till straff utan att bryta sin ed. 

Charlotteuberg, eller Morastforsseii. 

Jernbruk, beläget i Eda socken och 
Jösse härad af Carlstads län, anlades 
af framlidne fältkamreraren L. D. Lars- 
son i den så kallade Wrangs-elfven å 
Morast hemmans grund och erhöll sitt 
namn efter anläggarens fru, Charlotte 
Berg. Privilegium å detta verk är ut- 
färdadt den C November 1827, och 
för närvarande befinnas derstädes tren- 
ne smälthärdar med tvänne hamrar, 
vid hvilka smidet är oinskränkt. Till- 
verkningen, som drifves med köpt tack- 
jern ocb till största delen med köpkol, 
uppgick under ur 1858 till 2,451 sk<a. 
Under bruket lyder' en del af hemma- 
net Morast, och dess nuvarande egare, 
herr Bredesen, som bor i Norge, har 
ganska betydligt förbättrat denna egen- 
dom och utom annat äfven härstädes 
anlagt ett stort ölbryggeri. 

Charlotteuborg. Herresäte i Win- 
nerstads socken och Aska härad af 
Östergötlands län, på en holme i Mo- 
tala ström, 3*/^ mantal frälse -säteri, 
bildadt af Wräknebro, Kråksten och 
Torpa, sammanbyggda 166 2, Wräkne- 
bro ly^ mantal frälse, Dufvedals qvarn, 
såg och urfjiill. 

Säteriet innehades ofvannärada är 
af fältmarskalken grefve Ludvig Lejon- 
hufvud, som samma år (Widegren upp- 
gifver 1660) uppförde åbyggnaden af 
sten, hvilken sedermera blifvit förän- 
drad. Godset reducerades till största 



Charlottenlund. 



55 



delen från arfvingarne, dels såsom f. d. 
kloster-, dels kronohemmfin, som 1632 
— 1652 hört under Motala kungsgård; 
det utbyttes likväl och tillhörde 1()87 
och 1700 grefve Adam Lewenhaupt, 
1726 hans' enka, B. D. Lewenhaupt, 
på 1750-talet frih. Gerra. Cederhjelms 
enka A. M. Lewenhaupt, derpå öfverste 
Boij, öfversten friherre Israel Lagerfelt, 
kapitenen friherre ]\L O. Lagerfelt om- 
kring 1820, major Odencrantz omkring 
1830, 1850 direktör Fraser, 185 3 den- 
nes arfvingar och 185 6 generalmajoren 
grefve C. G. Löwenhjelra. 

Charlotteulund^ fordom Siiåresfail, i 

Snårestads socken och Ljunits härad af 
Malmöhus län, är en af Skånes nybil- 
dade gårdar. Under namnet Snårestad 
har det från lång tid tillbaka haft sä- 
teri-privilegier, men har dock, så långt 
man kan spåra dess historia, alltjemt 
hört under Marsvinsholm. Med be- 
stämdhet känner man detta ända från 
den tid, då provinsen blef Svensk, och 
först under det sednaste decenniet har 
Charlottenlund blifvit afsöndradt från 
Marsvinsholm. Hela dess historia sam- 
manfaller derföre med sistnämda gårds, 
och det enda, som under denna period 
om Snårestad förtjenar nämnas, är att 
excellens Euuth utbytte det gamla nam- 
net Snårestad mot Charlottenlund, upp- 
kallande stället efter sin hustru, Char- 
lotta Wahrendorff. 

Charlottenlund, hvars åbyggnader då 
utgjordes af ladugårdshus och ett obe- 
tydligt envåningshus, köptes 1841 af 
konsul C. J. Hemberg och handlanden 
F. Hemberg i Ystad till ena hälften 
samt af f. d. inspektören på Marsvins- 
holm, befallningsman J. Berlin, till an- 
dra hälften. Konsul Hemberg tillbytte 
sig brodern Fr. Hembergs andel i Char- 
lottenlund mot sin egen, efter fadern 
ärfda, andel i Smedstorp. Pleraberg 
och Berlin frånsålde derpå en stor del 
af bondgodset; säteriet och återstoden 
af godset köptes 1846 af konsul Adolf 
Hemberg, som, sedan han återköpt en 
del af bondegodset, försålde Charlotten- 
lund 1848 till grefve Arvid Posse, nu- 
varande agaren. 

Grefve Arvid Posse, son af lauda- 
höfdiugen i Malmöhus län, grefve Fr« 



36 



Cliarlottenlund. 



Cliarlottenlund» 



Posse, gift raetl grefyinnan Amalia Ca- 
rolina De la Gardie, är den egetitlij^a 
«kapa-ven af denna vackra egendom. 
Han, liar, ytterlig-are köpt tillbaka af 
det försålda bollde^■odset, äfvensora han 
uppfört den smakfulla slottsbyggnaden 
samt, lyckligt begngnande de medel, 
som den natursköna trakten erbjöd, 
framtrollat ett litet Eldorado vid strän- 
derna af Östersjön, Det nyuppförda 
slottet, bygdt 18 49 — 185 efter ritning 
af arcliiteklen Strömberg, är beläget på 
en höjd, omkring 800 alnar från hafs- 
stranden. Utåt denna strand ligga flera 
kullar, bevuxna med ek- och småskog; 
trenne af dessa, som ligga slottet när- 
mast, hafva genom gallringar och nya 
planteringar blifvit inredda till park, 
och, sinsi mellan förbundna genom san- 
dade gångar, hvilka slingra sig genom 
ängen, stå de älven i förbiudelse med 
en framför slottets södra sida gjord 
plain-anläggning. Slottet är uppfördt 
af tegelsten med grund af qvader. Det 
är bygdt i qvadrat; hvarje sida håller 
40 alnar, höjden är 20 alnar, utom 
tornet, som håller 3 4 alnar. Detta 
torn, som höjer sig ur midten af hu- 
set, kan betraktas som den kärna, kring 
hvilkeu byggnaden slutit sig. Norra 
eller hufvudfagaden afbrytes å midten 
af en liten tornforraig utbyggnad, som 
dock icke skjuter utom facadens' linie; 
dera är ingången. Öfver dörren är en 
tvådelt fönsteröppning med rundbågig 
betäckning och under fönstret en blind- 
balustrad, uppburen af trappbågar. Torn- 
byggnadens öfra våning har tre rund- 
bågiga fönsteröppningar. Så väl denna 
som byggnadens alla sidor äro crene- 
lerade. Den ifrågavarande facaden har 
två våningar och entresol; på ömse si- 
dor om tornet är den genom hörnpila- 
strar och små midtelpilastrar indelad 
i två fält, och dessa äro öfver entre- 
solen afskurna af tandsnitt, så att 8 
fält sålunda uppkomma. I hvardera af 
de 4 yttersta äro två fönster; i de 4 
mellersta blott ett. Gesimsen består af 
karnis och är platt, uppburen af en 
dubbel tagglist; denna gesims går rundt- 
om hela byggnaden och är endast af- 
bruteu i de fält af norra fasaden, som 
ligga på ömse sidor närmast dörrfältet; 
ty der består gesimsen af trebladiga 



rundbågar, uppburna af konsoler. Ve- 
stra sidan, så väl som den södra, äro 
genom pilastrar afdelade i tre fält, af- 
skurna af tvärlisten, som här är upp- 
buren af trappbågar; hvarje våning har 
tre fönster i mellersta fältet, men i 
hvartdera sidofältet finnes på vestra si- 
dan blott ett, på den södra två; å in- 
gendera af dessa sidor är entresolen 
fortsatt; men biigge hafva källarvåning; 
här finnas inga midtelpilastrar, tvär- 
lisien är lik den pä norra sidan. — 
Taket är lågsluttande och skifferbelagdt; 
öfver detsamma höjer sig midteltornet 
med ännu en våning ; det har å hvar- 
dera sidan tre rundbågiga fönsteröpp- 
ningar och öfver dera runda bågslag; 
hörnen upptagas af ett slags tinnade 
tourellcr. Gesimsen består af tandsnitt. 

Träder man in i det inre af huset, 
så befinner man sig efter några steg uti 
det vackra, genom alla våningarna gå- 
ende tornrummet, som lämpligast kan 
jemlöras med en inre borggård; det har 
hvalfbetäckning och får sin belysning 
genom en öfver hvalfvet anbragt »lan- 
ternin». Alla väningarne öppna sig me- 
delst arkader utåt detta rum; den an- 
dra våningens hafva en genombruten 
bröstning, och den tredjes eller torn- 
väningens äro tvådelta. Inredningen är 
särdeles ändamålsenlig och beqväm ; de 
flesta rummen hafva utom förbindnings- 
dörrar sinsimellan äfven dörrar till kor- 
ridoren. 

Vester om borgen ligger det gamla 
envånings-boningshuset. Norr derom är 
ladugården, uppförd 1854 — 1855; den 
består af en nybyggd loge och en te- 
gelstenslänga med två flyglar; vester 
om den sednare är en grundmurad grå- 
stenslänga. Ett tegelbruk ligger norr 
om gården. Öster om slottet äro köks- 
trädgärd samt nybyggda orangerier och 
spalierraur. 

På Charlottenlund finnes ett bibli- 
othek af omkring 5,000 volymer; det 
utgör den del af Löberöds-bibliotheket, 
som vid delningen föll på grefve Posses 
lott. Bland här förvarade konstsaker 
förtjena nämnas; ett porträtt af x\xel 
Oxeustjerna, måladt af en Holländsk 
mästare, porträtter af Carl XI och Carl 
XII, ett porträtt af Carl XIV Johan, 
måladt af Westin, af konungen sjelf 



Cliarlottenlund. 



Cliarlottenlund. 



37 



skänkt till excellens De la Gardie. 
Men den förtiämsta dyrbarheten inom 
Cliarlottenliiuds murar är dock Gustaf 
III:s byst i marmor al" Sergel. — En 
stampsamling, en mindre myntsamling 
samt åtskilliga af de kuriositeter, som 
fordom tillhört Löberöds-samlingarna, 
finnas nu här. 

Vid södra sidan af Snårestad kyrko- 
mur ligger en ansenlig hög, »Kyrkohö- 
genu kallad, om hvilken folktraditionen 
har följande att berätta. Tväiine jät- 
tar, Kämpe och Sigurd Snåren- Sven, 
träffades en gäng pä denna plats och 
råkade i tvist, hvarpå snart följde ett 
envig. Snåren bet i gräset och blef 
högsatt. der han stupat, men erhöll 
dymedelst den hedern att få sitt minne 
bevaradt uti socknens och byns namn. 
Sedermera uppbyggdes en kyrka invid 
högen; men det oaktadt togo trollen 
den i besittning. En dag gick en bond- 
dräng och plöjde utmed Kyrkohögen 
och fann der liggande en sönderslagen 
grissla. Han stannade, hopsatte griss- 
lan och lade den åter på högen. Då 
han återkom, var grisslan försvunnen; 
men Ijerdedelen af en pannkaka stod 
på dess plats. Drängen lät sig väl 
smaka och bjöd äfveu »plogköringen»; 
men denne vägrade att äta och blef då 
strax som »forstyrret». — En liknande 
historia omtalas om Tullahögen i Nöb- 
belöf samt om Helleberga- backe vid 
Sinclairsholra. 

Trollen i Kyrkohögen hade mycken 
boskap, som om sommaren gick pä 
marken tillsammans med Snårestad by- 
hjord och vaktades af samma herde. 
Då turen kom till trollen att skaffa 
»vannaherde» (den, som skulle vattna 
boskapen), så gick byherden till högen 
och klappade på den och sade: »Snäc- 
ka, du skall skaffa vannaherde i dag», 
och strax kom ut ur högen en stor 
svart hund. Byherdens årslön hemtade 
han alltid en gång om året pä en viss 
sten i kyrkomureu, der trollen lagt den. 



Mot slutet af 1600-talet blef en piga 
bergtagen, som tjenade i den strax in- 
vid liggande. Hofgården; Hon ha*le onr 
aftonen sjungit EUa-visan, och derföre 
hade trollen makt med henne. Natten 
tilibragte hon hos trollen; men om mor- 
gonen, då byherden skulle gå upp och 
ringa »Mavreklockan», fann han henne 
liggande uppe på högen, och var hou 
sedan eu läng tid nästan som tokig. 
Först då man från Dybeck hemtat en 
Eliaskål *) och gifvit henne att dricka 
af den, kom bon till sig, dag efter 
dag. 

Nu mer hafva trollen dött ut uti 
Snårestad; man känner till och med 
det sista trollets ömkliga slut. Detta 
troll var eu gammal qvinna, som länge 
öfverlefde hela familjen och sysselsatte 
sig med att spinna för bönderna. En 
dag hade gumman varit inne hos en 
byqvinna och afleranat spanad. Qvin- 
nau bjöd henne mat; men hon sade sig 
icke hafva tid att äta, emedan åskan 
började att gå. Byqvinnan sökte väl 
att öfvertala henne; men trollguraman 
hade mycket brådtom att komma hem. 
Hon hann dock ej längre än till en 
bäck, utmed hvilken hon träffades af 
åskan; och sedan har man icke hört 
omtalas troll i Kyrkohögen. 

På Charlottenlunds egor, nära lands- 
vägen mellan Ystad och Malmö, stodo 
några höga stenar i aflang fyrkant; 
platsen kallades »Disas Thing», emedan 
en jungfru Disa der fordom skulle hafva 
hållit thing. En stendyss i Snårestads 
socken vid Murbräcksledet kallades Di- 
sas slott. En stor sten hvilar der på 
tre mindre, och på den öfra sades jung- 
frun brukat naken sitta och kamma sitt 
långa gyllene hår. Nu kallas denna 
sten »Höga-sten». En inspektor föll en 
gång på det orådet att spränga den ; 
men den, som antände krutet, dödades, 
och de andra deltagarna blefvo mer 
eller mindre sjuka. 

Nära stranden är en backe med 



') Vid Dvbecks gårJ visas en sådan Ellasknl, som blifvit funnen af en arbetare. Den tyc- 
kes vara en ledskål af något större djurs skelett. J'örr förvarades alltid en sådan skäl vid Dybeck, 
hvilken af folket begagnades att dricka ur, då de råkat ut för »något i väret», och medförde detta 
vanligen tillfrisknande. Eliaskålen, som ansågs af Ellen (EltVenj vara uppkastad på stranden, be- 
gagnades på följande sätt: den sjuke skulle utan att tala gå till en bäck eller källa, som rinner 
åt norr, så skrapa några spån af skälen och blanda dem i det vatten, som ur källan med skålen 
upphemtades; tre gånger skulle detta npprejjas och tre skålar tömmas hvarje gång. 



38 



Cliarlottenlund. 



Cliristberff. 



-mänga linlor, der Siinppliaiiar anses 
-iialva liaft sitt tililiall. 

Uti 1697 års nisttjenst-jordebok 
upptii^^es Snårestad till 4 4 fiiiinor råj^s 
och korns samt 30 tunnor liafres utsä- 
de, 200 lass äiifr, 4 00 sviiisollon och 
fiske, anslaget till 1 tunnland hardt- 
korn. — Ar 17G5 ut<2;jorde Snårestad 
4Vg mänt, säteri, 1 3 '/g mänt. insockne- 
frälse, hade .27 torp och 8 fiskarelius, 
Skarviken (här har grefve Arvid Posse 
låtit plantera flera 100 tunnland med 
gran- och furuplantor) kallade. — Deti 
28 Juni 1841 köptes Cliarlottenlund 
af herrar C. J. och F. Hemberg samt 
Berlin för 3 4 5,000 rdr. Det utgjorde 
då: säteri 4'/, mänt. samt alla frälse- 
hemman i Snärestad utom N:o 18, sam- 
manräknade till 1 8 '/g mantal, uppta- 
gande en areal af 1,985 tunnland. — 
Sedan en del af bondegodset blifvit 
frånsåldt, köpte konsul A. Hemberg 
återstoden d. 30 April 184G för 154,308 
rdr 24 sk. samt inköpte sedan bond- 
hemman för 20,000 rdr. Den 7 Febr. 
1848 köptes detta af grefve Arv. Posse 
för 233,333 rdr 16 sk.; af honom äro 
ytterligare bondhemman inköpta för 
24,441 rdr 32 sk. För närvarande ut- 
göres Charlottenlund af följande: säteri 
4 '/g mantal, insockne-frälse i Suårestad 
socken och by N:o 17 '"Vigi mantal, 
N:o 19 Vs- N:o 21 V8> N:o" 28 VlG' 
N:o 30 %, N:o 31 Vs o«l» N:o 37 
"'%S4 "if^t-; Balkåkra socken och by, 
N:0 1 YiZ roa"t., N:0 5 '/i 12' ^-^ 6 
Vi92 ^^^^ ^'-^ ^ Vs mantal. Arealeu 
är 1,113 tunnland 5 kappl., af hvilka 
534 tunnland åker, 91 tunnl. äng och 
torfmosse samt 07 tunnland skog" bru- 
kas under gården. Park och trädgård 
upptaga 18 tunnland; de öfriga 4 03 
tunnl. äro utarrenderade på 20 år till 
arbetsbönder och torpare, som till går- 
den göra 7,800 dagsverken. Högsta 
afkastningen är 2,800 tunnor säd utom 
rotfrukter. A gården födas 44 hästar, 
170 fäkreatur, 60 får och 30 svin. 
Taxeringsvärdet är 90,000 riksdlr rgs. 
Skola för godsets underhafvande och 
sjelfegande bönder i byn är uppförd år 
1854. Herrligheterna utgöras af tegel- 
bruk, som producerar årligen omkring 
150- å 200,000 tegel; fiske i Östersjön. 
(Hemtadt ur »Skånska Herregärdar«.) 



Chrlstberg, eller Rrigsberg. Socken 
i Östfrgölland, innefatlat)de delar af 
flera härader, har en areal af 3 i, 576 
tunnland, af hvilka 4,639 äro sjöar och 
kärr. Socknen är belägen på stora 
landlhöjden, som skiljer Motala ströms 
dal från Finspongs-ådalen, och. består 
till större delen af rao-lika eller berg- 
kulliga skogsmarker med större eller 
mindre dalgångar och vattendrag samt 
smärre slätter, så att socknen i sin hel- 
het är en pä berggrund hvilande skogs- 
bygd. Socknens bästa bygd är belägen 
söderut mot sjön Boren, der de med 
sluttande hagar, rika på ek och annan 
bokskog, omvexlande bergkullarne bilda 
en vacker strandbygd, men åt hvilken 
sida blott mindre betydande vatten hafva 
sitt aflopp. På norra sluttningen går 
deremot ett betydligare vattendrag från 
sjön Salstern genom Carlström östligt 
till Stråken och vidare nordostligt till 
Ommen, allt tillhörande Hellestadsåns 
vattendrag. De nu uppräknade sjöarna 
upptaga från alla håll smärre vatten- 
drag; Möjesjön, Sjöbo- och Hafssjön 
utfalla t. ex. i Salstern; den af två 
hälfter utmed hvarandra, bägge i ställ- 
ning från sydväst mot nordost, bestå- 
ende Stråken upptager Al-, Dik-, Qvarn-, 
Holm- och Lillebo-sjöarna m. fl. CarU 
ströms-ån har fall vid CarlstrÖra, Lits- 
qvarn, Qvarns bruk och såg. — Närin- 
gar äro åker- och bergsbruk, boskaps- 
skötsel och bräuvinsbränning, hvartill 
i norra bygderna komma kolning och 
stångjernstillverkning; vidare fiske och 
förfärdigande af åkerredskap, laggkärl 
ra. m. Af socknen, som 1815 beboddes 
af 1,524 personer, 1840 af 2,090 och 
185 6 af 2,187 invånare på 4 9 förmed- 
lade mantal, höra 3 '/^ förmedl. mantal 
med 221 invånare till Gullbergs härad, 
1 '/2 förmedl. mänt. med 67 invan, till 
Hellestads och Tjellrao tingslag, 6^^ 
förmedl. mantal med 634 invånare till 
Aska härad och 37% (•'^2 '/g?) mantal 
med 1,245 invånare till Bobergs härad. 
Christbergs socken hade 185 ambula- 
torisk skola med 1 examinerad lärare, 
som undervisade 110 gossar ock 116 
flickor, medan 4 gossar bivistade all- 
mänt läroverk, 1 gosse och 2 flickor 
undervisades i hemmet. — Socknen, 
hvars rätta och egentliga namn ar 



Clirlstdala. 



Cliristdala. 



39 



Christberg, sAsom man finner af bref 
och tingsprotokoller af åren 14C1 och 
147 9, utgör för närvarande ett konsi- 
storielt pastorat af 3:()je klassen uti 
Gullbergs och Bobergs kontrakt af Lin- 
köpings stift. Kyrkan, byggd tätt in- 
till Borens strand, är en gammal sten- 
kyrka, hvars chor 1725 tillbyggdes af 
brukspatron Gabriel Bergenstråle; släg- 
teriia Bergenstråle, Skytte och Tiger- 
klou hafva sina grafvar i kyrkan, der 
dessutom kapitenen »vid Östgöta») Pär 
Garp I ill Kalsby och hans fru Maria 
Musla hvila. FrAn katholska tiden fin- 
nes ett rökelsekar af niessing i behåll. 
— Af foridemningar nämnas qvarlefvor 
efter befästningar å Borgöisberget nära 
Litsqvarn och eu stensättning å en 
kulle vid Olivehult. Många hemman 
och lägenheter omnämnas i handlingar 
från katholska liden; år 1382 dömdes 
t. ex. konungsdom mellan biskopen i 
Linköping och konungens fogde angå- 
ende räntorna af omkring 80 olika bol 
här ocli i kringliggande delar af skogs- 
bygden. Ungefär vid samma tid synes 
biskopen här hafva inneliaft en gård 
och tvänne kloster tillsammans 2 går- 
dar inom Aska och Gullbergs härader. 
På 1000-talet hade en del kommit un- 
der Norrb}^ annat under Ulfåsa eller 
till adliga gods iuom socknen; men en 
del återkallades vid reduktionen, och 
en ej ringa del hade förblifvit krono 
och skatte, — Bland gods och egen- 
domar i socknen märkas: Olivehult, for- 
dora Hult, — Qvarn, Elgmyra, Nord- 
sjö, Carlströms bruk, m. fl. — Adress: 
Linköping. 

Christdala. Socken i Tunaläns hä- 
rad af Kalmar län, n. v. från Oscars- 
hamn, vid sjön Humlen och Wibo-än, 
har en areal af 47,396 tunnland, be- 
stående af bergiga, steniga och skog- 
bevuxna höjder, med derimellan liggan- 
de större och smärre sjöar, hvilka sist- 
nämda, tillika med kärren, uppgå till 
en areal af 4,880 tunnland. Hvarifrån 
socknens namn härledas, är svårt att 
uppgifva; den gamla kyrkan var belä- 
gen i en af ekar beskuggad vacker dal, 
hvari man vill söka anledningen till 
namnet »de Christnas dal»; andra här- 
leda namnet från något krig, ehuru 



sägnen icke vet att omtala något så- 
dant af någon vigt. Socknens hufv.ud-. , 
näring är icke åkerbruk, emedan berg,' 
sten och vatten hindra odlingar; men. 
icke desto mindre bearbetas, dej; ölän- 
diga marken, och de vattensjuka däl- 
derna utdikas med mycken ihäidighet. 
Boskapsskötsel och skogsbruk äro liuf- 
vuduäringarnc; socknen har tillika så- 
gar; men skogarna äro redan ansenligt 
medtagna. Nästan alla sjöar innehålla 
jernraalra, och i socknen finnes (vid 
Malghult) ett rikt kalklager, inrautadt 
af egarne till Hagelsrusn och Storebro. 
Socknen består af 37yjj förmedl. man- 
tal och beboddes 1810 af 2,267, 1840 
af 2,5 00 och 185 6 af 3,9 95 invånare. 
— Christdala utgör ett konsistorielt 
pastorat af 3:dje klassen i Tuna läns 
och Sevedes kontrakt af Linköpings 
stift. Den gamla kyrkan, af trä, låg, 
som ofvan sades, dystert och skuggrikt 
i en dal; hennes byggnaiJsår är okändt; 
men målningarne och bildhuggeriet till- 
kännagifva hennes katholska ursprung. 
Nya kyrkan uppfördes af sten 1790 
eller 17 92, ett stycke norr om den 
gamla. — I socknen ligga säteriet Hä- 
gersrum och Bråhult eller Bråbygden, 
nu rusthåll, fordora bestående af 12 
hela hemman och tillhörigt slägten Sa- 
belschjöld, raen reduceradt från denna 
slägt. I socknen ligger derjemte ett 
hälft mantal Qvarngärden, hvilket i 
162 år varit ansedt som skatte, raeu 
184 förklarades för krono och måste 
lösas af egaren. — Vid Christdala kyr- 
ka hålles ärligen marknad i början af 
November månad. — Christdalabon är, 
liksom Sraåländningen i allmänhet, lätt 
till kropp och sinne, arbetsam, ihärdig, 
förslagen, men ock envis, snart uppre- 
tad och hämdgirig, om han blir förför- 
delad. Nästan hvar och en kan något 
handtverk. Män och qvinnor deltaga 
i samma arbete. Den mörka årstiden 
spinna äfven männerna aftnar och morg- 
nar, och om dagen äro qvinnorna med 
dera åt skogen. Männernas klädedrägt 
är jacka, eller kort rock, långbyxor, 
och då det skall vara väl — stöflor. 
Qvinnorna visa sig aldrig i samqväm 
utan silkeskläden och klädningar af 
köpetyg. Sparsam hvardagslefnad ger 
tillgång till detta öfverflöd. Större gä- 






40 



Cliristianopel. 



'--■■stabud vid bröllopp, begrafningar och 
: barnsöl äro högst sällsynta; blott iiär- 
"■\iiiaste slägtingar bjudas, och i inat och 
iäryck. är intet öfverdåd. Fordora in- 
träffade' vidv dessa tilllällen oordiiiugar 
af alla slag, till och med giöFre brott; 
tilläfventyrs liar en anstrykning af lä- 
seri, som inrotat sig, vericat fördelak- 
tigt i denna del. Socknen liÖr till 3:dje 
klassens konsistoriela pastorat och oak- 
tadt denna egenskap har en oafbruten 
slägtföljd allt ifrån år 1598 intill när- 
varande tid innehaft detta pastorat. 
Nikolaus Diiraeus blcf pastor sistnämda 
år. Den nuvarande innebafvaren, pro- 
sten Carl Meurling, hans sonsons dot- 
ters sonsons son, eger en silfverpokal, 
hvilken gått i arf inom denna prest- 
slägt ifrån Nikolaus Durreus. Stället 
anses vara mycket sundt; de flesta pa- 
storerna hafva hunnit öfver 80 år och 
blifvit efterträdda af sin yngsta son. 

Christianopel. Köping i Östra Hä- 
rad af Blekinge län, 3 '/2 niil o. n, o. 
från Carlskiona, vid hafvet. Köpingen 
anlades 1600 af Danska kon. Christian 
IV i stället för den fordna staden A- 
vaskäi-, befästes 1006, hade stadsprivi- 
legier, kallades af Danskarne för Styr- 
Kalmar, var säte för landshöfdingen öf- 
ver Norra Bleking och eröfiades 1611 
af Gustaf Adolf som kronprins. Den 
nuvarande socknen Christianopel har en 
areal af 17,751 tunnland, af hvilka 1 25 
äro sjöar och kärr. Den utgör ett re- 
galt pastorat af 3:dje klassen uti Östra 
Kontrakt af Lunds stift och beboddes 
1856 af 3,109 personer (år 1805 af 
1,761). Marken är i strandbygden jeran 
och sandig, i skogsbygden bergig och 
mager; mellanbygden är socknens bästa 
del och har bördigare jordmån, bestå- 
ende af sand- och lermylla; denna del 
af socknen har också mer skog, mest 
af gran. Socknen hade 1856 ambula- 
torisk skola med 2 examinerade lärare, 
som undervisade j235 gossar och 191 
flickor, medan 2 gossar bivistade all- 
mänt läroverk, 1 8 gossar och 1 2 flickor 
hade enskild undervisning och 24 gos- 
sar samt 5 2 flickor undervisades i hem- 
met. — Köpingen, äfven kallad Nopeln 
eller Nobeln, belägen på ett näs vid 
hafvet, lyder under Carlskrona stad och 



Clirlstiansfad. 

hade 1855 blott 2 handlande samt obe- 
tydlig rörelse. Hamnen är liten och 
af föga god beskaiTenhet. Vid början 
af innevarande århundrade fanns i kö- 
pingen ett ylle- och liunefärgeri ; den 
hade då 8 gator och gränder, höll i 
längd 300, i bredd 100 famnar och 
, hade en areal af 24 tunnland. — Kö- 
j pingen har en marknad i början af No- 
1 veraber. — Adress: Carlskrona. 

I Christlaiistad. Eesidens- och stapel- 

I stad i Christianstads län, säte för Hof- 
' rätten öfver Skåne och Bleking, 55 Vj 
i mil från Stockholm, 9'/^ mil från Mal- 
i mö, under 5 6 *• nordl. br. (detsamma 
i som Edinburgh i Skottland), vid Helge- 
; å, som här utvidgar sig till en anseu- 
j lig sjö (Sjöviken af Helga-sjön) 2 mil 
I från åmynningen, der stadens hamn, 
I Ahus, är belägen. Christianstad leder 
sitt ursprung från den äldre staden 
I Wä, som låg V2 mil från den nuva- 
rande staden och afbrändes af Gustaf 
I Adolf 1C12 under kriget mellan Sve- 
rige och Danmark. Sedan freden blif- 
! vit sluten i Knäred, beslöt Christian 
] IV att, till skyddande af sitt rikes 
gräns åt denna sida, anlägga en befäst 
stad i stället för Wä. Till plats för 
den nya staden utsåg han den dåva- 
rande ön AUö, nu ett på tre sidor af 
Helga sjön omgifvet näs. Anläggandet 
af fästningen började 1613, och redan 
efter 4 års förlopp var staden omgif- 
ven med vallar, ehuru man på det yt- 
terligare befästandet arbetade ända till 
1641. Borgerskapet i Wä anbefalldes 
1615 att flytta in i den nya staden, 
der det skulle åtnjuta 7 års skattefri- 
het. Den nya staden fick sitt namn 
efter konungen och i vapnet ett krönt 
C med en 4 inuti, uppehållet af 2 gula 
lejon i blått fält. Christianstad fick 
ytterligare stapelrätt 1622, och 1624 
förordnades, att Ahus, såsom stadens 
lastageplats, skulle lyda under dess ju- 
risdiktion. Flera andra förmåner bevil- 
jades derjemte staden; men icke desto 
mindre gick det långsamt med dess be- 
folkande, emedan alla skydde en stad, 
som ständigt var utsatt för att bli 
sköflad, så snart någon oenighet upp- 
stod grannrikena imellan. Staden kom 
1658 genom freden i Roeskilde under 



Cliristiaustad. 



Cbristlanstad. 



41 



Sverige; men fastän Svenska regeringen 
gjorde allt för att upphjelpa densam- 
ma, låg ännu IfiTO halfva staden öde. 
Nu lades Sölvitsborgs käinnersrätt un- 
der Christianstads jurisdiktion, och så 
väl Sölvitsborg som Cimbritsharan för- 
lorade sin utländska seglationsrätt. 
Christianstad tycktes också börja repa 
sig; men Carl XLs krig mot Danmark 
utbröt 1676, och den O Augusti sam- 
ma år tågade en Dansk styrka mot 
Christianstad, hvilken stad 9 dagar ef- 
teråt stormades af fienden utan någon 
föregående belägring. Svenskarne under 
Wulfklo försvarade sig raskt; men 500 
man af dera stupade, 300 togos till 
fånga, och Christian V lät sina solda- 
ter plundra den tagna staden. Efter 
segern vid Lund blokerade Carl XI 
Christianstad 1677, men kunde ingen- 
ting uträtta mot Danska kommendan- 
ten Meerheim och måste i slutet af 
Maj upphäfva belägringen, emedan kon- 
ung Christian V nalkades till stadens 
undsättning med en öfverlägsen här. 
Redan följande året stod iraellertid Carl, 
som nu vunnit segern vid Landskrona, 
åter utanför Christianstad; stadens nu- 
varande kommendant, Osten, försvarade 
sig tappert i hopp om undsättning af 
den vid Önnestad stående Danska ar- 
méen; men då denna icke vågade leve- 
rera batalj, och sedan hungersnöden 
inom staden stigit till den höjd, att 
man måste slagta hästar och kattor, 
kapitulerade slutligen Osten den 4 Au- 
gusti och ryckte denna dag ur staden 
med de 1,100 man, som återstodo af 
hans garnison. Efter freden 167 9 ra- 
serades Christianstads fästningsverk, så 
att staden nu blef en öppen plats. 
Oklokheten af detta steg visade sig 
icke långt derefter. Ar 17 09 inbröt 
åter en Dansk här i Skåne, och Chri- 
stianstad föll genast i händerna på de 
Danska, hvilka, då de i sin ordning 
nödgades draga sig tillbaka för Sten- 
bock, lade på staden en brandskatt af 
9,000 rdr och medtogo 8 af de för- 
mögnaste borgrarne som gisslan. Sta- 
den undgick likväl plundring, emedan 
ryktet berättade, att Svenskarne nalka- 
des. Brandskatten var imellertid tung 
nog för den utarmade staden, fastän 
andra af Skånes obefästa städer måste 
II. 



bidraga till dess utredande. Vis af ska- 
dan, började man åter befästa Christi-.'' 
anstad 1748, och detta arbete fortfor V 
ännu 17 67. Staden har sedan 'bjott'* 
en gång spelat en vigtigare roll uti 
historien, nämligen 1772, då Christian- 
stads kommendant, Hellichius, seder- 
mera adlad Gustafssköld, genom sitt 
på Tolls inrådan tagna steg, att upp- 
säga ständerna trohet och lydnad, vä- 
sendtllgen bidrog till Gustaf ll;l:s i 
Stockholm utförda revolution. 

Bland andra tilldragelser i Christi- 
anstad omnämner man konung Stanis- 
lai af Polen vistande derstädes 1711, 
då han med sin familj residerade i det 
s. k. Kungshuset. — Ar 1847, den 5 
Juni, härjades staden af en eldsvåda, 
som ödelade 34 gårdar och gjorde 800 
personer husvilla ; den nedbrända delen 
uppfördes imellertid äter i prydligare 
skick än förut, och ständerna beviljade 
dertill ett byggnadslån af 100,000 rdr. 
Samma år påbörjades raseringen af sta- 
dens fästningsverk. 

Christianstad, som med fasta landet 
sammanbindes genom den 734 alnar 
långa och 12V^ alnar breda Långebro 
(till en ny bro öfver Helge -å hafva 
ständerna beviljat 100,000 rdr), ligger 
på en sidländt slätt och genomskäres 
af en murad kanal, som delar staden i 
tvänne hälfter, af hvilka den norra lig- 
ger i Willands, den södra i Gärds hä- 
rad. Staden har 3 torg, är reguliert 
byggd, består af 340 hus och tomter, 
med till staden hörande 1,503 tunn- 
land jord, är uppskattad till 1,818,346 
rdr banko och erlägger i statsbidrag 
34,282 rdr samma mynt. Bland Chri- 
stianstads byggnader märkas: Trefal- 
dighetskyrkan, grundlagd 1617 och in- 
vigd 1628, stor och rymlig, med hvalf, 
hvilande på 12 åttkantiga stenpelare, 
af hvilka de bägge till dörren närma- 
ste äro hela, ehuru af 12 alnars höjd. 
De öfriga bestå af tvänne stycken. I 
staden finnas 3 församlingar, stads-, 
garnisons- och slottsförsamlingen; men 
alla dessa begagna kyrkan gemensamt. 
Staden utgör tillika med Wä ett regalt 
pastorat af l:sta klassen. Till stads- 
församlingen och Wä hörde år 1856 
5,95 7 personer, till Garnisonsförsam- 
lingen 1,266 och till Slottsförsaralingen 

(i 



^2 



Cliristianstad. 



Cliristianstad. 



1 36 personer; — Kronohuset, en vac- 
ker byggnad om 3 våningar, som inta- 
ger hela norra sidan af Stortorget, be- 
gagnas gemensamt at" HoCrätten och 
garnisonen, som utgöres af Kgl. Wen- 
des Artilleri-regimeute; — Landshöf- 
ding- residenset, vid Lilla Torget, till 
större delen nybygdt 1748; riksdagen 
1854 anslog 5 5,000 rdr bko till ett 
nytt länsresidens; — Rådhuset, upp- 
bygdt 1728 i stället för det 1678 af- 
brunna ; — Länslasarettet och Kurhu- 
set, hvars nya byggnad öppnades 1833 
och utvidgades 1838—1840, — Gar- 
nisons-sjukhuset i Kronhuset, — Cell- 
fängelset, bygd t 1842—1846, — Nya 
Tyggårds -byggnaderna, innefattande i 
22 större och mindre byggnader samt 
10 fästningskasematter det af Svenska 
arméens tre hufvudlorråder, som är för- 
lagdt i Christianstad ; — Skolhuset, full- 
bordadt 185 0, — Theatern, — Fattig- 
huset, — Frimurare-Ordens lokal, — 
kaserner, gymnastikhus, kronobageri, 
m. m. 

Christianstads hnfvudsakliga närin- 
gar äro handel, handtverk och fabriker. 
Eedan i äldre tider var stadens handel 
icke obetydlig; den hade visserligen år 
1680 blott ett fartyg; men i början af 
17 00-talet egde Christianstad flera så 
kallade »Spanie- och Fransfarare», san- 
nolikt till större delen tillhörande sta- 
dens dåvarande rikaste handlande, Corte- 
meyer, Oaktadt alla de förluster, som 
blefvo en följd af Carl XILs krig, upp- 
blomstrade stadens handel och sjöfart 
allt mer och idkades med 7 fartyg om 
tillsammans 212 läster på Holland, Eng- 
land och Frankrike, till och med på 
Spanien och Portugal. Efter 1738 af- 
tog handeln i följd af de stränga för- 
buden mot införsel af utländska varor; 
men ännu 1749 hade Christianstad 25 
handlande, hvilkas antal 1767 samman- 
smält till 20. Dessa hade likväl 13 
fartyg, af hvilka 4 gingo på Medelhaf- 
vet. Till detta förhällande bidrog tro- 
ligen den omständigheten, att staden 
17 65 erhöll obehindrad nyttjanderätt 
till Landö hamn, en mil från Ahus, 
och befrielse från åtskilliga afgifter. 
Men handelsrörelsen minskades ansen- 
ligt, sedan Helge å på 177 0-talet ba- 
nat sig ett nytt utlopp, hvarigenom 



den blef ofarbar till och med for båtar. 
Denna tid måste alla varor forslas på 
vagn mellan Ahus och Christianstad, 
och handeln aftynade, så att staden i 
slutet af 18:de århundradet hade blott 
9 fartyg och 1850 endast 5. Men år 
1852 fullbordades hamnen vid Ahus, 
för hvilken staden användt ansenliga 
summor, och sedan segelleden derimel- 
lan och staden blifvit återställd, repade 
sig åter sjöfarten och handeln. Alla 
dessa arbeten hafva kostat staden 
133,394 rdr bko; för segelledens öpp- 
nande genom Hernestads Grytt erhöll 
dock staden ett statsanslag af 20,000 
rdr rmt. Varutransporten mellan Ahus 
och staden sker nu med pråmar, som 
bogseras af ångbåt, alltsammans tillhö- 
rigt ett bolag. Ar 1856 hade staden 
6 fartyg om 240 läster, som begagna- 
des till utrikes-sjöfart, och samma år 
voro 45 handlande bosatta i staden. 
De hufvudsakligaste exportvarorna äro 
spannmål, bräder, bjelkar, tjära m. ra. 
— Handtverksmästarnes antal uppgick 
1856 till 127, och af fabriker egde 
staden 1855 tre garfverier, 3 färgerier, 

1 urmakeri, 2 spegelfabriker, 1 tobaks- 
och 1 vagnsfabrik. Härtill kommo yt- 
terligare två boktryckerier. 

Staden, som har elementar-läroverk, 
folkskola, flickskola, garnisons-skola och 
fattigskola, styrdes ända till 1696 af 

2 borgmästare, men hade sedan blott 
en borgmästare, 4 rådmän och en ma- 
gistrats-sekreterare. Statsbidraget ut- 
gjorde 1855 sammaulagdt 34,282 rdr 
bko. Fattigvården är organiserad i för- 
ening med arbetsinrättning, der fattig- 
hjonens arbetskrafter tagas i anspråk, 
men medför icke desto mindre en dryg 
beskattning för staden, som derför år 
1855 erlade icke mindre än 10,000 
rdr bko. — Staden är skyldig att un- 
derhälla 10 båtsmän. 

Uti Christianstad linnes länets spar- 
bank, hvars ansvarighets- summa vid 
1854 års slut uppgick till 814,051 rdr 
bko. Ar 1854 inrättades i staden en 
filialbank. 

Stadens folkmängd är uti det före- 
gående uppgifven efter de sednaste offi- 
ciela källorna, deri inbegripna invånar- 
ne i Näsby och Nosaby byar (2,3 76 
tunnl. med 840 invånare) samt Ahus' 



ChrittiaiiHtads län. 



Clirlstlanstads län. 



43 



lastageplats, som lyda under Christian- 
stads jurisdiktion. — Staden har mark- 
nader den 25 Jan., den 15 Juni och 
den 4 Oktober. 

Christianstads län, 5 5 qvadratmil 
med 190,300 invånare (1855), innefat- 
tar norra och östra delarne af Skåne. 
Det gränsar i norr till Halland och 
Småland, i öster till Bleking och Öster- 
sjön, i söder till Malmöhus län och 
Östersjön samt i vester till Kattegatt 
och Malmöhus lan; hela länets areal 
uppgifves till 1,323,416 tunnland, der- 
af 70,639 tunnland sjöar och kärr. 
Till naturbeskaffenhet är det olika i 
olika trakter, i nordvestra och norra 
delarne egentligen skogsbygd, liknande 
Kronobergs- och Hallands län, med 
större och mindre, vanligtvis platta ås- 
ryggar samt derimellan smärre sjöar, 
kärr och mossar; mellersta och östra 
delarne äro omvexlande skogsbygd och 
bördigare slättbygd, södra delen åter 
en nästan skoglös slättbygd; närmast 
kusterna, särdeles den östra, ligga vid- 
sträckta, fordom bördiga fält, nu öfver- 
täckta med flygsand, hvars ytterligare 
utbredning man söker hämma genom 
planteringar (se nedan). — Från Hal- 
land skiljes Christianstads län genom 
Hallandsås, och imellan denna samt Sö- 
deråsen, Kullabergens fortsättning och 
gränsåsen mot Malmöhus län, utgöra 
sand, grus och klappersten den öfver- 
sta ytbetäckningen. Gränsen mot Små- 
land utgöres till en del af den söder 
om sjön Möckeln frarastrykande Göinge- 
åsen, som bildar de s. k. Getaryggar- 
na, kortsträckta åsar eller låga kullar, 
hopvräkta af gneiss och rullsten. I 
länets mellersta del består jordmånen i 
skogstrakten af sandraylla, på slätten 
af lera, lersand och sandraylla, medan 
södra delen, med undantag af kust- 
trakterna, är betäckt med ypperlig lera 
och lermylla. Slätten kring Christian- 
stad består till stor del af sandfält, 
omvexlande med lerfält; längre i söder, 
på Cimbritshamns-slätten, träffas trapp, 
basalt, sandsten och alunskiffer. Länet 
har inga bestämda hvarken höjdsträck- 
ningar eller dalgångar och genoraskäres 
af endast smärre vattendrag. Utom de 
redan uämda åsarna märkas bland höga 



berg Balsberget, bestående af mussel- 
kalk, strax nordost om den till Helga- 
sjöns system hörande Eåbbelöfsjön, och. 
Stenshufvud vid östra kusten , högsta 
punkten af en der utlöpande liten gra- 
nit-ås. — De vigtigaste vattendragen 
äro Helge-å, hvars källgrenar samla sig 
i sjön Möckeln, hvarefter vattendraget 
bryter igenom de ofvannämda Getaiyg- 
garna; ån upptager från vester Wis- 
sjöns och Menja-sjöns vattendrag, frän 
öster Örsjöns vattendrag och längre 
ned, från vester, den från Finja-sjön 
kommande Alma-ån, tillika med Ske- 
inge- och Wrams-åarna. An bildar slut- 
ligen Helga-sjön, som utbreder sig i tre 
nfsatser, af hvilka den nedersta kallas 
Ynqsjön, och faller sedan vid Åhus ut 
i Östersjön. I detta haf utfaller lika- 
ledes Ifvetofta-å, afloppet för Ifö-sjön, 
som upptager Oppmanna-sjöns och /?«- 
melens vattendrag. I Kullavikeu af 
Kattegatt utfaller den från Ringsjön 
kommande Rönne-å. — Mellan Finja- 
och Ifö-sjöarna förekomma spridda la- 
ger af musselkalk, som till största de- 
len" bestå af utdöda mussle-arter, blan- 
dade med echinit-taggar och fisktänder. 
Länets befolkning är i allmänhet 
trög och långsara, men likväl flitig och 
arbetsam, i synnerhet vid raognare ål- 
der; seder, bruk och folklynne omvexla 
imellertid efter de olika folkstammar, 
som från början satt sig ned i länets 
olika trakter, och hvilkas olikheter ti- 
den ännu icke varit i stånd att utplåna. 
Mellan hvarje härad finnas sålunda skilj- 
aktigheter i afseende på liflighet, språk, 
klädedrägt, till och med ansigtsbild- 
ning; dock råder den största olikheten 
mellan skogsbon och slättbon. Den 
sistnämde är trög, kall och betänksam, 
men också öppen, lugn och mer pålit- 
lig än skogsboerna, bland hvilka i syn- 
nerhet invånarne i gränshäraderna mot 
Småland, de s. k. Göinge-häraderna, i 
många hänseenden skilja sig frän de 
öfriga Skäningarne samt med höflighet, 
liflighet och tilltagsenhet förena en viss 
högt utbildad förmåga att beräkna. 
Från detta län förefalla ofta utflyttnin- 
gar, dels till Amerika (åren 1851 — 
1855 utfärdades pass för 1,342 till 
Amerika utflyttande personer, deribland 
ensamt för året 1854 åt 653 personer), 



( ,.t '44 v'- ChriRtianstads llin. 

• ■■.<>■v;•■ 
■'^'.'Xv^ti; wdels till Danmark, dit i synnerhet tjen- 
^•' ■'.'•/^^Vi-stebjpn utflytta, dock nu mindre än 
•'*rdfrV sö<iau dp; lockande iorespeglingar- 
ne om större förmåner i det främman- 
de lancWt än de kunnat åtnjuta hemma 
börjat befinnas ^tämKgen illusoriska. Så 
väl i detta län som i Skåne uti all- 
mänhet finnes en stor mängd herresä- 
ten, hvilka gifvit upphof till en talrik 
klass af arrendatorer och torpare, af 
hvilka många befinna sig i en ytterligt 
beroende ställning. På de sednare åren 
bar iraellertid allmogens välstånd blif- 
vit ökadt, och sedligheten befinner sig 
egentligen icke på någon låg stånd- 
punkt; åtminstone har fylleriet minskats 
och i sammanhang dermed äfven brot- 
tens antal aftagit. — Länets hufvud- 
näring är jordbruket, hvilket på de sed- 
nare åren förkofrat sig; råg, korn och 
potates äro de vigtigaste sädena, och 
år 1855 skördades, sedan utsädet blif- 
vit afräknadt, inom Christianstads läns 
landsbygd 29,000 t:r hvete, 273,000 
t:r råg, 228,000 t:r korn, 123,000 t:r 
hafra, 54,000 t:r blandsäd, 59,000 t:r 
ärter och 440,000 t:r potates, hvartill 
kommo på städernas jord skördade 257 
tunnor hvete, 1,186 t:r råg, 1,503 t:r 
korn, 744 t:r hafra, 190 t:r blandsäd, 
168 t:r ärter och 699 tunnor potates. 
Potates-odlingen beror af bränvinsbrän- 
ningen samt ökas eller minskas med 
denna, som på mänga orter inom länet 
är allmogens vigtigaste binäring. Chri- 
stianstads län är nämligen det som mest 
idkar bränvinsbrännande i Sverige, och 
i November månad 1857 hade t. ex. 
4 större och 1,05 9 smärre brännerier 
anmält sig till att under de följande 
bränniugsmånaderna tillverka icke min- 
dre än nära 2 milioner kannor. Till 
följd af bränvinsprisernas fall träftades 
också detta län vid den s. k. handels- 
krisens utbrott af mycken penninge- 
brist; i Konungens Befallningshafvau- 
des derom afgifna berättelse heter det 
t. ex. ordagrannt: »I flera af länets 
härader (Ö. och V. Göinge, Willaiids, 
Gärds och Albo) tillverkades 18 57 öfver 
3,360,000 kannor, för hvilka i skatt 
erlades 97 6,386 rdr. När priset faller 
en half rdr på hvar kanna, minskas 
sålunda penniugetillgångeu genast med 
1,650,000 rdr, och derjerate hafva kon- 



Cliristianatads liin. 

trakterna om bränvinsleverans med thy 
åtföljande förskotter alldeles upphört. 
Man motser med bekymmer den tid, 
då bränvinsskatten skall utgå och draga 
en del af det redan otillräckliga myn- 
tet från provinsen.» — Boskapsskötseln 
befinnes icke på någon hög ståndpunkt, 
om man undantager hästafveln; på A- 
rup, 2 mil från Christianstad, befinnes 
ett schäferi af elektoralfår. Länet hade 
år 1855 orakr. 37,000 hästar, 21,000 
oxar, 52,000 kor, 45,000 ungnöt, 97,000 
får och 71,00 svin. — De enda stäl- 
len inom länet, der järnmalmer träffas, 
äro sjöarne i Helgeådalen, och den enda 
bruksrörelse, som här idkas, är Andra- 
rums alunverk, som år 1856 tillverkade 
1,610 tunnor. Derjemte ligger inom 
länet kopparhammaren Kopparmöllan , 
som samma år tillverkade 83 sktt. — 
Länet tillhör 9:de eller Södra Bergmä- 
stardistriktet. Den enda fabriken af 
betydenhet är Klippans pappersbruk. — 
Binäringar äro: linne- och blängarns- 
väfveri uti Åsbo härader, tillverkning 
af laggkärl, smiden, kistor och mattor 
af nöthår samt, i länets nordostliga del, 
handel med byggnadstimmer och brä- 
der samt tjära och beck. — Skogen, i 
norra delen bestående af grau och tall, 
i den södra af ek och bok, kan änuu 
anses tillräcklig för behofvet, ehuru 
bränvinsbränningen medtagit ansenligt 
deraf. Lands- och härads-allmänuingar 
finnas icke i länet, som har blott en 
socken-allmänuiug. Bland flygsandsfält 
med skog, som stå under allmän upp- 
sigt, märkas utmed östra kusten vid 
Ahus två små parker om tillsammans 
139 tunnland, två andra parker, kal- 
lade Gamla och Nya Espet, om till- 
hopa 747 tunnland, Yngsjöfältet, lika- 
som de förra i Willands härad, om 
1,924 tunnland, blott till en del skog- 
bevuxet; på vestra kusten finnas vid 
Engelholm fyra flygsands-planteringar, 
tillsammans innehållande 1,622 tunn- 
land, iudeUule till trakthuggning, lika- 
som Espet, m. fl. smärre. Deremot 
hafva planteringarna i Löderups och 
Borrby socknar af Ligelstads härad icke 
kunnat fredas. — Statens södra jern- 
vägs-stanibana kommer att genomskära 
detta län tätt förbi Finjasjöu. 

Christiaustads län består af 2,996 



Christian stads lan. 

förmedlade och 3,5 60 oförmedlade hem- 
man samt Ii, 7 27 lägenheter, verk och 
inrättningar, alltsammans upppkattadt 
till 13,562,266 rdr bko och i statsbidrag 
erläggande 715,626 rdr banko, hvaraf 
fattigvården upptager 47,568. Städer- 
na med deras jord uppskattas till 
2,331,204 rdr och erlägga i statsbidrag 
45,489 rdr bko. Folkundervisningen 
går framåt; den nya fattigvfirdslagstift- 
ningen visar tillfredsställande resultater, 
och kringstrykandet har minskats så, 
att medan de för olofligt kringstrykan- 
de upptagna personernas antal åren 
1845 — 1847 i medeltal utgjorde 340, 
detta antal under åren 185 2 — 185 3 
utgjort i medeltal blott 200. Imeller- 
tid är fattigvården särdeles betungande. 
Helsovärden, hittills skött af två ordi- 
narie- och en extra- provincial- läkare, 
bestrides sedan 185 5 utom af dessa 
äfven af en extra-provincial- läkare i 
Östra Göinge och en distrikt-läkare i 
Willands härad. Vid länets i Christian- 
stad förlagda lasarett och kurhus, som 
hafva 100 frisängar, äro 2 läkare an- 



rhristianstads iän.^ 4?"^,^ ;• 

ställda. — I öfrigt finnas inom läD^t^jf^.,^ 
braiulätods-föreningar. sparbank i Chriw,^t/^*' 
stianstad med sjii filialkonjiorj-^spafbflri-." ".v' 
ker i Östra och Vestra Göinge härad, 
filialbank i residens-staden m^m. Lä- 
nets cellfängelse är beläget vid staden 
Christianstad. 

Christianstads län, bestående af 4 
fögderier (Ingelstads och Jerrestads hä- 
raders, — Willands, Gärds och Albo 
dito, — Östra och Yestra Göinge samt 
Norra och Södra Åsbo med Bjäre hä- 
raders fögderi), är indeladt i 10 hära- 
der, bildade af 153 socknar. Dessa, 
bildande 78 pastorater, af hvilka 3 äro 
stadsförsamliugar, utgöra tillsammans 9 
prosterier af Lunds stift. Länet lyder 
under Hofrätten i Skåne och Bleking 
och är i militäriskt hänseende indeladt 
på 947 rusthåll af Skånska Husar- och 
Dragon-regimentet samt 733 rotar af 
Norra och Södra Skånska Infanteri- 
regimenterna. Det har 3 städer: Chri- 
stianstad, Cimbritshamn och Engelholm. 

Cbristianstads läns indelningar å- 
skådliggöras bäst af följande tabell. 



Domsagor. 



Fögderier. 



Sockuar. 



Pastorat. 



Prosterier. 



Jerrestads 

och 
Inyelstads 
liärader, 
med ting- 
ställe i 
Hammen- 
hÖK. 



Jerrestads 



och < 



Im/el-stads. 



Ingelstorp och Walieberga; 
— Löderup och Hörup : — 
{ Hofby ; — Haramenhög och 
! Hannas; — Qverrestad och 
i Smedstorp; — Glemminge och 
;Tosterup; — Stora Köpinge; 
] — Öfraby och Benestad; — - 
Ullstorp och BoUerup; — Ö- 
stra Herrestad och Ingelstad ; 
I — Tryde och Spjutstorp ; — 
! Cimbris och Nöbbelöf ; — Cim- 
! britshamn och Jerrestad; — 
V\'allby och Bolshög; — Glad- 
sax och Tbmerup; — Borrby, 
■ (tillhörande Albo och Jerre- 
stads prosieri samt Jerrestads 
■härad); — Stiby; — Wem- 
i merlöf (tillböraude Albo och 
Jerrestads kontrakt samt Jer- , 
' restads härad). i 



1 1. 



Ingelstads 
(Christian- 
stads län, 
utom Tryde 
och Stora ! 
Köpinge, I 
som tillhöra | 
Malmöhus), i 



i6 Cliristlanstadii Itin. 



Clirlstlanstads llin. 



Domsagor. 



Fögderier. 



Socknar. 



Pastorat. Prosterier. 



Willands, 
med tirig- 

ställe i 
Fjelkinge. 



Gärds, med 

tingställe i 

Nöbbelöf. 



Albo, med 

tingställe i 

Brösarp. 



Vestra Gö- 

inge, med 

tingställe i 

Köringe. 



Östra Gö- 

inge, med 

tingställe i 

Brobv. 



Willands, 



Gärds 



ocb 



Albo. 



Östra 



ocb 



Vestra 



Göinge. 



Ifvetofta; — Ifö och Kin by; 

— Vestra Ljungby ocb Gua- 
löf; — Oppmauna och Wän- 
ga; — Fjelkinge och Nymö; 

— Fjelkestad och Eåbelöf; — 
Åhus; — Riukaby och Gustaf 
Adolf (eget pastorat sedan d. 
29 Sept. 1854); — Nosaby; 

— Osterslöf; — Christianstad 
och Wä. 

Trä ne och Djurröd ; — Ve- 
stra och Östra Wram; — Ef- 
verröd och Sönnarslöf; — Hu- 
aröd och Svensköp; — Hör- 
röd ocb Magiehem; — Widt- 
sköfle ocb Degeberga ; — Kö- 
pinge och Lyngsjö; — Asum 
ocb Skepparslöf; — Esphult 
och Linneröd. 

Raflunda och Brösarp, — 
Mellby och Hvitaby; — An- 
drarura och Eljeröd; — [Stiby 
(Jerrestads bär.)] ocb St. Olof; 

— [Wemmerlöf (Jerrestads hä- 
rad) och] Rörura; — [Fogel- 
tofta (annex till Löfvestad, i 
Malmöhus län, Färs härad)]. 

Hästveda och Farstorp (i 
Vestra Göinge härad); — Bro- 
by och Emitslöf; — Glimåkra 
och Örkened; — Ousby och 
Lousbult; — Hjersås ocb Knis- 
linge; — Qviinge och Gryt; 

— Färlöf och Strö. 

Önestad; — Sörby och Gura- 
lösa; — Winslöf ocb Näflin- 
ge; — Mälby och Tjöruarp; 

— Brönnestad och Matteryd; 

— Finja och Hörje; — Röke 
och Torup ; — ^ Wankifva och 
Igneberga ; — Akarp och Witt- 
sjö; — Wisseltofta och We- 
rum; — Stoby och Sandby; 
■ — Häglinge (annex till Södra 
Rörum i Malmöhus län); — 
Norra Rörum (blott 5 mantal, 
det öfriga tillhör Malmöb. län.) 



> Ii. 



9. 



n. 



11, 



Willands. 



, Gärds. 



Albo och 

Jerrestads. 

(Se ofvan, 
socknarna i 
" Jerrestads 

och Ingel- 
stads Dom- 
saga. 



Östra 
Göinge. 



Vestra 
Göinge. 



Cliristineberg:. 



Cliristineber^. 



^ 



Domsagor. 


Fögderier. 


\ Socknar. 

i i 


Pastorat. 


1 
Prosterier. 




1 

i 


t 
Östra Ljungby och Kallna; 










— Gråmanstorp och Wedby; 










— Riseberga och Faringtofta; 










— Ocierljunga och Pehrstorp : 






Norra och 


Norra 


— Örkelljuiiga och Rya; — j 






Södra 




Örsjö och Tossjö; — Munka- 


i 


Norra 






ljungby, annex till Engelholms 


• 7. ! 


. 


Åsbo, med 




stad; — Tostarp, annex till! 




Åsbo. 


tingställe i 


ocb 


Hjernarp i Bjäre härad ; — 






Iby. 




Röstånga, eu del, annex till 




i 




Billinge i Malmöhus lan; — 




I 






Fagerhult, annex till Hishult 








Södra 


i Hallands län. 




i 
1 


< 


■ 


Höja ocb Starby; — Ausås 
och Ströfvelstorp ; — Björne- 




Södra 




Åsbo 


bulla och Broby; — Norra 


. 






Wram och Bjuf (Malmöhus - 


j. 


Åsbo. j 






län); — Quidinge och Sön- 




Bjäre, med 


samt 


i uarslöf. 






tingställe i 




1 Vestra Karup och Hvarf; 
1 — Färslöf och Grefvie ; — 






Engelbolm. 




j Engelholm och Muukaljuugby 








Bjäre. 


(i Norra Åsbo härad); — 

Barkåkra och Rebbelberga; — 

Hjernarp och Tostarp (uti In- 

1 gelstads härad); — Båstad 


> 6. 


' Bjäre. 






; och Torekow. 







Christineberg, fordom Hunkagård. 
Posthemmau i Bredestad socken af 
Norra Wedbo härad och Jönköpings 
län, med tämligen vackert läge och 
goda egor, en längre tid innehafdt af 
slägten Humble, nu (1857) af bonden 
Anders Gustaf Andersson, skall, enligt 
sägnen, i fordna tider hafva varit plat- 
sen för ett kloster. Man vill bevisa 
denna sägen med, för det första, går- 
dens fordna namn och sedan med nam- 
net på en der befintlig källa. Munke- 
källan, hvarförutan en backe också kal- 
las Munkabacken. Likaledes påstås det, 
att den sista af de fordna klosterbygg- 
naderna nedtogs 177 G, sä att den följ- 
aktligen skall varit minst 300 år gam- 
mal, — allt föga troligt. Sannolikt 
har någon af gårdens fordna egare he- 
tat Munk, och härleda sig benämnin- 
garne från honom. I åttonde upplagan 



af Tuneld berättas det, att »den sista 
egaren, allmänt kallad Munk, hade 12 
döttrar och dog på den yngsta dotterns 
bröUoppsdag». 

Christineberg. Egendom på Stads- 
hagen å Kungsholmen, under N:o 7 i 
qvarteret Mälaren. Har vackert läge 
emellan vägen till Drottningholm och 
Ulfsunda-fjärden; är bebyggdt med ett 
stort tvåvåningars stenhus samt ladu- 
gård och uthus af trä; har stor träd- 
gård med orangeri, drifhus och vackra 
alléer till sjön. Arealen utgör 95 tunn- 
land 8,3 kappland, till största delen 
ängs- och liagmark. Platsen blef af 
drottning Christina den 20 Mars 1647 
donerad till '-'ksrådet och fältmarskal- 
ken grcfve Lennart Torstenson, som 
bebyggde den med wskönow träbyggniu- 
gar, uppodlade eu äng och trädgård. 



^^ 



1:4^. ■ 'Cliristineberg. 



yjjéej^: sedn&ré>Jjan lät »med rara ör- 
ter' plantera». Ärfdes af^ soneu, riks- 
rådet och presidenten i Åbo Hofrätt, 
grefve Anders Torstenson, hvilkeii gaf 
stället namn efter sin grefviiina, Chri- 
stina Stenbock, Egendomen blef vid 
reduktionen indragen till kronan och 
kora sedan till en Frants Zink, som 
år 1683 bortbytte den till ölverste 
Hastfer emot Skurö. Tillhörde 1718 
sekreteraren Broman och 1739 fru A. 
C. Lilljeblad. Gården kom någon tid 
derefter i handlanden Anders Hollstens 
händer, hvilkens enkas, Catharina Feifs, 
arfvingar 17 48 försålde densamma till 
kryddkrämaren Roland Schröder, död 
1773, af hvilken det nuvarande sten- 
huset blef uppfördt och egendomen 
mycket förbättrad. Från hans arfvingar 
blef densamma 1779 inköpt af super- 
kargören Jakob Hahr, af hvilkens arf- 
vingar fru Catharina Kniper 1786 till- 
handlade sig densamma. Efter hennes 
död öfvergick egendomen år 1797 till 
grosshandlaren P. D. Porameresche, som 
1810 försålde den till grosshandlaren 
J. F. Julius. General-majoren friherre 
Conrad Schultzenheim inköpte egendo- 
men 1816 af den förras kreditorer, 
och efter hans död blef general-adju- 
tanten friherre Carl Gustaf Fletwood, 
genom köp med den förras enka, 1840 
egare deraf. Han förbättrade egendo- 
men, gjorde stora och kostsarama od- 
lingar och förskönade mycket detta 
vackra ställe, hvilket han åter 18 50 
försålde till nuvarande egaren, grefve 
Paul Athanase Fouché D'Otrante, emot 
50,000 rdr bko. 

Christineberg. Frälse-säteri om 1 '/g 
mantal i Borrlunda socken och Frosta 
härad af Malmöhus län, förut kalladt 
Bränneslö/, har åbyggnad af föga be- 
tydenhet, men god åker och äng, skog, i 
torfmosse och betesmark. Säteriet till- 
hör för närvarande grefve C. F. Duc- 
kar, gift med grefvinnan Mariana von 
Eosen, egare af Eliinge. 

Christineberg, fordom Äsen. Ett 
mantal frälse i Steneby socken af Wed- 
bo härad, Dal och Elfsborgs län, kal- 
lades redan år 1681 gammal sätesgård 
och egdes då af fru Karin Svenske, år 



CliristinerursN. 

1683 af Ingeborg Silfversvärd. Är 1664 
var det Linnart Svinhufvuds säteri. Ar 
1097 egdes det af prosten Nils Hes- 
selgren, som sålde hemmanet åt hä- 
radshöfdingen J. Leijonbjelke för 76 5 
daler silfvermynt. Prosten Wallstedt 
innehade det 1805, kommissiouslandt- 
mätaren A. Marin 1850. 

Christinedal, fordom kalladt Stenars- 
byn (Stennsbyen). Ett mantal säteri 
med qvarn, såg och jernverk i Fröskog 
socken af Tössbo härad på Dal och i 
Elfsborgs län, har sitt nya namn sedan 
den 18 Mars 1840. Gården egdes år 
1672 af kronofogden Er. Liedeman, 
1681 af hans arfvingar och kallades 
då nytt säteri. Den köptes af friherre 
Herraelin för Dals-bergsocietet på 1770- 
talet och såldes sedan till brukspatron 
Chrisiopher Sahlin. Af honom öfver- 
läts den 1815 till hans son Mauritz 
Sahlin, som 1837 erhöll konungens till- 
stånd och Bergs-kollegii privilegium att 
å Bodane egor eller ock vid Stenarsby 
qvarn anlägga två stångjernshärdar för 
900 skS:s tillverkning, med vilkor att 
en stångjernshärd nedlades vid Hvit- 
landa (hvilket bruk också tillhörde Sah- 
lin). Bruket består af 2 härdar, 2 
stångjernshamrar, 1 styckehamraare med 
1,200 sk'S sraidesrättighet, mct 9 sk'EE 
hammarskatt. 

Christineforss. Jernbruk i Tjellmo 
socken och Finsponga Läns Härad af 
Östergötlands län, i närheten af Ann- 
sjön, vid en från Skönnarbo-sjön utfal- 
lande å, anlades år 1776 af en bland 
egarne till Skönnarbo bruk strax of- 
vanföre vid samma å, kapten Lager- 
svärd, som nämde år der anlade en 
stångjernsharamare och manufakturham- 
raare 1784, men 17 93 sålde bägge ver- 
ken till Per Persson, hvars son, bruks- 
patron P. Wassrin, byggde ännu en 
hammare vid Christineforss, der nyligen 
en masugn blifvit anlagd för egna mal- 
mer från Hellestads och Godegårds 
socknar. Bruket hade 1855 2 härdar, 
2 hamrar och 1,200 sku privilegieradt 
smide samt manufakturverk med 1 
knipphammare och 2 spikhamrar. Nu- 
varande egare är brukspatron P. A. 
Wassrin. tillika egare af Skönnarbo bruk 



Cliristineforss. 

Christineforss i Wärmland. Se Kri- 
stineforss. 

Christiuehaniii. Uppstad i \yärra- 
land, 28 mil från Stockholm, -iy, n^il 
öster från Carlstad, vid Warnans och 
Löt-elfvens utlopp i Wenern, fordom 
en bekant marknads- och lastageplats, 
i synnerhet för Vestgötarne, och kallad 
AVarnums eller Warnhems hamn. Här 
höllos årligen marknader Tjugondedag 
Jul och vid Mattsraessan. Stället kal- 
lades äfven Bro, sannolikt efter de kaf- 
velbroar, som till de tralikerandes be- 
qvåralighet blifvit lagda öfver den mos- 
se, som då fanns bärstädes. Här lät 
hertig Carl anlägga Bro gård eller så 
kallade hertigsäte, der han ofta vista- 
des (se Bro heriigsäte). Det var riks- 
drotset Gabriel Oxenstjerna, som, ned- 
säud till Wärmland af anledning, hvil- 
ken omtalas i nyssnämda artikel, beslöt 
att föreslå regeringen att härstädes an- 
lägga en stad. Detta bifölls, och re- 
dan i Mars månad följande året utsta- 
kade riksskattraästaren Bengt Gabriels- 
son Oxenstjerna och landshöfdingen 
Stake platsen för den nya staden, som 
den 29 Oktober 1642 fick sina privi- 
legier och namnet Christinehamn. Dess 
vapen blef ett fartyg eller s. k. ubojort» 
för fulla segel. iJnder första århun- 
dradet af sin tillvaro förskonades sta- 
den för svårare olyckor, om man un- 
dantager en i Juni månad 1G63 in- 
träflfad öfversvämning, som härledde sig 
från ett ymnigt regn, förstörde broar 
och dammar samt ryckte med sig ham- 
rar, qvarnar och sågar. Under detta 
sitt första sekel säg staden inom sina 
murar Carl XII, som här för sista gån- 
gen träö"ade sin syster Ulrika Eleonora 
och i Alars 1718 med egen lifsfara 
räddade sin mest älskade systers son, 
den unga hertig Carl Fredrik af Hol- 
stein, från att drunkna. Ar 1742 fi- 
rade staden med glädje en jubelfest till 
minne af sin grundläggning; men re- 
dan 1777 ödelades den af en eldsvåda; 
en olyckshändelse, som sedermera in- 
träffat tre gånger, nämligen åren 1804, 
1811 och 1812. Sedan dess har sta- 
den varit förskonad för vidare olyckor. 

Christineharans stad är anlagd i 
form af en rektangel, hvars längd ut- 
II. 



Cliristineliainai. 



49 



gör 1,100 alnar, medaö., ^^reddetj JipP-- 
går till vid pass 900. Öfver- W^man' 
och Lötelfven leda broar, och ifrån 
hamnen i Warnums-viken är sedan år 
1849 en segelränna uppmuddrad till 
staden, hvilljen till den ändan undfått 
ett lån om 24,000 rdr banko. Bland 
byggnader märkas stadens nya kyrka, 
uppförd i stället för Warnums gamla 
träkyrka, som vid stadens anläggning 
hitflyttades och ombonades; den nya 
kyrkan, af sten, uppförd efter ritning 
af professor Brunins, blef färdig i Sep- 
tember 1857 och anses kosta omkring 
230,000 rdr rmt. Vidare: Rådhuset, 
uppfördt efter 177 7, Theatern, Assem- 
bléehuset och det s. k. Nilssoyiska Ar- 
betshuset, beläget öfver källrarna under 
Bro fordna hertigsäte. Detta hus in- 
köptes 1828 för Nilssonska donations- 
medlen. Samma välgörare åt Christine- 
hamn lade genom testamente äfvenledes 
grunden till den s. k. Nilssonska Fat- 
tigskolan, som besökes af vid pass 200 
barn, medan 32 flickor i en särskild 
flickskola erhålla undervisning i handa- 
slöjder. Staden har derjemte ett lägre 
elementarläroverk, besökt af omkring 
50 lärjungar. — En annan stadens 
välgörare bör äfvenledes här ihogkom- 
mas, nämligen herr S. Laurentz, som 
år 1858 på egen bekostnad anlagt en 
vattenledning. 

Handel, handtverkerier och sjöfart 
äro Christinehamns förnämsta närings- 
fång; men derjemte har staden ansen- 
lig inkomst af den i Mars hvarje år 
der hållna stora s. k. Fästings-markna- 
den, vid hvilken tackjernspriserua be- 
stämmas och stora köpslut om så väl 
tack- och stångjern som trävaror upp- 
göras. Den egentliga handeln i staden 
drifves med tackjern, årligen omkring 
90,000 skU från Carlskoga, Nora och 
Fernebo bergslager; denna jernqvantitet 
afsättes till bruken i vestra delen af 
Wärmland och på Dal. Derjemte af- 
yttras spannmål från omkringliggande 
trakten samt Vestergötland och Nerike 
till Dalarne. Sill och saltsjöfisk hem- 
tas från Norge. Handelns liflighet har 
på de sednare åren höjt sig till följd 
af de lättade kommunikationerna gen- 
om segelrännans uppmuddring och an- 
läggningen af jernvägen till Sjöändans 

7 



Vif.- 



d'ÖO 



Christinefiof. 



Ijk^ageplÄts/hvitken jernbana öppnades 
f' September 1850. Friiu stadens me- 
tallvåg och den derunder lydande vid 
Hults lastageplats utskeppas årligen 
omkring 80,000 sk*^ stång- och raanu- 
fakturjern, hufvudsakligast till Göte- 
borg. 

Christinehamns* handelskorps utgjor- 
des 1836 af 26 personer, med 23 bi- 
träden, hvilka i bevillning erlade 305 
rdr banko. Handtverk idkades af 4 5 
män och 2 qvinnor, med 45 gesäller 
och 46 lärlingar. Samma år använde 
staden 5 fartyg om tillhopa 134 läster 
till inrikes sjöfart. På stadens 6 42 
tunnland jord drifves dessförutan ett 
lönande landtbruk. — Uti Christine- 
hamns sparbank voro år 185 5 insatta 
114,252 rdr bko, hvarförutan hjelpfon- 
den uppgick till 3,715 rdr s. m. 

Christinehamns stad, som har en 
ljus- och tvålfabrik, en tobaksfabrik 
och ett boktryckeri, beboddes 1856 af 
2074 invånare och hade 324 hus och 
tomter, uppskattade, tillika med sta- 
dens jord, inalles 3,622 tunnland, der- 
af J2,y80 tunnland skog, till 521,554 
rdr bko samt i statsbidrag erläggande 
18,790 rdr samma mynt. Kostnaden 
för stadens styrelse uppgår till 3,886, 
för fattig-försörjuingen till 2,800 rdr 
bko. — Stadens marknader hållas den 
13 Januari, den 15 Mars och den 5 
Oktober. 

Christinehamns stad utgör tillika 
med Warnum ett regalt pastorat af 
2:dra klassen i Wisnums kontrakt af 
Carlstads stift. Hela pastoratet bebod- 
des 1850 af 5,149 personer. 

Christinehof. Herregods i Christian- 
stads län, Albo härad och Andrarura 
socken, förut kalladt Audrarum och 
sammanslaget af tvänne mindre gårdar, 
Sjöstorp och Kullstorp. Den ansenliga 
byggnaden pä godset grundlades och 
uppfördes år 1730 af grefvinnan Chri- 
stina Piper, född Töruflycht, enka efter 
Carl XII:s minister, Carl Piper, som 
dog i Rysk fångenskap. Byggnaden 
består af ett tvåvånings-stenhus med 
sammanbyggda flyglar, som bilda en 
på tre sidor sluten borggård, och om- 
gifves med vattenkanaler, murar och 
upphöjda stenplauer, inom hvilka en 



Cliriatineliolm. 

i terrasser delad trädgård om 3 tunn- 
lands vidd stöter intill husets tre sidor. 
Efter grefvinnan Pipers död tillföll egen- 
domen, såsom fideikommiss, hennes son, 
presidenten i Kammar-kollegium, grefve 
Carl Fredrik Piper, som förbättrade 
egendomen på allt sätt, och efter hvars 
död 177 gärden tillföll öfverkammar- 
herren grefve Carl Gustaf Piper, som 
dog år 1803. Gården innehades efter 
honom af generalmajoren, grefve Carl 
Claes Piper, och nu af grefve C. Erik 
Piper, gift med miss Elisabeth Augusta 
Baker. 

Presidenten grefve Piper bar på 
godset nedlagt betydlig kostnad, låtit 
utdika kärr och ängar, låtit jemna olän- 
diga ställen samt åstadkommit en torf- 
mosse genom djupa vatten-afledningar; 
derjemte lät han anlägga dammar på 
sådant sätt, att en stor äng nära utom 
trädgården kan när som helst förvand- 
las till sjö, detta så väl till prydnad 
för trakten som till nytta för gräs- 
växten. 

Till Christinehof hörer Andrarums 
aluuverk (se detta ord), som kom till 
slägteu Piper i början af 18:de seklet. 
På herrgården förvaras ännu tre pryd* 
liga och förgyllda jernhackor, med hvil- 
ka konungarne Carl XI, Carl XII, Fre- 
drik och Adolf Fredrik märkt trans- 
portfärdiga alunfat. — Godset består 
af Vg mantal säteri med underlydande 
utsockne-frälseheramau: Breabeck, Lop- 
pehuset, Skålholmen, Strömstorp, Svens- 
boa, qvarnen Oreraölla om 1 par ste- 
nar samt åtskilliga insockne mindre lä- 
genheter, till ett antal af cirka 40. 

Christineholm. Ett mantal skatte- 
rusthåll, '/j mantal augment samt 2 '/^ 
mantal frälse-säteri med qvarn och såg 
uti Lohärads socken och Lyhundra hä- 
rad af Stockholms län; kallades fordom 
Östersättra. Friherre Svante Stenbock 
egde denna gård 16 23 och bortbytte 
den till Jonas Burens den Äldre. Deu 
yngre Jonas Bureus' dotter, Anna, ärf- 
I de egendomen och blef gift med arai- 
I raleu friherre Hans Clerk; sedan kom 
den likaledes genom gifte till friherre 
Appelbora 1711, och af den sistuämdas 
enka såldes den 1732 till landsböfdin- 
gen friherre Taube och af honom till 



"^ 



Chrl»tiiteholm> 

landshöfdingen friherre G. Oxenstjerna 
till Harg, med hvilken egendom Chri- 
stineholm sedan varit förenadt. 



Christiiiebolni. Gods i Allhelgona 
socken och Rönö härad af Nyköpings ; 
län, vid Nyköpings-än, består af 2 man- 
tal frälse-säteri, f. d. Hvarf och Hol- '. 
men, med qvarn och såg, samt utgör i 
tillika med underlydande 8V4 mantal ; 
och lägenheter inom Allhelgona socken, j 
10 mantal i Eåby, 8 '/^ i Euntuna och ' 
iVg i Lid ett gods om 143,000 rdr | 
banko taxering. Gårdarne Hvarf och j 
Holmen egdes 1546 och 1580 af Hans '< 
Claesson Bjelkenstjerna och tillföllo se- I 
dan hans måg, riksrådet Jörau Stjern- ! 
sköld, som skall hafva först byggt sä- | 
teriet och gifvit det dess namn efter 1 
sin fru, Christina Bjelkenstjerna. God- j 
set gick i arf till deras son, riksrådet i 
Nils Stjernsköld (7 1627), tillhörde se- { 
dan hans systerdotter M. Stjerna, gift i 
med Arvid Isaksson Silfverbjelm och \ 
enka 1657, hennes dotter Maria (f t 
1712), gift med riksrådet G, Horn (f i 
166 5) och derpä med riksrådet friherre | 
E. J. Creutz (7 1684), samt den sist- j 
namdes son , riksrådet grefve E. J. : 
Creutz. Af hans arfvingar såldes god- ; 
set 1742 till grefve G. Bonde på Wi- : 
byholm och förpantades af honom 17 52 '. 
till hofrådet C. G. Warraholtz (7 17 85), \ 
som här hade ett rikt bibliothek, hvil- 1 
ket skingrades efter hans död. God- i 
set tillhörde sedan Warmholtz' måg P. i 
Schönström, kom genom köp till kam- \ 
raarherren friherre Louis de Geer (7 i 
1830) och sedan till hans raåg, nuva- ' 
rande egaren, öfverstlöjtnant grefve Gu- : 
staf Wachtmeister, gift med friherrin- ' 
nan Lovisa Fr. de Geer. ; 

Christiiielund. Gård i Arby socken 
af Södra Möre härad och Kalmar län, 
båtsmansrusthäll, krouo-skatte, består, ; 
med i andra socknar liggande hem- i 
raansdelar, af 5 '/, oförmedlade hem- '. 
man. Läget är vid en å, särdeles be- 
hagligt. Har år 1799 tillhört archi- 
atern J. C. Wahlbom. Generalmajor 
M. J. Björnstjerna, egare år 1829, har 
mycket förskönat och förbättrat egen- 
domen. Denna tillhör nu öfversten, , 



Ctmbrl*. 



61 



kammarherren A, L. Rappe, gift töel 
Lisette Emilia Augusta Björnstjerna. 

ChrisKalla. Socken i Norra Möre 
härad af KaJmar län, 3 mil nordvest 
från Kalmar,* har en areal af 21,106 
tunnland, af hvilka 180 äro sjöar och 
kärr. Marken är ojemn och stenbun- 
den ; iraellertid finnas här inga berg; 
rådande jordmånen är sand med klap' 
perj på några få ställen svartmylla» 
men ingenstädes lera. Skog finnes af 
gran och tall. Socknen, som består af 
25 '/^ förmedlade mänt., beboddes 1810 
af 1,249, 1840 af 1,615 och 1856 af 
1,858 personer. Socknen har ambula- 
torisk skola med 1 examinerad lärare, 
som 1856 undervisade 42 gossar och 
36 flickor, medan 16 gossar och 21 
flickor hade undervisning i hemmet. — 
Socknen , som i äldre tider kallades 
Gunnabo och var kapell under Förlösa, 
utgör nu ett konsistorielt pastorat af 
3:dje klassen i Norra Möre kontrakt 
af Kalmar stift. Ar 1647 skänkte 
drottning Christina kronohemmanet Gun- 
nabo till boställe åt en kapellan här- 
städes, hvarefter socknen började ka!-_ 
las efter hennes namn, Christvalla. 
Genom bref, dat. Frauenburg den 14 
Oktober 1656, gjorde kon. Carl Gustaf 
socknen till särskildt pastorat. En ny 
kyrka, vacker och anspråkslös, invigdes 
den 17 Maj 1795. — I socknen ligga 
gårdarne Kopparbo, Maltebo, Gunnabo 
och Skånebo samt Christvalla helsobrunn, 
som begagnas af ortens invånare. — 
Adress: — Kalmar. 

CiinbriSt Socken i Järestads härad 
och Christianstads län, icke långt s. s. 
v. från Cimbrisharau, invid hafvet, har 
en areal af 2,592 tunnland, af hvilka 
blott 10 äro sjöar och kärr. Marken 
är dels jemn, dels backig; rådande jord- 
månen hård lera. Socknen, som består 
af 12 mantal, hade 1805 441 invan.; 
1856 var invånarncs antal 931. Uti 
fast folkskola med 1 examinerad lärare 
undervisades sistnämda år 60 gossar 
och 64 flickor, medan 3 gossar bi vi- 
stade allmänt läroverk. — Cimbris mo- 
derförsamling och Nöbbelöfs annex ut- 
göra tillsammans ett regalt pastorat at' 
2:dra klassen i Albo och Järestads kon. 



Ciuibrisliainn» 



CiiiibriMliuiiin. 



V^' trakt af Luuds stift,- — Bland forn- 
leraningar i socknen befinnas 2 runste- 
nar i kyrkogårdsmuren. — Adr.: Cim- 
brisharaiu 

Cimbrishaiun. Sjöstgd i Christian- 
stads län, 04 '/| mil frän Stockholm 
och 6 mil från Christianstad, invid 
Östersjön, på Skånes östra kust, har i 
sannolikt hög ålder, och vi vilja visst j 
icke alldeles förneka möjligheten af ; 
vissa autiqvariers förraodan, att staden ■ 
fått sitt namn af de Cirabrer, som i ; 
århundradet före Christi födelse tågade ■ 
till Italien och der blefvo slagna af ! 
Marius. Sannolikare låter det Jock, { 
att stadens grundläggning härleder sig 
från det här fordom idkade gifvande 
sillfisket, med hvilket troligeu också j 
laxfiske var förenadt, emedan staden j 
bar eu lax i sitt vapen. Dess namn 
förekommer i äldre tider skrifvet på ' 
flerehanda sätt, såsom Ceramershafen, 
Söraraershaffen , Simraershaffven , Cim- , 
bris, Cimbrishaffen, till och med Cim- ; 
bricehamn; det officiela skrifsättet va- i 
rierar för närvarande mellan Cimbrits- ; 
och Cimbrishamn. En tradition vill , 
veta, att Cimbrishamn varit en lastage- 
plats för staden Tomerup eller Tom- , 
arp; första gången det bestämd t nam- 
nes som stad, är 1378, då Premonstra- ! 
tenserklostret i »Tummetorp» (sannolikt j 
Tomerup) försäkrades om bil)ehållandet j 
af Nicolai socken i Cimbrishamn, och ' 
vid ungefär samma tid Hanseateruas 
utliggare klagade öfver förfång af kon- ' 
ungens fogde i Cimbrishamn. Från 
denna period härleder sig sannolikt det 
vid tullporten belägna kapell, som skall 
hafva blifvit uppförd t af Liibeckarne, 
då de lågo här för sillfiske. På riks- 
dagen i Köpenhamn 1536 hade staden 
ombud, men lärer icke hafva varit af 
synnerlig betydenhet, eftersom den be- 
friades frän underhållandet af lansknek- 
tar mot erläggande af blott 150 mark, 
då Trelleborg vid samma tid betalade 
.■>00. Att den ytterligare sjunkit, be- 
visas deraf, att staden l.")(i5 för armods 
skull fritogs frän rustnings-skyldighet 
och 1569 ytterligare befriades från 
skattebördor samt, 1635, fick det an- 
tal bysseskyttar, som den skulle hålla, 
jitdsatt frän 8 till 4. Till anläggande 



af en hamn anslog Christian IV 1642 
skatterestantier till ett belopp af 450 
daler och eftergaf stadens alla utskyl- 
der för i är. Men hamnarbetet af- 
stadnade med anledning af kriget, stads- 
boerna måste flytta från hus och hem, 
och 1655 härjades staden till råga pä 
eländet af pesten, så att, när staden 
kom under Sveriges krona, den hade 
blott 34 borgare. 

Svenska regeringen var betänkt på 
stadens upphjelpande, och den erhöll 
åren 167 5 och 1686 inrikesseglations- 
rätt, hvarigenora Cimbrishamn fick en 
betydlig handel med spannmål, som 
väckte till och med Christianstads och 
Ystads afund. På Stenbocks föranstal- 
tande anlades 1700 söder om hamnen 
en skans, hvilken år 17 15 under kri- 
get med Danmark bidrog till stadens 
skyddande mot ett fiendtligt anfall. 
Hamnens upphjelpande var föremål för 
flerfaldiga ansökningar åren 16S7 och 
1719, emedan tre Svenska fregatter 
under de sednare åren der förolyckats. 
Kriget drabbade också den lilla staden 
hårdt. Den hade tunga inqvarteringar; 
Danskarue borttogo 1710 därifrån icke 
mindre än 700 tunnor säd; den måste 
med 300 daler silfvermynt bidraga till 
den Christianstad ålagda brandskatten, 
o. s. v. Snart hemsöktes staden (I733J 
af en svår eldsvåda, hvilket olycksöde 
förnyades 1741. Staden fick bägge 
gångerna 8 års fiihet frän båtsmans- 
hållet. 

Redan 175 2 byggdes pä kronans 
bekostnad en skeppsbro; men det öf- 
riga arbetet på hamnen afstadnade och 
påbörjades åter icke förr än 1843, men 
afstadnade flera gånger, dels i följd af 
olyckshändelser, dels af brist pä medel 
till arbetets fortsättande. Hamnen blef • 
ändtligen färdig den 2 November 1854 
och hade kostat 10 4,252 rdr bko, hvar- 
till staten bidragit med 51,596 rdr 3 2 
sk. som anslag och 30,000 rdr som 
lån. Denna hamnbyggnad iir stadens 
egentliga synvärdhet; dertill kumma vi- 
dare Rådlaiset och Kyrkan, kallad St. 
Nicolai, af gråsten, sannolikt frän Il:t(; 
århundradet, åtminstone tillhörde hon 
1161 Tomerups kloster. Pastoratet, 
hvari Järestad är annex, är regalt af 
3:dje klassen och tillhör Albo och Jä- 



dafe'siorp. 

restads kontrakt al" Lunds stift. Om 
skolväsendet meddelas otticielt, att i 
folkskolaa undervisades 1836 af eu exa- 
minerad lärare 84 gossar och 25 flic- 
kor, medan 15 gossar bivistade allmänt 
läroverk, 25 gossar och 47 flickor en- 
skilda undervisnings anstalter. 

Cimbrishamns stad, som 1856 hade 
1,373 invånare, eger, utom folkskolan, 
ett lägre elementarläroverk och lefver 
hufvudsakligen af sjöfart, handel och 
handtverkerier. Staden utskeppar den 
kringliggande ortens säd, bräuviu, fläsk 
och andra varor till Göteborg, Stock- 
holm och Gefle; fastän staden saknar 
stapelrätt, får den likväl till Bornholm 
utföra vissa varor och derifriin införa 
sådana. Staden hade 1856 inalles 15 
handlande med 22 biträden, som i be- 
villning erlade 95 rdr bko; handtver- 
karues antal utgjorde 32 män och 1 
qviuna, med 7 gesäller, 52 lärlingar 
ochj 1 annan arbetare; handelsflottan 
utgjordes af 4 fartyg om 64 läster. 
Fabrikerna bcstodo 185 5 af 4 färge- 
rier, 3 garfverier, 1 tegelbruk och eu 
urfabrik, bvilka tillsammans hade 34 
arbetare och tillverkade för 20,000 rdr 
bko. Samma år utskeppades från sta- 
den 33,000 tunnor spannmål. — Af- 
gifterna för fattigvården uppgå till 600 
rdr bko om året. 

Cimbrishamn består af 163 hus och 
tomter med 67 6 tunnland jord, är upp- 
skattad till 244,133 rdr bko och er- 
lägger i statsbidrag årligen 5,4 57 rdr 
samma mynt, — Staden har ärliga 
marknader i Juni och Oktober. 

tlaestorp. ') Sätesgärd i Östra Wing- 
äkers socken och Oppunda härad af 
Nyköpings län, utgör med underlydan- 
de lägenheter ett lideikomniis af 20^,^ 
mantal, som iimehafves af grefliga fa- 
miljen Ijewenhaupt. Abyggnaden , af 
sten, är uppsatt på 17 50-talet af lidei- 
kommissets stiftare, riksrådet grefve 
Claiis Strömberg, som var gift med Ul- 
rika Lewenhaupt, men dog barnlös. 
Gården ligger nära Östra Wingåkers 
kyrka, omgifven af triidgård, park och 
vidsträckta odlingar, men saknar vatten. 
Till egendomen höra Krämbohls jern- 



Claestor|i. -* Ii)''.' ■ ^-t-f 
■• ' ■•'^^lir. -..>■■■: 

I bruk, 2: ne q varnar och en såg, hVaf-f^" ' 
! jemte på egorna tinnes ett kalksteus- 
j brott samt ett tegelbruk med kalkugn 
i nära gården. 

i Claéstorp anses vara uppbygdt på 

! hemmanet Bonneruds område och kal- 
lades förut Lasstorp, I början af 1600- 
talet innehades egendomen af majoren 
Knut Claesson Uggla, en son till be- 
falliiiugsmannen på G ullbergs fästning, 
Claes Arvidsson Uggla, och stamfader 
för nuvarande adliga ätten Uggla, å 
hvars tägnar han introducerades på 
riddarhuset år 16 25. Han var gift 
med Anna Gvlknliorn, en dotter af Jo- 
sua Arendtson Gyllenhorn till Sjöholm 
och Djulö, samt skref sig till Lasstorp. 
Efter hans död är 16 34 bibehölls går- 
I deu af enkan, och under hennes tid 
I synes namnet blifvit förändradt till 
i Claéstorp. Då fru Anna Gyllenhorn 
mot slutet af 1660-talet afled, utan att 
eftericinria barn, öfvergick Claestorps 
; egendom till hennes systerdotter, Sigrid 
i Gyllenstierna på Sjöholm, som vid sam- 
ma tid blef enka efter riksrådet friherre 
Göran Fleming, men snart dereftcr träd- 
de i nytt gifte med Kongl. rådet och 
fältmarskalken Johan Jakob Hastfehr, 
hvilken förökade egendomen genom in- 
köp af Krämbohls bruk 4>' 167 8. 

Sedan fru Gyllenstierna öfvericfvat 
äfven sin andra man, och sjelf slutat 
sina dagar år 17 04, ärfdes Claéstorp 
'■' jemte hälften i Krämbohls bruk af hen- 
nes dotter med första giftet, Anna 
Catharina Fleming, hvilken utomdess 
fick det angränsande lilla säteriet Göt- 
boda, troligen såsom arf på fädernet. 
Denna fröken Fleming var 3:iie gånger 
gift, först med en Hastfehr, slägting 
till stjuffadern, derefter med en Cron- 
skjöid och slutligen med Kongl. rådet 
grefve Nils Strömberg, som betydligt 
utvidgade Claestorps egendom. Han 
inköpte af löjtnanten Carl Magn. Drake 
det närgränsande säteriet Fostorp, med 
derunder lydande hemman, iir 1715. 
Derefter tillhandlade han sig af lands- 
höfdingen Erik Sparres sterbhus-iuteres- 
seuter Bodaholms sätesgård, äfven i)e- 
lägen i Claestorps grannskap inom O- 
stra Wingåker, men begärde år 17 21 



',. -Meddeladt af C. G. ludebetou. 



■»1 • -'r-jäi 



Claé'atorp< 



■tillstånd att afhysa denna gård, hvar- 
efter den förenades raed Fostorp. Vi- 
dare inlöste Nils Strömberg hälften i 
Krärabohls bruk från sin svåger, kam- 
marrådet friherre Johan Casirair Fle- 
ming och förskaflfade sig Kongl. tilKi- 
telse att begagna en del af Oppunda 
härads allmänning säsom rekognitions- 
skog till bruket, till följd hvaraf en 
areal, uppgående till mera äu 2,000 
tunnl., belägen dels inom Östra Wing- 
åkers, dels inom Stora Malms socken, 
afrösades för Krärabohls bruk år 1718. 
Nils Strömberg afled år 17P3 och hans 
fru det påföljande året. Claestorps 
egendom öfvergick då till sonen, Claes 
Strömberg, som ännu var helt ung; men 
Fostorp raed Bodaholm ärfdes af dot- 
tern, Anna Catharina Strömberg, som 
blef gift med landshöfdingen friherre 
A. Koskull till Engaholm, hvilken dock 
efter några års förlopp försålde sin hu- 
strus arfvejord till svågern. 

Grefve Claes Strömberg synes varit 
använd i rikets tjenst till början af 
1740-talet och tyckes intill den tiden 
föga hafva vistats på sin egendom i 
Östra Wingåker. Efter det olyckliga 
Ryska kriget, då Svenska hären vid 
Willmanstrand måste sträcka gevär och 
gifva sig fången, uppstod ett allmänt 
missnöje i landet mot de maktegande 
herrarne, som föranledt fredsbrottet, 
och bland dessa lärer Strömberg varit 
räknad. Då Dal-allmogen tågade ned 
mot bufvudstaden, uppstod der en pa- 
nisk förskräckelse, så att de för folkets 
ovilja utsatta herrarne började tänka 
på att skyndsamt lerana fäderneslandet. 
Det säges, att Claes Strömberg då af- 
färdat befallning till sin gårdsfogde på 
Claestorp att ofördröjligen föryttra livad 
han kunde af fastigheten. Sedan irael- 
lertid den odisciplinerade bären från 
Dalariie låtit instänga sig på Norrmalms 
torg i Stockholm och der nödgats gifva 
sig på nåd och onåd, fick förvaltaren 
på Claestorp kontra-order från sin hus- 
bonde; men då voro redan några bond- 
hemman försålda till Djulö, med hvil- 
ken egendom de alltsedan varit för- 
enade. Denna förlust ersatte Strömberg 
derigenora, att han år 17 44 uppgjorde 
lifstidsköp raed baron Gustaf Christ. 
Falkenberg ora Barksäters egendom. 



Claéistorp. 

Vid denna tid synes Strömberg, som 
då var riksråd, hafva nedsatt sig på 
Claestorp och ingått gifte med Ulrika 
Lewetihaupt, sedan han i yngre dagar 
haft kärlekshandel med en Plessisk prins- 
essa, en utmärkt skönhet, hvars por- 
trätt ännu förvaras på Claestorp, och 
en syster till den då regerande Svenska 
konungen Fredrik 1. 

Är 1754 nedbrann genom vådeld 
hela åbyggnaden vid Claestorp, under 
det egaren vistades i hufvudstaden» 
Elden uppkom i snickareverkstaden, der 
arbete då var under händer för den 
nyss förut nybyggda Östra Wingåkers 
kyrka. Efter denna brand uppförde 
Claes Strömberg den nuvarande solida 
och prydliga åbyggnaden på Claestorp 
och nedlade derpå stor kostnad, som, 
enligt hans eget yttrande, nära nog öf- 
versteg gårdens värde pä den tid, då 
han ärfde densamma. Således förlorade 
egendomen ingenting på eldsvådan; men 
en mängd handlingar gingo upp i rök, 
hvarigenom de äldsta underrättelserna 
om gården blifvit torftiga. 

På sin ålderdom stiftade Claes Ström- 
berg af Claestorps egendom, med alla 
derunder lydande gårdar och lägenhe- 
ter, det nuvarande fideikommisset, hvars 
stiftelse-urkund daterar sig från år 1776. 
Sjelf barnlös, utnämde han till fidei- 
koramissarie sin hustrus systerson, gref- 
ve Claes Axel Lewenhaupt, hvars far, 
generalmajoren Mauritz Casimir Leweu- 
haupt, var gift med en fröken Lewen- 
haupt, syster till grefvinnan Strömberg. 
Systerbarnen till Strömberg, löjtnanten 
baron Anders Koskull till Engaholm, 
och hans syster, Eleonora Koskull, gift 
med kommendör-kapitenen C. D. von 
Breitholtz, erhöllo lösen för sina arfs- 
anspråk med 96,000 daler kopparmynt, 
som ansågs svarande mot den egendom, 
hvilken Claes Strömberg ärft efter sin 
fader. Denna transaktion uppgjordes 
redan på 1750-talet, vid den tid, då 
Strömberg företog sin nybyggnad på 
Claestorp. 

Det anses hafva varit Claes Ström- 
bergs afsigt att förskaffa sig patronats- 
rätt till Östra Wingåker, som år 1754 
blef ett eget pastorat, skiljdt ifrån det 
Vestra; men detta förhindrades hufvud- 
sakligen derigenora, att egaren till Skall- 



Cla^storp. 

torps säteri, öfversten barou Adolf Gyl- 
lenpistol, skäukte prestgård till försam- 
lingen. 

Strömberg- råkade pä äldre dagar i 
tvistigheter med en granne, brukspatro- 
nen Carl Gustaf ludebetou, egare till 
Beckersbof och Forssa bruk, hade med 
honom åtskilliga rättegångar, hvilka han 
dels förlorade, dels icke öfverlefde, och 
slutade sina dagar år 1782, vid hög 
ålder. Han ligger begrafven i ett graf- 
chor, som han låtit uppsätta på Östra 
"VVingåkers kyrkogård för sig och kom- 
mande innehafvare af Claestorp. 

Hans efterträdare, den förenämda 
grefve Claes Axel Lewenhaupt, gift med 
en slägting, fröken Mariana Koskull 
från Engaholra, en skönhet, såsom de 
flesta af familjen, innehade fideikom- 
misset till år 1808, då han hastigt af- 
led i Stockholm. Sonen, Claes Casirair 
Lewenhaupt, då nyss myndig, tillträdde 
derefter Claéstorps egendom, men der- 
jerate ea ansenlig skuld, som hans fa- 
der åsamkat sig. Till dess betäckande 
erhöll han kungligt tillstånd att från 
fideikommisset afsöudra och försälja 
Barksäters egendom och några andra 
smärre lägenheter. På grund af denna 
tillåtelse såldes Barksäter år 1820 till 
Lewenhaupts svärfader, grefve Corfitz 
Beckfriis pä Börriiige kloster i Skåne, 
men förvaltades fortfarande af magen 
och återgick till hans fru såsom arf, 
då svärfadern dog på 1830-talet. 

Grefve Claes Casirair Lewenhaupt, 
som någon kort tid varit militär och 
derefter blef kammarherre samt slutli- 
gen öfverste-kammarjunkare, började på 
1820-talet att utvidga sin egendom, 
först genom nya anläggningar vid Kräm- 
bohls jernbruk, derefter genom odlingar 
och sjösänkningar på Claéstorps mark 
och slutligen genom inköp af nya egen- 
domar. Sålunda köpte han först Carls- 
hofs egendom i Östergötland, kort der- 
efter Torpshammars jernbruk i Medel- 
pad, vid samma tid kobolt-grufvor i 
trakten af Askersund och andelar uti 
Isåsa kopparverk i Nerike samt blef 
derjerate disponent öfver Gustafs och 
Carls koppargrufvor i Jämtland. Under 
tiden arrenderade han ock Forssjö jern- 
bruk i Södermanland af baron Carl 
Carlsson Bonde på Erikaberg-. 



Claestorp. . " dä ' 

j Dessa företag voro dock alltför vidt- 

I omfattande, för att med fördel kunna 
I skötas af en person. Lewenhaupt ar- 
j betade visserligen rastlöst, gjorde stora 
nya anläggningar vid bru^ket i Medel- 
I pad och syntes någon tid hafva fram- 
i gång; men då en olycklig eldsvåda vid 
I Torpshammar lade hans nya hamraar- 
! smedja i aska mot slutet af 1830-talet, 
j och då en missgynnande brukskonjunk- 
j tur tillstötte snart derefter, kunde Le- 
i wenhaupt ej längre, oaktadt yttersta 
bemödande, uppehålla sina vidlyftiga 
affärer, utan blef nödsakad att afstå 
sin egendom till borgenärer. Denna 
stora motgång bräckte hans sinnesstyr- 
ka, och med försvagade lifskrafter förde 
han sedermera ett aftynande lif intill 
år 1848, då han afled och lemnade fi- 
deikommisset till sin äldsta son, Claes 
Magnus Lewenhaupt, som redan några 
år förut innehaft det på arrende af fa- 
derns kreditorer. Denna nuvarande in- 
nehafvarea af Claestorp är gift med 
fröken Sophia Bergenstråle, en dotter 
till grefvinnan Wilhelmina Posse på 
Fogelvik, och han har under sednare 
åren verkställt betydliga odlingar på 
sin egendom, h vilken uu mera leranar 
en afkastning af närmare 2,000 tunnor 
säd årligen. 

Grefven har vid Claestorp anlagt en 
fabrik för tillverkning af flygtiga oljor, 
hartser, kimrök m. m., som tillvunnit 
sig en större uppmärksamhet, och fabri- 
katerna hafva vunnit pris vid åtskilliga 
Europeiska industri-expositioner. Hvad 
som deremot ännu torde vara mindre 
allmänt kändt, är den i förening med 
terpentinfabriken påbörjade tillverkning 
af s. k. tändspån, motsvarande — icke 
svafvelstickor, såsom man möjligen fö- 
reställer sig, utan torrved eller tänd- 
stickor, och tillverkad af harts ra. fl. 
ämnen. Särdeles i städerna, der det 
icke alltid är så lätt att erhålla tänd- 
ved, skall säkert detta beqväraa och 
billiga tändraedel blifva ganska välkom- 
met. Ett %, innehållande tändspån till 
omkring 150 eldningar, lärer ej kosta 
mera än 6 sk. rgs. H varje låga brin- 
'' ner 5 ä 10 minuter och är tillräckligt 
stark att itända ordinärt torr ved. Så 
vidt kändt är, tillverkas dylik tändspåit 
icke på nugot annat ställe i riket. 



■ 56 



Cfära liloNter. 



Clara kloster. Pä samma ställe, der 
uu St. Clara kyrka i Stockholm står 
[se artikeln Sfockhohn), på vestra slutt- 
ningen af Brantberget (det nuvarande 
Brunkeberg), grundlade konung Magnus 
Ladulås år 1282 ett kloster, helgadt 
åt den Heliga Clara (född i Spoleto uti 
Italien 1 193, f 1253, kanoniserad 1263) 
och upplåtet åt »alla renUfviis Jungfrur», 
som ville inträda deri. Klostret var 
färdigt och invigdes 1285, dä den rätt- 
troende konungen, som för sina stora 
förtjenster om kyrkan af påfven erhöll 
hederstiteln »Kyrl^ans lydigaste son och 
salighetens tjenare», deri insatte sin egen 
dotter Kichissa, som sedan blef abbe- 
dissa. Klostret riktades på allehanda 
sätt af konungen och af andra perso- 
ner af alla klasser. På en plansch i 
Nordbergs »Clara Minne» finnes klo- 
strets och kyrkans utseende aftecknadt; 
kyrkan, mindre än den nuvarande, hade 
ett lågt, men spetsigt torn ; de egent- 
liga klosterhusen lågo på vestra och 
södra sidorna om kyrkan, från nuva- 
rande skolhuset till och med kyrko- 
herdehuset; flera smärre byggnader fun- 
nos rundt omkring, och det hela var 
omgifvet med en mur. Porten till klo- 
ster- och kyrkogården var på södra si- 
dan. Större delen af byggnaderna ned- 
brann på Pingstdagen 144 6, och klo- 
stret kora derefter i sådan nöd, att ab- 
bedissan Anna Reinholdsdotter Leuhu- 
sen år 1508 klagade deröfver och an- 
höll om hjelp hos magistraten i Stock- 
holm och ärkebiskopen i Uppsala. Påf- 
ven sjelf anmodades slutligen om hjelp 
och utfärdade den 29 November 1516 
ett afiatspatent för alla dem, som på 
vissa dagar besökte klostret och me- 
delst gåfvor bidrogo till klosterbyggna- 
dernas iständsättande. Men sä väl St. 
Clara klosters som de öfriga klostrens 
tid var snart ute, och efter utfiirdandet 
af Westerås Kecess 1527 blef Clara 
kloster det första, som indrogs. Den 
15 Augusti 1527 blef, enligt Mcssenius, 
klostret nedrifvet, sedan det egt be- 
stånd i 242 år. Nunnorna fingo dock 
en fristad i Gråraunke-klostret på Rid- 
darholmen, hvarifrån Franciskaner-rauu- 
karne ntdrefvos. Nunnorna nödgades 
likväl, enligt beslutet på riksdagen i 
Örebro 1531, hädanefter vara verksam- 



Clasliö^en* 

I ma som sjukvårderskor, ty Gråmunke- 
klostret förvandlades detta år till ett 
! Helgeandshus eller hospital. Denna ho- 
\ spitalsinrättning flyttades 1551 till Dan- 
; viken; men de öfverlefvande nunnorna 
' stadnade dock sannolikt ännu qvar i 
klostret, der de vistades ännu i konung 
i Johans tid, höllo klosterordningen sins 
j imellan och hade sin abbedissa. Detta 
j var förhållandet ännu 1573; sedan kän- 
ner man ingenting med bestämdhet. 
I På ruinerna af den förd na klosterkyr- 
I kan byggdes den nuvarande Clara kyr- 
j ka på Johan III:s bekostnad åren 1572 
! och 1570. 

Clara sjö. Benämningen på den vik 
af Mälaren, som sträcker sig mellan 

; Kungsholmen och fasta landet af Norr- 
malm vid Clara församling i Stockholm 

' samt fram till det smala sund, hvilket 

i leder till Carlberg. 

I Clashögen. Ättehög i Träslöfs soc- 
j ken af Himble härad och Halland, på 
; gärdet sydvest från Clastorps by, skall, 
; enligt folksägnen, vara begrafningsstäl- 
' let för den man, efter hvilken byn fått 
1 sitt namn. Högen har haft ättehäll 
I och fotkedja, hvilka blifvit bortförda 
vid de omkring högen liggande åker- 
i fältens uppodling. Högen är öppnad 
i af penningsökare, och man fann då der- 
uti en ovanligt starkt sammansatt ask- 
j vård, hvars stenar, 3 till 4 alnar lån- 
' ga, nu ligga i Lerbäcksbron, midtför 
; Clastorps by. I grannskapet af Clas- 
' högen befinnas på en ås de vackra forn- 
; lemniugar, som i orten äro kända un- 
I der namnet Hofstenarne. De äro 12 
till antalet, den högsta 4 alnar hög, 
den lägsta 1 aln, och stå uti en 29 
I alnar lång och 8 alnar bred krets, som 
bildar en rektangel, hvars ena sida 
saknas. I midten af denna stensätt- 
ning stå 3 stora stenhällar så, att de 
likaledes formera en rektangel, hvari 
t ena sidan saknas. Af namnet Hofste- 
I narne sluter Bexell (Hallands Beskrifn., 
I, 569), att stället varit en offerplats 
eller en tempelkrets. — I sydvest från 
Clastorps by ligger den s. k. Steristu- 
gan , med en takhall af 5 '/j alnars 
längd, 3 alnars bredd och 1 alns tjock- 
lek, som hvilar på 3 block af 2 alnars 



Clemestorp. 

höjd. Monumentet har fordom haft 
vårdhållare och varit omgifvet med en 
fredsbana; men efter dessa synas nu 
endast märken i jorden. Se vidare- 
Träslöf- 

1'lemestorp, eller Klämmestorp. Sä- 
tesgård i Jerstorp socken och Tveta 
härad af Jönköpings län, X^/^ mantal 
säteri, har fordom varit klosterhemman, 
men på 1600-talet blifvit genom utbyte 
af egendomar förvandladt till säteri. 
Gården har tillhört Carl Carlsson Gyl- 
lenhjelm. Bland sednare egare nämnas 
öfverjägmästaren F. A. Silfverhjelm, hof- 
rättsnotarien Eoos, fröknarna Klercker, 
major Kulberg (1828) och löjtnant G. 
Å. Reutersvärd (1844). Här afled 1677 
landshöfding Magnus Dureel på en resa 
till Stockholm. I sednaste bearbetnin- 
gen af Tunelds Geographi uppgifves, 
att man i jorden härstädes funnit of- 
ferknifvar, urnor med aska, o. s. v., 
hvarjemte åtskilliga på egorna funna 
saker tyckas bevisa, att Danskarne haft 
läger här under sina fieudtliga påbels- 
ningar på Jönköping. Likaledes skall 
det finnas en tradition derom, att Göta 
Hofrätt haft sina sessioner på Cleraes- 
torp, under det pest gått i Jönköping. 

Conradsberg. Egendom på Stads- 
bagen å Kungsholmen mellan Drott- 
ningholmsvägen och Mälaren under N:o 
5 i qvarteret Mälaren. Stället är be- 
bygdt med flera boningshus af sten och 
trä; har 3:ne trädgårdar, flera ängar 
och en beteshage. Egendomen utgör 
11 tunnland. Stället upptogs omkring 
år 17 50 från Stadshagen af en murare- 
gesäll, Conrad Heisman, som här upp- 
satte en liten träbyggnad och år 17 66 
derpå af Magistraten erhöll upplåtelse. 
Efter honom fick stället sitt namn. 
Det kom genom hans enkas gifte i 
gulddragare-gesällen Michaél Hempfsten- 
gels händer, och dennes arfvingar för- 
sålde detsamma 1793 till handlanden 
Josef Marcus, som tillade Stadshags- 
lotten N:o 5, af hvilkea han år 1796, 
genom arrende af staden, blef innehaf- 
vare. Han anlade här ett ^kattunstryc- 



ConradsföJr^. 57 ^ 

' keri och uppförde boningshus af tr». - .;. 
Genom köp från hans kreditorer, blef v ^-; 
kapitenen och riddaren Jacob Westin 
! år 1818 egare af detta ställe, hvilket 
han, jemte förenämda Stadshagslott, år 
1820 friköpte. Det blef af honom med 
stor kostnad uppodladt, bebygdt med 
tvänne nya boningshus af sten utmed 
sjön och förskönadt med vackra plan- 
teringar. Han förenade detsamma med 
sin tillgränsande egendom Hedvigsberg. 
— Sedan ständerna anslagit 225,000 rdr 
, bko till en kurativ anstalt för vansin- 
niga, hvartill Danviken blifvit ansedd 
I otjenlig, och Conradsberg samt Hed- 
[ vigsberg blifvit inköpta för detta än- 
I damål, hafva nu dertill tjenliga stor- 
1 artade byggnader blifvit här uppförda, 
och kommer Danviks dårhus att dit 
: förflyttas. 

Couradsfors. Jernbruk, anlagdt af 
; herr C. B. Fitinghoö' i Östraarks soc- 
; ken och Fryksdals Öfra Tingslag af 
Carlstads län. Det privilegierades först 
den 21 Juni 1838, men bar sedermera 
\ blifvit utvidgadt, så att för närvarande 
finnas härstädes 2:ne smältbärdar och 
! 2:ne stångjernshamrar med oinskränkt 
i tillverkuingsrätt, 6 spikhamrar, 3:ne 
i knipphamrar och 1 klippsax, vid hvilka 
, år 1858 tillverkades 1,138 skS stång- 
jera och 494 sktE spik. Tackjernet äf- 
j vensom största delen af kolen uppkö- 
'; pas, och en stor del af tillverkningen 
! afyttras till Norge. — Bruket, som är 
'- uppfördt i den så kallade Rögdelfven å 
] Östmarks hemmans grund, blef genom 
; ett starkt vattenflöde år 1844 alldeles 
förstördt, b vårföre egaren erhöll så väl 
: af Rikets Ständer ett lån å 45,000 rdr 
I rmt som skattefrihet för 2:ne år. Det 
i har äfven en gång varit hemsökt af 
I eldsvåda. — Under bruket lyda åtskil- 
liga hemmansdelar, tillsammans utgö- 
j rande ''-^1920-'^'^^^ mantal, till hvilka 
I höra 200 '/^ tunnl. åker, ö2b^/^ tunnl. 
j naturlig ängsmark och 5,346 tunnland 
I skogsmark. Till egendomen höra garf- 
I veri, såg och tuUmjölqvarn. Egendo- 
I men förvaltas för närvarande af bruks- 
I patron Fitinghoffs konkursmassa. 



II. 



38 



Dackebo. 



Uagsbprg-. 



O. 



Dackebo. Gård i Madesjö socken 
och Södra Möre härad af Kalmar län, 
förmodas hafva fått namn efter den be- 
ryktade Xils Dacke; dock nämner tra- 
ditionen ingenting derom, fastän Däc- 
kens namn icke är obekant för folket 
i socknen. 

Dackehall. Berg i Arby socken och 
Södra Möre härad af Kalmar län, på 
Säfsjö egor, 3 mil från Arby kyrka. 
Här var år 1543 samlingsställe för den 
af upprorskonungen Dacke medelst bud- 
kaflar sammankallade allmogen från 
Wissefjärda och Thorsås socknar, tillika 
med dem, som bodde i Arby och Mor- 
torps skogsbygder. 

Dackeniåla. Så kallas V4 mantal 
krono, Henstorp, fändriksboställe i Sand- 
sjö socken af Konga härad och Krono- 
bergs län, efter Nils Dacke; jordebokeu 
bar imellertid namnet Henstorp, hvilket 
synes bevisa, att jordeboken är äldre i 
än benämningen Dackemäla. Mellan 2 
sjöar visas en murad källare, der Dacke 
hållit sig gömd. Sedan Dacke fallit, 
lades Henstorp under kronan. 

Daga. Härad i Nyköpings län, mel- 
lan Rönö och "\A'illåttinge i söder, syd- 
vest och vester. Åkers och Selebo i norr 
samt Öknebo af Stockholms län i öster, 
till större delen omkring Trosa-åns öfra 
grenar, består af socknarna Gåsinge, 
Dilluäs, Björnlunda, Frustuna, Catbri- 
nenäs samt delar af Gryth och Hyltin- 
ge, omfattar en areal af 101,112 tunn- 
land, hvaraf 17,090 äro sjöar och kärr, 
och beboddesJ856 af 6,351 personer. 
Tillika med Åkers och Selebo härader 
utgör Daga härad ett fögderi, tillhopa 
med de nyssnämda häraderna samt Ve- 
ster- och Öster-Eekarne en domsaga. 
Häradet har eget tingshus i Gåsinge by, 

Daga. Prosteri uti Strengnäs stift 
(Nyköpings län), innefattar socknarna 



Björnlunda, Frustuna och Cathrinenäs, 
Gryth (till en mindre del i Willåttinge 
härad), Gåsinge och Dillnäs, Trosa lands- 
församling och Wagnhärad, Trosa stad 
och Yesterljung. Pastoratet beboddes 
1856 af 10,306 personer. 

Daglösen. Insjö i Wärmland, 430 
fot öfver hafvet; en länk i det stora 
system af åar och sjöar, sora genom 
Tims-elfven afbördar sig i sjön Möckeln 
i Carlskoga Bergslag samt dcrifrån gen- 
om Let-elfven inledes i sjön Skagern 
och slutligen genom GuUspångs-elf har 
sitt aflopp i Wenern. De i Möckeln 
utfallande sjöarna bilda i Wärralands 
östra del tvänne kedjor, en östlig, be- 
stående af Långbans-sjön, Yngen och 
Östersjön, en vestlig, bestående af Sik- 
sjön, Daglösen och Lungen; bägge gre- 
narne förena sig i Öijevettern, och vat- 
tendraget fortgår vidare genom Ullvet- 
tern, Frövettern och Alkvettern samt 
Länen medelst Tims-elfven till central- 
sjön Möckeln. Vid Daglösens norra 
ända ligger Philipstad, och genom en 
derifrån ledd järnbana sammanhänger 
Daglösen med Yngen. Från Yngens 
södra ända går Kroppa-jernvägen till 
Östersjön, hvarifrån man genom jern- 
vägar och vattenleder kommer till Sjö- 
ändans lastageplats, från hvilken slutli- 
gen en jernväg går till Christinebamn 
vid Wenern, så att genom dessa kom- 
munikationer Philipstad och Christine- 
hamn stå i omedelbar förbindelse med 
hvarandra samt genom Wenern, Troll- 
hätte-kanal och Göta elf med Göteborg 
och Nordsjön. 

Dagsberg. Socken i Lösings härad 
af Östergötlands län, belägen på det så 
kallade Wikbolandet, pä Bråvikens sö- 
dra strand, och i den stora viken ut- 
skjutande med en udde mellan Svin- 
sundsfjärden i nordvest och Pampus i 
nordost; till socknen hör i den förra 
fjärden ön Svinnerön, i den sednare hit- 



Dags berg;. 



Ifagsmosceu* 



59 



höra Djarön, Harön, Kårliolmen, hvar- 
jemte Esterön norrut i sjelfva Bråviken 
också hör bit. Socknens areal uppgif- 
ves till 4,629 tunul., hvaraf 20 tunnl. 
sjöar och kärr. Socknens vestra och 
södra delar äro af vanlig Wikbolands- 
natur, slätter med spridda kullar och 
med sidländta marker i vester och syd- 
ost; den i nordost mellan Bråvikens 
fjärdar utskjutande udden är mer berg- 
kullig, men omvexlar också med slätter | 
och sidländta sjöstränder, likasom de 
till socknen hörande öarne. Lera och 
klapperstensjord är den rådande jord- 
månen; åkerbruk, med foderodling och 
boskapsskötsel, hufvudnäringen. Binä- 
ring är fiske i Bråviken, hvilket dock 
alltjerat aftagit, — för ångbåtsfartens 
skull, som det heter. Vid gården Lilla 
Sidus arbetades för några år sedan i 
en silfvermalras -anledning. Socknen, 
som består af 47 Vg förmedlade mänt., 
hvaraf 10 lyda under Bråborgs kungs- 
gård, beboddes 1815 af 825, 1840 af 
936 och 1856 af 1,054 personer. Sock- 
nen hade sistnämda år fast folkskola 
med 1 examinerad lärare, som under- 
visade 45 gossar och 15 flickor, medan 
2 gossar besökte allmänt läroverk, 2 
gossar och 2 flickor hade enskild un- 
dervisning samt 25 gossar och 52 flic- 
kor undervisades i hemmet. — Dags- 
berg utgör tillika med annexet Krokek 
ett regalt pastorat af 3:dje klassen i 
Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt 
af Linköpings stift. Under namnet 
Daxbergh förekommer socknen redan 
1330 och 1377, under namnet Dagons- 
berg 1481. Kyrkan är synnerligen gam- 
mal; om hennes första grundläggning 
känner man ingenting; men det vet 
man, att långt derefteråt Ulf Ambjörns- 
son Sparre år 1330 skänkt henne jord- 
egendom till själamessors hållande för 
honom och hans husfru, Christina. Vid 
åtskilliga reparationer, t. ex. 1778 — 
1779, har kyrkan blifvit moderniserad 
och försedd med torn, hvilket dock 
icke förmår uppbära klockorna, som 
hänga i stapel. Uet gamla altarskåpet 
ersattes 1807 med en ny altartafla af \ 
Hörberg, föreställande, huru Jesus för ; 
eina lärjungar visar ett baru och talar I 
om den störste i himmelriket. Uti i 
kyrkorauren sitta två runstenar inmu- \ 



rade och så öfversmetade, att blott nå- 
gra ord af ristningen kunna läsas. — 
Bland andra fornminnen i socknen mär- 
kas ättekullar på Egby egor samt, på 
en holme i Bråviken, icke långt frän 
Bråborg, murar efter Etla- eller Attila- 
borg (se Bråbofg). Under katholska ti- 
den egde kyrkliga stiftelser och kloster 
i denna socken 6 hemman af dåvaran- 
de 52%; på 1600-talet hörde en del 
under Bråborg, en del under Stegeborg; 
det öfriga innehades af adel. — Bland 
gårdar i socknen märkas: Bråborg (se 
denna artikel), Djurö, fordora Branäs- 
O (se denna artikel), Mannheim, Dags- 
berg, m. fl. Gårdar i Beteby, Bråne- 
stad, Unnerstad, Stora och Lilla Sidus, 
Marby och Tångestad hafva lydt under 
pfalzgrefve Johan Casirair och hans hus. 
— Adress: Norrköping. 

Dagsholni^ eller Dagsgerde. Ett man- 
tal säteri uti Ödeborgs socken och Wal- 
bo härad på Dal, egdes 1563 af Erik 
Månsson på Bro, 1577 af Nils Nilssou 
på Säby, 1625 af Jöns Bonde, 1681 
af fru Maria E. Uggla, 1684 af Johan 
Sparre, 1716 af friherrinnan Brita Chri- 
stina Bonde, 1736 af fru Elsa von 
Mentzer, 1757 af löjtnanten C. O. Stjern- 
hjelm, sista ättlingen af Georg Stjern- 
hjelm, gift med Eva von Brandten, 
1801 af öfversten Hay på Onsjö, sedan 
af fanjunkaren J. Renström. — Enligt 
Kongl. BrelVct af d. 9 November 1854 
inrättades på Dagsholra en lägre landt- 
bruksskola för Elfsborgs län; skolan 
öppnades den 24 April 1855 för 12 
lärjungar. Egendomen arrenderas på 
20 år af skolans föreståndare, som mot 
ett årligt statsanslag af 2,000 rdr bko 
meddelar undervisning, biträdd af en 
underlärare. Läro-anstalten bivistas der- 
jerate af betalande elever. 

Dagiiiiiiosseii. Stor mosse invid östra 
sidan af Omberg i Östergötland, inne- 
håller 1,864 tunnland 28 kappl. jord, 
hvaraf Kronan eger öfver 1,600 tunn- 
land, hvilka åren 1823 och 1824 i sö- 
dra hälften aftappades, utdikades och 
fördelades i rutor till omkring 18 tunn- 
land hvardera; kostnaden uppgick till 
13,230 rdr. Efter branden år 1826 



■i 



■M 



DagsnUiii 



. bléfvo de mest svedda och brända ru- 
torna, till omkring 140 tunnland, be- 
sådda med säd, soin lemnade Kronan 
en fållen inkomst af 1,140 rdr 36 
sk. Il rst. bko. Enligt Kongl. skrif- 
velse dtn 19 December 1827 är en del 
af mossen föreslagen till ersättning åt 
de lieramansegare och boställsinnehaf- 
vare, som från uråldriga tider haft rätt 
till bete och skog i den fordna Om- 
bergs Djurgård. Dagsmossen har i nor- 
ra delen bränntorfsäranea. Se vidare 
Omberg. 

Dagsnäs. Säteri uti Bjerka socken 
och Skånings härad af Skaraborgs län, 
förut tillhörigt Marby f. d. socken af 
Gudhems liärad, raidt imellan städerna 
Skara och Falköping, ovanligt vackert 
beläget vid Hornborga-sjön, är en gam- 
mal gård, som uppgifves bafva blifvit 
af konung Carl Kuutssons dotter Mag- 
dalena 1491 skänkt till Hans Åkesson 
Tott. Gården tillhörde sedan Lars A- 
kesson Soop och ärfdes 1607 af dennes 
måg, landshöfdingen Bengt Kafle, gift 
med Magdalena Soop och död 1636. 
År 1762 inköptes gården af öfverinten- 
denten P. Thara, som derjerate till går- 
den köpte 1 O '/g heraraari. Han började 
genast reguliert anlägga gården och 
lade år 177:2 grunden till manbyggna- 
den, af sandsten, invändigt reveterad 
med tegel, hvarefter flyglar uppfördes, 
likaledes af sandsten, och derjerate alla 
öfriga behöfliga byggnader; vidare bygg- 
des orangeri och anlades trädgård samt 
tvänne parker. Tham, som var en väl- 
dig fornforskare, lät till denna park 
förflytta flera runstenar, bland hvilka 
följande särskildt nämnas: en från Sa- 
leby kyrkoraur, hvars inskrift skall, en- 
ligt Sjöborg, handla om korstågen i 1 2:te 
seklet, men hvilken tolkning Liljegren 
förklarar origtig, tilläggande, att slut- 
meningen af inskriften är svår att rad- 
sätta och läsa; — en, som varit trö- 
skel i Smula kyrka; — en från Tim 
raelheds kyrka och slutligen en, som 
legat der Häreneds kyrka fordom stått. 
Stenen innehåller, att »Rifnikr och Ki- 
ali och Brunulfr och Kifulfr satte ste- 
nen efter sin fader Fut, en »härda go- 
dan thegu». Derefter komma ett par 
rader, hvilka Liljegren läser som följer: 



Uag[Storp. 

Sva : l)tft% : ofa : as : tgt : mna : 
fum • kuln : ift : Vit : fipan : haunin : 

och tillägger, att man icke trott sig 
kunna bestämma deras betydelse, me- 
dan Sjöborg öfversätter: »så anstår in- 
gen af oss, man som qviuna, sedan vi 
antagit andra seder» och tror, att »man 
häraf på förfädrens sätt öfvertygas, att, 
sedan christendomen börjat tillväxa, det 
ansågs otillbörligt att begrafvas i ätte- 
högar eller under runstenar.» I parken 
befinnes också en förstenad ekstubbe, 
som legat nära Hulteby och Eksjö i 
Småland. — Vid början af den upp 
till gården ledande vägen lät Tham 
uppresa tvänne stenar, af hvilka den 
ena har inskriften: »lyckelig resa för 
den, som har ett godt ändamål och är 
barmhärtig mot hästar», medan den 
andras inskription lyder: »Deo Mercu- 
rio saxum quadratum more Attico de- 
dicavit P. Thara.» — Då den på god- 
set, som till större delen ligger i Bjer- 
ka socken, befintliga kyrkan år 1781 
sammanbyggdes med Härluuda, önskade 
egaren, att Dagsnäs måtte i ekklesi- 
astikt hänseende få höra till den nya 
kyrkan, som kallades Bjerklunda (se 
Bjerka socken), och hvars pastor tillika 
är doraprost i Skara, hvilket af Kongl. 
Maj:t bifölls. Thara hade på Dagsnäs 
samlat ett stort bibliothek, gravyrer, 
antiqviteter och mynt, hvilket allt för- 
såldes och skingrades efter hans död. 
Gårdeu tillhörde 18 56 majoren P. S. 
Tham. 

Dagstorp. Ett mantal säteri uti 
Frinnaryds socken och Norra Wedbo 
härad af Jönköpings län, var år 1649 
frälse under Hästeryd i samma socken, 
men löstes af slägten Pistohl till säteri 
1682 och eges nu af bönder. 

Dagstorp. Socken i Harjagers hä- 
rad af Malmöhus län, har eu areal af 
1,851 tunnland, och utgör 9Vg mantal. 
Socknen ligger l^/^ mil o. s, o. från 
Landskrona och består af Dagstorps 
och Särslöfs byar samt Hufvudstorp. 
Särslöf har skarp och sandig åker, nå- 
gon höfångst och torfjord, Hufvudstorp 
god åker och ängsmark. Socknen, som 
1856 beboddes af 47 personer och 
har fast skola med en examinerad lä- 



i 



i*^ 



rare, som samma år undervisade 32 
gossar och 19 flickor, medan 2 gossar 
och 4 flickor undervisades i hemmet, 
1 gosse och i flickor hade enskild un- 
dervisning, är annex till Norrviddinge 
och utgör tillika med denna socken 
ett konsistorielt pastorat af 2:dra klas- 
sen i Harjagers kontrakt af Lunds 
stift. Sockenkyrkan ligger strax uiom 
Dagstorps by, är högt belägen och be- 
gagnas som sjömärke. — Uti en stor 
stenhög vid Hylle-led, som gränsar till 
Särslöfs bys egor, säges konung Harald 
Hildetand vara begrafveu. — Adress: 
Luud. 

Dagsås. Socken i Faurås härad af 
Hallands län, 1 '/j "lil o- s. o. frän 
Warberg, omfattar en areal af 5,207 
tunnland, af hvilka 775 äro sjöar och 
kärr. Igenom socknen rinner en å, 
som har sitt ursprung från en af sock- 
nens talrika sjöar och här kallas Dags- 
ås-ån, längre ned heter Strömma-å och 
slutligen faller i hafvet under namnet 
Tvååkers-å. An drifver alla socknens 
qvarnar, af hvilka en finnes nästan till 
hvarje hemman. Jordmånen är allmän- 
nast sand- och grusblandad mylla, på 
några ställen torfmossejord. Jordbruk 
är hufvudnäringen; men spannmålspro- 
duktionen är icke tillräcklig för behof- 
vet; lin och hampa odlas till husbehof. 
Qvinnorna äro flitiga i väfstolen och 
vid spinnrocken. Socknen, som bestar 
af 16 '/4 mänt., beboddes 1840 af 325, 
18 56 af 3 45 personer. Skolan, som 
har en examinerad lärare (gemensamt 
med Sibbarp), räknade 185 6 21 gossar 
och 15 flickor; 2 gossar undervisades 
i allmänt läroverk, 1 flicka enskildt 
och 1 gosse i hemmet. — Dagsås 
socken är annex till Sibbarp, som till- 
lika med Dagsås utgör ett konsisto- 
rielt pastorat af 3:dje klassen i War- 
bergs kontrakt af Göteborgs stift. Kyr- 
kan, af sten under tegeltak, har trä- 
torn; bland i densamma befintliga epi- 
taphier märkas ett öfver major Orr- 
haue och ett öfver Claudius Morman. 
— Socknens bägge förnämsta gårdar 
äro säterierna Öåtrö och Ottersjö. — 
Bland fornlemningar namnes eu på Ö- 
8trö skog befintlig bautasten, vid hvil- 
ken, enligt traditionea, eu man skall 



Dahl. 



61 



vara begrafveu, som bott på Östr^^ocfi 
som här stupat i envig med sin gran- 
ne, hvilj^en bott på Holraaö uti Bya- 
sjön. Vid stenen har man uti jorden 
funnit en lerurna med brända ben uti, 
b vilket, enligt Bexells anmärkning i 
uHallands Beskrifniug», gör det troligt, 
att monumentet utvisar stället, der den 
i enviget öfvervuuue stupat. — Adress: 
Warberg. 

Dagöholm. Sätesgård uti Lerbo soc- 
ken och Oppunda härad af Nyköpings 
län, vid Långhalsens öfversta ända, 2 '/j 
mantal kronosäteri, fordom kalladt Bå- 
resta och Bronäs, tillika med Vg man- 
tal krono. Bäresta förekommer kanske 
1319, då en Ulf af Boresta bestämde 
om egornas fördelning mellan sig och 
Juleta kloster; sednare synas hemma- 
nen hafva tillhört friherre Hogenschild 
Bjelke (f 1600) och kanske hafva blif- 
vit indragna till kronan; de donerades 
16 26 till Peder Svensson Falk (f 1638), 
derpå till Carl Carlsson Gyllenhjelra 
och till landshöfding Axel Thuresson 
Natt och Dag, gift med Elisabeth Gyl- 
lenhjelra, hertig Carl Philips dotter med 
Elisabeth Ribbing, Carl Carlssons svä- 
gerska; Elisabeth Gylleuhjelm innehade 
godset 1663, hennes andra man, Bal- 
thasar Marschalk, 1685, jemte andra 
liibbingska arfvingar, tilldess gården 
jeducerades. Den var ölVersteboställe 
från 16 93; innehades 1857 af öfverst- 
löjtnant A. M. Nordenstolpe. 

Dahl. Socken i Södra Ångerman- 
lands fögderi och Botheå tingslag af 
Vester-Norrlands län,-4V4 mil u. u. v. 
från Hernösand, består, såsom redan 
namnet antyder, af eu med sjöar och 
smala vattendrag genomskuren däld, 
som på alla sidor inneslutes af höga 
berg. Två smärre vattendrag ifrån flera 
insjöar sammanstöta i socknen och gä 
nedåt Lännäsfjärdeu i Angermanelfven. 
Skogen är vidsträckt och uppfylld med 
berg och oländig mark. Näringarne 
äro boskapsskötsel och skogsbruk; jord- 
månen består mest af hård lera. Sock- 
nen, som består af 14 -/g mantal, be- 
boddes 1840 af 666 och 1856 af 750 
personer, I fasta skolan undervisades 
sistnämda år 19 gossar ocb 29 flic- 



i-^-'&^ Wahl. 

^kor, i hemraet 17 gossar och 23 flic- 
kor. — Dahls socken är annex till 
Thorsåker, som tillika med Ytter-Liin- 
uäs och Dahl utgör ett konsistorielt 
pastorat af 2.dra klassen i Ångerman- 
lands Östra Kontrakt af Hernösands 
stift. Kyrkan, af sten, kallad Agneta, 
är liten, men försedd med vackra pryd- 
nader. Till 1725 predikades der blott 
hvar tredje helgedag; men ifrån sist- 
jiämda år hålles gudstjenst hvarje sön- 
dag. — I socknen märkes Tunsjö by 
såsom födelseort för öfverdirektören D. 
Thunberg, en af dera, som odödliggjort 
sina namn genom deltagandet i anlägg- 
ningen af Göta kanal. — Adress: 
Hernösand. 

Dahl. Säteri med underlydande, 
25 y^ hemman, i Fjärås socken och 
Fjäre härad af Hallands län, ligger, 
oragifvet af ek- och bokskog, i en dal 
nära till en vik af sjön Lygnern, Egen- 
domen, hvars corps de logis är af trä, 
har god trädgård och är fideikommiss 
inom friberrliga ätten Silfverskjöld. God- 
set innehafves för närvarande af frih. 
N. A. Silfverskjöld, gift med friherrin- 
nan S. Charl. Eamel. 

Dahla. Sätesgård uti Grebo socken 
och Bankekinds härad af Östergötland, 
nära sjön Wien, 3 mantal frälse-siiteri 
med Hemmingslorp, m. m., beläget ^/^ 
mil från kyrkan, tillhör friherre Adel- 
svärd på Adelsnäs. Dahla, äfven kal- 
ladt Stora Dahla, synes hafva tillhört 
riksrådet och guvernören Erik Svensson 
Ribbing, som skref sig till Stora Dahla 
år 1612, samt landshöfdingen Bengt 
Ribbing år 1660. Säteriets egare hafva 
sedan varit: general Sinclair (osäkert), 
assessor B. Gyllenankar (egde gården 
som säteri 1683), presidenten Joh. Ro- 
senhane (1720), ryttmästar G, Leyon- 
hjelm, öfverstlöjtn. E. Cederberg (1735), 
kornetten G. M. Fock, och år 17 60 
major J. Gripenwaldt, hvais arfvingar 
sålde det till riksrådinnan grefviunan 
Bjelke, född von Duben ; det tillhörde 
sedan hennes raåg, kammarherren fri- 
herre L. De Geer, död år 1830, och 
dennes måg, grefve G. Wachtmeister, 
till 1848. Till gården finnes en be- 
tydlig trädgård. 



Oal. 

Oahlby. Masugn i Hammars soc- 
ken af Örebro län, 1 '/^ mil från Asker- 
sund, med en trecylindrig blåsraaschiu 
lör varm luft, rostugn och krossverk, 
tillhör bergsmän, men är nu öfverlera- 
nad åt ett bolag, som verkställer tack- 
jernsblåsning omkring hvart 3:dje år, 

I mest med köpekol och malmen fraktad 
långa vägar, mest till sjös. — Nära 

I masugnen ligger en kulle, Kungsala- 

j kullen kallad, hvilket antyder, att nå- 
gon konung der fordom haft sitt säte. 

I — Nedanför masugnen är nyligen en 

! spikhammare anlagd. 

Dabluin. Socken i Redvägs härad 
; af Elfsborgs län, genomfluten af Ätrans 
öfra lopp, har en areal af 4,721 tunn- 
land, af hvilka 288 äro sjöar och kärr. 
Åkerjorden är svag, likasom ängsmar- 
ken; hafra det hufvudsakligaste sädet. 
Socknen, som består af 22V4 mantal, 
beboddes 1840 af 695 personer, 185 6 
af 766 och hade sistnämda år fast 
folkskola med en lärare, som undervi- 
'. sade 23 gossar och 22 flickor, medan 
j 9 gossar och 7 flickor undervisades i 
i hemmet. — Dahlum socken är annex 
j till Blidsberg, som tillika med Dahlum 
i och Humla utgör ett konsistorielt pa- 
storat af 3:dje klassen i Redvägs kon- 
trakt af Skara stift. Kyrkan, 1% mil 
; n. n. o. från Ulricehamn, är gammal 
och försedd med torn; men klockorna 
hänga likväl i stapel. — Inom socknen 
I märkas säterierna Winsarp och Silarp. 
I — Af minnen från forntiden nämnas 
'■ en runsten på Nore bys egor och ett 
domarsäte vid Dahlums bro, på den 
s. k. Tingvalla Hed. — Adress: Ul- 
ricehamn. 

Dal (mindre rigtigt Dalsland). Land- 
skap i Göta Rike, i norr gränsande till 
Wärmland, i öster till Wenern, i söder 
till Bohuslän samt en liten del af Ve- 
stergötland, i vester till Bohuslän och 
Norge, ^Vvi. ™'^ ^ största längd från 
norr till söder, 5*/j mil i största bredd 
från öster till vester, beboddes 1856 
på en yta af 368'Viooo qvadratmil af 
75,117 invånare. Landet är blott i 
sydöstliga delen, mot Wenern, ett egent- 
ligt slättland, Slättdal; men denna slätt- 
bygd upptager endast '/^j ^^ ytan, så 



Oal. 



. ^ii.-: 



Oal. 



■i-\v'' 



att de öfriga "/,2) i äldsta tider kal- 
lade Marker, utgöra en verklig bergs- 
bygd, hvars djupare säukuingar inne- 
sluta flera större och en stor mängd 
smärre sjöar och kärr samt en mängd 
stora och små mossar. Genom landet 
stryka tvänne bergskedjor, en östlig och 
en vestlig, och genom dessa bildas tvän- 
ne stora iördjupningar, som sträcka sig 
från norr till söder och egentligen be- 
stämma provinsens natur. Den östra 
af dessa sänkningar, närmast Wenern 
och i vester begränsad af provinsens 
östliga bergskedja, som kommer från 
Wärraland och stryker mot Bohuslän, 
håller i södra delen 2, i den norra ej 
fullt 1 mil i bredd och bildar det så 
kallade Östra Dal. Den vestra dal- 
sänkningen, Vestra Dal (benäraningarne 
Östra och Vestra Dal förekomma redan 
år 1480), ligger omkring 200 fot hö- 
gre än den östra och inneslutes mellan 
provinsens östra bergskedja och gräns- 
kedjan mot Norge och Bohuslän. Östra 
Dal, som innefattar Sundals, Nordals 
och större delen af Tössbo härad, är 
genom en lägre bergsgren , som går 
nedåt Wenern och kallas Köpmannefjäll, 
afdeladt så, att Tössbo härad ligger på 
norra sidan om detta fjäll. Nordals och 
Sundals härader i söder derora. Vestra 
Dal, innefattande Walbo och Wedbo 
härader, är på samma sätt afdeladt gen- 
om en landthöjd af nära 1 mils bredd, 
kallad Ödskölds Moar, hvilka dela vatt- 
nen åt norr och söder. Genom Köp- 
mannefjäll och Ödskölds Moar afdelas 
sålunda landet från vester till öster; 
men eljest hafva alla bergåsar och större 
vatten en sydlig rigtning. 

Provinsens högsta berg ligga i den 
östra bergskedjan, hvilken är högst i 
norra delen. Der finnas, på ett afstånd 
af I ä I Yl rail från Wenern, sjöar och 
kärr, som ligga 430 å 4 50, samt berg- 
kullar, som höja sig 700 — 778 fot öf- 
ver hafvet. De högsta bergen äro Göl- 
kullen (631 fot öfver Wenern, omkring 
776 fot öfver hafvet), Hinsknatten, 590 
fot öfver Wenern, bägge i Östra bergs- 
kedjans nordliga del, Hägersknatten, vid 
sjön Lelångens östra strand, Butencds- 
axlan, Wännestången m. fl. Denna Dals 
östra bergskedja saknar egen benäm- 
ning i hela sin utsträckning och har 



olika namn på olika ställen. Så heter Wl;-- 
t. ex. en del deraf mellan sjöarna Ve- '%,; 
strå Silen och Lelången Öxefjället; i 
Dalboredden (se denna artikel), kallas 
kedjan Gatefjäll och Kölfjället; längre 
i öster, i Hesselskogs socken, heter hon 
Linhedshöjden och Hafsåsen; andra be- 
nämningar äro, i kedjans sydligare de- 
lar inom provinsen. Dalskogsfjället, Hög- 
sätersfjället och Kroppefjället. Af gräns- 
bergkedjan i vester kallas en del, ve- 
ster om sjön Stora Lee, för Knipefjäll; 
andra stycken af samma kedja heta 
Klefmarks- och Töftedahfjället. 

Rådande bergarten i provinsen är 
gneiss eller Sveriges allmänna gråberg; 
graniten är sällsynt, öfvergångs- och 
flötsbergarter saknas alldeles. Ötre de- 
len af provinsen har talrika tälgstens- 
brott (Töksmark, Torrskog, Östermark ; 
äfven i Ödeborg socken, vid sydliga 
gränsen, finnes tälgsten). På flera stäl- 
len visa sig koppar- och silfvermalmer 
(i Silbodal, Torrskog, Fröskog, Hessel- 
skog m. fl.), dock alltför litet rikhaltiga 
att kunna bearbetas. På Dals nedra 
terrass ligga vidtutbredda skifferlager, 
och hela den östra bergskedjan inne- 
håller mer eller mindre skiffer. Af syn- 
nerlig märkvärdighet äro provinsens 
stora lager af fossila hafssnäckor, hvil- 
ka, mer eller mindre betäckta med växt- 
mylla, lera eller sand samt skogbeväx- 
ta , ligga ofvanpä eller vesterut från 
östra bei'gskedjan och vid ansenliga höj- 
der. Ett sådant lager af mussleskal 
ligger t. ex. vid 240 fots höjd i den 
s. k. Tusendalersbacken vid sjön Rog- 
varpen i Steneby socken, ett annat på 
340 fots höjd vid Sandviken vid Stora 
Lee; liknande lager förekomma också i 
Torrskogs socken vid hemmanet Bråte- 
nas nära Wärmlaadsgränsen, i Värviks 
socken, i Gunuarsnäs och Ödeborgs sock- 
nar och andra ställen. Af jättegrytor 
känner man 75 stycken, af hvilka icke 
mindre än 5 5 ligga inom Walbo och 
Wedbo härader eller provinsens vestra 
del. Utom de öfver allt i Sverige van-" 
liga flyttblocken träöas härstädes äfven 
s. k. stenharg, stora stensamlingar af 
gneiss (kross-sten), ett slags söndergru- 
sad vräksten (Geschiebe, »qvarlefvor efter 
isperioden»), t. ex, i Dalskogs, Ödskölds 
och Eds socknar. I bergen förekomma 






~t''* 



64 



Oat. 



här och der större remnor,. t. . ex. den 
s. k. »Fägatan» i Eds socken och Klef- 
markeus skog, omkring 25 alnar lång 
och 1 alnar bred mellan.^ de ända till 
20 alnars höjd sig resande Bergväggar- 
na, och »Prestklefven», genom h vilken 
landsvägen går öfver Töftedalsfjället. 
Såsom en egenhet för provinsen bör 
raan äfven nämna dess saltkällor, af 
hvilka en ligger vid Svalhede i Grin- 
stads socken, nära Dalbérgså, en annan 
vid Hede i samma socken, ett par vid 
Bön i Eölanda socken, en vid hemma- 
net Bäcken i Backe socken, m. fl. 

Provinsen är rik på vattendrag; 
Weneru oberäknad, upptaga landets 
sjöar vid pass 4 qvadratmil. De vig- 
tigaste bland vattendragen äro: sjön 
Stora Lee, längst i vester, som inom 
Dal häller ungefär 3 j/, niil i längd, 
stiger uppåt Wärraland och der har 
sitt aflopp i Lelången, hvilkeu inom 
Dal är 2% mil lång. I samband med 
Lelången stå de likaledes Wärmland 
till en del tillhörande sjöarne Vestra 
och Östra Silen, och alla de nu upp- 
räknade sjöarne förena sig i Laxsjön, 
som, 1 V4 mil lång samt ^/g mil bred 
och omgifven af utmärkt vackra strän- 
der, från vester (genom StenebyÅu) upp- 
tager Ivägs-sjön och Grann, h varefter 
vattendraget genom Upperuds-ån, som 
utvidgar sig till sjöarne Aklången och 
Rogvarpen (Råvarpen), faller in i den 
östligare Änimmen och afleder hela den 
samlade vattenmassan i Wenern vid 
Köpmannebro. I Wenern utfalla lika- 
ledes Åmåls å, afloppet för Örameln och 
flera sjöar, Berga- eller Snapperuds-ån, 
som faller ut i A måls-viken, Dalbergs- 
ån, de förenade Örs- och Frende/ors- 
åarne, som falla ut i Sundal, nära till 
det fordna Dalaborg. Till hafvet leta 
sig följande åar väg: Töftedals Vestra 
eller Svartån, som afleder de på Nor- 
ska gränsen liggande Bok- och Korn- 
sjöarnas vatten i Södra Bullaren (inom 
Bohuslän) och faller ut uti Idefjorden, 
— Töftedals Östra, Örlogs-, Örils- eller 
Her-ån, som upprinner vid Norska grän- 
sen och efter omkring 3 mils lopp in- 
om Dal faller in i Bohuslän, der den 
först kallas Örekils-, sedan Qvistrums 
elf och faller ut i GuUraarfjorden; — 
Walbo- eller Högsäters-ån, i Bohuslän 



Dal. 

kallad Munkedals-ån och der förenande 
sig med Qvistrums elf, m. fl. 

Jordmånen inom provinsen är af 
högst skiljaktig beskaflfenhet; i norra 
hälften af Dal, synnerligast på och ve- 
ster ut från östra bergskedjan, består 
den till större delen af sand och andra 
lösa jordarter, stundom blandade med 
lera, mot Wenern af lermylla. 1 södra 
hälftens vestra del förekommer mer ler- 
mylla och mot söder är jordmånen 
bättre; Slättdal består af god lermylla. 
Klimatet är lika mildt som på andra 
ställen i Sverige under samma bredd, 
5 9.de graden, och vinterkölden skal! 
under de sednare åren hafva blifvit an- 
senligt förmildrad mot förut. Provin- 
sen är i öfrigt en bland de vackraste, 
ehuru också bland de minst kända i 
hela riket. »Vill man lära käuna orten 
och njuta af dess natur-rikedora», — 
säger Lignell i »Beskrifning öfver gref- 
skapet Dalw, — »måste raan vika af 
vägen mellan Wenersborg och Åmål 
vesterut, i synnerhet till vestra delen 
af Nordal och Tössbo, östra och norra 
delen af Wedbo samt den södra af 
Walbo. Färden blir visserligen besvär- 
lig upp- och nedför höjder, som träffas 
allestädes, men lönas rikligen för den, 
som har öga och känsla för en vacker 
natur. Märkliga, storartade utsigter 
träffas flerestädes, men i synnerhet i 
Härskogsbräckan, '/g mil norr om Anim- 
skogs kyrka, — ä Sörknatten, rakt i 
vester från samma kyrka på vestra si- 
dan af sjön Änimmen, — å Linheds- 
höjden i Hasselskogs socken, — å Göl- 
kullen i samma socken, — å Hägers- 
knatten i Arteraarks socken, — samt 
vid hemmanet Hafden och många an- 
dra ställen i Steneby, Hesselskogs och 
Laxarby socknar. Stränderna vid Lax- 
sjön äro framför allt hänförande vackra. 
Der finner raan äfven, på en udde i 
samma sjö, det af naturen och konsten 
i förening så rikt begåfvade Baldersnäs 
med Billiugsfors jernbruk på sjöns an- 
dra strand. Sistuämde socknar torde i 
allmänhet vara de med inbjudande och 
starkt omvexlande belägenheter bäst lot- 
tade i landet. De voro det ännu mer 
för 5 år tillbaka, då yxan och elden 
ännu icke hunnit blotta så mången na- 
ken klippa och bergsrygg, hvilkas för- 



*, 



Dal. 

svunna grönska sent, om någonsin, tor- 
de återkomma.» 

Dal har sannolikt fått sin befolk- 
ning i vestra delen från Bohuslän, i den 
östra från Vestergötland, och provin- 
sens nuvar-ande invånare skilja sig med 
afseende på det yttre icke i något hän- 
seende från befolkningen i det öfriga 
Sverige. »Hufvuddraget här, — såsom 
allmänneligen i Sverige, — är det ljus- 
lagda, blå ögon, ljust eller brunt här». 
»Folklynnet är på det hela stillsamt, 
mildt och vänligt. Det härifrån någon 
gång afvikande är hufvudsakligen för- 
anledt genom öfverflödigt bruk af star- 
ka drycker». I Östra Dal skola likväl 
så väl i äldre som nyare tider spår af 
ett vildare lynne hafva visat sig, så att 
å en del ställen vid Bohusläns gräns 
till och med nidingsvapnet knifven då 
och då begagnas och, fastän läseriet 
här är tämligen allmänt och sedlighe- 
ten sålunda borde vara större, tjufnads- 
brotten under de sednare årtiondena 
snarare till- äu aftagit, fastän af sådana 
brott blott ett ringa antal kommer in- 
för rätta, emedan man icke kommer 
upphofsmännen på spåren. De äldsta 
uppgifter, som man har öfver befolk- 
ningens antal (dock med uteslutande 
af alla under 15 och öfver 60 år), äro 
af år 1605, då den uppgafs till 7,430 
personer. Efter tabellverkets inrättande 
1749 uppgifves hela befolkningen (utan 
det ofvannämda undantaget) till 31,6 50 
år 1750; detta hade 1850 stigit till 
70,629 och 1856, såsom ofvan finnes 
uppgifvet, till 75,117. Provinsens huf- 
vudnäringar äro jordbruk och boskaps- 
skötsel. Södra och Mellersta Dal äro 
bördiga, och här liar vexelbruket nä- 
stan allmänt blifvit antaget. Hafra är 
hufvudsädet, och enligt sednaste Lands- 
höfdingberättelsen (1851 — 185 5) trädas 
af åkern vanligen '"/mo, medan '^/loo 
besås med råg eller hvete, Vioo ™^^ 
ärter och vicker, Vioo ^^^ korn, ^%oo 
med hafra och %o„ med potates, så 
att i vall äro liggande ^Vioo» livaraf 
någon del betas. Odlingar af ny jord 
fortgå årligen med mycken drift; men 
på Södra Dal användas de alltför ute- 
slutande till frambringande af spann- 
mål, utan att den odlade jorden igen- 
lägges till gräsväxt. Dalskogs socken 
11. 



Dal. 



65 



■•-■«", 



odlar mycket humla; ärter, lin och 
hampa sås obetydligt. Provinsen har 
en för *hela Elfsborgs län gemensam 
landtbruksgkfela på Dags-holm i Walbo 
härad (se Dagsholm). Landskapet Dal 
består af inalles 993 '/gg bemman, hvar- 
af 7 21 äro skatte, 5 5 krono, 158 fräl- 
se, 4lVi6 f''älse-säterier samt 7 '/^ rå- 
och rörshemman. Hela provinsens taxe- 
ringsvärde uppgick 1849 till 6,599,242 
rdr bko, deraf 315,718 för staden A- 
mål. — Boskapsskötseln var fordom 
högt drifven, och man sålde kreatur 
och ladugårdsprodukter icke blott till 
Norge, utan också till andra länder 
ifrån Lödöse, den tidens stapelplats vid 
Nordsjön. Nu mer är husdjursafveln 
icke så god och icke heller så högt 
drifven som under 15:de och 16:de år- 
hundradena. Provinsens hästar uppgif- 
vas dock vara af någorlunda god art, 
i synnerhet norrut, der den inhemska 
stammen är mycket blandad med den 
bättre Norska hästracen. Får under- 
hållas till stort antal på Vestra Dal 
och i Tössbo härad. I Södra Dal hål- 
las derjemte gäss till stort antal. — 
Dals skogar utgöra tillsammans 233,000 
tunnland, af hvilka det mesta (120,000 
tunnland) förekommer i Wedbo, det 
minsta (8,000 tunnland) i Nordals hä- 
rad. Utom Nordals har äfven Sundals 
härad brist på skog. Trävaru-exporten 
från Wedbo härad har i det närmaste 
upphört, och bristen på träkol är re- 
dan så stor, att bruksegarne på norra 
Dal använda stenkol. I Sundals härad 
finnes imellertid god tillgång på bränn- 
torf, och i Walbo härad användes bränn- 
torf i hammarsmedshärden. — Till bergs- 
rörelsen höra Dals enda masugn, vid 
Billingsfors, samt jernverken Upperud, 
Billingsfors, Bäckefors, Gustafsfors, Lo- 
viseholm, Katrineholm, Forsbacka, Pers- 
by, Hanefors, Hvitlanda och Gisefors 
manufakturverk. Christinedal, Eådane- 
fors, Öxnäs och Giljenbergsfors manu- 
faktur! samt Håfreströms bruk och ma- 
nufakturi. Till bergsrörelsen räknas i 
öfrigt mindre betydande tälgstensbrott 
i Wedbo och Walbo härader, två skif- 
ferbrott i Nordals härad, hvarifrån tak- 
skiffer säljes för 3,0 rdr årligen, samt 
qvarnstensbrott inom samma härad. — 
Vid Upperud och Skåpefors finnas be- 

9 



66 



Dal. 



Dal. 



tydande sågverk, hvilka tillika med nå- 
gra andra större sågverk ännu 1850 
afverkade årligen timmer till minst 
20,000 tolfter plank samt 10,000 tolf- 
ter bräder, men hvilkas tillverkning till 
följd af skogarnas aftagande nu blifvit 
betydligt förminskad, Provinsen bar 
utom 11 större sågverk omkring 40 af 
mindre betydenhet samt öfver 200 mjöl- 
qvarnar. IBland binäringar märkas kol- 
ning, tjärubränning, skutbyg^eri, fiske 
o. s. v. Åtskilliga garfverier, färgerier 
och vallmars-stampar äro anlagda på 
landsbygden, likasom några tegelbruk. 
I öfrigt idkas fiske, fraktfart, bränvins- 
bränning till husbehof, ylleväfveri (som 
husslöjd i Wedbo härad samt på andra 
ställen, dock obetydligt till afsalu). 
Utom handeln med landtraanuavaror 
idkades 1855 så kallad landthandel å 
Dal af 34 personer, hvilka dock icke 
hade tillstånd att minutera ut bränvin. 

Äldsta folkskolan på Dal inrättades 
år 1761 vid Billingsfors, och i följd af 
Kongl. stadgan af den 28 Juni 1842 
angående folkundervisningen i riket, är 
denna anstalt nu mer öfver allt i gång 
inom provinsen. Antalet af barn inom 
skolåldern beräknas till omkring 10,000, 
och på ett obetydligt antal när under- 
visas dessa i dels fasta, dels ambulato- 
riska skolor af något öfver 40 lärare. 
Provinsens fattigvård handhafves efter 
sednaste förordningar, och utgjorde år 
1850 de på allmän bekostnad under- 
hållna fattiga ett antal af 2,200. Hvad 
sjukvården beträfi'ar, har provinsen sitt 
lasarett i Wenersborg, och i Åmål har 
en provincial-läkare sin station. Ofriga 
till det s. k. politiet börande inrättnin- 
gar få vi närmare omnämna vid Elfs- 
borgs län af Vestergötland, under hvil- 
ket län provinsen lyder. 

Provinsen Dal, i forntiden kallad 
Markerna, skogarne, har sannolikt i äld- 
sta tider lydt under Sverige. Isläu- 
darne berätta väl, att Harald Hårfager 
eröfrat landet; men denna eröfring har 
sannolikt icke varit af lång varaktighet. 
Hvad man med bestämdhet vet, är att 
Norska konungen Magnus Barfot gjorde 
anspråk på Markerna, och att han år 
1099 härjade och brände bygderna der, 
hvarigenom folket tvangs att svärja ho- 
nom lydnad. Men konung Inge Sven- 



ske jagade snart bort den på Qvaldinsö 
inlagda Norska besättningen , och år 
1100 hade alla »Markmännen» på nytt 
underkastat sig Svea konung. Under 
de Norska partistriderna togo de bese- 
grade partierna stundom sin tillflykt 
till Markerna, om hvilka historien och 
sagorna under dessa äldsta tider hafva 
föga att berätta. Enligt Ericus Olai 
och Johannes Magnus hafva Wärmland 
och Dal af ålder varit räknade för Sve- 
riges femte konungarike; men först om- 
kring 127 6 namnes Dal uti historien 
och tillhörde då det rike i Götaland, 
som konung Waldemar fick behålla, då 
han af Magnus Ladulås undanträngdes 
från thronen i Svea Rike. Redan 1279 
kom äfven Dal under Magnus' spira, 
och sedan namnes ingenting om landet 
förrän under brödrastriden mellan Bir- 
ger och hans bröder, hertigarne, hvilka 
härjade Dal och 1304 anlade fästet 
Dalaborg vid Dalbergs-åns utlopp i We- 
nern. Fästet eröfrades följande året af 
Torkel Knutsson och konung Birger 
sjelf, och mellan bröderna slöts förlik- 
ningen i Kålsäter (vid Bohusläns gräns, 
i Gesäters socken). Förlikningen efter- 
följdes af den bekanta Håtuna-leken, 
och sedan de kungliga bröderna åter 
en gång försonat sig (1310) och delat 
riket, fick hertig Erik (1315) äfven Dal, 
utom Vestergötland, Wärmland, Hal- 
land och Småland. Dalboerna förtryck- 
tes hårdt; men efter hertig Eriks död 
i fångenskapen på Nyköpings slott, år 
1318, återföll hertigdömet till kronan, 
och inkomsten af Dal blef, sedan Al- 
brecht lösgifvit sin morbror Magnus II 
ur fångenskapen, anslagen åt denne, 
som åtnjöt den från 1371 till sin död 
1374. Under Albrechts tid sköflades 
och härjades Dal, tillika med Vester- 
götland och Wärmland, af Danskar och 
Norrmän, under det Albrecht å^sin sida 
inföll i Skåne och Halland. År 1388 
valdes Margaretha till Sveriges drott- 
ning, och till detta val lemnade, dagen 
efter Palmsöndagen ofvannämde år, rika- 
marsken Erik Kettilsson Puke, seder- 
mera Albrechts besegrare vid Falkö- 
ping, sitt bifall genom ett bref, date- 
radt Dalaborg slott. Under Erik XIILs 
tid sattes Danska fogdar på Dalaborg, 
hvilket förstördes genom Eugelbrechts 



Dal. 



Dal. 



67' 



nnderhöfding Peder Ulfsson år 1434. 
Under den öfriga Unionstiden förekom- 
ma högst sparsamma uppgifter om Dal, 
hvars invånare dock 1521 reste sig för 
Gustaf Eriksson mot Christian II, hvil- 
kens sednare försök att återvinna kro- 
nan icke heller uppmuntrades af dem, 
medan Dalboerna deremot bistodo Gustaf 
Wasa i Dackefejden, Under kon. Eriks 
Danska krig led Dal mycket, och 1568 
blefvo icke mindre än 281 gårdar plun- 
drade och brända i 21 socknar på Dal; 
samma öde öfvergick år 1570 Töftedals 
socken. Efter freden i Stettin, Decem- 
ber 1570, hade Svenska gränsorterna 
mot Norge längre tids lugn; men i det 
åter utbrustna kriget med Danmark 
blef Dal åter sköfladt 1611 och 1612, 
då Sundals, Nordals och Walbo hära- 
der tvungos att hylla konungen af Dan- 
mark, och 2,000 oxar af Danskarne 
röfvades derifrån. De Nordalsboer, som 
svurit Danska kungen trohetsed, för- 
flyttades af konung Gustaf Adolf till 
Vestergötland, der de fingo ödeshem- 
man att upptaga. Vid freden 1613 
fick den hårdt medtagna provinsen åt- 
skilliga lättnader. Äfven i Danska kri- 
get 1644 — 1645 blef Dal icke försko- 
nadt i den s. k. Hannibalsfejden, och 
i »Krabbe-kriget» (1657 — 1660) plun- 
drade Norrmännen inom Dal på gam- 
malt vanligt sätt. Äfven »Gyldenlöwe- 
fejden» (167 5 — 167 9) leranade förfärliga 
spår efter sig på Dal, hvilken »rika 
spiskammare» Norrmännen icke kunde 
afhålla sig från att hemsöka. Under 
Carl XILs sista krigsår var Dal likale- 
des utsatt för plundringar, och genom 
de oupphörliga krigen hade provinsen 
blifvit så utarmad, att åkerbruket råkat 
i ödesmål. Man hade till krigstjenst 
uttagit icke blott alla drängar och bon- 
desöner, utan äfven bönder på '/j hem- 
man, och 1719 var spannmålsbristen 
så stor, att en svår hungersnöd stod 
för dörren. — Efter Carl XILs vistelse 
i Eds socken 1717 och 1718 finnas 
ännu åtskilliga minnen qvar, deribland 
en träskål, hvarur han druckit, och en 
kista, på hvilken han hvilat hos Hal- 
vord Bryngelsson i Klefraarken, som 
fick detta kronohemman för sin skick- 
lighet att fortskafi"a bref. I 1788 års 
Danska krig besatte fienden Åmål ; men 



denna gång led likväl provinsen min- 
dre än under Gustaf IV Adolfs krig 
1808 — 180 9, då landt värnet från Dal 
delade samma öde med det, som ut- 
skrefs inom riket i öfrigt. Af Dansk- 
Norska kriget 1812—1814 hade Dal 
ingen svårare känning än skjutsningar 
och inqvarteringar. 

Provinsen Dal är rik på fornmin- 
nen. Man har der funnit talrika verk- 
tyg af gneis, tälgsten, flinta, koppar 
och brons samt jern; grifter från forn- 
tiden, hällekistor, stenrör och grafhögar 
träffas der på flera ställen, likasom så 
kallade tingsbanor, tingshögar, offerhäl- 
lar vid Håfresten i Ödeborg socken och 
Walbo härad, qvarlefvor efter borgar 
(t. ex. »Slottet» vid Östersby i Fröskogs 
socken af Tössbo härad, Hofsten på 
Borgåsberget i Ödeborgs socken, Vägne 
vid sjön Grann i Håbols socken, med 
dubbelmur vid ingången ännu till en 
del i behåll och märke efter 2 port- 
öppningar, m. fl.), fotangelformer, häll- 
ristningar (på en liten udde i sjön Eå- 
varpen samt vid gården Högsbyn, bäg- 
ge i Tissleskogs socken af Wedbo hä- 
rad) o. s. v. Äfven från Medeltiden 
hafva åtskilliga dyrbarheter blifvit upp- 
gräfda i provinsens jord. 

Det nämdes i det föregående, att 
Dal tillhört konung Waldemars Göta 
Rike och sedan varit förlänadt åt her- 
tig Erik samt Magnus Smek, hvars 
son, konung Erik (XII) från 1357 till 
1359 likaledes innehade Dal. Magnus 
Smek uppbar inkomsterna deraf till sin 
död och likaledes drottning Margaretha, 
som den 20 September 1396 fick pro- 
vinsen (jemte Öster- och Vestergötland 
samt Wärmland m. m.) till »morgon- 
gåfva med all kunglig rätt». Johan 
ILs gemål, drottning Christina af Sach- 
sen, innehade mellan 1499 och 1501 
Dal som lifgeding. Sedan innehades 
Dal af Gustaf Ls son hertig Magnus; 
hertig Carl (sedan Carl IX) tog land- 
skapet i pant för medel, som han för- 
sträckt åt kronan; derpå tillhörde lan- 
det hertig Johans af Östergötland fur- 
steudöme, men återgick till kronan år 
1609, efter hvilken tid provinsen icke 
varit förlänad åt någon furstlig person. 
Under Gustaf Adolfs tid lemnades hela 
landskapet i arrende till fogden Erik 






.'■^'68 






# 



Dal. 



Andersson (1620), som derför skulle 
"erlägga 4,729 'Z, dalar 14*/- penningar 
om året i 6 år, samt ytterligare till 
andra arrendatorer (Per Byrgerssou, Per 
Andersson och Nils Jönsson, till 1634), 
»hvilka voro allmogen till fattigdom och 
förderf genom sin snikenhet efter profit 
och vinst». — Under medeltiden ut- 
gjorde Dal och Nordmarken ett län, 
kalladt Dalaborgs län; men från 1567 
förenades provinsen än med Vestergöt- 
land, än med Wärraland, än med bäg- 



Dal. 

ge tillhopa. År 1619 kom den till Elfs- 
borgs län, 1639 åter till Wärmland; 
1680 tillhörde den Bohuslän, men blef 
d. 4 September samma år förenad med 
Elfsborgs län och har sedan dess till- 
hört detsamma. 

Provinsens vapen är en röd oxe i 
hvitt fält; den bär titeln grefskap se- 
dan Erik XIV:s tid. 

Landskapet Dal indelas för närva- 
rande på följande sätt; 



Domsagor. Pögderier. 



Härader. 



Socknar. 



Pasto- 
rat. 



Prosterier. 



Nordals, 
Sundals 

och 
Walbo 
härader. 



Tössbo 

och 
Wedbo 
härader. 



Sundals, 
Nordals 

och 

Walbo 

häraders. 



Wedbo 

och 

Tössbo 

häraders. 



Nordals hä- 
rad och 
tingslag, 
med ting- " 
ställe i 
Mellerud. 

Sundals h:d/ 
o. tingslag, i 

med ting- J 
ställe i I 

Östebyn. [ 

Walbo hä 

rad och 

tingslag, 

med ting- " 

ställe i 

Tångelanda. 

Wedbo hä- 
rad och 
tingslag, 
med tingst. 
i Alltorp. 



Tössbo hä- 
rad och 
tingslag, 

med tingst. 
i Åmål. 



Ör (46Vjg mänt., med 
2,7 80 invånare) med 
Skållerud, Dalskog (13 
mantal, med 1.354 in- 
vånare), Holm, Gunnars- 
näs och Jern. 

Bolstad med Grin- 
stad, Gestad och Eriks- 
stad; — Frändefors med 
Brålauda och Eyr. ('/g 
mantal af Or). 

Högsäter med Jerbo, 
Rennelanda, Eåggärd 
(8% mantal), Lerdal 
(12V8 mänt.); — Färg- 
landa och Odeborg; — 
Torp och Ryr. 

Ed med Nössemark, 
Håbol och Töftedal; — 
Rölanda och Gesäter. 

Steneby med Ärte- 
mark, Billingsfors, Tis- 
selskog, Odsköld och 
Backe. 

(Torrskog och Vårvik, 
tillhörande Nordmarks 
kontrakt, — d^/^ maut. 
4^3 mänt. 



af Dalskog, 
af Eåggärd, 



63/g mänt. 



af Lerdal; Laxarby.) 

Hesselskog, Laxarby 
(i Wedbo härad),^ Mo 
och Fröskog; — Åmåls 
stads- och landsförsam- 
ling;^ — Tössö, Tydje 
och Åminskog. 



[■■ 



Södra Dals 
>af Carlstads 
stift. 



Vestra Dals 
kontrakt. 



Norra Dals 
kontrakt. 



Norra Dals 
kontrakt. 



Dala. 



Dala. 



fi9 



Dala. Socken i Gudhems härad af 
Skaraborgs län, 1 '/o uail söderut från 
Sköfde, har en areal af 5,25 3 tunn- 
land, af hvilka endast 10 äro sjöar och 
kärr. I socknen ligger det till Billin- 
gen hörande Plantaberget, liknande de 
öfriga Vestgötabergen deri, att det har 
sina regelbundna hvarf af sandsten, 
skiffer, kalk och trapp. Xorra ändan 
af Plantaberget är bevuxen med löf- 
skog, och nedanför berget finnes s. k. 
bleke eller hvitjord, som användes till 
hvitlimning. Socknen har god åkerjord 
af svartmylla med någon blandning af 
sand; råg, korn och ärter odlas mest, 
lin och hampa till husbehof. Angarue 
äro magra och betet svagt; skogen icke 
af synnerligt värde. I socknen finnas 
kalkstensbrott. Jordbruk är hufvudnä- 
ringen och säd den enda handelsvaran; 
kornet förvandlas mest till malt och 
säljea till största delen i Borås. Dala 
socken, som består af 29 mantal, be- 
boddes 1840 af 620 och 1856 af 716 
inbyggare. Socknen hade sistnämda år 
tillika med Borgunda och Högstena en 
examinerad lärare, som i fast skola un- 
dervisade 45 gossar och 42 flickor, me- 
dan 3 gossar hade allmän och 1 flicka 
enskild undervisning samt 13 gossar 
och 21 flickor undervisades i hemmet. 
— Dala socken, moderförsamling, ut- 
gör, tillika med Borgunda och Högste- 
na, ett patronelt pastorat af 2:dra 
klassen i Billings kontrakt af Skara 
stift. Patronrättigheten tillhör Dala 
gård, och hela pastoratet består af 7 5 
mantal samt beboddes 1856 af 1,979 
invånare. Kyrkan, af sten med torn, 
ly, mil från Sköfde och i^/^ mil från 
Skara, är af obekant ålder; korskyrkan, 
som utgöres af Ribbingska grafchoret, 
byggdes 1646 af öfversten och lands- 
höfdingen i Jönköpings län B. Eibbing, 
och choret jemte sakristian ombyggdes 
och utvidgades 17 55. På kyrkogården 
är en minnesvård öfver den store läka- 
ren P. af Bjerkén, som afled i Jönkö- 
ping 1818. Vid ett torp under Dala 
säteri, som ännu kallas Kapellet, har 
fordom stått ett kapell, hvars kyrko- 
gård ännu omkring medlet af 1700- 
talet var omgifven med en ringmur, 
som nu förfallit. Vid samma tid stod 
ett kors af jern inanför ringmuren, och 



strax derinvid har en offerkälla varit 
belägen. På flera ställen inom pasto- 
ratet finnas tingsplatser. Vid landsvä- 
gen från Kyrketorp till Kongslena lig- 
ga i Dala södra åkergärde två högar, 
kallade Stora och Lilla Kungshögen, 
sannolikt deraf, — förmenar Lindskog 
i Skara Stifts Beskrifning, — att kon. 
Sverker Carlsson här levererade konung 
Erik Knutsson den bekanta drabbnin- 
gen (vid Lena?). Högarne ligga vid 
pass Vg Doil nordvest från Kongslena. 
I den större högen har man vid gräf- 
ning funnit åtskilliga urnor, hvarjemte 
värjuddar och sporrar blifvit träffade 
der och hvar i åkrarna. Åtskilliga flint- 
stensredskap hittades likaledes vid åker- 
gräfning i Dala gärde 1783. På he- 
den mellan Dala och Kyrketorp ligger 
den s. k. Ragvalds Graf, som tjenar 
till råmärke mellan de bägge socknarna. 
Grafven består af en stor häll, hvilan- 
de på underlagda stenar; hvilken Rag- 
vald, som derunder skall vara begraf- 
ren, känner man icke; det gissas, att 
han i lifstiden varit konung Inge Sten- 
kilssons son Pagvald, om hvilken säg- 
ner lefva i Vestergötland. Åtskilliga 
steusättuingar förekomma likaledes i 
socknen. På en backe i öster från 
Dala by restes 1745 en sten, med nu 
mer oläslig inskrift, till minne af dem, 
som härstädes dogo i pesten 1710 och 
1711. — Bland gårdar inom socknen 
märkas säterierna Dala, Häggetorp och 
Wallstorp. — Adress : Sköfde. 

Dala. Två mantal säteri uti Dala 
socken och Gudhems härad af Skara- 
borgs län, med underlydande 13 hem- 
man rå och rör samt 3 frälsehemman 
i Borgunda socken, är en gammal gård, 
bland hvars egare nämnas riksamiralen 
Carl Carlsson Gyllenhjelra 1636, öfver- 
sten och landshöfdingen baron Ribbing, 
på 164 0-talet; fru Anna Bonde, på 
1660-talet; häradshöfding J. von Hoff- 
dahl, på 1690-talet; fru Gyllenstjerna, 
år 1706; friherrinnan Gustava Fleming 
omkring år 17 22 (hon fick d. 10 April 
detta år Kamraar-koUegii resolution på 
patronatsrätten i socknen); hr B. Horn, 
1726; kommersrådet Seb. Thara, på 
1730-talet; hans son, P. Tham, på 1740- 
talet; dennes son, öfver-intendentea Per 



l^i- 



70 



Dalaborg^. 



Dalarne. 



Tbam, f 1820. Godset egdes 1831 
af enkefru Ch. Treffeuberg, född Tham, 
och beboddes af hennes måg, majoren 
L. G. Silfversvärd. Nu eges godset af 
löjtnant G. N. G. Silfversvärd. — På 
gården har fordom stått ett stenhus, 
hvilket ansågs vara uppbygdt af någon 
af Folkungaslägten; huset var 24 fot 
långt och i öfversta våningen försedt 
med styckegluggar; det nedtogs på 
1740-talet, dä det nu stående huset 
uppfördes. En till säteriet hörande 
vacker och väl vårdad, inhägnad skogs- 
trakt kallas Djurgården, och hafva i 
början af 1700-talet rådjur funnits der- 
städes. — Egareu af Dala utöfvar se- 
dan 1715 patronatsrätten i Dala för- 
samling af den orsak, att församlingens 
kyrka ligger på säteriets område. 

Dalaborg. Fordom slott på Dal, an- 
lagdt vid Dalbergs-åns utlopp på en 
klippa vid Wenerns strand, af herti- j 
garne Erik och Waldemar. Slottet låg i 
på det nuvarande hemmanet Slottsbac- 
kens mark och oragafs på tre sidor af j 
vatten samt skyddades på landsidan af | 
en omkring 10 alnar bred, djup för- I 
sänkning i berget. Från Dalaborg ut- i 
färdade marsk Erik Kettilsson Puke, j 
som sedan förde drottning Margarethas I 
här i slaget vid Falköping mot konung j 
Albrecht och besegrade denne, månda- \ 
gen efter Palmsöndag 1388 en skrifvelse, i 
hvari han gaf sitt saratycke till Mar- \ 
garethas val till drottning i Sverige. I 
Under Engelbrechts frihetskrig inneha- I 
des slottet af en Dansk fogde, Paine ! 
Jönsson, och blef (sannolikt i Septem- I 
ber) 14 34 angripet af Engelbrechts fält- 
höfdiug Peder Ulfsson. Belägringen 
hade räckt i tre dagar, under hvilka \ 
man anlagt bröstvärn och satt eld på 
slottet, då Paine måste gifva sig. Hans j 
lif kunde med möda räddas af Peder 
Ulfsson, och med lifvet ensamt kom 
han undan. Slottet nedbröts, sedan 
det stått i 130 år. Efter grundmurar- 
na synas blott obetydliga spår. 

Dalarne. Landskap i Svealand, be- 
läget mellan 59° 50' och 62" 14' n. 
br. samt 29 •> 42' och 34 « 20' östl. 1., 
har på en areal af 288 qvadratmil 
158,755 invånare. Landskapet, hvilket 



i norr omgifves af Herjeådalen, i öster 
af Gefleborgs län, i söder af Westman- 
land, i sydvest och vester af "Wärin- 
land och Norge, kan, såsom äfven nam- 
net gifver vid handen, rättast betraktas 
som en stor dalbotten, i hvilken Dals- 
elfven och dennas grenar beteckna de 
lägsta punkterna. Landskapets vestra 
gräns, Fjällryggen, sänker sig här be- 
tydligt, och söder om Svuckustöt (5,922 
Sv. fot) finner man icke något fjäll, 
som uppstiger till 4,000 fots höjd. 
Dalarnes södra gräns utgöres af den 
ås, som under namnet Almebergen från 
Herafjället vid Transtrand fortsattes i 
sydöstlig rigtning inåt Sverige. Pro- 
vinsen har imellertid ansenlig höjd öf- 
ver hafvet; vid Norska gränsen anta- 
ges denna till 2,5 00 fot, — derutöfver 
resa sig fjällbergen ansenligt, t. ex. 
Städjan till 3,261, Svuchi till 5,922; 
— men landet sänker sig imellertid 
betydligt både åt öster och söder, så 
att t. ex. sjön Eunn nära Falun har 
blott 439 fots höjd. »Landet är ber- 
gigt och, företrädesvis i de intill fjäl- 
len närmare delarna, uppfyldt med san- 
diga, steniga höjder, med ringa, sen- 
växt skog samt derimellan vidsträckta, 
sumpiga och ofruktbara myrtrakter, af 
hvilka en stor del icke förtjenar att 
odlas eller icke kan det af ortens fat- 
tiga befolkning i anseende tili kostna- 
den för vattnets afledande.» Provinsens 
allmänna berggrund är gneiss, likasom 
öfver allt i Sverige, och jordmånen följ- 
aktligen mindre bördig. Den bäst lot- 
tade trakten är den kring sjön Siljan, 
der en Silurisk formation aflagrat sig 
nästan i en halfcirkelbåge norr omkring 
sjön och i nordvest hvilar mot en lika- 
ledes sannolikt Silurisk sandstensforma- 
tion, den största och vidsträcktaste i 
Sverige, som likväl ingalunda förbättrar 
bördigheten, snarare försämrar densam- 
ma. Närmare fjällen (i Transtrand, 
Idre, Yeujau) finnes sandsten, som möj- 
ligtvis tillhör den formation, hvilken af 
de Engelska geologerna kallas Devouisk. 
Nedra delen af Dalelfvens dal består i 
allmänhet af gneiss och granit med 
mycken rikedom på malmer, koppar 
(vid Falun i glimmerskiffer), jern, äfven 
silfver; öfre delen består af yngre berg- 
arter, hufvudsakligast i Siljans bassin. 



Dalarne. 



Dalarne. 



71 



samt af platoniska bergarter, felsitpor- 
phyr (i Elfdal, Mora, Transtrand, Sär- 
na, Idre, m. fl. socknar), dioritporphyr 
(Gopsh åsberget i Mora socken), grön- 
sten, phonolith (vid Elfdals porphyrverk 
förekommande som rullsten och der kal- 
lad serpentin) ra. ra. — Landets klimat 
beror af dess större eller mindre höjd 
öfver hafvet, närheten till fjällen samt 
däldernas öppna eller sammanträngda 
belägenhet, tillika med flera andra i 
detta fall inverkande omständigheter. 
Vestra och nordvestra delarne hafva ett 
hårdt klimat; i Oster-Dalarne äro der- 
emot både klimat och växtlighet af mer 
sydlig natur; men nästan öfver allt 
träfi"ar man natursköna trakter och här- 
liga utsigter. Främst i detta hänseen- 
de står sannolikt sjön Siljan med sin 
bördiga Sollerö och »Dalarnes Arkadien», 
Eättvik, på sin nordöstliga strand. Ty- 
sken Schubert yttrar i berättelsen om 
sin Dalresa, att han vid Siljan trodde 
sig förflyttad till Lemansjöns stränder. 
Genom de större dalbildningarna 
fördelas provinsen i fyra hufvuddelar: 
Öster- och Vester-Balarne, omkring Dal- 
elfvens bägge grenar, hvilka hufvud- 
delar inom provinsen egentligen kallas 
»Dalorten» och deras invånare »Dalfolk», 
hvarjemte »Finnar» bo i de så kallade 
»Finnmarkerna»; — vidare Öster-Bergs- 
lagen, det fordna Jernbäraland, omkring 
Dalelfven efter bägge grenarnas för- 
ening, samt slutligen Vester-Bergslagen, 
sydvestra delen, hvars vattendrag gen- 
om sjön Barken ledas ned i Mälaren. 
— Bland provinsens berg hafva vi re- 
dan omnämt gränsfjället, på hvilket 
märkas Svuckustöt, Herjehågna och Fu- 
lufjäll; från Svucku utgår Wmgsjögu- 
eten och bildar provinsens gräns mot 
Herjeådalen och Helsingland, hvarjemte 
det redan anförda Almeberget likaledes 
utgår sydostut från det i Transtrands 
socken belägna och brynstens-skifferbrott 
innehållande Hemfjället. Inne i landet 
ligga Städjan (3,904 Sv. fot), Amsbergs- 
klack, Bispbergsklack m. fl. — Vigti- 
gast bland provinsens vattendrag är 
Dalelfven (se denna artikel), bildad af 
två rotgrenar. Öster- och Vester-Dal- 
elfven, som förena sig vid Djursrao i 
Gagnefs socken och förenade bilda den 
praktfulla flod, hvilken med namnet 



Dalelfven under ett lopp af 18 mil 
vidgar sig till ansenlig bredd, slutligen 
till stora sjöar, kallade fjärdar (Fernebo- 
och Hedsunda-fjärdarna) och ändtligen 
en mil före sitt utlopp i hafvet bildar 
det storartade fallet vid Elfkarleby. Af 
de till Dalelfvens system hörande sjö- 
arna nämna vi här, utom den 6 mil 
långa och 3 mil breda Siljan, som in- 
nesluter den täcka Sollerön och omgif- 
ves af de ryktbara socknarna Mora, 
Leksand och Rättvik, äfven sjön Runn, 
vid hvilken Falu stad är belägen, och 
som upptager vattnen från sjöarna Lju- 
garen i vester samt Åmungen och Bal- 
ungen i öster, hvilka förena sig i Svärd- 
sjön, derefter bilda sjön Toften och se- 
dan falla ut i Runn. En annan biflod 
till Dalelfven är Ve7ijan-ån, Inom Da- 
larne ligga äfven källorna till Kolbäcks- 
ån, sjöarna Wessman, Barken, en del 
af Aspen, m. fl., likasom källorna till 
åtskilliga bland Klarelfvens tillflöden. 

Provinsens talrika malmtrakter ligga 
alla i söder från Siljan; norr om Dal- 
elfven ligga imellertid de flesta koppar- 
malmfälten, hvaremot söder om elfven 
för det mesta jernmalm förekommer. 
Bland kopparraalmfälten märkas Stora 
Kopparbergs malmfält vid Falun, Insjö 
kopparverk i Ahls socken, Löfås silfver- 
och kopparmalmfält. Svartviks malmfält 
i Svärdsjö socken, Garpenbergs koppar- 
malmsgångar och Bläsinge malmfält; 
hit höra vidare Östra Silfberget samt 
talrika smärre malmfält mot gränsen 
af Norbergs socken i Westraanland. 
Bland jernmalmfälten märkas: Grangär- 
des jernmalrastrakt, Kärrgrufvan och 
Siksjöberget i Norrberkes socken samt 
Vestru Silfbergets malratrakt. I Säters 
socken ligger Bispberget. Kalk före- 
kommer på flera ställen inom länet, 
och af dess sandsten förfärdigas goda 
qvarn- och slipstenar. Af bly har pro- 
vinsen föga och derjemte något zink, 
hvilken dock icke brytes. 

Dalarues invånare äro i allmänhet 
kraftfulla, manliga, förnöjsamma, idoga 
och sparsamma, derjemte ärliga, pålit- 
liga, stolta och sjelfständiga; dock rå- 
der i särskilda delar af landet mycken 
olikhet hos befolkningen. Öster- och 
Vester-Bergslagen äro befolkade med 
inflyttare från Folkländerna, hvilka lik- 



72 



Dalarne« 



Dalarne. 



na dessas invånare; det egentliga Dal- 
folket har ett eget språk, sona tydligen 
härstammar från Isländskan och har 
mycken Jikhet med Låg-Skottskan; men 
Öster-Dalkarlen är mer allvarsam och 
»tung på foten», Vester-Dalkarlen der- 
emot mer gladlynt och »lätt på foten» 
samt till sina seder icke olik Norrman- 
nen. Folklynnet är imellertid olika icke 
blott i landets särskilda större afdel- 
ningar, utan äfven i de särskilda sock- 
narna. Så brukar man t. ex. säga, att 
Mora -karlarne äro sturska, Rättviks- 
karlarne enfaldiga, Svärdsjö-karlarne be- 
skedliga, Gagnefs-boerna lata, Leksands- 
boerna flitiga, Vesterdals-karlarne lifliga 
o. s. v. I afseeude på seder och va- 
nor råder mycken olikhet icke allenast 
mellan socknarna, utan mellan byarna 
i samma socken, och alla dessa olikhe- 
ter bibehållas med omsorg. Det kan 
med all rätt om Dalkarlarne sägas, att 
deras lands natur på dem tryckt sia 
stg.mpel och gjort dem till hvad de 
mångfaldiga gånger visat sig vara, fria 
och sjelfständiga, viljekraftiga och dug- 
tiga, med ett ord »till män för sig». 
Det förtjenar anmärkas, att qvinnornas 
antal, i synnerhet de äldres, ansenligt 
öfverstiger karlarnes. Att en stor del 
af befolkningen årligen utvandrar för 
att söka arbete (det så kallade »herr- 
arbetet») är bekant, och torde dessa ut- 
vandringar bafva i någon mån bidra- 
git till att försämra befolkningens cha- 
rakter. Detta utvandringsarbete utgör 
imellertid en nödvändig och allmänt 
anlitad binäring. — Till provinsens 
hufvudiiäringar liörer företrädesvis jord- 
bruket, DU ausenligen utvidgadt och på 
flera ställen idkadt efter nyare och 
bättre methoder. Hafra är länets huf- 
vudsäde, och odlingen af rotfrukter, i 
synnerhet af potates, har tilltagit med 
hvarje år. Trädgårdsväxter odlas föga, 
och planteringen af ädlare fruktträd 
hör till sällsyntheter. Lin och hampa 
odlas så mycket, att de motsvara be- 
hofvet; humle finnes i allmänhet föga, 
ehuru några trakter hafva så mycket 
deraf, att de kunna afsätta humle till 
andra orter. — Spanumåls-afkasmingen 
har genom åkerbrukets förbättring och 
utvidgande genom odlingar blilvit an- 
senligt tillökad; dock måste en tionde- 



del af hvad inom provinsen förbrukas, 
årligen hemtas från andra orter. Föl- 
jande tablå meddelar en öfversigt af 
utsädet och skörden 1855: 



Utsäde: Hvete . . 


470 


tunnor. 


Eåg . . . 


11,700 


» 


Korn . . 


7,300 


» 


Hafra . . 


36,800 


» 


Blandsäd 


16,900 


» 


Ärter . . 


858 


» 


Potates . 


22,400 


» 


Skörd: Hvete . . 


2,880 


tunnor 


Eåg . . . 


70,200 


» 


Korn . . 


36,500 


» 


Hafra . . 


165,600 


M 


Blandsäd 


76,050 


» 


Ärter . . 


3,400 


» 


Potates . 


134,400 


» 



Provinsen har sedan 1856 en landt- 
bruksskola på Wassbo, 1 mil från Fa- 
lun. — Boskapsskötseln befinnes i all- 
mänhet på en ganska låg ståndpunkt, 
hufvudsakligen genom bristen på till- 
räckliga och närande betesmarker samt 
på foder för kreaturens vinterfodring. 
En förändring i detta förhållande lärer 
icke heller vara att vänta, så framt 
icke de skogar, som icke äro odlings- 
bara, bli upplåtna till betesmarker, och 
så framt icke vinterutfodringen kommer 
att hemtas från den plogbara jorden, 
hvilket skulle vara enda medlet att öf- 
vervinna de hinder, som ställa sig i 
vägen för boskapsskötselns utveckling. 
Sommartiden drifves boskapen till de 
s. k. »fäbodevallarna», vid hvilka en 
stor del af befolkningen då uppehåller 
sig, och som äro provinsens bästa be- 
tesmarker. Provinsen hade 185 5 inal- 
les 13,900 hästar, 2,400 oxar, 52,500 
kor, 15,900 stycken ungnöt, 93,000 
får, 12,700 svin och 39,500 getter. — 
Skogarne äro ännu tillräckliga för alla 
ortens behof, men förödas i allmänhet 
obetänksamt, i synnerhet der tillfällen 
till afsättning af skogsprodukter under- 
lätta misshushållningen. I några sock- 
nar är behofvet att köpa skogsefi"ekter 
redan ganska känbart, och om icke 
detta behof snart skall utvidgas äfven 
till andra delar af provinsen, måste 
snart en ny lagstiftning för skogarnas 



Dalarne. 

vård verksamt mellankomma. Det van- 
ligaste skogsträdet är tallen ; granen 
förekommer blott på den bättre jorden, 
mer aflägset från de grusiga höjderna 
och de sandiga flodstränderna. Det all- 
männaste löfträdet är björk; grå-al och 
sälg förekomma i provinsens öfre, asp 
i dess nedra delar, och rönn växer äf- 
ven allmänt i vissa trakter. Det öfliga 
byggnads- och stängselsättet anlitar sko- 
gen hårdt; bränntorf begagnas högst 
obetydligt. — En af länets vigtigaste 
näringar är bergsbruket, som afser till- 
godogörandet af både koppar-, silfver- 
och jernmalm. Inom länet tillverkades 
1856 inalles 5,192 sk'tb koppar af malm 
från Stora Kopparbergs, Tomtebo och 
Garpenbergs grufvor, deraf 4,447 sk'bt 
ensamt vid Kopparberget, det öfriga 
vid Löfåsen, Korsnäs, Berggården, Smed- 
stugan, Såghyttan och Garpenberg. 
Silfvertillverkningen vid Gustaf IILs Silf- 
ververk i Falun uppgick samma år till 
463 lödiga marker, och ur 136 grufvor 
brötos derjemte 508,747 sk"tE tackjerns- 
vigt jernmalm, af hvilken vid 51 mas- 
ugnar tillverkades 212,709 sk'S tackjern 
och vid 130 härdar smiddes 121,480 
skS stångjern. (Under bergsåret 1857 
tillverkades 5,379 sk^tE koppar, 595 
marker silfver, 71 ort 99 korn guld 
(vid Gustaf IILs Silfververk); 475,110 
sk'tE jernmalm brötos i provinsens gruf- 
vor, vid dess 54 masugnar tillverkades 
206,306 sk-tb tackjern, och vid 183 
härdar smiddes 125,027 skS stångjern). 
Den vigtigaste bland länets kopparham- 
rar är Avesta. Sedan 1851 bearbetas 
tvänne skärpningar på nickelmalm inom 
Leksands och Stora Tuna socknar, och 
deraf tillverkades 1856 vid Sågmyra i 
Bjursås socken 155 skS nickelspeis 
(18 57: ingen uppgift). Af andra fabri- 
ker hade provinsen 1855 ett glasbruk, 
1 pappersbruk (Grycksbo), 15 tegelbruk, 
3 svafvelbruk, 3 krutbruk, 1 rödfärgs- 
verk, 8 kalkugnar, o. s. v. Binäringar 
äro: koluing, malmbrytning, ved- och 
virkeshuggning, forsling af brukseffek- 
ter och varor, arbete vid El/dals por- 
phyrverk, h vilket dock är af ringa in- 
flytande, och utvandringarne på »herr- 
arbete». Dal-allmogens händighet be- 
visas genom laggkärls- och väggurstill- 
verkuingen i Mora, förfärdigandet af 
II. 



Dalarne» 



73 



plogar och liar i Hedemora socken, lin- 
spånads-tillverkningarna i Svärdsjö, Tu- 
na och Gagnef, slipstens-tillverkningen 
i Orsa, o. s. v. Spänads- och väfnads- 
slöjden samt linodlingen uppmuntras 
dels genom premier af allmänna medel, 
dels med årliga räntan af en år 1838 
för sådant ändamål skänkt fond af 
2,300 rdr bko. Handel på landet id- 
kas i nästan alla socknar, som ligga 
vid föreskrifvet afstånd från stad. — 
Bland de sednast öppnade vägkommu- 
nikationerna inom provinsen bör upp- 
märksamhet egnas åt väg-anläggningen 
mellan Elfdalen och Särna samt mellan 
Leksands och Tuna socknar genom So- 
phia Magdalena socken, men företrä- 
desvis åt jernvägen mellan Falun och 
Gefle, som, af staten understödd med 
låneanslag, nu är färdig till Korsnäs 
och har den märkvärdigheten att vara 
den första Svenska jernväg, på hvilkea 
trupper blifvit transporterade, hvilket 
skedde i April 185 9, då en truppstyr- 
ka på denna väg gick från Korsnäs till 
Gefle. Af kanal-anläggningar inom pro- 
vinsen märkas Srömsholms - Kanal (se 
denna art.) samt Gagnefs- eller Gråda- 
Kanal, mellan Gagnef och Leksand, 
börjad 1824. 

Provinsen Dalarne utgör i admini- 
strativt hänseende ett län, kalladt Stora 
Kopparbergs län, hvilket, bestående af 
7 fögderier och 4 domsagor, innefattar 
1,830 hela hemman och 846 lägenhe- 
ter, verk och inrättningar, alltsammans 
uppskattadt till 14,128,599 rdr banko 
och i statsbidrag erläggande 680,808 
rdr samma mynt. Länet har 3 städer, 
Falun, Hedemora och Säter, hvilka, 
med dertill hörande 16 mantal, äro 
uppskattade till 1,156,081 rdr bko och 
i statsbidrag erlägga 125,487 rdr bko. 
Fordora hade hemmansklyfningen i Da- 
larne gått så långt, att de små och 
spridda jordlotterna omöjligen kunde 
ändamålsenligt häfdas, och derföre bör- 
jade inom detta län 1802 storskiftes- 
delningen, hvilken sedan oafbrutet fort- 
gått samt till 1855.år3 slut kostat sta- 
ten allena 573,396 rdr bko, hvaremot 
jordegarne till skiftesförrättningarna bi- 
dragit blott med dagsverken, hvilka 
dock för de hittills skiftade socknarna 
kunna uppskattas till ett värde af 

10 



^<-:^ 



74 



Dalarae. 



Dalarne* 



400,000 rdr bko. — För undervisnin- 
gen finnes iuora länet ett högre ele- 
mentarläroverk i Falun och lägre läro- 
verk i de öfriga städerna; i alla sock- 
nar finnas nu mer folkskolor, och un- 
dervisnings-anstalter för tillverkning af 
åkerbruksredskap samt snickare- och 
smides- arbeten finnas i Bjursås och 
Sundbonis socknar. Af största vigt är 
praktiska Bergsskolan i Falun, som i 
årligt anslag, dels af staten, dels af 
bruks-societeten, uppbär 11,500 rdr bko. 
— För helsovården i. länet äro 3 pro- 
vincial- läkare . anställda, stationerade i 
Falun, Hedemora och Nås. Derjerate 
finnes en extra-provincial-läkare i Rätt- 
viks socken, och på Smedjebacken bor 
en af enskilde aflönad distriktläkare. 
Länet har i Falun sitt lasarett och 
kurhus med särskild läkare, och i sam- 
ma stad har länets djurläkare äfven 
sin bostad. I Vestra Bergslagen och 
i Hederaora finnas likaledes djurläkare, 
dock icke aflönade af staten. — Fat- 
tigvården ombesörjes enligt Kongl. För- 
ordningen af den 13 Juli 1853, och 
uppgår fattigförsörjningen på landet till 
en summa af 33,7:21, i städerna till 
en summa af 9,492 rdr bko. Genom 
framlidne ärkebiskop J. O. Wallius för- 
anstaltande samlades 1838 för tjugotvå 
af länets socknar eller dem, som äro 
mest blottställda för missväxt, en nöd- 
hjelpskassa, som vid slutet af år 185 5 
hade eu behållning af 28,000 rdr bko, 
och samma kassas direktion förvaltar 
derjerate en till understöd för vissa fat- 
tiga i Leksands, Rättviks och Mora 
socknar af enkefru M. L. Svensson i 
Jönköping skänkt fond, som 185 5 hade 
eu behållning af 13,000 rdr bko. En 
annan fond, som samma år hade en 
behållning af 2,464 rdr banko, har af 
Fruntimmers-föreningen i Uppsala blif- 
vit skänkt till anskaffande af rudiraa- 
terier för spanad och dylikt åt behöf- 
vande inom de ofvannämda 22 sock- 
narna, och härtill kommer en fond af 
5,000 rdr bko, insamlad i Skåne 1813 
till Dalortens understöd genom befräm- 
jande af rågsäde derstädes. — Utom 
Stora Kopparbergs läns sparbank, som 
1853 hade en behållning af 26,647 rdr 
bko, bar länet en sparbank i Falu stad 
roed en insatt summa af 165,479 och 



en hjelpfond af 17,510 rdr bko, samt 
en dylik i Husby socken, inrättad re- 
dan 1837, hvari 22,152 rdr bko voro 
insatta vid 1855 års slut. I Falun 
befinnes derjemte Stora Kopparbergs 
Läns och Bergslags enskilda Bank, in- 
rättad 1835, samt länets Brandstods- 
bolag till försäkring af åbyggnad och 
lösegendom, hvars ansvarighetsbelopp 
1855 uppgick till 28,782,580 rdr rmt. 
— A Smedjebacken i Norrberkes soc- 
ken befinnes den s. k. Hagstedtska ar- 
betsinrättningen, hvars tillgångar 1855 
uppgingo till 137,372 rdr rmt, och på 
hvars bekostnad 22 värnlösa barn upp- 
fostrades hos välkända arbetarefamiljer, 
hvarjemte omkring 20 ålderstigna eller 
eljest mindre arbetsföra personer vid 
inrättningen hade bostad och underhåll. 

Utom de ofvannämda 3 städerna 
har länet en köping. Smedjebacken, be- 
lägen i Norrberkes socken vid sjön 
Norra Barken, och vid södra ändan af 
Södra Barken ligger en mindre köping, 
Wiky med postkontor. Länet lyder i 
juridiskt hänseende under Kongl. Svea 
Hofrätt, i ekklesiastikt under Westerås 
stift och består af 7 prosterier med 37 
socknar, 1 annex och 18 kapellslag. 
Med undantag af Stora Kopparbergs 
grufva, tillhör länet 4:de Bergraästar- 
distriktet. Af dess 1,405 rotar tillhöra 
1,200 Kongl. Dalregiraentet, 205 Kgl. 
Westmaulands regimente. — Af länets 
hemman äro 1 '/j frälsesäteri, 10 frälse, 
118 bergsfrälse, 16 krono och 1,599 
kronoskatte. 

Provinsen Dalarne kallades fordom 
Jernbäraland, hvarmed likväl blott för- 
stods nuvarande Öster-Bergslagen. Det 
öfriga var då en vild skog. Huruvida 
Dalarne i fordna tider haft sina egna 
fylkeskouungar, är obevist (Messenius 
nämner som sådana »Drotte Dimar» och 
»Gudröd, konung öster till Söderskog, 
Norder i Dalarne»); men det har varit 
ett eget hundari, haft sin särskilda Dale- 
lag och varit ett särskildt lagraansdö- 
me, tilldess Nils Ambjörnsson Sparre 
1351 blef lagman öfver både Vestman- 
land och Dalarne. Den äldsta hand- 
ling, hvari namnet Dalarne förekom- 
mer, är påfliga legaten Wilhelms af 
Sabina öppna bref af d. 1 Mars 1248, 
om biskopens rättighet till gästning, 



■lalarne» 



Dalarne. 



75 



hvari Vester-Dalarae särskildt nämnas. 
Uti det egentliga Svea Eike är Dalar- 
ne det sist bebyggda och befolkade 
landskapet, och att större delen deraf 
är nytt land, synes deraf, att ättehö- 
garne icke gå högre upp än i Tuna 
och vid Thorsångs kyrka. Bland de 
få minnen efter den af Svearne undan- 
trängda gamla befolkningen, som träf- 
fas i Dalarne, räknas de s. k. »Lapp- 
grafvarne», små gräsbevuxna jordgraf- 
var, som träffas nära sjön H insen i 
Svärdsjö och Sundborns socknar samt 
i Nås församling af Vester- Dalarne. 
När Olof den Helige färdades genom 
landet 1030 och konung Sverre 1177, 
var norra delen deraf nästan vildmark 
och djup skog. I södra delen af lan- 
det lät Erik den Helige predika chri- 
stendoraen genom den Hel. David re- 
dan omkring 1160. Konung Albrecht 
pantsatte hälften af Dalarue och hälf- 
ten af Kopparberget och Jernbergen till 
grefvc Henrik af Holstein, ifrån hvil- 
ken Bo Jonsson Grip inlöste dera. Ar 
1396 fick drottning Margaretha Dalar- 
ne till lifgeding. Sedan uppträda Dal- 
karlarne uti historien som Sveriges be- 
friare med Engelbrecht och Sturarne 
samt Gustaf Wasa, mot hvilken de 
framdeles tillställde åtskilliga uppror, 



bland h vilka Daljunkarens eller falska 
Sturens 15 27 var det svåraste. Under 
tvisterna mellan Sigismund och Carl 
voro Dalkarlarne hertig Carls trogna 
anhängare och behandlade med grym- 
het dem, hvilka ansågos såsom hans 
fiender (det . beryktade Nä/tåget t. ex., 
se Stora Tima). Om det beryktade 
trolldomsväsendet i Dalarne under Carl 
XI:s tid hafva vi redan meddelat det 
vigtigaste under artikeln Blåkulla. Si- 
sta gången Dalkarlarne uppträda såsom 
upprorsmän var 1743, då de gingo till 
Stockholm, för att åstadkomma ändring 
i thronföljden, men i hufvudstaden blef- 
vo så allvarsamt mottagna, att de nöd- 
gades falla till föga och utlemua sina 
uppviglare att straffas. Dessa uppvig- 
lare och anförare voro riksdagsmannen 
Per Andersson från Mora, major Wran- 
gel och bruksbokhållaren Schedin (se 
vidare Falun). Huru Dalkarlarne på 
Gustaf 111:8 uppmaning 17 88 voro be- 
redvilliga att deltaga i hans och rikets 
räddning, är bekant genom historien. 
— Med de uti Sveriges historia min- 
nesvärda orter, som till stort antal fin- 
nas i Dalarne, t. ex. Ornäs, Rankhyt- 
tan, Isala, Marnas, Mora o. s. v., skola 
vi framdeles göra bekantskap på veder- 
börliga ställen. 



Provinsen Dalarne eller Stora Kopparbergs Län indelas på följande sätt; 



Administrativ och Juridisk Indelning. 



Ekklesiastik Indelning. 



Domsagor. Härader och Tingsl 



Socknar. 



Prosterier. 



Socknar. 



Öster- 
Dalarnes 
Dom- 
saga. 



Gagnefs sockens 
tingslag; tingställe _ 
vid Komtillmåtta 
gästgifvargård. 



Leksands, Åhls 
och Bjursås tings- 
lag ^ tingst. Lek-' 
sands Noret. 



Gagnef och 
Mockfjärds ka- 
pell. 



Leksand, Dju- 
ra kapell, Bjurs- 
ås och Åbl. 



Lek- 
sands. 



Leksand med Djura 
kapell; Gagnef med 
Mockfjärds kapell ; 
Ahl; Bjursås. 



76 



Dalarne* 



Dalarne* 



AdmiDistrativ och Juridisk Indelning. 



Ekklesiastik Indelning. 



Domsagor. 



Härader och Tingslag. 



Socknar. 



Prosterier. 



Socknar. 



Öster- 
Dalarnes 
Dom- 
saga. 



Stora 

Tuua, 

Gustafs 

och 

Säters 
tingslags 

Dom- 



Mora , Sophia 
Magdal. och Wen- 
jans tingslag; ting- 
ställe: Mora Strand. 



Rättviks och Oh- 
re tingslag; med 
tingst. Lerdahl i 
Rättvik. 



Orsa sockens 
tingslag; tingst. i. 
Orsa by. 



Elfdals och Sär- 
na tingslag; tingst.. 
i Elfdals kyrkby. 



Stora Tuna och 
Gustafs socknars 
tingslag; tingst. i 
Stora Tuna socken- 
stuga. 



Säthers sockens 
tingslag; tingställe 
i Säthers socken- 
stuga. 



{en del af Loos 
socken, med 4 57 
invan.; det öf- 
riga, med 630 
invånare, tillhör 
Gefleborgs län), 
Mora, Wåmhus 
kapell, Wenjan, 
Sophia Magdal. 
eller Sollerön. 



Obre, Rätt- 
vik, Boda kapell. 



(en del af Loos), 
Orsa, Skuttunge 
kapell. 



Särna med I- 
dre kapell, Elf- 
dalen med E- 
vertsbergs ka- 
pell. 



Stora Tuna 
med Amsbergs 
och Silfbergs ka- 
peller, '/^g af 
Aspeboda, Gu- 
stafs, af Gran- 
gärde 7 '/, man- 
tal med 625 in- 
vånare. 



Säthers lands- 
församling. 



Mora. 



Rättviks. 



Stora 
Tuna. 



Vester- 
Dals. 



Mora med Wåm- 
hus kapell; Elfdalen 
med Evertsbergs ka- 
>pell; Sophia Magda- 
lena eller Sollerön; 
Wenjan; Särna med 
Idre kapell. 



Rättvik med Boda 

kapell; Orsa med 

'Skuttunge kapell; 

Obre. 



Stora Tuna med 
Amsbergs och Silf- 
bergs kapeller; Stora 
Schedvi; Svärdsjö med 
Enviks kapell och 
Svartnäs bruksförsam- 
ling; Falu stad och 
Stora Kopparbergs 
församling; Säthers 
stads- och landsför- 
saral,; Thorsång med 
Aspeboda; Wika med 
Hosjö eller Sandviks 
kapell; Gustafs; Sund- 
born med Korsa bruks- 
kyrka. 



Nås; Järna; Äp- 
pelbo; Lima med 
Transtrand; Malung 
med Ytter- Malungs 
och Öje kapeller ; 
Flöda. 



Dalarne. 



Ualarne. 



77 



Administrativ och Juridisk Indelning;. 



Ekklesiastik Indelning. 



Domsagor. 



Härader och Tingslag. 



Socknar. 



Prosterier. 



Socknar. 



Vester- 
Bergsla- 
gens och 

Vester- 

Dalarnes 

Dom- 



Stora 
Koppar- 
bergs 
och 
Näsgårds< 
fögde- 
riers 
Dom- 



Malungs m. &. 
socknars tingslag; 
tingst. i Öfver-Mal- 
ungs sockenstuga. 



Nås m. fl. sock- 
nars tinglag; ting- 
ställe i Nås. 



Grangärdes soc- 
kens tingslag; ting- 
ställe i Grangärdes 
kyrkby. 



Norrbärkes soc 
kens tingslag; ting' . 
ställe i sockenstu-j 



Söderbärkes soc- 
kens tingslag; ting- 
ställe i sockenstu- 
gan. 



Stora Schedvi 
sockens tingslag; 
tingställe i socken-' 
stugan. 



Thorsångs soc- 
kens tingsl.; tingst.- 
i sockenstugan. 



Wika sockens 
tingsl. samt Hosjö 
och Knifva Bergs- 
lag; tingst. i Wika 
sockenstuga. 



Lima, Tran- 
strand, Öfver- 
Malung med Yt- 
ler-Malungs och 
Öjekapeller, Äp- 
pelbo. 



Järna, Nås, 
Flöda, Säfsnäs. 



Graugärde 
^större delen ra. 
6,327 invånare), 
Ludvika kapell. 



Norrbärke. 



Söderbärke, 
Malingsbo ka- 



pell. 



Stora Schedvi. 



Thorsäng. 



Wika, Hosjö 
eller Sandviks 
kapell. 



Norr- 
bärkes. 



Hede- 
mora. 



Norrbärke; Söder- 
bärke med Malingsbo 
brukskapell; Grangär- 
de med Ludvika ka- 
pell j Säfsnäs. 



Hedemora stads- 
och landsförsaml. med 
Norns bruk ; Husby 
,med Stjernsund; Fol- 
kärna; By; Garpen- 
berg; Grytnäs och A- 
vesta. 



Fögderier. 

Kopparbergs fögderi: 
Stora Schedvi, Thorsångs, Wika, 
Stora Kopparbergs, Aspeboda, 



78 



llalarne. 



Dalarö. 



Administrativ och Juridisk Indelning. 



Domsagor. 



Härader och. Tingslag. ! Socknar. 



Fögderier. 



Stora 
Koppar- 
bergs 
och 

Näsgärds 
fögde- 
riers 
Dom- 
saga. 



Stora Koppar- ' 
bergs och Aspebo- 
da soclinars tings- 
lag; tingställe i Fa- 
lun (gästgifvargår- 
den.) 



Svärdsjö sockens I 
tingslag; tingst. i ' 
sockenstugan. 



Sundhorns soc-^ 
kens tingsl. ; ting- [ 



ställe i sock 
san. 



ienstu- f 

härad \ 
tingst. \ 



Folkärna 
och socken; 
i Folkärna socken, 
Lund. 



Hedemora soc-\ 
kens tingsl.; tingst. I 
i Hedemora soc- ( 
kenstuga. I 



Stora Koppar- 
berg, större de- 
len af Aspeboda 
(1 6 mantal med 
930 invånare.) 



Svärdsjö, Svart- 
nas, Enviks ka- 
pell, '/g4:del af 
Sundborn. 



Sundborn ^V64- 



By, Garpeu- 
berg, Folkärna, 
Grytnäs, Avesta. 



Svärdsjö och Sundborns sock- 
nars tinglag, med 17,279 in- 
vånare. 

Näsgårds Imis fögderi: 
Folkare härad, Hedemora och 
Husby socknars tingslag, med 
22,411 invånare. 

Sätkers läns fögderi: 
Gagnefs, Stora Tuua, Gustafs 
och Säthers socknars tings- 
lag, med 21,061 invånare. 

Nedan-Siljans fögderi: 
Leksands, Ahls och Bjursås' 
samt Rättviks och Ohre sock- 
nars tingslag, med 28,465 
invånare. 

Of van-Siljans fögderi: 
Mora , Sophia Magdalena och 
Wenjans, Orsa samt Elfdals 
och Särna secknars tingslag, 
med 21,901 invånare. 



_- , Vester- Bergslagens fögderi: 

e emora Grangärdes och Xorrbärkes sock 
landsrorsamling 



m. Norns bruks- 
församling. 



Husby sockens 1 1 Husby med 
tingslag; tingst. i >' Stjärnsunds 
I Smedby. J | bruksförsaml. 



närs tingslag samt Söderbär- 
kes Bergslag, med 19,725 
invånare. 

Vester-Dals fögderi: 
Malungs och Nås m. fl. sock- 
nars tingslag, med 21,691 
invånare. 



Daiarö. Kapellförsamling i Sotholms 
härad af Stockholms län, bestar af den 
med fasta landet nu sammanhängande 
fordna ön Dalarön och några smärre 
skär, allt bergbuuden mark, blott här 
och der odlad eller odlingsbar å lerjord. 
Socknen består af 3% mantal samt 
hade 1856 blott 583 invånare (1815: 
526, 1840: 601). Socknen, som 1856 
hade fast folkskola med 1 examinerad 
lärare, hvilken undervisade 23 gossar 



och 5 flickor, medan 1 gosse bivistade 
allmänt läroverk, 13 gossar och 28 flic- 
kor undervisades i hemmet, är annex 
till Tyresö patronela pastorat af 3:dje 
klassen i Söder-Törns kontrakt af Streng- 
näs stift och har sedan år 1667 egen 
komminister, hvars syssla är förenad 
med garnisons-predikantstjensten på Da- 
larö Skans. Afståndet från Stockholm 
är 4'/j mil laudvägen, men 10 mil sjö- 
vägen, stora segelleden, ehuru blott 5 



Dalbergfs-å. 

mil för fartyg, som passera Södra Sta- 
ket. — I socknen ligger gården Små 
Dalarö, V2 mantal Irälse, med tillhö- 
rande y^ mantal, utom Yi mantal i 
Tvresö socken, och på denna gårds 
egor ligger tull- och lotsplatsen Da- 
larö, som varit tullplats åtminstone 
från 1630-talet, blef poststation 17 50 
och nu mer äfven är telegraphstation. 
Orten består af ett icke obetydligt an- 
tal bebyggda tomter, dock af inskränkt 
omfång, mest på kala berg, invid en 
djup och säker hamn; här finnes en 
väl anordnad bad-inrättning, och invå- 
narna, som mest bestå af lotsar och 
fiskare, idka sedan gammalt fiske, äf- 
ven i yttre skären, utanför Oruön, till 
ex. vid Hufvudskär, hvars tullplats är 
taxerad under Dalarö. Kyrkan skall 
vara hitflyttad från Hufvudskär och lig- 
ger i en däld vid bafsstrandeu. — På 
en holme '/j mil söderut ligger Da- 
larö-Skans, som beherrskar segelleden 
och består af ett torn med omgifvande 
verk. Skansen, som synes vara af täm- 
ligen hög ålder, omuämnes åtminstone 
1657 och 1675; men redan 1565 om- 
talas stället såsom en bvilostation för 
flottan. En liten garnison af artilleri 
är här förlagd under befäl af en kom- 
mendant. — Adress: Stockholm. 

Dalbergs-å. Större å på Södra Dal, 
bildad af tväune grenar, Örs-ån i norr 
och Frendefors-ån i söder, hvilka för- 
ena sig en mil från Wenern, hvarefter 
ån faller ut i denna sjö uti Sundals 
härad, nära till det fordna fästet Dala- 
borg. Örs-grenen uppkommer i Marsjö 
samt går genom Teåkers-, Kappebo- 
och Ors-sjöarna; Frendefors-åu afleder 
vattnet från sjöarna Långhalmen, Boll- 
ungen, Rädauesjön och Hästefjorden. 
Denna gren har fall vid Lefors, Råda- 
nefors och flera andra ställen; Ors-gre- 
nen vid Bäckefors och vid inloppet i 
Ors-sjön. Efter rotgrenarnas förening 
förekomma smärre fall i Bolstads socken. 

Dalbo-brOD. Så benämnes den bro 
öfver sundet vid Wassbotten, som för- 
enar den till en ö förvandlade landtun- 
ga, på hvilken staden Wenersborg är 
belägen, med provinsen Dal. Med Ve- 
stergötlands fasta land saramaubindes 



Dalby. 



7<l 



ii^r:*: 



samma landtunga dels genom Grop- ' 
br07i, som leder öfver Carls Graf, dels 
genom Rånnumsbro öfver Göta elf. 

Dalboredden. Med detta namn be- 
tecknas några hemman af Svanskogs 
socken och Kila pastorat i Wärmland, 
som höra till Elfsborgs län och Tössbo 
härad på Dal. Dalboredden innehåller 
0:526 qvadratmil och består af 9 '/g för- 
medlade mänt. med 806 invånare. In- 
om densamma ligga delar af sjöarna 
Öfra Kalfven, Orameln, Daisjön, Emne- 
skogs-sjön och Yestra Svan samt 8 så 
kallade kärn. Reddens längd är IV2. 
största bredden Vg mil. Genom Bäck- 
ån, som löper från Eraneskogs-sjön till 
Vestra Svan, skiljes Redden i norra de- 
len från Wärmlauds-sidan af Svanskogs 
socken. En å förenar Dalsjön med Öm- 
melu i gränsen mot Laxarby socken 
och en annan å Ömmelu med Öfra 
Kalfven i gränsen mot Hesselskogs soc- 
ken. Dalboredden har kyrka, gemen- 
sam med Wärmlandsdelen af Svanskogs 
socken; det är en träkyrka, byggd i 
korsform 1733. 

Dalbosjöu. Med namnet Dalbosjöu 
betecknas sydvestra delen af Wenern, 
som från den stora sjön skiljes genom 
Wärmlands Näs, Lurö Skärgård och 
Kållandsö samt håller 8 mil i längd 
och 4 i bredd. Dalbosjön är ansenligt 
grundare än den öfriga Wenern, eller 
blott 12 till 15 famnar, då östra We- 
nerns djup uppgår till 20 eller 30. I 
Dalbosjöu, som"har sitt namn af land- 
skapet Dalj hvars stränder den sköljer, 
utfalla de genom denna provins rin- 
nande vattnen, hvarom se art. Dal. 

Dalby. Socken i Hagunda härad af 
Uppsala län, belägen vid Mälarfjärdar- 
na Ekoln och Oxen, upptager en areal 
af 5,045 tunnland, af hvilka endast 30 
äro sjöar och kärr. Socknen utgöres 
af till största delen jerana, der och 
hvar något bergkulliga bygder vid sjön 
och kring ett i Ekoln utfallande vat- 
tendrag; på norra gränsen är mer berg- 
ländig skogsmark. Rådande jordmånen 
är dels lera, dels svartmylla; hufvud- 
näringen är åkerbruk, hvarjemte något 
fiske idkas. Socknen består af 34^^ 



80 



»alby. 



Dalby. 



förmedlade hemman och beboddes 1840 
af 584, 1856 af 525 invåuare. I för- 
samlingens fasta skola undervisades sist- 
nämda år af en examinerad lärare 24 
gossar och 24 flickor. — Dalby socken 
är annex till Vesteråker och utgör till- 
lika med denna ett patronelt pastorat 
af 3:dje klassen i Hagunda kontrakt 
af ärkestiftet. Innehafvaren af Ham- 
marskogs gård i socknen kallar kapel- 
lan. Dalby namnes 1314 såsom hö- 
rande till Hagund, men 1317 till Ul- 
lerakir; socknen kallades äfven Dalbo, 
och egna kyrkoherdar deri nämnas åren 
1290 och 1460; men efter reformatio- 
nen förekomma blott kaplaner, från år 
1593. Kyrkan, uppförd af gråsten och 
tegel på en bergklippa nära invid Ham- 
marskogsviken, är urgammal och torde 
vara anlagd i konung Inge den Äldres 
tid; hon reparerades 16 59 på bekost- 
nad af riksrådet friherre Knut Posse 
till Hammarskog (f 1664), som hit- 
skänkte predikstol m. m. , och öfver 
hvilken här finnes en minnesvård. I 
kyrkan förvaras den s. k. Hammarskogs- 
boken, hitskänkt år 1690 af friherre 
A. G. Leijonhufvud, då egare till Ham- 
marskog; boken innehåller handlingar, 
som röra kyrkan. — Att socknen är 
gammal bygd, bevisas deraf, att flera 
hemman deri nämnas i en handling från 
1303, och af de talrika runstenar, som 
der förekomma. En sådan är inbyggd 
i sakristians mur, andra förekomma i 
Hollberga äng, vid Wigby ocb "Wigby 
bro samt vid Hässle. -r- Uti socknen 
lefva talrika sägner om Knut Posse, 
upphofsraannen till den s. k. »Wiborg- 
ska Smällen», som i dessa sägner all- 
tid framställes som en stor trollkarl. 
Huruvida han varit egare af socknens 
enda herrgård. Hammar skog, är tvif- 
velaktigt, men den mortel, hvari han, 
enligt sägnen, beredde trollpulvret till 
»Smällen», lär länge hafva varit förva- 
rad på Hammarskog och begagnades 
slutligen till ringklocka derstädes. — 
Adress: Ekolsund och Wijk. 

Dalby. Socken i Torna härad af 
Malmöhus län, 1 mil o. s. o. från Lund, 
har en areal af 5,832 tunnl., af hvilka 
endast 6 äro sjöar och kärr. Socknen 
består af Dalby och Sjötorps byar samt 



Dalby kungsgård, tillsam.mans IS^Vjj 
mantal, har mycken och god åker, godt 
höbol och betesmark samt beboddes år 
1840 af 1,218, 1856 af 1,374 perso- 
ner. Socknen hade sistnämda år fast 
folkskola, der 2 examinerade lärare un- 
dervisade 103 gossar och 59 flickor, 
medan 10 gossar och 12 flickor hade 
enskild undervisning, 20 gossar och 40 
flickor undervisades i hemmet. — Dal- 
by socken är, tillika med Bonderup, 
annex till Hellestads prebende-pastorat 
af 2:dra klassen i Torna kontrakt af 
Lunds stift. Socknen är den folkrika- 
ste, största och märkvärdigaste i pa- 
storatet samt har fordom varit moder- 
församling och haft många omvexlande 
öden, hvilka dock äro föga bekanta. 
Under Carl Knutssons härjningståg i 
Skåne 1452, då han brände Lund och 
hela trakten deromkring, lärer Dalby 
hafva lidit ansenligt; han tillfogade i 
Dalby samlade allmogen ett så all- 
varsamt nederlag, att 200 nedhöggos 
och 2,000 togos till fånga, hvarefter de 
öfriga förskonades mot löfte om skatt 
och gisslan. Socknens största märkvär- 
dighet är hennes kyrka, belägen i syd- 
vestra ändan af Dalby by och anlagd 
omkring år 106 5 af Danska konungen 
Sven, hvilken samma år förorduade en 
Egino till biskop i Dalby och Henrik 
till biskop i Lund. Mellan dem dela- 
des stiftet så, att Blekinge och södra 
Skåne hörde till Dalby biskops-stol, 
norra Skåne och Halland till Lunds. 
Dalby biskopsstift hade likväl icke län- 
ge bestånd, emedan biskop Henrik af- 
sattes för sin straffbara lefuad och E- 
gino sedan blef ensam biskop öfver hela 
stiftet. Kyrkan, kallad Helig Korskyr- 
ka, har fordom varit dubbelt så lång 
som nu och har ett 42 alnar högt torn 
med tre loft. Bland kyrkans märkvär- 
digheter namnes en mellan altaret och 
predikstolen stående dopfunt af 1 ^/j 
alnars höjd och 1 alns 10 tums di- 
ameter upptill; funten är rund, unge- 
fär liknande en kalk, urgröpt i ea stor 
flis-sten, har utanpå öfra delen illa 
huggna figurer och vid öfversta kanten 
följande Latinska inskrift: nJam. rea. 
declarat. quid. quondam sigiiificarat. iri' 
cruce. prodiictus. Christi. de. vtdnere. fluC" 
tus.>y (Nu förklarar verkligheten, hvad 



»alby. 

det fordom skulle betyda, att på kor- 
set utgick en vattuström ur Christi sår.) 
I likhet med Lunds domkyrka, eger 
Dalby också en så kallad Kraftskyrka 
(crypta), anlagd under sjelfva tornet, 
hvilket hvilar på cryptans murar, hvalf 
och fyra pelare. I Kraftskyrkans nord- 
vestra hörn finnes ett särskildt rum, 
hvilket någon tid blifvit begagnadt till 
begrafuingsplats, och hvarest, jemte an- 
dra förmultnade lik, ända till 1827 vi- 
sades den balsamerade kroppen af, som 
det uppgafs, häradshöfding Tigersköld, 
nedsatt den 8 Februari 1723. Alla 
dessa liklemningar äro nu hopsamlade 
och nedlagda i en graf på kyrkogår- 
den. I nordöstra hörnet af Kraftskyr- 
kan finnes en liten källa med klart och 
godt vatten, murad med huggen sten, 
alldeles rund och omkring halfannan 
aln djup. Vattnet är vida beryktadt 
för sin helsogifvande kraft, och på mid- 
sommarsdageu bruka enfaldiga sjuka in- 
finna sig här för att dricka af vattnet 
och offra sina gåfvor till kyrkan, som 
deraf har några riksdalers årlig inkomst. 
Sannolikt har Kraftskyrkan så väl här 
som i Lund varit begagnad vid kathol- 
ska gudstjenstens Långfredags-ceremo- 
nier, då man gifvit en bildlig fram- 
ställning af Christi begrafning. Uti 
Dijkmans »Ant. Ecd.» säges det, »att 
de andliga Påskdagen gingo omkring 
kyrkogårdarna och sjöngo: jag såg vat- 
ten utgå af templet på högra sidona, 
halleluja')» och vidare, »att de Påsk- 
morgonen kommo i kyrkan att likasom 
besöka Christi graf och smörja hans 
till lik lagda beläte med välluktande 
balsam». Det påstås, att från Dalby 
kyrka en underjordisk gång fordom gått 
till Lund; men sannolikare är, att den 
igenmurade dörr, som påstås hafva ledt 
till denna gång, varit en utgång från 
kyrkan för munkarnes enskilda behof. 
Palmsköld menar, att denna dörr ledt 
till »ett förborgadt rum, der munkarne 
afhört hemliga skriftermål, enkannerli- 
gen af qvinnfolk, och sedan dem ab- 
solverat.» Österut från kyrkan, några 
stenkast från ruinerna efter grunden 
till hennes äldsta gafvel, visas den år 
1080 aflidne Danska konung Harald 
Heins graf, hvaröfver ligger en sten i 
form af en likkista. Carl XII har lå- 
II. 



»alby. 



81 



tit omgifva denna sten med en liten 
mur. Tuneld säger, att Danska kon- 
ungarue Harald Svensson och Harald 
Kuutsson blifvit begrafna i Dalby klo- 
ster, hvilket bestyrkes af Ehyzelius och 
Messenius, medan Lagerbring bestrider 
uppgiften om att Harald Knutsson skall 
vara begrafven derstädes. Se vidare 
Hellestad. — Adress: Lund. 

Dalby. Kungsgård i ofvannämda 
socken, var fordora kloster, kalladt Sta- 
Crucis, och anlades sannolikt samtidigt 
med kyrkan; det innehades först af 
Augustiner-munkar. Klostret hade rika 
inkomster, och dess munkar voro högt 
ansedda. Klostret blef sedan ett Do- 
miuikaner-kloster, och under detsamma 
lydde alla hemman i Dalby socken. 
Uti Christian III:s tid reducerades klo- 
stret, då en stor del af byggnaderna 
nedbrötos (I537j, hvarjerate alla hand- 
lingar och minnesmärken från kloster- 
tiden af det ovisa nitet förstördes. Uti 
Gillberg-Bruzelii beskrifning öfver Mal- 
möhus län berättas, att den qvarståen- 
de förfallna klosterbyggnaden omkring 
år 1840 begagnades till bränneri. Då 
klostret indrogs till Danska kronan, för- 
länades det åt herr Anders Biide, som 
derstädes bland andra goda saker fann 
240 tunnor hafra, 13 pund malt, 2% 
pund korn, 8 tunnor sill, 3 tunnor 
smör, 2 tunnor torsk, 1 tunna ost, o. 
s. v., så att de goda munkarne åtmin- 
stone icke haft brist på matvaror. 
Huru Danska regeringen begagnat klo- 
strets egor, är okändt; men sedan Skå- 
ne blifvit Svenskt, blef Dalby Kongl. 
stuteri och stallgård, likasom Flyinge. 
Krigsoroligheter hindrade imellertid in- 
rättningens fortgång, och Dalby bort- 
arrenderades; afgiften deraf utgår till 
Flyinge stuteri. Kungsgården består 
af 4Y,g hemman kronosäteri och 9^%2 
underlydande hemman skatte. 

Dalby. Socken i nordligaste delen 
af Wärniland, gränsar i öster till Stora 
Kopparbergs län, i norr till Norge, i 
vester till Hvitsands och i söder till 
Ny socknar af Carlstads län. Socknen 
innehåller, efter Forssell, jemte Norra 
och Södra Finnskoga kapeller, 405,070 
tunnland, deraf omkring Vj-.del utgöres 

11 



8L>' 



Dnlby. 



af sjöar och kärr. Dalby socken ligger 
cirka 5 50 fot öfver hafvet och består 
af 5J0'y^^ liela mantal, med en folk- 
raängd år 1850' af 2,379 inautalsskrif- 
na personer. Socknen utgjorde förr en 
del af Elfdals pastorat, som då omfat- 
tade hela Elfdals härad; men år 1814 
förordnades, att Xy och Dalby skulle 
utgöra ett särskildt pastorat. Seder- 
mera eller år 1826 afsöndrades de nord- 
ligaste delarne af Dalby socken, och 
bildades af dem tväane kapellslag un- 
der namn af Norra och Södra Finn- 
skoga (se dessa rubriker). Kyrkan i 
Dalby socken har förut varit byggd vid 
Persby; men den förbiflytande Klarelf- 
ven hotade med dess förstöring, hvar- 
före hon flyttades till hemmanet VYing- 
äng och kallades då: Kyrkan o/van sjön, 
till skilnad från det söderut belägna 
Likenäs kapell (se denna rubrik); man 
beslöt slutligen att sammanbygga bäg- 
ge kyrkorna, och sålunda fullbordades 
år 17 26 den nuvarande träkyrkan. — 
Under katholska tiden var vid Dalby 
en mötesplats för pilgrimer, hvilka vall- 
färdade till St. Olofs graf i Troudhjem 
och här eraottogos af munkar; detta 
skedde vid Botvidsmessan, och återtå- 
get egde rum vid Michaélimessan, då 
de så kallade Wallaremännen (pilgri- 
merna) i flera dagar fröjdade sig öfver 
den förvärfvade syndaförlåtelsen och 
sannolikt öppnade ny räkning. — Igen- 
om hela socknen flyter Klarelfven, som 
ofvauför kyrkan vidgar sig och bildar 
den lilla så kallade Wingäng-sjön. Här 
ofvanför har elfven ett stort antal större 
och mindre forssar; men nedanför Wing- 
äng vidtager lugnvatten. På östra si- 
dan infalla i Klarelfven Likan och den 
så kallade Tösan, hvilken sednare kom- 
mer från den i Lima socken belägna 
Tisjön; icke långt från sin förening 
med Klarelfven gör Tösan ett ganska 
stort fall af ett högst egendomligt ut- 
seende. På vestra sidan infalla War- 
åu, Höljes-ån och Let-ån i Klarelfven; 
den sistnämda hemtar sitt vatten ur 
den betydliga sjön Letten äfvensom 
Kindsjön. Inom socknen ligga äfven 
sjön Rangen och Blidskogs-ån ; men 
dessa vända sig vesterut och förena 
sig slutligen med elfven Glommen i 
Norge. — På båda sidor om Klar- 



Ualby. 

elfven är ett smalt slättland; men ej 
långt derifrån höja sig kullarne, och 
man ser spår efter ett högre vatten- 
stånd; här äro nu åter några plana ytor; 
men snart börja väldiga höjder, som 
stundom stiga till 1,000 fot öfver haf- 
vet; dessa hafva förr varit skogbeväxta ; 
men timmersäljarens yxa har glesnat 
dem, och skogshatarens brand har öde- 
lagt en stor del af dem. — De intill 
Klarelfven gränsande trakterna utgöra 
det egentliga odlade landet eller byg- 
den, och här förekommer ett på sand- 
jord drifvet åkerbruk, som i allmänhet 
gifver god afkastning genom en ovan- 
ligt stark gödsling. Boskapsskötseln 
skulle här kunna högt uppdrifvas, om 
man icke nästan uteslutande cgnade sig 
åt tiramerförsäljning och flottningar af 
virke. På längre eller kortare afstånd, 
ända till flera mil från Klarelfven, hafva 
hemmansegarne sina så kallade Sättror 
eller Sätterstugor. Dit föras kreaturen 
under sommaren, och der har man äf- 
ven några korn- och potatesland, men 
hufvudsakligast ängsvallar, eller, som 
de här kallas: sättervallar, hvilka göd- 
slas och, jemte skogsängarna, lerana det 
foder, hvarmed kreaturen skola vinter- 
födas. Under den tid, som bete här 
flnnes, vistas vanligen hela familjen i 
Sättrorna, och på sin höjd får någon 
gammal medlem stanna qvar i det 
egentliga hemmet. Under de sednare 
åren har högen för odlingar stigit in- 
om denna ort, och de aftagande tim- 
merskogarne sätta väl innevånarna i be- 
hof af att vända sina krafter till säkrare 
näringsgrenar. Det är långt ifrån af- 
gjordt, huruvida timmerhandeln och den 
deraf tidtals uppkommande större till- 
gången på penningar varit för ortens 
befolkning gagnelig; men säkert är, att 
de här spridda ganska betydliga pen- 
ningesummorna icke höjt allmänna väl- 
ståndet så, som man skulle baft skäl 
att förmoda. 

I äldre tider klädde sig allmogen i 
denna socken uti ljusgrå, nära hvita, 
rockar med röd krage och uppslag; nu 
mera synes denna vackra nationela drägt 
blott på några gubbar. 

Inom socknen finnas tvänne jern- 
bruk: Letafors och Likanå (se dessa 
rubriker). 



%^. m 



Dal«elfven. 

Dalby socken är aiiuex till Elfdals 
konsistoriela pastorat af 3:dje klassen 
i Elfdals kontrakt af Carlstads stift. — 
Om skolväsendet, se raodersocknen. — 
Adress: Råda. 

Dal-elfreu. Denna, en bland Sveri- 
ges största floder, 42 mil lång med ett 
flodområde af 279 Svenska qvadratmil, 
l)ildas af tvänue stora, på fjällryggeu 
uppriiuiatide grenar, en i norr, kallad 
Öster-Dalelfven, och en i söder, Vester- 
Dalelfven, bägge ungefär lika långa eller 
24 mil. — Öster-Dalelfven uppkommer 
ur små fjällsjöar omkriug Svucku-fjäll, 
bildar Idre- (l,.i27 Par. fots höjd) och 
Särna-sjöarna, flyter först östligt och 
sedau sydligt till Elfdalen, der den för- 
enar sig med den norrifrån kommande 
Rotelfven, fortsätter sedan sitt lopp åt 
sydost, upptager Orsasjön (323 Par. fot), 
faller ut i Siljan {.t 91 Par. fot), bildar 
derefter Insjön och fortsattes sedan buf- 
vudsakligast i sydlig rigtniug, tilldess 
den vid Djursmo (480 Par. fot) förenar 
sig med Vester-Dalelfven. Denna har 
sina kä.llor nära intill Oster-Dalelfvens, 
heter i öfversta loppet Fulu-elf, flyter 
i sydlig rigtuing genom Transtrands 
(1,439 Piir. fot), Lima och Malungs 
socknar, vänder sig derpå mot öster, 
upptager den nordvest ifrån kommande 
Wenjans vattendrag och fortsätter vi- 
dare sitt lopp till Djursmo i Gagnefs 
socken. Efter föreningen upptager den 
nu 8. k. Stora Dalelfven afloppet från 
sjön Runn, fortgår derpå först sydöst- 
ligt, sedan mot nordost utefter en sträc- 
ka af 18 mil och vidgar sig till ansen- 
lig bredd, slutligen till sjöar, som bära 
namnet fjärdar, Fernebo- och Hedsunda- 
fjärden, bildar det praktfulla vattenfal- 
let vid Elfkarleby och faller en mil 
derifrån ut i Bottniska Viken. Utom 
fallet vid Elfkarleby märkas Nupåfallet 
i Västra Dalelfven, Forshufvud i Stora 
Tuna socken och Styggforsen i vatten- 
draget från Oresjön, hvilken, tillika 
med sjön Skatungens aflopp, faller ut i 
Siljan vid denna sjös östra ända. Sjön 
Siljan, Dalarues största sjö, håller 5 
mil i längden och 3 mil i bredden; 
den innesluter den täcka Sollerön och 
omgifves af de historiska socknarna 
Mora, Leksand och Rättvik. Sjön Runn 



Dalbem. 



83 



(347 Par. fot) upptag-er vattnen från 
sjöarna Ljugaren i vester samt Åmun- 
gen och Balungen i öster; dessa bägge 
sjöars vattendrag förena, sig i Svärd- 
sjön (477 Par. fot), bilda derefter sjön 
Tofien och falla derifrån ut i Runn, 
som längre i öster ytterligare upptager 
Rogsjöns och Warpans vatten. Ferne- 
bofjärden ligger 178, Hedsundafjärden 
161, Ons bruk, en mil från flodens ut- 
lopp. 96 Par. fot öfver hafvet. -^ Dal- 
elfven flödar tvänne gånger om året; 
det första flödet kallas hemfloden, det 
andra fjällfloden, då snön och isen smälta 
på fjällen. Dessa flöden äro stundom 
ansenliga och hafva ofta anställt stor 
skada (t. ex. 17 64). Uti ellVen före- 
komma talrika smärre forssar, så att 
den icke kan göras segelbar utefter nå- 
gon längre sträcka. Forssarna vid Grå- 
daby, nära Gagnefs kyrka, undvikas 
genom Grada kanal. 

Dalfors. Jernbruk i Ohre socken 
af Rättviks och Ohre socknars tingslag 
i Stora Kopparbergs läu, beläget i en 
vacker dal vid Böle-ån, fick sina första 
privilegier åren 1727 och 1734 samt 
anlades af generalmajoren och landshöf- 
dingen friherre A. S. Gripenhjelm med 
interessenter. Bruket hade på 18 40- 
talet 5 härdar oob 2,400 skS privile- 
gieradt smide af eget tackjern, med 
utskeppning på Stockholm och Söder- 
hamn. Frälsesmidet var 15 skS, och 
bruket hade oinskränkt rättighet att 
förädla ståugjern till spik och annan 
manufaktur mot afräkning på hammar- 
skatten, hvilken uppgick till 23 sk^ 
16 1'tfc. Nu 5 härdar och fritt smide. 
Arbetarne vid bruket härstamma frän 
invandrade främlingar och skiljde sig 
länge till seder och klädedrägt från de 
ursprungliga Dalkarlarne.. — Bruket 
tillhör för närvarande hr W. A. Didron. 



Dalhem. Socken på 
Ting och länets Norra 
sydost från Wisby, h 
5,0ti8 tunnland, af h 
kärr och sjöar, består 
och beboddes 1840 a 
1856 af 454 personer, 
står af lera och sand. 
sta skola undervisades 



Gotland, i Hälla 

Fögderi, 2 mil 

ar en areal af 

vilka 1,240 äro 

af 21 '/j mantal 

f omkring 500, 

Jordmånen be» 

I socknens fa* 

sistnämda år 24 



r 



8i 



Oallieni. 



nalkarlsberget. 



gossar och 19 flickor, medan 1 gosse 
bivistade allmänt läroverk, 2 gossar och 
4 flickor undervisades i hemmet. Sko- 
lan hade 1 examinerad lärare, som till- 
lika var klockare. — Dalhems socken 
utgör, tillika med Ganthem och Hälla, 
ett konsistorielt pastorat af l:sta klas- 
sen i Medelkontraktet af Wisby Stift. 
Kyrkan, byggd af sten, enligt Strelows 
uppgift 1046, men säkerligen mycket 
yngre, är vacker och har portaler af 
slipad marmor; fönsterglasen äro för- 
sedda med målningar. Åtskilliga reli- 
ker förvaras i det så kallade helgona- 
rummet, och i kyrkan finnas ett par 
grafstenar med munkstils-inskrift. På 
den gamla dopfunten stå de fyra Evan- 
gelisternas namn med runor öfver deras 
insignier. — Adress: Wisby. 

Dalhem. Socken i Norra Tjust hä- 
rad af Kalmar län, 4'/4 mil n. v. från 
Westervik, ly^ mil från hafvet, har en 
areal af 31,035 tunnland, af hvilka 
4,57 äro sjöar och kärr. Socknen, 
som består af 26 Vg mantal i Kalmar 
län och 1 '/g mänt. i Östergötland, be- 
boddes 1840 af 1,528, 1850 af 1,605 
och 1856 af 1,781 invånare. Jordmå- 
nen är blandad af sand och lera; skog 
finnes. Utom åtskilliga såg- och ett 
par husbehofs-mjölqvarnar finnas inom 
socknen Larums nu ödelagda koppar- 
grufvor. — Dalhems socken utgör ett 
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i 
Norra Tjust kontrakt af Linköpings 
stift. Kyrkan, af sten och af okänd 
ålder, har målningar i hvalfvet. — 
Bland gårdar inom socknen märkes 
Tyllinge säteri. — Adress: Åtvidaberg. 

Dalkarlsberget. Odalgrufvefält uti 
Nora landsförsamling af Nora och Hjul- 
sjö Bergslags härad i Örebro län, be- 
står af 7 stycken bearbetade grufvor 
på en areal af omkring 200 famnars 
längd i öster och vester samt 150 fam- 
nars bredd, bvarur ärligen brytas om- 
kring 40,000 skffc (1857: 42,650 sk-ff) 
god jernmalm för Nora, Carlskoga och 
Lekebergs Bergslagers behof. Inom 
gruf-fältet finnas derjemte flera äldre 
grufvor, som igenrasat och ligga öde; 
tre af dessa rasade på samma gång 
den 31 Augusti 169 4 och neddrogo i 



djupet så väl alla byggnader, som en 
stor del af den uppbrutna malmen; 6 
andra hafva på samma sätt igenrasat 
från 1685 till 176 2. När grufvorna i 
Dalkarlsberget först började upptagas, 
är obekant; enligt traditioner i orten 
skall man i slutet af 14:de århundra- 
det hafva börjat bearbeta de äldsta, 
och denna tradition tyckes bekräftad 
genom en relation till Bergs-kollegium 
frän 1669, hvari det talas om en 7 år 
förut upptagen gammal grufva, som 
redan då »från urminnes tider legat 
öde». Ar 18 25 sammanslogos de sär- 
skilda 7 grufvelagen till ett enda, som 
nu består af 1,000 delar, tillhörande 
Ölsboda, Laxå och Wahlåsa bruk samt 
åtskilliga bruksegare och bergsmän i 
de ofvannämda Bergslagerna. Vattnet 
uppfordras ur grufvorna med en konst- 
gång till hvarje grufva; drifvattnet till 
dessa ledes genom en 5 00 famnar lång 
dels sprängd, dels gräfd kanal, som, 
tillika med en i sammanhang dermed 
up.pförd byggnad, lär hafva kostat om- 
kring 60,000 rdr rgs. Bergsuppfor- 
dringen sker med hästvindar och s. k. 
spel, som pådrifvas med vatten. Gruf- 
vornas djup är allmännast 70 — 95 fam- 
nar. Malmarten är olika i hvarje gruf- 
va; svartmalm och blodsten, fin- och 
grofkornig, äro blandade om hvarandra, 
och den rikaste malmen håller öfver 
60 ä 70 procent. Hällearteu består af 
»qvarzrädande glimmerskififer, som när- 
mast fyndigheten öfvergår till lös, små- 
fjällig och fet glimmer», Grufvebyggna- 
den är ovanligt kostsam, emedan berg- 
väggarne äro så lösa och sköliga, att, 
i stället för vanliga band- och bergfä- 
sten, stora förtimringar måste uppföras, 
hvilka årligen medtaga öfver 2,000 
stycken byggnadstimmer och omkring 
100 sk^ stångjern, och hvaraf följer, 
att bergbrytningen kan förehafvas en- 
dast om sommaren, medan byggnads- 
arbetet nere i grufvorna förrättas om 
vintern» (Tunelds Geographi, uppl. 18 28, 
II, sid. 40 4). Förvaltningen af det hela 
är uppdragen åt en öfver-gruöogde, un- 
der h vilken särskilda underfogdar för 
hvarje grufva lyda. — Gruf-arbetarne 
hafva samlat en s. k. Besparingskassa 
för orkeslösa arbetare samt enkor och 
barn. 



Oalkarlsliytlan. 

Dalkarlshjttau. Nu mer nedlagdt 
jeriibruk i Liudesbergs landsförsamling 
af Lindes Bergslags härad och Örebro 
län, nära staden Linde, söderut, hade 
1 härd, t hammare och 533Vj^ sk^ 
ståiigjernssraide af eget tackjeru samt 
spik- och raanufaktursmide; till bruket 
hör ett mantal skatte. Gården, som 
har stor och vacker trädgård, har till- 
hört herrarna Ojer, Lindberg, Smarseus, 
derefter slägten Cederborgh (bland den- 
nes medleramar märkes författaren till 
»Uno von Trasenberg» och »Ottar Tral- 
ling»), sednast herrar A. och C. Lind- 
berg. — Pä den s. k. Rynheden å 
hemmanets egor befinnes en stor, jord- 
fast sten, kallad »Elfstenen» och känd 
af allmogen såsom offerställe för sjuka 
barn; i stenen finnas 7 djupa, koniska 
hål, och hvartill han varit ämnad, lärer 
uu mer vara svårt att bestämma. 

Dalkarlssjöhjttan. Tackjernshytta 
eller masugn, med hemman af samma 
QsraD, belägen till en del i Ramens och 
till en d«l i Nordmarks socken af Phi- 
lipstads Bergslag och Carlstads län. 
Den är belägen 2^^ rail norr om Phi- 
lipstad och eges till största delarne af 
Ramens och Lesjöfors bruksbolag. Till 
hemmanet höra 9,277 '/j tunnl. skogs- 
mark, och här funnos år 1856 mantals- 
skrifna 312 personer. Masugnen pri- 
vilegierades år 1642, och tillverkningen 
har varit skattlagd till 16 1'a per dygn. 
Tackjerns-tillverkningarne hafva under 
de sednare åren uppgått till något mer 
än 3,000 skS; men fråga har uppstått 



Oalskog* 



85 



minerad lärare, som undervisade 8 gos- 
sar och 12 flickor, medan 6 gossar och 
5 flickor undervisades i hemmet. — 
Dalköpinge utgör tillika med annexet 
Gislöf ett regalt pastorat af 2:dra klas- 
sen i Skytts kontrakt af Lunds stiit; 
Lunds domkapitel har fordora haft jus 
patronatus till pastoratet. — Adress: 
Trelleborg. 

Dals härad af Linköpings län, belä- 
get mellan sjön Tåkern och Lysiugs: 
härad i söder, Wettern i n. v.. Aska 
och Göstriugs härader i öster, sträcker 
sig från och med Ombergs norra hällt 
i sydvest till och med Mölna-åns bägge 
stränder, under åns hela lopp från Tå- 
kern till Wadstena-viken, och innefattar 
en areal af 27,14.5 tunnland, af hvilka 
6,980 äro sjöar och kärr. Hela hära- 
det är, med undantag af det dithöran- 
de af Omberg, ett jemnt och bördigt 
land, hvars hufvudnäring är åkerbruk, 
på några ställen i förening med bo- 
skapsskötsel och bränvinsbränning. Hä- 
radet består af följande socknar och 
sockendelar: Örberga, Nässja, 1 O '/j för- 
medlade mantal af St. Pehr, li% för- 
medlade mantal af Strå, Roxlösa, Väf- 
versunda, Herrestad , Källstad och 5 
förmedlade mantal af Hof. Livånarues 
antal uppgick 1856 till 4,345 personer. 
Häradet, som tillika med Aska utgör 
en dorasaga, har sitt tingställe vid Ny- 
by gästgifvargård i Roxlösa socken; 
tillika med Lysings och Aska härader 
utgör Dals härad ett fögderi. — Dals 
härad tillhörde hertig Magnus Gustafs- 
sons hertigdöme. 



Dalkarls- Åsen ^ äfven kallad Aseu. 
Sandås vid Enköping, följer Altuna-ån 
och går derefter fram mot Dalelfven 
samt vidare inåt Helsingland. 

Dalköpiu^e. Socken i Skytts härad 
af Malmöhus län, 3 mil s. s. o. från 
Malmö, vid hafvet, har en areal af 76 4 
tunnland och består af Dalköpinge by, 
som utgöres af ö^/^ mänt. med en hus- 
behofs-vatteuqvaru samt har god och 
tillräcklig åker, men svagt höbol. Sock- 
nen, som 1840 hade 169 invånare, be- 
boddes 1856 af 194 personer och hade 
sistnärada år fast folkskola med 1 exa- 



Dalsjöll. Sjö i Herjeådalen, höran- 
de till Ljungans vattendrag. — Bland 
andra sjöar med samma namu har en 
sitt aflopp till sjön Likstamraen i Sö- 
dermanland. 

Dalskog. Socken i Nordals och 
Wedbo härader af Elfsborgs län och 
Dal. belägen ofvanpå provinsen Dals 
östra bergskedja, har en areal af 12,752 
tunnland, af hvilka 2,396 äro sjöar och 
kärr. Bland de större sjöar, af hvilka 
delar tillhöra socknen, märkas Erven, 
Näsöl, Kappebosjön ra. fl., hvarjemte 
man här räknar minst 32 s. k. kärn 



8fi 



Dalskog. 



DalH liontrakf. 



eller småsjöar. Ingen å finnes, men ! 
flera vattenrika bäckar. Den Cordom 
rika skogstillgängen är ansenligt tor- [ 
minskad. Jordmånen är grund, lös och 
svag. Bland höjder nämnas Grinhults- ; 
berget och Funnebohögen som de hög- ' 
sta. Inom socknen träffas åtskilliga af ] 
de på Dal icke sällsynta jättegrytorna, ' 
och vid hemmanet Hedan befinnes en 
stalaktitgrotta, som, 3 alnar bred och 
i alnar hög, sträcker sig 2:i alnar inåt , 
berget. I Lunnebo skog inom socknen i 
träffas en så kallad »stenharg» (se pro- 
vinsen Dals beskrifning) af '/g mil i 
längd och omvexlande bredd. Dalskogs 
socken består af 1 6 Vj förmedlade hem- 
man, af hvilka 1 3 '/, höra till Nordais, 
3V4 till Wedbo härad (dessa hemman 
kallas Wedbo-räppen). Socknen bebod- 
des 1840 af 1,440 och 18.56 af 1.031 
invånare. Den hade sistnämda år am- 
.bulatorisk skola med 1 examinerad lä- 
rare, som nu der visade ,")2 gossar och 
108 flickor, medan 1 gosse bivistade 
allmänt läroverk, 4 7 gossar och 4 3 flic- 
kor undervisades i hemmet. — Dalskog 
utgör, tillika med Holm, Skällenui, 
. Gunnarsnäs och Jern, annex till Örs 
regala pastorat af l:sta klassen i Södra 
Dals kontrakt af Carlstads stift. Kyr- 
kan, af trä, nybyggdes 17 47. Krigs- 1 
rådinnan Margaretha Fryxell, född Lan- ' 
gensköld, har 1839 skänkt '/^ af hem- 
manet Högebo till socknens komraini- 
stersboställe, Blekan, och bonden Johan 
Larsson i Källhult skänkte likaledes 
genom testamente 1847 '/,2 hemman '. 
Källhult som bidrag till adjunkts- eller : 
skolmästarboställe i församlingen. — ; 
Socknens kända ålder går icke längre ( 
tillbaka än till 1540-tak't; i 1545:års | 
jordebok heter socknen »Dalskoff». Uti 
en af prosten Lignell utgifven beskrif- 
ning öfver Dalskogs socken meddelas 
följande: »boningshusen bestå allmän- 
nast af två rum, en stuga med kam- 
mare, hvilken kallas sängstuga. Väl- 
byggda hus äro sällsynta. Stugan är 
låg, gisten till golf, väggar och tak; 
födan, vanligen tarflig, består af tunnt \ 
osyradt hafrebröd, välling, gröt, mjölk | 
och en till två gånger i veckan af sof- j 
velrätter. Man gör 3 mål om dagen, . 
och sommartiden nyttjas derjerate fru- 
kost och aftoQvard. — Klädedrägten { 



är, för mankönet, en grå, blå, stundom 
svart vallmarsrock med knappar och 
underkläder af samma färg; qvinnorna 
bruka randiga ylletygs- eller bomulls- 
kjortlar med tröjor. — Folket är är- 
ligt, böjligt, tjenstaktigt, arbetsamt och 
i allmänhet nyktert. Till kyrkan går 
man gerna. Allmogen är mån om bar- 
nens undervisning uti inanläsning och 
christendom. Dialekten är släpande och 
vidrig. De flesta femininer och inlini- 
tiver sluta sig på a.» — Adress: Åmål 
eller Wenersborg. 

Dalskogeus källa. Helsobrunn på 
Lindesbergs stads egor; i en närbelä- 
gen mosse tinnes gyttja, lika god som 
den vid Loka. 

Dals koutrakt. De prosterier, som 
benämnas på detta sätt, äro följande: 

I Carlstads stift och på Dal: 
Norra Dals kontrakt, bestående af Ste- 
neby med Östmark, Ödsköld, Tis- 
selskog, Backe och Billingsfors 
bruksförsamling; Hesselskog med 
Laxarby, Mo och Fröskog; Tösjö 
med Tydje och Animskog; Åmåls 
stads- och landsförsamling. luvä- 
narnes antal var 1836: j;ii,854. 

Södra Dals kontrakt: Or med Holm, 
Dalskog, Skållerud, Gunnarsnäs och 
Jern; Bolstad med Grinstad, Ge- 
stad och F.riksstad; Prändeforss 
med Brålanda och Ryr. Befolk- 
ningen 18 56: 26,791. 

Vestra Dals kontrakt: Högsäter med 
Jerbo, Rennelanda, Lerdal och Råg- 
gärd ; Ed med Nössemark, Håbol 
och Töftedal; Färglanda med Ode- 
borg; Rölanda med Gesäter; Torp 
med Ryr. Befolkningen 1856: 
23,200. * 

I Vesterås stift: 
Vester-Dals kontrakt: Näs; Järna; Äp- 
pelbo; Lima med Traustrand ; Mal- 
ung med Ytter-Malungs och öje 
kapell; Flöda. Invånarnes antal 
1856: 18,785. 

I Linköpings stift: 
Dals kontrakt: Wadstena stad med St, 
Pehr och Strå; Wadstena Central- 
bospital; Orlunda; Herrestad och 



nalstorp. 



IBanaliolmen. 



87 



Källstad; Eoxlösa (Eogslösa) och 
Väfversunda; Örbevga orh Nässja. 
Iiivånarnes antal uttjjorde 1856: 
7,67 9 personer. 

Dalstorp. Socken i Kinds härad af 
Elfsborgs län, 2 '^ mil s. s. o. från 
Ulricehamn, har en areal af 10,507 
tunnland, af hvilka 457 äro sjöar och 
kärr. Socknen, soin 1840 hade 87 5, 
1856 914 invånare och fast folkskola, 
hvari I examinerad lärare undervisade 
49 gossar och 49 flickor, består af 
*'Vl6 'iifiil^äl och utgör, tillika med 
annexerna Hulared, Nittorp, Ölsrerama 
och Ljungsarp, ett konsistorielt pasto- 
rat af 2:dra klassen i Kinds kontrakt 
af Göteborgs stift. Hela pastoratet be- 
boddes 1856 af 3,01^6 invånare. Skol- 
läraren är gemensam för Olsremma och 
Hulared. Dalstorps k'yrka, 10'/, mil 
från Wenersborg, af sten och mycket 
gammal, tillbyggd 1821, ligger på en 
jemn plan vid stranden af en lilen sjö 
och erbjuder från chorets fönster en 
vacker utsigt. — I socknen ligger sä- 
teriet Borrarp. — Adress: Svenljunga. 

Danihyttail. Tackjemshytta eller 
masugn, med hemman af samma namn, 
belägen i Pernebo socken och härad af 
Carlstads län, 1 '^/^ mil från Philipstad. 
Den skall varit anlagd år 1600, men 
ödelades till följd af resolution den 27 
Januari 1791, då interessenterna flyt- 
tade sina tillverkningar till Borns- och 
Långbanshyttan. Hemmanets areal ut- 
gör 1,590 tunnland 15 kappland, deraf 
omkring 1,500 utgöra skogsmarker, och 
år 1856 voro här mantalsskrifna 91 
personer. 

Dainkällan. Källa vid Ekelunda by 
i Sandby socken af Olands Södra Mot, 
anses anmärkningsvärd derföre, att hon 
aldrig uttorkat och att hennes vatten, 
som rinner fram ur hårda berget, se- 
dan det runnit några 100 alnar, åter 
faller ned mellan några små skrefvor i 
hällen, utan att sedan komma fram på 
något annat ställe. 

Danaborg. Detta af Thord Bonde 
eröfrade fäste, som anlades af Christian 
I 145 5, förlägges af Tnneld till Tofta 



bro i Täfvelsås socken af Kinnevalds 
härad och Kronobergs läri. När herr 
Thord eröfrade fästet, nedhögg han till- 
lika hela Danska besättningen, hvarf'^re 
folket i bygden kallade det Danasorg. 

Daiiaiiäck. Vattendrag i Vestergöt- 
land, som från hemmanet Danhult i 
Elfsereds socken till Bäckarp i Fage- 
reds socken för närvarande utgör grän- 
sen mellan Elfsborgs och Halmstads 
län, utgjorde fordom gränsskilnaden 
mellan Sverige och Danmark och nam- 
nes i urkunden om Danaholms möte. 
P]iiligt Schlyter har gränsestenen vid 
Danabäck stått nära der Gryteryd kyrka 
i Westbo härad af Jönköpings län grän- 
sar till PTalland. (Se Daiiaholmen.) 

Danaholineii. Omkring 5^,g mil syd- 
ost ifrån sydligaste udden af Hönön 
uti Öckerö socken af Hisingens Vestra 
Härad och Bohus län, ligger den märk- 
värdiga Danaholmen, numera kallad 
Dannemarh eller Daimemarkslilja. Detta 
i sig sjelft högst obetydliga skär var 
fordom gränsskilnad emellan Svenska, 
Danska och Norska väldena, hvilka 
egde hvar sin andel deraf. Här skola 
konungamöten icke sällan blifvit hållna, 
och några bland våra äldsta lagar, så- 
som Vestgöta- och Borgarthings-lagen, 
påstå, att dervid varit bruklig den ce- 
remoni, att Danska konungen hållit i 
betslet och den Norska i stigbygeln åt 
den Svenska konungen, då han steg 
till häst. De äldsta Danska landskaps- 
lagarne åter omvända förhållandet, i 
det de mena, att det var Danmarks 
konung, som af de andra åtnjöt denna 
hedersbevisning. Denna biomständig- 
het, som uppenbart är en sednare ti- 
ders dikt, och, äfven om den egde nå- 
gon sannolikhet för sig, skulle vara all- 
deles betydelselös, har imellertid föran- 
ledt skarpa strider mellan bägge rike- 
nas historici, hvilka hvar för sig sökt 
förfäkta sin konungs förmenta heder 
och dervid anfört alla möjliga skäl för 
och emot, utom det enda, som skulle 
slitit hela tvisten, nämligen att någon 
häst sannolikt aldrig med sin fot tram- 
pat det knappt 100 famnar långa och 
hälften så breda, i öppna fjorden lig- 
gande skäret, och att det väl var lika- 



88 



Danaliolmen. 



Uanderyd. 



litet brukligt förr som nu, att rida ur 
och i båten, när man ville i land på 
en liten holme. Sin största ryktbarhet 
har Danaholm vunnit genom det be- 
kanta Danaholrasraöte, hvilket man fö- 
regifvcr hafva blifvit hållet härstädes 
omkring år 951 mellan konungarne 
Sven Otto i Danmark och Erik Scger- 
sälls medregent Eraund i Uppsala, hvil- 
ken för sin här åt den förre gjorda af- 
Irädelse af Skåne, Halland och Blekin- 
ge m. fl. skall förvärfvat sig det ho- 
nom i hufderna tillagda vedernamnet 
Slermite. Mötet var beramadt för att 
uppgöra en gränsskilnad mellan Sverige 
och Danmark, h vilken ock verkställdes 
af tolf bofasta män ifrån bägge rikena. 
Gränsrösen bestämdes i Sunturwasa, 
Danabäck, Kiunesten, Uraksraåse, Hvi- 
tasten och Brimsesten, hvarigenom be- 
rörda landskap med hela landet till 
* Wenern och Wettern afsöndrades från 
Sverige och lades till Danmark. Denna 
delning stadfästes genom påfven Aga- 
, peti ll:s bulla, hvilken ännu är i be- 
liåil. Imellertid är berättelsen om den- 
na händelse ingenting mindre un till- 
förlitlig. Att en gränsskilnad mellan 
Sverige och Danmark kunnat, vid be- 
raälta tid, blifvit uppgjord vid ett möte 
på Danaholraen, kan vara ganska möj- 
ligt, särdeles som flera historiska källor 
förena sig härom ; men att dervid det 
då mäktiga Sverige afträdt några land- 
sträckor till Danmark, låter sig icke 
utan svårighet antaga. Det är särdeles 
den åberopade påfliga bullan, som stäl- 
ler hela händelsen i en tvetydig dager. 
Huru påfven i Kora kunnat blanda sig 
i nordens angelägenheter och kalla dess 
furstar »sina älskeliga söner» i en tid, 
då christendomen här ännu icke var 
införd, är obegripligt. Dessutom finnas 
i denna fornhandling åtskilliga histori- 
ska motsägelser mellan tiden och per- 
sonerna. Imellertid åberopades den af 
Danska konungen Waldemar Atterdag, 
såsom stöd för hans anspråk på Skåne 
1351, och när allt kommer omkring, 
lär detta interessanta dokument blifvit 
tillverkadt af honom sjelf, eller åtmin- 
stone på hans föranstaltande. Att det 
redan då ansågs misstänkt, visar tre 
Svenska biskopars vägran att, på Wal- 
demars begäran, vidimera afskrifter af 



detsamma, hvilket likväl verkställdes af 
6 biskopar i Daumark. Brefvets äkt- 
het är ock underkänd nästan af alla 
historici, och kanske borde vi göra det- 
samma med hela berättelsen om Dana- 
holms möte af år 951. På Danmarks- 
lilja fanns imellertid för några år till- 
baka bottenlagret till ett stenrör, hvil- 
ket kallades Kiingaringen, och berätta- 
des derom, att de tre nordiska konun- 
garne, vid berörde möte, der hållit sin 
måltid, hvarunder hvar och en af dem 
suttit uti sitt eget konungarike. Eu 
upprest låg stenhäll, vester på den lilla 
jemna gräsrika holmen, torde vara ett 
af de gamla riksråmärkena. — Så långt 
Holmberg i »Bohusläns Beskrifning». 
Wieselgren deremot, i »Ny Smålands 
Beskrifning», förklarar sig bestämdt för 
gräiisregleringen på Danaholmen år 951 
och förmenar, att der närvarit de hed- 
niska kungarne i Uppsala och Norge 
samt de christna kungarne i Syd-Skan- 
dinavien, Leirekungen och Wirdalands- 
kungeu (kungen vid Birca), samt att 
dessa bägga christna kungar sökt stad- 
fästelse af påfve Agapetus II, hvilken 
stadfästelse också blifvit af honom ut- 
färdad den 27 September 954. Den 
konung, som då regerade vid Birca, 
uppgifves af Wieselgren hafva varit E- 
mund, Rings son, hvilken af Lager- 
bring antages som underkonung under 
Erik Segersäll. Gränsen reglerades, till- 
lägger W., 1:0 mellan Ingjaldsväldet 
(Svea och Vestergötland) och Norge (i 
trakterna af Wenern); 2:o mellan In- 
gjaldsväldet och Danmark (der Vester- 
götland och Halland sammanstöta); 3:o 
mellan Ingjaldsväldet och Småland (der 
Vestergötland och Småland råkas) samt 
■4:0 mellan Småland och Danska pro- 
vinserna Halland, Skåne och Bleking. 
— Vi hänvisa för vidare upplysning 
till Wieselgren, Ny Smålands Beskrif- 
ning, I, 307 ff. 

Danderyd. Skeppslag i Stockholms 
län, beläget i norr och nordost från 
Stockholms stads område, mellan Sol- 
lentuna härad i vester, Wallentuna i 
nordvest. Åkers skeppslag i nordost 
samt Saltsjön i öster och sydost, består 
dels af skärgård med större och min- 
dre öar, dels af smala kuststräckor, san- 



Danderyd. 

nolikt fordom likaledes skärgård och 
änuu genomskarna af fjärdar och vikar, 
samt omfattar en areal af 51,4 46 tunn- 
land, af hvilka 2,528 äro sjöar och 
kärr. Danderyds skeppslag består af 
större delen af Kgl. Djurgården, bvars 
öfriga del lyder under hufvudstadens 
jurisdiktion, samt af följande socknar: 
Täby, Danderyd med Lidingö, Östra 
Ryd, Solna med Carlbergs slott, alla 
hörande till Östra Roslags prosteri af 
Arkestiftet, tillika med 2^/^ mantal af 
Fresta och 2 mantal af Wallentuua 
socknar, med tillsammans 5,138 invå- 
nare. Den till Danderyds skeppslag hö- 
rande delen af Kongl. Djurgården hade 
vid 1855:års slut en folkmängd af 371 
personer, enligt Landsböfding-embetets 
uppgift, enligt pastors 618, deribland 
121 elever vid Allmänna Institutet för 
Döfstumma och Blinda. — Danderyds 
skeppslag utgör, tillika med Sollentuna, 
Wallentuua och Färentuna härader, för- 
sta fögderiet af Stockholms län samt 
tillika med Färentuna, Sollentuna, A- 
kers och Wermdö härader och skepps- 
lag en domsaga. Danderyds skepps- 
och tingslag har sitt tingställe vid En- 
sta gästgifvargård i Täby socken. 

Daaderyd. Socken i Danderyds 
skeppslag och Stockholms län, mellan 
Stocksund och Edsviken i sydvest, Stora 
och Lilla Wärtan i öster och sydost, 
omfattar en areal af 8,887 tunnland, 
af hvilka 320 äro sjöar och kärr. Lan- . 
det består hufvudsakligen af dalgångar, 
små slätter eller sidländta trakter, mel- 
lan bergkullar, tämligen låga inåt byg- 
den, högre och brantare utmed sjön, 
samt ej utan skog; några smärre vat- 
tendrag gå åt olika häll. Rådande jord- 
månen är sandblandad lera; näringar 
äro åkerbruk, ängs- och något skogs- 
bruk, trädgårdsskötsel, fiske och något 
sjöfart. Socknen, som består af 15yg 
förmedlade mantal, beboddes 1815 af 
342, 1840 af 598 och 1856 af 625 
personer. Danderyds socken hade sist- 
närada år fast folkskola med en exami- 
nerad lärare, som undervisade 23 gos- 
sar och 19 flickor, medan 3 gossar bi- 
vistade allmän, 2 flickor enskild under- 
visnings-anstalt och 15 gossar samt 17 
flickor undervisades i hemmet. — Dan- 
Il. 



Danebyholm. 



89 



deryds moderförsamling utgör, tillika 
med Lidingö, ett regalt pastorat af 
3:dje klassen i Östra Roslags kontrakt 
af Arkestiftet. Redan 1314 förekom- 
mer DanarO såsom hörande till Sollen- 
dahiindceri och torde då äfven hafva 
omfattat Lidingön. Efter reformationen 
har Danderyd med halfva Lidingön va- 
rit annex till Täby, tills år 1653 bäg- 
ge i sin helhet förklarades för särskilda 
socknar och tillsammans ett pastorat, 
hvartill egaren af Djursholm hade pa- 
tronatsrätt. Men sedan Djursholms 
gods blifvit förskingradt och ombytt 
egare, blef Danderyd för sig regalt pa- 
storat af 3:dje klassen (sacellaniet är 
konsistorielt, enligt uppgift af Thara, 
Stockholms Läns Beskrifning, 1850). 
Kyrkan, af gråsten, är gammal, i sed- 
nare tider utvidgad och reparerad. I 
kyrkan har ätten Baner till Djursholm 
sin graf, med Johan Baners kista af 
marmor, två äldre Banérska grafvårdar 
från 1500-talet, en gammal sköld af 
trä med Banérska vapnet, en i jorden 
funnen jernkask, en del af en runsten 
ra. m. Af runstenar förekomma en i 
kyrkodörren, en i Rinkaby gård, midt 
emot kyrkan, samt en runristning i Nora 
berg med följande inskrift : ^ittrn ♦ 
/tnwiJJatl fun Itt . Ijouktitt l)tU ftfa 
aftrtH "Uiaxf bruf>ur lin» ^on vat^ 
futkDin o JTxna- . pl . Äu|> l)tolbi on 
1)09. ^tH fifi bttl |>atBtt u^ttl uk 
tttrft ♦ /tn»if»atl funa o ^ll)itt)ttt|>um. 
— Bland gårdar inom socknen märkas 
Stockeby, Djursholm, m. fl. — Afstån- 
det frän Stockholm är I, från Uppsala 
6 mil. — Adress: Stockholm. 

Danebybolm. Gods i Björkviks soc- 
ken och Jönåkers härad af Nyköpings 
län, vid en vik af sjön Yngarn, består 
af 4 mantal frälsesäteri, deraf 2 sedan 
1826, Laggarbo '/j mantal ladugård, 
Bro 1 mantal och Grönkärr 1 mantal 
frälse, tillika med Torp 1 mänt. frälse 
och underlydande 13 '/a mantal samt 
Wedeby, alltsammans taxeradt till 78,000 
rdr banko. Danebi namnes 1401; om- 
kring 1591 skref sig Måns Sivertson 
Kruse till gården; 1630 bestod den af 
4 mantal, hvaraf ett ärfdes af Johan 
Månsson och derpå af hans son Axel 
Kruse, som bytte sig till ytterligare 2 

12 



90 



Oanniark. 



Dnnniark. 



mantal och förvärfvade sig säterifrihet; 
1686 egdes godset af Axels son Jobau, 
och efter honom tillhörde det slägten 
Kruse till 170-4. Egendomen kora då 
genom köp till J. M. de Besche och 
tillhörde hans ätt ända till 17 90, då 
den från enkefru de Besche, född Mei- 
jerhjelm, ärfdes af hennes dotter, gift 
med kammarherren grefve A, L. Ha- 
milton (f 180 2), hvars sonson, grefve 
Ad. Harailton, egde godset 1851. — 
Hufvudbyggnaden, aftecknad i Thers- 
ners Verk, är från början af 17 00-talet; 
men spår efter en äldre finnas på en 
holme i sjön ; på stället förvaras en 
samling böcker, handskrifter m. m., där- 
ibland grefve A. L. Harailtous raemoi- 
rer. Bro och Grönkärr bebyggdes till 
säterier af Axel Kruse pä Daneby och 
innehades 1686 af hans döttrar, men 
kommo sedermera äter till hufvudgod- 
»et; 1826 flyttades säterifriheten till 2 
mantal af Daneby. Laggarbol hörde 
redan 1686 under Grönkärr. Torp har 
varit säteri, tillhörigt C. von Gröninger 
och (1686) fru A. M. Rosenhane; sä- 
terifriheten flyttades 17 57 till ett man- 
tal af byn Hagby i samma socken, som 
nu utgör en del af säteriet Hagbyberga 
dersammastädes. 

Daumark* Holme i det s. k. Half- 
kaks-sundet mellan Wermdön och Sickla 
församling; gränsen mellan dessa bägge 
socknar framgår i det nämda sundet 
mellan holmarna Danmark och Sverige. 
Om denna berättas i »Svenskt Konver- 
sations-Lexikon», att der på i 830-talet 
bott en torpar-enka, (ireta Jakobsdot- 
ter, född i Westmanland 1728. Hon 
och hennes man samt ett barn utgjor- 
de de enda invånarne på holmen. Bar- 
net dog vid 10 års ålder; efter 32 års 
äktenskap drunknade mannen, och nu 
bodde Greta ensam qvar på holmen, 
der hon förde ett verkligt eremitlif. 
Hennes sällskap bestod af en get och 
en katt; men den förra måste hon slag- 
ta, emedan hon icke kunde föda den. 
Hon tillbringade höst- och vinteraft- 
narna utan ljus, men kände ingen leds- 
nad. I anledning af en påkommen 
sjukdom flyttades hon 1835 öfver till 
fasta landet till en annan gumma; hon 
tillfrisknade visserligen från sjukdomen; 



men det förändrade lefuadssättet och 
; smaken för kaffe, hvilket hon här of- 
', tare kunde få, undergräfde hennes hel- 
! sa, och hon afled 1836 vid 108 års 
' ålder. 

Daumark. Socken i VVaksala hä- 
' rad af Uppsala län, på Fyris-åns östra 
i strand, mellan Bondkyrko socken i ve- 
■ ster, Waksala i nordvest, Funbo i nord- 
j ost samt Lägga, Knifsta och Alsike 
! socknar af Stockholms län i sydost och 
i söder, har en areal af 11,201 tunnland, 
! af hvilka blott 20 äro sjöar och kärr. 
I Näst Fyris-ån är det vigtigaste vat- 
j tendraget Funbo -ån, som först utgör 
i sydöstliga gränsen, men sedan går huf- 
! vudsakligen i vestlig rigtning genom 
! socknen och faller ut i det s. k. Lilla 
I Föret. Stränderna kring sa väl denna 
; å som kring Fyris-ån äro sidländta och 
, bestå af vidsträckta sädes-slätter; längst 
, i söder och åt nordost, bortom ett till- 
' flöde till Funbo-ån, är något bergländig 
! utmark. Lera är rådande jordmånen, 
I åkerbruk hufvudnäringen. Socknen in- 
; nefattar 78^^ förmedlade hemman och 
i beboddes 1840 af 1,088, 1850 af 986 
I och 1856 af 1,067 invånare. — Dau- 
I marks socken är praebeude-pastorat af 
I 2:dra klassen i Waksala kontrakt af 
I Uppsala Arkestift. Under namnet Dan- 
märke eller Datmarhe förekommer sock- 
nen 1314 och 1316 såsom hörande till 
I provincia Vaxaldh af Tiimdia och ärke- 
', stiftet, dock som prebende. Socknen 
' svnes likväl tidtals hafva haft egna 
; kyrkoherdar, men är frän 1635 äter 
j prebende och räknas till 2:dra klassens 
; pastoraten Kaplaner nämnas från år 
I 1593. Kyrkan, rymlig och välbyggd, 
I är uppförd af tegel samt håller inom 
i muren 14 alnar i bredd och 64 alnar 
I i längden. Kyrkobyggnaden börjades 
i år 1161 och uppfördes enligt berättel- 
1 sen af bytet från de under Carl Sver- 
i kerssons anförande slagna Danskarne 
i samt kallades Danmarks kyrka, till miii- 
I ne af det fältslag, hvilket året förut, 
den 18 Maj, här stod mellan konung 
Erik IX eller den Helige och Danska 
prinsen Magnus Henriksson, som var 
gift med Inge den Yngres enka Bri- 
gitta och son af Inge den Äldres son- 
dotter Ingrid samt af denna anled- 



Uaninark. 



Uauniark. 



91 



niug gjorde auspråk på Svenska kro- 
jiau. Enligt sägnen, skall kyrkan förut 
varit kallad Nonna och stått på en 
backe vid Xoutuna by, midt emot Ul- 
tuna kungsgård, hvilkeu ligger på an- 
dra sidan Fyris-ån, Härifrån skall kyr- 
kan efter det nämda slaget hafva blif- 
vit flyttad till det ställe, der hon nu 
står, h varefter hon fått benämningen 
Danmarks kyrka; men dentia berättelse 
saknar all trovärdighet, och oj ett enda 
historiskt bevis kan uppdagas dcrför. 
\)iin höga tornspetsen och de lyra sraå- 
torneu på h vardera pelaren omkring 
choret afbrunno den 5 Juni 1C99 gen- 
om åskeid och äro sedan icke åter- 
ställda. Tornmureu, som remnade gen- 
om det häftiga åskslaget, blef sedan 
förstärkt med ett väldigt jerubund. Ur- 
sprungligen har kyrkan icke varit så 
stor, som hon nu är. Hou har inuti 
varit prydd med åtskilliga målningar 
ur bibliska historien och med kyrko- 
bilder ra. m,, men är nu öfver allt hvit- 
limmad. Flera grafstenar finnas i kyr- 
kan; den öfver pastor Olaus Johannis 
af år 1577 är äldst. Flera runstenar 
anträffas äfven invid kyrkan och i trak- 
ten deromkring, till ett antal af 17 
stycken. På runstenen vid Tjockstad 
tinnes en ristning, föreställande ett djur, 
som ser sig tillbaka. — I församlin- 
gens fasta skola undervisades 185 6 af 
en examinerad lärare 48 gossar och 24 
flickor, medan 5 gossar undervisades i 
allmänt läroverk, 1 gosse och 1 flicka 
af enskilda lärare samt '21 gossar och 
48 flickor i hemmet. — Ur äldre skrif- 
ter anföra vi för öfrigt följande upp- 
gifter om denna socken. Folket i all- 
mänhet är gästfritt och gifmildt samt 
ilskar renlighet och snygghet; dess huf- 
vudkarakter är en viss sjelfständighet, 
livilken sträfvar att lösgöra sig ifrån 
hIIi, som sätter dem i något lieroende 
filur lägger band på deras frihet, och 
;ilt Danmarks-boerna merändels äro de 
iörsta i hela fögderiet, som pä utsatt 
ilag erlägga sina krono-utskyldor och 
andra utlagor, kommer snarare häraf 
än af det, att de äro bättre lottade 
"I grannarne i orten. Klädedrägten 
är enkel och snygg, ehuru deu när- 
mar gig till bruket i städerna. — 
Giftermål afslutas dels med och dels 



utan ordentliga förlofningar. Sedan 
kontrahenterna erhållit giftomans sam- 
tycke, följa de hvarandra till staden 
och köpa vexelvis fästningsgåfvor, be- 
stående af ring och kläder, stundom 
ock några silfverpjeser. På andra och 
tredje lysningsdagen mottager den blif- 
vande bruden gåfvor af sina ungdoms- 
vänner bland flickorna. Aftonen näst 
före brölloppsdagen infallet den sä kal- 
lade svenqvällen, då brudgummen skall, 
såsom det heter, dansa ifrån sig alla 
flickor. I hans hem är då lika stor 
tillrustning som i brudgården. Bittida 
på morgonen brölloppsdagen samla sig 
hos brudgummen, jemte presten, alla 
de han å sin sida bjudit till brölloppet. 
Efter intagen frukost reser man till 
brudgården, för att åter sätta sig till 
bords; ju större skaran är, som åtföljer 
brudgummen, desto hederligare anses 
det. Under vägen hör man toner från 
klarinetten och fiolen, och vid h varje 
grind, som genomfares, utströr brud- 
gummen rikeligen löspenningar. Hans 
föräldrar förblifva hemma och undfägna 
dem, hvilka äro bjudna endast på ut- 
ridningskalaset; de komma ej till bräd- 
gården förrän dagen derpå. Brölloppet 
firas meräudels på någon söndagsefter- 
middag höstetid eller under julhelgen. 
Ar bruden, såsom det heter, kronbrud 
(har rättighet att bära krona), hvilket 
börjar blifva allt mer sällsynt, så klä- 
des hon uti närmaste gård i byn, dit 
presten, med brudgum och gäster, un- 
der musik begifver sig, för att full- 
borda vigseln, som numera alldeles för- 
svunnit från kyrkan. Så snart bruden 
förnimmer, att brudgummen är i anta- 
gande, skyndar hon, att, obemärkt af 
honom, genom fönstergardinen eller 
dörrspringan skåda sin utvalde, inan 
han får se henne, annars glömmer hon 
aldrig den olyckliga händelsen, och äk- 
tenskapet blir icke lyckligt. Efter full- 
bordad vigsel och lyckönskning af hvar 
och en särskildt återvänder presten 
med de nygifta åter till brudhuset, der 
han, jemte brudparet, tager plats vid 
bordet på högra sidan om brudgum- 
men och sitter så en halftimma under 
väntan på gästerna, hvilka måste upp- 
sökas af värdarue ute på gården samt 
tvingas och ledas till bords. Brudpa- 



■ianinark* 



Danmark» 



rets välgångsskål drickes vid bordet un- 
der musik, merändels i vin och punsch. 
Af brudgummen och gästerna insamlas 
penningar åt bruden, och gåfvor af för- 
äldrarue aflemnas till brudparet. Mål- 
tiden börjas med en välsignelsebön af 
presten och slutas med tacksägelse och 
sång. Derefter öppnas dansen af pre- 
sten och bruden. Ungefär klockan 2 
å 3 på morgonen andra dagen dansas 
kronan af bruden, då hon med för- 
bundna ögon, omgifven af alla flickor, 
under ringdansen sätter kronan på en 
af dessa, hvilkeu tros blifva brud der- 
näst, och fortfar så intill den sista. 
Hvar och en, med hvilken hon dansar, 
måste då erlägga penningar åt spel- 
männen. Under tiden lyftes bruden på 
en stol och dricker, under de andras 
hurrarop, alla flickors afskedsskål samt 
f>alla (lummors tillkommande skåU (me- 
ningen är: alla tillkommande gummors 
skål). Nu göra gummorna anspråk på 
bruden, som fasthålles så länge som 
möjligt af flickorna, hvilka slutligen ut- 
lemna henne, och dansen börjar ånyo. 
Enahanda är förhållandet med brud- 
gumsdansen, ehuru den går något hur- 
tigare och lifligare till väga, och då 
gubbarue skola taga brudgummen ifrån 
gossarne, är striden ofta nog så häftig, 
att den icke slutas förr, än brudgum- 
mens kläder brista och han sjelf fått 
någon skråma. Sedan aflägsnar sig 
brudp.iret och inkommer, efter en stunds 
förlopp, i ungfars- och ungmors-kläder, 
åtföljdt af brudtärnorna och brudsven- 
nerna, hvilka taktmessigt efter musiken 
svänga de brinnande ljusen, dem de 
bära till ära för d^t unga paret, hvilket 
nu skall traktera gästerna med ung- 
morsmaten, bestående af äpplen, kon- 
fekt, bakelse och sirapsbränvin. Der- 
efter börjas ungfars- och ungmorsdau- 
seu, och när den är slutad, sker or- 
dentlig bordsittning, hvarvid qvällsvard 
intages. Klockan 6 på. morgonen blir 
allt tyst. De unga tu gä i brudsäng; 
men de ogifta lägga sig i syskonbädd 
öfver hela brudstugan på halmkärfvar, 
gossar och flickor ora hvarandra. De 
gifta söka hvilan i angränsande rum 
eller granngårdar. Vid middagstiden 
börja lif och rörelse på nytt. Ungpa- 
ret är då först i ordning och kommer 



med frukost till alla gästerna på sän- 
gen. När dessa åter samlat sig i brud- 
gården, begynnes dansen å nyo och 
fortsattes, tilldess man på eftermidda- 
gen klockan 4 ä 5 sätter sig till bords 
för att förtära stekdoppet. Tvänne vid- 
underliga masker, en man och en qvin- 
na, inträda nu och räcka hvar sin löj- 
ligt utstyrda håf till gästerna, som deri 
måste ofi'ra några slantar, hvilkeu in- 
samling tillfaller den så kallade disk- 
vasken; men det komiska paret har se- 
dan flera lustiga upptåg för sig, och 
ju mer det lyckas att narra gästerna 
till skratt, desto bättre har det spela:, 
sin roll. Dansen, som åter börjar efter 
slutad måltid, fortgår sedan hela nat- 
ten. På tredje dagen bryta några gä- 
ster upp och återvända hem. Ännu är 
likväl icke brölloppet slutadt; ungmor 
skall särskildt en dag undfägna alla 
flickor, hvilka gifvit henne lysningsgåf- 
vor och icke varit bjudna till bröllopps. 
För deras skull sker åter gästabud och 
dans. Så firar, efter gammal sed, all- 
mogen i det Svenska Danmark sina 
bröllopp. För 40 till 5 år sedan 
skedde alltid vigsel i kyrkan vid guds- 
tjenst; alla kommo då till häst, med 
brudgummen i spetsen framför sig. 
Bruden åkte i täckt åkdon och sä lång- 
samt, egentligen på hemvägen, att hela 
brudskaran två och två i sender hann 
fram till brölloppsgården och emottog 
undfägnad samt kom tillbaka igen i sina 
led, inan brud och brudgum trädde 
inom brudgården. — Barndop ske stän- 
digt hemma eller i prestgården, aldrig 
i kyrkan. I fordna dagar redo fadd- 
rarne med barnet i famn till kyrkan pä 
en sön- eller helgedagsmorgon, och sked- 
de döpelseakten före gudstjensten ; den 
ogifta qvinnfaddern förde sedan barnet 
hem till modern. Vanligen förrättas ■ 
nu barndop på någon söcknedagsefter- 
middag. Presten mottager barnet af 
den gifta qvinnfaddern och lemnar det ; 
efter vattenbegjutningen till ungfaddern, 
som slutligen frambär det till modern. 
De så kallade tvälpenningarna åt den ^ 
nyfödde insamlas icke vid bordet, så- 
som i många andra socknar är bruk- 
ligt, utan går hvarje gäst, efter slutad 
måltid, till barnaföderskan och tackar 
för maten, under det han trycker eo 



Uannemora. 



nanneniora Crriia'{iU. 9li 



sedel i hennes hand. På större barns- 
öl ilr icke ovanligt, att denna afgift 
stiger till 20 å 30 rdr rgs. Dagen 
efter återkomma grannarne på frukost. 

— Gra/öl eftergitVa icke bröllopp i till- 
redning. Är huset bergadt, så begratVes 
den aflidne på en söndagsmorgon. Pre- 
sten reser då jerate gästerna på frukost 
till grafölsgården, hvarifrån han begif- 
ver sig med liket sä tidigt, att icke 
gudstjensten uppehälles. Under sam- 
manringniugen bäres liket på bår till 
gratVeu. Likkistan ä.r alltid prydd med 
en fot- och hufvudplåt och ett kors på 
locket, stundom äfven med stjernor och 
försilfrade fötter. Efter predikans slut 
hållas personalier öfver den aflidne, och 
pä den grafvård, hvilken sedermera upp- 
reses öfver den döde, fästas korset och 
plåtarna, på hvilka födelse- och döds- 
dagen samt en lämplig psalmvers äro 
skrifna. Efter slutad gudstjenst reser 
man äter till grafölsgården pä middag. 
Sällan ser man då den efterlefvande 
maken vid bordet, och sä länge sorge- 
tiden räcker, tinner man aldrig de sör- 
jande med den öfriga församlingen i 
kyrkan stiga upp, när tron och evange- 
lium läsas. Qvinnorua se icke en gång 
upp, utan sitta, såsom tecken till djup 
sorg, med höljda och nedböjda ansig- 
ten i sin kyrkobänk, — Ibland säterier 
i socknen är Hammarby märkvärdigt 
genom den store naturforskaren Carl 
von Linné, som egde det. — Falebro 
är från hednatiden härstädes känd un- 
der åtskilliga namn, såsom Fagra eller 
Fagrada bro, emedan orten eller byn 
förmodas då hafva blifvit kallad Fagra 
efter en vid Danmarks kyrka belägen 
åker, hvilken i Uppsala domkyrkas jor- 
debok af 1498 kallades Fagra Wreta. 

— Adress: Uppsala. 

Daniicniora. Socken i Olands härad 
af Uppsala län, 4 mil n. n. o. frän 
Uppsala, belägen kring en del af Fyris- 
åns öfra lopp, mellan Morkarla i syd- 
ost, Tensta i söder, Weiidel i vcster. 
Tegelsmora i nordvest, Film i nordost, 
har en areal af 13,284 tunnland, af 
hvilka 1,850 äro sjöar och kärr. Till 
Fyris-åns vattendrag höra inom sock- 
nen Dannemora Grufsjö samt större de- 
len af Dannemora-sjön, bägge med rigt- 



ning åt sydsydvest; den sistnämda upp- 
tager inom socknen åtskilliga tillflöden, 
af hvilka det största kommer från Har- 
viksdamraen i öster. Vester om sjöar- 
na är bygden jemn, något sidländt vid 
vattendragen; i gränstrakten mot vester, 
norr och öster förekommer för det me- 
sta bergländig och kärraktig skogsmark. 
Vid Grufsjöns östra sida, på gränsen 
mot Film, i en låg bergås, befinnes 
det ryktbara gruffältet, som är ortens 
vigtigaste näringskälla. I sammanhang 
med grufrörelsen idkas i öfrigt dels 
skogsskötsel, dels åkerbruk å svag, sand- 
blandad lerjord, svartmylla och mojord. 
Socknen, som innehåller 20 förmedlade 
mantal, beboddes 1840 af 1,057, 1850 
af 1,051 och 1856 af 1,073 invånare. 
Socknen har fast skola med en exami- 
nerad lärare, tillika klockare, som 1856 
undervisade 36 gossar och 28 flickor, 
medan 24 gossar och 30 flickor under- 
visades i hemmet. — Dannemora socken, 
hvilken 1314 namnes såsom hörande 
till pvovincia Norundh af Tiundia, utgör 
för närvarande ett konsistorielt pastorat 
af 3:dje klassen i Örbyhus kontrakt af 
Uppsala Arkestift. Kyrkan, gammal, 
af gråsten, med måladt hvalf, ligger 
4^4 mil från Östhammar och 5*/j mil 
från Uppsala. Socknens största märk- 
värdighet är Dannemora Gruffält. — 
Adress: U^ppsala. 

Dannemora Oruffält, beläget i Dan- 
nemora och, till stor del, i Films sock- 
nar af Olands härad och Uppsala län, 
är sannolikt det förnämsta jernmalm- 
fältet i Sverige, men dock troligen icke 
något af de äldsta. De äldsta säkra 
underrättelserna derom gä icke längre 
tillbaka än till 140 0-talet, då man fin- 
ner ett Msilfverberg i Film» omtaladt, 
af h vilket riksföreståndaren Sten Sture 
den Äldre 1481 skänkte en tjerdedel 
åt ärkebiskop Jakob Ulfssou, »för St. 
Erik konungs böns skull till Gud om 
bergets tilltagande gagnelighet och nytta 
för riket». Det silfver och de bly- 
glanser, som träffades i jeru malmen, för- 
anledde, att man länge ansåg grufvan 
som rik pä silfver, och ännu Johan III 
förehade 1579 en anläggning till verk- 
stad för silfvermalmena tillgodogörande. 
Iraellertid hade niaa då redan länge 



94 Hanneniora Oruffltlté 



Uanneniora OrnlfliH. 



arbetat på jernmalm, och kon. Gustaf 
Wasa gaf 1532 riksrådet E. Flemming, 
tillika med åtskilliga Tyskar, Joachim 
Piper fråu Stralsund, Stafifan Saxen, 
Holst med flern, tillstånd att bearbeta 
Daunemora järnverk; men dessa ådrogo 
sig snart konungens missbelåtenhet der- 
igenom, att de till Tyskland utskickade 
både malm och tackjärn, hvilket ock 
biet" uttryckligen förbjudet. Nu tog 
konungen sjelf saken om händer, inför- 
skref Tyska arbetare, höll dem under 
sträng uppsigt och befordrade Osmunds- 
smidets utbytande mot stångjernssmide. 
Hvad han påbörjat, tyckes imellertid 
bafva under hans söner gått föga fram- 
åt, ty ännu 1613 tillverkades vid de 
omkringliggande bruken, Österby, Girao 
och Löfsta, endast 3 — 40 sk'tt stång- 
järn. Andtligen utarrenderade kronan 
1627 dessa bruk till Welam Giliusson 
och Louis de Geer; är 1(533 mottog 
den sistnämde ensam arrendet, och år 
1643 köpte han bruken i afräkning pä 
sin fordran hos kronan. Nu kom nytt 
iif i hela rörelsen vid grufvor och bruk; 
de Geer införskref Walloner, hvilkas 
afkomlingar ännu fortfara med sina för- 
fäders yrke, och anordnade allt på det 
bästa. Omkring 1640 lär det dåvaran- 
de »general-bergs-amtet» (sedan Bergs- 
kollegium) hafva uppgjort en fördelning 
af gruffältet mellan ortens alla bruk; 
men denna fördelning har sedermera 
undergått många förändringar. Ar 174 
skiljdes mellan »enskilda grufvor», till- 
höriga de ofvannärada tre verken, hvil- 
ka alla då ännu voro i De Geerska 
slägtens händer, och »compagnie-gruf- 
vor», tillhöriga de öfriga. Nu tillhöra 
alla grufvorna ett bolag, bestående af 
cgarne till T;öfsta, Österby, Gimo, Elf- 
karleö, Söderfors och Wattholma i Upp- 
sala län, till Schebo, Rånäs, Forssmark 
och Harg i Stockholms län samt till 
Gysinge i Gefleborgs län. De flesta 
bland de grufvor, som nu bearbetas, 
äro upptagna på 1600-talet, icke få i 
det följande seklet, en och annan 1576, 
några i nyaste tiden, till en del utom 
det gamla fältet, såsom vid Vrestgården 
och vid Persbo. Det gamla fältet in- 
delas i norra, mellersta och södra fäl- 
tet, af hvilka det mellersta, hufvudsak- 
liaren i Filras socken, nu mest bearbe- 



tas. Tbam (»Beskrifning öfver Uppsala 
län, 1850») uppräknar som de vigtiga- 
ste grufvorna följande och uppgifver de 
år, då bearbetandet af dem begynte, 
som följer: 

Norra fältet: 
Sjögrufvan .... från 1731. 



Hagströmsgrufvan 
Kungsgrufvorna 
Bondeffrufvan . 



1742. 
1576. 
164 T). 



Mellanfältet : 
Jord- och Ödesgruf- 



vorna 


» 


1628 


Storrymningen . . 


» 


1671 


Hjulvind .... 


M 


1669 


Daramsgrufvan . . 


» 


1674 


Jungfrugrufvan . . 


» 


1618 


Ungkarlsgrufvan . 


» 


1716 


Örnersgrufvan . . . 


1) 


1742 


Södra fältet: 






Machinsgrufvau 


U 


1743 


Norra Silfbergggrufv. 


» 


1692 


Wattliolmagrufvau 


» 


167 


Kaptensgrufvan 


» 


I66« 


Djupgrufvau 


» 


1669 


Södra Silfbergsgrufv. 


» 


1669 


Hnrgs Skärpning . . 


» 


1709 



Daunemora grufvefält, — säger en äl- 
dre beskrifning, — ligger i en från n. 
n. o. till s. s. v. sig sträckande bergs- 
rygg, obetydligt högre än de när;» kring- 
liggande Films-, Gruf- och Dannemora- 
sjöarna och af vid pass en fjerdedels 
mils längd samt från 500 till 1,000 
alnars bredd. Fyndigheten utgöres af 
större och mindre klumpar eller köjt- 
lar, utkastade i malmfältets förutnämda 
strykning, och på några ställen när- 
mande sig till ordentliga gångar, med 
den största eller sjelfva kärnan i for- 
mationen uti det s. k. Mellanfältet, der 
dess största mägtighet är omkring 180 
fot; körtlarne aftaga sedan mer och 
mer i förhållande till deras afstånd från 
detta ställe. Malmstreckets vanligaste 
fall eller vinkel är 60 till 70 grader 
åt vester. Den allmänna hälle-arten, 
hvari det befinner sig, består hufvud- 
sakligen af grofkoruig gneiss och gång- 
arten af kalk; malmen håller från 20 
till 80 procent jern-oxid-oxidul, utom 



Uanneinora Cwruffält* 



Uanneinora GrnSfäH, 9,' 



maugau, kalk, talk, lerjord, kiselsyra 
samt litet svafvel och kolsj^ra. Geuora 
malmens ringa halt af svafvel och phos- 
phorsyra har Dannemora-jernet sin ut- 
märkta beskaffenhet att hvarken bli 
kall- eller rödbräckt. Maiiganhalten 
anses föranleda dess ovanliga använd- 
barhet till stål. Dannemora- malmen 
har derjemte den ypperliga egenskapen 
Htt vara »sjelfgående», d. v. s. bestå af 
sådana bergarter, att den kan smälta 
utan tillsats af andra ämnen. Likväl 
är det nödvändigt att blanda rikare 
och fattigare malmer, för att erhålla 
en ordentlig masugnsgåug. I stort gif- 
ver malmen 40 till 50 proc. på mas- 
ugnen, och af tackjernet i tackjernsvigt 
erhålles i allmänhet 99 proc. stängjeru 
i bergsvigt. Malmen bröts ända till 
omkring 1728 genom eldning, hvar- 
igenom flera särdeles stora gruföppniii- 
gar liunas. Sedan den tiden har den 
hufvudsakligen varit bruten genom 
sprängning med krut, hvartill årligen 
åtgå 120 centner. Ärliga brytningen 
utgör i medeltal 4 3,000 kubikfot fast 
berg, hvaraf 39,5 proc. äro ren malm. 
Årliga malmfångsten har under åren 
1830—1839 utgjort 108,340 sktb vik- 
lualievigt, under åren 1840 — 1847 
122,880, under åren 1851 — 1855 
105,614 sk'tE i medeltal; 1857 uppgick 
den till 114,939 skS. Hela grufveför- 
laget har under de fem åren 1851 — 
185 5 uppgått till en sammanräknad 
summa af 7 86,849 rdr rgs, deraf i 
kontanta penningar 534,305, spannmål 
239,399, och materialier, lemnade in 
iiatura, 13,144 rdr, eller i medeltal för 
året 157,369 rdr rgs. Malmens bryt- 
ningspris uppgick i medeltal till 1: 23. 6 
rgs för 1 skS v. v. 

Någon anledning att befara brist 
på malmtillgång är icke ati frukta, 
ehuru de rikaste och lättast åtkomliga 
tillgångarne äro utbrutna, så att arbe- 
tet nu sker med ökad kostnad på dju- 
pet och på sidorna om de gamla töm- 
da arbetsrummen. Grufvornas djup är 
olika, från 44 till 90 famnar. Arbe- 
tarne utgjorde 1854 ett antal af 346, 
af hvilka 200 arbetade under jord. Ar- 
betet bedrifves genom beting. Malm- 
uppfordringen sker endast genom häst- 
Tkraft samt raed tämligen allmänt be- 



gagnande af jeralrådslinor, tillverkade 
på stället. Arbetarnes ställning är i 
allmänhet god; de erhålla sin aflöning 
dels i pengar, dels i spannmål samt 
hafva derjemte egen bostad, foder för 
1 eller 2 kor och några får samt ett 
jordstycke. Grufdrängarne hafva sär- 
skildt små torp, och den, som vid dessa 
anbringar stängsel af sten, undfår sär- 
skild belöning af bolaget. Barnen få 
arbetsförtjenst genom malmsoffring. Slut- 
ligen utdelas gratialer till arbetslösa 
arbetare, enkor och barn. Hela den 
folkmängd, som har sitt underhåll af 
grufvan, uppgick 1855 till 1,420 per- 
soner. 

Emedan en del af grufvaus öppnin- 
gar ligga på föga höjd öfver och en 
del under Grufsjöns yta, hafva gruf- 
egarne allt sedan slutet af 1600-talet 
måst vidkännas ansenliga kostnader för 
vattnets utestängande från grufvorna. 
Bland annat sökte man 1694 (Tham 
uppgifver 17 57) att urtappa sjön, till 
hvilket ändamål vattendraget uppmudd- 
rades på en sträcka af 2 mil ända till 
Wattholma bruk; men vinsten blef icke 
större än att sjön sänktes med 4 fot, 
hvaremot förlusten var icke blott ar- 
betskostnaden, utan evärdliga ersätt- 
nings-afgifter för några förstörda vat- 
tenverk. Nu har maa vunnit ändamå- 
let derigenom, att man utanför alla tre 
fälten uppfört ansenliga, med puzzolau- 
cemeni murade stendammar, hvilka vid 
sin högsta punkt, vid Storrymuingen i 
Mellanfältet, hafva en höjd af 3 5 fot. 
Genom dessa kostsamma anläggningar 
äro Dannemora grufvor nu vida mindre 
besvärade af vatten än de flesta öfriga 
inom riket. Vattnet upp-pumpas om- 
vexlande ur alla tre fälten genom en 
konstledning, som inrättades redan år 
1679 och drifves af ett vattenhjul. 
Konstledningen iir 2,500 alnar lång 
och delar sig i närheten af grufvefältet 
i 3 armar, af hvilka en går till norra, 
en till södra och en till mellanfältet. 
Vattenhjulet, som håller 40 fot i di- 
ameter, är konstrueradt för s. k. infall 
och drifves af en obetydlig vattenqvati- 
titet, som inifrån rinner in i de på 
hjulets omkrets befintliga hyllorna. 
Pumpsättningarne äro 30 till 32 iot 
djupa, och 19 sådana finnas i den dju- 



9() 



Dannemora-SJÖn. 



DannUsi 



paste grutVan, Machingrufvan på södra 
taltet. Endast när drifvatten saknas 
för konsthjulet och då detta icke för- 
mår att ensamt undanhålla vattnet från 
alla tre grufvefälten, användes den är 
1805 uppb3'ggda Sugraaschinen , den 
första i Sverige och uppsatt af Samuel 
Owen. 

Hela antalet grufvor inom Danue- 
raora-fältets odal-utmäl uppgår till 79, 
af hvilka för närvarande endast 16 ar- 
betas i 30 särskilda arbetsrum. 

Danneniera-Sjöu. En af sjöarna i 
F)Tis-åns öfra lopp: mottager sitt vat- 
ten från Filrasjöu och Grufsjön, uppta- 
ger från öster Harvikeu och har sitt 
aflopp genom Fyris- ån åt Stock- och 
Knifstasjöarna samt Wattholma bmks- 
damm. Se vidare Fyriså. 

Daunieke. Socken uti Kinds härad 
af Elfsborgs län, ;•< mil öster frän Bor- 
ås, har en areal af 10,484 tunnland, 
af hvilka 1,240 äro sjöar och kärr. 
Socknen består af S^g mantal och be- 
boddes 1840 af 728, 1850 af 819 och 
1855 af 804 personer. Socknen hade 
sistnämda år fast folkskola med en exa- 
minerad lärare, tillika klockare, som 
undervisade 37 gossar och 4 5 flickor. 
— Dannicke är annex till Länghems 
patronela pastorat af 2:dra klassen i 
Kinds kontrakt af Göteborgs stift. 
Kyrkan, af sten, ej långt från allmänna 
landsvägen mellan Sexdräga och Ar- 
nungareds gästgifvargårdar, ligger pa 
en jemn och vacker plan, är gammal 
och försedd med målningar i taket. — 
Adress: Svenljuuga. 

Dannäs. Socken i Westbo härad af 
.lönköpings län, 9V^ mil s. s. v. från 
Jönköping, till en del på ett i sjön 
Bolmen utskjutande näs, till en del vid 
denna sjös nordöstra hörn, har en areal 
af 9,419 tunnland, af hvilka 2,130 äro 
sjöar och kärr. Socknen genoraskäres 
af ett från sjön Tyllen till Bolmen gå- 
ende vattendrag och har i öfrigt några 
smärre sjöar; blott en och annan min- 
dre mosse finnes, särdeles pä nordve- 
stra gränsen mot Thorskinge socken. 
På säteriet Daunäs' egor förekommer 
en mosse, som genom svedjande blifvit 



i beröfvad all växtlighet; den innefattar 
; 106 tunnland och kallas Svarta Mosse. 
\ Jordmånen är mycket stenbunden, men 
1 stycketals ganska god; skog finnes till 
husbehof, mest af bok och gran; betes- 
markerna äro bland de bättre i hära- 
I det. Socknen består af 11% förraed- 
j lade mänt. och beboddes 1840 af 585, 
i 1850 af 614 och 1856 af 610 perso- 
ner. Sistnämda år undervisades i fasta 
! folkskolan af en prestvigd lärare 35 
' gossar och 42 flickor, medan 12 gos- 
1 sar och 17 flickor undervisades i hem- 
I met. — Dannäs socken är annex till 
Bolmsö konsistoriela pastorat af 3:dje 
i klassen i Westbo kontrakt af Wexiö 
stift. Kyrkan, med torn af sten, ut- 
vidgad 1810, ligger 9 '/^ mil från We- 
xiö, 8% rail från Halmstad och om- 
kring 18 mil från Göteborg. Kyrkan 
utvidgades 1844, och vid detta tillfälle 
måste Rosenbjelkeska och Kyleska graf- 
choren vid vestra gafvelu raseras, hvar- 
före liken uttogos och nedsattes i kyrko- 
gården. På Daunäs kyrkogård finnes 
en grafsten öfver bonden Jöns Am- 
björnsson på hemmanet Jonsboda i den- 
na socken; mannen var stamfader för 
Linné samt för slägterna Lindelius och 
Tiliauder. Jöns Ambjörnsson hade 3 
söner, Ambjörn, Anders och Lars. Am- 
björn kallade sig Ambertus Lindelius 
och dog 1684 som pastor i Långaryd; 
Lars, som låtit resa stenen öfver fa- 
dern, dog som pastor i Jönköping år 
1672. Denne hade 2 söner, af hvilka 
en, Daniel, adlades till Lindeblad 1692. 
Dottern Martha blef gift med astrono- 
men A. Spole. Ambjörns andra son, 
Anders, förblef bonde och hade en dot- 
ter, Ingrid, gift med bonden Bengt 
Andersson i Stigaryd, Hvittaryds soc- 
ken. Deras son Bengt, likaledes bon- 
de, gift med Ingerd Ingeraarsdotter 
från Jonsbo i samma socken, hade en 
son, Nils, som antog namnet Linnaeus 
och var fader till Carl von Linné. 
Dennes farmor hade 2 bröder, Carl 
och Sven, som kallade sig Tiliauder (af 
, Tilia, lind], efter samma lind mellan 
Boda och Linnegård, af hvilken, enligt 
! Linnés anteckningar, namnet Linnaeus 
hemtades. — Af fornlemningar finnas 
; inom socknen blott några smärre grift- 
i kullar nära kyrkan och en s. k. jätte- 



Danniis» 



Danviken* 



97 



stuga på Stensabo egor vid torpet Svär- 
nabben. — Inom socknen ligga säteri- 
erna Dannäs samt /Stora och Lilla 
Gafle. — Adress: Wernamo. 

Dannäs. Urgammalt herresäte i Dan- 
näs socken af Westbo härad och Jön- 
köpings län, 1804 förmedladt från 5 
till 2 3/4 mantal med 6 till 3% för- 
medlade underliggande hemman, qvarn 
med 2 par stenar och 26 torp. Går- 
den har sina inegor på det i Bolmen 
utgående näset (se Dannäs socken) och 
därutanför en vacker bokskog samt är 
i öfrigt försedd med tillräcklig skog. 
Till gården hörer den i Bolmen beläg- 
na ön Danö. Egorna äro rätt goda, 
meu mycket stenbundna. Äldsta kända 
agaren af Dannäs var en Arvid Elufs- 
son Eosenbjelke, bvars son Jöns, som 
skref sig till Lestad, egde gården ihop 
med brodern Olof till år 1588, men 
sedan var ensam egare till slutet af 
1590-talet. Efter honom fick hans måg, 
Erik Hansson Kyhle, egendomen och 
efterträddes i dess besittning af sin 
son, Hans, assessor i Göta Hofrätt, 
■död 1673. Den sista af ätten Kyhle, 
som egt Dannäs, var öfverste Gabriel 
Kyhle. I början af 1700-talet egdes 
godset af general-amiralen baron Er. 
Sjöblad, gift med en friherrinna Pal- 
bitzsky, och derefter af Sjöblads dotter, 
Regina, och hennes man, friherre Chri- 
ster Horn. Efter Horn innehades Dan- 
uäs af assessor Eckermauu, sedan af 
hans son, sekreteraren Eckerraann, som 
omkring 1800 sålde det till brukspa- 
tron P. Dahlgren, död 1818. Efter 
honom tillföll godset kammarherren ba- 
ron C. Barth. Fägerskiöld, gift med 
Eva Dahlgren, och nuvarande egaren 
är löjtn. frih. C. Ph, Fägerskiöld. 

Dansjö. By uti Lekaryd socken af 
AUbo härad och Kronobergs län, tros 
hafva fått sitt namn af Danskar, som 
här lidit nederlag under någon af de 
strider, till hvilka sägnen om Blenda 
hänför sig, — kanske snarare, — me- 
nar Wieselgren i Ny-Smålands Beskrif- 
ning, — »deraf, att här, förrän Blenda 
besegrade Danskar, varit en Taafanas 
eller Tans sjö, der bad hållits, och dit 
en Frejs hustru (prestinua) för denna 
II. 



ort åkt ifrån de tre högarna vid Hjer- 
tanäg (en forntida helig plats i samma 
socken). På byns egor ligger det s. k. 
Kungsröret. »Möjligen, — säger Wie- 
selgren, — hafva qvinnor deltagit i alla 
drabbningar, som stått vid Dansjöns, 
Salens och Asnens stränder; men den 
drabbning, som bäst bibehållit sina en- 
skilda drag i folkminnet, torde hafva 
stått här.» Se vidare Wärend. — Sjön 
Dansjön, mellan Stråken och Salen, hö- 
rande till det vattendrag, som från den 
stora sjön Asnen afbördar sig genom 
Mörrums å, är rik på malm, som föres 
till Braås. 

Danska Staket. Ett smalt pass mel- 
lan Emmån och skogen i Högsby soc- 
ken och Handbörds härad af Kalmar 
län, är bekant genom den olycka, som 
der träffade Danskarne under Ranzovv 
i 1612:års krig. Ranzow hade vid 
Tingebro öfver Emmån, nära Högsby 
kyrka, eröfrat och förstört en af de 
Svenska anlagd skans och trängde se- 
dan fram på en obanad skogsväg mot 
Sunnerbo härad, men fann sig uppe- 
hållen genom förhuggningar vid de så 
kallade Jutebackarna och måste vända 
om, hvarigenom flera gårdar i socknens 
sydvestra del räddades undan den för- 
ödelse, som i öfrigt drabbade Högsby 
socken. Ytterligare förhuggningar på 
stora vägen ofvanom Högsby kyrka nöd- 
sakade de Danska att vika af åt höger, 
nedåt dalen vid Emmån; men här hade 
bönderna i passet vid torpet Besebacke 
på Yttre Walåkra egor gräft en graf 
tvärt öfver ängen och täckt densamma 
med stänger och torf. De undanskyn- 
dande Danskarue rusade midt i försåtet 
och omkoramo. Stället kallas ännu 
Danska Staket. Ranzow led på detta 
återtåg ansenlig förlust, ty bönderna 
hade gömt sig i skogarna utmed vägen 
och angrepo de flyende, så att vägen 
låg full af döda och sjuka, som icke 
voro i stånd att följa med. 

Danviken. Det berättas, att då kon- 
ung Christian I, som från Danmark 
inkallades af den med Carl VIII miss- 
nöjda, mäktiga ärkebiskopen Jöns Bengts- 
son Oxenstjema, år 1471 den 11 Ok- 
tober kämpade i slaget vid Bruukeberg 

13 



98 



Danviken. 



Danviken. 



med riksföreståndaren Sten Sture den 
Äldre, skall han, illa sårad, hatVa låtit 
föra sig till ett ställe som var i Dan- 
skarnes våld, och der hafva låtit ut- 
draga en pil, som skadat honom i mun- 
nen och halsen, så att flera tänder fal- 
lit ut. Stället blef derefter kalladt 
»Tandvikenn och påstås hafva varit der 
nu Danvikens hospital är beläget, öster 
om Södermalm mellan Saltsjön och 
Hammarby sjö. — Det hospital eller 
»Helig-Andshus», uti hvilket fattiga och 
sjuka intogos och underhöllos, som kon- 
ung Gustaf I år 1531, efter Gråbrödra- 
klostrets indragning, i samma kloster 
inrättade, förflyttades år 15 51 till Dan- 
viken, hvarest konungen låtit uppbygga 
hospitalet och kyrkan. All den ränta, 
som förut ingått till St. Clara kloster, 
Helig-Andshuset, St. Görans Hospital, 
Själagården samt Söndags- och Fretlags- 
ailmosehusen, blef detta hospital un- 
derlagd, och konungen skänkte seder- 
mera till detsamma af sina arfvegods 
de i grannskapet belägna hemmanen 
Hammarby, Sickla, Järla, Skurö och Duf- 
venäs, hvilken gåfva bekräftades af drott- 
ning Christina år 1636 och af konung 
Carl X åren 1653 och 1660. Af kon- 
ung Gustaf II Adolf anslogos äfven åt- 
skilliga andra hemmansräntor och för- 
måner åt hospitalet, hvarå Carl XI år 
1682 meddelade bekräftelse; äfveusom 
drottning Ulrika Eleonora, sedan ho- 
spitalshusen och kyrkan förfallit, år 
1719 lät af sten uppbygga dessa hus, 
hvilka ännu begagnas för ändamålet. 
Kyrkan invigdes år 1725. — Dårhuset 
vid Danviken är en i sednare tider till- 
kommen, med hospitalet förenad sjuk- 
vårdsanstalt. — Fastän hvarken Gustaf 
I:s grundläggningsbref för hospitalet, 
eller de sedermera för detsamma stad- 
gade reglorna innefatta någon anled- 
ning, att ett dårhus skulle förenas med 
hospitalet, hafva dock de olycklige, som 
nu mottagas derstädes, blifvit ifråu ho- 
spitalets början i dess sjukstuga intag- 
na, likväl endast vansinniga. När des- 
sas antal, hvilket ej är kändt före år 
1706 och då var 19 personer, seder- 
mera ökades, så att behofvet erfordrade 
en lämpligare dårhusvärd, befordrades 
detta ändamål derigenom, att konung 
Gustaf III anslog dertill 5,000 rdr. 



hvarefter särskilda summor ditskänktes 
dels af Seraphimer-orden och af öfver- 
ståthållaren m. m. friherre Carl Sparre, 
dels insamlades medelst en ibland Stock- 
holms stads invånare utgången stam- 
bok, hvarefter det nära intill Danviken 
belägna så kallade Saltbruket år 1785 
inköptes lör 10,000 rdr och sedermera 
inreddes till dårhus; och hade konun- 
gen derförut (år 1773) förordnat, att 
Seraphimer-Ordens -Gillet skulle hafva 
ölverinseende öfver detta och alla bo- 
spitaler i riket. Ar 1808 lemnade Gil- 
let styrelsen till Kongl. Direktionen öf- 
ver Stockholms Stads Allmänna Fattig- 
j vård, hvilken upphörde 1812, då ho- 
j spitalet kom under general-direktören 
doktor Brandts ledning, som varade 
blott till följande året, då en särskild 
direktion tillförordnades, med öfverståt- 
hållaren till ordförande. 

Ar 1816 inrättades här ett försörj- 
ningshus för Stockholms stads ämbets- 
och tjenstemäns enkor och döttrar i 
den ålder och torftighet, att de ej kun- 
na försörja sig sjelfva. Till detta för- 
sörjningshus skänkte enkefru Knigge 
10,000 rdr bko för ålderstigna, fattiga 
och oförsörjda borgaredöttrar af gross- 
och kramhandelsklasserna i Stockholm. 

För närvarande innefattas i Danviks 
hospital 3:ne särskilda anstalter, näm- 
ligen: 1) Det vanliga s. k. Hospitalet, 
som till vård emottager lytta, ålder- 
domssvaga eller med obotliga åkommor 
behäftade, till ett antal af 160—200. 
De flesta underhållstagarne njuta, så- 
som alldeles medellösa, kostnadsfritt 
underhåll. Afgiften för allmänna ko- 
sten och gemensamt rum är 80 rdr 
bko per år. — 2) Dårhuset, som emot- 
tager vansinniga till ett antal af 100 
— 130 personer, de flesta likaledes kost- 
nadsfritt. I allmänhet utgå 20 — 30 
årligen återställda, eller 24 ä 30 bland 
JOO sjuka. Bästa kosten kostar 150, 
den allmänna 80 rdr bko årligen. — 
3) Enkhiiset, der sjukliga eller ålder- 
stigna fruntimmer inackordera sig för 
en afgift af 150 rdr för enskildt och 
120 rdr bko för gemensamt rum årli- 
gen. Tre eller 4 medellösa underhållas 
på Kniggeska fonden. — Så kallade 
i7iköp på lifstid kunna ske endast gen- 



Danviken. 



naretorp. 



99 



om särskild med Kongl. direktionen 
träffad ötVercnskommelse. 

Förnj'ad Kongl. instruktion för di- 
rektionen af Danviks hospital, med der- 
till hörande dårhusinrättning, är utfär- 
dad den 19 Augusti 1845, enligt hvil- 
ken instruktion direktionen nu utgöres 
af öfverståthåliaren såsom ordförande, 
polismästaren i Stockholm, i kraft af 
hans ämbete, samt 5 ledamöter, som af 
Kongl. Maj:t förordnas. Direktionens 
medlemmar åtnjuta för denna befatt- 
ning icke någon löningsförmån. — Till 
tjenstgöring äro hos direktionen anställ- 
de 1 sekreterare samt, vid hospitalet 
och dårhusinrättningen för dess ange- 
lägenheter: 1 inspektor, 1 kontorsskrif- 
vare, 1 ombudsman, 1 öfverläkare och 
1 underläkare, 1 ordningsman, 1 pa- 
stor, som tillika är kyrkoherde i Sickla 
församling, 1 orgelnist och kantor samt 
1 klockare, som tillika skall vara vakt- 
mästare hos direktionen. Pastor anta- 
ges af direktionen, i den ordning sär- 
skildt sladgadt är, och anmäles hos 
Stockholms stads konsistorium till und- 
fående af fullmakt. Öfriga tjenstemän- 
nen och betjente förses af direktionen 
med konstitutorial och äro saratligen 
aflönade af hospitalsmedel. 

Bland betydligare gåfvoraedel, som 
tid efter annan tillflutit inrättningen, 
äro, utom förenämda fru K nigges do- 
nation, friherre Faltzburgs testamente 
är 1754, 18,000 daier kopparmynt, 
grosshandlaren Knigges dito 1,5 rdr 
bko, viktualiehandlaren Boman -Eriks- 
sons dito 10,000 rdr bko, och gåfva 
af Stockholms stads Femtio Äldste, i 
anledning af kronprinsen Gustafs fö- 
delse år 1799, 8,333 rdr 16 sk. bko, 
m. fl. — Inrättningen eger dessutom 
jordegendomar inom Uppsala län 4 3-V^ 
mantal, Stockholms län 46^^, Söder- 
manlands län 5-/j och Westraanlands 
län 3, eller tillsammans 9 9yg mantal, 
sam.t derjemte följande fastigheter: 

Hospitals - inrättningens 
alla hus och bygg- 
nader, brandförsäk- 
rade för ... . 65,000: — — 

Dårhusinrättningen, Véx- 

säkrad för ... 19,831: 16. — 

Transp. bko rdr 84,831: 16. — 



Transp. bko rdr 84,831: 16. — 
samt inom Stockholms 
stad egendom r i 
Jakobs, Johannis, 
Ladugårdslands och 
Maria församlingar, 
försäkrade för till- 
sammans .... 5,698: 5. 4. 

Summa bko rdr 90,529: 21. 4. 

Antalet af uuderhållstagare år 1852 
var 333 personer, hvaraf på det egent- 
liga hospitalet 187, på dårhuset 108 
och i det så kallade enkhuset 38; utom 
tjenstehjonen, 18. Den 20 Augusti 
18r)4 utgjorde personalen tillsammans 
36 2, deri inberäknad betjeningen. — 
Om dårhusets förflyttning till Conrads- 
berg på Kungsholmen, se artikeln Con- 
radsberg. 

Daretorp. Socken i Wartofta härad 
af Skaraborgs län, på landryggen Hö- 
kensås, 2V4 mil sydvest från Hjo, har 
en areal af 21,6 62 tunnland, af hvilka 
85 äro kärr och sjöar. Skogen på 
Hökensås var redan 1812 mycket ut- 
huggen; socknens jordmån består på 
de flesta ställena af sand, och åkerbru- 
ket kan sålunda icke idkas med syn- 
nerlig fördel, utan måste spannmål kö- 
pas från Falbygden. Befolkningen bru- 
kar derföre efter slutadt vårarbete söka 
sig förtjenst genom uppodlande af jord 
eller s. k. hackning på flerfaldiga stäl- 
len utom församlingen, ofta på längre 
afståud. Andra utvägar till förtjenst 
äro försäljning af skogseffekter samt 
tillverkning af tjära och beck. Lind- 
skog berättar i »Beskrifn. om Skara 
Stift», att materialet till becket upp- 
heratas ur de på Allmänningen befint- 
liga oländiga mossarna, i hvilka s. k. 
»törerötter» eller stubbar uppgräfvas ofta 
på 2 eller 3 alnars djup. Dessa röt- 
ters storlek bevisar, att de träd, som 
fordom vuxit i dylika marker, varit af 
ovanlig storlek. Marken, der dessa 
träd vuxit, är nu så sank, att man 
icke kan gräfva en aln djupt ned i jor- 
den, utan att gropen genast fylles med 
vatten, och i mossarna finner man ofta 
på 2 alnars djup tvänne stubbar eller 
rötter, af hvilka den ena står öfver den 
andra; under dessa Z bar man stund» 



100 



Il arab o « 



Degebergt 



om funnit den tredje, och på en sådan 
tredje stubbe hittades en gång en bryn- 
sten af en haif alps» längd, en annan 
gång en koskälla m.'ra. Socknen, sora 
enligt 1825 års jordebok består af 20'/^ 
hemnnan, med en plåtharamare, en mjöl 
qvarn och en såg, beboddes 1850 af 
1,106, 1855 af 1,122 personer och 
hade sistnämda år fast folkskola med 
en examinerad lärare, tillika klockare, 
som undervisade 32 gossar och 26 flic- 
kor, medan 1 gosse bivistade allmänt 
läroverk, 32 gossar och 39 flickor un 
dervisades i hemmet. — Daretorps rao- 
dersocken utgör tillika med Welinge 
och Brandstorp ett regalt pastorat af 
2:dra klassen i Kåkinds kontrakt af 
Skara stift. Hela pastoratet beboddes 
1856 af 2,695 personer. Kyrkan, 5'/, 
mil från Skara, 2"^/^ mil från Hjo och 
3% rail från Skötde, ligger i en dal 
mellan Hökensås och en annan höjd, 
kallad Elgerås, ombyggdes år 1761 af 
sten och har orgelverk. — Inom sock- 
nen ligger Kjellefalls plåtharamare. — 
Efter någon drabbning, troligen mellan 
Svenskar och Danskar, har man på den 
s. k. Gåsslätten vid Aplaliderna, mellan 
Hornbäcken och Klefvabrott , hittat 
sporrar och kanonkulor, likasom qvar- 
Jefvor efter förskansningar träffades der 
ännu år 1812. — Inom socknen bo 
flera faktorismeder, som arbeta för Hus- 
qvarns gevärsfaktori. Darratorps soc- 
ken omnämnes 1380, då Arvid Birgers- 
son sålde ett hemman Savarratorp der- 
städes. — Adress: Sköfde. 

Darsbo. Nedlagd bergsmansham- 
mare i Skinnskattebergs härad och soc- 
ken, öster om Storsjön, anlades 1610. 
Hamrarne voro då 2 med 3 härdar; 
men den ena hammaren utdömdes re- 
dan 1717, den andra nedlades i sed- 
nare tider. 

DaridshTttan. Jernmanufakturverk 
uti Hedemora socken i Dalarne, '/^ mil 
från Hedemora stad, anlagdt af mynt- 
mästaren Marc. Kock och privilegieradt 
år 165 5 för ståltillverkning, sedan Kock 
ödelagt en förut år 1642 här anlagd 
hammarsmedja; på 16 90-talet egde fru 
Chr. Cronströra här 2 manufakturhara- 
rar. Sedan har bruket undergått många 



förändringar under flera egare, bland 
dera brukspatronerna Säck, Ask, Witt- 
raark, auditör Sundel och arairnlitets- 
fiskal M. Broek, hvilken här anlade en 
bleckkärlsfabrik. Verket inlöstes 1758 
af kronan som understöd för Avesta, 
men försåldes 17 63 till Falu Bergslag, 
hvarefter så väl det gamla sora det år 
1765 privilegierade nya raanufaktur- 
sraidet flyttades till Avesta. Se artik. 
Avesta. 

Dede. Ting i Gotlands Norra Hä- 
rad och Tingslag, sydost från Wisby 
stad, innefattar socknarna Koma och 
Björke, Follingbo och Akebäck. 

Degeberg. Sätesgård i Eackeby soc- 
ken och Kållands härad af Skaraborgs 
län, invid Wenern, bestående af 3 man- 
tal frälse och, med dertill hörande sä- 
teriet Stensholmen i samma socken, af 
8Vg mantal, tillhörde år 1814 enkefru 
Rarasay. Ar 1835 anlades här ett 
landtbruks- institut, hvartill Ständerna 
anslagit 5,000 rdr banko årligen, och 
som sedermera fick ett årligt anslag af 
10,000 rdr banko; dess föreståndare 
blef herr Edvard Nonuen. På Dege- 
berg inrättades ett stamschäferi af 
Southdowns-får och ett finulligt elek- 
toral-schäferi. Två mantal militiebostäl- 
len tillarrenderades på 30 år, hvarigen- 
om hela den areal, som här kunde an- 
vändas för undervisningen, uppgick till 
2,050 tunnland. Institutet stod under 
en särskild öfverstyrelse, bestående af 
länets landshöfding och tre eller fyra 
af honom valda jordegare, bosatta i 
närheten. Eleverna voro dels betalan- 
de, hvilka årligen erlade 366 rdr 32 
sk. bko, dels fri-elever; blott 3 sådana 
platser funnos likväl. Dessutom mot- 
togos rättarelärlingar, af hvilka de be- 
talande erlade 6 6: 3 2 banko årligen; 
men 24 lärlingsfriplatser funnos. Kon- 
traktet med hr Nonnen utgick den 1 
Oktober 1852, och sedan afslöts nytt 
kontrakt, i enlighet med hvilket un- 
dervisning lemnas blott åt rättarelärlin- 
gar, 24 till antalet. Ifrån inrättnin- 
gens början hafva härifrån utgått 187 
elever och 263 rättarelärlingar, utom 
7 betalande elever. 



Iie9eberg:a. 



DegerforsH. 



101 



Degeberga, Socken i Christianstads 
län och Gärds härad, 2^/^ mil sydsyd- 
vest från Christianstad, har en areal af 
9,697 tunnland, af hvilka 250 äro sjöar 
och kärr. Socknen består af 17'y,g 
mantal och beboddes 1840 af 1,018, 
1850 af 1,189 och 1856 af 1,253 in- 
vånare. Socknen liade sistnämda år 
både fast och arabulatorisk skola; i 
den förra undervisades af en examine- 
rad lärare 62 gossar och 46 flickor, i 
den sednare, likaledes af en examine- 
rad lärare, 40 gossar och 38 flickor, 
medan 12 gossar och 21 flickor under- 
visades i hemmet. — Degeberga är an- 
nex till Widtsköfle patronela pastorat 
i Gärds kontrakt af Lunds stift, och 
hänvisa vi för vidare upplysningar till 
Widtsköfle. Kyrkan ligger 2 mil från 
Christianstad. — Adress: Christianstad. 

Degeersfors. Se Godegård. 

Degela, fordom Degeladh. Herrgård 
i Loramaryd socken och Norra Wedbo 
härad af Jönköpings län, icke långt 
från sjön Noen, har goda egor, en 
större trädgård och vacker belägenhet. 
Degela var en ibland de många egen- 
domar, som grefve Pehr Brahe den 
Yngre år 167 3 testamenterade till gref- 
ve Nils Brahe; men fastän testamentet 
sanktionerades af Carl XI, blef gården 
likväl sannolikt reducerad, emedan den 
i slutet af 1600-talet innehades af råd- 
mannen i Göteborg Henrik Arvidsson 
och år 1702 af Arvidssons måg baron 
Hugo Hamilton, hvilken inkom till Sve- 
rige 1680, började som fänrik vid Elfs- 
borgs regimente och slutade som ge- 
neralfälttygmästare och kommendant i 
Göteborg. Hamilton dog 1724, troli- 
gen barnlös, emedan kort derefter De- 
gela innehades af hans svåger, hofjäg- 
mästaren Gustaf Hammarberg. Efter 
hans död 1730 mottogs det af hans 
son, hofrättspresidenten H. Hammar- 
berg, f 1768. Denne hade före sin 
död sålt gärden till sin son, major C. i 
F. Hammarberg, hvilken sålde den till 
några bönder, som snart afyttrade den- 
samma till häradshöfdingcn L. M. Mun- 
the. Denne försåg gården med vackra 
^o^yggnader och satte den i godt stånd. 
Ar 1819 köptes Degela af kronoläns- 



mannen Sam. Lindblad, på hvars kon- 
kursauktion gården inköptes af handels- 
bolaget Hernlun'l^i Ekesjö. Degela be- 
står af 3 hemman säteri. 

Degelrör. Stensättningar i Thorslun- 
da socken af Ölands Södra Mot, hvilka 
af Ahlqvist beskrifvas på följande sätt: 
»Mellan byarna Kätorp och Täfvelsrum 
finnes på utmarken en hög ås, utmärkt 
med stensättningar från vester till öster. 
Stället kallas Degelrör. Steuvårdarne 
utgöra flera större och mindre stenrör, 
planerade rektangelformer med större 
kantstenar, planerade stenkretsar (ofi'er- 
kretsar), som på afstånd ega fredsba- 
uor. Åtskilliga stenrader omsluta dessa 
fornminnen och sträcka sig i flera rigt- 
ningar utåt åsen. Öster om Täfvels- 
rums by finnas på en höjd några sprid- 
da ättehögar och bautastenar; äfven en 
domriug af 22 alnars diameter, som 
består af 9 pelarformiga stenar, utan 
ceuiralsteu. 

Degelsten. En stor klumpformig 
granitsten vid Spjuterums bygata i Run- 
stens socken af Ölands Norra Mot. 
Enligt Ahlqvist har stenen varit en så 
kallad Skaresten, vid hvilken vapnen 
bvässtes. 

Degensborg. En stenborg i Vestra 
Husby socken och Hammarkinds härad 
af Östergötlands län, belägen i skogen 
på ett berg norr om hemmanet Jäfver- 
stad, skall hafva blifvit anlagd af en 
smed, Casper eller Jesper Degen, hvil- 
ken derinom haft sin vapenverkstad. 
Om denna Degen berättas, att han och 
Söderköpings öfriga borgerskap med ho- 
nom vid något krigstillfälle tagit sin 
tillflykt till en annan förskansning af 
lagda stenar och en jordvall, som i 
samma socken går från Lillsjön vid 
Hylinge säteri till sjön Asplängen. Han 
och hans följeslagare lade sedan ihop 
den ringmur, som nu kallas Degens- 
borg. Man har här funnit gamla mynt 
af Erik den Heliges och Carl VHLs 
samt kulor, sporrar, pilar o. s. v., hvil- 
ket allt torde bevisa, att någon drabb- 
ning stått här i trakten. 

Degerforss. Socken i Vesterbottens 
län, första fögderiet och Degerforss soc- 



102 



nBfsertor»». 



Uegrerforssi 



kens tingslag, C mil n. v. från Umeå, 
omkring Umeå- och Windel-elfvarne 
före deras förening, har fordora varit 
kapell under Umeå socken och fick år 
1770 sin egen kyrka, byggd på Deger- 
by hemmans egor. År 1789 beboddes 
kapellförsamlingen af 32 bönder och 
37 nybyggare, utom sockenlappar, som 
vistades deromkring. Nu mer är De- 
gerforss ett regalt pastorat af 3:dje 
klassen i Vesterbottens Första Kontrakt 
af Hernösands Stift och beboddes 1850 
af 2,782, 1856 af 3,198 personer. 
Socknen hade sistnämda år ambulato- 
risk folkskola med en examinerad lä- 
rare, som undervisade 42 gossar och 
19 flickor, medan 340 gossar och 304 
flickor undervisades i hemmet. Sock- 
nen består af J24 'Vgg oförmedlade man- 
tal. Kyrkan är af trä. — Marknad 
hålles årligen i Januari. — Socknen är 
i hela provinsen bekant för sitt goda 
åker- och ängsbruk. Ett fordom der 
befintligt beckbruk är nu uedlagdt. — 
Zetterstedt berättar i sin »Resa i Ve- 
sterbotten» 1833, att socknen led myc- 
ket af Lapparne, som på sina flyttnin- 
gar från Norska fjällen ned till Umeå 
skogsland företrädesvis uppehöUo sig i 
Degerforss, der renarne nedtrampade 
och förstörde de åkrar och ängar, som 
de öfvervandrade. 

Ur samma skrift herata vi följande 
underrättelse om det s. k. Degerforss- 
mjölet, hvarom Zetterstedt yttrar sig 
som följer: 

»Eedan i Nordanås ofvau Lycksele 
hade jag hört berättas, att i Degerforss 
socken skulle nyligen vara funnet ett 
jordmjöl, som inbyggarne derstädes an- 
vände til! födoämne. Jag var derföre 
nu angelägen om att få närmare kän- 
nedom om detta besynnerliga fynd, 
hvarom ryktet hade utspridt vidt och 
bredt de mest hugnande underrättelser. 
Dess upptäckt skulle skett på följande 
sätt. En hemmansåbo i socknen, om- 
kring 2:ne mil från kyrkobyn, hade i 
sistlidne Juli månad vid en nära dess 
hus belägen stor mosse nedhuggit en 
tall, hvilkens yfviga grenar vid trädets 
fall hade sopat jorden och blottat nå- 
gra fläckar af mossen. Dessa hvita 
fläckar ådrogo sig genast mannens upp- 
märksamhet, och han trodde sig i den 



massa, som utgjorde dessa fläckar, hafva 
funnit ett verkligt sädesrajöl. Nu un- 
dersöktes stället vidare, mossen eller 
öfversta jordskorpan aftogs, och ett un- 
gefär halfalnsdjupt lager blottades, som 
befanns innehålla omkring 50 tunnor 
af detta jordrajöl. Menniskor, åkande, 
gående, ridande, koramo när och fjer- 
ran ifrån, för att kostnadsfritt herata 
af det så oförmodadt upptäckta mjölet. 
Man skyndade sig att baka bröd deraf, 
man kokte äfven gröt och välling, och 
den fromma vidskepelsen trodde sig 
genom ett underverk hafva i den väl- 
signade jordskatten fått af himmelen 
en rik ersättning för förra årets hårda 
missväxt. Men snart började man miss- 
tänka, att det funna ämnet icke kunde 
vara något* verkligt mjöl, utan endast 
en jord- eller lerart, och en bonde ned- 
ifrån landet (jag vill minnas, att han 
var från Jämtland), hvilken händelsevis 
nu uppehöll sig här ä orten, försäkra- 
de, att det var så kalladt bleke, som 
icke skulle vara sällsynt i hans hem- 
bygd. Nu kom konungens befallnings- 
hafvandes i Vesterbotten kungörelse, 
som innehöll en varning till allmo- 
gen för användandet af det förmenta 
mjölet till föda, inan behörig under- 
sökning om dess egenskap föregått. I 
Hjuken och Eckornträsk hörde jag ock- 
så folket säga, att »man åt sig döden 
deraf»; men på flera andra ställen fort- 
for man, oaktadt den varnande författ- 
ningen, att baka bröd och koka välling 
af det så lätt fångna Degerforss-mjölet. 
Imellertid hade ingen sjuklighet ditin- 
tills försports af dess förtäring, som 
likväl fortsatt troligen kan hafva våd- 
liga följder och i alla hänseenden al- 
drig blifva någon sund eller närande 
spis för kroppen. Mjölet, som icke frä- 
ser med syror och således icke innehål- 
ler något kalkämne, är till färgen bvit- 
gult, och mjöldoften, sedda under för- 
storingsglas, mer platta eller fjäll-lika 
än runda. Brödet deraf är ljusare, nä- 
stan hvitt, stötande föga i gult. Då 
deri icke blifvit lagd någon portion af 
vanligt sädesrajöl, smakar det ganska 
torrt och kärft. 

Ett utdrag af den upplysande not 
rörande beståndsdelarne i detta mjöl, 
hvilken förekommer i den berättelse om 



Degrerforss. 



Degernäs. 



103 



Svenska Trädgårdslöreningen, som För- 
ste Lifraedikus och Riddaren af Pontin 
afgifvit i Stockholm den 30 Augusti 
1832, sid. 12, torde vara tillåtet att 
här få meddela; noten är af följande in- 
nehåll: »Vid cheraisk undersökning, sora 
af professoren och kommendören Berze- 
lius blifvit anställd, utröntes, att detta 
ämne (Degerforss-rajölet) består af en 
fint fördelad kiseljord och fältspat, jemte 
en ringa del af ett mineral, samman- 
satt af kalk, lera och jernoxid. Men 
tillika ingår deruti, som det synes, 
genom chemisk förening, ett ämne af 
organiskt, närmast liknande animaliskt 
ursprung, som med alkali utdraget lem- 
nar ett extract, innehållande qväfve, 
hvadan derutur distilleras ett ammoni- 
akaliskt vatten och en vidbränd olja.» 
— Adress: Umeå. 

Degerforss. Jernbruk i Piteå socken 
af Norrbottens län, förr med 1 härd 
och 430 skS privilegieradt smide af 
köpetackjern, tillika med spik- och ma- 
nufaktursmide. Hammarskatten utgjor- 
de 4 skS 10 IS. Nu fritt. 

Degerforss. Jernbruk i Carlskoga. 
Se Degemäs. 

DegerhamU; på Öland. Se Ölands 
alunbruk. 

Degerhof, eller DegerhufTud. Två 

mantal skatte-säteri med Yesterängen, 
qvarn med 2 par stenar, Karlstorp 1 '/, 
och Lilla Bottna '/g mantal skatte, i 
Skällviks socken och Hammarkinds hä- 
rad af Östergötlands län, beläget vid 
Bottnafjorden, har varit ladugård under 
Stegeborgs slott, men bortbyttes 1627 
af hertig Carl Philip till Cad de Wijk 
mot Tärnby i Wallby socken af Söder- 
manland. Sedan blef hertig Adolf Jo- 
hans ståthållare Isak Enefeldt egare af 
gården till 1671. Hertig Adolf Johan 
köpte godset af Arvid Jönsson 1685 
för 2,000 rdr. Efter hertigens död 
egdes Degerhof af lagmannen Daniel 
Sparrsköld , hof- intendenten Hellmich 
Roman, öfverjägmästaren G. Boye, gref- 
vinnan M. C. Fleming (på 17 50-talet), 
ra. fl. Godset egdes 1825 af hofkam- 
rer Löwgrén, 1853 af P. G. Ringström. 



Boye anlade här 1743 en lerkärlsfabrik 
och ett porslinsbruk, hvilket dock snart 
måste nedljiggas, »eftersom materien var 
thertil mycket skör», för att nyttja 
Broocmans ord. — Yesterängen har 
hört till Stegeborg och var 1687 af- 
hyst under Degerhof; Karlstorp och 
Bottna hafva likaledes hört under Ste- 
geborg på 1600-talet. 

Degerliiudsfors. Tackjernshytta eller 
masugn, hvilken blef år 1731 privile- 
gierad att anläggas i elfven Ufvan i 
Ekshärads socken och Elfdals härad af 
Carlstads län, men sannolikt aldrig kom- 
mit till stånd. 

Degernäs. Ett hälft hemman, med 
därunder i sambruk lydande Degernas- 
torp, '/^ hemman, och Qvaniberg, 7g 
hemman, alla kronoskatte, är beläget i 
Wärmland, men inom Nerikes län, i 
Carlskoga socken och härad, samt har 
utmärkt vacker belägenhet vid sjön 
Möckeln och dess utlopp i Letelf- 
ven eller Svartelfven, som den ofvan- 
om Möckeln kallas. Abyggnaden be- 
står af 2 -vånings charakters- byggnad 
med flyglar af trä och beklädda med 
tegel; de flesta byggnaderna vid går- 
den äro i sednare tider nybyggda. 
Vacker trädgård och park om cirka 
8 tunnland finnas. Under egendomen 
hör O/re Degerforss bruk med oin- 
skränkt smidesrätt, 1 franche-comté- 
härd, 1 smält- och 1 räckhammare 
samt manufakturverk med 2:ne spik- 
hamrar. Bruket, som är beläget vid 
Letelfven, inom ofvannämda härad och 
socken, anlades år 1660 af då varande 
borgmästaren Görgen Camitz, bördig 
från Tyskland, och har, liksom ofvan- 
nämda egendom, sedan varit inom Ca- 
mitz'ska slägten till år 1844, då det 
genom köp öfvergick till brukspatron 
J. Strokirk och sedan vid hans död till 
ryttmästaren C. Strokirk, som för när- 
varande innehar egendomen. Under 
densamma lyda i ofvannämda härad 
och socken belägna Lervik, Vjg hem- 
man, Norrhidt '/g. Strömtorp ^l/jgg, 
Råbeck '/24 och Krontorp "V39 hem- 
man, alla kronoskatte; — i Nysunds soc- 
ken och Wissnums härad af Carlstads 
län: Lidejorss bruks Öfre hammare, med 



104 



Degerii» 



1 franche-comté-härd och oinskränkt 
smidesrätt, belägen vid Letelfven, y^ i 
Lidens qvarn, Hållunda Vj herantian, 
Liden '/g, Högbergstorp 'A 4, Norrhöj- 
den V4 hemman, alla kronoskatt*, Säf- 
sjön "/g4 hemman frälse; — i Rudsko- 
ga socken och Wissnums härad af Carl- 
stads län: Östra Gidtebohl '/^ och Ve- 
stra Giitteiohl V4 hemman, bägge frälse. 
Hela ofvannämda egendomars areal ut- 
gör cirka 4,000 tunnland, deraf omkr. 
900 tunnland åker och äng samt 3,100 
tunnland skog. — Adress: Atorp och 
Degernäs. 

Degerö. Herregods i Malsta soc- 
ken och Lybundra härad af Stockholms 
län, 1 mantal skatte-säteri, 2 mantal 
augment och 2 mänt. frälse-säteri, med 
stor åbyggnad, belägen mellan Loma- 
ren och Malstasjön. Ar 167 3 pantsatte 
fröken Ebba Baner Storgården i Degerö 
till grefvinnan Anna Oxenstjerna på 
Mellingeholm. Säteriet grundades af 
en Hjulhammar och tillhörde år 1685 
Weltz; skattehemmanen reducerades dels 
från Stjernskiöld, dels från Ortala gref- 
skap; år 1700 tillhörde Degerö Stjern- 
krona, derpå Eosensköld, från år 17 02 
Ekebom (adlad Ekenstjerna), från 1731 
landshöfding J. v. Brehmer, från 1751 
Arfvidson, Adlerberg, från 1761 Gri- 
penstjerna, från 177 3 Leuhusen och 
egdes 1825 — 1849 af Engelcranlz, med 
undf rlydaude 1 y, mantal frälse. Här 
förvaras en fint arbetad guldkedja om 
23 lods vigt, som tillhört abbedissan i 
Clara Kloster, Anna Eeinholdsdotter 
Leuhusen, hvilken vid Stockholms be- 
lägring 1522 med ett hvitt kläde om 
dagen och en brinnande lykta om nat- 
ten gaf signaler åt Christians anhän- 
gare. Till straff derför indrog Gustaf 
I Clara Kloster tidigare än de öfriga. 
Abbedissans radband af guld och silf- 
ver äro likaledes i behåll. På Degerö 
förvaras äfven ett porträtt af konung 
Magnus Ladulås' dotter Richissa, som 
konungen gaf till nunna i Clara Klo- 
ster. År 1804 fanns här en större bok- 
samling. 

Dejefors. Sågverk i Nedra Ulleruds 
socken och Kils härad af Carlstads län, 
beläget omkring 3 mil norr om Carl- 



Delabo. 

stad, i Klarelfven, som här gör ett gan- 
ska betydligt fall. Sågverket drifves 
hufvudsakligen med timmer, som upp- 
köpas dels i Norge, dels i Wärmland, 
och flottas på Klarelfven till verkstä- 
derna, hvilka äro i förträffligt skick. 
De tillverkade effekterna föras på Klar- 
elfven genom Forshaga slussar till Carl- 
stad och vidare till Göteborg. — För 
att göra Klarelfven segelbar ända till 
Munkfors bruk, är början gjord med 
en kanal- och sluss-anläggning på Klar- 
elfvens vestra sida vid Dejefors, och 
hvilket arbete oafbrutet fortdrifves. — 
I de härvarande fallen är ett särdeles 
fördelaktigt laxfiske inrättadt, hvars af- 
kastning under sednare åren blifvit nå- 
got minskad, sedan man vid elfvens 
utlopp och i dess södra delar börjat 
fånga samma fiskslag. 

Dejerör. Stenrör i Gudhems socken 
i Vestergötlaud, nu nästan alldeles bort- 
fördt. Man skall på bottnen deri hafva 
funnit en värja af koppar med hand- 
kafle och klinga. 

DelleU) Norra och Södra. Två be- 
tydande sjöar i Helsingland, den förra 
med en areal af y,Q, den sednare af 
Vi o qvadratmil. Sjöarne omgifvas af 
Norrbo, Forssa, Delsbo och Bjuråkers 
socknar, hafva 124 till 126 Par. fots 
höjd öfver hafvet, upptaga talrika vat- 
tendrag, äro förenade genom Norrbo- 
suudet och hafva sitt aflopp genom 
Böleströmmen vid Skyttnäset i Forssa 
socken till Forssa Vatten och sedan till 
Bottniska Tiken genom tvänne utlopp, 
det ena vid Delånger uti Idenors socken, 
det andra vid Iggesunds bruk i Njut- 
ånger socken. Mellan Hudiksvalls stad 
och Dellen-sjöarna framgår i närheten 
af Forssa kyrka en jernväg, till hvilken 
1856— 1858:åreus Ständer anvisade ett 
lån af 37 0,000 rdr rmt. 

Delsbo. Socken i Norra Helsing- 
land och Delsbo tingslag, vid sjön Sö- 
dra Dellen, i söder gränsande till Jerfsö 
och Arbrå, i vester till Ljusdal, i norr 
till Norrbo och Bjuråker samt i öster 
till Forssa, har en areal af 89,000 
tunnland, af hvilka 16,200 äro sjöar 
och kärr. Näst intill kyrkan, som lig- 



Delsbo. 



DelsbQ. 



105 



ger på ett i sjöa utskjutande iiäs, är 
landet slätt och odladt, hvarföre det 
kallas Slättsocknen ; det öfriga, söder 
om Dellen och AtVasjön, är bergigt och 
skogbevuxet samt uppfyldt med mos- 
sar, kärr, moras, små tjärnar, strömmar 
och bäckar; denna del af socknen kal- 
las Bobygden, af de boland och fäbod- 
ställen, som der finnas. Socknen är i 
allmänhet rik på sjöar, af hvilka icke 
färre än 64 hafva namn; den förnäm- 
sta bland dem är Södra Dellen, som 
med Norra Dellen sammanhänger gen- 
om Norrbo-Sundet ; i Södra Dellen af- 
börda sig Stärarae- och Afva- sjöarne 
genom sundet vid Norrbron. Af ber- 
gen äro 31 stycken namngifna, der- 
ibland Järnkliut, Långboberget och Vål- 
åsberget, på hvilka fordom vårdkasar 
funnits, samt Blacksåsberget, som är 
högt och vidsträckt, på östra ändan 
tvärbrant och efter högsta ryggen itu- 
remuadt till sådant djup, att mau icke 
kan finna botten, — heter det. »En 
karl, som försökte att mäta djupet med 
ett trådnystan, blef öfverfalleu af ett 
oväder och hörde en röst, som ropade: 
»om du flera gånger vill mäta Blacks- 
ås, så skall du bli så maten, att du ej 
skall kunna bära dig hädan !» Delsbo 
karlar, som varit i Falun, sägas hafva 
hört ett troll i Falu grufva ryta: »Jag 
är väl rik; men min syster i Blacksås 
är ännu långt rikare.» På Blacksås- 
berget skall man äfven kunna se solen 
om natten vid midsommarstideu. En 
beryktad grotta i Delsbo är Klättehålet, 
vid Sjulgård, en half mil från kyrkan, 
nära landsvägen från Delsbo till Ljus- 
dal. Ingången till den i en låg kulle 
liggande hålan är trång ; men sedan 
vidgas hålan till en liten kammare med 
stenbänkar på sidorna. Ar 1655 gick 
en djerf Skotte, kapiten Dauith Seaton, 
med ett par Svenska knektar in i hå- 
lan och tyckte sig se ett jerngaller; 
men djupare in vågade han sig icke. 
Andra, som försökt intränga i Klätte- 
hålet, skola hafva blifvit afskräckta der- 
ifråu genom en dof röst, som ropat ur 
djupet: vänd om! vänd om! — Om 
den skogbevuxna åsen Gottland berät- 
tas, alt der skall finnas en underbar 
trädgård med allehanda obekanta träd 
och frukter; men det förhåller sig med 
II. 



denna, som med andra dylika »älfträd- 
gårdar», att ingen får se den, som sö- 
ker derefter, utan att den blott tillfäl- 
ligt visar sig för en eller anuan lyck- 
lig invigd. — Socknens vigtigaste nä- 
ring är boskapsskötseln; men äfven 
åkerbruket idkas med allvar och drift, 
ehuru skörden ofta blir knapp; lin od- 
las i ansenlig mängd. Befolkningen, 
som ännu bibehåller en särskild drägt, 
karlarne mörkblå tröja och byxor med 
röda sömmar och röda strumpeband, 
qvin norna grå, blå eller svarta kjortlar, 
likaledes med röda prydnader och rödt 
lif, är arbetsam och ihärdig och sak- 
nar icke bildning, utan alla kunna läsa 
och skrifva, känna derjemte ett och 
annat ur geographien och historien 
samt följa med sin tid och läsa tidnin- 
gar. Men Delsbo-boerna äro derjemte 
sluga och beräknande, försigtiga, styf' 
sinta och stolta; »aristokrater äro de 
alla.» Socknen består af 122*Y^g man- 
tal och beboddes 1840 af 3,730, 1850 
af 3,970 samt 185G af 4,022 invånare. 
Socknen hade sistuämda år både fast 
och ambulatorisk folkskola. I den förra 
undervisades af I examinerad lärare 73 
gossar och 41 flickor, i den sednare af 
3 oexarainerade lärare 27 8 gossar och 
240 flickor, medan 3 gossar undervisa- 
des i allmänt läroverk, 2 gossar och 1 
flicka hade enskild undervisning samt 
29 gossar och 25 flickor undervisades 
i hemmet. — Delsbo socken utgör ett 
kousistorieit pastorat af l:sta klassen i 
Helsinglands Norra Kontrakt af Upp- 
sala Arkestift. Kyrkan uppbrann, till- 
lika med prestgården, genom vådeld 
den 26 Februari 1740, men uppbygg- 
des åter under inseende af då varande 
kyrkoherden, Knut Nilsson Lenteus, en 
lärd och duglig man, som beskrifvit 
sitt pastorat under titeln »Delsboa illic- 
strata». En gammal tradition berättar, 
att ea af Delsbo sockens förd na kloc- 
kor, 18 skS i vigt, skall ligga ned- 
sjunken i Bergviken, på hvars is hon 
sjunkit under forslingeu till Stockholm, 
dit klockan skulle föras, emedan hon 
»för sitt makalösa ljud blifvit skattad 
alltför god att betjena bönder». — ■ 
Socknen har åtskilliga krigsminnen, än- 
da ifrån det Delsbo-karlarue deltogo i 
att drifva ut den Danska fogden på 

Ii 



106 



Delsbo. 



Faxehus, då Erik Puke var Helsingar- 
nes anförare 1433, ända till Balzarlej- 
den, 1714 — 1721, hvilket sistnärada år 
allmogen från Delsbo och de kringlig- 
gande socknarna var uppbådad att mota 
Eyssen, med hvars Kosacker de voro 
i handgeraang vid Hudiksvall den 18 
Maj detta år, då flera Ryssar stupade, 
medan en Delsbo-bonde blef dödskju- 
ten, flera blesserades och en fördes sora 
fånge till Petersburg, der han dog. 
Dessa de sista åreu af det stora Nor- 
diska kriget kallas Balzarfejden af bön- 
dernas anförare, underofficern Balzar 
från Forssa socken. Ett annat histo- 
riskt minne behåller socknen sedan den 
tid, den sista katholska ärkebiskopen 
Johannes Magnus reste omkring i Norr- 
land med stor ståt, för att styrka Norr- 
ländningarne i den »gamla tron» och i 
deras obenägenhet mot Gustaf Wasa 
och hans nyhetsraakerier. Häri tyckes 
ärkebiskopen hafva tämligen lyckats; åt- 
minstone lät han sig förnimma om så- 
dant. Men konungen tillrättavisade 
först honom med allvarsamma ord och 
for sedan omkring för att hålla lands- 
ting med allmogen. Från Stora Tuna 
red han med 14,000 man krigsfolk till 
Delsbo, dit han stämt Helsingar, Me- 
delpadsboer och Ångermanläudniugar 
sig till möte, och här höll han nu lands- 
ting den 12 Mars 15 28. Konungen 
bodde hos kyrkoherden, herr Elavus, 
hvars son Sven Elofsson sedan blef se- 
kreterare hos både konung Gustaf sjelf 
och hans bägge äldsta söner. Det loft, 
der konungen bodde, qvarstod under 
namnet Kungaloftet ända till 1740:års 
brand, hvilken förtärde det tillika med 
det för ärkebiskopens räkning under 
hans vistande i Delsbo uppförda »bi- 
skopsstallet». Konungen höll samtal 
med bönderna, hvilka han »kättade i 
ring», såsom han gjort med Dalkarlar- 
ne på »Tuna gärde», och lofvade att 
låta på Dellen hugga en vak och deri 
dränka dem allesammans, om de »icke 
ville sina gamla fördömliga vidskepel- 
ser och falska gudstjenst med allvar 
afsäja samt försäkra om att afstå från 
allt upproriskt väsende.» Med dessa 
barska ord förmådde Gustaf bönderna 
att ödmjukt kasta sig på knä samt 
bedja om nåd och försköning, hvilket 



Delsbo. 

utlofvades, I Delsbo utfärdade Gustaf 
äfven den »ordinantia», hvari han för- 
bjuder arf efter prester att gifvas till 
kyrkan. — Äfven Delsbo var på 1600- 
talet inblandadt i det s. k. »trolldoms- 
väsendet», och kyrkoherden derstädes, 
Jonas Korbelius, satt i den af Carl XI 
den 18 Januari 1683 tillsatta kommis- 
sion, som skulle ransaka i trolldoms- 
processerna. Icke mindre än fem bond- 
hustrur aflifvades som trollpackor. — I 
Delsbo tilldrog sig också den bekanta 
händelsen med ärkebiskop Svebilius och 
bondgossen, som med sitt svar på frå- 
gan om kärleken till nästan nödsakade 
den vördige mannen att med fyra blan- 
ka silfverkaroliner lösa sin pels, hvilken 
gossen, i sin egenskap af ärkebiskopens 
nästa, fordrade af honom, för det han 
på Svebilii ord gifvit sin yttertröja åt 
en annan tunnklädd och frysande gosse. 

Ur en uppsats af den kända pseu- 
donymen »Norna Gest» herata vi slut- 
ligen följande lifliga skildring af »fä- 
bodevallarna» i Delsbo, hvilka tillika 
kunna anses sora en typ för dessa Sve- 
riges »Sennhiitten», samt tillägga vida- 
re, efter samma författare, ett och an- 
nat ora allmogens seder och bruk. 

»Låtom oss först kasta en blick på 
en fäbovall. Ordet klingar prosaiskt; 
men saken är så poetisk och romantisk 
sora någon »alphydda». 

Stället ligger högt uppe bland ber- 
gen under den renaste hiramel och har 
vidsträckt utsigt öfver lägre liggande 
nejder. Der resa sig höga berg med 
mörk furuskog; der på sluttningarna 
hvifta hvitstammiga björkar; der i da- 
len sorlar en silfverbäck mellan gröna 
småängar och gömmer sig stundom un- 
der mörka alar; längst bort lyser en 
spegelblänk sjö, bestrålad af morgonso- 
len, som lägger öfver vågorna en gni- 
strande guldbro, der sjöråen dansa. 

Der sitter »Skogjejäntan», sora vår- 
dar djuren, ensam på en sluttning, vid 
foten af en hundraårig fura, och blic- 
kar fram med sina klara ögon i den 
rena luften och ser öfver skogstoppar- 
na ända ned till kyrkan, ett par mil. 

Hon är dock ej ensam, ty hon har 
till biträde en riktigt hederlig »fähund», 
Denne är uppfödd i ladugården; som 



Delflbo* 



Ifelsbo. 



107 



valp har han fått komjölk och insu- 
pit dermed omedveten kärlek til! sina 
ammors slägte; han spetsar sina öron 
för minsta buller, han gifver akt på 
kornas gång och skyndar, med hviftan- 
de svans och vänligt skall, att föra till- 
baka det djur, som vågar sig för långt 
bort. Kalfvarue behandlar han som 
kusiner. 

Korna, små, men väl födda, de fle- 
sta hvita, äta de läckra, välluktande 
örter, som frodas på de skyddande klip- 
pornas solsida; skällan knäpper emellan- 
åt, på afstånd böras tjädrar och orrar 
spela, och hackspettar picka i barken. 
Skogjejäntan stickar eller syr flitigt, 
men tittar upp ibland, än på den vid- 
sträckta utsigten, än åt sidan, och ry- 
ser, ty hennes minne är fullt af sägner 
om underbara varelser i skogen. 

Somliga äro väl icke farliga, såsom 
vittrorna, ett slags tomtar eller alfer, 
som vilja menniskorna väl och jaga bort 
bromsen från korna; utbö7'dingar, eller 
vålnader af barn, som mördats eller 
bortröfvats af trollen och låta höra 
klagande ljud mellan klyftorna; men 
andra äro värre, såsom Skogsrået, som 
skymtar mellan träden med grön kappa 
och förtörnas, om en ko gnager på nå- 
got af dess träd; Skråmt eller gengån- 
gare af menniskor, hvilka fäst sig vid 
något föremål på jorden så starkt, att 
de hållas qvar härnere. Om dessa tror 
hon, att de kunna vara till gagns, ty 
de kunna »göra igen», ifall hon skulle 
förlora något, »göra för iråk», om hon 
skulle råka ut för något ondt, såsom 
bulnader och utslag, som man får gen- 
om onda menniskors önskningar. Hon 
ryser helt hastigt, ty allt sådant der 
med grafven bestägtadt följe är obehag- 
ligt för en lefvande; men hon är dock 
icke rädd; inan hon gick ut på mor- 
gonen, läste hon sin morgonbön och 
»bet i något», för att icke råka ut för 
något ondt, och för att icke blifva 
»magstulen». Om valljäntan får se en 
orm slingra sig på marken, så hoppar 
hon upp som en retad get och slår 
ihjäl honom strax med en käpp, ty det 
anses som stor synd att icke slå ihjäl 
en orm, som man ser, emedan det var 
orraen, som narrade Eva. Men skulle 
hon få se en groda vid bäcken, så rör 



hon icke henne, ty hon menar, att gro- 
dan är en förtrollad menniska. 

Men märker hon något ljud. som 
liknar sig att härröra från odjur, lo, 
varg eller björn, så blåser hon med 
alla krafter, så att kinderna blifva rö- 
da, i sin »näfverlunn» eller lur, så att 
det genljuder mellan bergen. 

Skogjejäntan är oftast bondens dot- 
ter och således fullt pålitlig. Icke är 
hon dyrfödd, ty hennes förnämsta kost 
är tunnbröd, bakadt af gråärter eller 
hafra, i kakor, tunna som gråpapper. 
Mjölk har både hunden och hon till 
öfverflöd, nämligen den skummade, ty 
att samla smör är hennes hufvudsak; 
smöret är Helsingens guld, som vexlas 
mot bankosedlar i staden. 

Hela dagen går hon omkring med 
hjorden ; hon har ofta, utom sin faders 
kreatur, äfven »yttraväs-kor«, främman- 
des mot betalning; på ryggen bär hon 
en rensel af näfver, kallad näfverkuns, 
hvari hon har sin mat, jemte sticksöm 
och sysaker. När korna äro mätta, 
sätter hon sig och stickar; hunden sit- 
ter vid hennes fötter; i en krets om- 
kring henne hvila sig korna och idisla. 

På qvällen blir det brådska; då 
skall hon tjärna smör och ysta ost i 
fäboden. Hon har så mycket att göra, 
att hon aldrig har tid att jäspa af 
ledsnad; men menniskan är skapad för 
umgänge med likar; hon skulle bli ve- 
modig, om hon ej hvarje söndag finge 
besök af de hemmavarande unga, som 
då komma »klöfjandes» på hästar skog- 
stigen upp till fäboden, för att muntra 
upp henne i ensligheten. Då händer 
det, att de dansa backbitma, en vals från 
venster till höger i någon backe. När 
hösten kommer, packas det insamlade 
smöret och osten i »bändskruckor», som 
läggas på hästryggen och föras till 
hemmet.» — — 

»Alldenstund folket här alltid vill 
noga besinna sig och pröfva alla för- 
hållanden, inan de skrida till handling, 
gå frierierna härstädes ganska långsamt 
och omständligt. På söndagarna gör 
en ungkarl flitiga besök, än här, än 
der, hos jäntorna, för att lära känna 
mänga och hafva fritt val; men slutli- 
gen kommer han hvar söndag till sam- 
ma jänta och låter henne så småning- 



108 



Helsbo. 



nel«bo< 



om, under ordande om allt hvad han 
eger och förmår, förstå, att han vill 
bygga äktenskap med henne, och då 
råder hon honom att vända sig till ve- 
derbörande målsman. Då kommer han 
en dag, vanligen ridande på sin bästa 
häst, väl putsad och försedd med en 
»plunta», full med något starkt; vidare 
har han hvetebröd och kringlor och 
undfägnar husets folk och dagtingar 
det bästa han kan. Vinner friaren ja, 
Bå fäster han jäntan med ring och bok 
m. ra., och sedan får han besöka henne 
ffitt, när som helst, och slipper alla 
raedtäflore, hvilka afvisas af henne med 
snäsor. Sedan hon någon tid pröfvat 
honom, låtsar hon, för att göra peppa- 
ren dyr, vilja slå upp och bjuder ho- 
nom taga igen alla gåfvor han gifvit. 
Tager han icke emot gåfvorna, så an- 
ses han som riktig fästman och får nu 
större rättigheter än förut. Sådana på 
ära och tro förlofvade, såsom det heter 
här och i Dalarne, kallas sedan gam- 
malt govänsfolk. 

BröUoppet hålles vanligen i den 
gården, der brudparet skall bo. Vän^ 
ner och anförvandter bjudas med vilkor 
att ha kost med sig för så många per- 
soner, som de äro. Denna sed är ur- 
gammal och var fordom allmän. Ordet 
kalas hette förr Collats, af Latinska or- 
det collatiura, sammanskott. När bon- 
den bjudes, så är ock hans rotesoldat 
bjuden; bonden skall ha kost med sig 
för soldaten, men icke för dennes hu- 
stru; utan vill hon vara med på bröl- 
loppet, så skall hon sjelf föra med sig 
tillräcklig täring. Brudgummen bjuder 
imellertid två ogifta drängar, sina bä- 
sta vänner, att komma med på bröllop- 
pet, dock utan kost. Om dessa drän- 
gar hafva förhinder, så kunna de skic- 
ka andra, mer brölloppshugade, i sitt 
ställe. Dock måste alltid dessa objud- 
na, men hugade, köpa sig rättighet af 
de bjudna, och denna handel kallas att 
sälja och köpa våiien. Om någon an- 
nan, som icke köpt vånen, dristar kom- 
ma in i brölloppslaget, så blir han ut- 
drifven, och om han envisas, får han 
hugg, tilldess han viker. Dagen före 
brölloppet, som kallas möqvällen, väljas 
trenne ordentliga hustrur till matstill- 
gummor, att mottaga och använda den 



kost, som gästerna lemna, att de sjelf- 
va må få njuta brölloppsglädjen utan 
besvär. Värden bekostar alla dryckes- 
varor, förr endast bränvin och öl, men 
nu för tiden, genom landtkrämarnes för- 
sorg, äfven färgadt bränvin med loc- 
kande utländska namn. I rika hus 
räcker brölloppet flera dagar, ja, någon 
gång, som Simsons, i sju dagar. For- 
dom nyttjade brudgummen, då han in- 
ställde sig i kyrkan på vigseldagen, en 
lång prestkappa och prästkrage; men 
detta aflades genom ett enhälligt beslut 
af socken-allmogen 1760. Bruden har 
här, som annorstädes, en förgylld silf- 
verkrona. Till och från kyrkan på bröl- 
loppsdagen rida brudgum och brud med 
hela skaran. En sådan brudskara är 
en ståtlig syn. Karlarnas rockar äro 
lika prestrockar, med ståndkragar, lån- 
ga och smala skört, och sammanhållas 
öfver bröstet med häktor. Hustrurna 
bära en högst egen högtoppig mössa af 
kläde, röda lifstycken, långa snöhvita 
liutygsärraar, mörka vida kjortlar, röda 
strumpor, skor med silfverspännen och 
höga klackar. Brudpigorna hafva ej 
mössor, utan uppstruket hår, hopbun- 
det med röda band, fladdrande långt 
öfver venstra axeln. De rida, antingen 
det är sommar eller vinter. Vid brud- 
färder hör till ordningen sedan gam- 
malt, att qvinnorna stiga upp och af 
till venster och karlarne till höger; an- 
norlunda skulle anses högst oanstän- 
digt. När bruden kommer vigd ur kyr- 
kan, undfägnar bon med bröd och brän- 
vin ur silfverkanna dera, som, utom 
slägtingarna, vid hennes in- och utgång 
ur kyrkan uppvaktat som brudpigor, 
men icke äro bjudna på brölloppet. I 
brölloppsgården står bordet dukadt hela 
dagen med ofantliga trafvar af bullar, 
stora smörtårtor, tre alnar tvärsöfver, 
ostkakor, smör i halfpundsklirapar och 
ostliögar. Dricka och öl bjudes ur äm- 
bar och såar. Hvarje gäst, från prä- 
sten till den minsta pojken, erhåller af 
brudgummen små lerpipor, hvarur de 
bolma »Röda Tuppen» och »Chande- 
loupe». Här, liksom annorstädes, sitter 
brudparet under thronhimrael, nu blott 
en prydnad, men fordom nödvändig, då 
man icke hade panel i taket, utan en 
hög takås, hvarifråu spindlar och andra 



'Demingarum. 

kryp lätt kunde falla ned. Naturligt- 
vis krusas ätVen härstädes; värdarne 
måste med hälft våld draga in åtskil- 
liga gäster ocb nödga dera att stiga så 
långt upp vid bordet, som deras fränd- 
skap eller rikedora fordrar. 

Sedan, efter mycket bråk och träng- 
sel, hvarunder några fått sina kläder 
sönderslitna, sitta alla stilla och tysta, 
derefter läsa brudsvennerna bordsbönen. 
Sedan äta och dricka de rundeligen, 
med bergsboers friska raatlust och ma- 
gar, som kunna smälta gråsten, tilldess 
presten tager upp en lämplig psalm, 
hvarefter sällskapet reser sig upp och 
skingras, tilldess l)rudgåfvorna skola ly- 
sas; sedan börjas dansen. Så länge 
brölloppet räcker, uppvakta brudgum 
ocb brud gästerna hvarje morgon med 
undfägnad, och när det slutar, få alla 
gäster, som medfört kost, af matstill- 
guminorna något bröd, stek och ost till 
matsäck på hemvägen. 

Alla egenheter i seder och kläde- 
drägt, som ännu bibehållas af så väl 
Delsbo-boarne, som folket i Bjuråker, 
Jerfsö och Ljusdal, äro mera än tusen- 
åriga och hafva Norskt ursprung.» — 
Adress: Hudiksvall eller Ljusdal. 

D^miugarum. Sju åttondels mantal 
utsockne frälse i Broby socken och 0- 
stra Göinge härad af Christianstads län, 
med underlydande Hemmestorp '/^, 
Brunstorp */,, Snöarp '^/jg mantal ut- 
socknefrälse, Möllarp '/g mantal med 
Ostanå pappersbruk, allt i Broby soc- 
ken, samt Måssaröd 1 mantal och Sjö- 
askog Vg mantal i Ousby socken, till- 
hör regiraents-bokhållaren L. Littoriu, 
som ansenligen förbättrat egendomen. 
Så har han t. ex. på Brunstorp genom 
en murad kanal af 133 famnar gjort 
omkring 25 tunnland mad odlingsbar 
och på Måssaröd genom en liknande 
kanal 70 tunnland sank mad, af hvilka 
22 tunnland år 185 7 buro sin första 
skörd. Till Demingarura och Måssaröd 
linnes vacker timmerskog. Demingarura 
har tillhört familjen Hoppenstedt; Ö- 
stanå pappersbruk är anlagdt af en fri- 
herre Staél von Holstein, och Måssaröd 
är uppbygdt af lagman Testrup. 

Deutersta» Se Lagmansö. 



Olllnais. 



109 



Dettern. Vik af Wenern på kusten 
af Skaraborgs län, i Åse härad samt 
Flo och Näs socknar, förenad med We- 
nern genom sundet tnellan Frugården 
och Sjöryd. Detta ,sund, ehuru 900 
alnar brcdt, är likväl så grundt, att 
mau kan färdas deröfver med vagn, och 
det kan sålunda med större skäl sägas, 
att Dettern är en särskild insjö, med 
en yta om 6,000 tunni.and, ehuru dju- 
pet icke på något ställe öfverstiger 3 
fot. Sjön har på 100 år så tilltagit i 
vidd, att den skurit bort en stor del 
af landet i de kringliggande socknarna. 
Redan 17 63 började man bli uppmärk- 
sam på den skada, som sjön gjorde i 
sin omgifning, och en charta upptogs 
öfver Dettern; men sedan blef ingen 
ytterligare åtgärd företagen förrän 1842, 
då sockneraännen i Flo, Ahs, Sahl och 
Näs, hvilkas egor under tiden blifvit 
betydligt minskade genom Detterns ut- 
vidgning, hos regeringen begärde an- 
slag till lörebyggande af vidare skada. 
Huruvida någon åtgärd i detta fall blif- 
vit tagen, är oss obekant. 

Dldriksfors var ett år 1814 privile- 
gieradt manufakturverk, beläget vid 
llämshyttan i Ramens socken och Phi- 
lipstads Bergslag af Carlstads län, men 
hvilket sfdprmera blifvit nedlagt. 

Digerflisan. Grafsten, liggande vid 
södra dörren till Persnäs kyrka i O- 
lands Norra Mot, fyrkantig, slätslipad, 
3'/, alnar lång och 2\\ alnar bred, ett 
minne sedan Digerdödens härjningar på 
Öland. Det berättas nämligen, att i 
hela församlingen icke flera undkomrao 
Digerdöden än några få, som kunde 
rymmas på Digerflisau. 

Diiluås. Socken i Daga härad af 
Nyköpings län, på ömse sidor om sjön 
Klämmingen. i vester begränsad af sjön 
Nyckeln, har en areal af 7.915 tunn- 
land, af hvilka 1,760 äro sjöar och 
kärr. Mellan de bägge sjöarna bildar 
socknen ett långt och smalt näs, hvil- 
ket omvexlar med jemna trakter och 
bergkullar, som stundom höja sig an- 
senligt nog (vid Berga 185 fot); öster 
om Klämmingen är blott oländig skogs- 
mark af 2 — 300 fots höjd, genom hvars 



110 



Dimbo. 



Dimbo. 



små dalgångar bäckar gå åt olika håll, 
till Kläramiiigen, Yiigen, o. s. v. Bå- 
dande jordmånen är sämre lera; närin- 
garne åkerbruk, skogsbruk, fiske m. m. 
Socknen består af 1 1 '/j förmedl. man- 
tal och beboddes 1810 af 398, 1840 
af 393 och 1856 af 395 invånare. 
Socknen hade sistnärada år fast skola 
med en examinerad lärare, tillika kloc- 
kare, som undervisade 25 gossar och 
3 flickor, medan 1 gosse bivistade all- 
mänt läroverk, 13 gossar och 28 flic- 
kor undervisades i hemmet. — Dillnäs 
är annex till Gäsinge Konsistoriela pa- 
storat af 2:dra klassen i Daga kontrakt 
af Strengnäs stift. Dyllences in prepos. 
Nicopensi f ö re k o m m e r omkring 1314, 
men synes mestadels, åtminstone på 
1400-talet, hafva varit annex till Gå- 
singe. Kaplaner nämnas från år 1627. 
Kyrkan, 2'/| mil söder från Mariefred, 
är gammal, af gråsten. — Af fornlem- 
ningar namnes en runsten. — Bland 
gårdar i socknen märkes Heby-Ytterby, 
med ladugårdsfrihet under Heby säteri 
uti Gåsinge. — Adress: Mariefred. 

Dimbo med Ottrara, fordom två, nu 
en sammanslagen socken i Wartofta hä- 
rad af Skaraborgs län, vid foten af 
Gisseberg, på södra delen af Billingens 
platå, ry^ mil öster från Falköping, 
har en areal af 7,660 tunnland, af 
h vilka blott 35 äro sjöar och kärr. 
Församlingen är till största delen skog- 
lös, jordmånen omvexlande, så att af 
de tre nu mer storskiftade byalag, af 
hvilka den består. Dimbo by har jord- 
mån af sand och svartmylla, Ottrava 
sandjord och Dvärstorp mest svartmylla. 
Dimbo och Ottrava socknar bestå till- 
sammans af 35^/jg mantal och bebod- 
des 1810 af 833, 1840 af 814 och 
1856 af 910 personer, af hvilka 606 
bodde i Dimbo, 304 i Ottrava. Dim- 
bo hade sistnärada år fast folkskola 
med en examinerad lärare, som under- 
visade 28 gossar och 22 flickor, medan 
2 gossar bivistade allmänt läroverk, 2 
gossar och 1 flicka hade enskild under- 
visning samt 25 gossar och 29 flickor 
undervisades i hemmet. — Dimbo ut- 
gör tillika med Ottrava ett konsistori- 
elt pastorat af 3:dje klassen i Wartofta 
kontrakt af Skara stift. Den nu befint- 



liga kyrkan, som är gemensara för bäg- 
ge socknarna, grundlades 1813, sedan 
man allt ifrån 1766 hade påyrkat upp- 
förandet af en ny kyrka i stället för 
de bägge förfallna gamla. Den nya 
kyrkan står vid pass 200 alnar i nord- 
ost från Dimbo gamla kyrka på en 
höjd, der Dimbo Kungsgård fordom 
stått, och hvilken församlingen tillbytt 
sig mot vederlag af kyrkans jord. Dim- 
bo gamla kyrka var uppbyggd på för- 
anstaltande och bekostnad af biskop 
Bengt den Gode, som afled år 1190. 
Hon var till formen cirkelrund, men 
hade i öster ett chor af fyrkantig form. 
Grefve Per Brahe till Wisingsborg, till 
bvars grefskap Dimbo socken hörde, 
hade öfver kyrkdörren låtit insätta en 
sten med en minnesskrift öfver bisko- 
pen. De främsta bänkarne i kyrkan 
voro ämnade åt det grefliga herrskapet, 
såsom man kunde se af inskriften på 
dem: Förstens Stoll och Förstinnans 
Stoll, ty inom grefskapet hedrades gref- 
ve Per och hans gemål med furstligt 
namn. Ottrava gamla kyrka började 
nedtagas på hösten 1812, och stenen 
användes till nya kyrkobyggnaden. Den- 
na kyrka var utanpå beklädd med hug- 
gen sandsten och hade ett vackert torn; 
det berättas, att den dyrbara kyrkan 
blifvit byggd af en viss Antonius, hvars 
bild i trä stod uti ett skåp på ett sär- 
skildt altare i kyrkan (månne ej en ka- 
tholsk helgonbild?). Den nya kyrkan 
är korskyrka, med torn. — Inom Dim- 
bo socken befinnes tingsstället för War- 
tofta härad. — Nära intill prestgården, 
österut, befinnes en mängd små, låga 
kullar, tätt intill hvarandra, så att blott 
en smal gångstig slingrar sig imellan 
dem. Af allmogen kallas de för små- 
backarne. Några äro runda, med 3 — 4 
alnar i diameter, de flesta mindre och 
aflånga. De likna vanliga grafvar pä 
nutidens kyrkogårdar och hafva sanno- 
likt blifvit uppkastade vid tillfälle af 
någon stor dödlighet, såsom vid Di- 
gerdöden, eller efter något fältslag, möj- 
ligen slaget vid Gestilren, som stod en 
knapp tjerdingsväg från stället, i Hvarfs 
församling. Ingen tradition om dem 
finnes. Vid gräfning har man hittat 
kol och stycken af lerkärl. Redan år 
1812 var en stor del af dessa små kul- 



lar uppbackad till åker, så att de för 
närvarande iörmodligen äro helt och 
hållet försvunna. — I socknen märkas: 
Dimbo 8. k. Kungsgård, Anneberg och 
Olstorp. — Adress: Sköfde. 

Dimbo Kungsgård^ som den kallas i 
jordeboken, förr ett frälse-säteri om 2 
mantal i ofvannärada socken. Gärden 
har tillhört grefskapet Wisingsborg, 
hvars första innehafvare var riksdrotset 
grefve Per Brahe, grefve 1561, död 
1590. Efter honom egde grefve Abra- 
ham Dimbo, som efter hans död, 16 30, 
länge disponerades af hans enka, Elsa 
Gyllenstjerna. Godset tillföll sedan de- 
ras son, grefve Per Brahe den Yngre, 
som jemt upplefde det märkvärdiga re- 
duktionsåret 1680. Han egnade sär- 
skild uppmärksamhet åt Dimbo och lät 
der uppföra ett ruudt torn om 3 vå- 
ningar, 48 alnar i omkrets och 30 al- 
nar högt, för att derifrån halva fri och 
obehindrad utsigt till de nästgränsande 
församlingarna, som tillhörde grefska- 
pet, och derjemte till Brahehus på an- 
dra sidan Wettern. Tornet nyttjades 
sedan till spannmålsmagasin ända till 
1812, då det nedtogs, och stenen an- 
vändes till kyrkbyggnaden. På Jung- 
berget, österut från kungsgården, har 
fordom stått en sedan i Dimbo by be- 
fintlig sten af 6 alnars höjd, som burit 
följande inskrift: Petrus Brahe, Cornes 
in Wisingsborg, Eegni Svecice Drotzetus, 
Natus 1602. Vivit, Deo Laus, 1677. 
Efter reduktionen förvandlades Dimbo 
till frälse, troligen genom något byte, 
och i sednare tider kom Iriherrliga släg- 
ten Rudbeck i besittning deraf. Nu 
har gården imellertid undergått så stora 
förändringar, att den kan sägas vara 
försvunnen. Abyggnaden pä Dimbo är 
nämligen sedan 17 90 flyttad till halfva 
frälsehemmanet Winberga, der sätesgår- 
den Anneberg (se denna art.) anlades. 
Denna sätesgård består af ett helt hem- 
man af fordna Dimbo kungsgård, andra 
hälften af denna ar lagd under säteri- 
rusthållet Olstorp, och på sjelfva tomt- 
platsen står socknarnas nya kyrka. — 
Anneberg egdes de sednare åren af C. 
G. Millqvist på Olstorp och A. J. Mill- 
qvist på Dvärstorp. 



Dingtuna* 



111 



Dimperö. Ett mantal skatte och 3 
frälse i Hellestads socken och Finspon- 
ga Läns Härad af Östergötlands län, 
lyder för närvarande under Lemueå bruk 
i Tjellrao socken af samma härad och 
län. Dimperö donerades år 1645 till 
Lars Sparre och köptes 1651 af Louis 
de Geer, hvars arfvingar iingo behålla 
det vid reduktionen. 

Diugelrik. Landtegendom i Steneby 
socken och Wedbo härad på Dal, Elfs- 
borgs län, bestod 1858 af Södra Din- 
gelvik Vg och Norra Dingelvik '^^.q 
mantal säteri med '/g mantal Juske- 
torp, '/g mantal Östra Mon och Vg 
mänt. Geplanda, rå och rör, med pryd- 
lig mangårdsbyggnad, utsäde af 25 tun- 
nor höst- och 120 tunnor vårsäd, utom 
potates, och tillhörde aflidne brukspa- 
tronen Henry de Reverony St. Cyrs 
konkursmassa. Norra Dingelvik är en 
gammal gård, hvars namn år 1449, då 
den egdes af väpnaren Sven Jonsson, 
skrefs Dyngowiik. Ar 1563 tillhörde 
gården välborna fru Karin, som utom 
bägge Dingelviksgårdarna egde flera an- 
dra hemman i socknen. Ar 1577 till- 
hörde Norra Dingelvik Nils Månsson 
pä Bro, 16 04 fru Margaretha Svenske, 
17 83 hotjunkaren Reuter, 1809 rytt- 
mästaren Sam. Kafle, 1825 kronoläns- 
man Wennerlöf, 1827 Carl Pet. Åberg, 
1850 baron St. Cyr och grefvinnan Ra- 
mel, född Lewenhaupt. Södra Dingel- 
vik har till det mesta haft samma egare 
som det Norra, men innehades 1681 
af major Ahlfeldt, 17 68 af brukspatron 
Sam. Kock. 

Dingtuna. Socken i Tuhundra hä- 
rad af Westeräs län, mellan Asköviken 
och Mälarfjärden Blacken i sydost, Bar- 
karö, Lundl)y och St. Ilians socknar i 
öster, Skerike i nordost, Lillhärad i 
nordvest, Svedvi och Säby i vester samt 
Rytterne i sydvest, omtattar en areal 
af 16,617 tunnland, af hvilka endast 
80 äro sjöar och kärr. Socknen är till 
största delen en slättbygd med god ler- 
jord ; blott i norr finnes något berglän- 
dig mark och längst i söder enstaka 
bergkullar. Socknen har blott några 
obetydliga vattendrag. Åkerbruk är huf- 
vudnäringen. Hemmautalet är 96 för- 



112 



DinfeBtorp. 



DJackerSi. 



medlade mantal; folkmängden år 1840 
var 1,816, 1856 1,780 personer Sock- 
nen hade sistnämda år. både tast och 
aminilatorisk folkskola, den sistnänula 
med 3 oexaminerade lärare. I fasta 
skolan undervisades 3 6 gossar och 14 
flickor, i den .imbulatoriska 27 gossar 
och 30 flickor, medan 2 flickor hade 
enskild undervisning och 56 gossar 
samt 60 flickor undervisades i hemmet. 
— Dingtuna, pä 1300-talet kalladt 
Dyngetuna, är för närvarande sedan år 
1680 ett prebendepastorat af 2:dra klas- 
sen till biskopsstolen i Westerås. Kyr- 
kan, vacker, med torn och uppförd af 
sten, ligger 1 mil från Westerås. — 
Bland minnen från forntiden märkas 
åtskilliga ättebarkar, stensättniugar och 
qvarlefvor efter skansar och borgar vid 
Wendle i sydvest, Fåcksta i vester, 
Stockkurala och Nedervi uti norr samt 
-på Hallsta södra gärde och i ängen 
derstädes, der man på det s. k. AS'ör- 
äi^sberget ser tydliga lemningar efter 
en borg af större och mindre granit- 
stenar, som varit oval till formen. På 
Näsbyberget i socknens södra del ligger 
den 3. k. Näsby Sten, en ofantlig sten, 
upplagd på tre smärre sådana. Mäla- 
rens vatten skall fordom hafva stått 
högre än nu, och vrak efter farkoster 
lära hafva blifvit funna djupt inåt lan- 
det. — Bland gårdar i socknen näm- 
nas Gillberga, Hallsta m. fl. Af sock- 
nen höra 21 '/, mänt. till Uppsala uni- 
versitet. — Adress: Westerås. 

Diutestorp. Säteri uti Sandheras 
socken och Wartofta härad af Skara- 
borgs län, 4 mänt., beläget 4 mil från 
Jönköping vid stora landsvägen och 
tämligen högt, så att man har vidsträckt 
utsigt inåt Falbygden, har tillhört fri- 
herrliga ätten von Salza ännu år 1830. 
Egendomen hade då en skattlagd en- 
bladig såg och qvarn med 2 par stenar. 

Diskarfyet. En liten bergsfrälsegård 
i Wika socken af Kopparbergs fögderi 
uti Dalarne, namnkunnig som Georg 
Stjernhjelms födelseert år 1598. Den 
byggnad, der han föddes, lär för icke 
länge sedan hafva stått qvar; deri fanns 
en större stuga med panelade väggar 
och tak, försedda med måluiugar. 



Distorp, Ett mantal frälsesäteri uti 
Rystad socken och Åkerbo härad af 
Östergötlands län, har varit doneradt 
till fru Elin Ulfsparre, född Tott, och 
såldes af hennes son, Ake Hansson Ulf- 
sparre (f 16 57;, till biskop A. Prytz, 
hvars son, adlad Preutz, 16 38 var egare 
af gården och skänkte hälften deraf i 
morgongåfva åt sin hustru, Anna de 
Palm till Smestad. Hon behöll hela 
gården i sin lifstid; men sedan tillföll 
Distorp hennes dotter Greta Sophia och 
dennas man ryttmästareu Johan Edel- 
feldt, som dog på Distorp 1700. En- 
kan gifte sig sedan med ryttmästareu 
A. Reutersvärd; meu Distorp tillföll 
hennes son med första giftet, ryttmä- 
stareu J. G. Edelfeldt, hvars anka in- 
nehade gården efter honom. Bland 
sednare egare nämnas friherre Mörner 
1783, handlanden Bergman 1825, en- 
kefru Williams 1850 och 1852. Un- 
der säteriet brukas Karstorp, 1 mantal 
frälse och 3 utjordar, som vid reduk- 
tionen förklarades för frälse och då eg- 
des af fru Helena Rosenhjelm, född Ja- 
kobssköld, sedan af hennes arfvingar. 

DjefTulsTagen. På Axholmeu, mel- 
lan Mörköu och Sorurda socken, i Him- 
raerfjärden och Södertörn, hefinnes deu- 
ua sällsamma naturbildning, som består 
i en 9 alnar bred öppning genom en 
hög klippa, och bvilken på Sorunda- 
landet motsvaras af en dylik, hvilka 
bägge sannolikt uppkommit genom baf- 
vets inverkan eller genom verksambeten 
hos någon annan naturkraft. Allmogen 
i trakten förklarar imellertid uppkom- 
sten så, att djefvulen med hästar och 
vagn åkt fram genom klippan och på 
detta sätt öppnat vägen. På höjdeu al 
densamma står en hög konisk sten, och 
rundt omkring denna äro flera smärre 
stenar lagda. 

Djuokerö. Bergsmanshammare i Hel- 
lestads socken och Finsponga Läns Hä- 
rad af Östergötlands län, privilegierades 
den 28 September 17^5 på 30 skS 
redskapssmide; tillhörde i sednare åren 
inspektor A. J. Peterson på Ljusfalb- 
hammar i samma socken. Af Djuckerö, 
1 '/j mantal skatte och Yi "laut- frälse, 
har en gård tillhört G. Johanson Ulf- 



DJufvarp. 

sparre, det öfriga lydt under Pinspong. 
För närvarande är det mesta deraf i 
allmoges händer. 

DjufTarp. Säteri uti Svartarps soc- 
ken och Tveta härad af Jönköpings län, 
3 mantal, fick säterifrihet 1643, till- 
hörde 1680 en fru Beata Skytte, 1770 
generalmajor Qveckfeldt, 1792 hofrätts- 
rådet Adlerbrant, som sålde det till 
G. G. Adlerbeth, hvarefter Djufvarp 
varit förenadt med Ramsjöholm i sam- 
ma socken. — Vid Djufvarp finnas två 
ringformiga steusättningar. 

Djula, eller Djulö, Stora, *) Sätes- 
gård i Stora Malms socken och Oppuu- 
da härad af Nyköpings län, belägen C 
mil från länsresidenset, vid Djulö-sjön, 
utgör med underlydande något öiVer 
12 mantal och är en af de äldsta går- 
dar i orten. Det kallas gemenligen 
Stora Djulö, till skilnad från Oster- 
Djulö, en mindre gård på andra sidan 
om Djulö-sjön, som hör till Eriksbergs 
fideikommiss. 

Eedan i början af 1300-talet näm- 
nas «0stra och Vestra Dyla» såsom 
hörande till Wårfruberga kloster vid 
Strengnäs. En Carl Bengtsson, som 
synes varit af hög börd, upplät 1333 
jord i »estredyidum» och nvestredytdumn 
till (riddai-en) Sigge Magnusson (till hö- 
ger half lilja, till venster två snedbjel- 
kar), hvilken 1334 tillbytte sig af Wår- 
fruberga kloster 1 öres- och 6 pennin- 
geland i mvcestredylum» och 10 pennin- 
geland i nöstrcedylumn, emot gårdar i 
»ganMcehlosters (Pogdö) socken» och sam- 
ma år af förenämda kloster ytterligare 
en del i »Dylum» emot Wäräng i sist- 
nämda socken. Samma man lemnade 
1338, bland annan jord, 7^^ örtugland 
i nDyubtm» till sin hustru Elena Gisle- 
dotter såsom ersättning för hennes mö- 
nernegods i Södermanland. Längre fram 
i samma sekel innehades Stora eller 
Vestra Djulö af riddaren Peder Porse, 
hvars son, riksrådet Porse Geet, fick 
gården efter fadern och dog år 1390 
samt ligger begrafven i Stora Malms 
kyrka. Hans son och efterträdare var 
Erik Geet, gift mod Lucia Henriksdot- 



DJnla. 



113 



ter Lilje, som var enka efter Gillick 
Håkansson, af hvilken hon som mor- 
gongåfva erhöll Wik i Stigtomta år 
14 30. Deras son, Jöns Geet, innehade 
Djulö under sednare delen af 1400- 
talet. Ofvanpå hvalfvet i Malms kyrka 
skall ännu förvaras en bjelke med in- 
skription af innehåll, att »under denna 
»minnesvård varit begrafna Porse Geet 
»till Djulö, dess son Erik och sonson 
»Jöns.» Djulö gick sedan i arf till den 
sistnämdas dotter, Ingrid Geet, gift med 
Josef Pedersson, hvars slägtnamn af 
somliga uppgifves varit Björn, af andra 
Pinaur. De egde gården i början af 
1.5 O O-talet. Derefter blef egendomen 
skiftad, så att en del tillföll Ingrid 
Geets dotter, Gertrud, gift med Jöran 
Knutsson, efter en uppgift af slägten 
Svan, men mera sannolikt benämd Lax- 
man. En annan del kom genom gifte 
till Michel Svarte Skåning, äfven en 
måg till Ingrid Geet. Dennes dottai 
Brita, gift med Arvid Claesson Uggla, 
sålde sin andel i Djulö till mostern 
Gertrud år 1555. Den lott, som då 
gick i köp, lärer utgjort ^^jidelar af 
egendomen; den öfriga '/jidelen egde 
fru Gertrud förut genom arf, så att 
hon nu blef egarinna till hela Djulö. 
Hennes son Mauritz, som kallade sig 
Laxman, fick gården efter modern mot 
slutet af 1500-talet. Under hans tid 
brann Malms kyrka år 1608, men blef 
af egaren till Djulö återställd. Tre år 
sednare dog Mauritz Laxman. -"Han 
efterlemnade en dotter, Gertrud, som 
ärfde Djulö och blef gift med Josua 
Arendtson Gyllenhorn till Sjöholm och 
Hacksta. Han egde äfven Krämbohls 
bruk. 

Eedan under Mauritz Laxmans tid 
hade hans syskonbarn, Arvid Michels- 
son Svarte Skåning på Barksäter i O- 
stra Wingåker, företagit sig att på 
Djulö egor anlägga det nuvarande Duf- 
veholm, som då likväl var endast en 
obetydlig lägenhet och kallades Hens- 
torp. Första anläggningen skedde år 
1585. Sedermera lärer bemälte Arvid 
Michelsson gjort ett större intrång på 
Djulö område, så att Josua Gyllenhorn 
år 1619 fann sig föranlåten att mot 



*) Meddeladt af C. G. ladebetou. 
TI. 



15 



Uir 



Ujula. 



DJnla. 



denne sin hustrus frände begära skydds- 
bref af Carl Philip, dåvarande hertig till 
Söderraauland. Man är oviss, oin icke 
de ruiner af en påbörjad, men ej full- 
bordad större byggnad, som finnas på 
södra sidan om sjön, raidt emot Djulö, 
tilläfventyrs kunna vara leraningar efter 
detta Arvid Michelssons företag; all- 
mogen anser dera vara uppförda af 
wskogsfrun». 

Carin Gyllenhoru, en af herr Josuas 
döttrar, gift med Jakob von der Linde, 
ärfde sedan Djulö. Efter henne upp- 
kallades år 166 3 säteriet Cathrineholra, 
i närvarande tid bekant såsom en till- 
ärnad jeriivägs-statiou på den föreslag- 
na och mycket omtvistade banan söder 
om Mälaren. Stället helte förut Ful- 
bonäs. (Se art. Cathrineholm.) 

Efter fru Carin Gyllenhoru tillföll 
Djulö hennes son, friherre Gustaf von 
der Linde, hvilken utom mödernearfvet 
äfvep egde Wegersbergs säteri i Flöda 
socken. Han dog barnlös år 1676, och 
Djulö skiftades då för andra gången 
mellan 2:ne magar, amiralen Erik Ro- 
senholm och generalmajoren Johan von 
Fitinghoff, båda gifta med hvar sin 
dotter till fru Carin Gyllenhoru. Den 
förre fick, utom sin lott i Djulö, äfven 
Cathrineholm, som han bebodde, och 
den sednare erhöll, jemte sin andel af 
Djulö, äfven Wegersberg. General Fi- 
tinghoff, chef för Södermanlands regi- 
mente, hvilket han hade anfört i den 
stora batalj, som stod vid Warschau 
under trenne dagars tid mellan konung 
Carl X och Polackarue, hade .2:ne gån- 
ger varit gift, inan han blef raåg åt 
fru Gyllenhorn. Hans första hustru var 
Christina Eriksdotter Eyniug, med hvil- 
ken han fick Broby egendom i Bettna 
socken år 1627. Derefter blef han gift 
med Brita Dufva, en dotter till lands- 
höfdingen Johan Bengtson Dufva, som 
egde Fredriksnäs säteri i Östergötland, 
äfvensom det i grannskapet af Djulö 
belägna Dufveholm, hvilket af honom 
fick sitt namn. Bägge dessa gårdar 
öfvergingo genom Brita Dufva till Fi- 
tinghoffska slägteu, sedan hennes fader 
med hustru och fem barn hade drunk- 
nat på en isfärd öfver Saltsjön. Fi- 
tinghoffs 3:dje fru blef Gertrud von der 
Linde, dotter till fru Carin Gyllenhorn 



på Stora Djulö. Han dog 1685, ett- 
hundradefem år gammal; under de si- 
sta åreu bebodde han Broby, der han 
slutade sin långa lefnad. 

Sonen, friherre E. von Fitinghoff, 
ärfde faderns andel i Djulö och till- 
handlade sig den Rosenholmska lotten, 
äfvensom Dufveholm. Han egde Djulö 
i 50 år och uppförde den nuvarande 
åbyggnaden af sten, hvars något ovan- 
liga form påstås skola utgöra initial- 
bokstafven af hans namn, ett Latinskt 
F. Man förmenar, att det varit hans 
afsigt att uppföra 2:ne byggnader, i form 
af 2:ne mot hvarandra vända F, ehuru- 
väl endast den ena hann bli färdig, 
Efter hans död är 1736 återföll Djulö 
egendom med Uufveholm till amiral 
Rosenholras son, kapitenen Carl Eriks- 
son Rosenholm , gift med Brita von 
Berchner, hvars tvänne döttrar delade 
gårdarna sig imellan, så att Martha 
Elisabeth Rosenholm fick Djulö och sy- 
stern Brita Christina erhöll Dufveholm. 
Den förstnämda blef gift med general- 
adjutanten Hildebrand Uggla, och efter 
hans död med majoren Måns Ulfsparre 
från Johanneslund. Systern fick lag- 
man E. Rosenstam till Wärhulta. 

Martha Elisabeth Rosenholm öfver- 
lefde bägge sina män och lemnade vid 
sin död år 1786 Djulö egendom, med 
hvilken hon tio år förut återförenat 
Dufveholm, till soneu med första giftet, 
kammarherren Carl Hildebrandson Ugg- 
la, hvars fru var af familjen Ehren- 
svärd. Deras son, hofmarskalken Carl 
Uggla, mottog gården efter moderns 
död 1808, och egendomen innehafves 
nu af hans äldsta dotter, Augusta Ugg- 
la, gift med kapitenen Fredrik von Post 
från Frängsäter. 

Det torde fiuuas få egendomar i 
riket, som under femton generationer 
icke blifvit sålda utom slägten, såsom 
förhållandet är med Djulö, ehuru egar- 
nes namn ofta förändrats, en följd der- 
af, att gården utta särskilda gånger 
genom giften öfvergått till andra fa- 
miljer. Under femhundrade år, som 
förflutit, sedan Djulö i medlet af 1300- 
talet innehades af Peder Porse, har går- 
deu haft tjugo olika egare, hvilka lik- 
väl alla varit med hvarandra eller med 
sina företrädare beslägtade, och bland 



DJnla.ån. 

dessa egare har, såsom vi sett, fuunits 
mer än en utmärkt man. 

I parken står en minnesvärd öfver 
geueral-amiralen C. A. Ehrensvärd, död 
1800. På egorna finnas, i skogen på 
ett näs vid Djula-sjön, lemningar af en 
byggnad af gråsten, kallad Trolleträsk 
eller Trolleborg, hvilken anses varit vi- 
kingauäste, samt ett högt och brant 
berg, som förmodas varit en ättestupa. 
Om detta berg är en sägen, att Josef 
Persson Pinaur på Djulö, då han en 
Julmorgon skulle fara till kyrkan, blif- 
vit vid förbifarten af detta berg af 
trollen borttagen och der uppehållen i 

4 dagar, hvarefter han blifvit utkastad, 
sedan de först brutit ett finger af ho- 
nom, i bvilket tillstånd han skall blif- 
vit funnen af sina betjenter. Efter 
denna händelse fick berget namn af 
Pinaursberg. 

Djula-ån. Afloppet för den till Ny- 
köpings-ån hörande sjön Wirén i Wing- 
äkerstrakten af Södermanland, som bil- 
dar Ujula-, Furss-, Kårtorps- och Eriks- 
bergs-sjöarna samt slutligen under nam- 
net Akeforss-ån faller ut i sjön Yn- 
garen. 

Djulö, Östra. Ett mantal gammalt 
frälse-säteri i Stora Malms socken och 
Nyköpings län, 5 \^^ mil ifrån Nykö- 
ping, på östra sidan af Djula-sjön. E- 
gendoraeu har god åker och äng, vac- 
ker skog, tegelbruk och något fiske i 
Djula- och Kolberga- sjöarna. Under 
densamma lydde år 17 49 IV4 bela pä 
rå och rör byggda frälsehemman samt 

5 jordtorp. I första hälften af 1300- 
talet hafva en Carl Bengtsson och Wår- 
fruberga kloster här haft jord, hvilken 
riddaren Sigge Magnusson 1333 och 
133 4 tillbytte sig (se Stora Djula). 
Tillhörde omkring 1590 ståthållaren pä 
Tawastehus. Sten Eincke, hvilken, så- 
som anhängare af konung Sigismund, 
blef på hertig Carls befallning halshug- 
gen i Åbo 1599, då troligen denna 
egendom blef indragen till kronan. 
Upplåts 1620 till en Jakob Ek; egdes 
1603 af riksrådet, presidenten i Göta 
Hofrätt, friherre Gust. Knutssoa Posse, 
f 1676, och 1686 af hans enka, Mar- 
tha Berndes, som försålde gården till 



DJurby. 



115 



! egaren af Eriksberg, Kongl. rådet och 

I öfverståthållaren grefve Christopher Gyl- 

lenstjerna, -j- 1705, till hvilket gods 

I egendomen lärer lydt, tills den, om- 

: kring 1720, blef förpantad till nyss- 

! nämda herres sekreterare, hof-auditören 

i And. Carl Nordman (adlad Ehrenfelt 

' och död 1741). Kom 1739 genom öf- 

j verlåtelse till ryttmästaren Hildebrand 

I och har sedan varit förenad med före- 

nämda gods. 
, Egendomen har en skog, kallad 

I Grisa mo, hvilket namn den skall hafva' 

I efter en jättinna Grisa. som der ligger 

j begrafven; hennes grafhög, som der vi- 

' sas, är 12 fot lång och har vid hvar- 

' dera ändan två stora gråstenar. Här 

I omtalas ock en Grisas källare, hvilken 

: varit i en däld vid landsvägen, der nu 

är ett djupt kärr. 

Djupadal. Remna af 8 — 10 fots 
bredd, genom hvilken Ronneby -ån- i 
Bleking bryter sig fram. Remnans lod- 
räta bergväggar äro förenade med ett 
klippstycke, som imellan dem bildar en 
naturlig bro. Se vidare Ronneby-å. 

Djupsås. Ett mantal säteri uti Es- 
sunga socken och Barne härad af Ska- 
raborgs län, tätt invid Nossan, har vac- 
ker trädgård, torfmosse icke långt från 
gården, men föga skog. Gärden till- 
hörde 1813 enkefriherrinnan Björnberg, 
född Fleetwood. 

Djura. Kapellförsamling i Nedan- 
Siljans fögderi af Stora Kopparbergs län, 
4 mil vester frän Falun, annex till Lek- 
sands pastorat i Leksands kontrakt af 
Westeräs stift. Kapellförsamlingen hade 
1856 icke mindre än 1,151 invånare, 
till hvilket antal befolkningen höjt sig 
från 880, som den utgjorde omkring 
1850. Se vidare Leksand. Kyrkan 
ligger 1,6 mil från Leksands kyrka. — 
Adress: Gagnef. 

Djurby. Fyra mantal skatte, hvaraf 
2 berustadt säteri, uti Litslena socken 
och Trögds härad af Uppsala län, till- 
hörde omkring 1741 assessor Heden- 
gren, 1850 vou Paykuli, som der hade 
schäferi. 



116 



DJurgratan. 



Djurgatan. Väg på Gotland, mellan 
Sanda och Klinte, nära öus vestra kust, 
söderut från Wisby. Namnet härleder 
sjg från en munksaga, enligt hvilken 
tre män, som år 1411 gått ut på jagt 
påsknatten och icke velat komma till 
kyrkan i ottesången, der blifvit för- 
vandlade till stenar, tillika med sina 
hundar och sin jagtredskap. 

Djurgånleu, Kongl. Denna bekanta 
lustpark utanför Stockholm, som med 
skäl väcker utländningens beundran och 
sannolikt är den skönaste i sitt slag, 
som någon hufvudstad kan uppvisa, be- 
står af 2:ne hufvuddelar, den Södra 
och den Norra. Den förra, som i äl- 
dre handlingar benämnes »Walmunzön», 
»WadmalsÖn», »Wallraarsön» och sist 
»Waldemarsön», skiljes från den norra 
genom det vattendrag, som går från 
Ladugårdslandsviken , Djurgårdsbrunns- 
viken och vidare genom den nedanföre 
Djurgårdsbrunn löpande kanalen, som 
faller ut i Saltsjön eller i den så kal- 
lade Isbladsviken; Norra Djurgården 
sträcker sig utefter stranden af Lilla 
Wärtan till Norra Brunnsviken och Al- 
kistan och innesluter Djurgårdsbrunn, 
Ladugårdsgärdet, Ropsten, Fiskartorpet 
m. m. Flera egare synas hafva varit 
till »Walmunzö»; men största delen af 
ön torde hafva lydt under Djursholms 
säteri. Gården nHusarne» och byn »Un- 
naröra», som i sednare handlingar kal- 
las Helgansledaren, och ett torp Wreta 
m. fl., voro belägna uti och innefattade 
större delen af Djurgårdens norra trakt, 
hvilken äfven lärer hafva tillhört Djurs- 
holm, som af äldre bytes- och köpebref 
upplyses. — St. Clara kloster, som på 
12- och 1300-talen dels genom förlä- 
ningar och dels i byte och köp bekom- 
mit Waldemarsön och derefter jemväl 
norra trakten af Djurgården, innehade 
och brukade alltsammans såsom ladu- 
gård under klostret, intilldess detta 
genom Gustaf I:s reduktion blef indra- 
get och kora under kronan, hvarefter 
egendomen förvandlades till kungsladu- 
gård. Under sednare hälften af 1600- 
talet upphörde ladugårds-inrättningen, 
och hela trakten inhägnades till djur- 
gård. Vid samma tid, således för nära 
200 år sedan, väcktes tillika fråga om 



anläggning af en lustpark å södra de- 
len af Djurgården. Konung Carl X 
Gustaf gaf architekten Jean de la Val- 
lée instruktion derom i bref, dateradt 
Göteborg den 3 Juni 1658, innehållan- 
de bland annat: »Uppå Walmars Oön 
skall, efter dcruppå giord dessein, en 
Lustgård förfärdigas, låtandes afjärana, 
förhöja och mura emot jorden der som 
afsatzer komma, gräfva dambar, införa 
springande vatten till Fontainers och 
Grottors förfärdigande, plantera träd 
och annat sådant, som till Lustgårds 
exeqverande reqvireras, och hela verket 
låta instängja, såsom ock hugga adve- 
nuer igenom skogen, der så behöfves, 
densamma afjämbna och med Trään be- 
sättja och plantera låta.» Detta synes 
ock hafva till någon del gått i verk- 
ställighet, ty 5 år derefter eller 1663 
anför öfverståthållaren baron Rosenhane 
uti sin till Kgl. Maj:t afgifna ämbets- 
berättelse följande: »att desseinen, af 
de la Vallée författad, blifvit af enke- 
drottning Hedvig Eleonora och konung 
Carl XLs förmyndare underskrifven och 
arbetet så till vida påbegynt, att plat- 
sen till huset och trädgårdarne blifvit 
utstakad och planerad, vägarne genom 
skogen huggne och rensade, stenen till 
fundamentet framkörd och i beredskap, 
samt 6,377 d:rs kostnad då redan der- 
till använd; om de till denna byggnad 
år 1658 anordnade tullpenningar, som 
årligen uppburos vid Blockhustullen, be- 
löpande sig till omkring 30,000 daler 
silfvermynt, sedan den tiden utgått, för- 
mentes, att byggnaden år 1663 skulle 
kunnat vara färdig; utlofvande slutli- 
gen, att om 10,000 daler smt årligen 
dertill, jemte slottsbyggnaden anslogs, 
utom architekternas lön, och om knek- 
tarne vid gårdsfanan, efter kon. Carl X:s 
resolution, oafbrutet finge nyttjas, skulle 
han ansvara för att det ena med det 
andra efter handen så upprätta, att 
konungen deraf skulle finna sin största 
lust och delectatiou.» — Orsaken till 
att detta arbete, som lärer pågått å 
Biskopsudden, sedermera helt och hål- 
let afstaunade, är obekant. Djurgården 
fortfor att från Ålkistan till Blockhus- 
udden och stadstomterna vara ea jagt- 
mark, omvexlande med mer och min- 
dre höga berg, dalar, träsk och slätt- 



Djurgården, Hongl* 

marker samt uteslutande bebodd af jä- 
geribetjeute. Få förändringar före kon- 
ung Gustaf IILs tid gjorde afbrott i 
detta förhållande. Vid denna tid bör- 
jade dock Stockholms-boerna fatta smak 
och böjelse för anläggande af sommar- 
nöjen på Djurgården. Detta fortgick 
sedermera småningom, men erhöll en 
förvånande fart, sedan kon. Carl XIV 
Johan år 1817 köpt Rosendal och gen- 
om smakfulla anläggningar gifvit upp- 
muntrande efterdömen, hvarigenom all- 
männa uppmärksamheten och bogen för 
det sköna väcktes. Både Södra och 
Norra Djurgården hafva från denna tid 
fått ett nytt utseende. Ladugårdsgär- 
det blef afröjdt och ordnadt till afsedt 
ändamål. Drottningberget bebyggdes. 
Den förr sänka dalen vid Eosendal ren- 
sades, omplanterades och blef en täck 
promenadplats. Slottet dervid uppför- 
des, kanalen anlades; med ett ord, den 
största omsorg jemte ospard kostnad 
användes på förskönandet af Waldemars- 
ön, men i synnerhet trakten omkring 
Rosendal, der konung Oscar på sednare 
åren låtit uppföra ett större växthus 
och en vinterträdgård. 

Djurgården, som år 1824 på kon- 
ungens befallning afmättes och å ny 
karta affattades, innehåller tillsammans 
2,900 tunn- och 22% kappland. 

Kongl. Amiralitetets Krigsmanshus- 
kassa erhöll af drottning Christina det 
område, som nu utgör Djurgårdsstaden, 
till uppbyggande af ett sjukhus, äfven- 
som nödiga byggnader för sjömän och 
andra personer, som lydde under deras 
styrelse, enligt Kongl. Br. af den 31 
Oktober 1646 och ytterligare af den 
18 Februari 1648, stadfästa af konung 
Carl XI den 28 Maj 1683 och den 11 
Maj 1696. Platsen bestod för det me- 
sta af kala klippor, här och der några 
gräsvallar samt oländiga stränder. Som 
flottan, tillika med amiralitetet, seder- 
mera blef förflyttad till Carlskrona, in- 
drogs detta sjukhus, och amiralitetet 
var egentligen icke mer i behof af lo- 
kalen; eftersom denna likväl en gång 
var donerad, ansåg förvaltningen sig 
böra draga all möjlig fördel deraf; den 
sökte och erhöll derföre bestämdare be- 
sittningsrätt dera genom Kongl. För- 
ordn. 1696, som i 2 § innehåller, att 



Djurgården, Hongl. 117 

som amiralitetets krigsmanshuskassa er- 
hållit öppet bref på platsen å Djurgår- 
den, der de sjuka båtsmännen varit 
skötta, så egde den att densamma bort- 
arrendera eller eljest göra sig till nytta. 
— Ar 1724 erhöll bryggare-ålderman- 
nen Johau Lampa tillstånd att få in- 
taga platsen. Grosshandlaren Lodsach 
köpte af Lampa åbyggnaderna år 1735 
och erhöll transport på platsen af ami- 
ralitetet mot tomt-ören. Han inrättade 
här ett skeppsvarf, hvilket sattes i gång 
med största drift och troligen stor pen- 
ningestyrka, ty eljest skulle resultaterna 
ej på så kort tid kunnat bli så stora. 
Denna anläggning drefs med stor per- 
sonal och föranledde liflig kommunika- 
tion med allmänheten. Amiralitetet lät 
indela hela området uti 8 qvarter och 
dessa i tomter samt några ordentliga 
gator. Att detta skett på Lodsachs 
föranstaltande eller på annat sätt gen- 
om honom, kan man sluta deraf, att 
tomterna bebyggdes af skeppare, skepps- 
timmermän, tjärvräkare, smeder och an- 
dra, som hade sin förtjeust vid varfvet, 
äfvensom från anläggningen på Beck- 
holmen, som erhöll sina privilegier den 
6 Maj 1692. Lodsach var äfveu inter- 
essent deruti. Om han just ej anlade 
staden, så kan man med skäl anse ho- 
nom som dess stiftare, dess grundläg- 
gare, ty nästan alla de första invånar- 
ne lefde för det mesta genom honoifi. 
Man kan bestämdt antaga, att varfvets 
anläirgande var den mest verkande or- 
saken. Skada, att anläggningen ej sked- 
de mer reguliert; men lokalen var ber- 
gig; en del gammalt, som stod i vä- 
gen, borttogs väl; men allt kunde icke 
rubbas. Efter Lodsachs frånfälle inträd- 
de rådmannen, sedermera borgmästaren 
i Stockholm, Gustaf Kjerrraau såsom 
delegare lued enkan. Efter deras död 
inköptes detta varf af ett bolag, bestå- 
ende en tid af 16 interesseuter, såsom 
Wahrendorff, Kysel, Grill, Chapman m. 
fl., der hvarje aktie gällde 29,200 dir 
kopparmynt. Omkring år 1800 börja- 
de John Burgman att tillhandla sig 
aktier, så att 1810 egde statssekrete- 
raren Lagerbring ^/^--del, grosshandlaren 
Björkman '/8:del, grosshandlaren S. T. 
Georges %:delar och Burgman ^/^-.åelsLV, 
bvilken sednare dock omkring år 1820 



118 DJuripÄrden. Ilong:!» 

utlöste Georges, så att Biirgraan egde 
y^:delnr. Den resterande fjerdedelen 
inköptes af Burgmans raåg, grosshand- 
laren Fredbolra, som efter Burgroan blef 
egare af hela varfvet. 

Sedan staden blef uppbyggd, hade 
dess invånare egen gudstjenst uti för- 
sta byggningen på varfvet, inora ingån- 
gen till venster från Gamla Varfsgrän- 
den. Kongl. Br. af den 19 Maj 1759 
förordnade om en skolas inrättande på 
Djurgården, men upptager ej anslag till 
lön åt läraren eller lokal för skolan. 
Någon ordentlig och beständig skola 
var der ej heller, förr än konung Carl 
XIV Johan, genom resolution af den 
24 Augusti 1827, anslog 6V2 kappland 
af hofjägarebostället Apothekare-husets 
tomt, mot 40 rdr banko årlig afgift. 
Det nuvarande skolhuset uppfördes af 
grosshandlaren John Burgman och blef 
af honom genom gäfvobref af den 18 
Februari 1830 skänkt till Djurgårds- 
församlingen, med rättighet att begag- 
na skolrummet och dess arkiv till kyr- 
ka och sakristia. Gudstjenst hålles här 
hvarannan söndag. Skolan, som lyder 
under Kgl. Direktionen för Stockholms 
stads undervisningsverk, har en lärare, 
som på Stockholms allmänna barnhus 
stat har ett löneanslag af 4 00 rdr bko, 
samt dessutom af bemälta Direktions 
fonder åtnjuter 130 rdr, jemte fria bo- 
ningsrum i skolhuset. Barnens antal 
varierar iraellan 6. t och 80. 

Folkmängden inom Djurgårdsstaden, 
som tillhör Stockholms stad och Ladu- 
gårdslands församling samt innefattar 
qvarteren Fyrkanten, Skeppsholmsviken, 
Masten, Trädgården, Trehörningen, 
Kyrkogården, Djurgården, Halsen, Bergs- 
klippan och Grönland, utgjorde, enligt 
1853 års mantals- och skattskrifnings- 
längd, 94 2 personer, h varemot befolk- 
ningen å den öfriga delen af Djurgår- 
den, som upptages och niantalsskrifvcs 
ä särskild längd under Danderyds soc- 
ken, 18 56 uppgick till 618 personer. 
— De lägenheter å Kongl. Djurgården, 
som i närada afseende äro lagda under 
sistuämda socken, äro: Alberget, Alnäs, 
Andra Torpet, Apothekshuset, Bellmans- 
ro. Blockhusporten, Bergshyddan, Lilla 
Blåporten, Stora Blåporten, Kaptens- 
udden, Kräftriket, Diorama, Djurgårds- 



njnrgfården, Mongl. 

brunn, Djursborg, Drottningberget, E- 
olskulle, Fjeldstuen, Fiskartorpet, Pram- 
näs, Frescati, Fridhera, Grindstugan, 
Gröndal, Hasselbacken, Helsingberg, Jo- 
hannisberg, Kaknäs, Koraötet, Källha- 
gen, Laboratoriihagen, Ladugårdslands- 
porten, Lejouporten, Lejonslätten, Lido, 
Listonhill, Ludvigsro, Lugnet, Lusthus- 
porten, Magasinsstugan, Manhem, Öfra 
Manhera, Manilla-holme, Matts- eller 
Sirishof, \ovilla. Nya Manhera, Oaks- 
Iiill, Planterhagsporten, Ploramonbacken, 
Pohlsro, Portstugan, Ropsten, Ropstens- 
port, Rosendal, Roseuhill, Rosenvik, 
Sevilla, Skarfven, Skeppsbroäng eller 
Experi mentalfältet, Skolhuset, Skuggan, 
Stärkelsebruksbacken, Söderbrunu, Sö- 
derport, Tegeludden, Theaterhuset, Träsk- 
porten, Täcka Udden, Waldemarsudden 
och Villan. 

Kongl. Djurgården har egen fördel- 
ning i afseende på jurisdiktionen. Så- 
lunda lyda, enligt Kgl. Brefvet den 8 
September 17 36, under öfverståthållare- 
ämbetet och till hufvudstadens domsto- 
lar: Båtsraanstomterna , Blockhusudds 
tullplats, Ladugårdsgärdet samt den 
bredvid Biskopsudden liggande så kal- 
lade Waldemarsudden; men allt det öf- 
riga hörer till landet, hvari äfven in- 
beräknas de till Ladugårdsgärdet grän- 
sande bebyggda trakterna, der Konun- 
gens befallniugshafvande i Stockholms 
län åligger handhafvandet af alla före- 
kommande utsökningsmål, särat Dande- 
ryds Skeppslags tingsrätt af alla dom- 
stolsärender, med undantag af dem, 
som kunna röra Kongl. borgen. 

I afseende på polisuppsigten öfver 
Djurgården är genom Kongl. kungörel- 
sen af den 26 April 1814 stadgadt, 
att Stockholms stads fiskaler och polis- 
betjening ega att till hela Djurgärden 
och Ladugårdsgärdet sträcka den till- 
syn och handräckningsåtgärd, hvarigeu- 
ora lugn och ordning ibland inträffande 
folksamlingar må bibehållas, förbrytel- 
ser och brott, sora derstädes varda för- 
öfvade, upptäckas, lösa och misstänkta 
personer, äfvensom tjufgods, efterspanas 
och sökas, samt i dylika ärender göra 
behörig anmälan och förbrytaren till 
laga ansvar inkalla eller inställa bos 
Ofverståthållare-ärabetet, sora eger öfver 
sådana förbrytelser och brott hålla för- 



DJurgårdsbriiun. 



■IJurj^årdskanalen» 119 ^' 



bör och rausakning, inan desamma till 
vederbörande dorastols pröfning öfver- 
leranas. Polisbetjeiiingen eger för dessa 
ändamål direkte pafordra och erhålla 
biträde af närmaste kronobetjente, utan 
att göra anmälan hos landshöfdingen. 

På Djurgården, hvars förnämsta lä- 
genheter särskildt beskrifvas, restes år 
1829 vid östra ändan af slätten en 
minnesvård öfver Carl Michael Bellraan, 
bestående af skaldens på en fotställning 
stående byst i bronz efter modell af 
Byströra. 

DJurgårdsbriiuii. Denna helsobrunn 
är belägen å den så kallade Norra 
Djurgården, på gränsen mellan VValde- 
marsön och Södra Djurgården, vid den 
a. k. Djurgårdsviken. Den äldre och 
mineralhaltigaste helsokällan lärer redan 
på 1500-talet varit känd, men icke upp- 
tagen till allmänt bruk förrän år 1090 
utaf archiatern Urban Hjärne. Den 
starkare ådran, hvilken sedermera en- 
sam varit i bruk, igenfanns å nyo år 
1750, sedan den, såsom man tror, af 
ålder varit en offerkälla, hvilken vid 
reformationstiden blifvit igenlagd. For- 
dom lärer Djurgårdsbrunnen varit of- 
tare tillitad såsom helsokälla, någon 
gång jemväl af Kongl. personer, såsom 
konung Adolf Fredrik, drottning Lovisa 
Ulrika, kronprinsessan Sophia Magda- 
lena, m. fl. Under sednare åren hafva 
allt färre ståndspersoner besökt densam- 
ma för brunnsdrickningens skull. Den 
äldsta befintliga handling om Kongl. 
Djurgårdens helsobrunn är en riksmar- 
skalksämbetets resolution af d. 5 Juni 
1742, hvarigenom doktor Lithéen er- 
höll tillstånd att der upprätta nödiga 
hus och byggnader; 1780 egdes den af 
hof-apothekaren Schultz; 18 21 af gross- 
handlaren Sohultz; 1826 blef professor 
N. Åkerman egare af brunusegendoraen, 
hvarefter hof-chirurgen G. Herbert nå- 
gon kort tid innehade den ; men Åker- 
man tillhandlade sig åter densamma. 
Ar 1830 försåldes egendomen till ett 
dä bildadt aktiebolag, mot en summa 
af 23,000 rdr banko; eganderätten till 
toraten tillhör Djurgården. Till förmån 
för de futtiga, som nyttja helso vattnet, 
gjordes år 17 90 ett testamente af kof- 
ferdikapiteneu Ahlströmer, hvilken der- 



till skänkte ett hus i Kolmätaregränd, 
som gaf omkring 2,900 daler koppar- 
mynt i årlig hyra. Eedan före år 1800 
hade utvägar blifvit vidtagna, för att 
understödja de fattiga sjuka, som här- 
städes begagnade brunns - inrättningen. 
Sedermera gaf Narcissaner-orden, hvil- 
ken numera upphört, understöd åt ett 
antal sjuka ståndspersoner, under den 
tid de här uppehöllo sig. Ar 1832 
uppbyggdes här äfven ett vackert bad- 
hus. Omkring brunnshuset, hvilket nu 
hufvudsakligen begagnas till värdshus, 
ligga talrika byggnader, begagnade till 
s. k. sommarnöjen. 

Djurgårdskaiialcii. Kanal mellan 
Surbrunn-sviken och Lilla Wärtan, — var 
fordom en naturlig båtled. Ar 1624 
utkom en förordning, att alla segel- 
leder frän Östersjön till Stockholm 
skulle igenpålas, utom den förbi Block- 
husudden. I anledning deraf lärer den- 
na båtled blifvit stängd omkring år 
1650. Konung Carl XIV Johan ansåg 
detta såsom ett högst olämpligt hinder 
för ortens gemenskap med hufvudsta- 
den, äfvensom för traktens odling och 
förskönande, samt förordnade år 1825, 
att en kanal härstädes skulle gräfvas. 
Löjtnant Brandenburg erbjöd sig att 
verkställa detta för 16,6 6 6 rdr 32 sk. 
banko; men andra uppgjorde förslaget 
till 12,00 rdr. Öfverste Ljungberg 
åtog sig att fullborda kanalen för nå- 
got öfver 11,000 rdr. Efter några hun- 
drade alnars gräfning afstannade likväl 
arbetet. Genom resolution af den 1 
December 183 2 beslöts, att som kana- 
len, enligt det nyare förslaget, skulle 
kosta 14,000 rdr bko, skulle Djurgårds- 
kassan och dåvarande strörareusnings- 
kommittéen deruti deltaga med 7,000 
rdr hvardera, och man tillät upptagan- 
det af ett län å 7,000 rdr. Efter åt- 
skilliga vexlingar blef kanal-arbetet fort- 
satt under kapiten Oldenburgs inseende 
och alldeles färdigt på eftersomraaren 
är 1834. Kostnaden, jernbron och det 
lilla vaktmästarhuset inberäknadt, upp- 
gick slutligen till en summa af 15,978 
rdr banko, hvaraf 7,500 rdr utgått ur 
Djurgårdskassan. Kanalen är 2,000 al- 
nar lång, 20 fot bred i botten, minst 
50 vid ytan och 4 fot djup. Den ua- 



120 



DJurhamn. 



derhålles af Djurgårdskassan och ansla- 
get till allmänna väg- och vattenbygg- 
nader gemensamt. 

Djurhamn. Se Djurö kapell. 

DJarmokiack. Berg i Gagnefs soc- 
ken i Dalarne. 

Djurröd. Socken i Gärds härad af 
Christianstads län, 1% mil vester från 
Christianstad, har en areal af 7,290 
tunnland, af hvilka blott 30 äro sjöar 
och kärr. En del af hemmanen i sock- 
nen, som äfven kallas Giörröd, hafva 
nödtorftigt utsäde och höfångst, andra 
svagt utsäde och mager åker; ek- och 
bokskog finnes inom socknen, som der- 
jemte har eller har haft äkta perlfiske 
i en bäck vid hemmanet Åröd. Sock- 
nens hemmantal uppgår till ISVg; folk- 
mängden, som 1840 uppgick till 788, 
utgjorde 1850: 961 och 1855: 977 
personer. Socknen hade sistnämda år 
fast folkskola med 1 examinerad lärare, 
som undervisade 38 gossar och 24 flic- 
kor, medan 30 gossar och 40 flickor 
hade enskild undervisning, 20 gossar 
och 18 flickor undervisades i hemmet. 
— Djurröd socken är annex till Träne 
konsistoriela pastorat af 2:dra klassen 
i Gärds kontrakt af Lunds stift. — 
Inom socknen ligger säteriet Ölstorp; 
en stor del af hemmanen lyda under 
Widtsköfle och Akesholm. — Adress: 
Christianstad. 

Djursberg. Gård i Wist socken och 
Hanekinds härad af Östergötlands län, 
äfven kallad Cedersberg. Se Säby i 
samma socken och härad. 

Djursborg. Jägmästar- boställe på 
Kgl. Djurgården vid Stockholm, strax 
utanför Ladugårdslandstullen, anslogs 
år 1680 till boställe åt andre hofjäg- 
mästaren; derunder lydde då 53 tunn- 
land 20 Vo kappl. jord. Husen stodo 
sedan och" förföllo, så att det 1802 be- 
slöts, att de skulle ombyggas; men dä 
detta ej kom till verkställighet, lärer 
hofjägmästaren af Ström hafva på egen 
bekostnad och med kännbar uppoffring 
nybyggt nästan hela bostället. 



DJnraliolm. 

Djursdala. Socken i Sevedes härad 
af Kalmar län, IV4 mil norr från Wim- 
merby, har en areal af 15,459 tunn^ 
land, af hvilka 5,420 äro sjöar och 
kärr; egentliga namnet torde vara Jut- 
tersdala af sjön Juttern, som tillika 
med en del af sjön Krön och andra 
sjöar befinnes i socknen. Djursdala be- 
står af 17% mantal och hade 1840 
en folknummer af 980 personer; år 
1850 hade befolkningen tillväxt till 
1,005, år 1856 till 1,095 personer. 
Socknen hade sistnämda år fast folk- 
skola med en examinerad lärare, som 
undervisade 31 gossar och 14 flickor, 
medan 1 gosse åtnjöt allmän undervis- 
ning, 4 gossar och 1 5 flickor undervi- 
sades i hemmet. — Djursdala socken 
är annex till Södra Wi konsistoriela 
pastorat af Irsta klassen af Tuna läns 
och Sevedes kontrakt i Linköpings stift. 
Kyrkan, af trä, skall vara byggd 1692. 
— I socknen ligga militärboställena 
Lillevi och Marstad. — Adress: Wim- 
merby. 

Djursholm. Sätesgård i Danderyds 
socken och skeppslag af Stockholms 
län, nära Stora Wärtan, 3 mil sjö- och 
2 mil landväg från Stockholm, 2 man- 
tal frälsesäteri med qvarn och under- 
lydande 3 '/2 mantal samt Stocksunds 
bro, synes hafva tillhört en Oxenstjerna 
1433, men skall egentligen vara grun- 
dadt omkring 15 00 af riksrådet Nils 
Eskilsson Baner (f 1520) och tillhörde 
hans slägt i flera leder, likväl med af- 
brott för åren 1600 — 1612, då godset 
var indraget till kronan i följd af den 
dom, som öfvergått riksrådet G. Baner. 
Sista egaren af slägtens äldre gren var 
general-fälttygmästaren J. G. Baner, f 
1706, och året derpå försåldes godset 
till en slägting af en annan gren, ge- 
neralmajoren J. Claesson Baner, som 
gjorde Djursholm till fideikommiss år 
1731. Godset ärfdes sedan af fidei- 
kommiss-stiftarens son, friherre Johan 
Mauritz Baner, och af dennes son, fri- 
herre J. Gustaf Baner; fideikommiss- 
egenskapen öfverflyttades år 1774 på 
Björkvik i Östergötland (se denna arti- 
kel), och en del af det underlydande 
godset bortsåldes, deribland LidiugÖn. 
Slutligen utbyttes sjelfva säteriet mot 



UJ ursliyttan. 

Sjö i Uppsala län (1813). Djursholm 
såldes derefter till brukspatron Rosen- 
borg och af honom 1815 till baronerna 
Wirsén och Nordin. Sedermera blef 
statsrådet grefve G. F. Wirsén genom 
köp ensam egare af godset, som nu 
tillhör grefve Wirsén. — Abyggnadeu, 
belägen tätt invid sjön, är af sten, från 
1500-talet, men sedermera förändrad. 
— Under Johan IILs tid höUos Gu- 
staf och Sten Bauér under bevakning 
på Djursholm, och på Djursholm föd- 
des den 23 Juni 1596 den namnkun- 
niga riksfältherren Johan Baner. Alla 
minnen efter ätten Bauér, rustkamrar, 
samlingar och dylikt äro förskingrade ; 
sjelfva Johan Baners rustning berättas 
hafva fått dela ödet att bli försåld på 
auktion, men räddades och lär nu be- 
finnas i fältherrens graf i Riddarholms- 
kyrkan. — Egaren af Djursholm har 
jus patrouatus till Danderyd, och i den- 
na sockens kyrka ses ätten Baners graf. 

Djurshytlau. Stångjernsbruk mellan 
sjöarna Djurshyttesjön och Långbogeu 
i Hellestads socken af Finspocga Läns 
Härad och Östergötlands län, skall vara 
anlagdt år 16 50, men stadfästes 1690, 
och 1737 resolverades, att smidet skulle 
förblifva vid 300 skS. Är 185 5 hade 
bruket .2 härdar, 1 hammare och 34 5 
sk*» privilegieradt smide samt hörde 
under Finspong, hvilket det tillhört åt- 
minstone sedan 17 50. Se Finspong. — 
Vid Djurshyttesjön ligger också Djurs- 
hyttan, ett mantal frälse gästgifvargård 
med såg. — Djurshyttesjön tillhör Fin- 
spongs-elfvens vidlöftiga vattendrag och 
afbördar sig genom Djurshytte-ån i sjön 
Stor-Trons aflopp, Borggårdsström, hvar- 
efter hela vattendraget slutligen faller 
ut i sjön Glan. 

Djursiiäs, eller Jursuäs. Nu kyrko- 
herdeboställe i Mogata socken af Ham- 
markinds härad och Östergötlands län, 
'/g mil från sockenkyrkan och 1 mil 
från Söderköping, har ett historiskt 
minne sedan Erik XIlLs tid, då stället 
varit antingen en hamn eller ett herre - 
gods. Yid riksdagen i Söderköping år 
1436, under oenigheten mellan Erik af 
Pommern och Svenskarue, hade nämli- 
gen drotset Christer Nilsson och de 
II. 



UJurstriJm» 



121 



Danska herrarne här ett sammanträde.,.':^ 
Så snart drotset fick underrättelse om: 
marsken Carl Knutssous ankomst till 
staden, skickade han genast bud titt - 
honom med begäran, att han skulle 
komma ut till Djursnäs, hvilket han 
efterkom. Marsken yttrade, att man 
borde göra sig försäkrad om slotten, 
eftersom länsherrarne nu voro försam- 
lade; men drotset anmärkte, att han 
aftalat med de Danska, att den förut 
uppgjorda dagtingningen borde hållas, 
antingen konung Erik var död eller 
lefvande. Detta bifölls, och alla de 
närvarande bekräftade så väl drotset 
som marsken i deras ämbeten, hvarefter 
de församlade begåfvo sig till Söderkö- 
ping. — Så berättas i 1831 -.års upp- 
laga af Tunelds Geographi efter Lager- 
bring. Sv. R. H., IV, 147, 160. 

Djursuäs. Gods uti Ösmo socken 
och Sotholms härad af Stockholms län, 
nära den efter stället uppnämda viken 
af Svärdsfjärden, 2V4 mantal frälsesä- 
teri med qvarn och såg, torde under 
medeltiden hafva varit kyrkligt gods, 
eftersom år 1686 en del kallades Bi- 
skopsgården, och alltsammans säges 
hafva varit prebendehemman ; blef se- 
dan frälse genom donation. Godset eg- 
des från 16 37 af Didrik Txkull, om- 
kring 1086 af hans sonsons, Wolmar 
YxkuUs, och i andra giftet Nils Bååts 
enka, Helena Fleming, reducerades, ut- 
byttes för framtiden af landshöfdingen 
friherre Duwall, tillhörde sedan slägten 
Töruflycht, Hildebrand 17 72, Löweu 
1825, friherre Trolle-Löwen 1850; un- 
der gården lydde då 5 'V24 mantal in- 
om socknen och rentor af 2^/^ mantal 
i Soruuda. 

Djurstoii. Fyrbåk vid den s. k. Ö- 

regrundsgrepen, vid Yesterby på Gräs- 
öns vestra kust, norr om kyrkan; var 
i äldre tider en s. k. kase, sedan en 
känningslåk och uppfördes af sten 1767 
af friherre Koskull, med en kostnad af 
35,000 daler kopparmynt. Baken un- 
derhålles af kronan och hör till Norra 
Lotsdistriktet under Öregrunds För- 
delning. 

Djurström- Sätesgård i Wärsås soc- 
ken och Kåkinds härad af Skaraborgs 

16 



122 



DJnrsö. 



DJurii. 



län, vid ån Djuran, liar stor och vac- 
ker sätesbyggnatl af trä, men rappad 
ocli reveterad, så att den liknar sten, 
uppförd af riksrådet friherre Palmstjer- 
na, god åker och ängsmark, skog af 
tall och gran, betydlig trädgård o. s. v. 
Bland sednare egare nämnas 1813 stall- 
mästaren M. von Törne, sedan härads- 
höfding J. Svalander. 

Djurso. Frälse-säteri uti St. Anuae 
socken och Hammarkinds härad af 0- 
stergötlands län, består af de i Ostgöta- 
skären belägna öarna Djursö, 1% man- 
tal frälse, med liten åker, men god äng 
och bete, godt fiske samt tillräcklig 
skog, i synnerhet af ek, med derunder 
afhysta Gloholmen, 1 V2 niantal frälse, 
Risö , Ofra och Nedra Yxnö , Marö, 
Ugglö, tillsammans 1^/^ mantal frälse, 
samt Eimmö, '/g mantal skatte, allt- 
sammans taxeradt till 35,640 riksdaler. 
Djursö har varit doneradt till Axel Ba- 
ner, tillhörde 1683 hans andra fru Ca- 
tharina Bielke, som utbytte det från 
reduktionen; 1687 tillhörde gården Cl. 
Hägerstjernas arfvingar. Den tillföll 
1736 genom arf riksrådet grefve Arvid 
Horns grefvinna , Margaretha Gyllen- 
stjerna; men år 175 5 sålde hennes 
måg, grefve Löwen, godset till lagman- 
nen grefve Göran Gyllenstjerna. God- 
set hade sedan samma egare som Thor- 
önsborg i samma socken ända till 1828, 
då det tillföll grefve C. G. Mörners 
son, öfverstlöjtnanten grefve Nils Mör- 
ner, gift med Mar. Smedberg. Ar 1853 
innehades godset af deras dotter, Lou- 
ise Mörner, gift med kararaarjunkaren 
grefve Jul. Oscar Mörner. — Yxnö och 
Ugglö torde hafva haft till största de- 
len samma egare som Djursö; Risö och 
Marö hafva tillhört Stegeborg och se- 
dan Thorönsborg. 

Bjurd. Kapellförsamling i Wermdö 
pastorat af Stockholms län, belägen i 
skärgården, 5 mil österut från Stock- 
holm, består af öarna Djurö (som sam- 
manhänger med den till Wermdö soc- 
ken hörande Windön och i öster ora- 
gifveu af Haröfjärden), Runmareii eller 
Runmarö, Svenska Sandön m. fl., till- 
sammans kallade Rumbo Fjerding; och 
dertill komma Ytterligare delar af Hem- 



mesta och Wäsby på Wermdö-landet 
ra. m. Landet har den i denna skär- 
gård vanliga naturen, oravexlande med 
större och mindre berg- och skogsbac- 
kar af ringa höjd, men i allmänhet hö- 
gre än de nordliga skeppslagerna och 
nu mer föga skogbevuxna; vidare kala 
klippor och skär, små vattendrag, dal- 
gångar eller sidländta betesmarker och 
föga vidsträckta åkerfält. Rådande jord- 
månen är dels sandblandad lera, dels 
svartmylla, dels sand; näringarne äro 
åkerbruk, ängs- och skogsbruk, träd- 
gårdsskötsel vid herrgårdarna, ström- 
mingsfiske, skälfångst, sjöfart (Djurö soc- 
ken deltog 1848 i sjöfarten med 6 bå- 
tar). Socknen, som består af 1 1 '/g för- 
medlade mänt., beboddes 1815 af 616, 
1850 af 809 och 1856 af 848 perso- 
ner. Socknen hade sistnämda år fast 
skola med 2 examinerade lärare, som 
undervisade 30 gossar och 32 flickor, 
medan 2 gossar hade enskild undervis- 
ning och 16 gossar samt 15 flickor un- 
dervisades i hemmet. — Djurö socken 
utgör för närvar, kapell under Wermdö 
pastorat i Östra Roslags kontrakt af 
Ärkestiftet. Den hörde till Wermdö 
moderförsamling intill början af 1680- 
talet; kapellkyrkan, af trä, invigdes år 
1683; byggnaden börjades på bekost- 
nad af rådmannen i Stockholm Joseph 
Månsson och hans hustru, Maria Furu- 
bom; den fulländades af kapitenen Erik 
Furugren. En del af inredningen är 
sedan 1840; altartaflan, ett bildhuggeri- 
arbete, är okänd till ålder och upphof. 
— Clara kloster i Stockholm egde flera 
af de till socknen nu hörande öarna, 
bland hvilka Svea Sande, Redhmae 
(Runmarö), Skaeparödmae (Skarp -Run- 
man), Wirdashö m. fl. nämnas såsom 
1288 och 1289 skänkta till klostret af 
konung Magnus Birgersson. Vid re- 
duktionstiden innehades större delen af 
Rumbo fjerding af slägten Torstenson, 
en del af ätten Stenbock. — I socknen 
märkas: Djurö, nu styckadt, fordom 2 
mantal frälse, innehafdt 1646 till en 
del af L. Fleming, 1685 till en del af 
Lichton, på 1780-talet af riksrådet Höp- 
kens enka och 1792 bebodt af dåva- 
rande kongl. sekreteraren Ehrenström, 
som var inblandad i den s. k. Arrafelt- 
ska konspirationen; — Djurlmmn, — 



UJ arö. 



Uolinaforss. 



IV3 



Sandhamn, tull- och lotsplats på Sand- 
ön. — Adress: Stockholm. 

Djurö. Se Brauää O. 

Diö. Jernbiuk med manufakturverk 
i AUbo härad och Stenbrohults socken 
af Kronobergs län, privilegieradt den 3 
Januari 1734, består af masugu, stäng- 
jernshammare med 2 härdar, knipp- och 
spikhamrar, rajölqvarn och sågverk. Till- 
hör grefvarne Malcolra Casirair och Hu- 
go Diedrich Harailton. 

Defrern. Smal, milslåug sjö uti Ri- 
singe socken af Finsponga Läns Härad 
och Östergötlands län, mottager Fin- 
spongs-ån och faller sjelf genom Dof- 
versund ut i den vestra af den stora 
sjön Glans nordliga vikar. Sjön mot- 
tager dessutom åtskilliga tillopp, t. ex. 
i sin norra del ett vestligt fråu Mört- 
sjön och andra genom Mäselu, Lillsjön 
ra. fl. och sydligare andra mindre, alla 
från det bergländiga och skogiga lan- 
det mot gränsen af Wånga och Helle- 
stads socknar i sydvest. Före utloppet 
genom Dofversund delas sjön genom 
öar i två hälfter. 

Dofverstorp. Två mantal fralseskatte 
i Risiuge socken af Finsponga Läns 
Härad och Östergötlands län, tillhöra 
allmoge. På egorna ligga flera ödelag- 
da jerngrufvor, Garpe-, Getterns-, Hen- 
ne-, Abrahams-, Elge- och Kettlegruf- 
vorna. 

Dohuaforss. Jernbruk i Askersuuds 
socken och Suudbo härad af Örebro 
län, 7 mil från Örebro, '/, mil vester 
om Askersuuds stad, vid det från sjön 
Orgaggen kommande vattendraget, har 
först blifvit anlagdt af öfversten grefve 
C. A. Dohna, som år 17 25 egde Stjern- 
sunds gods, till hvilket äfven Sigrids- 
torps frälsehemman med sin skog Myr- 
marken lydde, och der anläggningen af 
bruket skedde. Uti arfskifte efter fram- 
lidne egaren af hela Stjernsund, bruks- 
patronen och riddaren af Wasa-Orden 
01. Burenstam, blef Dohnaforss egen- 
dom år 1822 utbruten från det öfriga 
godset och tillföll då bergsrådet, sedan 
v.-presid. af Robson med dess fru, M. 



Carolina Burenstam. Bruket, som se- 
dan ombytt egare, tillhörde 1859 C. J. 
Björkegren; 1849 hade det 1 härd, 1 
hammare, 395'/^ sk<tt stångjernssmide 
af köpetackjern och utskeppning på 
Stockholm och Göteborg. Till bruket 
höra såg och qvarn med 3 par stenar. 
Nybyggnader och reparationer vid bru- 
ket anställdes med ansenlig kostnad 
åren 1825—1827. I 1828:års upplaga 
af Tunelds Geographi berättas om Doh- 
naforss bruk följande: »Af den gamla 
smedjan är ej mer öfrigt än blåsmaschi- 
nen, h vilken under magister Åkerrens 
inseende vid början af 17 90-talet var 
den första, som byggdes af framlidne 
Widholm, och hvilken sedermera varit 
en föresyn för många. En bruket till- 
hörig och nära detsamma belägen frälse- 
lägenhet, Kulläagen, är synnerligen an- 
märkningsvärd för sin åbyggnadj grind- 
stolparne, likasom stolparne vid portar- 
ua och stöden under knutarna vid hu- 
sen, befinnas vara afhuggna måste- eller 
storverkslräd, h vilka ännu i dag stå 
fast med rötterna i jorden och tjena 
fullkomligt till sitt ändamål; åbyggna- 
den är helt och hållet af runda eller 
oskrädda stockar, hvilka efter långsidan 
hålla några och 30 alnar samt ofta 32 
tum i diameter vid rotändan och 18 
tum i toppändan och deröfver, samt i 
bredden af huset träd af nära 30 tum 
i roten och 21 i toppen; den så kal- 
lade kroppåsen är grof och tung. Det 
har varit en sägen i orten, att någon 
hexraästare i fordomtima bebott detta 
ställe, och att han med en till utseen- 
det svag häst likväl förmått framskaffa 
allt timret och ensam upplagt kropp- 
åsen, medan de för detta arbete be- 
kymrade timmerkarlarna frukosterade; 
knutskallarne äro ej afhuggna hvarken 
på mangårds- eller uthusen; de sitta 
merändels långt ut från byggnaden, 
som för öfrigt är väl sammanlagd; alla 
dessa grofva träd äro troligen viixta 
pä det ställe, der husen blifvit uppför- 
da, hvilket för öfrigt nu endast utvisar 
en långländ, lerblandad slättmark. Re- 
gementspastorn Jakob Grahl, som för 
lialftannat århundrade sedan var kyrko- 
herde i Askersuuds landsförsamling, har 
antecknat, att den märkvärdiga nybyg- 
garen i Kullängen då ännu Icfde vid 



124 



Uollby. 



ovanligt hög ålder. — Pä Dohnaforss 
bruks egor ligget Borgaberget (se den- 
na artikel), och vid det derunder ly- 
dande frälsehemmanet Gårdshyttau, V4 
mil från Wetterns östra strand, åt 0st- 
göta-sidan, ligger Murberget (hvarom vi- 
dare se denna artikel), bägge sannolikt 
fordna röfvarnästen sedan den tid, då 
Tiveden var tillhåll för flyktingar och 
fridlösa, som lefde af att plundra väg- 
farande, hvilka också, då de från Öster- 
götland begåfvo sig in till Nerike, al- 
drig försummade att först anbefalla sin 
själ i Guds hand uti det då befintliga 
kapellet vid Husbytjöl. 

DoUby. Ett mantal frälse i Hultsjö 
socken och Vestra Härad af Jönköpings 
län, från äldre tider brukadt af allmo- 
ge, bebyggdes år 1740 af kyrkoherden 
Stickman i Hultsjö. Gården tillföll 
hans måg, sergeant G. Wickström, som 
på spel förlorade gården åt en A. C. 
Klöfverfelt, hvilken 1787 sålde den till 
fändrik Pihl. Dennes enka sålde DoU- 
by 1792 till Befallningsraan Laurell, 
som förbättrade gården, och till hvars 
måg, löjtnant L. M. Ulfsax, den sedau 
gick i arf. 

Domare-eken. En vördnadsbjudan- 
de ek under Brofjellet i Bro socken 
och Stångenäs härad af Bohuslän, be- 
rättas hafva fått sitt namn deraf, att 
forntidens domare i skygd af dess gre- 
nar fortsatt sina göromål, då oväder 
hindrade dem att sitta på tingshögen, 
som ännu finnes qvar strax bredvid på 
Nolängen , på Bro prestgårds mark. 
Trädet är imellertid icke så gammalt 
som sägnen, men kan nog vara uppvu- 
xet från rötterna till det träd, på hvil- 
ket sägnen syftar. Eken bar varit ut- 
synad till fällning, men räddades af 
egaren till Wese, som bytte ut den mot 
andra träd, så att Domare-eken, i fall 
den nu står qvar, bör tillhöra Wese 
säteri. 

Doniiiieberg. Kulle af 798 Svenska 
fots höjd i Habo socken och Wartofta 
härad af Skaraborgs län, märkvärdig 
såsom den punkt, der den sä kallade 
Landryggen, som förut strukit fram ut- 
med Wettern, böjer sig inåt Småland. 



Dom me berg. 

Berget ligger '/g "^i' ^i"^'" Dom sä, vid 
pass V4 i^il vester från Wettern och 
är på alla håll isoleradt. Man har från 
detsamma den härligaste ntsigt 3, 4 
ända till 8 mil bovtåt i alla väderstreck. 
»I norr sluter Wettern synkretsen och 
omgifver i nordost den med sin kyrka, 
sitt fordna gymnasiihus, sina byar, lun- 
dar och åkerfält prunkande Wisingsö. 
Längre bort, på ungefär 7 mils afstånd, 
höjer sig i samma väderstreck det höga 
Omberget med sin kuUriga hjessa, och 
derifrån löper Östergötlands och Små- 
lands med dalar, åkrar och skog ora- 
vexlande bergssträckning längs öster om 
Wettern till Husqvnrna vattenfall, hvil- 
ket lyser silfverhvitt i dagen; äfvensom 
hela landsträckan, prydd med Brahehus 
ruiner, Grenna stad, Vestanå och Hus- 
qvarna, jemte en mängd andra herrgår- 
dar och hemman samt Wista kulle och 
Skärstadsjön, bjuder åskådaren den mest 
skiftande och behagliga anblick. Syd- 
östra , södra och sydvestra taflan af 
landskapet innefattar, utom aflägsna höj- 
der och kyrktorn m. m., dels den vack- 
ra Bankeryds-dalen, der Attarps, Mån- 
seryds och flera säterier samt socken- 
kyrkor visa sig ibland de täckaste ora- 
gifningar af löfskog, granlundar och sä- 
desfält, dels det höga Taberg och talrika 
andra ställen synas. Slutligen ser man 
i vester och nordvest Habo och Gustaf 
Adolfs kyrkor samt hela nejden, lik en 
Engelsk park, skiftande med blomster- 
rika dälder, höga grönskande kullar, 
en mängd vackra laudtställen och en 
stor, i romantiska krökningar slingran- 
de å, allt pä nära håll.» Domraeberget 
besöktes förr mer än nu af resantle och 
artister, som aftecknat det sköna land- 
skapet. — På sjelfva berget uppförde 
år 1826 dåvarande egaren af Vg man- 
tal skatte Domraeberg en tvåvånings, 
hvitrappad charaktersbyggnad med al- 
tan på taket, hvarifrän man njuter af 
den härliga utsigteu öfver hela den om- 
gifvande trakten. Dommeberg egdee år 
1833 af hofrättsrädet J. Wetterbergb, 
fader till den bekanta doktor Wetter- 
bergb, hvars under pseudonymen »On- 
kel Adam» utgifna skrifter sannolikt 
icke äro okända för någon af våra lä- 
sare. 



lioinö. 



Ifrag;§iiiark. 



»25 



Domöt Två mantal säteri med un- 
derlagda ra- och rörshemmanet Lilla 
Domö, i Hjerpäs socken och Kållands 
härad af Skaraborgs län, 1 '/j mil från 
Lidköping, sy^ mil från Skara, har 
god åkerjord, vattenqvarn och fiske i 
Lidau. Gården egdes 1812 af härads- 
höfding J. Th. Sandler, i slutet af 1820- 
talet af doktor A. Forssell. 

Doriusjö. Masugn, hammare och 
gjuteri uti Stora Kopparbergs län, Fol- 
kärna härad och Garpenbergs socken, 
privilegierades 1782 för 1 härd och 1 
hammare. Se Garpenbergs-verhen. 

Dorothea. Lappmarks-pastorat i Ve- 
sterbottens Läns Lappmarks Fögderi, 
innefattar en areal af 374,683 tunn- 
land, af hvilka 30,000 äro sjöar och 
kärr. Socknen har tillhört Äsele soc- 
ken, som fordom var kapell under A- 
nundsjö i Ångermanland, men först om- 
kring 1700 blef eget pastorat; detta 
delades under Gustaf IV Adolfs rege- 
ringstid i 4 socknar, Äsele, Fredrika, 
Wilhelmina och Dorothea. Socknen, som 
ligger 22 mil v. n. v. från L^meå, be- 
står af 19y4g oförmedlade mantal och 
beboddes 1840 af 900, 1850 af 1,156 
och 1855 af 1,276 invånare. Folksko- 
lan har af brist pä lärare icke varit 
öppen på 2Y> års tid. — Dorothea 
socken tillhör i ekklesiastikt hänseende 
Ångermanlands nordvestra kontrakt af 
Hernösands stift. — Se vidare Äsele. 
— Adress : Umeå eller Sollefteå. 

Dragesholiu, eller Dragsholm. Beru- 
stadt säteri om 1'/^ mantal i Steuestad 
socken och Södra Åsbo härad af Chri- 
stianstads län, tillhörde i medlet af 
1700-talet en inspektor Holmström, som 
bördat gården på sin hustrus, von Fra- 
sers, vägnar; sednast uppgifves som 
egare öfverste Siwers. Gården, som for- 
dom varit omgifven med grafvar, är 
bebyggd med korsverkshus under te- 
geltak; ladugarden grundmurad, med 
halmtak. Till godset höra trädgård, 
något fiske i en stor damm, vacker 
bok- och ekskog, god t bete och en lius- 
behofsmjölqvarn. 

Draggen. Två sjöar i Dalarne, den 
ena i Orsa, den andra i Lima socken. 



Dragsniark. Socken i Bohuslän, yt- 
terst pä Bokenäset, den minsta i pro-,- 
vinsen, innefattar en areal af 2,268' 
tunnland, af hvilka 20 äro sjöar och 
kärr. Socknen ligger -2^/^ mil v. s. v. 
från Uddevalla, består af blott öVg för- 
medlade mantal och beboddes ^ 1840 af 
omkring 500, 185 5 af 5.33 invånare. 
Socknen hade 1856 fast folkskola, hvari 
en examinerad lärare undervisade 44 
gossar och 5 3 flickor. — Dragsmark 
är annex till Bokenäs regala pastorat 
af 3:dje klassen af Flfsyssels Norra 
kontrakt i Göteborgs stift. — Folksa- 
gan uppgifver, att socknen fått sitt 
namn, — det skrefs fordom Draxmörk, 
— af en drake, som ännu tros vakta 
en silfverskål i det s. k. Skålbertjet. — 
Bland lemningar från äldre tider träf- 
fas i socknen några hällkisterör på de 
till socknen börande öarna, ett par half- 
förstörda grafkullar på Kättorps vallar 
samt spår efter dylika vid Oxvik. Pä 
Hultås egor ligger Borråsberget, hvars 
inbyggare, jätten, betar sina hjordar på 
ängen nedanför berget, der höet af den- 
na anledning alltid är magert. På Or- 
torps skog synes stubben efter en ovan- 
ligt stor bok, som ansågs för helig, 
tilldess ändtligen det med hundratals 
namn fullristade trädet blåste omkull. 
Om denna bok berättas, att när den 
första Lutherska presten reste till Drags- 
marks kyrka för att predika, möttes 
han vid trädet af Satan, som ville skrå- 
ma honom frän hans afsigt. Presten 
lät sig imellertid icke förskräcka, utan 
grep den lede frestaren och band ho- 
hom vid boken, der han måste stå, till- 
dess presten vid hemfärden från kyrkan 
af barmhertighet löste honom. Sanno- 
likt syftar traditionen på något puts, 
som munkarne försökt spela den Lu- 
therska prestmannen. — Men Drags- 
mark har från äldre tider ett annat 
minne, minnet af det i den romantiska 
Dragsmarksdalen fordom befintliga Au- 
gustinerklostret och riddar Axel Thord- 
sons samt Skön Walborgs dermed sam- 
manhängande historia. Vi anse oss 
göra läsaren en tjenst med att ur Holm- 
bergs »Bohusläns Beskrifningu anföra, 
hvad han härom har att berätta: 

»Lika obetydliga äro de skrifna un- 
derrättelser, hvilka vi ega om detta 



12{\ 



Ura|;sinark. 



märkvärdiga ställes öden, som de ru- 
iner efter dess byggnader, hvilka blifvit 
bevarade till våra dagar. Sjelfva klo- 
strets naurar äro numera jeranade med 
jorden, och endast en del af kyrkans, 
' — i liätderna och folksagan kallad Ma- 
risekyrkan, — norra mur qvarstär af 
all den fordna härligheten. Hvad man 
med visshet vet, är att denna helgedom 
uppbyggdes i medlet af 13:de seklet af 
Norska konungen Hakon IV Hakons- 
sou, hvilken bitflyttade den af honom 
i Tönsberg anlagda Barfotabrödernas 
kyrka ocb tillika inrättade här ett klo- 
ster, hvilket, jemte kyrkan, helgades åt 
Jungfru Maria och begåfvades med ett 
jordagods af 50 manatabol. 

Kort efter sin anläggning blef detta 
kloster af stor betydenhet och af en 
mer välgörande inflytelse på tidens bild- 
ning än de Nordiska klostren i all- 
mänhet. Munkarne inrättade nämligen 
här en högskola, hvars lärosalar, enligt 
en sägen på stället, skola varit uppför- 
da på Hultås Hit samlades de adliga 
ynglingarne från Norska och Danska 
väldet, och här bibringades dem de kun- 
skaper samt den humana bildning, som 
höfdes den tidens riddersmäu. Afven 
ifrån Sverige besöktes troligen denna 
läro-anstalt, särdeles vid den tid, länet 
lydde under Gustaf Wasas spira, emedan 
vi linna klostergodset då ökadt med 
egendomar på Dal; men för öfrigt är 
denna högskolas historia alldeles obe- 
kant. Måhända kunna vi här söka det 
seminarium, i hvilket södra Norges pre- 
sterskap hemtade den lilla upplysning, 
hvarmed det uppträdde under den yn- 
gre medeltiden. Mariaekyrkan lärer gjort 
anspråk på att anses såsom kathedral 
för Wiken, och på fornhaudliugar finna 
vi »bröder från Dragsraarku gemensamt 
med kaniker från Opslo utöfva doms- 
rätt i tvistefrågor rörande Wikens kyr- 
kor. Omedelbart lydde deruuder två 
kapell; det ena var nuvarande Bokenäs 
kyrka, och det andra var uppbygdt på 
stranden vid Oxvik, helt nära Hultås, 
efter hvilket man såsom lemiiingar än- 
nu utvisar några grofva stenblock. 

De fordna abboterna i klostret hafva 
nästan alla förlorat sig i glömska. De 
enda man kan få reda på äro Niclis 
vid år 1423, Claws 1434, Thore 1492 



Itra^sinark. 

och en »brodher Helge medh Gudz 
uaadhe Abbede i Draxraark» år 1500, 
hvilkas namn finnas på bevarade forn- 
handlingar. Pä ett af den förstnärada 
utfärdadt qvittobref hänger ett vax- 
sigill, föreställande en abbot i full or- 
nat, hvaromkring kan dechiffreras: sab- 
bati .... o ... astomarie, hvilket utan 
tvifvel är Sigillwn Abbatis Monasterii 
Marice, ehuru de båda sista orden lätt 
kunna läsas: Drascemarce. 

Dragsmarks kloster blef raed tiden 
ett af de rikare i Norge. Konung Ha- 
kons hederliga gåfva ökades oupphör- 
ligt af personer, hvilka i Mariaekyrkans 
berömda helgedora åstuudade hvilostäl- 
len och själamessor. Yid tiden för re- 
formationen egde klostret öfver hela 
norra Bohuslän, på Oroust och på Dal 
m. fi. orter jordagods, hvilket endast i 
landskyld rantade 1 tunna råg, 183 
tunnor malt, 22 tunnor korn, 37 '/, 
tunnor mjöl, 95V2 lU smör, 1 tuuna 
hafre och 48 hårda dalrar, oberäknadt 
alla öfriga derifrån utgående inkomster, 
som visserligen flertaldigt öfverstego 
detta i värde. Naturligtvis stodo klo- 
strets dyrbarheter och lösa egendom i 
ett öfverensstämmande förhållande till 
dess fastigheter, och ett och annat 
gåfvobref, som ännu finnes i behåll, vi- 
sar, att det icke sällan var föremål för 
de frommas runda frikostighet. Endast 
af drottning Dorothea i Danmark, kon- 
ungarne Christophers af Baiern och 
Christians af Oldenburg enka, hugnades 
det med en gåfva af 5 00 mark, emot 
vilkor att hålla evärdliga messor för 
hennes och hennes anhörigas själar. Men 
långt ifrån att dessa rikedomar kunde 
freda klostret från verkningarne af den 
storm, som utgick ifrån Luthers lärosal, 
påskyndade de snarare dess fall. Ar 
1533 öppnades Dragsmarks klosterpor- 
tar för dem, som ville gå derur; men 
de qvarblifna munkarne fingo dock — 
sannolikt för kanonikatels skull — be- 
hålla större delen af sina inkoraster, 
likväl med vilkor att deraf aflöna en 
Luthersk predikant vid kapellet i Bo- 
keuäs. Men denna då ovanliga med- 
görlighet blef af kort varaktighet, liöf- 
vare, höljda i läronitets mantel, intun- 
no sig snart, »för att föra något silfver 
af det gamla afguderiet till Danmarkw, 



lirassinark. 



Dragsinarki 



127 



och plundrade Mariaekyrkan på hennes 
dyrbarheter, deraf likväl en del, under 
transporten derifrån, råkade stanna i 
händerna på några odoknmenterade kam- 
rater ifrån Burgund. Munkarne utdref- 
vos, högskolan upphäfdes, och kloster- 
godsen förvandlades till eget kronolän 
under särskild liinsherre. Följande se- 
kel fullbordade förstörelsen. Kloster- 
byggnaderna nedbrötos, och en rå egen- 
nytta skändade Mariaekyrkans kungliga 
rundbågar, hvars ämnen öfverfördes till 
Bohus af Danska länshöfdiugen Ivar 
Krabbe och der hopfogades till tvänue 
försvarstorn, på hvilka — liksom till 
straff för vandalismen — Svenska fanan 
ett par år derefter svajade. 

Ännu för ett århundrade sedan voro 
Marisekyrkans ruiner uti så bibehållet 
skick, att de åskådliggjorde den märk- 
liga byggnadens utseende i bättre da- 
gar. De visade, att denna, som va- 
rit uppförd i rundbågsstil och med all 
den prakt, medeltidens fromma bygg- 
nadskonst slösade pä sina helgedomar, 
varit 80 fot lång, 40 fot bred och vid 
gaflarna haft öfver 6 fots höjd. På 
östra gafveln var ett tredeladt fönster, 
hvars särskilda afdelningar voro 5 (?) 
fot höga och 2'/2 fot breda. De fin- 
polerade posterna och rundhvalfven voro 
prydda med rika löfverk och englahuf- 
vud. A vestra gafveln, som qvarstod 
till 36 fots höjd, syntes en 28 fot hög 
dörröppning och derofvanför ett rundt 
fönster, deladt i tolf radier. En sten, 
som för ett par år sedan uppgräfdes, 
der den fordna dörren varit, visade, att 
denna sistnäradas infattning varit prydd 
med smärta fristående pelare. Af kyr- 
kans norra sidomur var bibehållet en- 
dast ett stycke af 50 fots höjd och 3 2 
fots längd, och af den södra en ännu 
obetydligare qvarlefva, som icke kunde 
upplysa något om de fönster, hvilka 
byggnaden haft på denna sida. Vid 
sydöstra hörnet syntes grundmuren efter 
ett litet sanctuariura. Murarne, hvilket 
kan skönjas af den ännu befintliga qvar- 
lefvan, bestodo af dubbelmurar af till- 
slagen gråsten med mellanfyllnad ; men 
dörr- och fönster- infattningarne med 
deras prydnader voro af finhuggen tälg- 
sten. Alltsammans var nu mosslupet, 
och en grönskande krans af rönnar, som 



uppspirat på de halflorstörda murarna, 
omgaf, såsom minnets symbol, den äre- 
vördiga lemningen; men inom ruinen 
höjde sig resliga askar och skuggade 
med lummiga kronor de hänsofnas stoft, 
deruti deras rötter frodades. Men år 
17 52, då socknens träkyrka ombyggdes, 
behöfdes sten till tomtning och golf- 
fyllnad, och den vördnadsbjudande ru- 
inen plundrades dä så grundligt, att 
den enda qvarlefva deraf, man nu fin- 
ner, är ett stycke af norra muren, på 
hvars spets en liten mar-rönn och en 
förtorkad fura sucka i vinden. Denna 
murlemning är 26 fot lång och 34 fot 
hög. Det nästliggande stycket af kyrko- 
gårdsmuren består af återstoden utaf 
ruinens östra gafvel. 

I närheten af den förstörda Mariae- 
kyrkan, som ligger på hemmanet Klo- 
sters egor, har man vid odlingar på- 
träffat grundmurar och toratningar efter 
det gamla klostrets byggnader, hvilka 
varit uppförda af både sten och trä. 
På något afstånd härifrån är belägen 
en bondgård, som kallas Munkeby. Der 
skall, enligt sägnen, varit raunkarnes 
bostad en tid, då ett nunnekloster fanns 
vid Mariaekyrkan, och rnan har äfven 
på detta hemmans egor funnit spår 
efter betydligare byggnader. Mellan 
Munkeby och Dragsmark sträcker sig 
ett smalt färskvatten, benäradt Kloster- 
dammen, som allmogen tror beteckna 
en igenrasad underjordisk gäng, hvar- 
igenom nämda ställen stått i hemlig 
gemenskap med hvarandra; men tradi- 
tionens utsago i allt värde, tyckes dock 
namnet angifva vattensamlingens till- 
komst och bestämmelse. Den fordna 
begrafningsplatsen har varit, der nu går- 
den Klosters trädgård är, hvilket synes 
af den myckenhet menniskoben, som 
der ständigt uppgräfves, ehuru hvarken 
på detta eller annat ställe i trakten 
några forntida grafstenar finnas. Der- 
emot skall Dragsmarks nuvarande kyrko- 
gård varit den gamla klosterträdgården, 
och några ovanligt stora benvedsträd 
(Evonymus Europceiis), som der växa 
och af folket betraktas med stor vörd- 
nad, sägas hafva blifvit ditplanterade 
af klosterbröderna. Ingen, som vall- 
färdar dit, återvänder hem, utan att 
såsom ett minne hemföra en qvist af 



> m 



U rågs 111 ar kl 



llrag^sinarki 



desaa träd. Trädgården och kyrkogår- 
den hafva således med tiden utbytt be- 
stämmelse. Der munkarnas De proftm- 
dis fordom ljöd, leka nu barnen i frukt- 
trädens, skygd, och der de förra i ångan 
från sina blomstersängar vederqvickte 
sig från raessa och penitens, äro yngre 
slägter hvarftals nedbäddade. 

Af klostrets och kyrkans fordua till- 
hörigheter finnes högst obetydligt qvar. 
Det säges i orten, att generalguvernö- 
ren grefve R. von Ascheberg låtit till 
sina egendomar bortföra åtskilligt der- 
af, i synnerhet grafstenar, sora i hans 
tid funnos qvår. Socknens ännu begag- 
nade kalk och patén torde ursprungli- 
gen varit Mariaekyrkans. Kalkens ovan- 
ligt låga men vida skål och fotens kon- 
stiga utarbetning samt det drifna pa- 
ténet, hvaruti man ser en hand med 
två uppräckta fingrar iraellan solen och 
månen, röja en högre ålder, sora dock 
icke upplyses af något slags inskrip- 
tion. Öfver altaret i kyrkan hänger en 
liten madonnabild af alabaster, hvilken 
otvifvelaktigt fordora pvydt någon klo- 
stercell. Jungfrun föreställes sittande 
under en hiramel, kringsväfvad af fyra 
englar, och öfver henne nedkommer duf- 
van, andens symbol. Dessutom förvaras 
vid kyrkan 2 groteska hufvud, sittande 
i stenblock, hvilket visar, att de varit 
ornamenter på någon byggnad. Det 
ena af dem har mössa och skägg; det 
andra åter är bart och skägglöst. Vid 
gården Kloster förvaras ett tälgstens- 
hufvud med ett godlynt uttryck i sina 
drag, äfvensom 4 stycken af en refflad 
pelare, och hos den kringboende allmo- 
gen träffas icke sällan fragmenter af 
fordna byggnadsprydnader, såsom kapi- 
teler, löfverk och dylikt. För icke så 
länge sedan fauns på nyssnämda gård 
ett stort pergamentsbref med mänga 
vidhängande blysigill, men som numera 
har bortkomrait; troligen var detta ett 
donations- eller förläningsbref rörande 
klostret eller Dragåmarks län. 

Detta är återstoden af det berömda 
Dragsraark. Nu lutar äfven den sista 
muren till fall, och om några är finnes 
icke mera någon lemning efter Mariae- 
kyrkan. Ärligen plundras den fridlysta 
ruinen på sten, och försök lära icke 
sällan göras att få den att kullstörta, 



emedan den hindrar planeringen af går- 
den, på hvilken den är belägen. Om 
likväl en sträfpelare å murens ömse si- 
dor uppdroges, skulle denna ännu länge 
kunna glädja älskaren af forntidens höga 
minnen. Omkostnaderna derför blefve 
obetydliga och skulle troligen ganska 
lätt kunna anskaffas genom subskrip- 
tion. Det är icke för stenmassans vär- 
de i sig sjelf, som hon bör bevaras, 
utan för det minnes skull, som hon 
representerar, sagominnet nämligen om 
Axels och Skön Walborgs olyckliga kär- 
lek och ädla uppoffringar, — ett af de 
skönaste från förgångna tider. 

Vida bekant är den rörande sången 
om Axel och Walborg, som likväl på 
intet ställe klingar så skönt som om- 
kring Marifekyrkans ruin uti Drags- 
marksdalen. I medeltiden var denna 
sång allmän öfver hela Norden, och 
många ställen täflade ifrån då och till 
nu om den äran att hafva varit skåde- 
plats för den besjungna händelsen, utan 
att dock kunna bestrida Dragsmarks 
säkrast grundade anspråk derpå. Äf- 
ven om denna händelse, hvilken vi kän- 
na endast genom berörda folkvisa och 
genom den muntliga traditionen, blifvit 
med tiden så vanställd af diktade till- 
satser, att man är villrådig till hvad 
tidpunkt den bör förläggas, ja, till och 
med ifrågasatt dess verklighet, så kun- 
na vi icke neka, att ju för densararaa 
ligger något historiskt till grund ; och 
månne det icke vore ett helgerån att 
med en kall kritik bortjaga den sköna 
illusionen af detta minne, som skänker 
Mariaekyrkans gråa murlemning ett så 
högt interesse i den känslofulles och 
inbillningsrikes ögon? Visserligen! Och 
deriöre må det vara nog att här utan 
vidare koramentarier införa i korthet 
traditionen om Axel och Walborg, så- 
dan den pä stället anföres och till en 
del återgifves i den bekanta visan, hvars 
längd icke tillåter henne att här in- 
ryckas : 

»På Hultås bodde den sköna Wal- 
borg Ingeraarsdotter, bördig af Harald 
Gilles kungliga ätt och redan som barn 
älskad af sitt syskonbarn, riddaren Axel 
Thordsson, hvilken tjente i Tyska kej- 
sarens gård. Men Walborg begärdes 
ock af Norska konungasonen Hakon, 



Dragsmarli. 

bvilken, då han såg sina förhoppningar 
på hennes kärlek felslagna, förstod, gen- 
om tillämpande af Jen i Norden förr 
okända Gudsiwolagen, att slita de bäg- 
ge frändernas förbindelse. Utom sin 
verkliga slägtskap voro Axel och Wal- 
borg nämligen dopsyskon, imellan hvil- 
ka nämda lag förbjuder äktenskap. — 
Upphäfvandet af förlofningen skedde 
med all högtidlighet i Maritekyrkan ; 
meu de båda älskandes hjertan förblef- 
vo dock ständigt oförändrade mot hvar- 
andra. Då en tid derefter fienden in- 
föll i landet, skyndade Axel att ädel- 
modigt bistå den furste, af hvilken han 
blifvit så grymt förorättad, och då den- 
ne föll, hamnar han hans död, men 
blir sjelf dödligt sårad. Ifrån Lyse 
socken, der striden skall hafva stått, 
öfverfördes han till Bokenäs, för att 
ännu en gång få återse sin Walborg, 
men dog vid Lökås. Dä utdelade Skön 
Walborg alla sina dyrbarheter till an- 
höriga ocb fromma ändamål och gick 
sjelf i Dragsraarks kloster, der hon in- 
neslöt sig för sin återstående lefnad. 

Såsom Skön Walborgs graf utvisa- 
des för icke så länge sedan en liten 
jordkulle vester om kyrkruinen, täckt 
med en fyrkantig, åt ena ändan afsmal- 
naude stenhäll; men öfver stället, der 
denna låg, hafva Klostergårdens åboer 
sedermera uppfört ett uthus. En fin- 
gerring af bronz, prydd med en inri- 
stad figur, som liknade ett inbundet A 
och W, hittades på stället för flera år 
sedan, och troddes af folket hafva till- 
hört Walborg eller hennes riddare. 

Då Marioekyrkan raserades, uppför- 
des en liten träkyrka utmed ruinen. 
Ar 17 52 nedrefs äfven denna, som af 
ålder var förfallen, och en annan upp- 
timrades och förseddes med ett an- 
språkslöst torn. Altartafla och predik- 
stol ii ro vill gamla, men dock icke från 
katholska tiden. På väggen hänga 3 
oljefärgstaflor, föreställande Christi dop, 
korsfästelsen och en gubbe, som värmer 
sig öfver ett fyrfat. Äfven hänger här 
ett svärd med denna inskrift på klin- 
gan: Ensem si perdas, famam servare 
inemento. Dopfunten, raed sin pyraraid- 
formiga takprydnad af trä, torde icke 
vara så gammal. Ringklockan är gju- 
ten år 1 698.» 
II. 



»ref t*^," 

Drakaryd. I Hångers sockato (^ 
Östbo härad af Jönköpings. läöVi.jsjtl^r- ::i^ 
ut i hemmanet Drakaryds skog.-iefin- r"' 
nes en bergås, på hvilken ett ställe bar ' 
en jemn, något åt söder liitantk yta, 
fri från remnor, i hvilken raaa ser fi- 
gurer, som af folket anses huggna af 
menniskohand och föreställande drakar, 
hvilka skola hafva blifvit tillbedda af 
raenniskor. Af denna anledning har 
också hemmanet fått namnet Drakaryd. 
Huru vida figurerna äro en lek af na- 
turen eller huggna af menniskor, är 
svårt att säga; men vid deras betrak- 
tande kan man icke gerna neka det 
sednare, — säger Allvin i sin Beskrifn. 
öfver Östbo Härad, Jönköping 1852, 
der Drakaryds-ristningen finnes afteck- 
nad. Figurerna; af hvilka några hafva 
10 alnars längd och derutöfver samt 
äro till omkring '/2 tums djup ned- 
sänkta i berget, hafva i allmänhet for- 
men af ormar, och somliga se fuUkom- 
ligen så ut, som skulle de vara bildade 
genom intryckning i berget af en orm. 
En af figurerna är oval och ligger inne 
ibland de öfriga. 

Drakerör. Nu mer bortfördt sten- 
rör i Sibbarps socken och Faurås härad 
af Hallands län, på Folkareds utmark, 
var ett bland de största af dessa i Hal- 
land ofta förekommande fornminnen. 
Då röret bortfördes, — man har an- 
vändt stenen deri till hägnader, — 
fanns derinuti en af stenhällar väl sam- 
manfogad bällekista, och uti denna stod 
en leruvna, fylld med aska, brända ben 
och kol. — Uti Hallaryds socken och 
Sunnerbo härad af Kronobergs län skall 
ett annat Drakerör befinnas, ett berg 
med sällsamma urhålkningar, hvilka på- 
stås vara märken efter en drake, som 
blifvit utmanad af en student. »Dra- 
ken kröp dä genom en sten, släpade 
sig längsät berget, höjde sig småning- 
om och for slutligen sin kos till Stens- 
hufvud i Skåne.» Sjöborg förmodar, att 
åskan här slagit ned och bildat ihäiig- 
heterna i berget. 

Dref. Socken i Kronobergs län och, 
till största delen, i Uppvidinge härad, 
har en areal af 0,827 tunnl., af hvilka 
1,080 äro sjöar och kärr, Drefs soc- 

17 



130 



Drefviken. 



ken ligger 2% inil från Wexiö, grän- 
sar i vesler till Gårdeby och Söraby, i 
norr till Hornaiyd, i öster till Sjösås 
och i söder till Dådesjö; blaud sjöar 
märkas Orken, som stöter till Dref i 
öster, likasom WaiHoi^ps-sJön i vester, 
och den lilla Dre/s sjö. Genom denna 
socken sträcker sig, likasom genom flera 
andra, en hög, brant och smal ås, hvars 
geologiska beskaffenhet skall, enligt 
"Wallraans anteckningar, intyga, att den 
blifvit bildad genom foruverldens ebb 
och flod. Socknen, som består af I2y, 
mantal, af hvilka ett hör till Norrvi- 
diuge härad, beboddes omkring 1840 
af 4 30 personer, 1850 af 552 och 18 55 
af 539. Dref hade 185 6 ambulatorisk 
skola med en oexaminerad lärare, ge- 
mensam för Dref, Sjösås och Hornaryd; 
i skolan undervisades 2 gossar och 2 
flickor, i hemmet 41 gossar och 37 
flickor. — Drefs socken är tillika med 
Hornaryd annex till Sjösås konsistoriela 
pastorat i 2:dra klassen af Uppvidinge 
kontrakt i Wexiö stift. Kyrkan är 
byggd af sten och står på frälsegrund; 
hennes lilla klocka har med vänderuuor 
inskriften Afe Maria grasia på ena si- 
dan och på den andra Bro^ir Sibbi 
Gesus Kristus. Sannolikt har Broder 
Sibbe gjutit klockan eller varit kyrko- 
herde, då hon förfärdigades. I en fön- 
stermålning ses en biskopsmössa och 
staf. — Af fornminnen inom socknen 
märkas de på GuUhögsskog belägna 
Gullhögarne, nästan lika höga som Upp- 
sala Högar. Det antages också, att 
konungarne här fordom mottagit hyll- 
ningen på sina Eriksgator, och såsom 
ett minne deraf vill man anse »en glob 
af metall med många spiror och bilder 
på», som namnes i äldre Sraålandsbe- 
skrifningar (af Eogberg). — I socknen 
ligga Braås bruk och Böxholms säteri. 
— Adress: Wexiö. 

Drefvikeu. Betydlig insjö uti Sö- 
dertörn, Brännkyrka, Tyresö och Öster- 
Hanninge socknar, mottager tillopp af 
Södertörns största vattendrag, som in- 
ledes i Drefvikeu genom sjöarna Orlån- 
gen och Magelungen, samt afbördar sig 
åt öster till Kallfjärden, hvilken åter 
genom Elgraorasundet, Hvitvass-fjärden 
och Morviken utgår åt sydost och öster 



Ilret<inge» 

till Granö-fjärden. Alla dessa vatten- 
drag upptaga tillsammans en areal af 
3 qvadratmil och hafva 3 — 4 mils längd. 
De gå igenom tämligen bergländiga 
trakter med 60 — 120 fots medelhöjd. 

Drengsered, Socken i Abrstads hä- 
rad af Hallands län, sy^ mil norr från 
Halmstad, 4% mil o. n. o. från Fal- 
kenberg, har eu areal af 24,138 tunn- 
land, af hvilka 1,37 5 äro sjöar och 
kärr. Trakten är rik på smärre insjö- 
ar, och socknen utgör eu af Hallands 
minst bördiga trakter. Bland bergen 
namnes Ramnareds Klef. Hemmanen 
ligga dels mellan bergen, dels på höj- 
derna och dels på sluttningarna, spridda 
och enstaka; några hafva ett vackert 
läge vid stränderna af löfskogbekransa- 
de insjöar, andra stå deremot på kala, 
vidsträckta ljunghedar. Jordmånen är 
stenbuuden och steril; allmogen gifver 
de olika slagen deraf namnen grus, fem- 
jord, ör och vattenör, med hvilket namn 
den allrasämsta betecknas. Imellan ber- 
gen finnas dalar, så djupa och tätt om- 
slutna af höjder och skog, att solen 
sällan förmår utöfva någon mer bety- 
dande inverkan. Hafra är hufvudsädet. 
Socknen, som består af Si^g mantal, 
beboddes omkr. 1840 af 1,858 (?), 1850 
af 1,224 och 1856 af 1,248 invånare. 
Sistnämda år fauns i socknen ambula- 
torisk skola med en oexaminerad lära- 
re, som undervisade 79 gossar och 88 
flickor. — Drengsered, i äldre tider 
skrifvet Drangsryth och Drängröd, är 
tillika med annexet Krogsered ett re- 
galt pastorat af 3:dje klassen i Halm- 
stads kontrakt af Göteborgs stift. Kyr- 
kan, belägen i en af löfskog omgifven 
nejd nära en sjö, ombyggdes 1781 och 
fick då namnet Sophia Magdalena. Som 
egen i sitt slag anmärkes deu ^ malm 
gjutna dopfunten, på hvilkeu man läser 
årtalet 1517. — Fornlemningar saknas 
alldeles i pastoratet. — Adress: Halm- 
stad. 

Drcttiuge. Gammalt säteri uti Dä- 
desjö socken och Uppvidinge härad af 
Kronobergs län, omnämues redau 138C, 
då riddaren och riksrådet Carl Snaken- 
berg gaf sitt god^s Drutinge till Wad- 
stena kloster. År 1571 bytte Hans 



Ilretting^e. 



Drothem. 



13! 



Kyhle det då af 14 hemman bestående 
Drettinge till sig af konung Johan III 
mot 10 hemman på Oland. Egendo- 
men bebyggdes 1G26 och tillhörde släg- 
ten Kyhle till 1668, då fru Wendla 
Kyhle, gift med E. F. Rosen, sålde den 
till drottn. Kjerstins bekanta f. d. skräd- 
dare, dåvarande öfverintendenten Lejon- 
crona. Gården egdes sedan af dennes 
arfvingar, först af sonen, skalden Chri- 
stopher Lejoncrona, Svensk minister i 
London. Vid slutliga arfskiftet 1724 
tillföll »Drettingelotten», 2lVg hemman 
i Kronobergs och 5V4 i Uppsala län, 
till direktören C. Gyldenstedts och fru 
C. G. Lejoncronas barn och barnbarn, 
i hvilkas händer den förblef till 177 0, 
då fru Torpadius, född Gyldenstedt, 
sålde det af 23 '/g hemman bestående 
godset i Kronobergs län till sin måg, 
landshöfdingen i Kalmar län, baron Carl 
Rappe. Efter honom har godset till- 
hört ryttraästaren baron G. F. Rappe, 
majoren baron C. Gustafsson Rappe, 
dennes enka, friherrinnan Emmy Rappe, 
och tillhör nu löjtnanten baron A. Fr. 
Rappe. 

Drettinge. Gård om 3 y, mantal 
frälse i Skärstad socken och Wista hä- 
rad af Jönköpings län, skall år 1383 
hafva tillhört en Lasse L'lfsson, men 
kom sannolikt sedan i allmoges ego och 
inköptes af vice-presidenten i Göta Hof- 
rätt, baron A. J. Köhler, som förvand- 
lade den till herrgård och införlifvade 
den med Lyckas säteri uti samma soc- 
ken, med hvilket den sedan varit för- 
enad. Se Lyckas. 

Drothem. Socken, till större delen 
belägen i Hammarkinds härad af Öster- 
götlands län och innefattande invid sin 
östra gräns Söderköpings stad med den- 
nas egor, har en areal af 17,84 3 tunn- 
land, af hvilka 690 äro sjöar och kärr. 
Socknens norra rand utgöres af berg- 
och skogsåsen Ludden, hvars östra fort- 
sättning norr om Söderköpings stad in- 
vid denna bildar den nästan lodräta, 
tämligen höga och ofvanpä platta Ea- 
mundersltäll (se denna artikel). På Lud- 
dens-ås befinnas åtskilliga kärr och gö- 
lar, ifrån hvilka små bäckar rinna ned- 
åt dalen i söder, och i denna dal fram- 



går, vid åsens fot, Göta Kanal, som 
kommer från Yestra Husby och stryker 
igenom Drothem med östlig och syd- 
östlig rigtning. Nästan parallelt med 
kanalen rinner den s. k. Lillan, som 
uti Söderköpings stad faller in i Stor- 
ån, hvilken kommer från sjön Ångarn 
i Husby socken. Längst åt söder lig- 
ger sjön Wispolen, som är öfver '/j mil 
lång och har utlopp genom Skönberga. 
I allmänhet är blott en mindre del af 
socknen slättbygd; men denna del har 
förträfflig jordmån af lera och mylla; 
äng och bete samt skog finnas här icke 
så mycket som i de yttre skogs- och 
bergsbygderna, der det återigen är min- 
dre utrymme för åker. Socknens huf- 
vuduäring är åkerbruk med boskaps- 
skötsel och bräuvinsbränning; men all- 
mogen har derjemte förtjenst af tillför- 
sel till staden och till St. Ragnhilds 
helsobrunn, af skjuts och föror o. s. v. 
Flera qvarnverk finnas i åarna. Drot- 
hems socken består af 45V3 mantal, 
hvaraf 43 V3 höra till Hammarkinds, 2 
till Björkekinds härad. Den beboddes 
1815 af 1,379, 1850 af 1,852 och 
1856 af 1,803 invånare. Socknen hade 
sistnämda år ambulatorisk skola med 
en examinerad lärare, som undervisade 
50 gossar och 22 flickor, medan 1 gosse 
undervisades i allmänt läroverk, 4 flic- 
kor hade enskild undervisning samt 34 
gossar och 61 flickor undervisades i 
hemmet. — Drothems socken utgör en- 
sam ett konsistorielt pastorat af 3:dje 
klassen i Hammarkinds kontrakt af Lin- 
köpings stift. Kyrkan är troligen den 
Trinitatis-kyrka, som i äldre tider nam- 
nes i Söderköping och kallas ännu i 
en böneskrift till Johan III af är 1586 
för Trefaldighetskyrka; hon kallades äf- 
ven Drotand eller St. Dorothea; meu 
rätta benämningen är otvifvelaktigt 
Drothem eller Drotthem, af Drottin, 
Herren, Gud. Den nuvarande gamla 
kyrkan, byggd af tegel och gråsten, 
ligger inom Söderköpings stad, har en 
altarprydnad i bildhuggeri och föga be- 
tydande grafmiuuen. Hon ombyggdes 
1512 och 15 86; sednastc reparationen 
skedde 1843 — 1844. Drothems socken 
har alltid varit särskildt pastorat, utom 
från 1629 till 16 52, dä socknen v;ir 
annex till staden; kyrkoherden i Drot- 



m 



Itrottninebergret. 



hem bar likaledes varit predikant vid 
det hospital, som legat inom socknen 
invid staden, och under hvars fond, 
som nu står under Serafimerlasarettets 
disposition, flera gårdar och lägenheter 
lyda. Detta hospital indrogs år 1786 
(1784?). Sockneu har fattighus och 
en arbets-fattigkassa, stiftad af fram- 
lidne häradshöfdingeu J. Forssman. — 
Vid prestgården, fordom kallad »Clo- 
stret» eller »gamla Spetalen», finnas 
qvarlefvor efter det äldre St. Örjans- 
klostret och hospitalet (se Söderköpings 
stad), och på en del ställen i sock- 
nen förekomma grafhögar. — Vid ka- 
tholska tidens slut lydde af socknens 
46 '^,24 hemman 7y, under kyrkliga 
stiftelser, ^'/j "nder hospitalet (vid Bos- 
gården) och 2 under Wadstena kloster; 
på 16 00-talet tillhörde det mesta dels 
pfalzgrefliga slägten på Stegeborg, dels 
adel. — Bland gårdar i sockneu mär- 
kas Bosgård (se denna artikel), Marie- 
hof. Tomtaholm, m.*fl. — Adress: Sö- 
derköping. 

Drottniugherget. En höjd på La- 
dugårdsgärdet utanför Stockholm med 
eu år 1818 uppförd paviljong för Kgl. 
familjen, som der vistas under öfnings- 
läger o. s. v. 

Drottniugberget. Ett berg vid sö- 
dra stranden af Nottar-ön, belägen mel- 
lan Utö och Landsort. På södra sidan 
af berget finnes en grotta eller öppning, 
kallad Drottningstugan. Ehuru fabel- 
aktig den föregifna orsaken till detta 
namn kan anses vid första påseendet, 
är den likväl för mycket märkvärdig 
att förbigås med tystnad. Berättelsen 
härom, hvilken hela ortens och i syn- 
nerhet öns inbyggare behållit man ifrån 
man af sina fäder, är följande. En 
Svensk drottning skall fordoradags haf- 
va rymt från Sverige till Preussen och 
under sin flykt följt med en Nottarö- 
bonde på båt från staden (hvilken stad 
namnes ej med visshet), tillika med ett 
tungt juvelskrin och andra dyrbara nip- 
per. Hon hade gifvit honom hederliga 
drickspenningar för hans beredvillighet. 
Men som hon var rädd att blifva upp- 
täckt, skall hon ej velat följa honom 
hem, utan hållit sig på södra sidan af 



Drottningberget. 

öu vid skogskanten samt tagit sin för- 
sta tillflykt i denna grotta, medan hon 
väntade på ett utländskt fartyg, hvilket 
skulle hemta henne. Det anlände och 
förde henne bort. Bonden, som rott 
henne till ön, hade af regeringen blif- 
vit straffad till lifvet. I grottan visas 
ännu tvänne stänger i bredd, tvärtöfver 
mot hvalfvet, på hvilka drottningen 
skall hafva torkat sina kläder. På den 
ena stången skall ett graunt flor hafva 
hängt, qvarglömdt af henne, till min- 
nesmärke hvaraf en svartbrun multnad 
slarfva suttit der intill medlet af förra 
århundradet. En och annan af öboerna 
berättade 1796, att de sett och hört 
talas om detta flor och förmodade, att 
det tillhört drottning Kerstin (eller Chri- 
stina); men man vet, att de så kalla 
alla drottningar, emedan de icke känna 
namnet pä flera Det är troligare, att 
det varit drottning Christinas moder, 
Maria Eleonora, konung Gustaf II A- 
dolfs enkedrottning, om hvars besyn- 
nerliga flykt ur riket olika berättelser 
äro gängse. Hon förstod likväl att för 
regeringen dölja spåren efter sin flykt, 
och i stället att resa till Gripsholm, 
tog hon sannolikt vägen till Trosa, der 
hon väntade ett Danskt fartyg sig till 
mötes; men troligen hann fartyget ej 
dit på bestämd tid, och hon vågade 
icke, af fruktan att bli upptäckt, vänta 
der i flera dygn. Det är ock möjligt, 
att hon i Trosa träöat en Nottarö-bon- 
de och följt med honom, för att på ön 
afbida fartyget. Huru många personer 
hon haft med sig på båten, förmäler ej 
berättelsen. Det synes mindre troligt, 
att det Danska fartyget heratat drott- 
ningen direkte från Trosa; ty detta 
hade säkert gjort så stort uppseende, 
att ryktet derom snart hunnit till Stock- 
holm. Maria Eleonora har förmodligen 
rest med ganska litet med följe och så, 
som här gissas. När man tillika be- 
sinnar, att Nottarö ligger endast 5 mil 
från Trosa, att bönder från det förra 
stället ej sällan fara till Trosa, samt 
att samma segelled, som går im^lfan 
Trosa och Gotland, går förbi Ncitarö 
på blott '/, mils afstånd från Drott- 
ningberget, så finnes häruti ingenting 
osannolikt. — De, som påstått, att öpp- 
ningen i berget varit en grufva, hafva 



Drutininge backen* 

aldrij^' sett detta berg, ty dä skulle der 
anträffas malra-aulediiingar, bvartill in- 
tet teckeu finnes. Grottan är ofvau 
jord, på sidan af berget, i form af en 
lorstuguqvist, vid pass 2 famnar hög i 
öppningen oeh ungefär lika lång inuti, 
samt 1 famn bred. Man har trott, att 
en vikinga-drottning bott i detta berg 
i hednatiden; men sådana drottningar 
begagnade visst ej flor, och ej en maska 
deraf skulle hafva återstått så länge. 

Drottningebackeu. Stensättning på 
Osterhvarfs egor i Hvarfs socken och 
Aska härad af Östergötland, under hvil- 
ken, enligt folksägnen, en drottning 
skall ligga begrafven. 

Drottuiugeviken. Vik af Östersjön, 
som går upp till Gryts prestgård i 
Hammarkinds härad af Östergötland. 
Uti viken finnes en holme, kallatl Drott- 
ningeholmen. Både viken och holmen 
skola hafva namn deraf, att en drott- 
ning fordom lidit skeppsbrott i viken 
och blifvit räddad på holmen. 

Drottoingholni. Kongl. lustslott på 
Lofön, i Mälaren, 1 mil land- och sjö- 
väg från Stockholm, består af 4 '/j 
mantal ladugård med 13 mantal un- 
derliggande och har sin upprinnelse af 
tvänne hemman, Glie och Wäggeby, 
samt kallades fordom Tliorssund eller 
Torfvesund. Det nuvarande namnet har 
det erhållit af konung Johan IILs ge- 
mål, Catharina Jagellonica, hvilken här 
byggde ett stenhus, och med hvars samt 
konungens goda minne Jesuiterna här 
hade en fristad. Ar 1603 lemnades 
denna egendom, såsom vederlag för Ka- 
stellholm på Åland, åt konung Carl 
IX:s eiikedrottning Christina, hvarefter 
den, med hela ön, tillföll riksamiralen 
Carl Carlsson Gyllenhjelm i förläning, 
sedan den genom upplåtande åt arren- 
datorer råkat i lägervall. Drottning 
Christina, hvilken äter inlöste ön, gaf 
den är 16 iö, jemte Svartsjö, åt sin 
moder, enkedrottning Maria Eleonora, 
såsom tillökning i hennes stat. Ar 
1651 öfverlemnades gården af riksdrot- 
set grefve Magnus Gabriel De la Gar- 
die, hvilken ett år haft densamma i 
förläaiiig, åt dåvarande kronprinsen, se- 



Droi<ningliolin* 



133 



dermera konung Carl X Gustaf,,- i byte 
mot SälVeiieds gård. Drottning Hedvig 
Eleonora lade år 1661, efter - gamla 
stenhusets brand, grunden till dea. nu- 
varande byggnaden, som uppfördes efter 
Nicodemus Tessins plan. I synnerhet 
slottets vestibuler och dess stora trappa 
äro mästerstycken af smak och prakt. 
Drottning Lovisa Ulrika blef, kort efter 
sin hitkomst, egarinna deraf genom 
gåfva af konung Fredrik, hvilken erhöll 
Drottningholm af sin aflidna gemål, 
drottning Ulrika Eleonora. Det Kongl. 
huset brukade här tillbringa en stor 
del af sommaren. I följd häraf hafva 
flera händelser inom Svenska konunga- 
husen tilldragit sig på detta slott. 
Kronprinsen, sedermera konung Adolf 
Fredrik, höll här 1744 d. 29 Augusti, 
eller den 18 efter gamla stilen, sitt bi- 
läger med Lovisa Ulrika; vigseln för- 
rättades af ärkebiskop Jakob Benzelius. 
År 1750 den 7 Juli, g. st., föddes här 
prins Fredrik Adolf, hertig af Öster- 
götland, och år 1782 den 25 Augusti 
prins Carl Gustaf, hertig af Småland, 
hvilken dog den 23 Mars året derpå. 
Här föddes ock, den ' 16 Juni 1858, 
hertigen af Wärmland, Oscar Gustaf 
Adolph. — Slottet har en taflesamling 
af utmärkta både inhemska och utländ- 
ska mästare, såsom Ehrenstrahl, Joh. 
Silvius, Lemke och Wertmiiller (origi- 
nalet till »Ariadne»), samt ett så kal- 
ladt marmorkabinett, jemte modeller i 
kork af ruinerna i Piestura. Uti ett 
långt galleri äro Carl X:8 märkligaste 
fältslag, synnerligast det vid Warschau, 
afbildade, tillika med konungens råd- 
slag, då han skulle tåga öfver Balt, och 
sjelfva tåget samt kon. Carl XLs krigs- 
bedrifter, såsom slagen vid Halmstad, 
Lund och Landskrona; en stor tafla uti 
ett af slottets rum föreställer konung 
Carl XI, då han emottog riksstyrelsen; 
vidare finnas taflor, förcätällamle sam- 
ma konungs trolofning, bröllopp, m. fl., 
alla af Ehrenstrahl. Öfriga samlingar, 
hvilka funnits härstädes, hafva blifvit 
flyttade dels till myntkabinettet på 
Stockholms slott, dels till Kongl. Ve- 
tenskaps-akademien och universitetet i 
Uppsala. — Här finnes en vacker träd- 
gård, anlagd på starka stenhvalf, 1,200 
alnar lång och 300 alnar bred; en En- 



IVi 



19roitniitgholwn» 



Urottningliolin. 



gelsk lustpark; en oraugeri- trädgård; 
fordom vackra vattenkonster, afstauna- 
de alltsedan 1760-talet; ett theaterhus 
från 1762, då ett äldre afbrann; en 
liten by af vackra laudthus, kallad 
Kanton, der Adolf Fredrik och hans 
gemål läto anlägga flera fabriker, som 
upphörde med deras död, samt det s. k. 
Götiska Tornet i parken, med en vac- 
ker utsigt. Dessutom China slott, be- 
stående af paviljonger i Chinesisk smak. 
Om de fester, hofvet här firat, torde 
förtjena omnämnas följande (enligt ett 
utdrag af L. von Hauswolff) ur en be- 
rättelse, som anses uppsatt efter år 
1800 af kapiten P. M. Adlerfelt (född 
17 35, död på Fånö 1808). »Konung 
Adolf Fredrik gjorde 1752 till surprise 
åt sin drottning en fete på hennes 
namnsdag, hvars make ingen då sett 
och ej sedan såg. Festen kostade kon- 
ungen tre tunnor guld, och ausäg A. 
att den, när han skref, ej skulle kunuat 
verkställas för 18 tunnor guld. Kon- 
ungen lät fylla kärret, der China nu 
ligger vid Drottningholm, och planera 
vägen dit. Arbetet hade fortgått i 4 
år. Chinaslottet byggdes af trä på 
gamla arsenalsgården i Stockholm un- 
der öfver-intendenten Adlercrantz's in- 
seende. Möbler voro heraligen beställ- 
da hos flera handtverkare af hoffolk i 
deras namn. Kungen hade gifvit rit- 
ning till allt och bestod pengar till allt. 
Chinaslottet förklarades skola flyttas till 
Åkerö, varande bestäldt af grefve Tes- 
sin. När de 3 husen voro färdiga, för- 
des de på »flåtar» hemligen bort, ingen 
visste hvart. Afven byggdes nära, der 
Chinesiska slottet skulle uppsättas, en 
theater. På denna theater spelade Ita- 
lienaren Crotzi, vacker tenorstämma, 
och castraten Sqalgi, som hade den fi- 
naste röst, som kunde gifvas. Kapell- 
mästaren Biilo spelte second åt honom 
på flacholette, då han sjöng premier, 
och en Italienska, mademoiselle Fabritz, 
agerade Alexander Magnus m. fl. karl- 
roler, som den gröfsta karl. Derjemte 
många Franska aktörer och dansörer. 
Decarge var först premier-dansör, fick 
sedan krypa tillbaka till preraier-figu- 
rant. Utom Gallodier, var der Fros- 
sard, en luftspringare, som ofta for 
bort och kom åter. Mamsell Morelli, 



sedan gift med aktören Du Lantel, var 
ock utmärkt dansös. Vid den stora fé- 
ten kommenderades alla kadetterna, 
hvaribland nu A. befann sig, till Drott- 
ningholm och förlades i fruktträdgården 
med full frihet att behandla den som 
occuperad. Doktorn allena kunde in- 
skränka friheten att äta frukt; men in- 
gen fick, om ej civilklädd, gå utom 
trädgården eller låta sin betjening i 
livrée så göra. Af de 36 kadetterna 
utvaldes de 12 största att göra tjenst 
vid theatern, der under de 14 dagarna 
före namnsdagen, som här tillbragtes, 
dessa dagligen skulle infinna sig på re- 
petitionen; de andra jemte deras för- 
män inlärdes af löjtnant baron Duwalt 
att exercera på chinesiska. Den stora 
namnsdagen väcktes de klockan 2 om 
morgonen, fingo en frukost, lik middag, 
klockan '/o ^' ^^^ tillsägelse att stop- 
pa på sig hvad möjligt var, ty der van- 
kade sedan ej mat den dagau. Mar- 
scherade så fram med musik, 16 pa- 
troner i patronköken och 2 vackra ka- 
noner samt 8 skott i hvarderas lavett- 
låda till lustträdgården på stora gången 
midt i trädgården. Der möter konun- 
gen klockan 5. De hade fått stora gre- 
nadiersmössor med en silfverplåt och 
konungens namnchiffer främst och 4 
itända granater på sidorna. Konungen 
exercerade piltarna en stund. De må- 
ste sedan stå orörliga till klockan 11, 
derunder de uppåto sin torrmat i leds- 
naden. Nu kom kung och drottning 
med stor svit, deribland Franska am- 
bassadören, gamle baron Breteuile. 
Blefvo sedan omklädda som Chiuesare 
och förda till Chinaslottet. Dit kom 
kronprinsen, klädd som en Mandarin- 
prins, i spetsen för pager, klädda som 
Mandariner. Man intågade nu i full- 
färdiga rum. I fonden af theatern sågs 
en tafla, målad af hofiuteudenten Pasch 
i limfärg, ett mästerstycke af 52 alnars 
längd och 36 alnars höjd, föreställande 
ett stort vattenfall. Nedanför i det 
lugnare vattnet sumrao svanar. Bergen 
voro äkta Svenska. På afstånd kunde 
en hvar illuderas. Om 4 år fick Pasch 
sin tafla åter, då den delades och kring- 
spriddes. Svanarue och ett styckf. af 
bergen och vattenfallet uppsatte Eehn 
ännu 1771 efter P:s död; på parterren 



Droitningliolm. 



Orög^en. 



135 



vid Bellevue. Klockan 6 kommo de 
kungliga åkande till China. Kronprin- 
sen gick nu emot drottningen, så snart 
hon stigit ur vagnen, med slottets nyck- 
lar (förgyllda), livilande på en röd sara- 
raetsdyna med breda guldfransar. Hon 
kände honom ej strax. Lossade så de 
arma kadetterna ur sitt tvång; blott 2 
skulle stå vakt, de öfriga fingo springa 
omkring hvart de behagade, blott de 
ej aflägsnade sig längre än att de kun- 
de höra trumpeten. Nu åto de kung- 
liga i China, hvarunder den bästa mu- 
sik, Sverige då kunde åstadkomma, upp- 
fördes; men musikanterna voro osynliga 
(de stodo under grenar). Klockan 8 
började operan, som varade till klockan 
2 om morgonen; derpå bal till kl. 6. 
Der uppfördes 2 operor; en hette: Le 
berger devenu roi; den andra handlade 
om Alexander den Store. Allt bestod 
af 16 akter, utom alla intermederne, 
32 variationer i dekorationerna, 32 
olika baletter och 300 figuranter, utom 
de vanliga aktörerna. De spelande voro 
omkring 50. Men kadetterna fingo — 
ingen mat; ej heller andra dagen, utom 
hvad de kunde smyga åt sig. Derefter 
om aftonen frossade de med besked och 
blefvo så öfverlastade, att de ej kunde 
retirera sig, utan måste bli liggande 
under bar himmel om natten, hvilket 
mycket misshagade konungen. Först 
efter 8 dagar hemförlofvades de. Drott- 
ningen flyttade nu till China med sitt 
broderi, och konungen följde derefter 
med sin svarfstol. A. fick under tiden 
den nåden att draga svarfhjulet. An- 
dra aftonen uppfördes ett präktigt fyr- 
verkeri under en Bal masqué. Drott- 
ningen antände sjelf en hvit dufva, som 
flög mot konungen.» — Konung Adolf 
Fredrik och hans gemål läto vid Drott- 
ningholm på egen bekostnad anlägga 
flera slags fabriks -inrättningar, såsom 
en eggjerns- och poler- smides -fabrik, 
hvarest förfärdigades allehanda instru- 
menter och nipper af finaste slag; ett 
Holländskt spetsmakeri samt sidenband- 
fabrik. Alla dessa fabriker äro nu ned- 
lagda. — Vid Drottningholm finnes 
postkontor, då hofvet vistas derstädes. 
Slottet har en ståthållare. Vid ladu- 
gården märkes : Hemmet , ett landt- 
ställe, upplåtet åt ståthållaren. På den- 



na ladugårds gärde hade konung Gu- 
staf I ett af sina läger, under den 
tappre öfversten Peder Fredags befäl, 
då han år 1521 belägrade Stockholm. 
Flera af ladugårdens utarrenderade hem- 
man äro bebyggda, t. ex. Barkarby, 
Edeby och Lunda. 

Drottuingholm. Kapellförsamling i 
Lofö socken och Färentuna härad af 
Stockholms län, består af Drottning- 
holms slott och den så kallade Drott- 
ningholmsmalmen, hvilken liknar en li- 
ten stad, har särskild skola, småbarn- 
skola, grundlagd af enkedrottuing De- 
sirée, m. m. Kapellförsamlingens kyrka 
befinnes i en af slottets rundlar och är 
tillika slottskapell. Se vidare Lofö. 

Drottuiugholnis Bro. Broanläggning 
på den s. k. Gustaf IILs väg, som från 
Stockholm leder genom Bromma socken 
till slottet Drottningholm; vägen går 
öfver Kersön, hvilken sammanbindes 
med Bromma sockens fasta land genom 
Nockeby bro, med Lofön genom Drott- 
ningholms bro. Till ombyggnad af 
den sistnämda bron anvisade riksdagen 
1856 — 1858 eu summa af 61,000 rdr 
riksmynt. 

Drottniugskär. Fäste på en holme 
vid inloppet till Carlskrona, nära Aspö, 
anlagdt af grefve Erik Dahlberg och 
det första bland stadens fästningsverk, 
som blef färdigt. Öfver kastellets port 
sattes en inskrift, så lydande: Äugustis- 
simi Garoli XI Svec. Goth. Vandal, que 
Regis felicibus Auspiciis, Universale mu- 
nitionum Moderamen per Sveciam ejusque 
Provincias gerente Illustrissimo Comite 
Erico F. Dahlberg, S. R. M. Senatore, 
Campi Maresc. et Gener. Livon. Gtibern. 
hoc maritmum castellum a fundamentis 
surrexit A:o MDCXCVI. — Till fäst- 
ningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona 
anvisade riksdagen 1856 — 1858 eu sum- 
ma af 80,050 rdr årligen uuder åren 
1858—1860. — Se Carlskrona. 

Drögeu. Sjö uti Östergötland af 1 
mils längd, hvilken genom Hallsta-ån 
faller ut i sjön Jernlunden. Sjön upp- 
gifves vara den högst belägna bland 
alla Östergötlands sjöar. 



136 



Dröminge. 



Dufveled. 



Drémiuge. fiård i Woxtorps socken 
och Östto härad af Jönköpings län, 
om, hvilkeri All vin i »Beskrifning öfver 
Östbo Härad» anför följande: «På gär- 
det vid Dröminge Sineagårds kyrkoväg 
står ett kors af trä, från uråldriga ti- 
der underhållet af byamännen, och hvil- 
ket måste underhållas, så framt de skola 
hoppas god äring. Traditionen förmä- 
ler, alt tvänue bröder, under resan till 
kyrkan för att vigas, kommit i träta 
och här slagit ihjäl h varandra. Till hö- 
ger ora vägen midtemot korset är ett 
kummel, 130 alnar i omkrets, nästan 
orubbadt och vid pass 6 alnar högt. 
Man skall hafva försökt att öppna det, 
men blifvit afskräckt genom något spö- 
keri. Tretio alnar i söder från korset 
står ett euträd af 8 alnars höjd och 2 
alnars tjocklek, h vilket af folket anses 
lika heligt som korset; man tror sig 
veta, att denna en stod här redan för 
400 år tillbaka och då var lika stor 
som nu. Längre söderut i samma gär- 
de, 200 alnar från korset, träffas åter 
ett kummel, lika stort som det nyss- 
nämda, men rubbadt, som det tros af 
en bonde, vid namn Börtil, hvilken i 
i-öret hittat ett skrin med silfversaker, 
däribland skedar, som ännu finnas hos 
efterlefvande slägtingar. Möjligtvis har 
detta silfver blifvit i ofredstider gömdt 
i stenröset, som ursprungligen varit en 
grafvård.» Allvin uppgifver, att man i 
Finveden icke sällan träffar ett slags 
gamla skedar, med ett blad af vid pass 
2 decimaltums längd, men föga djup- 
lek, och ett skaft af 3 tum, massivt, 
vanligast 6- eller 8-kantigt, i ändan 
försedt med en ciselerad knapp, svår 
att hålla uti med fingrarna, och ytterst 
ofta utrustadt med en liten ring, allt- 
sammans af silfver och ofta förgyldt. 
Bland Antiqvitets-akademiens samlingar 
förvaras några sådana skedar, som hafva 
blifvit hittade i grafvar. 

Dufeds Skans. Denna skans uti Åre 
socken af Jämtland anlades invid Duf- 
fds-elfven (Handöls- eller Underåkers- 
elfven) i Åre socken år 16 58, 2 mil 
från Dufeds eller Åre gränstull och 1 
mil från Åre kyrka, men blef efter Stan- 
dernas beslut ödelagd 17 34. I Rby- 
zelii Sviocjothia Munita uppgifves det, 



att skansen blifvit uppbyggd för andra 
gången år 1700. Vid Häggån, 2 mil 
i n. v. från Dufed, har äfvon ett för- 
svarsverk varit anlagdt år 1700, men 
blifvit förstördt följande året. — Vid 
Dufed är för närvarande marknadsplats, 
der årlig marknad hålles i början af 
Januari. 

Diifeke. Frälsesäteri uti Halmstads 
socken och Luggude härad af Malmö- 
hus län, består af 3*/^ mantal frälse- 
säteri med underlydande, har 2 skatt- 
lagda rajölqvarnar, god åker, förträffligt 
höbol samt fiske och skog till husbehof. 
Gården, på tre sidor omgifven af en 
graf, på den fjerde af en sjö, består af 
2 grundmurade envåningshus samt har 
en ansenlig trädgård. Bland egare näm- 
nas på 1760-talet kommersrådet Steuch, 
sedermera majoren Berg von Linde och 
hofrätts-assesorn A. Berg von Linde. 
Under Dufeke lyder Buhtofta eller Bols- 
to/ta säteri uti samma socken, som har 
ett euvånings boningshus af korsvirke, 
god åker och äng samt fiske och skog 
till husbehof. 

DufnåsfladaD, Så kallas det sund, 
som i sydost omgifver Sicklaön i Sickla 
församling och Svartlösa härad af Stock- 
holms län. 

Dufuäs-klack. Berg i Stora Tu na 
socken i Dalarne. 

Dufrehedeu. Med detta namn be- 
tecknas den sänkning af landet, som 
befinnes mellan Hallands största sjö, 
Lygnern, och hafvet. Dufvehedens bot- 
ten ligger 10 — 15 fot under sjön Lyg- 
uerns vattenyta, och dalgången skyddas 
mot öfversvämningar genom en grusås, 
kallad Fjäråsbräclia. 

Dttfreholni. Frälsesäteri uti Stora 
Malms socken och Oppuuda härad af 
Nyköpings län, fordom kalladt Stens- 
torp, lärer år 1585 hafva blifvit uppta- 
get på Stora Djula egor såsom torp, 
bebyggdes sedan som säteri omkring år 
1643 af landshöfding Johan Bengtsson 
Dufva, som gaf stället dess nuvarande 
namn. Se vidare artikeln Stoi^a Djula 
eller Djulö. 



Uufveled. 

Dufveled. Hemman i Byaium soc- 
ken och Östbo härad af Jönköpiugs län, 
bekant genom en nära byggnadstorateu 
stående helig lund, hvilken ingen vågar 
vidröra med }xau. I kanten af lands- 
vägen midt för Dufveled ligger en stor 
sten, hvilken folket säger bafva blifvit 
från en höjd vid Jönköping kastad af 
en jätte, som ämnade derraed nedslå 
Byarums kyrka, men kastade med allt- 
för stark fart, så att stenen flög en mil 
längre bort. 

DufTeuäs, eller Dufoäs. Ett hälft 
raant. frälsesäteri med qvarn och åbygg- 
nad af sten, i Sickla socken och Svart- 
lösa härad af Stockholms län, har i sed- 
nare tider tillhört kommersrådet Finlay, 
1825 Dubbe och 1850 Hägg. Stället 
har historisk märkvärdighet med anled- 
ning af den seger, som Sten Sture den 
Yngre här vann öfver konung Christian 
II år 1517. Detta år var ärkebiskop 
TroUe hårdt insperrad pä Stockholms 
slott, och en Dansk flotta kom för att 
befria honom. Herr Sten ryckte då ut 
emot fienden, träffade honom vid Duf- 
venäs, der han landstigit; och angrep 
honom med sådan kraft, att han måste 
draga sig tillbaka. Gustaf Wasa del- 
tog här för första gången i striden, och 
hans tapperhet bidrog icke litet till 
segern. 

Duinme - iRosse. En af Smålands 
större mossar, till större delen belägen 
i Tveta, till den mindre i Mo härad 
af Jönköpings län, innefattar en areal 
af 4,250 tunnland (af dessa höra blott 
0,415 till Mo härad), ligger minst 300 
fot öfver Wettern och håller från 6 
ända till 26 fots djup, inan last botten 
påträffas, hvilken består mest af sand, 
stundom af lera eller blälera. Mossen 
har tre aflopp : 1) genom Dumms-ån, 
som utgör gränsen mellan Skaraborgs 
och Jönköpings län samt vid Fiskebäcks 
bro flyter ut i Wettern; 2) genom Dun- 
kehalla-ån, som drifver 9 qvarnar med 
iO par stenar, ett jernmanufakturverk, 
en kopparhammare, en stamp och ett 
sågverk samt utfaller '/g mil vester om 
Jönköping i Wettern; 3) genom Sand- 
seryds-än, som, förenad med Tabergs- 
ån, flyter i Munksjön och genom kana- 
Il. 



Uuniine-llosse* 



137 



len derifråu ut i Wettern. Den gamla 
uppgiften, att Nissa-ån har sitt ur- 
sprung ur Dummeraosse, är origtig; 
Nissan upprinner, i vester om Taberg, 
ur norra ändan af den s. k. Hestra 
eller Tubbebo- Mosse, ur hvars södra 
ända Tabergs-ån upprinner. Jönköpings 
Läns Hushållnings -Sällskap lät åren 
1818 — 1820 afmäta, chartlägga samt 
afväga de olika djupen på Dummemos- 
se, uti ett af hvars utlopp aflednings- 
kanal för vattnet utstakades och afväg- 
des; i sammanhang dermed upprättades 
äfven kostnadsförslag till så väl afled- 
ningskanal som utdikning. Arbetet fort- 
sattes imellertid icke; men de egentliga 
hindren hafva sannolikt varit dels mos- 
sens stora djup, dels de på dess botten 
qvarstående stora furustubbarue, som 
säkerligen gå till tusental. Om bildan- 
det af de mossar, pä hvilka i synnerhet 
Finveden är rikt, har Allvin en annan 
åsigt än den vanliga, eller att mossar 
äro fordna sjöar, som vuxit igen. Han 
tror, — se Vestbo Beskrifu., sid. 6, — 
att nedfälld skog, som lemnats att på 
stället förruttna, är grunden till mos- 
sars uppkomst. »Jag har sjelf i våra . 
stora skogar sett grunden till hvitmos- 
sar förnyas. Sammanförd skog, som 
lemnats åt förruttnelse, har först öfver- 
dragits med en torr, gröngul trädmos- 
sa, ofvanpå hvilken hvitmossan slagit 
rötter och i flera större och mindre 
fläckar begynt utbreda sig. Troligen 
skall, inom få år, hvitmossan hafva ut- 
bredt sig deröfver samt slutligen, ostörd 
lemnad, fortfara att växa så väl i höjd 
som vidd. Afven på botten af de sjöar 
eller gölar, hvilka ligga inuti eller bred- 
vid mossarna, har funnits stor skog. 
De på dessa ännu qvarvarande stubbarue 
öfvertyga tillräckligt derom. Häraf slu- 
ter man lätteligen, att mossarne sjelfva 
äro de egentliga skaparne af dessa sjöar. 
Det behöls icke heller hvarken stor na- 
turkunnighet eller djup slutkonst för 
att besvara frågan: huru?» — Öfver 
Dummemosse går, utefter en sträcka af 
V4 mil, landsvägen, den s, k. Nissasti- 
gen, mellan Jönköping och Halmstad. 
Denna väg, som förut gick söder om 
Dummemosse, uppbroades år 1568 af 
Danskarne, der han uu går till Jön- 
köping. 

18 



138 



Dunkefors. 



Dnnkern. 



Dunkefors. Uti Lindskogs Beskrif- 
ning öfver Skara Stift läses om deuna 
i Warnheras pastorat af Vestergötlaud 
belägna bäck följande: »Mellan Klostret 
(så heter den invid Warnheras kyrka 
belägna byn) och Ulunda är den af 
prof. Thorb. Bergnoan uti Tilläggnin- 
garna till dess Beskrifning öfver Jord- 
klotet, sid. 522, omnämda Ulunda bäck, 
Dunkefors kallad, som nedrinner uti en 
flokalksränna, går under en åkerlycka 
vid pass 200 alnar, framkommer åter 
ur jorden och drifver en nedanföre be- 
lägen qvarn. Uti Dunkefors, der vatt- 
net, som vid flod ej rymmes i sin van- 
liga gång, nedströmmar, upptäcktes efter 
en ovanligt häftig flod år 1811 i bör- 
jan af Juli månad, förorsakad af så 
kalladt skyfall, att botten på några 
ställen består af sådan sten, som nytt- 
jas till skrifhällar. Några stenkörtlar, 
liknande svarfvade askar, blefvo då ock 
genom vattnets nötning upptäckte.» 

Dunke-Hallar. Med detta namn be- 
tecknas åtskilliga ansenliga backar vid 
Jönköpings stad. 

Dunker. Socken i Willåttlage hä- 
rad af Nyköpings län, mellan Arila soc- 
ken i norr och Hyltiuge i söder, på 
stora laudhöjdeus bägge lutningar, har 
en areal af 26,214 tunnland, af hvilka 
2,980 äro sjöar och kärr. Största de- 
len af socknen hör till området för 
Dunkers- eller Berga-ån, hvars grenar 
här förena sig i Skundern, hvarifrån ån 
går östligt till Dunkern, som i sydöst- 
lig rigtning går inåt den i öster till- 
stötande Gryts socken. I sydvest från 
Dunkern ligger Ösjön, med aflopp till 
Gryt, och Henaren, med utflöde till 
Hyltinge. Längst i vester ligga Björ- 
ken och Fräkentorps-sjöu, hvarur Malm- 
köpings-ån går till Lilla Malma. Om- 
kring de sistnärada sjöarna, likasom 
kring de nordligaste af dem, som höra 
till Dunkers-än, ligga ganska berglän- 
diga skogs- och kärrtrakter, deribland 
Hedmossen; från och med Skundern 
blir hufvuddalen jemnare skogsmark 
med mellanliggande slättbygd; men bort- 
om Dunkern och Henaren, längst i syd- 
ost, tar bergmarken åter öfverhand. 
Rådande joidraåneu iir dels sandblandad 



lera, dels mojord; näringar äro åker- 
bruk, ängs-, skogs- och bergsbruk, fiske 
m. m. Socknen består af 43 förmed- 
lade mantal, hvartill komma Starrsäters 
jerngrufva. Björndams masugn, Stålboga 
bruk och åtskilliga vattenverk; ^j^ man- 
tal och några torp höra till Arila soc- 
ken af Öster-Eekarnes härad. Invånar- 
nes antal uppgick år 1810 till 1,365, 
1850 till 1,786 och 1856 till 1,805 
personer. Socknen hade sistnämda år 
ambulatorisk skola med en examinerad 
lärare, som undervisade 80 gossar och 
50 flickor, medan 1 gosse hade allmän, 
3 gossar och 1 flicka enskild undervis- 
ning samt 17 gossar och 31 flickor un- 
dervisades i hemmet. — Dunkers soc- 
ken utgör tillika med Lilla Malma ett 
konsistorielt pastorat af l:sta klassen i 
Domprosteriet af Strengnäs stift; hela 
pastoratet beboddes 1856 af 3,522 in- 
vånare. Dmiker in prepos. Strengnensi 
namnes omkring 1314 och oftare; en 
och annan kyrkoherde är känd från me- 
deltiden, kaplaner från 1565 och 1627. 
Kyrkan, ^/g mil från Malmköping, 6 
mil från Nyköping och 3 '/, mil från 
Strengnäs, ursprungligen gammal, är 
ombyggd 1737, reparerad efter en elds- 
våda 1809 och har åtskilliga adliga 
grafminneu. — Af fornlemningar näm- 
nas grafhögar i trakterna kring Hena- 
ren och Dunkern, en runsten på Wads- 
bo skog, leraningar efter borgar vid 
Dunkern, deribland vid Ekensholm, o. 
s. v. — Största godset i socknen är 
Ekensholm med Stålboga bruk. — På 
prestgårdens äng finnes en helsobrunn, 
upptagen 1680 och sedermera nyttjad 
samt genom domprosten Hallmans för- 
sorg försedd med brunnshus. — Adr.: 
Mariefred. 

Diiukern. Sjö i Södermanland, Dun- 
kers socken och "Willåttinge härad, till- 
hörande Dunkers-åus system. Sistnäm- 
da å, äfven kallad Berga-ån, kommer 
dels från Nolåjigs- och Hende- sjöarna, 
dels från Åkaren, går genom Skundern 
(1 1 1 fot) i östlig rigtning till Dunkern 
(68 fot), Vo mil lång, som äfven upp- 
tager Magsjön (152 fot) och Morasjön 
från norr, allt å stora landthöjdens sö- 
dra sluttning inom Willåttinge härads 
skogs- och bergmarker mot Rekarne 



Uunkerslieden* 

och Åker, mellan höjder af 2- till 300 
l'ot. Från Dunkern utgår ån sydöstligt 
genom Daga härads vestra gränstrakter, 
bildar sjöarna Misteln (67,5 fot), Gryts 
Kyrksjö (67 fot), som från vester upp- 
tager Eicksjön, samt Näten (61 fot), 
som från norr förstärkes af Malsnaren. 
Hela det ungefär 3 mil långa vatten- 
draget faller ut i Jälundsviken af sjön 
Båfven. 

Duukershedeu. Betydlig skogsmo i 
Willåttinge härad af Nyköpings län. 

Duseborg, fordora Winäs. Gammalt 
frälsesäteri, beläget uti Gamraalkils soc- 
ken och Walkebo härad af Östergöt- 
lands län, har i början af 1000-talet 
utgjort ett större gods, då derunder 
lydde, som äldre köpebref utvisa, sex 
frälse och fem skattehemman uti Gam- 
malkils och Nykils socknar. Egendo- 
mens kända äldsta egare var majoren 
vid Ostgöta kavalleri Matthias Stackel- 
berg, som år 1632 skref sig herre till 
Winäs; hans enka, Ingeborg Grubb, 
sålde Winäs med underlydande hemman 
år 1696 till löjtnanten Christer Samuel 
Duse, som ändrade gårdens namn till 
Duseborg. I denna slägt var Duseborg 
till år 1762, då det, dels genom köp, 
dels genom gifte, kom till kapitenen 
Carl G. Pereswetoff Morath, hvars efter- 
kommande egde gården till år 1829, 
dä den inköptes af hofjägmästaren J. 
Forssbeck, som mycket förbättrat denna 
egendom. Genom arf har den år 185 
öfvergått till nuvarande egaren, öfver- 
jägmästaren Fr. Aug. Forssbeck. — 
Duseborg, 1 mantal säteri, med qvar- 
nar, enbladig säg, tegelbruk och räck- 
hammarsmedja med vattendrift, är na- 
turskönt beläget på ett näs mellan Du- 
seborgs Stor- och Lillsjö, och består 
hufvudbyggnaden, hvilken oragifves af 
parker och kanaler, af ett 2-våningars 
stenhus, under de sednare åren med 
smak och omsorg uppfördt af konduk- 
törerna Nyström; till gården lyda 1 
mantal säteri Boraedal, 1 mantal frälse 
Ulfsberg, I mantal frälse Ullstorp, 1 
mantal frälse Grimstorp och V4 mantal 
skatte Släntora, som upptaga tillsam- 
mans en areal af 2,000 tunnland, hvarå 
utsås 150 tunnor diverse spannmål, 



lfybeck< 



139 



h\^ilka lemna i medeltal sjette kornet. 
Egendomen brukas af 20 stycken jord- 
torpare, och godt fiske finnes i de om- 
gifvande sjöarna. 

Dusgård. Hemman i Qville härad 
och socken af Bohuslän, bekant genom 
en på gårdens utmark, vid vägen till 
Fjellbacka, liggande hög af 40 stegs 
omkrets, i hvars midt leraningar synas 
efter en 4 alnar lång stenkista. Af 
denna återstod år 1843 endast norra 
vägghällen; men några år förut var 
monumentet orubbadt och befanns, då 
det förstördes, omsluta ett obrändt ske- 
lett. Holmberg finner i detta förhål- 
lande ett nytt skäl för den meningen, 
att de sparsamt förekommande grafvar- 
ne af detta slag tillhöra en sednare pe- 
riod af hedendomen, då man upphört 
att bränna liken. 

Dybeck. Sveriges sydligaste säteri, 
beläget i Östra Wemmenhögs socken 
och Wemmenhögs härad af Malmöhus 
län, ligger på en leende slätt, knappt 
V4 niil från hafsstranden. Byggnaden 
består af flera gamla, med hvarandra 
hoplappade delar af skilda byggnads- 
stilar; den är oragifven af grafvar, och 
utmed dem ligga på trenne sidor gam- 
la trädgårdar, hvilka på afstånd tyckas 
bilda en lund, som kringsluter gården. 
Vester om gården flyter den lilla Dy- 
becks-ån ned mot hafvet ; den säges 
genom gräfning hafva erhållit sin nu- 
varande flodbädd. Strax vid dess ut- 
lopp ligger den gamla Hörtehamn, ett 
minne från början af 12:te århundradet, 
då de ofantliga sillstimmen gingo ut- 
med Skånes kuster och då sillen, enligt 
Saxos berättelse, så fyllde Öresund, att 
man knappast kunde ro fram med båt 
samt, långt ifrån att behöfva nät, med 
blotta händerna kunde taga fisken. Lii- 
beckarne hade då af konung Waldemar 
n erhållit frihet att drifva fiskfångsten 
utan annan förpligtelse än att betala 
vanlig tull och hade många nederlags- 
platser utåt kusten; en af dessa har 
troligen varit vid Hörtehamn. Nu är 
hamnen alldeles uppgrundad; den tyc- 
kes icke hafva varit mycket stor, ehuru 
den troligen gått längre inåt land; på 
redden är dock en förträfflig ankarplats. 



140 



Mybech. 



Itybeck. 



Strax (ler invid pä den höga strand- 
backen synas obetydliga ruiner efter en 
tegelstensbyggnad , som folket kallar 
»Rödhusa» och påstår hafva varit ett 
förrådshus; fiskrarne hafva här långa 
tider igenom hemtat tegelsten för upp- 
förandet af sina kojor. Utåt denna 
strandbacke har man derjemte på flera 
ställen upptäckt källrar. Man kan der- 
af sluta, att Hörte eller, som det ock 
kallas, Hörtehus varit en icke obetydlig 
plats med många magasiner och bygg- 
nader. 

Huruvida Dybecks gård redan i 
dessa äldre tider var grundad, känner 
man väl icke med bestämdhet; men sä- 
kert är, att den har hög ålder. Från 
år 1374 känner man en Johannes Sa- 
sterson af Djubeek, som lånat pennin- 
gar till då aflidne riddaren Anders Jon- 
son af Näsbyholm. I en gammal slägt- 
bok säges, att Dybeck jerate Smedstorp, 
Löfvestad och Kattesnable (Trolleholra) 
voro de gods, som innehades af den i 
äldre tider blomstrande Binge-slägten ; 
men af de Bingar, som innehaft går- 
den, känna vi endast den sista egaren, 
Åke Bing. Han sålde 1487 Dybecks 
gård, 1 2 gårdar i Dybeck och Nöbbe- 
löfs mölla till Danska riksrådet Tage 
HoUunger till Brorama, Dybeck och 
Jordherga, hvilken säges hafva uppfört 
det stora stenhuset på Dybeck. Han 
var riddare, riksråd och befallningsman 
på Nunnekloster i Norge samt erhöll 
af konung Hans föreståndareskapet öf- 
ver Bosjökloster, der han och hans hu- 
stru, Carin Törnekrands, ligga begrafna. 
Tage Hollunger dog 1493 och autages 
gemenligen vara den sista af sin ätt. 
Tages hustru, fru Carin, öfverlefde ho- 
nom, och har hon upprest råstenarna 
kring gårdens egor, hvilka af de der 
inhuggna fem stegen (hennes familje- 
vapen) kallades »ferastia-steuarna». Hr 
Tage hade flera döttrar, af hvilka Helle, 
gift med Peder Marsvin, fick Dybeck. 
Peder 3Iarsvin, genom sin hustru egare 
till Dybeck, var son af Jörgen Marsvin 
och Anna Passow. Han var Danskt 
riksråd och befalluingsmau på Drags- 
holms slott. Han dog 1528 och hans 
fru, Helle, 1556; de ligga bägge be- 
grafna i Lunds domkyrka. De hade 
en enda son, Jörgen Marsvin, Danskt 



riksråd och befallningsman på Helsing- 
borgs slott 15 66 och på Landskrona 
1573, bekant som mindre lycklig här- 
förare under Eanzows- fejden. På Dy- 
beck uppförde han norra tornet. Han 
var gift med Carin Gylleustjerna och 
hade med henne många barn; den märk- 
ligaste bland dessa var Elin, som, gift 
med Ludvig Munk, blef moder till den 
ryktbara Christina Munk, konung Chri- 
stian IV:s morganatiska gemål; i denna 
sin dotters historia spelar Elin en vig- 
tig roll. Afven de andra döttrarna 
gjorde förmånliga giften. Sönerna voro 
Otto och Peder. — Otto Jörgensson 
Marsvin ärfde Dybeck efter broderns 
död; Borsöe köpte han af sin syster 
Brita, uppförde der en ny slottsbygg- 
nad 16 44 och kallade gården Marsvins- 
holm; Krageholm fick han del uti med 
sin hustru, Metta Brahe, och tillhand- 
lade sig de öfriga delarne af sina svå- 
grar. Derjemte egde han Sandby och 
Sinclairsholm och var sålunda på sin 
tid en bland de största egeudomsherrar 
i Skåne. Icke underligt då, att fattiga 
auktorer vände sig till honom; en Chri- 
stopher Sivendssön tillegnade honom 
ett i Köpenhamn 16 22 tryckt arbete 
med titel: »Militia spiritualis eller Guds 
Börns aandelige Strid», och skattar ho- 
nom i dedikationen lycklig såsom den 
der med ära bär »det priselige Mar- 
svins-Tillnafi'n», i det han »i gierningen 
beviser en ret raarsvinsnatur.» Härmed 
menar han icke så illa som det låter; 
ty Marsvin är äfven en benämning för 
delphin, och författaren påminner om 
att en sådan, tjusad af lyrans toner, 
förde den spelande Arion i land; hvil- 
ket till det Skånska marsvinets efter- 
rättelse borde lända. Otto Marsvin 
hade med Metta Brahe en son Jörgen, 
som dog 1629 på en utländsk resa, 
samt fyra döttrar, af hvilka Pernilla, 
gift med Lave Bille, fick Dybeck, Ca- 
rin, gift med Ivar Krabbe, fick Krage- 
holm, och Margareta, gift med Jörgen 
Urne, fick Marsvinsholm; Ijerde dot- 
tern, Hedvig, blef gift med Hans Friis. 
Otto Marsvin och hans hustru ligga 
begrafna uti ett grafchor i Östra Wera- 
raenhögs kyrka. 

Dybeck tillföll Lave Bille genom 
hans giftermål med Pernilla Marsvin. 



Uybeck. 

Han var Christian IV:s Iiaiid- eller 
kammar-sekreterare och blef sedan hinds- 
domare öiver Låland och Falstcr. Af 
honom skall den byggnad vara uppförd, 
som »u intager vestra och norra sidor- 
na af gården. Hans hustru, fru Per- 
nilla, afled 16 50, och Lave Bille gifte 
sig med sin piga, Dortha Skov. Då 
Skåne blef Svenskt, undandrog han sig 
att aflägga ed till Svenska kronan pä 
grund deraf, att Dybeck var hans omyn- 
diga sons egendom. Ar 1G79 dog han 
på sin {'gendom Havrelöcke pä Låland. 
På Dybeck ser man hans och hans svär- 
mors, fru Metta Brahes, portriitter; det 
förra har ett verkligt konstvärde, det 
sednare är genom restaurering förderf- 
vadt. Lave Bille efterleranade tre sö- 
ner, af hvilka den ena, Mandrup, var 
svagsint och underhölls af bröderna till 
sin död 1694; de bägge andra söner- 
na, Jörgen och Christian, öfverenskom- 
mo att dela Dybeck. 

Delningen verkställdes den 7 Juni 
1684, och alltsedan har Dybeck haft 
tvänne egare, hvilka båda bott pä går- 
den och sällan råkat vara rigtigt goda 
vänner. I den mellan bröderna upp- 
gjorda öfverenskommelsen står, att Chri- 
stian skulle besitta den nya byggnin- 
gen, som går i vester och norr, tillika 
med det »söndersta» porthuset; Jörgen 
skulle hafva det gamla huset i öster 
tillika med porthuset och östra längan 
af tvärhuset. På samma sätt delades 
uthusen, trädgårdarna och hela godset. 
I slutet af förra århundradet, dä en 
(iyllenkrook innehade Jörgen Billes del 
och en Ehrensparre Christian Billes, 
iippkommo bland allmogen benämnin- 
garne »Krokeparten» för den förra de- 
len och »Sparreparten» för den sednare. 

Kroke par tens första egare, Jör- 
tjen Bille, Laves äldsta son, var gift 
med Kegitza Beck från Tosterup på 
Låland. De lära haft fem barn, af 
hvilka två dogp tidigt; bland de andra, 
Christian, Metta och Pernilla Marga- 
retha, har endast den sednare vunnit 
ryktbarhet, ehuru en föga hedrande. 
Hon blef gift med öfverjilgmästareii 
Hammarberg; men så väl fru llegitza 
som hennes dotter, fru Hammarberg, 
ansägos »närmare, än anständigt var, 
engagerade» med dansmästaren vid Lunds 



»ybeck. 141 

akademi Paul Wulfenhertz. Då besagde 
dansujiistare af en eller annan anled- 
ning blef nödsakad att rymma ur lan- 
det, fann hans hustru bland hans sam- 
lingar äfven en del ömma bref från 
fruarna på Dybeck, på grund af hvilka 
hon yrkade skiljsmessa från mannen, 
Öfverjägraästar Hammarberg begagnade 
sig af tillfället att blifva qvitt sin hu- 
stru, Pernilla M. Bille, som 17 06 — 
modern Regitza hade redan 170 2 afli- 
dit — blef dömd att fyra söndagar å 
rad sitta på pliktepallen. Straffet hade 
ännu 1712 icke gått i fullbordan, och 
det skrifves från denna tid om fru Per- 
nilla, att hon »slagit sig till liderligt 
lefverne uti raelancholi och bränvin, och 
befarande var, att något värre kunde 
med henne blifva, efter hon var i svår 
tentation.» Om ännu en dylik tilldra- 
gelse inom denna familj upplyser ett 
bref från general-guvernören M. Sten- 
bock af den .5 Juni 1708 till domhaf- 
vanden i trakten. Deri oranäranes, att 
häradshöfding Peter Sillnecker i Jord- 
berga under äktenskapslöfte häfdat Jö- 
ran Billes dotter — hvilken af dera 
namnes icke — och att han sedan 
stämt fröken Bille till tinget för det, 
att hon om honom utspridt ett dylikt 
rykte. Sillnecker hade vid denna tid 
med penningar biträdt de skuldsatta 
herrarne Bille och i början af 17 08 
fått inteckning i Christian Billes del. 
Jörgen Billes dödsår är obekant; förmod- 
ligen har han öfverlefvat sina, såsom 
han sjelf skrifver, »olycklige och odydi- 
ge» barn ; ty hans del öfvergick troli- 
gen 17 12 till brodern Christians barn. 
Dessa voro: Christian Bille den Yngre, 
Metta och Petronella Catharina. De 
hade förut afhändt sig andra delen af 
Dybeck, som de ärft efter fadern. Chri- 
stian dog 1712 af pesten, och hans lik 
blef icke nedsatt i familjgrafven, utan 
nedmylladt på en afsides plats a kyrko- 
gården. Systrarna Metta och Petronella 
Catharina förpantade d. :{() Juni 1 7 1 :{ 
för 12- å 14,000 daler kopparmynt 
Krokeparten till professor Thomas Ihre, 
som samma år i Augusti giltc sig med 
Petronella Catharina Bille. — Thomas 
Ihre, af en Skottsk slägt, var rådmans- 
son från Wisby, studerade i Köpen- 
hamn, blef 1685 magister i Uppsala 



142 



If ybeck. 



IVybeck. 



och företog sedan en utländsk resa som 
guvernör för tvänne ädlingar. Efter 
återkomsten blef han 16 92 extra-ordi- 
narie professor i theologien i Uppsala 
och följande året ordinarie professor i 
Lund. Ar 1716 utnämdes han till dom- 
prost i Linköping. Han var utmärkt 
för lärdom och stora talegåfvor, hade 
mycken sjelfständighetskänsla, men lät 
ofta hänföra sig af sitt häftiga lynne. 
Af ungdomen var han mycket älskad; 
det var han, som genom sitt råd be- 
friade Lunds studenter från utskrifning 
under Carl XILs tid. Hans första hu- 
stru var Brita Steuch, med hvilken han 
hade många barn. Andra äktenskapet 
var barnlöst. Han afled 1720. Efter 
hans död gifte sig fru Pernilla 17 24 
raed häradshöfdingen i Bara, Torna och 
Harjagers härader Nils Langelius, som 
år 1736 blef assessor i Göta Hofrätt. 
Han hade förut varit gift med Sara 
Brita Ehrenpreus, enka efter packhus- 
inspektören Göthenstjerna. Ar 1727 
blef han adlad och antog namnet Bil- 
denshölcl, hvars första del är hustruns 
namn. Han dog 1740. Äfven denna 
sin man öfverlefde fru Pernilla , och 
som hon icke hade några barn, öfver- 
gingo vid hennes död 1746 Dybeck och 
Snogeholm till hennes syster Mettas 
yngsta son, Carl Johan von Löven. — 
Kapiten G. J. von Löven, äfven egare 
till Simonstorp, var gift med Magda- 
lena Gyllengabm och dog 1781. Han 
var en egen kurre och brukade aldrig 
tilltala sina underhafvande utan att dun- 
dra och svärja, och gerna tog han till 
käppen; men visade bonden ett fast 
mod, så vågade han icke slå, och om 
han under hösttiden på marken öfver- 
raskades af ett åskväder, kröp han all- 
tid förskräckt under höstvagnarna. — 
Är 1774 sålde kapiten von Löven siu 
del af Dybeck till hofmarskalkeu baron 
Gustaf Fredrik Gijllenkrool', gift raed 
Eva Bjelke. Under hans tid uppstod 
fråga om bägge delarnas återförenande, 
i det Sparrepartens egare, Gustaf Eh- 
rensparre, 1777 ville sälja sin del för 
150,000 daler silfverraynt; men uuder- 
handlingarne förde icke till något re- 
sultat. Gyllcukrook dog 17 95. — Äld- 
sta sonen, baron Axel Gyllenkrook, tlck 
Svenstorp och Björnstorp. Andra so- 



nen, kapitenen, baron Johan Anders 
Gylle)ikrook, erhöll Krekeparten af Dy- 
beck. Hans egotid var upptagen af 
jemna tvister med Sparrepartens egare. 
Gyllenkrook nedref 1802 det norra port- 
tornet, som hörde till hans del; men 
källaren derunder tillhörde Sparrepar- 
ten, hvars egare fordrade, att Gyllen- 
krook skulle iståndsätta källarens tak, 
hvilket vid tornets nedrifning blifvit 
förstördt. Då G. vägrade, kom det till 
process, under hvars utförande källaren 
stod utan tak, till stort mehn för bäg- 
ge parterna, emedan just öfver källaren 
gick inkörseln till borggården. Gyllen- 
krook vistades mest på sin egendom 
Abusa; endast då gässen skulle slagtas, 
infann han sig på Dybeck, emedan han 
gerna personligen deltog i denna hög- 
tid. Han dog ogift på Abusa 1820 
och ärfdes af sin brors barn, baronerna 
Gyllenkrook, samt systersonen, auditö- 
ren Fredrik von Hermansson. Dessa 
sålde Krokeparten 1822 till grosshand- 
laren Albrecld Baltzar Wallis i Stock- 
holm. Han dog 1836 vid 48 års ål- 
der, och hans efterlemnade hustru, fru 
Fredrika Catharina Johanna Wallis, är 
nu egarinna af denna part, hvilken ar- 
renderas af hennes son, herr Ålb. Balt- 
zar Wallis, som ombyggt Hörte mölla, 
sedan han tillhandlat sig Ljungfeltska 
delen deraf, inrättat mejeri, bierbryg- 
geri m. m., och har sålunda bidragit 
till förkofrande af denna del, som bi- 
behållit sin ursprungliga storlek, under 
det att den andra delen betydligen 
hopsmält. 

Sparrepartens första egare var 
Christian Bille, en af de herrar, som 
underskrefvo Malmö recess, och 1664 in- 
troducerades han på Svenska riddarhuset. 
Under kriget blef, det oaktadt. Dybeck 
pluudradt af Svenskarne. I Oktober 
1676 var Bille hr Jörgen Krabbe följ- 
aktig till Malmö, der de å Skånska 
adelns vägnar gjorde föreställningar mot 
den utfärdade befallningen, att adeln 
med sina fruar och barn skulle begifva 
sig öfver gamla Svenska gränsen. Utom 
Dybeck egde han äfven Simonstorp och 
\ Snogeholm samt fick Jordberga med sin 
{ hustru, Carin Wind. Ehuru han såle- 
des hade betydliga egendomar, var han 
i dock ständigt försänkt i skuld. En del 



Dybecki 



Dybeck. 



143 



af Jordberga pantsatte han 1684 och 
sålde 1686 till von Buchwaldt; återstå- 
ende delen af denna gård öfverlät han 
till Sillneckerska slägten. Hans andel 
i Dybeck var belånad i Rikets Ständers 
Bank; häradshöfding Sillnecker åtog sig 
1708 att betala skulden mot det vil- 
kor, att Billarne förbundo sig att åt 
Sillnecker i första rummet hembjuda 
Christian Billes del i Dybeck, derest 
det blefve fråga att sälja den. Under 
tiden tog Sillnecker denna del i pant 
och begärde samt erhöll år 1710 på 
tinget i Skifvarp ett uppbud dera; men 
samma år dog han. Christian Bille lär 
hafva gått öfver till Danmark och dött 
i Köpenhamn den 17 Augusti 1714. 
Carin Wind dog redan 1698; med hen- 
ne hade Bille barnen Christian, Metta 
och Petronella Calharina. Det hvilade 
ett oblidt öde öfver de sista Skånska 
ädlingarne af denna berömda Danska 
ätt. Väl tyckes såväl Christians dåliga 
hushållning som det osedliga lefnads- 
sättet inom Jörgen Billes familj hafva 
varit de förnämsta vållande orsakerna 
till slägtens obestånd; men kanske haf- 
va de Svenska herrarne, som vid den- 
na tid öfversvämmade Skåne, om icke 
orsakat, åtminstone vetat att förträff- 
ligt begagna sig af de erbjudna medlen 
för att uttränga ett par bland den er- 
öfrade provinsens förnämsta jord-drottar. 
— Efter Sillneckers död blef hans sy- 
ster, Catharina EUsah. Sillnecker, enka 
efter borgmästaren Bengt Langh, pant- 
innehafverska af Sparreparten; hon blef 
sedan omgift med guvernements-kamre- 
raren Jakob Klerck. Denne köpte år 
1711 %:delar af Sparreparten utaf 
Christian Bille den Yngre och systern 
Metta, hvilka båda jemte systern Pe- 
tronella Catharina^ strax efter fiugo ärf- 
va Krokeparten. Återstående delen, till- 
hörande den sistnämda systerns man, 
Bildenskjöld, köpte Klerck år 1725. 
Om kamreraren Jakob Klerck känner 
man i öfrigt endast, att han varit en 
smulgråt af prima sort. Hans hustru 
dog 1731 och han sjelf dog 1735; men 
redan 1725 hade han afträdt Sparre- 
parten till sin svärson B. Ingelotz, gift 
med Anna Beata Langh. — Öfverst- 
löjtnant Berndt Simon Ingelotz var prest- 
3on, hade tjenat som major vid Norra 



Skånska Kavallcri-regimentet, blef 1720 
adlad och fick 1734 afsked med öfverst- 
löjtnauts titel. Han hade förut varit 
gift med Christina Stobaea. Med Beata 
Langh hade han en dotter, Christina 
Gustaviana Ingelotz, som efter sin mors 
moster, fröken Margaretha Sillnecker, 
1732 ärfde halfva Jordberga. Fadern 
sålde dock genast denna egendom. Han 
dog 17 65, 80 år gammal, sedan han 
varit enkling i 18 år. — Christina In- 
gelotz blef gift med öfverstlöjtnanten vid 
Smålands tremännings-regimente Chri~ 
stopher Ehrensparre, hvarigeuom halfva 
Dybeck öfvergick i Ehrensparreska släg- 
ten. Han blef adlad 1719 och riddare 
af Svärds-Orden 1748. Han dog 1767 
och efterlämnade en son, Gustaf, samt 
fem döttrar. — Gustaf Ehreiisparre var 
redan vid 30 års ålder major, ingick 
gifte med Margaretha Kurck, enda dot- 
tern till den rike och mägtige excellen- 
sen Kurck på Jordberga, och syntes i 
allt vara gynnad af lyckan. Hans maka 
skänkte honom 1783 en dotter, men 
denna afled redan i Februari 1784; 9 
månader derefter följde friherrinnan Eh- 
rensparre henne i grafven, och den 
djupt sörjande maken öfverlefde endast 
5 månader sin hustru; han dog i April 
1785. — Sparreparten tillföll nu gen- 
om arf major Ehrensparres 5 systrar, 
hvilka innehade egendomen samfäldt till 
år 1797, då de alla, utom fröken Eva 
Charlotta, sålde sina andelar till Kroke- 
partens egare J. A. Gyllenkrook. Dessa 
delar bördades dock 1798 af Eva Char- 
lotta. — Eva Charlotta Ehrensparre 
ingick gifte med ryttmästaren, sedan 
krigsrådet Henrik Wilhelm Ljungfelt. 
Han hade först varit gift med fröken 
Maria Roos af Hjelmsäter och hade 
med henne trenne barn: Carl, som dog 
ung ; Ulla, gift med professor Wahl- 
bom i Kalmar, och Maria, som ännu 
lefver ogift. Med sin andra hustru, 
fröken Ehrensparre, hade han en son, 
Gustaf Ehrensparre Ljungfelt. Brist på 
sympathi makarna imellan gjorde skiljs- 
messa nödig, och fru Ljungfelt inne- 
hade ensam egendomen till sin död år 
1823. Hon inlöste äfven Simonstorp, 
h vilken egendom öfver 50 år varit pant- 
satt. Krigsrådet Ljungfelt lät år 1824 
förstöra en stor mängd handlingar, som 



UÅ 



Dybeck. 



tillhörde Dybecks arkiv. — Gustaf Eh- 
rensparre Ljungfelt, ryttmästare, till- 
trädde Sparreparteu. Då egendomen 
genom inlösandet af Siraonstorp och de 
många rättegångarna blifvit betydligen 
skuldsatt, sålde han undan en del af 
underlydande godset och dog ogift 1845. 
Han ärfdes af sina tväune ofvanuämda 
systrar, professorskan U. Wahlbom och 
fröken Maria Ljungfelt. Den förra sål- 
de sin andel 1849 till prostarne Nils 
Loven och Palmqvist, hvilka sedan de- 
lat den i mindre lotter och sålt större 
delen af dessa till olika personer. Den 
återstående delen af Sparreparteu samt 
hälften af byggnaderna å Dybeck inne- 
hafvas nu af frökeu Maria Sophia Eli- 
sabeth Ljungfelt. 

Den plats, der Dybecks herrebygg- 
nader blifvit uppförda, var fordom ett 
kärr, som med stor ansträngning blifvit 
fyldt. Mangården på Dybeck, omgif- 
ven af grafvar, inneslöt fordom på alla 
sidor en fyrkantig gårdsplats och be- 
stod af flera byggnader. Östra sidan 
upptogs af det stora stenhus, som Tage 
Hollunger lät bygga omkring år 1490, 
och i söder derora af en mindre bygg- 
nad. A norra sidan voro tvänne hus, 
hvilka samraanbundos af ett högt och 
starkt porttorn, genom hvilket inkörseln 
gick, och uti hvilket var inredd en kyr- 
ka med altare, predikstol och storm- 
klocka, den sednare nu skänkt till Wem- 
luenhögs kyrka. Detta torn var upp- 
fördt 1555 af Jörgen Marsvin; öfver 
porthvalfvet skall en granit-tafla hafva 
varit inmurad med inskriften: uDette 
er byggt ikke med Possemad, uden med 
egit folk og penge», samt derunder Mar- 
svins- och Gyllenstjerne-vapnen. Tornet 
nedrefs af baron Gyllenkrook år 1802. 
Det östra af de tvänne sistnämda hu- 
sen, hvilka vi förmoda hafva intagit 
norra sidan, synes icke på Fischerska 
teckningen af år 1680; men i gärds- 
delningsdokumentet af år 1684 namnes 
»östra Ijingan af tvärhuset», och kau 
dermed icke menas någon annan än eu 
byggnad på den ifrågavarande platsen. 
Det vestra åter af dessa hus har, jemte 
det, som intog vestra sidan, blifvit upp- 
fördt af Lave Bille i medlet af 1600- 
talet. 1 ett gammalt manuskript heter 
det, att norra och vestra byggnaderna i 



Dybeck* 

äldre tider varit använda till befästning; 
Lave Bille har troligen då borttagit 
de gamla byggnaderna och uppfört de 
nuvarande boningshusen, ty i delnings- 
dokumentet talas om »den ny bygg- 
ning, som går i vester och norr.» Till 
nämda vestra länga stötte i söder ett 
till omfånget mindre, men tre våningar 
högt hus, och framför detta var åt gårds- 
sidan ett åttkantigt trapptoru, tom i 
äldre tider varit prydt med en hög spi- 
ra, hvilken tjenat sjöfarande till märke 
och finnes utsatt pä gamla sjökort. Sö- 
dra sidan af borggården intogs af ett 
lågt envåningshus med porthus å mid- 
ten, förmodligen det i delningsdoku- 
raeutet omtalade »scndersta porthuset», 
från hvilket en brygga öfver grafveu 
ledde till trädgården. På norra sidan 
ledde i äldre tider en vindbrygga, i 
sednare en bro, med två hvalf öfver 
grafven till ladugården, som äfven varit 
af grafvar omgifveu. Grafvarua, som 
fingo sitt vatten af Dybecks-ån, skola 
fordom hafva varit så inrättade, att 
vattnet i hast kunde utlappas, så att 
man med blotta händerna kunnat taga 
den qvarstannade fisken. 

Öster om ladugården ligger en ätte- 
hög, och sägnen förtäljer, att Dybecks 
grundläggare der skall vara begrafven. 
Folktron sätter hvad der tilldrager sig 
i närmaste samband med Dybecks-egar- 
ues öden. Kort inan någon på gården 
dör, hör man alltid trumning i högen. 
Likaledes har man lagt märke till, att, 
hvarje gång försök gjorts att kringskära 
högen, har någon af egarne eller deras 
familjer träffats af en olycka. Major 
Ehrensparre blef svårt sjuk vid ett dy- 
likt tillfälle. En annan gång, då man 
börjat gräfva i högen, hände det sig, 
att godsegarens broder, baron Nils Gyl- 
lenkrook, i mörkret föll genom en uti 
förstugan leranad glugg ned i källaren, 
bröt ryggen och afled/få dagar derefter. 
Äfven några hästar och fäkreatur dogo 
vid samma tillfälle. För icke lång tid 
sedan företog sig eu inspektor att å 
nyo kringgräfva högen; förgäfves var- 
nade honom en gammal bondqvii\na, 
som af detta tilltag spådde nya olyckor. 
Några dagar derefter föll en årsgammal 
gosse af egarens familj ut genom ett 
fönster och slog ihjäl sig mot steogrun- 



Dybeck. 



Dybeck. 



145 



den på gården. Samtidigt störtade flera 
hästar och l^reatur i ladugården; och 
den gamla vidskepelsen fick ny fart. 

Den så kallade Bingsmarken skall 
fordom hafva tillhört Stora Beddinge; 
raen Ake Bing påstod, att den hörde 
till Dybeck, och sedan han lagt jord 
från Dybeck i sina skor, gick han på 
den omtvistade marken och svor, att 
den tillhörde honom. Men efter döden 
har han ingen ro; han går nattetid 
omkring och ropar: »Alle Beddinge by- 
amän, kommen hit, kommen hit, skolen 
ni få er Bingsraark igen !» 

Imellan Dybeck och Skifvarp lågo 
fordom tvänne högar, nu genom grus- 
hemtning inskränkta till en och en half; 
de kallas af folket Toftahögarne. Om 
dem har allmogen mycket att förtälja. 
Så har en skatt der blifvit funnen; en 
dräng hittade der en gång en urna, 
och Nils Nilsson såg, då han en gång 
gick och plöjde derinvid, ett vackert 
barn sitta på högen. Men märkligast 
af allt var det, som hände Jon »Hyre». 
Han lade sig en varm eftermiddag att 
sofva på den ena af högarna och blef 
genast bergtagen. Inkommen i högen, 
började han i sin förskräckelse att tuta 
och skram.la med »ringastafven» och ro- 
pade: »Vår herre bevare oss!» Detta 
besvärade en käring, som låg i en korg, 
så att hon befallde de andra trollen att 
köra ut honom ; och dessa togo Jon 
»Hyre» (byns fäherde) och kastade ho- 
nom ut med sådan kraft, att han föll 
ned på Skifvarps tufvor, en fjerdedels 
mil från Toftahögarna. Imellertid var 
Jon »Hyre» lång tid derefter underlig 
till sinnes. 

Nära Wemmenhög står, söder om 
landsvägen vid de s. k. Herremausbro- 
arna, en runsten, hvars inskrift på Lin- 
nés tid var så fylld af spatgryn, att 
endast några ord kunde läsas. Folket 
säger, att ingen kan läsa den, utan att 
stå pä hufvudet. Vid den är följande 
sägen fästad. En fager jungfru bodde 
i gamla tider på Dybeck, och till henne 
friade samtidigt tvänne kämpar. Jung- 
frun aktade båda högt och kunde icke 
bestämma sig i valet. Enligt tidens 
sed fick då ett envige afgöra, hvera den 
fagra skulle tillhöra. På den plats, der 
Wemraenhögs kvrka nu är belägen, stod 
II, 



striden. Efter en häftig kamp föll den 
ena kämpen, och segraren, svårt sårad, 
begaf sig på väg till Dybeck; raen han 
kunde icke hinna längre än till Herre- 
raansbroarna, der han nedföll död. Den 
bedröfvade jungfrun lät då uppresa min- 
nesvårdar på de platser, der hennes äl- 
skare aflidit; åt den ena reste hon en 
ättehög, åt den andra en runsten. Vid 
högen, som ligger inpå kyrkan, samla- 
des sedan kämparne, dä de drogo i le- 
ding, och deraf erhöll den namnet 
»Väpraannahög», som sedan blifvit för- 
vandladt till Wemmenhög, hvarefter hä- 
radet och socknen blifvit uppkallade. 
— Denna sägen stämmer dock föga öf- 
verens med inskriften på stenen, hvil- 
ken Liljegren sålunda läst: Bunir. rafti. 
ftin. iittift ttufttr. Tåafa. brutiur. fin. 
Ijttrttt, kuiion. Irtk. — Såsom motstycke 
till den sägen, hvilken folket fäst vid 
denna sten, tillåta vi oss att anföra en 
förklaring, som en lärd antiqvarie gif- 
vit af stenens inskrift; den utgör ett 
interessant exempel på den obesvärade 
och naiva tolkniugsraethod, som forn- 
tida antiqvarier använde, och hvilken 
stundom hade till följd, att de höggo 
vida bättre i sten än runristarne sjelfva. 
Chytraeus Vejanus läser inskriften så- 
lunda: »^xet ©uior fin jrte; ©u^ar 
vot hot i hrt,» och finner deraf klart, 
att stenen blifvit rest omkring år 600 
under konung Svens regering, då en 
häftig hungersnöd tvingade Cimbrer och 
Göter till en stor utvandring. Då haf- 
va, menar han, fäderna följt sina ut- 
vandrande barn till skeppen och sagt: 
»^\et Onbot fin etie>^ (gifven gudarna 
sin ära), hvarpå barnen svarat: »©u^ur 
vax hav i hri» (Gudarna äro vår tillflykt 
i krig). Och derraed var för honom 
gåtan löst. 

Den omtaita högen vid kyrkan har 
sedermera blifvit tagen i besittning af 
högfolket. Som vanligt lefde det på 
förtrolig fot med sina grannar, som här 
voro bönderna uti det närliggande hem- 
manet, Skotgården. Högfolket lånade 
af bönderna hvad de behöfde och voro 
dem till återtjenst; de bivistade äfven 
understundom böndernas gillen, men af- 
vandes derifrån, då en gång en dräng 
tog skummet af en svettig hingst och 
blandade det i ölet, som bjöds dem; 



U6 



nybeck. 



Dyed. 



från den stunden korarao de aldrig mer 
i »Hörenslaget». Man berättar äfveu 
härifrån en tilldragelse, liknande den 
vid Ljungby-magle-sten, huruledes näm- 
ligen en dräng från högfolket bortsnap- 
pade ett dryckeshorn. Dock har man 
ieke här, såsom i Ljungby, hornet att 
visa. 

I högen vid Persemölla bodde förr 
8 å 10 kattor, åt hvilka folket i hem- 
manet icke blott måste gifva sä myc- 
ket mjölk, som de förmådde dricka, 
utan måste äfven höfligt bemöta dem; 
ty sade man till någon af kattorna: 
»Fy, hvad du är led, blånäsa!» så spot- 
tade katten tvärt öfver golfvet på den 
talande. 

Från snapphanetiden har man en- 
dast en berättelse. »Mårten i Saxen» 
var stor Dansk-vän och väldig snapp- 
hane. Han brukade säga: »Förr skola 
mina slagtade oxar gå och beta på Al- 
maröds hög, än Svenskarne vinna Skå- 
ne)j; men för dessa ord fick han plikta 
med sitt lif. 

En mängd af de förr allmänt gäng- 
se vidskepliga föreställningarue finnes 
ännu qvar i denna trakt. Större delen 
af de vidskepelser, för hvilka Nicolo- 
vius redogör i sitt bekanta arbete om 
»Folklifvet i Skytts Härad», återfinner 
man här med en och annan förändring 
eller tillsats. Yarulfven, maran, bäcka- 
hästen, »dammapågen», elfveu, nordskyt- 
ten och grafsuggan äro trosartiklar, syn- 
nerligen för de äldre. Som bevis för 
folkets benägenhet att sätta tro till allt, 
som stöter på det underbara, vilja vi 
meddela en sägen från sednare tiden, 
på hvilkeu ingen bonde i Wemraenhögs- 
trakten tviflar, och som vi af flera olika 
personer hört på ungefär samma sätt 
förtäljas. Den är äfven märklig derföre, 
att den är fäst vid namngifua och på 
orten kända personer. 

Ar 1757, då Jakob Qviding var 
kyrkoherde i Östra Wemmenhög, afled 
en qvinna, som vid nattvardens begå- 
ende, stulit ol)laten och gifvit den till 
kreaturen. Till straff för detta gick 
hon igen och sågs om aftnarna sitta 
pa bakugnen, klädd i sin skinnpels. 
Hennes man, som fann sig besvärad af 
denna efterhängsenhet, gick till presten 
och bad honom befria sig från den af- 



lidnas (»dödingens») besök, hvilket också 
denne lofvade att vid tillfälle göra. En 
afton kom Qvidingen från Dybeck, stadd 
på resa hem, och hade redan hunnit 
halfvägs, då han mötte dödingen på 
vägen. Genast befallde han sin kusk, 
Siver, att taga högra bakhjulet af vag- 
nen och tvang derpå dödingen att hålla 
under och springa bredvid. Anländ till 
prestgården, som ligger utmed kyrkan, 
och hvars loge vetter ut åt kyrkogår- 
den, bjöd han Siver spänna ifrån och 
gå att lägga sig. Men Siver, som var 
nyfiken, gick in på logen, från hvars 
ena glugg han kunde se allt, som på 
kyrkogården tilldrog sig. Derifrån säg 
han då, huru Qviding manade dödin- 
gen ned i grafven ; men denna gjorde 
motstånd och ville icke ned, sökande 
att insnärja Qvidingen genom frågor 
och görande honom förebråelser af olika 
art. Men för hvarje fråga, som Qvi- 
ding besvarade, och hvarje förebråelse, 
han vederlade, sjönk dödingen djupare 
ned i grafven. Som prof pä deras sam- 
tal anföres. Dödinyen: »Du har dragit 
venstra hosan på högra benet.» Qvjd. : 
»Det hjelper dig icke, jag skall strax 
byta om.» Detta verkställdes. Död.: 
»Du åt ett ägg till frukost och gaf icke 
din hustru deraf.» Qvid.: »Det hjelper 
dig ieke, jag bjöd henne.» Död.: »Du 
vill straffa mig och kan icke hålla styr 
på din egen dräng, som står och lyss 
på oss.» Qvid.: »Det hjelper dig heller 
icke.» Död.: »Du har stulit 4 sfyfvér 
från din mor.» Qvid.: »Det gjorde jag; 
men för dem köpte jag denna bok, med 
hvilken jag kan drifva bort dig och 
alla leda djeflar», och så slog han dö- 
dingen i pannan med boken, så att den- 
ne sjönk ned i grafven. Men prosten 
Qviding var af ansträngningen så med- 
tagen, att han insjuknade och dog nå- 
gra dagar derefter. 

För närvarande utgöres Sparrepar- 
ten af: säteri 3^24 mantal samt under- 
lydande 4^°/5^g mantal. Krokeparten 

j utgör 31 'V32 mänt., hvaraf S-y^ mänt. 

! säteri. (Skånska Herrgårdar.) 

i 

I Dyed. Ett sjettedels mantal skatte 

j i Warnuras socken och härad af Carl- 

I stads län. Af detta hemman skall en 

j del hafva tillhört Ki.seberga kloster, men 



liyfvelsten. 

hvilken troligen varit den del, som nu ! 

är krono, och som skall blifvit skänkt ' 

till klostret af en nunna, född på Dyed. ; 

Den sjettedel, bvarom här egentligen i 

är fråga, har från äldre tider varit an- i 

slagen till boställe åt komminister i ' 

Warnum eller Christinehamu. Genom '. 

Kongl. Brefvet den 16 April 1858 till- ! 

läts Warnums församling att försälja '\ 

komministerbostället Dyed, dock ej till I 

lägre pris än 9,00 rdr rmt, och att af \ 

denna köpeskilling jemte ett årligt till- j 

skott af församlingen, stort 150 rdr ; 
rmt, och 10 tunnor råg af komminister- 
lönen, att utgå under 10 år, bilda en 
fond dels till inköp af en boställsgård 
i Christinehamn, dels till förl)ättring af 

komministers lönevilkor, och skulle kom- , 

ministertjensten under tiden bestridas ; 

genom vikarie. i 

Dyfvelsteii. »Kn namnkunnig och 
hos allmogen märkelig sten, — säger 
Feruow, — invid Klara-elf, 6 fjerdings- 
väg norr ora Tingvalia (Carlstad). Hans 
ställning utvisar, att han med menni- 
skohänder är ditsatt för någon besyn- 
nerlig orsak. Allmogen har om honom 
många berättelser.» Bland dessa anför 
Fernow såsom den sannolikaste, att ste- 
nen blifvit i Halfdan Hvitbens tid upp- 
satt som ett gränsmärke mellan Norge 
och Sverige, hvaraf sedan en tid föror- 
sakats »dyfve!» och trätor mellan bägge 
folken. — En annan mening är, att 
stenen varit ett gränsmärke mellan 
Wärmland och den skog, som skiljde 
Götaland derifrån, — wdock fattas icke 
folkets skrock om honom, att han blif- 
vit ditkastad af en jätte, Thor i Jotun, 
som varit halfsjette aln lång och haft 
krafter i jemförelse.» Stenen står söder 
om Löfedc bro på en tämligen stor 
hög, i hvilken en Svensk höfding skall 
hafva blifvit jordad, sedan han stupat 
i någon strid med Norrmännen. 

Dylta. Svafvelbruk i Axbergs soc- 
ken och Örebro härad af Örebro län, 
ungefär i midten af socknen, skall leda 
sin upprinnelse från 157 5 och har till- 
hört flera slägter, seduast den friherrliga 
Akerhjelmska, som ännu eger detsam- 
ma. Svaflet brytes ur ett svafvelkishal- 
tigt qvarzlager och påstås vara af ut- 



Dylta Ä. 



147 



märkt beskaffenhet, «af allt gjordt svaf- 
vel det bästa», säger den nyaste redak- 
tionen af Tunelds Geographi. Axbergs, 
Kils och Hofsta socknar kallas ufrisock- 
nar», emedan de njuta frihet för rote- 
ring mot skyldighet för der boende 
skatte-allmoge att årligen af hvarje man- 
tal utgöra 3 2 dagsverken vid svafvel- 
bruket samt på bruksallmänniugen hug- 
ga och till bruket hemföra 7 stafrum 
ved, hvarförutom allmogen är förbunden 
att till inlösen hembjuda bruket de kol, 
den af egna skogar bränner. Under 
åren 1815 — 1821 minskades brukets 
tillverkning, emedan de nämda socknar- 
nas tjenstbarheter till bruket då under- 
gingo förändringar; men sedan dessa 
tjenstbarheter åter blifvit stadfästa år 
18 23, har tillverkningen tilltagit. Mel- 
lan 1830 — 1840 tillverkades omkring 
180 — 290 sk'tt svafvel årligen, utom 
rödfärg och vitriol. Enligt de sednaste 
uppgifterna uppgick tillverkningen år 
1857 till 238 skS svafvel, 5iO skS 
vitriol och 3,500 tunnor rödfärg. För 
svafvel- och vitriol-till verkningen erläg- 
ges i afrad '/j^ af tillverkningen och 
af svaflet hvar 10:de tunna. — Af hi- 
storiska minnen, fästa vid Dylta, kän- 
ner man ingenting annat, än att kon. 
Carl XI den 29 Augusti 1695 gjorde 
ett besök vid bruket, som då beboddes 
af häradshöfdiug Levienhofs enka. Kon- 
ungen åtföljdes af Kongl. råden gref- 
varne Bengt Oxenstjerna, Nils Bjelke, 
Nils Gyldenstolpe, Didr. Wraugel och 
L. Wallenstedt. — Till svafvelbruket, 
som nu eges af löjtnanten baron Chr. 
W. Akerhjelra, höra Dylta qvarn med 
3 par stenar och Dylta enbladiga säg, 
tillika med en masugn, som endast till- 
verkar svafvelkrukor för svafveldestilla- 
tiouen. Tid Dylta bruk är ny station 
på jernvägen Köping — Hult under an- 
läggning, och vid stationen hafva flera 
nya sidospår jemte platform blifvit an- 
lagda för bantåg, som der möta hvar- 
andra eller göra uppehåll. Brukets af- 
stånd från Örebro är 1 V| 'nil- 

Wjha Ä. Su kallas den i trakten 
af Dylta frararinnande .Järle-ån, hvilken 
sedan antager namnet Oppboga A och 
sist Arboga A samt vid Kuugsö faller 
ut i Mälaren. 



148 



Dyne< 



Itäderö. 



DviiB. Ktt mantal »ofrimansfl-frälse 
i Högdals socken och Wette härad af 
Bohusläu, beläget vid ändan af Dyne- 
kilen, hav god åker och äng, är be- 
bygdt för ståndspersoner samt försedt 
med trädgårdsanläggningar, tegelbruk 
och qvarn. Eges af premierlöjtnaut G. 
F. Belfrage. 

DYuekilen. Hafsvik i Wette härad 
af Bohusläu, på hvars kust den inträn- 
ger mellan höga, stupande klippsträn- 
der; i fjorden ligger en samling små 
holmar, af hvilka de största kallas Tjur- 
holmen och Kvossö. Mellan Dynekilen 
och Säckefjorden utbreder sig den be- 
tydliga halfön Hogdalsnäset. Dynekileu 
är lastageplats och en god hamn. — 
Dynekilen har sedan Carl XILs sista 
år en bedröflig historisk ryktbarhet. 
Här låg i Juni månad 1716 en från 
Göteborg anländ Svensk transportflotta, 
lastad med krigs- och muuförråd för 
arméen i Norge och försvarad af en 
galér-eskader under befäl af schoutby- 
nacht Olof Strömstjerna. Fienden hade 
länge haft afsigter på att taga denna 
för Svenska arméen högst vigtiga trans- 
port, och den 27 Juni, då officerarue 
på den Svenska eskadern bivistade ett 
bondbröllopp på Dyne, företog den djerf- 
ve Tordenskjold ett angrepp. Han styr- 
de, gynnad af eu strykande vind, med 
en fregatt, några kauonpråmar och ga- 
lérer midt in ibland Svenska flottan och 
gaf henne lag efter lag. Striden vara- 
de i fyra timmar, men aflopp så, att 
flera af de Svenska skeppen skötos i 
sank, andra togos af Tordenskjold, och 
resten sprängdes af Svenskarne sjelfva. 
Inan dessa huuuo betänka sig på att 
besätta stränderna vid utloppet för att 
försvära fiendens återtåg, var Torden- 
skjold redan i säkerhet med sitt byte. 
Genom denna olycka såg sig Carl XII 
tvungen att upphäfva arets fälttåg. All- 
mogen utvisar sjelfva platsen för stri- 
deu mellan Apelvikea och Askeviken. 

DjTchög, Djrehöga. Grafhögar med 
denna benämning förekomma på flera 
ställen i vestra Sverige, synnerligast i 
Bohuslän och på Dal. Allmogen berät- 
tar vanligtvis, att en konung eller höf- 
diug, vid namn Dyre, hvilar i högen. 



En sådan Dyrehög träiTas i Brålanda 
socken på Dal, en annan i Skee socken 
af Bohuslän. 

Dyrhall. Ett bland de i Bohuslän 
s. k. Dyrhusen, äfven Jättestugor och 
Stenstugor kallade, forntida grafkamrar, 
från samma period som ättehögarne. 
Dessa dyrhus bestå af på kant resta 
väggstenar, hvilka uppbära en, någon 
j gång två ofantliga takhällar och bilda 
j ett slags fyrkantiga eller runda kamrar, 
, merändels till hälften insatta uti en 
hög, hvilken likväl aldrig betäckt hela 
j stenvården. Ibland utspringer från ena 
' väggen en smal, låg, igenfylld och obe- 
I täckt gång. Uti takhällarna ser man 
stundom ganska många runda hålor in- 
i huggna, hvaraf de största äro 2 tura 
I djupa och 4 tum i diameter. Golfvet 
I i dyrhusen håller uti medel-areal 1 2 
I qvadratalnar och består oftast af fin 
! sand. Kammarens höjd invändigt är i 
medeltal 2 alnar. Att de hafva tillhört 
ett folk, som brände sina döda, ses der- 
j af, att man i dem alltid finner brända 
! raenniskoben och fragmenter utaf graf- 
I urnor af lera. Det här ifrågavarande 
I Dyrhall ligger vid Kortås, ett torp un- 
I der Haborsby i Walla socken på Tjörn 
i Bohuslän. Dess fordom af fyra vägg- 
pelare uppburna takhall har nu rasat 
I ned; i densamma äro 8 runda hålor 
j ursvarfvade, de största af ett par tums 
j diameter. 

! Dyrik. Två mantal frälsesäteri uti 

I Oster-Akers socken af Åkers Skeppslag 
i och Stockholms län, vid en vik af haf- 

vet, mellan tvä ansenligt höga kullar, 
I innehades 1685 af Erik Geete, tillhör- 
I de 1741 kapiten Leyonflycht, 1772 fru 
I Leyonflycht och egdes sednast af enke- 
; fru lagmanskan Boström på Östanå i 

Kulla socken af samma Skeppslag och 
j län. Under Dyvik lyda derjemte öfver 

1 '/j mantal i Öster-Aker. 

I Dåderö. Fordom ö uti Jerna-fjärdeu, 

I nu mer sammanhängande med Mörkön, 

I men tillhörande Ytter-Jerna socken af 

i Öknebo härad och Stockholms län. On 

I innefattade fordom säteriet Dåderö, som 
tillhörde slägteu Sparre, af hvilken riks- 

I rådet Lars Sparre skref sig till Dåderö ; 



Uådrau. 



VUdesJi). 



149 



efter reduktionen biel" det år 169 5 bo- 
ställe tör öfversten vid Adelsfanan, men 
såldes sedermera till skatte. Gården, 
2 mantal skatte, egdes 1809 af krono- 
befallniugsraannen Möller, 1828 af bön- 
der; 1856 tillhörde I mantal af Då- 
derö kapitenlöjtnanten C. J. Hjerta. — 
Under Dåderö frälsesäteri lydde fordora 
Augsbolm, på Dåderön, 2 raant. krono- 
säteri, som efter reduktionen blef raili- 
tieboställe och förblifvit det. 

Dådrau. Jemverk i Rättviks socken 
af Oster-Dalarne, anlagdt vid sjön Då- 
dran år 1806 af krono-inspektoren G. 
Bergström, privilegieradt 1815 och 1824 
samt 1828 tillhörande brukspatron P. 
Forssling, nu ett bolag, består af en 
masugn med oinskränkt blåsningsrätt, 
2 stångjernshamrar med 4 härdar, 1 
knipphamtnare, 2 spikhamrar, en lie- 
stock med 3 hamrar, nu nedlagda, hns- 
behofs-såg och qvarn. Bruket har varit 
privilegieradt till 2,200 sk^:3 smide mot 
dubbel hammarskatt, deraf 150 sk?fc för 
manufakturverket. 

Dåvö. Gammal gård nära Mälar- 
viken Galten i Munktorps socken och 
Snäfringe härad af Vesterås län, består 
af 2 mantal frälsesäteri med tillhörande 
2'/, mantal. Gården har sitt namn af 
Vestmanländningarues apostel, den He- 
lige Uavid, som skall först hafva land- 
stigit vid södra sidan af ^lunktorps 
socken, vid den utanför Dåvö belägna 
s. k. Biskopsholmen; sedermera bodde 
han pä Dåvö, som efter honom kalla 
des Davidsö; men derifrån berättas han 
hafva flyttat längre upp i socknen till 
det '/g mil från kyrkan belägna Sand- 
stad, som egentligen skall hafva hetat 
Sauct-D.-Stad. Davidsö eller Dåvö nam- 
nes sedan som kungsgård, der flera 
konungar vistats. Magnus Ladulås har 
härifrån utfärdat flera bref, t. ex. ett 
af år 1275, pridie Cal. Jun., då han 
instiftade ett kanonikat i Uppsala, ett 
är 1286, då han skänkte den nuvaran- 
de Norrmalm i Stockholm åt Clara klo- 
ster derstädes, o. s. v. Ar 1276 gaf 
samma konung Dåvö med Felliugsbro 
och Åkerbo samt Snäfringe härader i 
morgongåfva åt sin drottning Hedvig, 
dotter till grefve Gerhard af Holstein. 



Enkehertiginnan Ingeborg, kon. Magnus 
Erikssons moder, tick år 1326, den 14 
Februari, Dåvö gärd med Snäfringe och 
Åkerbo härader i förläning af sin son 
i stället för en del af Vestergötland 
med Wärraland, hvilka hon innehaft 
under morgongåfvorätt. Vid denna tid 
hade Dåvö sina egna Ädcocati eller fog- 
dar (fogater), bland hvilka Peder Advo- 
cat namnes 1318, Lars Ingeborgsson 
1360. Gården blef 1655 förlänad ät 
enkan efter assessor Lagercrona för hen- 
nes lifstid och kom derpå (1704) gen- 
om byte mot andra gårdar (Hammarby 
i Gripsholms län, Ladby och Bäckeby 
i Eskilstuna län) till ätten Lagercrona, 
som länge innehade gården. Ar 1828 
egdes Dåvö af brukspatron Dybeck och 
tillhör nu grefvinnan Chr. Louise von 
Rosen, född Aspelin. 



sjö. Socken i Uppvidinge hä- 
rad af Kronobergs län, mellan Sjösås 
socken i norr, Lenhofda och Granhult 
i ösler, Herråkra och Furuby i söder, 
Gårdsby och sjön Innaren i vester, har 
en areal af 32,053 tunnland, af hvilka 
2,320 äro sjöar och kärr. Socknen har 
sannolikt sitt namn af sjön Dädluigen 
eller Dällingen, som med en bäck föll 
i Drättinge sjö och hade, likasom den 
sistnämda, en fjerdedels mil i längd, 
men nu ;ir en äng, sedan »Dällingen» 
blifvit urtappad af major Carl Gustafs- 
son Rappe, under det denne var egare 
af Drettinge. En annan af socknens 
sjöar är Lianebjörke sjö, der sjömalm 
finnes. Dädesjö socken består af de 
fordna socknarna Dädesjö och Eke, hvar- 
till ytterligare kommer Plerråkra annex 
eller kapell, hvars uppförande på de 
från Dädesjö aflägsuaste i sydost lig- 
gande hemmanen tilläts i Gustaf Adolf 
den Stores tid. Socknen, som 18öfi 
uppgifves bestå af 54 'g förmedl. man- 
tal, beboddes 18i0 af 1,626, 1850 af 
1,727 och 1856 af 1,699 invånare, till 
hvilka ytterligare kommo 43 4 invånare 
i Herråkra, som 1850 hade 504 invan. 
Socknen hade 185 6 arabulatorisk skola 
med 2 examinerade lärare, bägge tillika 
klockare, hvilka undervisade 88 gossar 
och 106 flickor, medan 2 gossar bivi- 
stade allmänt undervisningsverk. — 
Dädesjö utgör tillika med Herråkra ett 



150 



It ädesjö. 



■»(Sderliult. 



kotisistorielt pastorat af ;i:dra klassens 
2:cli'a afdelning i Uppvidiuge kontrakt 
af Wexiö stift. Den för Eke och Dä- 
desjö gemensamma nya kyrkan , 2 '/, 
mil från Wexiö, uppbyggdes 179?i — 94 
på grund, skänkt af baron Ad. Fredr. 
Kappe^jå Drettinge, och invigdes 17 96; 
hon har torn och är 74 alnar läng 
samt 2i bred. I gamla kyrkan, som 
inrättades försi till materialbod, sedan 
till sockenmagasin, säg man bilden af 
en konung (Olof?) med spira och äple, 
trampande på en underliggande man; 
på en äldre altartafla, gifven af Hans 
Kyhie och fru G. C. von der Liihe år 
16 35, föreställdes Hans Kyble i pan- 
sarskjorta liggande pä knä. Eke gamla 
kyrka, som nedtogs 179 i, var Ifi alnar 
läng, 12 bred och 6 '/g alnar hög till 
panelen samt byggd af ek. Pä ett 
kalkkläde, skänkt af major Rosenstråle, 
läste man här en Italiensk sonett till 
8t. Knuts ära. Herråkra socken finnes 
icke i jordeboken; men dertill höra 
i 2'^/^ förmedlade hemman, och en ny 
träkyrka med torn uppfördes här 1803 
samt invigdes 1820. — Bland minnen 
från fordna dagar nämnas Raninåsa så- 
som säte för häradets kung Eamne, 
som blef öfverfallen och slagen af kung 
Käre i Kärestad (Furuby socken); på 
hans ättehög, Ramnes höy, står en bauta- 
sten af 3 alnars höjd. I grannska- 
pet ligger Rafvelekälla, 4 alnar i di- 
ameter, helt rund, »der man druckit 
i)lott för att dermed bota krankheter; 
uudvikes af vallbarnen, som dricka för 
att släcka törst», — säger Wieselgren, 
som anser källan hafva statt i samband 
med den hedniska kulten, likasom flera 
med stenbanor omgifna kullar på ett 
afståud af '/g mil från kyrkan. Sten- 
sättningar träffas också vid den s. k. 
Tiiigsbron i trakten af kyrkan, der den 
ännu befintliga marknadsplatsen (mark- 
naden hålles ärligen i Augusti) »synes 
vara en qvarlefva af sammankomster för 
hednisk gudstjeust och ting.» Pä en 
jemn plan vid nordöstra ändan af sjön 
lunaren pä Målajords egor i f. d. Eke 
socken stå 7 uppresta stenar, i ställda 
i qvadrat, 3 i triangel. — I socknen 
ligga säterierna Drettlnye, Linnehjörhe, 
Ramnäsa, Stora Wret och Målajord. — 
Adress: Wexiö. 



• DaffPnsö. Ö i Mälaren, tillhörande 

! Lossa socken och Bro härad af Upp- 

j sa la län, norrut från Svartsjölandet och 

i Munsön; förekommer under namnet Z>e/- 

I fins0 eller DefwinseO 1259 och 1307. 

i Dauuiiigliuida. Annex-socken i Kiu- 

j newalds härad af Kronobergs län, y^ 
! mil s. s. v. från Wexiö, har en areal 
af 6,202 tunnland, af hvilka 560 äro 
sjöar och kärr. Bergunda och Wexiö 
sjöar ligga vid socknens norra gräns. 
Socknen, hvars åkerjord är mager, räk- 
nar pä 7 '2 mantal 736 invånare; des- 
sas antal var 348 är 1850. Socknen 
hade 185 6 ambulatorisk skola med en 
examinerad lärare, som undervisade 29 
gossar och 2 i flickor, medan 1 gosse 
bivistade allmänt läroverk. — Dänning- 
landa är annex till Wederslöfs preben- 
de-pastorat af 3:dje klassen i Kinue- 
walds kontrakt af Wexiö stift. Kyr- 
kan, '/_, mil frän Wederslöfs kyrka, af- 
brann 1750, men uppbygges äter 1751 
af hemmansäboer, stdan Kongl. Maj:t 
pä deras enträgna begäran befriat för- 
samlingen från att sammanslås med We- 
derslöfs. — I socknen står en runsten, 
rest af Jlulf>kt1il och Bofnn ät §x^'\r\. 
fun fin. — Adress: Wexiö. 

Döderhult. Socken i Stranda härad 
af Kalmar läu, 8 mil norr från Kal- 
mar, vid hafvet, har en areal af 54,687 
tunnland, af hvilka 3,050 äro sjöar och 
kärr. Socknen består af 41 Vig förmed- 
lade mänt. och beboddes 1840 af 4,454, 
1850 af 5,259 och 1856 af 5,952 in- 
vånare. Socknen hade sistnämda år 
både fast och ambulatorisk skola med 
1 examinerad lärare i den förra och 2 
i den sednare. I fasta skolan undervi- 
sades 50 gossar och 43 flickor, i den 
ambulatoriska 175 gossar och 143 flic- 
kor, medan 3 gossar bivistade allmänt 
läroverk, 93 gossar och 74 flickor hade 
enskild undervisning samt 186 gossar 
och 205 flickor undervisades i hemmet. 
— Döderhults socken utgör ensam ett 
konsistorielt pastorat af 2:dra klassen 
i Stranda kontrakt af Kalmar stift. 
Kyrkan, byggd af sten 1770 — 1772, 
belägen 10 mil från Kalmar, invigdes 
Pingstdagen 177 6. År 17 97 uppfördes 
ett sockenmagasinj hvartill fond doue- 



Dörtevi. 



Diirarp. 



151 



rades af enkefru Cederbaum. — Inom 
socknen ligga Fredriksberg, Fredriksfors 
stångjernsbruk, öfverstlöjtnan t s-bostället 
Sandsliult, köpingen Påskallavik och den 
på frälsehemmanet Eikebos egor beläg- 
na fordna köpingen Döderhultsvik^ se- 
dan den 15 .Januari 1856 stapelstad 
under namnet Oscarshamn. — Lti Dö- 
derhults skärgård finnas på de högsta 
och brantaste bergen stenhögar, samlade 
som försvarsvapen för att afhålla fien- 
Jen. — Adress: förr Vestervik eller 
Kalmar, nu Oscarshamu. 

Döderi. By uti Högby socken och 
Åkerbo härad af Ölands Xorra Mot, 
bekant för sina fornlemningar. Bland 
dessa utmärker sig företrädesvis en, be- 
stående af flera runda stenläggningar af 
omkring 18 alnars diameter, som bestå 
af sammanpackade smärre stenar (pla- 
nerade), de flesta så tunga, att de ut- 
göra en karlbörda. En af dera har en 
stensatt ingång af klurapforraiga granit- 
block samt oragifves af en stenring på 
något afstånd från sjelfva kretsen. En 
annan krets är i kanten försedd med 
en upprest pelarformig bautasten. Flera 
smärre ättekullar, i hvilka man hittat 
skeppsnaglar och brända ben, samt pe- 
larformiga bautastenar befinnas omkring 
stenkretsarna, hvilka sannolikt varit of- 
ferplatser, der ofi'ren förbrändes. Bred- 
vid dem befinnes en vanlig domring af 
20 alnars diameter och bestående af 7 
klumpformiga stenar från 1 V2 till 2'/, 
alnars höjd och 7, 8, 9 alnars omkrets, 
alla hvilande på fotkulor. Inom dessa 
tingskretsar skådades de djur, som skulle 
08'ras. Vid norra gården i Dödevi fin- 
nes nära landsvägen en rund planerad 
offerkrets med dubbel kant, och på en 
liten backe, som sträcker sig åt vester 
från denna offerkrets, synas tomtningar 
i stor mängd. 

Döds-spruDget- Ättestupa vid Wet- 
tern på Hofvaskogs egor i Olmestads \ 
socken och Wista hiirad af .Tnnku- 
pings län. 

i 

Dömle^ Ofra och Nedra. .Ternbruk 
i >iedra Ulleruds socken och Kihls hä- \ 
rad af Wärmlauds län, anlagda, det I 



förra före år 1628, det sednare 16.39, 
bägge på frälsegrund, hafva nu oin- 
skränkt smidesrätt med 4 härdar, qvarn 
med 4 par stenar och en finbladig såg. 
Till bruket hör Y> mantal frälse Döra- 
le; alltsammans tillhör för närvarande 
brukspatron C. E. Andersson. • 

Döiuinestorp. Säteri om o■\/^ man- 
tal i Hasslöfs socken och Höks härad 
af Halland, vid foten af Hallandsås, 
har stor åbyggnad af sten, betydliga 
trädgårdar samt bördig jordmån, qvar- 
nar, fiske och skog. Bland äldre egare 
nämnas baron Fr. Gust. Stjernblad och 
major af Winklerfeldt, bland nyare kom- 
merserådet G. Möller och ryttmästar 
Möller. — En tradition berättar, att 
under Danska tiden en egare af Döm- 
mestorp gifvit biskopen en örfil, och 
att detta brott skulle försonas dermed, 
att ett hospital på den förolämpandes 
bekostnad byggdes i kyrkogårdsmuren 
i Karup och att en stående fond i 
Dömraestorps säteri för evärdliga tider 
till stiftelsens underhäll donerades. Sä- 
kert är, att i Holger Rosenkrands te- 
stamente 1,000 rdr donerades till den- 
na stiftelse, och att denna summa skulle 
innestå i Dömmestorp mot förbindelse 
att underhålla 4 fattiga i Karups ho- 
spital. Stiftelsen har småningom för- 
lorat sina tillgångar och är nu för- 
svunnen. 

Durarp. Annex-socken i Sunnerbo 
härad af Kronobergs län, 8 mil v. n. v. 
från "\\exio, mellan Woxtorps socken i 
öster, Berga i söder, Hvitaryd och Ber- 
ga i vester samt Tånnö i norr, har en 
areal al 11,895 tunnland, af hvilka 
4,170 äro sjöar och kärr. I socknen 
märkas, utom sjön Widöstern, från livil- 
ken Lagan utgår, äfven den mer än tre 
mil långa Flåren, Färsjö, Hallsjö sjö, 
m. fl.; Toftahohns-ån, som kommer från 
närheten af Flårens vestra strand, faller 
ut i "Widöstern. Hisinger anmärker, 
att vid Dörarp slutar den lilla fägring, 
som naturen fått vid Widöstern, — en 
oas i öknen ; — sedan visar sig blott 
sand, som lagt sig i kala åsar, ryggar 
och kullar, bevuxna med ljung, och 
hvilkas mellanrum fyllas med myrar 
och kärr. En half mil söder om Dör- 



152 



niirarpi 



Uiirlty. 



arp utbreder sig sanden på gränslösa 
fält kring Laga-åii, med några smärre 
upphöjningar och terrasser. Denna oas 
har tidigt blifvit uppsökt och bebyggd. 
Socknens näringsgrenar äro åkerbruk 
och boskapsskötsel; hemmantalet 18 
mantal; folkmängden uppgick omkring 
1840 till 545, 1850 till 613 och 185G 
till 607 personer. Socknen hade sist- 
nämda år tillika med Hvitaryd ambu- 
latorisk skola med en examinerad lä- 
rare, som undervisade 57 gossar och 
82 flickor, medan 1 gossar och 9 flic- 
kor undervisades i hemmet. — Dörarps 
socken är, tillika med Berga. annex till 
Hvitaryds konsistoriela pastorat af 2:dra 
klassens l:sta afdelning i Snnnerbo kon- 
trakt af Wexiö stift.. Kyrkan, af sten, 
grundligt reparerad 1807, är en af de 
vackrare i stiftet och har en klocka, 
som enligt inskriften derpå skall vara 
gjuten i Kyssland under czar Twans re- 
gering år 7035 (1527). En bror till 
Carl XILs följeslagare på resan frän 
Wallachiet till Stralsund, general J. 
Chr. Diiring, har skänkt en af kyrkans 
ljuskronor. Dörarps socken innefattar 
derjemte den fordna socknen Hallsjö, 
innefattande 6'/, hemman, och som 
qvarstår i jordeboken, fastän kyrkan ut- 
dömdes i Gustaf Wasas tid vid en af 
de visitationer, då »öfverflödiga kyrkorw 
skulle utsynas, hvilket också var en 
bland anledningarna till Sraåländningar- 
nes uppror. Dörarp och Hallsjö kyr- 
kor sägas, i likhet med många andra, 
vara byggda af två systrar, som icke 
kunnat trifvas under samma tak, icke 
ens i Guds hus. Utmed landsvägen 
mellan Berga och Dörarp, Vg mil från 
den sistnämda kyrkan, skall det finnas 
spår efter ringmur samt kyrkmurar af 
2—3 alnars höjd och 1 '/^ alns tjock- 
lek, till en del af huggen sten; den 
vall, som åtskiljde de bägge fiendtliga 
systrarnas egor, visades ännu år 1758. 
Nästan hela socknen tillhör eller lyder 
under det gamla godset Toftahohn, som 
i 1 3:de århundradet tillhörde ätten Sten- 
bock, nu ätten Bonde, och som sanno- 
likt tillhört Spärrar, inan det öfvergick 
till Stenbockska slägten (se Toftaholm). 
Vid landsvägen, Vg mil från Toftaholm, 
ligger To/ta skans, anlagd vid en raili- 
täriskt vigtig punkt mellan Wernamo 



och Ljungby år 1657 af grefve Pehr 
Brahe. Nära Toftaholm står i Blod- 
mossen det s. k. Fickakors, ett kors af 
sten, rest, som det förmodas, till minne 
af missionären Wolfred, som blifvit mör- 
dad och nedsänkt i kärret. Uti detta 
har man funnit gevärspipor, stigbyglor 
och värjor, sannolikt minnen från drabb- 
ningar mellan Svenskar och Danskar år 
1611 och derförut, likasom Dangraf, 
»der 1,000 Danskar ligga begrafna». 
Uti sjön Widöstern ligger SiljTiall, dit, 
enligt traditionen, en Dansk anförare 
ridit ut och der nedlagt en silfverkedja 
och en skrift, hvilka sedan ansågos haf- 
va kommit till Dörarps kyrka. Vid 
Hallsjö ligga pä en obetydlig höjd öster 
om landsvägen 2 små stenkretsar och 
en treudd samt 38 steg derifrän en 
doraring af 50 stegs omkrets, beståen- 
de af 7 resta stenar, som icke ligga på 
tre andra (såsom förhållandet är med 
t. ex. tingskretsen vid Dödevi på Öland). 
Andra stensättningar, rör och grafhögar 
synas nära intill denna. — Adress: 
Wexiö. 

Dörby. Socken i Norra Möre härad 
af Kalmar län, V4 mil norr från Kal- 
mar, har en areal af 8,031 tunnland, 
af hvilka 75 äro sjöar och kärr. Sock- 
nen utgör 31 V4 mantal och beboddes 
omkring 1840 af 894, 1850 af 887 
och 1855 af 924 invånare. I sock- 
nens fasta folkskola undervisades sist- 
nämda år af en examinerad lärare 41 
gossar och 1 t flickor, medan 4 gossar 
undervisades i allmänt läroverk, 3 gos- 
sar och 4 flickor hade enskild under- 
visning samt 6 gossar och 14 flickor 
undervisades i hemmet. — Dörby mo- 
derförsamling utgör tillika med Kläcke- 
berga annex ett regalt pastorat af 2:dra 
klassen i Norra Möre kontrakt af Kal- 
mar stift. Kyrkan brändes af Danskar- 
ne den 5 December 1611, men blef se- 
dan återuppbyggd och tillbyggdes 1768. 
Pä kyrkogården hvila biskoparne Schrö- 
der och Wallenstråle samt stiftskanslern 
I i Quedlinburg S. A. Molzer. — Bland 
i gårdar inom socknen märkas Ebbetorp, 
\ Barkestorp, 8olberga, Tegelbruket, Dans- 
1 bo, Bo, Thigby och Hagbynäs. — Adr.-. 
Kalmar. 



Dössebacka Hed. 



Kbbehnlt, Stora. 



153 



Dussebacka Hed i Romelanda socken 
och lulands Södre härad af Bohusläu, 
på de höjder, som skilja Romelanda 
slätter från Göta-elt", begagnas mot ar- 
rende till närliggande hemman af Kgl. 



Göta Artilleri- regimente som öfnings- 
plats för målskjutning och bombkast- 
ning. Skottlinien går till det närbeläg- 
na berget Aleklätten, och på heden äro 
stall och andra byggnader uppförda. 



E. 



Earyd. Ett mantal kronosäteri och 
rusthållsstam i Fryeleds socken och 
Östbo härad af Jönköpings län, hvaraf 
nu mer hälften blifvit löst till skatte, 
har i äldre tider varit innehafdt af släg- 
terna Bråkenhjelm, von Eohr, Silfver- 
svärd och slutligen till hälften af kapi- 
ten Bengt Ennes, genom gifte med en 
fröken von Eohr. Efter förrättadt skifte 
mellan kapiteuen och innehafvaren af 
andra hiilften, byggde den förre ett ge- 
nialiskt hus, hvars norra vägg utgöres 
af en lodrät bergmur. Likasom vid 
slottet Marienlyst i Danmark, kommer 
man här från bergets spets in uti hu- 
sets tredje våning. Pör närvarande eges 
hela gården af bönder. — Yid Earyd 
finnes en liten lund af bokar, af hvilka 
dock icke många stå qvar, men som af 
folket anses för de nordligaste bokarne 
i Sverige. Samma förhållande är med 
ett bokhult vid Ekholmeu i Yestbo hä- 
rad, hvilket också af befolkningen der- 
städes anses som det nordligaste i ri- 
ket. De ligga också, enligt Hermelins 
charta, under samma parallel (5 7" 15' 
nordl. br.). 

Ebbarp. Hemman i Säby socken 
och Norra Wedbo härad af Jönköpings 
län, märkvärdigt för sina fornleraningar. 
Man träffar här, — säger Allvin i »Be- 
skrifning om Mo samt Norra och Sö- 
dra Wedbo Härader», sid. 115, — »ett 
af de 3tällei>, der en större koramuns 
menighet fordom sammanträdde till doms 
och andra öfverläggningar, utmärkta 
genom stenkretsar af 12 stenar i hvar- 
dera ; sex sådana ligga i en rad norr 
om Inndsvägen på Ebbarps egor från 
II. 



vägen uppåt en jordrygg, som liknar 
en fästningsvall ; de två, som ligga när- 
mast vägen, äro knappt igenkänneliga, 
och blott en af de öfriga i denna rad 
har sina 12 stenar i behåll; strax utom 
södra rundelns södra omkrets äro 3 
och strax inom äfven 3 stenar resta; 
mellan rundlarna är 8 fots afstånd ; 
men de 2 mellersta ligga så nära hvar- 
andra, att en sten i den enas peripheri 
är supplement till den andras. Om- 
kring ?-iO fot längre i vester synas 
tvänne dylika rundlar, men mindre och 
af helt låga stenar.» 

Ebbehult^ Stora. Fordom herresäte, 
nu skattehemman i Madesjö socken och 
Södra Möre härad af Kalmar län. Den 
första med säkerhet kända egaren till 
gården är majoren tSven Håkansson 
Erååk, som ligger begrafven i Madesjö 
kyrka, och om hvars bedrifter traditio- 
nen ännu vet mycket att berätta. En- 
ligt anteckningar af prosten Frigelius, 
förvarade på Kalmar elementarläroverks 
bibliothek, skall denna Sven Håkansson 
hafva varit bondson från Madesjö, tje- 
nat sig upp under tio-åriga kriget i 
Ryssland och ådagalagt synnerlig tap- 
perhet i Danska fejden år Iflll. När 
kommendanten en gång ville uppgifva 
staden åt Danskarne, ställde sig Sven 
Håkansson i stadsporten och försvarade 
den raanligen med sitt svärd. Sedan 
Some ändock 1611 uppgifvit Kalmar åt 
Danskarne, ströfvade de i stora flockar 
inåt landet samt hemsökte äfven Ma- 
desjö kyrka och prestgård tvänne gån- 
ger, den 1 8 Maj 1011 och den 6 Sep- 
tember 161?. Sista gången ämnade de 



134 



EbbehuK, Stora. 



Ecbern* 



äfven helsa på Sven Håkansson på Eb- 
behult. Men Sven hade bådat upp all- 
mogen och klädde sig sjelf som tiggare 
samt satte sig utmed vägen vid Nybro, 
nedom prestgården och Göljemåla. Då 
det Danska ströfpartiet kom, kastade 
anföraren en slant åt honom och spor- 
de, om han kunde visa vägen till Eb- 
behult. Tiggaren svarade ja; men som 
han låtsade vara halt och hafva svårt 
för att gå, lät den Danska höfdingen 
honom sitta upp på hästen bakom sig. 
Då de kommit ifrån landsvägen och 
upp i de ännu så kallade Jutebackarna, 
mellan Fagerbron och kyrkan, drog 
Sven hemligen upp en pistol, sköt Dan- 
sken genom ryggen, kastade sig af hä- 
sten och hastade undan. Skottet var 
signalen för de uppbådade bönderna, 
som stodo i bakhåll, men nu skyndade 
fram och nedhöggo hela den Danska 
ströftruppen, så att ingen enda man 
kom tillbaka till Kalmar. En liten hop 
lyckades väl slå sig igenom, men kom 
icke längre än ^/^ mil derifrån, till ett 
kärr mellan Göstorp och Madesjögår- 
darna, der bönderna gjort en bråte, 
och der denna sista qvarlefva af den 
Danska truppen blef nedhuggen. Kär- 
ret kallas ännu Jutehärret, och den der- 
öfver ledande bron ffeter Jutebron. I 
kärret har man i sednare tider hittat 
vapen, och i Madesjö kyrka förvaras 
qvarlefvorua efter en fana samt två 
värjor, som skola hafva tillhört Sven 
Håkansson, ehuru en annan tradition 
vill veta, att blott den ena varit hans, 
men den andra tillhört Danska ströf- 
partiets anförare. — Genom Kougl. 
Maj:ts bref af den 13 December 1664 
donerades Ebbehult till öfverstlöjtnan- 
ten Riddarlou (för sin trätgirighet af 
bönderna kallad Trätlou, hvaraf minnet 
ännu lär lefva); denne begick ett dråp; 
men hans fru fick genom kongl. nåd 
hehålla egendomen till sin död 1697. 
Kyrkoherden i Madesjö, Nils Braun, 
sedan biskop i Kalmar, slutligen ärke- 
biskop och stamfader för adliga ätten 
Braunerhjelm, egde Ebbehult 1700 och 
köpte det till skatte 1705. Af sednare 
egare namnes en C. E. Holm, 1829, 
sora på Ebbehult anlade ett pottaske- 
verk. Sednast uppgifvas som egare af 
Ys i skattehemmanet Stora Ebbehult 



J*? 1 A. F. Holm, af % Jonas Peters- 
son; M 2, -y^ mantal skatte, tillhör 
bönder. 

Ebbetorp. Fordom säteri, nu skatte- 
rusthåll i Norra Möre härad och Dör- 
by socken af Kalmar län, innehades år 
1550 af en Joen Ebbesen och Sten 
Bengtsson, från 1560 till 1590 af släg- 
ten Ekenberg och derefter af en fru 
Anna på Aboö; 1686 utbytte dåvaran- 
de egarinnan, fru Wendla Hammar- 
sköld, gården till kronan, då den inde- 
lades till rusthåll, hvarefter Ebbetorp 
1709 löstes till skatte af kommissarien 
Miihlenbriik. Landshöfdingen i Krono- 
bergs län, G. F. Rothlieb, blef sedan 
egare af gärden, som 1758 tillföll hans 
dotter, gift med kanslirådet P. Linner- 
hjelm. Efter denne innehades gärden 
af hans son, k'anslirådet och riksheral- 
dicus J. C. Linnerhjelm, som här bil- 
dade en taflesaraling och ett mindre 
bibliothek i Svensk topographi och laudt- 
hushållning. Hufvudbyggnaden, af trä, 
men reveterad, stor och vacker, ligger 
på en med ekar och andra löfträd tätt 
bevuxen kulle; genom tvänne tätt invid 
hvaraudra stående ekar, hvilka äro ut- 
huggna i midten, har man en vacker 
utsigt till Kalmar kyrka och slott, utan 
att någonting af staden i öfrigt synes. 
Ebbetorp är aftecknadt uti J. C. Lin- 
nerhjelms Kesor i Sverige. — Som efter < 
honom egare till Ebbetorp, 1 mantal 
skatte, med derunder lydande M 2, 
1 mantal skatte, samt JW 3 och 4, 
hvartdera 1 mänt. frälse, uppgifves frö- 
ken Linnerhjelm. 

Eckeni. Liten sjö eller utvidgning 
af Laga-ån, på gränsen mellan Östbo 
och Tveta härader i Jönköpings län. 
Största delen af sjön ligger i Byarums 
socken af Östbo härad. På Svenings- 
torps egor vid sjöns södra ända lig- 
ger en hög bergkulle, som fordom var 
beväxt med skog, hvilken dock 1819 
förstördes genom skogseld. Kullen, som 
ligger enstaka, omgifven af sjön och en 
låg sandmo vid Lagans utlopp ur den- 
na, kallas af folket i orten ior Galtes- 
berget, emedan en kung Galte skall 
hafva stupat här i ett slag. Icke långt 
från bergets fot i sydost står en vacker 



Kckersliolm. 



Ed. 



155 



sten af 2'/, alnars höjd och 1 '/j alns 
bredd, kallad Galteball eller kung Gal- 
tes grafsten. Det spökar naturligtvis 
i trakten af stenen; men ett vid ber- 
gets fot nyanlagdt torp torde snart för- 
jaga alla spöken derifrån. 

Eckersholm. Jernverk i Byarums 
socken och Östbo härad af Jönköpings 
län, anlagdt vid Laga ån, som här kal- 
las Eckersholras-å, på Sveningstorps egor 
af en viss Pet. Straff, 1638, hvarefter 
hararaarsraeden Scliultz i Byaruni ar 
1649 fick privilegium på bruksanlägg- 
iiingeu. Bruket kom sedan i lägervall, 
men upprättades år 166 3 af borgaren 
i Jönköping Peder Håkansson, mot 6 
års frihet, köptes 1665 af en brukspa- 
tron C. von Seheele, innehades seder- 
mera af dennes son, bergsrådet Chr. 
Benjamin, som adlades och introduce- 
rades 17 68, och derefter af hans son, 
kamranrjunkareu J. A. F. von Seheele, 
som 1814 försålde bruksegendomen till 
major G. Odencrantz, hvilken år 1826 
afyttrade bruket till gretVe John Ha- 
milton. Bruket har egen masugn samt 
egna skogar till halfva kolbehofvet; det 
består af 1 stångjernshammare och .2 
härdar med 460 sktt smide. Major 
Odencrantz anlade härstädes på försök 
ett vaskverk för den hårdsmälta Ta- 
bergsmalmen; men resultatet blef icke 
nöjaktigt. Bruksegendomen, som med 
Järahof och underlydande hemman är 
uppskattad till 68,7 45 rdr, eges för 
närvarande af grefvarne Malcolm Casi- 
rair och Hugo Diedrich Hamilton. — 
Några hundra alnar i sydost från Ec- 
kersholm, på sandbanken norr om Laga- 
ån, vid pass 30 fot från strömfåran, 
icke långt från det s. k. Kasevad, der 
fordom vägen mellan Svenarum och 
Stiga mo gick öfver Lagan, står Eckers- 
holms-runstenen, hvars inskrift i alla ti- 
der varit en stötesten för antiqvarierna. 
Uen sista af dessa, komminister J, 'G. 
l,H;:ergren, läser: nktirkul-r. aukr. £\\xt- 
kurn. x\b. jlrn-iian. ifunr. auti. rtin-f. ; 
men språket är obekant, och inskriften 
kan icke med säkerhet öfversättas. Af 
ordet rib, möjligen från det Isländska 
rida, gömma, förvara, vill dock Lager- 
gren förmoda, att Ikirkuler och Gud- 
kurn här nedsatt de jordiska qvarlef- 



vorna efter den, hvars minne stenen 
skulle förvara. 

Eckerslund. Ett för sina forulera- 
ningar bekant ställe i Wärö socken och 
T^"iske härad af Hallands län, en sex- 
tondels mil sydost från Wärö kyrka. 
Stället har fordom varit kalladt Jätte- 
höjden, och ännu på 1820-talet räkna- 
des der 28 upprättståendc bautastenar, 
de största mellan 4 och 5 alnar höga; 
men en stor mängd sådana stenar hafva 
blifvit inlagda i stenmurar omkring 
stället. Saxo Grammnticus berättar, att 
konung Frode ligger begrafven \id Wä- 
röbro, och deraf hafva antiqvarierna ta- 
git sig anledning att anse Eckerslund, 
som ligger icke långt från denna bro, 
för kung Frodes sannskyldiga lägerstad. 
Då assessorn i Antiqvitets-archivet Ri- 
chardson år 1751 aftecknade Eckers- 
lunds-forulemningarna, hörde han bland 
allmogen i trakten icke allenast tradi- 
tionen om kung Frodes btgrafning här- 
städes, utan bönderna sökle också be- 
visa detta med åtskilliga stropher ur 
gamla qvädeu. Afven i Peder Syvs 
Danska kämpavisor heter det: »Saa 
kom da hans Fader Kong Frode, Han 
ligger vid Wäröbroa ra. m. — Wärö 
kyrka står också nära Eckerslund, och 
traditionen berättar, att man först bör- 
jat bygga henne på en höjd, kallad 
Björnefoten, '/g mil norr om kyrkan; 
men att, då denna byggnad nedrefs 
hvarje natt, man slutligen börjat bygga 
vid Eckerslund. Då byggnadsmateriali- 
erna skulle ditföras, hörde man från 
det ställe, der kyrkan nu står, en röst, 
som ropade: Här vill j ej vare! Rösten 
åtlyddes, och kyrkan, som här byggdes 
utan hinder, fick namnet Wäre. 

Ed. Socken i Sollentuna härad af 
Stockholms län, 2'/, mil norr från 
Stockholm, vid Mälaren, har en areal 
af 8,05 4 tunnland, af hvilka 4 50 äro 
sjöar och kärr. Socknen är belägen 
vid östra stranden af segelleden till 
Uppsala, frän Görväln och Staket till 
Skarfven; till densamma hör största de- 
len af Edsjön med en del af densam- 
mas sydliga tillopp och hajis utlopp 
vid socknens östra gräns till 0.\unda- 
sjön, som åter vid nordöstra gränsen 



J5t) 



Kd. 



Kd. 



faller ut i Rosersbergsviken. Stranden 
mot Mälaren är bergländig och skogig, 
det öfriga landet oravexlar med berg- 
backar, slätter och ängar. Eldande 
jordmåueu är lerjord , der och hvar 
sandblandad; näringarne åkerbruk, bo- 
skaps- och trädgårdsskötsel; de binärin- 
gar, som andra till hufvudstaden när- 
mare belägna socknar kunna förskaffa 
sig, börja här redan att aftaga. Sock- 
nen, som består af 27 förmedlade man- 
tal, beboddes 1813 af 469, 1850 af 
651 och 185 6 af 617 invånare. Sock- 
nen hade sistnämda år fast folkskola 
med en examinerad lärare, som under- 
visade 25 gossar och 20 flickor, me- 
dan 18 gossar och 19 flickor hade un- 
deTvisning i hemmet. — Eds socken 
namnes år 1315 såsom Edh i SoUen- 
dahundceri och utgör nu tillika med 
Sollentuna ett konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen i Vestra Eoslags kon- 
trakt af ärkestiftet; Ed är moderför- 
samlingen. Kyrkan är gammal, af grå- 
sten, med torn; af kyrkoherdar nam- 
nes en år 1310. — Vid kyrkan fin- 
nas åtskilliga runstenar; en sådan, som 
suttit i kyrkomuren, har på begäran 
af konung Wilhelm i England blifvit 
med Carl XII:s tillåtelse förd till uni- 
versitetet i Oxford. Bland andra forn- 
minnen nämnas runstenar vid Erlesun- 
da och Runby i öster samt lemningar 
efter en borg vid Runsa. — Bland går- 
dar i socknen märkas Erlesunda, Antu- 
na vid Edsjön (se denna art.), på 1600- 
talet tillhörande ätterna Scheding, Wran- 
gel och Stenbock, 1772 von Schoiing; 
— Runsa, vid Skarfven, m. fl. — Adr.: 
Stockholm, Autuna. 

Ed. Socken i Norra Tjust härad 
af Kalmar län, 4 mil v. n, v. från Ye- 
stervik, vid hafvet, har tillika med Eds 
kapell en areal af 61,097 tunnland, af 
hvilka 4,700 äro sjöar och kärr. Bland 
sjöarna nämnas Storsjön och Ramen; 
den förra afbördar sig i hafsviken Syr- 
san genom en ä, vid hvilken Eds bruk 
är beläget. Socknen, som tillika med 
Eds kapell består af 82V4 mantal, be- 
boddes omkring 184 af 2,80 0, 185 
af 2,806 och 1856 af 2,969 invånare. 
Socknens fasta skoln, till hvilken en år 
1819 artiden ung man, C. F, Ringel- 



taube, testamenterade 5,000 rdr banko, 
och som har en stående fond af 8,000 
rdr samma mynt, besöktes 1856 af 61 
gossar och 5 2 flickor, den ambulatori- 
ska, med en oexaminerad lärare, af 76 
gossar och 61 flickor; 5 gossar hade 
allmän undervisning, och i hemmet un- 
dervisades 113 gossar och 152 flickor. 
— Eds kapell hade 1850: 1,346 och 
1856: 1,355 invånare. I den ambula- 
toriska skolan undervisades sistnämda 
är 40 gossar och 27 flickor, i hemmet 
7 8 gossar och 6 flickor, medan 1 
gosse åtnjöt allmän och 1 enskild un- 
dervisning. — Eds socken och kapell 
utgöra ett patronelt pastorat af 2:dra 
klassen i Norra Tjusts kontrakt af 
Linköpings stift. Patronrätten åtföljer 
Winäs säteri, men sträcker sig icke 
till sacellaniet. Eds urgamla kyrka 
var på 184 0-talet sä förfallen, att ny- 
byggnad måste företagas; Eds kapell- 
kyrka är byggd åren 1783 — 1785. — 
Inom kapellförsamlingen finnas ett par 
smärre milda stiftelser med penninge- 
fonder, af hvilka räntan utdelas till så- 
dana fattiga, som icke åtnjuta annat 
understöd. — Om uppkomsten af Eds 
kapell berättas i en anteckning uti Eds 
kyrkobok, att andra kyrkoherden efter 
reformationen, Matthias, »sträfvade mägta 
emot kapellets uppbyggande; men när 
det färdigt vardt, och han ledsen blef 
vid en hop hofbetjenters öfverlopp året 
in och året ut, fattade han tankar hellre 
med en beta sitta i ro än två i oro; 
flyttade alltså år 1625 till Eds kapell 
och blef dess första komminister; satt 
der först inhyses hos en bonde i Svi- 
nebäck,' Simon Finne benämd; sedan 
bodde han i socknestugan.» — Bland 
folkseder i socknen namnes det s. k. 
kvyckgänr/et, bestående deri, att på för- 
sta lysningsdagens afton kontrahenter- 
nas uugdorasvanuer infinna sig hos dem 
och stundom medföra gåfvor till bru- 
den, men alltid aflemna käpp och kryc- 
ka, b varemot de göra anspråk på dans 
och undfägnad. — Inom Eds socken 
ligga Eds säteri och bruk, säteriet Wi- 
näs , fordom ätten* Grips friherrskap, 
frälsesäteriet Forsby , säteriet Hellerö, 
Troserum m. fl.; vidare märkas lastage- 
platsen Helgenäs och Eds marknads- 
plats, der nu mer marknad hålles årli- 



Kd. 



Kd. 



157 



gen i September månad (fordom äfven i 
i Maj). I Eds kapell ligga säteriet i 
Kräkvik och säteriet Windö. — Adr. : 
Söderköping, 

Edi Anuex-socken i Grums härad 
af Carlstads län, mellan AVenerns fjär- 
dar Grumsfjärden i norr och Asfjärden 
i öster, samt i söder gränsande till Bro 
socken af Näs härad, har en areal af 
18,260 tunnland, af hvilka 420 äro 
sjöar och kärr. Ed räknades fordora 
till Näs härad; socknen är nu annex 
till Nors konsistoriela pastorat af l:sta 
klassen i Nors kontrakt af Carlstads 
stift. Socknen bestar af 21 '/j mantal 
och beboddes på 1840-talet af 1,508, 
1850 af 1,421 och 1856 af 1,331 in- 
vånare. Den fasta skolan hade 1856 
en examinerad lärare, so_m undervisade 
7 2 gossar och 64 flickor, medan 57 
gossar och 4 5 flickor undervisades i 
hemmet. — Kyrkan ligger 3 Vo niil 
v. s. v. från Carlstad. — Bland gårdar 
i socknen märkas Segraoii, Ekholm och 
Walnevik ; Kyrkohyn, som ligger invid 
kyrkan, är en gammal gård, hvilken 
väpnaren Torsten Niclisson tillbytte sig 
år 14 40, sannolikt af Riseberga kloster 
mot sina 2 gårdar i Ullarö, Uplanda 
och Deya. Gården Malöga egdes 1434 
af ijfriboren man i Wärmeland, Amund 
i Mallui». . I Eds socken låg äfven 
det bekanta fogdenästet Edholms eller 
Asa slott, h varom se artikeln Asa slott, 
hvarifråu en jerndörr skall blifvit förd 
till Stafnäs kyrka, der den 17 08 sattes 
för sakristian. Efter fru Rangela på 
Edholm förvaras minnet ännu genom 
Ramsunds (Rangel-sunds) bro, som bygg- 
des 1649 vid det så kallade Dränge- 
springet, om h vilket Fernow på sitt 
naiva gammaldags språk har följande 
att berätta: »Drängespringet förtjenar 
ock här sit namn, hvilket det, tvifvels- 
utan, fått i Påfviska tiden. Det var 
just då, som Roman-kärlek kora i full 
gång, och en sådan tildrog sig äfven 
här, fast imellan mindre folk än rid- 
dare och amazoner. En dräng, på ena 
sidan sundet, fattade kärlek till en piga 
pä andra sidan, sora icke lät hans bö- 
gelser bli olöuta; men stjufmödrar pläga 
sällan äga godt loford i älskogs-saker, 
och bätre förtjente icke pigans här. 



Hon böd, på alla upptänkeliga sätt, til 
at hindra de två älskande j men de 
funno utväg att länge förnöga sig i 
hvarsanuars omgänge, genom det han 
simmade til hanne öfver sundet. Dock 
vakade afunden. Stjufmodern kora här- 
med under väder och lät hemligen ned- 
slå pålar under vattnet, där drängen 
brukade gifva sig i sjön. En afton såg 
han, med lika fägnad sora alla, sin äl- 
skada flicka på andra sidan och kasta- 
de sig med uöge i djupet, men fastna- 
de pA en påla och dog. Det hade icke 
skadat, om kärringen blifvit satt brede- 
vid, till en välment varnagel för sina 
likar, hvilka ofta nog, utan ringaste 
orsak, lägga hinder i vägen för ärligt 
anstälda giftermål, icke sällan till sen 
ånger, sedan de lagt grund til barns 
eller anhörigas olycka.» — «Det är un- 
derligt, — fortfar Fernow, — att man 
i Atlantican icke gjorde Asa slott till 
Byzantium, emedan en lika händelse 
äfven tildragot sig icke långt derifrän. 
Det hade varit artigt att träffa Kon- 
stantinopel eller Miklagård midt ibland 
Wäringarne, och de hade då ej haft 
så lång väg dit.» — Adress: Carlstad. 

Eli. Socken på Dal, i Wedbo hä- 
. rad af Elfsborgs län, 6 mil v. s. v. 
från Åmål, 4 mil sydost från Fredriks- 
hall, är provinsens största socken, nära 
3 mil lång och 1 mil i största bred- 
den, uppgifves hafva en areal af 65,98! 
tunnland, af hvilka 9,590 äro sjöar och 
kärr. Bland sjöar märkas, utom södra 
delen af Stora Lee, äfven Lögsjön; men 
derjemte finnas icke mindre än 1 24 
små sjöar och så kallade kära. Landet 
omkring Stora Lee består till stor del 
af berg; vestra och norra delarue äro 
till det mesta obeboeliga. Genom sö- 
dra delen går Görja-ån, som äfven kal- 
las Skalltorps-elfven, och derjemte fin- 
nas flera större bäckar ur de många 
småsjöarna, med fall för mindre vatten- 
verk. Socknen består af 34 raant, och 
beboddes omkring år 1840 af 1,930, 
1850 af 2,505 och 185G af 2,55i in- 
vånare. I Socknens ambulatoriska skola 
undervisades sistnämda år af en exa- 
minerad lärare 156 gossar och 126 
flickor. — Eds modersockeu utgör, 
tillika med Nössemark, Håbol och Töf- 



I.i8 



Kd. 



Kd. 



tedal, ett konsistorielt pastorat af 2:dra 
klassen i Vestra Dals koutrakt af Carl- 
stads stift. Hela pastoratet består af 
89 V^ förmedlade niautal och hade 1857 
7,183 ill vanare. Kvrkan, af sten, be- 
lägen nära sydligaste spetsen af Stora 
Lee, tillbyggdes 1728, tornet, af sten, 
17 94. — Under krigen med Danmark 
har detta pastorat haft raynket mehn 
af de fiendtliga infallen, likasom af in- 
qvarti ringar af Svenskt krigsfolk. Vid 
ett tiendtliijt inbrott af Norrmännen 
den 19 Februari 1718 blef då varande 
kyrkoherden Jon. Johaiinis Carlharan 
sä våldsamt behandlad, att han dog 
tvä dagar derefter. Carl XII bodde un- 
der kriget i Norge 1718 på hemmanet 
Klefmarken hos bonden Halvard Bryn- 
gelsson, och inånga anekdoter från kon- 
ungens vistande häritädes berättas ännu. 
— Socknens namn skrefs 130 5 Ede, 
och d. 5 Januari detta år gaf Tholno 
Pietnersson en mark penningar till kyr- 
kan och presten. För ordentliga ut- 
betalningen af denna och tlera gåfvor 
pantförskref han hälften af sitt hemman 
^Eng i Ed socken. — Adress: Araål. 

Ed. Annex-socken i Södra Ånger- 
manland vid Angerman-elfven och den- 
nas förening med den från Jiimtland 
kotnmande Låiigsele-elfven, anses hålla 
1 'a mil i längd och -V^ mil i bredd, 
består af 10 hemman och beboddes 
omkring 1780 af 293, 18 40 af 570, 
1850 af 6S5 och 1856 af 767 invå- 
nare. Socknen hade 1856 fast skola 
raed en examinerad lärare, som under- 
yisftde 58 gossar och 14 flickor, medan 
I gosse gick i allmän skola, 51 gossar 
och 51 flickor undervisades i hemmet. 
Befolkningens näringsgrenar äro åker- 
bruk, boskapsskötsel, sågning och lax- 
fiäkc, det sistniimda synnerligast i Eds- 
forssen, som slutar ofvanom Eds kyrko- 
by och gör ett två famnars fall öfver 
•^11 klippa. Givauför kyrkan betiunes i 
Angerman-elfven den s. k. Ilellings- 
VAlew, soin liknar en hafshvirfvel och 
är äfventyrlig för båtfarleii, eftersom 
den drager till sig träd och allt, som 
kommer i dess grannskap, rycker ned 
(let i djupet och derpå åter slungar det 
upp igen. — Ed nr annex till Sollef- 
teå konsistoriela pastorat af l:5ta klas- 



sen i Ångermanlands vestra kontrakt 
af Härnösands stift.- Kyrkan, af sten, 
utan torn, ligger 1 mil från moderkyr- 
kan norr om elfven, är mycket gammal 
och står på svag grund. — Några forn- 
minnen eller märkeliga gårdar finnas 
icke inom socknen. — Adr.: Sollefteå. 
Ed. Berustadt säteri uti* Eds soc- 
ken och Norra Tjust härad af Kalmar 
län, icke långt från sockenkyrkan och 
på stranden af Storsjön, liar tillhört 
Olof Bosoii (Oxehufvud) den Äldre och 
Yngre, som bägge skrefvo sig lill Ed, 
kom sedan till ätten Grij) och genom 
grefve Johan Casimir Lejonliufvuds gifte 
med Sidouia Grip omkring år 1615 till 
grefliga ätten LejonhulVud, som ifrån 
grefve Johan Casimirs soii Carl Mauritz 
kallat sig Lcwenhaupt. Ed förblef se- 
dan inom Lewenhauptska slägten, till- 
dess det reducerades 1692. Ar 176 4 
. tillhörde åter Ed en grefve Lewenliaupt, 
i som sålde gården till brukspatron Vol- 
I ter Petersson, hvilken åter 1782 sålde 
I den till sina barn. Sedan kom Ed till 
: brukspatron Ilultman och egdes 17 99 
' af hans enka, men såldes af hans arf- 
i vingar till lagman Chr. Risellsköld, efter 
: hvars död hans bror, expeditions-sekre- 
teraren P. J. Risellsköld, innehade egen- 
domen. Ed består af 2 mantal säteri, 
I och till egendomen hör derjemte Eds 
\ bruk, beläget vid den å, genom hvilken 
\ Storsjön afbördar sig i hafsviken Syr- 
j san. Brukets 4 ståiigjernshärdar hafva 
' oinskränkt smidesrätt, och den 13 Juli 
185 6 beviljade Bergskollegium tillstånd 
till anläggande af ett nytt manufaktur- 
verk af 4 spikhamrar och nödiga eld- 
städer. Dessutom finnas masugn, qvarn, 
såg och tegelbruk. — Eds seduaste 
egare är brukspatron B. De Marée. 

Eil. Uråldrigt herresäte i Woxlorps 
socken och Östbo härad af Jönköpings 
län, beläget på ett näs mellan sjön 
I Furen och Aiän i öster samt Flåren i 
i vester, består af 5 mantal frälsesäteri, 
I med underlydande 1% mantal rå och 
rör samt 25 torp. Mellan Arån och 
Flåren är näset en uppsväir.ning af ån 
och bägge sjöarna samt företer eu jord- 
män, som består af alldeles stenfri, ler- 
blandad sandmylla; på den öfriga de- 
len af näset mellau sjöarna är dereraot 



Kd. 



Ed. 



159 



jordmånen till ytterlighet stenbunden; 
men mellan stenarna är jorden ganska 
god, såsom vanligt i bokskogar, ty hela 
näset eller landtungan mellan sjöarna 
iitgörea egentligen af en bokskog, der 
i ollonår flera hundrade svin kunna fö- 
das och gödas. Till egendomen höra 
ett större qvarnverk i Äråu, ett tegel- 
bruk, ett pottaske-kalcinerverk och såp- 
sjuderi-privilegier. Sätöiiets byggnader 
hafva ett vackert läge på Aråns vestra 
strand, och från dera leder en vacker 
allé till den med vindbrygga försedda 
bro, som är slagen öfver ån, på andra 
sidan om hvilken man kommer in på 
landsvägen mellan Wernamo och "We- 
xiö. Det äldre tvåvåuingshuset är se- 
dan 1840-talet ersatt med en ny, stor 
och prydlig byggnad , och under de 
sednare åren har trädgården blifvit för- 
sköuad och egorua likaledes förbättrade. 

Ed har både historisk oeh traditio- 
nel märkvärdighet. Gården skall i ll:te 
århundradet hafva tillhört en Harve 
eller Horve Ulf, som tro.s hafva antagit 
namnet Trolle och således är denna 
slägts egentliga stamfader. Om anta- 
gandet af namnet Trolle berättar en af 
Eds sednare egare, Monthan, enligt 
folktraditionen, följande: 

»En Horve eller Harve (Hervor, fe- 
rain. Hervora?) Ulf bodde på Ed. Blif- 
veu Christen, skulle han en julotta resa 
till Woxtorps kyrka. Han hade vaknat 
sent, och inan hans tjenare hade hun- 
nit sadla sin häst och följa med, spräng- 
de Horve af i sporrsträck. Midtför det 
ställe, der Arån flyter ut i Flären, lig- 
ger ett ganska högt berg, fordom lod- 
rätt, men för närvarande ett verkligen 
rysning väckande bergras, och der- 
ofvanför fanns en djup skog. Imellan 
sjön och berget, uu kalladt Trolle Klip- 
pa, och helt nära till den sednare, gick, 
likasom än i dag, vägen från Ed till 
Woxtorp. När Horve hunnit fram mot 
klippan, såg han denna upprest på pe- 
lare och en mängd troll dansa derun- 
der. (Enligt en annan version dansade 
de omkring berget, meu icke derinun- 
der.) Då Horve färdades förbi berget, 
utkom en ung, vacker Hicka, som i han- 
den höll ett dryckeshorn, hvilket hon 
räckte Horve, med anhållan, att han på 
ridderligt vis måtte dricka henne till. 



Horve mottog hornet, men kastade ut 
drycken bakom sig, drog sitt svärd och 
afhögg flickans hufvud samt grep ge- 
nast till flykten undan de honom efter- 
sättande trollen. På Bohrs gärde, un- 
gefär halfvägs till kyrkan, voro de nära 
att hinna upp honom. Men der möt- 
tes han af en annan qvinna, som ro- 
pade till honom: 

Du vän, men dåre, 

mig vantar gaf i vare; 

rid ej vägen den hare (hårda), 

men åkern den åre (ärjade)! 

Han lydde rådet och red in på eu 
korsärjad åker; der hade trollen ingen 
rnagt med honom, ty för korstecknet 
skyr den Onde och all hans här. Ulf 
fick sålunda i fred fortsätta resan och 
hemförde hornet.» — Allvin förmodar, 
att berättelsen har historisk grund, och 
att någon af slägten Ulf under striden 
mellan hedningarne och de chrislna 
kunnat vid denna klippa hafva bestätt 
eu strid, som förmådde honom att an- 
taga namnet Trolle. Den omständig- 
heten, att tvänne qvinnliga väsenden 
här uppträda, kan gifva anledning till 
den förmodan, att orten varit helgad 
åt någon qvinnlig gudomlighet, som 
någorstädes der ännu haft något altare, 
möjligen på höjden af berget. Hvad 
hornet beträöar, så synes det vara eu 
verklighet, att en Trolle eröfrat eller 
egt ett sådant. Monthan berättar i 
sin beskrifuing, »att en Carl Ogerias 
(Charles d'Ogier), som rest i Sverige 
och Danmark, säger sig hafva med egna 
ögou sett och i sina händer haft hor- 
net i Wexiö Domkyrka», och derjemte 
skall det i en disputation af en viss 
Scharin stå att läsa, det Wexiö dom- 
kyrka; dä hon år 1570 förstördes af 
Danskarne, förlorade en dyrbar klenod, 
ett dryckeshorn, som hade 300 färger.» 
Mau har förgäfves efterforskat hornet i 
Danmark, dit man trott, att det blifvit 
fördt. 

Eu annan tradition, som också an- 
tyder, att Ed varit ett urgammalt her- 
resäte, lyder så: »på Ed bodde en her- 
tig Herman, en sträng och omild her- 
re, som på en kulle strax norr om går- 
den hade en galge, der han lät hänga 
dem af sina underhafvande, som ådro^ 



160 



Ed. 



Ed. 



go sig haus onåd.» KuUeu kallas ännu 
i dag Galgabacken. »Hertig Herman 
uppreste sig mot konungen, hvilken han 
vid^ Nydala mötte med en krigshär. 
Konungen segrade och förföljde upp- 
rorsmannen till Ed, der Herman inne- 
slöt sig i ett fäste, som låg på en udde 
vid åns utlopp i sjön Flåren, och der 
man ännu finner omisskänneliga spår 
efter en befästning. Den förföljande 
konungen hade slagit läger på en kulle 
midt emot fästet, på Bohrs gärde. Kon- 
ungens folk fann ett vad öfver ån, så 
att den uppdragna vindbryggan vid Ed 
icke hindrade honom att angripa Ed. 
Herman nödsakades att fly öfver sjön 
vester om till skogen Hyatåget ; men 
han förföljdes äfven hit, påträffades, 
gömd i en ihålig ek, och blef ihjälsla- 
gen. Eken kallades sedermera Hermans 
ek, och tecken skola än i dag utvisa, 
hvarest eken stått.» — Berättelsen sy- 
nes vara ett svagt minne af de strider, 
som Finvedsfurstarue fingo utkämpa för 
sin sjelfständighet. 

Inan Ed förvandlades till ett enda 
helt med säterinatur, utgjorde det en 
by af 5 hemman, men för så lång tid 
tillbaka, att man icke känner namnen 
på de särskilda hemmanen; dock skola, 
enligt Monthans uppgift, lemningar efter 
de fem gårdarna ännu finnas, och på 
en kulle söder om gården synas der- 
jemte qvarlefvor efter nedbrända bygg- 
nader. Kullen kallas för Kopparkullen, 
emedan smälta kopparbitar träfias vid 
gräfning derstädes, och Monthan skall 
af en sådan bit hafva låtit förfärdiga 
en käppknapp. Han tror, att här fun- 
nits någon befästning; men dertill lär 
utrymmet vara för litet; möjligt är, att 
ett hus med deri förvarade kopparkärl 
här nedbrunnit. 

På Eds egor finnas åtskilliga forn- 
minnen, såsom en runsten omkring % 
mil från vägskilnaden vid Ed i söder, 
— tvä griftrör -400 alnar i söder från 
ladugården, m. m. Strax vester om 
Sandliden, en backe på vägen till Ed, 
funnos fordom två större ättekullar, nu 
förstörda, men öppnade af Monthan, 
som uti h vardera af dera fann en hälle- 
kista; kisthällarne äro nu borttagna. 
Vid torpet Eriksbo ligger ett stort 
griftrör, i hvilket man funnit en hälle- 



kista af 8 alnars längd och 2 alnars 
bredd; men allt är nu förvandladt till 
en oredig stenhop. Några af kistans 
hällar stå likväl qvar. Folket berättar, 
att två jättar blifvit här begrafna, och 
i hällkistan lär man hafva funnit två 
knifhaudtag samt en kil eller huggjern 
af flintsten. Vid grafven står en stor 
gran, af folket kallad Jättegranen, som, 
i fall den blifvit planterad, då grafven 
anlades, hvilket icke är så alldeles otro- 
ligt med anledning af trädets enstaka 
plats, bör hafva en ålder af omkring 
2000 år; granen ser också ganska gam- 
mal ut. — Enligt en tradition i orten 
skall i trakten af Ed hafva funnits en 
runsten med inskrift: 

»Imellaa Fur och Flå, 

der stå de kistor två; 

deruti finnes ring öfver ring, 

väl hundrade tusen guldring. v 

På Ed skall födas de tvillingar tvä. 

Bägge dessa barn den skatt skall få.» 

Monthan berättar, att många med myc- 
ken möda sökt att påträffa skatten; 
men att det varit förgäfves. För att 
åt fruarna på Ed, hvilka med anled- 
ning af denna spådom nog torde ön- 
ska sig tvillingar, förvara minnet af 
prophetian, har Monthan låtit med ru- 
nor rista versen i en bautasten, som 
påträflades 160 alnar i norr från Sand- 
liden. A en sten i Eds trädgård har 
han likaledes med runor låtit rista en 
minnessten öfver sig sjelf, sin fru, M. 
G. Papke, och sin son Christer. Ru- 
norna på bägge stenarna äro illa och 
origtigt ristade. 

Ed innehades af Trolle-slägten från 
den ofvannämde Harve (Arved), som 
tros hafva lefvat omkring år 1000 eller 
1220, till omkring 15 50. I början af 
15:de århundradet var drottning Mar- 
garethas bekanta gunstling, Abraham 
Broderson (sannolikt en Trolle), egare 
af Ed, emedan han år 14 07 köpte en 
del deraf. Han innehade Finved och 
Wärend med all kunglig rätt. Ofriga 
kända egare af Trolle-slägten äro: Ar- 
vid Birgerson, omkring 1476, hans son 
Joachim och sonson Arvid, 1539; den 
sistnärade riksråd och lagman i Tio 
Häraders Lagsaga. Den sista Trolle på 
Ed var Herluf, amiral och befallnings- 



Ed. 



Eda. 



161 



man pä Kronoberg. Efter bonora kom [ 
Oluf Eosenstjerna, som 15 60 förpanta- ' 
(le Ed åt generalmajor Granatenbjelm 
ocb en rådman Stråle, af hvilka ban 
lånat 10,000 daler. Godset återlöstes 
af generalmajoren Liebert Kosenstjerna, 
innehades länge som morgongåfva af 
Eleonora Liljehöök, derefter af baron 
Yxkull Fon Köhler och kapten Wern 
sköld. Den förstnämde sålde 1771 sin 
andel till en baron Alexander de Geer, 
och denne åter till en Löthman, efter 
hvilken hela gården innehades af en 
öfverstlöjtnant Tornerhjelm, den sista 
adliga innehafvaren af Ed. Ar 1783 
köptes gården af lagman Monthan; då 
hörde S^g mantal rå och rör och 7 
mantal frälse till godset; men lagman- 
nen sålde flera af de sistnämda, så att 
vid hans död blott 4Y^ mantal åter- 
stodo. Godset ärfdes af hans enda son, 
assessor Erik Christer Monthan, Eds 
historieskrifvare, gift med en fröken 
Papke. Efter hans död, 1830, skifta- 
des jordegendomen mellan sonen, löjt- 
nant Christer Monthan, och dottern, 
gift med kammarherren Jakob Fredrik 
Kidderborg. Yid säteriet bibehöllos då 
iVg mantal rå och rör samt 25 torp. 
Efter löjtnant Monthans död köptes Ed 
1842 af handlanden i Petersburg Leon. 
Jonathan Lindström, som innehade går- 
den 1852. — Enligt Liljegren är Ed 
ett och samma med Trolleborg, som år 
1434 förstördes af Engelbrecht (jemför 
Edshorg), och spådomen om »gullkistor- 
na» tyder AVieselgren på bokskogen och 
dess älloukistor med dubbla frukter, dit 
i århundraden svinhjordar drefvos på 
bete och förskaffade egarue stora in- 
komster. 

EjI. Ett mantal frälsesäteri i Sunds 
socken och Ydre härad af Östergötlands 
län, vid östra stranden af sjön Läjern, 
tillhörde 1852, tillika med Lilla Bräng, 
'/^ ^mantal frälse, öfverjägmästaren C. 
J. Åstrand. Ed är ett gammalt säteri, 
som skall hafva tillhört slägten Bååt; 
det egdes 1636 af Lindorm Nilssons 
enka, Beata Drake, som derunder hade 
1 3 hemman gammalt frälse och 7 till- 
köpta hemman; kallas 1083 Lennart 
Enhörnings frälse och tillhörde honom 
ännu år 1709, men 1725 kyrhoherden 
II. 



Strandberg och 1750 löjtnant A. K. 
Garderaein, 17 86 hof-auditör Hoffstedt, 
1818 häradshöfding C. Åstrands enka, 
C. U. Key, 1825 öfverjägmästaren C. 
J. Åstrand och häradshöfdingen A. G. 
Åstrand, 1852 den förstnämde ensam. 
Lilla Bräng lydde sedan 1825 under Ed. 

Eda. Annex-församling i Jösse hä- 
rad af Wärmlands län, utmed Norska 
gränsen och omkring de öfversta bland 
de vattendrag, som längre i söder för- 
ena sig till Elga- och Glafs-fjordarna 
samt slutligen med By-elfven falla ut i 
Wenern, har en areal af 54,7 56 tunn- 
land, af hvilka 4,570 äro sjöar och kärr. 
Bland vattendragen märkas: Wrangs- 
elfven, som utfaller i Hugnsjön, hvars 
nordliga del hör till Eda socken, By- 
sjön med de deri utfallande vattendra- 
gen, en del af Fjällsjön, sjön Wallen 
vid Norska gränsen, Morast-sjön, icke 
långt från samma gräns, m. fl. Sock- 
nen, som består af 24V^ mantal, be- 
boddes omkring 1840 af 3,520, 1850 
af 4,166 och 1856 af 4,244 invånare. 
Eda hade sistnämda är ambulatorisk 
skola med en examin. och en oexamin. 
lärare, som undervisade 209 gossar och 
187 flickor, medan 2 gossar undervisa- 
, des i allmänt läroverk samt 116 gossar 
och 122 flickor undervisades i hemmet. 
— I socknen befinnas 2 stångjerns-, 2 
knipp-, 9 spik-, 1 plåt- och 1 ämnes- 
hammare å skatte- och frälsejord, 22 
par qvarnstenar till husbehof, 2 sågar 
till husbehof, 3 sågar till afsalu och 8 
par qvarnstenar för tull. Vid Emterud 
är ett glasbruk, som 185 5 hade 97 ar- 
betare och tillverkade för ett värde af 
106,664 rdr banko. — Eda socken är, 
tillika med Jernskog och Skillingsmark, 
annex till Kölns (eller Kola) konsisto- 
riela pastorat af 2:dra klassen i Jösse 
kontrakt af Carlstads stift. Beläget på 
den s. k. Tolfmila-skogen, omtalas Eda 
ofta hos våra äldre häfdatecknare och 
var socken redan år 1225, då konung 
Håkan Håkansson drog härigenom med 
3,6 00 man samt hade läger först vid 
Marasten (Morast) och sedan natthär- 
berge i Mellby. Kyrkan, IOV4 mil n. 
v. från Carlstad, belägen nära till »edet» 
mellan sjöarna Hugn och Bysjöu, hvar- 
af sannolikt socknens" namn, är mycket 

21 



162 



Eda. 



Efla Skans. 



gammal och anses af Feniow byggd 
strax efter Olof Skötkouuiigs död, vid 
den tid, då Olof den Helige christnade j 
Solöer. Det tros, att hon blifvit bränd j 
under de Norska partistriderna ; sock- 1 
nen har också varit utsatt för fiendens \ 
härjningar, t. ex. 1658 och i Gjlden- ; 
löws-fejden 1675, då 14 gårdar i sock- 
nen brändes och i Morast icke ens teg- ; 
let i murarna lemnades qvar, utan för- : 
des till Norge. — I socknen ligga 3fo- j 
rast, Emteruds och Eda skansar; bland i 
gårdar nämnas Morast, Magnor, m. ti., I 
bekanta i Svenska krigshistorien. 1 ' 
synnerhet lefva här talrika traditioner ; 
om Carl XII, som under sina sednaste 
krigsår hade qvarter på Haga, Nolby 
och Wästby, der man sannolikt ännu j 
förvarar de kärl, ur hvilka konungen 1 
spisat. — I socknen ligger Charlotten- \ 
bergs eller Morastforssens bruk. — , 
Adress: Arvika. • 

Eda. Glasbruk. Se Emtenid. 

Eda Skans ligger i ofvannämda Eda 
socken på en höjd ett stycke i söder från 
Eda kyrka vid landsvägen till Norge. 
Skansen anlades sannolikt af riksrådet, 
lagmannen Gabriel Gabrielsson Oxen- 
stjerna, omkring 1656, då man befara- 
de ett angrepp af Danskarne, hvilket 
också gjordes i den s, k. Krabbe-fejden 
1657. Vid Mathsmessotiden detta år 
togs den nyanlagda skansen af Danska 
öfversten Michaél Obitz, och skedde 
detta så oförmodadt, att, som det be- 
rättas, den Svenska kommendanten i 
skansen stod med ölkannan för munnen 
för att dricka en kamrat till, då en 
värja stöttes honom genom magen. 
Imellertid stadnade Obitz icke länge 
qvar i skansen, utan när generalen 
grefve Douglas kort derefter kom an- 
ryckande, förnaglade Obitz alla kano- 
nerna, brände raagasinerna och drog 
sina färde. Under denna expedition 
inträflade sannolikt följande tilldragelse, 
hvarom berättelsen än lefver i orten: 
»De Norske gingo öfver gränsen och 
rastade på Långelanda säteri uti Eda 
socken; men bonden der i byn, Anders 
Regardsson, tog två karlar med sig, 
livar och en ställde sig ett stycke från 
den andra, och lossade de så af sina 



bössor på tre särskilda håll, hvarpå 
följde ett utrop: fall nu på, på alla 
sidor, så skola vi fösa dem i sjön hvar- 
enda käft! I häpenheten tordes de 
Norska icke bida, förrän de voro hem- 
ma i sitt land, och de tre Svenskarne 
fingo så mycket till byte, som alla 
Norrmännen haft med sig.» — Eda 
skans underhölls sedan fortfarande, och 
besättningen derstädes kommenderades 
af en major. Ar 167 5 (i Gyldenlöws- 
fej(Jeu) fick ingeniör-kapitenen von Seu- 
lenberg, som blef kommendant derstä- 
des, befallning att göra skansen min- 
dre på den åt Bysjön vettande sidan. 
Generalmajor Gyllenspetz drog sedan 
dit Wärralands regimeute, och öfverste 
Kruus kora snart efter med ett an- 
nat, hvarförutan äfven Bergs-regimen- 
tet drogs till Eda samt allmogen från 
hela landet låg på vakt derstädes. 
Inan alla dessa trupper hunnit dit, fin- 
go likväl Danskarne tillfälle att gå öf- 
ver gränsen samt belägrade Eda skans 
under befäl af Wibe, men måste snart 
draga sig tillbaka med oförrättadt ären- 
de. Ar 1680 var Carl XI personligen 
der och befallde, att skansen skulle 
nedrifvas; men 1716 gaf Carl XII då 
varande kommendanten, grefve Ekeblad, 
befallning att åter sätta densamma i 
stånd. År 1718 hade Carl XII ofta 
sitt högqvarter i trakten af Eda skans, 
som då hade 800 till 1,000 mans be- 
sättning och var bestyckad med 60 ka- 
noner. När konungen kom till Eda, 
fann han der före sig en hel här be- 
väpnade Wärmlaudsbönder, hvilka han 
tillsporde: »Hvem har kallat er hit?» 
— »Våra ofticerare!» — svarade bön- 
derna. — »Gän ni hem, gubbar», — 
genmälte då kungen, — »och hållen i 
er plog; denna saken skall jag nog ut- 
rätta sjelf.» — Efter Carl XI Ls död, 
år 1719, gick Danska generalmajoren 
Budde med en ansenlig styika öfver 
gränsen och hotade Eda skans, der 
major A. von Didron förde befälet och 
dessutom fick förstärkning, deribiand af 
Fersens dragoner, så att Danskarne in- 
genting kunde uträtta. Dessa »Fersens 
dragoner» hafva lemnat ett mindre vac- 
kert minne efter sig i landet: »de våid- 
togo qvinnor, förde in venerisk smitta, 
slogo ihjäl folk och plundrade hvar de 



K(lli«». 



Edeby* 



163 



foro tVara.» Kung Carl sjelf hade den 
otuien att i Carlstad bli ansedd som 
en at" Fersens dragoner, då han den 16 
Februari 1710 anlilnde till staden på 
natten och gick in i gästgifvarens kök 
lör att värma sig. Hustrun ville då, 
att han skulle gå ut i staden och se 
sig om, medan folk ännu var vaket; 
men då kungen envisades, började gum- 
man svärja »öfver de förb. — Ferserna, 
som öfverfalla alla menniskor, och som 
ingen kunde slippa.» Carl gick också 
och letade sig till general Delvig, der 
han låg om natten på en halmkärfve. 

— Är 1721 indrogs besättningen på 
Eda skans, som mot slutet af 1700- 
talet icke hade större garnison än en 
styckjunkare och 6 handtlangare, till- 
(less den slutligen lemnades alldeles öde 
såsom obehöflig, sedan Norge blifvit 
törenadt med Sverge. 

Edbo. Socken i Frösäkers härad af 
Stockholms län, vid Gullljärden och 
Edboviken af Ålands haf, har en areal 
af 33,187 tunnland, af hvilka 1,250 
aro sjöar och kärr. I Edboviken ut- 
laller den från sjön Närdingen kom- 
mande Skebo ström, som tillika med 
viken bildar socknens östra gräns mot 
lläfverö socken; nära sydvestra gränsen 
rinner Hydinge ström från Järingesjön 
åt sydost och faller in i sjön Närdin- 
gen. Utmed vattendragen är marken 
dels kullig, dels jemn, här och der 
sank, med lerhaltig jordmån; eljest be- 
står socknen mest af bergländig skogs- 
mark, med steniga höjder och stenbun- 
den jordmån i allmänhet. Näringarne 
äro åker- och skogsbruk, körslor för 
jurnverken i grannsocknarna, sjöfart och 
fiske. Hemmantalet är 6 5 "/20 förmed- 
lade mantal; folkmängden, år 1815: 
1,563, uppgick 1850 till 1,831 och 
1856 till 1,888 personer. Socknen hade 
1856 både fast och ambulalorisk folk- 
skola; i den fön-a undervisades 5 gos- 
sar och 3 2 flickor, i den sednare 28 
gossar och 25 flickor, medan 3 gossar 
åtnjöto allmiln undervisning, 9 gossar 
och 10 flickor undervisades enskildt och 
Ii gossar samt 42 flickor i hemmet. 

— Vid Skärstad, i den för lastbåtar 
segelbara Edbovikens innersta hörn, är 
marknadsplats, der 2 marknader hållas 



årligen. — Edbo socken utgör ensam 
ett konsistorielt pastorat af 3:dje klas- 
sen i Närdiughuudra kontrakt af Upp- 
sala ärkestift samt förekommer under 
namnen Ebo-, Edbo- eller Egbonered 
redan 1291, 1293 och 1314 såsom hö- 
rande till Ncerdhinr/ialmndceri. En kyrko- 
herde namnes 1293. Kyrkan, S'/^ mil 
från Norrtelge och 4 mil från Uppsala, 
är gammal och sednast reparerad 1841; 
hon hade ännu 1828 sitt målade hvalf 
i behåll. Här förvaras ryggbenet af en 
hvalfisk, som strandat i Edboviken om- 
kring 1489. — Omkring V2 mil från 
kyrkan ligger berget Gillberga Gryte 
med grottor, om hvilka folksägnen bar 
åtskilligt att berätta (se Gillberga Gryte). 
Socknens kuster hemsöktes år 1719 af 
Ryssarue. — Bland gårdar inom Edbo 
märkas: Harbroholm, Järinge, Lundås 
samt Runö eller Eimeholm. Berga by, 
6 mantal, har på 1600-talet varit sä- 
teri och tillhört riksrådet grefve Lich- 
tone, men från 1680 icke varit bebyggd 
för ståndspersoner; byn lyder nu under 
Skebo. — Adress: Norrtelge. 

Edboviken. Vik af Ålands Hafs fjärd 
Gullfjärdcn, mellan Edbo och Häfverö 
socknar, mer än milslång och segelbar 
till Skärstad. Uti viken utfaller Skebo 
ström, som kommer från sjön Närdin- 
gen, och derjemte åtskilliga smärre till- 
flöden från Äs-sjöfi samt By- och Gräs- 
sjöarna i Frösäkers, Mörtsjön, Årnöfjär- 
den och Orviks-sjön i Wäddö skeppslag. 

Edby. Två mantal skatte i Skå soc- 
ken och Färentuna härad af Stockholms 
län, vid Mörbyfjärden, har tillhört sliig- 
terna Cruus, Ilelmfeldt, Gerner, Seger- 
crona (177 2); Heidenstruch 1825, Hall- 
din 1847, sednast Ijallerstedt. 

Edby. Ett mantal frälsesäten uti 
Rasbo Kils socken och Rasbo härad af 
Uppsala län, nära socknens kyrka, har 
tillhört slägterna Skytte, Planting (om- 
kring 1740), sedan Tigerlijelm omkring 
1825, von Kiisel, Nordeustolpe. 

Edcby, 1 mantal skatte och Magerö, 
l'/j mantal skatte, i Aspö socken och 
Selebo härad af Nyköpings län, blefvo 
bägge 1599 donerade till Samuel Nils- 



164 



Kdeby. 



Edeby. 



son, 1602 och 1604 till Johan Bengts- 
son Schroderus, adlad Skytte; heraraa- 
ueu synas sedermera hafva tillhört drott- 
ning Hedvig Eleonora, derpå en Mar- 
schalk; de reducerades 1683 såsom hö- 
rande under Tynnelsö, köptes till skatte 
1704 af Thunberg, innehades 1825 af 
Svedberg, 1851 af Sundbergs arfviugar, 
tillika med Vie i Fogdö. Vid Edeby 
linnes en helsobrunn, som fordom varit 
besökt. 

Edcbj.^ Frälsesäteri uti Helga rö soc- 
ken och Åkers härad af Nyköpings län, 
består af 2 mantal frälsesäteri med un- 
derlydande 2V> mantal i Helgarö samt 
^g mantal i Fogdö socken. Gården 
har, likasom mycket annat i Helgarö 
socken, tillhört Wårfruberga kloster och 
sedan kommit under kronan; som egare 
nämnas från 1546 Martha Sparre, enka 
efter Claes Hansson "Wyeman (riksrå- 
det Bjelkenstjernas far), derefter fru 
Marthas brorsdotter, Karin Sparre, gift 
med landshöfding P. Fleming, deras 
mag Anders Cruus, som skref sig till 
Edeby, från år 1583, hans son Jesper, 
m. fl. Af ätten Cruus och dermed be- 
slägtade ätter nämnas vidare som eg^re 
fru A. Cruus, född Berendz (1685), frö- 
ken H. Cruus (1724), hennes kusin frö- 
ken M. C. Fleming (1735), dennas sy- 
stersöner Erik och P. A. Wrangel, den 
sistiiämdes enka (17 60) och hans son 

F. O. Wrangel. ' Från honom öfvergick 
gården till hans svåger, lagman Hassen- 
kampf (1764 — 1772), och köptes sedan 
af riksrådet grefve von Hermansson. 
Frän 1784 har gården genom köp till- 
hört en Hebbe, friherre O. M. Munck 
genom gifte och lösen från 1801, L. 

G. Silfverstolpe genom köp från 1810 
till 1832, hans enka till 1846, slutli- 
gen Jeuuings och v. Heyne genom arf, 
1851 ryttmästaren G. F. von Heyne- 
Lillienberg, som bär det sednare nam- 
net derföre, att hans fru, Julie Charl. 
Silfverstolpe, innehar Liljenäs i Små- 
land som fideikommiss, hvilket iörbin- 
der hennes man att till sitt eget bifoga 
namnet Lillienberg. 

Edeby. Ett mantal kronosäteri uti 
Ludgo socken och Rönö härad af Ny- 
köpings län, nära sjön Eknarn, har va- 



rit militieboställe sedan reduklionstiden, 
men innehades förut såsom donation af 
Carl Carlsson Gylleuhjelms mor och se- 
dan af Carl Carlsson sjelf. När går- 
den reducerades, indrogs den frän arf- 
vingarne efter W. Drakenhjelm, hvil- 
ken genom köp kommit i besittning 
deraf. 

Edeby. Säteri uti Ripsa socken och 
Rönö härad af Södermanlands län, 1 1 
mil från Stockholm, 3V4 mil från Ny- 
köping och 3^/4 mil från Malmköping, 
består af 18 oförmedlade, till 10% för- 
medlade mantal, af hvilka 1 mantal sä- 
teri, 2:ne dito säteri-ladugård och 7'/, 
rent frälse samt 27 stycken större och 
mindre jordtorp. Säteriet har utmärkt 
vacker belägenhet invid en vik af sjön 
Båfveu eller den så kallade Edebysjön. 
Mangårdsbyggningen är af trä, byggd 
17 50 och renoverad 1850.. Till egen- 
domen finnes en god och vacker skog 
af alla slag jemte indrägtigt fiske under 
vårtiden, kalkstensbrott, af nuvarande 
egaren anlagdt tegelslageri, nybyggd 2- 
raraig husbehofs-såg jemte cirkulärsåg 
och gröpqvarn samt en tullrajölqvarn 
med 2:ne par stenar. — Edeby har 
sannolikt tillhört Lars Axelsson Tott, 
hans son Axel omkring år 1515 och 
dennes dotter Karin (f 15 59), gift med 
riksrådet Ivar Månsson (Liljeörn) och 
sedan med riksrådet Hans Claesson Bjel- 
kenstjerna, hvilka alla skrifvit sig till 
Edeby. Sedan tillhörde gården Måns 
Ivarsson (Liljeörn) och hans dotter, gift 
med friherre Arv. Gustafsson Stenbock; 
efter hennes död egdes gården omkring 
1605 af Hans Claessons sonson, Nils 
Claesson Bjelkeustjerna, och kora med 
dennes dotter Anna till landshöfding 
Jakob Skytte samt innehades 1678 af 
deras son, friherre Johan Skytte. Det 
tyckes nu, som skulle godset hafva blif- 
vit såldt, men bördadt af landshöfdin- 
gen friherre M. Posse, gift med riks- 
rådet Johan Skyttes dotterdotter M. 
Gylleustjerna ; Posse egde gården 1686 
och hans slågt efter honom under ett 
helt århundrade, tilldess den 1788 köp- 
tes af brukspatron Samuel Thorsson, 
hvars arfvingar sålde egendomen 1842 
till nuvarande egaren, Thure von Ec- 
'kermann. 



Edeby. 

Edeby. Frälsesäteri, 3 mantal, i 
Hölö socken och Hölebo härad af Ny- 
köpings län, nära södra stranden af 
Lillsjön, donerades som krono till Joh. 
Loda 1617, utbyttes till frälse 1673 af 
hans son, öfverste Gustaf Lode (död 
1681), och var redan 1663 bebygdt 
till säteri; innehades af Lodes enka, 
Anna Silfversparre, sedan omgift med 
Björnberg, 1716 af hennes bror, lag- 
mannen Aron Silfversparre, 1719 af 
hans måg J. Grimer och derpå af den- 
nes slägt ända till 1814, då det köp- 
tes af friherre Trolle-Löwen, raeu snart 
såldes till sekreteraren P. Eosander. 
Säteriet tillhörde 1849 en Walleustråle, 
1857 skräddarraäst. C. P. Lindström. 

Edeby. Två mantal kronosäteri uti 
Björkviks socken och Jönåkers härad af 
Nyköpings län, på landtungan mellan 
sjön Yngarns vik Klubbviken och öpp- 
na sjön, har varit (16 53) doneradt till 
Jakob Schiittehjelm, blef sedan reduce- 
radt, upplåts pä lifstid till M. Lind- 
hjelm och blef slutligen anslaget till 
railitieboställe. Gården är nu kapitens- 
boställe. 

Edeby. Under Drottningholms kungs- 
gärd lydande gård af 2'/^ mantal i 
Lofö socken och Färentuna härad af 
Stockholms län, anmärkningsvärd eme- 
dan Stockholms liins landtbruksskola 
dorstädes befunnits från 1852 till 1856, 
hvilket år den flyttades till Wårby. 

Edesiiäs, eller Un Gård. Ett och 

ett fjerdedels mantal frälse -säteri uti 
Utö kapcllsocken och Sothohns härad 
af Stockholms län, vid en bugt på öns 
östra kust, torde tillika med hela ön 
hafva ursprungligen tillhört kronan och 
1533 genom byte kommit till en Gud- 
mund Persson till Töresö, men namnes 
sednare såsom af slägten Bjelkenstjerna 
till Årsta utbytt 1641. För 167 8 före- 
kommer K. Kurck som innehafvare, men 
1686 Ulf Bonde, gift med en Bielken- 
stierna, hvilken ätt eller dess arfvingar 
innehade gården och nästan hela ön till 
år 1721, då Ulf Bondes son, riksrådet 
Claes, förpantade och 1723 sålde gär- 
den till en "Wefverstedt, inspektor vid 
Utö grufvor, som förut på ön egde nå- 



Kdestad. 



163 



gra afsöndrade hemmansdelar i Träma. 
Frän 1746 var slägten Stjeruheim egare 
i följd af arf och köp, från 1770 Reu- 
tersköld genom köp till 1803, dä ett 
för grufrörelsen bildadt bolag blef egare 
äfven af Edesnäs. Se vidare Utö. 

Edesta. Gård af två och ett åtton- 
dels mantal frälsesäteri uti AVårdinge 
socken och Öknebo härad af Södertörn 
och Stockholms län, belägen nära Lång- 
sjön, har på 1600-talet kommit från 
slägterna Rosenstjerna och Rosensköld 
till Rosenhane, tillhörde på 1700-talet 
slägterna Rosenholm och Rosenstam, 
1827 Nisbeth, 1849 grefve Mörner, 
i 185 Möller, 185 6 Edv. Riitterskjöld. 
Under gården lyder 1 mantal. 

Edestad. Annex-socken i Medelstads 
härad af Blekinge län, 2 '/j "lil v. n. v. 
från Carlskrona, nära Ronneby, har en 
areal af 5,462 tunnland, af hvilka en- 
dast 4 äro sjöar och kärr. Socknen, 
som består af 19^/8 hemman, med 4 
oskattlagda qvarnar, 1 1 ängar och 2 
utjordar, beboddes omkring 1840 af 
780, 1850 af 927 och 1856 af 941 
invånarCv Socknen hade sistnämda år 
fast skola med en examinerad lärare, 
som undervisade 60 gossar och 43 flic- 
kor, medan 8 flickor undervisades i hem- 
met, — Edestads socken är annex till 
Hjortsberga regala pastorat af 2:dra 
klassen i Medelstads kontrakt af Lunds 
stift. Kyrkan, en mycket gammal sten- 
byggnad, är helgad åt det Hel, Korset 
och för i sitt sigill ett kors, med om- 
skrift: Ederstad Kircke. — Vid sjelfva 
kyrkogårdsmuren befinnes en fordora 
vida beryktad ofTerkälla, som talrikt be- 
söktes af sjuka och vidskepliga meuui- 
skor. Man oö"rade då icke allenast i 
källan, utan äfven i en dertill inrättad 
kyrkostock, hvars inskrift lofvadc wliim- 
raelriges gledje» åt dem, som inlade 
penningar deri. Ar 1663 förbjödos 
genom Konungens Befallningsliafvande 
besöken vid källan, hvilka också afstad- 
uade, i synnerhet sedan Ronneby helso- 
brunn blifvit funnen. Ännu i slutet af 
förra århundradet egdc någon högtid- 
lighet rum vid källan midsommarafton, 
och ännu i dag lär det stundom offras 
derstädes. På de omkring källan stå- 



IO(i 



Kdet, liilla. 



KdsberiQ-. 



ciule buskarna upphängde de besökande 
linnelappar, med hvilka de tviittat sig, 
och som skulle sida qvar lör alt tor- 
kas och helgas. — Adress: Ronneby. 

Edet, Lilla. Stor by i Fuxerna soc- 
ken och Flundrc härad af Elfsborgs 
län, vid Göta elf, med häradets tings- 
ställe, apothek, skola och ansenliga såg- 
verk samt laxfisken. De äldsta sågver- 
ken och likaledes de slussar, som anla- 
des för alt undvika fallen i elfveu, in- 
löstes 1C24 af konung Gustaf II Adolf 
från en viss Hans Skrifver, som tyckes 
hafva anlagt dera; de öfverleranades åt 
Göteborgs stad på C är och mot vissa 
villkor. Imellertid var slussverket i be- 
hof af oupphörliga reparationer, och 
man fann dessutom, att slussarnas di- 
mensioner voro alltför mycket knappt 
tilltagna för att motsvara ändamålet. 
Vid medlet af 1700-talet företogs dcr- 
före en större ombyggnad och förbätt- 
ring af hela slussbyggnadeu, och de 
nya slussarne voro, enligt Hårleraans 
berättelse, 9 alnar breda, 33 aln. långa, 
med väggarna »murade med klinkert 
och cement på Holländska sättet». I- 
mellertid förföll äfven denna slussan- 
läggning småningom allt mer, och der- 
före beslöt Trollhätte -Kanal-bolag år 
1826 att låta anlägga en alldeles ny 
kanal-ledning med slussar midt emot 
Edet, på andra sidan elfven, förbi herr- 
gården Ström. Den 12 Juli 183 2 öpp- 
nades de nya slussarue och kallades 
Carl XIV Johans samt Oscars; de be- 
söktes den 3 September samma år af 
konung Carl Johan. Under arbetet på 
detta slussverk inträffade den 29 Aug. 
1830 i Lilla Edet en våldsam eldsvå- 
da, som förstörde II sågverk och 40 
hus; 4 5 nian af det vid slussarbetct 
sysselsatta Vestgöta-Dals-regiraente skyn- 
dade öfvcr elfveu för att komma till 
hjelp; men färjan sjönk med dem alle- 
sammans. — Enligt sednaste Landshöf- 
ding- berättelser tillverkades vid Lilla 
Edet 185 5 vid 6 sågar med 10 ramar 
och 4 ccnlrurastrissor för kantning af 
(5,000 tolfter blockar, 12,000 tolfter 
plank, värda 160,000, och I2,0t)0 tolf- 
ter bräder, värda 48,000 rdr banko. 
Hälften af sågverken tillhörde detta är, 
tillika med laxfisket, Hichens & C:o i 



Göteborg, andra hälften af sågverken 
ejifdes af major Kock på Wågsäter. — 
Vid Lilla Edet finnes postkontor. 

Edholms Slott. Se Asa Slott. 

Edillge (1316 skrifvet Edungi). An- 
senlig by uti Tuna socken och Olands 
härad af Uppsala län, bekant genom 
talemannen för bondeståndet vid 1660 
års riksdag, Per Eriksson, som var ifrån 
denna by och ådrog sig styrelsens miss- 
hag. Sannolikt är denna Per Eriksson 
samma man, mot hvilken under de föl- 
jande åren den på sin tid likaledes 
ryktbara prosten Sparrman hade åtskil- 
liga klagomål att anföra. 

Ediiigsliorg. Gammal skans i Hög- 
dals socken och Wettc härad af Bohus- 
län, vid landsvägen utmed Svinesuud, 
bestyckad under 1808:års krig och dä 
stående under befäl af en von Eding, 
efter hvilken den qvarvarande stenho- 
pen af landtfolket fått detta namn. 

Edsberg. Härad i Örebro län, med 
tingsställe vid Edsbergs Sanna, består 
af följande socknar och sockendelar: 
39 V, förmedlade raant. af Knista, I8V2 
förmedlade mänt. af Hidinge, Edsberg, 
15 '/g förmedlade mantal af Qvistbro, 
14'/., förmedl. mantal af Nysund, Tån- 
geråsa och Skagershult. Häradets areal 
uppgifves till 95,881 tunnl., af hvilka 
14,5 56 äro sjöar och kärr; hemmanens 
antal uppgifves till 178Vg mantal och 
befolkningens till 7,959 personer. — 
Bland häradets större sjöar märkas Tof- 
teu, Teen, Multen, m. fl. — Häradet 
bildar, tillika med Suudbo, Lekebergs 
Bergslag, Kumla, Hardcmo och Grim- 
1 stens härader, Vester-Nerikcs domsaga. 

i Edsberg. Prosteri inom Strenguäs 

i stift, bestående af följande socknar: 
Bodarne (i Sundbo och Grirastens hära- 

■ der), Edsberg och Hackvad (i Edsbergs 

I och Grimstens härader), Knista och Hi- 

I dinge (i Edsbergs och Lekebergs hära- 

' der), Kräklinge, Qvistbro (i Lekcbcrgs 

; och Edsbergs härader), Skagershult, Wi- 

i by och Tångerusa (i Grimstens och Eds- 

; bergs härader). Prosteriets hela bcfolk- 

i ning uppgick 185 6 till 16,314 personer. 



Edsberg. 



Kdsliorgr» 



ir,7 



Edsberg. Socken i Edsbergs bärad 
af Örebro län, Z^/^ mil sydvest från 
Örebro, belägen i Nerikes lågland, mel- 
lan Hackvad i öster, ^Yiby i söder, 
Tångeråsa i sydvest, Qvistbro i vester 
och Knista i norr. Arealen är 9,720 
tunnland, deraf 380 tunnland sjöar och 
kärr. Östra gränsen är här och der 
något sank, den vestra utgöres till en 
del af Trystorps-sjöu, hvars vatten går 
genora Welandasjön till Svartån. Sock- 
nen är en af länets bättre bygder, me- 
stadels slät och bördig, med lerhaltig 
jordmån; från söder till norr stryker 
iraellertid en lag sandås, som slutligen 
delar sig i flera armar. Hemmantalet 
är 59'/2 förmedlade mantal; hufvudnä- 
ringen åkerbruk; folkmängden, 1840: 
1,480 per.soner, utgjorde 1850 ett an- 
tal af 1,599, 1856 af 1,682. Socknen 
hade sistnämda år fast och ambulato- 
risk folkskola med en examinerad och 
en oexaminerad lärare, som undervisa- 
de 59 gossar och 51 flickor, medan 1 
gosse bivistade allmänt läroverk och 8 
gossar samt 1 5 flickor undervisades i 
hemmet. — Edsbergs socken utgör tillika 
med Hackvad ett konsistorielt pastorat 
af l:sta klassen i Edsbergs kontrakt af 
Strengnäs stift. Den förekommer redan 
på 1300-talet under namnet Edzberg 
och räknar till namnet käuda kyrkoher- 
dar ända från reformationstiden samt 
koraministrar från slutet af 1600-talet. 
Kyrkan, nästan midt i socknen, 3 mil 
från Örebro, har en graf, tillhörig släg- 
ten Horn. — I socknen ligga ruiner .af 
Riseberga kloster invid gården af sam- 
ma namn (se denna artikel). Af det i 
socknen belägna Benningsby tros en Bin- 
ningen, »bergsöfverste och befallnings- 
raanu öfver bergverken i Gustaf den 
Stores tid, hafva tagit sitt namn. — 
Vid Sanna är Edsbergs och Lekebergs 
häraders tingsställe. — Adress: Örebro. 

Edsberg. Ett mantal frälsesäteri 
med qvarn, såg och tegelbruk, vid norra 
stranden af Edsviken i Sollentuna soc- 
ken och härad af Stockholms län, be- 
bygdt med stenhus, tillhör nu hofmar- 
skalken baron Claes Eeinhold Rudbcck. 
Gården har på lOOO-talct tillhört släg- 
ten Oxenstjerna, 1741 llibbing, från 
17 50-talpt frihcrrliga familjen Kndbock. 



För närvarande lyda under gården 1 5 '/., 
mantal samt qvarn och såg. 

Edsborg, eller Edsholin. Fordom ett 
slott eller fäste på en holme, kallad 
Slottsön, i Göta elf, uti Tunhems soc- 
ken och Wäne härad af Elfsborgs län. 
Ännu skola tydliga qvarlefvor synas 
efter ett ansenligt stenhus, som stått 
på denna holme, och sagan vill som 
en bland slottets fordna beherrskare 
nämna ingen mindre person än Bolmsö- 
konungen Angantyr, som skall här 
hafva haft sitt säte, när Hunernas här 
blef slagen pä Dunaheden ! Uti Palrn- 
sköldska Samlingarna läses om Edsborg 
följande anteckning af Erik Dahlberg: 
»Edsborg, beläget i Xagluras socken, 
en half mil frän Wenersborg, uppä en 
holme, Edsholmen kallad, i stora Göta 
elf, som uti Vestgötalagen kallas Nag- 
lums-sund, der ock stora landsvägen 
utur Yestergötland inåt Dal och Norge 
fordom gått, med en färja öfver Nag- 
luras-sund. På samma holme har nu 
det i gamla tider fasta slottet och 
kungssätet Edsborg varit beläget uppå 
en öfvermåttan lustig och Ijiiflig ort, 
eftersom ock förbemälte Edsholme är 
kriughvärd af andra nie åtskillige med 
ekeskog och andre fruktsamme trä be- 
vuxne holmar, ibland hvilka äro de för- 
nämste: Korsön, Kohlön, Löfön, Tjuf- 
ön, Barkön, Slossöu, de der gifva ett 
härligt anseende ifrån sig. Uppå östra 
sidan om elfven hafver varit konungens 
stallgård, på norra sidan ladugården, 
som ännu i dag visa vestigia derefter 
och bibehålla namnen. Under jorden 
finnas ock vid denna tid af sjelfva kon- 
ungshuset åtskilliga rudera, såsom hvalf, 
murar, hvilka nogsamt utvisa, att der 
varit ett härligt kungshus. Af detta 
skall ock stora Edsvägen hafva fått sitt 
namn. Allena jordhögarne samt en del 
af grafvarue och slottets förborg äro 
denna tid bibehållne. Johannes Mag- 
nus i sin krönika kallar detta slott 
Edsholm.» När slottet förstördes, vet 
man icke, och sannolikt är det icke 
heller det Eds slott, som Engelbrecht 
lät genom Peder Ulfsson förstöra 1434, 
då Herman Gisebar innehade slottet för 
konung Erik XlILs riikning (se Ed i 
Woxtorp). Vid herredagen i Wadsteiia 



108 



Kdsbro. 



Edsliult. 



15 5 9 beslöts, att alla fästningar skulle 
förbättras, i synnerhet Naglums Sund, 
som Edsbolm då sannolikt kallades, för- 
menar Dalin. En utsigt af Edsberg 
finnes i Dahlbergs Suecia Ant. et Hod. 

Edsbro. Annex -socken i Närding- 
hundra härad af Stockholms län, mel- 
lan Knutby i vester, Fasterna och Rim- 
bo i sydvest, Lohärad, Estuna och Sö- 
derbykarls i sydost och Ununge i nord- 
nordvest, har en areal af 20,20 4 tunn- 
land, af hvilka 1,950 äro sjöar och 
kärr. Det förnämsta vattendraget är 
Såtterns, som går genom Kyrkviken till 
Närdingeu vesterut och mottager tillopp 
från Gisen och Faunsjön i söder samt 
från en mängd smärre sjöar i norr; 
omkring Såttern ligger socknens meller- 
sta del, som utgöres af en tämligen 
jemn och småkullig dalgån>J»wiiB nord- 
liga trakterna bestå mest af bergländig 
skogsmark, och likaledes socknens södra 
del, som skjuter långt in imellan kring- 
liggande secknar; här bilda sjöarne Tre- 
hörningen och Altan hvar sin gren af 
ett vatten, som går till Lohärad. Jord- 
månen är dels stenbunden lermylla, dels 
sand och mojord; näringarne äro åker- 
bruk, ängs-, skogs- och bergsbruk med 
åtföljande körslor och något fiske. Sock- 
nens hemmantal är 28 '/j. ™ed 12 qvar- 
nar, 1 utjord och 20 oskattlagda torp; 
hvartill kommer Edsbro masugn, som 
med lOVg mantal lyder under Skcbo i 
Ununge socken. Socknen beboddes år 
1815 af 1,123, 1850 af' 1,203 och 
1850 af 1,238 invånare. Sistnämda år 
hade socknen fast folkskola med en lä- 
rare, som undervisade 22 gossar och 
19 flickor, medan 02 gossar och 74 
flickor undervisades i hemmet. — 
Edsbro socken är för närvarande annex 
till Ununge och utgör tillika med den- 
na ett konsistorielt pastorat af 3:dje 
klassen i Närdinghundra kontrakt af 
iirkestiftet. Under namnet Esahro eller 
JEsalro förekommer socknen 1291 och 
hörde 1314 till Ncerdhingiahundwri ; en 
sacerdos i Hcehsaro namnes 1287, ka- 
planer från 1641. Kyrkan är byggd af 
sten och gammal; dock är choret yngre 
än skeppet. — Af fornleraningar näm- 
nas stensättningar nära kyrkan, runste- 
nar i trakten af Såttern samt lemnin- 



gar efter Lundbo Borg nära Edsbro 
masugn. Gården Lund namnes 1291, 
och Edsbro masugn, nära invid kyrkan, 
hitflyttades från Skebo 1686 samt lyder 
under detta bruk. — Adress: Norrlelge, 
Skebo bruk. 

Edsele. Annex- socken i Ramsele 
tingslag af Södra Ångermanlands fög- 
deri, vid Faxel-elf, 1 1 V4 mil frän Her- 
nösand, håller i längd 2^/^ samt i bredd 
2 mil och består af ^^'/\q hemman, 
med 9 stycken sågqvarnar, 3 nybyg- 
gen, 2 fisken och 8 afradsland. Sock- 
nen, som vanligtvis kallas Edsle, af nå- 
gra Edslö, beboddes på 1840-talet af 
615 personer, 1850 af 788 och 1856 
af 843 invånare, hvilkas hufvudsakliga 
näringsfång äro åkerbruk och boskaps- 
skötsel. Socknens största del intages 
af berg och höjder, ehuru godt utrym- 
me för mulbete finnes. Socknen hade 
185 6 ambulatorisk skola med 4 3 lär- 
jungar; 2 gossar hade allmän under- 
visning; 4 3 gossar och 40 flickor un- 
dervisades i hemmet. — Edsele är 
annex till Ramsele konsistoriela pasto- 
rat af 3:dje klassen i Ångermanlands 
Vestra kontrakt af Heruösands stift. 
Kyrkan, af trä, belägen vid elfven, har 
ingenting märkvärdigt. Om socknen i 
allmänhet namnes icke heHer någonting 
af vigt, om man icke vill som en egen 
sed anse, att, när någou aflidit, man 
fordom och kanske ännu brukade utan- 
för gården bränna den halm, hvarpå 
den döde legat. — Vid kyrkan är en 
stor forss, som af en derintill belägen 
gård fått namnet Eds- eller Odsgårds- 
forssen. — Adress: Sollefteå. 

Edshult. Annex-socken i Södra Wed- 
bo härad af Jönköpings län, vackert 
belägen mellan tvänne större sjöar, Sol- 
gen och Mycklafloen, samt två mindre, 
Bellen och Skedesjön, gränsande i norr 
till Hult, i öster till Ingatorp, i sydost 
fill Bellö, i söder till Kråkshult och 
Skede samt i vester till Medelby, har 
en areal af 13,908 tunnland, af hvilka 
4,540 äro sjöar och kärr. Af de of- 
vannämda sjöarna kan Mycklafloen sä- 
gas nästan hel och hållen tillhöra sock- 
nen, som har ett godt klimat och an- 
ses som den bästa inom Södra Wedbo 



Kdsliult. 



Kdslinlt. 



1C9 



härad. I Solgen, hvilken likasom de 
öfrjga sjöarna är rätt fiskrik, fångas 
laxöring om 8 till 10 marker. Oiver 
Mycklafloen lades af egaren till Norr- 
suuda gård här i socknen, öfver-inspek- 
toreu Nils Flintensten, en 300 alnar 
läng bro till förkortande af den långa 
kyrkovägen för dem, som bodde på an- 
dra sidan sjön; men efter Flintenstens 
död förföll bron, tilldess man år 1763 
träffade den öfverenskommelsen, att vissa 
rotar i Edshults och Hults socknar, 
kallade Ostersjö-rotarne, skulle under- 
hålla bron mot befrielse från annan 
väghållning. Jordmånen är god svart- 
mylla på grusbotten, men på sina stäl- 
len örig och mindre fruktbar; skog och 
bete äro någorlunda tillräckliga för be- 
hofvet. Jordbruk, boskapsskötsel, lin- 
odling och ladugårdsskötsel äro de liuf- 
vudsakliga näringsfången här som i hela 
häradet. Socknen, som består af 3oy4 
förmedlade mantal, beboddes år 180 3 
af 7 65, omkring 1840 af 956, 18 50 af 
943 och 1856 af 875 invånare. Sock- 
nen hade sistnämda år arabulatorisk 
skola med en examinerad lärare, som 
undervisade 69 gossar och 25 flickor, 
medan 3 gossar bivistade allmänt läro- 
verk samt 2 gossar och 5.2 flickor un- 
dervisades i hemmet. — Edshults an- 
nex-socken bildar tillika med moder- 
socknen Hult ett konsistorielt pastorat 
af 3:dje klassen i Södra Wedbo kon- 
trakt af Linköpings stift. Kyrkan, be- 
lägen I2V4 "^'' ^'"^'^ Linköping, 5'/^ 
mil fråu Wimmerby samt IV4 mil från 
Eksjö, nybyggdes med torn åren 1836 
— 1838 och invigdes Första Adveuts- 
söndagen år 1838. Hon är ganska 
prydlig och har ett vackert läge; år 
1843 erhöll hon ny orgel. Inan kyrko- 
byggnaden företogs, hade församlingen 
uppfört ett tvåvåningshus till socken- 
stuga och skolhus; i denna byggnad 
hade man insatt stora ringklockan, den 
nyförfärdigade predikstolen samt en 
mängd snickare-arbete till den under 
byggnad stående kyrkan; allt detta för- 
stördes genom eldsvåda, hvilken för- 
mådde församlingen att begära stam- 
boksraedels insamlande öfver hela riket. 



hvilket eljest icke varit tillämnadt. Un- 
der det den nya kyrkan stod under 
byggnad, begagnade- församlingen den 
gamla, som sedan nedtogs och försåldes 
styckevis på auktion. Edshults gamla 
träkyrka har varit ett af forntidens m'^- 
sterstycken, och det beklagas af flera, 
att hon icke fått stå orubbad. Öfver 
densamma läses uti Allvins »Beskrif- 
niug öfver Mo, Norra och Södra "VTed- 
bo Härader» en efter artisten Mandel- 
gren-*) och »Arch. Smol.u sammandra- 
gen beskrifning, hvilken vi här icke 
kunna underlåta att införa. Den lyder 
som följer: »Denna gamla kyrka till- 
hörde den äldre Byzantinska eller Gre- 
kiska byggnadsordningen från 13- eller 
1400-talet, fastän helt och hållet af trä. 
Målningarne på väggar och hvalf, som 
föreställde Jifpträden i Bibliska histo- 
rien, voft) uärmed fullkomligt öfverens- 
stämmande. Yestra delen af kyrkan 
hade krysshvalf, uppburet af 4 pelare; 
choret hade tunuhvalf. I fönstren fun- 
uos glasmålningar, som vid visitationer 
ådragit sig biskoparnes uppmärksamhet, 
men detta oaktadt icke blifvit vårdade. 
Altaret var bygdt af trä, men hade till 
bord en finslipad sten af 7 fots längd 
och 4 fots bredd; bredvid, på ett litet 
altare, sågs St. Lars i sittande ställ- 
ning med påfvemössa på hufvudet och 
en stenkruka under fötterna. På skåp- 
dörrarna voro hans martyrlidanden fram- 
ställda i präktiga målningar. På frun- 
timmerssidans vägg hängde äfven ett 
skåp med sidodörrar, som kunde till- 
slutas, i hvilket fuuuos Maria Magda- 
lena och Maria i bilder, den förra med 
ett oljekrus i handen och den sednare 
med ett barn i knäet samt en drake 
under fötterna. Uti ett annat skåp på 
väggen fanns Christi bild efter upp- 
ståndelsen med uppstungen sida samt 
genomborrade händer och fötter, stå- 
ende på jordgloben, och derbredvid en 
ängel, tillika med ett större crucifix 
och tvänne små Christusbilder. L'ti ett 
halfskåp eller nisch stod en bild med 
gult hår och skägg, utsträckande tre 
fingrar på den upplyfta högra handen 
och i den venstra hållande en rund 



') Hr M. geuonireste pä 18i0-talet Sverige för att efterforska, beskrifva och afteekna koust- 

alstev fiäti forntidun, särdeles i kyrkor och andra iildre byggnader. Edshults gamla kyrka fiunes 

afteckuad i 2:dra liältct af lians i Paris nlkoiniuaude planschverk. ' 

II. 22 



170 



EdshuK. 



KdHvalla. 



spegel, hvari ett lamm syntes spegla 
sig; allt detta tillhörde väggarnas pryd- 
nader. AUartaflan var 5 fot hög och 
8 fot bred samt utgjorde likaledes ett 
skåp, som kunde tillstängas omkring de 
derinanför uppställda bilderna medelst 
dörrar i form af ett par med äkta för- 
gyllning öfverdragna vingar. Midt uti 
altarskåpet syntes Christus och röfrarne 
på sina kora samt Joseph, hvilken klätt- 
rade upp på en stege för att nedtaga 
Christi lekamen; bredvid stodo 2 mans- 
och 2 qvinnobilder ; öfver röfvaren på 
högra sidan syntes en vingad ängel 
med ett barn i famnen, och öfver den 
venstra afgrundsfursten i vederstygglig 
skepelse; på högra sidan stod mellan 
två andra bilder Maria Magdalena med 
oljekrukan i händerna, h varunder lästes: 
<S:ta 3faria Magdalena, ora pro nohis! 
På venstra sidan stod St. Johannes med 
dU kalk i händerna och deruuder: S:te 
Johannes, ora pro nobis! På bägge 
stiillena voro orden ora pro nobis bak- 
fram vända. Då altarskåpets dörrar 
eller vingar voro tillslutna, visade sig 
på deras yttre sidor en ganska vacker 
och artistisk inåluing. Målniugarne 
hade likväl till slut lidit af tiden.» 
Mandelgren klagar bittert och med skäl 
öfver det sätt, hvarpå man förfarit vid 
kyrkans nedtagande och de söndertagna 
delarnas försäljning; »den inköpta gam- 
la predikstolen begagnades till hund- 
koja, — säger han, — - och altardisken 
till stängsel kring en svingård.» — I 
gamla kyrkodurren fauns en runsten, 
med inskrift: »+ ^t»xx. . rsttl)ain 
ftain : ^ +« samt derefter en rad med 
streck, liknande Helsingerunor (hvilka 
då tyckas innehålla: friantl^ faln « .), 
ehuru de ock kunnat vara lemningar 
efter utplånade runor. Denna sten är 
också säkerligen , förstörd , ehuru den 
enligt Kongl. Förordningen af den 17 
April 1828 bordt insättas i den nya 
kyrkans dörr. — Bland gårdar i sock- 
nen märkas Bollstra, Norrsånna eller 
Norrsunda, nu skattehemman, fordom 
tillhörigt öfver-inspektor Flintensten (-1- 
1713), som icke allenast byggde den i 
det föregående omnämda bron, utan äf- 
ven till kyrkan skänkt kommunionkanna 
och oblatask af silfver; samt slutligen 
Edshidt (se nedan). — Adress: Eksjö. 



Eilshiilt. Ett mantal säteri med un- 
derlydande 4V4 mantal frälse samt •*/, 
af en utjord, i Edshults sockeu och Sö- 
dra Wedbo härad af Jönköpings län, 
beläget nära sjön Solgen ooh Edshults 
kyrka, som ligger på säteriets område, 
är en bland de bättre och vackrare 
i gårdarna i länet, väl belägen, med stora 
äbyggnader, vacker trädgård, goda egor 
och förmånligt fiske. Edshult inneha- 
des på 1670-talet af major Erik Julius 
Cederhjelra, derefter af grefvinnan Anna 
Maria Kruus, som till kyrkan skänkt 
en raesshake, oi h efter henne förmodli- 
': gen af grefvar Lewenhaupt, åtminstone 
! har en grefve C. Axel Lewenhaupt ocli 
hans grefvinna, Charlotta Stenbock, år 
17 95 till kyrkan förärat förgylld kalk 
med patén samt kalkkläde med gnld- 
'< och silfverbroderier. Är 18;)9 inneha- 
; des Edshult af majoren, R. S. O., (Jarl 
i Key, som betydligt förbättrat och fr»r- 

! skonat detsamma. 

i 

I Edshultsball. Uselt fiskläge uti Mor- 

; landa socken och O.-ousts Vestra Härad 
■ af Bohuslän. 

i Edsken. Masugn i Thorsåkers soc- 

' ken och tingslag af Gefleborgs lan, 

i märkvärdig med anledning af de der- 

j städes anställda lyckade försöken att 

' bereda jern efter Besseraerska raethoden. 

Eilskön. Ö uti Hille socken och 

i tingslag af Gefleborgs län, bekant gen- 

i om det s. k. Vrakberget, i hvilket fin- 

i nes en håla, liknande ett ägg och täckt 

i med en stor sten. På hålans botten 

i ligger en slät aflång sten af % aln i 

; diameter, nednött i berget. Höjden till 

' detta ställe från vattenbrynet skall vara 

, omkring 30 alnar. 

' Edsuiäreii. Kronopark i Skaraborgs 

! län ora 2,475 tunnland. Parken var 
I 1856 under beredning och besåning, 
i hvilken sistnämda då var nära afslutad; 
I behållningen för året uppgick till bko 
rdr 256: 14, 9. 

i Edsvalla. Stångjerns- och manufak- 

; turverk uti Nors socken och Gruras hii- 

; rad i Wärmland, vid Frykselfven, med 

; 2 hamrar, i härdar och I, ."»52 skfl^ 



Kdsviken, Östra. 

smide, särat 2 kiiippliararar för 2 här- I 
dar. Smidet är nu oinskränkt. Dess- 
utom äro vid den underlydande gärden i 
Mörnersberg injölqvarnar med 12 par ! 
stenar samt sågverk med 48 blad. — ■, 
Den 6 Aug. 185 9 tillät Kongl.^ Maj:t j 
inrättandet af en provisorisk våg vid j 
Edsvalla bruk under magistratens i 
Carlstad tillsyn. i 

Edsfikeii, Östra. Ett baUt mantal i 
skatte i Ärtemark socken och Wedbo , 
härad på Dal, namnes redan 1488 så- ; 
som af Lindorm Björson Lagman till- | 
lika med Näs tilldömdt Ramund Lassa j 
hustru, egdes 13 63 af Lars Torstens- 
son på Lunden, 1603 af Harald Bengts- ■ 
son, 1626 af Lars Håkansson till Kå- 
retorp, 1093 af kapten Göran Svenske, 
som sålde gården till bäradshöfdingeu : 
Lejonbjelke. Omkring år 17 68 köptes ' 
Kdsviken af Petrus Lignell och hans 
hustru Elisabeth Förstens. Lignell, hvil- ; 
ken här afled 177 9 som pastorsadjunkt 
i Steneby, är farfader till den förljente 
And. Lignell, kontraktsprost och kyrko- 
herde i Kila, som år 183 2 utgifvit en 
»Bcskrifniug öfver grefskapet Dal.» 

Edsvikeu. Saltsjövik mellan Dan- 
deryds och Sollentuna socknar af Stock- 
holms län; faller genom Stocksund ut 
i Lilla^ Wärtan. 

Edsvära. Annex socken i Skånings 
härad af Skaraborgs län, 2 '/^ mil syd- 
vest från Skara, har en areal af 12,0 57 
tunnland, af hvilka 4 70 äro sjöar och 
körr. Antalet af små sjöar uppgiives 
till 18. Socknens näringsfång äro åker- 
bruk och boskapsskötsel, tillika med 
något biskötsel och gåsafvel. På skog 
är brist, men några torfraossar finnas, 
ehuru de icke synas tillräckliga för nå- 
'fon längre tid. Jordmånen består för 
det mesta af mylla och sandmylla; i 
Kdsvära by af god lera. Socknen be- 
står af 29 mantal och beboddes om- 
kring 1840 af 892, 1830 af 951 och 
1856 af 1,188 invånare. Sistnämda år 
fanns här fast folkskola, der en exami- 
nerad lärare undervisade 4 4 gossar och 
36 flickor, medan 2 gossar åtnjöto all- 
män undervisning, 15 gossar och 25 
flickor undervisades i hemmet. — 



Kdsvnra. 



17' 



Edsvära socken är, tillika med Qvä- 
num, annex till Wånga regala pasto- 
rat i I:sta klassen af Winköls kon- 
trakt i Skara stift. Kyrkan, belägen 
på en hög kulle, så att hon på alla 
sidor synes flera mil omkring, har i 
sednare tider blifvit ansenligt tillbyggd, 
men saknar torn. Utom sockenkyrkan 
hafva i Edsvära förut funnits ytterli- 
gare två kyrkor, efter hvilka lemningar 
synas vid Borgja och Balstorp. — Pä 
södra sidan om Kdsvära kyrka finnas 
åtskilliga smärre kullar, hvilka tros vara 
ättehögar, och der ligger derjemte en 
slättmark, kallad Ålgustorps Hed, bvil- 
ken förmodas vara en och samma med 
heden Qviskede, der lagman Lumber 
(hvars grafhög visas i AVånga by uti 
socknen af samma namn) fordom hade 
sin domplats. Omkring ett litet hem- 
man, kalladt Kullen, nära intill lands- 
vägen, synas tecken till gropar och val- 
lar, sannolikt lemningar efter någon 
byggnad, kanske ett fäste. På heden 
befinnes ännu ett domarsäte, bestående 
af 3 kretsar, en med 5 och de andra 
bägge med 9 stenar i cirkel. Det har 
blifvit gissad t, att inom de 5 stenarna 
fälldes dom i första instansen, och att 
i målet derifrån hänsköts till tvä högre 
; instanser, hvilkas ledamöter hade sina 
! säten i de af nio stenar bestående krct- 
j sarna. I sammanhang med dessa do- 
i mareringar vill man äfven ställa sock- 
i nens namn af Ed och värja. Sin stör- 
j sta namnkunnighet härleder imellertid 
\ Edsvära socken från den ryktbara Eds- 
vära -slägteu , som hade sin bostad 
i i Edsvära by. Ättens stamfader var 
' Vestgöta- lagmannen Carl af Edzväri, 
' som lefde omkring år 1130 och af sin 
i rättrådighet fick binamnet Eäderneslan- 
i dets Fader, såsom han kallas i Lag- 
: mansförtcckuiugen uti Bihauget till A csl- 
i götalagen. Af hans ätt har Vestergöt- 
! land haft många lagmän, och släglen 
i blef slutligen så mägtig och ansedd, 
i att endast Folkungarne kunde bestrida 
I densamma företrädet. Lagman Carls 
sonsons sonson var Vestgöta-lagmannen 
Algot Brynolfsson, hvars' efterkomman- 
de°förde ett svart griphufvud i vapnet. 
Bland dessa var den mägtige Bo Jons- 
son, och från Algot Brynolfason här- 
stammade på möderuet Ture Jönsson 



17'> 



"Kdasa* 



Kftra* 



Roos, den ruot Gustaf Wasa upproriska 
rikshofraästaren. — I socknen ligger 
säteriet Dissarås. Ett hälft mantal 
frälse Edsvära Sracdsgården har till- 
hört Hogenskild Bjelke, men såsora af 
honora förbrutet blifvit lagdt under kro- 
nan. — Adress: Skara. 

Edåsa. Annex-socken i Skaraborgs 
län, till en del i Gudhems, till en del 
i Kåkinds härad, belägen i sydsydost 
från Sköfde, har en areal af 2,916 
tunnland och består af 6% förmedlade 
hemman, af hvilka V/^ med 282 invå- 
nare höra till Gudhems härad, 1 Vg 
med 90 invånare till Kåkinds. Edåsa 
socken, hvars jordmån består af bättre 
och sämre lera, lefver hufvudsakligen 
af jordbruk och boskapsskötsel (där- 
ibland icke obetydlig svinafvel), saknar 
icke skog och beboddes omkring 1840 
af 339. 1850 af 361 och 1856 af 372 
invånare. Uti handaslöjder är landt- 
raannen väl öfvad; men dessa idkas 
föga mer än till husbehof och aldrig 
så, att åkerbruket blir lidande derpå. 
Äfven tjärubränning idkas till husbehof. 
Socknen hade 185 6 tillika med Warola 
fast skola med 1 examinerad lärare, som 
undervisade 51 gossar och 28 flickor, 
medan 7 gossar bivistade allmänt läro- 
verk. — Edåsa socken är, tillika med 
Wärsås och Ljunghem, annex till Wa- 
lora eller Warola konsistoriela pastorat 
af I:sta klassen i Kåkinds kontrakt af 
Skara stift. Kyrkan, \% mil från 
Sköfde, är byggd af sten, men har sina 
klockor i stapel. Den 5 Juli 16 44 
skiljdes Edåsa och Ljuughems socknar 
från AVarola och Wärsås och blefvo ett 
s. k. corapastorat; men den 22 Juni 
1693 förenades de åter med Warola. 
Nära till Edåsa kyrka har varit ett 
S:ti Laurentii Martyris Convivium Sa- 
crum eller Brödragille, för hvilket bi- 
skopen i Skara, Sven Grotte, 1442 ut- 
färdade sitt stadiastelsebref, hvari 40 
dagars aflat utlofvades åt dem, som 
gåfvo någonting till gilleshusets upp- 
byggande, eller som bivistade gillets 
raessa i Edåsa kyrka och dervid offra- 
de på altaret. Sjelfva gilleshuset anses 
hafva legat på ett ställe, der nu ett 
litet hemman, kalladt Gillestugan, är 
beläget. Till gillet hörde också en li- 



ten äng i Ljungheras socken, kallad 
Gillesmaden. Hemmanet tillhörde se- 
dan Edåsa kyrka ända till 1695, då 
det genom rättegång blef vunnet der- 
ifrån. Strax nedanför Gillestugan fin- 
nes en offerkälla med god t och klart 
vatten, hvari dock offrandet för länge- 
sedan upphört. — Någon större gård 
finnes icke i socknen; men vid Wreta- 
holm har ett tegelbruk blifvit drifvet. 
— Adress: Sköfde. 

Edö. Ett mantal säteri uti Asker- 
sunds landsförsamling och Sundbo hä- 
rad af Örebro län, midt emot Stjern- 
sund, på andra sidan om sundet, har 
länge varit fideikommiss i Liljestjcrnska 
slägten, men tillhörde år 185 en von 
Matern, som tillbytt sig gården mot 
Eks säteri uti Skaraborgs län. Riks- 
föreståndaren Gustaf Eriksson utfärdade 
år 1521 på St. Augustini dag ett bref 
om utskylderna af Ed i Askersunds 
socken, der 2 gårdar blifvit lagda till 
en; detta Ed anses vara detsamma som 
Edö och innehades då af »den goda 
qvinuan, hustru Brita på Arestadh.» 

Eftra. Annex-socken i Ahrstads hä- 
rad af Hallands län, 1 mil sydost från 
Falkenberg, vid hafvet, har en areal af 
7,267 tunnland, af hvilka endast 30 
äro sjöar och kärr. Marken är berg- 
aktig; rådande jordmånen sandmylla 
och sand ; någon löfskog finnes, men 
ingen barrskog. Åkerbruk är hufvud- 
iiäringen; derjcmte idkas mellan utar- 
betet af qviunorna väfnadsslöjd. Sock- 
nen, som består af 31V24 n^antal med 
3 busbehofsqvarnar, 31 torp och back- 
stugor, 3 kyrkjordar och ett tegeli)ruk, 
beboddes omkring 1840 af 918, 1850 
af 939 och 1856 af 954 invan. Sock- 
nen hade sistnärada år ambulatorisk 
skola med en examinerad lärare, som 
undervisade 50 gossar och 58 flickor. — 
Eftra socken är annex till Slöinge re- 
gala pastorat af 2:dra klassen i Halm- 
stads kontrakt och Göteborgs stift. Kyr- 
kan, belägen '/^ mil från moderkyrkan, 
har grundrauradt torn och är täckt dels 
med koppar, dels med bly. Enligt en 
anteckning i pastorsarchivet skall här 
redan år 1010 hafva stått en träkyrka, 
helgad åt Jungfru Maria, hvars bild 



Kftra. 



Kfverlör. 



stod i kyrkorauren åt landsvägen; den- 
na träkyrka skall sedan hafva blifvit 
nedbränd i krigstider. Sedermera var 
Eftra moderförsaraliug ända till 1560- 
talet, då, under Erik XIV:9 krig med 
Danmark, fienden satte eld på prest- 
gärden, så att pastor, Herr Hans, nöd- 
gades flytta till storaheraraanet i Slö- 
inge, hvilket blef prestgård, hvarefter 
Eftra blef annex. Nuvarande kyrkan 
och tornet byggdes 1779. I kyrkans 
chor befinnes en murad graf, som till- 
hört Stensjö säteri, och der flera per- 
soner hvila af slägterna Oxenstjerna och 
Rosencrnntz, hvilka egt Stensjö och haft 
patronatsrätt till Eftra. En af kyrkans 
klockor skall hafva ett ovanligt starkt 
och klart ljud, hvilket härleder sig från 
det myckna silfver, som kyrkans patro- 
nessa, fru Metta Rosencrantz, och hen- 
nes tärnor kastat till metallen, dä kloc- 
kan gjöts. — Socknen är rik på min- 
nen från fordna strider mellan Sven- 
skar och Danskar. I pastoratets archiv 
tinnes en anteckning af innehåll, »att 
hertig Carl af Södermanland år 1564, 
efter Warbergs intagande, upphunnit 
den Danska styrka, som skulle undsätta 
Warberg, vid Eftra och bär, vid Eftra- 
högar, slagit Ranzow på flykten, hvar- 
under många Danskar drunknade i Ef- 
tra ä» (eller Suse-å, som rinner igenom 
pastoratet). Imellertid bör det anmär- 
kas, att Warberg icke eröfrades 1564 
utan 1565, och att hertig Carl efter 
slutad belägring genast^ skyndade till 
konung Erik på Orreholm för att af- 
gifva berättelse om sin seger, så att 
hertigen sannolikt icke anfört de Sven- 
ska i aÖaren vid Eftra-högar. Vid den 
s. k. Skotthögen på Hanarps gärde nära 
landsvägen qvarstå ännu några stenar, 
hvilka bönderna förmena vara resta till 
minne af de i den ofvannämda drabb- 
ningen fallna Svenskarne. Det berättas 
iifven, att Svenska artilleriet stått på 
Skotthögen och beskjutit det Danska, 
som stod pä Eftra-högar, der äfven flera 
stenar varit resta, och af hvilka ett par 
ännu stå qvar. — Vid Ullarp i Eftra 
socken står en 4 alnar liög sten, kal- 
lad Lyngasten, sannolikt en fornhednisk 
ondaktsvärd, om hvilken traditionen be- 
rättar, att Eftra kyrka der först skulle 
uppföras. Omkring Lyngasten håller 



ungdomen ännu sina vårlekar. På Wa- 
stads gärde stå likaledes fyra resta ste- 
nar, den största 3'/4, den minsta 2 
alnar hög. Nära derintill ligga ruiner 
och grundvalar efter ett gammalt slott, 
som varit omgifvet af en djup graf och 
af vallar; stället kallas Herrgården, och 
här bodde fordom riksrådet Arvid 0- 
xenstjerna. Från denna Wastads ford- 
na sätesgård flyttades säterifriheten och 
byggnaderna till Asige socken, till ett 
hemman, som efter anläggaren, herr 
Knut Knobe, kallades Knobesholm. Uti 
Wastads kohage och i Trollekull vid 
Westlunda äro grottor; när man kom- 
mit några steg inåt den förstnämda 
grottan, mötes man af ett stort sten- 
block, som tillsperrar henne. — 1 sock- 
nen ligger säteriet Stensjö. — Adress: 
Falkenberg. 

Efveusäter. Ett mantal krono, ka- 
pellausboställe i Ferglanda socken och 
Walbo härad på Dal, kallades fordom 
Evindssetter och tillhörde 156 3 Claes 
Christerson Horn till Amiune, 

Efverlöf. Socken i Torna härad af 
Malmöhus län, 2 '/j mil o. s. o. från 
Lund, har en areal af 5,09 tunnland, 
af hvilka endast 6 äro sjöar och kiirr. 
Åkerbruk och boskapsskötsel äro här, 
som öfverallt i häradet, de hufvudsak- 
ligaste näringsfången; åkern är i all- 
mänhet skarp och sandig, ängen god; 
derjerate finnes någon torfjord samt vid 
Hemraestorp en furuplantering, anlagd 
till hämmande af flygsanden. Socknen, 
som består af 19'V24 hemman, med 
7 qvarnar och 4 gatuhus, beboddes 
omkring 18 40 af .7 64, 185 af 770 
och 1856 af 780 invånare. Socknen 
hade sistnämda år både fast och am- 
bulatorisk folkskola med eu examinerad 
och en oexaminerad lärare, som under- 
visade i den fasta skolan 21 gossar 
och 28 flickor, i den ambulatoriska 12 
gossar och 14 flickor, medan 2 gossar 
och 1 flicka undervisades i hemmet. 
— Efverlöfs modersocken utgör, tillika 
med Slimminge annex i Weramenhögs 
härad, ett regalt pastorat af 3:dje klas- 
sen i Torna kontrakt af Lunds stift. 
Kyrkan ligger 2 '/^ rail från Lund och 
3 y, rail från Malmö. — Ingen större 



t7i 



Kfverlör. 



KfverliSr. 



herrgård tinnes i socknen. — Efter äl- 
dre uppgifter meddela vi om Efverlöls 
socken följande : »Med iiästgränsande 
Bleutarps, Illitorps och Worabs sock- 
nar stå Efverlöfs-boerna icke i någon 
förbindelse och ingå ej heller äkten- 
skap med dessa socknars åboer, racn 
viil med dem i den vester tillgränsande 
Weberöds socken, hvars inbyggare, i 
likhet med denna sockens, äro förmögna 
bönder. Till deras förmögenhet bidra- 
ger framför allt boskaps- och hästafveln 
samt deras goda hushållning och min- 
dre begagnande af öfverflöds- artiklar, 
bland hvilka kaffe och finare drycker 
sällan förtäras. Betraktar man Efverlöfs- 
bouden uuder arbetet, synes han slu- 
ten, utan sinne för den yttre naturen. 
Åkern, på hvilken han plöjer, sår eller 
skördar, de kreatur han sköter, utgöra 
lians verld ; för allt annat^ som ligger 
utom denna verkningskrets, är han i 
allmänhet likgiltig, kall och utan del- 
tagande. I sitt väsende är han maklig, 
långsam och trög: egenskaper, hvilka 
röja sig äfven i sjelfva språket. Okän- 
da personer och tiggare fä med största 
svårighet härbergc någon natt hos ho- 
nom, och för ståndspersoner hyser han 
icke synnerligt förtroende. Efverlöfs- 
bonden är till växten stor och grof, 
men ej alltid af vacker kroppsbyggnad, 
och sällan når han en hög ålder, — 
Klädedrägteu så väl i denna som We- 
beröds och Hellestads socknar är allde- 
les egen och ännu nästan sådan den 
varit i århundraden, emedan det hör 
till folkets lynne, att ioke älska något 
nytt eller något, "som nyttjas annorstä- 
tles. Bland synnerliga namn pA vissa 
karlarnes klädespersedlar kunna anmär- 
kas: milkjahufva, en stickad, hvit ylle- 
mössa, utan skärm ; Jläskahufva, en mössa 
af hund- eller hillerskinn, hvilken be- 
gagnas på resor; selav, by.xhängslen: 
sijiuidekrafve, en konstigt sydd skjortkra- 
ge eller nattkappa. \'^id brölloppshög- 
lider fästa nvinnorna, på sina svarta 
kliideströjor, öfver bröstet fyra förgyll- 
da, stora och runda silfverplåtar (bnia- 
spänne), med hängande löf uti. Midt 
imcllan dessa häktas dessutom en fyr- 
kantig silfverplät, med många löf, kal- 
lad särkctsöl. Anbud om äktenskap 
sker hos llickaus föräldrar, och hafva 



dessa intet att påminna, i synnerhet 
mot förmögenheten, så är saken upp- 
gjord. Skulle Hickan möjligen hysa kär- 
lek för en annan och afsky den, som 
erbjudes, så begagnas äfven handgrip- 
ligt tvång, sedan goda föreställningar 
af föräldrar och anhöriga icke velat 
hjelpa. Oftast är det syskonbarn, som 
bygga äktenskap sinsimellan , på det 
förmögenheten ej måtte gå utur släg- 
ten. Det härpå följande Ja-ölet firades 
fordom med större ståt äu numera, dä 
det försiggår 1 all tysthet, af fästmannen 
och ett par hans närmaste slägtingar, 
hos flickans föräldrar. Vid detta till- 
fälle lemnar han åt fästmön så kallad 
Ja-gä/ca, bestående af en större silivcr- 
bägare (stäv), till ungefär 00 rdr bkos 
värde, med inneliggande några större 
silfvormynt, ett par silfverskedar, några 
sidenshawletter och tyg till en halsduk, 
m. m., det hela knutet i en bomulls- 
halsduk, hvilken ej får öppnas och be- 
ses förrän följande dagen. — Vid be- 
grafningar deltaga äfven qvinnorna i 
liktåget; från byarna och orter längre 
från kyrkan ser man ofta processionen 
åkande. Det af qvinnorna vid sådana 
tillfällen brukliga sättet att uppfästa 
sina hufvudkläden (hi/eklä), ger åt det 
hela en dyster och allvarsam stämpel. 
Gästabud, anställda i följd af begraf- 
ningar, fortfara vanligtvis i tre dagar, 
med iakttagande af stillhet och anstän- 
dighet. — Bland ord, talesätt och an- 
dra här gängse bruk anmärka vi: Smi- 
da eller Snudesö, ett slags soppo^ ko- 
kad på rökt kött; Barleja, en föra ring 
till barnsängshustrur, bestående af ett 
fat gröt, af bohvete- eller risgryn, med 
derpå lagda bakelser. Bäres barleja till 
aunan socken, medföljer äfven bröd, 
lisk och sockerkaka; Åcd, April må- 
nad; hcad Thor lär gro, lå'r Avel aj- 
ano, ett ordspråk, som betecknar, att 
hvad som stundom grönskar i Mars, 
blir förödt uti April, i följd af en strän- 
gare vinter; ejärn, ekorre; kgrkegrim, 
ett slags tomte eller uisse, som tros 
uppehålla sig i kyrkorna och skydda 
desamma; komma för något, ett talesätt 
att uttrycka, när någon hastigt insjuk- 
nat, att han blifvit det i följd af väder 
eller vatten, genom osynliga, onda mag- 
iers vållaude. Vid sådana tilltalleu ef- 



EfverlSr. 

t.ers.ändes genast en käring, som anses 
»'ga förmåga att häfva det onda. Här- 
vid tillgår på det sätt, att hon i den 
sjukes högra träsko lägger glödande kol, 
<)l'ver hvilka smältes bly, taget ur nå- 
gon kyrka, och h vilket aldrig får hafva 
lallit till golfvet. Smältningen sker öf- 
ver den sjukes hufvud, och blyet hålles 
sedan i vatten, taget, der patienten tros 
råkat ut för det onda. De figurer, 
som bilda sig i vattnet, anses likna de 
onda varelserna. Stundom blossas med 
krut trenne gånger öfver den sjukes 
hufvud. Hjelper ej allt detta, så besö- 
kas s. k. kloha, oftast flera mil från 
orten. — Lergille eller kliiiegille an- 
ställes, sedan timmermans-arbetet i af- 
•jeende på väggar och tak är slutadt. 
Då »uppklinasij väggarna af lera, halm 
och grus, Härtill samlas byns ungdom 
och husegarens slägtiugar; fiickorua 
verkställa sjelfva murningen, och driiu- 
iranie passa upp såsom handtlangare. 
Arbetet börjas om natten och är slu- 
tadt inan påföljande middag. 1 anled- 
ning häraf anställes stort gille, med 
musik och dans, i 2 till 3 tre dagar. 
I dessa gillen få äfven tjenstehjon del- 
taga, hvilket icke är fallet vid bröllopp 
och begrnfniugar. — Folktron antager, 
att i Efverlöfs kyrka finnes en vädur, 
hvilken, dä prestgården för längre tid 
sedan afbrann, syntes springa från det 
ena till det andra ljudhålet i tornet, 
och afhöll elden, blåsande, från kyrkan. 
Denna sägen har uppkommit derigenom, 
att, då kyrkan byggdes, skall något lef- 
vande djur eller en menniska blifvit 
nedgräfd i jorden. — I socknen mär- 
kes: Jättestenen, en stor sten, liggande 
vid en bäck vid byn Stora Bodde. På 
denna sten säges en jätte hafva tram- 
pat, hvilken, i anseende till sin tyngd, 
nödvändigt måste gå på stenar, för att 
ej med fötterna sjunka ned i jorden, 
och skall han tagit '/g mil i hvart steg. 
Pjätet är ej större än efter en qvinua, 
och i stenen finnes ett fullkomligt af- 
tryck af en fot, 2 tum djupt. Klackev- 
Kteneu omtalas af Sjöborg såsom fordom 
utgörande skiljemärke imellan Efverlöfs, 
Slimminge och Weberöds socknar, så- 
ledes iraellan Torna och Wemmenhögs 
härader, emedan denna sockens annex 
iir beläjfet i sistnämda härad. Stenen 



Krveröd. 



17.-. 



håller omkring 5 alnar i höjd och bredd. 
På sidorna finnas ristningar. Den sii- 
ges hafva blifvit slungad från Seeland 
af en jätte, föi' att dermed kullkasta 
Blentarps kyrka, joen har under far- 
ten sprungit i tvänne delar, af hvilka 
den ena stannat på Romeleklint. — 
Breamosse-haren är en hare, som säges 
uppehålla sig i och kring trakten af 
en torfraosse. kallad Breamosse. At- 
■ skilliga jägare skola, tid efter annan, 
hafva skjutit på denna hare, men ej 
träffat honom. Sägnen tillägger, att, 
om man begagnar silfverkula och träffar 
haren midt i pannan, skall detta troll 
. förvandlas till — en skinnpelsärm. — 
En stor vild tövnrosbushe har stått på 
Efverlöfs flygsands-fält. Busken, som 
var mycket hög, hade ett besynnerligt 
utseende, emedan intet växande träd 
fanns på långt alstånd deromkring. 
Under denna buske skall, enligt säg- 
nen, stå en stor kista, full med guld 
och silfver, och deribland en kalk, som 
tillhört kyrkan, jemte en värja. Kistan 
skall stå ofvan jord h varje .Juldag, och 
under det texten uppläses på predik- 
stolen, skall det vidunder, som bevakar 
skatten, vara liksom i dvala. Men in- 
I gen vågar göra försök att bortföra ki- 
i stan, emedan, sä fort texten blifvit upp- 
. läst, vidundret skulle ertappa den sö- 
{ kände och denne få plikta med lifvot. 
I Denna i)uske blef hösten år 1826 upp- 
gräfven af skattsökare; men det betvif- 
las, att någon kista blifvit funnen. — 
I Ett kapell säges fordora hafva stått vid 
, Hemraestorps by. hvarest en mängd te- 
! geistenar påträffas i jordenu. — Adress: 
' Lund. 

Efveröil. Socken i Gärds härad af 
Christiaustads län, 1 '/, mil s. s. v. Jrån 
Christianstad, 1 '/^ mil vester från Ahus 
och hafvet, har en areal af 6,827 tunn- 
land, af hvilka endast i iiro sjöar och 
kärr. Jordmånen är god; någon furu- 
, skog och torfjord finnas, och åkerbruk 
är hufvudnäringen. Socknen består af 
ISVj mantal och beboddes omkring år 
I8i0 af OT)?, 1850 af !,075 och 1856 
af 1,057 invånare. Sistnämda år hade 
socknen fast folkskola med 2 examine- 
rade lärare, som undjervisade 7 7 gossar 
och 5 8 flickor, medan 2 gossar bi vi- 



17f. 



Kgby. 



Kggrby. 



stade allmänt läioveik, 8 gossar och 
24 flickor undervisades i hemmet. — 
Efveröds moderförsamling utgör tillika 
med Söuuarslöt" ett alternativt regalt 
och patrouelt pastoralt af l.sta klassen 
i Gärds kontrakt af Lunds stift. Pa- 
trouus är egaren af Maltesholra i Sön- 
narsiöfs socken. Se vidare Malteshohn. 
— Adress: Christianstad. 

Esliv. Socken i Runstens härad och 
Olands Norra Mot af Kalmar län, i en 
skoglös, men bördig trakt vid Olands 
östra kust, är den minsta på öu och 
har en areal af 2,361 tunnland, af 
h vilka 10 äro kärr och vatten. Jord- 
månen är mer eller mindre raullblan- 
dad ör- och sandjord, ängen i allmän- 
het svag; Laxeby- och Ttterby-byalag 
pger en liten, väl vårdad lund af hög- 
stammiga lijörkar. Jordbruk är huf- 
vudnäringcn; derjemte idkas fiske af sill 
vid östra och af ål vid vestra stranden. 
Socknen består af 1 1 ^/g maut. och be- 
boddes omkring 1840 af 280, 1850 af 
333 och 185G af 37 3 invånare. Sist- 
närada år hade socknen fast folkskola 
med en examinerad lärare, som under- 
visade 1 4 gossar och 1 1 flickor, me- 
dan 6 gossar och 3 flickor hade en- 
skild undervisning, 7 gossar och 1 3 
flickor undervisades i hemmet. — Eg- 
by socken är, tillika med Borgholms 
stadsförsamling, annex till Köpings kon- 
sistoriela pastorat af 2:dra klassen i 0- 
lands Norra kontrakt af Kalmar stift. 
Kyrkan, en half mil från moderkyrkan, 
1 '/- mil öster från Borgholm, är ljus 
och tillräckligt rymlig samt försedd 
med torn, uppfördt 1818. I vapenhu- 
set under tornet förvaras den gamla 
altartaflan, målad i början af 1600- 
talet på bräder och föreställande Chri- 
stus på korset; likaledes förvaras der 
en gammal bild af Jungfru Maria, som 
häller den af korset nedtagna Jesus i 
knäet. Pä kyrkogården finnes en gam- 
mal dopfunt, väl huggen af sandsten, 
samt tvänue grafstenar med munkstil, 
tagna från kyrkan, dä hon reparerades 
1818. — Af forulemningar nämnas 
flera spridda bautastenar på Ytterby 
gärde. — Adress: Borgholm. 

Egeby. Två mantal skattesiiteri uti 
St. Pehrs socken och Aska härad af 



Östergötlands län, upptogos från öde af 
Peder Fabnehjelra omkring 10 53, bru- 
kades som sätesgård af hans enka Brita 
Arrasköld, lerauades vid reduktionen åt 
sonen Axel Fahuehjelm för lifstid och 
tillhörde slägten ännu omkring 1700. 
På 17 50-talet egdes gärden af auditör 
P. G. Wadman; 1829 innehades den 
af bönder, men tillhörde 1850 krigs- 
kommissarien E. G. Lallerötedt och år 
185 3 hans arfvingar. 

Eggby. Annex-socken i Walle hä- 
rad af Skaraborgs län, 1 V4 nn'l v- n. v. 
från Sköide, 1 '/, mil o. n. o. från Ska- 
ra, på Biilingens vestra sluttning, har, 
tillika med Istrum och Ogglunda sock- 
nar (likasom Eggby annexer till Warn- 
hem), en areal af 15,645 tunnland, af 
hvilka 1,680 äro sjöar och kärr. Sjö- 
arne äro helt små, men så talrika, att 
man i hela pastoratet räknar ända till 
93 stycken; inom denna socken ligger 
Eggby-sjön m. fl. Jordmånen är sand- 
mylla, och socknens hemman hafva nå- 
gon skog för eget behof. Socknen be- 
står af 20 '/o niantal och beboddes om- 
kring 1840'af 528, 1850 af 569 och 
1856 af 579 personer. Sistnämda år 
hade socknen, tillika med Istrum och 
Ogglunda, fast folkskola (ursprungligen 
af biskop Wcideraan 1827 stiftad ve- 
xelundervisningsskola) med en examine- 
rad lärare, som undervisade 26 gossar 
och 1 3 flickor. I hemmet undervisa- 
des 110 gossar och 103 flickor, i all- 
mänt läroverk 2 gossar, enskildt 1 
gosse och 3 flickor. — Eggby soc- 
ken är, tillika med Istrum, Ogglunda 
och Lundby, annex till Warnhems prae- 
bende-pastorat af l:sta klassen i Bil- 
liugs kontrakt af Skara stift. Kyrko- 
herde i pastoratet är biskopen i Skara. 
Kyrkan, gemensam för Eggby och I- 
strums socknar, är ljus, rymlig och vac- 
ker, har torn och utvidgades år 1759. 
Några böss-skott från Eggby, vid Näs, 
skall också en kyrka hafva funnits. — 
Icke långt från Eggby nuvarande kyrka 
träfi'as uti en hage smärre stenrör ut- 
öfver en icke oansenlig rymd, så tätt 
lagda, att de tydligen synas vara hit- 
förda från annat häll, och förmodligen 
forntida grafställen. — Egtjhj äng har 
fördom varit mötesplats för Vestgöta 



Eggeljy. 

kavalleri, och Carl XI har härstädes 
flera gånger mönstrat detta regimente. 
— Förnämsta gården i socknen är Hö- 
Jentorps kungsgård (se denna artikel); 
Torp, ett mantal säteri, som år 1626 
innehades af P. Ulfsparre', biet' 16 90 
railitieboställe. — Socknens klockare- 
boställe, Eggby J\fi 1, V4 mantal, är 
den 19 September 1723 dertill skänkt 
af kamreraren N. G. Palm, som till 
skatte köpt detta hemman, hvilket år 
1668 varit doneradt åt furstinnan Ma- 
ria Euphrosyna. — Adress: Skara. 

Eggcby. Ett mantal skattesäteri uti 
Skönberga socken och Hammarkinds hä- 
rad af Östergötlands län. Se Wiggeby 
i samma socken och härad. 

Eggeby. Gård af 2 mantal frälse i 
Östra Husby socken och Östkinds hä- 
rad af Östergötlands län, för närvaran- 
de tillhörande Carl Johan Pettersson, 
har hört under Skenas kungsgård i 
samma socken, men blifvit donerad till 
en hofbarberare, Casper Erik, och gen- 
om köp kommit till slägten Scheibe 
samt derefter genom gifte till ryttmä- 
staren von Schulzenheim (f 1751). 

Eggebyholm. Gård i Östuna socken 
och Långhundra härad af Stockholms 
län, vid sjön Walloxens norra ända, 2 
raaut. frälsesäteri och 1 y,, raant. frälse 
med qvarn, var år 1685 deladt mellan 
Björnklou, Kosenstjerna, Sviuhufvud och 
ToU; tillhörde omkr. 1740 Toll, 177 2 
Grundelstjerna och 184 9 kapiten Nis- 
beth, tillika med 2V32 mantal. 

Eggrena. Annex-socken i Kullings 
härad af Elfsborgs län, genomfluten af 
Nissan, ^4 mil nordost från Alingsås, 
har en areal af 3,819 tunnland, af 
hvilka 230 äro sjöar och kärr. Åker- 
bruk är socknens hufvudnäring; men 
jordmånen är icke synnerligen bördig, 
och skog saknas nästan alldeles. Vid 
Lilla Eggvena finnes en liten barrskog. 
Socknen består af O^y^ mantal och be- 
boddes omkring 1840 af 444, 1850 af 
497 och 1850 af 526 invånare. Om 
skolväsendet, se moderförsamlingen. — 
Eggfena är, tillika med socknarna Tars- 
led, Rcmmenc och Fölene, Aicx till 
11. ^ 



Elirentuna. 



177 



Herljunga konsistoriela pastorat af 3:dje 
klassen i Kullings eller Geseneds kon- 
trakt af Skara stift. Kyrkan, af okänd 
ålder, är af sten. — På Eggvena åker- 
gärde står en runsten, och i kyrkans 
vapenhus likaledes en. — Ingen större 
gård finnes i socknen. Kapellansbo- 
stället Bajagården har bästa åkern och 
ängen i hela pastoratet. — Adress: 
Skara, Olstorp. 

Ehrendal. Nu mer nedlagdt stycke- 
bruk och masugn i Frustuna socken 
och Daga härad af Nyköpings län, vid 
ett i sjön Sillens sydvestra vik utfal- 
lande vattendrag, anlades mot slutet af 
1600-talet af handlanden Jesper Elie- 
son (adlad Ehrencreutz), tillhörde derpå 
hans slägt i några leder, kom sedan 
genom köp till Hahr och Wahrendorf, 
tillhörde vidare Hahr ensam, sedan 
Koschell, Löfling, Klingspor från 1806, 
Rundbergsson och Brandt 1851; både 
här och vid det der under lydande Säby 
vid samma vattendrag och i samma 
socken är bruket nedlagdt, dock bibe- 
hölls ännu 1852 en år 1846 anlagd 
kupolugn. Se vidare Säby i Frustuna 
socken. 

Ehreiituna- Socken i Uppsala län, 
till större delen i Norunda härad, be- 
lägen melian Björklinge-ån i sydvcst 
mot Bälinge, Björklinge socken i nord- 
ost, Tensta i norr, Lena i nordost samt 
i sydost Fyris-åu mot Gamla Uppsala, 
har en areal af 6,5 5 tunnland, af 
hvilka 120 äro sjöar och kärr. När- 
maste omgifningarne kring vattendra- 
gen äro något sidläudta, i nordligaste 
bygden förekommer bergländig skogs- 
mark; allt det öfriga ar en skoglös 
slätt på lerjord med spridda kullar; en 
sandås höjer sig der och hvar vid Fy- 
ris-åns venstra strand, en annan stry- 
ker fram längst i vester.- Åkerbruket 
är den nästan uteslutande näringen, 
dock deltager socknen äfven i körslor- 
na för jernbruken. Socknen består af 
45 mantal, af hvilka 672 med 104 in- 
vånare ligga öster om Fyris-ån och ge- 
mensamt kallas Ehrentuna Kyrhlag. Af 
dessa 6^/2 mantal tillhöra 21/2 med 44 
invånare Waksala härad och ligga in- 
om Gamla Uppsala socken, medan 4 

23 



178 



Kista. 



KU. 



mantal med 64 invånare ligga inom 
Lena socken af Kasbo härad. Socknen 
beboddes 1840 af 663, 1850 af 684 
och 1856 af 683 invånare. Uti sock- 
nens fasta folkskola undervisade sist- 
nämda år en examinerad lärare 26 gos- 
sar och 13 flickor, raedan 6 gossar och 
4 flickor undervisades enskildt, 10 gos- 
sar och 16 flickor i hemmet. — Ehren- 
tuna socken utgör ensam ett konsistori- 
elt pastorat af 3:dje klassen i Norunda 
kontrakt af ärkestiftet. Kyrkan, 1 '/^ 
mil från Uppsala, invigdes 1435, men 
undergick förändringar 1668. Folksäg- 
nen antager som' kyrkans första grund- 
läggare en viss Ehreut, öfver hvilken 
en vid prestgården stående bautasten 
skall vara rest. Ernatuna omnäraues 
år 1314 såsom hörande till Provincia 
Norundt af Tiundia och ärkestiftet; 
kyrkoherdar förekomma från 1400-talet, 
kaplaner från 1599, — Af fornipinnen 
träffas i socknen talrika runstenar, af 
hvilka en finnes i vapenhusdörren och 
en i vapenhuset, en på kyrkogården, 
två vid Fjuckeby och dessutom sju an 
dra. — Blapd gårdar i socknen märkas 
Wallby och Kättsta. — Adress: Upp- 
sala. 

Eista. Socken på Gotland i Hablin- 
ge Ting och Södra fögderiet, vid haf- 
vet, har en areal af 8,146 tunnland, 
af hvilka 850 äro vatten. Trakten är 
tämligen jemn, utan berg och med lin- 
drig sluttning åt vester till hafvet. Eå- 
dande jordmånen är steuör, med helt 
litet mylla. På några ställen fiunes den 
på Gotland vanliga röda sanden och i 
en trakt en fin, djup, hvit sand med 
mylla, tjeiili^ för råg och i synnerhet 
linsäde, hvartill^ den också med fördel 
nyttjas. Socknen, som består af I6V4 
mantal, beboddes omkring år 18i0 af 
680, 1850 af 643 och 1856 af 648 
invånare. I socknens fasta skola un- 
dervisades sistnämda år af en examine- 
rad lärare 44 gossar och 28 flickor, 
medan 1 gosse bivistade allmänt läro- 
verk, 4 gossar och 6 flickor hade en- 
skild undervisning och 9 gossar samt 
22 flickor undervisades i hemmet. — 
Eista moderförsamling utgör tillika 
ined annexet Sproge ett konsistorielt 
pastorat af 2:dra klassen i Södra Kon- 



traktet af Wisby stift; hela pastoratet 
består af 22^3 förmedlade mantal och 
hade 1856 inalles 998 invånare. Kyr- 
kan, 4V2 mil söderut från Wisby, skall 
enligt Strelow vara byggd 1160. Uti 
densamma finnes en med ruuor ristad 
grafsten, hvilken »BotvarJDr i Snojju» 
låtit göra öfver »sina husfroiu Botai|)u 
til asta». I östra kyrkoporten står en 
runsten med fragmentarisk inskrift. Uti 
en spiselmur i Thomasarfve gård är in- 
satt en från Urgude i Sproge socken 
ditförd sten med följande inskrift i ru- 
nor: 4- ^dor : iiftr : ^uI>arfo : l)an : 
Ut : gterttii : tis fan : mur : ok : ftufdna : 
flk ; baff : \txCbx : liifltdp : a toslitt- 
l)tn : om : fu' ^atrino - mefo', ta vax : 
r : |unul>ai)r : P : prim : : i : fjnr- 
taniro : ratia : i : laflnn^. — Adress : 
Wisby. 

Ek. Annex-socken i W'adsbo härad 
af Skaraborgs län, 1 mil söderut från 
Maricstad, har en areal af 4,027 tunn- 
land, af hvilka 400 äro sjöar och kärr. 
Tidan bildar socknens östra gräns mot 
Ekby. Socknen utgör en skogsbygd, 
hvarföre landtbruket icke är synnerligen 
betydande, och härifrån afsättes i syn- 
nerhet ved till Mariestad. Ek består 
af 7 mänt. och beboddes på 1840-talet 
af 510 invånare, 1856 af 530. Sock- 
nen hade sistnämda år fast skola med 
en examinerad lärare, tillika klockare, 
som undervisade 3 2 gossar och 16 flic- 
kor, medan 2 gossar bivistade allmänt 
läroverk, 1 1 gossar och 1 9 flickor hade 
enskild undervisning. — Eks socken 
är, liksom UUerva, annex till Marie- 
stads regala pastorat af l:sta klassen i 
^ödra W'adsbo kontrakt af Skara stift. 
Socknen har fordom varit modersocken 
och haft Ekby till annex intill år I50i. 
Den gamla kyrkan, en af de äldre i 
stiftet, nedtogs och en ny byggdes åren 
1795 — 1798, i synnerhet genom riks- 
rådet grefve Ulrik Scheffers försorg. 
Grefven, som dog 1799, ligger begraf- 
ven på kyrkogården under en ansenlig 
sten utan inskrift, men omgifven med 
ett jernskrank. — Vid vestra kyrko- 
porten står en runsten, och vid Skara- 
vägen en annan, som på ena sidan för- 
varar minnet af en Thorsten och på 
den aiulrn har en ristning, föreställan- 



Ek. 



Khby. 



179 



de ett fyrfotadt djur. — Socknens vig- 
tigaste gård är Ek. — Adress: Ma- 
riestad. 

Ek. Sätesgård i Eks socken och 
Wadsbo härad af Skaraborgs län, vid 
Tidan, består af 3 '/^ mantal säteri och 
2 mantal frälse samt underlydande ^/^ 
hemman rå och rör, har tillhört Knut 
Krabbe, död 15 94, And. Claesson, död 
1614, meu härleder sig i sitt närva- 
rande skick egentligen från grefvarne 
Carl och Ulrik Scheflfer, h vilka ombygg- 
de och egentligen skapade gärden. Till 
minne häraf upprestes år 1782 i en af 
trädgårdarna en pyramid af sten med 
inskrift på alla fyra sidorna, Gården 
kom sedan till major Nils Eckermann 
och derefter till kapiten A. G. Lillie- 
stjeriia, som gjorde Ek till fideikommiss 
genom öfverflyttande af fideikommiss- 
naturen från Edö i Nerike (se denna 
artikel). Godset eges för närvarande af 
possessionaten A. H. Lilliestjerna. — 
Höstutsädet är 90, vårutsädet 200 
tunnor. 

Eka. Egentligen Söder-Eka, 1 man- 
tal säteri, med dertill hörande 2 mänt. 
skatte Bond-Eka samt V4 mantal, be- 
läget i Lista socken och Vester-Rekar- 
ne härad af Nyköpings län, nära till 
Hjelmaren, torde hafva tillhört Johan 
Liljeström, död 1657, lydde sedermera 
under Hvargarn i samma socken, redu- 
cerades, men upplåts 1700 åt döttrar- 
na at generalmajoren Joh. Ribbing till 
Hvargarn, som stupat i Narva-slaget. 
Gården köptes sedan till skatte 176.3 
af fröken H. Ribbing och egdes 1790 
af B. Ribbing, 17 95 af lagman Franc, 
1816 och 1825 af Elgenstjerna, 184 9 
af Wahrenbcrg. Abyggnaden är af sten. 

Eka- Ett och eit lialft mantal sä- 
teri uti Lillkyrka socken och Trögds 
härad af Uppsala län, vid en vik af 
Mälaren, är ett gammalt gods, som sy- 
nes hafva tillhört den efter gården så 
kallade Eka-slägten, från hvilken kon. 
(iustaf Wasa härstammade pä möder- 
net, åtminstone från 1200-talet till år 
1527, dock med afbrott från 1432 till 
1450, då gården innehades af Uppsala 
dorakyrka. Från 15 27 tillhörde gården 



slägterna Ferla och Gera, från 1560 
till 1839 Oxenstjernska ätten och der- 
efter grefve Lewenhaupt, som dertill 
eger Y, mantal. 

Ekarebohl- Fideikommiss i Bolstad 
socken. Sundals härad, på Dal och i 
! Elfsborgs län, fordora kalladt Ekaboil, 
består af 2 hemman skatte, tillika med 
y, hemman Början. Gärden egdes år 
1577 af Eggert Stake, väpnare, 1769 
af fogden Jonas Ingman och sedan af 
hans efterkommande. Omkring 1820 
utbyttes Ekarebohl mot Kaggeholm i 
Uppland, hvars fideikomraissnatur Öfver- 
gick till denna gård. Gården är fidei- 
kommiss för slägten Silfversvan och eg- 
des 1858 af L. F. R, E. Silfversvan. 

Ekbolanila. Fordom Iblanda, Ske- 
bolanda, 1 mantal berustadt säteri uti 
Hagby socken och Hagunda härad af 
Uppsala län, egdes 1857 af Ludvig 
Johan Willéns arfvingar. Bland före- 
gående egare näranas slägten Norden- 
stcdt omkr. 1741 och Wiubom 1825. 

Ekby. Modersocken i Wadsbo hä- 
rad af Skaraborgs län, 1 y^ mil s. s. o. 
från Mariestad, har en areal af 3,425 
tunnland, af h vilka 290 äro sjöar och 
kärr. Tidan utgör socknens gräns mot 
vester och flödar vanligen 2 till 3 gån- 
ger årligen öfver den derintill liggande 
ängsmarken samt äfven öfver åkerfälten, 
som derigenom bli mindre bördiga. 
Jordmånen är till största delen styf 
lera, hårdbrukad, men tämligen gif- 
vande. Åkerbruket är nästan den enda 
näringsgrenen; skog finnes helt obetyd- 
ligt, och betet är äfven ringa. Ekby 
socken, som består af 21 Yg mantal, be- 
boddes omkring 18 40 af 586, 1856 af 
589 invånare. Socknen hade sistnärada 
år fast skola med 1 examinerad liirarc, 
som undervisade 38 gossar och 30 flic- 
kor, medan 2 gossar och 4 flickor un- 
dervisades i hemmet. — Ekby utgör 
tillika med Utby annex ett konsisto- 
rielt pastorat af 2:dra klassen i Södra 
Wadsbo kontrakt af Skara stift. Kyr- 
kan, belägen 1 '/, mil från Maricstad 
och 4 mil från Skara, lär vara byggd 
omkring år 1504, till hvilken tid Ekby 
varit annex till Ek, på andra stranden 



180 



Kke. 



Kkeberg;. 



af Tidan, öfver hvilken en spång un- i 
derhållit koramuiiikationeu mellan bägge I 
socknarna. Söder om Ekby kyrka, som i 
1804 utvidgades och torsugs med torn, ! 
stod ända till 1650 ett litet kapell af i 
8 alnars längd och 6 alnars bredd. — ■ 
På kyrkogården uppgräfdes 1817 ett j 
antal (70) små gamla silfvermynt och | 
brakteater, vägande 2 V, g lod tillsam- i 
mans. En annan påminnelse om äldre \ 
dagar är en gammal ladugård och bod ; 
i Björsgården Ekby, byggda af läns- i 
mannen Sven Månsson, som 1546 fick J 
detta hemman af befallningsmannen Jö- i 
ran Arvidsson för det han bidragit till i 
Nils Dackes fall. Ännu år 1812 skola ! 
dessa hus varit fullt brukbara och vitt- , 
uat om forntidens solida byggnadssätt. ! 
Som en naturmärkvärdighet berättas, \ 
att i Maj 1719 en liten mosse i sock- ' 
nen, kallad Amboten, börjat »af under- j 
jordisk eld brinna och gifva ifrån sig I 
stark hetta och rök, ända till medlet 
af September, då elden släcktes af sig j 
sjelf. Nu är derefter en håla af sam- j 
ma namn.» Ar 1744 svämmade Tidan 
öfver vid Olofsmessan och förderfvade 
grödan på så väl åker som äng, hvaraf 
följde hunger för menuiskor och boskap. 
— Någon större egendom finnes icke i 
socknen. — Adress: Mariestad. 

Eke. Annex-socken på Gotland, i 
Hemse Ting och Södra Befallningen, 
5V4 mil söder från Wisby, vid hafvet, 
har en areal af 3,459 tunnland, af 
hvilka endast 10 äro vatten. Närings- 
fången äro de på ön vanliga. Soclmen, 
som består af ly^ mantal, beboddes 
omkring 1840 af 220 och 1856 af 233 
invånare. Fasta folkskolan hade sist- 
nämda år en examinerad lärare, som 
undervisade 15 gossar och 11 flickor, 
medan 3 gossar och 4 flickor undervi- 
sades i hemmet. — Eke är annex till 
llohne konsistoriela pastorat af 2:dra 
klassen i Södra Kontraktet af Wisby 
stift. Kyrkan, af sten, är enligt Stre- 
low byggd år 1249 och försedd med 
alfresco-raålningar, under hvilka finnas 
leraningar efter runor, tecknade med 
svart. På kalkslagningen å norra pe- 
laren vid choret läses en likaledes med 



svarta runor tecknad inskrift, att i 
J^riim efter Christi börd f>uf1na url)Un- 
ttta^ dt ok ffhftil) blef hirhia ntttlttf». 

— 1 socknen ligger landthamnen Eke- 
vik. — Adress: Wisby 

Eke. Ett mantal frälse -säteri uti 
Hagby socken och Hagunda härad af 
Uppsala län, nära Hagby kyrka, med 
Forssa, 1'/^ mantal berustadt säteri, 
har tillhört slägterna Liljeström, Duvall 
(omkring 1740), Bergenstjerna (omkring 
1770), Fredenberg (1849). År 1851 
egdes gården af major C. Fredenbergs 
enka. 

Eke- Tre mantal frälse -säteri uti 
Bro socken af Bro och Wätö skeppslag 
i Stockholms län, är en gammal gård, 
som 1603—1623 tillhörde en Aron Carls- 
son Månesköld, kora med hans dotter 
till slägten Mörner och 1849, jemte 
underlydande '/g mantal, tillhörde ge- 
neral-adjutanten Mörner. — Pläng, 2 
mantal skatte, som nu lyder under 
frälsesäteriet Wernberg i samma socken, 
har på 1600-talet lydt under Eke. — 
Som sednaste egaren af Eke uppgifves 
handlanden Fr. Åkerberg i Waxholm. 

Ekeberg.*) Gammalt säteri uti Lill- 
kyrka socken af Örebro län, är belä- 
get på en udde i sjön Hjelmaren raidt 
emot Göksholm. Egendomen består för 
närvarande af 1 mantal säteri, ensamt 
uppskattadt till 116,000 rdr rmt, samt 
underlydande 5 mantal frälse. Hela 
egovidden är 900 tunnland åker och 
äng samt 87 5 tunnl. skogs- och hag- 
raark. Till godset utgöras årligen 2,864 
dagsverken. Corps de logis har tvänne 
gånger afbrunnit, sedan det blifvit flyt- 
tadt från s. k. Djurgården, der det 
fanns på 15 00-talet och till 1600, då 
landshöfdingen öfver Nerike och Wärm- 
land Abraham Gustafsson LeijonhulVud 
uppbyggde boningshuset på nuvarande 
källarmuren. Sedan det efter hans död 
1676 nedbrunnit, lät öfverstlöjtnanten 
Abraham Abraharasson Leijonhufvud npp- 
bygga mangården vid kanalen å norra 
sidan, sådan den finnes aftecknad i 
Dahlbergs Svecia Antiqua & Hodierna, 



*) Meddeladt af herr protokolls-sekreterareu C, F. W. Lamberg. 



Kkeberg. 



Kkeberg. 



181 



med 7 särskilda byggnader, bvilka år 
1748 afbrunno, Ii varefter kammarherren 
Carl Hildebrandsson Uggla uppförde stör- 
sta delen af de nuvarande byggnaderna. 
Slägten Leijonhufvud har varit egare 
af Ekeberg alltsedan 1400-talet till år 
1738. Abraham Christersson Leijonhuf- 
vud, son af Sveriges rikes råd, Christer 
Gregersson till Ekeholra och Brunsberg, 
samt Margaretha Pedersdotter Ugerup, 
är den första af slägten, som omkring 
145Q finnes bafva egt Ekeberg. Han 
blef riksråd och var gift med Brita 
Natt och Dag, dotter af riksrådet och 
lagmannen i Nerike, Måns Bengtsson 
till Göksholra. Ekeberg ärfdes af so- 
nen Erik Abrahamsson, herre till Eke- 
berg och Laholm, riddare, höfvidsman 
på Örebro slott 1511, ståthållare i Ve- 
stergötland 1512, Sveriges rikes råd och 
raarsk 1514, halshuggen på Stockholms 
Stortorg vid blodbadet 1520. Gift med 
Ebba Wase, dotter af höfvidsmanuen på 
Stockholms slott, Erik Carlsson Wase, 
och Anna Carlsdotter till Winstorp; 
hon förblef beständigt trogen katholska 
läran och dog i Wreta kloster 1549. 
De efterlemnade flera barn och der- 
ibland Margaretha Leijonhufvud, seder- 
mera konung Gustaf I:s andra gemål. 
Egendomen har förmodligen länge varit 
odelad och stått under fru Ebba Wases 
disposition, intilldess genom drottning 
Margarethas och hennes syskons bref 
af den 17 Februari 1544, hvilket i 
original förvaras vid Ekeberg, den till- 
föll brodern Abraham Eriksson. Han 
skref sig till Ekeberg, Gräfsnäs och 
Kjäggelholm, hade i förläning Skeninge 
stad, var Sveriges rikes råd, ståthållare 
i Östergötland och på Wadstena slott, 
öfverste för krigsfolket vid Wiborg. 
Gift 1:0 med Anna Åkesdotter Tott; 
2:0 med Emerentia Gere. Ekeberg ärf- 
des af sonen i första giftet Erik Abra- 
hamsson till Ekeberg, Lagmansholm och 
Hjelmarsberg, Sveriges rikes råd och lag- 
man i Nerike, ofta förekommande i kon. 
Carl lX:s historia. Gift l:o med Carin 
Akesdotter Soop ; 2:o med Elisabeth 
Arendtsdotter Gyllenhorn. Sonen Abra- 
ham Eriksson, friherre till Nynäs, an- 
vändes mycket i Carl IX:s tid och un- 
der Gustaf Adolfs första regeringsår. 
Han blef år 1610 baroniserad och fick 



Nynäs i Södra Finnland till friherre- 
skap; lagman i Nerike och Sveriges ri- 
kes råd. Dog 1618 och begrofs i Lill- 
kyrka, hvarest en grafsten med hans 
och hans hustrus vapen finnes. Han 
köpte Blybergs hemman af kronan och 
skänkte det till prestbol. Med sin hu- 
stru, Beata Sparre, hade han inga barn, 
således utslocknade med honom hans 
friherrliga ätt. Enkan gifte om sig med 
Carl Bonde, friherre till Laihela, herre 
till Esplanda, Sveriges rikes råd och 
förste president i Bergs-kollegium. Han 
skänkte Björnbotorp till kapellansbol åt 
Lillkyrka (gåfvobrefvet finnes i original 
förvaradt i kyrkan), lät på egen bekost- 
nad utvidga Lillkyrka kyrka, skänkte 
åt densamma en stor klocka, en mess- 
hake och predikstolen. Afven han dog 
barnlös, h varefter egendomen tillföll Gu- 
staf Eriksson Leijonhufvud, halfbroder 
till Abraham Eriksson till Nynäs. Han 
var landshöfding öfver Nerike och 
Wärmland, blef år 1651 af drottning 
Christina upphöjd till friherre, och 
skulle han och efterkommande skrifva 
sig friherrar till Ekeberg, »med de före 
detta af ålder förvärfvade ärftliga fräl- 
se vilkor och conditioner dervid oför- 
kränkta.» Han var tvänne gånger gift, 
först med Catharina Eriksdotter Sparre 
från Sandby och sedan med Catharina 
Nilsdotter Posse. Han egde äfven Hjel- 
marsberg och Adön. Sonen Abraham 
Gustafsson, landshöfding i Nerike och 
Wärmland samt Bergslagerna, egde, 
utom Ekeberg, äfven Hjelmarsberg, Prös- 
vidahl, Götavik, Röforss bruk och Knobs- 
holra i Halland, m, m., samt var gift 
med friherrinnan Brita Nilsdotter Kagg. 
Ekeberg stannade hos 3:dje sonen, A- 
braham Abrahamssori, öfverstlöjtnant, gift 
tvänne gånger, först med Catharina Ma- 
ria Sparre och sedan med Christina 
Plorn. Äldsta sonen, Abraham Abra- 
hamsson, ärfde Ekeberg, som han sålde 
med underlydande gods till brukspatron 
Carl Sioedenstjerna, gift med Margare- 
tha Petré. Egendomen köptes år 17 50 
af kammarherren Carl Hildebrandsson 
Uggla, som tillköpte flera hemman samt 
utvidgade och ombyggde socknens kyr- 
ka. Han var gift tvänne gånger, först 
med Hedvig Charlotta Daukwardt Lil- 
lieströra och sedan med Margar. Cbar- 



182 



Kkeberyra» 



Ekeby Pasioraf. 



lotta Ehreasvärd. Haus dotter ärfde 
Ekeberg, som, geuora hennes giftermål 
med majoren Carl von Horn, tillföll 
deras trenne döttrar. Kapiteu J. Dal- 
inan, gift med en af fröknarna Horn, 
löste till sig de andras andelar i egen- 
domen, som han 1847 sålde till öfverst- 
löjtnanten J. Lamberg, hvilken betyd- 
ligt förbättrade godset. De nuvarande 
egarne af egendomen äro hans trenne 
omyndiga barn och efterlefvande enka, 
fru Aurora Lamberg, född von Sehantz. 

Med egendomen följer jus patrona- 
tus vid tillsättande af pastor i Lillkyr- 
ka och komminister i Ödby. 

På stället förvaras en märkvärdig ! 
solvisare af sandsten, ganska korrekt ' 
och väl gjord, med Wasa- och Leijon- ; 
bufvudska vapnen inristade samt ärta- ; 
let 1534. Den tros vara en fästmans- i 
present af konung Gustaf I till Mar- ! 
garetha Leijouliufvud. 

En mycket stor ekkista med ut- 
skurna ornaraenter och Wasa-, Sture-, 
Leijonhufvudska och Ribbingska vapnen 
medföljer alltid egendomen. Traditio- 
nen förmäler, att Margaretha skall ha 
gömt sig i denna kista, då Gustaf I 

kom till Ekebcrg för att fria. ■ 

j 

Ekeberga. Annex-socken i Uppvi- ! 
(linge härad af Kronobergs län, 3 '/^ '\ 
mil österut från Wexiö, har en areal ; 
af 35,524 tunnland, af livilka 1,950 ; 
äro sjöar och kärr. Sjöaina äro små; | 
bland åarna märkes en, som kommer i 
ur Widasjö och går i söder till Kosta I 
glasbruk vid* Löfsjön och vidare inåt i 
Algutsboda, hvilken socken gränsar till : 
Ekeherga i söder, der ån faller i \\o- 
stocks-sjön. En mindre å, som kom- 
mer från Lcuhofda socken, till hvilken 
Ekeberga gränsar i norr, faller ut i 
sjön Låen eller Lessebo-sjön. I socknen 
ligger skogen Gråstensmo, som sträcker 
sig österiil till Hälluberga socken. Jord- 
bruket har på de sednare åren blifvit 
en hufvudnäring; förut sökte allmogen 
hufvudsakligen sin utkomst genom skjuts- 
ning och körslor för bruken i trakten. 
Socknen, som består af 10 '/, mantal, i 
beboddes på 1840-talet af 8 5 5, 1856 
af 1,079 personer. Sistnärada år hade j 



socknen ambulatorisk skola med en exa- 
minerad lärare, som undervisade 84 
gossar och 83 tiickor, medan 1 gosse 
hade enskild undervisning, 17 gossar 
och 33 flickor undervisades i hemmet. 
— Ekeberga är annex till Lenhofda 
konsistoriela pastorat af 2:dra klassens 
i!:dra afdelning i Uppvidinge kontrakt 
af Wexiö stift. Kyrkan, SVg iö'1 frä» 
Wexiö, är af trä med ett 24 alnar 
högt trätorn och byggdes 1824 — 1825 
samt invigdes 1826. — Inom socknen 
märkes det 1741 — 1743 anlagda Kosta 
glasbruk (se denna artikel). — Adress : 
Wexiö. 

Ekeby Pastorat^ ') som utgöres af 
Ekeby och Einna socknar i Göstrings 
härad och Wadstena län af Östergöt 
land, gränsar i söder till Säby af Jön- 
köpings län, inueslutea vidare af sjön 
Sömmen samt Torpa, Malexaiider, As- 
bo, Mjölby, Hogstad, Wäderstad, Eök 
och Trehörna socknar och är uppodladt 
af den bekanta skogstrakten Holaveden, 
hvars namn för närvarande bibehålies 
endast uti den till pastoratet angrän- 
sande Norra Wedbo härads allmänning. 
Milslång sträcker sig norrut ifrån den- 
na Göstrings härads allmänning, genom 
hvilken i samma rigtning, utan att vara 
utmärkt å mark eller charta, går grän- 
sen mellan Ekeby och Rinna. Hela 
arealen uppgifves till 

i Ekeby: 
Åker och äng .... 3,151 tunnland. 
Skoglösa beten .... 8,052 » 

Skogsmark 17,00 » 

Sjöar och kärr .... 3,850 » 

Summa 32,0 5 3 tunnland. 

i' Rinna: 

Åker och äng .... 2,169 tunnland. 
Skoglösa beten .... 6,904 » 

Skogsmark 10,356 » 

Sjöar och kärr .... 890 » 



Summa 20,219 tunnland. 

Med undantag af nordliga gränsen, 
som utgöres af en skogbeviixt bergås, 
löpande från Svartån mot vester och i 
Kinna sänkande sig till slätten, går så 
väl bergens som vattendragens hufvud- 



') Meddeladt af herr kyrkoherden A. A. Aurelius. 



F.keby Pastorat. 

sakliga sträckning från söder till norr. 
Alla vattendrag upptagas af Svartån, 
sora genomflyter Ekeby från Sömmen 
till Mjölby gräns, omkr. 2 mil i nord- 
lig, östlig och åter nordlig rigtniiig. 
Hon upptager vid Fjetmunna, nära E- 
keby kyrka, Lillan, hvilken, bildad af 
3 inom Trehörua och Rinna socknar 
uppkomna, i Rinna sammanflytande vat- 
tendrag, benämnes olika efter de byar 
den förbiflyter. Svartån, hvilkens utlopp 
ur Sömmen ligger vid 492 fot, sänker 
sig vid stora bron på Boxholms bruk 
till 4S6 och vid gränsen till Mjölby till 
3 53 fot öfver hafvet, Lillan, hvilkens 
sydliga källor ligga omkring 800 fot 
högt, har vid utloppet i Svartån sänkt 
sig omkring 400 fot. Bevgåsarne, raäg- 
tigast i söder, uppstiga ej mycket öfver 
600 fot. Utom Svartåns och Lillans 
dalar samt norra delen a( Rinna, sora 
angränsar till stora Ostgöta-sliitten, är 
pastoratet ett bergigt skogland med 
allvarlig, sällan vild, charakter. Ada- 
larne, i synnerhet Svartåns från Box- 
holras bruk till Mjölby-gränsen, förete 
en täck Blekingsnatur. Jordmånen ä,r 
der i allmänhet lera, i höjdsträcknin- 
garna sand- och örjord, på gränsen till 
slättlandet och undantagsvis annorstä- 
des mylla. I dalsträckningen från slätt- 
landet vid Harstad-gränsen till Ekeby 
by är rådande jordmånen sand. Pasto- 
ratet är en öfvergångstrakt från Små- 
lands bergsbygd till Östergötlands slätt; 
klimat och växtlighet äro till följd der- 
af olika uti olika nejder deraf. I kärr- 
trakterna härja froster, för hvilka Söm- 
mens stränder vanligen äro mindre blott- 
ställda. I anseende till den förutnära- 
da dalsträckningen mot Wettern är ve- 
stanvinden, särdeles i norra delen, ra- 
dande. Försök att från Omberg här 
acclimatisera bokträd och från Blekinge 
bohvete hafva misslyckats. Här begag- 
nade sädes-slag äro: hvete, ärter, råg, 
korn, bland korn, hafre (deraf i skogs- 
bygden vanligen blott råg och hafre); 
lin och hampa blott för eget behof; 
jordfrukter: potates och rofvor; foder- 
vexter: klöfver och timothej. Rationelt 
landtbruk är iufördt vid säterierna och 
några andra herrgårdar; allmogen följer 
vanligen förfädrens brukningssätt, dock 
med småningom skeende förändringar. 



F.keby Pastorat. 



183 



I hela skogsbygden bestämmas åkerbruks- 
arbetena, särdeles såuingen, i öfverens- 
stämraelse med den i hela Småland öf- 
liga veckoräkningen = 13 veckor, räk- 
nade tillbaka frän den 24 Juni till dr 
25 Mars gamla stilen. Grof skog bör- 
jar här blifva sällsynt; i allmänhet är 
skogshushållningen mindre väl vårdad; 
flera hemman sakna för beliolVet erlor- 
derlig skog. Att pastoratet är en öf- 
vergångstrakt, märkes icke blott af dess 
naturförhållanden, utan ock af dess in- 
vånare, som förete märkbar olikhet vid 
de 3 mil aflägsna norra och södra gräu' 
serna. Från södra gränsen till Box- 
holms bruk i Ekeby och till Lillans 
böjning åt öster i Rinna röjer sig så 
väl genom utseende som i synnerhet 
genom lynne, språk och lefnadssätt fol- 
kets frändskap med de gamla Weder- 
nas bebyggare. Vid nämda punkter är 
tämligen hastig öfvergång från Småländ- 
ska tarfligheten till Östgöta-slättbygdens 
lyx. Hufvud näringar äro: åkerbruk, bo- 
skapsskötsel och derjemte i Ekeby jern- 
bruksrörelse; binäringar: kolning, tegel-, 
kalk-, pottaske-, tjäru- och becktillverk- 
ning, läggning, flske, m. ra. Vatten- 
verk vid Svartån äro: Tolheras såg, 
Boxholras jernbruk med 2 sågar och 1 
större qvaru samt tröskverk och tegel- 
bruk, Linneforss och Oringe qvarnar 
samt Öringe stampverk; vid Lillan: 
Kifarps såg, Rickelhags qvarn och såg, 
Gärdslätts qvarn, Ryckelsby qvarn och 
såg, samt vid ett Svartåns tillflöde: Ar- 
rebo såg. Vattenfallens höjd vid Böx- 
holms bruk uppgifves till 89 fot på 
f,000 alnars längd. Pastoratet inne- 
håller: Ekeby: oförmedlade 7 2'/,, för- 
medlade öl^j mantal, deraf skatte 17, 
krono 5% och frälse 2^'^/^ mantal; 
Rinna: oförmedlade SS^g, förmedlade 
34% mantal, deraf skatte 23'/,, krono 
1 och frälse 10% mantal. Af frälse- 
hemmanen äro i Ekeby 6 mänt. säteri, 
•/j rå och rör; i Rinna 1 '/j raant. sä- 
teri, Vs '■" och rör. Inom pastoratet 
äro förlagda 35 Nummer af l:sta och 
2:dra Lifgrenadier-regimentena. Folk- 
mängden i Ekeby uppgick 1810 till 
1,827, 1840 till 2,205 och 185(1 till 
2,363 personer; i Rinna: 1810 till 
1,165, 1840 till 1,390 och 1856 till 
1,585 personer. 



184 



Ekeliy Pastorat. 



Kkeby Pastorat. 



När kyrkosamhällen här först bilda- 
des och kyrkor byggdes, kan icke med 
visshet bestämmas, men synes sannolikt 
hafva skett uti Ekeby i Ij2:te seklet, 
uti Hinna något sednare. När Ekeby 
och Einna socknar blifvit förenade till 
ett pastorat är ock obekant, dock tyc- 
kes denna förening hafva skett vid 
Rinna församlings uppkomst, allden- 
stund ingen särskild kyrkoherde i Rin- 
na någonstädes är nämd. Pastoratets 
båda kyrkor äro belägna i dess norra 
del: i Ekeby V4 i^i' f''^^ii norra och 3 
mil från södra sockengränsen, i Rinna 
Vg mil från norra och 2 '/^ mil från 
södra sockengränsen. 

Ekeby kyrka, belägen nära Svartån, 
SVg mil från Linköping, 1 V^ mil från 
Skeninge och 2 '/j mil från Wadstena, 
är byggd af gråsten till sin mellersta 
del från slutet af 12:te eller början af 
1 3:de seklet. Dess grofva stenpelare 
och stenhvalf borttogos 1788. Choret 
med derunder murade Ribbinge-graf 
uppfördes 1C48. Tornet byggdes 17 54 
efter ritning af Hårleman. Altartaflan, 
af Ehrenstrahl, föreställer korsfästelsen. 
Orgelverket, med vacker structur, af 
Schörlin 1788, innehåller 17 stämmor. 
Den af Broocman omtalade runstenen 
befinnes i vestligaste delen af södra 
muren, gömd under grof spritrappning. 
Här finnes en dopfunt af sandsten; ar- 
betet dera vittnar om hög ålder. En 
mängd adliga vapensköldar finnas ä 
chorets och kyrkans väggar. 

Rinna kyrka, belägen vid sjön af 
samma namn, på en höjd, bvarifrån 
man har vidsträckt utsigt öfver slätt- 
landet med Wadstena och Skeninge, 
Omberg samt sjöarna Tåkern och Wet- 
tern, V/^ mil från Linköping, I '/^ mil 
från Skeninge, 2 mil från Wadstena 
och ^4 mil från moderkyrkan Ekeby, 
är byggd af sten år 1802 af Seurling. 
Altartaflan, af Hörberg, föreställer Him- 
melsfärden. Orgelverket, om 10 stäm- 
mor, är bygdt af Andersson år 1835. 
Gamla kyrkan, byggd af gråsten i 4 
skiften, var, då den år 1802 borttogs, 
ganska förfallen. Dess torn hade redan 
år 1680 måst nedrifvas. 

Ekeby utgör tillika med Rinna ett 
patronelt pastorat af 2:dra klassen i 
(löstrings kontrakt och Linköpings stift. 



hvartill egaren af Boxholra och Mosse- 
bo sedan år 1729 har fullkomlig pa- 
tronrätt. Den första här kända pastor 
var Andreas, Curatus in Ekby-Holavid 
1223, första bekanta komminister An- 
dreas, som underskref Uppsala Mötes 
beslut 1593. Nuvarande pastor är A. 
A. Aurelius sedan 185 5, komminister i 
Ekeby F. .T, Lindhagen sedan 185 5, 
komminister i Rinna L. Ruunell sedan 
1853. 

Uti Ekeby folkskola, upprättad 1837, 
meddelas årligen undervisning åt 250 
barn på 3 stationer. Skolhus äro upp- 
förda vid kyrkan och det % mil der- 
ifrån belägna Boxholms bruk. 

Uti Rinna folkskola lemnas årligen 
undervisning åt 150 barn, halfva tiden 
i skolhuset vid kyrkan och halfva tiden 
i det 1 '/j mil derifrån belägna skolhu- 
set vid Mossebo. 

I Ekeby har omkring 20 år varit 
verksam en arbetsinrättning, som ledes 
af fattigvårds-styrelsen med biträde af 
en fruutimraersföreniug. 

Bland gårdar i pastoratet märkas: 
i Ekeby: Boxholm (se denna artikel), 
Göthvik (se denna artikel), Arrebo och 
Carlsberg, det förra: 1 hemman krono- 
skatte under Boxholms bruk, beläget 
vid sjön af samma namn, 1^^ mil sö- 
der från Ekeby kyrka, var i I7:de sek- 
let sätesgård med underlydande gods, 
tillhörande Gyllenborgska familjen, men 
öfvergånget till kronan genom byte och 
är sedermera skatteköpt, — det sed- 
nare: ett hälft frälsehemman på en 
höjd ofvan Boxholras bruk, med sam- 
bruk 1 % frälsehemman, i synnerligt 
vackert läge, väl bebygdt, sedan 1816 
bebodt af bruksegaren, har från brukets 
anläggning haft*gemensamma egare med 
detsamma. Kallades förr Bery och var 
bland de under Boxholm lydande hem- 
man, som donerades till riksrådet Lind- 
orm Ribbing. — I Rinna ligger Mos- 
sebo (se denna artikel). — Helsobrun- 
nar finnas vid Linueforss och Rosebo i 
Ekeby, vid Särstad i Rinna, ra. fl. 

Postadressen till Ekeby är: Box- 
holm, till Rinna: Skeninge och Wä- 
derstad. 

A ett fält från Svartån till Hagby 
tegelbruk, i synnerhet den bergiga de- 
len deraf, der en höjd förekommer med 



l<:kel»y Pastorat. 

namnet »Wimpelthussberget», finnes en 
mängd kumrael, de flesta fyrhörningar, 
men icke alla rätvinkliga, en del med 
upprättstilende stenar i hörnen, närmare 
fin en stor liög, omgilVen af stenring. 
I Hagb}' derintill beliigna äng ba fun- 
nits flera högar med uppresta stenar, 
men som genom odlingar i detta sekel 
blifvit förstörda. Hela denna trakt, 
som mot norden angränsas af det fordna 
»Giöthawij», utgöres af utjordar, tillhö- 
riga åtskilliga hemman i församlingen. 

Der vägarne till BoxhoJms jern- och 
tegelbruk skilja sig, vid skogshöjdens 
fot, är en större trekantig stensättning, 
kallad »Jättegrafven». Jättens hufvuds, 
utsträckta armars och fötters lägen skola 
vara med stensättningen utmärkta. 

Folktron fäster sig ännu vid för- 
menta uppeJibarclser af »Tyrsjögubben» 
fl Ekeby skog, Gubben i »Rädsberget» 
vid Fjetmunna, invånare i Pukeberget 
å Göstrings allmänning, llingsberget vid 
Blåvik, Gubbeberget mellan Ekeln och 
Sömmen, det vilda Fiskeviksberget, ra. fl. 
Sägnerna om Ekeby storklocka, som 
skulle bortföras af en jätte, men tappa- 
des uti Igelbäcken å Ekeby giirde, der 
en stor ännu befintlig videbuske öfver- 
växt klockan, till hvilkens upphcmtande 
flera misslyckade försök skola blifvft 
gjorda, samt om stenarna i Stertinge- 
strömmen, af en jätte slungade från 
södra skogstrakten för att krossa Eke- 
by kyrka, men i anseende till slung- 
bandets bristande ej till vederbörlig ort 
framhunna, med flera dylika, antyda väl 
dunkla minnen från den tid, då chri- 
stendomen och hedendomen här våld- 
samt kämpade. Striden är beklagligen 
icke ännu utkämpad. 

1 sundet mellan Sömmen och An- 
dersbosjön (Svartåns utlopp med nam- 
net »Virken») äro några murlika reflar 
tvärsöfver sundet, höjande sig nära vat- 
tenytan. De äro, enligt traditionen, 
början till en fördämning för att afleda 
Sömmens utlopp i annan rigtning och 
dymedelst beröfva en nedanför boende 
ovän det fördelaktiga fisket. 

Nära Eklabo, vid en vik af Söm- 
men, kallad Ekeln, är en hög oval sand- 
kulle, benämd »Slottsbacken», enligt säg- 
nen använd till »lekplan», då stället eg- 
des af Christer Lilje på Liljeholmen i 
II. 



Kkeby Pastorat. 



18.- 



Torpa. En annan sägen förmäler, att 
en Somrae der residerat; men inga lem- 
ningar efter byggnad märkas. Af skogs- 
traktens invånare vid Sömmens stränder 
omtalas »Sven Sorame» såsom en mäg- 
tig och trollsk man, hvilken man under- 
stundom tillskrifver förutnämda fördäm- 
ning; men sagan förmäler hvarken när 
han lefvat eller hvar han bott (om ej 
vid Eklabo). Den enda Somme, som 
veterligen haft egendom inom detta pa- 
storat, var Sven Somme till Göthery 
(i Rinna) och Oplunda (i Wikingstad), 
hvilken officierade vid hertig Johans 
jordafärd från Wadstena slott år 1618, 
och hvilkens vapen med årtalet 1624 
finnes i Ekeby kyrka. 

På Eyckelsby södra gärde, en knapp 
•/^ rail frän Ekeby kyrka, har fordom 
varit »Gisings» (nu Göstrings) härads 
tingsplats, utmärkt genom åtskilliga 
stensättningar, som i början af inneva- 
rande sekel funnos qvar, men nu äro 
förstörda. 

Å Bleckenstad boställes egor, ej 
långt från landsvägen, äro upptornade 
stensättningar, enligt sägnen lemningar 
af någon förskansning. 

Mellan Ekeby kyrka och Fjetmunna 
å Ljungby egor, nära vägen, äro en 
mängd kullar, somliga försedda med nu 
nedfallna stenar, kallade »Jutebackarne» 
till minne af Danskar, som här blifvit 
begrafna efter ett fältslag med Sven- 
skarne under det Danska mordbrands- 
och plundringståget i Erik XIV:s tid. 

Vid »Juteliden» å landsvägen nära 
Hester skall vid samma tid slag blifvit 
hållet. Kulor af omkring 2 tums di- 
ameter hafva i sednare tid blifvit funna 
der och i en kålgård vid det närbeläg- 
na Stora Herkhult. 

A Rinna bys vestra gärde och vid 
den angränsande byn Ljungstorp skola, 
obekant när, heta strider blifvit ut- 
kämpade, Lemningar af förrostade va- 
pen, sporrar, ra. m., hafva der blifvit 
funna. 

Mellan byarna Gärdslätt och Stens- 
torp i Rinna förekomma vidsträckta 
stensättningar, enligt tradition i orten 
lemningar efter en stad, kallad Loke- 
stad eller Lockerstad. 

I Hästmarken vid Tingkullanäs (på 
en udde i Sömmen) stä 3 höga stenar 

l>4 



186 



Ekeby Pastorat. 



Ekeby. 



hvälfda mot hvaraudra, och vid Jakobs- 
berg nära Ekeby kyrka är rest en hög, 
mi lutande, sten, å hvilken inga inskrip- 
tioner finnas, och om hvilken sägnen 
tiger. 

Vid en källa med starkt flöde invid 
landsvägen å hemmanet Korskälla egor 
är upprest ett kors, som innehafvarne 
af nämda hemman för undvikande af 
ofärd från uråldriga tider ansett sig 
pligtiga att vidmagthålla. Det berättas, 
att detta kors blifvit upprest antingen 
till minne af en drottning, som der 
födt barn, eller till minne af någon, 
som der blifvit mördad. 

På flera ställen å skogarna, äfven 
på Ekeby prestgårds egor, förekomma 
backar med benämning »Brudelidw, till 
erinran att en brud der blifvit bortröf- 
vad under färden till kyrkan. 

I Ekeby kyrkobok är autecknadt af 
prosten S. Einman: »Ar 1698 Tredje 
»Bönedagsafton, klockan 8 förmiddagen, 
»märktes vid Blåvik, att Sömmen var 
»betäckt med fingertjock blod, som 
»qvarblef till följande morgon, då ve- 
»stanvind dref bloden i land, hvaraf 
»uppkom odräglig stank. Dylikt har 
»händt, inan konung Gustaf II Adolf 
»drog till Tyskland.» 

Af prosten N. Curman finnes an- 
teckuadt: ȁr 1759 den 20 December, 
»klockan 12 eftermiddagen, Thomre-natt, 
»märktes jordbäfning.» »Ar 1768 den 
»18 Februari, »onda fredagen», inträfia- 
»de storm med stark köld och yrväder, 
»dervid många både menniskor och kre- 
»atur omkommo.» 

Det är allmänt bekant, huru illa 
beryktad Holaveden var i fordua tider, 
hvarom ock de gamla här förekomman- 
de hemraausnamnen Köfvaretorp och 
Tjufarp bära vittnesbörd. Anuu för 
200 år sedan klagade »Mäster Nils i 
Egby» (prosten N. Juringius, pastor i 
Ekeby och Rinna 1626 — 1648), att här 
var »ett argt och treskt folk, som rin- 
»ga achtade Herrans Ord och Christi 
»tjeuare», hvarföre han ock faun sig 
föranlåten att författa en Kyrkolag för 
Rinna i 36 artiklar, hvilken år 1630 
antogs på sockenstämma. Under de 
sednare åren af hans här ådagalagda 
nitiska och kraftfulla själavård var för- 
hållandet redan mycket förbättradt. 



Herdakallet har sedan här blifvit för- 
valtadt af flera christligt sinnade och 
verksamma män, hvilkas minne lefver 
i välsignelse. Xu varande pastor er- 
känner sig förbunden till innerlig tack- 
samhet mot Gud, som beredt honom 
verkningskrets inom dessa församlingar, 
der förhållandet i både kyrkligt och 
borgerligt hänseende nu är fullt jäm- 
förligt med, om icke bättre än i de 
flesta andra. 

Ekeby. Socken uti Olands härad af 
Uppsala län, östligaste socknen i länet, 
vid och omkring Olands-ån, har en areal 
af 14,904 tunnland, af hvilka 1,530 
äro sjöar och kärr. Olands-ån går in- 
om socknen från sjön Ginningen först 
vid södra gränsen österut, sedan mot 
norr utefter socknens vestra gräns och 
slutligen midt igenom socknen samt 
mottager från vester Mörtsjöns vatten- 
drag. Längst i öster ligger norra de- 
len af sjön Wellen inom socknen. På 
Ölands- åns venstra strand är kullig 
slättbygd, dock åt norr mer bergländig 
och kärraktig; närmast ån är högra 
stranden också jemn samt här och der , 
sidländt; men längre bort vidtager berg- 
ländig skogsmark. Hela trakten öster 
om ån kallas Ekeby Åtting och har in- 
på 17 00-taIet tillhört Stockholms län. 
Rådande jordmånen är dels lera, dels 
svartmylla, dels mojord. Åkerbruk är 
hufvuduäringen och dernäst skogsbruk, 
mest för Gimo jernverk i Skeftharamars 
socken. Hemmantalet är 49 y^ förmed- 
lade mantal (deraf 31 skatte, 3 '/j kro- 
1 no samt 1 5 '/^ frälse), med i väder- 
I qvarn, J utjord, 7 torp och 1 ladu- 
gård. Folkmängden, 18 40: 977 och 
1848: 1,116, hade 1850 stigit till 
1,142, men utgjorde 185 6 blott 1,119 
personer. Socknen hade sistuämda å|: 
fast folkskola med en examinerad lära- 
re, som undervisade 38 gossar och J20 
flickor, medan 4 gossar bivistade all- 
mänt undervisningsverk och 22 gossar 
samt 3 5 flickor undervisades i hemmet. 
— Ekeby socken, som år 1314 under 
namnet Ekihy förekommer såsom hö- 
rande till Oland, utgör för närvarande 
tillika med Bladåker i Stockholms län 
ett konsistorielt pastorat af 3:dje klas- 
sen i Olands och Frösåkers kontrakt 



Ekeby. 

af ärkestiftet. Kyrkan, belägen 4 '/i 
mil nordost från Uppsala, af gråsten, 
är gammal och reparerad 184 0. En 
kyrkoherde nämues 1304, kaplauer från 
1393. — Inom socknen ligga frälse- 
säteriet Tånga och lägenheten Charlot- 
tendal, bägge vid Olands-ån och lydan- 
de under Gimo bruk i Skeptharamars 
socken. — Vid norra ändan af sjön 
Welleu (Wallen) ligger det så kallade 
Röfvareherget, der, enligt gamla sägner, 
röfvare fordom vistats och gjort allmo- 
gen mycken skada på dess boskap. I 
berget synas öppningar, som längre in 
vidga sig i form af kararar eller bo- 
ningsrum, tecken efter eldstäder o. s. v. 
Nära derintill ligger en med löfträd 
oragifven vacker plan, kallad Landsät- 
ter. — Adress: Uppsala. 

Ekcby. Socken i Skyllersta härad af 
Örebro län, är belägen mellan Gällersta 
i norr, Kumla i vester och Skyllersta i 
sydost, mellan hvilka sistnämda Ekeby 
bildar en lång spets, som siiäcker sig 
mot söder. Arealen är 7,915 tunnl., af 
hvilka 490 äro vatten. Socknens norra 
del, den bördigaste och jemnaste, med 
lerhaltig jordmån, stöter till Mosjön, 
Attersta-ån och Vestra Qvismaren samt 
d»*- derutmed liggande Fornskiiinsmos- 
sen; södra delen går in i den höjd- 
• sträckning, som skiljer Telge-åus vat- 
tendrag från Tisarn. Hufvudnäringen 
är åkerbruk, deribland linodling. Sock- 
nen består af 40i/g förmedlade mantal 
(18% skatte, 2 '/g krono, i^% frälse) 
och beboddes 1840 af 1,170, 1850 af 
1,131 och 1856 af 1,134 invånare. 
Socknen hade sistnämda år fast folk- 
skola med en examinerad lärare, som 
undervisade 36 gossar och 20 flickor, 
medan 18 gossar och 50 flickor under- 
visades i hemmet. — Ekeby socken, 
hvilken omkring 1314 förekommer un- 
der namnet Ekebi, och hvars kyrkoher- 
dar äro kända sedan början af 1500- 
talct, utgör för närvarande tillika med 
Gällersta ett konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen i Örebro kontrakt af 
Streugnäs stift. Kyrkan, belägen 1 '/g 
mil frän Örebro och I2V4 niil från ' 
Strengnäs, har föga märkvärdigt att 
uppvisa. — Betydligaste gården inom 
socknen är Nynäs. — Adress: Örebro. \ 



Ekeby. 



187 



Ekeby. Socken i Luggude härad af 
Malmöhus län, 1 3/^ mil o. s. o. från 
Helsingborg, har en areal af 5,277 
I tunnland, af hvilka endast 6 äro vatten. 
I Åkern är mager, men ängen god; sko- 
i gen obetydlig. Socknen består af 20 '/g 
j mantal och beboddes omkring 1840 af 
I 700, 1850 af 1.010 och 1856 af 1,163 
I invånare. Socknen hade sistnämda år 
både fast och ambulatorisk folkskola 
med en exam.iuerad lärare i den fasta 
och en oexaminerad i den ambulatori- 
ska. Lärjungarues antal var i fasta 
skolan 85 gossar och 57 flickor, i den 
ambulatoriska 38 gossar och 4 6 flickor, 
medan 7 gossar och 11 flickor under- 
visades i hemmet. — Ekeby socken är 
annex till Frillestads oravexlaude regala 
och patronela pastorat i Luggude kon- 
trakt af Lunds stift. Egaren af Geds- 
holm (Gidsholm), socknens förnämsta 
gård, nämner pastor två gånger och 
konungen den tredje. — Adress: Hel- 
singborg. 

Ekeby. Socken på Gotland, i En- 
dre Ting och Norra Fögderiet, omkring 
1 '/2 niil österut från Wisby, är i ve- 
stra delen någorlunda högländig, i den 
östra mer lågland och saknar icke hvar- 
ken löf- eller barrskog. Socknens norra 
del är bergaktig; der finnas kalkbrott. 
Socknen, som består af \2''/^ förmedl. 
hemman, deraf % krono, medan alla 
de öfriga äro skatte, beboddes 1850 af 
231 och 1856 af 237 invånare. Sock- 
nen har gemensam folkskola med Bar- 
lingbo, tillika med hvilken socken den 
bildar ett konsistorielt pastorat af 2:dra 
klassen i Norra kontraktet af Wisby 
stift. Kyrkan, enligt Strelow byggd är 
1182, är prydlig och uppförd af hug- 
gen sten. — Adress: Wisby. 

Ekeby. Sätesgård, I-/3 mänt. frälse- 
säteri med underlydande, uti Knutby 
socken och Närdinghundra härad af 
Stockholms län, vid sjön Kärfven, till- 
hörde 1660 öfversten W. Philp, bibe- 
hölls efter reduktionen genom byte åt 
ätten och såldes af öfverstcns sonson, 
A. Pbilp, 1723 till lagman Wattrang. 
Genom gifte kom gärden sedan till pre- 
sidenten J. Gerdessköld och tillhörde 
vidare major Lindrot, understäthällaren 
von Axelsson samt, 1804, lagmannen 



188 



Kkeby. 



grefve J. H. Gyllenborg. Bland sed- 
iiaie egare näranas von Diiben 1825, 
Braunerlijelna 1847, kapiten A. Bring 
1856. 

Ekeby. Två mantal kronoskatte med 
underlydande Gillberga, 1 mänt. frälse, 
i Ytter-Enhörna socken och Selebo hä- 
rad af Nyköpings län. Gården ligger 
på en höjd raidt för kyrkan, ^/^ mil 
från Södertelje och 4 '/^ mil från Stock- 
holm. Den har en två våningars bygg- 
nad af trä, reveterad, och 2:ne flyglar 
af en våning, äfven af trä och revete- 
rade, omgifna på norra och södra si- 
dorna af trädgårdar. Ar 1836, då blott 
balfva hemmanet Gillberga tillhörde 
denna egendom, hade den 126 tunn- 
land åker, 135 tunul. äng och 1,612V2 
tunnland skog och betesmark, men är 
nu, sedan den öfriga delen af detta 
hemman blifvit tillagd, betydligt för- 
ökad. Sistnämda år framföddes på egen- 
domen 12 hästar, 19 oxar, 16 kor, 4 
st. ungboskap och 75 får. Under egen- 
domen lyda en utgård, Bastmora, vid 
Mälaren, en husbehofssäg och 9 jord- 
torp. Skogen är god, men har fordom 
varit högst betydlig. Jordmånen är till 
en del svartmylla och lera, till en del 
sand och skogsjord. 

Egendomen skall efter Tham hafva 
tillhört Strengnäs kloster. År 1538 
förekommer den såsom 2:ne hemman 
med hvar sin åbo, och 1642 upptagas 
dessa såsom arf och egna under Käfs- 
näs. Skatterättigheten blef af drottning 
Christina den 20 November 1645 do- 
nerad till kamrerareu i Kougl. Eäkne- 
kammaren Nils Johanson, adlad llosen- 
flycht; men räntan ingick till kronan. 
Drottning Hedvig Eleonora förlänte d. 
19 Maj 167 6 egendomen till samma 
man på lifstid. Efter hans död, 167 8, 
tillföll egendomen 3:ne hans döttrar, 
hvilka år 1681 af drottningen erhöllo 
förmedling af hälften af ovissa persed- 
lar och 1687 fyra års frihet för läntan; 
ar 17 12 bekomrao de räntan af dessa 
hemman fri i sin lifstid. Genom gifte 
med en af dessa fröknar, Anna llosen- 
flycht, kom egendomen till eu löjtnant 
Cosswa, hvilken den tillhörde 1719 och 
1724. Efter Kongl. Kamraar-kollegii 
bref deu 18 Juni 1723 blef det ena 



Kkeby. 

hemmanet indraget med detta års ränta 
och den 27 April 1724 doneradt till 
öfver-inspektoreu Tullstedt i dess lifs- 
tid, det andra tillhörde, ännu år 1725, 
Anna Kosenflycht; men enligt Kongl. 
Kammar-koUegii bref d. 25 April 1730 
blef äfven med år 1731 den skedda 
förmedlingen indragen och hvartdera 
hemmanet 1732 till helt mantal upp- 
fördt. Egendomen tillhörde, 1739, rytt- 
mästaren , sedan öfverstlöjtnanten och 
riddaren, Lorentz Ridderhoff, sorn egde 
den till sin död 17 50, hofrätts-assessor 
Carl Nic. Wadström 1751 — 1762, — 
brukspatron Isak Rothoff 1764, — ka- 
piten Nils Bard 1770—1798, derefter 
en Ehrenheim och understallmästaren, 
sedan landshöfdingen, Michael v. Törne 
180 5, hvilken uppförde det nuvarande 
boningshuset. Genom köp öfvergick 
gården till presidenten, kommendören 
af Kongl. Nordstjerne-Orden, Abraham 
Nic Edelcrantz, som år 181 . försålde 
egendomen till färgaren, löjtnant Isak 
Thunberg. Från honom blef densamma 
utmätt och på auktion den 17 Juli 
1822 inköpt af garfveribolaget Jakob 
Westin & Son, men öfvertogs den 4 
April 1826 af kapitenen, riddaren af 
Kongl. Wasa -Orden, Jakob Westin. 
Denna egare gjorde stora odlingar, 
mångdubblade åkern och uppodlade 2:ne 
stora ängar, den ena omkring 7 0, den 
andra 4 tunnland, uppförde nya uthus 
och förbättrade de gamla. Han till- 
köpte 1827 och tillade till egendomen 
hälften af hemmanet Gillberga. Sedan 
han 1829 aflidit, inlöste sonen, Carl 
Oscar Westin, den 29 Maj 1832 sina 
medarfvingars V9:delai* och tillade år 
1837 den återstående delen af Gillberga. 
Egendomen försåldes af honom den 9 
Maj 1841 mot 90,000 rdr rmt till hr 
F. A. Wallenstråle, efter hvilkens död, 
1853, den tillföll nuvarande egaren, 
löjtnant Paul Emil Wallenstråle. 

Sydvest om gården finnas några 
mindre ättekullar, hvarutur urnor och 
brända ben blifvit uppgräfda. — Pä 
Skansberget vid Mälaren och på Hög- 
holmen finnas lemningar efter befäst- 
ningar, och i ett berg, kalladt Zachris- 
berg, finnes en kula, 6 alnar djup i ber- 
get, hvari, efttjr sägen, röfvare i äldre 
tider skola uppehållit sig. 



Ekeby. 

Ekeby. Jeniverk i Fellingsbro hä- 
rad och socken af Örebro län, vid Es- 
singsän, som faller in i Oppboga- eller 
Arboga-ån, raed 2 härdar, 1 hamnaare 
och 6J3 sk^ smide af eget tackjern 
(1849), tillhör brukspatron M. Holm- 
stedt. 

Ekebv. Tre mantal frälse i Fresta 
socken och Wallentuna härad af Stock- 
holms län, tillhörde år 1C85 B. Oxen- 
stjerna och på 1700-talet slägterna Lö- 
weu och Creutz, af hvilken riksrådet 
E. J. Creutz innehade gården år 1741. 
Egdes 1850 af en Lake. 

Ekoby. Ett mantal frälsesäteri och 
2 mantal frälse i Yester-Hauiuge soc- 
ken och Sotholras härad af Södertörn 
och Stockholms län, tillhörde år 1648 
presidenten Bohm (till en del), sedan 
Lindsköld, landshöfding Gabr. Falken- 
berg (från 1678), G. Lovisin (från 168 4), 
Gripenklou (1687 — 1689), dennes mag 
Adelströra, Wulfvenstjerna (1713 — 26), ! 
grefve De la Gardie till Häringe (1731 
och 17 32, då gården arrenderades af I 
Ingem. Liljestråle). Gården köptes se- I 
dan af baron C. J. Löwen och tillföll j 
efter hans död hans enka, grefvinnan j 
Löweu, född Cronstedt, men införlifva- ! 
des efter hennes åtgång åter med Hä- ! 
ringe. Gården tillhörde sedan någon ; 
tid friherrarne Löwen pä Häringe, men j 
hade 1850 till egare handlanden C. j 
Tydén. I 

i 
Ekeby, Storii och Lilla. Sätesgård | 
i Rytterne socken och Snäfringe härad ! 
af Wcstcrås län, icke långt från Mel- '■ 
lansundet, mellan, fasta landet och Nye- '■ 
kelön, i söder om hvilken Qvicksund 
är beläget, eu gammal gård af 2 man- ; 
tal säteri, har tillhört Jon Skrifvare, 
som, frän början mjöliiardräng, men af j 
Gustaf Wasa hållen i Wcstcrås skola j 
och sedan ståthållare pä Westerås slott ! 
samt gift med Mäns Grens till Tidön ' 
enka, afsattcs »för sin högfärd skull» 
och dog pä Ekeby år 1531. Gården 
innehades år 1697 af Reutcrholmska 
sliigtcn, som innehade den till 1803, 
du Ekeby såldes till ståthållaren på 
Strömsholras slott, öiVerste J. x\, von 
Gerdten. Nuvarande egareu är kam- 1 



Kkebyborua. 



189 



marherren C. F. Gyllenhaal, gift med 
grefvinnan !Math. Orosca. — Den till 
gården hörande lägenheten Öholmen 
skall vara anlagd af C. v. Liiiné, som 
der planterat 40 stycken bokträd. På 
egorna ligga ruiner af en forntida borg. 

Ekeby, Sätesgård, bestående af 2 '/, 
mantal skattesäteri, V^ mantal frälse- 
ääteri och V4 mantal frälse uti Qvillin- 
ge socken och Bråbo härad af Öster- 
götlands län, har varit ladagård under 
Björnsncis (se denna artikel) och tillhört 
slägterna Krusbjörn och Kjörning. Det 
indrogs vid reduktionen, men innehades 
ar 1700 tillika med Björnsnäs af fru 
Elisabeth Kjörning, född Krusbjörn, eg- 
des sedan af löjtnant Gripeuberg, den- 
nes son A. J. Gripenberg och N. C. 
Cautersten på 17 50 talet, friherre F. U. 
FrieseudorfT 1783, friherre F. Fricsen- 
dorflf 1825, slutligen 1858 af brukspa- 
tron Henning Trozelli, tillika egare af 
Björnsnäs. 

Ekebyborua. Socken i Bobergs och 
Aska härader af Linköpings län, vid 
södra stranden af Boren, har en areal 
af 7,105 tunnland, af hvilka 2,390 äro 
sjöar och kärr. Sjöstranden har huf- 
vudsaklig rigtning mot nordvest, men 
med flera uddar och mellanliggande vi- 
kar, af hvilka sistnämda den största 
ligger mellan Ulfåsa och Djurgårds- 
uddeu längst i vester; strandens hela 
längd i rak sträckning är y^ mil. Ytan 
är för det mesta jemn och slät, med 
blott smärre kullar; Djurgårdsudden bil- 
dar en någorlunda hög och bergig upp- 
höjning, som fortsattes '/j mil söderut. 
Uti Boren infalla söderifrån tre bäckar, 
delvis omgifna med sidiändta ängar. 
Jordmånen är omvexlaude lera, sand 
och svartmylla; åkerjorden öfverväger 
ängen och betesmarken; skog finnes 
blott till några hemman. 'Åkerbruk, i 
förening raed boskapsskötsel, är huf- 
vuduäringsgreneii; dertill kommer något 
fiske i Boren. Socknen består af Söy^ 
förmedlade mantal, af hvilka 20V^ höra 
till Bobergs och ISVg till Aska härad. 
Befolkningen, pä 1840-talet 850 invå- 
nare, uppgick 1850 till 908 och 1856 
till 919 personer. Socknen hade sist- 
nämda år fast folkskola med eu till 



lon 



Ekeliyliorna» 



prest ordinerad lärare, som undervisade 
19 gossar och 1,2 flickor, medan 34 
gossar och 45 flickor undervisades i 
hemmet, * — Ekeby Borin (det är vid 
Boren) eller Ekeby i Aska härad, som 
socknen kallas till skilnad från Ekeby 
Holavidh i Göstrings härad, förekommer 
år 1318 och oftare med namn på en 
eller annan kyrkoherde. Socknen, mo- 
dersocken, utgör tillika med Aska ett 
konsistorielt pastorat af 2:dra klassen 
i Aska kontrakt af Linköpings stift. 
Kyrkan, belägen 3 mil från Linköping, 
murad af kalk och gråsten, är synner- 
ligen gammal, hvilket bevisas af hennes 
byggnadssätt. Om anledningen till hen- 
nes, uppbyggande berättas följande sä- 
gen. En gång, då den Heliga fru Bir- 
gittas man, Herr Ulf Gudmarson, ville 
ro öfver sjön till Krigsberg, kora han i 
sjönöd och var nära att sjunka, men räd- 
dades genom sin fromma husfras böner. 
Då utlofvade han, att hau skulle bygga 
en kyrka på stranden, der han kom i 
land. Dagen derpå, när de voro hem- 
komna till Ulfåsa, tog den heliga frun 
ett rö i handen, red omkring på stranden 
och yttrade: »der röet faller, der skall 
uppväxa en ek, och der eken växt upp, 
der skall kyrkan byggas.» Detta sked- 
de också, och der spöet föll, uppväxte 
inan kort en stor ek. När kyrkan se- 
dermera byggdes, höggs eken undan, 
och det uppgifves, att ännu år 1648, 
lift golfvet i kyrkan oralades, man un- 
der det gamla golfvet funnit en stubbe 
af 2% alnars tjocklek. Af denna ek 
och sjön Boren härledes kyrkans namn. 
Uti tornet visas St. Britas bönkammare ; 
kyrkan har derjemte ett smakfullt graf- 
chor, hvilket Hogenskild Bjelke låtit 
uppföra åt sig och sin familj, ehuru 
han sjelf hvilar i lliddarholmskyrkan. 
En kalk med patén, den sistnämda för- 
sedd med raunkstils-inskription, förva- 
ras i kyrkan. Den nya altartaflan är 
målad af Hörberg. Bland andra min- 
nen af S:ta Birgitta nämnas hennes 
källa, der hon hemtat vatten och hållit 
sina tider (bönestunder), och St. Britas 
Näs, der man bland träden finner lem- 
ningar efter byggnader och källarhvalf. 
— Socknens vigtigaste gods är Ulfåsa 
(se denna art.); derjemte märkas Öster- 
skog pch Fossala, fordom säteri, uu 



Kkebyliolitit 

skatte genom byte med kronan. — 
Adress: Motala. 

Ekebyhof. Gammalt gods i Ekerö 
socken och Färentuna härad af Stock- 
holms län, beläget på Ekerön österut 
frän kyrkan och sammansatt af Ekeby 
och Hofgården, har tillhört Sten Sture 
den Äldre, som år 1472 till kronan af- 
stod denna gård jemte andra sina arfve- 
gods mot Gripsholm och underlydande. 
Sedermera kom gården från kronan till 
enskilda, tillhörde Claes Horn, köptes 
1661 af fältherren grefve C. G. Wran- 
gel, tillhörde hans dotter 1685, en fri- 
herre Wattrang omkring 1740, Freden- 
stjerna omkring 1772, kanslirådet Ihre 
och innehafves nu af hans exc. friherre 
Alb. El. Ihre, Af byggnaderna finnes 
en teckning i Dahlbergs Svecia. God- 
set består af DV^ mantal frälse, 

Ekebyholni. Gammalt herresäte i 
llimbo socken och Sjuhundra härad af 
Stockholms län, vid norra hörnet af 
sjön Synningen, sammansatt af Ekeby, 
1 mantal och Holm '/2 mantal, har 
länge tillhört slägten Oxenstjerna. Ar 
15,23 sålde Magdalena Hansdotter Eke- 
by till sin franka, Martha Jönsdotter 
på Mörby, enka efter Bengt Oxenstjer- 
na; bland andra egare till Ekebyholra 
nämnas fru Marthas sonsons son, fri- 
herre Bengt Gabrielsson Oxenstjerna, f 
1391, och hans sonson, riksrådet Bengt 
Oxenstjerna, den s. k. Kesare-Beugt, 
omkring 1640. Sedan kom gården till 
riksrådet friherre Bengt Hora och den- 
nes son, öfversten frih. Christer Horn, 
Amiralen Gustaf Horns arfvingar er- 
höllo år 1703 Carl XILs tillåtelse att 
lösa Ekebyholm och iuuehade godset 
till år 1716, då det köptes af öfverste 
Odelström, men af honom såldes till 
riksrådet grefve Arvid Bernhard Horn. 
Dennes son, riksrådet grefve Ad. Horn, 
sålde 1746 godset till riksgrefvinnan 
Ebba Barck, född Horn; det köptes år 
17 57 af presidenten grefve G. A. Horn 
och tillföll år 1793 excellensen grefve 
Claes Gustafsson Horn samt innehades 
sedan af hans enka, född Blomstedt. 
Godsets nuvarande egare är hofraar- 
skalken baron C, Gabr. Oxenstjerna till 
Eka och Lindö. Godset består af lyj 



Kkeby Ättiiig;* 



Ekenslier^. 



191 



mantal fiälse-sRteri raed H^/g mantal 
underlydande, tillika raed qvarnar och 
sågar. Abyggnaden är af sten ; träd- 
gården betydlig. Gårdens fordna utse- 
ende ses i Svecieverket. 

Ekeby Åttiiig. Så kallas en del af 
Ekeby socken i Olands härad och Upp- 
sala län (se denna artikel), öster om 
Olands-ån, som till 1700-talet tillhörde 
Stockholms län, men då lades till Upp- 
sala län, hvaremot en del af nuvarande 
Hökhufvuds socken (den s. k. Sandby 
Attiug) kom till Stockholms län. 

Ekedahl, fordom Tokared. Sätes- 
gård i Sjötofta socken och Kinds härad 
af Elfsborgs län, 1 mantal frälse, har 
tillhört amiral Gyllensting på 1680- 
talet och sedan familjen Knylenstjerna, 
som i början af innevarande århundra- 
de sålde gården till ofrälse. Som sed- 
naste__ egaren uppgifves löjtnant Ehren- 
granat. 

Ekedahl, Östra. Ett hälft mantal 
kronoskatte i Wärmdö skeppslag och 
socken af Stockholms län, vid Gustafs- 
bergsviken af Saltsjön, har fordora lydt 
under Fahrsta säteri uti samma socken, 
utan att bekant är, när det såldes der- 
ifrån. År 1800 egdes Östra Ekedahl 
af Ad. Nettelbladt, 1816 af öfverstlöjt- 
nant E. C. Uggla och hans fru, född 
grefvinna Horn, men såldes 1817 till 
guldsmeden G. Eolcker, hvarefter går- 
den genom köp kom i flera händer och 
slutligen 1853 inköptes af landtbruka- 
ren Ad. Fredr. Jansson. 

Ekekull. By uti Skede socken och 
Östbo härad af Jönköpings län. Om 
denna by berättar Wieselgren följande: 
»pä byns dragontorp föddes rotmästaren 
Peter Eks son JoJian Gustaf Ek den 3 
September 1808; gossen uppläste sin 
fars bref från Leipzig efter det stora 
slaget 1813 så väl, att han till belö- 
ning fick tillåtelsen att studera. Mo- 
dern förde houom ännu tre år derefter 
till Wexiö till en begynnande läster- 
min, då hästen tröttnade, och modern, 
som medhade 2 rdr rgs kontant, vände 
sig med sorgbundet hjerta till gossen, 
frågande, om han ej skulle vilja lemna 



j »läsningen»; han kunde på det han läst 
i bli skrifvare hos länsmannen. Ek be- 
I rättar sjelf: 'jag hade ett ögcftiblicks 
! strid inom mig. Men kärleken till raiu 
I mor segrade. Jag teg, vände mig bort, 
{ men vände också kärran om mot hem- 
met. Då såg jag en tår i min moders 
I öga. Den tåren glömmer jag aldrig. 
Hon gick in på gästgifvargården, men 
I kom snart ut igen. Tåren var borta. 
I stället röjde sig uti blicken en fast- 
het och ett mod, sådant hos qvinnan 
endast moderskärleken och förtröstan 
till Gud kan skänka. Afven hon teg, 
men vände kärran mot Wexiö.' Derpå 
vann den lärda verlden professorn i La- 
tinska litteraturen i Lund, J. G. Ek.» 
— På Ekekulls egor är en med ekar 
beväxt kulle, hvarifrån man ser sju 
kyrkor och Solgen med dess vackra 
stränder. 

Ekekiilleii. Ställe på Sorsjö egor i 
Weruarao socken och Östbo härad af 
Jönköpings län, nordost från gården, 
märkeligt för de talrika, — till antalet 
24, — större och raindre, af sten och 
jord sammansatta griftrör, som der träf- 
fas. Uti en af dessa högar, som öpp- 
nades vid början af detta århundrade, 
påträfifades bland annat ett väl cisele- 
radt bröstsmycke af messing i triangel- 
form, med afruudade hörn. Inuti tri- 
angeln är en helt liten spetsig triangel 
ristad och derinuti en ännu mindre. 
Smycket förvaras bland Lunds Akade- 
mis antiqvariska samlingar. 

Ekeiisberg. Lägenhet vid Klubb- 
fjärden i Brännkyrka socken och Svart- 
lösa härad af Stockholrae liin, förr ett 
af Stockholmsboerna mycket besökt ut- 
värdshus, sedan begagnadt till åtskilliga 
fabriksanläggningar. Lyder under Hä- 
gerstens gods i samma socken. 

Ekeiisberg. Säteri i Öfver-Enhörna 
socken och Selebo härad af Nyköpings 
län, beläget 5 '/a ^^^ sjö- och landväg 
från Stockholm, 2 mil landväg från 
Södertelje och 9'/, mil från Nyköping, 
består af 2 mantal siitcri under eget 
bruk samt underlydande 6'/, mantal 
frälse, 3V2 niautal frälseskatte och '/g 
mantal kronoskatte. Mangården är väl- 



192 



Kkensbers. 



Khensliolm. 



byggd, i nyare smak, med ett tvåvå- 
niiigs-stenbus, utom rez-de-cliaussé, un- 
der jertiplat-tak, och liar utsökt vacker 
belägenhet vid Mälaren. Trädgården är 
stor och vacker, med en mängd frukt- 
träd samt orangeri och vindrufskast. 
Ladugårds- och uthus äro af trä i godt 
stånd. Egendomen har tröskverk och 
ett tegelbruk, der 100,000 murtegel 
årligen tillverkas. Utsädet utgör något 
öfver 30 tunnor, oberäknadt hvad som 
utsås på odlingar till ängarnas förbätt- 
ring. Hö-afkastningeu uppgår per me- 
dium till 300 lass. Under gärden lig- 
ga 12 dagsverkstorp. Skogen är obe- 
tydlig. Vid gården vinterföddes 1840: 
5 hästar, 12 kor, 2 tjurar, 10 par oxar 
och 40 ä 50 lår. De underlydande 
hemmanen , som ligga dels i Öfver-, 
dels i Ytter-Enhörna socknar, äro ut- 
arrenderade emot skatt, dels i spann- 
mål och något penningar, dels emot 
natura- skyldigheter i dagsverken och 
ängsbergning. 

Egendomen har i äldre tider hetat 
Husaby <ic\\ varit kungsgård. Den har 
tillhört hertig Erik Birgersson och blef 
vid hans död år 127 5 genom testa- 
mente anslagen till betalande af hans 
skulder. Konung Magnus I öfvcrlät 
till följe deraf densamma, utgörande 2 
markland jemte många derunder höran- 
de qvarnar, gårdar och hemman i 0st- 
mo, Sorunda, Telje, Ytter-Euhörna och 
Taxinge socknar samt på Färingsöu, 
hvilka brukades af landibönder, till bi- 
skop Amund i Strengnäs och hans kyr- 
ka emot COO mark penningar eller den 
summa, h vartill egendomen efter en 
föregående värdering blifvit uppskattad. 
Denna försäljning blef bekräftad genom 
samma konungs bref af åren 1280 och 
1281. Under den tid, gården tillhörde 
Strengnäs domkyrka, torde den blifvit 
brukad af landtböuder, emedan en An- 
ders i »Hivsabyn år 1446 förekommer 
bland Oknebo härads nämnd. Gården 
indrogs år 15 27 till kronan och lades 
troligen under Räfsnäs, men blef IG., 
donerad till underståthållaren Bengt 
Ekehjelra, f 16 50, som förändrade nam- 
net till Ekensberg efter sitt eget. Den 
ärfdes sedan af hans dotter, Sigrid, 
som skref sig till Ekensberg och Prig- 
gestorp, gift l:o 1C71 med general- 



inspektorn öfver småtullarna i Sverige, 
Finnland och underliggande länder, 
Crispinus Flygge, f 1674, och 2:o 
med assessoren i Svea Hofrätt Marcus 
Cronström (tjocka Cronström kallad), f 
1680. Från henne blef egendomen re- 
ducerad till kronan, men skall, efter 
Thara, blifvit emot andra gods utbytt. 
Detta lärer icke vara så säkert; troli- 
gare är, att hon fick innehafva den i 
sin lifstid. Egendomen innehades se- 
dan, efter kontrakt med general-guver- 
nören öfver enkedrottning Hedvig Ele- 
onoras lifgeding, af en direktör Silfver- 
crantz, derefter af assessor Peter Cron- 
ström, f 1708, hans enka, Johanna 
Gran, 1711 och en Mörtling 1718. 
Kom sedan till kammarrådet Carl Hen- 
rik Wattrang, h vilken 17 20 var egare; 
tillföll i arf sonen med samma namn, 
som skref sig till Rinkesta och Ekens- 
berg. Han dog här 176 0, hvareftcr 
egendomen öfvergick till öfversten, rid- 
daren af Svärds Orden, Jean Wilhelm 
Elgenstjerna, gift med en Wattrang. 
Efter dennes död, 1783, egdes densam- 
ma af föreuärada hans enka, till hennes 
död 1784. Följande året kom gården 
genom köp i landshöfuingen, riddaren 
af Svärds-Orden, Michaél von Törnes 
händer (död 1796), ärfdes af sonen, un- 
derstallmästaren, sedan landshöfdingen, 
kommendören af Kgl. NordstjerncOrden, 
Michael von Törne, hvilken uppbyggde 
mangården och 180 . försålde egendo- 
men till öfversten, kommendören af Kgl. 
Wasa-Orden, friherre Erik Göran Adel- 
svärd, efter hvars död, 1810, fikens- 
berg tillföll hans enka, grefvinnan Eva 
Beata Lovisa Stackelberg, omgift med 
generalmajor, grefve Ulrik Gyldenstolpe. 
Efter hennes död, 1839, öfvergick egen- 
domen till Adelsvärds arfvingar, hvilka 
försålde den till nuvarande egaren, kam- 
marherren Adam Magnus af Forselles, 
som gjort stora odlingar och betydligt 
förbättrat egendomen. 

Eken, Stor.a. O i Wenern, nordost 
från Kållands ö. 

Ekeiisholiii. Sätesgård i Dunkers 
socken och Willåttinge härad af Nykö- 
pings län, ett mantal frälsesäteri med 
Ökna, iVg mantal frälse, samt tegel- 



EkeBsIioliii. 



Ekenäi. 



193 



bruk, Näs och Nyqvarns qvarnar, Stavt- 
säter, ^g mantal frälse med jerngrufva, 
Mora, 1 mautal frälsesäteri med Mor- 
torp, Vg mantal rå och rör samt qvaru 
och såg, Björndams masugn och Stål- 
boga bruk vid sjön Eklången, alltsam- 
mans 9 '/g mantal inom socknen, ett 
gods, taxeradt till 10 5,144 rdr banko. 
— Ekensholm kallades fordom Holma 
och upptogs år 1593 af H. von Ma- 
senbach som torp å Okna frälsehem- 
mans egor, af hvilket Maseubach hade 
ett mantal i donation, samt brukades 
ännu år 1600 som torp under Okna. 
Sedan tillhörde det, 1C18 — 1624, som 
balft hemman Masenbachs enka och 
ärfdes af deras dotter, gift med Knut 
Lilja till Okna i Flöda socken. Går- 
den reducerades år 1684 och blef ett 
mantal krono, men utbyttes 1685 åter 
till frälse och kom genom gifte till 
Lars Carpelan (f 1737). Den ärfdes 
af hans dotter, som var gift först med 
C. Carpelan, sedan med J. Herlin, men 
öfverlefde bägge sina män och egde 
gården ännu 17 69. Hennes arf vingar 
innehade den till 17 92. Sedan kom 
gården till kammarherren baron K. 
Kurck, som 1807 förändrade godsets 
namn till Ekeusholra och ansenligt för- 
bättrade Ofh förskönade så väl hufvud- 
gården som de dertill hörande Björn- 
dams masugn och Stålboga bruk. Kurck 
innehade Ekensholm till 1825; 1849 
tillhörde det Friesendorffs arfvingar, 
1851 P. Jansson och G. Bernhardt till 
hälften hvardera, 1856 G. Bernhardt. 
Gården har utmärkt vacker belägenhet 
på en i sjön Dunkern utskjutande höjd, 
som fordom varit kringfluten, men nu 
är förenad med fasta landet genom en 
bördig dal, som innefattar en del af 
det till gården närmast belägna gärdet 
och deromkring befintliga ängsparker. 
Från gården ser man på andra sidan 
sjön ett högt berg, med tydliga spår 
af ett vikinganäste. Berget reser sig 
250 fot öfver vattenytan, är tillgäng- 
ligt på tre sidor och omgifvet med en 
stenmur af ungefär 150 alnars längd, 
med en ingång af 8 — 9 fots bredd; på 
fjerde sidan stiger berget lodrätt i höj- 
den och är der otillgängligt. På Ekens- 
holms egor förekomma derjerate åtskil- 
liga stcnsättningar. — Af de till E- 
II. 



kensholm hörande gårdarna synes Starr- 
säter länge hafva hört deruuder; gruf- 
van är sannolikt bearbetad sedan långt 
tillbaka för Björndaras masugn. Denna 
anlades 1637 af H. von Föhrden och 
Anders Hindersson, var en tid stycke- 
bruk, hade sedan plåtsmide, uedlades 
1702, men upptogs åter 1726 för Stål- 
boga bruk, hvarom se denna artikel. 
Mora har varit kyrkohemraan från slu- 
tet af 1200-talet till reformationen och 
donerades 1630 till G. G. Krail von 
Benenberg. Vid Mora fanns en tid en 
sedermera nedlagd masugn, och den år 
1643 vid Nyqvarn anlagda stångjerns- 
hammaren raserades 1716. 

Ekeuäs. • Urgammalt säteri uti Kihls 
härad och socken af Wärmlands län, 
blef som en fast arf- och hufvudgård 
gifven till prestbord i socknen af väp- 
naren Alexander Torstensson (Busk) och 
hans fru, Välb. Qvinua Ingeborg Tor- 
björnsdotter (Stutb). Dertill lades der- 
jemte landbogårdarne och ödetorpen Kjäl- 
sätra, Ulfverud, Beuthetacken, Torstrud 
och Skotten. Deremot skulle presten i 
Kihl »föda dem till dödedagar och se- 
dan hålla en själamessa i hvar månad, 
tor deras egna, deras föräldrars och alla 
Christnas själar, till evig tid.» Detta 
stadfästes af biskop Siggo i Tingvalla, 
Tisdagen näst efter St. Eriks dag 1431, 
och bevittnades af 4 prester samt 5 
väpnare. Herr Laureuts i Kihl var den 
första, som hade Ekenäs till boställe; 
kyrkoherden bodde förut troligen vid 
Prestgården i N. Ullerud. Alexander 
Torstenssons sonson, väpnaren Magnus 
Hansson Busk, egde gamla prestestom- 
raen, Mogärden, i förläning på lifstid, 
men gaf både den och Ekenäs ifrån sig 
och de sina everldeligen år 1477. — 
Kihls pastorat är praebende för bisko- 
pen i Carlstad, och Ekenäs sålunda bo- 
ställsgård för denna höga andliga funk- 
tionär. Gården är belägen vid uord- 
vestra stranden af sjön Stora Hyen, 
som har sitt aflopp i Klar-elfven. 

Ekonäs. Säteri uti Blacksta socken 
och Oppunda härad af Nyköpings län, 
vid Wassjöns utlopp i sjön Långhalsen, 
ett mantal frälsesäteri, har hetat Trax- 
sta eller Träckesta och hört till Wads- 

25 



194 



KkenUs» 



Ekenii. 



bro socken, biet' 14i^3 frälse för väpna- | 

ren Nils Jonsson, tillhörde 1663 Carl j 

Sabelskjöld (f 1664), 1686 hans son, ' 

Jöns; sedan Toruerfeldt, Ekebona (Ek- | 

feldt) 1709, dennes arfvingar till 1783, I 

Landell till 1815, Ramströra till 1844, i 

nu löjtnant C. J. O. G. Silfversparre, ! 

gift med Eva Nadeschda Groen. Under i 

gården lyder 1 mantal. ' 

Ekenäs. Rusthåll i Målilla (Molilja) 
socken och Aspelands härad af Kalmar 
län, der, enligt Tuneld, en af Däckens 
höfdiugar, den s. k. Knapen i Ekenäs, 
skall hafva haft sin bostad. Mellan ! 
Ekenäs och Hagelsrum i samma socken 
ligger ett torp, kalladt Dackeholmen 
eller Dackhålan, vid hvilket man hittat 
lemningar efter vapen. 

Ekeuäs. Frälsesäteri uti Ortomta 
socken och Bankekinds härad af Öster- 
götlands län, vid sjön Teden, består af 
5 mantal med dertill hörande Klefstad, 
2-^3 mantal frälse, Kyrkeby %^ Broby, 
iVg» Bransås '/<,, allt frälse, Ahs iVj 
skatte, 1^ g frälse, alltsammans 1850 ta- 
xeradt till 53,420 rdr bko, och hvartill 
kommer åtskilligt underlydande i andra 
socknar. Första kända egaren af Eke- 
näs var riksrådet Axel Nilsson Baner 
år 1541, som byggde säteriet å AVrå 
bys egor; år 1562 tillhörde det, jemte 
det i samma socken belägna Mauritz- 
holm, Svante Stensson Sture, men till- 
föll sedan riksrådet Gustaf Axelsson 
Baner, gift med grefvinnan Christina 
Sture, dotter af Mauritz Svantesson 
Sture. Detta par hade 5 söner, som 
blefvo stamfader för lika många grenar 
af slägten Baner, nämligen Svante B. 
till Djursholm och Tärna, Per B. till 
Ekenäs, Axel B. till Herreborum, Joh. 
B. till Målhammar och Carl Baner till 
Örby. Per Baner till Ekenäs dog 1644, 
och efter honom egdes gården af hans 
söner Gustaf (i 1689), Claes (f 167 5) 
och måhända Svante (f 1659). Claé? 
Persson Baner förbättrade den af fa- 
dern åren 1630 — 1640 uppförda huf- 
vudbyggnaden och försåg densamma 
naed tre torn. Gustaf Persson Banéi 
sålde godset för 20,000 rdr till hof- 
raarskalken Liitzow och Holländska köp- 
mannen Isak Briandt, men fortfor lin 



dock att skrifva sig till detsamma; 
gården såldes sedan till grefve Lind- 
sköld, men egdes 1700 och 17 26 af 
riksrådet grefve Mauritz Wellingk, gift 
med E. M. Baner, dotter af Per Gu- 
stafssons brorson Svante Svautesson Ba- 
ner till Djursholm. Wellingks dotter 
var gift med general-löjtnanten friherre 
Johan Baner, och genom henne kora 
godset åter tillbaka till ätten Baner, i 
hvars ego det sedan förbjifvit, dock 
med småningom rainskadt autal af un- 
derlydande hemman. Kgl. rådet grefve 
Mauritz Wellingk, som 17 05 låtit om- 
bygga choret till Örtomta kyrka och 
gjort ansenliga föräringar till densam- 
ma, förvärfvade derigenom för Ekenäs 
gård patronatsrätten till Örtomta pa- 
storat. Gården tillhörde omkring 17 50 
Johan Baners enka, derpå hennes son, 
kammarherren Joh. Baner, dennes son, 
majoren Svante Baner (f 1817), hans 
äldsta son Svante och 185 2 friherre 
Eskil Baner. — Hufvudbyggnaden på 
godset är af sten, försedd med tre torn 
och, som ofvan uppgafs, byggd på 1600- 
talet ; flyglarne härleda sig från grefve 
Wellingk. Byggnaden ligger på en hög 
klippa, från hviiken en bro leder öfver 
den nedanför liggande trädgården till 
de öfriga äbyggnaderna. Broby, Bruns- 
ås och Ahs hafva, åtminstone delvis, 
lydt under Ekenäs redau 1686 och allt 
framgent, utom att Ahs en tid från 
1817 varit skiljdt derifrån; Klefstad 
och Kyrkeby hörde 1686 under Svin- 
ncby i samma socken (se Svinneby) och 
1700 samt 1726 tillika med detsamma 
under Ekenäs; Broby lydde 1726 un- 
der Sörby, likaledes i Örtomta socken. 

Ekeuö, eller Ekuö, Ö uti Skällviks 
socken och Hammarkinds härad af Ö- 
stergötlands län, mellan Pålsundet och 
Ettersundet, består af 2 mantal skatte 
och lyder under Kåreholra i Rönö soc- 
ken. På ön finnas lemningar efter en 
skans med jordvallar, hviiken, enligt 
Widegren (Beskrifn. öfver Östergötland), 
sannolikt är den så kallade Ettersuuds 
skans, som af Broocman orätt för- 
lägges i farvattnet till Jonsberg. Från 
denna skans besköt Gustaf Wasas folk 
den Danska flotta, som under Severin 
Norrby sökte undsätta Stegeborg den 



Eker. 



Kkerö. 



195 



J 18 December 1521, meu här förlorade 
6 00 man och måste draga sig tillbaka. 
Traditionen berättar, att liken Icmna- 
des obegrafna på en holme i Ettersun- 
det. Man har för längre tid tillbaka 
icke långt från skansen funnit en i jor- 
den nedsjunken kanon. Vid smalaste 
passet mellan ön och södra landet sy- 
nas ännu under vattnet pålningar, som 
vid den ofvannämda tiden blifvit gjor- 
da för att utestänga fiendens skepp 
från Stegeborg. Deraf kallas sundet 
ännu för Pålsundet, och en backstuga 
på ön heter Skansvallen 

Eker. Socken i Örebro härad och 
län, mellan Längbro i sydost och söder, 
Gräfve i vester, Kihl i norr och Hof- 
sta i nordost, har en areal af 3,865 
tunnland, af hvilka 3 50 äro sjöar och 
kärr. Midt igenom socknen går en li- 
ten ä söderut till Svartån; den åtföljes 
på bägge sidorna af långa åsar, som 
upptaga socknens östra och vestra de- 
lar; längst i vester ligger Bredmossen, 
i sydvest ett annat kärr. Odlingen fin- 
nes hufvudsakligen i sjelfva dalgången, 
på lerhaltig jord. Socknen består af 
14 hemman {11 ^'3 skatte, 2^/^ krono) 
och beboddes 18 40 af 353, 1850 af 
432 och 1856 af 474 personer. Sock- 
nen hade sistnärada år fast skola med 
en examinerad lärare, som undervisade 
26 gossar och 16 flickor; 3 gossar bi- 
vistade allmänt läroverk, medan Ifi gos- 
sar och 22 flickor undervisades i hem- 
met. — Eker utgör ensamt ett pree- 
bendepastorat af 3:dje klassen i Glans- 
hammars kontrakt af Streugnäs stift. 
Socknen synes hafva varit annex till 
Kihl ända till medlet af ICOO-talct, då 
den först genom enskild öfverenskora- 
melse och 1692 med vederbörlig stad- 
fästelse blef praebende för konrektor vid 
Örebro skola. Kyrkan, gammal och 
byggd af gråsten, ligger nästan midt i 
socknen, ^/^ mil nordvest från Örebro. 

— Enda gården af betydenhet är Nor- 
ra Rynnaby, 3^/2 mantal kronoskatte. 

— Adress : Örebro. 

Ekeryd. Ett hälft mantal säteri 
uti Weckelsängs socken och Konaa hä- 
rad af Wexiö län , dit lillagdt från 
Tingsås socken. Vid Ekeryds Qvarn 



anlades 1G79 och privilegierades 1680 
ett jernbruk, som 1711 flyttades till 
Braken i Tingsås socken och uu bär 
namnet Stenfors. Ekeryds-bruket kal- 
lades Ekefors och anlades af härads- 
höfdingen Paul Eudebeck den Äldre, 
f 1687, som fick tillstånd att inrätta 
»ett jernverk och allehanda gjuterier af 
kulor och granater.» Efter honom till- 
hörde Ekeryd hans son Paul Rudebeck 
den Yngre, likaledes häradshöfding, och 
sedan Christina Paulsdotter Rudebeck 
samt hennes man, Gustaf Berghraan, f 
1735. Gården tillhörde sedan deras 
son, C. H. Berghmau, och köptes 1757 
af borgmästaren i Nyköping, C. C. Fi- 
nerus, som här samlade ett nätt bibli- 
othek. Gården egdes sedan af kapiten 
Jakob Uggla, gift med Christina Fine- 
rus, som sålde den till landshöfd. baron 
Sal. von Köhler, efter hvilken löjtnant 
G. Kjellson uppgifves som egare. 

Ekeryd. Ett bondhemman i Bya- 
rums socken och Östbo härad af Jön- 
köpings län, på hvars egor år 1781 
träffades ett fynd, bestående af en stor 
guldring om 10 dukater och 3 stänger 
om 51 dukater fint guld, uti ett sten- 
rör, der guldet tycktes hafva varit ned- 
lagdt i en träurna. Hemmanet utgör 
Vo mantal skatte i i delar och eges 
af bönder. 

Ekerö. Socken i Färentuna härad 
af Stockholms län , består af Mälar- 
öarna Ekerön, den dermed sammanhän- 
gande Kersön i nordvest, Liliön i syd- 
vest, skiljd från Ekerön genom Norr- 
sundet, de smärre öarne Gällsta-ön, 
Estbröte och andra i öster och söder 
samt eu del af kusten söder om Bock- 
holrassund, alltsammans omfattande en 
areal af 8,910 tunnland, af hvilka 40 
äro sjöar och kärr. Från Färingsön 
eller Svartsjölandet skiljes P'.kerön gen- 
nom fjärden Längtarmeu och Tappströra; 
södra gränsen bildas af Ekerö-fjärden, 
den vestra af Södra Björkfjärden; i 
nordvest sammanhänger den till sock- 
nen hörande Kersön med Munsön. E- 
kerön och Kersön bestå af en smal, 
bågformigt sträckt sandås, icke utan 
barr- och löfskog, samt å ömse sidor 
omgifven af stundom bergläudiga, stund- 



196 



Ekerö. 



Ekesjit. 



om jemna eller med kullar oravexlande 
strandtrakter, som mer sällau äro sid- 
ländta. Jordmånen är mest svartmylla 
och sand, här och der lera ; hufvudnä- 
ringen är åkerbruk; men derjemte id- 
kas skogsbruk och trädgårdsskötsel, 
hvars alster säljas till den närbelägna 
hufvudstaden. Socknen, som består af 
39 förmedlade mantal (30% frälse, 2% 
krono och 5Vo skatte), beboddes 1840 
af 916, 1850 'af 995 och 1856 af 972 
personer. Socknen hade sistnämda år 
fast folkskola med en examinerad lära- 
re, som undervisade 28 gossar och 15 
flickor, medan 3 gossar åtnjöto allmän 
undervisning, 1 flicka undervisades en- 
skildt, 1 4 gossar och 1 2 flickor i hem- 
met. — Socknen, hvilken omkring år 
1314 under namnet JF.krö räknades till 
Provincia Torensis af Strengnäs stift, 
men kort efter medeltidens slut blifvit 
lagd till ärkestiftet, utgör nu af detta 
ett konsistorielt pastorat af 3:dje klas- 
sen i Svartsjö kontrakt. Kyrkan, invid 
öns strand, är byggd af sten med ett 
högt torn och af okänd ålder. Den 
27 Juni 1647 hemsöktes hon af en 
eldsvåda, som förstörde taket och tor- 
net, nedsmälte klockorna och skadade 
tornet invändigt; det nya tornet upp- 
fördes då af Kongl. rådet grefve E. 
Lindsköld, som likaledes lät uppföra ett 
grafchor, i hvilket han och hans släg- 
ting Alex. von Cock (f 1712) ligga 
begrafna. Ett annat grafchor tillhör 
slägten Gripenstjerna. I kyrkan finnes 
en grafsten öfver Dionysius Beurreus, 
som i grafven hvilar med sin fru och 
4 barn. Beurreus har, förmodas det, 
i kyrkan deponerat en jernkista, som 
man trott innehålla handlingar, men 
som vid öppnandet befunnits innehålla 
gammalt jernskräp. Bland andra graf- 
stenar finnes en af hög ålder, tecknad 
med ett kors och deröfver en öppen 
krona samt inskriften på latin med ru- 
nor: "Ingeborg, filia Ermundi, jacet hic. 
— Att ön är gammal bygd, synes af 
grafhögarna vid Ekebyhof och runste- 
narna vid kyrkan samt vid gårdar på 
södra stranden (Stafsundsbacke, Skytte- 
holm, ra. fl.). På Ekerö låg sannolikt 
Askanäs, bekant genom Folkungen Jo- 
han Jarl och hans strid med Esterna 
(se Askanäs). — Bland gårdar i sock- 



nen märkas: Ekebyhof, Sta/sund, Ra- 
staborg, Skytteholm, Menhamra, Kersö, 
Kaggeholiii, på Lillön, samt Bockholms- 
sätra i den till socknen hörande ande- 
len af Södermanland. — Adr.: Stock- 
holm. 

Ekesjo. Uppstad i Södra Wedbo 
härad af Jönköpings län, 32V2 n^il syd- 
vest från Stockholm, sVj mil från Jön- 
köping, den 47:de i ordningen af de 
Svenska städerna och tillhörande 4:de 
klassen, belägen lågt och plant, men 
vackert mellan ett vattendrag, som på 
stadens vestra sida kommer ned från 
Rokalf-sjöarna, och ett annat från öster 
kommande dylikt, som snedt genomskär 
stadens norra del och förenar sig med 
det förra. Om stadens grundläggning 
har ingen bestämd upplysning kunnat 
vinnas; men Ekesjö är sannolikt af 
mycket hög ålder. Allvin tyckes anty- 
da, att Ekesjö varit hufvudort och kon- 
ungasäte i ett särskildt fylke, och tror, 
att de lemningar efter byggnader, som 
finnas på den s. k. Dunderbacken, äro 
qvarlefvor efter något forntida fäste. 
Det faller honom iraellertid svårt att 
förklara, huru staden kunnat vara an- 
lagd flera tusen alnar från kyrkan ; 
men han tror dock detta hafva sin 
grund deri, att staden stått i hedna- 
tiden, och att stadsboerna bibehållit sin 
hednatro, medan folket i Ekesjöbyn gått 
öfver till christendomen och byggde 
kyrka, till hvilken också stadsboerna 
slöto sig, sedan äfven de blifvit christ- 
na. »Kanske voro de första stadsboer- 
na härslädes flyktingar från den för- 
gångna staden Birka i Kalmartrakten, 
de der, förföljda af de christna, undan- 
stuckit sig i dessa djupa skogar; ty 
säkerligen voro vid denna tid de nu 
så vackra åkerfälten vester om staden 
icke annat än furuskogar. De många 
här sammanstötande vägarna häutyda 
ofelbart på en ställets fordna betyden- 
het.» 

Stadens äldsta privilegier skola vara 
utfärdade af en konung Erik, sannolikt 
Erik Birgersson, som vid rikets del- 
ning med fadern fick Småland, och 
hafva blifvit stadfästa af Carl Knutsson 
såsom riksföreståndare och ytterligare 
såsom konung samt vidare af Gustaf I 



EkeaJ». 



Ehesjö. 



197 



och Erik XIV. Staden låg vid denna 
tid omkring 2,000 alnar längre i ve- 
ster, och eftcröora den var belägen djupt 
inne i landet och aflägset från de van- 
liga tummelplatserna för kriget i södra 
delen af riket, från trakten af Kalmar. 
Wärend och Finved, der under gamle 
kung Göstaf och hans söner Svenskar 
och Danskar litet imellau höllo drabb- 
ningar med hvaraudra, blef Ekesjö säl- 
lan besökt af fieudtliga skaror. På 
Dunderbacken, å stadens nordvestra si- 
da, finnas säkra tecken till förskansnin- 
gar; men om dessa vet man nu mer 
ingenting. Under kriget med Danmark 
år 1564 ströfvade Danska hopar från 
Finveden inåt Ekesjö-trakten ; men tra- 
ditionen i orten bar derom ingenting 
att förmäla. Det berättas, att konung 
Erik 1563 mönstrat sin här vid hem- 
manet Risa, strax vester om Eänneslätt, 
hvilket, beläget på det åt staden af 
drottning Christina år 1639 donerade 
hemmanet Brothults egor, nu är exer- 
cisplats för Smålands husar- och grena- 
dier-regimenten. Sannolikare är dock, 
att denna mönstring blifvit hållen år 
1564, då konungen med de trupper, 
som han samlat, ämnade i Vestra Hä- 
rad förena sig med Carolus de Mornay, 
som då i Vestbo och Östbo kämpade 
mot Danskarnes hufvudstyrka, men vid 
Ekesjö vände sig åt Wimmerby och 
Kalmar. Först år 1568 fingo Ekesjö- 
boerna lära sig känna krigets fasor. 
Daniel Rantzow hade nämligen på hö- 
sten år 1567 företagit sig ett tåg inåt 
Sverige ända upp till Östergötland, 
bränt Jönköping och Östergötlands stä- 
der, utom Skeninge, der han hade sitt 
högqvarter, samt utplundrat hela lan- 
det derofvan. Svenskarne under Per 
Brahe och Erik Stenbock lyckades imel- 
lertid innestänga honom vid Skeninge, 
och han skulle liafva varit förlorad, om 
icke konung Erik beordrat de ofvan- 
nämda fältöfverstarne alt möta sig vid 
Stora Malm i Södermanland. Eantzow 
skyndade att bryta upp, mötte visserli- 
gen åtskilliga bakhåll och förhuggnin- 
gar på Östra llolaveden, men besegra- 
de alla hinder genom sin djerfhet och 
med tillhjelp af vintern. Öfver sjön 
Sömmens is tågade han med kavalleri 
och kanoner och kora slutliyren till Wed- 



bo härad, der han ämnade förunna sitt , 
folk någon hvila. Här led dock en 
Dansk ströfkorps af Hogeivskild Bjelke 
och Sten Baner ett nederlag vid Ro- 
sjön, på gränsen mellan Ekesjö och 
Flisby socken, hvilken sjö äfven kallas 
Röda-sjön. Hundrafemtio man af Jut- 
ska fanan stupade, tillika med 5 Dan- 
ska adelsmän, och en Dansk fältpräst 
yttrade med anledning deraf i en pre- 
dikan: »Vi äre komne öfver Röda Haf- 
vet, men ej öfver Jordans flod.» Uti 
konung Eriks krönika af Daniel Da- 
nielsson Hund förmäles om detta slag 
följande: 

314. !Mot Ekesiö opå en skogh 

Begvnte vanke hugg rett uogh 
Afi ea hoop Smålandz knekter, 
Som skulte på tberas hinder holdh 
War them värre än en mänedt soldh, 
Så illa worde the förskräckte. 

317. Men hvar natten eij hade kommit opå, 
The hade eij så lätt slupit thå: 
Theras fahne the ock miste; 

Ther bleff ock slagne fem adelzmaen, 
I Ekesiö bigroffe the them, 
Thet var uti sanning wisse. 

318. Som the nu sägo, att så gick till. 
Sade the: Gudh rådhe nu väll 

Och hielpe oss väl hem till landhel 
Thet Röde Haaff äre vi förbi, 
. rör Jordans flodh äre vi eij frij, 
Hielp oss Gudh och then helghe Andhc! 

Men nederlaget vid »thet Röde Haaff» 
hämnades Ranzow på det fruktansvär- 
daste dermed, att han lät nedbränna 
Ekesjö stad, sannolikt helt och hållet, 
ty så tyckes man böra sluta af det 
bref, som Johan III den 7 Maj 1569 
utfärdade från Stockholm, och hvari 
han meddelar den förstörda stadens hus- 
villa invånare, att »Arent Byggmästare 
skulle på en beqväraligare plats upp- 
rätta en köpstad igen, vid Ekesjö kyr- 
ka, hvarjemtc den nya staden »skulle 
njuta frihet för skatt och annan tunga 
i sex samfeldta år.» Pä detta sätt blef 
staden flyttad till sitt närvarande läge 
och fick åtskilliga friheter sig förunna- 
de vid riksdagen i Norrköping 1620, 
men mer omständliga privilegier än de 
förut erhållna först 1620 af Gustaf den 
Store och sedan 1647 af dr. Christina. 
Staden hade förut varit sjö- och stapel- 



1! 



Khesjit. 



Kkesjö. 



stad särat till stapelställe baft Döder- 
hultsvik, dit Gustaf I lärer hafva haft 
för afsigt att flytta staden. Äfven vid 
1604:års riksdag fick staden rättighet 
att till utrikes ort föra allehanda varor; 
raen denna rättighet har icke på lång 
tid varit begagnad. Ar 164 8 fick Eke- 
sjö ändock nederlagsfrihet i Kalmar, 
och hit synes Carl IX hafva varit be- 
tänkt på att flytta stadens borgerskap. 
Sannolikt kunde Ekesjö under dessa 
svåra tider icke hinna till någon syn- 
nerlig blomstring. 

Sedan Ekesjö stad flyttades från sitt 
gamla läge, har den varit fredad för 
fiendehand, ty fastän Danskarnc under 
den yngre Ranzow 1012 komrao från 
Wiramerby ända upp mot Ekesjö, hun- 
no de ändock icke fram till sjelfva sta- 
den, som försvarades af de tappra höf- 
dingarne Jakob Jakobsson och Jesper 
Andersson, hvarjemtc den unga konung 
Gustaf Adolf snart stäfjade de Danskas 
vidare framfart. Imellertid hemsöktes 
staden seduare af en annan olycka, den 
åren 1710 — 1711 härjande pesten, som 
bortryckte J74 personer af stadens san- 
nolikt helt fåtaliga befolkning, och år 
1856 inträffade en eldsvåda, som lade 
en stor del af Ekesjö i aska, nien ur 
ruinerna efter hvilken staden åter rest 
sig, sedan de brandskadade blifvit gen- 
om den allmänna och enskilda välgö- 
renheten understödda med 50,000 rdr 
riksmynt. 

Ekesjö stad, som 1858 räknade en 
befolkning af 2,03 4 personer (1805: 
1,075; 1853: 1,897), består egentligen 
af blott en enda lång gata, sora »Arent 
Byggmästare» hade det felet att göra 
oförsvarligt smal, eller blott 10 alnar 
bred, hvilket mau dock vid sednare 
ombyggnader afhjelpt. Denna stadens 
stora gata är 1,1^7 5 alnar läng och lö- 
per tämligen rak genom staden från 
söder till norr; derifrån utgå två s. k. 
bakgator, en i vcster och en i öster. 
Bland byggnader märkas: stadens råd- 
hus, bygdt år 1791, två våningar högt 
med torn och tornur; — Stadshuset, 
vid Lilla Torget, en prydlig byggnad, 
uppförd af handlanden Aschan; — Skol- 
huset, bygdt 18 40, och slädens kyrka, 
sannolikt en af de äldsta i Sverige, 
Den äldsta kyrkan var af sten, 88 fot 



lång, raen blott 25 fot bred, h vårföre 
hon 16 25 på norra sidan utvidgades 
till ett halfkors af furutimmer, 45 fot 
långt och 31 bredt samt lika högt med 
stenkyrkan; choret hade förut blifvit 
tillbygdt år 1521. År 1666 utvidga- 
des kyrkan ytterligare på södra sidan, 
så att stenkyrkans långskepp blef 4 9 
fot bredt. På vestra gafveln befinues 
en vacker tornbyggnad, fristående åt 
Stora Torget, uppförd 1784 och för- 
sedd med slagur samt 3 ringklockor, 
af hvilka den minsta, gjuten år 1683, 
har inskriften: Florentia heter jack. Det 
inre är vördnadsbjudande med sin med 
träfigurer försedda altarprydnad, sina 
med uppträden ur bibliska historieu 
målade takhvalf, sina omålade, men _ 
mycket utkrusade ekstolar och sina I 
gammalmodiga fönster. Altartaflan är 
förfärdigad 1708 och skall till hälften 
vara bekostad af landssekreteraren Jo- 
han Drefling eller Liljenberg, borgmä- 
starson (rån Ekesjö. I choret står en 
dopfunt af marmor med väl huggna fi- 
gurer, och gentemot denna synes dör- 
ren till Ehrenbjelkeska, nu Ehrencron- 
ska grafven. Kyrkogården är nu jera- 
nad och den fordna ringmuren derora- 
kring borttagen, sedan en ny begraf- 
ningsplats blifvit vid norra tullen an- 
lagd och år 1842 invigd af biskop 
Hedrén. 

Ekesjö lefver hufvudsakligen af han- 
del, handtverk och jordbruk. Af fabri- 
ker funnos 185 5 en för gröfre kläden, 
2 för läder och 1 för vaxljus och vax- 
staplar samt ett Baierskt bryggeri; klä- 
desfabriken tillverkade samma år 1,726 
alnar kläde, värda 4,998 rdr banko. 
Plärtill kora 1858 en lack- och vadd- 
tillverkning samt garfveri. De hand- 
lande voro (år 185 5) 9 af mankön, 
med en betjening of 12 personer, och 
8 qvinnor; de erlade tillsammans i be- 
villning 126 riksdaler 44 sk. banko. 
Handtverk idkades af 53 män och 1 
qvinna, som höllo 41 gesäller och 58 
lärlingar. Det klagas öfver minskad 
afsättning för stadens borgerskap, eme- 
dan 81 personer intill år 185 5 ned- 
satt sig i staden för att idka handt- 
verk som försörjningsmedel. Derjemte 
finnas i staden postkontor, apothek och 
boktryckeri, hvarifrån en tidning utgif- 



KkesJtS liandsförsaml. 

ves. Dess undervisningsverk äro ett 
lägre elementarläroverk, en folkskola 
och en söndagsskola, hvilka bägge sist- 
närada 1855 begagnades af 92 barn. 
Elementarläroverket, fordora en lägre 
trivialskola, skall vara stiftadt af Gu- 
staf I, ehuru de bestämda underrättel- 
serna derora icke gå längre tillbaka än 
till Carl IX. Staden, som styres af eu 
borgmästare och 4 rådmän, hade 185 5 
114 hus och tomter, 4I6V2 tunnland 
jord, deraf 160 tunnland åker, 140 
tunnland äng och 116 tunnl. skog, var 
uppskattad till 232,108 och erlade i 
statsbidrag 10,012 rdr banko. Fattig- 
försörjningen medtager årligen 2,800 
rdr bko. Stadens vapen är en ek med 
ollon, med kunglig krona öfver och om- 
skriften: Sigillum civitatis Ekesioensis. 
Ekesjö stad var, tillika med Linköping, 
1020 anslagen till lifgeding för drott- 
ning Maria Eleonora. Ar 16 53 blef 
staden friherrskap för ätten von Liwe, 
men indrogs vid reduktionen. 

Midt emot staden ligger det vackra 
Vestanå, frän ett ruskigt kronobränneri 
förvandladt till en täck villa och sär- 
deles försköuadt genom sin egare, ge- 
neralmajoren baron Ulfsparre. Utanför 
norra tullen ligger Akerslund och län- 
gre bort Lunna eller Lunnagård, der 
en häradshöfding Munthe i början af 
detta århundrade anlade ett Engelskt 
garfveri. Nära staden är en helsobrunn, 
som dock föga besökes; här har man 
fordom öfvat ett täflingsspel bland ung- 
domen, af hvilka somliga varit klädda 
i hvitt, andra i grönt; men hvari täf- 
lingen bestått, har icke kunnat utletas. 
Staden, som har 3 årliga marknader, i 
Februari, Maj och September, eger 4 
s. k. köpingar eller marknadsplatser: 
Hvetlanda, Säby, Sandsjö och Nottebäck. 

Ekesjö stads- och landsförsamling 
utgör ett regalt pastorat af 3:dje klas- 
sen i Södra VVedbo kontrakt af Linkö- 
pings stift. 

Ekesjö Landsförsamling omgifver helt 
och hållet staden af samma namn och 
har en areal af 30,595 tunnland, af 
hvilka 1,970 äro sjöar och kärr. Sock- 
nen är bergig i öster och norr, men 
har derföre ingen brist på kärr, mossar 
Qch furumoar; icke mindre än 5 4 större 



Ekesjö liandsförsatnl. 199 

eller mindre vatten skola finnas inom 
densamma, och af dessa tillägges nam- 
net sjöar åt 24 stycken; af de s. k. 
gölarna ligga 20 ensamt på Ekesjö 
stadsjord. Uti eu af sjöarna, kallad 
Hästsjön, ligger en liten ö, i hvilken 
Linköpings och Jönköpings län sam- 
manträffa, likasom Ekesjö, Hult, Aske- 
ryds och Vestra Kyds socknar. Östra 
delen af Ekesjö socken ligger ända till 
1,7 30 fot öfver hafvet, sålunda 6 00 fot 
högre än Taberg; bland de märkligare 
höjderna inom socknen näranas Soåsen 
i nordvest samt Klinte-, Kråk- och 
Skurubergeu i nordost. Uti dessa mot 
öster belugna höjder befinnes socknens 
kanske största märkvärdighet, den s. k. 
Skurugatan, som finnes aftecknad i 
Dahlbergs Svecia, och hvilken Allvin 
beskrifver i följande ordalag: 

»Nära hemmanet Bjessarp i Ekesjö 
landsförsamling, i gränsen mot Hult, 
är en hög bergås, som sträcker sig i 
nordost och sydvest; i denna har gen- 
om bergmassans särskridning en öpp- 
ning blifvit gjord i bergsryggen, 432 
fot lång, men af olika bredd, från 30 
till 80 fot; höjden på sidorna är äfven 
olika, eller från 76 till 190 fot. Of- 
vanpå, der bergväggen är högst, ligger 
ett betydligt stort bergblock, som med 
en undre slät sida utskjuter flera fot 
öfver öppningen, liksom till tak öfver 
skuran, och kallas af denna anledning 
Skure-hatt. Märkligt nog ligger ett an- 
nat block ofvanpå detta, likasom till 
motvigt, att ej det undre genom öfver- 
balans må falla ned i djupet. På berg- 
väggen nära derintill är en öppning 
eller ett slags grotta, naturligen bildad 
genom ett bergras, af allmogen kallad 
Sakristian, af den anledning, att man 
tror, det hedniska gudstjenster här ut- 
öfvats. Det antiqvariska phautasteriet 
har i fordna dagar härom haft mycket 
att orda och sett forntidens så kallade 
Skurgudar här åkallas. Möjligen hafva 
ock hedniska andaktsöfuingar hållits i 
grottan, emedan de hedniska presterna 
dertill valde sådana ställen, der dylika 
naturkrafternas våldsamma inverkningar 
på berg och stenmassor voro särskildt 
i ögonen fallande och på inbildningen 
mägtigt inverkande, dem de säkerligen 
tillskrefvo sina gudar. Men skur, skura, 



200 



Kkesjii Hofsård. 



skorsa (t. ex. med en knif i en limpa 
eller annat mjukt ämne) är ju icke nå- 
got ovanligt Svenskt ord; det är sålun- 
da skarorna, som gifvit de i dem dyr- 
kade gudarne namn, icke tvärtom. Nam- 
net Skurugata bevisar sålunda icke, att 
hedniska gudstjenster härstädes före- 
liafts. Gatan är mycket igenfylld af 
stenblock, som lossnat och nedfallit från 
sidohöjderna samt genom regiiflöden dit- 
fört jord. Fastän solstrålarue sällan 
eller aldrig nå skurans botten, träffas 
likväl derstädes åtskilliga växter, de fle- 
sta likväl Lapplandsväxter.» (Allvin upp- 
räknar åtskilliga bland dessa med till- 
lägg, att uppgiften blifvit honom med- 
delad af Anders Thorstensson, torpare 
under Bjessarp, som vid sin stuga an- 
lagt en botanisk trädgård med åtskilli- 
ga främmande viixter, är särdeles hem- 
mastadd i botanik och ledamot af Sven- 
ska Trädgårdsföreningen.) 

Ekesjö landsförsamling, som består 
af 37^'^ förmedlade hemman (14 skatte, 
8 krono, 9 frälse och 5 säteri), bebod- 
des år 1805 af 1,134, 1850 af 1,602 
och 1855 af 1,553 invånare. Socknen 
är annex till Ekesjö stad i Södra Wed- 
bo kontrakt af Linköpings stift och hål- 
ler sin gudstjenst i stadskyrkan. — 
Bland gårdar i socknen nämnas Qvens- 
ås, väl bebygdt, nära Hunsnäs-sjön, till- 
hörigt f. d. apothekareu Forshgell, — 
Ekesjöholm (se denna art.), Stensgjöl, 
välbygdt, men beläget djupt inne i 
socknens östra skogar; — Skedlmlt, vid 
en af socknens mänga sjöar, med 2 
qvarnar och 1 sågverk ; — Hagersryd, 
Bytteryd och Bred, eller Brevik, det 
sistnämda boställe för öfversten vid Små- 
lands husarer; — Sälleryd, fordom kal- 
ladt Salingryd, nu tillhörigt bönder, 
testamenterades år 1338 af Catharina 
Brynolfsdotter (Folkunge) till Wreta klo- 
ster, »för en lägerstad derstädes samt 
ena raässo i veckan». — Adr. : Ekesjö. 

Ekesjö Hofgård. Tre och ett fjerde- 
dels mantal säteri, med Runnehult, i 
Wallsjö socken och Vestra härad af 
Jönköpings län, ett gammalt gods, som 
tillhört ätten Sture med Natt- och Dag- 
vapnet, hvilken ibland sig räknar riks- 
föreständarne Svante Sture och Sten 
Sture den Yngre, men icke riksförestån- 



Ekesjö Hofffärd. 

dåren Sten Sture den Äldre, som i sitt 
vapen förde »tre sjöblad», Wicselgren, 
som anför gårdens egare under en tid 
af mer än 300 år, låter deras rad be- 
gynna med en Sigtrug, »möjligen en 
ättling af Dagfari och Nattfari uti Brå- 
vallaslaget», samt fortsätter med Matts 
Sigtrugssou, år 1150; Bengt Mattsson, 
riksråd, död före 1219; Bo Mattsson, 
1250; Nils Sigfridsson, Wärendslagman, 
1286, f 1299; Bo Nilsson, lagman i 
Östergötland; Bo Bosson, riddare, far 
i ill biskop Knut i Linköping; Sten Bos- 
son; Bo Stensson, gift med Katharina, 
dotter af Sven Sture; Nils Bosson, rid- 
dare, 1452, f 1503, som upptog mö- 
deruenamnet Sture och skref sig till 
Ekesjö. Efter houom innehades Ekesjö 
Hofgård af Svante Nilsson Sture till 
Ekesjö, riddare, riksföreståndare 1504, 
f 1512; af riksföreståndaren Sten Sture 
den Yngre, f 15 20, samt hans enka, 
Christina Gyllenstjerna, som år 1520 af 
konung Christian II fick Vestra Härad 
och Södra Wedbo härad i förläning. 
Ar 15 28 fick Svante Sture på sin lott 
Ekesjö Hofgård, som sedan tillhörde 
grefve Mauritz Sture och grefve Svante 
Sture, den sista af ätten. Han dog år 
1616, och hans enka, Ebba Mauritz- 
dotter Lejonhufvud, sålde gården till 
C. Lewenhaupt. Den innehades sedan 
af grefve Ad. L. Lewenhaupt, som till 
grefve Fab. Wrede 1706 sålde godset, 
hvilket då utgjorde 23 mantal, hvar- 
efter det innehades af grefve Ax. Lillie, 
gift med Fabian Wr^des dotter, grefve 
Magn. Gabr. De la Gardie och fröken 
Brita Sophia De la Gardie, som gick 
öfver till Katholska läran och förlorade 
sin arfslott, hvarefter Hofgården öfver- 
gick till ett bolag af 200 lottegare, 
som innehade godset från år 1760 till 
år 1810. Det underliggande godset af- 
söndrades sedan, och nu inlöstes säte- 
riet af en Stedt, hvarefter det 1828 
tillhörde major Hedenstjerna och sedan 
brukspatipon Fagerberg. — Eedan 1720 
var Ekesjö Hofgård blott 3 mänt. med 
ett afhyst V4 och ett rå- och rörstorp; 
derunder lågo Halstorp, V4> Måletorp, 
V2. U3- fl' Mangården är för längese- 
dan flyttad från den holme i Ekesjö- 
! Hofgårds-sjön, der en ruin af det gara- 
{ la slottet ännu står qvar, till fasta lan- 



EkesJ öliulni* 

det, nära sjön och invid vtigen. Vid 
Hägnens tullrajölqvarn har fordom fun- 
nits en under Ekesjö Hofgärd lydande 
masugn (kopparugn, enligt 8:de uppl. 
af Tuneld). Det gamla slottet finnes 
aftecknadt i Dahlbergs verk. 

Ekesjöholm, fordom Baggarp. Ett 

hälft mantal säteri med uiidtrlydande 
1 V2 niantal dels frälse, dels skatte, i 
Ekesjö socken och Södra Wedbo härad 
af Jönköpings län, tillhör löjtnanten ba- 
ron Cbr. Bennet, är väl bebygdt och 
vackert beläget mellan två sjöar. Om 
äldre egare saknas uppgifter. 

Ekeskog. Socken i Wadsbo härad 
af Skaraborgs liin, vid sjön Wiken, som 
til] en del utgör gränsskihiaden mellan 
Ekeskogs och Bealebergs socknar, har 
en areal af 7,984 tunnland, af hvilka 
980 äro sjöar och kärr. Utom sjön 
Wiken, som medelst en liten å står i 
förbindelse med Orlen eller Eausbergs- 
sjön, märkas i socknen Tidan, som fly- 
ter igenom pastoratet, och Göta Kanal, 
som vid Tåtorp lemnar sjön Wiken. 
.Toi"dmänen består för det mesta af myc- 
ket stenbunden sandmylla, i hvilken 
dock råg och hafra sås med fördel. 
Ängen består till större delen af mos- 
sar; i södra delen af socknen odlas lin 
till afsalu. Två tredjedelar af socknen 
utgöras af oländig, stenbunden och skog- 
beväxt mark. Socknen, som bestar af 
SOVg förmedlade hemman (5V4 skatte, 
V4 krono och 14^8 frälse), beboddes 
pä 1840-talet af 601 personer, men 
hade 1850: 660 och 1856: 598 invå- 
nare. Socknen har gemensamt med 
Bellefors fast folkskola, i hvilken en 
examinerad lärare 1856 undervisade 53 
gossar och 17 flickor, medan 6 gossar 
bivistade allmänt liiroverk, 2 gossar hade 
enskild undervisning samt 1 1 gossar 
och 15 flickor undervisades i hemmet. 
— Ekeskogs socken är tillika med Be- 
ateberg annex till Bellefors' konsisto- 
riela pastorat af 2:dra klassen i Norra 
Wadsbo kontrakt af Skara stift. Kyr- 
kan, belägen niira intill Ekeskogs by, 
af hvars egor hon omgifves, är gam- 
mal, uppförd af sandsten och tillbyggd 
1698. — I socknen märkes Gäddenäs 
Jungfrugården, invid Tidan, en gammal 



Kkeforps Borf^. 



201 



gård, på hvilken Öfversten grefve Wasa- 
borg 1690 uppförde en manbyggnad 
af trä, — Adress: Wassbacken. 

Ekesund. Ett mantal frälse -säteri 
med Bårstad, 2'^^ mantal skatte-säteri 
och 3/^ mantal frälsesäteri, uti f. d. Löt 
socken af Memmings härad och Linkö- 
pings län, tillhörde 1507 Carl Bengts- 
son väpnare och 1509 hans enka, Eli- 
na, sedau Peder Lax orahring 1518, 
1687 L. de Geer till Finspong samt 
var då väl bebygdt och sköttes af ar- 
rendator. Gården innehades sedan af 
de Geers arfvingar, af landshöfdingen 
Stjerncrantz (17 25), af bergsrådet Ström- 
ner, brukspatron And. Gyllenbiiök (1742) 
och på 1750-talet af major Alex. Mo- 
rath. Ekesund kom sedau till slägten 
Kuylenstjerna och egdes 185 2 af ma- 
joren friherre J. C. Kuylenstjerna, efter 
hvars död det såldes till S. A. Wcid- 
ling, gift med K:s brorsdotter. 

Ekesåhs. Ett och ett fjerdedels 
mantal krono, pastorsboställe, i Gårds- 
by socken och Norrvidinge härad af 
Kronobergs län, ligger ^ g mil från kyr- 
kan och uppodlades synnerligt af bi- 
skop O. Wallqvist, som gerna bodde 
iler. Af gården hafva slägterna Eke- 
hjelra och Dryander (det Grekiska or- 
det Drys betyder Ek) tagit sig namn. 
Slägten Ekehjelra härstammar från bi- 
skop J. Bazii den Äldres son Bengt; 
slägten Dryander från biskop P. Jonae 
Ångerman ni brors, Er. .Jonoe Anger- 
manni, söner. 

Ekctorps Borg. belägen i Gräsgårds 
socken af Ölands Södra Mot, beskrifves 
af Ahlqvist som följer: j)Vestra sidan 
af borgen sträcker sig mot höga flis- 
allvaren; men de öfriga tre sidorna 
gränsa mot sidländtare mark, hvarest 
vattnet höst och vår gör stället otill- 
gängligt. Borgen är nära cirkelrund, 
ena diametern 130 och den andra 114 
alnar. Sjelfva ringmuren, som är myc- 
ket raserad och pä inre sidan liknar 
en »stenbröttel», har varit upplagd af 
grofva kalkhällar, med yttre sidan brant, 
och haft 12 alnars tjocklek. Höjden 
kan icke nu bestämmas, men tyckes 
hnfvn utgjort 6—8 alnar. På 17% 

26 



?02 



Ekevik. 



Kklior. 



alnars afstånd utom ringmuren har en 
yttre vall af 4' ., alnars bredd varit 
uppförd af grofva kalkstycken. Två in- 
gångar hafva ledt till borgen, den ena 
i söder, den andra i nordost. I bor- 
gens nordöstra del finnes en stensatt 
brunn af 3V3 alnars djup och med för- 
träfifligt vatten. Rhezelius, som afteck- 
nat borgen, bar anmärkt fyrkantiga rum, 
som funnos i sjelfva inre ringmuren 
och varit »theras göraehol och reserve- 
ter»; raeu sedan raurarne blifvit rase- 
rade och stenen bortförd, finnes nu der- 
af intet tecken.» 

Ekevik. Landthamn pa Gotland, i 
Eka socken och Hemse Ting. 

Ekhaniinar. Frälscgård af 2-*,^ man- 
tal i Grefbäcks socken och Kakinds hä- 
rad af Skaraborgs lan, väl belägen vid 
Wettern och försedd med prydlig åbygg- 
nad, stor trädgård och trädskola, bryg- 
ga ut i sjön, qvarn och säg, m. m., 
har tillhört kammarherren grefve Posse, 
som der gjort betydliga odlingar samt 
efler honom, 1814, kongl. sekreteraren 
baron Adelsvärd. Egdes sedan af pos- 
sessionaten Jens Mailing och såldes af 
honom 1857 för fiOO,000 rdr rmt till 
grosshandl. Ang. Gödccke i Norrköping. 
Utom Ekhammar egde baron Adelsvärd 
de i samma socken belägna säterierna 
Fagerberg 2, Ulfhult 2, Spakås i, Öf- 
vergården Spcailndt 1, Millomberga 1^ 
Gärdesboda 1 och Sörberga ' .^ mantal, 
allt oförmedladt. 

Ekhamn. Sätesgård i Wassunda soc- 
ken och Erlinghuudra härad (före år 
1714 i Håbo härad) af Stockholms län, 
i närheten af Skokloster, 2 mil från 
Uppsala, 5^^ mil från Stockholm och 
1 V2 t^i' ^'■^^ Sigtuna, utgör 4 mantal 
bcrustadt säteri och jerate underliggan- 
de hemman inalles 10^/., mänt. Egen- 
domen har på sednare tiden blifvit be- 
tydligt förbättrad och förskönad, i syn- 
nerhet dess trädgård , som , med en 
vacker vinkast och en mängd träd- 
planteringar m. ra., är en af de vack- 
raste i orten. Stället har vackert läge 
vid en vik af Mälaren, raidt emot Al- 
sike kyrka. En runsten finnes nära 
gården. 

Eklinran Hr en ibland de nu mera 



få egendomar, som sedan urminnes ti- 
der aldrig varit såld, utan alltid gått 
i arf. I Katbolska tiden tillhörde det, 
enligt hvad gamla på gärden befintliga 
handlingar upplysa, klostret i Sko; vid 
reformationen blef det, i likhet med de 
flesta klostergods, Wasa-slägtens tillhö- 
righet, hvilket äfven synes deraf, att 
det år 1607 donerades af konung Carl 
IX till liksrådet Johan Skytte, hvars 
dotter var gift med landshöfd. Kyhle. 
Dennes dotter var gift med riksrådet 
Axel Slålarra, som var Ekhamns egare 
år 1083, då det genom reduktionen 
blef indraget. Genom en hos Carl XI 
högst sällsynt mildhet fick Stålarra be- 
hålla det, emot nprassterande af en drä- 
gelig rnsttjensU, som Carl egenhändigt 
skrifvit pä Stålarms supplik, hvilkon i 
original finnes qvar. Skada, att denna 
rusttjenst blef, i proportion till egen- 
domens storlek, i stället odräglig, ty 
den utgör 3 nummer vid nuvarande 
Lifregimentets Dragoner eller, som de 
vid reduktionstiden kallades, Lifregi- 
mentet till häst. En tradition uppgif- 
ver orsaken till denna starka berustning 
sålunda. En afton, kort efter sedan 
Stålarm fått Ekhamn tillbaka, hade han 
suttit och druckit i sällskap med kon- 
ungen, som sagt: »Ja, ja, det blir der- 
vid, min kära Axel! — du får dig ett 
par ryttare på Ekhamn.» Stålarm hade 
då, upprymd, o!Örsigtigt svarat: »Ja 
väl, ers majestät, om det också vore 3l« 
— »Håll till godo, det skall ske efter 
din önskan!» svarade konungen, och 
dervid blef det. Stålarms dotter (hvars 
porträtt finnes på gården, väl målndt 
troligen af Ehrenstrahl), var gift mod 
öfverstlöjtnanten baron IVIagnus Fleming 
(död 1719); hans dotter var gift med 
öfverstlöjtnanten vid Lifregimentet till 
häst, grefve Carl Gabriel Oxenstjerna 
(död 1745), och hans dotter var gift 
med nuvarande egarens farfars far, kam- 
marherren hos drottning Lovisa Ulrika, 
Erland Ulfsparre. Nuvarande egaren, 
kammarherren F. Ulfsparre, som benä- 
get meddelat ofvanstående, är den fjer- 
de egaren till Ekhamn af denna slägt, 
och ärfde gården år 1822. 

Ekliof. Sätesgård i Bjönilunda soc- 
ken och Daga härarl af Nykojjiiigs liin, 



Ekliolnien. 



Khholiiien» 



2Ö3 



förut kalladt Ånhammar, ligger på en 
udde i Storsjön och består af 1 mantal 
frälsesilteri samt ^/^ mantal kronosäteri. 
Det förra utbyttes från kronan 1661 
af generalmajoren friherre Erik Sivert- 
sou Kruse, egdes från 1605 och ännu 
16S1 af Carl Knise, reducerades 16 90, 
men förklarades 1703 åter för frälse. 
Kronoaudeleu var köpt till frälse redan 
1648 och egdes 1681 af C. Kruse, li- 
kaledes med säterifrihet, reducerades, 
men stadnade uti iunehafvarens händer. 
Under Kruses fångenskap i Rjssland 
såldes gården af hans hustru år 1720 
till enkefru Belau, tillföll sedan hen- 
nes raåg Gudni. Adlerbeth, rnen såldes 
till friherre Thure Bjelke, som var in- 
vecklad i den komplott, hvilken sluta- 
des med Gustaf IILs mord, och som 
skref sig till Ekhof. Bjälkes enka in- 
nehade godset ännu 1795. Bland sed- 
nare egare nämnas von Baumgarten 
17 99, hans excellens grefve Cl. Wacht- 
meister 1816, Edlund 1825, Lönner- 
berg 1849, Aspelin 1850 Derunder 
lyder Öja, V ., mantal frälse, och Gam- 
raalgården, ett skattlagdt torp. 

Ekholuicu. Gammal gård i Weck- 
holms socken och Trögds härad af Upp- 
sala län, har omkring år 1330 varit 
bygdt för kloster och tillhörde sedan 
riksrådet och lagmannen i Uppland 
Thure Bengtsson Bjelke, från 1399 till 
1417, samt riksrådet och lagmannen i 
Uppland Gustaf Carlsson, hvars syster 
Brita var gift med konung Carl VIII 
Knutsson. Sedermera tillhörde gården 
ärkebiskop Gustaf TroUe och innehades 
efter honom af Bjelkar och Sturar. 
Godset tillföll sedan kungliga Wasa- 
iitten och blef 1571, tillika med Weck- 
, holius och Hacksta socknar, af Johan 
III förvandladt till fri herrskap för Pon- 
tus Do la Gardie, som var gift med 
konungens naturliga dotter, Sophia Gyl- 
l'jnhjelm. Pontus' son, grefve Jakob 
De la Gardie, byggde slottet, som af- 
branu år 1688, men med någon förän- 
dring återställdes af rikskansleren, gref- 
ve Magnus Gabriel, hvilken likaledes år 
107 1 lät bygga ett på gården befint- 
ligt kapell, som man i sednare tider 
begagnat till spannmålsbod! Han stif- 
tade likaledes i Weckholms socken ett 



hospital, hvars byggnad, af trä under 
spåntak, reparerades 17 98 på Seraphi- 
mer-Ordens-Gillets bekostnad, samt en 
skola, hvilka bägge stiftelser han rik- 
ligt doterade. Weckholms kyrka är li- 
kaledes ett verk af grefve Magnus Ga- 
briel. Genom reduktionen föll godset 
till kronan, . men kom snart åter till 
enskilda personer af slägterna Oxen- 
stjerna, Odelströra (omkring år 1740;, 
Broman (presid. baron Broman gjorde 
hälften af godset till fideikommiss, till- 
lika med ett bibliothek och andra sam- 
lingar), Burensköld (pä 17 80-talet; kam- 
marherren Fåle Burensköld var gift med 
en fröken Broman) och Croneborg. År 
1849 innehades Ekholmen af Hörsta- 
dius. Godset tillhör nu friherre Johan 
Baner, som 1859 sålt hälften deraf till 
kapiten E. Xorlin för 250,000 rdr rmt. 
— Trädgården är stor och vacker; 
på en der befintlig piedestal tros en 
staty af Magnus Gabriel hafva stått. 
Af Ekholmen finnes en teckning i Dahl- 
bergs Sveda. — Godset består för när- 
varande af 8^,g mantal säteri-rusthåll 
med underlydande Amnö, 6 mantal 
skatte, och andra TV, mantal inom 
socknen. — I Amnö norra gärde står 
en runsten, rest af Ikilaif till minne af 
Brun, );boanta sin, »som dog i Dan- 
mark i hvita vadum.» 

Om Ekholmens utseende, medan 
godset var ätten De la Gardies friherr- 
skap, meddelas i De la Gardieska Ar- 
chivet: »trädgården kring slottet var 
den tiden den skönaste i Sverige, 400 
alnar lång, 2 20 bred-, »med oräkneliga 
lusthus, parterrer, portiker, o. s. v.» 
Dessutom jagtparker, djurgårdar, med 
vackert målade lusthus. En köksträd- 
gård, upptagen ur ett raoras, 34 2 aln. 
lång, 316 bred, hade 9 stycken dam- 
mar, tillhopa af 3,000 qvadratfamnar. 
Humlegärden synnerligt stor. Slottet, 
32 alnar långt, 28 bredt, 3 våningar 
med vindsvåningen, hade 2 flyglar, hvar- 
dera 14 alnar lång och 12 bred, samt 
ett vackert, koppartäckt torn. Stallet 
var 80 alnar långt, badstugan 73, med 
25 rum. Friherrskapet reducerades, 
»emedan det i kronans gamla handlin- 
gar någon tid stått antecknadt för 
sakfallsgods och skänkts till friherr- 
ska p.w 



204 



Kliliolmen* 



Ekholineii. Säteri uti Landeryd soc- 
ken och Hanekinds härad af Linköpings 
län, består al' 1 ranntal skatte-säteri, 2 
frälsesäteri, f. d. Qvinneberga, samt V2 
skatte af samma namn, med underly- 
dande Hjulsbro, V4 skatte med qvarn 
om '6 par stenar, och Möjtorp, V2 skatte. 
Utom Möjtorp, som blifvit förvärfvadt 
i en sednare tid, har alltsammans, dels 
som gammalt frälse, dels genom dona 
tion af år 16 27, tillhört E. Slätte och, 
167 C och 1683, Knut Drake, hvilken 
hade en gård af Ekholmen som frälse- 
säteri; år 17 00 egdes gården af Gerra. 
Cederhjelm, 17 26 af assessor Liljenad- 
lers arfvingar, 1783 af major Brunjeau, 
omkring 1817 af major Lagercrantz, 
1825 af friherre Adelsvärd till Åtvida- 
berg, 185 6 af protokolls-sekreteraren E. 
C. Ljungstedt. 

Ekholnien. Ett och ett hälft man- 
tal frälsesäteri uti Stenberga socken och 
Östra Härad af Jönköpings län, till- 
hörde år 17 58 öfverstlöjtnant Staffan 
Klingspor, som nämda år sålde det till 
kapiten O. Stålhammar, hvarefter går- 
den tillhörde slägten Stålhammar till år 
1815, då den såldes till öfverste O. Fr. 
Påhlmau, men 1821 återköptes af öf- 
verste J. Stålhamraar och egdes 1855 
af kapiten A. Stålhamraar på Salshult. 

Ekholnieiij eller Stommen. Ett man- 
tal säteri uti Gunnarsnäs socken af 
Nordahls härad på Dal och i Elfsborgs 
län, inköptes af församlingen, dä kyrka 
här först anlades i katliolska tiden, och 
förblef pastors stomhemraan till 1547, 
då det reducerades af Gustaf Wasa och 
sålunda upphöide att vara andligt frälse. 
Redan år 157 7 var gården verklsligt 
frälse och Olof Stake den Äldres sätes- 
gård. Det tillhörde sedan liinge ätten 
Stake, tillika med Kyrkebyn, I mantal 
säteri, Rinnen, ^,U mantal frälse, och 
Björsäter, V4 niantal rå och rör, alla i 
Gunnarsnäs socken. Bland egare af 
denna ätt nämnas: Gustaf Stake 1645, 
fru Malin Stakes, cnka efter kapitenen 
Cn. Forbes, arfvingar år 1681, fruarna 
Hamfrid och Elsa Stake år 16 86 (den 
förra gift med Bengt Claesson Hårdli, 
den sednare med Johan Pleningsköld), 
Elsa Stake tillika med Carl och Harald 



EklinK. 

Belfrage 1716. År 1734 tillhörde gar- 
den kapiten Hjertas en ka, 1775 Carl 
Hjerta, 1794 fändrik Hjerta oclf sedan 
patron And. Utterholm, efter hvars död 
säterierna Ekholmen och Kyrkebyn med 
underlydande tillföllo hans styfson, Le- 
onard von Wolcker. År 1833 inköp- 
tes säterierna af krigsrådet Daniel Fry- 
xell, som tillika med sin fru, Margare- 
tha Langensköld (född den 30 Mars 
17 76 i Finnland, samma år och dag 
som Fryxell föddes i Högsäter, och för- 
ut gift med kapiten Toll, sedan år 
1821 med Fryxell), den 17 Juli 1827 
anslagit all sin och hennes gemensamma 
egendom till en välgörande stiftelse, för 
hvilken Fryxell utfärdade reglemente år 
1832 och enkefrun ett ytterligare 184 0, 
kort före sin död, som timade den 27 
April sistnämda år (Fryxell hade aHidit 
redan 1837.) Dessa bägge makars för- 
ordnande går ut derpå, att utaf årliga 
afkastningen af deras efterleranade egen- 
dom skola minst trefjerdedelar utdelas 
till pauvres honteux och det öfriga till 
stipendier åt behöfvande studerande yng- 
lingar, allt inom Wärmland och Elfs- 
borgs län, företrädesvis Dal. Derjemte 
är en viss summa (25 silfverspecier år- 
ligen) anslagen till grundfond för en 
skola, som skall kallas Daniel Fryxells 
Skola. Stiftelsen, som bär namnet Fry- 
xell- Lamjensköldska Stiftelsen, står un- 
der en direktion, hvari landshöfdingen 
i Elfsborgs län för ordet, och har sin 
på Ekholmen boende kamrer; till deu- 
samma höra säterierna Ekholmen och 
Ktjrkebijn med underlydande i Gunnars- 
näs socken, säteriet Vesterråda med un- 
derlydande, 4V4 hemman och 4 par 
fotqvaruar i Holms socken samt frälse- 
räntor af talrika gårdar i Skaraborgs 
och Wärmlands län samt på Dal. Netto- 
behållningen af stiftelsens egendomar 
och kapilaler utgjorde år 1 850 tillsam- 
mans 5,272 rdr rgs. Fryxell och hans 
maka hvila pä Högsäters kyrkogård 
under en minnesvård af Kålmords- 
marmor. 

Ekhult. Två mantal frälsesäteri uti 
Fliseryds socken och Handl)örds härad 
af Kalmar län, Vg 'ui' ''"•t" socknens 
kyrka, kringflutet af Emrnån på alla 
sidor utom deu vestra och nordvestra, 



Kkliitlt. 



Kklitnda. 



205 



är väl bebygdt och tillhörde 1829 ka- 
piten M. F. Mareks von Wiirtemberg, 
1856 kousul Kreuger. 

Ekhult. Sätesgård i Björsäters soc- 
ken och Bankekinds härad af Östergöt- 
lands län, vid sjön Teden, är en gam- 
mal gård, som 1480 tillhörde, riksrådet 
Nils Bese, hvars dotter Karin medför- 
de den åt sin raan Job. Olofsson Gull- 
horn år 1529. Gården egdes sedan af 
herr Johans son, Arndt Johansson GuU- 
horn, som dog i pesten 1580, och efter 
honom af hans måg, riksrådet Ulf Jöns- 
son Sneckenborg till Fillingeriim. Med 
Ulfs dotter Anna fick öfverste Henrik 
Horn säteriet, som sedan tillföll deras 
dotter Helena, gift med öfverstlöjtnant 
Joachim Fredrik Sjöger. Fru Helena 
sålde 16 45 godset till Lydert Reuter 
på Skälboö, h vilken som innehafvare 
efterträddes af sin son Johan och den- 
nes son, kapitenen Henrik Reuter, som 
ärfde Ekhult 1726. Efter hans död 
1760 innehades Ekhult af hans dotter, 
enkefru Sophia Rosenstjerna, onigift 
med sedermera riksrådet grefve F. C. 
Sinclaire (f 17 76). Grefvinnan dog år 
1769, och Ekhult tillföll hennes son 
med första giftet, ryttmästar N. Rosen- 
stjerna (f 181 1), hvarefter gården in- 
nehades af hans son, öfverstlöjtnant O. 
Rosenstjerna till 1817 och dennes son, 
ryttmästar N. M. Rosenstjerna, som var 
egare år 1857. — Ekhult består af 1 
mantal frälsesäteri med underlydande 
1 mantal frälse TegelsJiter, V4 mantal 
frälse Klacksäter, V4 dito Ubbetorp och 

1 dito Wissevik, utom annat i Ortom- 
ta socken (1 mantal frälse Skärdahhi 
och derjemte 2V0 mantal frälse). Sam- 
ma egare innehar också det i Björsäter 
vid Ommcn belägna säteriet Sjöberga, 

2 maut. frälsesäteri, f. d. Elfstorp med 
Karstorp, tegelbruk, qvarn och Tegel- 
säters såg. Ekhult och Sjöberga voro 
1850 tillsammans taxerade till 29,350 
rdr banko. 

Kkhult. Skattehemman i Tofteryds 
socken och Östbo härad af Jönköpings 
län, märkvärdigt för de på dess egor 
befintliga fornlemningarna. Dessa be- 
stå dels af resta stenar, af hvilka, åt- 
minstone en tydligen blifvit rest af raen- 



niskohänder, dels af en s. k. jättesten, 
enligt folksägnen kastad af en jätte 
ända ifrån Svenarum för att nedslå Tof- 
teryds kyrka, men hufvudsakligast af 
en djupt inne i hemmanets skog, pä 
en slät och stenfri mark, belägen så 
kallad »jättestuga» eller af mennisko- 
händer byggd grotta. Denna består för 
närvarande af blott ett rum, men be- 
rättas hafva bestått af två, ett större 
och ett mindre, hvilket sistnämda igen- 
rasat. Det bibehållna rummets sido- 
väggar, som hvardera bestå af en enda 
sten, äro 5 alnar långa och 2 höga. 
Takhäilarne äro två, en mindre vid in- 
gången och en större, inuti släta, lika- 
som väggarne, men kantiga utanpå. 
Vid grottans södra vägg ligger i det 
inre, midt emot ingången, en kubisk 
sten, förmodligen ett altare. Utanför 
ingången, som nu ligger en aln djupt 
ner i jorden, hafva stenar varit resta, 
troligen som en förgård till grottan. 
Allvin anser grottan för en så kallad 
tempelgrotta, och allmogen ser ännu 
spöken kringsväfva grottan till och med 
på ljusa dagen. Omkring 1,000 alnar 
längre mot öster i samma skog finnes 
uti ett bergras en brunn bredvid en 
slät bergvägg, 6 alnar djup och pä två 
sidor murad med jemn, vacker sten 
och sannolikt på detta sätt omväniad 
för att derur hemta reningsvatten vid 
offren. 

Ekiuitda. Sätesgård i Simtuna soc- 
ken och härad af Westmanlands län, 2 
mil från Enköping och 10 mil från 
Stockholm, består af 1 mantal frälse- 
säteri samt underlydande hemmanet Ek- 
näsbo, ^/^ mantal frälse, med en areal 
af 57 5 tunnland, deraf omkring ^7 
tunnland åker och äng samt återstoden 
hagmark och vacker skog. Egendomen, 
som har behagligt liigc, med triidgård 
och trädplanteringar, omgifne af bördig 
slättmark, blef omkring år 1080 af en 
Olof Rosensticrna bebyggd till siites- 
gård och har sedermera, utom andra 
okända egare, tillhört adliga ätten A- 
delhielm samt friherrarue Leijonhufvud 
och Strömberg (17 90), hvarefter gården 
haft åtskilliga innehafvare. Nuvarande 
egaren är v. häradshöfd ingen Melcher 
Jacobson. 



296 



KUlÅugc». 



Eklaiigeii. En af källsjöaiua till den 
i Giipsholrasviken af Mälaren utfallan- 
de Åkers- eller Berga-ån, belägen till 
största delen i Arila socken och Oster- 
Eekariies härad af Nyköpings län. Sjön, 
som har 97 fots höjd öfver hafvet, upp- 
tager söderifrån ett vattendrag från 
Björndams- sjön, som ligger vid 197 
fots höjd. 

Ekua och Ekiiaholiu. Säterier, h var- 
dera af 1 mantal, i Tjureda socken och 
Norrvidinge härad af Kronobergs län,' 
äro gamla Strålegods. Sven Andersson 
Stråle till Eknaholm hade sönerna Jo- 
hannes Svenonis, domprost i Wexiö, 
och Anders Svensson till Eknaholm. 
som underskref Uppsala Mötes beslut 
1.593 bland adeln i »Wägzsjö Sticht« 
Han var ståthållare pä Kronoberg år 
ICOO, och hans son, Olof Stråle till 
Ekna, var den, som nppgaf Elfsborg, 
h vårföre han dömdes att bota 4,000 
rdr; dock blef han sedan, 1019, presi- 
dent i Svea Hofrätt. Alten, som för- 
menade sig härstamma från Holdo Lag- 
man i Wärmland 1268, hade blifvit 
adlad eller fått bekräftelse på sitt adel- 
skap år 157 4, då Anders Svensson till 
Eknaholm fick adelig sköld. Efter 
Stråle-ätten, under hvars tid Eknaholm 
skall hafva haft ett slott med tre torn, 
innehades gärdarne af generalmajoren 
friherre Sprengtpoiten, derpå af en ma- 
jor Ulfsax, brukades sedan som ladu- 
gård under Aby säteri uti samma soc- 
ken på 1820-talet och innehafves nu 
af bönder. 

Ekuaril. Sjö uti Södermanland, mel- 
lan Spelviks, Runtuna och Lid socknar 
af Rönö härad. Sjön, som har sitt af- 
lopp till Ludgosjön, ligger 4 5 fot öfver 
hafvet. 

Ekiiö, Vestci-. Berustadt säteri af 
1^., mantal samt 1 mantal skatte i 
Björskog socken och Åkerbo härad af 
Westerås län, har fordom under nam- 
net Ekne eller Ekna tillhört biskopar- 
ne i Westerås och köptes af biskopen 
Lydike Abelsson år 1473 för 30 mark 
penningar, men kom efter reformationen 
till kronan samt blef af Gustaf Adolf 
genom ett kongl. bref af år 1626 do- 



Kkolsund. 

neradt åt herr Jakob Krafoord. Säteri- 
friheten förlänades genom ett kgl. bref 
af den 19 November 1083. Omkring 
1750 tillhörde gärden Örnsköld, 1849 
var den delad mellan två egare, Kall- 
stenius och Strömberger, och 1856 var 
löjtnant Wolffrara vid Westmaulands re- 
giraente egare af 1 Vo mantal berustadt 
säteri Vestra Eknö med underlydande 
'^'jg mantal skatte Råby, Vg dito Se- 
gelsberga samt '4 dito Igelsäter i Sät- 
terbo socken. 

Ekuö. O uti Stockholms skärgård, 
mellan tiaröfjärden i vester och öppna 
hafvet i öster, tillhör Wermdö pasto- 
rat af Wermdö skeppslag och Stock- 
holms län. 

Ekoiu. Mälarens nordligaste fjärd, 
i hvilkeu Fyris-ån utfaller. Genom fjär- 
den Ox.cn står Ekoln i förbindelse med 
den mot vester liggande Låsta-vihen, i 
hvilken örsunds-ån faller ut, och gen- 
om Skofjärden, Erikssund, Bondkroken, 
Siijtunajjärden, Skarfoen och Stäkes-sund 
sammanhänger Ekoln med Görväln och 
den egentliga Mälaren. 

Ekolsiiudj rätteligen Ekliolnissiiml. 

Herresäte i Husby-Sjutolft socken och 
Trögds härad af Uppsala län, 7 mil 
från Stockholm och 1 V-> mil från En- 
köping, är anlagdt först på Segersta 
egor och sedan pä Harvesta, ett namn, 
som förekommer på en i trakteri vester 
om socknens kyrka, den s. k. Gids- 
marken, befintlig runsten. Gården nam- 
nes redan 1307, och under medeltiden 
har åtminstone en person af adel skrif- 
vit sig till densamma. Genom byte 
och köp kom gården år 1542 i kon. 
Gustaf Ls händer och blef kungsgård. 
Här bodde Gustafs dotter, hertiginnan 
Sophia, gift med Magnus III af Sach- 
sen, oeh dog här 1611, sudau hennes 
son, hertig Gustaf, redan 15 97 aflidit 
på Ekolsund. I arfskiftet efter Gustaf 
I tillföll Ekolsund Johan III och ärf- 
des efter honom af hertig Johan af 0- 
stergötland. Konung Gustaf den Store 
donerade hemmanen till Uppsala Aka- 
demi, från hvilken de återbyttes, och 
från år 1630 kom hela godset genom 
byte och donation till slägten Tott, af 



Kkornaliitlt. 



Kliornavallen. 



207 



hvilken gvetvarne Ake och Claes Äkes- ' 
son uppbyggde mangården och anlade 
kanaler, vallar, dammar, o. s. v. Ekol- 
sund kom sedan tor kort tid genom ' 
byte till Magnus Gabr. De la Gardie, 
ärfdes af Sten Bjelke och leranades år 
1681 åt kronan. Ekolsunds gods med 
Segerstads ladugård och alla derunder 
liggande hemman och lägenheter skänk- 
tes 1715 åt arfprinsen Fredrik af Hes- 
sen, Ulrika Eleonoras gemål, men lö- 
stes 1747 och gafs åt prins Gustaf, 
sedan Gustaf III, som ofta vistades här 
och 17 76 höll en praktfull karusell på 
Ekolsund. Den 9 November 17 85 sål- 
de Gustaf III Ekolsund till grosshand- 
laren G. Seton; men nu uppstod pro- 
cess om godset mellan konungen och 
furst Hessenstein, konung Fredriks son. 
Konungen blef dock den vinnande par- 
ten, och Setons arfvingar innehafva än- 
nu godset. Egare var 1857 herr Ale- 
xander Seton, och gården brukades af ; 
baron C. G. Adlercreutz. Yid Ekolsund ; 
är postkontor. Godset består af 4 man- 
tal säteri med vidlöftiga cgor, hollän- 
deri och talrika anläggningar; underly- 
dande voro 1847 9 mantal inom sock- 
nen, 31 mantal och I qvarn i kring- 
liggande socknar inom häradet, 6-^^ i 
Ofver-Gran och 10 i Hjelsta, m. m. 
Gården är ståtligt bebyggd, dock utan 
egentlig hufvudbyggnad, med blott två ■ 
stora flyglar, har stor trädgård, park, 
o. s. v. I 

Ekornahiilt. Hemman i Bondstorps 
socken och Östbo härad af Jönköpings 
län, om hvilket i 8:de upplagan af Tun- 
elds Geographi berättas, att Nissa-ån 
här har sin källa, hvilken uppgift imel- 
lertid nr origtig. Nissan upprinner in- 
om Månsarps sockens gräns ur en rund 
källa vid hemmanet Hacklarsbo eller 
Hackelsbo, — Uti Ekornahults s. k. 
)>Klosterhage)) ligger ett vanligt tem- 
pelrör af 15 alnars sidor. Strax söder 
derifrån stodo 1833 tre stenar, sanno- ! 
likt lemningar af någon forden helge- . 
dom. Allmogen i trakten tror, att By- 
aruras kloster -varit beläget härslädes,' 
troligen med anledning af namnet »Klo- 
sterhage»; raeu denna benämning här- 
leder sig sannolikt derifrån, alt hem- . 
inaiit"t loidom tillhört Nydala kloster. ; 



»Det är icke troligt, — säger Allvin, 
Östbo Beskrifn., sid. 07, — att i en 
så vild trakt som denna något kloster 
varit anlagdt, och än mindre är det 
ofvaunärada röret en lemning af en klo- 



Ekornarp. Ett och ett hälft man- 
tal skatte i Berga socken och Sunner- 
bo härad af Kronobergs län, kallas i 
16'37:års jordebok IKornatorp. Herr 
Jusse Skytte, höfvidsraan i Småland, 
kallas Jon pä Ickornatorp 1360—1418 
och uppgifves som fader åt Olof Jöns- 
son Stenbock, Stenbocks-ättens äldsta 
stamfader. (Wieselgren, Ny Smal. Be- 
skrifn., II, 899.) 

Ekoriiarallen. En »vall» eller slätt 
i Hornborga och Gudhems socknar af 
Gudhems härad och Skaraborgs län, i 
närheten af Horn borga-sjön, anses hafva 
i fordna dagar varit ett större offer- 
ställe och domareplats samt har ännu 
talrika fornlemningar att uppvisa. På 
den del af Ekornavallen, som utgör 
Hornborga bys betesmark, befinnes t. 
ex. V g mil från byn och strax invid 
stora landsvägen till Falköping ett an- 
tal (vid pass 20) stenhällar af oravex- 
lande beskaffenhet, till en del upprätt- 
stående, till en del lutande eller ora- 
kullfallua. Inga ristningar kunna ijpp- 
täckas å dessa stenar. Hadorph vill i 
en anmärkning till Rimkrönikan hän- 
föra dem till slaget mellan konung Al- 
brecht och drottning Margareta 1389 
och anser dem hafva blifvit uppresta 
till minne af de stupade höfdingarne; 
men detta synes föga sannolikt. Tro- 
ligare är, att stenarne utmärka den 
fordna offer- eller domplatsen, och i 
Bihanget till Westgöta -lagen berättas 
det, att lagmau Alli, soip skall hafva 
lefvat i Erik Segersälls tid, tålde lagii 
a Lintornä valium, hvilket man öfver- 
satt med: han skipade lag på Ekorna- 
vallen. — Ofvanför de nu uämda ste- 
narna, något längre ifrån landsvägen, 
tinnes en af allmogeu s. k. Gigerugn 
eller Jättegraf. Denna består af ovan- 
ligt stora stenhällar, parallell uppresta 
till ett afstånd af 3 alnar, med gafvel- 
stcnar och öfverliggare, hvilka likväl 
iuo till största delen rubbad* ur sitt 



208 



Kksebo. 



Ihgc. Den på östra sidau befintliga in- ' 
gilngen består af smärre stenar. Sjflfva 
grafvens längd uppgår till 18 alnar; 
höjden bar varit i det närmaste 3 al- 
nar. Icke långt derifrån finnas Icninin- 
gar elter ytterligare tvänne, dock smär- 
re, dylika grafvar, hvilka dock äro nu 
mer törlallna, och hvilkas stenar till en 
dt-l äro bortförda. Ytterligare märkes 
på Ekornavallen den s. k. RnnehaU, en 
vid landsvägen mellan Tliornbjörntorp 
och Hornborga stående runsten, som 
finnes upptagen i Bantil under M 9i4, 
och hvars inskrift af Liljegren läses 
som följer: + + pur^lli «< |"ttt >= ftin >' ' 
fonft ' iftiB 4- ^tnto > I un >■■ fin > 
l)iir|>a ' kiif>aii trih. — »Pii Ekorna- 
vallen, — säger J^iniiskog i Skara Stifts 
Beskrifning, — är sandstensberg, hvar- 
ifrån sten förmenas blifvit tagen till 
Skara domkyrkobyggnad samt sjöledes 
(på Hornborga-sjön och ån) förd till 
Skara. Nakna åsar, kullar, slätter, kärr 
oeli mossar finnas på Ekornavallen, äf- 
veiisom lemningar af skog, förruttnade 
f\nur()tter m. m « 

Eksfbo. Säteri af 2^,.^ mantal i 
Wirseriims (eller enligt Craelius: Wier- 
serums, det är Wi-Ers = den Heligif 
Eriks Kums) socken och Aspelands hä- 
rad af Kalmar liin, har fordom tillhört 
slägtcrna Rolhiieb, Riddcrsköld, Grön- 
hagen, Cederstjrrna (biskop Wirenii arf- 
vingar), m. fl. Gården köptes 1810 af \ 
öfverste A. F. Reuters värd, som sålde 
^. del! till major Du Rietz, hvarefter den \ 
tillföll dennes mäg, major A. F. Roth- 
lieb, som gjort stora förbättringar på 
godset, uppbyggt ny ladugård och an- 
lagt nya vägar. Gården egdes 1850 
af enkefru Norbäcks arfvingar, och det 
derunder förut lydande säteriet Arhult, 
'2 mantal, tillhörde samma år orgeini- \ 
.sten Liedbergius. Till Eksebo hör en ' 
mjölqvarn. 

Ekshärad. Socken i Elfdals härad 
och Wärmlands län, 10 mil norrut från 
Carlstad, har, tillika med annexeriia, eii 
areal af 406,271 tunnland, af .hvilka 
ensamt inom modersocknen 18,800 tunn- 
land äro sjöar och kärr. Utom Klar- 
elfven, som löper midt igenom socknen. 
har denna stor rikt^lom på vattendrag 



KkNlinrad. 

och sjöar, bland hvilka vi märka föl- 
jande: Mzi-sfön, som genom Mii-ån ut- 
gjuter sig i Knon-sjön, hvilken åter har 
sitt aflopp till TJj-ån, som genom Råda- 
sjön faller in i Klar-elfven på dennas 
östra strand uti Råda socken, som i 
söder gränsar till Ekshiirad och är an- 
nex till denna socken ; vidare den gen- 
om en å på Klar-elfvens vestra strand 
i denna elf utfallande Bu-sjön , som 
från vester upptager Grängens och Gröc- 
kens, från norr Harasjöns vatten, sjö- 
arna Björklången, Jangen och Brevisten, 
som infalla i Fryken, och sjöu Naijen, 
som i öster utgör en del af Ekshärads 
sockens gräns mot Äppelbo socken i 1 
Dalarne. Bland namngifna bergshöjder 
märkas Tonnets fjäll i öster, mot Da- 
larnes gräns. Ekshärads socken består 
af 34V2 mantal (16%^ skatte, 1 kro- 
no, 1 V3 säteri och ICV24 frälse), med 
3 husbehofsrajölqvarnar, 16 husbebofs- 
sågq varnar, 1 tuUqvarn, 2 vallmars- 
stampar, 7 4 torp^ 3 stångjernshararar 
och J äng. Socknen, som på 1840- 
talet beboddes af 4,782 personer, hade 
år 1850: 4,822 och år 185G: 5,484 
invånare. Samma år hade socknen fast 
folkskola med 1 och ambulatorisk dito 
med 3 lärare. J fasta skolan undervi- 
sades 5 gossar och 45 flickor, i den 
arabulatoriska 2G7 gossar och 245 flic- 
kor, 4 gossar åtnjöto undervisning i 
allmänt läroverk, 3 gossar och 2 flic- 
kor hade enskilda lärare, medan 82 
gossar och 91 flickor undervisades i 
hemmet. Hela antalet barn inom skol- 
åldern utgjorde detta år 4 06 gossar 
och 383 flickor. — P^kshärads moder- 
socken utgör för närvarande, tillika med 
Råda, Sunnemo och Gustaf Adolphs ka- 
pell, ett konsistorielt pastorat af 2:dra 
klassen i Elfdals kontrakt af Carlstads 
stift. Hela pastoratet består af 66V24 
förmedlade mantal och beboddes 185 6 
af icke mindre än 14,281 personer. 
Kyrkan, belägen IOV2 "i'' "O'"'" ^'ån 
Carlstad och I2V2 mil nordvest från 
Christinehamn, vid Klar-elfvens strand, 
af trä, ljus och rymlig samt försedd 
med torn, lär vara byggd år 1680. 
Hennes och socknens egentliga namn 
är Höheshara, efter Håra gård, der hon 
för.^t stod, och det (h rinvid liggande 
Hökebertifet. Hon lärer imellertid hafva 



Eksfad. 

blifvit flyttad fråa detta ställe i anled- 
ning at elfvens öfversväraningar, och 
skall denna flyttning hafva skett före 
Digerdöden. Denna farsot skall hafva 
på det förfärligaste hemsökt Elfdals hä- 
rad, i synnerhet södra och mellersta 
delarna deraf, och folksägnen berättar, 
att socknens befolkning dött ut och 
kyrkan blifvit öde. Först långt efteråt 
(icke ens Fernow uppgifver när) hände 
sig, att en skytt, som sköt efter en 
tjäder, men icke träöade fogeln, vid 
återhemtandet af pilen, som han tyckte 
hafva fallit ned på en kulle, varseblef, 
att den förmenta kullen var det med 
mossa öfvervuxna taket till en bygg- 
nad, hvilken befanns vara en af groft 
timmer i åttkant uppförd kyrka, hvars 
inre var i alldeles samma skick som 
då gudstjenst sista gången firades deri. 
Kyrkan blef återupptagen till kyrka för 
Ekshärads socken. — Inom socknen 
finnas tvänne jernbruk, Föskejors och 
Halgå, tillhörande de i Råda socken 
belägna Uddeholmsverken. — Socknens 
invånare, hvilkas näringsfång äro de i 
Elfdals härad vanliga, bibehålla för det 
mesta sin gamla klädedrägt, karlarne 
fårskinnspels, svart eller grå vallmars- 
rock, kortbyxor, skor och damasker; 
qvinnorna fårskiniiströja samt kjol af 
svart, hemväfdt tyg, nertill kantad med 
röda baud. — Adress: Råda. 

Ekstad. Se Eista. 

Ekströmiueu^ eller Herrestad. Frälse- 
säteri af 2 mantal i Rappestads socken 
och Walkebo härad af Linköpings län, 
med dertill hörande Herrestad, 4 man- 
tal frälse, och Åsarps Ang, har alltse- 
dan början af 1080 -talet, dels som 
gammalt frälse, dels som utbytt från 
kronan, tillhört familjen Holst. Öfver- 
ste Holst var egare omkring år lö83, 
hans arfvingar 168C; år 1700 tillhörde 
gården öfverstlöjtnant C. Holst, 1801 
major J. O. Holst och 1832 öfverst- 
löjtnant C. L. Holst på Trystorp i Ne- 
rike. — Från år 1G80 om namnes Nils 
Sölfversparre såsom egare af en gård i 
Herrestad (Härsta) med säterifrihet. 

Eksåg, Stora och Lilla. Det förra 
'/^ mantal skatte, det sednare likaledes 
II. 



Ekäng^. 



209 



V4 mantal skatte med gästgifveri, 2 
qvarnar med 7 par stenar samt såg, i 
Härads socken och Åkers härad af Ny- 
köpings län, lyder tillika med iVg nian- 
tal skatte och några lägenheter under 
Åkers styckebruk i Åkers socken och 
härad. Från Eksågs gästgifveri skjut- 
sas till Malmby, ö., P 4, och Kjulsta, 
v., 1 mil. 

Ekäng. Frälsesäteri ora 1 mantal, 
med Horsnäs, IV^ mantal frälse, i As- 
by socken och Tdre härad af Linkö- 
pings län, på Asby Udde, som skjuter 
ut i sjön Sömmen, egdes år 1636 som 
säteri af Jöran Andersson Armsköld (ad- 
lad 10 28) med underlydande 7 frälse- 
hemman i Asby, Torpa och Malesan- 
ders socknar. Gården tillhörde sedan 
Arraskölds afkoralingar, och 1725, när 
den egdes af Jöran Armsköld, lyd^ 
ännu fem hemman derunder. En as- 
sessor Odencrantz, gift med dotterdot- 
tern af en kapiten Armsköld, lät 1775 
— 1777 uppföra den ännu qvarstående 
sätesbyggnaden af 3 våningar. Sedan 
år 17 86 har Ekäng tillhört familjen 
Reutersvärd, af hvilken ätt f. d. nota- 
rien i Krigs-kollegium, P. A. Reuter- 
svärd, var gårdens egare 1857. Egen- 
domen, som gifver omkring 80 å 100 
tunnor säd af alla slag årligen, har god 
tillgång på löfskog, gifvande fiske i 
sjön, goda fruktträdgårdar med till stor 
del yngre träd, planterade af egaren, 
samt vinterfoder 18 ä 20 nötkreatur, 
1 par hästar och omkr. 30 får. Lin-/ 
odlingen, som fordom var ansenlig här, 
likasom öfverallt i Ydre härad, har nu 
mer betydligt aftagit, sedan bomulls- 
tyger blifvit vanliga och fås för vida 
bättre pris än linet. — Några minnen 
från forntiden finnas icke, med undan- 
tag af åtskilliga stenrör i gårdens s. k. 
Fårhage. Dessutom omnämnes en fön- 
sterruta med jernkors, hvari är inbrändt 
Patkullska vapnet med årtalet 1640 
och underskriften: »Jurgen Patkull, Sr 
Königl. Maj. in Sweden bestalter 0- 
berstlieutnaiit ueber die squadron Sraa- 
landischer Soldaten.» — Ekängs nuva- 
rande egare har på gården upprättat 
ett ansenligt bibliothck och sysselsätter 
sig med att samla Svenska ordspråk 
och sägner, traditioner m. m. från Y- 

27 



210 



Kkön. 



KlflNberg^ai 



dre, eller s. k. »Ydrealisraen), hvilken 
samling han ämnar utgifva från trycket. 

£köu. Ö uti den i Glan utfallande 
sjön Dofveru, i Risinge socken och Fin- 
sponga Läns härad, räknas för ett hälft 
mantal säteri och hörer för närvarande- 
tillika med ett mantal säteri Asutida 
på fasta Jandet till Finspoiigs gods. 
Ekö och Asunda utbyttes från kronan 
år 1625 af Matthias Kagg, gift med 
Märta Ulf, och egdes 1683 af C. G. 
Kagg samt kallas då säteri af iVj ^'" 
lodialheraraai), tämligen bebygdt ; 1686 
och 1700 tillhörde Ekö och Asunda 
Kaggs arfvingar, hvarefter gårdarne in- 
nehades af S. Skutenberg, sekreteraren 
Fägerstjerna (17 25) och hans enka, som 
sålde gärden åt öfverste A. v. Nieroth, 
hvilken åter sålde Ekon till öfver-inten- 
nten Louis de Geer. Mellan ön och 
sta landet hafva funnits bro å ena 
och färja å andra sidan, bildande en 
väg till Wånga; men nu mer begagnas 
icke denna väg. 

Eldsberga. Socken i Tönnersjö hä- 
rad och Halmstads län, vid hafskusten, 
nästan midt imellan städerna Halmstad 
och Laholm, har en areal af 7,197 
tunnland, af hvilka blott 7 5 äro sjöar 
och kärr. Det enda större vattendra- 
get i socknen är Genevads-ån, som ut- 
gör gränsen mellan Eldsbergs och We- 
inge pastoraten Rådande jordmånen 
nere vid hafvet, der Tönnersa och Guld- 
branna byar äro belägna, består af 
starkt sandblandad mylla och endast 
på få ställen lera. Flygsanden hotar 
bägge dessa byars egor. De öfriga by- 
arnas egor äro högländta och utsatta 
för torka; ek, björk och furuskog fin- 
nes på säteriet Stjernarps egor. Sock- 
nen, som består af 26^8 hemman (P/^ 
krono, HVg utsockne- och GVo '»sock- 
ne- frälse samt 4^/.t säteri, alla, utom 
kronofogdens samt prestens och klocka- 
rens boställe, lydande under Stjernarps 
gård), med 1 tegelbruk, 1 tullqvnrn, 1 
husbehofsqvaru, 1 skattlagd vallmars- 
stamp och 1 såg, beboddes omkring år 
1840 af 675 personer, men hade 1850: 
781 och 1856: 982 invånare. Socknen 
både sistnärada år fast folkskola med 
en examinerad lärare, som undervisade 



46 gossar och 51 flickor, medan 4 gos- 
sar undervisades i hemmet. — Elds- 
berga raodersocken utgör tillika med 
Tönnersjö annex ett patronelt pastorat 
af 3:dje klassen i Laholms kontrakt nf 
Göteborgs stift. Patronus är egaren till 
Stjernarps och Alslufs säterier. Hela 
pastoratet innefattar 5S^V«>4 förmedlade 
mantal och beboddes 185*3 af tillsam- 
mans 1,7 15 personer. Kyrkan, belägen 
1 V4 rail från Halmstad och 1 Vg mil 
från Laholm, ligger på ett högt berg, 
der man fordom bränt värdeldar, iir 
byggd af gråsten, hviilfd med tegel och 
täckt med bly. Ställets äldsta riamn 
var Ighilsberg, under hvilket det före- 
kommer år 1277. En dekoration öfver 
kyrkans dopfunt är gifven af »Iffue 
Krabbe på Laholms Slott», och en tatia 
i choret berättar, att »fru Karine Packs 
till Ericsholm den 12 November 1619 
gifvit kyrkan ett altarkläde» till minne 
af sin i kyrkan jordade man, »salig 
Jörgen Daa, som dödde den 6 Febr. 
1619 her i Prestegaarden, der han med 
menige adelschaff var opdragen at taga 
emod Kong Gnstavum aff Sverige, som 
daa besögte Kgl, Maj:t afif Dannemark 
i Halland.» Under taflan hänger Herr 
Jörgens värja, omlindad med förmult- 
nadt sorgflor. — Socknen är ovanligt 
rik på ättehögar, hvilka dock alla nu 
mer sakna vårdprydnader. På den höjd- 
sträckning, som g;°ir från stranden i 
Eldsbergs socken och emot Tönnersjö 
sockengräns, hade konung Christian \ 
och hela Danska hären sitt läger 1676 
och stadnade här till hösten, då trup- 
perna marscherade till Skåne, der de 
togo vinterqvarter. Vid Genevads bro 
sammandrabbade Svenskar och Danskar 
den 30 Aug. 1657, efter hvilken träff- 
ning Danskarne drogo sig tillbaka och 
upphäfde beliigringen af Laholms slott. 

— Bland fornminnen märkas: Trehö- 
garne, tre ättehögar mellan Eldsbergs 
och Tönnersjö kyrkor; Eljvaberget, mel- 
lan Eldsberg och Alslöf (i Tönnersjö 
socken), uppnämdt efter elfvor, som man 
sett utföra sina dansar på berget, m. m. 

— Ännu på 1820-talet bibchöllo Elds- 
bergs-boerna sin gamla drägt, karlarne 
korta, oftast bvita vallmarslröjor och 
skinnbyxor, qvinnorna stickade tröjor, 
vallmarskjortlar och bindmössor. Sock- 



Kiilnforp. 

nens qvinnor utinÉirka sig- f^enom sin 
slöjdflit ocli tillverka så väl iJirft som 
vallmar. — Förnämsta garden är, sona 
olVan niiindes, Sijernavps säteri. — A- 
dress: Halmstad. 

Ehlstorp. Ett och ett balft mantal 
säteri i Askeryds socken och Norra 
Wcdbo härad aF Jöuköpii:gs län, tillhör 
Bordsjö fideikommiss. Se Bordsjö. 

Eldsiuul. Så kallas mynningen till 
det ännu iir 1723 farLani, men nu nä- 
stan helt och hållet igenvalladc sundet 
mellan rog<lön och Sudormaiilands fa- 
sta land, och hvilket bildar gränsen 
mellan Fogdölandet och Strengnäs soc- 
ken. På Kasgarholmon nära Eldsund 
finnas Icinningar efter en borg. 

Elfdal. Hiiiad i Wärmland, beslå- 
ende af två tingslag: Elfdals härads 
Öfre och Nedre, samt innefattande sock- 
narna Ny eller Elfdal, med Norra och 
Södra Finnskoga kapell, och Ekshärad, 
med Gustaf Adolph, Råda och Suniie- 
mo, snnjt en liten del af Elfsbacka ka- 
pell (det oskattlagda torpet Magiistorp 
med 19 invånare). Tillika med Fryks- 
dals härads Ofra Tingslag utgör Elf- 
dals härad Norr-Sf/sslets fögderi och 
doujsaga. fliiradet, hvars areal uppgif- 
ves till 1,001', 000 tunnland, af hvilka 
G9,050 äro sjöar och kärr, biStår af 
II2V12 inatital och brboddes år J850 
af :;3,I0i personer. I slutet af 1030- 
lalet delades F<)lfdalen i Ekshärads och 
Råda församlingar samt i Dalby och 
Ny; på 1650 talet tillkom Sunnerao; 
på 1780-taiet (nislaf Adolph. — Elf- 
dalens invånare anses i a!lniänlu-t som 
de minst bildade och hyfsatlc af de 
egentliga VYärinländningarnc och be- 
skrifvas som liknöjda, bekymmerslösa, 
tröga, tarfiiga, härdiga och starka; Elf- 
dalen är i allmänhi:t den ofruktbaraste 
af Wärmlands dalar, hvarförc skogsbruk 
och boskapsskötsel här äro hufvudnä- 
ringarue. Fernow berättar, att dä år 
1675 en graf af stora uppresta stenar 
öppnades på. Ekesberget eller Mökeber- 
get vid Ekshärads kyrka, man der fann 
»en stor benragla af en miinniskiokropp 
med en stålboga på briistet». Man för- 
menar, att denna »benragla» tillhört en 



Kirdal. 



211 



af Elfdalens första bebyggare, Hök, vid 
Hökeberget och llettnedalen, om h vil- 
ken följande berättas: »Hök var vid ett 
ting i Norge, men fick ej den rätt han 
ville hafva och slog derföre en hop af 
rättens ledamöter och vederparterna med 
en yxa till döds. Vid sin hemkomst 
kunde han ej annat än vänta fiendtliga 
besök, lade derföre en sten i sin huf- 
vudgärd, tände upp eld vid sin koja 
och ställde sig ett stycke derifrån med 
sin boga. Om en natt komma några 
Norrske; en högg yxan i stenen, som 
han trodde vara Höks hufvud, emedan 
han (stenen) var öfvertäekt med ett klä- 
de; men en annan stalp strax för Höks 
boga; dock måste han ej länge derefter 
sjelf sätta liiVet till vid Gntedalen, li- 
tet stycke sunnan från berget.» En an- 
nan af Elfdalens första bebyggare var 
Gräim; och derjemte nämnas Svelting, 
som skall hafva svultit till döds, och 
Böld, som satte sig ned på Gräims 
hemvist, sedan denne blifvit dräpt af 
Vestcr-Dalkarlarne. — Ar 1582 slogs 
Elfdalen till det då upprättade Mellan- 
Sysslet, meu tillhör nu Norr-Sysslet, 
som i det föregående näradcs. 

Elfda!. Prosteri uti Carlstads stift, 
beslående af Ekshärads moderkyrka med 
Råda, Snnnerao och Gustaf Adolphs ka- 
pell, samt af Elfdals ijastorat, som be- 
står af Ny, Dalby samt Norra och Sö- 
dra Finnskoga kapell. Hela pastoratet 
hade 1850: 23,082 invånare. 

Elfdal. Socken i Elfdals hiirad af 
VVärmlauds liin, 13^/^ mil norr frän 
Carlstad, har en areal af 190,119 tunn- 
land, af hvilka 5,500 äro sjöar och 
kiirr. Midt igenom socknen fiyter Klar- 
elfven, som inom densamma upptager 
Feriit-ån och IVäsJöns vattendrag, hvar- 
jemte dtn inom Ekshärads sockengriins 
i Klar-elfveu infallande Holg-ån rinner 
igenom socknens östra del, nära intill 
gränsen mot Dalarne; i vestra delen 
tager Ljusnan igenom socknen sin väg 
till sjön Öh-Q Broken i H vitsands soc- 
ken, som i vester begränsar IClfdal. 
Bland öfriga sjöar märkes Karbol-sjöii. 
Mer betydande berg äro Ilorrsjöberyet 
nära vestra gränsen, Bäckelberfjct och 
Wäberget nära åcw östra. Genom östra 



212 



Eirdalen. 



Kirdalen. 



delen af socknen sträcker sig den s. k. 
Tiomilsskogen ända in i Dalarue. Sock- 
nen, som består af 17^Vi2 mantal, både 
omkring 1840: 2,4t2ö invånare, men 
beboddes 1850 af 2,976 och 1856 af 
3,008 personer. — Elfdals eller Ny 
modersocken utgör, tillika med Dalby 
samt Norra och Södra Finnskoga ka- 
pell, ett konsistorielt pastorat af 3:dje 
klassen i Elfdals kontrakt af Carlstads 
stift. Kyrkan ligger vid stranden af 
Klar-elfveu. Pastoratet upprättades, först 
1831, och det lär redan nu vara i frå- 
ga att åter dela detsamma — luom 
socknen ligger Wärå bruk. Se vidare 



Ny. 



Adress: Råda. 



Elfdalcii med Evertsbergs kapell. 

Socken i OtVan-Siljans fögderi, Eltdals 
och Särna socknars tingslag af Dalarne 
och Stora Kopparbergs län, har en areal 
af 490,212 tunnland, af hvilka 40,000 
äro sjöar och kärr. Socknen genora- 
skäres af Oster-Dalelfven, som delar 
densamma i två lika stora hälfter, och 
ensamt på hvars stränder man träffar 
odlad bygd, medan det öfriga är vild- 
mark. Bland andra vattendrag märkas 
Eot-elfven, som faller in i Dal-clfven 
icke långt från socknens kyrka, Wåra- 
ån och Tjen ån. Den bergsrygg, som 
genomgår Oster-Dalarne och följer ut- 
med elfven, fortsattes här genom Elf- 
dals- och Tjåkås-bergen ända fram till 
Städjan uti Idre. Bland socknens namn- 
gifna berg märkas Blidberg, Rännas, 
Jernklitten och Lokaberget m. fl. Elf- 
dalen är en af Dalarnes fattigare sock- 
nar, der skörden ofta slår felt, och all- 
mogen måste derföre taga sin tillflykt 
till åtskilliga binäringar. Sådana äro 
arbetet vid porphyrverket, bvari allmo- 
gen vunnit en förvånande skicklighet, 
samt förfärdigande af båtar, askar, ki- 
stor, skåp, laggkärl, säll, väfskedar, stål- 
tråd och annat, h varmed Dalkarlen van- 
drar ut för att försälja dessa alster af 
sin industri. Elfdalens dialekt skiljer 
sig från de öfriga socknarnas genom 
någonting jemrande och gnällande, hvil- 
ket enligt en med orten noga bekant 
författares påstående skall återfinnas i 
hela hans charakter; »en viss hjertängslan 
läses i hans drag, som tala om felslag- 
na skördar och läseri uti krassare form.» 



Socknen, som består af 25 V4 mantal, 
beboddes på 1840-talet af 3,312 invå- 
nare, år 1850 af 3,208 och 1856 af 
3,287 personer. Sistnämda år hade E- 
vcrtsbergs kapell 519 invånare. Sock- 
nen hade samma år både fast och am- 
bulatorisk folkskola med en examinerad 
lärare i den fasta och 4 oexa minerade 
i den arabulatoriska. I den förra sko- 
lan undervisades 45 gossar och 37 flic- 
kor, i den sednare 95 gossar och 125 
flickor, medan 37 gossar och 41 flickor 
undervisades i hemmet. — Elfdalen 
med Evertsbergs kapell utgör för när- 
varande ett konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen i Mora kontrakt af We- 
sterås stift. Kyrkan, 27 mil från We- 
sterås och 13 mil nordvest från Falun, 
ligger vid stranden af Dal-elfven, som 
här har 783 fots höjd öfver hafvet. 
Hela pastoratet beboddes 1856 af 3,806 
personer. — Socknens märkeligaste in- 
rättning är Elfdals Porphyrverk, hvar- 
om mera framdeles. Vidare märkas 
Långö jernverk, som tillhör porphyrver- 
ket, den nu raserade Rotenskans och 
Storhars silfvermalmskärpning vid Dal- 
elfven, som upptäcktes 1734 och hvars 
bearbetande börjades af ett bolag 1743, 
men som för länge sedan blifvit ned- 
lagd. ^ _ . 

På historiska minnen är Elfdalen 
särdeles rik, och enligt äldre författare 
meddela vi här några bland dessa. År 
1627 hade en skräddare, som uppgifves 
hafva hetat Duken, uppviglat hela Orsa 
socken och tågade i spetsen för de upp- 
roriska till Elfdals prestgård, der han 
begärde att få låta ringa med klockor- 
na och sålunda sammankalla allmogen. 
Kyrkoherden i Elfdalen, Mäster Johan- 
nes, öfvertalade imellertid bönderna att 
gå in i en stor stuga för att der vi- 
dare rådpläga, men undfägnade dera 
med så mycket öl, att de blefvo rusiga 
och somnade samt fängslades af den 
genom presten om förhållandet skyud- 
samligeu underrättade laudshöfdingens 
folk. Presten fick i belöning samma 
år konung Gustaf Adolfs donationsbref 
på 15 tunnor spannmål, men dog, förr- 
än han hunnit komma i åtnjutande af 
donationen. — Ännu märkeligare än 
Herr Johannes blef hans son, kommi- 
nistern i Elfdalen Mäster Daniel Bu- 



Klfdaleu. 



Rlfdalen. 



»IS 



scovius, som lade Särna, Idre och Hede 
socknar under Sveriges krona. Den 14 
Mars 1644 anlände landshöfdingen Kruse 
till Elfdals kyrka, der allmogen var 
samlad, och tillfrågade på drottningens 
vägnar sockenraännen, om de under det 
nu pågående kriget skulle vara benäg- 
na att företaga ett angrepp mot Norge. 
Bönderna hade ingenting deremot, men 
ville icke hafva någon annan anförare 
än den de sjelfva finge välja, och valet 
föll på den allmänt omtyckta kommi- 
nistern. »Fara vi varom Daniel med 
oss, sä dragom vi gladir åstad '.» — 
menade bönderna, och fastän prestman- 
nen ursakade sig dermed, att han icke 
kunde föra verldsliga vapen, blef han 
dock af landshöfdingen öfvertalad till 
att ställa sig i spetsen för de uttågan- 
de bönderna. Fullmagt utfärdades för 
honom och länsmannen Lars Olsson att 
anföra allmogen från Elfdal och Ven- 
jan, och allt gjordes i ordning till ex- 
peditionen. Kort förrän tåget skulle 
sätta sig i rörelse, hände likväl den 
olyckan, att länsmannen vid utdelnin- 
gen af krutet blef illa bränd i ansigtet. 
så att han icke kunde medfölja, hvar 
före Mäster Daniel ensam måste åtaga 
sig anförarskapet. Han bar sjelf sin 
bössa, klockaren följde med socknebuds- 
tygen och handboken, och den samlade 
skaran bestod af 20 Dalamän, väpna- 
de med bössor, stålbågar och spjut. 
Tåget ställdes mot det då till Norge 
hörande Särna, der folket, som på åra- 
tal icke sett en prest, med glädje svor 
Svenska kronan trohetsed. Herr Daniel 
slapp sålunda att nyttja sin bössa, men 
fick så mycket mer att skafi'a med att 
döpa, viga och begrafva. Sedan den 
tiden hafva de tre byarna Särna, Idre 
och Hede tillhört Sverige. — Eu min- 
dre glädjande ryktbarhet har Elfdalen 
vunnit genom sin delaktighet i det be- 
ryktade »trolldomsväsendet», hvartill pa- 
stor L. P. Elvius härstädes gaf första 
anledningen genom en d. 5 Juli 1668 
till biskopen i Westerås insänd berät- 
telse om att från Lill-Herrdal till Elf- 
dalen anländt en 8 årig flicka, som af 
en piga lärt sig att trolla och förfört 
flera barn till Hin Onde; fredagen efter 
Bartholomei-dag samma år blefvo 7 per- 
soner i Elfdals socken halshuggna och 



brända för trolldom. — Från Carl XI:s 
besök i Elfdalen finnas ännu talrika 
minnen. Konungen anlände hit som- 
maren 1686, ridande öfver skogen från 
Herjeådalen. «I Dyver-åu nära intill 
Dyverberget, som af Wåmhus-boerna i 
Mora kallas Gyrisberget , vestan vid 
sockenskillnaden mot Mora, 2V4 mil 
från Elfdals kyrka, var då så högt vat- 
ten, att konungen icke kunde rida öf- 
ver; Dalkarlarne höggo derföre en stor 
fura och lade den öfver ån, hvareftcr 
den sålunda bildade spången kallades 
Kungsbron. Den 13 Juni, andra sön- 
dagen efter Trefaldighet samma år, bi- 
vistade konungen gudstjensten i Elfdals 
kyrka, der ingen Svensk kung förut 
varit; han gaf 20 dukater i håfven åt 
de fattiga och skänkte 400 daler silf- 
vermynt till kyrkans utvidgande. Efter 
gudstjensten bivistade kungen ett bröl- 
lopp i kyrkbyn, der han gaf 20 duka- 
ter åt bruden, med hvilken han dansa- 
de; eu kulla, som spelade på nyckel- 
harpa, fick 6 dukater, och nyckelhar- 
pan lär ännu förvaras vid porphyrver- 
ket, likasom brölloppsgården i kyrkbyn 
ännu skall vara i stånd.» — Till Tran- 
strand och Lima tog Carl XI samma 
väg som Gustaf Wasa tagit på sin flykt 
från Mora, och traditionen kommer än- 
nu ihog, att kung Carl druckit ur en 
källa mellr.n Elfdalen och Evertsberg. 
När konungen talade med Dalgubbarne 
om den svåra vägen, fick han till svar: 
»Vägen är god nog; vi vilja ej hafva 
den bättre i denna ort; nog slippa vi 
fram här, lika väl som kong Gösta 
före oss.» 

»För att från Elfdal komma till Sär- 
na, passerar man Dal-elfven vid Bred- 
vad nära Åsens by och stiger derifrån 
allt högre upp i höjden pä en ödslig 
gängstig. »Skogen är i allmänhet icke 
reslig och grof, utan utgöres snarare af 
en hed, hvilken på de ofta kala, mer- 
ändels glest beväxta höjderna bär furu, 
men omkring kärren och träsken gran. 
Vid elfven, som man genast lemnar 
och sedan återfinner vid Rödhällarna, 
träfl'ar man endast sparsamt några löf- 
träd och albuskar. Om någorstädes, 
känner man sig här ensam och öfver- 
gifven; ingen fogel qvittrar i träden, 
intet djur rör sig på marken; men der- 



214 



Klfdalen. 



K^lfdalen. 



emot hvimlar hiftiii af huiij^riga flugors 
och inyggors myriader. r)cr och hvar 
rranisipprar eii obetydlig bäck, och det 
bör till undantagen, om man i Särna- 
skogen påträffar någon mensklig varelse. 
Ulsigten begränsas af" skogen, och det 
är lörsfc på Tjåkåsen, 2 mil från As- 
byn och 1,671 fot öfver hafvet, som 
man kan se litet grand öfver skogstop- 
parna. Der öppnar sig dock en vid- 
sträckt synkrets, och man varsnar de 
första suöbelagda fjällen åt Transtrands- 
sidan till. Dessa tillhöra den fjällrygg, 
som följer Vester-Dalel; ven och som i I 
Malung kallas Almebergen, i Transtrand j 
Hemfjället och Gammalsättersfjället , i I 
Lima Horvmndsberyet, Storhaimnarklint 
och Limberijet Genom Faxe-, Fulu-, I 
Härjehogna och Dcevelsfjäll förenas den- j 
na bcrgslräcka med den stora fjiillryg- | 
gen vid Fceiniuids-sjön, och som' sedan j 
fortsätter sin vandring ner genom Ne- I 
rike, VestergiJtliuid, SniJiland o. s. v.» j 

»l^yarne i Elfdalen liafva den egen- i 
heten, att gårdarne icke äro skiljda j 
från det öfriga genom något slags stäng- j 
sel, och att hela bolbyns heniegor ligga ! 
inom gemensam hank och stör. Åker 
och äng omvexla sålunda med hvaran- I 
dra, utan att gärdesgårdar skilja dem 
åt. Dalkarlen har visserligen sitt egent- 
liga hem i bolbyn; men fastän jord- 
brukare iir han likviil ännu på visst 
sätt herde och nomad, som tillbringar i 
en god del af året i fiibodaiha, de så 
kallade Budar eller Budofii, . hvilka i ! 
Ofvan-Siljrins fögderi kunna vara en åbo ! 
tilldelade på flera slällen samt flera mil 
aflägsna frän bolbyn. Dessutom är det ! 
iifven vissa andra tider, då han måste ; 
draga ännu längre bort på sina s. k. 
Tjölslogar eller Tjyei, suinpiga slutttr- 
marker, der han afbergar en del al' fo- 
dret, med livilket han b[\i:.Y vintern i 
skall föda sin boskap.» För att gifva \ 
ett begrepp om detta l)alfolk(;ts lif i I 
fiibodarna, taga vi oss (\^n friheten att I 
liiir afjikriiVa, hvad en författare, som \ 
synes väl hemmastadd med ortens se- i 
der och bruk, och som kallar sig »Jere- 
inias Orkbornu, derom har att berätta: 

)/Så snart det blifvit något bete i 1 
skogen, öiVerenskomma soeknemännen, ' 

*) GusslkaU, A. v. s. gätlall af verbet (jäla. 
Eget är det, att ordet kall ingått i detta ord, då 



på h vilken dag »budförtiingenn skall ske. 
Vanligtvis viiljes den 5 .)uni, i>Bonifa- 
nus», som. de här kalla dagen, och då 
nbtiffger» är, flyttar man till fäbodarna 
med alla bolbyns kreatur, der de med 
vallhjonen, gässlkall,*) qvarblifva till 
hösten. I somliga socknar eger dock 
en mindre hemflyttning rum, då kre- 
aturen betas på de s. k. »hemlötarnao, 
hemskogarna, och då vanligen höberg- 
ningen vid hemmet förelages. Allt efter- 
som fäbodelagens storlek är, medfölja 
2 eller 3 gässlkallar, gifta eller ogifta 
qvinnor, kreaturen till budoin att gata. 
Med mslätjukuppan», der sleket är för- 
■ varadt, vid sidan, och ur hvilken de 
gifva boskapen en och annan näiVe, för 
att dymedelst tilldraga sig dess tillgif- 
venhet, gå de i spetsen Vor hjorden. 
Alla korna {hyiUlr) hafva sitt särskilda 
namn, af hvilka somliga iiro rätt klang- 
ful'a, såsom Majros, Grannlåt, Ilvitvac- 
ker, Frökenros, o. s. v. Om hvarandra 
upprepas dessa namn af vallhjonen, hvil- 
ka, för att locka och uppmuntra kre- 
aturen, fördrifva ensliglieten samt skrå- 
ma odjuren, esomoftast blåsa i sina lu- 
rar eller horn. De enkla melodier, som 
utgöra vallåtarna, äro meriindels uteslu- 
tande klagande, oeh, ehuru utan egent- 
ligt musikaliskt värde, dock af en in- 
gripande verkan, di-r de genljuda i 
ödsliga skogen. Under detta gätande 
råka vallhjonen ofta i strid med »Of ren», 
björnen, hvarvid de försiittas i sådant 
raseri, att de esomoftast icke draga i 
betJinkaude att i bokstiiflig mening basa 
Nalle med ris, ehuru det gamla ord- 
språket då nästan alltid sannas: »det 
är lör sent», eniir derr som sålunda 
djerfves biuka riset eller kiippen, van- 
ligtvis fåi- (11 miniiesbcta för hela sitt 
lif. Ofta nog bliiVer dock skogskonnn- 
gen så flat öfver de värnlösas dji;rfliet, 
att han helt beskedligt lomar sin väg; 
dock sker detta ej gerna, om han an- 
träffas på fastande mage. 

»Alla kynär, åfvensom de öfriga 
small, getter och ^iw , iiro vanligtvis 
märkta i pannan eller j)å länden med 
ett kors af tjiija, med hviiket kors me- 
nige man förmodligen tror, att allt 
ondt skall ifrån boskapen afvändas. Af- 

ga i vall, och substantivet lall, soin betyder karl. 
gätniugen uteslutande bestridas af qvinnor. 



Klfdalen. 



Klfdals Porpliyrverk. 215 



ven öfver ingången till fiiliusen, — fjå- 
seii i OfVan-Silj;iiis, fjiisen i Nedau-Sil- 
jaus fögderi, — och ölver dörrarna äro 
Siuliina kors anbragta, tvilvclsulan al' 
samma orsak. Efter hjordens talrikhet 
bär en eller flera kor skälla, och de, 
som till denna heder ntses, få icke haf- 
va gjort sig kända som okyniiesfä, utan 
skola vara de allvarsammaste och sta- 
digaste blaud sina likar. Före utgån- 
gen om morgonen och vid hemkomsten 
om aftonen mjölka vallhjonen korna; af 
den samlade gräddan göres sedan smör, 
af mjölken ost och af vasslan så kallad 
nmis» eller miss-smör, som, hopkokadt, 
blifver mes ost eller s. k. nmissbidlaiK 
Dessutom åligger det h varje vallhjon, 
att under gätgängen föriiirdiga ett så 
stort antal vidjor af björk, hiir kallade 
olänkar», att hvarje kreaturs hals vid 
återkomsten hem är med dylika öfver- 
full, och användas dessa sedern)era till 
handtag på iinibrar, till kreaturens bin- 
dande, o. s. v. 

»De i bolbyn hemmavarande afflytta 
omkring början af Juli till sina tjöl- 
slogar eller nlänfjstfähodam, som kurnia 
vara belägna 4 ä ."> mil inne i skogarna. 
Dessa slättmarker äro, i motsats till 
tägterna kring fäbodestugorna, icke in- 
hägnade, ej heller finnas derstädes nå- 
gra boningshus, utan endast några o- 
vårdsamt uppresta tak eller skyfvcn, 
hvarunder hvilan sökes. Denna tid är. 
Dal-allmogens behagligaste och, då vä- 
derleken är gynnande, äfven en verklig 
högtid för dem, der de utan alla när- 
mare bekymmer icke en gång behöf- 
vaude efterse kreaturen, som här icke 
äro medtagna, få under arbete och sara- 
språk lefva i Guds fria natur. Sedan 
slogen försiggått och höet blifvit på 
hässjor uppsatt, begifva de sig till fä- 
bodarna, der de i sin ordning afslä 
hvad som kan vara växt, hvarefter tu- 
ren kommer till bolbyarna att der för- 
rätta soriima ar!)ete. I de öfversta Dal- 
socknarna qvarstanna kreaturen på de 
flesta ställei;a till hösten, då de äfven 
på samma dag och gäng gemensamt 
hemflylfas. I Mora skänker då hvarje 
(äbodelag en eller tvänne ostar dels 
till kyrkan, dels till kyrkotakets beläg- 
gande med koppar, såsom ett veder- 
raäle af tacksamhet för den välsignelse 



och det skydd, de af himmeleu åtnjutit 
under sin bortovaro. På dertill sär- 
skildt utlyst auklion försäljas ostarna 
sedermera, då de äfven af allmogen be- 
talas rätt heilerligt, ända till 3 2 sk. 
marken, eftersom inkomsten tillfaller 
deras kiira kyrka, hvars prydande och 
utsirande tyckes vara deras högsta ära. 
Annorstädes plägar ock hvarje vallhjon 
gifva efter lyktad= giitning en större 
eller mindre skiirf till sin församlings 
kyrka och fattiga.» 

Elfdals socken, som begränsas af 
Särna, Lima, Venjans, Mora oeh Orsa 
socknar, är 7 mil lång och .') mil bi'c(i. 
— Adressen till socknen är: Mora. 

Eifdals Porphyrvcrk, bidiiget i of\ an- 
nämnda socken, 3 mil norrut från Elf- 
dals kyrka och V4 '"'''^ öster om vägen, 
vid byn Näset, har för sin uppkomst 
att tacka kyrkoherden i Elfdalen, pro- 
sten Er. Näsman, 17 1.') — 1744, hvilken 
var den första, som meddelade under- 
rättelse om att porphyr förekomme här 
i trakten. Bergskollegium lät i anled- 
ning deraf 1731 fö)'etaga undersöknin- 
gar i Klittberget och Wåmhusskogen, 
och efter ytterligare undersökningar år 
1785 blef ett bolag organiseradt till 
bedrifvande af ett porphyrverk. Bola- 
get stiftades af riksrådet grefve Bjelke, 
hvilken såsom ordförande i sällskapet 
Pro Patria under missväxt-åren 17 72 
och 1773 utdelade understöd åt Elfda- 
len och andra socknar i Dalarne. För- 
sta arbetet börjades år 1788, då öfver- 
direktören Hagströni blef verkets sty- 
resman. Han hade inom Näsbyn in- 
köpt en plats till verkets anläggning 
midt ibland de åt alla sidor sig sträc- 
kande porphyrbrotten, och hela anlägg- 
ningen hade ännu år 1802 icke kostat 
mer än 8,000 rdr bko. Det inköptes 
sedan af kon. Carl .Tohan såsom hans 
enskilda egendom och fortsattes under 
en följd af år samt förskaffade befolk- 
ningen i socknen en behöflig arbetsför- 
tjeust; men småningom minskades till- 
verkningen så, att den t. ex. år 185 4 
uppgick till ett viirde af blott 1,700 
rdr bko. Sedan verket nu mer skötes 
af en person med nit och drift, hafva 
beställningar och inkomster ansenligt 
ökat sig. 

\ 



216 Klfdals Porpliyrverk. 



Klfkarleby. 



De första författare, som nämna Elf- 
dalens porphyr, äro Tilas i »Steurikets 
Historia» och Cronstedt i sin »Minera- 
logi». Elfdals-porpbyrn, af allmogen kal- 
lad Koppsten eller Kopyttsten, är huf- 
vudsakligen s. k. felsit-porpjhjr, hvilken 
bergart äfven träffas i Wärmland (Gås- 
boms och Kammens socknar) samt på 
eu del ställen i Småland. De förnäm- 
sta porphyrbrotten äro i Blyberget, Klit- 
ten, o Dyrberget, Brunsberget, Rännåsar- 
ne, Norderåsen samt vid Åsen; här sprän- 
gas ur berget stora block, i hvilka en 
rad hål borras, hvarefter stycket sön- 
derkilas och brytes i smärre delar, hvil- 
ka grofhuggas på stället, men sedan 
fortskaffas till verket, der de formas, 
slipas och poleras; smärre stycken, som 
passa till urnor, vaser och dylikt, både 
grof- och fiiihuggas vid brottet, inan 
de föras till verket, som är försedt med 
maschiner för porphyrns sågning, slip- 
hus med borr-, slip- och svarfbänkar, 
verksläder till polering och facettering 
m. m. Alla arbeten verkställas af bön- 
der från socknen, hvilka redan af Hag- 
ström inöfvades till en förvånande skick- 
lighet, och hvilka icke sällan göra upp- 
finningar till arbetets underlättande. 
Bland större arbeten, verkställda vid 
Elfdals Porphyrverk, utmärka sig piede- 
stalen till Gustaf IILs staty i Stock- 
holm, den stora Rosendals-vasen, Lvar- 
till blocket, vägande omkring 600 sk^ 
efter mycket sökande år 1823 träffades 
vid byn Gåshvarf, och som fullbordades 
18,25, samt slutligen Carl XIV Johans 
sarhopliag, hvars block påträffades nära 
2 mil frän verket, i skogen bortom byn 
Garberg (bägge dessa block bestå af 
porphyrartad granit). När sarkophag- 
blocket efter grofhuggningen på stället 
herasläpades till verket, vägde det ännu 
DO — 100 sk"». Sjelfva den färdiga sar- 
kophagen är en reproduktion af den, 
hvari Augusti fältherre Agrippa hvilade. 
Arbetet på densamma fortfor i åtta år 
och börjades 184 4. Sarkophagens flytt- 
ning från Elfdalen till Stockholm bör- 
jade den 9 Februari 1856, och efter 
otroliga mödor och ansträngningar kun- 
de densamma den 25 samma månad 
hålla sitt intåg i Gefle, hvari från den 
på kronoåiigfarf.yget von Sydow lördes 
till Stockholm, der den nu är uppställd 



i Bernadotteska grafchoret. — På spet- 
sen af Ilyckieberget har man påträffat 
ett block af svart porphyr; men detta 
blef olyckligtvis sönderslaget, så att 
blott smärre artiklar kunnat förfärdigas 
deraf. ~ 

Elfgiirde, eller Iflcniiiiinge. Frälse- 
säteri uti llasbo socken och härad af 
Uppsala län, bestående af 4 mänt. raed 
tegelbruk, beläget nära Långsjön, har 
tillhört slägterna Ulfsparre och Douglas 
1686 och 1741; eges nu af friherre Ii. 
von Diiben. 

Elfkarleby. Socken i Örby hus hä- 
rad af Uppsala län, kring Dal-elfvens 
nedersta lopp, mellan Söderforss i sö- 
der, Wessland i sydost, Bottniska Vi- 
ken i nordost och norr samt Gefleborgs 
län i vester, har en areal af 4 2,051 
tunnland, af hvilka 4,800 äro sjöar och 
kärr. Dal-elfven, som här kallas Elf- 
karleby-elf, utbreder sig först i flera 
fjärdar eller delar sig kring en mängd 
större och smärre öar och bildar fors- 
sar, t. ex. Marma- och Tanforssarna; 
öarna äro rika på löfskog samt, lika- 
som de närmaste flodstränderna, för det 
mesta sidlända och utsatta för öfver- 
svämniugar. Dessa upphöra vid Elf- 
karleö bruk, och längre ned, vid Elf- 
karleby, störtar elfven i ett vattenfall 
på ömse sidor om en skogbevuxen hol- 
me, 163 fot bredt på ena sidan, 94 
fot på den andra och omkring 50 fot 
högt på en sträcka af 500 fot, ett 
bland Sveriges praktfullaste vattenfall. 
Ofvanför forssen vid Marma ligger elf- 
vens spegel vid 108 fots höjd, ofvanför 
Elfkarleö bruk vid 104, nedanför Tan- 
forssen vid 73, ofvanora Elfkarleby fall 
vid 63 och nedanför detsamma vid 12 
fot. Här förenar sig elfven till ett helt, 
med inskränkt bredd, men delar sig 
åter en haU' mil längre ner kring nå- 
gra holmar vid sitt utlopp i hafvet. 
Nedanför fallet är en vacker bro af 
137 fot på tre hvalf, byggd 1816 och 
påbörjad redan 1715, då virke till bron 
höggs på socknens allmänning och stoc- 
karna fördes fram, meu sedan såldes. 
Bron kallas Carl XIILs Bro. Socknen 
består i öfrigt till största delen af berg- 
ländig eller kärrfylld skogsmark; från 



Klfkarleby By« 



Klffkarleby Knngser:*!* 2^7 



norr till söder gar länets stora sandås, 
som vid Elfkarleby afbrytes af elfven. 
Rådande jordnaånen är raojord ; närin- 
garne åkerbruk, skogs- och bergsbruk, 
laxfiske i elfven, fiske af strömming och 
nejonögon i hafvet samt batfart. Sock- 
nen består af 42^8 (^8?) mantal (20^ g 
skatte, 2V2 k»'ono, -^4 kungsgård, 2 
prestgård, IOV2 frälse), med 2 utjordar, 
9 oskattlagda torp och lägenheter, 3 
rajölqvarnar, 3 sågqvarnnr, 1 jernbruk, 
2 hamrar, 4 härdar, 1 spikhammar- 
stock, 2 masugnar, ett laxfiske och ett 
strömmingsfiske. Socknen, som vid 
1840-talet beboddes af 2.217 personer, 
hade 1850: 2,422 och 185C: 2,626 
invånare. Socknen hade sistnämda år 
fast folkskola med 1 examinerad lärare; 
som undervisade S9 gossar och 7 5 flic- 
kor, medan 4 gossar bivistade allmänt 
läroverk, 98 gossar och 102 flickor un- 
dervisades i hemmet. — Elfkarleby soc- 
ken utgör för närvarande ensam ett re- 
galt pastorat af 3:dje klassen i Örby- 
hus kontrakt af ärkestiftet. Socknen 
har haft egen kyrka sedan 147 8, men 
var annex till Tierp ända till 1641, då 
Elfkarleby fick egen kyrkoherde; ka pla- 
ner näranas sedan samma tid. Nuva- 
rande kyrkan, enligt sägen byggd i Jo- 
han III:s tid, ligger 2^;.^ mil från Gefle 
och 8 mil från Uppsala ; de mordbräu- 
nande Ryssarne skadade henne 1719, 
men förstörde henne icke. — I sock- 
nen finnes en sparbank. — Bland bruk 
och gärdar inom socknen märkas: Elf- 
karleö bruh och Elfkarleby kimgsgård, 
Ytterboda, Sågarbo, som lyder under 
Carlholms bruk, och Härnäs, längst i 
nordvest vid afloppet för sjön Trosken 
i Gefleborgs län. På Hyttön, der Elf- 
karleö bruk nu har en masugn, arbe- 
tades vid 1820-lalet på jernmalrasan- 
ledningar. — Adress: Tierp. 

Elfkarleby By. By uti Elfkarleby 
socken, belägen på bägge sidorna om 
elfven och derföre delad i Ostanå och 
Vestanå, omfattar omkring 14 mantal; 
någon del deraf torde vara det Elfkar- 
leby, hvartill kammarrådet M, A. Le- 
yousköld (f 1665) skref sig som fri- 
herre. Vid byn synes i elfven en lång 
holme, som i Johan III:s tid skall haf- 
va blifvit af floden bortskuren på ve- 
II. 



strå sidan. För hundrade år sedan be- 
rättade de gamla, att man i deras barn- 
dora kunnat på ett starkt sågbräde gå 
öfver från fasta landet till holmen, der 
nu den starkaste strömmen brusar fram. 

Elfkarleby Fall Se Elfkarleby socken. 

Elfkjirleby Kungsgård. Ett mantal, 
förraedladt till ^,\ mantal, ar ularren- 
deradt, jemte såg och qvarnverk m. m., 
till hr M. Larsson intill den 14 Mars 
1881. Den väl underhållna åbyggna- 
den är belägen uti Elfkarleby socken 
midt i Vestanå by invid stora landsvä- 
gen, 2^/0 mil från Gefle och 8 mil från 
Uppsala; men egorna äro spridda vidt 
omkring på bägge sidor om elfven och 
af mindre god beskaffenhet. Före år 
1840 var arrendet af kungsgården för- 
cnadt med allt laxfiske i elfven och 
dennas mynning i hafvet. Laxfisket, 
om h vilket ett gammalt rim säger: 

»Hjelmare gädda ocli Sötare brax. 
Målare sik och ElfkarFby lax 
Ar bästa fisk i Sverigs tags», 

utgjorde fordom en^etydlig del af sta- 
tens inkomst och bedrefs för dess räk- 
ning genom fogdar, hvilka ständigt lå- 
go i delo med elfvens strandboer, som 
till och med »dråpo» fogden, dä han 
mot allmän lag tilltäppte kungsådran i 
den gren af elfven, der uppgång förbi 
de stora vattenfallen är möjlig. Mel- 
lan herr Johan Oxenstjerna till Salesta 
och konung Hans uppstod till och med 
ett ordentligt krig om laxfisket. Dessa 
oenigheter föranledde ej mindre konunp; 
Hans och »garable Här Sten Sture» än 
Gustaf Wasa att år 1528 personligen 
å stället hålla syner och undersöknin- 
gar, hvarvid alltid enskildes rätt fick 
vika för kronans. 

Af handlingar synes, att Carl lX:s 
enkedrottning haft kungsgården med 
fisket som lifgeding. Ar 1650 lerana- 
des den till hof-intendenten, f. d. hof- 
skräddaren Leyoncrona, men indrogs 
till drottning Hedvig Eleonoras hofstat 
d. 17 Mars 1668, då kamreraren Claes 
Dcpken (Ankarström) var arrendator. 
Allt ifrån denna tid till år 1809 synes 
det, som Elfkarleö bruks egare skulle 

28 



218 Klfkarleby ■4iiugsg:d. 



Klfros. 



arrenderat kungsgården (år 1698 för 
600 daler silfvermynt). Under detta 
långa arrende förblandades dess och Ons 
bruks öfriga hemmans egor så, att de 
1819 i brist på upplysande handlingar 
ej kunde skiljas, utan efter lång rätte- 
gång förening måste ingås af dåvaran- 
de arrendatorn, kapitenen Ludvig Zet- 
tersten. Denna driftiga arrendator upp- 
byggde karaktershnset, anlade trädgår- 
den, iståndsatte byggnaderna och skör- 
dade en god inkomst af arrendet, oak- 
tadt afgiften till kronan nu uppgick 
till ungefärligen 2,000 rdr rgs årligen. 
Hans arrendetid slutade den 5 Maj 
1840, då, vid herr C. Hyckerts anta- 
gande till arrendator, genom landshöf- 
dingen baron v. Kraeraers nitiska för- 
sorg ett liberalare system infördes, lax 
fisket skiljdes från kungsgården och ut- 
arrenderades särskiidt i mindre lotter, 
den olagliga stängseln för laxens upp- 
gång i elfven upprefs, och strandegarne 
tillätos att emot åtagen skatt fiska vid 
sina stränder med viss inskränkt red- 
skap. Ar 1851 förnyades utarrende- 
ringen af notvarpen och vrakhusen, då 
strandegarne befriades frän skatten, men 
bibehöllos vid den beviljade rättigheten 
alt fiska vid sina stränder med nät och 
ref, och detta oaktadt har Kongl. Maj:t 
och Kronan nu en flerdul)bel inkomst 
af fisket och kungsgården mot då fisket 
var ett monopol, som till den grad 
hölls strängt, att 1815 flera personer, 
som ej gittade utgifva 80 daler silfver- 
mynt i böter, fiugo deremot svarande 
vatten och bröd för det de metat i elf- 
ven. Genom ofvannärada mer liberala 
systems införande har hufvudsakliga an- 
ledningen till de evinnerliga rättegån- 
gar, som allt ifrån konui'g lians' tid 
till våra dagar fortgått om rätten att 
fiska, nu blifvit undanröjd. Af gamla 
inonopolier, som stå i strid med allmän 
lag och fiskstadga, återstår dock en 
leraning i förbudet att fiska i den öpp- 
na hafsvik, uti hvilken elfven utfaller. 
Detta förbud är orimligt, utan ända- 
mål, kan ej kontrolleras, öfverträdes och 
demoraliserar folket. 

Herr C. Hyckert afträdde arrendet 
185 5 till M. Larsson, som vid stora 
fallet uppfört ett sågverk med tväune 
dubbla ramar med konstverk. 



Elfk.trleöj eller Öiis bruk. Jernbruk 
på en ö i Dalelfven uti Elfkarleby soc- 
ken, bestående af 2 hamrar, 4 härdar, 
1 stålugn, 1 rajölqvarn med 2 par ste- 
nar, 1 såg och 1 spikharamarstock med 
3 hamrar, anlades 1659 och 1662 af 
Claes Depken och Leijel, af hvilka den 
förstnämda för sina försök att smida 
ankaren under vattenhammare fick pri- 
vilegium på anläggandet af Söderforss 
bruk. Elfkarleö tillhörde sedan för det 
mesta Leijelska slägten och dennas an- 
höriga till 1772, derpå grosshandlaren 
Thomas Tottie och brukspatron C. Tot- 
tie, sednast Carl Östberg. Bruket hade 
masugn till 1726; nu heratas tackjer- 
net från masugnen på Hyttön vid en 
annan gren af elfven. På gruud af 
Kongl. Kungörelsen af den 27 April 
1846, att en minimiskatt af 4 sk^S 
skall erläggas för hvarje härd, har 
bruket haft fritt smide sedan början af 
år 18 48, och erlägger det för sina 4 
härdar en skatt af 1 6 sk?fc, svarande 
mot en sraidesrätt af 1,600 sk'tfc bergs- 
vigt om året. Tillverkningen 1856 upp- 
gick till 2,329 skS 1 1 Itt stångjern 
och dessutom äranesjern och smältstyc- 
ken till 346 sk'tb 5 IS diverse raanu- 
faktursmide. Brukets taxeringsvärde år 
I 1856 var 131,547 rdr bko. 

Elflåogen. Sjö i Nora bergslag och 
: socken, uppgifves vara näst Svart-elfven 
I det högst belägna vattnet i Vestman- 
I land, Wärmland, Nerike, Öster- och 

Yestergötland ; den skall ligga 439 fot 

högre än Östersjön. 

Elfros. Socken i Svegs tingslag af 
Herjeädaleu, 13 mil söderut från Öster- 
sund och uppuämd efter en liten elf, 
som faller in i Ljusnan strax ofvanför 
kyrkan. Genom socknen rinner Ljusne- 
elf, och i denna hafva flera små sjöar 
sitt aflopp, deribland Mölingen söder- 
ut, Nästsjön och Ändås sjön, med flera. 
Den bebodda delen af socknen håller 
V4 mil i längd och V2 "^il i bredd; 
näringsgrenar äro åkerbruk, dock otill- 
räckligt, boskapsskötsel, fiske, jagt och 
något myrjerns- smide. Socknen, som 
består af 12 oförmedlade mantal, be- 
boddes 1773 af 348 personer, 1850 af 
545 och 1856 af 549 invånare. Uti 



Klfsbacka. 



Klfsborg, Manila. 



219 



socknens arabulatoriska skola undervi- 
sade sistnämda år en oexaminerad lä- 
rare 19 gossar och 25 flickor, medan 
4 gossar och 5 flickor undervisades i 
hemmet. — Elfros socken är, tillika 
med Lillherrdal och Linselis kapellför- , 
samling, annex till Svegs konsistoriela 
pastorat af 2:dra klassen i Jeratlands 
Södra Kontrakt af Hernösands stift. 
Kyrkan, af trä, mycket gammal, men 
ombyggd 1740 med två kors och ett 
litet torn, har ingenting anmärknings- 
värdt. — Vid Risrayra-byn, jtterst i 
socknen, norr om elfven, skall fordom 
hafva funnits en skans eller jordvall, 
som längesedan är förstörd. — Hiil- 
phers anmärker, att karlarne tala lång- 
samt och draga ut orden, medan qvin- 
uorna tala mycket fort. — Adress: 0- 
stersund. 

Elfsbacka- Annex-sockeu i Ny-Eds 
härad af Wäimlands län, 4Vo mil n. 
«. o. från Carlstad, oragifves af Xyeds, 
Ofra Ulleruds och Sunnemo socknar, 
på gränsen mot hvilken sistnära la sjön 
Gräsmången tillstöter. Östra Örten är 
socknens största insjö och sammanhän- ', 
ger raed Gräsraången genom ett vat- i 
tendrag, vid hvilket Elfsbacka bruk är 
beläget. Östra Örten sjelf sammanhän- | 
ger med Vestra Orten, hvilken sjö gen- 
om Lusten sararaanbindes med Klar- ; 
elfven. Socknen, som består af 4^ 'g 
mantal (3^,^., skatte, V4 krono och V3 
frälse) med 4 mjölqvaruar, 1 sågqvarn, ; 
2 hamrar, 2 manufakturverk och 15 
oskattlagda torp, beboddes omkring år 
laiO af 1,012 personer, 1850 af 1,220 
och 1856 af 1,222 invånare, deri in- ; 
beräknade de 19 invånare på det oskatt- ; 
lagda torpet Magnstorp i Sunnemo soc- 
ken af Elfdals härad och de 17 åbo- 
crna pä det likaledes oskattlagda tor- ; 
pet Gräsviken i Öfra Ulleruds socken ' 
af Kihls härad. Uti socknens arabula- 
toriska skola undervisades sistnämda år 
af en oexaminerad lärare 84 gossar och 
3 flickor, medan 2 gossar bivistade 1 
allmänt läroverk samt 25 gossar och 
43 flickor undervisades i hemmet. — 
Elfsbacka är annex till Nyeds konsisto- 
riela pastorat af 2:dra klassen i Nyeds 
kontrakt af Carlstads stift. Sedan bruks- 
patron Henrik Kolthoff på Brattfors af 



konung Fredrik begärt och erhållit till- 
stånd att vid sitt bruk Elfsbacka få 
uppbygga ett kapell, invigdes kyrkan 
1731 och fick samma år sin första pre- 
dikant, åt hvilken kammarherren von 
Hofsten donerat ^/g hemman Lersjön 
till boställe. — I socknen ligger El/s- 
backa bruk. — Adress: Carlstad. 

Elfsbacka. Jernverk i Elfsbacka soc- 
ken och Ny-Eds härad af AYärmlands 
län, består af Elfsbacka Öfre Hamma- 
re, anlagd 16 42, och Elfsbacka Nedra 
Hammare, anlagd 1656, och har för 
närvarande oinskränkt smidesrätt för 5 
stängjernshärdar. vid b vilka under 1855 
tillverkades 3,815 sktt 19 1^ stångjern, 
hvarjemte vid 3 spik- och 1 knippham- 
raare 180 skS manufakturjern tillver- 
kades. Till bruket höra en tullmjöl- 
qvarn raed 2 par stenar, en husbehofa- 
sägqvarn och en legosåg. Bruket eges 
nu af ett bolag, hvars disponent är 
löjtnant W. Croneborg. På 1670-talet 
egdes bruket af Sekreter. i Kammar- 
kollegium Carlätröm, adlad Tigerhjelm, 
som gaf Elfsbacka i raorgongåfva åt sin 
fru, Maria Regina Leyoucrona. 

Elfsborg, (iaiiila. På södra stranden 
af Göteborgs Revier, mellan Klippan 
och Röda Sten, synas ännu några sten- 
hopar efter detta fordom väldiga fäste, 
omkring hvilket i medlet af femton- 
hundratalet en stad af samma namn 
uppstod, som förde ett så tynande lif, 
att man icke ens med bestämdhet kan 
uppgifva, när det slutade, och hvars 
återlösande ur fiendehänder kostat Sven- 
ska folket så mycket blod och så myc- 
ken svett, att äterkräfvandet af El/s- 
borgs Lösen länge var i folkets tankar 
en tillräckligt gälltig anledning till krig 



Fordom kalladt Elfvesborrj och .4/- 
lesborg, var Elfsborg, som hvars grund- 
lägg^re man uppgifver Birger Jarl, om- 
kring år 1260, länge en vigtig gräns- 
tästning mot Danmark och Norge, då 
det förra egde Halland, det sednare 
Wiken eller Bohus län. Uti kon. Erik 
XHLs jordebok räknas Elfsborg bland 
Sveriges slott och län, och under Uni- 
onstideu var det flera gånger både be- 



320 Elfsbors, Oamla. 



Ulfsborg, Cäaiula» 



lägradt och taget. Så infann sig är 
1436 Engelbrecht utanför slottet, som 
då innehades af konung Eriks fogde 
Maths von Kålen, och förmådde denne 
att dagtinga på det villkor, att han 
skulle tills vidare behålla, slottet, men 
icke befatta sig med styrelsen af det 
deruuder lydande länet; Maths måste 
iraellertid redan samma år utlemna slot- 
tet åt marsken Carl Kuutsson, som år 
1439 till höfvidsman derstädes insatte 
sin frände, Thure Stensson Bjelke. Den- 
ne blef i sin ordning belägrad af Norr- 
männen under Joh. Umreis, hvilken 
dock efter 10 veckors förlopp biet' af 
herr Thure så grundligen öfvervunnen, 
att han med möda kunde rädda sig på 
en liten båt. Under Cbristopliers tid 
och under de första åren af Carl Knuts- 
sons regering som konung undslapp 
Elfsborg vidare fiendtliga påhelsningar; 
men sedan aristokraterna på mötet i 
Halmstad 1450 kommit öfverens om 
förnyandet af Kalmar-Union, och Chri- 
stian af Oldenburg följande året före- 
tagit sitt härjningståg i södra Sverige, 
hvilket af Carl besvarades med rysliga 
härjningar i Skåne, belägrades Elfsborg 
1452 af konung Christian sjelf, men 
försvarades af Gustaf Olofsson Stenbock, 
som förut blifvit kallad till Wadstena 
och der af Carl Knutsson förmanad till 
trohet. Denna gång upphäfdes belä- 
gringen af Elfsborg genom Carls marsk, 
den tappra Thord Bonde, som likaledes 
slog konung Christian tillbaka, dä han 
1455 belägrade slottet. Ändtligen blef 
Christian af Oldenburg konung 1457 
och afgaf en försäkran, att rikets slott 
skulle lemuas endast åt Svenskt sinna- 
de män. Denna försäkran hölls irael- 
lertid lika litet som andra Unionskon- 
ungarnes löften, och under oroligheter- 
ua efter Carl Knutssons död och under 
begynnelsen af Sten Sture den Äldres 
riksförestånderskap finna vi den Danskt 
sinnade Ivar Greens tjenare innehafva 
Elfsborg, hvilket 1471 återtogs af Vest- 
götarne under Otto Thorbjörnsson. Mot 
slutet af 15:de seklet var Svante Sture 
höfvidsman på Elfsborg, inan han blef 
riksföreståndare, och strax i början af 
16:de århundradet, år 1502, uppgafs 
slottet genom dagtingan åt Danska kron- 
prinsen Christian (sedan konung Chri- 



stian den Omilde), som dock oaktadt 
alla löften lät mörda besättningen och 
uppbränna allt, som brännbart var på 
slottet. Detta blef likväl sedan istånd- 
satt och eröfrades 15.23 af Gustaf Wa- 
sa, som vistades här 1541 och 1559 
befallde, att fästet skulle förbättras. 
Under konung Gustafs tid hade den 1 
.Maj 15 54 åtskilliga af Sveriges riksråd 
på Elfsborg hållit ett sammanträde med 
åtskilliga Danska riksråder, för att bi- 
lägga stridigheter mellan bägge rikena. 
Erik XIV hade 1560 pä sin friareresa 
till England hunnit till Elfsborg, då 
han erhöll underrättelse om sin faders 
död och blef derföre nödsakad att vän- 
da om. Han satte till ståthållare Si- 
ward Kruse, som försågs med allt nöd- 
vändigt till slottets försvar under det 
krig mot Danmark, som ej kunde ute- 
blifva. Herr Siward var iraellertid med 
konung Eriks tillstånd frånvarande från 
slottet och hade lemnat befälet pä det- 
samma åt Erik Kagg, då kung Fredrik 
i Danmark med en af grefve Giinther 
von Schwarzburg anförd här visade sig 
utanför Elfsborg år 1563. Stadsboerna 
satte sjelfva eld på sin stad och drogo 
sig in på slottet, hvilket 'uppfordrades. 
Kagg beslöt att försvara sig, och be- 
lägringen började den J21 Aug. Men 
Kagg fick ingen undsättning, och re- 
dan den 4 September uppgaf han slot- 
tet till de Danska; besättningen fick gå 
hem; men höfvidsmannen sjelf blef fån- 
ge, tillika med flera af adeln. Det 
misstänktes, att Kagg uppgifvit slottet 
af förräderi eller feghet, och åtskilliga 
berättelser uppgifva, att han sjelfmant 
flytt undan till Danmark, Danskarna 
togo iraellertid pä Elfsborg ett rikt by- 
te, emedan alla kringboende fört sina 
redbarheter hit, der de ansågo dera vara 
i säkert förvar; slottet skänktes af kon. 
Fredrik till grefve Giinther, och Göran 
Rantzow sattes till slottshöfding. Kou. 
Erik försökte visserligen i April 15G5 
att återtaga Elfsborg, men misslycka- 
des, och denna gäng förblef fästet i 
Dauskarnes händer ända till år 157 0, 
då det genom Stettinska Fördraget åter 
kom i Sveriges ego, utbytt mot 8 Dan- 
ska skepp, som lemnades i stället, hrar- 
jerate 150,000 rdr erlades i lösen der- 
för. Under de efterföljande oroliga ti- 



Elfsborg, Oainla. 



Elfsborg, Oainla> 



221 



derna, då hertig Carl nappades om kro- 
nan noed konung Sigismund, omnämnas 
Elfsborg ofta i häfderna. Erik Gustafs- 
son Stenbock, som 1597 var konung 
Sigismuuds höfding på slottet, flydde 
derifrån vid hertig Carls annalkande, 
och nu förordnade hertigen Erik Stake 
och Daniel Danielsson Hund till slot- 
tets ståthållare och underståthållare. 
Konungens skeppshöfding Johan Gyl- 
lenstjerna försökte år 1599 att återtaga 
slottet, men misslyckades, och dermed 
omintetgjordes Sigismunds plan att upp- 
låta Elfsborg åt konungen i Spanien, 
som der hoppades kunna finna en läm- 
plig hamn för sin flotta i kriget mot 
Nederländerna. Carl IX besökte som 
konung Elfsborg 1609 och förord uade 
om slottets ytterligare befästande. Re- 
dan 1011 utbrast det krig mot Dan- 
mark, som gaf Elfsborg dess sista be- 
dröfliga ryktbarhet, och d. 5 Maj 161.2 
började den sista belägringen af slottet 
genom Christian IV af Danmark. Olof 
Stråle förde då befälet på slottet. Han 
trodde sig kunna försvara detta och, 
om hau erhölle tillräcklig förstärkning, 
äfven de i hamnen liggande skeppen; 
men då ryktet förkunnade Danskarues 
stora tillrustningar, förtviflade han och 
begärde sitt afsked. Han sjelf vore 
oförmögen att försvara fästet; de öfri- 
ga höfdingarne vore ej pålitliga; Peder 
Jönsson, visserligen en trofast man, var 
illa sårad, och Göstaf Hansson, som 
tjenat sedan gamle kung Göstafs tid, 
var alltför mycket till .åren. Derjemte 
lät Stråle Svenska fälthöfdingen Kruus 
veta, att 42 Danska skepp anländt med 
folk och krigsförråd, att fienden lägrat 
sig på reparebanan vid Elfsborg den 6 
Maj, att han börjat forska nsa sig der 
och hemtat kanoner från Bohus samt 
att tiendtliga skepp hindrade all till- 
försel; han hade sjelf blott 400 man 
på slottet och begärde snar undsätt- 
ning. Stjerusköld, som skulle undsätta 
slottet, kom imcllertid först efter det 
belägringen var börjad; men konung 
Gustaf Adolf uppmanade Stråle att för- 
svara sig till det yttersta. Den 13 Maj 
eröfrade Danskarne ett af slottets utan- 
verk på den s. k. Skinnareklippan, och 
efter denna framgång lät konung Chri- 
stian uppfordra slottet med den hotel- 



sen, att icke en enda man skulle lem- 
nas vid lif, om fästet måste tagas med 
våld. Svenskarne svarade med tvä kraf- 
tiga utfall, af hvilka det första kostade 
30 Danskar lifvet; vid det andra blef- 
vo de utfallande tillbakaslagna. Sedan 
Danskarnes batterier blifvit färdiga, bör- 
jade beskjutningen af slottet, och efter 
det densamma varit fortsatt en natt 
och en del af följande förmiddagen, 
hade hälften af slottets mot Danska 
lägret vända sida blifvit raserad, tillika 
med öfversta delen af dess runda torn, 
hvilket med sina kanoner ramlade ned 
i vallgrafven. Christian uppfordrade nu 
slottet å nyo. Besättningen begärde 
tre timmars betänketid och svarade efter 
denna tids utgång, att raau skulle för- 
svara sig till det yttersta. Nu började 
beskjutningen å nyo, och kl. 7 på af- 
tonen den 18 Maj företogs den första 
stormlöpningen. Men Svenskarne för- 
svarade sig manligen; kon. Christians 
värfvade Engelska trupper, som gingo 
främst, förlorade 200 man, och när 
konungen derpå lät sitt eget lifregi- 
mente rycka fram tillika med hertig 
Georgs af Liineburg knektar, blefvo de 
så mottagna med kulor och lod samt 
brinnande beck-kransar, att de måste 
afstå från försöket. Imellertid hade 
beck -kransarne antändt slottets torn, 
och sedan konung Christian förnyat sin 
uppfordring, försökte han skjuta eld i 
de slottet tillhöriga husen, der flottans 
förråder förvarades, samt förklarade än- 
nu en gång, att, om icke slottet gåfvc 
sig godvilligt, skulle icke ett enda raen- 
niskolif bli skonadt derinne. Stråle be- 
gärde åter betänketid öfver natten; sjelf 
var han skjuten i ena låret, af besätt- 
ningen återstodo blott 200 man, ingen 
undsättning var att vänta; derföre upp- 
gaf han den 24 Maj, efter 19 dagars 
belägring, slottet mot villkor, att bc- 
siittningen skulle uttåga med flygande 
fanor, klingande spel och fulla vapen 
samt de sjuka få stadna qvar, tilldess 
de återvunnit helsan. Stråle sattes i 
fängelse, frigafs, men ställdes likväl å- 
terigen till rätta och bötfälldes, för det 
han uppgifvit slottet. En bösseskytt 
af besättningen, som öfvcrlupit från 
Danskarne och två gånger skjutit efter 
konung Christian, blef fasttagen och 



222 



Ulfsborg, ]Vya. 



lefvande sönderstyckad i Danska lägret. ' 
Danskarne togo tillika med slottet 40 ' 
stora kanoner och förråder samt 6 örlogs- ! 
skepp, hvilka de Svenska ämnat försäu- ; 
ka, men som af Danskarne åter istånd- ; 
sattes och införlifvades med deras flotta. 
Herr Otto Rud hlef befälhafvare öfver ■ 
Danska besättningen på Elfsborg. Gen- . 
om freden i Knäröd 1613 stadgades, 
att Kalmar, Elfsborg och Gullberg i 
sknlle återlösas med den då för tiden ■ 
ofantliga snmraan af en million daler 
silfvermynt, hvilken så kallade Elfsborgs 
Lösen saramansköts af Svenska folket. 
Lösesuraman levererades 1616 den 20 ; 
Januari j men den återtogs sedan med 
ränta genom frederna i Brömsebro och 
Eoeskilde. Under det krig, som före- 
gick den förstnämda freden, försökte ^ 
Christian IV år 1644 att bemägtiga ' 
sig fästningen genom att gå intill den- 
samma under Holländsk flagg; men li- 
sten upptäcktes, och försöket misslyc- 
kades. Der Xy-Elfsborg nu ligger, an- 
lade Danskarne en skans, kallad Go- 
thenbrille, hvilken dock snart måste öf- 
vergifvas, och alla försök att med ho- 
telser betvinga Elfsborg strandade mot 
koramendanteH Mannerskölds fasthet. 
Gamla Elfsborgs fästning, som icke 
uppfyllde ändamålet att försvara inlop- 
pet till det nya Göteborg, raserades 
slutligen 1660, och af den stolta bor- 
gen återstå nu blott några grusade 
stenhopar. 

Elfsborg, ?iya. Fästning i Lund by 
socken och Östra Hisingens härad af 
Göteborgs län, på tvänne holmar vid 
Göta elfs utlopp, 1 mil från Göteborg, 
anlades, dä Gamla Elfsborg icke längre 
uppfyllde sin bestämmelse, omkring år 
1646, men blef icke färdig förrän år 
1654, då en Erik Larsson blef kom- 
mendant derstädes. Fästningen är fem- 
hörnig till formen och har höga grå- 
stensmurar med låga raveliner mellan 
bast.ionerna. Det dröjde tämligen län- 
ge, ^nan Nya Elfsborg fick pröfva sina i 
murars styrka och sin besättnings tap- 
perhet mot en fiende, och från de för- 
sta åren af fästningens tillvaro känner 
inan knappt något annat, än att Carl 
XI år 1691 här gjorde ett besök och 
mönstrade icai"'iisonen d. 13 Jum. Men 



ElfsborK, ]Vya. 

andra tider kommo, sedan Carl XII 
slutat sitt segerlopp, och Danmarks yp- 
persta sjöhjelte, Tordenskiold, gjorde år 
1717 sitt första försök att taga Göte- 
borg och den staden bevakande fäst- 
ningen. Han ämnade först öfverraska 
Ny-Elfsborg ora natten; men då detta 
företag misslyckades, gjorde han emot 
detsamma ett öppet anfall; efter fem 
timmars strid, hvarunder fästningen 
kraftigt understöddes af en tillfälligtvis 
närvarande Svensk eskader, måste imel- 
lertid Tordenskiold, sora förlorat två 
galerer, söka öppna sjön. Men detta 
afskräckte honom icke från ett nytt för- 
sök. Han hade 1719 genom kommen- 
danten Danckwardts hufvudlöshet fått 
Carlsten i sina händer och beslöt der- 
före att likaledes sÖka bemägtiga sig 
Ny-Elfsborg. På slottet fördes, under 
kommendanten Gaddes frånvaro vid Me- 
devi, befälet af Johan Lilje. Torden- 
skiold kom, lade sina kanoupråraar bak- 
om den i fästningens grannskap beläg- 
na Aspholraen och öppnade ett fruk- 
tansvärdt bombardemeut, sora varade i 
tre dagar och förvandlade en stor del 
af fästningens verk till ruiner. Men 
oaktadt förstörda murar, nedramlade 
bröstvärn, demonterade kanoner och ex- 
plosionen af ett antäudt krutförråd, vä- 
grade Lilje att gifva sig samt hotade 
med att nedskjuta hvarje parlementär- 
båt, som kunde infinna sig. Torden- 
skiold skickade den 22 Juni en slup 
med hvit flagg, trumpetare och trum- 
slagare med ett bref till kommendan- 
ten och uppfordrade fästningen samt 
lofvade, att besättningen skulle få ut- 
tåga med all militärisk honnör; men 
breiVet tillbakasändes ouppbrutet med 
muntlig helsning, att Danska amiralen 
borde i detta ärende vända sig till gu- 
vernören i Göteborg, ty från Elfsborg 
svarade man ej med annat än eld, 
Lilje bad derjemte Tordenskiold betän- 
ka, att han icke vore någon Danck- 
wardt; »han ville hellre föras till Gö- 
teborg sora en död Lilje än sora en 
lefvande Danckwardt.» Efter detta svar 
beredde sig Lilje till att med sitt åter- 
stående manskap bakom de nedrasade 
murarna mottaga de stormande Dan- 
skarne, då öfverste Stael von Holstein 
utan andra order än sin egen pligtkäu- 



Elfsborgs Hnngrsladiig:d. 



Rlfsborg^K Ij»ii« 



223 



sias kom lastningen till hjelp. Öfver- 
ste Staél uppförde under den följande 
natten i största tysthet ett batteri pä 
Hisings-strauden gentemot Aspholmen 
och tvang genom detta batteris väl rig- 
tade eld de Danska kanonpråmarna bak- 
om holmen att öfvergifva den fördel- 
aktiga ställning, som de der innehade. 
Tordenskiold fortsatte icke striden, utan 
seglade till Marstrand, men qvarlemna- 
de en flottilj för att blokera inloppet 
till Göteborg. Svenskarne togo visser- 
ligen denna flottilj; men den djerfva 
Tordenskiold, som en natt med några 
lätta fart\'g smög sig förbi Elfsborg, 
lyckades kort derefter återtaga densam- 
ma. Sedan dess har Ny-Elfsborg varit 
befriadt från fiendtliga besök; men efter 
Tordenskiolds kulor finnas ännu mär- 
ken qvar i fästningens garnisonskyrka, 
sono befinnes i ett fyrkantigt torn. På 
spetsen af bastionen Hvallisken är ny- 
ligen ett fyrtorn uppfördt; fyren, som 
tjenar till insegling nattetid till Göte- 
borg från Wrångö, stora farleden från 
Winga samt Kalfsundsleden, synes på 
2 ä 2V2 sjömils afstånd. 

Elfsborgs Kungsladugård. Belägen 
utanför Göteborg i Carl Johans försam- 
ling, intill Gamla Elfsborgs slott och 
med sina egor sträckande sig omkring 
förstaden Majorna, tillhörde denna slot- 
tets fordna ladugård med dess tillhö- 
righeter af skog och mark staden under 
Carl XILs sista år och ämnades af ho- 
nom till en särskild stadsdel, som skulle 
kallas stadens vestra, och der de, som 
ville anlägga 2-våning3hus, erhöllo fri 
tomtplats samt 12 års frihet från alla 
utskylder till kronan, stora sjötullen 
undantagen. Men redan år 1719 blef 
ladugården fråntagen staden och ansla- 
gen under landshöfdingens lön, hvarvid 
det sedan förblifvit. Här befinnes nu 
Carnegieska porterbryggeriet, sjötulls- 
stationen Klippan m. m. 

Elfsborgs Län. Beläget mellan 57" 
20' och 390 17' bredd samt 29" 20' 
och 31® 32' long., gränsar Elfsborgs 
län i norr och nordost till Wärmland 
och Norge, i väster till Göteborgs och 
Bohus län, i söder till Hallands län 



samt i öster till Jönköpings och Skara- 
borgs län; det består af hela Dal samt 
af vestra och södra delarne af Vester- 
götland och upptager 114 qvadratmil, 
af hvilka 3,80 äro öppen åkerjord, 9,50 
äng och beteshagar, 90 utmark, skog 
och berg samt 11,20 insjöar och vat- 
tendrag. Länet består af 5 städer, 18 
härader och 2 23 socknar samt är iu- 
deladt i 7 domsagor och C fögderier 
med 27 länsmansdistrikter. 

Om provinsen Dals naturliga beskaf- 
fenhet hafva vi redan talat vid beskrif- 
ningen öfver detta landskap. Af länets 
Vestgötadel är största delen af de hä- 
rader, som gränsa till Skaraborgs län, 
slättbygd; men det öfriga, särdeles mot 
Småländska sidan, är högländt, bergigt 
och skogbevuxet samt fullt af småsjöar, 
mossar och kärr. Utefter en linie, dra- 
gen ungefär från Wetterns sydliga ända 
till Göta elfs utgreuing vid Kongelf, 
sträcker sig landets högsta upphöjning, 
och från denna upphöjning, som har 
sin högsta punkt (omkring 1,000 Pa- 
riserfot) vid Smålandsgränsen, sluttar 
landet småningom mot vester och syd- 
väst. Vid den punkt, der Elfsborgs 
läns och Hallands gränser mötas, har 
landet sänkt sig till 290 fots höjd. 
Länets hela Vestgöta-andel är uppfylld 
med större och sammanhängande sand- 
fält, och blnnd de minst bördiga trak- 
terna i Sverige märkas särskildt de så 
kallade Svälterna, eller slätten öster ut 
från Alingsås; i nordvestra delen, om- 
kring Göta elf, är dock jordmånen bätt- 
re och landet bördigare. Till länets 
Vestgöta-andel höra delar af Halle- och 
Hunneberg, hvilkas byggnad öfverens- 
stämmer med de öfriga Vestgötabcrgens. 
Bland vattendrag i Vestgötadelen mär- 
kas: sjöarne Anten och 21jörn, i h vil- 
ken Sa f sjön af börda r sig genom Lillan, 
hvarefter vattendraget fortsattes genom 
Sevelången och Aspen, hvilken genom 
Säjoe-å faller i Göta elfs utloppsvik; 
— Nedsjön, som genom Mölndals å 
går till Göta elf; — Ökern, Oren och 
Weselången, som höra till Wiskans vat- 
tendrag; — Äsunden, som genoraflytes 
af Atran. Störst är dock länets gräns- 
flod mot Bohuslän, Göta elf, Wenerns 
aöopp, med dess talrika kanal-aulägg- 
ningur: Carls Gra/, mellan sjön Wass- 



22i 



Elfsborgs Ii»n. 



botten och Göta elf, Stallbaclca kanal, ' 
Trollhätte kanal, Åkersströms sluss ocb 
Ströms kanal 

Länets hela befolkning uppgick år 
1855 till 254,326 personer, af hvilka 
17 9,209 tillhörde Vestgöta-andelen. Un- 
der de sednaste 20 åren har befolknin- 
gen ökat sig betydligt, mellan 1835 — 
1840 med 7,973, mellan 1840 — 1845 
med 13,622, mellan 1845 — 1850 med 
13,649, men mellan 1850 och 1855 
blott med 8,570 personer. Anlednin- 
gen till den betydliga minskningen i : 
folkökningens progression under detta \ 
sist anförda quiuquennium vill man till 
en god del söka i de utflyttningar, som ; 
under denna femårsperiod egt rum, huf- 
vudsakligast till Amerika. Under de 
fem åren 1851 — 185 5 utlemnades näm- 
ligen pass åt ett antal af 1,123 emi- 
granter, hvarjemte ett icke obetydligt 
antal utflyttat utan att vara försedda 
med pass, deribland många såsom tjen- 
stehjon till Danmark samt äfveu till 
andra delar af Sverige. Iraellertid har 
aftagandet i folkökningen inskränkt sig 
uteslutande till länets Vestgöta-andel, 
raedan på Dal folkstocken tillväxt i ena- 
handa förhållande som förut. De of- i 
vannämda utflyttningarne hafva nu mer I 
i det närmaste upphört. 

Befolkningen i hela länet utmärker 
sig för laglydnad, foglighet, redlighet, ' 
arbetsarahet och sparsamhet; den van- 
liga skilnaden mellan berglandets och ; 
slättbygdens befolkning återfinnes äfven ' 
här. Om Dalbon hafva vi redan anfört 
de goda charaktersdrag, som i allmän- 
het utmärka honom; hans bristande 
slöjdskicklighet torde till en stor del 
bärleda sig derifrån, att han sällan för- 
söker sig på denna bana, utan i stal- ; 
let köper af den slöjdfärdiga Vestgöten, 
som, idog och vänlig, i allmänhet är 
böjd för handel samt för lättare och 
finare arbeten. Så vidt man af brott- 
måls-statistiken får bedöma sedligheten, j 
befinnas denna icke på någon låg stånd- : 
punkt, ty då t. ex. i Göteborgs län 1 
för brott sakfälld person kommer pä 
34 invånare, 1 på 62 i Blekinge län, 
1 på 14 i Stockholms stad och i Gö- 
teborgs läns städer 1 på 7, var i Elfs- 
borgs län detta förhållande år 1850 
»om 1 lill 133. Antalet af häktnin- 



Elfsliorgfs liUn. 

gar har på de sednaste 1 5 åren afta- 
git betydligt; ännu år 18 40 räknade 
man på en ansenligt mindre folkstock 
(218,000) 1,202 häktade; men 1848 
hade af 233,000 personer 818 varit 
häktade, 1850 af 246,000 blott 754, 
1853 af 248,000 blott 764 och 1854 
af 250,000 endast 673. Såsom 'bidra- 
gande orsaker till det förbättrade för- 
hållandet uppgifvas : den förändrade 
bränvinslagstiltningen, de lättade nä- 
ringsutvägarne för den arbetande klas- 
sen och den allmännare spridda välmå- 
gan, hvilken dock på vissa orter gifvit 
anledning till ett betänkligt öfverflöd i 
lefnadssättet, »hvilket ofta förenas med 
eller urartar till öfvermod i sinne». 

Ehuru i flera delar af länet väf- 
nads-industrien och andra slöjder äro 
en oumbärlig binäring till det svaga 
åkerbruket, utgör dock jordbruket den 
näringsgren, som frambringar högsta 
värdeprodukten, och har vexelbruket 
blifvit allmänt antaget i länets bördi- 
gare delar, södra och mellersta delen 
af Dal samt den norra af Vestgöta- 
andelen. Hafra är ännu hufvudsädet; 
dernäst komma råg och hvete, korn, 
ärter och vicker; lin odlas å flera or- 
ter till husbehof, men i Marks härad 
till afsalu; hampa förekommer endast 
på spridda ställen; Dalskogs socken på 
Dal afsätter icke obetydligt med humla. 
År 185 5 såddes i hela länet, utom på 
städernas jord, följande qvantiteter: 



Hvete . . . 


1,883 


tunnor 


Råg .... 


. 17,466 


» 


Korn . . . 


. 11,972 


n 


Hafra . . . 


. 107,158 


» 


Blandsäd . 


. 30,468 


» 


Bönor . . . 


211 


)) 


Ärter . . . 


3,159 


» 


Potates . . 


. 73,513 


)) 



och deraf skördades efter afdrag för 
utsädet : 

Hvete .... 10,879 tunnor. 

Råg 102,965 » 

Korn .... 48,558 » 

Hafra .... 358,292 » 

Blandsäd . . 107,912 » 

Bönor .... 1,105 » 

Ärter .... 13,501 » 

Potates . . . 450,845 » 



Klfsbor^s liUn. 

Länet har en lägre landtbruksskola 
på Dagsholm, 4V4 mil från Weners- 
borg. — Boskapsskötseln bar icke hål- 
lit jerana steg naed jordbruket, men är 
i allmänhet icke obetydligt i tilltagan- 
de; hornboskapen är af godt inhemskt 
slag, och hästarne på Dal berömmas, i 
synnerhet i provinsens norra del, der 
den inhemska stammen är blandad med 
den bättre Norska hästracen. Fårafveln 
är i det hela icke obetydlig; ett schä- 
feri af 250 elektoralfar fanns 1853 pä 
Nohlhaga. Af fjäderfä hållas i synner- 
het höns och gäss, de sistnämda mest 
på Södra Dal samt på Vestergötlands 
slättbygd. Länet underhöll 185 5 enligt 
uppgift 19,949 hästar, 21,529 oxar, 
82,7 82 kor, 41,4 07 stycken ungnöt, 
94,534 får, 29,924 svin "och 4,794 get- 
ter, de sistnämda i bergs- och skogs- 
trakterna inom länets nordligaste och 
sydligaste delar. — Länets skogar om- 
fatta en areal af 775,000 tunnland, af 
hvilka 542,000 tillhöra Vestgöta-ande- 
len. Af dessa har kronan omedelbart 
förbehållit sig kronoparkerna Halleberg 
och Hunneberg, der ordentlig skogshus- 
hållning är införd, Edsmären, under 
behandling för frösådd och plantering, 
samt Weden; härtill komma krono all- 
raänningarna Ktdeskog och Risveden samt 
häradsallmänningen Brevikshdt om 3,67 
tunnland, hvilken bibehålles af KuUings 
häradsboer för gemensam räkning efter 
trakthuggnings-indelning och skötes af 
en direktion. Skoglösa äro delar af 
Nordals och Sundals härader på Dal 
samt Wäne, Ahle och Marks härader 
i Vestergötland; deremot äro Wedbo, 
Wedens och Kinds härader de skog- 
rikaste; dock anses det, att enskildes 
skogar, era de begagnas hädanefter som 
hittills, i framtiden icke skola kunna 
fylla länets invånares behof af skogs- 
produkter, fastän förödelsen ännu icke 
gått längre än att, i fall genom ända- 
målsenliga åtgärder skogshushållning å- 
stadkommes, de skogrikure delarne kun- 
na lemna det öfverskott, som skogsbri- 
sten å andra orter kräfver. Trävaru- 
exporten har redan upphört, med un- 
dantag af obetydliga qvantiteter, som 
från Bollebygds och en del af Marks 
liärader gå till Göteborg. I åtskilliga 
trakter af länet finnes bräuntorf; men 
II. 



Klfsborg^s LtSin. 



225 



allmogens byggnads- och stängselsätt 
äro i alla fall tillräckligt skogsödande. 
Länets bergsrörelse är i det hela 
inskränkt; jern verken hemta till största 
delen sin malm från Nerikes, Wärm- 
lands och Smålands bergslager. Inom 
Wedbo härad pä Dal är den förnämsta 
bruksrörelsen concentrerad. Ar 1830 
hade länet blott en masugn (vid Bil- 
liugsforss på Dal), och vid 39 härdar 
smiddes samma år 29,933 skS stång- 
jern ; 1857 utgjorde härdarne ett antal 
af 42, och stångjernstillverkningen upp- 
gick till 30,207 skit. De vigtigasle 
jernbruken äro Gustafsforss, Bäckeforss, 
Billingsforss, Cathrineholm, Christine- 
dal, Forsbacka m. fl. Utom stångjerns- 
hamrarna fiinnos 1856 två kopparhara- 
rar (för 1857 uppgifves ingen) och 8 
ämneshamrar; jerntillverkningens hela 
värde utgjorde 1850 — 1853 i medeltal 
för året 970,000 rdr banko, hvaremot 
detta medium under åren 1840 — 184 3 
uppgick till blott 381,196 rdr banko. 
Till bergsrörelsen räknas vidare ett tälg- 
stensbrott i Wedbo och ett i Walbo 
härad, två skifi'erbrott i Nordals härad, 
qvarnstensbrott inom Nordals och Gä- 
ser.eds härader samt ett antal kalkugnar 
(1856: 14 stycken) vid foten af Halle- 
ocli Hunneberg, hvilka tillverkade om- 
kring 1,000 tunnor kalk hvardera. 
Bland fabriker och öfriga verk på lands- 
bygden märkas de stora sågverken vid 
Trollhättan och Lilla Edet, bägge vid 
Göta elf, hvilkas sammanlagda tillverk- 
ningsvärde år 1855 uppgick till 481,333 
rdr 16 sk. bko (deraf vid Lilla Edet 
208,000, vid Trollhättan 273,333: 16; 
samt vid Upperud och Skåpeforss pä 
Dal, hvartill kommer ett stort antal 
tull-, säg- och mjölqvarnar, 185 5 upp- 
gående till ett antal af 891, hvartill 
antalet höjt sig sedan 1850, då det 
utgjorde 839. — Fartyg och båtar byg- 
gas vid Trollhättan, der äfven docka 
finnes, vid Haneströra, Eckerna, Garn 
och Gammal -Lödöse; vid Trollhättan 
finnes jerngjuteri och mechanisk verk- 
stad, vid Limmared ett glasbruk, som 
1855 tillverkade för ett värde af 45,000 
rdr banko, och derjemte räknades sist- 
nämda är inom länet 5 4 tegelbruk och 
4 pappersbruk. Mechaniska boviidls- 
spinnerier finnas vid Näs i Wättle hä- 

29 



226 



Klfsbor^s liän. 



Klfsborgs Iiän< 



rad, Sjuntorp i Flundre härad samt vid 
Trollhättan; det förstiicärada tillverkade 
185 5 för ett värde af 619,000, det an- 
dra för 215,000 och det vid Trollhät- 
tan för 18,000 rdr bko. Villigast är 
dock bomullsspinneriet vid Eydahl i 
Marks härad, som anlades 18 54 af den 
förtjente Sven Eriksson, och redan 185 5 
med 202 arbetare tillverkade för ett 
värde af 519,613 rdr bko. Vid Ryd- 
boholra med dertill hörande tjenstever- 
ket Skr.ipered samt vid Kålläng och 
Lydde, alla i Marks härad, finnas rae- 
chaniska konstväfverier. Ar 1851 fun- 
nes på landsbygden i länet 121 fabri- 
ker med 1,310 arbetare och ett till- 
verkningsvärde af 1,159,321 rdr bko; 
år 185 5 var fabrikernas antal 137, ar- 
betarnes 1,884, och tillverkningsvärdet 
steg till 2,312,36 6 rdr bko. 

Den förnämsta bland länets binä- 
rmgar är husväfnadsslöjden, h vilken för 
husbehof och äfven nägot till afsalu id- 
kas inom alla socknar, men som dock 
har sitt hufvudsäte inom södra delen 
af länet, förnämligast i Marks, Kinds 
och Ahs härader, der tillverkningen för 
hand af ylle-, linne- och företrädesvis 
bomullsväfnader är en högst vigtig nä- 
ringsgren, af hvilken den talrika befolk- 
ningen i dessa till större delen ofrukt- 
bara trakter i hufvudsaklig mån hem- 
tar sitt uppehälle. Oaktadt fabrikernas 
tillverkningsvärde blifvit så ansenligen 
förhöjdt, bibehåller sig dock husväfnads- 
slöjden på sin gamla ståndpunkt samt 
synes icke heller hafva lidit någonting 
synnerligt af »krisen». Ar 1856 af- 
stäraplades inom Elfsborgs län icke min- 
dre än 14,549,441 alnar sådana väfna- 
der, tillika med 1,626,648 stycken bom- 
ullsdukar, eller 35,000 alnar mer än 
185 5, hvilket är före det närmast före- 
gående hade eu öfvervigt af ända till 
3,374,627 alnar. Det sålunda tillver- 
kade afsättes genom resehandlare från 
Borås och Ulricehamn samt genom per- 
soner i dessa städer eller på landsbyg- 
den, som dermed idka handel i parti 
på andra inrikes orter eller på Norge, 
under de sednare krigsåren äfven på 
Finnland och Ryssland. Dessa han- 
delsmän afsätta äfven i Halland tillver- 
kade väfnader, hvilkas förläggare till 
större delen tillhöra Borås stad och 



Marks härad. Andra binäringar äro 
jagt och fiske; biskötsel, mest i länets 
södra delar, hvarifrän vax årligen för- 
säljes; koluing för bruken (i Wedbo och 
Kinds härader) samt körslor för bruken 
cch sågverken; vidare förfärdigande af 
laggkärl, såll, askar, tunntappar, korgar 
och dylikt (i Kind, Weden och Bolle- 
bygd), hvarjehanda sraiden, linhäcklor, 
kardor och skrubbor (i Kind) m. m. — 
Ar 1855 hade länet 9 större och 564 
smärre bränvinsbränuerier, för hvilkas 
tillverkning skatt erlades med 133,632 
rdr bko. För år 1858 voro anmälda 
12 större och 240 smärre brännerier 
med en tillverkning af 340,340 kannor, 
för hvilka skattebeloppet uppgick till 
204,204 rdr rmt. 

Länets handel inskränker sig icke 
blott till den vanliga med landtmanna- 
varor, utan år 1855 idkades dessutom 
landthandel af 34 personer på Dal och 
66 i länets Vestgöta-del, och härtill 
kommer den så kallade gårdfarihandeln, 
genom hvilken husväfnadsslöjdens alster 
afsättas, och som af ålder varit idkad 
af länets sju sydöstliga härader: Gäse- 
ned, Weden, Bollebygd, Mark, Kind, 
Åbs och Red väg, ehuru rättigheten der- 
till nu mest begagnas af Kinds och 
Ahs härader. Sjöfart idkas på Wenern 
och Göta elf; men sjöfolket är till stör- 
sta delen från Bohuslän. Elfsborgs län 
egde år 1856 inalles 92 båtar och far- 
tyg om 5 läster och derutöfver; hela 
lästetalet var 2,171. 

Bland länets kommunikationsanstal- 
ter tillkommer största uppmärksamheten 
statens vestra stambana, som stryker 
igenom Lerums och Skallsjö socknar af 
Wädtle härad, Hemsjö, Alingsås, Bä- 
linge, Hols, Fullestads, Sköfde, Tum- 
bergs, Bråtensby, Rummeneds, Tarsleds 
och Herrljuuga socknar i Kullings hä- 
rad samt Hudeneds och Hellestads sock- 
nar i Gäseneds härad till Skaraborgs 
läns gräns vid Snipebro. 

Elfsborgs län består af 4,194 för- 
medlade eller 6,272 oförmedlade hem- 
man samt 20,66 4 lägenheter, verk och 
inrättningar, alltsammans år 1855 upp- 
skattadt till ett värde af 24,162,179 
rdr bko. Dertill komma städerna med 
sin jord, 31 hemman, hvilka uppskat- 
tades till 2,074,028 r(fr banko. Stats- 



bidragen för landsbygden uppgingo sam- 
ma år till bko rdr 909,400, för städer- 
na till 70,049. Häraf utgjorde för lan- 
det: de ständiga räntorna 255,752, kost, 
nad för rustning och rotering 122,994, 
kleresistatens underhåll 133,336, fattig- 
försörjningen 67,042 och väghållningen 
94,57 2 rdr bko; för städerna: de stän- 
diga räntorna 1,075, städernas styrelse 
10,946, kleresistatens underhåll 4,7 15 
och fattigvården 10,263 rdr bko. Efter 
roterings-indelningen underhåller Elfs- 
borgs län af Vestgöta regimeute 208 
man, af Elfsborgs regimente 1,191 man, 
af Vestgöta Dals 900 man och 87 båts- 
niän ; städerna erlägga vakansafgift för 
19 ordinarie båtsmän; extra-roteringen 
utgöres af 156 rotar. — Folkundervis- 
iiingen i länet är öfver allt ordnad en- 
ligt Kongl. Stadgan af den 18 Juni 
1842. Inom Istorps och Sätila pasto- 
rater af Marks härad finnas särskilda, 
på donerade fonder grundade skolor, 
likasom vid åtskilliga bruk och större 
egendomar. Hit hörer också Ostads 
barnhus, som i donation eger Östads 
säteri af 20 hela hemman med under- 
lydande samt årligen leranar undervis- 
ning åt 100 barn, hvilka derjemte njuta 
vård och underhåll på de under säte- 
riet lydande arbetshemraanen. — För 
helsovården finnas provincial- läkare i 
h vardera af länets 5 städer och oifent- 
liga lasaretter i Wenersborg och Borås, 
i hvilka städer äfveuledes veterinär-in- 
rättningar och djurläkare finnas. Länet 
har ytterligare tvänne hushållningssäll- 
skaper, sockenmagasiner i 56 socknar, 
sparbanker i de 5 städerna och vid 
Lilla Edet, åtskilliga smärre brandstods- 
föreningar och sedan 184 1 ett allmänt 
brandstodsbolag, hvars ansvarighetssura- 
ma är 1856 uppgick till 10,978,720 



Elfsborgfs liän. 



227 



rdr bko för byggnader och 7,615,620 
rdr bko för lösören. — De årliga mark- 
naderna äro i städerna 17 och lika 
många på landet. 

Enligt sednaste landshöfdingberät- 
telse göra rofdjuren i länet årligen ska- 
da på husdjur för ett värde af minst 
11,000 rdr bko, och skola de årligen 
fälla i medeltal 46 hästar, 120 nötkre- 
atur, 56 svin, 948 getter och får samt 
631 tama fjäderfän. I medeltal fällas 
årligen inom länet 18 vargar, 7 lodjur, 
700 räfvar, 94 hökar och falkar m. ra. 

Elfsborgs län har 5 städer: We- 
nersborg, Borås, Alingsås, Ulricehamn 
och Åmål. Utom de i det föregående 
omnämda bruken och fabriksanläggnin- 
garna märkas inom länet, bland histo- 
riska orter: Gamla och Nya Lödöse, 
Fujcerna, Herrevadsbro, Oppensten m. fl., 
samt bland större gods: Torstensonska 
stamgodset Forstena i Tunhems socken, 
familjen Lejonhufvuds stamgods Gräfs- 
näs vid sjön Anten, Stenbockska god- 
set Torpa i Länghems socken, Ivägs- 
holm och Qvantensburg på Dal m, fl., 
hvilka alla hvar för sig närmare be- 
skrifvas på sina ställen. 

Till år 16 97 hörde Göteborgs stad 
med Askims och Säfvedals härader samt 
ön Hisingen till de härader, som nu 
utgöra det egentliga Elfsborgs län, hvil- 
ket sedan 1680 är tillökadt med Dal. 
Länet indelas för närvarande i 6 fögde- 
rier och 18 härader, hvilka i juridiskt 
hänseende bilda 7 domsagor och 18 
tingslag. I ekklesiastikt hänseende be- 
står det af 224 socknar, fördelade pä 
57 pastorater under 10 prosterier, af 
hvilka 4 tillhöra Skara, 3 Göteborgs 
och 3 Carlstads stift. Denna indel- 
ning äskådliggöres närmare af följande 
tabell: 



228 



Bi^ir» borgs liun. 



Kiriiborg^s LiUn* 



Juridisk och Administrativ Indelning. 



Ekklesiastik Indeiuin"r. 



46 mänt. af Or, Skål- 
i^Ol-uaJS II , 1 , o t. f rk 1 

... , lerud, 13 raant. ai Dal- 
barad. U , tt i n 

skog, Holm, Gunnarsna? 

och Jern, 



Nordals 



Mellerud. * 



Sundals 
härad. • 
Östebyn. * 

Walbo 
härad. 

Tånge- 
landa. * 

Flundre I 

härad. J 

L:a Edet. * | 

Wäne I 

härad. ^ 

Gärdhem. * I 

Bjerke I 

härad. .| 

Sollebrunn * | 

Wädtle I 
härad. J 
Lerum. * 



Ale h:d 
Kattleberg*] 



Kullings 
härad. 

Alingsås 
stad. * 



Vg mänt. af Ör, Bo) 
stad. Grinstad, Erikstad, 
Gestad,Frändef'orss, Ryr, 
Brålanda. 

Högsäter, 8^4 mantal 
al' Råggärd, Rennelanda, 
1 ^Vg mantal at" Lerdal, 
Jerbo, Färglanda, Ode- 
l)org. Torp, (Norra) Pvr. 

Romeled, Asbräcka, 
Upbärad, Fors, Fuxerna. 

Södra Ryr, Wassända 
Naglurn, Tunhem, Björ- 
ke. Gärdhem, Asaka. 

Mellby med Geneved, 
Lagmansered, Erska, 18 
mantal at" Magra. 

Stora Lundby, Skall- 
sjö, Bergjum, Angered, 
Lerum. 

Skepplanda, Sköfde, 
Hålanda, Tunge, St. Pe- 
der (ell. Gamla Lödese) 
2i|5/jg mantal af Östad. 
Starrkärr, Kilanda, 1 2V4 
mantal af Nödinge. 

Herrljnnga, Fölene 
Eggvena, Tarsled, Rem 
mene, Algustorp, Häre- 
ne, Sköfde, Turaberg, 
Bråtensby, Landa, V4 
mantal af Magra, Lena, 
Lnngared , Bergstena , 
lM'lkstad, Hool, Siene, 
lliirhi, 55/^g mantal af 
Östail, Alingsås lands- 
forsa ml., Rödened, Bä- 
linge, Heaisjö, Odenäs, 
Norska Skogsbygden. 



* Tingställe. 



Södra 

Dals 

prosteri. 



Vestra 

Dals 

prosteri. 



Wäne 
prosteri. 



Dorapro- 

steriets 

Norra 

kontrakt. 



Kullings 
kontrakt. 



Ör f, Holm, Dalskog, 
Skållerud , Gunnarsnäs 
och Jern. 

Bolstad f. Grinstad, 
Gestad och Eriksstad. 

Frändefors f Brålan- 
da, Ryr. 

Högsäter f Jerbo, Ren- 
uelanda, Lerdal och Råg- 
gärd. 

Ed f Nössemark, Hå- 
bol och Töftedal. 

Färglanda f Ödeborg. 

Rölanda f Gesäter. 

Torp f Ryr. 

Wenersborgs stad •}-, 
Wassända, Naglura och 
S. Ryr; Tunhem f, Björ- 
ke, Asaka och Gärdhem; 
Mellby t, Magra, Erska 
och Lagmansered. 

{5 andra pastorater 
tillhöra Skaraborgs län.) 

Stora Lundby f. Skall- 
sjö, Lerum, Angered och 
Bergjum; Starrkärr f, 
Kilanda och Nödinge; 
Östad; Skepplanda f, St. 
Peder, Tunge, Hålanda 
och Sköfde; Romeled f, 
Fors, Upbärad, Asbräc 
ka och Fuxerna. 

Alingsås stad -J- och 
landsförsaml., Rödened, 
Bälinge, Ödenäs o. Hem- 
sjö; Lena f, Bergstena, 
Fullestad och Långared; 
Norunga f, Ljur, Om- 
unga, Qvinnestad och 
Asklanda; Algustorp f, 
Sköfde, Tumberg, Häre- 
ne, Bråtensby o. Landa; 
Björke f, Wesene, Gru- 
de, Hjellby och Hudene; 
Herrljnnga f, Tarsled, 
Rom mene, Fölene, Egg- 
vena; Hool f, Siene och 
Horla. 

f Modersocken. 



IKlftiborg:» fjiiu. 



Bi)lf'<>l><»r@^i« IjmIiii 



229 



Juridisk och Adiuinistiativ Indelning- 



Ekklesiastik Indelnincr. 



Ahs 
härad. 
Wäby. * 



Gasciifds 
härad. 
Ljung. • 



?^ 



Kinds 
hiirad. . 

Svenljunga* 



Hedviigs 
härad. 

Ulrice- 
liamnsstad' 



6 mantal af Börstig, 
Kärråkra, 2i^/^ maiit. af 
Hallstad, Wånga, 14% 
mänt. af Möne, Murum, 
Wing, Grofvared, Fen- 
nesluiida, Häina, Range- 
dala, Waruum, Turby, 
Espered, Toaip, Giiigrid. 
Brämhult, 3^3^ manta 
af Tverreda. 

HiiUestad, Skölfvened 
Kjelluiiga , ?Iof, Scm , 
Björke, Hudene, H jellby 
Grude, Wfsene, Eriks- 
berg, Mjeldruiiga, 9^/^ 
rnant. af Broddarp, Odli, 
Öra, Alboga, MoUa, Nor- 
unga (utoniNorska Skogs- 
bygden), Ask landa, Ljiir, 
Qvinnestad, Oninnga, 1 
mänt. af Tamta, 1 mänt. 
af Borgstena. 

Gällstad, 23IV32 »»»» 
tal af Tverred, Ma"rbäck, 
(irönshög, Sem, Finne- 
knmla, Länghem, Dan- 
nicke, Mäiistad, Asarp, 
Sexdrnya, Ljushiilt, Hil- 
lared, Roasjö, Dalstorp, 
Ölsremma, Nittorp, Hu 
la red, Ljnngsarp, 1 V/4 
mänt. af Unnaryd, Sven- 
ljunga, Ullasjö, Redsla- 
red, Refvesjö, Orsas, Tra- 
nemo, Måssebo, Sjötofla. 
Ambjörnarp, V4 mantal 
af Hestra, ."ii/j mänt. af 
Ö.\abäck, Mjöbäck, Elf- 
sered, Holtsljiuiga, Kalf, 
Frölunda, Häk sv i k, Mär- 
daklef, % mänt. af (iun 
narp. 

i mänt. af Asaka, 2 
mänt. af Börstig, I9V2 
mantal af Åsarp, "S^^ie 
mänt. af Sraula, Kölaby. 
Solberga, Humla, Blids 
berg, Dalum, Böne, Fifle- 



Ähs 
;ontrakt 



Kinds 
kontrakt. 



Red vägs 
kontrakt. 



* Tingställe. 



Borås stad -j-, Torpa, 
Bräinhnlt, Fristad, Borg- 
stena och Gingrid; **) 
Rängedala f, Toarp, E- 
spered, Tärby och War- 
nnm; Wing (ined Töf- 
ve) f, Härna, Fennes- 
Umda och Grofvared; 
Bredared-I-, Tämta,Wän- 
ga, Sandhult med He- 
dareds kapell; Odh f. 
Molla, Alboga och Öra: 
Hallstad t, Murnm, 
Wånga och Möne; Skölf- 
vened f, Sem, Hofva o. 
Kjell unga; Eriksberg •{•, 
Mjeldrunga o. Broddarp. 

MjöbJick f, Elfsered o. 
Holtsljunga ; Svenljunga 
med Ullasjö f, Örsäs 
Refvesjö och Red,sl;ired; 
Sexdräga f , Roasjö, Ljus- 
hult och Hiilared; Läng- 
hem "1-, Dannicke, Män- 
:jitad och Asarp; Gill- 
ätad f, Grönahög, Tver- 
led, Marbäck, Finnekura- 
la och Sem ; Dalstorp f, 
Hulared, Nittorp, Öls 
rerama och Ljnngsarp: 
Tranemo -|- , Måssebo, 
Ambjörnarp o. Sjötofta 
Kalf t, Håksvik, Mår- 
daklef och Frölunda. 

Böne -J-, Knatte, Lia- 
red, Fitlered och Kylin- 
gered; Bottnarydf, Mul- 
seryd, Angjerdshestra o. 
Bjurbäcks kapell; Sand- 
hem f, Härja, Utvängs- 
torp och Nykyrka (Ska- 
raborgs län); Habo -J- o. 
Gustaf Adolphs kapell; 
Asarp f. Smula, Kölaby 
o. Solberga; Ulricehamns 

■^ Modersocken. 



") Boras pastorat delades 1859 i 2 regala 
pastorater af 2:dra klassen, nämligen 1. Borås, 
Toi-pa och Brämhult; 2, Fristad, Borgstena och 
Gingrid. 



231) KlfNlior^s Ivan. 



Klfsborgs Ijäii. 



Juridisk och Administrativ Indelning. 



Ekklesiastik Indelnins. 



bd 



H 



Kedvägs 
härad 



■J 



■ Ulrice- 
hamnsstad* 



Marks 
härad. 
Skene. * 



red, SeVg mänt. af Ky- 
lingared, Knatte, Liared, 
Vo mänt. afHällstad, Vo 
raant. af Möne, Tiniel- 
hed, Wist, Brunn, öf'^ 
raant. af Bottnarjd, 2^1^ 
mänt. af Bjurbäck, **) 
Hössua, GuUered, Streng- 
sered. 

iVo niant. af Torpa. 
Seglora , Kinnarurama 
Fritsla, Skephult, Sätila 
Hyssna, Örby, Kinna, 
Berghem, Hajom, Sur 
leby, Kattunga, Fout- 
skäl, Tostared, Thores 
torp, II-V30 mantal al 
Öxabäck, JEllekulla, Is 
torp, Oxnevalla, Horred, 
Kougsäter, Grimmared. 
Gunnarsjö, Carl Gustai 
(eller Skedeskamma). 

Bredared, 9^/jg raant. 
af Tämta, Wänga, Sand 
hult, Hcdared, Fristad, 
IQ^V^ mänt. af Borgste- 
na, 27"^ g niant. af Torpa. 

BoUebygil, Björketorp, 
Töllesjö. " 

Dalboredden i Svan- 
skog, Hesselskog, Mo. 
Fröskog, Åmåls lands- 
församl., Tössö, Tydie,. 
Animskoa;. 



Wårvik, Torrskog, Ed, 
Nössemark, Håbol, Töf- 
tedal, Laxarby, Steueby, 
Wedbo Ertmark, Billingsforss , 
härad. ' Tisselskog, Rölanda, Od- 
Alltorp. * sköld, Backe, Gesäter, 
3V4 mänt. af Dalskog, 
i 4^/g mänt. af Råggärd, 
I 6^8 maut. af Lerdal. 
Tiugställe. 



**) Bottuaryd ligger i 3 län, Elfsborgs, Ska- 
raborgs och Jönköpings, Bjurbäck i Elfsborgs 
och Skaraborgs, pastoratets bägge öfriga socknar 
I i Jönköpings. 



Wedens 
härad. 
Boras. 



( 
I 



BoUeb, I 

härad. J 

Fläskjum.*! 

Tössbo I 
härad. 
Åmål. ' 



Redvägs 
kontrakt. 



Marks 

och 
Bolle- 
bygds 
kontrakt. 



Norra 
Dals - 
:ontrakt. 



stad, Tiraelhed, Brunn 
o. Wist; Stengårdshult f, 
Unnaryd, Oreryd, Heslra 
och Waldshult (Jönkö- 
pings län); Blidsberg f, 
Dalura o. Humla; Höss- 
na f , GuUered o. Streng- 
sered; Yllestad f, Näs 
o. Wistorp (Skarab. län). 

Bollebygd -j-, Björke- 
I torp o. Töllesjö; Sätila f 
I och Hyssna; Seglora f, 
i Fritsla, Kinnarurama o. 
j Skephult; Örby f och 
• Kinna; Berghera f och 
I Hajom ; Surteby med 
! Kattunga f, Foutskäl o. 
I Tostared; Istorp f, Öx- 
I nevalla o. Horred; Kong- 
säter f. Gunnarsjö, Grim- 
I mared och Carl Gustaf 
! (Skedeskamma); Thores- 
j torp 7, Öxabäck och 
I Ellekulla. 

Steneby f, Ertmark. 
I Ödsköld, Tisselskog, Bäc- 
I ke och Billingsfors; Hes 
j selskog 7, Laxarby, Mo 
i och Fröskog; Tössö f, 
i Tydje och Animskog; A- 
' måls stads- och lands- 
församling. 

Wårvik och Torrskog 
tillhöra Nordmarks kon- 
trakt af Carlstads stift; 
Svanskog hör till Gil- 
bergs kontrakt af sam- 
ma stift. 

J- Modersocken. 



C 



> o. 



Fögderier : 

Wäne, Bjerke, Flundre, Ale och VVädtle 

häraders; 
KuUings, Gäseneds och Ahs häraders; 
Kedvägs och Kinds » 

Marks, Bollebygds och Wedens « 
Suudals, Nordals och Walbo » 
Wedbo och Tössbo häraders fögderi. 



Elfsbro. 



K I f sta. 



231 



Elfsbro. Stångjenisliamrnare i War- 
nums socken och Öline härad af Carl- 
stads län, anlagd 16 56 på irälsegrund, 
med 2 härdar samt hälften i bruks- 
sågen naed eit l)'ad och hälften i Nik- 
lasdams säg, likaledes med ett blad. 
Tillhör C. M. Jiihlin på Niklasdara. 

Elfsby. Kapellsocken i Piteå soc- 
kens tingslag och Luleå fögderi af Norr- 
bottens län, 6 mil nordvest från Piteå, är 
tillika med Piteå stadsförsaraling, annex 
till Piteå landsförsamling i Vesterbot- 
tens andra kontrakt af Hernösands stift. 
Om kapellförsamlingen, som 18.56 hade 
1,559 invånare, se vidare Piteå. 

Elfsered- Annex-socken i Kinds hä- 
rad och Elfsborgs län, 6V4 mil söder- 
ut från Borås och 4 mil o. n. o. från 
Warberg, invid Hallands gräns, har en 
areal af 9,5 58 tuunl., af hvilka 1,170 
äro sjöar och kärr. Näringsfången äro 
de i Kinds härad vanliga, och socknen, 
som består af SSVg oförmedlade eller 
IOV4 förmedlade mantal (S^ig skatte, 
2V4 krono, ä^ViG frälse), beboddes om- 
kring 1840 af 46 2 personer, men hade 
1850: 469 och 1856: 508 invånare, 
Socknen hade sistnämda år arabulato- 
risk skola med en examinerad lärare, 
som undervisade 41 gossar och 5 2 flic- 
kor. — Elfsered är, tillika med Holts- 
Ijunga, annex till Mjöbäcks konsistori- 
ela pastorat af 3:dje klassen i Kinds 
kontrakt af Göteborgs stift. Kyrkan, 
af okänd ålder och uppförd af trä, var 
redan på 1830-talet högst förfallen. — 
Bland fornlemningar inom socknen nam- 
nes en stensatt grifthög på hemmanet 
Gamlaryds gärde, norr om Danabäck, 
hvilken från hemmanet Danhult i Elf- 
sereds socken till Bäckarp i Fagereds 
socken utgör gränsen mellan Elfsborgs 
och Hallands län, men fordora var riks- 
gräns. Ofvanpå högen skall fordom en 
bautasten halva stått, men blifvit flyt- 
tad till Gamlaryd och lagd till tak öf- 
ver en källare; i trakten kring högen 
har man hittat kulor, värjor o. s. v., 
hvarjemte skattgräfvare derstädes skola 
hafva funnit silfverpenningar. På hem- 
manet Ryds egor finnas derjerate 4 st. 
bautastenar och en mindre o-rifthöo;. — 
Adress: Svenljunga. 



Elfsjö. Säteri om 2^ ^ mantal i 
Brännkyrka socken och Svartlösa härad 
af Stockholms län och Södermanland, 
är grundadt af riksrådet Johan Skytte, 
som skref sig till Elfsjö, reducerades 
1683, men utbyttes af arfvingarne, till- 
hörde år 1772 friherre Eh rensvärd och 
sedan riksrådet och amiralen friherre 
Axel Lagerbjelke, som dog på denna 
gård 1782. Han gjorde godset till fi- 
deikommiss, och detta egdes sedan af 
öfver-arairalen grefve Gustaf Lagerbjel- 
ke samt tillhörde 1856 landshöfdingen 
grefve G. Lagerbjelke. Under gården 
lyda 3 mantal i Huddinge. 

Eifsiiabben. Hamn i Stockholms 
skärgård, uti Muskö kapellsocken och 
Sotholms härad af Stockholms län, uti 
Mysingefjärden, mellan ön Elfsnabben, 
Bjurshagen, Kapellsholraen och Gubb- 
holmen, nu lotsort och telegraphstation. 
Hamnen, som har två inlopp, är till- 
gänglig för de största linieskepp och 
kan rymma en hel flotta, som der lig- 
ger tryggad för alla vindar. Elfsnab- 
ben , äfven kallad Elgsnabben och 
Hjelmsnabben, var också i fordna da- 
gar Sveriges förnämsta örlogshamn, och 
härifrån afseglade Gustaf Adolf först 
till Polska och sedan till Tyska kriget 
(midsommardagen 1630). Ar 1719 lå- 
go Ryssarne i Elfsnabben och hemsök- 
te derifrån hela socknen med eld och 
brand, skonande blott kyrkan. Under 
sednaste Orientaliska kriget låg Fransk- 
Engelska flottan några dagar vid Elfs- 
nabben, dit talrika ångfartyg utgingo 
från Stockholm med passagerare, nyfik- 
na att beskåda det krigiska skådespelet. 
— Alla frän Stockholm utgående eller 
inkommande skepp, med varor och köp- 
mansgods, få icke taga annat ut- eller 
inlopp än genom Elfsnabben, Dalarön 
eller Sandhamn. 

Elfsta. Säteri af 2 mantal i Bot- 
kyrka socken och Svartlösa härad af 
Stockholms län, vid Tullingesjön, till- 
hörde 1686 Starenflychts enka, under 
större delen af 17 00-talet grefliga släg- 
ten Lagerberg, sedan genom gifte pre- 
sidenten grefve Cronstedt omkr. 17 72, 
Hebbe 1825, friherre Sköldebrand, Rön- 
qvist 185 0. Underlydande äro 2^24 
mantal. 



232 



IH^Ifsyi^sel. 



Elfsyssel, Södra och Norra Två 
prosterier i Giiteboif^s stift, af livilka 
clft ÄVc^ra iiiiiefaltar pastorateriia: Tbois- 
landa och Ockerö; Siifve, Backa och 
Björlaiula; Koiij^elfs stad med Ködbo 
och Ytteiby; Karreby och Ronielauda; 
Thorsby, Harestad och Lycke; Mar- 
strands stad och Carlstens slottsförsam- 
ling; Hjertum och Vesterlanda ; Solber- 
ga med Jörlanda och Halta; Spekeröd 
med Uckliiin. — Elfsyssels Norra pro- 
steri innefattar: Odsmål och Norum; 
Forshalla med Eesteröd, Ljung och Grin- 
neröd; Uddevalla stad med Bäfve och 
Norra Ryr; Skredsvik, med Hi-rrestad 
(den egentliga moderkyrkan) och Högas 
samt Bokenäs och Dragsraark. Södra 
prosteriet beboddes 1856 af 32,8fi0, det 
Norra af 23,9.")fi invånare. 

Elfsåker. Annex-socken i Fjäre hä- 
rad af Hcillands län, ^/^ mil n. n. o. 
från Kongsbacka samt 1^/^ mil s. s. o. 
från Göteborg, har eu areal af 9,9 28 
tunnland, af h vilka 7 90 äro sjöar och 
kärr. Större delen af socknens hem- 
man äro belägna enstaka i skogsbygd 
och halva jordmån af mylla, starkt 
uppblandad med sand och grus, samt 
ega god tillgång på skog; nästan alla 
hafva de husbehofs-vattenqvarnar och 
god tillgång på bränntorf. De yngre 
karlarne idka nästan allmänt sjöfart. 
Socknen består af SöVo^ hemman (der- 
af 2023/2^ skatte, 3Vi2'krono och luVo 
frälse) med 34 oskattlagda sqvaltqvar- 
nar, 4 4 backahus och 2 ålfisken; samt 
beboddes på 1840 talet af 933, 1850 
af 1,160 och 1856 af 1,183 invånare. 
Socknen hade sistnämda år ambulato- 
risk skola med eu examinerad och en 
oexaminerad lärare, som undervisade 46 
gossar och 5 flickor, medan 20 gossar 
och 14 flickor hade enskild undervis- 
ning samt 20 gossar och 28 flickor 
undervisades i hemmet. — Elfsåker är, 
tillika med Lindome, annex till Tölö 
prsebende- pastorat af 2:dra klassen i 
Fjäre och Wiske kontrakt af Göteborgs 
stift. Kyrkan ombyggdes år 17 29. — 
Någon större gård finnes icke i sock- 
nen. — Adress: Kongsbacka. 

Eifradaiisaretrnilet. Så kallas en 
lummig lind, som atur å en luijd vid 



Klgaras. 

Skånes västra hafsstrand, icke långt 
från Båtstad. Enligt folkberättelsen 
skola kring detta träd fagra sjötärnor 
om nätterna hålla sina dansar efter 
Neckeiis underbara spel. Dylika berät- 
telser äro för öfrigt gängse på flera 
ställen i södra och mellersta Sverige. 

Eirrarfylke, eller Elfrarsyssel. Det 

förra redan i 1 2:te, det sednare i 14:de 
seklet benämning på Södra Bohuslän, 
eller landet från Uddevalla till elfven, 
öarna inbegripna. Inbyggarne, hvilka 
ansågos som de argaste bland alla Norr- 
män, kallades för sin vildhet Elfvagri- 
mar, det är de grymma vid eliven. 
Namnet qvarlefver ännu i Elfsyssels 
bägge k ont ra k ter. 

Elfrarqrisla. Så kallas bos Sturle- 
son mynningen af Göta elfs norra gren, 
Nordre elf, som öppnar sig utmed stran- 
den af Björlanda socken på ön Hisin- 
gen i Bohuslän. Af folket i trakten 
kallas elfmynningen föv Qvillan. 

Elgaryd. Ett mantal skatte i Tolgs 
socken och Norrvidinge härad af Kro- 
nobergs län, födelseort för skalden Pehr 
Elg!«tröm, som föddes här desi 24 De- 
cember 1781, och hvars far, Erik, var 
bonde i Elgaryd. 

Elgarås. Socken i Wadsbo härad af 
Skaraborgs län, vid sjön Undens vestra 
strand, i söder om Hofva, har en areal 
af 22,009 tunnland, af hvilka 6,250 
äro sjöar och kärr. Utom en del af 
sjön Unden hörer större delen af sjöu 
Welen till socknen, hvilkeu derjemte 
senoraflytcs af ett par smärre vatten- 
drag. Socknen är belägen på krono- 
allmänningen Fägreds-mon; jordmånen 
består af lera, ler- och sandmylla; huf- 
vudsädet är råg; lin odlades fordora 
mer än nu; sedan skogarue aftagit, och 
kolning och tjärubränning, sora förut 
idkades i stor skala, blifvit förminska- 
de, har äfven boskapsskötseln ådragit 
sig större uppmärksamhet än sora förut 
var't fallet. Socknen, som består af 
20^3/jg hemman, af hvilka 2*/^ Sro bo- 
ställen, beboddes pä 1840-talet af om- 
kring 800 personer, men hade 1850: 
1,332 och 1856: 1,486 invan. Sock- 



fil^ebergret. 

nen hade sistuäiuda år både fast och 
arnbulatoiisk folkskola, med en exami- 
nerad lärare i h vardera skolan. I den 
fasta undervisades 30 gossar och 24 
flickor, i deji ambulatoriska 60 gossar 
och 4 flickor, medan 16 gossar och 
1'9 flickor undervisades i hemmet. — 
Elgarås socken utgör, tillika med Fin- 
ncrydja, annex till Hofva regala pasto- 
rat af l:3ta klassen i Norra "Wadsbo 
kontrakt af Skara stift. Kyrkan, belä- 
gen 3^/o mil o. n. o. från Mariestad 
och 1 mil från Göta kanal, äf af trä, 
uppbyggd år 1735 och har vid vestra 
gafveln ett litet torn af bräder, hvari 
klockorna hänga. — Inom socknen lig- 
ga löjtnantsbostället Elgarås Millom- 
gården och kapellansbostället Elgarås 
Tomten; vid pass ^g mil i öster frun 
kyrkan tror man sig hafva funnit qvar- 
lefvor efter det i Erikska ättens histo- 
ria ryktbara Elgarås slott eller kungs- 
gård. Det var pä Elgarås, som kon. 
Sverker Carlsson år 120 5 lät mörda 
sin företrädares, Knut Erikssons, barn, 
som uppehöUo sig derstädes; blott en 
af de unga furstarne, den äldste, Erik, 
sedan konung Erik X, kora undan och 
blef af Fåle Bure förd öfver Tiveden, 
genom Bergslagen, Dalarne, Helsing- 
laud och Medelpad till Norge. Enligt 
någras uppgift, skall Fala hafva burit 
honom på sina armar; men enligt an- 
dra var Erik vid denna tid redan fuU- 
vRxt. — En annan berättelse är, all 
Knuts söner uppreste sig mot Sverker 
och fölio i drabbning, icke mördade. — 
De förmenta qvarlefvorna efter kungs- 
gärden befinnas på en med buskar och 
småskog bevuxen höjd. — Adress: Ma- 
riestad. 

Elgeberget. Berg i grannskapet af 
den 8. k. Gällnäs Udde i Gesta socken 
och Sundals härad på Dal. Berget lik- 
nar ett skepp »med köl, sidor och rorw. 
Folksägnen berättar: »det var lordom 
en hop jättar, som här lastade en far- 
kost med bara silfver och ämnade flytta 
härifrån uppåt Wärmland. Men de kora- 
mo en dag i en sådan träta och slags- 
mål, att de började slå ihjäl bvarandra. 
Slutligen återstod blott en, hvilken icke 
kunde komma någon hvart med farko- 
sten, som med tiden, jemte silfret i 
II. 



£lsliaininar. 



238 



densamma, mer och mer förvandlades 
till sten. Berget innehåller ännu god 
siifvermalm.» 

Elgebo, Stora och Lilla. Frälse- 
hemman, det förra ^/g, det sednare Vs- 
i Åkers socken och Östbo härad af 
Jönköpings län. Stora Elgebo, som har 
vidsträckta egor, var genom hemmanets 
klyfning förvandladt till by, hvari bon- 
den Johannes Jaensson egde Vg* Den- 
ne hade en son, Anders, som antog 
namnet Åkerlund, hvilken tidigt bör- 
jade sysselsätta sig med handel och 
genom flit och verksamhet samlade så 
mycken förmögenhet, att han år 1815 
anlade ett ståltrådsdrageri, hvilket den 
tiden lönade sig synnerligen väl. Han 
inköpte kort derefter V4 i byn, der han 
på ny tomt uppförde ett stort corps 
de logis med flygelbyggnader, vacker 
trädgård och stor ladugård, hvarigenom 
stället blifvit ^ en af ortens vackraste 
sätesgårdar. Är 1822 anlades ytterli- 
gare ett garfveri, och småningom in- 
köptes ännu ^/^ af tjården samt Lilla 
Elgebo, Vg f'älse. Bägge gårdarne eg- 
des 1857 af Åkerlunds arfvingar. 

Elghanimar. Jernbruk i ofvannämda 
socken, anlagdt 1840 af den i förra 
artikeln oranämda Åkerlund i den s. k. 
Öster-, Brandstorps- eller Eli(ebo-åu i 
rågången mellan Elgebo och Åkers sko- 
gelag. Bruket består af 1 hammare 
med härd samt manufakturverk; det 
hade 1852: 600 sk<S:s smidesrätt, nu 
oinskränkt. Härtill komma 3 knipp- 
och 1 spikhammare. Elgbammar med 
jernbruk, stältrådsverk samt garfveri och 
hemmansdelar, fllgebo, Broddarp och 
Linas, I^'^.3., mantal, är taxeradt till 
31,943 rdr bko. Tid brukets anlägg- 
ning mötte den svårigheten, att damm- 
muren måste göras 175 alnar lång. 
Bruket står på ett hälleberg, i hvilket 
hammarstä Ilningen af tackjern är ned- 
borrad och fäst. 

Elghammar. Frälsesäteri af 4 man- 
tal i Björnlunda socken och Daga hä- 
rad af Nyköpings län, vid norra stran- 
den af sjön Lockvattnet, hvars vatten 
begagnas som källvatten, blef år 144 4 
af biskop Erik i Strenguäs bortbytt till 
riksrådet Magnus Larsson till Tärna 

30 



234 



ElghuK. 



Klgä. 



och har sedan tillhört Johau Kruse 
samt deunes sou Sivert i förra hälfteu 
af 16 00-talet. Efter deu sistiiärades 
enka, Katharina Eosenbaue, tillhörde 
godset deras slägt allt framgent ända 
till medlet af följande seklet; sednare 
egare voro O. B. Ehreiicreutz 1754 ocli 
17 70, König 17 88, kommersrådet We- 
lander, slutligen excellensen grefvc Ste- 
dingk genom köp. Steditigk lät upp- 
föra en ny hufvudbyggnad efter ritning 
af en architekt Giacomo Qvarcughi, och 
Elghammar är nu ett af Södcrmanlauds 
bäst bebyggda herresäten. Kommers- 
rådet "Welauder donerade 0,000 .rdr bko 
till en vexelundervisniugs-skola i Björu- 
lunda socken. Godset eges nu, tillika 
med ett dertill hörande tegelbruk och 
torpet Elgharamarsberg, af generalma- 
joren grefve Ludvig Ernst v. Stedingk. 

Eighult. Socken i Uppvidinge hä- 
rad at Kronobergs län, fordora (1304) 
kallad Elrjialmlt, i öster och norr grän- 
sande till Kalmar län, har en areal af 
84,588 tunnland, af hvilka 3,830 äro 
sjöar och kärr. Socknen har omkring 
tiO sjöar, biaud hvilka deu största he- 
ter U/vasJö, i hvilken Scrjsjöst?'öms å 
eller Allster-ån faller ut. Socknen bil- 
dar en vågformig berg&luttuing mot 
sydost, och genom en större fördjup- 
ning deri framgår Allster-un. Akerte- 
garne äio små, jordmånen svartmylla 
och alf, högst stenbunden. Håg, korn 
hafre och foderväxter sås. Ännu finnas 
i socknen två ansenligare skogar, Kloh- 
Lirigsmark och Gråstensmo. Socknen, 
som består af 68V3 mantal (4lVi2 
skatte, iVo krouo och 25^, frälse), 
värderade till 311,139 rdr banko, med 
7 qvaruar, 8 sågar och 5 utjordar, be- 
boddes 1840 af 3,049, 1850 af 3,514 
och 1856 af 3,76 2 personer. Socknen 
hade sistnämda år ambulatorisk skola 
med 2 examinerade och 1 oexaniinerad 
lärare, som undervisade 232 gossar och 
186 flickor, medan 1 gosse bivistade 
flllmänt undervisningsverk. — Elghults 
moderförsamling utgör med annexet 
Helleberga ett konsistorielt pastorat af 
2:dra klassens l:sta afdeluing i Uppvi- 
dinge kontrakt af AVexiö stift. Hela 
pastoratet består af 94V..4 förmedlade 
mantal, prestgården är 1, stommen Vi 



mantal. Kyrkan, belägen 5^8 mil från 
Wexiö, byggdes 180 5 — 1806 af sten 
med torn och har en vacker altartafia, 
som fordom tillhört Jakobs kyrka i 
Stockholm samt blifvit skänkt af pro- 
sten N. CoUiander och hans fru. På 
nya kyrkdörren sitter ett gångjern med 
run-inskrift: ktrk J»ufiDt l)ok tluparrn; 
i sakristian är en stor träayckei, som 
skall föreställa löse- och bindenyckeln. 
En i gamla kyrkan fordom befintlig 
bild af den Hel. Dionysius är förkom- 
men, likasom en af Jungfru Maria. 
Bland kyrkoherdarne i Eighult märkes 
herr Thord, hvilken tillika med läns- 
mannen Nils Germuudssou i Kyd blef 
som Dackes medhällare lagd pä sträck- 
bänken och halshuggen i Strengnäs till 
straff derför, att hau med sin varning 
räddat den af Jakob Bagge förföljda 
Dacke. — Bland gårdar inom socknen 
märkas: frälsehemmanet Botillaboda, af 
hvilket är 1297 såldes ^,\q tillika med 
\,j af Hohult och Vis ^' Myklaboda i 
Lmliojda för 22 mark silfver till Peter 
Oijarsson af fru Ingeborg och hennes 
son, riksmarsken Håkan Lama, genom 
dennes styflader, riksrådet Bengt Pse- 
tarsson (3 hjorthorn); — Duhberås, V4 
mantal frälse, af Byrghytha Thuresdot- 
ter (Bjelke) upplåtet åt Hr Karl, Sver- 
ges, Norges oc Gotha Konung, då kal- 
ladt Doblaraas i yElhult socken; — 
Flöxladt och Hof gården samt Höne- 
ströms binik (se dessa artiklar). — A- 
dress: Wexiö. 

Elgniyra. Tre mantal skatte-säteri 
uti Krigsbergs socken och Bobergs hä- 
rad af Linköpings län, hvilka för när- 
varande tillhöra Givarns bruksegendom 
i samma socken. Äldsta kända egaren 
är laudshöfding Hans Strijk, som 1645 
och 1646 förvärfvade Elgmyra genom 
köp och donation; hans son, Gotthard, 
gift med Christina Ribbing, egde år 
1683 gården såsom säteri af 4 allodial- 
hemman, men måste lösa en del från 
kronans anspråk för Ulfåsa gård; på 
175 0-talet tillhörde gården brukspatron 
M. Wester, 1818 A. Wester, 1852 
brukspatron P. H. Yictorin. Se vidare 
art. Qvarn. 

Elga. Annex-socken i Jösse härad 
af Wärmlands län, på Elgå-fjordeus ve- 



Elgrä. 

strå strand, 7Vo niil nordvest från Carl- 
stad, har en areal af 46,703 tunnland, 
af hvilka 6,950 äro sjöar och kärr. 
Bland vattendragen märkas, utom Elgå- 
fjorden, sjön Eänken, med den förra 
samraanbunden medelst en hästbana at" 
14,650 fots längd, som anlades år 
1855 med en kostiiad af 60,000 rdr 
bko, — Elgsjön, sora enligt ch ärtorna 
bar aflopp både åt Elgå-fjorden och 
Stora Gla, — nordligaste delen af sjön 
Lilla Gla, Grunsjön samt Norra och 
Södra Or-sjöame. Socknen, som be- 
står af ITVg hemman (I4^\jo skatte, 
'V04 krono, 1 säteri och ^ .^ frälse), 
med 4 utjordar, 29 torp, 1 1 par qvarn- 
stenar till husbehof, 3 par qvarnstenar 
för tull, 4 salusågar, 1 såg för husbe- 
hof, 2 stångjerns-, 2 knipp- och 2 spik- 
bamrar, beboddes på 18i0-talet af 1,736 
invånare, men hade 1850: 1,972 och 
1856: 2,097 invånare. Socknen hade 
sistnämda år ambulatorisk skola med 
en examinerad lärare, sora undervisade 
112 gossar och 7 9 flickor, medan 1 
gosse bivistade allmänt undervisnings- 
verk samt 96 gossar och 95 flickor un- 
dervisades i hemmet. — Elga socken 
är annex till Arvika konsistoriela pa- 
storat af 2:dra klassen i Jösse kontrakt 
af Carlstads stift. Socknen namnes icke 
förr än är 1469 och hade då träkyrka 
samt kallades Helga Socken i Yester- 
Sysslet, ehuru Fernow dock anser det 
möjligt, att med denna Helga Socken 
kuunfit förstås det i söder om Elga be- 
lägna Glafva (Gladewall, der Gudwalla 
kloster legat). Samma författare anför, 
att kyrkan i äldsta tider hatt namnet St. 
Olof och att socknens nuvarande namn 
kunnat uppkomma genora någon för- 
vridning deraf. Olofsmessan lär också 
ända till sednare tider hafva här i sock- 
nen bibehållit sig i större helgd än an- 
norstädes. — I socknen märkas: Elga 
bruk (se nedan); — Fröbohl, som i bör- 
jan af 1500-talet tillhörde Måns Jenis- 
3011, sousons sonson af kon. Albrechts 
råd .Tenis Hjärne; — Sulevik eller Sul- 
bovik, alltifrån hedendoraen en offentlig 
marknadsplats, der under den sednare 
medeltiden marknader höllos vid Kors- 
messan och Mormessan, ra. fl. — Adr.: 
Arvika. 



Eling. 



235 



Elga. Jernbruk i ofvannämda soc- 
ken, anlagdt 1695 och 1857 bestående 
af en stångjärnshammare med 2 härdar 
och manufakturverk för 2 knipp- och 
6 spikhamrar med 3 stockar och 4 här- 
dar. Smidet är oinskränkt. Till bru- 
ket höra vidare en tullrajölqvarn af 3 
par stenar, en siktqvarn, en finbladig 
salusåg af 8 blad för sågning af 100 
tolfter blockar samt tvänne lastbåtar 
om 1 1 lästers drägt hvardera. Stång- 
jerns-smidet för året utgjorde 1,105 skS 
9 llt 5 'tt, med ett värde af 27,805 
rdr bko; manufaktursraidets värde upp- 
gick till 16,716 rdr banko. Hela bru- 
kets värde, inbegripet V- mantal As- 
bohl, uppgick till 74,459 rdr bko. 

Eljaröd- Annex-socken i Albo hä- 
rad af Christiaustads län, har en areal 
af 5,415 tunnland, hvaraf blott 4 äro 
sjöar och kärr. Socknen består af 7^8 
mänt. {i-^:.^^ skatte, ^ '^ krono och 2^[^ 
frälse), med 4 mjölqvarnar och ett te- 
gelbruk; större delen deraf lyder under 
Torups och Christinehofs gods. Elja- 
röd, som på 1840-talet hade omkring 
600 invånare, räknade 1850: 693 och 
1856: 761 personer samt hade sist- 
nämda är fast folkskola med 1 exami- 
nerad lärare, som undervisade 54 gos- 
sar och 63 flickor, medan 20 gossar 
och 20 flickor undervisades i hemmet. 

— Eljaröd är annex till Andrarums 
regala pastorat af 3:dje klassen i Albo 
och Jerrestads kontrakt af Lunds stift. 

— Adress: Christianstad. 

Elin?. Annex-socken i Barne härad 
af Skaraborgs län, 3^'^ mil n. o. från 
Alingsås och 4^ .^ mil s. s. v. från Lid- 
köping, har en areal af 5,022 tunn- 
land, af hvilka 220 äro kärr och sjöar. 
Jordmånen är för det mesta sand- och 
lermylla, åkerbruk hufvudnäringen. An- 
garne bestå dels af mader, dels af täm- 
ligen mosslupen hårdvall; något löfskog 
finnes. Socknen, som består af 10 man- 
tal och är taxerad till ett värde af 
32,6 58 rdr banko, hade på 18i0-talet 
382, 1850: 400 och 1856 i06 invå- 
nare. — Eling är tillika med Wedum 
annex till Bitterna konsistoriela pasto- 
rat af 2:dra klassen i Wilska kontrakt 
af Skara stift. Kyrkan är af trä med 



230 Elinsrheims Ryrba. 



FJleholm. 



trätorn och anses hafva fått namn efter 
sin nppbyggarinna, en fru Elin (hvilket 
af allmogen uttalas Eling). — Inom 
socknen ligga säteriet Bohl eller Bih- 
hohn och militie bostället Soltorp. — 
Adress: Skara. 

Elillghnnis kvrkn. riammaj, lörfal- 
ien kyrka i Haiigvnvs socken och For- 
sa Ting af Norra Kefallningen på Got- 
land, uppbyggd år 1050 (?), men nu 
fullkomligt ödelagd, så att träd växa 
inom murarna. Niir kyrkan ödflndes, 
är obekant. 

Elins källa. Ktt minne af Sköfdes 
helgon, den Heliga Helena, belägen ^, g 
mil från staden, och öfvcr hvilken i ka- 
tholska tiden ett kapt-U var upphygdt. 
Ruiner efter detta kapell qvarstodo än- 
nu 17 59 nära hemmanet Källegården, 
men nedrefvos då och användes till ut- 
vidgande af stadskyrkan. Källan i)lef 
redan år 1596 igenfylld pa ärkebiskop 
Abraham Angermanni befallning, men 
letade sig icke desto mindre väg fram 
i dagen vid sydöstra hörnet af kapel- 
lets grundmur och är ännu berömd fur i 
sitt friska orli välsmakande vatten. 

Ellebjar. En höjd i Hyby socken 
och Bara härad af Malmöhus län, der, 
enligt sägen, gudstjenst blifvit hållen i 
sju års tid, under hvilka kyrkan varit 
i bann. Anledningen dertill uppgifves 
af traditionen hafva varit följande. På 
Burö (nu Klngerup) gård i denna soc- 
ken bodde två adliga jungfrur och sam- 
tidigt med dem på Hyby gåid tvänne 
riddare, som friade till jungfrurna och 
erhöllo deras ja, men derpå drogo ut 
i härnad och glömde sina löften, så att 
de vid hemkomsten ej ville vidkännas 
sina förbindelser. Jungfrurna, med fullt 
beslut att hämnas, l)egåfvo sig till Hy- 
by kyrka, der de fått höra att riddarne 
skulle bivista julottan; den ena ställde 
sig bakom altaret, den andra gömde 
sig bakom vapenhusdörren, och när deu 
äldsta riddaren knäböjde vid altaret, 
blef han genast med en dolk nedstött 
af deu ena jungfrun, medan den andra 
från sitt gömställe med ett svärd gen- 
omborrade den andra riddaren, som 
skyn.d^de ut genom kyrkodörren iox att 



undgå samma öde. Jungfrurna begäfvo 
sig genast till Rom för att hos påfven 
söka aflösning fcir mordet, hvilket ock- 
så beviljades; dock förklarades kyrkan 
i bann i sju (enligt andra i tre) år, så 
att ingen gudstjenst der fick hållas. 
Gudstjensten hölls under denna tid på 
Ellebjär. der man ännu skall se mär- 
ken efter trappsteg och en upphöjning, 
(ler altaret stått. Bakom altaret skall 
på muren i Hyby kyrka hafva luuuits 
en. målning, föreställande morduppträ- 
det; men taflan skall hafva blifvit öf- 
verstruken, då kyrkan bvituienades i 
en sednare tid. 

Eileholin. Annex-socken i Listers 
härad af Blekinge län, belägen vester 
från Garlshamn, vid hafvet, har en areal 
af 1,412 tunnland. Socknen består af 
C^/g mantal (6-^ g skatte, '/g krono, ^/g 
frälse], med 2 utjordar, 1 krog och 4 
gatehus; deu beboddes på 1840-talet 
af 352, 1850 af 405 och 1856 af 396 
personer. Socknen är annex till Mör- 
ruras regala pastorat af 2:dra klassen 
i Listers och Bräkne kontrakt af Lunds 
stift och har med modersockneu s^e- 
mensam fast folkskola, der 3 examine- 
rade lärare år 1856 undervisade 257 
gossar och 251 flickor, medan 1 gosse 
iitnjöt allmän undervisning, 1 gosse och 
4 flickor undervisades i hemmet. Ta- 
xeringsvärdet är 68,47 5 rdr banko. — 
På en holme i Mörrums å, ungefär \^i^ 
mil från Carlshamns stad, ligger Elle- 
liolms Kyrhohy, ett af de vackraste stäl- 
lena i det natursköna Bleking. Här 
låg fordom staden Elleholm med det 
befästa slottet Sjöborg, om hvilka bäg- 
ge man känner blott föga. När staden 
först uppkom, känner man icke; dock 
vet man, att Lunda-ärkebiskopar inne- 
hade slottet och der hållit hof. Qvar- 
lefvor efter dess murar och giafvar lära 
ännu kunna ses. Arkebiskop Birgerus 
Gunnari uti Lund bidrog mycket till 
stadens förbättring genom de privile- 
gier, som han år 1509 förlänade sina 
undersåter, borgrarne i Elieholm. Arke- 
biskop Jacobus Gerhardi hade år 1404 
pantsatt Elleholms slott till riddar Ab- 
salon Pederssen för ett lån af »1,000 
mark i hvita sterlingar»; men ärkebi- 
skop Petrus Lycka inlöste slottet åter 



Elleknlla. 



Ellinge. 



237 



år 1424. Ar 1436. då Engelbrechts 
bondebär belade Elleholrn, innehades 
staden af ärkebiskop Johannes Laxraan. 
Ar 1536 kom Elieholm i Danska kon- 
ungarnes händer; staden lärer hafva 
blifvit förstörd af Svenskarne uv 1504, 
och dess stadsrättigheter öCvergingo till 
Sölvitsborg. För närvarande består Elle- 
bolms kyrkoby dels af ett gods om jV^, 
mantal skatte, tillhörigt länsgrefvinuan 
Louise Danner, kon. Fredrik VILs af 
Danmark raorganatiska gemål, och enke- 
fru Hedvig Sophie Berling i Köpen- 
hamn samt taxeradt till 42,5 25 rdr 
bko, dels eges och brukas den af bön- 
der, hvilkas andel i socknen är taxerad 
till 25,9 5 rdr banko så att socknens 
hela värde uppgår till 68,475 rdr sam- 
ma mynt. — Se vidare art. Mörn/vi. 
— Adress: Carlshamn. 

Ellekulla. Annex -socken i Mark? 
härad af Elfsborgs län, omkring 5 mil 
8. s. v, från Borås och ungetar vid 
samma afståud nordost från "Warberg, 
har en areal af 7,406 tunnland, af 
hvilka 625 äro sjöar och kärr. Sock- 
nen består af lO^/j, mantal med G så- 
gar och 2 qvarnar samt är taxerad till 
37,391 rdr bko. Invånarnes antal, pä 
1840-lalet 555, hade 1850 stigit till 
608 och 18 56 till 623. I socknens 
fasta folkskola undervisades sistnämda 
år 1 gossar och 13 flickor, medan 26 
gossar och 23 flickor hade undervis- 
ning i hemmet. — Ellekulla är tillika 
med Oxabäck annex till Thorestorps 
konsistoriela pastorat af 3:dje klassen i 
Marks och Bollebygds kontrakt af Gö- 
teborgs stift. Kyrkan, byggd af grå- 
sten, af okänd ålder, tillbyggdes år 
1795 och har målningar i taket. — 
Inom socknen lig^a de smärre gårdar- 
ne Annabäckshult och Gäddarp. . — A- 
dress : Borås. 

Elleilhill. Laj^euhet i Solna socken 
och Danderyds skeppslaj? af Stockholms 
län, väl bebyggd, ur 185 9 af fabrikör 
Arntz försåld till expedit. -chefen Holm- 
qvist för 5 5,000 rdr rmt. 

Ellholineii, med Gariistruoiineii. Tem- 
bruk och egendomar i Arboga socken 
och Åkerbo härad af Westerås län, till- 



höra för närvarande Jäders bruksbolag, 
hvarom vidare under artikeln Jäder. 
EUholmen kallades fordom Alholmen, 
Alfholmen, Elloholm eller Loholm och 
hade ett slott på en holme i Arboga- 
ån. Slottet nedbrann omkring 1544, 
då godset cgdes af riksrådet Abraham 
Christel ssou Leijonhufvud. Sedan till- 
hörde EUholmen åtskilliga ätter, der- 
ibland slägten Oxenstjerna, af hvilken 
friherre Erik Carlsson Oxenstjerna år 
1601 förlänade gården åt dåvarande in- 
spektören O. Unge och hans hustru 
Margaretha Schaeij. Unge köpte går- 
den till skatte, och hans arfvingar in- 
nehade den ännu på 17 50-talet och 
sednare. År 1812 kom Eliholmen till 
en Mannerstråle af samma adlade slägt 
(Neumann), som innehade Jäders bruk, 
och som ännu innehar hela det af Jä- 
der, Garpströmraen och Eliholmen be- 
stående godset. Ar 1670 inrättades 
här af en Holländare, Johan von Vlec- 
ken, på kronans bekostnad ett pappers- 
bruk, h vilket fortfor till omkring 17 30- 
talet. 

ElHuge. Sätesgård i Sallerups soc- 
ken och Harjagers härad af Malmöhus 
län, en bland Skånes äldsta gårdar, 
har alltid varit i högättade mäns be- 
sittning. Sjelfva herresätet, hvars nu- 
varande skick föga påminner om den 
fordna borgen, ligii;er omgifvet af breda 
grafvar, i hvilka nu svanor simma, på 
eu höjd utmed stranden af den lilla 
Bråön, omgifvet af trädgårdar och par- 
ker, hvilka undanskymma den omkring- 
liggande, föga inbjudande slätten. En 
allé af vackra kastanier leder upp till 
det grundmurade boningshuset af två 
våningars höjd, och på något afstånd 
derifrän ligger den af flera stora kors- 
virks- byggnader bestående ladugården. 
Strax i vester från herrgården framlö- 
per statens södra jernvägs-stambana och 
erbjuder den förträffligaste debouché för 
gårdens produkter. Om åbyggnadernas 
äldre utseende skola vi framdeles tala. 

Som Ellinges äldsta kända egare, 
vid början af 1200-talet, namnes den 
med Jitten Hvid befryndade slägt, hvil- 
ken de I^nndensiska ärkebiskoparne Ja- 
kob och Erland Erlandssöner samt Jens 
Grand tillhörde. Denna ätt skref sig 



238 



Ellini^e. 



till Eliinge och Alvastorp, och dess va- 
pen skall hafva varit tre blä bjälkar i 
silfverfält, bvartill Jakob Erlandsson 
tillade en öfver två af bjelkarna upp- 
stigande biskop med krumstaf. Stam- 
fadern, Erland till EUinge, som lefde 
i början af 13:de århundradet, var gift 
med Gerilla, styfsyster till Ebbe Sune- 
son Hvid och kusin med Svenska kon- 
ungen Sverker II:s gemål, drottning 
Benedicta. Erland, en Ȋrans man och 
tapper riddare», som han kallades, blef 
dödad vid Rendsborg och efterlemnade 
två döttrar, som gjorde förnäma giften, 
samt fem söner, hvilka alla blefvo be- 
tydande män och näranas i dessa tiders 
historia. De fem sönerna voro: ärke- 
biskop Jakob Erlandsson; Nils, läns- 
man i Lund och sedan gilkare öfver 
Skåne; Anders, ärkebiskopens trofasta 
anhängare; Erland, en kort tid sin äld- 
sta brors efterträdare på ärkebiskops- 
stolen, samt Johan, gilkare i Skåne. 
Enligt andra uppgifter, fanns det yt- 
terligare en broder, Petrus, som dog 
före år 1262. Arkebiskop Jakob och 
hans bror Johan, som år 125 var gil- 
kare i Skåne och liöfvidsman på Hel- 
singborg, voro bägge, tillika med den 
tredje brodern, Anders, motståndare till 
dåvarande Danska konungen Christopher 
och försvarade de rättigheter, som till- 
koramo den mördade konung Abels sö- 
ner. Den fjerde brodern, Nils Erlands- 
son, sökte deremot förmå ärkebisko- 
pen till att försona sig med konungen, 
och när konung Christopher ändtligen 
lyckades förmå en Tysk äfventyrare, 
Henrik af Mecklenburg, att åtaga sig 
vågstycket att gripa prelaten, hvilket 
också skedde år 1259 på ärkebiskopens 
gård Gissleberga vid Landskrona, un- 
derstöddes Tysken i detta företag af 
Jakobs egen bror, hr Nils. Men detta 
tilltag af konungen blef signalen till 
stora ovoligheter; hela landet belades 
med interdikt; Anders Erlandsson in- 
tog Bornholm och Haramerslius; Jakob 
Erlandssons systersöner, biskoparne Pe- 
der och Jens Bång, inkallade i landet 
den Rvigiska fursten Jaromir, som for 
fram på det gräsligaste; ärkebiskopens 
parti, de s. k. »cliorkarlarne», förenade 
sig med de främmande röfvarskarorna, 
och konung Christopher sjelf blef för- 



EUinge. 

giftad af abboten Arnfast, hvilken af 
ärkebiskopen upphöjdes till biskop i 
Aarhus. Den tioåriga Erik Glipping 
besteg nu Danmarks thron under för- 
myndcrskap af sin mor, Margaretha, 
kallad »Spraenghest» eller »Svarta Greta», 
som lössläppte ärkebiskopen ur hans 
fängelse, hvarefter prelaten gick i fri- 
villig landsflykt och, fastän af påfvea 
återinsatt i sin värdighet, aldrig åter- 
fick denna, utan afled på Riigen 1273. 
Om hans bror Johan vet man ingen- 
ting annat, än att han dog i fängelse 
1272, och att han förlorat sin värdig- 
het, ty Nils Erlandsson blef, sannolikt 
som belöning för sin delaktighet i ärke- 
biskopens gripande, gilkare öfver Skåne 
och erhöll sannolikt Rfven Ellinge. Åt- 
minstone vet man icke, att detta gods 
varit innehafdt af något bland Johans 
barn, hvilka skola hafva varit tre, två 
söner, Jakob och Anders, samt en dot- 
ter, Cecilia. Nils Erlandsson lefde än- 
nu år 1285 och var en bland de 10 
gamla män, som efter aflagd ed skulle 
uppgifva, huruvida Als-land i Slesvig 
tillhörde konungen af Danmark eller 
hertig Waldemar. Han var gift med 
Elisabeth, dotter af Peder Strangeson 
och Ligeborg, hvars fader var den rykt- 
bare Esbern Snare. Med denna sin 
gemål hade han tvänne döttrar. 

Ellinge synes i det nästföljande år- 
hundradet hafva öfvergått till ätten Ba- 
ner, ty en dotter af Anders Eskilsson 
Baner, Ingeborg Andersdotter, medför- 
de Ellinge i äktenskapet med sin man 
Isak Eskils?on, som innehade godset 
omkring 1360 — 1370, ehuru man i öf- 
rigt ingenting mer känner om honom. 
Detsamma är förhållandet med Eliinges 
egare ända till början af 14 00-talet, då 
gården befinnes hafva varit innehafd af 
den Skånska Sparre-ätten. Denna ätt, 
hvars slägtregister man med säkerhet 
känner ända upp i 12:te århundradet, 
kallades i äldre tider »de Wognsöner» 
och delade sig i tre grenar: grenen till 
Ellinge, som sedan öfvergick till Sve- 
rige, grenen till Klågerup och grenen 
till Skarup. Den äldsta Sparre till El- 
linge var Sven Tuleson Sparre, son af 
Tule Wognson till Klågerup, sora var 
familjens stamgods. Sven lefde i slutet 
af 1300-talet, och det tros, att hans 



k 



Ellinse. 

hustru var eu dotter af den ofvaimära- 
da Isak Eskilssou, så att hau fått god- 
set med heuue. Efter houoiu luncha- 
des gården af hans son, Nils Svensson, 
som var kon. Erik XIILs trogna tje- 
nare och af honom användes i åtskil- 
liga värf. Med sin husfru Pernilla An- 
dersdotter Thott hade han två söner, 
Kield och Claus, hvilka bägge skrefvo 
sig till Elliuge. Kield Nilsson, Dan- 
marks rikes kansler, hade med sia hu- 
stru Brita Bille tre söner, hvilka alla 
skola hafva omkommit i Sverige, på 
grund hvaraf man dragit den slutsat- 
sen, att Kield nedsatt sig i Sverige, i 
likhet med en mängd andra Danska 
herrar vid denna tid. Kield efterträd- 
des uti innehafvaudet af Elliuge af sin 
bror Claus Nilsson Sparre, förmäld med 
kon. Carl Knutssons halfsyster Katha- 
rina Bjelke och sjelf en man af ut- 
märkta egenskaper. Med sin hustru 
fick han egendomen Wik i Uppland 
ooh blef efter Carl Kuutssons uppsti- 
gande på Svenska thronen Svenskt riks- 
råd samt år 1444 höfvidsman i Wärm- 
land. Hans son var den ryktbara Nils 
Clausson Sparre till AVik och Ellinge, 
en under unions- fejderna synnerligen 
framstående personlighet och, såsom sy- 
sterson till konung Carl och frände till 
Sten Sture den Äldre, mer Svensk än 
Dansk. Derföre ådrog han sig också 
konung Hans' oväuskap och blef af ho- 
nom fråndömd sin egendom i Danmark, 
h varefter det indragna Ellinge af kon- 
ungen försåldes till Hans Krumraedige. 
Nils Clausson stadnade qvar i Sverige 
och satt ännu år 1512 qvar i Svenska 
rådet, men namnes sedan icke mer. 
Han var gift med Margaretha Broek 
och hade med henne fyra barn: sonen 
Knut, den sista af sin ätt i Sverige, en 
ifrig anhängare af Christian II och un- 
der nära ett år Wiks ihärdiga försva- 
rare mot Gustaf Wasa, — döttrarna 
Elsa, gift med riksrådet Axel Posse och 
genom sin dotter Margaretha mormor 
till drottning Gunnel (Johan IILs sed- 
nare gemål), Pernilla, gift med Sten 
Bengtsson Oxenstjerua, och Karin, gift 
med Peder Thuresson Bjelke samt mor- 
mor till de under Carl IX:s regering 
afrättade herrarne Claes, Thure och Ho- 
genskild Bjelke samt Sten Baner. Det 



Elling;e* 



239 



var Nils Clausson till Wik, som för- 
klarade till och med konungen af Eng- 
land krig, sannolikt den enda enskilda 
person, som djerfts någonting sådant. 
Förhållandet härmed var det, att herr 
Claus såsom befallningsman på Elfs' 
borg idkade utrikes handel med fartyg, 
som han sjelf utrustade, och af hvilka 
Engelsmännen uppbringade ett, värde- 
radt till 1,500 gyllen, hvilket de qvar- 
höUo i hamnen Hillefort. På sin be- 
gäran om fartygets lösgifvande, fick hr 
Claus nekande svar, och när han ändt- 
ligen utverkat sig löfte om full ersätt- 
ning derför, men denna ersättning icke 
afhördes, begärde herr Nils af Svenska 
rådet tilstånd att sjelf kräfva ut sin 
rätt, fick denna begäran beviljad, ut- 
färdade d. 25 Mars 1495 ett på platt- 
Tyska skrifvet öppet fejdebref och ut- 
sände kapare, som gjorde Engelsmän- 
nens handel ansenligt afbräck. Sådana 
voro den tidens magnater i Norden, 

Den summa, mot hvilken konung 
Hans afstod Ellinge till Henrik Krum- 
medige, och hvarå konungens qvitten- 
ser ännu finnas qvar, steg till 2,870 
mark och var erlagd till fullo år 1513. 
Son till Hart vig Krummedige, var herr 
Henrik en betydande man, höfvidsman 
på Aggerhuus och länsherre till Bohus 
samt en tid äfven befallningsman på 
Elfsborg, hvilket slott han år 1497 er- 
öfrade från Nils Clausson, hvars goda 
han innehade. Henrik Krummedige var 
gift med Anna Jörgensdotter Rud och 
dog år 1530 på sin gård Mogenstrup 
i Skåne. Han och hans husfru, som 
dog 1535 eller 1536, hade blott en 
dotter, Sophia, gift med Eske Bille, 
som efter svärmoderus död blef herre 
till Ellinge, ehuru en annan berättelse 
låter Eske Bille hafva köpt gården af 
Nils Clausson Sparres dotterson, Nils 
Pederson Bjelke, som återfått sin mor- 
faders indragna gods. Nog af, Eske 
Bille, kallad »den rike» af sina mänga 
gods, var innehafvare af Elliuge och 
dog i Köpenhamn 1552. Med sin hus- 
fru hade han 13 barn, af hvilka fem 
afledo i yngre åren. Andra sonen, Jör- 
gen Bille, fick Ellinge och Walleu i 
Halland. Under det s. k. nordiska sju- 
årskriget deltog han i ströftågen vid 
gränsen, dock med föga framgång, bo- 



240 



Rllinge. 



filling^e. 



satte sig sedau på Walleu ocb dog är 
1601 samt ligger begraiveu i Woxtorps 
kyrka. Med siu busfru, Margaretha 
Broek, hade hau 4 söner, men öfverlef- 
des af blott eu bland dessa, Eske Jör- 
gensson Bille, slottsherre på Helsing- 
borg 1602 — 1610 och gift med Helvig 
Giöe. Han mottog Eliinge under fa- 
derns lifstid, lät reparera Sallerups kyr- 
ka och uppsätta predikstolen derstädes 
samt dog barnlös år 1619, då Eilinge 
samt Örtofta öfvergingo till hans sy- 
skonbarn, riksrådet Eske Bille. Efter 
dennes död år 1625 ärfdes Eilinge och 
Örtofta af hans svärson Tyge Brahe 
och afträddes af denne till hans svåger, 
den rika Frans Lykke, som år 16 32 
sålde Örtofta till Henrik Kamel och 
troligen vid samma tid bortbytte Ei- 
linge till Metta Barnekow mot Söholra 
i Danmark. Eilinge ärfdes af Met- 
tas dotter, Margaretha Barnekow, gift 
med Christian Walkendorff, som efter 
fru I\Iargarethas död år 1065 gifte sig 
med Anna Wind, dog 16 90 och lein- 
nade Eilinge i arf åt sin äldsta son, 
Hans Walkendorff, som efterlemnat sig 
ett föga hedrande minne. Han kalla- 
des Hans Lånekaka, emedan han van- 
skötte egendomen, så att han måste 
låna bröd af sina egna bönder; der- 
jemte var han så begifven på drycken- 
skap, att han, som det berättas, lät 
uedsåga bjelkarna i stora stenhuset och 
sålde dem för bränvin. Slutligen all- 
deles utarmad sålde han Eliinge 1714 
till Margaretha v. Ascheberg för 14,224 
daler silfvermynt, för hvilken summa 
godset redan var pantsatt. Han hade 
varit gift med Margaretha Elisabeth 
Barnekow, med hvilken han hade en 
dotter och 10 sönei", af hvilka de fle- 
sta förföllo likasom fadern och gifte 
sig med bondpigor på Eliinge gods; en 
af dem, Christian, blef profoss i Oxie 
härad. Efter Margaretha Ascheberg till- 
föll Eilinge hennes biigge magar, Jlei- 
jerfelt och Beunet, af hvilka den sist- 
nämde utlöste den förre. Han, genera- 
len baron Wilhelm Bennet, lick 17.34 
patronatsrätt till Vestra Sallerup och 
företog 1735 eu större reparation på 
Eilinge gård. Han dog år 1740, och 
Eilinge ärfdes af hans dotter, Christina 
Brita Bennet, gift med grefve C. F. 



Diicker, son af riksrådet och fältmar- 
skalken grefve C. F. Diicker. Han dog 
på Eliinge 1784, hans fru 17 90, och 
deras son, grefve C. F. Diicker, erhöll 
1795 genom arf och lösen af 132,019 
rdr 12 sk. rgs Eliinge och Brynneslöf, 
hvilket sistnämda fick namnet Christine- 
berg. Denna grefve Diicker blef som 
löjtnant tillfångatagen i slaget vid Wi- 
borg och qvarhöUs ett år i llyssland. 
Han var gift med Eva Margar. Wran- 
gel, som dog 1839. Sjelf afled hau 
1828, och efter honom tillträddes egen- 
domen af hans son, grefve Carl Fredr. 
Diicker, född 1800, hvilken genom arf 
och mot en lösesumma af 200,000 rdr 
rgs blef innehafvare af Eilinge och Chri- 
stineberg. Sedan 1834, då grefve Diic- 
ker tog afsked ur krigstjensten (han 
var löjtnant vid Skånska dragonerna), 
har han sjelf egnat sig åt vården af 
sitt gods, der han högt uppdrifvit åker- 
bruket och vidtagit flera förbättringar 
af byggnaderna samt uppfört en flygel 
och nya ladugårdshus. Grefve Diicker 
är sedan 1836 gift med grefvinnan 
Marianua Hedvig Charlotta von K.osen. 
Om de äldsta byggnaderna på El- 
iinge eger man inga underrättelser. 
Det der nu befintliga stora stenhuset 
är troligen uppfördt på 1500-talet. 
Burmanska teckningen af år 1680 vi- 
sar en fyrkantig och kringbyggd plan, 
omgifven af grafvar; östra sidan upp- 
togs af ett stort 3-vånings stenhus med 
snerklade gaflar och utbyggen med rö- 
sten på östra långsidan; norra och ve- 
stra sidorna iutogos af korsvirkshus, 
två våningar höga; å södra sidan fuu- 
nos tvänne sammanhängande hus, det 
vestra ett litet envånings korsvirkshus, 
det östra ett smalt stenhus, tre vånin- 
gar högt med tinnade gafvelrösten i 
öster och vester. 1 det innerhörn, som 
bildades af det sistnämda huset och 
stora stenhuset, var ett flersidigt torn 
med hög spira. En trädgårdsanlägg- 
ning fanns inom grafven på östra si- 
dan. I norr förde en träbrygga öfver 
grafven och inkörseln gick genom norra 
flygeln. Under Hans VA'^alkendorffs tid 
förföllo byggnaderna alldeles. Marga- 
retha von Ascheberg lät år 1713 hos 
rådhusrätten i Lund begära syn å går- 
den. Vid detta tillfälle fattades eu 



Ellinora. 



Klmeboda. 



241 



mängd fönsterrutor; fönsterkarmar och 
dörrar voro förkomua, golfven i flera 
rum förstörda, en trappa i tornet sak- 
nade 1 9 trappsteg, och de öfriga voro 
bristfälliga, tornspiran var nedrifven, 
bryggan obrukbar. Blott till bonings- 
husens iståndsättande tarfvades, enligt 
uppgjordt förslag, 4,282 daler 2 ören 
silfverraynt. J detta skick eraottogs 
gården af Wilh. Bennet, h vårföre han 
år 1735 lät den undergå en grundlig 
reparation. Byggnaden i vester och tor- 
net nedrefvos, östra stenhuset minska- 
des med en våning, och norra och sö- 
dra flyglarna ombyggdes till envånings 
korsverkshus. I vester lades öfver graf- 
ven en ny brygga, hvilken förband borg- 
gården med trädgård och park; i stäl- 
let för norra träbryggan byggdes en 
bvälfd stenbro. — Ar 1854 blef af nu- 
varande egaren norra korsverkshuset 
nedrifvet, och i dess ställe uppfördes en 
kort flygel af två våningars höjd med 
snerklade gäfvelrösten i öster och vester. 

Ladugården har alltid varit och är 
ännu belägen utom grafvarna, strax norr 
om gården, omslutande en åt söder öp- 
pen fyrkant. 

Strax vester om borggården ligger 
parken, genom hvilken en allé löper 
ifrån landsvägen upp till gården. 

Några traditioner eller historiska 
minnesmärken från denna trakt hafva 
vi icke funnit; det enda, som man vet 
att omtala, äro några i skogen befint- 
liga grafvar, af omkring 40 qvadrat- 
alnars rymd, utaf allmogen kallade 
wSnapphanegrafvarne.» 

För närvarande utgör Ellingc 19^^ 
mantal, af h vilka 3^/., mänt. äro säteri 
samt resten utsockne- och insockne- 
frälse. 

Elimora. Se art. Hedensunda i Ny- 
köpings län. 

Ellne^ Vestra och Östra. Två frälse- 
hemman i Torps socken och Walbo hä- 
rad på Dal, enligt en anteckning köpta 
år 1415 af Jon Knutsson från Skulle 
Hugersson «för en hingst, så god som 
tvåhundrade mark.» Ar 1563 tillhör- 
de de bägge hemmanen fru Margareta 
Sparre, enka efter riksrådet Nils Krum- 
me. Lage Posse var egare 1577, öf- 
II. 



verstlöjlnant Nils Kagg 1664. År 1681, 
då gärden kallas gammalt sätevi, egdes 
den af jungfru Magdalena Bonde. Går- 
den har sedermera tillhört en Gabriel 
Lilliehöök 1699, öfverstlöjtnant J. von 
Mentzer 1736, löjtnant O. Amelgren 
1767, hans son, lagman Jakob Amel- 
gren, 1790. En enkefru majorska voii 
Döbeln sålde 1821 hemmanen till kon. 
Carl XIV Johan, som åter 1835 af- 
yttrade dera till S. A. Holmgren. År 
1839 såldes de på konkurs-auktion till 
Jan Svensson från Wassända socken, 
och dennes son Johannes Jansson in- 
nehade Ellne-heramanen år 1852. 

Ellos. Fiskläge i Morlanda socken 
och Orousts Vestra härad af Bohuslän, 
i 17:de seklet ett af de bättre fisklä- 
gena i denna del af skärgården, der 
21 matlag bodde, omkring 1845 be- 
boddt af 1 5 matlag, alla fattiga och 
eländiga. 

Eluiberget. Berg i Grimethons soc- 
ken och Himle härad af Hallands län, 
beläget på Thorstorps skog mellan sjö- 
arna Walasjö och Rörsjö, begagnade» vid 
triangelmätningen i Halland 1816 och 
är bekant genom den storartade utsigt, 
som man har derifrån. Ifrån bergets 
topp ser man icke färre än 14 kyrkor, 
tillika med Warbergs stad och, stund- 
om i klart väder, Danska ön Anholt. 

Elmeboda. Socken i Konga härad 
af Kronobergs län, mellan Långasjö i 
öster, Sandsjö i vester, Linneryd i norr 
och Twing i söder, har en areal af 
36,728 tunnland, af hviika 2,980 äro 
sjöar och kärr. Till socknen gränsa 
den milslånga sjön Våren och sjön Fla- 
ken; inom socknens gräns räknas 26 
sjöar och 30 gölar. Ännu 1770 näm- 
nas här »stora allmänningar», Ulfvamo, 
Fäsingsmåla och Flisehult, hvilkas eke- 
skog mycket anlitades för flottans räk- 
ning; nu behöfva socknens flesta hem- 
man köpa skog. Socknen, som består 
af 70V6 mantal (42V3 skatte, 4% kro- 
no, 24 '/^ frälse), med ett ålfiske, 8 
tullqvarnar, 47 husbehofsqvarnar, 1 tull- 
såg och 1 stampsåg samt 1 garfveri, 
alltsammans uppskattndt till 276,580 
rdr banko, beboddes på 1840-talet af 

31 



2ii Elmeatad Hnapag:n. 

2,248, 1850 af 2,934 och lS5fi af 
;{,I)I6 personer. Sot-kiifn hiide sistnäai- 
(la år arabiilatorisk skola med en exa- 
minerad och en oexarainerad liiiare, som 
undervisade 120 trossar oeli 86 flickor; 
4 gossar bivistade allmänt lärovt-rk, STi 
gossar och 40 flickor hade enskild un- 
dervisning, och 20 gossar samt 47 flic- 
kor nndervisades i hemmet. — Elme- 
boda socken utgör ensam ett konsisto- 
rielt pastorat af 2:dra klassens l:sta 
afdelning i Konga kontrakt af Wexiö 
stift. Prestgiirden bfstår af I mantal; 
vederlag ö tunnor. Socknen nppgifves 
hafva sitt namn efter ett almträd, som 
stod, der kyrkan byggdes. Kyrkan, be- 
lägen 4^/., mil från Wexiö, tillökades 
17 87 på östra sirlan, men är ändock 
liten och skröplig. Der fanns ännu år 
1770 en af den ofvannämda almen för- 
färdigad dopfunt, så tung, att knappt 
4 karlar kunde lyfta densamma; men 
denna är nu försvunnen, likasom åt- 
skilliga här förvarade stafvar, hvilka 
berättades hafva varit begagnade i (en) 
Bleudas (Velledas, Walas) krigshär. Kyr- 
kans klockstapel blåste nefl år 17 50. 
Plats för ny kyrka utsågs 1855. lyåugt 
söderut i socknen, på Fölsebo hemmans 
egor, der en gärd ännu kallas Kapellet, 
har sannolikt ett kapell funnits. Pä 
hemmanet Östergöhl bodtle Åke Svens 
Bon, hufvndmannen för de så kallade 
Åkianerna, hvilka ville återinföra det 
Apostoliska tidhvarfvets inrättningar, 
gemensam egendom, kärleksmåltider, o. 
.■*. v., men totalt misslyckades. Presf- 
gärdeu säges vara donerad af 2 frun- 
timmer med namnet Blåpanna, hvilket 
namn ännu lefver som benämning på 
en under prestgårdeu hörande äng. — 
Socknens vigtigaste gård är säteriet 
Shärsjöhult, 3 mantal, nu till största 
delen tillhörigt bönder. — Adr.: Wexiö 

Eimestad knapagånlen. Ett mantal 
säteri uti Hellstad socken och Ahs hä- 
rad af Elfsborgs län, väl bebygdt, till 
hörde år 1816 kyrkoherden Sundboro 
och egdes 1856 af Carl Larsson, tillika 
egare af Vj bp«inian skatte Ebnestad 
Jorisgården. 

F/lmtaryd. TvA till I '/^ mänt. för- 
medlade hemman säteri uti Agunnaryd 



Kmaus. 

socken och Sunnerbo härad af Krono- 
bergs län, tillhörde i 16:de århundradet 
en slägt, som i vapnet förde en half 
hjort på ett hälleberg, men gick sedan 
öfver till Lillie ätten, af hvilken Chri 
ster Lillie skref sig till Elmteryd 1612 
— 1624. Gården kom sedan genom gif- 
termål till JMörnerska slägfen, och här 
afled år 16 98 baron Lars Mörner, som 
skref sig friherre och herre till Näs 
och Elmtaryd. År 1758 tillhörde går- 
den en fru De la (irange, 1805 en öf- 
verstlöjtnant von Plåten, 18 28 major 
L. J. Cavalli, som mycket förbättrade 
och förskönade gården. Ar 1856 inne- 
hades Elmtarvd af enkelru majorskan 
Cavalli. 

Elseberg. Landeri på Uddevalla 
stads grund, omkring 1,000 alnai frun 
stallen, har ett år 17 49 anlagdt tegel- 
bruk, som årligen tillverkar omkring 
150,000 tak- och murtegel. Elseberg 
tillh()r för närvarande öfverstlöjtnanten 
och riddaren C. F. Eding. 

Elsegärde. Rå- och rörshemman un- 
der Eds säteri uti Woxtorps socken 
och Östbo härad af Kronobergs län, 
aumärkningsvärdt raed aidedning af de 
der funna fornlemnii:gar, för hvilka vid- 
löftigt redogöres i Allvins Beskrifning 
öfver Östbo härad 185 2. En på hem- 
manets åkergärde belägen större hög af 
vid pass 70 alnars omkrets öppnades 
1806 och befanns innesluta en hälle- 
kista, fylld med svart jord, hvilbränd 
sand och benskärfvor, hvarförutan deri 
träffades åtskilliga af flinta tillhuggna 
knifvar och verktyg, hvilka tillvarato- 
gos af Eds dåvarande egare, assessor 
Monthan. Nära högens norra fot fanns 
en mindre upphöjning af 5 alnars längd 
och ungefär samma bredd, hvilken vid 
första påseendet tycktes vara bildad af 
naturen; men vid närmare undersök- 
ning befanns, att derunder voro 3 ubol- 
städer», på hvilka likförbränningar skett, 
liggande i triangel nära intill hvaran- 
dra På alla tre funnos hvitbränd sand, 
aska och benskärfvor. Se vidare All- 
vin: Östbo, pag. 120. 

Emaiis. Helsobrunn på Westerås 
stads egor, belägen nordost ut ifrån 



KraltBlöf. 



Kiumåii. 



343 



stadi-ii, uppikckt 17 18 af kyikoht-rdeii 
Förskal och begagnad sedan iir I7 4G. 
Öster om Emaiis, hvilket af fornfoiska- 
reii Dybeck kallas för »ett litet para- 
dis», finnas på en "räsbeväxt liöjcl nå- 
gra ganska Viil bibehållna stensätlnin- 
gar, deriblaud en fullständig donuing, 
livars krelsstenar äro 12, alla tjenliga 
till säten. Några alnar norrut på sam- 
ma höjd är en helt otydlig stensätt- 
ning, och i närheten träfias en sten- 
fylld kihidd jemte några i jorden mer 
eller rnindre nedsjunkna kretssr. 

Eniitslöf. Annex-socken i Osliu (Jö- 
inge härad och Christianstads län, 2V4 
mil norr ifrån Christianstad, har en 
itrea) af 5,832 tunnland, af hvilka 4 5 
äro sjöar och kärr. Hemmanlalet är 
13^48 mantal (8 skatte, 2^/^ krono och 
**^%8 utsockne-frälse), med 2 stycken 
husbfhofsmjölqvarnar, 4 skattlagda mjöl- 
qvarnar, 1 oskaltlagd rojölqvarn, 1 skatt- 
lagd sågqvarn och 7 utjordar. Befolk- 
ningen, på 1840-talct omkring 900 per- 
soner, uppgick 1850 till 997 och 1856 
till 1,050. I socknens fasta folkskola 
undervisades sistnämda år af en exa- 
minerad lärare 7 4 gossar och 55 flic- 
kor, medan 19 gossar och 42 flickor 
hade undervisning i hemmet. En af 
sockenboerna, kronotjerdingsmaniien Nils 
Oredsson, skänkte år 1859 100 rdr 
sora grundpenning till ett sockenbibli- 
othek, till hvars förökande församlingen 
anslagit en årlig kollekt. ■ — Eraitslöf 
är annex till Broby regala pastorat af 
2:dra klassen i Östra Göinge kontrakt 
af Lunds stift och skall, enligt en sä- 
gen, hafva sitt namn af en jungfru, vid 
namn Emma eller Emits, som skall 
hafva byggt ett kloster, der nu kyrkan 
står, och bebott detsamma. Största de- 
len af de utsockne-frälsehemraanen till- 
hör Wanås säteri uti Gryts socken. — 
Adress: Christianstad. 

Emni. Säteri uti Mönsterås socken 
och Stranda härad af Kalmar län, vid 
Eram-åns utlopp i Östersjön, är en gam- 
mal gård, som fordom tillhört ätterna 
Skytte och Mörner, men år 174 1 för- 
såldes till generalmajoren baron Ludv. 
Fahlströin, som vid sin död 1765 lem- 
nade den åt sin styfson, ryttmästareii 



baron Gustaf Johansson Ulfsparre, son 
af kapitenen Joh. Ulfsparre till Asa i 
Kronobergs län och Fredrika Strömfelt, 
hvars andra man generalmajor Fahl- 
ström var. — Stället har särdeles vac- 
ker belägenhet vid Saltsjön, stora segel- 
bden och ån; utsigten från det s. k. 
Oset är i synnerhet utmärkt. Mangår- 
den är byggd i nyare stil, och Gustaf 
.Johansson Ulfsparre har njed stor kost- 
nad anlagt en vacker trädgård. Egare 
1857 var kapitenen baron C. Ulfsparre. 
Godset bestod sistnämda år af Vg ma"- 
tal frälse med en såg och 3 utjordar, 
hvartill kommer ladugården Aserum, 
IV4 mantal fräUe. Till gården hör be- 
tydligi lax oi-h ålfiske. Det hela är 
taxeradt till 32,110 rdr banko. Det 
stamschäferi, som förut varit pä Flise- 
ryd i Kalmar län, dit det blifvit flyt- 
tadt från Ottenby pä Ölatid, flyttades 
I85S till Emui. 

Enimåll. En af de största floderna 
i södra Sveriges östra del, upprinner i 
Emme- eller Ömme-källa vid hemmanet 
Långarum i Solherga socken och Södra 
Wedbo härad af Jönköpings län, icke 
långt i norr från källan till den norrut 
i sjön Koxen fallande Svartån, med 
hvilken Emnnin utefter en liten sträcka 
i Solberga socken löper parallelt på ej 
fullt V4 '"ils afstånd, ehuru Svartån 
har sitt lopp mot norr, medan Emmån 
flyter åt söder. Emmiin bildar först 
Gisshults sjö och derefler sjön Nöni- 
men samt faller vidare under namnet 
Sjustad-* -qvarn -ä i Hafreviks-sjön uti 
Höreda bocken. I denna sjö infalla 
flera vattendrag, t. ex. från sjön Wri- 
xen, Iran Jiosjön, m. fl. Under fort- 
sättningen af sitt lopp mottager Emm- 
ån ytterligare tillflöden frän sjöarna 
Saljen, Tjurken, Näfvelsjön, ra. fl., upp- 
tager Jltsse!' y ån, som bildar sjön Hul- 
lingen, och flyter sedan i sydlig rigt- 
ning genom sjöarna Kyngen och F^lise- 
ryds-sjön samt utfaller efter 13 mils 
loj)p i Kalmar-sund. Af Emmåns till- 
flöden ligger sjön vid Ahnesåkra (hvars 
vattendrag tager sitt lopp till sjön Tjur- 
ken) högst, eller 98 4 Svenska fot. E- 
kesjö stad, genom hvilken vattendraget 
från Rosjön flyter fram, ligger vid 582 
och sjön Ixyngen vid 283 fots höjd, 



244 



Kinina>&u< 



Kmtervik. 



medan Fliseryds-sjön ^ uppnår «n höjd 
af blott 180 fot. — Ans vår- och höst- 
flöden föranleda ofta ansenlig skada på 
densamraas stränder, och genom förbe- 
redande undersökningar utröntes år 
1839, att vattenytan i ån skulle gen- 
om sprängning, uppiensning och un- 
danröjande af andra hinder för vatt- 
nets fria aflopp kunna, med en kost- 
nad af 54,000 rdr bko, sänkas 3 till 
i fot, hvarigenom flödena skulle bli 
mindre skadliga samt nära 6,000 tunn- 
land af vatten skadad jord befrias från 
vattenstånd. Strandegarne fingo af ri- 
kets ständer ett anslag om 10,000 rdr 
banko på vissa villkor samt ett låne- 
understöd af 35,000 rdr bko Derefter 
uppgjordes nytt förslag till strörarens- 
ning, och den beräknade kostnaden upp- 
gick nu till blott 30,800 rdr banko. 
Ständerna beviljade nu 15,000 rdr bko 
som lån; men strandegarne antogo icke 
detta anbud, utan verkställde på egen 
bekostnad åtskilliga sprängnings- och 
rensnings-arbeten, hvilka i någon mån 
bidragit att minska de härjningar, som 
flödena förut åstadkommit. Statens kost- 
nader för strörarensnings-arbeten i Emm- 
ån hafva icke desto mindre från 1810 
till 1843 uppgått till en summa af 
45,000 rdr bko. 

Emma-ån. En af den i sjön Glan 
utfallande Finspongs-elfvens hufvudgre- 
nar, som har sitt ursprung vid grän- 
sen mellan Östergötland och Nerike, 
går in i det sistnämda landskapet, pas- 
serar der de på bägge provinsernas 
gräns belägna sjöarna Storsjön och A- 
fjärden, fortsätter sitt lopp genom gräns- 
sjön Lyren, vid hvars nordöstra ända 
ån åter går ut för att i sydöstlig rigt- 
ning, förbi Folkströms och Grytgöls 
bruk, vid Sonstorps bruk förena sig 
med Hellestads-än, Finspongs-elfvens 
andra hufvudgren. Ans hela lopp är 
5 — 6 mil. 

Emtorud, Södra och Norra. Gärdar 
i Eda socken och Jösse härad af Wärm- 
lands län, det förra bestående af 1 
mantal skatte, taxeradt till 10,500 rdr 
bko, det sednare likaledes af t mantal 
skatte med glasbruk, en oskattlagd sa- 
lusåg, husbehofssåg och qvaru med ett 



; par stenar, taxeradt till 15,000 rdr 
I bko. Eda bruksbolag eger glasbruket 
'■ och sågen. (Se art. Eda ) — Under 
den s. k. Hannibals-fcjden (1644) hade 
I Norrmännen vid Emterud anlagt en 
j skans, hvilken de likväl icke fingo be- 
I hålla länge. Den eröfrades nämligen 
I med stormande hand af Gustaf Stake 
{ och Ivar Bagge på morgonen den 21 
! September 1644, sedan Norrmännen för- 
' lorat 150 man döda, samt en kapiteu, 
\ en löjtnant och 14 man blifvit tillfån- 
I gatagna af Svenskarne, som skickade 
I dessa fångar till Stockholm. Erateruds 
! skans förstördes i grund. Under Gyl- 
denlöic s-fejden (1675) ödelades Norra 
Emterud af Norrmännen strax på hö- 
sten 1675, tillika med 14 andra går- 
dar i socknen, och derjerate blef bron 
vid Emterud förstörd af fienden. 

■ EmterTik; Östra och Vestra. Sock- 
nar i Fryksdals härads Nedra tingslag 
af Wärralands län, på ömse sidor om 
Mellau-Fryken. Östra Emtervik har en 
areal af 23,421 tunnland, af hvilka 
4,880 äro sjöar och kärr; Yestra Em- 
terviks areal uppgifves till 23,249 tunn- 
land, af hvilka 4,220 äro vatten. Till 
Östra Emtervik hör nordvestligaste de- 
len af den stora sjön Wisten, på grän- 
sen mot Öfra Ullerud, Skaksjön midt 
i socknen och större delen af Gårdsjön 
i norr, på gränsen mot Sunne. Östra 
Emtervik består af 20 V2. Vestra Em- 
tervik af 11^V24 Kiantal. Befolknin- 
gens antal uppgick i Östra Emtervik 
1850 till 2,662, 1850 till 2,719, i Ve- 
stra Emtervik det förstnämda året till 
2,154, det sistnämda till 2,245. Sock- 
narne hade hvar sin ambulatoriska skola 
med en examinerad lärare i h vardera; 
i Östra Emterviks skola undervisades 
1856 inalles 140 gossar och 182 flic- 
kor, i Vestra Emterviks 118 gossar och 
105 flickor, medan i den sistnämda 
socknen 29 gossar och 35 flickor un- 
dervisades i hemmet. — Bägge sock- 
narne utgöra för närvarande, tillika med 
Gräsmarks socken, auuexer till Sunne 
regala pastorat af l:sta klassen i Fryks- 
dals kontrakt af Carlstads stift, men 
skola vid nuvarande innehafvarens, den 
berömda historieskrifvaren doctor And. 
Fryxells, afgång skiljas derifrån och ut- 



Kmtb. 



Eneby, Vestra. 



345 



göra ett särskiUlt regalt pastorat af 
l:sta klassen. Östra Einterviks kyrka 
påstås af traditionen hafva varit äldre 
än Sunne, och har hon i sådan hän- 
delse stått före Digerdöden. Ännu fin- 
nes der en gammal altartafla sedan ka- 
tholska tiden, och på Fernows tid kal- 
lades hon uMunke-kyrka». Vestra Era- 
terviks kyrka uppfördes på en enda 
sommar 1673 af en bonde, Måns Jons- 
son, som ligger begrafven under en upp- 
rest sten och ett jernkors, strax söder 
om tornet, hvilket grafställe han sjelf 
valt sig. Såsom den, hvilken egentli- 
gen pådref kyrkobyggnaden , namnes 
hustru Brita i Kisterud, hvilken dagli- 
gen red till arbetsfolket och uppmun- 
trade dera med goda ord och välfäg- 
nad. — Hemmanet Kisterud är äfven 
historiskt märkvärdigt derigenom, att 
Wärmlandsbönderna vid denna gärd år 
1438 slogo ihjäl marsk Carl Knutssous 
fogde i Wärmland, dertill uppäggade af 
drotset Christer Nilsson, Genom Arvid 
Svan tuktade likväl marskeji snart de 
uppstudsiga Wärmländningarne kännbart 
vid Skärmiiäs Sund, vid sydvestra vi- 
ken af sjön Wärmelen, och lät aflifva 
deras anförare Torsten Ingelssou, Jösse 
Hanisson och Thure Kjettelsson, hvar- 
efter Wärmländningarne ständigt för- 
blefvo Carl Knutsson trogna. — Adr.: 
Sunne. 

Emto. Ö uti Ostgöta-skären i Gryts 
socken och Hammarkinds härad, 3 man- 
tal fräl&e, lyder sedau 1726 under En- 
gelholms gård i St. Annse socken af 
samma härad. 

Ena Elf. Vattendrag i Åre socken 
af Jämtland; upprinner på fjällryggen, 
förökas genom ett stort antal smärre 
åar och ijäckar samt förenar sig med 
Handöls-elfveu i sjön Ånn, som har sitt 
aflopp i Jefsjön, hvarifrån vattendraget 
fortsattes till Bodsjön och Tengsjön 
samt vidare i östlig rigtning under nam- 
net Dufeds-elfven till Aresjön. Här- 
ifrån fortgår vattendraget under nam- 
net Undersåkers-elfvcn till sjön Liten, 
i hvilken Kalls- eller Hjerpe-elfven lika- 
ledes faller ut, och har slutligen sitt 
aflopp i Jämtlands Storsjö. Mellan 
Tengsjön och Nordhalls-sjön bildar Ena- 



j elfven ett vattenfall af öfver 30 alnars 

i höjd, hvari, såsom Hiilphers anmärker, 

I både elgar och björnar omkommit, hvar- 

I före ock Nord hallens byamän skattat 

I för detta djurfäuge. 

I Elldre. Ting i Norra Befallningen 

i af Gotland, innefattar Wisby stad samt 
Endre, Heideby, Barlingbo och Ekeby 
socknar och består, enligt 1825:års jor- 

I debok, af 49^/g mantal, deraf i6^'., 

! skatte, 3^/ g krouo. 

Eodre. Socken på Gotland, i Norra 
Befallningen, 1 mil o. s. o. från Wis- 
by, uppgifves hafva en areal af 4,883 
tunnland, af hvilka 15 äro sjöar och 
kärr. Socknen består af I3V3 mantal 
(llV> skatte, \^U krono och V3 frälse), 
hade' på 1840-talet 360, 1850: 343 
och 1856: 332 invånare och sistnämda 
år fast folkskola med en examinerad 
lärare, som undervisade 18 gossar och 
1 1 flickor, medan 3 gossar undervisa- 
des i allmänt läroverk och 2 flickor i 
hemmet. — Endre utgör tillika med 
Heideby ett regalt pastorat (praebende) 
af 2:dra klassen i Norra Kontraktet af 
Wisby stift. Kyrkan, rymlig och upp- 
förd af kalksten, uppgifves vara byggd 
år 1200. — I socknen ligger Endre- 
gården, Stora och Lilla, i^/^ mantal 
skatte, tillhörig landtbrukaren Th. Wi- 
berg. — Adress: Wisby. 

Euehy; Vestra. Socken i Kinds hä- 
rad af Östergötlands län, vid sjön A- 
sunden, uppgifves hafva en areal af 
24,416 tunnland, af hvilka 3,220 äro 
sjöar och kärr. Sjön Drogen utgör 
socknens gräns i nordvest mot Ulrika 
socken; af Asunden höra hit sydligast 
en 1/., till ^l^ mil lång strand af sjöns 
bredaste del mot Oppeby i nordost, 
dernäst en lika lång strand af sjöns 
smala vik från Hofby till Berga, lika- 
ledes i rigtning mot nordost, och slut- 
ligen en sträcka af V4 roil vid Asun- 
dens nordligaste vik. I Berga-viken af 
sjön utfaller Kisa-ån. Socknen är i all- 
mänhet en skogs- och bergsbygd, ehuru 
utan betydliga höjder; mellan bergen 
och backarna finnas vackra dalar, gen- 
omskurna af bäckar, åar och sjöar, hvil- 
ka göra orten behaglig och, som det 



246 



Kneby, Vestra. 



Kneby* Vestra. 



påstås, wlik Scliweizu, — bä^er Wide- 1 
tjrei) i sill OstfigölIaiuJs Beskrifiiiiifj. 
Mvokcii rikedom tiiiiit-s pA kiirr och 
mossar, livilka genom sjöaltappniiigar 
kuiiiia bli odlingsbara, men, der de icke 
aro odlade, bereda tidiga froster. Jord- 
månen är omvexlande lera, sand- och 
klapperjord samt svart m\ Ila; på barr- 
och löfskog finnes ännu riklig tillgång 
på de flesta stallen, pä andra åtmin- 
stone hjelplig. Näringar äro åkerbruk, 
boskapsskötsel, obetydlig bränviusbriin- 
Jiiiig, skogsbruk med tillverkning al 
beck, tjära, laggkärl, o. s. v.; som bi- 
näringar märkas linodling, humleplan- 
tering, biskötsel, väfnadsslöjd, skonia- 
keri, fiske, m. m. Socknen, som be- 
står af 4lVg förmedlade mantal {9Vg 
skatte, 3^8 krono och 29^8 fiälse), 
hade i böljan af detta århundrade 1,298 
invånare, men beboddes 1850 af 1,750 
och 1856 af 1,7 60 invånare. Folksko- 
lan, som 185 hade 268 lärjungar, der- 
ibland 122 gossar, räknade år 1856 
1 JO gossar och 136 flickor, fördelade 
på en fast och en ambulatorisk skola; 
af detta antal undervisades dock 58 
gossar och 101 flickor i hemmet. — 
Vestra Eneby socken utgör, tillika 
med annexet Kisa, ett konsistorielt pa- 
storat af l:sta klassen uti Kinds kon- 
trakt af Linköpings stift. Hela pasto- 
ratet, 9j^/g förmedlade mänt. med 1V2 
mantal prestgård, beboddes 1856 al 
i, 685 personer. Aren 1312 och 1320 
förekommer socknen under namnet E- 
naby, Enabo och jEneby samt synes 
redan då hafva halt gemensam prest 
ined Kisa. Kyrkan, belägen 4^8 ^^^ 
från Wimmerby och 5V4 mil 'i'åu Lin- 
köping, har före 1641 varit af trä, en- 
ligt traditionen byggd af timmer från 
Tjuks luosse här i socknen; men om 
platsen för kyrkobyggnaden lär tvist 
halva uppkommit derigenom, att några 
velat hafva kyrkan på Slycke garde, V4 
mil långre i söder från den nuvarande 
kyrkan, der sjjår också visas efter eu 
kyrkobyggnad, som »blilVit förhindrad 
a! rå». Den år 1641 uppförda lilla 
stenkyrkan var utan torn; men åren 
1778 — 1780 byggdes eu ny kyrka rued 
torn, som fick orgelverk 1851. I kyr- 
kan förvaras ett rökelsikar sedan ka- 
tholska tiden. På kyrkogården bvilar 



prosten Nicolaus Petri, far till biskop 
Eiiander och stamfader för eu stor 
mängd adliga åtter (biskop Enandets 
barn adlades till Gyllenadler), — Att 
socknen vant gammal bygd, torde be- 
visas deraf, att man i skogarna finner 
stora marker rörlagda, som hade de 
fordom varit odlade. Efter Dacke fiu- 
nas åtskilliga folkminnen, och under en 
sten i Bankevids äng låter folket «kung 
Dacke» vara begrafven; på säteriet Hof- 
bys egor ligger vid Äsunden ett berg 
med qvarlefvor af en borg, hvilken li- 
kaledes tillskrifves Dacke, ehuru audra 
härleda densamma från vikingatiden; 
men bestämdt från Däckens tid härleda 
sig de vapen och dylikt, som blifvit 
lunna på Ofra Killingcvids egor vid 
gränsen mellan Vestra Eneby och Horns 
socknar, der Dacke år 15 43 blef sla- 
gen af konungens folk och blef skjuieu 
genom bägge låren samt blott med stör- 
sta svårighet kunde komma undan öf- 
ver Äsunden. En balf mil från Hofby- 
skansen, likaledes vid Äsunden, bcfin- 
nes en 7 — 8 alnar hög mur, utefter en 
stråcka lagd af jemna och släta stenar. 
Tham (Beskrifning öiver Sveriges Kike, 
Ö. G., II, 97 0) berättar, enligt upplys- 
ningar från orten, ^att socknen i äldre 
dagar bildat på visst sätt ett hushåll 
tillsamman, hvilket blifvit upplöst gen- 
om befolkningens tillökning och för- 
eningen till ett pastorat med Kisa på 
1300-talet. Ännu i början af 1600- 
talet funnos imellertid spår qvar af 
detta gemensamhetsförhållande, så att 
man vid sockenstämmor och andra gnm 
mankomster samt vid gemensamma ar- 
beten lagade mat och dryck gemensamt, 
lör kyrkans medel. Vid sådana gam- 
inankomster, som ansågos af mycken 
vigt, så att de från dem uteblifvande 
belades med böter, gåfvos till kyrkan 
kreatur, spannmål, silfver o. s. v.; Tham 
anser sammankomsterna som en lem- 
ning efter de första Christiias kärleks- 
måltider, hvilket dock låter mindre san- 
nolikt än hans likaledes yttrade förmo- 
dan, att de voro en qvarlefva efter de 
hedniska förfädernas ofterfester. För- 
samlingen hade en gemensam »socken- 
stuga i prestgården», der gemensamma 
inventarier, bordsilfver och dylikt för- 
varades, Särskildt funnos preststuga, 



Eneby, östra. 

klockarstuga och sjukstuga. Dessa »soc- 
kenstämmor» atskatfades af Magnus Cirr- 
haeus, som biet' kyrkoherde I G 46. — 
Lefnadssättet inom socknen skall ännu 
vara vida enklare än pA slättbyi^deti ; 
hela hushiillet äter vid samma bord, 
husbonden tilltalar tjenstfolket och bar- 
nen lika, o. s. v. — Bland gårdar i 
socknen märkas: Ådlerskog (se denna 
artikel), Hofby, Tjuk, Nedra Killingevid 
m. fl. Under katliolska tiden tillhörde 
af socknens gårdar fiVg kyrkliga stif- 
telser, Vo Wadstena kloster af 46^8 
enligt 1 7 ÖO:Ars jordebok. Pä 1600 talet 
innehade adel större delen, men förlo- 
rade åtskilligt vid reduktionen och än- 
nu mer i sednare tid. — Adr.: Ki«a, 

Eneb.T; Östra. Socken i Bråbo hä- 
rad af Östergötlands lä!i, på landtun- 
gan mellan sjön Glan och Bråviken 
(Rörsviken), i söder begränsad af Mo- 
tala- eller Norrköpings ström, har en 
areal af 16,107 tunnland, af hvilka 
4,980 äro sjöar och kärr. (Jenom mel- 
lersta delen af landtungan sträcker sig 
Iran uordvest till sydost de;i låga, ut- 
plattade åsen Enehy Mo, invid hvilken 
vidsträckta kärr öro belägna; utefter 
Glans norra strand sträcker sig Kol- 
morden. Vid socknens vestra gräns 
ligga sjöarne Risten och Kexen. Ra- 
dande jordmånen är dels lera, dels 
svartmylla, i sydöstra slättsocknen en 
af de rikaste i länet; skogen är ringa, 
utom i nord vestra delen, der åt minsto- 
ne ett par gårdar hafva tillräcklig skog. 
Åkerbruk och boskapsskötsel äro huf- 
vudnäringar, bägge högt nppdrifna, sär- 
deles närmast till Norrköpings stad. 
Bland binäringar nämnas bränvinsbrän- 
ning, fiske, forsling, någon fabriksrörel- 
se, ra. ra. Socknen består af 47^/jg 
förmedlade mantal {'21^/^ skatte, 2''/^ 
krono och 22^-^/jg frälse), med (år 1825) 
1 pappersbruk, I tegelbruk, 17 utjor- 
dar och torp m. m., alltsammans 18.")7 
uppskattadt till 445,90.t rdr rmt. Be- 
folkningen, på 17 50-talet 980, hade år 
1850 vuxit till 1,681 och utgjorde år 
1856: 1,67 2 personer. Ainbulatoriska 
skolan med en examinerad lärare be- 
söktes 1856 af 89 gossar och 93 flic- 
kor; hela antalet barn i skolåldern var 
126 Kossar och 143 flickor. — Östra 



Kneby, Ytter-. 



247 



Eneby utgör ensamt ett regalt pastorat 
af 3:dje klassen i Lösings, Bråbo och 
Memmings kontrakt af Linköpings stift. 
Prestgärden består af 1^^ mänt. i stän- 
digt vederlag af 10 tunnor 28 kappar. 
Eiiebo eller Eneby, iifven Östra Eneby, 
förekommer icke sällan på ISOO-tnlet; 
kyrkan (i^i\ mil från Linköping, V^ 
mil från Norrköping) af gammalt helt 
liten, har i äldre tid blifvit tillbyggd 
vid östra ändan, afbrändes af Ryssarne 
1719 och tillökades sedan vid vestra 
ändan, der tornet förut stått ; nytt tora 
tillbyggdes 1775. Utbyggd fraii kyr- 
kan är Schuhraauska famiijgrafven ; p« 
kyrkogården har »Broocmanska slägten 
från Hinimelstalund» sin graf. Socknen 
har sparbank sedan 1853. — Bland 
fornminnen niärkas ättehögar vid kyr- 
kan och annorstädes, en runsten i Ber- 
ga äng, en runristning i en bergshöjd 
vid Ligelstad (till någon del utplånad) 
samt, socknens vigtigaste fornminne, ru- 
iner e''ter det gamla slottet Ringstada- 
holm pä en holme i Motala ström, med 
lemningar efter en bro mellan holmen 
och norra stranden vid Fiskeby last- 
plats. Ringstadaholra (se denna artikelj 
aibrändes under 1470:års kris;. — Bland 
gärdar i socknen märkas: Fiskeby, som. 
lyder under Finspong; JTirmnelstahind^ 
med lielsobrnnn; Ståthöga, Ingelstad, 
Marieborg, Ringstad, Lennartsberg, sock- 
nens största gods; Svärtinge, Lovise- 
berg m. fl. — Mot slutet af katholska 
tiden lydde af socknens 58V.. gärdar 
8 under kyrkliga stiftelser och 2 under 
Wadstena kloster. På 1600-talet var 
mycket i adelns hand, men blef till 
stor del återtaget genom reduktionen. 
— Adress: Norrköping. 

Eiieby. Ett och ett hälft mantal 
frälse i Hacksta socken och Trögds hä- 
rad af UjSpsala län, hade 1850 samma 
egare som Fånö gård i Löths socken 
af Trögden. Under Eneby lydde 5 
mantal frälse och 1 Vo krono. 

Eneby, Ytter-, Ett mantal frälst* 
och 3/^ niant. skatte i Ytter-.Iärna soc- 
ken och Öknebo härad af Stockholms 
län, har tillhört slägten Liljehöök, eg- 
des år 1668 af en fru Sparre, född 
Bååt, år 1686 af Lovisin, 18 49 af en 
Schnltz. Under gårdeu lyda ^/g mänt. 



248 



Enebyberg. 



Engelbrechtsholmen. 



Euebjberg. Ett och ett hälft mänt. 
skatte med qvarn i Danderyds skepps- 
lag och socken af Stockholms län, till- 
hörde 1849 en fru Sundström, 1858 
herr Allenius. 

Euebåga. Ett mänt. frälsesäteri uti 
Lilla Malma socken och Willåttinge hä- 
rad af Nyköpings län, förlänades år 
1626 till en Gilbert, men återföll till 
kronan 1645 och donerades samma år 
till Jöns Eriksson Silfverbrand, som fick 
donationen stadfäst 1650. Gården åt- 
njöt sedan denna tid säterifrihet och 
innehades 1661 af Hans Ulfsparre till 
Broxvik, under Yxtaholra i Mellösa. 
men köptes år 1680 af landshöfdingen 
.Tak. Fleraraing och öfvergick sedan till 
hans måg, frih. Joh. Mörner (-j- 17 05). 
Dennes enka innehade gården ännu år 
1740, hennes son, friherre Jakob Mör- 
ner 175 1, grefve Posse 1 7 60, Wattrang 
17 63, fröken B, U. H. Wachtmeister 
1769 och 1795, hennes brorson, frih. 
B. G. Wachtmeister, 1825. År 1851 
innehades Enebåga, tillika med Snöds- 
vad, 2 mantal frälse med qvarn och 
såg, samt ytterligare I V'4 mantal, af v. 
Hamra. 

Enevik. Landtharan i Hamra soc- 
ken och Hoborgs ting .af Södra Befall- 
ningen på Gotland. 

Engaholni. Gods i Aringsås socken 
af Allbo härad och Kronobergs län, 
bildades år 1746 till fideikommiss af 
landshöfdingen friherre Anders Koskull, 
som från friherre Mårten Croustjerna 
inköpte 2 mantal frälse Enga och der- 
till lade 3 mantal frälse Spåningslanda 
i Aringsås samt Lyngåsa i Hjortsberga 
socken af samma härad och län. Hela 
godset utgjordes af 28',^ mantal med 
28 torp, och Eiigaholm blef sjelfva 
herresätet med trädgårdar, orangeri, bi- 
bliothek af 2,000 band, ra. m. Hof- 
junkaren friherre Otto Anders Koskulls 
tre söner hafva efter hvarandra innehaft 
tideikommisset, nämligen kammarherren 
Anders, landshöfdingen Gustaf Adolf 
och öfverstlöjtnantcn Carl Gust. Koskull. 
Otto Anders Koskulls syster, »fröken 
Koskull», spelade en roll i Gustaf III:s 
och Carl XIII:s bof; en annan syster 



blef gift med grefve M. Pr. Brahe, och 
en syster till de sednare tideikomrais- 
sarierna, Aurora Koskull, grefve Brahes 
sednare fru, var en prydnad i Carl XIV 
Johans hof. — Det egentliga Enga- 
holm, 2 mantal frälse raed tegelbruk, 
lerkärls- och kakelfabrik, är taxeradt 
till 21,500 rdr banko; derunder lyder 
inom socknen V2 Q^auta' frälse Enga- 
näs 'Lillegården med såg raed 1 blad. 

Engelbrechtsholmcn. Holme i Hjel- 
maren utanför den udde, på hvilken 
Göksholra ligger, i Askers härad och 
Mellösa socken, har sitt namn efter En- 
gelbrecht Engelbrechtsson, som under 
en resa från Örebro till Stockholm den 
4 Maj 1436 blef mördad härstädes af 
Måns Bengtsson, son af Bengt Stens- 
son Natt och Dag på Göksholm, som 
tillhörde Erik XIILs anhängare. Det 
är af historien bekant, att herrarue på 
Göksholm ingått förlikning med Engel- 
brecht, med hvilken de förut tvistat 
om Örebro slott och län, samt att den 
sjuka fältherren, sora måste färdas i båt 
och landade vid den nu så kallade En- 
gelbrechtsholmen för att der tillbringa 
natten, på holmen uppsöktes af Måns 
Bengtsson, hvilken han trodde komma 
i fredligt ärende för att vänskapligen 
inbjuda honom till Göksholm, men hvil- 
ken i stället kom i afsigt att röja den 
förhatade medtäflaren ur vägen. Den 
gamla mannen, som åtföljdes af sin hu- 
stru och några tjenare, gick sjelf, stödd 
på sin kryckkäpp, ned till stranden, för 
att visa dec anländande bästa land- 
ningsplatsen; men Måns Bengtsson stör- 
tade emot honom med en yxa i han- 
den, sporde under hotande åtbörder: 
«Ar det någon vån för mig att hafva 
frid och säkerhet för dig inom riket?» 
och, under det Engelbrecht underrätta- 
de honom, att förlikning var sluten 
mellan hr Måns' fader och honom sjelf, 
rigtade Måns mot honora ett yxhugg, 
som afklippte tre fingrar på den hand, 
med hvilken den gamle lyfte sin krycka 
för att afvärja hugget. När Engelbrecht 
derpå vände sig om för att skynda 
bort, blef han ytterligare förföljd af 
mördaren, som först högg honora bak- 
ifrån i halsen och derpå med ett tredje 
hugg klöf hans hufvudskål. Derpå fat- 



iilngrelforsh. 



Kn^elholm. 



2i^ 



lade Måus i den liflösa kroppen, kros- 
sade hufvudet mot en sten, genombor- 
rade kroppen med pilar och lemuade 
deu sedan qvar på stället. All den 
lösegendom, som fanns i Engelbrechts 
båtar, biet' derpå tillgripen af Måns 
Bengtsson, som förde Befriarens husfru, 
barn och svenner till Göksholm. Göks- 
holms-herrarne gjorde derpå ett försök 
att bemägtiga sig Örebro slott; men 
sedan detta misslyckats, blef Engel- 
brechts familj lösgifven. Måns Bengts- 
son och hans far lemnades imellertid 
strafllösa för dådet; men bönderna upp- 
togo Engelbrechts lik och förde det till 
Mellösa kyrka, hvarifrån det sedan flyt- 
tades till Örebro. — Ett jernkors lär 
hafva blilvit uppsatt på det ställe af 
holmen, der mordet föröfvades; men 
detta var borttaget redan omkring år 
1784, och sedan har en af Göksholms 
egare, envoyéen friherre von llehauseu, 
låtit ])å detta ställe uppresa en min- 
nesvård med inskrift: »Här föll Engel- 
brecht Engelbrechtsson, Svenska frihe- 
tens värn, Gustaf "Wasas efterdöme, of- 
fer för ett nidingsmord, den 27 April 
1436. (Detta datum är imellertid orig- 
tigt, se ofvan.) Minnet hade lefvat i 
382 år, inan minnesmärket restes af 
Göksholms egare, G. M. v. Eehausen.» 

Eiigelfurss. Jembruk i Husby soc- 
kens tingslag och Husby socken i Stora 
Kopparbergs län, anlagdt 1822 vid ett 
vattenfall i Glasån, mellan sjöarna A- 
läiu;ingen och Edsken. Bruket, som 
ursprungligen privilegierades för 1 härd 
och 4 50 sk'5 smide, hade på 1840- 
talet 2 härdar och 1,20 skS:s smide 
af eget tackjeru, mot 12 skti:3 ham- 
marskatt. Bruket tillhörde Klosters 
bruks interessenter. 

Eiigolholni. Uppstad i Christian- 
stads län vid llönne-å, icke långt från 
Skelderviken och Kattegatt, öG^/, mil 
frän Stockholm, IUV4 mil från Christi- 
anstad och 2V0 "lil fiäii Helsingborg, 
närioastc staden derintill, »förmenas haf- 
va sitt namn af the Angler, som man 
tror hiirstamraat från vare fordne Yng- 
lingar»), menar Gillberg, men är säker- 
ligen ganska gammal, om den ock icke 
II. 



blifvit anlagd af Anglerna, samt upp- 
räknas redan under konung Hans' tid 
bland de Skånska städerna. Staden har 
likväl troligen varit högst obetydlig, 
tilldess Christian II år 1516 befallde 
invånarne i staden Luntertun, som un- 
der medeltiden varit ganska ansenlig, 
men då kommit af sig, att flytta till 
Engelholra, hvilket derigenom upphjelp- 
tes. Engelholms första privilegier äro 
daterade Malmö den 25 Januari 1516, 
och år 15 30 fick staden frihet för den 
s. k. »sissen» eller tullen af alla främ- 
mande drycker, som aftappades derstä- 
des. Det dröjde imellertid icke länge, 
inan också Engelholra förlorade sina 
stadsprivilegier. Detta skedde 1547, 
då Christian III befallde stadens bor- 
gerskap att flytta till Landskrona, hvar- 
för dera förunnades 4 års skattefrihet. 
Under Erik XIV:s krig med Danmark 
lades Engelholm i aska af Svenskarne 
1565, och efter stadsprivilegiernas upp- 
häfvande hade stället ingen annan rät- 
tighet än den att idka hökerihaudel och 
hålla gästgifveri. Ar 1657 blef orten 
åter plundrad och uppbränd, men er- 
lade icke desto mindre under krigsåren 
en kontribution af 15 daler i månaden 
och måste 1661 till och med under- 
hålla G Tyska ryttare, med häst och 
furage. Imellertid fick Engelholm 1662 
tre års frihet från all kontribution med 
undantag af koppskatten, och år 167 5 
utvidgade Svenska regeringen ställets 
handelsrättigheter samt medgaf Engel- 
holms-boerna att äfven idka handtver- 
keri. Under Carl XI:s Danska krig 
blef staden år 1678 totalt nedbränd af 
Danskarne, så att bloit ett enda hus 
återstod. Den 26 April nyssnämda år 
angrepo Danskarne under Meerheim och 
llanznw en ulanlör staden belägen skans 
och eröfrade denna, men blefvo tre gån- 
ger tillbakaslagna, då de försökte att 
likaledes taga staden, hvilken betäcktes 
af Rönne-å, öfver hvilken bron var upp- 
rifven. Då, medan invånarne käckt för- 
svarade sig, sköto Danskarne eld j)å 
några hus, och hela staden stod snart 
i lågor. De 130 man, som utgjorde 
stadens Svenska besättning, blefvo dels 
dödade, dels tillfångatagna, och frän 
denna olyckliga dag var Engelholm län- 
ge ett mellanling mellan stad och bv, 

32 



i^so 



Ehg:eiliolm< 



en så kallad »stadsfläckw, som styrdes 
af en justitiarie med 4 bisittare, bvilka 
lydde under Helsingborgs rådstufvurätt. 
Sedan 17 67 har Engeibolm dock äter 
sin egen stadsrätt och jurisdiktion. 

Eugelholms olyckor voro imellertid 
icke slut med 167 8:år3 braud, utan sta- 
den hemsöktes ytterligare af eldsvådor 
åren 1743, 1744 och 1745. Det sist- 
uämda året lades hela staden i aska, 
med undantag af kyrkan och tviinue 
små hus; men den uppbyggdes äter 
med enväuings-korsverkshus, som 17 51' 
utgjorde ett antal af 7 3 och bildade 
en enda gata; dock kunde 17 68 lauds- 
höfdiugen von Langeii gilVa Eugelholm 
det vitsord, att »staden vore ansenli- 
gare fin Cimbritshamn.» — Eu aunan 
olägenhet har staden haft af flygsan- 
den, som förderfvade åkerjorden och 
uppgrundade llönne-å samt förstörde 
laxfisket derstädes. Till att afhjelpa 
detta började man 17 39 en plantering 
af sandhafre, och år 17 67 voro sådana 
planteringar uppdragna på tre sidor om 
staden, hvarförutan man äfvcn plante- 
rat så väl löfträd som tall och gran, 
allt till samma ändamåls vinnande. 

Stadens enda märkligare byggnader 
äro kyrkan och rådhuset, tillika med 
den i sednare tider uppförda högvak- 
ten med dertill hörande ridhus för den 
i staden liggande afdelningeu af Kon- 
ungens Husar-regimente. Kyrkan ned- 
brann 167 8, likasom hela staden, men 
blef genom kollekter i Skåne, Halland 
och Bleking så vida återställd, att hon 
i början af 17 00-talet kunde upplåtas 
till gudstjeusts hållande i stället för det 
lilla kapell af korsvirke, som under 
mellantiden varit begagnadt deitill. Ar 
1516 fick »Cantoriet» i Lund af Chri- 
stian II jus patronatus till Engelholras 
kyrka ; men året derpå bortbytte ärke- 
biskop Birger denna rättighet, tillika 
med Barkåkra socken, emot Uppåkra 
och Flackarp i Malmöhus län. Till 
Engelbolms pastorat hörde lordom sock- 
narna Ossjö, Tossjö och Älnnkalyugby ; 
men frän den 13 Juli 17 37 äro Ossjö 
och Tossjö ett pastorat för sig sjehva, 
medan Engelhulm och Munkalyngby ut- 
göra ett patrouelt pastorat af 3:dje 
klassen i Bjära kontrakt af Lunds stift, 
hvartill egaren af Skilliuge i;r patronus. 



li)tigelliolin« 

Engelholms stad, som år 17 90 hade 
7 borgare och 211 nsantalsskrifnu in- 
vånare, räknade 1855 inalles 717 in- 
vånare, h vilkas antal 1857 uppgick till 
1,108 och 1858 till 1,538. Staden, 
som är nätt och trefligt byggd, lefver 
af handel och åkerbruk, men mest af 
haudtverkerier. Stadens handelskorps 
bestod 185 6 af 13 män och 3 qviunor 
med eu betjening af 11 personer; de 
handlande erlade i bevillning 82 rdr 
2i sk. bko. Deremot utgjorde handt- 
verkarues antal samma år 68 män och 
5 qvinnor, med 4 5 gesäller, 4 3 lärlin- 
gar och 4 andra arbetare, hvilka alla 
i bevillning erlade 119 rdr 36 sk. bko, 
medan stadens fabrikanter och mauu- 
fakturister betalade 31 rdr 24 sk. bko. 
Ar 185 9 hade Engelholm eu vagnsfa- 
brik, åtskilliga kakelugnsmakerier, flera 
garfverier och färgerier, handskfabriker, 
Baierskt och Svenskt bryggeri m. m. 
Under de sednare åren har med bidrag 
af allmänna medel en ny hamnbyggnad 
blifvit företagen vid (Luntertun) utlop- 
pet af Könue å, och af gammalt har 
staden två lastageplatser, Grytelmmn 
och Skejjparhvken. 

Utom en af borgerskapet för dess 
barn särskildt underhållen skola, har 
staden fast folkskola med 1 examinerad 
och 4 oexamiuerade lärare; af de skol- 
pligtiga barnen undervisades år 1856 
i fasta skolan 63 gossar och 31 flic- 
kor, medan 28 gossar begagnade all- 
mänt läroverk, 12 gossar och 48 flic- 
kor hade enskild undervisning samt 3 
gossar och 19 flickor undervisades i 
hemmet. Utom den af staden aflönade 
läkaren, äro provincial-läkaren och en 
bataljonsläkare bosatta derstädes. Sta- 
dens fattigvård befinner sig i ett jem- 
förelsevis ganska fördelaktigt tillstånd, 
emedan de till understöd berättigade 
fattiga äro få och inrymmas i stadens 
fattighus, hvars byggande och underhåll 
hufvudsakligen blifvit besörjda genom 
ett af kon. Carl XIV Johan i sådant 
ändamål åt staden skänkt betydligt pen- 
ningebelopp. Staden bestod 185 5 af 
172 hus och tomter, 18 sädesparter 
och 24 gatuhus samt laxfisken, upp- 
skattade till 288,76 5 rdr bko, och er- 
lade i statsbidrag 5,65 rdr samma 
mynt; deraf utgjorde bevillningeu 2,599, 



Kngrelliolm. 

kleresi-statens nnderhåll 1,098 samt di- 
verse oiiera och allmänna besvär 1,392 
rdr bko. Staden, som vid riksdagarna 
liar ordiiingsnummern 57, liör till 5:te 
klassens städer. 

Före de stora eldsvådorna liar sta- 
den sträckt sig längre i norr än för 
närvarande är iiändelsen, och det tros, 
att åt detta iiåll fordom något försvars- 
verk varit anlagdt, likasom på den vid 
]lönne-åi)s utlopp beliigna Könneholra, 
der eit kastell lär hafva stått. Söder 
om staden och på andra sidan om ån 
anlade Gustaf Horn år 164 i två batte- 
rier, för att från dem beskjuta staden. 
— I Engelholms grannskap ligga åt- 
skilliga tegelbruk, t. ex. vid Huntby, 
Bjellegården , Eebbelberga, på Villan 
och Engeltofta, de bägge sistniimda an- 
senliga. Laxfisket vid Luntertun, midt 
imellan staden och hamnen, är för när- 
varande af föga betj'denhet mot hvad 
det förut varit. 

Engclhoini. Gods i St. Ånnge soc- 
ken och Hammarkinds härad af Öster- 
götlands län, på en vacker holme, for- 
dom kallad Andö (Ändö?) l^/^ mantal 
frälsesäteri, med underlydande på den 
nu landfasta Mörkön och på Tonö samt 
på fasta landet, tillsammans ett gods 
om 27 Vo mantal utom 4 3 torp, ett 
tegelbruk vid Engelholm, bränneri, såg- 
verk och kalkugnar; Engelholms sätes- 
gård, med Ramsdal, Kejsarnas och Ka- 
rebo på fasta landet, äro för sig taxe- 
rade till 17,509 rdr bko; Engelholms 
tegelbruk till 1,480 rdr banko; af det 
underlydande äro l^Vg hemman taxe- 
rade till 4 5.5 36 rdr bko. Engelholm 
med nfistan allt det, som nu lyder der- 
under, har hört under Stegeborg i l)er- 
tig Johans tid eller varit bland hans 
arfvegods, men utbyttes eller köptes af 
fjrik Göransson Ulfsparre omkr. 1615 
och 16 24; godset tillhörde sedermera 
öfverste Axel Spens, laudshöfdingen fri- 
herre Å\e\ Rosenhane 1683 (då säteri 
af 2 allodialhemman), Joh. Gabrielsson 
Natt och Dag 1687, H. Reutercrantz 
och 17(10 dennes enka. Hon sålde år 
17 19 Engelholm till riksrådet grefve 
Jakob Spens (f 1721), hvars fru, B. 
Bonde, gjorde godset till fideikommiss. 
Engelholm har sedan varit innehafdt 



Vlngeliotta, 



251 • 



af general-löjtnanten grefve Axel Spens, 
hans brorson fältmarskalken grefve Ga- 
briel Spens, dennes bror majoren grefve 
Fredr. Gust. Spens, hans son, kapite- 
nen grefve Carl Gabriel, och 1856 af 
dennes brorsson, grefve Carl Ax. Spens. 

Eiigelsberg, eller Eiiglikbeiining {ben- 

ning, af bända = uppröjning). Masugn 
och jernbruk i Vester-Wåla socken och 
Gamla Norbergs härad af Westerås län, 
nära sjön Araänningen samt vid Nor- 
bergs -jern vägen och Strömsholms ka- 
nal, ett gammalt verk, hvars hytta 
anlades i början af 1600-talet och år 
1625 kallades Engletsbo. Den första 
hammaren skall hafva blifvit anlagd re- 
dan i konung Sigismunds tid år 1597 
och privilegierad ' samma år. I Carl 
XI:s tid, år 1663, uppfördes en ny 
masugn i stället för den gamla och för- 
fallna, och för den nya erhölls sex ars 
frihet. Den år 1597 anlagda hamma- 
rens begagnande blef förbjudet 1685; 
men kyrkoherden i socknen, Petrus Jo- 
hannis, som var en af delegarne i bru- 
ket, utverkade icke desto mindre till- 
stånd till samma hammares begagnan- 
de, och sedan 1689 voro två hamrar i 
gång. För närvarande har bruket oin- 
skränkt smidesrätt och tillverkade år 
1854: 1,5 50 sk ii stångjern, i värde 
motsvarande 30,000 rdr bko, hvaraf i 
bevillning erlades 60 rdr bko. Bland 
egare märkas: Gyllenhök mot slutet af 
1600talet, Strömer från 1707, Söder- 
hjelm från 17 28, Hebbe från 1788; år 
18 25 C. G. Timm, i hvars familj egen- 
domen är fideikommiss. Engelsbergs 
gård består af V, mantal skatte med 
qvarn om 3 par stenar, såg och tegel- 
bruk, alltsammans taxeradt till 6,600 
rdr bko, utom 2^3/^^ mantal dertill hö- 
rande inom socknen. 

Engeltofta. Säteri uti Barkåkra soc- 
ken och Bjära härad af Christianstads 
län, en fjerdedels mil norr om Rönne- 
åiis utlopp i Skelder-viken, är häradets 
enda säteri, hvars egor sträcka sig från 
hafsstranden ända upp mot Hallands ås. 
När gården grundlades, är obekant, li- 
kasom dess äldre historia före år 1620. 
Man har visserligen velat påstå, att 
Engeltofta tillhört den Danska ätten 



252 



KngeliotiH' 



Enf(eltofta. 



Urne ; men detta grundar sig på en 
förvexling mellan namnen Enseltofta 
och »Engestofte», en i Danmark belii- 
gen gård; och det första, man med 
visshet känner om det Skånska Engel- 
tofta är det, att gården omkring 1630- 
talet tillhörde slägten Kruse, och att 
den första tillförlitligt kända egaren 
deraf är Danska riksrådet Gabriel Kru- 
se, som i förläning hade Gladsax län, 
Landskrona, Öster- och Vesterstads län. 
Han byggde efter erhållen kunglig till- 
låtelse år 1640 eu nu igenmurad fa- 
railjgraf under altargolfvet i Barkåkra 
kyrka och afled några år derefter. Ef- 
ter honom innehades Engellofta af hans 
hustru, fru Karen Lycke, och efter 
henne af en son eller brorson till Ga- 
briel, herr Nils Kruse, konung Fredrik 
lILs »resesecretair», som innehade En- 
geltofta, då Skåne blef Svenskt, men 
sålde det 1660 till borgmästaren Elers 
i Helsingborg, en svåra rik man, men 
dock oförsigtig i affärer. Han utlånade 
år 1666 till general-guvernören G. Ba- 
ner af Helsingborgs kyrkas och hospi- 
tals medel en summa penningar, hvil- 
ken, då Baners tillgångar icke räckte 
till att betala den, hans son Johan E- 
lers, Danskt etatsråd, måste gälda med 
Engeltofta gård, som i tio år inneha- 
des af Helsingborgs kyrko- och hospi- 
talskassa. Under tiden pantsattes gär- 
den i banken och köptes på banko- 
auktion af sekreteraren i Kamraar-kol- 
legium, Hans Pahl, för 10,509 daler 
24 öre sillvermynt. Han dog år 1708 
och hade varit tvänne gånger gift samt 
i det första äktenskapet haft 8, i det 
sednare tvä barn. Efter Pahls död di- 
sponerades gården oskiftad af barnen 
med första giftet, och 1721 ölVertogs 
den på arrende af ryttmästar Ebber- 
hard, gift med en af Pahls döttrar med 
första giftet. Men är 17 22 väckte öf- 
verstlöjtuanten grefve David Fröhlich, 
gift med en Palils dotter af andra gif- 
tet, tvistefråga om gården, hvjlken han 
sannolikt vann genom process, och hvil- 
ken nr den vanhäfd, hvari den råkat, 
någorlunda upphjelptes af hans son, 
grelve Bengt G. Frölich, som var egare 
af Engeltofta 1751. Efter honom lö- 
ste hans son, hofstallmästaren grefve 
David Frölich, till sig Engeltofta af sina 



systrar, men sålde det 1784 till öfver- 
ste Stjernsvärd. 

Öfverste Rudolf Hoddert Stjernsvärd, 
före adlandet Ahlberg, född 1728, hade 
gått i krigstjenst 1745, med utmärkelse 
deltagit i Pommerska kriget, blifvit rid- 
dare af svärdsorden och, 176 2, major 
i arméen samt adlad till Adlerhjerta, 
hvilket namn han dock efter konung 
Adolf Fredriks önskan utbytte mot 
Stjernsvärd, sedan han genom sin rå- 
dighet att nedhugga ett par hästar, 
som med drottning Lovisa Ulrikas vagn 
skenade vid den bro, som vid Laholm 
går öfver Lagan, räddat drottningens 
lif. Han blef öfverste 1772 och hade 
redan 1708 af kejsar Joseph II lått 
diplom som Romerska rikets adelsman 
med namnet von Ahlberg. Han var 
gift med Vendia Magdalena Skytte, 
enka efter ryttmästar Otto Thott på 
Skabersjö, och sedan han köpt Engel- 
tofta, slog han sig der till ro, utvid- 
gade åkerbruket, och vidtog flera för- 
bättringar. Han dog 17 93 och efter- 
träddes på Engeltofta af den i Skån- 
ska landtbrukets historia berömda Carl 
Gustaf Stjernsvärd, som, född 17 67, 
kornett 1777, ryttmästare 17 90 och 
blesserad vid Savitaipal s. å., 1791 
hade tagit afsked ur krigstjensten. 

Denne mottog år 17 94 Engeltofta 
gård med en skuld af 33,7 5 2 rdr spe- 
cie för faderns räkning, utom 11,111 
rdr rgs, å hvilken summa han utfärdat 
skuldsedel till sin mor, och denna skuld- 
börda nödsakade honom till stora an- 
strängningar för att hålla sig uppe. 
Snart inseende, att det i Skåne brukli- 
ga sättet att sköta jorden ahJrig skulle 
kunna bereda honom tillräcklig vinst, 
begärde han af sin vän, lorden af Kel- 
lie, förut Engelsk konsul i Göteborg, 
några dugliga jordbrukare från Skot- 
land och fick i April 1803 från K-ellie 
ett »helt ekonomiskt batteri», bestående 
af en farmer, en uppsyningsman, två 
smeder, tre mechanici och tvä plog- 
drängar. Stjernsvärd anlade genast på 
Engeltofta en fabrik för åkerbruksred- 
skap efter Engelskt mönster, hvilken 
snart spriddes kring Skåne; samtidigt 
dermed börjades odlingar efter Skotska 
sättet, och som enskiftes-stadgan för 
Skåne vid samma tid utfärdades, kun- 



Kn^eHofta. 



Engfeltofta, 



253 



de Stjernsvärd af de spridda jordstyc- 
kena bilda ett 8ainmatihäi)2;ande helt, 
hvilket han indelade i 1 9 farmer, som 
bebyggdes och utarrenderades, utom tre, 
Engeltofta, Kelliehouse (uppkallarlt efter 
lord Kellie) och Nadala (så benäradt 
af kon. Gustaf IV Adolf), hvilka sköt- 
tes under eget bruk. Hofveriet afskaf- 
fades, foderväxter odlades, bräuneriet 
uppdrefs, förädlade boskapsracer inför- 
skrefvos, mejeri anlades, skog plantera- 
des och ett stort tegelbruk upprättades. 
Genom allt detta hade Stjernsvärd på 
20 år uppdrifvit gårdens afkastning 
frau 7 00 till 7,000 tunnor säd, obe- 
räknadt 10,000 tunnor jordfrukter, samt 
dessutom försett Engeltofta med allt, 
som erfordrades till dess skötsel och 
vidraagthållande, deril)land uppfört 110 
större och smärre byggnader. Men åt- 
skilliga missöden tillstötte, han förlo- 
rade år 1814 genom mordbrand å en 
ladugård 2'), 000 rdr banko; en gång 
måste han ihjälskjnta ."iS af rots an- 
stuckna hästar; han hade mottagit går- 
den med stor skuld; allt detta gjorde, 
att han år 1819 måste begära cession; 
men då han fann, att »gode männen» 
förvaltade egendomen så, att hans verk 
höll på att förstöras, tog han cessions- 
ansökningen tillbaka och skyndade till 
Stockholm, der konung Carl XIV Jo- 
han, som ofta förut understödt honom 
rned lån, af honom köpte Engeltofta 
för 400,000 rdr bko. Stjernsvärds far 
hade velat sälja gärden för 40,000 rdr 
bko. — Detta olyckliga slut på Stjern- 
svärds reformatoriska företag gaf fritt 
lopp åt det tadel och klander, som re- 
dan förut låtit afhöra sig mot honom, 
och han ulgaf derföre till sitt försvar 
1821 en broschyr, »Fjngeltofta förr och 
nu», hvari han redogjorde för alla sina 
redan vidtagna och ytterligare tillära- 
nade förbättringar. H;in dog år 1825, 
efterlemnande sju barn, och hade före 
sin död den sorgen att se Engeltofta 
genom vanskötsel nedsjunket till sin 
fordna obetydlighet. Efterverlden har 
gjort honom rättvisa; det i Skåne är 
1849 hållna första Svenska landtbruks- 
raötet erkände offentligen hans förtjen- 
ster, och vid Skånska landtbruksmötet 
1856 upprestes på en kulle vid Nådala 
farm en genom subskription tillväga- 



! bragt minnesvård öfver honom. Min- 

j nesvärden består af en stympad obelisk 

' på en hög piedestal, A hvars ena sida 

liises : ».\t majoren och riddaren C. G. 

Stjernsvärd, ■;• 1825.» — »En erkänsara 

efterverld reste minnesvården 1856.» — 

I »Hans minne skall beständigt fortlefva 

' genom de efterdömen, han lemnat.» — 

; På andra sidan står: »Med omdöme 

före sin tid och klar blick i framtiden, 

tilliimpade han ny landthushållning i 

så allmänt gagnelig rigtning, att han 

I förvärfvat sig ett vällortjent rum bland 

utmärkta medborgare.» 
I Den af konung Carl Johan till för- 

j valtare af Engeltofta utsedda öfverste 
i de Mottoni vanskötte, som ofvan sa- 
j des, godset, hvars förfall fulländades 
; under åtskilliga efter hvarandra följan- 
I de arrendatorer, och efter konungens 
I död 1844 såldes gården af hans arf- 
, vingar för 21)6,666 rdr 32 sk. bko till 
! borgmästar Odraansson i Landskrona 
I och landssekreteraren Hane i Halmstad. 
I Den förre utlöste 1855 sin raedinteres- 
1 sent, och sedan man äfven här tilleg- 
I nat sig de nya förbättringarna i landt- 
bruket, är Engeltofta åter en betydan- 
de egendom. PMera nya byggnader hafva 
blifvit uppförda, deribland vid Bark- 
åkra-farmen eller Öfvergård ett stort 
corps-de-logis, der egaren sjelf bor. 

Det äldsta Engeltofta var sannolikt 
befäst, ty vattengrafvarne finnas ännu 
qvar, och en sägen berättar, att går- 
den blifvit tvänne gånger afbränd un- 
der krigstid. — Under Frölichs tid, år 
1767, bestod åbyggnaden af ett envå- 
nitigs-korsverkshus; men egaren sjelf 
bodde på det nuvarande Öfvergård, der 
ett envåningshus med fyra flyglar af 
korsvirke var uppfördt. Den nuvarande 
Kngeltofta-gården är bebyggd med ett 
envånings-korsverkshus med fronton och 
sex vindskappor, uppfördt af major 
Stjernsvärd. Ladugården , skild från 
gårdsplanen genom en vattengraf och 
landsvägen, är uppförd af grefve Bengt 
Frölich och består af en kringbyggd 
gård med torn i de bägge yttersta hör- 
nen utåt landsvägen. — Det af borg- 
mästar Odmansson uppförda corps-de- 
logis'et pä Öfvergård byggdes 1848 — 
18 49 och är ett stort prydligt två vå- 
ningshus med frontespice, med en stor 



254 



Knersii. 



Kngfsb. 



trädgård på sudra sidan. Uti en stor 
skogsplantering en åttondels mil öster 
om Öfvergård ämnade Stjernsviird upp- 
föra ett boningshus för egen riikning; 
blott trädgårdiMis anläggning blef i lians 
tid påbörjad, och lörvissnade fruktträd 
raidt i skogen utvisa stället, der herre- 
sätet skulle slå. — På Engeltoftas egor 
ligger hamnen vid Skepparkroken, ^/^ 
mil iVån gården, samt staden Engel- 
liolms nya hamn vid Luntevtun. 

Orsaken till Stjernsvärds olyckor på 
Engeltofta vill folktron se i en tradi- 
tion om en på denna gård i fordna ti- 
der bosatt tvratiuisk herre, som med 
obeveklig stränghet utöfvade den Dan- 
ska adeln tillkommande »hand-oeh hals- 
rätten» öfver de underhafvande samt lå- 
tit till döds piska prestens son för det 
han snattat ett par äplen. Den för- 
bannelse, som den olyckliga fadern då 
uttalat öfver mördaren , öfver Engel- 
tofta gård och dennas framtida egare, 
skall hafva gått i fullbordan på den 
oskyldiga Stjernsvärd. 

Engeltofta består för närvarande af 
1 Vs mantal säteri, 0-^48 mantal in- 
6oekne frälse, 2"/g6 mantal nfsockne 
frälse och l"Vi44 mantal kronoskatte. 
Abyggnaderna å alla farmer och lägeii- 
heter äro brandförsäkrade till 101,750 
rdr bko; brutto-inkomsten uppskattas 
till 107,000 rdr rmt. Nära intill la- 
stageplatsen Skt^pparkroken ligger ett 
tegelbruk; derjemte finnas 2 tullmjöl- 
qvarnar, skog och torfmosse till husbe- 
hof samt fiske i Saltsjön, Eönne- och 
Kägle-åar, hvilka löpa genom egendo- 
men. (Se vidare: Skåiishi Herrgårdar, 
V, Haft. 3, 4.) 

Eugsö; eller Ängsö. Socken i Ytter- 
Tjurbo härad af "Westerås län, utgöran- 
de den större Mälaröu Enjsö, som för i 
närvarande sammanhänger med Kurön, ! 
hvilkeu tillhör Teda socken, och ätskil- 1 
liga smärre öar, Måholmen, Långhol- 
men, Fagerön," m. fl. Genom Spåtisun- ! 
det i norr skiljes ön från Westman- I 
lands fasta land (Kungsåra och Björk- j 
sta socknar) samt omgifves i öster af I 
Oxfjärdeu, i söder och vester af Gran- ■ 
fjärden, i hvars sydöstra ända, inemot . 
Aspön till, de s. k. Biskopsstenarne i 
ligga, vid hvilka Uppsala, ISyköpings j 



och Westerås län sammanstöta. Ön, 
som »fordom varit en hästhage och le- 
gat under Kungsgården i Kungsåra soc- 
ken», är tämligen bergig, jemnast och 
mest bebyggd i norra delen, men har 
i allmänhet icke god jordmån, mest 
sandblaudad lera. Socknen består af 
ISVo mantal, allt frälse, deraf 3 säteri, 
och lydande under Augsö gård. Sock- 
nen, som 1840 hade 505 invånare, räk- 
nade 1850: 57 2 och 1850: 574 invå- 
nare. Sistnämda år fanns i socknen 
fast folkskola, der 1 examinerad lärare 
undervisade 39 gossar och 33 flickor, 
medan 3 gossar och 4 flickor undervi- 
sades i hemmet. — Engsö förekommer 
åtminstone fråu 1300-talet såsom höran- 
de till Westerås stift och är för närva- 
rande ett patronelt pastorat af 3:dje 
klassen i Domprosteriet af nämda stift. 
Prestgården utgör Vo mantal. On hör- 
de sannolikt först till Kungsära socken 
och hade inga andra invånare än åt- 
skilliga fiskare; men när ön sedan blef 
mer befolkad, uppfördes vesterut på den- 
samma, vid byn Berga, ett kapell på 
den plats, som ännu kallas Kapellsbac- 
ken. Detta kapell begagnades till år 
1340, då den nuvarande kyrkan upp- 
ijysgdes. Denna är en vacker byggnad 
med högt, spetsigt torn (bygdt 174 4 af 
grefve C. F. Piper och hans grefvinna 
Ulrika Christina Mörner) och ett der- 
invid utbygdt grafchor, tillhörigt Piper- 
ska slägten, ligger 2^/^ mil frän We- 
sterås och 3 mil från Enköping; kyrko- 
herdelängden går tillbaka till år 1346, 
hvilket år riksdrotset Nils Ambjörnsson 
till Saiestad och Eugsö af kon. Mag- 
nus Ladulås fick »frihet från alla utla- 
gor för den gåfva och fundation, som 
hau gifvit och gjort till kyrkan här på 
ön». Dörren till det fordna kapellet 
skall vara sakristi-dörr i den nuvarande 
kyrkrtn. Socknen saknar i öfrigt forn- 
minnen, hvilket torde bevisa, att. ön 
först i sednare tider blifvit bebyggd; 
endast på Backa egor träfl^as 2 eller 3 
nu knappt märkbara jordförhöjniugar, af 
hvilka en skall hafva innehållit förbrän- 
da benskärfvor. Den i Granfjärden be- 
lägna, bergiga holmen Skärpen, som li- 
kaledes hörer till socknen, berättas haf- 
va fordom varit ett tillhåll för sjöröf- 
vare, »hvilka, för att der kunna fördölja 



Knsfsö* 



Enssö* 



253 



sig, sägas begagnat liideibåtar, sooi de 
hopvecklade ouli medförde uti siua göra- 
slea i beigsbålorua.» Uti ett berg på 
öii trjitfas s. k. Engsö-ijranater, bestå- 
ende af kiselsyiad lerjord och kiselsy- 
rad jernoxidul-manganoxidul af trape- 
zoidai-dodekaedrisk forai, ined mörkröd, 
i violett dragande färg. På öiis btraiid 
märkes äfveu eu stor jättegryta, kallad 
Ryssby gryta; deu runda sten, som man 
förmodar hafva ursvarfvat denna jätte- 
gryta , förvaras i kyrkan. Åtskilliga 
niärkeo, som afse Mälarens vattenstånd 
vid olika tider, finnas inhuggna i klip- 
porna pä öns stränder, — Adress: En- 
köping. 

Engsö. Gods uti ofvanuärada soc- 
ken, hvilket, utom ön af samma namn, 
3 mantal frälsesäteri, 4V4 i"å och rör 
samt IIV4 mantal frälse, har underly- 
dande 3Vg mantal i Björksta, 1 mänt. 
med qvaru i Sevalla samt 4V4 maut. i 
Kungsåra. Öns och godsets häfder be- 
gynna med uppförandet af det s. k. 
Engsö Hus, ty, heter det, »på denna 
gård hafver fordom varit ett fast huus, 
slåendes med sina murar och grafvar 
orakriug; men uti koii. Gustaf den För- 
stes tid blef det förlamac och nedsku- 
tit, efter detta innehades af riisrädet 
Kuut Bengsson Sparre, som sig emot 
kon. Gustaf uplade.» Men tiden, då 
»Engsö» eller »Engzöö Husu först upp- 
fördes, är icke heller bekant. Dq\i äld- 
sta kända egareu till öu har varit herr 
Magnus Gregersson Läraa till Arno och 
Gröusö, Svea llikes råd och lagman i 
Westmanland omkring år \2^'i. Herr 
Magnus' far, Greger Knutsson till Sa- 
lesta och Arno, skref sig sjelf »Jarlens 
son», emedan hans far var Knut Jarl, 
en son af Håkan Jarl i Östergötland, 
som lefde i Sverker Carlssons tid och 
år 1217 var pä förslag att väljas till 
Norges konung. Huruvida hr Magnus 
fått godset genom arf, köp eller förlä- 
ning, är obekant; men den tiden var 
ön icke så stor som nu, emedan Mäla- 
rens vatten dä skall hafva stått 9 al- 
nar högre au nu. Efter herr Magnus 
Gregersson innehades Eugsö af herti- 
garue Erik och Waldemar, kon. Mag- 
nus Ladulås' söjier, hvilka år 1307, dit 
b. Baruabse Apost., uppläto godset åt 



drotset xVmbjörn Sixtensson (Sparre) till 
Toftu, Gökshohu och Salestad i veder- 
gällning för de försträckniugar han gjort 
hertigarne under deras krig mot sia 
bror konung Birger. Gården innehades 
sedan af drotset Nils Ambjörnsson, som 
blef stamfader för Oxenstjernorna af 
Salestad derigenom, att han upptog sitt 
mödernevapen, af den utdöda grenen 
Oxenstjerua till Laugarum. Ar 1360 
ärfdes Engsö af herr Nils Ambjörnssons 
dotter, fru Ingeborg, gift med riksrå- 
det och marsken herr Sten Thuresson 
Bjelke. Deras son, riksrådet och lag- 
mannen i Westmanland, Sten Stensson 
Bjelke, gick 1395 i Wadstena kloster; 
men af honom köpte eller tillbytte sig 
herr Ulf Bengtsson till Hjulstad och 
Lagraansö Engsö gods år 1404. Der- 
igenom kom gården ifrån Bjelke- till 
Sparre -ätten och tillhörde efter Ulf 
Bengtsson hans son, riksrådet och rid- 
daren Fader Ulfsson (omkring 1435), 
som tillika med sin fru, Elin Nilsdot- 
ter Natt och Dag, ligger begrafveu vid 
sakristi-dörreu i Engsö kyrka. Gården 
ärfdes af hans son, riksrådet Bengt Fa- 
dersson, gift med Hillevi Brahe (af 
Danska Brahe -ätten) och begrafven i 
kyrkans chor. Omkring år 1520 inne- 
hades gärden af riksrådet Knut Bengts- 
son Sparre, under hvars tid »Eugsö 
Hus» blef »förlamat och nedskutit» af 
Gustaf W^asa. Herr Knut dog 1522, 
och som hans söner, Bengt, Erik och 
Knut, redan aflidit, tillföll godset hans 
dotter Hillevi, gift med lagmannen och 
amiralen Arvid Trolle, en bland de her- 
rar af ridderskapet, som underskrefvo 
ly44:års arf-föreniug; Trolle dog 1549 
och ligger begrafven i kyrkans chor; 
efter honom ärfdes gården af hans dot- 
ter, Elsa, gift först med en Dansk rid- 
dare, hr Johan Skouggaard, sedan med 
Arvid Gabrielsson Oxenstjerna till A- 
spenäs, rikskanslern Axel Oxenstjeruas 
farbror. Hon var barnlös i bägge sina 
äktenskap, hvarföre Engsö ärfdes af hen- 
nes yngre syster, Anna Arvidsdotter 
Trolle, först barnlöst gift med Kuut 
Haraldsson Soop, sedan med Lage A- 
xelssou Posse till Aspenäs, genom hvil- 
ken godset öfvergick till ätten Posse 
och innehades först af herr Arvid La- 
gerssou Posse och sedan af dennes dot- 



25d 



Kng^sö. 



mngMÖ. 



ter, Elsa, geuom hvars giftermål raed 
riksrådet och presideuteu i Göta Hof- 
rätt baron Per Eriksson Sparre Engsö 
återigen kom till ätten Sparre. Under 
Per Sparres tid reparerades det gamla 
stenhuset, bvarom kontrakt ingicks med 
Mårten Murmästare år 1636. Gården 
ärfdes af riksrådet och guvernören i 
Liefland, Peder Pedersson Sparre, frib. 
till Croneborg, gift med Sigrid Horn. 
Ar 1712 såldes godset af Erik och Jo- 
han Sparre till Kgl. rådet, grefve Carl 
Piper (eller rättare till hans fru, gref- 
vinnau Piper, född Törnflycht), i hvars 
slägt det blef fideikommiss. Presiden- 
ten grefve Carl Frediik Piper (omkring 
år 17 50) lät ställa slottet i det skick, 
hvari det uu betinnes, ett stenhus af 4 
våningar raed torn midtpå taket. Nu- 
varande inuehafvaren af fideikommisset 
är kammarherren grefve Axel Mauritz 
Piper. 

Engsöu har i fordna dagar varit 
alldeles befriad från alla utskylder, hvil- 
ket man finner af kon. Albrechts bief 
år 1387 samt kon. Christophers af år 
1447, die beat. Schol. Virginis, hvari 
Engsö sockenprest, hans kapell och prte- 
bende samt allt gods och landbo på 
ön tages i konungens värn, frid och 
beskärra, likasom af konung Gustaf Ls 
bref af den 2 Mars 1538 för fru Hil- 
levi Sparre, som då var öns egarinna. 
Engsö är sannolikt en af de gärdar, 
hvilkas egare sora längst bibehållit den 
genom Kalraare-stadga af år 1483 åt 
»hvar god man, andlig och verldslig» 
meddelade rättigheten »att få vara kon- 
ung öfver sin egen landbo». Denna så 
kallade halsrätt, sora upphäfdes först år 
1692, utöfvades i slutet af 160 0-talet 
på det sätt, att, enligt Hadorph, »när 
någon halssaak eller annor synd der på 
Oön skeer, låter dess Herskap kalla 
hvad domare dera behagar, när dhe 
icke sielfve villia i saken sittia, och lata 
missdådaren döraa, sedan efter gjord 
corauiunication der om nicd Hof Hat- 
ten, sjelfva dem afstraffa» Arvid Trolle 
säger i sin wJorde Boch», att landbön- 
derua på Engsö j;liggia til ingen ting- 
stad, utan til Engzö bårgärdstugu saä 
ofta sora tiug timmar äro om äred. 
Therfore må iju hvar wetha, ad the 
kunua daa iugeu annan Svara til nå- 



gon Kongligen tunga, utan sora af aller 
ward hafver.» Pä gården stod en stor 
träbyggning, kallad »Kungsbyggningen», 
och en stor »Borgstufva», der halsrät- 
ten hade sina sessioner. Den sista så 
kallade Leuterationsdomen utfärdades år 
1686 af fru Sigrid Horn, enka efter 
Peder Pedersson Sparre; målet rörde 
en i kyrkan begången stöld. Detta 
egna rättsförhållande har, fastän det 
nu långt för detta upphört, gifvit an- 
ledning till åtskilliga egenheter hos all- 
mogen på ön, genom hvilka den skiljer 
sig från de kringliggande socknarnas 
invånare, och hvilka hafva sin utgångs- 
punkt derifråu, att de anse sig på vissl 
sätt utgöra ett sjelfständigt samhälle 
raed rättigheter och skyldigheter, som 
bero endast af »grefven», »deras Herre», 
hvilken de äro obrottsligt tiligifna. De 
ingå icke heller gerna giften med ut- 
socknes folk och tycka icke rigtigt om, 
att sådana bosätta sig på ön. Särskildt 
torde vi böra omnämna öns gamla slåt- 
terstad(ja, hvilken ännu icke kommit 
alldeles ur bruk, och hvilken af Grau 
beskrifves som följer: »En s. k. förkarl 
väljes af allmogen, sora skall gå förut 
i slaget på ängarna, antingen ett eller 
flera år; till honora väljes (en styrman, 
som går sist i ordningen med sitt slag, 
och) fyra så kallade Stöt-[ii\xii-)hiektar. 
När nu slåtterkarlarne gått fram med 
slaget öfver ängen, går förkarlen med 
de 4 stutt-knektarne öfver samma slag; 
finna de något slag, som är illa slagit, 
sättja de då en qvist i det slaget; lika 
så sker det, när de gå andra eller 
tredje gången öfver ängen. När ängen 
är afslagen, känner hvar och en igen 
sitt slag; uti hvilkens slag qvisteu då 
är satt, han blir dömd att undergå de- 
ras rätt, som består deruti, att de 4 
stutt-knektarne taga densamma i hän- 
der och fötter och »stutta» (studsa, stöta) 
honora tre gånger «mot en tufva på 
marken; men hvar gäng hissas han två 
gånger öfver tufvan, och i den tredje 
svängningen stöles han emot marken; 
de, sora der omkring församlat sig af 
hela slåtterlagct, ropa vid hvar sväng- 
ning hoj! så att det blir 9 rop eller 
3 gånger tre rop. Alla skola då taga 
hattarna af sig, annars måste en sådan 
äfven blifva på ett lika sätt stött.» 



Knffsit. 



Enliolmen* 



257 



Efter slutad »stuttning» begifver sig 
slåtterlaget till herrgården, der de und- 
fägnas med en kanna öl på man ; i ölet 
drickes grefvens och herrskapets skålar. 
Sedan sista ängen är afslagea, mar- 
schera alla slåtterkarlarne upp på borg- 
gården, alla raed liarna på axeln, de 
stuttade dock med fällda liar: här van- 
dra de under musik en gång omkring 
gården, undfägnas derpå med öl och 
utropa derefter god natt! alla på en 
gi^ng, hvarefter de skiljas. 

Bland de äldre sägner, som äro fä- 
sta vid Engsö, berättas följande, hvil- 
ken tyckes bestämdt tillhöra ön. Pä 
Engsö bodde i fordna dagar en adlig 
fru, som varit tvänne gånger gift. Hon 
ilmnade sig en julotta i kyrkan, vak- 
nade ur sin sömn och såg ljus i kyr- 
kan, som ligger strax invid slottet. 
Troende, att ottan redan var börjad, 
steg hon upp, klädde sig och gick till 
kyrkan, åtföljd af en tärna. Men när 
hon kom in i kyrkan, fann hon till sin 
förskräckelse alla bänkarna fyllda med 
svepningsklädda, långt för detta hädan- 
gångna personer, af hvilka hon kände 
igen de flesta, deribland sin nyligen be- 
grafna fateburspiga. Denna skred ljud- 
löst fram till henne, sägande: »hvad 
vilja de lefvande i de dödas otta ?» 
Hon rådde derpå frun att skynda ut 
ur kyrkan, men att vid utgåendet igen- 
om dörren icke se sig om eller gå när- 
mare till den ena sidan än till den an- 
dra, emedan fruns bägge aflidna män 
stodo eu på hvardera sidan om dörren, 
och hon, der sådant skedde, icke skulle 
komma lyckligt ut. Hon följde rådet 
och kom oskadad tillbaka till slottet; 
men tärnan, som såg sig tillbaka vid 
utgåendet, blef »borttagen» och hennes 
ömkliga rop hördes vida omkring. 

Med Engsö gärd följer en kedja af 
fint guld och ovanligt arbete, hvilken 
alltid bäres af godsets egare, och om 
hvilken följande sägen berättas: 

»Är 1710 egdes Engsö gård af fri- 
herre Johan Sparre, en man af ett vildt 
och gudlöst sinnelag, som lät tillstänga 
kyrkan, för att hindra gudstjensten der- 
städes, och som i öfrigt betedde sig på 
ett otillbörligt och fördömligt sätt. — 
Han drömde en natt, att den Onde 
kora för att släpa honom med sig till 
II. 



pinorummet. Sparren spjernade emot, 
så mycket han förmådde, men blef slut- 
ligen fängslad med en kedja, som den 
Lede kastade kring hans hals. När 
han vaknade, bar han omkring halsen 
den kedja, hvarom han drömt. Natten 
derpå drömde han, att en god ande 
uppenbarade sig för honom och förma- 
nade honom att som en helgedom för- 
vara kedjan, emedan, så länge hon in- 
nehades af godsets egare, skulle hon 
skydda det för all fara; men om hon 
lades å sido eller förlorades, skulle eld 
och brand öfvergå gården. Sparre sål- 
de följande året godset åt grefvinnan 
Piper och lemnade henne guldkedjan, 
hvars betydelse han tillkännagaf. Från 
denna tid har kedjan alltid åtföljt god- 
set och varit buren af dettas innehaf- 
vare ; ett par gånger, då hon icke följt 
med hans person, skall verkligen elds- 
våda hafva utbrustit. Kedjan består . 
af mycket fina länkar raed en egen, 
besynnerlig vridning, som gör det omöj- 
'■ ligt att deri inpassa någon länk i stäl- 
! let för dem, som brustit sönder af ål- 
I der. Hon är vid pass 2V2 alnar lång.w 
Olof von Dalin vistades ofta pä 
Engsö gård, och eu icke långt frän 
slottet befintlig liten plantering af träd 
; med qvarlefvor efter en orahägnad kal- 
' las ännu »Dalins Trädgård». Slottets 
I park utmärker sig synnerligen genom 
: sina storartade alléer af lummiga träd, 
; hvilka på långa sträckor bilda ordent- 
; liga löfhvalf, som erbjuda den angenä- 
' raaste svalka. 

Euholnieu. Holme vid inloppet till 
I Sliteharan i Othems socken och Forsa 
i Ting af Norra Befallningen på Gotland, 
I på hvilken Carl X låtit anlägga fäst- 
' ningen Carlssvärd, som beherrskade in- 
loppen till hamnen. Utom Carlssvärds 
j fäste låg här skansen Carhhälte med 5 
i batterier: Baljan, Klingan, Doppskon, 
; Fästet och^Haken, Carl XII ämnade 
i här anlägga en stad. Fästningen hade 
\ långt för detta varit raserad, då, med 
'. anledning af de under året 18.53 in- 
träffade politiska förhållandena, Kongl. 
Majestät ansåg nödigt, att inloppet till 
Slitehamn åter befästes, »för att så väl 
då som för framtiden under likartade 
omständigheter upprätthålla förbudet 

33 



258 



Enhitrna. 



Enktfping» 



mot främmande och gifva skydd åt eg- 
na fartyg.» Föislag uppgjordes till per- 
manenta befiistningar pä Enholraen, och 
der anlades provisoriskt jordverk och 
byggnader, för hvilket allt kostnaderna 
under åren 1853 — 1855 uppgingo till 
116,083 rdr bko. Dessa kostnader be- 
striddes af de kreditiv till bestridande 
af kostnaderna för utomordentliga åt- 
gärder till rikets försvar, som af Rikets 
Ständer blifvit anvisade vid riksdagarna 
åren 1850 — 1S5I och 1853 — 1854. 
Under loppet af år 185<) användes till 
fästnings- byggnaden på Enholmen en 
summa af 39,7 07 rdr bko, h varjämte 
1,541 rdr samma mynt utgåfvos för 
fästningsverkens bestyckning. 

Eiihurna, Öfrer- och Ytter-, Pasto- 
rat i Selebo härad af Nyköpings • län, 
på det i Mälaren utskjutande s. k. En- 
hörna landet, som kringsliites af Grips- 
holmstjärden i vester, Prestfjärden och 
Södra Björkfjärden i nordost, Vester- 
Telje och Turinge socknar samt Sunds- 
örs-viken i söder, Öfver-Enhörna soc- 
ken, som intager nordligaste delen af 
Enhnrna-landet, uppgifves hafva en areal 
af 6.133 tunnland, af hvilka 380 äro 
sjöar och kärr; det sydligare Yiter-En- 
hörnas areal är 11,132 tunrdand, af 
hvilka 130 skola vara sjöar och kärr. 
Till bägge socknarna höra en mängd 
öar och holmar. Algö i vester, Eidö, 
Hamnskär, Kalholrnen, Djurstaholmen, 
Slandön och Högholmen i nordost m. fl. 
Södra gränsen är tämligen bergländig 
och har icke oansenliga höjder, t. ex. 
det 27 7 fot höga A.\sjöberget ; i mel- 
lersta delen af Ytter-Enhörna är jem- 
nare bygd, likasom i Öfver-Enhörna, 
der bergkullar omvexla med små slät- 
ter, hvilkas vattendrag äro nästan ut- 
sinade; öariie äro bergiga och rika på 
löfskog eller barrskog; Ridön innehåller 
en kronopark. Rådande jordmånen i 
bägge socknarna är lera, här och der 
sandblandad; näringarne äro jordbruk, 
fiske, sjöfart och handel med uppköpt 
boskap, m. m. Hemmantalet i Öfver- 
Enhörna är 16Vg, i Ytter-Enhörna 2ö'['^ 
förmedlade mantal; bägge socknarnas 
taxeringsvärde uppgår till omkr. 215,000 
rdr banko. Befolkningen, 1810 inalles 
1,171 personer, utgjordes 1850 i Öfver- 



Enhörna af 537, i Ytter-Enhörna af 
7 25 persöner, sålunda af 1,26 2 perso- 
ner i bägge socknarna tillsammans. Bäg- 
ge socknarna hade 185 6 fasta folksko- 
lor, och utgjorde de skolpligtiga barnens 
antal inalles 60 gossar och 57 flickor. 

— Öfver- och Ytter-Enhörna socknar, 
den förra moderförsamling, den sednare 
annex, utgöra för närvarande ett konsi- 
storielt pastorat af 3:dje klassen i Sö- 
dertelje kontrakt af Strengnäs stift; 
prestgården utgör 1 mantal, vederlag 
15 tunnor. Öfver-Enhörna kallades om- 
kring är 1314 Hiisaby, Ytter-Enhörna 
Tuna, bägge hörande till Prospositura 
Torensis; något sednare förekomma de 
nuvarande namnen och år 131.'» en cn- 
ratus i Tuna-EnhOrne. Kaplaner i Yt- 
ter-Enhörna nämnas sedan år 1597. 
Bägge kyrkorna äro från medeltiden. 
Moderkyrkan, belägen 2^/^ mil o. s. o. 
från Strengnäs, är tillbyggd med chor 
1783 och bar eu af drottning Ulrika 
Eleonora skänkt altartafla; på kyrko- 
gården finnes en minnesvård öfver ju- 
stitierådet Blom (f 1820). Annexkyr- 
kan, belägen 3' ^ mil från Strengnäs, 
reparerad efter en eldsvåda år 1764, är 
oansenlig; här finnes en graf, tillhörig 
slägten Gynterfeldt. Hela Enbörnalan- 
det hörde till sednare hälften af 1600- 
lalet till Öknebo härad; vid Öfver-En- 
hörna kyrka hölls lagmansting 1466. 

— Bland fornlemningar nämnas graf- 
högar och stensättningar på flera ställen 
i socknarnas inre bygder, en runsten i 
moderkyrkan, borgruiner på Skansberget 
vid Ekeby, vid Waraby och på Hög- 
holmen j Ytter-Enhörna samt Stafven- 
borg vid Horn i Öfver-Enhörna. På 
Slandön och vid Underås torp under 
Ekeby skall drottning Christina hafva 
gjort besök. — Bland gårdar i sock- 
narna märkas: Ekensberg och Horn i 
Öfver-Enhörna; i Ytter-Enhörna: Ekeby 
och Gillberga. — Under medeltiden 
hafva flera gårdar i socknarna tillhört 
Mariefreds kloster. — Adress: Söder- 
telge. 

Enköping. Uppstad vid Enköpings- 
åns utlopp uti innersta hörnet af Svinn- 
garnsviken af Mälaren, 7*/5 niil nord- 
vest från Stockholm, 4V3 mil sydvest 
från Uppsala, i Åsunda härad af Upp- 



KuUöpimg, 



Kaköjping. 



259 



sala län, dels på en sandås, som stry- 
ker från norr till söder »jenora häradet, 
dels på uppgrundadt land omkring ån 
vid åsens vestra sida, är, såsom redan 
namnet köping, handels- och marknads- 
plats, antyder, en af rikets äldsta stä- 
der. Stället tyckes fordora hafva varit 
kalladt Stora Ena, till skilnad från det 
1 mil österut från den nuvarande sta- 
den belägna Litsel-Ena eller Litslena. 
Det uppgifves till och med, att Fjerd- 
hundras fylkeskonungar haft sitt säte 
vid denna handelsplats, der sedermera 
vapensyner och räfsteting höllos. Un- 
der katholska tiden omtalas Enescopin- 
ge i slutet af 1100-talet (en prest här- 
städes namnes 1168), borgare i Eties- 
copia nämnas 1250, och på den s. k. 
Tryggön, hvilken omslöts af åns bägge 
grenar, — af den vestra ågreuen åter- 
står nu blott en rännil, som från den 
s. k. Munksundskällan faller ut i ån, — 
och hvilken ö af Magnus Ladulås år 
1272 skänktes till Gråbröderna att der 
bygga sig ett nytt kloster, låg sedan 
år 1278 detta stadens Franciskanerkon- 
vent. Från början af 1300-talet näm- 
nas också ett hospital och tre kyrkor, 
St. jEgidii, äfven kallad St. Iliani, St. 
Olat och Wårfrukyrkan, den enda ännu 
qvarbefintliga. Klostrets kyrka var in- 
vigd åt St. Laurentius. Man tror sig 
nära den nuvarande prestgården hafva 
funnit spår efter ett annat kloster, till- 
hörigt Bernhardiner-Orden; men skrift- 
liga bevis för detsammas tillvaro sak- 
nas. Hospitalet, som namnes efter re- 
formationen, var förfallet år 1728, och 
under katholska tiden torde staden ock- 
så hafva haft ett gille, åtminstone om- 
talas en gillestomt år 1584. Under 
Hättebrödra-oroligheterna hemsöktes sta- 
den af dessa konung Albrechts vänner 
med eld och brand 1389, men repade 
sig åter och fick under 1400-talet af 
de flesta regenterna privilegier, hvilka 
dock förkommit i de eldsvådor, som 
härjade staden åren 157 2 och 1609. 
De äldsta kända privilegierna skola 
hafva varit utfärdade af Erik XIII år 
1413; de sednaste äro gifna af Carl 
XI år 1676. Hela Fjerdhuudra, tillika 
med Enköpings stad, gafs år 1300 af 
konung Birger Magnusson till raorgon- 
gåfva åt hans gemål, den Danska prin- 



sessan Martha. Ivar Axelsson Tott och 
Sten Sture hade staden i förläning, li- 
kasom i sednare tider grefvarne Gustaf 
Roos och von Steiuberg. År 1436 hyl- 
lades Carl Kuutsson härstädes som riks- 
höfvidsman af allmogen i Fjerdhundra. 
Redan i början af Wasa-ättens tid 
torde staden hafva varit rätt ansenlig, 
fastän gatorna icke voro stenlagda och 
husen ännu år 1629 täckta med halm; 
men folkmängden synes icke desto min- 
dre hafva varit rätt betydlig, enär 1580- 
åis pest uppgifves hafva bortryckt 6,000 
menniskor, och staden berättas hafva 
gifvit ansenliga bidrag till flera kontri- 
butioner för kronans och andra allmän- 
na behof. Sedan Gustaf Wasas tid föll 
klostrets och de öfriga kyrkliga stiftel- 
sernas jord till kronan, och sjelfva klo- 
stret på Tryggön blef sannolikt först 
sjukhus, sedan salpetersjuderi, — hvar- 
af holmen, som först i Carl XLs tid 
tillföll staden, kallades Salpeterholmen 
eller Holmen. En tid lärer det pä 
Holmen också hafva funnits ett krut- 
bruk; meu ingendera af dessa inrätt- 
ningar omtalas efter 1670. Gustaf I 
hade en kungsgård nära Mimksuudet, 
och under Johan III uppfördes vid 
torget ett kungshus, der förut rådhuset 
stått ; men detta kuugshus förstördes 
sannolikt vid 1609:års brand. Platsen 
skänktes 1628 af Gustaf II Adolf åt 
, staden, som 1642 lät der uppföra råd- 
' huset, hvilket åter afbrann år 17 9',». 
Efter denna eldsvåda reglerades staden, 
i som ända från Christinas tid haft trån- 
! ga och krokiga gator, hvilka då för- 
bättrades. Nu är Enköping en i rekt- 
angelform rcguliert byggd småstad med 
raka gator (6 på längden och 11 på 
tvären), trädplantering på torget, jern- 
; bro öfver ån samt flera vackra och nya 
hus, bland hvilka dock blott prestgår- 
den och rådhuset äro af sten. Det 
sistuämda, beläget vid en gata öster 
om torget, är ursprungligen ett enskildt 
i hus, uppfördt i slutet af 17 00-talet af 
I en handlande Stahre och sedermera in- 
köpt af staden. I rådhuset finnes ett 
väl ordnadt archiv med domböcker och 
handlingar från början af löOO-taiel. 
Ett gammalt rättarsvärd förvaras der- 
städes som ett curiosum. 

Det uämdes i det föregående, att 



i60 



Enkttping* 



Enkttpingt 



Enköpiug uuder katholska tiden haft 
tre kyrkor. Eu af dessa, St. JEgidii 
eller ,5'^ lUani, som hon äfven kallas, 
hade redan 1572 länge stått öde, och 
qvarlefvor efter henne ses ännu strax 
nedanför Wårfrukyrkan ; St. Olat kyrka, 
som låg i stadens norra hälft och san- 
nolikt var den egentliga stadskyrkan, 
nedbrann 1372, så att blott St. Maria 
eller Wårfrukyrkan, ursprungligen lands- 
församlingens kyrka, återstod. Denna 
sistnämda, 72 alnar lång och 2 4 alnar 
bred, byggd dels af tegel, dels af grå- 
sten, har blifvit tillbyggd tväune gån- 
ger, sednast 16 22 (1648?). Midt på 
kyrkans tak uppfördes 1840 ett torn, 
som år 1850 helt och hållet bekläddes 
med koppar. Om denna kyrkas upp- 
komst gå flera sägner, bland hvilka föl- 
jande är den allmännast berättade. En 
herde, som vallade boskapen vid Haga 
kungsgård, såg litet imellau, att en 
qviuna med ovanligt utseende kom fram 
ur skogen, klappade boskapen, som der- 
at" tycktes befinna sig väl, och återvän- 
de samma väg hon kommit. Nyfiken 
att få veta, hvem hon var, följde han 
eu gång efter henne. Han såg då, att 
hon gick in uti det närbelägna Hus- 
berget genom en rerana, som ännu vi- 
sas. Försigtigt smög han sig iu efter 
henne, fann bergafruu sofvande och såg 
derinne icke allenast högar af guld, 
utan äfveu framför den sofvande en 
spinnrock af klaraste guld. Han be- 
mägtigade sig alltsammans och kom 
lyckligt ut. Men så snart han hem- 
kommit, insjuknade han, och då han 
kände döden nalkas, lät han kalla en 
munk och bad denne att för det röf- 
vade guldet låta uppbygga en kyrka 
och helga henne åt den Heliga Jung- 
frun, för hans själs salighet. Detta 
verkställdes, och kyrkan kallas ännu, 
litmiustone af de gamla, för Wårkärs, 
det är Vår Kära Frus, kyrka. Kyrkan 
har vacker altarprydnad och predikstol, 
förfärdigade af Thoman, samt ett 1786 
bygdt orgelverk. Uti kyrkan finnes en 
så kallad munkbäuk, och i kyrkodörren 
sitter en runsten, enligt Liljegren rest 
•if »Iktbini . flk . ftr . briilir . — — 
ot ♦ |)ahuu . fttjur . fin . Äuf . I)ialbt . 
onla I)an9.» (Vid St. Egidii kyrka fin- 
nes också en runsten, .If 714 hos Lil- 



jegren : Kuu-Urk under.) Wårfrukyrkan 
begagnades till 1500-talet af landsför- 
samlingen ensam, och som dennas kyrko- 
herdar förekomma flera från 1300-talet. 
Vid denna tid nämnas 2 stadspastorer, 
de för hela det nuvarande pastoratet 
gemensamma sedan föreningens tid. Ka- 
planer i Enköping förekomma från år 
1593. För närvarande utgöra Enkö- 
ping och Wårfrukyrka ett regalt pasto- 
rat af l:sta klassen i Asunda kontrakt 
af Uppsala ärkestift. Den nuvarande 
kyrkoherden är upptecknaren af Nec- 
keus Polska, »Sagohäfdernasu författare, 
den frejdade Arvid August Afzelius. 

Uti stadens folkskola undervisades 
är 1856 af en examinerad lärare 77 
gossar och 3 flickor; 8 gossar bivista- 
de allmänt läroverk, 6 gossar och 20 
flickor hade enskild undervisning, och 
67 flickor undervisades i hemmet. 

Enköping, som år 1785 hade 1,100 
invånare, hvilkas antal 1850 hade växt 
till 1,409 och 1859 till 1,471, synes 
i äldre tider hafva haft sin hufvudsak- 
liga näring af handel med Westraan- 
lands och Dalarnes bergverksprodukter. 
Under Carl IX, som till handelns upp- 
hjelpande skänkte staden 6 stycken låd- 
jor från Stockholms flottstation, upp- 
fördes ett våghus; men Gustaf II Adolf 
inskränkte Enköpings utförsel af såda- 
na produkter, hvilken också snart af 
sig sjelf upphörde genom segelledens 
uppgrundning. Derjemte hade stads- 
boerna en annan näringsgren i fiske 
och handel med fisk. Odlingen af köks- 
växter idkades likväl redan dä och kom 
allt mer i gång efter jenihandelus upp- 
hörande, i synnerhet som Kronan upp- 
lät tomter och jord till stadens upp- 
} hjelpande. För närvarande lefver sta- 
! den hufvudsakligast af odling af köks- 
I växter, af hvilka, företrädesvis grönsa- 
I ker, kål, pepparrot, morötter, palster- 
j nackor m. m., stora qvantiteter årligen 
I gä till Stockholm, derifråu till och med 
I utrikes, samt af jordbruk, hvilket är så 
1 betydligt, att ärliga skörden på stadens 
; 709 tunnland åkerjord uppgifves till 
j 2;600 tunnor spannmål och 4,000 tun- 
i nor potates. Afven boskapsskötseln är 
; icke obetydlig; deremot saknar staden 
skog, och vedpriserua äro derföre höga. 
; Bland sednare fabriksanläggningar nära- 



EuktfpingB A. 



Kntlttf. 



261 



nas tegelbruk och en åugqvarn. Sta- 
deus handtverks-borgerskap utgjorde år 
1856 ett antal af 56 män och 2 qvin- 
nor, med 16 gesäller och 19 lärlingar; 
bevillningen på handtverkerierna upp- 
gick till 177 rdr bko. Dessutom fuu- 
uos samma år i staden 20 män och 1 
qvinna, som med egna händer till af- 
salu åstadkommo handtverksarbeten, och 
hvilka i bevillning erlade 21 rdr bko. 
Stadens handelskorps utgjordes ofvan- 
nämda år at' 28 män och 8 qvinnor 
med 14 biträden och erlade i bevill- 
ning 212 rdr 24 sk. bko. Likaledes 
samma år egde Enköping 3 fartyg om 
53 läster och underhöll kommunikatio- 
nen med Stockholm medelst ett ång- 
fartyg om 25 hästars kraft. I staden 
finnas postkontor, apothek, källare samt 
åtskilliga traktörs -ställen och krogar. 
Den består af 189 hus och tomter samt 
2,189 tunnland jord, deraf 709 åker, 
812 äng samt 668 skog och betesmark, 
alltsammans i taxeringsvärde upptaget 
till 351,055 rdr bko. Enköpings stats- 
bidrag för 1855 uppgifvas till 27,478 
rdr bko; kostnaden för stadens styrelse 
uppgick detta år 2,000, för kleresiets 
underhåll till 1,533: 16, för fattigför- 
sörjningen till 1,337 rdr bko. Hamn- 
byggnaden och segelleden vidraagthål- 
las genom en särskild kassa, bildad af 
de afgifter, som inflyta för begagnandet 
deraf. Stadens styrelse består sedan år 
1682 af en borgmästare (den hade for- 
dom 2, tidtals 4) och 6 rådmän. — 
Asunda härad har sitt tingställe i En- 
köping, der lagsagan likaledes hade ett 
af sina tingställen, tilldess lagmans- 
embetena indrogos 1850. 

Enköpings marknader hållas årligen 
i Januari, Mars och September måna- 
der. Stadens vapen, förut en lilja, är 
nu fyra liljor i kors. Stadens riksdags- 
nummer är 60. 

Enköpings k. En mindre betydan- 
de å i Uppsala län, som uppkommer | 
af flera grenar från Simtuna och Thors- j 
tuna härader i länets sydvestra del samt ; 
går med sydlig hufvudrigtning genom 
nordöstra delen af Asunda härad, der- • 
under mottagande tillflöden frän vester, 
tilldess den efter ett par mils slingran- 
de lopp, sist genom Enköpings stad, 



faller ut uti innersta hörnet af Svinn- 
garnsfjärden i Mälaren. 

Euneryda- Fordom marknadsplats i 
Wirestad socken och AUbo härad af 
Kronobergs län, nu aflyst med anled- 
ning af de oordningar, som der in- 
träffade, och hvilka stundom ledde ända 
till mord. 

Euuesbovad. Ställe i Kisa socken 
och Kinds härad af Östergötland, vid 
gränsskihiaden mellan Östergötland och 
Småland, på Fröåsa egor. Der synas 
lemningar efter en skans, som i Carl 
IX:s tid blilVit anlagd till värn mot 
Danskarne, hvilka, sedan Some förrä- 
diskt uppgifvit Kalmar, visat sig här 
vid gränsen, men blifvit af konungen 
nödsakade att draga sig tillbaka. 

Eusketle. Herrgård i Brännkyrka 
socken och Svartlösa härad af Stock- 
holms län, o. n. o. från sockenkyrkan, 
består af 1 mantal skatte och V2 man- 
tal frälse, oranämnes först är 1546 och 
har i sednare tider tillhört en Fogel 
1772, Ehrenhoft' 1825, nu Kongl. se- 
kreteraren Odelberg, som synnerligen 
förbättrat gården. Det underlydande 
Bägersta, I mantal skatte, namnes år 
1449; hela egendomen är taxerad till 
7 5,000 rdr rmt. 

Enskär. Känniugsbåk af trä i Bä- 
linge socken och Eönö härad af Nykö- 
pings län, hör till Norrköpings fördel- 
ning under Norra Lotsdistriktet. 

Enslöf. Socken i Tönnersjö och 
Halmstads härader af Hallands län, 1 
mil nordost frän Halmstad, uppgifves 
hafva en areal af 33,719 tunnland, af 
hvilka 2,865 äro sjöar och kärr. Nis- 
san flyter igenom socknen och delar 
densamma mellan de bägge häraderna; 
bland öfriga vattendrag märkas Sdiineå, 
som kommer från Kragaresjö och faller 
ut i Nissan, samt Ullasjöå, som, i lik- 
het med den förra, upprinner ur en sjö 
inom socknen, går igenom en del af 
denna och faller in i Fylleån. Bland 
sjöar uppräknas: Stora och Lilla A in- 
sjön, Nörresjö, Ömdesjö, Svartesjön, Al- 
sjön, Utorrgölen, Ullasjön och Kroksjön 



262 



Knslör. 



Enåker. 



ra. fl. Blaud högre berg inom socknen 
nämnas: Wiersehatt på det vid Sånne- 
An belägna hemmanet Wiershults egor, 
och h vilket fått sitt namn deraf, att 
det ifrån hafvet ser ut som en hatt, 
Långehroknatt, m. fl. Socknen har flera 
dels bok-, dels gran- och furuskogar, 
bland hvilka den största, här kallad 
Kvagareörh, sträcker sig till flera pa- 
storater både i Halland och Småland 
samt der kallas endast Orken. Jord- 
månen är i allmänhet svag, i synner- 
het på gränsen åt Breareds socken, der 
den är Ijungbevuxen och saknar bör- 
dighet; dock finnas inom socknen trak- 
ter med bördigare jordmån. Ehuru å- 
kerbruket i allmänhet är svagt, är det 
ändock hufvudnäringeu ; den i allmän- 
het lör slöjder icke synnerligen fallna 
allmogen förskafiar sig derjemte någon 
inkomst genom försäljning af bokved 
och förfärdigande af vallmar. Allmo- 
gens söner och drängar bruka (åtmin- 
stone var det fordom vanligt) årligen 
utvandra till Skåne för att tröska. Sock- 
nen består af 61\g förmedlade mantal, 
af hvilka 50 höra till Töuuersjö, ll^/g 
(den s. k. Fjelgimefjerding) till Halm- 
stads härad. Befolkningen, på 18 40- 
talet 1,719 invånare, uppgick 1850 till 
1,993 och 1856 till 2,214 personer. 
Socknen hade sistnämda år ambulato- 
risk skola med en examinerad lärare, 
som undervisade 105 gossar och 100 
flickor. — Enslöfs socken utgör för 
närvarande ensam ett regalt pastorat 
af 3:dje klassen i Laholms kontrakt af 
Göteborgs stift. Prestgården är 1 man- 
tal, ocli derjemte tinnes enkesäte af ^ „ 
mantal. Kyrkan, belägen, 1^ ^ mil från 
Halmstad, 3^/.-, mil från Laholm och 
1 5^ g nul från Göteborg, är af sten 
med lorn och täckt dels med bly, dels 
med takspån, har orgelverk, men sak- 
nar i öfrigt märkvärdigheter. — Bland 
historiskt märkvärdiga ställen förtjenar 
socknens största by, Fjdgime. att näm- 
nas, såsom skådeplatsen för åtskilliga 
krigshändelser under Erik XlV:s tid, 
hvilka af närada konungs hislorieskrif- 
vare Erik Jörausson Tegel blifvit för- 
lagda till »Fjällgrännaw (t. ex. slaget 
den 10 November 1563), hvilket namn 
byn dock aldrig haft, ehuru densamma 
pä de äldsta chartorna kallas Fjällkene. 



Bland fornlemningar nämner Hallands 
beskrifvare, pro^sten Bexell, ett på Hu- 
neljung nära säteriet Arlösa befintligt 
monument, bestående af en horizontal 
sten om 5 alnars längd, under hvilken 
en annan häll ligger, tillika med åt- 
skilliga smärre stenar; omkring dessa 
befinnas flera kantiga hallar ställda i 
noggrann ordning, dock hafva flera fal- 
lit omkull. Vid vägen från Enslöfs 
kyrka, omkring 500 alnar frän Nissan, 
ligger den s. k. Presthögm, hvari man 
funnit en urna med ben och aska. I 
Näfverkärret på Amböke skog finnes 
en stenläggning, liknande en ugn, hvar- 
till den också skall hafva varit begag- 
nad af dem, som under krigstider flytt 
inåt skogarna. Ett invid prestgården 
beläget berg kallas »Hökens kyrkao efter 
socknens kyrkoherde Nicolaus Hök (f 
1703), som på denna höjd brukade 
hålla sin andakt hvarje dag vid solupp- 
gången. — Bland gårdar inom socknen 
märkas säterierna Arlösa och Attarp 
eller Ettarp. Af det förra, som ligger 
på gränsen mellan Enslöfs och Snös- 
torps socknar, höra 2 hemman till Ens- 
löf; det är bebygdt med en gammal 
gråstensbyggnad och en njare byggnad 
af trä, raidt emot den gamla. Om Att- 
arp, som har historisk märkvärdighet, 
se denna artikel. — Adress: Halmstad. 

Eavikeii. Kapellförsamling i Kop- 
parbergs fögderi af Dalarne, är, tillika 
med Svartnäs bruksförsamling, annex 
till Svärdsjö konsistoriela pastorut i 
Stora Tuna kontrakt af Westerås sfift, 
består af SVo naantal skatte och be- 
boddes 1856 af 1,696 invånare. Gen- 
om Kougl. Brefvet af den 6 November 
1857 skiljdes Enviken från Svärdsjö 
socken. Se vidare Svärdsjö. 

EuTikeu- Landthamn pä Gotland i 
Hamra socken och Hoburgs Ting af 
Södra Befallningen. 

Euåker. Annex -socken i Simtuna 
härad af Westerås län, pä östra stran- 
den af sjön Hallareu, sora inom sock- 
nen har sitt norra utlopp åt Dalelfven 
och det södra ät Clasbouiyren, uppgif- 
ves haiva en areal af 23,814 tunnland, 
af hvilka 3,850 äro sjöar och kärr. 



Enåker. 

Största delen af socknens sjöareal upp- 
tages af den ofvannarada sjön Hallaren, 
hvaraf bela ena hälften hör hit; lan- 
det, i det hela ett högland, men icke 
desto mindre en slättbygd, som till stor 
del upptages af kärr och sänka ängs- 
marker, särdeles kring de små vatten- 
dragen, sluttar i norr mot Dalelfven, i 
vester mot Hallaren, och genorastrykes 
längst i vester af Dalkarsåsen, hvar- 
jemte enstaka bergkullar uppsticka här 
och der. Jordmanen är dels svag lera, 
dels sand och raojord; hufvudnäriugen 
är åkerbruk, och dertill komma boskaps- 
skötsel samt kolning för Sala silfver- 
verk. Bland binäringar omnämnas i 
äldre tider tjärbränning, hjulmakeri, för- 
färdigande af skoflar och spadar samt 
fiske i sjöarna Hallaren, Clasbomyren, 
Nickelsbosjön och Hofden ra. fl. smärre 
vattensamlingar. Socknen, som består 
af 12-/3 förinedl. hemman (ll\'g skatte, 
V4 krono och IV4 frälse), med '-i ut- 
jordar, en qvarn och 2 fisken, bebod- 
des på 1840-talet af 810 personer, men 
egde 1850: 812 och 1857: 856 invå- 
nare samt bar ett taxeringsvärde af 
153,105 -rdr rmt. Socknen hade 1856 
både fast och ambulatorisk skola; i den 
förra undervisades af 1 examinerad lä- 
rare 31 gossar och 14 flickor, i den 
sednare af en oexarainerad lärare 10 
gossar och 9 flickor, medan 2 gossar 
bivistade allmänt läroverk, 31 gossar 
och 34 flickor undervisades i hemmet. 

— Enåker är annex till Yester-Löfsta 
konsistoriela pastorat af l:sta klassen i 
Södra Fjerdhuudra kontrakt af Uppsala 
ärkestift. Kyrkan räknas bland de äld- 
sta i orten och blef år 1696 grundli- 
gen reparerad. Pastoratets komminister 
besitter V4 niantal krono i Enåkers by; 
kaplanslängden går tillbaka till 1593, 

— Att socknen är af gammalt odlad 
bygd, bevisas af flera grafbögar och 
tvänne runstenar vid åsens södra och 
norra ända. Den södra, kallad Stora 
Runhällen och enligt Grau rest till 
minne af en Helsinge-konung, som till- 
lika med sin son här stupat i ett slag 
mot en Uppsala-konung, visar ett teck- 
nadt fyrfotadt djur och bar en inskrift, 
enligt bvilken »Erlukn» lät hugga ste- 
nen till minne af Uno, son sin; den 
andra. Lilla Runhällen, är till stor del 



Enånger. 



263 



sönderslagen, sä att blott föga af in- 
skriften kan läsas. — Ingen gård af 
betydenhet finnes inom soiiknen. — A- 
dress: Sala. 

EllåOi^er. Socken i Norra Helsiiig- 
lands fögderi och Euångers tingslag i 
Gefleborgs län, 2\/.^ mil söderut från 
Söderhamn, vid hafvet, uppgifves hafva 
en areal af 78,316 tunnlaud, kärr och 
sjöar inberäknade. Socknen bostår af 
46 7g mantal och hade pä 1840-talet 
2,360 invånare, hvilket antal år 1850 
hade tillväxt till 2.418 och 1856 till 
2,496. Sistnärada år hade socknen am- 
bulatorisk skola med 2 examinerade 
och 1 oexaminerad lärare, som under- 
visade 167 gossar och 141 flickor, me- 
dan 3 gossar bivistade allmänt läroverk 
samt 21 gossar och 26 flickor under- 
visades i hemmet. — Euångers moder- 
församling utgör, tillika med annexer- 
na Njuiånger och Nianforss kapell, för 
närvarande ett konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen i Helsinglands Norra kon- 
trakt af ärkestiftet. Hela pastoratet, 
som 1856 hade 3,982 invånare, bestod 
då af 7 8 oförmedl. mantal, med pre.^^t- 
gård af Vg och stom af ^/jg hemman. 
Kvrkan, belägen 2^,'.^ mil från Hud- 
diksvall och 22 mil från Uppsala, är 
gammal och tros vara byggd på 1400* 
talet. — Ryssarue hemsökte socknen i 
slutet af Maj 1721 samt brände Lång- 
vinds bruk och flera byar; men kyrkan 
och prestgärden blefvo ändock räddade. 
— I socknen ligga jernbruken Lång- 
vind och Boda samt lastageplatsen Tyt- 
terön, hvarifrån stora qvantiteter plank 
och bräder årligen föras till Gefle och 
Huddiksvall; brädsågning till afsalu ut- 
gör också i Enångers socken en vigtig 
binäring. — När år 1838 en repara- 
tion skulle företagas på bordet i Enån- 
gers kyrkas sakristia, hittades der wn- 
der bordets läderbeklädnad en gammal 
anteckning af följande lydelse: »Memo- 
ria prcetefitorum et prcesentinm tempo- 
rum: Ar 1676 begyntes en sådan stor 
hunger i Sverige, så att mänga tusende 
raenniskor svälte ihjäl, fastän konungen 
all möjlig flit använde att understödja 
allmogen med spannemål; men i Hel- 
singland, Medelpad, Ångermanland och 
Jämtland nppehöllo folket endels lifvet 



264 



En&nger. 



Kriksbery. 



med barkbröd, efter tbe här i orten 
iiro vana vid svagt bröd, hvarvid man 
med förundran såg, huru underligen 
Gud välsignade thetta brödet, att thet 
hade kraft att föda, så att många fat- 
tiga mans barn voro vid bättre trefnad 
oob hull än rika mans barn, sora kun- 
de vara magra oeh bleka nog. Kan 
hända hos the fattiga fanns på then 
tiden mera förråd på böner, gudsfruk- 
tan och nöjsamt sinne än på bröd. 
Men år 1700 begynte Gud af nåde 
tänka på vår nöd och vår bön, och gaf 
godt bröd att äta och god säd att så, 
och thet med stor välsignelse, hvilken 
Guds godhet har förnyat sig allt sedan, 
år ifrån år. — Ar j708 den 28 Sep- 
tember om aftonen begyntes en svår 
köld, hvilken utan någon tö varade in- 
emot vårtiden. Thå förmentes meren- 
dels hela hafvet här i Norrland vara 
igenfruset. Hafsisen varade och lät sig 
se nästan inemot midsommaren. Om 
vintren flögo sjöfoglarna opp i ström- 
marna. Thet berättades ock, att thå 
sjöfoglaina sågo röken af kohlrailorna, 
Hugo the dit, meuandes (then) vara 
dimba af strömmar. Och när the dit- 
kommo, voro the så utmattade af fly- 
gande, att the icke mera förmådde flyga. 
Thet berättades ock af sjömännerua, att 
på hafvet mellan Stockholm och Lybeck 
låg mycken sjöfogel på vattnet döder, 
utan tvifvel om vintern döda af köld. 

— Ar 1710 afsomuade på the södra 
orterna i riket många tusende raenui- 
skor af pestilentien. Här i Helsingland 
inkom samma sjukdpm med sjöfarande 
folk ifrån Stockholm, och blefvo döda 
af samma sot i Huddiksvall allenast 
några personer; uti Forssa socken, i 
Sörvigsta, uti vestra gården, blefvo alla 
menniskor döda, men ingen mer uti 
socknen. I Njutånger på Iggesunds 
bruk afsoninade åtta personer. En 
raalraskuta förde sjukdomen på bruket. 

— Vid thessa nu varande tider är ett 
stort elände uti Sveriges land. Konun- 
gen är genom flykten, tå slaget stod 
vid Pultava, kommen i Turkens land, 
ther han ännu är. Storförstendöraet 
Finland, Estland, Lifl"land, Ingerman- 
land, Carelen med dess städer hafver 
Ryssen intagit. Mänga städer på Tysk 
botten äro endels intagne och endeis 



stå i samma fara. Härtill hjelper kon- 
ungen i Dannemark med sina vapen. 

— — Enångers prestgård d. 13 April 
1714. Inter otia sacra scripsit Michaél 
Jerff, pastor i Enånger och Njutånger.» 

— Adress: Söderhamn. 

Eiiåsa. Kapellförsamling i Wadsbo 
härad och Hasslerörs tingslag af Ska- 
raborgs län, 1'/.^ mil nordost från Ma- 
riestad, vid Wenern. Kapellförsamlin- 
gen, som på 1840-talet hade 298 in- 
vånare, räknade 18.50: .317 och 1856: 
309 personer. Den hade sistnämda år 
fast folkskola med 1 examinerad lärare, 
sora undervisade 62 gossar och 33 flic- 
kor, medan 1 gosse bivistade allmänt 
läroverk, 2 gossar och 1 flicka under- 
visades i hemmet. — Församlingen är 
kapell till Hassle patronela pastorat af 
2:dra klassen i Norra Wadsbo kontrakt 
af Skara stift; patronrättigheten till- 
kommer gemensamt egarne af säterierna 
Börstorp i Hassle och Säby i Berga 
socken. Enåsa kyrka, som ligger i 
Hassle socken, var fordom af trä, men 
i blef åren 1785 och 1780 på bekostnad 
' af landshöfdingen grefve Spens uppförd 
! af -sten, är vacker och rymlig samt har 
' torn och orgelverk. Vid kyrkan är 
Spensiska familjgrafveu. — Till ett skol- 
mästarboställe i Enåsa skänkte grefvin- 
nan Beata Falkenberg, född Douglas, 
333 rdr 16 sk., hvarefter landshöfdin- 
gen grefve Spens ytterligare ökade do- 
nationen med 6 tunnor spannmål, mot 
villkor, att skolmästaren skulle tillika 
vara kapellpredikant i Enåsa och ut- 
nämnas af egaren till Börstorps säteri. 
Se vidare Hassle. — Adr.: Mariestad. 

Erfvinge. Gård i Spånga socken och 
Sollentuna härad af Stockholms län, be- 
stående af Vg mantal krono och I^/g 
frälse, egdes år 1858 af herr F. U. 
Castelli. 

Eriksberg. Socken i Gäseneds hä- 
rad af Elfsborgs län, 4 mil n. n. o. 
från Borås och 2% mil sydvest från 
Falköping, uppgifves hafva en areal af 
4,235 tunnland, af hvilka blott 20 äro 
sjöar och kärr. Socknen genomflytes af 
Lidan, som inom densamma gör ett 
fall, hvilket drifver en qvarn; slätt- 



Krlksberc* 

trakten består för det mesta af kärr 
och mossar, påminnelser om den skog, 
som fordom beklädt denna nu kala och 
skoglösa trakt. Ännu på 1700-talet 
funnos inom Eriksbergs pastorat tvänne 
med ek- och löfskog bevuxna krono- 
aliraänningar, Wåthult och Ves ter skog ; 
men nu växa endast låga enbuskar i 
dessa fordua skogar, som nyttjas till 
betesmark. Åkerjorden består för det 
mesta af sand- och klapperjord, men 
odlas med omsorg. Potates odlas myc- 
ket; lin, hampa och tobak till husbe- 
hof; humlegårdar funnos ännu på 1820- 
talet vid nästan hvarje gård. Af spann- 
målsodling och boskapsskötsel hemtar 
allmogen sin hufvudsakligaste inkomst; 
några sälja äfven lärft och vallmar. 
Socknen, som består af 16^^/32 mantal 
(IIV32 skatte, 2'^/^ krono och 3 frälse) 
med en qvarn, uppskattades år 1857 
till 70,775 rdr banko och beboddes på 
1840-talet af 560, 1850 af 523 och 
1856 af 568 personer. Socknen hade 
sistnämda år fast folkskola med 1 exa- 
minerad lärare, som undervisade 23 
gossar och 19 flickor, medan 2 gossar 
undervisades i allmänt läroverk, 3 gos- 
sar och 1 1 flickor i hemmet. — Eriks- 
bergs moderförsamling utgör, tillika med 
annexerna Broddarp och Mjellrunga 
eller Mjelldrunga, ett konsistorielt pa- 
storat af 3:dje klassen i Ahs kontrakt 
af Skara stift. Prestgården utgör ^/^, 
stommen I hemman, vederlag 19 tun- 
nor 26 kappa». Kyrkan skall vara upp- 
byggd ar 1190 af konung Knut Eriks- 
son, som skall aflidit härstädes på går- 
den Gathe 1195 eller, efter andra upp- 
gifter, 1199, efter det han afstått Göta 
Rike till Sverker Carlsson. Kyrkan, 
som byggdes till Erik den Heliges ära, 
lär vid samma tid hafva af biskop 
Bengt den Gode fått tvänne klockor, 
hvilka likväl antingen blifvit tagna af 
fienden eller på annat sätt förkommit, 
emedan kyrkan aldrig lär hafva varit 
i besittning af dem. Hon är af grå- 
sten med torn. Inom henne förvaras 
en kalk med Slavonsk inskrift samt ett 
helgedorasskrin af ek, i form af en kyr- 
ka och öfverdraget med starkt förgylld 
koppar, hvaruti, enligt inskriften derpå, 
fordom varit förvarade åtskilliga dyr- 
bara reliquier, nämligen Frälsarens huf- 
U. 



Eriksberg* 



26S 



vud-duk, tagen i hans graf, en bit af 
korset, några droppar blod af diverse 
martyrer, deribland af St. Vincentius, 
hår, ben och naglar af de 11,000 Jung- 
frur, o. s. v. Socknen med dess bägge 
annexer var under katholska tiden ka- 
nonikat under Skara stift och skall en- 
ligt Biskopskrönikau hafva varit inne- 
hafd af biskop Torstanus, som krönte 
Erik Xni i Kalmar år 1397. Vid re- 
formationen blef Eriksberg eget pasto- 
rat. — Bland gårdar i socknen mär- 
kas: Ladas, 1 mantal säteri, uti äldre 
tider kalladt Ladusa, vid Lidan, 1858 
tillhörigt A. Ekholm, samt Gathe, for- 
dom Ga/va eller Gaiha, der kon. Knut 
Eriksson vistades och dog, samt der 
man ännu lär se lemningar efter större 
tomtningar. I trakten sk^ll Knut hafva 
förlorat en drabbning mot Carl Sver- 
kersson, och ännu visas en sten, kallad 
Kungsbotten, under hvilken Knut skall 
hafva gömt sig, inan han flydde till 
Norge. Rusthållet Bricka- eller Brygga- 
gården skall fordom hafva tillhört E- 
riksbergs kyrka, och tror man, att ka- 
nikeruas öl bryggdes derstädes, så frarat 
icke namnet uppkommit af en bro öf- 
ver ån, som då funnits invid gården. 
— Adress: Alingsås. 

Eriksbcrs:. Detta Södermanlands 
största herregods, beläget i Stora Malms 
socken och Oppunda härad af Nykö- 
pings län, söder från socknens kyrka, 
vid Eriksbergs-sjöns södra strand, är 
ursprungligen uppkommet af Pintorp 
eller Eriksberg, 1 mantal, med Tini- 
raermon Vg» Bunsjötorp Vg '^^^^ Dj^^- 
forss qvarn IV2 niantal, hvartill seder- 
mera kommitjf?en "mängd ^■gods i Stora 
Malms och andra socknar, så att det 
hela utgör en possession af nära 600,000 
rdr bko i taxeringsvärde. Man känner 
icke, hvem som först bebyggt denna 
gård; men under namnet Pintorp eller 
Pinatorp såldes den år 1508 af väpna- 
ren Knut Nilsson i Boosgård till fru 
Anna Carlsdotter på Windstorp, enka 
efter riddaren Erik Eriksson Gyllen- 
stjerna till Fogelvik (t 1502). Sedan 
denna tid saknas alla underrättelser om 
egarne af gården, hvilken sannolikt 
stadnat i slägten Gyllenstjernas händer, 
tilldess riksrådet friherre Erik Gv)!en- 

34 



566 



Erikslierg:. 



Eriksberg-. 



stjerna, född 1602, död 1657, Erik- 
Erikssons ättling i fjerde led, började 
att uppföra bufyudbyggningen och sy- 
nes hafva gifvit sitt namn åt gården. 
Det ännu stående stora stenhuset full- 
ändades 166 af hans enka, fru Beata 
Conradsdotter von Yxkull, den i folk- 
sägnerna bekanta s. k. Pintorpa-fruu, 
hvilken efter Gyllenstjernas död blef 
omgift med riksrådet Matthias Soop. 
Pintorpa-frun dog 1667. Efter Erik 
Gyllenstjerna ärfdes godset af hans son, 
grefve Christopher, född år 1647, död 
1705, gift först med grefvinnan Johan- 
na Oxenstjerna, sedan med Catharina, 
dotter af pfaizgrefve Adolph Johan till 
Stegeborg och död 1720. Under det 
första äktenskapet byggdes sannolikt 
slottets flyglar, hvilket man förmodar 
deraf, att Gyllenstjerne- och Oxenstjerne- 
vapnen här förekomma i nästan hvarje 
rum. Grefve Christophers son, lagman- 
nen C. A. Gyllenstjerna, dog ogift i 
Carlskrona 1733 efter en duell med 
kapten-löjtnanten baron Krassow, och 
godset ärfdes af hans syster Maria Gu- 
stava, enka efter Kongl. rådet och pre- 
sidenten grefve Carl Bonde till Björnö. 
Hon öfverlät åt 1732 godset till asses- 
sor J. H. Hildebrands enka, Florentina 
von Reede, hos hvilken det var pantsatt. 
Efter fru Florentinas död försålde hen- 
nes arfvingar sina lotter, som utgjorde 
Vg af egendomen, till sin bror och svå- 
ger, ryttmästaren D. H. Hildebrand, 
hvilken år 1739 tillköpte säteriet Ju- 
leforss af enkefru Bondes måg, öfver- 
ste Diiring, samt åren 1740 och 1743 
Ofverby, som förut tillhört grefiiga släg- 
ten Nieroth. Under D. H. Hildebrands 
tid utvidgades Eriksberg betydligt, så 
att gården, utom Forssjö bruk, bestod 
af omkring 70 hela hemman. Godset 
blef af Hildebrand och hans seduare 
fru, Anna Sophia Schönström, den 1 
November 1778 förklaradt för fideikom- 
miss för deras son, David Gotthard 
Hildebrand, och förenades med fidei- 
kommisset äfven det då s. k. Hilde- 
brandska, nu Bondeska huset vid Ro- 
senbad i Stockholm. Den första fidei- 
kommissarien dog ogift 1808, och egen- 
domen tillföll nu hans systerson, juris 
doktorn friherre Carl Carlsson Bonde, 
son af hans excellens öfverste-karamar- 



junkaren friherre Carl Bonde. Godset 
innehafves för närvarande af öfverste- 
kamraarjunkaren friherre Carl Jedvard 
Bonde. 

Eriksbergs hufvudbyggnad är upp- 
förd af sten, tre våningar hög med 4 
flyglar, som sluta med torn, och inred- 
ningen motsvarar det yttre utseendet. 
En af flyglarna upptages af ett vackert 
kapell, uti ungefär samma stil som ka- 
pellet i Stockholms slott; uti en annan 
af flyglarna befinnes ett praktfullt, med 
marmorstatyer försedt, badrum, hvari 
dagern infaller från taket. Slottet har 
ett bibliothek och en taflesamling, den 
f. d. Lagerbriugska, hvari åtskilliga 
stycken af Potter, Wouwermans. Rem- 
brand ra. fl. mästare förekomma. En 
här befintlig samling af mynt och me- 
daljer räknas bland de rikaste enskilda 
i Sverige. Friherre Carl Carlsson Bon- 
de har låtit reparera och iståndsätta 
den förut tämligen förfallna hufvud- 
byggnaden. 

Utom af de i det föregående upp- 
räknade hemmauen består Eriksbergs 
gods af Djulforss IV*. Djulforssqvarn 
V2 naant. frälsesäteri, Ofverby ladugård 
Vg, Solberga 1, ZachrLstorp V-»» Mar- 
kustorp V4 mantal, från år 17 55, samt 
Myrkärr, 1 V4 mänt. frälse, från 1788; 
Forssjö såg och qvarn med 2 par ste- 
nar samt Djulaforss såg och qvarn med 
7 par stenar; Forssjö jernbruk (se den- 
na artikel). Östra Djulö (se denna art), 
Stenta och Kathrineholra, f. d. Fulbo- 
näs (se denna art.), år 1851 tillsam- 
mans 41V00 mänt., samt räntor af 8^/g 
mantal inom sockuen; vidare 2 mantal 
i Björkvik, 2^/^ mantal i Nykyrka, 2 
mantal i Bogsta, 1 mantal i Hölö, o. 
s. v., samt 4V4 mänt. med qvarnar och 
grufvor i Flöda och Skalunda grufva i 
Sköldinge. — Egaren af Eriksbergs 
gods har sedan 1777 patronatsrätt till 
Stora Malms pastorat, hvars kyrka blif- 
vit år 1780 reparerad af godsets egare, 
som likaledes (1749) skänkt orgelverk 
och (1799) en af Hörberg målad altar- 
tafla. Under kyrkans chor befinnes E- 
riksbergs eller Hildebrandska grafven. 

Eriksberg. Jernbruk i Västra Sched- 
vi socken och Åkerbo härad af VVester- 
ps län. Se art. Westlandaholm. 



Kriksberg. 

Eriksberg. Två mantal skatte i A- 
ryd socken och Bräkue härad af Ble- 
kinge län, taxerade till 20,000 rdr bko, 
tillhörde år 1858 landtbrukaren J. P. 
Johnsson, som dessutom innehade Drags- 
ö och ett till gården hörande tegelbruk, 
jemte åtskilliga hemmansdelar i Hella- 
ryds socken, alltsammans taxeradt till 
26,750 rdr banko. — Gården har för- 
ut hetat Mara och bebyggdes först af 
schoutbynachten Ankargrip. Den blef 
sedan säteri och fick sitt nuvarande 
namn af generalguvernören grefve Erik 
Ruuth, som innehade densamma omkr. 
år 1790. 

Eriksberg. Nedlagdt kopparverk i 
Neder-Calix socken af Vesterbotteus län, 
2V4 mil nordost från kyrkan. Hiilphers 
berättar, att »något malmbrott har här 
varit bekant på 1690-talet, men sedan 
blifvit ödelagdt genom olyckshändelser, 
och att det 1769 upptogs på nytt af 
några sockenbor samt drefs en tid gen- 
om ett bolag om 30 lotter.» Bolaget 
gjorde åtskilliga anläggningar, men fick 
icke synnerligt mycket koppar (första 
profsmältningen år 1770 gaf 2 sk^), 
hvarpå man efter åtskilliga mindre lö- 
nande försök och uppkomna tvistigheter 
upphörde med arbetet. I Lappträsk- 
och Talltjärnberget i samma socken 
skall man också hafva funnit koppar- 
malm. 

Eriksberg. Timmermans -Ordens e- 
gendom vid Träsket i Ladugårdslands 
församling inom Stockholms stad, först 
bebyggd år 1669 af en rådman Hörner 
och inköpt af Orden den 6 Mars 1788 
för 5,633 rdr 16 sk. spec. Egendomen 
består af Ordenshuset, i hvilket äfven 
det af Orden år 17 96, på Gustaf IV 
Adolfs myndighetsdag, inrättade Hospi- 
talet, som 1857 hade 12 underhållsta- 
gare, är inrymdt. På Eriksberg befanns 
fordom en liten theater, der smärre 
stycken uppfördes, men hvarom inga 
närmare uppgifter förefiunas. 

Eriksholm. Lägenhet i Tjärstad soc- 
ken och Kinds härad af Östergötlands 
län, vid Hallsta-ån, anmärkningsvärd 
derföre, att stället först blifvit uppröjdt 
och bebygdt af den bekanta Erik Tun- 



Kriks Hapell. 



267 



eld, författaren till den första utförli- 
gare geographiska beskrifningen öfver 
Sverige. En af hans vänner skref om 
denna uppodling följande »poetiska vers»: 

»Ar 46 var här rätt stygdt; 

Ar 47 ett hus först bygdt: 

Ar 48 gräft och plöjt; 

År 51 på Mugghult röjt; 

Ar 52 väg, bro och damm; 

Ar 53 nu herrgårds-stam; 

Ar 54 trädgårds skick; 

Då Eriksholm sin Madur fick; 

Se'n herrgård, gärden, ängar, fält. 

Till landtbruk, skötsel, odlat, stält.« 

Här dog Tuneld den 3 April 1788, 
Stället innehades sedan af rusthållaren 
Samuel Nilsson i Håkantorp, som lät 
det alldeles förfalla; det har likväl blif- 
vit åter ordnadt af O. W. Molin, egare 
185 5. — I Tunelds Geographi- berät- 
tas, att vid Eriksholm »synas åtskilliga 
s. k. vargfjät och andra märken i en 
stor jordfast sten; under en annan, der 
bredvid, är en håla eller kula, i hvil- 
ken menniskor fordom haft tillhåll, den 
tid de hedniska Göter, såsom Jornandes 
säger, inhabitabant excisis rupibus.» — 
År 1857 anlades här ett manufaktur- 
verk. 

Eriks Kapell. Uti det äldre Upp- 
sala omnämnas tvänne sådana. Det 
ena var uppfördt af trä inuti Uppsala 
domkyrka, mellan högchoret och vestra 
dörren, och deruti förvarades konung 
Eriks Skrin, tilldess domkyrkan blifvit 
fullbordad, då skrinet insattes i hög- 
choret och kapellet borttogs. — Ett 
annat St. Eriks kapell var beläget ne- 
danför Trefaldighetskyrkan, söder om 
det nuvarande Riddartorget, under hvil- 
ket, likasom under de närgränsande 
tomterna, det ännu skall finnas hvalf, 
som tillhört kapellet. Det började byg- 
gas 1271 eller 1291 af trä, men upp- 
fördes omkring 1334 af tegel, på be- 
kostnad af kauiken, magister Arnerus, 
som der skall hafva inrättat en prae- 
benda med vederbörliga inkoraster. 
Detta kapell afbrann åren 147 3 och 
1572 samt stod sedan länge utan tak, 
Enkedrottning Christina skänkte visser- 
ligen år 1632 till akademien 10,000 
daler för att återuppbygga kapellet, 
hvarjemte det skulle inredas till »Ex- 



268 



Krlkalnnd. 



Rrlk«<ad. 



cercitia Acaderoica och Professorum 
grafvar»; men denna suraraa blef aldrig 
utbetalad, och först i Carl XI:8 tid, år 
1687, kunde genom beviljade kollekter 
och andra bidrag fak och fönster m. m. 
iståndsättas och byggnaden, hvars mu- 
rar voro väl bibehållna, inrättas till ett 
nCollegium Pietatis», der prediko-öfnin- 
gar, Excercitia concionatoria, förehades. 
Kapellet afbrann å nyo år 1702, och 
teglet af ruinerna användes till dom- 
kyrkans reparation. Detta kapell är 
troligtvis det så kallade öfra kapellet, 
capella superior, så benämdt till åtskil- 
nad från capella inferior, det nedra ka- 
pellet, öfver St. Eriks Källa, hvilket 
omtalas i kaniken Henrici Ludovici te- 
stamente af den 8 Maj 1346, och hvil- 
ket blifvit repareradt af kon. Johan III, 
hvarefter det kallades St. Johannes' ka- 
pell, men förstördes i 1702:års brand. 

Erikslund. Frälsesäteri uti Vester- 
Ijungs socken och Hölebo härad af Ny- 
köpings län, i/o mantal med tegelbruk 
och dertill hörande Backa, V4 naantal 
frälse, samt andra underlydande 5V4 
mantal, tillika med iVg mantal i Sät- 
tersta socken af Rönö härad inom sam- 
ma län, är grundadt på Backa, som 
namnes 1484, jemte andra torp under 
Gilberga i Enhörna socken, såsom till- 
hörande ett prfebende vid Strengnäs 
domkapitel. Gården lydde sedan under 
Tullgaru, men löstes derifrån år 1778 
af Erik Bränder, adlad Skiöldebrand, 
som gaf densamma dess nuvar. namn 
och ditflyttade säteri-friheten från Vo 
mantal frälse Berga i Thorsåkers soc- 
ken af Eöuö härad. Redan under Erik 
Branders lifstid öfvergick Erikslund till 
hans son, friherre P. G. Skiöldebrand, 
såldes 1819 till kon. Carl Johan, åter- 
köptes 1826 och tillhörde 1851 kom- 
mendör J. P. Hjelm, nu frih. J. Alb. 
Kantzow. Hela egendomen är taxerad 
till ett värde af 29,570 rdr bko. 

Grikssund- Sund mellan Skofjärden 
och Sigtunafjärden i Mälaren, vid segel- 
leden mellan Stockholm och Uppsala. 
Invid sundet ligger gärden Erikssund, 
äfven Sundbij, ursprungligen Håtimabo, 
i St. Pehrs socken och Erliugh undra 
bärad af Stockholms län. Gården, \^L 



mantal skatte med qvarn, reducerade» 
från fältmarskalken Kaggs arfvingar, 
tillhörde 1772 Roselius von Rosenheim 
och har i sednare tider ofta ombytt 
egare. 

Erikstad. Socken i Sundals härad 
af provinsen Dal och Elfsborgs län, 
mellan Dalbergs-ån i sydost och Kål-åu 
i vester, uppgifves hafva en areal af 
4,397 tunnl. och saknar alldeles både 
sjöar och kärn. Örs-ån stryker genom 
socknens södra del. På skog är sådan 
brist, att endast 2^8 mantal hafva så- 
dan till gärdsel och vedbrand. Sock- 
I nen, som består af I9V4 hemman, der- 
i af 5 mantal frälse, beboddes på 1840- 
; talet af 933 personer, men hade 1850: 
989 och 1856: 1,080 invånare. Sock- 
nen hade sistnämda år ambulatorisk 
skola, i bvilken en examinerad lärare 
undervisade 47 gossar och 39 flickor, 
medan 5 gossar undervisades i allmänt 
läroverk, 13 gossar och 17 flickor i 
hemmet. — Erikstad är annex till Bol- 
stads regala pastorat af l:sta klassen 
i Södra Dals kontrakt af Carlstads stift. 
Kyrkan, af sten, är gammal, liten och 
oansenlig; sakristian, af sten, är upp- 
förd på bekostnad af major C. G. von 
Mentzer. Till socknens fattigkassa har 
aflidue bonden Anders Jonsson i Berg 
skänkt ett stående kapital af 66 rdr 
3 2 sk. bko. — Bland gårdar i sock- 
nen märkas Björnebol, som varit säteri 
och tillhört Stake-ätten, men efter år 
1683 upphört att anses som säteri, 
samt Vestergården, 1 mantal säteri, år 
1563 tillhörigt Sivard Kruse, från åren 
17 34 — 1832 familjen von Mentzer. — 
Bland fornlemningar namnes en ätte- 
hög af öfver 100 alnar i omkrets vid 
hemmanet Berg, kallad Bergskulle. — 
Adress: Åmål eller Wenersborg. 

Erikstad. Säteri om 2 mantal uti 
Hvitaryd socken och Sunnerbo härad 
af Kronobergs län, egdes i 15:de och 
16:de århundradena af Stenbockar till 
! Toftaholm, i 17:de århundradet af fri- 
j herrar Sparre till Kronoberg. Th. Spar- 
re, riksråd 164 5 — 6 4, skref sig herre 
till Erikstad, likasom Pehr Pehrssou 
Sparre, riksråd 1664 — 69, och en öf- 
verste baron Sparre, I 1 8:de seklet 



Krlngrsboda. 



Vraka. 



2«9 



egdes Erikstad af häradshöfdingen i 
Sunnerbo, B. Bergius, f 1730; af hans 
bägge söner var Bengt (f 1784) asses- 
sor i antiqvariska archivet och bapko- 
konamissarie, en Svensk Langebek, efter 
Wieselgrens utsago; andra sonen, Pe- 
trus Jonas, assessor i Coll. Med. samt 
Botan. Prof. i Stockholm, f 1790, do- 
nerade »Bergianska Trädgården» till Ve- 
tenskaps-akademien. Bland sednare e- 
gare af Erikstad nämnas landshöfding 
Arvid Hägcrflycht, hans dotterson kam- 
marherren Arv. Theet och generalmajor 
Hägerflycht, hvars arfvingar egde går- 
den 1843. Gården, med en dertill hö- 
rande enbladig såg, tillhörde 1858 hr 
P. Stéen och var taxerad till 7,050 rdr 
bko. — Vid en bäck på gårdens egor 
står en runsten, rest af en fader till 
minne af hans son, som seglat »Österut 
till Grekland», d. v. s. ifrån Kalmar 
till Estland och derifrån flodvägen gen- 
oro det nuvarande Eyssland. 

Eringsboda. Kapell i Tvings socken 
och Medelstads härad af Blekinge län, 
omkring 2 mil från Tvings kyrka, in- 
vigdes på tjugonde söndagen efter Tre- 
faldighet 17 38 och är uppfördt af furu- 
timmer på bekostnad af åboerna på 22 
hela hemman inom Tvings socken, hvil- 
ka år 1736 inkommo med klagomål 
öfver att de hade både för lång och 
för svår kyrkväg. För sitt genom pre- 
dikandet i kapellet ökade besvär fick 
pastor i Tving genom testamente af 
Måns Lind och hans hustru, Helena 
Blackstadius, år 17 40 rentan af frälse- 
hemmanet Fösingsmåla i Elmboda soc 
ken och Konga härad af Kronobergs 
län sig anslagen. Kapellet ligger på 
Södra Eringsboda egor; på samma gårds 
egor fanns 18 57 ett färgeri, vid Norra 
Eringsboda ett garfveri. Se vidare art. 
Tving. — Adress: Carlskrona. 

Erkerna, eller Idekalfrarne. Fem små, 
trädbevuxna holmar i sjön Wettern. 

Erlesuiida. Två mantal frälse i Eds 
socken och Sollentuna härad af Stock- 
holms län, tillhörde på 1600-talet släg- 
terua Wrangel och Stenbock, öfvergick 
sedan i andra händer och egdes 18 49 
af en Sraerliug. 



' Erlinghundra. Kontrakt i Uppsala 

I stift, innefattar pastoraterna Odensala 

■ med Husby; Wassunda och Haga; Sig- 
tuna stad med St. Olofs och St. Pehrs 

\ socknar, hvilka alla tre gemensamt be- 

. gagna stadskyrkan, samt Alsike och 

i Knifsta. Utom Sigtuna, som är regalt, 

I äro de öfriga pastoraterna konsistoriela. 

I Kontraktets hela befolkning uppgick år 

I 1856 till 5,282 personer. 

ErliDghundra. Härad i Stockholms 
län, beläget utefter de nordliga Mälar- 
' fjärdarna, från och med Skarfven, till 
och med Ekoln, mellan Sollentuna och 
Wallentuna härader i söder, Seming- 
hundra och Långhundra i öster och 
nordost, intill Uppsala läns gräns och 
Fyris-åns utlopp i norr och nordost. 
Häradet består dels af bergig strand- 
bygd, genomskuren af inskjutande vat- 
ten, dels af jeranare, småkulliga inre 
trakter, dels slutligen af sandig skogs- 
mark på Långåsen längst i öster. Det 
! består af socknarna Alsike, Knifsta, 
; Wassunda, Haga, Odensala, Husby, St. 
Olof, St. Pehr och Norrsunda, af hvil- 
ka Wassunda, Haga och St. Pehr till 
år 1714 tillhörde Håbo härad af Upp- 
sala län. Häradet uppgifves bestå af 
283% mantal på en areal af 59,061 
tunnland, af hvilka 940 äro sjöar och 
kärr. Det beboddes år 1856 af 5,572 
personer och var 1857 uppskattadt till 
1,568,500 rdr banko. Tillika med Se- 
minghundra, Långhundra och Wallen- 
tuna härader, utgör Erlinghundra hä- 
rad en domsaga, tillika med Långhun- 
dra och Seminghundra ett fögderi. Hä- 
radets tingställe är vid Märsta gästgif- 
vargård i Husby socken. 

Erlåiigeii. Insjö i Östergötland, ^/^ 
mil lång, sällan öfver Vg ™'l bred, den 
sista af de sjöar, som bildas af Stång- 
ån, inan denna faller ut i Koxen, och 
belägen omkring 100 fot högre än den 
sistnärada sjön. Sjön tillhör Grebo och 
Svinstad socknar af Bankekinds härad. 

Erska. Socken i Bjerke härad af 
Elfsborgs län, uppgifves hafva en areal 
af 4,189 tunnland, af hvilka 525 äro 
sjöar och kärr. Det vigtigaste vatten- 
draget är sjön Anten. Marken är slät 



270 



Erstavih. 



Ers<avik. 



och bördig, och socknen bebos af flitiga 
och slöjdskickliga invåuare. Hemman- 
talet cär 16^4» och invånarnas antal, på 
1840-talet 1,045, uppgick år 1850 till 
1,127 och 1856 till 1,148. Uti sock- : 
nens ambulatoriska skola undervisades ; 
sistnärada år af en examinerad lärare j 
32 gossar och 58 flickor, medan 3 gos- | 
sar undervisades i allmänt läroverk samt i 
37 gossar och 53 flickor i hemmet. — I 
Erska socken är, tillika med Magra i 
och Lagmansered , annex till Mellby [ 
kousistoriela pastorat af 2:dra klassen ' 
i Wäne Härads kontrakt af Skara stift. ! 
Kyrkan, byggd i IG.de århundradet af 
grefve G. A. Lejonhufvud till Easeborg, 
reparerades 17 98. — I socknen ligger, | 
vid sjön Anten, det för närvarande her- : 
tigen af Augustenburg tillhöriga godset 
Gräfsnäs, h va rom mer på dess ställe. 
Vid gästgifvargården Sollebrunn är post- 
kontor. — Adress: Sollebrunn. 

Erstarik. Kapellförsamling i Svart- 

lösa härad af Stockholms län, på östra , 
stranden af Baggarsfjärden , i sydost 

och söder gränsande till Agnöfjärdens ! 

vik Erstaviken samt Tyresjö socken, be- ; 
står af 8-/3 mänt. och beboddes 1815 

af 340, 1845 af 442 och 1856 af 393 j 

invånare. Socknens största vattendrag , 

är Alta-sjön, som genom Nacka-ån har ^ 

sitt aflopp i Sickla-sjön. Bland högre ! 

berg namnes Ältaberget. Jordmånen är ■ 

dels lätt lera, dels sandmylla, och på , 

bergen i Öster och söder växer både ' 

barr- och löfskog. Näringarne äro å- i 

kerbruk, boskapsskötsel och sjöfart med : 

några storbåtar. Socknen hade 1856 | 

fast folkskola med en examinerad lära- ! 

re, som undervisade 12 gossar och 17 | 

flickor, medan 18 gossar och 6 flickor i 

undervisades i hemmet. — Erstaviks och " 
Nacka kapellförsamlingar äro, tillika 

med Bränkyrka, annexer till Huddinge ! 
konsiötoriela pastorat af 2:dra klassen 

i Södertörns kontrakt af Strengnäs stift, j 

Kapellkyrkan, byggd år 1763 af trä på ' 

bekostnad af egaren till Erstaviks gård, ' 
är förfallen. — Bland gårdar i socknen 
märkas Erstavik och Älta. — Adress: 
Stockholm. 

Erstavik. Herresäte i Erstaviks ka- 
pellförsamling och Svartlösa härad af 



Stockholms län, i-^^ mil sydost fråu 
Stockholm, består af 2 mantal fräUe- 
säteri med underlydande. Gården är 
heri^säte åtminstone från 1400-talet, då 
riksrådet Otto Olofsson (omkring 1453) 
skref sig till denna gård, likasom se- 
dan riksådet Peder Ragvaldsson Fargalt 
och Hans Kyhle samt Claes Hansson 
Bielkenstierna (den sistnämde på 1600- 
talet). Gården tillhörde sedan slägten 
Leijonhufvud och såldes 1717 af Char- 
lotta Eleon., grefvinna af Lewenhaupt- 
Falkenstein, boren burggrefvinna af Doh- 
ua, åt riksrådet friherre Olof Törnflycht. 
Af ett upplåtelsebref befinnes, att en 
grefvinna Posse år 1752 innehaft Er- 
stavik, hvilket af riksrådet Olof Törn- 
flychts arfvingar försåldes till gross- 
handlaren Herman Petersen. Han gjor- 
de år 1765 Erstavik till fideikommiss 
inom sin slägt, h vilken år 17 74 adla- 
des med namnet af Peterséns. Godset 
innehafves nu af H, M. af Peterséns. 
Det består, utom Erstavik, af gårdarna 
Drefvinge, Fisksättra, Neglinge, Skogsö, 
Sluranäs, Öfverby m. m. och var 1857 
taxeradt till 70,000 rdr bko. Den nu- 
varande åbyggnaden, af sten, med flyg- 
lar, är uppförd åren 1763 — 1765 af 
Herm. Petersen. Bland de under god- 
set lydande lägenheterna skall Nedra 
Kolbotten hafva fått sitt namn deraf, 
att man der bränt kol för det fordna 
krutbruket vid Nacka. — Ryssarne 
hemsökte år 1719 äfven Erstavik och 
uppbrände flera till godset hörande by- 
ar; men då de härifrån tågade längre 
fram, ublefvo de på Skogsö-ängen af 
Södermanlands regimente mötte och så 
undfägnade, att Ryssen med hast efter 
ett skarpt fäktande måste taga flykten 
ned till sin flotta.» Södermanländnin- 
garne lågo sannolikt på Skutudden vid 
Stäkes krog, der på ömse sidor om sun- 
det märken efter förskansningar ännu 
skola synas, och Ryssarne landstego vid 
det V4 niil längre ut, vid Baggarsfjär- 
den, belägna Skogsö. 

I »Tessin och Tessinianau läses ora 
Erstavik följande: »År 1697 i Oktober 
anmältes i Bergskollegium, att ett malm- 
streck af ädel metall var upptäckt i 
Stockholms Skären, ej långt från Bag- 
gens-staket; anmäldes af Johan Pehrs- 



Ertemark. 



Ervalla, 



271 



son, som var vid myntet, och Jacques 
Michel, köpman i Stockholm. Saken 
var, att en bonde vid Erstavik hade, 
då han fiskat, märkt en rörelse i 



-ytt- 
T)er 



net vid foten af en platt berghäll. 
var en håla, 6 qvarter djup, ur hvilken 
han sedermera med en jernslef upphem- 
tat rent, gediget qvicksilfver. Stället 
bör sökas på Erstaviks-kusten från Ne- 
gliuge-udden till Östervik.» 

Ertemark. Socken uti Wedbo hä- 
rad af provinsen Dal och Elfsborgs län, 
kring södra delen af sjön Lelång, upp- 
gifves hafva en areal af 32,909 tunn- 
land, af hvilka 6,864 äro sjöar och 
kärr. Enligt Lignell äro af socknens 
1,525 qvadratmil 1,284 land och 0,241 
vatten. Till socknen höra följande sjö- 
ar: en stor del af Lelång, hela Artin- 
gen och Fyllingen, delar af Torrsjön, 
Askesjön m. fl,, samt nära 70 småsjöar 
eller kärn. Lelång har vid Bengtsforss 
sitt utlopp genom en elf; en å leder 
vattnet från Fyllingen och andra smärre 
sjöar till Artingen vid Arbol. Sjöarne 
Lelången och Artiugen äro förenade 
genom en helt kort vattenådra, genom 
hvilken dessa sjöar ömsom flöda i hvar- 
andra; men i allmänhet ligger Artin- 
gens yta några tum högre än Leiångs. 
Socknen, hvars vestra del kallas Fjälla, 
består af 26 ^/g hemman och beboddes 
på 1840-talet af 2,015, 1850 af 2,390 
och 1856 af 2,569 invånare. Socknen 
hade sistnärada år både fast och am- 
bulatorisk folkskola; i den förra under- 
visades af en examinerad lärare 40 gos- 
sar och 44 flickor, i den sednare 86 
gossar och 72 flickor, medan 90 gos- 
sar och 87 flickor undervisades i hem- 
met. På de genom socknen löpande 
vägarna förekomma åtskilliga svåra bac- 
kar, bland hvilka en mot gränsen af 
Torrskogs socken betecknas med nam- 
net Hafveruds-bräckan och tillika med 
en annan backe vid stranden af Artin- 
gen, söder från Arbol, är en bland de 
brantaste i orten. — Ertemark är an- 
nex till Steneby regala pastorat af 2:dra 
klassen i Norra Dals kontrakt af Carl- 
stads stift. Kyrkan, vackert belägen 
på en udde vid norra stranden af Är- 
tingen, är af sten, men utan torn, gam- 
mal, tillbyggd och förfallen. Genom 



ett Kongl. bref af år 1640 anslogos 4 
tunnor spannmål till hennes iståndsät- 
taude, emedan hon året förut blifvit 
svårt skadad af en orkan. — Af forn- 
leraningar förekomma griftrör vid Grea, 
Herreuäs, Gunnerbyn och Norra Lund 
samt en gralhög vid N. Grea. I söder 
från Hägersknatten, vid Skärsdalen, är 
en grotta, kallad Jättestugan. — Sock- 
nen har två säterier, Näs, 1 mantal, 
länge tillhörigt slägten Svenske, men 
efter 1810 i allmoges händer, och Vig 
mantal Fårenäs. På halfva skattehem- 
manet Vestra Edsviken bodde och af- 
led den förtjente And. Lignells farfar, 
Petrus Lignell, f 177 9 som pastorats- 
adjunkt i Steneby. — Adress: Åmål. 

Erralla. Socken i Fellingsbro hä- 
rad af Örebro län, i vester och söder 
omgifven af Järle-än, som faller ut i 
sjön Wäringen, uppgifves hafva en areal 
af 12,520 tunnland, af hvilka 680 äro 
sjöar och kärr. De smärre vattendra- 
gen i den till största delen jemna och 
bördiga socknen flyta ned i Järle- eller, 
som den också kallas, Dylta-ån. Jord- 
månen är lerhaltig, der och hvar något 
träskig. Ervalla har fordom hört till 
Åkerbo härad och Westerås län, men 
blef år 1640 lagdt till Örebro län, 
tillika med Fellingsbro och Näsby sock- 
nar. Socknen består af ib^i\ mantal, 
bestående till stor del af några betyd- 
liga byar; ungefär hälften lyder under 
Ervalla säteri. Taxeringen uppgick år 
1855 till 148.556 rdr bko. Hufvud- 
näringen är åkerbruk. Socknen bebod- 
des 1849 af 1,139 personer, men räk- 
nade 1850: 1,253 och 1856: 1,303 in- 
van. Sistnämda år hade Ervalla både 
fast och ambulatorisk folkskola; i den 
förra undervisades af en examinerad lä- 
rare 37 gossar och 24 flickor, i den 
sednare 25 gossar och 10 flickor, me- 
dan 5 gossar och 41 flickor hade un- 
dervisning i hemmet. — Ervalla soc- 
ken är annex till Näsby alternativt kou- 
sistoriela och patronela pastorat af 2:dra 
klassen i Fellingsbro kontrakt af "We- 
sterås stift. Kyrkan, belägen 2 mil 
från Örebro, byg-gdes år 1673 af gref- 
vinnan Sigrid Bjelke och är nu åter- 
ställd efter en a t åskeld uppkommen 
brand 1789; i kyrkan finnes en slag- 



272 



Kiarp. 



Eskhult. 



ten Mörner tillhörig graf. Kaplans- 
längden går tillbaka till början af 1600- 
talet. Igenom socknen löper den s. k. 
Nora-Ervalla-jernvägcn, den första Sven- 
ska jernvägen för lokomotiv, öppnad 
den 5 Mars 185f) och 3 mil lång. — 
Af minnen från äldre tider finnas lem- 
ningar efter en skans och bro, som på- 
stås vara anlagda af Danskarne under 
Christian ILs tid. — Första rummet 
bland socknens gårdar intages af Er- 
valla gård, som ligger nära kyrkan och 
består af 4 mantal säteri, utom mer 
än 20 underlydande hemman. Gården 
har från 1500-talet tillhört flera ätter 
af den högre adeln, såsom Eoos, Lilje- 
hök, Leijonhufvud, Horn, Bjelke, Piper, 
Kudbeck, Akerbjehn, m. fl. Vid går- 
den, som har patronaträtt till gället. 
fanns läuge ett jernbruk, anlagdt vid 
Dylta-ån och sannolikt omnämdt redan 
år 16 25 under namn af Nils Bjelkes 
och Grefvinnans Hamrar; det har i sed- 
nare tider hört under Dylta; men smi- 
det nedlades på 1830-talet, då privile- 
£;ierDa öfverflyttades till Skogaholra. 
Nuvarande egaren af Ervalla gård är 
brukspatron Baumgarten; gården är ta- 
xerad till 23,842V.2 idr bko. — I öf- 
rigt ligga inom socknen Tingstorps 
bruk, 1 mantal säteri Hult, som lyder 
under Järle bruk i Nora socken, Öster- 
Kasta, m. fl. — Adress: Arboga. 

Esarp^ eller Eserup. Socken i Tor- 
na och Bara härader af Malmöhus län, 
lV«) KiiJ sydost från Lund, uppgifves 
hafva en areal af 3,078 tunnland, af 
hvilka endast 4 äro sjöar och kärr. 
Genom socknen löper Säje-ån. Af sock- 
nens I3V2 mantal höra 4V4 till Torna 
härad. Den beboddes på 1840-talet af 
76 5 personer; år 1850 uppgick invå- 
narnes antal till 965, 1856 till 957. 
Uti socknens fasta skola undervisades 
sistnämda år af en examinerad lärare 
7 9 gossar och 67 flickor, medan 1 gosse 
bivistade allmänt läroverk. — Esarp är 
annex till Kyrkheddiuge konsistoriela 
pastorat af 3:dje klassen i Bara kon- 
trakt af Lunds stift. — Vigtigaste går- 
den inom socknen är berustade säteriet 
Esarp, 1 mantal, bebygdt för stånds- 
personer, ehuru i mindre godt skick, 
med stora ladugårdshus och tillhörande 



i (1857) majoren baron Wrangel v. Breh- 
mer. — Adress: Lund. 

^sbjörnamåla. Kronohemman af 1 

mantal i Urshults socken och Kinne- 

valds härad af Kronobergs län, köpt 

i till skatte år 1843, upptogs af ödemar- 

I ken på Kronans allmänning af Djur 

I Nilsson, hvars son, Måns Djursson, kon- 

; ungens länsman i socknen, genom ett 

i Högsby den 20 Juli 1612 utfärdadt 

! bref på detta hemman fick bördsrätt 

I för sig och sina efterkommande, så län- 

I ge de derför gjorde den skatt och skuld, 

I som vederborde. Han blef dock befriad 

i från alla årliga och vissa pålagor, så 

! länge han skaffade konungen vissa kun- 

; skaper om fienden och gjorde denne 

den mesta möjliga afbräck. (Se Wie- 

i selgren. Ny Smålands Beskrifning, II, 

1 pag- 746.) 

Eskelhem. Socken i Banda Ting 
I och Södra Befallningen af Gotland, I^/^ 
mil s. s. v. från Wisby, vid hafvet, upp- 
I gifves hafva en areal af 8,239 tunul., 
hvaraf 480 äro myrar och kärr. Sock- 
\ nen består af 21 mantal, taxerade till 
7 5,515 rdr bko, och beboddes på J840- 
! talet af 685, 1850 af 795 och 1856 
i af 820 invånare. Socknen hade sist- 
j nämda år fast folkskola, der en exami- 
nerad lärare undervisade 41 gossar och 
5 3 flickor, medan 14 gossar och 13 
flickor undervisades i hemmet. — E- 
skelhem utgör tillika med Tofta ett 
konsistorielt pastorat af 2:dra klassen 
i Medel-kontraktet af Wisby stift; hela 
pastoratet består af SO^g förmedlade 
mantal och beboddes 1856 af 1,407 
personer. Prestgården utgör P/g mänt. 
Kyrkan, af kalksten och med okäml ål- 
der, fick sitt torn repareradt 1 824. — 
Ar 1703 gjordes strax invid kyrkan ett 
fynd af flera Romerska guld- och silf- 
vermynt. — Adress: Wisby. 

Eskhult. Två mänt. säteri uti Sol- 
berga socken och Södra Wedbo härad 
af Jönköpings län, ligger på största 
höjden af den bergskedja, som löper 
genom socknen, och har sålunda ett 
högt, vackert läge samt är väl bebygdt. 
Säteriet egdes år 1702 af Cosper Stål- 
hammar, som likaledes egde Gisshult i 



RskilskHIla. 



Kilkilstiina. 



273 



samma socken; det år tillhörde 1857 
en herr Gustafsson. — På hemmanets 
egor ligger Svartåns ursprung, Svarte 
Källa. 

Rskilskälla. Källa vid Dalängsber- 
get eller Dalängen, öster om Strengnäs, 
var fordom en offerkälla, dit pilgrims- 
färder anställdes frjn främmande orter, 
enligt uppgift ännu år 1558, då en 
Engelsman, vid namn W. Molteik (?), 
skall hafva besökt källan. Enligt säg- 
nen hade de, som buro den Hel. Eskils 
lik mellan Strengnäs och Eskilstuna, 
tröttnat och staduat raed liket vid det 
nyssnämda berget för att hvila sig; 
men när de åter satte sig i rörelse, 
uppsprang der källan, som fick namn 
af St. Eskils Källa, men efter reforma- 
tionen förlorat sin undergörande kraft. 

Eskilstorp. Annex -socken i Oxie 
härad af Malmöhus län, IV2 w'^ söder 
från Malmö, vid hafvet, har en areal 
af 1,643 tunnland jord, och består af 
9\/g hemman med 2 oskattlagda gate- 
hus, 6 utjordar och 1 qvarn, alltsam- 
mans sednast taxeradt till 114,360 rdr 
banko. Invänarne, på 1840-talet 4 28, 
utgjorde år 1850 ett antal af 437 och 
1856 af 458. I socknens fasta skola 
undervisades sistnämda år af en exami- 
nerad lärare 30 gossar och 1 flicka. — 
Socknen är annex till Gessie och utgör 
med denna socken ett regalt pastorat 
af 2:dra klassen i Oxie kontrakt af 
Lunds stift. — Ett mantal krono E- 
skilstorp, taxeradt till 1:;J,000 rdr bko, 
innehafves af ryttmästaren E. B. von 
Segebaden. — Adress: Malmö. 

Eskilstorp. Säteri i Bredaryds soc- 
ken och Westbo härad af Jönköpings 
län, har tillhört slägterna von Schantz, 
af hvilken en benämnes »starka Schant- 
zen» och var kapiten, Berencreutz, Gyl- 
lengranat och Danckwardt, tilldess lag- 
mannen C. Danckwardt omkring 1809 
sålde sätesgården till bönder, hvaremot 
förpantningsrätten till de underliggande 
torpen, som innehafva nästan halfva sä- 
teriets egendom, är förbehållen slägten. 

Eskilstuna. Fristad i Nyköpings län, 
på öraoe sidor om den efter staden upp- 
II. 



kallade Eskilstuna-än, Vs "^'^ ^'"'^'1 den- 
nas utlopp, Vs n^il i söder från Thors- 
hälla, 8V2 n>il i uordvest från Nykö- 
ping samt 11^/4 mil vester från Stock- 
holm, är uppkallad efter Södermanlands 
apostel, den Helige Eskil, och en gam- 
mal ort, som namnes redan i slutet af 
ll:te århundradet. Omkring år 1080 
blef nämligen den Helige Eskil stenad 
af hedningarne, der det nuvar. Streng- 
näs ligger, och de Christne, som skulle 
bära hans lik till hans hemvist Fors, 
blefvo nödsakade att stadna vid det nu- 
var. Eskilstuna, emedan (säger legenden) 
liket blef så tungt, att de icke kunde 
föra det längre. På det ställe, der 
detta järtecken inträffade, uppfördes en 
kyrka, och platsen fick namnet Eskils- 
tuna, i stället för den urgamla benäm- 
ningen Fors, hvilket syftar på ortens 
läge mellan de fall, som ån bildar mel- 
lan Tunaforss och Carl Gustafs Stad. 
Vid samma tid, eller måhända redan 
derförut, omkring år 1060, skall här 
ett kloster hafva blifvit uppbygdt för 
Cluniacenser- eller Bernhardiner-munkar, 
men hvilket år 125 5 under kon. Wal- 
demar Birgerssons regering uppläts åt 
Johanniter- eller Hospitalsbröder, Detta 
kloster hade snart genom testamenten 
och fromma gåfvor vunnit sådan förmö- 
genhet, att det i Gustaf Wasas tid 
kunde raed 200 mark lödig bidraga till 
betalandet af Svenska skulden till Lii- 
beck. Det indrogs år 15 27 till kronan 
genom Westerås recess, och 1 år der- 
efter nedbrötos på Gustafs befallning de 
flesta klosterhusen, hvarefter stenen an- 
vändes till Gripsholnis slott. 1 nordost 
om den uuvar. staden, möjligen på den 
plats, som klostret förut intagit, lät kon. 
Gustaf bygga ett praktfullt slott, hvil- 
ket aibrann 1680 och dcrvid blef helt 
och hållet förstördt. Omkring föi-st 
klostret och sedan slottet hade en kö- 
ping uppstått och sannolikt blifvit rätt 
betydande; men den hade ändock icke 
egen jurisdiktion, utan ända till medlet 
af 1600-talet ansågos de här bosatta 
näringsidkarne lyda under Thorshälla 
stad. Först sedan konung Carl Gustaf 
låtit genom Liefländaren Eademacher 
vid Eskilstuna anlägga ett manufaktur- 
verk, h vartill jord anslogs inom Forss 
socken, fick Eskilstuna stadsprivilcgier 

35 



274 



Eskilstuna* 



Kslillstuna. 



år 1C59 och sin egen domstol under 
en justitiarie. Ar 16 64 Lade staden 
4:?:dra rummet bland rikets städer, och 
på dess siguet, som föreställer ett städ 
med en derutöfver utsträckt arm med 
slägga i handen, läses årtalet 166 5. 
Stiideu sträckte sig likväl ännu endast 
på östra sidan om ån, söder ut från 
slottet och den förd na platsen för klo- 
stret; raanufakturi -inrättningarne ut- 
gjorde ett eget helt för sig inom ve- 
stra landsförsamlingen. På den till dem 
hörande och till stor del obegagnade 
jorden på åns vestra strand nedsatte 
sig imellertid efter hand en del stads- 
boer och grundlade den så kallade Ny- 
staden, och fastän manufakturverkets 
egare väckte rättegång om de sålunda 
intagna tomterna, fliigo dock stadsbo- 
erna genom förlikning (vid 1756:års 
riksdag) behålla hvad de bebyggt. Ar 
1771 grundlade Adolf Fredrik ytterli- 
gare en tredje stadsdel, den s. k. Fri- 
staden, der jern-, stål- och metall-arbe- 
tare tillätos nedsätta sig och, utan för- 
behåll af genomgångna läroår, idka sitt 
yrke, mot skyldighet att en verkstad 
skulle finnas i hvarje gård. F^ör att 
skaffa tillräckligt utrymme, köpte kro- 
nan jord från manufakturverket, tillika 
med verkstäder, en knipphammare, Flac- 
kersta hemman, m. m. Uti justitiemål 
lydde fristaden under gamla stadens 
magistrat, som från år 1677 till slutet 
af 1700-taIet hade gemensam borgmä- 
stare med Thorshällaj i allt annat lyd- 
de fristaden under en der boende, för 
hela riket gemensam direktör för fin- 
och svartsmidet, vid hvars sida 17 99 
ställdes en ordningsman, bägge under 
öfverinseeude af Kommers - kollegium , 
hvilket med denna uppsigt fortfor till 
år 1824. Då tillsattes en direktion, 
ehuru de bägge ofvannämda tjenste- 
männen bibehöllos, och åt direktören 
uppdrogs derjemte uppsigten öfver Carl 
Gustafs Stads gevärsfaktori. Ar 1833 
indrogs ordningsmanstjensten, iiela sta- 
den förenades under en gemensam sty- 
relse af borgmästare och rådmän, och 
gamla staden fick fristads -privilegier, 
dock utan förbindelse att hafva verk- 
stad i hvarje gård. 

Det nuvarande Eskilstuna består så- 
lunda iif tre delar, öster om åu Gamla 



Staden och vestcr om ån Nya Staden 
och Fristaden. Efter de förändringar, 
som det hela i sednare tider undergått, 
är Eskilstuna nu en ordentligt och re- 
guliert byggd stad, om ock föga mer 
prydlig än de öfriga Svenska småstä- 
derna af samma betydenhet. Staden 
är i alla fall för närvarande den stör- 
sta af Södermanlands städer, och dess 
folkmängd har alltjemt ökat sig. Är 
177 2 hade hela staden 727 invånare; 
år 1810 hade dessas antal ökat sig till 
1,855, år 1840 till 3,260, år 1850 till 
3,961 och år 1858 till 4,394 personer. 
På östra sidan om ån framlöper d3n 
s. k. Gamla Stadsgatan genom sydliga- 
ste delen af Gamla Staden, går vidare 
genom den större och bredare delen af 
samma stadsdel till Gamla Torget och 
fortsattes sedan, allt i nordöstlig rigt- 
niug, till Skinnarebron vid det fordna 
slottets ruddamra och genom dess ford- 
na trädgård, som nu blifvit upplåten 
till stadens utvidgning. En och annan 
kort gränd går ned till ån c-ller åt mot- 
satta sidan. Vid torgets östra sida 
ligger rådhuset och det i sammanhang 
dermed byggda cellfängelset; på den 
nya stadsplatsen ligger' Rekames lasa- 
rett och eu begrafniugsplats, anlagd år 
1834. Derinvid synas ruiner af slot- 
tet. Åt nordost fortsattes Stadsgatan 
af landsvägen åt Strengnäs och Stock- 
holm. At norr vidtager Fristadens nya 
utrymme, med platser för två torg, ett 
längst i söder och ett i raidten vid ån, 
samt för kyrka vid det sistnärada tor- 
gets östra sida. Ilufvudgatan på åns 
vestra sida är Kungsgatan, som från 
Stora Bron går niidt igenom Nystaden 
och Fristaden samt vid gränsen dem 
imellan afskäres af ett torg, vid hvars 
östra sida borgmästarens boställe är be- 
läget, och raidt på hvilket befinnes en 
minnesvård öfver Sven llinman, död år 
17 92 såsom direktör öfver Fristaden. 
Den äldsta gatan i denna del af sta- 
den är Kronhusgatan, der flera i Rade- 
machers tid byggda hus qvarstå och 
hafva sina gaflar vända åt gatan; vid 
denna gata ligga flickskolan och, län- 
gre bort, -fattighuset och arbetsinrätt- 
ningen. Längre bort i norr vidtager 
Carl Gustafs Stads område; men på en 
holme, der des» verkstäder ligga, finnas 



Kskilstuna» 



■Eskilstuna > 



275 



''ckså några verk, som blifvit köpta till 
staden, dels 1777, dels 1836. Vester 
ut från Stora Bron ligger stadens kyr- 
ka, inom Fors' sockens område, lika- 
som gevärsfaktoriet. Rådhuset och cell- 
fängelset samt ett par fabriksbyggnader 
äro af sten, alla andra inom staden af 
trä. Bland de offentliga byggnaderna 
märkas följande: 

Kyrkan, belägen ufoni staden och 
gemensam för denna samt landsförsam- 
lingarna, Kloster och Fors, hvilka till- 
sammans bilda ett regalt pastorat af 
2:dra klassen i Vester-Rekarnes kon- 
trakt af Strengnäs stift. Hela pasto- 
ratet består af 6 5^8 förmedlade man- 
tal och beboddes 1856 af 6,374 per- 
soner. Prestgårclen består af l^/.j man- 
tal, vederlag af ."> tunnor 22 kappar. 
— Kyrkan, den fordna Fors kyrka, 
sannolikt från ll:te århundradet, ehuru 
sedermera flera gånger reparerad och 
tillbyggd, reparerades sednast år 1843. 
xVltartaflan, af hög ålder, är af okänd 
mästare, och excellensen Lohe, som 
skänkt henne, skall äfven ligga bc- 
grafven under densamma. Lohcska fa- 
miljen har sitt grafchor i kyrkan, hvil- 
ken dessutom innehåller några smärre 
epitaphier öfver medlemmar af famil- 
jerna Drakensköld, Lagerqvist, Adler- 
hoff m. fl. — Stadens äldsta Rådhus 
uppbyggdes år 1702 vid Stadstorget, 
men flyttades 1768 till närheten af den 
samma år färdigbyggda Stora Bron. 
Ett tredje Rådhus, byggdes åren 1849 
— 1851, i förening med ett nytt Cell- 
fängelse för stadens och fögderiets be- 
hof. Utom sessionsrum och archiv för 
rådhusrätten och magistraten, innehål- 
ler rådhuset boningsrum för fängelse- 
direktören, och fängelset är inredt till 
22 celler. — Fattig- och Arbetsinrätt- 
luiifjen uppfördes i början af 1840 talet, 
och vid Fristadstorget ligger Skolhuset, 
bygdt 180 i och tillbygdt 1838, sedan 
en elementarskola blifvit upprättad i 
staden 1835 genom en af statsverket 
lemnad fond af 16,000 rdr banko. Ar 
1837 testamenterade ortens provincial- 
läkare, kommersorådet O. Gallcen, till 
staden 25,000 och till hvardera lands- 
församlingen omkring 17,000 rdr bko, 
hvaraf räntan skulle användas till sko- 
lor och till uppfostran, kläder och un- 



derhåll för fattiga barn af bägge könen. 
Medlen utföllo år 18 43 och disponeras 
för de bestämda ändamålen. Ur denna 
fond togos till en del medlen till en 
år 1845 grundlagd flickskola. Enligt 
uppgifter från vederbörande undervisa- 
des i Eskilstuna församlings fasta folk- 
skola år 18 56 ett antal af 98 gossar 
och 101 flickor, medan 4 2 gossar bi- 
vistade allmänt läroverk, 31 gossar och 
78 flickor hade enskild undervisning 
samt 17 flickor undervisades i hemmet, 
så att hela antalet barn i skolåldern 
utgjorde 171 gossar och 196 flickor. 
Särskildt finnes en söndagsskola, i livil- 
ken folkskolans lärare undervisar haiult- 
verkslärlingar mot arfvode ur en bibel- 
och katecheskassa, som grundades år 
1814 genom en Brittiska Bibelsällska- 
pets gåfva af 100 pund sterling, och 
som 185 2 hade en fond af 1,853 rdr 
bko. — Försökvis bar man ytterligare 
i staden inrättat en technisk söndags- 
och aftonskola, hvars lärare aflönas med 
ett anslag af manufakturmedlen. 

Jern- och stålförädling utgör sta- 
dens förnämsta näringsgren, och der- 
med sysselsattes också företrädesvis han- 
deln, hvilken likväl äfven i öfrigt idkas 
med fördel; tillförseln af landtmanna- 
varor är under höstmånaderna ganska 
betydlig. Antalet af mästare och qvin- 
iior, sora idkade jernmanufaktur i E- 
skilstuna, uppgick 1856 till 180 med 
816 mantalsskrifna arbetare, eller till- 
sammans 996 personer. Enligt stadens 
privilegier äro alla de invånare, sora 
idka tillverkning af smides-manufaktur- 
arbeten eller handel med sådana, fria 
från erläggande af mantalspenningar 
samt bevillning efter l:sta art. Staden 
hade 1856 i öfrigt 22 handlande med 
17 biträden, som i bevillning erlado 
247 rdr 2 4 sk. bko, och hela antalet 
handtverkare uppgick samma år till 
20 4 mästare och 25 qvinnor, sora dref- 
vo verkstad, med 795 gesäller, 100 lär- 
lingar och 2 andra arbetare, hvilka i 
bevillning erlade 1,0 25 rdr banko. E- 
skilstuna har inga seglande fartyg, men 
en ångbåt om 6 hästkrafter, som be- 
sörjer kommunikationen deriraellan och 
Thorshälla. Vid 185 4:år3 riksdag er- 
hölls ett statsbidrag af 100,000 rdr 
bko på 5 år för anläggande af en ka- 



37fi 



Eaktlatuna liHn. 



nol-ledniiig mellan Eskilstuna och Mä- 
laren. — Bland de vigtigare fabrikerna 
märkas Munktells raechaniska verkstad, 
Ståhlbergs och Heljestrands fabriker, 
ra. fl. 

Eskilstuna stad bestod 1855 af 260 
hus och tomter med 7 verk och inrätt- 
ningar samt 51 tunnland jord, alltsam- 
mans uppskattadt till 45 2,273 rdr bko. 
Staden erlade samma år i bevillning 
2,333 r.ir bko, och dess samtliga stats- 
bidrag uppgingo till 11,19-i rdr sam- 
ma mynt. För fattigvården användes 
sistnämda år 3,813 rdr bko, och gen- 
om en gäfva af konung Carl Johau är 
en särskild fattigkassa grundlagd. I 
den nya Arbetsinrättningen, stiftad år 
1844 genom ett af ständerna år 1841 
beviljadt anslag af 10,000 rdr bko, er- 
hålla omkring 50 personer bostad och, 
för det arbete, som de förmå åstad- 
komma, äfven föda, kläder ra. m. Sta- 
den har derjemte lasarett för llekarnes 
landsbygd med lokal för en afdelning 
af länets kurhus, postkontor, apothek, 
boktryckeri, tullkammare och sparbank,. 
gr\uidlagd 1828. 

Stadens magistrat består af 1 borg- 
mästare med 6 rådmän; den förre med 
2 rådmän utgör en särskild poliskam- 
mare, och kostnaden för stadens sty- 
relse uppgår till 2,576 rdr 32 sk. bko. 
Af statsmedel åtnjuter staden ärligen 
583: 16 banko till löneförbättring åt 
borgmästaren och 5 66: 32 till aflöning 
åt stadsläkaren. — Staden, hvars riks- 
dagsnummer är 4 5, har en årlig mark- 
nad i Oktober månad. Staden har än- 
nu sin lastageplats vid Thorshälla. 

Eskilstuna Lån. Så kallades fordom 
Öster- och Vester-Rekarne härader, hvil- 
ka tillhörde det s. k. Lifgedingct, af 
hvilket ingen enkedrottniug varit i be- 
sittning sedan 1715. 

Eskilstuna kungsladugård, belägen i 
Klosters socken af Östra Rekarne hä- 
rad, invid Eskilstuna stad, består af 9 
mantal kronosäteri, det fordna klostrets 
och sedan slottets eller kungsgårdens 
egor, skattlades 1727 och arrenderas 
sedan 17 57 till hälften af staden, till 
hälften af enskilda. Under Carl IX:s 
tid fanns här ett schäferi. 



Kakllatuna A. 

Eskilstuna Slott. Anlagdt, aom vi 
redan nämt (se art. Eskilstuna stad} af 
konung Gustaf I, var detta slott bygdt 
i fyrkant, med fyra höga hörntorn, men 
afbrann i Carl XLs tid och blef sedan 
icke åter uppfördt, utan användes te- 
glet till slottsbyggnaden i Stockholm. 
Gustaf ^Vasa uppehöll sig här år 1560 
och mottog sin son hertig Johan, som 
vid sin hemkomst från England med- 
förde den första täckvagnen. Här vi- 
stades också hertigarne Johan och Carl 
år 1568, då de af konung Erik bjödos 
till hans bröllopp med Katharina Måns- 
dotter. Hertig Carl residerade ofta på 
Eskilstuna slott, och här föddes hans 
dotter Anna 1568, likasom hans första 
gemål, hertiginnan Anna Maria, afled 
här den 29 Juli 1589. På slottet höll 
hertigen är 1596 ett möte med borger- 
skapet från Arboga, Köping m. fl. stä- 
der. Af slottets fordna utseende finnes 
en teckning i Dahlbergs Suecia. 

Eskilstuna L Med detta namn be- 
tecknas under en del af sitt lopp sjön 
Hjelmarens aflopp i Mälaren, som först 
under namnet Qvisla- eller Hyndevads- 
ström går åt öster, nofdost och öster, 
sedan under namnen Eskilstuna- och 
Thorshälla-åa flyter åt norr, nordvest, 
vester och norr till Mälarfjärden Blac- 
ken, hvari ån faller ut efter 3 mils 
lopp. Anda till Hyndevad, en dryg 
mil från Hjelmaren, har ån föga lut- 
ning och är för det mesta tillräckligt 
djup för smärre fartyg; hon bildar der- 
under större vattensamlingar, deribland 
Tandla- och Närsjö/järdarne ; från Hyn- 
devad till Eskilstuna går ån igenom t\\ 
på ömse sidor sammanträngd dal, mel- 
lan berg, som på östra sidan resa sig 
ända till 185 fot; vid Hyndevad bildar 
den en forss af 6V2 fots höjd, vid Ro- 
senholm två af tillsammans 5 fot, vid 
Rosenberg ett fall af 14V<,i vid Skjul- 
sta ett af knappa 3, vid Tunaforss ett 
fall af 19 samt vid Eskilstuna eller 
Carl Gustafs Stads jernverk ett fall af 
5 fot. Längre ned förmärkes åter föga 
lutning; men åns bredd är några hun- 
dra fot, och den går fram mellan täm- 
ligen jemua, der och hvar sänka strän- 
der samt är farbar, tilldess en sänk- 
ning af 5 fot åter möter vid Holm 



I 



EsklUäter. 



KskiUiiter. 



277 



och vid Thoishälla en af 1 i fot. I 
vester går, mellan berg af 135 fot, en 
ursprungligen raed konst anlagd gren 
af ån, sora bar ett fall vid Nyby. Ne- 
danför Thorsbälla bar ån segelbart djup 
och går ungefär -^'g mil fram mellan 
sänka stränder. Från öster mottager 
än den s. k. Husby- eller Arla-ån, af 
2 mils längd, och h vilken bildas gen- 
om afloppen från flera småsjöar, som 
förena sig i de med h varandra sam- 
manhängande sjöarna Borsten och Hag- 
bysjön (101 fot), h vilken sistnämda fort- 
sättes af Lundbysjön; Husby-än faller 
ut i Tandlafjärdeu af Hyndevads-ån. 
Från Vestra Rekarne utfaller ett litet 
vattendrag i Nässjö-fjärden. An går 
fram genom Gillberga, Husby, Forss, 
Klosters och Thoishäiia socknar. 

Eskiisäter. Annex-socken i Näs hä- 
rad af Wärmlands län, belägen ytterst 
pä Wärmlands Näs, uppgifves hafva en 
areal af 12,520 tunnl., af hvilka 130 
äro sjöar och kärr. Socknen består af 
I8V2 mantal, taxerade till 140,408 rdr 
bko. Invänarne, på J 840-talet 950 per 
söner, utgjorde 185 ett antal af 1,115 
och 185Ö af 1,177. Socknen hade sist- 
nämda år ambulatoriskrskola med en 
examinerad lärare, som undervisade 64 
gossar och 67 flickor, medan 21 gossar 
och 12 flickor undervisades i hemmet. 
— Eskilsäters socken, hvartill den i 
TVenern belägna Lurö skärgård räknas, 
är annex till Millesviks konsistoriela 
pastorat af 2:dra klassen i Nors kon- 
trakt af Carlstads stift. Kyrkan, af 
sten, har sin egen byggnads-saga. »Pre- 
steu Eskil, som ville bygga kyrkan, — 
berättar Fernow, efter att först hafva 
reserverat sig mot slika »tillagningar, 
som kunna tillskrifvas egennyttiga mun- 
kar och dumme bönder, men intet sundt 
förnuftw, — presten Eskil kom öfvereus 
med ett troll, att i arbetslön gifva det 
sitt ena öga, andra säga sig sjelf, så 
framt han icke vid arbetets slut kunde 
uppgifva trollets namn. Han vav väl 
glad öfver att se sin kyrka snart fär- 
dig ; men blef dock mer och mer äng- 
slig öfver att icke få nyttja henne. Då 
han gick i denna ängslan i skogen, 
hörde han ur ett berg^en röst, som 
tystade ett barn: 



Tyst, tyst, sonen miu '. 

Rättnu kommer far din, Kinii, 

Och ger dig prcjten Eskil ntt leka med. 

Han gick derpå glad till kyrkan 
och sade till trollet, som höll på att 
sluta tornet: du, Kinn, sätt knappen 
rätt! — då trollet blef så förbittradt, 
att det kastade sig i backen och an- 
tingen slog ihjäl sig eller bröt låret.» 
— Man finner, att det är ungefär sam- 
ma saga, som berättas om Lunds dom- 
kyrka, ehuru trollet här hette Finn och 
var tingadt af St. Lars. — Eu annan 
sägen från denna socken berättas i »Ru- 
na» som följer. »I en sandmo mellan 
Goas och Biörudd finnes en några al- 
nar djup och läng graf, kallad Runske- 
graf, hvarnst gamla jättar berättas haf- 
va bott. Vidare säges, att en bonde, 
vid namn Arfved i Goas, nu för 250 
år sedan (vid påfviska tidens slut) skall 
sent en afton rest derom, då jätten och 
dess s:HHskap voro ute. sprungo om- 
kring grafveu och dansade; men när 
jätten ropade åt bonden samt bad ho- 
nom töfva och supa julsoppan med ho- 
nom, hvartill han nekade, skall jätten 
bedt honom smaka pä dess jidebuska 
och i detsamma drack honom till utur 
en förgylld silfverkalk ; denna tog väl 
bonden emot, men slog en del af det 
islagua på marken och en del på hä- 
sten, hvaraf håret gick af, och red se- 
dan bort med kalken, då jätten sprang 
efter, ropandes, att bonden skulle rida 
bergen de hala och icke i djupa dala. 
Samma kalk skall han sedan hos sig 
behållit till Juldagsmorgonen och dä 
skänkt honom till Eskiisäters kyrka, 
der han, som säges, ännu skall finnas.» 
Der skall verkligen hafva funnits en 
kalk, hvars metallkomposition ingen 
guldsmed haft reda pä, och hvilken, 
enligt Fernows uppgift, öfvercereraoni- 
raästaren Sparfvenfeldt bytt sig till mot 
en större silfverkalk. Den märkvärdiga 
kalken skall sedan hatVa kommit till 
Maria kyrka i Stockholm (?). Fernow 
tillägger, att ett kors af samma metall 
på hösten år 177 2 hittades icke långt 
från Engelholm i Skåne. — En dörr i 
Eskilsäters kyrka skall vara ditberatad 
från klostret pä Lurön, hvarom se un- 
der denna artikel. — I den så kallade 
Ringbohls-å^en, ett berg nära intill sä- 



278 



Kspered. 



Kspii. 



teriet Rosenborg i denna socken, träftas 
den ena af de hittills kända två häll- 
ristningarna i Wärmland. Den upp- 
täcktes, då man ref mossa från berget, 
och föreställer fyra farkoster, af hvilka 
två, tätt invid hvarandra, fram i fören 
hafva upprättstående streck och framför 
sig flera på eget sätt ordnade hålor. 
— Inom socknen ligga Rosenborg eller 
Gårstad, taxeradt till 21,400 rdr bko, 
och Säter med Dåsserud. På Luröu 
finnes ett tegelbruk. — Adress: Carl- 
stad. 

Espereil. Annex-socken i Ähs hä- 
rad af Elfsborgs län, IV2 rail o. n. c- 
från Borås, vid sjön Tolken, uppgifves 
hafva en areal af 6,179 tunnland, af 
hvilka 875 äro sjöar och kärr. Utom 
den till socknen hörande andelen af 
Tolken, namnes bland dess sjöar Löf- 
vaskogs-sjön. Socknen består af 12 

mantal (OVg skatte, Vs krono och 1^/^ j 

frälse), taxerade till 34,075 rdr banko, | 

och beboddes på 184 0-talet af 685 per- I 

söner, men hade 1850: 765 och 1856: I 

7 63 invånare, hvilka hufvudsakligen sys- j 

selsatte sig med husväfnadsslöjd och : 

gårdfarihandel, men imellertid icke för- i 

summa jordbruket. Socknen hade år | 

1856 fast folkskola, i hvilken en exa- i 

minerad lärare undervisade 29 gossar j 

och 21 flickor, medan 31 gossar och i 

30 flickor undervisades i hemmet. — j 

Espered är annex till Eångedala regala I 

pastorat af 2:dra klassen i Ahs kon- ! 

trakt af Skara stift. Kyrkan, af okänd \ 

ålder, tillökades år 17 69 och skall haf- j 

va sitt namn af asp, hvilket allmogen j 

uttalar äsp, emedan här fordom funnits ! 

någon aspskog. — Inom socknen ligger ; 

Sundshohns gård med några få qvarlef- j 

vor efter ett länge sedan förstördt slott ■ 

på en holme i sjön Tolken. — Adress: ' 
Borås. 

i 

Esphult. Modersocken i Gärds hä- \ 
rad af Christianstads län, 3V4 mil v. 

s. v. från Christianstad, uppgifves haf- I 

va en areal af 7,475 tunnland, af hvil- \ 

ka 210 äro sjöar och kärr, och består ] 

af 12^724 "lantal, taxerade till 63,492 | 

rdr bko. Socknen, som på 1840-talet i 

hade 860 invånare, beboddes år 1850 | 

af 1,081 och 1856 af 1,156 personer. | 



Uti fasta folkskolan undervisades af en 
lärare sisttiämda år 64 gossar och 44 
flickor; samtliga de skolpligtiga bar- 
nens antal utgjorde 66 gossar och 6 4 
flickor. — Esphult utgör tillika med 
Linneröd ett regalt pastorat af l:sta 
klassen i Gärds kontrakt af Lunds stift. 
Hela pastoratet består af 27Vi2 för- 
medlade raant., prestgården af V3; «u- 
nexhemman af ^^43; kronotionde 61^/^ 
tunnor. Folknummern uppgick 1856 i 
hela pastoratet till 1,89 5 personer. — 
Inom socknen ligga åtskilliga militie- 
boställen. — Adress: Christianstad. 

EspiiigOj Östra. Annex-socken i Fro- 
sta härad af Malmöhus län, 3^/^ mil 
o. n. o. från Lund, har en areal af 
8,216 tunnland, af hvilka blott 25 äro 
sjöar och kärr, består af IS^^/j^ man- 
tal, taxerade till 109,525 rdr bko, med 
1 qvarn, 15 husbehofsqvarnar, I stamp- 
verk, 1 garfveri, 1 skattlngdt och 25 
Oäkattlagda torp. Socknen beboddes på 
18 40-talet af 670 personer, men hade 
1850: 808 och 1856: 856 invånare. 
— Östra Espinge är annex till Full- 
tofta alternerande regala och patronela 
pastorat af 3:dje klassen i Frosta kon- 
trakt af Lunds stift. Patronus är ega- 
ren af Fulltofta säteri. — Adr.: Hörby. 

£$plun<!a. Sätesgård i Ringkarleby 
socken och Glanshammars härad af 0- 
rebro län, vid Hjelmaren, består af 2 
mantal frälsesäteri, 1 \ ,, mantal beru- 
stadt säteri samt underliggande 17^/4 
mantal, är en gammal gård, som nam- 
nes redan på 1300 talet och af ålder 
tillhört Bonde-slägten, men mot slutet 
af 1600-talet genom gifte öfvergick till 
slägten Mörner, inom hvilken godset 
alltjerat blifvit bibehållet genom arf och 
lösen. Nuvarande egaren är statsrådet 
grefve C. G. D. Mörner. — I följd af 
grannskapet med Dylta svafvelbruk har 
Esplunda alltid varit anseddt som en 
tillflyktsort emot pesten. — På gården 
finnes en mindre bok- och manuskript- 
samling. 

Espo. Modersocken i Wemmenhögs 
härad af Malmöhus län, 3 mil v. s. v. 
från Ystad, vid liafvet, uppgifves hafva 
en areal af 995 tunnland och består af 



9 V-, mantal, taxerade till 7 3,330 rdr 
bko, med 4 skattlagda ocb 10 oskatt- 
lagda gatelius, 1 allraiiiiiiiiig och 5 ut- 
jordar. Folkmängden, på 184 0-talet 
285 personer, steg 1850 till 290 och 
185C till 302 invånare. I socknens 
fasta folkskola undervisade sistnämda 
år klockaren 17 gossar och 16 flickor. 

— Espö raodersocken utgöi", tillika med 
annexet Klagstorp, ett regalt pastorat 
af 2:dra klassen i Wennnenhögs kon- 
trakt af Lunds stift. Ilela pastoratet 
består af 23Vg mantal och beboddes 
1856 af 1,059 personer. Prestgården 
utgör 1 mänt., kronotionden 17^/\, t:r. 

— Adress: Malmö. 

Essuiiga. Annex-socken i Barue hä- 
rad af Skaraborgs län, 3V2 ™il n. n. o. 
från Alingsås, genomskuren af Nossan, 
uppgifves hafva en areal af 10,484 
tunnland, af hvilka 230 äro sjöar och 
kärr. Jordbruk och boskajisskötsel äro 
liufvudnäringarne; skog saknas nästan 
alldeles. Socknen består af 22^Vi6 ™'"^' 
tal (9 skatte, '^Vig krono och 13 frälse) 
samt beboddes pä 1840-talct af 1,10 5, 
1850 af 1,389 och 1856 af 1,482 in- 
vånare. I socknens fasta folkskola un- 
dervisades sistnämda år 59 gossar och 
32 flickor af en examinerad lärare. — 
Essunga är annex till Lekåsa konsisto- 
riela pastorat af 2:dra klassen i "Wilska 
kontrakt af Skara stift. Kyrkan, förut 
af trä, uppfördes år 1762 af sten. — 
Essunga by uppbrändes år 1011, då 
Danskarne brände Skara, och hemsök- 
tes sedermera af eldsvåda d. 1 1 April 
1796. — Liom socknen ligga säteri- 
erna Djupsås ora 1 mantal, Winstorp, 
Åsen, Stallahohn och Tumleherg , alla 
om Va mantal. — Adress: Alingsås. 

Estbröte. Se Asbiäs. 

Estuua. Socken i Lyhundra härad 
af Stockholms län, ^/^ mil norr frän 
Norrtelje, vid södra stranden af sjön 
Erken, uppgifves hafva en areal af 
18,075 tunnland, af hvilka 4,250 äro 
sjöar och kilrr och 1,227 anses höra 
till Frötuna skeppslag. Utom sjön Er- 
keu, af hvilken större delen hör hit, 
ligga inom socknen Gräfstasjön, som 
faller ut till Gillfjiirden, och Eksjön, 



Esiiina. 



279 



hvars vatten går till Malsta. Af sjön 
Erkens utloppså hörer större nedersta 
delen till denna socken med Håfbo-, 
Notsta- och Putt-sjöarna, Gillfjärden och 
Koviken af Norrteljefjärden, alla i östra 
gränsen och fordom utgörande en re- 
dan år 1380 igengrundad farled inåt 
landet. Socknen är i allmänhet en 
bland de biittre lottade i lloslagen ; rå- 
dande jordmånen är stenbunden ler- 
mylla, här och der sand; näringarne: 
åkerbruk och äugsskötsel, något skogs- 
bruk samt fiske. Socknen, som består 
af 49V4 mänt. skatte, 12 mänt. krono 
och 18\'g mantal friilse, beboddes 1805 
af 1,147, 1850 af 1,209 och 1856 af 
1,243 invånare och var 1857 uppskat- 
tad till ett värde af 340,525 rdr bko. 
Socknen hade 1856 fast folkskola med 
en examinerad lärare, som undervisade 
36 gossar och 17 flickor, medan 5 gos- 
sar bivistade allmänt läroverk, 4 9 gos- 
sar och 72 flickor undervisades i hem- 
met. — Estuna socken utgör ensam 
ett konsistorielt pastorat af 2:dra klas- 
sen i Lyhundra kontrakt af ärkestiftet; 
prestgården utgör 2V2 mänt., vederlag 
3^/^ tunnor. Den förekommer under 
namnet jEsattina år 1289 och namnes 
år 1314 såsom hörande till Lyhundare. 
En kyrkoherde är känd sedan 1290- 
talet, kaplaner sedan 1000-talct. Kyr- 
kan, belägen på en höjd raidt i för- 
samlingen, är af hög ålder och har på 
östra gafvelu en anteckning, enligt hvil- 
ken den äldsta kyrkan skall vara byggd 
år 1063; enligt Thara blef hon sanno- 
likt år 1298 invigd åt St. Lars, Olof 
och- Erik, reparerades 1733 samt 1844. 
Hon torde ursprungligen hafva haft ett 
Byzantinskt hvalf, men har nu ett hvalf 
af det slag, som byggdes på 13- och 
1400 talen, hvars freskoraålningar dock 
för länge sedan blifvit öfverstrukna. 
Detta hvalf hvilar på sidopclare, hvar- 
emot det äldsta stödde sig på långiuu- 
rarna. Uti altaret i choret finnes en 
liten murad graf, hvari reliker skola 
varit förvarade. Altaret har bilder af 
alabaster, ett Italienskt konstverk, Iiit- 
skänkt år 17 83 af sedermera general 
Borgenstjerna. Uti kyrkans tillbyggda 
vestra del kände man till år 1832 en- 
dast den förfallna Stjerncronska grafven, 
hvari äfven medlemmar af slägten In- 



280 



Ktellieni. 



Kttersiindn likans. 



senstjerua bvila; men 1842 upptäcktes 
der ytterligare en giaf, innehållande 2 
stora och 5 små lik, bland de förra 
liket af eu stor, vacker qvinna, så val 
bibehållen, som hade, hon nyss blifvit 
ditsatt. Hennes hufvud var rakadt, och 
på den fylliga armen låg Christusbar- 
net med en af silke sydd gloria. Ki- 
stan, af ovanlig form, var af ek, med 
grofva och illa smidda jernhandtag. 1 
en mindre kista fanns en hufvudskål 
med deromkring i tre hvarf lindade 
äkta gnldgaloner. — Att socknen är 
gammal bygd, bevisas af dess talrika 
fornminnen, bland hvilka man nämner 
dels upprättstående, dels kullfallna ba- 
utastenar på Wemlinge egor, kummel 
och ättehögar vid Svinninge by, en år 
1834 öppnad ättehög vid Eneby fogde- 
boställe, der man uti en med gråsten 
hvälfd graf träffade ett skelett af en 
fullvuxen menniska och en barnhufvud- 
skalle, m. ni. I Norrraånö by träffades 
Arabiska och Romerska silfverraynt un- 
der en gräfning i kon. Gustaf III:s tid. 
Att den ström, som drifver qvarnen 
vid Uddeboö, fordom varit segelled, be- 
visas af ett vid denna gård förvaradt 
Kongl. bref, hvari det vid lifvets för- 
lust förbjudes att kasta stenar i segel- 
leden, — hvilfen nu kan öfvervadas 
och ligger flera alnar högre än hafvet. 
I Kullsta by förvaras 2 af Upplands 
lagmän utfärdade, med 3 vidhängande 
sigillkapslar försedda utslag på perga- 
ment, rörande byamännens eganderätt 
till utjorden Fläskängen. — Redan år 
1800 anslog generalen friherre F. C. 
Wredes enka 2,000 rdr till en socken- 
skola i Estuna, och till denna skänkte 
sedan enkefru Helena Christ. Hjort af 
Ornäs (f 1830) 1,000 rdr bko," hvar- 
jerate mamsell Sophie Elisabeth Lang, 
egarinna af Wemlinge (j 1843), till 
lattiga skolbarns underhåll skänkte 500 
rdr rgs. — Bland socknens gårdar mär- 
kas : Uddeboö, vid Gillfjärden; Wemlin- 
ge, fordom tillhörigt Clara kloster och 
ärkebiskopsstolen, sedan Ortala gref- 
skap; Stjernholm, vid Erken. m. fl. — 
Adress: Nontelje. 

Etelheni. Socken i Garde Ting af 
Södra Befallningen på Gotland, 4 mil 
s. 8, o. från Wisby, uppgifves hafva en 



areal af 10,877 tunnland, af hvilka 
1,840 äro sjöar och kärr, består af 10 
mantal och är taxerad till 33,777 rdr 
bko. Folkmängden, i slutet af 1840- 
talet 3 20 personer, uppgick 1850 till 
403 och 1856 till 425 invånare. Sock- 
nen hade sistnämda år fast folkskola 
med en examinerad lärare, som under- 
visade 1 5 gossar och 1 1 flickor, me- 
dan 3 gossar och 4 flickor undervisa- 
des i hemmet. — Etelhems socken är 
annex till Gärda konsistoriela pastorat 
af 2:dra klassen i Södra kontraktet af 
Wisby stift. Kyrkan, enligt Strelow 
byggd i slutet af Il:te seklet, med 
torn, ombygdt 1788, har ett måladt 
fönster bakom altaret. — Adr.: Wisby. 

Etia Borg. Pä en holme i Brå vi- 
ken, icke långt från Bråborg, i Dags- 
bergs socken och Lösings härad af 0- 
stergötlands län, skall det hafva legat 
en borg af detta namn, hvilken Wide- 
gren i Östergötlands Beskrifliing äfven 
kallar Ätla- eller Attila-borg. Uti Palra- 
sköldska Samlingarna berättas, att man 
i 17:de seklet här funnit en guldpen- 
ning af 9 lods vigt, som lär förvaras 
bland statens samlingar. 

Ettak. Kungsgård i Welinge soc- 
ken och Wartofta härad af Skaraborgs 
iän, vid Tidan, ett gammalt konunga- 
säte, nu utarrenderadt militieboställe 
om 2 raant. krono med qvarn och såg. 
Konung Waldemar lär hafva hållit hof 
på Ettak, sedan han efter slaget vid 
Hofva år 127 2 måste åtnöja sig med 
Göta Rike; år 1434 eröfrades kungs- 
gården af Engelbrecht, . och år 1442 
innehades den troligtvis befästa gärden, 
som uppräknas bland Sveriges slott och 
län, af Ficke Biilow, hvars arfvingar 
hade gården i förläning, hvilken dock 
skall hafva blifvit återkallad af Sten 
Sture den Äldre. År 100 2 hörde Et- 
tak till Braheska grefskapet, men in- 
drogs vid reduktionen. Här har for- 
dom också funnits en kyrka, Ettaks 
kyrka, som ödelades omkring år 17 20, 
och hvarifrån den huggna stenen togs 
till Welinge kyrka. 

Ettersuuds Skaus. 3e Ekenön. 



EUra Å. 
Ettra Ä. Se Ätran. 

Erctlal. Smålands äldsta belsobrunn, 

belägen ^/^ mil norr från Wexiö stad, 
i Wexiö landsförsamling, upptogs år 
1705 af provincial-läkaren doktor Joh. 
Lindelius, hvars uppmärksamhet på käl- 
lan skall hafva blifvit väckt genom en 
blind häst, som blifvit öfvergifven af 
sin egare, en torpare, men druckit ur 
källan och derigenom fått igen sin syn. 
Brunnen blef imellertid snart åter bort- 
glömd, tilidess provincial-läkaren doktor 
Rothraan år 1720 åter undersökte den- 



Fagerliultt 



281 



samma. Linné fann vattnet likna Me- 
devis och llamlösas. Biskop Wallqvist 
gaf brunns-anläggningen dess nuvarande 
namn till minne af grefvinnan Eva Mör- 
ner, född Leijonhufvud, gift med hans 
exc. grefve C. St. Mörner. Stället, för- 
sedt med erforderliga byggnader, är 
vackert beläget nära Helga-sjö. 

Evertsberg. Kapellförsamling i Of- 
van-Siljans fögderi af Stora Kopparbergs 
län, annex till Elfdalen, består af un- 
gefär 4 mantal och hade 18 50: 395, 
1856: 519 invånare. Se Elfdalen. 



w. 



Fagercd. Socken i Faurås härad af 
Hallands län, 5V4 mil o. n. o. från 
Warberg, uppgifves hafva en areal af 
14,719 tunnland, af hvilka 890 äro 
sjöar och kärr. Socknen är i allmän- 
het skogsbygd och landet bergigt, med 
några större, men i allmänhet mindre 
dalar och slätter imellan bergen. Ber- 
gen och höjderna äro bevuxna med gran 
och tall, blott på en del ställen med 
bok, och skogsskötsel är, med anled- 
ning af åkerbrukets svaghet, befolknin- 
gens hufvudsakligaste näringsfång, hvar- 
till komma boskapsskötsel och husväf- 
nads-slöjd. Socknen är rik på insjöar 
och vattendrag, bland hvilka nämnas 
Stråk-ån, som till en del utgör gränsen 
mellan Halland och Vestergötland, Hög- 
vacls-ån och Danabuck (se detta ord). 
Flera hemman inom socknen hafva in- 
sjöar p§ sina egor, och det finnes icke 
ett enda hemman inom densamma, som 
icke har tillgång till å eller sjö. Sock- 
nen består af 27 mantal och beboddes 
på 1840-talet af 700 personer, men 
hade 1850: 777 och 1850: 786 invå- 
nare. Socknen hade sistnämda år am- 
bulatorisk skola med en för Kjällsjö 
gemensam oexaniinerad lärare, som un- 
dervisade 30 gossar och 21 flickor. — 
Fagereds moderförsamling utgör, tillika 
II. 



med Kjällsjö och^ Ullared, ett regalt 
pastorat af 3:dje klassen i Warbergs 
kontrakt af Göteborgs stift. Hela pa- 
storatet, bestående af 60^*^7180 förmed- 
lade mantal, beboddes 185 6 af 1,8'24 
personer; prestgården består af 1 man- 
tal; enkesäte 1 mantal, helgonskyld 10 
tunnor. Socknens, likasom häradets 
namn skrefs i äldre tider Favthusä, se- 
dan FaiirÖdt; när det från häradets 
namn afvikande namnet Pagered först 
kommit i bruk, är okändt. Kyrkan, af 
sten, är försedd med spåntak och trä- 
torn; altartaflan och predikstolen äro 
gamla, och från katholska tiden förva- 
ras ännu i kyrkan en Mariebild af ek. 
— Bland minnen från äldre tider näm- 
nas förskansningar på en bergkulle, kal- 
lad Skansen, belägen Vg "lil f'"*^" Nt^i- 
göta-gräusen, uti Hackarps hage; dessa 
förskansningar fortsättas ända ner till 
Högvads-ån, och på motsatta sidan af 
ån synas äfven lemningar af en graf, 
som varit uppgräfd ända till de öster- 
ut derifrån belägna bergen. — Adress; 
Warberg. 

Vagerhult. Socken i Norra Åsbo 
och Yestra Göinge härader af Christi- 
anstads län, vid gränsen mot Halland, 
har en areal af 15,483 tunnland, af 

36 



?82 



Fayerhult. 



KagerliuK. 



h vilka 765 äro sjöar och kärr. Sock- 
nen, som har svag åker och äng, men 
tillräcklig både ek- och barrskog, be- 
boddes på I8i0-talet af 920 invånare, 
men hade 1850: 892 och 1856: 942 
inbygg. Af densamma höra 9^^/^g man- 
tal till Norra Åsbo och 2^/^ mänt. till 
Vestra Göinge härad. — Fagerhults 
socken är annex till Hishults konsisto- 
riela pastoral af 3:dje klassen i La- 
holms kontrakt af Göteborgs stift. Kyr- 
kan ligger 5^2 i^il o. n. o. från En- 
gelholm ; omkring densamma synas val- 
lar, som blifvit uppkastade under kri- 
gen mellan Sverige och Danmark. — 
Ingen större gård finnes inom socknen. 

— Adress: Engelholra. 

Vagerhult. Socken i Handbörds hä- 
rad af Kalmar län, Z^/j mil nordvest 
från Kalmar, invid gränsen mot Jönkö- 
pings län, uppgifves hafva en areal af 
31,035 tunnland, af hvilka 2,950 äro 
sjöar och kärr. Trakten, fordom en o- 
tillgänglig skogsbygd, utan körvägar, 
och glest befolkad, är högland och upp- 
fylld af höjder samt genomdragen med 
ett nät af smärre sjöar och bäckar, 
hvilka dels falla i Emm-ån, hela länets 
hufvudflod, dels genom Grönsgårda-ån 
i AUstran, som utgör pastoratets södra 
gräns. Största insjön är Wälen. Be- 
folkningens hufvudnäring är jordbruk 
och ladugårdsskötsel; tillfälle till biför- 
tjenster saknas i anseende till ortens 
aflägsenhet från städer, köpingar och 
bruk. Socknen, sora består af 453/g 
mantal och på 1840-talet beboddes af 
2,080 personer, hade 1850: 2,526 och 
1855: 2,676 invånare. Uti socknens 
ambulatoriska skola med 1 examinerad 
lärare undervisades sistnärada år 89 
gossar och 5 flickor, 2 gossar under- 
visades i allmänt läroverk, 74 gossar 
och 67 flickor hade enskild undervis- 
jiing, och 36 gossar samt 94 flickor 
undervisades i hemmet, så att hela an- 
talet barn i skolåldern uppgick till 201 
gossar och 211 flickor eller 412 barn. 

— Fagerhults moderförsamling utgör, 
tillika med Kråksmåla annex, ett kon- 
sistorielt pastorat af 2:dra klassen i 
Handbörds kontrakt nf Kalmar stift. 
Hela pastoratet består af 63^ g förmod- 
lade mantal, med 1 mantal prestgård, 



och beboddes 1856 af 4,657 personer. 
Kyrkan, belägen i en vacker, af ur- 
gamla ekar och andra löfträd beskug- 
gad trakt icke långt från sjön Wälen, 
är byggd år 1739 af groft furutimmer 
i ett slags skeppsforra, så att hon är 
bredare på midten än mot ändarna; 
den efter en på samma ställe belägen 
äldre träkyrka qvarstående sakristian är 
hvälfd af sten. Altarskåpet, sedan ka- 
tholska tiden, har åtskilliga helgonbil- 
der, deribland St. Laurentius, i fordna 
dagar kyrkans patron. I choret sitta 
Silfversparre- och Rothlicbs-vapnen, hvil- 
ka slägter haft gods i socknen. — TiA 
Fagerhults kyrka anlände den 1 Juli 
1543 Nils Dacke med 100 man för att 
uppvigla sockenboerna mot konung Gu- 
staf; men Jakob Bagge, sora hitkom- 
mit från Högsby med en skara knek- 
tar, angrep genast Däcken och jagade 
honom 7 mil på ett dygn; dock und- 
kom han den gången genom kyrkoher- 
dens i Elghult varning. Den tätt in- 
vid kyrkan belägna prestgården, som 
utgöres af två till ett förmedlade hem- 
man gammalt frälse, af hvilka det ena 
i urminnes tider blifvit skänkt till prest- 
gård af en adlig fru, det andra för 
kyrkans penningar och församlingens 
gåfvomedel inköptes år 16 28 från herr 
Olof Hård till Segerstad, har stor och 
prydlig åbyggnad samt vacker belägen- 
het. — Inom socknen ligga säterierna 
Tribäch och SadersJadt, bägge fordom 
tillhöriga ätten Rothlieb. Socknens fle- 
sta herrgårdar egas nu af bönder, bland 
hvilka man märker en vidt utgrenad 
slägt Habbe, som skall vara af Lief- 
ländsk adel, och hvars stamfader varit 
en af kung Carls bussar. — I ett par 
af socknens sjöar finnes jernmalm. — 
Socknen har kreatursmarknad i Septem- 
ber månad årligen. — Adress: Kalmar. 

Fagerhiilt. Hemman i Unnaryd soc- 
ken och Westbo härad af Jönköpings 
län, märkvärdigt genom deu fornlera- 
ning, som förekommer på dess egor vid 
norra stranden af Nejsjön. Fornlemniii- 
gen, beskrifven af Allvin i Westbo Hä- 
rads Beskrifn., sid. 5 2, bestar af ett 
större griftrör om 40 fots diameter och 
5 — 6 fots höjd, sammansatt af blandad 
jord och sten samt öppnodt af skatt- 



Fagerlinlt. 

sökare, hvaieftei" eu stor fura växt upp 
i öppningen. Österut fråu röret är en 
krets af 8 runda stensättningar, i hvil- 
ka 5-, 7- och 9-taleu förekonnma. Kret- 
sarne ligga helt nära livarand ra; en 
eller annan sten är borttagen eller ora- 
kuUfallen, men kretsarue äro tydligt 
skönjbara; på en sten om 2^,2 alnars 
höjd och lika bredd tycker man sig 
spåra tecken efter bokstafver, liknande 
dels ruuor, dels latinska skriftecken, 
men omöjliga att tyda. I vester om 
det stora griftröret finnas fyra upprätt- 
stående och eu kullfallen bautasten. 
Hela fornlerauingen intager eu rymd af 
2& alnars bredd och 125' alnars längd 
samt är omgifven, utom af sjön, af en 
jcmn plan, nu beväxt med furuskog och 
ljung. Stället kallas af de kringboende 
Nejsjö-Rem eller Nejsjö Kyrka. Sägnen 
förmäler, att en gård varit belägen här- 
städes, och längre inåt skogen visas 
också en stensatt brunn; men några 
tecken till byggnader finnas icke. — 
Hvad ordet wrem» betyder, tilltror sig 
Alivin icke om att upplysa, men anser 
det som ett betydelsefullt ord, beteck- 
nande någon helgedora. 

Fagcrhult. Ett mantal säteri uti 
Marbecks socken och Norra Wedbo hä- 
rad af Jönköpings län, ligger inne uti 
sockneus skogsbygd, är välbygdt, har 
goda egor och tillräckligt bete samt 
skog; uppskattadt till 4,050 rdr bko. 
Bland egare nämnas en baron d'Albe- 
dyhl, fändrik llöjser, löjtnant Gripen- 
stedt, assessor Georg Åberg; 1857 hr 
Carl Fry berg. 

Fagerhult. Ett frälse- och ett skatte- 
hemniiin i Kräkshults socken och Södra 
Wedbo härad nf Jönköpings län, har 
vackert läge vid sjön Bellen och goda 
egor, bland de bättre i trakten, men 
gammal och skräpig åbyggnad, emedan 
ingen egare på länge bebott densamma. 
Äldsta kända egaren är en löjtnant 
Kalmberg, vid slutet af är 1715, efter 
hvilken gården ärfdes af hans son Georg, 
korporal vid Drabanterna, som inne- 
hade Fagerhult till 177-4. Sedermera 
tillhörde gärden en ryttmästare Silfver- 
brand (17 42), — vice-prcsidenten Chr. 
Fr, Klino;spor (174 4), — en Fleming, 



FagerUui 



383 



— en baron Henrik Eriksson Sparrc, 

— ryttmästaren J. M. Key (17 93), — 
dennes mäg, kapiten N. G. Liedholm; 
1857 innehades gården af kapiten C. 
Key på Edshult. Gården, som har såg 
och qvarn, är uppskattad till 10,3 4 9 
rdr banko. 

Fagerlid. Fordom socken i Wadsbo 
härad af Skaraborgs län, nu förenad 
med Hofva. Efter socknens kyrka fin- 
nas på en höjd, en half mil sydvest 
från Hofva, ännu lemningar; men man 
vet icke, vid hvilken tid kyrkan blifvit 
ödelagd. Ett litet stycke söderut från 
det ställe, der kyrkan stått, finnes ibland 
flera jordfasta stenar en stor sten, kal- 
lad St. Pehrs Sten, som på ena sidan 
har en cirkelrund öppning af knappt 
ett qvarters diameter och ett qvarters 
djup. I denna öppning hafva de vid- 
skepliga förut offrat runstycken, knapp- 
nålar, o. s. v. 

Fagersta. Jernbruk i Vestan forss 
socken och Gamla Norbergs härad af 
Westerås län, vid Kolbäcksån, ofvanför 
sjön Aspen, är ett gammalt jernverk, 
som före år 1662 hade blott en härd, 
men då fick privilegium på ytterligare 
en, hvilken anlades af kongl. rådet och 
fältmarskalken Horn, som då egde bru- 
ket. Detta, som utom stångjernsham- 
rar år 185 6 hade 3 manufakturstockar, 
1 plåtvalsverk, 1 stålugu och I säg- 
qvarn för husbehof, tillverkade ofvan- 
nämda år 3,749 sk^ ståugjern, värde- 
rade till 254,110 rdr bko, och hvaraf 
157 sk'5 bergsvigt förädlades till bränn- 
stål samt 1,833 sku dito till plåt; 
manufaktursraidet, 1,200 skS, uppskat- 
tades till 40,666 rdr banko. — Bland 
egare nämnas, utom slägten Horn, äf- 
ven slägterna Christiernin , Barcheus, 
Stockenströni, som älven egde ett bly- 
crtsverk vid Fagersta och det i samma 
socken belägna Vestanforss; år 1856 
cgdes bruket af herr Th. Aspelin i 
Stockholm. 

Fageröu. En kal klippa med ströd- 
da skär i Wettern, hörande till Nässja 
socken i Östergötland och belägen nä- 
stan midt imellan Wadstena och Rö- 
desund. 



38i 



Falinliulit 



Falbygden« 



Fahuhult. Ett och ett hälft mantal 
sateri uti Wirestads socken och Allbo 
härad af Kronobergs län, med qvarn 
och såg, tillhörde 1828 major Rude- 
beck, sedan löjtnant Rudebeck, nu hä- 
radsskrifvaren G. O. Boring. Hela egen- 
domen är taxerad till 15,116 rdr bko. 
— På Linnés tid lefde här ännu en 
klok qvinna, Ingeborg i Mjärhult, ut- 
rustad med de gamla Veledernas (pre- 
stinnornas) hemliga visdom. Hon gick, 
■ — berättar Wieselgren i Ny Smålands 
Beskrifn., I, sid. 45 3, — tigande och 
fastande till Säfsabusken (Osmunda re- 
galis) på en liten holme i Fahnhults- 
Sn, der hon ansågs hafva fått sin lär- 
dora. Busken kallades för hennes pre- 
dikstol. Linné besökte henne för att 
studera både hennes religion och me- 
dicin. Hon ansåg hela naturen befol- 
kad med andevarelser; neckarne bodde 
i vattnet, elfvorna i träden, skogsnuf- 
vorna eller rå i skogarna och torate- 
gubbarne under husen. Hon visste, att 
det varit så, allt sedan Lucifer blef 
med sitt anhang nedkastad från him- 
meln, då hvar och en af dem måste 
stadna, der de fallit. (Det var mörkt, 
då de föllo ner, — berättas det bland 
allmogen i Wirestad, — och de upp- 
täckte hvarandra genom sina klagolåten. 
Lucifer sjelf och de brottsligaste kasta- 
des djupare ned i helvetet; de minst 
brottsliga blefvo rå, neckar, o. s. v.) 
Mor Ingeborg lät Linné veta, att den 
skugga, som man ser af sig sjelf vid 
ett vatten, är ens hamn, som går med 
hufvudet neråt i jorden lika fort som 
vi på jordytan. Men hvad som skadar 
den ena, väcker lidande hos den andra. 
Så kan värk genom möte af en vätte 
komma åt min motraenniska i jorden 
och kännes sedan i min kropp. Mor 
Ingeborg behöfde icke tala vid sina pa- 
tienter, utan blott få någon dem till- 
hörig klädespersedel i handen; men som 
orsak till sjukdomen uppgaf hon alltid 
en förbrytelse mot någon andevarelse. 
Botemedlen voro, att man skulle gå ut 
3 morgnar å rad fastande och tigande, 
eller ock skulle man 3 Thorsdagsqväl- 
lar gä till någon strön^^ som gick åt 
norr, eller till något träd eller rör norr- 
ut och der offra mjölk eller dylikt, all- 
tid under 3 veckors tid. — Omkring 



1800 ansågs Fahnhultaherrn såsom in- 
nehafvare af mor Ingeborgs hemliga vis- 
dom och njöt samma anseende som hon. 
(Se vidare Wieselgren, anf. st.) 

Fahrstft. Frälsesäteri uti Wermdö 
skeppslag och socken af Stockholms län, 
söder om Högarsfjärden, 2 mantal, har 
tillhört slägten Oxensljerna från 1646, 
Gyllenstjerna 1691, Creutz 1741, Ha- 
milton 1772; gården egdes 1825 af 
Öhman, 1849 jerate V^ mantal af Go- 
denius. 

Fahrsta. Ett mantal frälsesäteri uti 
Ytter-Järna socken och Öknebo härad 
af Stockholms län, har tillhört Chesne- 
copheri arfvingar, reducerades, men ut- 
byttes af Lovisin och tillhörde år 1686 
C. M. Stuart; bland sednare egare näm- 
nas von Schewen omkring 1772, Suther 
från 1785, Lindegren 1807, Bucht, 
Wigert 1850. Under säteriet lyda 2V4 
mantal. 

Fahrsta. Ett mantal frälse i Svart- 
lösa härad och Brännkyrka socken af 
Stockholms län, vid sjön Mageluugen, 
tillhörde år 1772 en Tottie, 1850 en 
Willebrand. 

Falbygden. Med detta namn be- 
tecknas orten omkring staden Falkö- 
ping i Vestergötland, som med en 
sträckning af 3 — 4 mil från norr till 
söder har en bredd af omkring 2 mil, 
är slät och skoglös, men har synnerli- 
gen bördig jordmån. Från slätten höja 
sig tre af de märkvärdiga Westgöta- 
bergen: Billingen, Alleberg och Mösse- 
berg, och vestra sluttningen af det för 
dessa berg gemensamma underlaget är 
den egentliga Falbygden. Enligt Bi- 
hanget till W^estgöta-lagen har den nu 
skoglösa slätten fordom haft tre ansen- 
liga skogar, Abrr-, Söder- och Öster- 
Falaii. Vester om Falköping kallas 
slätten Falan, der slaget mellan Mar- 
garetha och Albrecht uppgifves hafva 
stått. Uti denna del af provinsen kal- 
lar man sina skoglösa betesmarker för 
Falor, och Lindskog (Skara Stifts Be- 
skrifn., II, 192) sluter deraf, att hela 
orten, hvilken, som tidigt bebyggd, sak- 
nade skog, men ännu var föga uppod- 



Flaeby. 

lad, i äldsta tider blifvit kallad Falan 
och sedan Falbygdeu. Samma förfat- 
tare menar, att de Nyckelängar, der det 
ofvanuämda slaget stod, icke varit be- 
lägna invid Mösseberget och staden Fal- 
köping, utan vid Asled, mellan Åsleds 
och Tiarps kyrkor, Österut fråu Falkö- 
ping (se art. Falköping.) Vester om sta- 
den står på Falan den s. k. Ballersten 
eller Ranten, hvarora se sistnärada ord. 

I''aleby. Ett mantal i. d. öfverst- 
löjtnants- boställe i Foss socken och 
Tunge härad af Bohuslän, anses vara 
det bästa hemmanet i hela Bohuslän, 
har jordmän af deu bördigaste lera. 
stor ladugård, fiske i Gullraaren, men 
saknar skog. Gården har tillhört Ha- 
rald Stake, men blef efter hans död re- 
ducerad till kronan. 

Faleholnieii. Holme i sjön Skagern, 
tillhörande Eudskoga socken i Wisnums 
härad och Wärmlands län, säges hafva 
sitt namn efter Fåle Bure deu Yngre, 
som skall hafva legat gömd bär med 
prins Erik, sedan Erik X, Knutsson, då 
han lörde honom från Elgaräs i Yester- 
götland till Norge, sedan hans bröder 
blifvit dödade af kon. Sverker år 1205. 

Faleqrarua. Fordom kyrka i Slöta 
socken och Wartofta härad af Skara- 
borgs län, på en höjd vid hemmanet 
Muukebo, öster från gården, har varit 
cirkelrund och haft en diameter af 2 4 
aluar. Der fiiines äunu en grafsten, 
hvilkeu enligt allmogens uppgift tillhör 
gärden Bondehemmet. När kyrkan lera- 
nades öde, är obekant; traditionen i 
orten berättar, att i Johan III:s tid 
sten fördes frän Faleqvarua kyrka till 
Orreholmen för att dermed uppdäm- 
ma sjön. 

Kalkeiiberg, Sjöstad i Halland och 
Faurus härad, 4 mil frän Halmstad, vid 
utloppet af Atran och pä åns vestra 
strand, har sannolikt fordom legat i 
nordost från sin nuvarande plats pä det 
så kallade Östra Gärdet, som i Lunds 
Landebok af år 15G0 kallas Ny by gär- 
de, hvilket namn det troligtvis erhållit 
sedan staden flyttades. På detta gärde 
ligger ett berg, kallad t Falkberget, af 



Valkeuberff. 



285 



hvilket staden sannolikt har sitt namn. 
Att denna nya stad, — omskriften 
kring stadens signet lyder: Falkenberg- 
ensis Novi Oppidi Sigillum, — stått på 
sin nuvarande plats redan år 1307 är 
säkert, emedan hertig Christopher detta 
år på den Hel. Petronellns dag i Fal- 
kenberg utfärdade privilegierna för Halm- 
stad; men när staden först anlades, är 
mer osäkert. L"ti berättelsen om det 
härnadståg, som Norska konungen Ha- 
kon IV är 1256 företog mot Halland, 
då han med en flotta af 30 fartyg 
lade sig vid Warberg och derifrån deu 
2 4 Augusti utsände ströfvare, som här- 
jade och brände utefter hela kusten af 
Norra Halland ända till Atran, omnära- 
ues icke Falkenberg, och man har på 
grund häraf förmodat, att staden då 
icke fanns till. Kudbeck (Svenska Stä- 
der, III, I, sid. 23) tror, att denna be- 
rättelses Norska författare af partiskhet 
icke velat omtala, att just Falkenbergs 
murar hejdade hans landsmän och för- 
mådde dem att vända om, och denna 
förmodan kan hafva så mycket mera 
skäl för sig, som staden måste hafva 
varit af rätt mycken betydenhet redan 
strax i början af 1300-talet. L'tom hvad 
som ofvan nämdes såsom i Falkenberg 
passeradt år 1307, utsågs staden näm- 
ligen år 1310 till mötesplats mellan 
den Svenska hertig Erik och hans brud, 
prinsessan Sophia af Werle, Danska 
konung Erik Menveds syster, som dit 
beledsagades af grefve Gerhard af Hol- 
stein. Hertig Erik infann sig imeller- 
tid icke, utan gifte sig 2 år derefter 
med Norska prinsessan Ingeborg. Ar 
1313 utsattes åter ett möte i samma 
sak uti Falkenberg mellan kon. Eriks 
och hertig Eriks fuUmägtige, h vilka 
skulle bestämma ersättningen åt den 
förskjutna bruden; men huruvida detta 
möte verkligen blef af, derora äro häfda- 
tecknarne icke ense. Det påstås dock 
af några, att det verkligen hållits, och 
att hertig Erik samma dag med all 
möjlig prakt firat sitt bröllopp i Opslo. 
Under denna tid innehades Falkenbergs 
slott af hertig Erik till hans död är 
1317, då hertig Christopher af Söder- 
Halland sannolikt bemägtigade sig slot- 
tet, eftersom konung Erik Meuved, som 
1318 kom sin svåger konung Birger i 



286 



Falkenberg. 



Sverige till hjelp, genom Nils Olofsson 
lät eröfra slottet från hertig Cliristo- 
pher; ora slottets utseende vet man in- 
genting annat, <äii att det haft ett högt 
torn och varit kringbygdt med hus. 
AF Magnus Smek lemuades Falkenberg 
ät hans gunstling, Bengt Algotsson, 
men eröfrades år 1346 eller 1356 af 
Magni son, konung Erik XII, som be- 
viljade slottsherren Eskil Kräk fritt af- 
tåg, men lät i grund nedrifva slottet. 
Detta blef imellertid snart uppbygdt 
återigen, man vet icke af hvem; men 
i Eugelbrechts tid var det så starkt, 
att det kunde 1434 försvara sig mot 
en af Eugelbrechts underfältherre Ber- 
man företagen stormlöpning. Slottsher- 
ren, Åke Axelsson, albidade imellertid 
icke en ny bestormniug, utan satte eld 
på slottet och skyndade derifrån. Huru 
det sedan förhållit sig med Falkenbergs 
slott, vet man icke; af detsamma, — 
det kallades både Falkenbierg och Fal- 
kenborg, — återstår nu blott en jord- 
hög, ölVer hvilken landsvägen går strax 
på andra sidan om bron. Man har 
vid anställda gräfningar funnit, att mu- 
rarne sträckt sig mer än 12 fot ner i 
jorden. Traditionen berättar, att, när 
slottet förstördes, sannolikt år 1356, 
slottsherrens syster låtit med en mängd 
dyrbarheter frivilligt begrafva sig i slot- 
tets underjordiska hvalf, och att hon 
ännu skall bevaka dessa skatter i säll- 
skap med en ond ande, som har skep- 
nad af en tupp. 

Uti Christophers Lagbok af 1442 
bestämmes, atl vapensyn för Södra och 
Norra Halland skulle hållas i Falken- 
berg. Sedan namnes icke staden förr- 
än 15») 5, under Erik XIV:s krig mot 
Danmark, då Knut Hand befalldes att 
ifrån lägret vid Kisa rycka in i Hal- 
land och afskära kommunikationen mel- 
lan landskapets norra och södra del. 
Hand skyndade till Falkenberg och upp- 
brände bron öfver Atran, slog den Dan- 
ska styrka, som befann sig i staden, och 
sköflade denna. Detta är den sista o- 
lycka genom krig, som öfvergått Fal- 
kenberg, hvilken stad visserligen sedan 
blifvit hemsökt af eldsvådor, — under 
aren 1850 — 185 5 icke mindre än fyra 
gånger, — men dessa oaktadt blifvit 
både utvidgad och bättre byggd. 



Valkenberg. 

Stadens för niavarande äldsta pri- 
vilegier äro gifna af Christian 111 år 
1558 och innehålla bekräftelse på dem, 
som blifvit gifna af föregående Danska 
konungar. Såsom Svensk tillhörighet 
fick Falkenberg år 1651 genom guver- 
nören C. O. Sperling rättighet för sina 
invånare att med egna varor och sku- 
tor segla från Falkenberg utan att först 
anlöpa Halmstads redd, och genom en 
kongl. resolution af den 12 Februari 
17 99 bestämdes årliga arrendet till kro- 
nan för det åt staden upplåtna laxlisket 
för evärdeliga tider till 106 rdr spec. 

Staden, till hvilken en vacker, 1756 
uppförd, stenbro leder öfver Atran, lig- 
ger, som ofvan sades, på åns vestra 
strand, och dess gator följa flodens krök- 
ningar, först ifrån öster till vester, se- 
dan, närmare Atraus utlopp i hafvet, 
från norr till söder. Staden har två 
torg, vid det ena af hvilka, det s. k. 
Gamla Torget, kyrkan är belägen. Den- 
na, helgad åt St. Laurentius, är en 
gammal gråsteusbyggnad, som sedan år 
17 87 har torn af sten i stället för det 
förra trätornet. Altartaflan, som for- 
dom tillhört Halmstads kyrka, raeu blif- 
vit hitköpt, föreställer korset, nattvar- 
dens instiktelse och två apostlar med 
deras vanliga symboler; sedan början 
af det innevarande århundradet har kyr- 
kan orgelverk, och i tornet hänga två 
klockor. Staden utgör tillika med an- 
nex-socknen Skrea ett regalt pastorat 
af 2:dra klassen uti Warbergs kontrakt 
af Göteborgs stift; hela, pastoratet in- 
nefattar 20V5 förmedlade mantal med 
prestgård om I mänt. [Dammet i Skrea 
socken), och beboddes 1856 af 2,272 
personer. Uti stadens fasta folkskola 
undervisades 1856 af en exaraiiierad 
lärare 25 gossar och 1 1 flickor, medan 
13 gossar bivistade allmänt läroverk, 
11 gossar och 35 flickor hade enskild 
undervisning samt 6 gossar och 10 flic- 
' kor undervisades i hemmet. 

Falkenberg hade år 1858 ett antal 
I af 1,0 47 invånare emot 649 år 1815; 
j de hufvudsakligaste näringsfången äro, 
! utom lax- och annat fiske, handel och 
I sjöfart. Handeln idkas icke blott inri- 
I kes, utan äfven å Danmark och Norge, 
j med det sistnärada rikel. enligt särskildt 
i för staden utfärdadt Kongl. Bref af d. 



F'alkenberg'. 

28 Mars 1835, som raedgifver staden 
att till s. k. bundt-tunnor förarbeta och 
till Norge direkt utföra den bokstäfver, 
som af allmogen införes till staden. 
Deremot införes frän Norge sill och 
torkad fisk mot erläggande af tull och 
öfriga uragälder till tulldistriktets huf- 
vud-tullkamniare. Sedan den 2 2 Juli 
185 9 har Falkenberg, som 1858 begär- 
de stapelfrihet, hvilken dock afslogs, 
rättighet att utan särskild tillåtelse af 
general-tullstyrelsen direkt utföra träva- 
ror och spannmål af alla slag samt att 
till riket införa alla slags fiskvaror. I- 
mcUertid lägges ett svårt hinder i vä- 
gen för handeln derigenom, att Atran 
vid utloppet är genom flygsand så upp- 
grundad, att endast fem fot djupgående 
fartyg kunna komma in i elfven, som 
utgör en god hamn, hvareraot redden 
är öppen och utsatt för stormar. Den- 
na olägenhet torde dock nu kunna bli 
afhjelpt, sedan ett förslag ijlifvit gjordt 
att upprensa Atran ända från sjön A- 
sunden vid Ulricehamn ut till tiafvet. 
Denna farled, som under loppet af som- 
maren 1859 undersöktes af major Rem- 
mer, skulle bli I3V4 i»i! lång, deraf 
TiV^ niil inom Halland och något öfver 
8 mil inom Vestergötland. Största svå- 
righeterna möta inom Halland, der ån 
på de 5 milen faller 364 fot, medan 
(len inom Vestergötland på hela 8 mil 
icke faller mer än 197 fot. Om detta 
arbete blir verksläldt, så kommer det 
sannolikt att medföra stora fördelar för 
denna på kommunikationer synnerligt 
fattiga ort, som då' troligen får en sta- 
pelplats i Falkenberg, hvars hamn i 
saraiiand härmed skulle upprensas och 
utvidgas. 

Falkenberg, som 185 C hade 6 far- 
tyg om 08 läster, hvilka begagnades 
till utrikes sjöfart, räknade 185 5 blott 
12 handlande män och 2 qvinnor med 
12 biträden, hvilka i bevillning erlade 
99 rdr bko; handtverkarnes antal var 
sarama år 30 män och 6 qvinnor, med 
24 gesäller, 24 lärlingar och 3 andra 
arbetare; dessutom förfärdigade 4 män 
och 1 qvinna handtverksarbeten med 
egna händer till afsalu. Hela bevill- 
iiingen af manufakturer och handtver- 
kerier uppgick till 9 4 rdr banko. — 
Staden bestod 1855 af 132 hus och 



Falköping^. 



287 



tomter, med dertill hörande 720 tunn- 
land jord, hvilka afkastade 12 tunnor 
hvete, 730 tunnor råg, 190 t:r korn, 
360 t:r hafra, 4 5 tunnor blandsäd och 
1,150 tunnor potates. Staden med dess 
jord hade ett uppskattnings- värde af 
200,312 rdr banko och erlade i stats- 
bidrag 5,981 rdr samma mynt, deraf 
till fattigförsörjningen 666: 32, till kle- 
resistaten 1,080 och till stadens sty- 
relse 1,050. Styrelsen består af borg- 
mästare och 4 rådmän; ifrån 1680 till 
1703 kallades stadens styresmän Justi- 
tie-käranerer och hade till sitt biträde 
endast 2 rådmän. Staden, som har a- 
pothek och är station för läkare, inne- 
har vid riksdagarna nummern 78 och 
har årliga marknader i April, Juni och 
Oktober. 

l*\ilkouå. Herregods i Kräklinge soc- 
ken och Hardemo härad af Örebro län, 
i öster från socknens kyrka, består af 
3 raant. säteri och grundades på 16 00- 
talet, på dåvar. byn Hacketorps mark, 
af en Falkenberg, sannolikt landshöf- 
dingen Melcher Falkenberg, som skref 
sig till Falkenå Gården har sedan till- 
hört åtskilliga personer af slägterna La- 
gerhjelra, Sahlfelt, Hermansson, Horn, 
sednast friherre Brauner. — Ar 18 49 
fanns på Falkenå ett betydligt schäferi. 

l**aikö|)iug. Gammal uppstad i Ska- 
raborgs län och Wartofta härad, på den 
8. k. Falbygden, mellan Mosse- och Al- 
leberg, vid foten af det förstnämda, 
37V4 ™il fi'=°'" Stockholm och 6^/^ mil 
från Mariestad, af obekant ålder, men 
länge liten och oansenlig, tilldess nu 
genom den strax utmed staden fram- 
gående Vestra Jernvägs-stambanan en 
lyckligare epok må hända väntar den 
lilla staden. Om man undantager det 
ryktbara slaget vid Falköping, såsom det 
kallas af historieskrifvarne, och genom 
h vilket Sveriges krona från Folkunga- 
ätten öfvergick till den Danska Marga- 
retha, har Falköping, — »köpingen på 
Falan», — ickt; heller några historiska 
minnen att uppvisa. Dock har staden 
varit i fiendehand och blifvit bränd af 
Danskarne, möjligen tvänne gånger, men 
säkerligen en, nämligen år 1566, i hän- 
delse den f(")r år 14 50 gjorda uppgif- 



288 



F'alkbpinff. 



ten skulle vara mindre pålitlig. En fi- 
ende af annan och ännu hemskare art, 
pesten, hemsökte staden år 1710 och 
härjade der med stor våldsamhet samt 
bortryckte inom pastoratet icke färre 
än 400 personer. Men detta är också 
allt, som Falköpings annaler hafva att 
meddela om stadens fordna öden. 

Falköping, som i slutet af förra år- 
hundradet hade blott 120 mantalsskrif- 
na invånare och år 1810 räknade 461, 
1842: 574, 1850: 693 och 1858: 964 
inbyggare, lefver för närvarande huf- 
vudsakligen af jordbruk och handel, i 
synnerhet med spannmål, hvaraf stora 
qvantiteter införas från den omgifvande 
bördiga slättbygden och afyttras till 
Elfsborgs län. Sedan jernvägen blef 
färdig, hafva, under slutet af 1858 och 
början af 185 9, omkring 100,000 tun- 
nor spannmål, mest hafra, från Falkö- 
pings station gått ned till Göteborg. 
Staden hade år 180 5 endast 5 hand- 
lande, men 1856 steg dessas antal till 
9 med 19 biträden, och erlade handels- 
korpsen i bevillning 1 1 1 rdr bko. Der- 
emot tyckas handtverkerierna hafva sjun- 
kit, ty Falköping, som 1805 hade 31 
handtverksraästare, hade år 1845: 28, 
1850 blott 7; men 1856 hade antalet 
åter stigit till 16, med 9 gesäller och 
lärlingar, hvartill kommo 16 personer, 
som försörjde sig med att åstadkomma 
handtverks-arbeten med egna händer. 
Handtverkare, fabrikanter och manufak- 
turister erlade i bevillning 6 5 rdr bko. 
Stadens hus och tomter utgjorde 1855 
ett antal af 58 och voro uppskattade 
till 78,700 rdr banko, medan stadens 
jord, 1,536 tunnland eller I2V4 man- 
tal, hvaraf 6 52 tunnland åker, uppskat- 
tades till 5 9,604 rdr samma mynt, så 
att stadens hela värde uppgick till 
138,304 rdr bko. På stadsjorden skör- 
dades år 185 5 inalles 142 tunnor råg, 
424 t:r korn, 1,044 t:r hafra, 34 4 t:r 
blandsäd, 4 8 t:r ärter och 510 tunnor 
potates. Stadens samtliga statsbidrag 
uppgingo 1855 till en summa af 4,550 
rdr bko, hvaraf för fattigvården 066: 
32, för kleresistaten 4 50 och för sta- 
dens styrelse 920 rdr. Stadens fabri- 
ker utgjordes 1859 af åtskilliga garfve- 
rier, en snus- och tobaks- samt spegel- 
fabrik, en mössfabrik samt ett Svenskt 



■^'^alkbping. 

och Baierskt bryggeri. Stadens areal 
är 24 tunnland ; vapnet 3 höga, spet- 
siga torn; privilegierna bekräftades af 
Gustaf Adolf år 1620. Marknader hål- 
las årligen i Januari, Mars, Juni och 
Augusti. Botolfsmessan, i Juni, var un- 
der katholska tiden fridlyst, och fick då 
ingen sjelfhämd utöfvas. 

Bland Falköpings byggnader märkas: 
Kyrkan, af sten; åldern okänd. Or- 
gelverket förskrifver sig från år 1782. 
På den jernbeslagna kyrkdörren synas 
märken efter kulor, h vilka skola träffat 
densamma under slaget mellan Albrecbt 
och Margaretha, hvilket dock svårligen 
torde vara händelsen, emedan detta slag 
sannolikt icke stod vid Falköping, utan 
öfver en mil österut från staden. Fal- 
köpings pastorat är regalt af l:sta klas- 
sen i Wilska kontrakt af Skara stift och 
består, utom staden, af annexerna Fal- 
köpings socken, Thorbjörntorp, Prigges- 
åker och Luttra, tillsammans 79^8 för- 
medlade mantal med 2,360 invånare år 
1856. Prestgården utgöres af 2 man- 
tal; dertill komma stom 1 mantal och 
vederlag 13 tunnor 30 kappar. Staden 
och landsförsamlingen hade 1856 fast 
folkskola med examinerad lärare, som 
undervisade 35 gossar och 39 flickor, 
medan 15 gossar undervisades i all- 
mänt läroverk, 3 gossar och 10 flickor 
hade enskild undervisning, 40 gossar 
och 50 flickor undervisades i hemmet 
samt 7 gossar och 5 flickor saknade 
undervisning. — Ett rymligt skolJms 
påbörjades 1840 och fullbordades efter 
5 år på stadens bekostnad, sedan det 
gamla i flera år varit bofälligt och 0- 
dugligt. Rådhuset uppbyggdes 1813, 
och vid samma tid inköptes en tomt 
med vacker och rymlig åbyggnad af 
Gudhems och Wilska härader till tinga- 
hus. Derjemte har staden en vacker 
byggnad, sedan December 1856 upplå- 
ten till lasarett för länet; rum finnas 
der inredda för läkaren och 40 patien- 
ter. Utanför staden ligger Falköpings 
Jernbajisstation och hangård, 4,000 fot 
från staden, vid foten af den jordvall, 
af hvilken Mösseberg omgifves. Sta- 
tionshuset är af 2:dra klassen. 

Falköpings stad, der äfven boktryc. 
keri finnes, har riksdagsuuraraern 70. 



Det näindes i det föregående, att 
Falköpings vigtigaste historiska minne 
är det märkliga Slaget vid Falkö- 
ping, som stod på Mathsraessodagen 
den 2 i Februari 13S9. Man har velat 
påstå, att det stod den 21 Sejilember 
1388; men detta Lärleder sig från en 
förblandning af namnen Matthias och 
Mattliaeus. Mindre säker är man i af- 
seeude på stället, der slaget stod. Tra- 
ditionen nppgifver, att Nyckelängarne 
skola varit skådeplatsen derför; men i 
denna trakt finnes det Kyckelängar, — 
namnet kommer deraf, att »en drott- 
ning der tappat sina nycklar», berättar 
sägnen i orten, — på tvänue närbeläg- 
na ställen, det ena mellan Falköpings 
stad och Mösseberg, det andra vid As- 
leds hy nedanför Alleberg. De första 
skriftställare, af hvilka detta slag om- 
nämnes, Ericus Olai och Krantzius, an- 
tyda med nästan fullkomlig bestämdhet 
de sistnämda Xyckelängarna som slag- 
fältet, och i synnerhet den sistnämdes 
beskrifning stämmer fullkomligt öfver- 
ens med verkligheten. Slaget borde så- 
lunda egentligen kallas slaget vid Åsled; 
men den gamla benämningen torde icke 
vara så lätt att utplåna, någonting, som 
icke heller egentligen erfordras, då det 
är nog att veta, att drabbningen hölls 
på Falbygden [Falbogia, Faloiiia eller 
Falona, som det heter på den tidens 
latin), och Nyckelängarna så väl vid 
Falköping som vid Åsled obestridligen 
tillhöra Falbygden. 

Det är af historien bekant, hurule- 
des de Svenska aristokraterna, exeku- 
torerna af den rika Bo Jonssons testa- 
mente, uppreste sig mot kon. Albrecht 
och erbjödo Sveriges krona åt Marga- 
retha, Norges och Danmarks drottning 
samt enka efter kon. Håkan i Norge, 
Magnus II Smeks son och den sista 
manliga ättlingen af kungliga Folkunga- 
ätten, om man undantager hans och 
Margarethas son Olof, hvilken afled som 
ung. Den inflytelserikaste mannen bland 
de Svenska store, sora på detta sätt 
kastade sig i Margarethas armar, var 
marsken Erik Kettilsson Wase (Puke 
kallas han af en del författare, äfven 
nyare Danska), och under honom sam- 
lade sig en här emot konung Albrecht. 
Då började äfven denne rustn sig till 
II. 



Falkiiplng:. 



28» 



strid och stod snart i spetsen för en 
betydlig bär af Tyska legotrupper, sora 
anfördes af åtskilliga raägtiga furstar 
och herrar. Bland dessa nämnas grefve 
Albert af Holstein, hertig Bogislaus af 
Pommern, hertig Johan af Mecklenburg, 
konungens brorsson, grefvarne af Eup- 
pin och Lindan m. fl. Albrecht afsän- 
de nu till Margaretha sin krigsförkla- 
ring, åtföljd af den i Uppsala domkyr- 
ka förvarade brynstenen, på hvilken han 
anmanade »kung Broklös» att slipa sina 
nålar. Han lofvade derjemte att icke 
sätta på sig sin »hätta», förrän han 
strafi*at de upproriska och eröfrat Dan- 
mark och Norge. De tyska knektarne 
läto sig äfven stolt förnimma, att de 
hvar för sig skulle taga tre Svenskar 
på sitt samvete, om dessa skulle våga 
hålla stånd emot dem. Det Tyska öf- 
verraodet har i alla tider varit sig likt; 
det var i dessa dagar detsamma som nu. 

Drottning Margaretha sände visser- 
ligen sin motståndare en fana, sora li- 
kaledes förvaras i Uppsala och skall 
vara förfärdigad af hennes linne; men 
hon stod också stridsfärdig i spetsen 
för en af Danskar, Norrmän och Sven- 
skar bestående här, som anfördes af 
marsk Erik, hvilken man velat tillägga 
öfverbefälet, af Ivar Lykke, de Danskas, 
och Henrik Parou, de Norskas höfding. 
Den förenade hären angrep Axevall, 
men upphäfde belägringen, då under- 
rättelse inträftade, att Albrecht nalka- 
des. Hären ryckte konungen till mötes 
igenom Falköping och hade anländt till 
Leaby, en mil i öster derifrån, då kon. 
Albrecht från Jönköpings-sidan närmade 
sig till denna trakt. Strax efter det 
man från Falköpings-sidan passerat den 
nuvarande gästgifvargården Leaby, mö- 
ter en bäck, öfver hvilken vägen går, 
men som bildar en smal, höst och vår 
nästan otillgänglig mosse, som sträcker 
sig ända till byn Asled, der de s. k, 
Nyckelängarne, nu till större delen upp- 
odlade, utbreda sig ända^^till Asleds och 
Tiarps kyrkor. Mellan Asled och Le- 
aby finnes öfver bäcken ett enda vad- 
ställe. Årebro. I denna trakt stod efter 
all sannolikhet slaget. 

Den 24 Februari 1389 hade kon. 
Albrecht intagit sin ställning i denna 
trakt med 18,000 man, både Svenskar 

37 



290 



Falkbplnv. 



och Tyskar, till större delen ryttare. 
Bron vid Leaby, den enda, som ledde 
ötver bäcken, var redan besatt af Mar- 
garetbas folk; men konungen företog 
ett anfall mot bron och jagade undan 
de der stående förposterna. Efter den- 
na framgång sammankallades ett krigs- 
råd, och man öfverlade, huruvida man 
skulle gå öfver vadet vid Årebro och 
angripa fienden i hans venstra flank. 
En gammal man, Tyke, af Danskarne 
kallad Fikke, Olofsson, som såg, huru- 
ledes nästan hela den förbundna hären, 
hvars antal uppgifves till 10,000 mau, 
försvarade vadet, gaf nu konungen det 
rådet, att hau borde afvakta fiendens 
angrepp eller också på en stor omväg- 
kringgå mossen och fiendens ställning. 
Mot detta af klokheten förestafvade råd 
uppreste sig Tysken Gert Schnakenbiirg, 
som i stället fann konungens plan för- 
träfflig och derföre blef slagen till rid- 
dare samt anbefalldes att med 60 ryt- 
tare försvara den eröfrade bron vid Le- 
aby. Till trots för Tyke Olofssons spå- 
dom: »det varder oss icke till fromma, 
om vi strii.a med Dansken i daij», drog 
rebro för att försöka 
passera vadstället; men mossen, som 
sannolikt var frusen, ehuru icke till- 
räckligt starkt, förmådde icke bära de 
harneskklädda ryttarskarorna, utan dessa 
sjönko ned deri, medan de förbundna 
aiiföllo dem med all magt. Snart må- 
ste Schuakenburg å sin sida fly för öf- 
vermagten, och slaget var förloradt, re- 
dan inan det hunnit börjas. »Gubbe, 
gubbe, — ropade den förtviflade kon- 
ungen åt Tyke Olofsson, — om jag 
hade följt ditt råd!» — Men här fanns 
ingen annan hjelp än skyndsam flykt. 
Skarorna sökte undkomma norrut, åt 
byn Åsled; men Albrecht sjelf och hans 
son, junker Erik, som förlorat sina hä- 
star i kärret, måste gifva sig till fånga. 
Samma öde drabbade hertig Johan af 
Mecklenburg, grefvarne af Holstein, Rup- 
pin och Lindan, biskopen af Skara och 
en stor mängd riddare och svenner. De 
förbundna hade förlorat 8 riddare, bland 
dem Henrik Parou; men på konungens 
sida stupade 20 riddare, och Albrecht 
tappade derjerate Sveriges krona på 
dessa Xyckelängar, der folksägnen låter 
en drottning tappa sina nycklar. Säg- 



FalkbpiBff. 

nen vet äfven att berätta, det en drott- 
ning åskådat ett slag från Frueskår i 
Hvarfsberget, och andra minnen af sla- 
get har man i namnen Helfveteskärret, 
Segerberget och Danåsen, som alla före- 
komma omkring Asleds by. För att 
icke sakna traditionens bekräftelse på 
den åsigt, som förlägger slaget till Fal- 
köping, berätta förfäktarne af denna 
åsigt, att Mösseberget fått sitt namn 
deraf, att Albrecht der gjort sitt of- 
vannämda löfte angående sin »hätta» 
(mössa). 

Drottningen var imellertid sannolikt 
på Bohus, ty dit lät hon föra de fång- 
na, och här sattes på Albrechts hufvud 
en tillräckligt stor hätta, hvilken skall 
hafva varit 14 alnar läng och försedd 
med ett släp af 19 alnar. Att Mar- 
garetha lät lägga honom i sin egen 
säng, bunden till händer och fötter, 
torde dock vara föga sannolikt. Nog 
af, att från detta slag på Faian date- 
rar sig Margarethas välde ölver Nor- 
dens tre riken och åen snart följande 
Unionen i Kalmar. Först år 139.5 blef 
Albrecht befriad från sitt fäiigelse på 
Lindholms slott i Skiine. 

Falköping. Annex-socken i Wartofta 
och Gudhems härader af Skaraborgs län, 
uppgifves hafva en areal af 5,716 tunn- 
land, af hvilka 280 äro sjöar och kärr. 
Socknen, som är bördig och skoglös, 
likt alla på Falbygden, beboddes på 
1840-talet af iöo", 1850 af 493 och 
1856 af 5 16 invånare och består af 
24V.2 mantal, af hvilka 14^/2 tillhöra 
Allebergs Fjerdings tingslag af War- 
tofta härad, 10 deremot Gudhems hä- 
rad. — Socknen är annex till Falkö- 
pings stad och begagnar samma kyrka 
som staden, dock har här fordom stått 
en kyrka vid Agnestad, mellan staden 
och säteriet Wiken, på vägen åt Leaby. 
— Inom socknen finnas åtskilliga af 
allmogen så kallade jättegrafvar, bestå- 
ende i en aflång fyrkant af på kant re- 
sta stenhällar med dertill hörande tak- 
häll. Bland dessa märkes i synnerhet 
Hjehnarsrör, ett större och ett mindre, 
nordost från staden. — Bland gårdar 
märkas Snösbäck, som till hälften till- 
hör Slöta församling, Wiken och Agne- 
stad. — Adress: Falköping. 



Falla. 

Falla. Sätesgård i Torpa socken och 
Ydre härad af Liuköpings län, består 
af 2 inantal säteri och tillhörde med 
säterifrihet Anders Ulff 1683 och 16 86; 
han var gift med Anna Rääf och dog 
1705. Redan 1700 tillhörde säteriet 
Balth. Lejonsten, år 1725 Jöran Arm- 
sköld, derpå Bengt Rääf, omkring 1750 
och 1786 fru Elisabeth Rääf, 1825 ka- 
piten Aminoffs enka, Elisabeth Hvitt- 
felt, 1852 Ridderborg på Ribbingshof 
i Norra Wi. 



Falaterbo. 



391 



Hemman i Hellestad socken 
och Finsponga län af Östergötland, an- 
raärkuingsvärdt derföre, att Pehr Hör- 
berg, den Svenska målaren, här egde 
ett fjerdedels hemman, hvilket han be- 
bodde och der han dog den 24 Jau. 
1816. Han var född d. 31 Jan. 17 46 
och ligger begrafven uti Risiuge. 

Falla. Skattehemman i Ödestugu 
socken och Vestra Härad af Jönköpings 
län. På hemmanets egor tyckes en val 
plats hafva varit. Den kallas Kyrko- 
gården och är nu en äng, ^/g mil från 
sockenkyrkan. På platsen befinnas en 
mängd resta stenar af 1 till IV2 alns 
höjd, 2 runda rör och ett fyrkantigt 
sådant med 10 alnars sidor, som kallas 
Kyrkan, i norr om de förra. 

Falla. Säteri af 1 mantal uti Bott- 
naryds socken och Mo härad af Jönkö- 
pings län, blef år 1650 säteri för Jo- 
han Hård, reducerades 1682, men blef 
kort derefter återgifvet till en Carl Hård. 
Det ligger djupt inne i skogarna och 
är ett af de magraste hemmanen i hä- 
radet, men har betydlig vidd och myc- 
ken skog. Det egdes år 1760 af en 
kapiteu Westfeldt och vid detta århun- 
drades början af majoren baron David 
Liljecreutz. Under hans tid uppbrann 
sätesbyggiiingen med alla gårdens hand- 
lingar. Säterifriheten sattes i fråga och 
förlorades genom kungligt beslut i April 
1823; men gården skulle dock först 
1847 återgå till frälse med dermed åt- 
följande onera. Egare 1852 var bruks- 
patron Anders Åkerlund. 

Falsterbo. Stad i Skytts härad och 
Malmöhus län, på Skånes sydvestligaste 



! udde, Sveriges sydligaste stad, hade år 
I 1858 inalles 319 invånare och stod un- 
I der gemensam jurisdiktion och gemen- 
sam kyrkostyrelse med Skanör, med hvil- 
' ken stads historia Falsterbos på det 
närmaste sammanhänger. I likhet med 
Skanör, är Falsterbo en gammal stad, 
' som befann sig i blomstrande tillstånd 
'■' under tiden för det stora sillfiske, som 
' ifrån 1280 fortfor ända till 1519, då 
j det började aftaga, för att alldeles upp- 
j höra mellan åren 15 50 och 1560, och 
; uuder bvilken tid Hansestäderna hade 
privilegium på uteslutande handel på 
den landtunga, som begränsades ä ena 
sidrin af Skanörs, å den andra af Fal- 
sterbos slott. Så väl Skanör som Fal- 
steriio voro, tillika med Skånes öfriga 
sjöstäder, förpantade åt Hansestäderna 
mellan åren 1309 och 1384, och stodo 
sedan i pant hos hertig Albrecht af 
Mecklenburg samt, efter honom, hos bi- 
skop Peder i Roeskilde och hans dom- 
kapitel. En vigtig historisk händelse, 
som tilldragit sig i Falsterbo, är Dan- 
marks och Norges konungs, Olofs, Mar- 
garethas enda sons, dödsfall på Falster- 
bo slott år 1387, genom hvilket Mar- 
garetha blef Norges och Danmarks drott- 
ning, snart äfven Sveriges och Unionens 
stiftarinna. Med 1 6:de århundradets in- 
gång börjar Falsterbos, likasom Skanörs, 
lorfall. Dertill bidrogo icke blott de 
oupphörliga tvisterna med Hanseaterna, 
utan framför allt sillfiskets aftagande 
och flygsandens härjningar, hvarföre ock 
Falsterbo år 15 94 såg sig nödsakadt 
att söka befrielse från utskylder till 
kronan. Detsamma begärdes äfven är 
1632, allt i följd af öfversvämningar 
')ch flygsand, hvilken förstörde både jord 
jch hus, samt med anledning af fiskets 
aftagande. När Skåne kom under Sve- 
rige, hade Liibeckarne ännu ett stort 
stenhus i Falsterbo, och när sillen är 
1662 åter började visa sig på Svenska 
kusten, fingo de åter tillstånd att der 
idka sillfiske samt att tullfritt införa 
så mycket salt, som behöfdes till sil- 
lens insaltning. På samma gång sta 
den kora under Sveriges välde, förlora- 
de den också sin stapelstads-rättighet 
och blef sjöstad. 1 öfrigt fick Falster- 
bo, likasom Skanör, sina privilegier stad- 
fästa af de Svenska konungarne åren 



292 



Falsterbo. 



Falsterbo* 



1676 och 1697. Under Carl XI:3 krig 
med Danmark, då Sveuskarne nästan 
alltid voro olyckliga till sjös, lyckades 
dessa d. 4 Juni 1676 utanför Falster- 
bo öfverrurapla Nils Juel, då han med 
sina 30 skepp etter eröfringen af Got- 
land seglade förbi staden; men Juel 
höll tätt under Skånska vallen, och i 
det slag, som stod följande dagen, hade 
Svenskarne ingen annan fördel än den, 
att de uppbrände ett Danskt skepp. 
Juel låg i säkerhet bakom Falsterbo- 
re-f, den med fyr försedda sandbank, 
som sträcker sig en mil ut i sjön, och 
redan följande dagen stötte Tromp till 
honom med 11 Holländska skepp, och 
den förenade flottan vände nu tillbaka 
till Östersjön. 

Den enda byggnad i det nuvarande 
Falsterbo, som förtjenar uppmärksam- 
het, är kyrkan, hvilken måtte vara gam- 
mal nog, om, såsom det i folksägnen 
heter, hon »stått redan före syndaflo- 
den.» Också var hon redan 1594 så 
förfallen, att staden begärde befrielse 
från krono-utskyldernas utgörande, ock- 
så för att kunna iståiidsätta sin kyrka. 
Aunu 1740 bibehöll sig det allt ifrån 
katholska tiden gängse bruket att offra 
till denna kyrka pä niidsomraarsdageu. 
Man lade sin gåfva i ett bäcken vid 
altaret, der St. Görans och St. Christo- 
phers bilder stodo, och stundom kunde 
offret uppgå till 100 ä 300 daler silf- 
vermynt, hvilka penningar användes till 
kyrkans underhåll. Eesande kommo än- 
da från Danmark och offrade för sjuka 
eller slägtingar, som voro stadda på 
sjöresor. Allmogen kallade dessa off- 
ringsfärder att »resa till St. Hans' stad» 
och trodde sig derigenom befriad från 
alla sjukdomar under årets lopp. Nu 
bar denna plägsed aftagit. Kyrkans al- 
tartafla härleder sig från medeltiden och 
föreställer Jungfru Maria med Barnet; 
ett par smärre altarskåp finnas här dess- 
utom. Kyrkan har varit helgad åt 
Jungfru Maria och håller ISZVj ^^ot i 
längd, 27 fot i bredd och 30 fot i 
höjd, allt invändigt; tornet är 60 fot 
högt. Flygsanden, som i synnerhet vid 
östliga och sydliga vindar kommer ifrån 
hafs-sidan och hotar med att begrafva 
staden, är vid kyrkans ena sida så sam- 
manpackad, att den bildar ett litet 



Sandberg och synes snart skola öfver- 
hölja kyrkan. Sydvest från kyrkan lig- 
ga några sandkullar, som tillkännagifva 
det ställe, der det fordna slottet stod. 
Detta slott, inom hvars murar konung 
Olof, Margarethas son, afled, innehades 
15 23 i förläning af Albrecht Jepssen, 
mot skyldighet att underhålla detsam- 
ma; men 1596 var det så förfallet, att 
leraningarne deraf med kungligt till- 
stånd användes till att iståndsätta en 
kyrka. 

Falsterbo lefver för närvarande, li- 
kasom Skanör, af sjöfart för andra stä- 
ders räkning, och de bägge små städer- 
na uppamma Skånes må hända skick- 
ligaste sjömän. Stadens öfriga närings- 
grenar uro ett föga tacksamt jordbruk 
och fiske, hvilket sistnänida sedan 1853 
varit i märkbart aftagande. A stads- 
jorden odlas spannmål och potates; men 
i anseende till sin svaga beskaffenhet 
kräfver den mångårig livila. De stora 
flygsandsfälten omkring staden besås år- 
ligen till någon del med trädfrön, allt 
eftersom flygsanden dämpas och mar- 
ken vinner mer stadga. 

Falsterbo har en folkskola, men in- 
gen läkare och icke något apothek, icke 
ens en krog, som dock eljest icke sak- 
nas i våra småstäder. Närmare upp- 
gifter om den lilla staden skola med- 
delas vid beskrifningen öfver systersta- 
den Skanör. — Om Falsterbo Ref och 
Fyren derpå, se nedanföre. 

Falsterbo. Gård och jernbruk uti 
Hjorteds socken och Södra Tjust härad 
af Kalmar län, tillhörde omkring 17 60 
brukspatron H. Bauman, som med an- 
senlig kostnad iståndsatte bruket, hvil- 
ket vid hans tillträde var mycket för- 
fallet. »Han uppbyggde smedjor, mas- 
ugn, mangård, byggnader för arbetare, 
upprensade dammar, förbättrade vatten- 
drägten , uppgräfde mossar och kärr, 
upparbetade Aldebäcks grufva och höll 
densamma i gång, anlade flera tusen 
famnar stengårdar m. m. och erhöll der- 
före af konung Adolf Fredrik assessors 
namn, heder och värdighet samt upp- 
liöjde.^ i adligt stånd af kon. Gustaf III 
den 20 December 17 88 med namnet 
Liljenstolpc,» — berättas det i Tunelds 
nyaste upplaga. År 1799 tillhörde bru- 



Valsterbo Ref. 



Falun. 



293 



ket och gården assessorskan Liljenstol- 
pe, på 1830-talet öfverstlöjtnant Mout- 
goinery. Nuvarande egaren är bruks- 
patronen och riddaren J. Tillberg, som 
eger Falsterbo gård om 1 raant. skatte, 
taxerad till 3,5 5 rdr banko, Falsterbo 
bruk med tillverkning af 1,072 sk?t 
17 \% stångjern, och Bolhults masugn, 
taxerade till 36,325 rdr bko, en mjöl 
qvaru med 4 par stenar, 2 sågqvaruar 
med 2 ramar, 1 dito med 1 ram samt 
dessutom uti samma socken hemman, 
qvarnar och sågar, tillika med bruket 
taxerade till 151,700 rdr bko. 

Falsterbo Ref. Det bekanta och för 
seglare farliga refvet vid Falsterbo sträc- 
ker sig en mil ut i hafvet, men har 
sedan 1843 en lentile-fyr, som synes 
hela 6 mil ut till hafs, och derjemte 
utlägges sedan 1844 här ett fyrskepp, 
genom hvilka åtgärder straudningar blif- 
vit ansenligt mer sällsynta än förut. 
Före 18 43 fanns här blott en kolfyr. 
Om sjöslaget vid Falsterbo ref, se Fal- 
sterbo stad. 

Falu Bergslag och (Jrufva. Se Stora 
Kopparberget. 

Falu Bergslags Euskilda Verk. Stora 
Kopparbergs Bergslag består af ett bo- 
lag, deladt uti 1,200 lotter eller s. k. 
fjerdeparter. Ursprungligen egde Bergs- 
laget endast Stora Kopparbergs Grufva; 
men efter hand hafva de s. k. Enskilda 
Verken, d. v. s. åtskilliga bruk, inrätt- 
ningar och egendomar utom Grufvan, 
tillkommit dels genom köp, dels genom 
anläggningar. Med en tolfhundradel i 
grufvan eller en s. k. »fjerdepart» följer 
oskiljaktigt en tolfhundradel i de »En- 
skilda Verken», hvilka sistnämda hafva 
sin särskilda styrelse, skiljd från huf- 
vudverkets eller Stora Kopparbergs Gruf- 
vas, ehuru bägge styrelserna hafva sam- 
ma principaler. Dessa »Enskilda Verk» 
äro: Svartnäs jernverk, — Ägs mas- 
ugn, — Vintjerns grufvor, — Korsa 
jernbruk, — Noraå jernbruk, — Janså 
masugn, — Löfsjö masugn, — Lindes- 
näs jernbruk, — Andersforss bruk, — 
Eriksforss bruk i Jerna socken af Kop- 
parbergs län, vid Wanån, anlagdt 1837, 
men åter nedlagdt 185 3, h varefter stäl- 



let blifvit anslaget till boställe åt Falu 
Bolags forstman i Vester-Dals distrikt, 
— Snöa jernbruk, — Johannisholms 
glas- och jernbruk, — Falu Sva/vel- 
Vitriol- och Rödfärgs-verk, — Konung 
Gustaf IILs Silfververk, — Lima jern- 
verk — och Laxsjö masugn, h varom 
närmare på vederbörliga ställen. 

Falu Kungsgård, eller Jioret, belägen 
icke långt från staden Falun, har varit 
säte (ör höfdingarne i Dalarne; men 
byggnaden är längesedan nedtagen. Ar 
1621 egdes Noret af en rik bergs-adels- 
man, Christopher Olofsson, som adlades 
af Gustaf den Store och i orten all- 
mänt kallades Gyllenknoster. Kungs- 
gården är för närvarande anslagen åt 
landshöfdingen på hans lön. 

Faluu. Landskapet Dalarnes huf- 
vudstad, belägen vid 65" 3ä' nordl. br., 
23 mil från Stockholm, mellan sjöarna 
Warpan ocli Runn, är såsom stad all- 
deles icke gammal, men deremot ur- 
gammal som handels- och marknads- 
plats. Namnet skrefs i fordna tider på 
fleralianda olika sätt, t. ex. Faahlan, 
Falone, Fahlån, Fahlund, Kopparbergs- 
Pahlun m. m. och härleder sig sanno- 
likt, likasom Falköpings namn, från det 
gamla ordet Fala, en slättmark, och å, 
emedan en sådan, som förenar de bäg- 
ge sjöarna, slingrar sig igenom den 
Fala, på hvilken den nuvarande staden 
är belägen. Kedau Carl IX var be- 
tänkt på att vid den gamla marknads- 
platsen anlägga en stad, för hvilken 
han skall hafva utfärdat privilegier år 
1608; men planen kom icke till verk- 
ställighet förrän år 1624, då Gustaf II 
Adolf förnyade de af fadern meddelade 
privilegierna, hvilka ytterligare bekräf- 
tades 1641 af drottning Christina och 
sedan af flera följande regenter. Den 
sålunda anlagda stadens historia utmär- 
ker sig icke för några synnerligen märk- 
värdiga tilldragelser, fastän den i äldre 
tider varit skådeplatsen för åtskilliga 
sådana, för hvilka vi framdeles få re- 
dogöra under artikeln Stora Koppar- 
berget. Ehuru förskonad från härjande 
sjukdomar, — roströken påstås säkert 
skydda staden mot pest, — har Falun 
likväl varit utsatt för åtskilliga olycka- 



7n 



Falun. 



V^alnn. 



händelser, såsom eldsvådor ocb öfver- 
sväraningar. Den 27 Juli 1666 an- 
ställdes t. ex. stor förödelse af ett sky- 
fall, åtföljdt af åska, blixt och hagel. 
Det fruktansvärda natur- upproret förde 
bort hus och bredde ut slagghögar, 
drog raed sig stora kolhögar och ved- 
staplar, förstörde koustgrafven till gruf- 
van och sopade bort åtskilliga bergs- 
mäns bruk vid Gamineltorget. Det va- 
rade blott ett par timmar, men föror- 
sakade icke desto mindre ansenlig ska- 
da, hvilken af en samtida författare 
up|)skattas till mer än 30,000 daler 
kopparmynt. Densamme uppgifver, att 
många derigenom förlorade sina egor, 
emedan från dessa all svartmyllan blef 
bortsköljd och de i stället öfverhöljdes 
med slagg. Grufvan var i stor fara, 
och förlusten derstädes uppskattades till 
1,000 sk'S ofri råkoppar. Regeringen 
anslog 10,000 daler kopparmynt till 
utdelning åt dera, som blifvit lidande 
vid tillfället. Ar 1677 ledo äfven de, 
som bodde vid den genom staden rin- 
nande ån, mycket af dennas öfversväm- 
maude. Både före och efter denna tid, 
åren 165 5, 1728 och 176 4, förorsaka- 
de vårfloden sådana öfversvärauingar, att 
vattnet stod flera alnar högt på Hel- 
singe- och Nytorgen. Under mer än 
130 år efter stadens grundläggning hade 
den blifvit förskonad från eldsvåda; 
men år 1761 inträffade tvänue sådana 
tätt efter hvarandra, den 20 Juni och 
natten till d. 1 Juli, hvarigenom större 
delen af staden afbrändes. Sedan in- 
träffade ingen sådan olyckshändelse, förr- 
än i Oktober 1847, då eld utbröt i 
stadens iiordvestra del, Östanforss, och 
skadan beräknades till icke miuilre än 
60,000 rdr bko. 

Falun var år 1743 skådeplatsen för 
den n lider namnet Dal-upproret kända 
oroliga rörelsen i Dalarne under närada 
år. i>e upproriska hade till d. 8 Juni 
detta år sammankallat alla Dalsocknar- 
nas invånare till Falun, der Dalamän- 
uen också ganska rigtigt infunno sig, 
väpnade med bössor, spik-klubbor, spjut 
och vapen af alla slag, som de i hast 
kunnat anskaffa, anförda af riksdags- 
mannen Per Andersson från Mora, ma- 
jor Wrangel och bruksbokhållaren Sche- 
din. £eslut fattades att strax tåga 



till Stockholm, der de ämnade genora- 
drifva sina fordringar. De begärde ge- 
nast af landshöfding Wennerstedt va- 
pen och kulor; men ehuru sädana för- 
varades i en byggning vid Kungsgår- 
den, svarade laudshöfdingen, att ingen- 
ting fanns, och att han sålunda ingen- 
ting kunde gifva. När Wennerstedt se- 
dan återkom från staden till Kungsgår- 
den, som då var landshöfding-residen- 
set, hade en mängd allmoge saralat sig 
på gårdsplanen och fordrade återigen 
vapen. Laudshöfdingen gaf då samma 
svar som förut, men måste slutligen 
.'örbinda sig att följande dagen infinna 
sig vid Dalkarlarnes chorum. Till detta 
uppmarscherade de på torget om morgo- 
nen den y Juni socknevis i leder, hvarje 
trupp under gevär med sina anförare; 
och det berättas, att de då hade skarp- 
laddade skjutgevär. De bildade raidt 
på torget en ring, i hvilken laudshöf- 
dingen måste träda fram för bokhålla- 
ren Schedin. Pastor Wallman i Gag- 
nef gjorde morgonbön, som afhördes af 
laudshöfdingen , öfverstlöjtnant Adler- 
stråle, major Wrangel, borgmästaren, 
lands sekreteraren och landskamrcraren, 
tillika med några prester, som följde 
med allmogen, och efter slutad bön 
framträdde ur boudhopeu Fors Larsson, 
som till huidshöfdingen lemnade ett 
papper, hvilket han anraanade honom 
och de närvarande tjeustemännen att 
underskrifva, ty »alla borde göra ett 
med allmogen, af hvad stånd de vara 
måtte.» Imellertid voro bullret och sor- 
let sådana, att Wennerstedts svar icke 
kunde höras, hvarföre han med allmo- 
gens saratycke steg upp i ett fönster, 
hvarifrån han gjorde bönderna föreställ- 
ningar och tillade, att den nyss afslut- 
na freden vore fördelaktig, och att äf- 
ven de borde vara nöjda med villkoren. 
Derpå svarade riksdagsmannen Per An- 
dersson: wfreden är nog god; men en 
neslig fred vilja vi ej hafva», och vän- 
de sig till bönderna med frågan : »är 
det icke så, kära bröder?» Allmogen 
besvarade denna fråga med ett dun- 
drande ja! och på torget lossades ett 
eller annat skott, så att laudshöfdingen 
fann sig, tillika raed de öfriga herrar- 
nc, nödsakade att teckna sitt uaran 
under skriften. Under allt detta ovä- 



Valan. 



Falun» 



295 



sende gick en direktör Ehrenström ora- ' 
kring på torget och föreställde bönder- ■ 
na, buruledes de borde afstå från sitt j 
galna företag; meu då hans föreställ- 
ningar ingenting hjelpte, skyndade han 
på bivägar till Stockholm och aflade 
hos konungen berättelse om upproret. 
Under det bönderna uppehöllo sig i 
Falun, måste Bergslaget förse dem med 
lifsmedel och tobak; men derraed åt- ' 
nöjde de sig icke, utan fordrade, att 
Bergs -regimentet och Bergs- kavalleri- 
kompagniet skulle följa dera till buf- 
vudstade?) och att till allmogen skulle 
utlemnas 120,000 daler; de nöjde sig 
iraeliertid med 6,000 daler, 1,200 rul- 
lar tobak och medikamenter från apo- 
theket för 1,000 daler, hvarjemte de 
togo det för reginientets räkning upp- 
köpta brödet, tillika med dess nya ge- 
vär och ammunition, som förvarades i 
den förut oranämda bygguingen vid 
Kungsgården. Derjerate måste lands- 
höfdingen föranstalta ora skjuts och 
proviant åt dem till Stockholm, dit de 
äudtligeu bröto upp på morgouen den 
1 1 Juui. Huru snöpligt hela upproret 
slutades i hufvudstaden, är bekant af 
Svenska historien, Schedin och Per An- '. 
dersson frän Mora blefvo, såsom de e- i 
gentliga anförarne, afrättade tillika med 
4 bönder, major Wrangel insattes på 
Warbergs fästning; men öfverstlöjtnant 
Adlerstråle, som af bönderna tvingades 
att medfölja från Falun, rymde ifrån ■ 
dem under vägen. 

Ett annat historiskt märkvärdigt : 
uppträde, hvartill Falun som stad varit 
vittne, inträfiade år 1788. Man kän- : 
ner, huru Gustaf III började ett an- 
fallskrig mot Ryssland tvärtemot den 
af honom sjelf stiftade grundlagen, och 
huru de missnöjda inom hans egen här 
begagnade detta för att förlama hans 
operationer mot Eyssarne och lägga 
band på honom sjelf. Det är likaledes 
kändt, att, då underrättelse i detsam- 
ma anlände, att Danskarne infallit från 
Norge, Gustaf, som nu fann sig räd- , 
dad, eftersom han fått emot sig en an- 
fallande fiende, beslöt att, lik Gustaf 
Wasa, söka sin räddning i Dalarne. 
Han lyckades med sin vältalighet för- 
må Dalkarlarne att uppsätta en frikorps 
om 3,000 man, och efter sålunda lyck- 



ligen förrättadt ärende inträffade han 
den 13 Sept. i Falun, der han helsades 
med allmän hänförelse och följande da- 
gen steg ned i grufvan, hvarefter han 
återreste till Stockholm. 

Det nuvarande Falun bildar en olik- 
sidig fyrkant på ömse sidor om Östan- 
forss- eller Falu-ån, öfver h vilken fem 
broar, Falubron, Slaggbron, Nybron, 
Pappersbruksbron och Qvarnbron, alla 
af trä, leda. Staden, som har raka ga- 
tor och reguliert indelade qvarter, har 
icke mindre än 6 torg, Stortorget, Hel- 
singtorget, Yxhammarstorget , Gustafs 
torg, Qvarntorget och Get-torget, af 
hvilka dock endast Stortorget bildar en 
regelbunden fyrkant. Landshöfdingbu- 
set, Bergshauptraannens bostälishus, kop- 
parvågen, kronomagasinet, kyrkoherdens 
boställe, det fordna kronomagasinet, nu 
bergslagens spannmålsmagasin, och nå- 
gra andra hus äro af sten; derjemte 
tinnas åtskilliga hus, uppförda af slagg, 
enligt en uppfinning af bergsrådet Svab; 
men alla de öfriga äro af trä och hafva 
från början varit bestrukua med röd- 
färg, meu äro nu svartnade af svafvel- 
röken, i synnerhet i den delen af sta- 
den, som ligger närmast till Stora Kop- 
parbergs grufva, hvilken är belägen på 
stadens område. Fastän röken icke gif- 
ver trähusen något vackert utseende, 
har densamma dock på dem den för- 
delaktiga inflytelsen, att ingen mask 
eller röta förstör bjeikarna, hvarföre 
man också här får se trähus, som äro 
ett par hundrade år gamla. Röken 
sväfvar ständigt öfver staden och är så 
genomträngande, att silfver, koppar och 
messing svartna deraf, hvarjemte den 
meddelar en obehaglig lukt åt linne, 
som i längden blir skört deraf, hvar- 
före ock de förmögnare bruka på sina 
landställen förvara finare duktyg och 
andra linnepersedlar, hvilka blott vid 
förefallande behof intagas till staden. 
Det är också denna rök, som, enligt 
hvad vi förut anfört, tros skydda Fa- 
lun för pestsmittor; en omständighet, 
som till och med föranledt hofvet att, 
då pesten började visa sig i Stockholm 
16 22, flytta till denna aflägsna stad. 

Bland stadens byggnader förtjena 
följande att företrädesvis nämnas: 

Chrittinot kyrka eller Nykyrkan, be- 



296 



F^aiun. 



f^^alun. 



lägen vid östra sidan af Stortorget och 
uppkallad efter drottning Christina, som 
år 1635 köpte plats fill densamma pä 
bergsmannen Maths Göranssons gård. 
Grunden till kyrkan lades 1642, och 
planritningen dertill uppgjordes af Ni- 
coderaus Tessin. Kyrkan, som invigdes 
år 165.9, har 130 alnar i längd, 50 i 
bredd och 30 alnar i höjd samt var 
fordora försedd med ett torn af 121 
alnars höjd, hvilket likväl, antändt af 
åskeld, nedbrann den 26 Juni 1711, 
vid hvilket tillfälle också 6 klockor för- 
stördes. Det efter branden uppförda 
tornet är icke så högt som det äldre, 
men har ett af Polhem förfärdigadt ur- 
verk. Altartaflan uppsattes omkring är 
167.0, orgel verket, bygdt år 16 57, har 
sedan blifvit repareradt. I kyrkan fin- 
nas en mängd vapen och epitaphier, 
t. ex. öfver landshöfdingarne Brändes, 
Duvall och Gripenhjelra, bergsrådet Svab 
m. fl. Christinae församling bildar, till- 
lika med Stora Kopparbergs socken, ett 
regalt pastorat af l:sta klassen i Stora 
Tuna kontrakt af Westerås stift. Pa- 
storatet, som består af 19V2 mantal 
med prestgård af ^^192 mantal, bebod- 
des 185 6 af 6,136 personer. Uti sta- 
dens fasta folkskola undervisades sam- 
ma år af 1 examinerad och 6 oexami- 
nerade lärare 153 gossar och 119 flic- 
kor, medan 70 gossar åtnjöto under- 
visning i allmänt läroverk samt 4 6 gos- 
sar och 123 flickor hade enskild un- 
dervisning, så att de skolpligtiga bar- 
nens hela antal uppgick till .269 gossar 
och 2i2 flickor. 

Mari<x Magdalence eller Kopparbergs- 
kyrkan, i dagligt tal kallad Gammal- 
kyrkan, länge bergslagens enda, nu 
landsförsamlingens kyrka, ligger på sta- 
dens område vid den så kallade Norra 
Kyrkobacken. Hon skall vara byggd i 
medlet af 15:de århundradet och lärer 
hafva år 1471 blifvit invigd af biskop 
Lydichinus i Westerås. Kyrkan, som 
tillbyggdes Aren 1650 och 1685, hade 
i början midt på taket ett torn, hvil- 
ket på midsommar-aftonen 17 57 ned- 
brann af åskeld, hvarefter man år 1778 
började att uppföra ett nytt torn, som 
sammanbyggdes med kyrkan och blef 
färdigt 1783. Kyrkan är rik på silfver 
(öfver 1,200 lod) och har åtskilliga epi- 



taphier, deribland öfver Dalahöfdingen 
Jöus Danielsson Svinhufvud, f 15 69, 
samt ståthållaren Carl Bonde, -j- 1600, 
m. fl. 

Landshöfdingbostållet, ett tvåvånings- 
stenhus vid Asgatan, är bygdt år 1762 
af en rådman Engström, men ombygg- 
des af landshöfding Nordin, som var 
länets höfding från 17 90 till 1812, och 
såldes af honom till kronan för 20,000 
rdr bko. Residenset består af en huf- 
vudbyggnad med två dermed samman- 
hängande flyglar, som kringsluta en 
rymlig, stenlagd borggård. Dala-höf- 
dingarne bodde fordom på Noret, och 
man känner fogdar och höfvidsmän från 
14:de århundradet ända till år 1581, 
då benämningen förvandlades till ståt- 
hållare. Mellan åren 1622 och 1634 
var provinsen delad i två län ; Vester- 
Dalarne hörde då under Westerås län, 
medan Osterdalarne och Bergslagen ut- 
gjorde ett eget. De saramanslogos år 
1634, men 1641 bildades af Koppar- 
bergslagen jemte Salbergs och Näsgårds 
län ett landshöfdingdöme med residens 
i Falun, h varemot Vester-Dalarne, Ve- 
ster-bergslagen och Säters län utgjorde 
ett annat; de förenades dock till ett 
enda år 1646. 

Stadens Rådhus, vid Stortorget, är 
uppfördt år 16 50, hufvudsakligast gen- 
om drottning Christinas frikostighet, 
men blef »förbättrad t och fuUbordadt 
år 1749», såsom det heter i den öfver 
porten anbragta inskriften. Såsom det 
enda i sitt slag kallades det länge »Falu 
Stenhus», likasom ortens fängelse sedan 
gamla tider haft namnet »Falu Kista.» 
Rådhuset har undergått flera reparatio- 
ner, sednast 1853; stadens högsta sty- 
resman kallades i början »burgrefve» 
(burggrefve), och under denne fungera- 
de icke mindre än 3 borgmästare. För- 
sta burggrefven var H. M. Teet, om- 
nämd 1641, Sedan 1683 hade staden 
2, sedan 1720 blott en borgmästare. 

Vid Stortorget ligger likaledes Berga- 
hauptma^inens boställe, egentligen upp- 
fördt (år 1762) till magasin för bergs- 
lagen, men sedermera tillbygdt (1807 
— 1819) och inredt till boställsrum och 
lokaler för bergslagens direktion, fat- 
tigvården ocb sparbanken, hvartill kom- 
mer en stor saloug för allmäuua förlu- 



Falun. 



Falu Rödfärgs-Verk. 297 



stelser. I byggnaden torvaras eu af 
en grefve Bjelke skänkt raineralie-sara- 
ling. — Lasaretts-, Kurhus- och Hospi- 
tals-byggnaden är ett vackert stenhus 
vid sansma gata som landshöfdinghuset, 
uppbj'gdt efter 176 hårs brand och af 
länet inlöst från Seraphimer- Ordens- 
Gillet. — Bergsskolan har sin lokal i 
den gärd, som fordom egdes af den 
bekanta chemisten Gahn, hvars bibli- 
othek och samlingar likaledes blifvit 
inköpta för bergsskolans räkning. — 
Bland nj^are byggnader märkas Cellfän- 
gelset, uppfördt 1848, och Theaterhuset, 
en stor byggnad af bräder, täckt med 
stenpapp och försedd med 2 logeradcr. 

Utom ett fullständigt högre elemen- 
tarläroverk, en folkskola, en söndags- 
skola och en slöjdskola för flickor, eger 
Falun en Bergsskola, för hvilken regle- 
mentet utfärdades den 31 Dec. 18.21, 
och hviars syftemål är att meddela prak- 
tisk undervisning i de vetenskapsgrenar, 
som tillhöra bergshandteringen. Utom 
de ordinarie lärarne finnas extra lärare, 
som antagas af föreståndaren. Staten 
bidrog år 185 6 till detta läroverk med 
6,712 rdr bko; men bidrag dertill ut- 
gå äfven af bruks societeten, så att sko- 
lans årliga inkomster stiga till öfver 
10,000 rdr bko. 

Falun, som år 17 60 beboddes af 
5,180 personer, hvilkas antal år 1850 
sjunkit till 4,260, hade 1858 inalles 
4,77 5 invan, och bestod 1856 af 247 
hus och tomter, hvartill korarao 71 
kopparhyttor, 3 röd färgs verk, 6 fabri- 
ker m. m. Den staden tillhörande jor- 
den bestod af 946V8 tunnland, deraf 
192 åker, och hela uppskattningsvärdet 
steg till 768,378 rdr bko, medan stats- 
bidragen inalles uppgingo till 116,864 
rdr samma mynt, deribland de för Stora 
Kopparbergs grufva inberäknade. Deraf 
åtgingo till stadens styrelse 5,413, till 
kleresiets underhåll 5,4 58 och till fat- 
tigförsörjningen 8,0 22 rdr banko. Sta- 
dens domstolar äro Grufve- och Råd- 
stugu-rätt; genom sina privilegier af är 
1741 är Falun befriadt från båtsmans- 
håll. Fattigvården är ordnad enligt ett 
af Kongl. Maj:t faststäldt reglemente 
och hade enligt räkenskaperna för 185 5 
en behållning sedan föregående året af 
2,210 rdr. hvartill koramo 8,7 22 rdr 
U. 



inkomst under året och en donation af 
4,200 rdr banko, medan utgifterna för 
69,394 portioner mat till 148 almose- 
tagare och åtskilliga beklädnadspersed- 
lar m. m. uppgingo till 6,482 samt för 
62 barns uppfostran och underhåll på 
landet till 1,509 rdr bko. Dessutom 
uppfostrades samtidigt på landet 1 9 
i)arn af fattiga föräldrsr i Falun, hvar- 
lill kostnaden för år 185 5 uppgick till 
610 rdr, tagna af en fond, dertill an- 
slagen af brukspatron Forslind. Inom 
länet är derjemte insamlad en fond till 
eu räddningsanstalt för vanvårdade och 
vanartade barn, hvilken vid 185 5 års 
slut uppgick till ett belopp af 13,142 
rdr, och för räntan af hvilken 20 barn 
från Falun och andra kommuner inom 
länet njöto underhåll och vård. 

I staden finnes länets lasarett med 
sin lasarettsläkare, som tillika är stads- 
läkare, hvarjemte läkarevården besörjes 
af provincial-läkaren och gruf-läkaren. 
Staden är säte för Kopparbergs Läns 
och Bergslags Enskilda Bank och har 
derjemte en sparbank. Af fabriksinrätt- 
aingar funnos 1858 repslageri, Baierskt 
bryggeri, garfveri, en svafvelsyrefabrik 
och två boktryckerier. De handlandes 
antal uppgick 1856 till 37 män och 
3 qvinnor, med 31 biträden och en be- 
villningstaxering af 5 68 rdr bko, hvar- 
eraot handtverksklassen bestod af 66 
män och 8 qvinnor med 100 gesäller, 
107 lärlingar och 4 andra arbetare; 
bevillningen på manufakturer och handt- 
verkerier uppgick till 316 rdr banko. 
Dertill kommo ytterligare 25 män, som 
med egna händer tillverkade handtverks- 
arbeten till afsalu som försörjnings- 
medel. 

Sedan den 13 Juli 1859 är Falun 
förenad med Gefle genom Gefle-Dala- 
jernvägen. Staden innehar vid riksda- 
garna nuramern 15; dess vapen är ett 
berg och derunder utsigt af staden med 
omskrift: Insignia Cuprimontance Civt- 
t.atis Falun. 

Falun. Säteri uti Strö socken och 
Kållands härad af Skaraborgs län. Se 
Lindholmen. 

Falii Sfafvel-, Vitrlol- och Rödfärgs- 
Verk, beläget invid staden Falun och 

3S 



29S V^ala Rödfiirgs-Verk. 

Stora Kopparbergs Grufva, är ett af 1 
rikets vigtigare verk i denna rigtning ! 
och utgör ett af de så kallade Stora 
Kopparbergs Bergslags Enskilda Verk. 
Redan Carl IX påminde i bref af den ' 
5>0 Dec. 16 08 stätbållaren Carl Bonde 
om inrättandet af ett Vitriol-sjudnings- 
verk; men först genom ett Kongl. Bref 
af d. 12 April 1748 anbefalldes Bergs- 
kollegium att befordra en vitriol-sjiid- 
nings-inrättning vid Stora Kopparberget, 
ocli frän denna befallning härleder sig 
egentligen verkets uppkomst. Dåvaran- 
de geschwornen A. Lundström ingick 
då med bergsrätten aftal om verkets 
anläggning, och denna påbörjades den 
3 April 1749 samt var fullbordad den 
20 Dec. samma år; men efter IV2 
års förlopp blef det upprättade verket 
åter nediagdt. Är 17 62 gaf Bergs- 
kollegium grufverätten tillkänna, att det 
anmodat bergsrådet Anton von Svab 
att gå Bergslaget tilliianda med råd 
och underrättelser för inrättningens åter- 
upptagande. Ändtligen den 17 Febr. 
17 64 utföll Bergs-kollegii privilegium 
för ett dels Svafvel- och Rödfärgsverl', 
dels ett Precipitationsverk. Bergslaget 
utförde iraellertid icke sjelft anläggnin- 
gen, utan uppdrog densamma genom 
ett ständigt arrende, enligt kontrakt af 
den 20 December 1777, åt bergsrådet 
friherre S. G. Hermelin, assessorn Gottl. 
Gahn och bergshauptm^nnen A. Pol- 
heiraer, hvilka också fullbordade an- 
läggningen. Polheimer sålde år 1794 
sin tredjedel till i)aroTi Hermelin, hvar- 
efter Ve transporterades till Gahn, så 
att Hermelin och Gahn blefvo innehaf- 
vare af hvar sin hälft i verket. Her- 
raelins hälft inköptes af Bergslaget år 
180 5 mot 7,.333V3 i'dr bko, och den 
nndra hälften blef slutligen, sedan ver- 
ket vunnit ansenlig utvidgning, år 1852 
inköpt för 19,216 rdr bko. — Vitri- 
olen tillverkas af grufvattnet, svaflet 
genom röstning af svafvelkis och röd- 
färgen genom slaroning och bränning 
af gamla vittrade grufvarp. Verket be- 
står nu af ett gradervcrk för grufvatt- 
nets afdunstning, pannor för detta vat- 
tens ^Jtterligare inkokning samt sumpar 
för vitriolens kristallisering, 2:ne slamm- 
inrättningar för den vittrade varpen, 
en kalciner-ugn för den slamrande jor- 



Farlinlt. 

den samt qvarn för rödfärgens målning, 
äfvensora pannor för råsvaflets inkok- 
ning och sublimering. Skatt till kro- 
nan erlägges med hvart 3 0:de sk^S svaf- 
vel och grön vitriol särat hvar 30:de 
tunna rödfärg. Tillverkningen uppgick 
1854 till 2,492 tunnor rödfärg, 

12 sk'5 vitriol M 2, 
1 sk'tt 8 l?b svafvel, 
4 sk^tb gulocker och 
1856 till 1,880 tunnor rödfärg, 

477 ska vitriol M \, \ 

1 1 6 sk<S » M 2, 
122 sk^ svafvel. 

Fardheiu. Ting i Södra Befallnin- 
gen på Gotland, innefattar socknarna 
Fardhera, Linde, Loista, Levide och 
Gerura, består af 3^8 mänt. krono och 
4 2^8 mantal skatte. 

Fardheiu. Socken i Fardheras Ting 
och Södra Befallningen på Gotland, be- 
lägen inne i landet, uppgifves hafva en 
areal af 4,050 tunnland, af hvilka 780 
äro sjöar och kärr. Socknen består af 
9^/^ mänt. och beboddes på 18 40-talet 
af 313 personer, men hade 1850: 286 
och 1856: 319 invånare. I socknens 
fasta folkskola undervisades sistnäuida 
år af en examinerad lärare 43 gossar 
och 29 flickor, medan 6 gossar och 9 
flickor undervisades i hemmet särat 2 
gossar och 3 flickor saknade undervis- 
ning. — Fardheras socken utgör tillika 
med Linde och Loista ett konsistorielt 
pastorat af 2:dra klassen i Södra kon- 
traktet af Wisby stift. Hela pastora- 
tet, som består af 24% förmedl. man- 
tal med 3/4 mänt. prestgård, beboddes 
1856 af 853 personer. Kyrkan, af 
sten, skall vara byggd år 10 49. Fard- 
heras kyrka var enligt garala Wisby- 
lagen en fristad för mandråpare. — 
Adress: Wisby. 

Farhult. Socken i Luggade härad 
af Malmöhus län, 1 V2 "^i^ v- s- v. från 
Engelholm, vid hafvet, uppgifves hafva 
en areal af 4,065 tunnland, af hvilka 
blott 4 äro sjöar och kärr. Socknen, 
som har skarp och mager åker och äng 
med något ek- och furuskog, består af 
nVfl mantal (8V12 skatte, 3V4 krono 
samt 5V3 utsockne-frälse), är uppskat- 
tad till 83,640 rdr bko och beboddes 



på 1840-talet af 865 personer, men j 
hade 1850: 1,047 och 1856: 1,155 in- 
van. Socknen hade sistnämda år både 
tast och ambulatorisk folkskola med 
hvar sin examinerade lärare; i den fa- 
sta skolan undervisades 4f> gossar och , 
26 flickor, i den arabulatoriska 25 gos- 
sar och 26 flickor, medan 1 gosse bi- 
vistade allmänt läroverk, 17 gossar och 
28 flickor undervisades i hemmet. — 
Parhults modersocken utgör, tillika med 
annexet Jonstorp, ett regalt pastorat af 
3:dje klassen i Luggude kontrakt af 
Lunds stift. Hela pastoratet, som be- 
står af 7lVi2 oförmedl. hemman, med 
prestgård af Vg mantal och annexhem- 
tnan om ^/^ samt 4 tunnor 2 2 kappar 
kronotionde, beboddes 1856 af tillsam- 
mans 2,80 5 personer. — Ingen större 
egendom linnes i socknen. — Adress; i 
Engelholm. 

Faringe. Annex-socken i Närding- 
hundra härad af Stockholms län, vid 
vestra stranden af sjön Giuningen, upp- ; 
gifves hafva en areal af 13,056 tunn- ( 
land, af bvilka 820 äro sjöar och kärr. ' 
Ett midt igenom socknen gående vat- 
tendrag faller ut "i Rycklingesjön eller 
Wiken och följer vidare socknens vestra 
gräns till Stamsjön och norra gränsen | 
till Ginningen, hvilken afbördar sig ' 
genom Olands-ån. I socknens sydve- : 
strå hörn ligger sjön Testen. Socknen ', 
utgöres till största delen af bergläudig 
skogsmark, ulom i midteu kring kyr- 
kan och det ofvauuämda vattendraget. 
Lera och svartmylla äro rådande jord- 
mån i dalgångarna, annars sand och 
raojord. Näringar äro åkerbruk, ängs- ; 
och skogsbruk, körslor för bruken i de 
kringliggande socknarna samt något fi- > 
ske. Socknen består af SlVg niantal 
[12^/^ skatte, 2^ g krono och le^/^ fräl- 
se), med 31 oskattlagda torp och 3 
qvarnar, samt beboddes 18 40 af 831, 
1850 af 7 99 och 1856 af 832 invän. 
Uppskattniugsvärdet uppgick 1857 till i 
109,025 rdr bko. Socknen hade 1856 
fast folkskola med 1 examinerad lärare, 
som undervisade 18 gossar och 19 flic- 
• kor, medan 1 gosse bivistade allmänt 
läroverk samt 40 gossar och 3 9 flickor 
undervisades i hemmet. — Faringe är 
annex till Knutby konsistoriela pastorat ; 



Var«torp< 



399 



af 2:dra klassen i Närdinghundra kon- 
trakt af Uppsala stift; socknen före- 
kommer år 1287 under namnet Farun- 
rjy eller Farunye och hörde år 1314 
till Ncerdhingiahundeeri. En sacerdos 
namnes härstädes 1287, kaplaner från 
15 93. Kyrkan är gammal, byggd af 
gråsten. — Socknens vigtigaste gård är 
Ora, vid Stamsjön. — Adress: Stock- 
holm, Rånäs. 

Farsta- Ett mantal frälse i Bränn- 
kyrka socken och Svartlösa härad af 
Stockholms län, vid sjön Magelungen, 
taxeradt till 40,000 rdr bko, egdes är 
1857 af statsrådet Almqvist. Gärden 
har tillhört en Erik Bjelke, som 1733 
tillbytte sig densamma l'rån Joh. Skytte; 
1772 tillhörde den en Tottie, 1850 en 
Willebraud. 

Farstorp. Socken i Vestra Göinge 
härad af Christianstads län, 4V3 nail 
nordvest frän Christianstad, uppgifves 
hafva en areal af 11,000 tunnland, af 
hvilka 7 50 äro sjöar och kärr. Sock- 
nen är en skogstrakt med större myrar 
och kari'; största sjön är Luhrs fiskrika 
sjö. Näriiigsgrenarne äro de i Vestra 
Göinge vanliga. Folknummern, på 18 40- 
talet omkring 1,400, uppgick 1850 till 
1,492 och 1856 till 1,552 invånare. 
Socknen består af 24^15 mantal, deraf 
2IV3 skatte, 2/g krono och 2%, frälse, 
med 1 mjölqvarn, 5 skattlagda och t 
oskattlagd sågqvarn och ett slampverk 
samt 7 utjordar pa kronojord. Hela 
taxeringsvärdet uppgår till 98,100 rdr 
banko. Socknen hade 1856 både fast 
och ambulatorisk folkskola med 1 exa- 
minerad och en oexaminerad lärare; i 
den förra skolan undervisades 20 gos- 
sar och 30 flickor, i den sednare 63 
gossar och 60 flickor, medan 5 gossar 
och I 1 flickor hade undervisning i hem- 
met. — Farstorps socken, som förut 
varit moderförsamling, är för närvaran- 
de annex till Hästveda regala pastorat 
af 2:dra klassen i Östra Göinge kon- 
trakt af Lunds stift. Kyrkan, för icke 
Inngesedan utvidgad, är vacker och väl 
bibehållen. — Adress: Christianstad. 

Farstorp. Ett mantal säteri uti 
Kråkshults socken och Södra Wedbo 



300 



Faratorpi 



härad af Jönköpings län, är bland or- 
tens mindre goda bcmman och tillhör 
nu bönder. Det egdes på 1760-tiilet af 
vice-presidenten Klingspor, som inneha- 
de Fagerhult i sanama socken, och har 
sedan varit innehafdt af flera herremän. 

Farstorp. Ett mänt. frälsesäteri uti 
Nye socken och Östra Härad af Jön- 
köpings läu, med dertill hörande såg 
värderadt till 5,600 rdr bko, tillhörde 
185r» öfverstlöjtnanten och riddaren C. 
Lagercrantz, som uppfört nytt corps- 
de-logis m. m. Ett mantal Biltingaled 
är som ladugård lagdt under säteriet. 
Såsom egariuna af gården uppgifves år 
1635 »jfrun på Korpagårdeu», 1646 och 
1651 fru Brigitta Roos. Omkring år 
1770 egdes Farstorp af baron Carl 
Rappe, hvars måg, majoren Bengt La- 
gercrantz, mottog gården 177 9. Den 
har sedan tillhört slägtcn Lagercrantz. 

Fasma. Fyra och ett haift mantal 
frälse i Tensta socken och Noruuda hä- 
rad af Uppsala läu, nordvest frän sock- 
nens kyrka, namnes redan är 1316 och 
gjordes till herresäte af slägterna Oxeu- 
stjerna och Lewenhaupt. Gården till- 
hörde 1825 en Wrede och egdes 1S49, 
tillika med 8 mantal inom socknen 
samt iVg naant. i Wiksta, af Björkman^ 
egare till Sätuna i Björklinge. 

Fasta Wisuare. Med detta namn be- 
tecknas 2^3 till Närdingbundra härad 
hörande mantal af den i Stockholms 
län och Sjuhundra härad belägna Fa- 
sterna socken. 

Fasterna. Socken i Sjuhundra hä- 
rad och Stockholms län, 2^;\ mil ve- 
sterut fråu Norrtelje, mellau Rimbo* i 
sydost. Edsbro och Knutby i nordost 
och nordvest, Almunge likaledes i nord- 
vest och Gottröra i sydvest; mellan 
Edsbro och Knutby skjuter socknen iu 
i Närdinghundra härad, till hvilket den 
s. k. Fasta \Yisnare, 0.121 qvadratmil, 
börer. Socknens areal uppgifves til! 
22,541 tunnland, af bvilka 3,320 äro 
sjöar och kärr. Socknens tre största 
sjöar firo Koman, Gafvel-Långsjön och 
Skevihn, alla sammanbundna med hvar 



l<^asierna. 

andra; den sistnärada faller ut åt öster 
till Rimbo; genom dessa tre sjöar gick 
fordom gränsen mellan de bägge sock- 
narna Fasta i öster och Estarne i ve- 
sler, bvilka sammanslogos till en vid 
slutet af nästförflutna århundradet. 
Socknen upptages till största delen af 
skogsmark med betydliga kärr, bland 
bvilka Helveteskärret på norra gränsen; 
blott kring Skeviken finnes å ömse si- 
dor dels jemn, dels småkullig bygd af 
större vidd med lera eller svartmylla 
som rådande jordmån. Näringarne äro 
åkerbruk, ängs- och skogsbruk, bergs- 
bruk samt något fiske. Socknen består 
af 49^^/24 förraedl. hemman, af bvilka 
2 äro skatte, i^/^ krono samt -iS^^/.j, 
frälse; hela taxeringsvärdet var 1857: 
4 5 4,025 rdr bko. Folkmängden, som 
1805 utgjordes af 1,412 personer, hade 
1850 stigit till 1,534 och 1856 till 
1,581 invan. Socknen hade sistnärada 
år både fast och ambulatorisk folkskola 
med I examinerad och 1 oexaminerad 
lärare: i fasta skolan undervisades 93 
gossar och 5 5 flickor, i den ambuiato- 
riska 26 gossar och 8 flickor; 2 gossar 
undervisades i allmänt läroverk, 1 I gos- 
sar och 7 flickor i hemmet. — De 
bägge socknarne Fasta och Estarne sam- 
manslogos eriligt Kongl. resolution af 
1797. Estarne namnes 1303, FaMa- 
kirkiu, 1317; kyrkorna lågo på hvar 
sin sida af Skeviken : men på det ställe, 
der Estarne kyrka fordom låg, uppför- 
des åren 17 99 — 1801, på bekostnad af 
egaren till Rånäs bruk, den nya gemen- 
samma kyrkan, en korskyrka af tegel 
med högt torn. Under choret är en 
graf för grefliga Oxenstjernska slägten ; 
pä kyrkogården finnes en marraormin- 
nesvård öfver bergsrådet Lefebure. Fa- 
sterna socken utgör ensam ett patro- 
uelt pastorat af 3:dje klassen i Sjuhun- 
dra kontrakt af Stockholms län; prest- 
gårdeu utgör 1^'^ mantal, vederlaget 
15 tunnor 3 kappar. Potronus är ega- 
ren af Rånäs. — Bland fornleraningar 
nämnas grafbögar vid Rånäs, Mörby 
och Örby; vid Skevikens vestra ända 
står ruinen af det gamla Oxenstjerne- 
slottet Mörby. — Socknens förnämsta 
gård är Rånäs bruk, till hvilket Mörby 
gård nu lyder. — Adress: Stockholm, 
Rånäs. 



Fastorp. 

Fastorp- Hemman i Tofteryd soc- 
ken och Östbo härad af Jönköpings 
Ihh, anraärkniiigsvärdt med anledning 
af ett fornminne, som träffas vid tor- 
pet Moliden å hemmanels egor och be- 
står af en lyrsidig plan, belagd med 
smärre kullersten, likasom en stadsgata, 
20 alnar på hvar sida. Stenplanen lig- 
ger på en hög backe strax söder ora 
torpets åkerlycka. Liljegren och Bru- 
nius förmena, att sådana stenplaner va- 
rit begagnade vid offerförbränningar, och 
den nu ifrågavarande är i öster, norr 
och söder innesluten af en låg steumair, 
som blott till V2 ^^" höjer sig öfver 
jordytan. Allvin, som, med anledning 
af denna stenhägnad, frågar: »månne 
vi icke här ha framför oss den i sagan 
förekommande Balders hade?» beskrif- 
ver fornminnet närmare i Östbo Häi*ads 
Beskrifning, sid. 41. — Fastorp är äf- 
ven beryktadt iör ett i orten mycket 
omtaladt spökeri på detta hemman om 
hösten 180 5. Dermed förhöll sig som 
följer. En rik och myndig bonde, An- 
ders Thorsson i Skog, hade år 1796 
till Tofteryds kyrka skänkt en messings- 
Ijuskrona, h vilken han var fåfäng nog 
att låta h.nnga upp midtför sitt bänk- 
rum i kyrkan. Detta väckte förtrytelse, 
och en vacker natt sex år derefter blef 
kronan helt och hållet sönderslagen, 
llansakning hölls vid domstol; men för- 
brytaren kunde icke upptäckas. Då för- 
sökte raan, att låta en qvinna, vid 
namn Lisbeth, som dött för 20 år till- 
baka, gå igen i Fastorp och om nät- 
terna utropa helgerånarens namn. Vid 
ny dornstolsransakning kunde icke hel- 
ler upphofvet till spökeriet upptäckas, 
ehuru riksdagsmannen Anders Johans- 
son i Kyd, som likaledes skänkt en 
ljuskrona till kyrkan, misstänktes hafva 
sin hand med i sjielet. Anders Thors- 
son skänkte imellcrtid en ny krona till 
kyrkan, och denna fick vara i fred. 

Fatniomack. Kapell i Aseli; Lapp- 
mark, tillhörande Wilhelmina socken 
och beläget vid öfra ändan af Kultsjön. 
Kapellet eller Bönehuset, som ligger 
minst 12 mil från Wilhelmina kyrka, 
uppfördes ungefär vid samma tid som 
denna (1785 — 17 94); gudstjenst förrät- 
tas derstädes endast 2 gånger hvarje 



F'nxaliolin. 



.•$01 



sommar, då Lapparne samla sig dit för 
att fira Andra och Tredje Bönedagen, 
hvilka i Lappmarken icke alllid firas 
på de anbefallda dagarna, utan vid den 
tid eller de tider, då dt;t är beqvämast 
att färdas. — Bönehusets namn skrif- 
ves äfven Fatmomalcke eller Fatmomåkke 
och skall härleda sig frän ett par Lapp- 
ska ord, som uppgifvas betyda grepe 
och göromål. Enligt Zetterstedt lär 
imellcrtid stället egentligen hafva hetat 
Fadne-makke eller Fadno-måkke, af hvil- 
ka ord det förra betyder Angelikaörten, 
det sednare göromål, men också ända, 
botten, så att namnet skulle betyda det 
innersta af en vik, der Ängelika-örten 
växer. Angelika-örten är, som samma 
författare anmärker, Lappens både läc- 
kerhet, läkemedel och nästan enda kryd- 
da, och den växer utmed Kultsjöns hela 
vattendrag endast på det ställe, der 
bönehuset är beläget. 

Faiirås. Härad i Halland, innefat- 
tande socki>arna Fagered, Källsjö, Ulla- 
red, 28"7/i44 mänt. af Gällared, 20i%, 
mantal af Gunnarp, Okome, Svartrå, 
Köinge, Sibbarp, Dagsås, Ljungby, Alfs- 
hög, Morup, Winberg och Stafsinge. 
Af dessa socknar höra Ljungby, Alfs- 
hög, Morup, Winberg och Stafsinge, 
jemte delarne af Gällared och Gunnarp 
till Halmstads, de öfriga till Warbergs 
fögderi. Häradet, som har sitt ting- 
ställe i Köinge socken vid Köinge by, 
beboddes 1856 af 13,221 invan. Det 
utgör 415 mantal och innefattar en 
areal af 139,666 tunnland, af hvilka 
10,6 6 5 äro sjöar och kärr. Hela taxe- 
ringsvärdet för år 1857 uppgifves till 
6 5 6,829 rdr bko. Den delen af hära- 
det, som gränsar till Elfsborgs län, är 
i allmänhet bergig och skogbevuxen ; 
mot hafvet plattar landet ut sig till 
en slättmark med någorlunda bördig- 
het; raeu här råder brist på skog. I 
förening med Ahrstads och Himble hä- 
rader l)ildar Faurås härad en domsaga, 
kallad Ahrstads,. Fanrås och Himble hä- 
raders eller Hallands Mellersta domsaga, 

Faxaholm, Faxoholin eller Fa\ehus 
Fordom befäst slott i Helsingland, icke 
långt från don plats, der staden Söder- 
hamn nu är belägen. Slottet har varit 



302 



fi^Rxelan. 



FelllngBbro. 



väl befäst och försvaraile sig tappert 
mot Margaretha, af hvars folk det er- 
öfrades först den 9 Okt. 1389. Faxe- 
holm blef sedan ett Danskt fogdenäste 
och eröfrades af Erik Puke samt Elof 
Djekn, som nedbrände och förstörde 
det. Sedermera blef det sannolikt icke 
åter upp bygd t. 

FaielåD. Se Södra Ädals elf, biflod 
till Ångerman-elfveu. 

Feet-elfroii. Biflod till Vester-Dal- 
elfven, kommer norr ifrån fjällen, flyter 
genom Idre och Särna socknar samt 
faller genom dessa socknar in i Vester- 
Dal-eUven. , 

Fegeil. Sjö af tre mils längd, till- 
hörande Atraåns vattensystem och be- 
lägen på gränsen mellan Elfsborgs och 
Jönköpings län. Se vidare Åtran. 

Felestad. Socken i Röunebergs hä- 
rad af Malmöhus län, 1^,'^ mil o. n. o. 
från Landskrona, har en areal af 1,0 41 
tunnland och består af 2^ g mantal, ta- 
xerade år 1857 till 33,860 rdr banko. 
Socknen hade på 1840-talet ?67 invå- 
nare; år 185 var invånarnes antal 
268, år 1856 blott 244. — Socknen 
är annex till Kjells-Nöbbelöf i Onsjö 
härad och bildar tillika med denna soc- 
ken ett regalt pastorat af 3:dje klassen 
i Rönuebergs kontrakt af Lunds stift. 
— Adress: Landskrona. 

Fellingsbro. Härad i Nerikes Östra 
fögderi, norr om Dylta och Oppboga- 
ai\y till VVesterås läns gräns i öster, 
innefattar V2 förraedladt mantal af Ve- 
stra Schedvi socken, 180^Vi-2 förmedlade 
raant. af Fellingsbro socken samt Näs- 
by och Ervalla socknar. Häradets areal 
uppgifves till 91,413 tnnnl., af hvilka 
8,04 5 äro sjöar och kärr. Det uppgif- 
ves bestå af 25 4 mantal och beboddes 
1856 af 8,260 invånare. Häradet har 
sitt tingbtälle vid Fellingsbro prydligt 
bebygiida gästgifvargård. Tillika med 
Nya Kopparbergs Bf;rgslag samt Rams- 
bergs och Lindes Bergslag utgör Fel- 
lingsbro härad Lindes domsaga. Mar- 
ken är i allmänhet mer jeran än berg- 
aktig: spannmålsodling och boskaps- 



skötsel utgöra invåuarnes förnämsta nä- 
ringsfång. — i''ellingsbro härad upp- 
rättades 164 (se Fellinysbro Fjerding.) 

Felliugsbro. Kontrakt i Westerås 
stift, består af socknarna Fellingsbro, 
Lindesbergs stads och Bergslags för- 
samling. Näsby och Ervalla samt Raraa- 
berg. Hela befolkningen utgjorde år 
1856 inalles 21,827 personer. 

Felliugsbro. Sockeu i Fellingsbro 
härad af Örebro län, belägeu i norr om 
Oppboga-ån, uppgifves hafva en areal 
af 64,985 tunnland, af hvilka 5,200 
äro sjöar och kärr. Socknen ligger 
imellan Götlunda och Ödeby i söder. 
Näsby i sydvest, Lindesberg i vester, 
Ramsberg i norr samt Schedvi och Med- 
åker af VVesterås län i öster. I Opp- 
boga-äu, socknens södra gräns, infalla 
tre mindre åar, nämligen Sverkersta- 
ån, som kommer från Rarasberg, flyter 
igenom Sundbo- och Hammarbo sjöarna 
samt mottager ett tillflöde från Skillin- 
gen och Gellingen i vester, — Essiugs- 
ån, från gränsen af Medåker, och slut- 
ligen Schedvi -ån vid socknens östra 
gräns. De större vattendragen åtföljas 
af åsar, som norrut hafva tämligen be- 
tydlig höjd, men ännu större utsträck- 
ning; socknens öfra del är derföre rik 
på höjder och kullar, sjöar och raoras 
samt bar till största delen sandig jord- 
mån. Denna öfra eller norra del, sock- 
nens skogsbygd, utmärker sig genom 
sin naturskönhet framför den södra eller 
slättbygden, hvilken deremot har vida 
bättre jordmån. Ortens hufvudnäring 
är åkerbruk, hvars afkastning dubbelt 
motsvarar det egna behofvet; dertill 
kommer betydligt skogs- och bergsbruk 
samt bruksrörelse. Befolkningen är, sär- 
deles på slätten, välmående och sjelf- 
stäiidig. Af socknens 203^ ^^ hemman 
höra I86IV12 till Fellingsbro härad, I V2 
till Ramsbergs och Lindes Bergslag, 
men löVo hemman till Åkerbo härad 
af Westerås län (efter Statistiska By- 
råns uppgift; eljest uppgifves socknens 
hemmantal till 198^^2 mantal). Folk- 
mängtlen, som år 1840 uppgick till 
5,838 personer, utgjordes 1850 af 5,879 
och 1856 af 5,960 invånare. Socknen 
hade sistnämda år både fast och am- 



Pellingrsbro. 



Pellin^sbroi 



303 



bulatorisk folkskola med 4 examinerade 
lärare, utom klockaren; i fasta skolan 
undervisades 99 gossar ocli 78 flickor, 
i den ambujatoriska 196 gossar och 
158 flickor, medan 4 gossar undervisa- 
des i allmänt läroverk, 3 gossar och 5 
flickor hade enskild undervisning och 
146 gossar samt 206 flickor undervisa- 
des i hemmet, så att samtliga barnen 
i skolåldern utgjorde ett antal af 448 
gossar och 4 47 flickor. — Igenom sock- 
nens södra del framlöper Köping-Hult- 
jernvägen och har här en station. — 
Fellingsbro, på 1300-talet kalladt Fjoe- 
landsbro och räknande till namnet kända 
kyrkoherdar från år 1396, komministrar 
från slutet af 1500-talet, är för närva- 
rande ett regalt pastorat af l:sta klas- 
sen i Fellingsbro kontrakt af Westerås 
stift. Prestgården består af 2 mantal. 
Kjrkan, belägen vid landsvägen från 
Nora och synlig från jern vägen utefter 
en lång sträcka, är byggd af sten, stor 
och rymlig samt troligen gammal, ehuru 
flera gånger reparerad i nyare tider; 
enligt Grau har hon fordom »varit med 
18 torn beprydd.» Pä kyrkogården fin- 
nes en graf för slägten Svedenstjerna. 

Fellingsbro sockens invånare lofpri- 
sas högeligen för bildning, god omdö- 
mesförmåga och ovanlig upplysning. 
»Folket, — säges det om socknens all- 
moge, — älskar ordning och skick samt 
räknar för sin heder och pligt att be- 
fordra nykterhet och ordentlighet i lef- 
nad och umgänge. Det utmärker sig 
äfven för en högre grad af heders- och 
rättskänsla och är varmt tillgifvet en 
hv/ir, som omfattar det med sanu väl- 
vilja. Allmogen lefver godt och är svag 
för prakt både i mat och klädsel, hvil- 
ket sednare egentligen afser qvinnorna; 
dock lefver man icke öfver sina tillgån- 
gar, hvilka mestadels äro tillräckliga 
att bestrida årets utgifter. Klädedräg- 
ten, — nu mer dock icke allmänt bruk- 
lig, — är för mannen: en svart rock 
med röd ståndkrage, röda uppslag och 
tumsbred röd kant längs knappraden 
på bröstet samt byxor af sämskskinn; 
rocken knäppes igen med häktor. Qvin- 
norna bära svart kjol, som icke räcker 
ända ned till fötterna, svart tröja, hvit 
halsduk, hvitt förkläde och hvitt huckle 
på hufvudet. Denna männernas halft 



militäriska drägt skall, enligt traditio- 
nen, härleda sig från befrielsekriget un- 
der Engelbrecht, och i kyrkans archiv 
förvaras en kongl. förordning af Carl 
XI, som påbjuder, att denna drägt, 
hvilken för församlingen bibehåller min- 
net af ärofulla tider, vid vite icke får 
afläggas. Samma påbud är förnyadt af 
Carl XII och anljefaldt att uppläsas 
midsommardagen hvarje år. Fellings- 
bro häradsboer, i synnerhet Fellingsbro 
socknemän, giugo nämligen »man ur 
huse» emot Danskarne, aktade ingen 
uppoffring för stor och förstörde hellre 
sjelfva sin egendom, än de lemnade den 
uti fiendens händer; de drogo med hu- 
strur och barn ät skogarna, h varifrån 
de tappert försvarade sig och slutligen 
blefvo fienden öfvermägtiga. Den egent- 
liga hufvuddrabbniagen skall hafva stått 
vid Spånga å, vesterut i Fellingsbro 
socken, och såsom böndernas anförare 
namnes en Ola Jansson. Afven hu- 
strurna skola hafva deltagit i striden 
med sina män, och berättas det, att eu 
qvinna under sjelfva drabbningen fram- 
födt ett barn samt att både hon och 
barnet förblifvit oskadda, hvilkct af bön- 
derna ansågs som ett för deras företag 
gynnande järtecken. I socknen och 
trakten lier närmast omkring visas än- 
nu qvarlefvor efter de skansar, som En- 
gelbrecht här anlade, och från hvilka 
dgt egentliga angreppet på fienden skall 
hafva blifvit företaget. Dessa skansar 
ligga på Spånga egor och kallas «Ho- 
mare Skans» och Spånga Skans», hvar- 
förutan man på Nederby egor träfi'ar 
leraningar af en liknande skans, anlagd 
geut emot en annan sådan på andra 
sidan Frötuna å, på Urvalla bys egor 
i Götlunda socken. Alla dessa, tillika 
med flera smärre inom Fellingsbro och 
Götlunda socknar i grannskapet af Spån- 
ga och Frötuna åar samt sjön Wärin- 
gen, anses hafva utgjort ett slags skans- 
system med en större fästnings-anlägg- 
ning i den angränsande Ödeby socken, 
hvilket fäste varit föreningspunkten för 
dem alla. I trakten, der striden stått, 
har man uti jorden hittat gamla för- 
rostade pilar och svärd. — En annan 
krigshändelse, som timat i Fellingsbro 
socken, är det nederlag, som den gamle 
Dansk vännen, Erik Carlsson Wase, un- 



304 l^elliogRbro FJerdlng. 



Femsjö. 



der Carl VIII Knutssons sista år sjä- 
len i det raot konungen fieudtliga par- 
tiet, led vid Oppboga Färja genom Sten 
Sture. Herr Erik hade på sitt återtåg 
iråu Dalarne fnttat posto vid Oppboga, 
men led der ett sådant nederlag, att 
hela hans här skingrades och att han 
sjelf icke vågade på sin flykt stadua, 
förr än han hunnit till Juleta kloster, 
16 mil härifrån. Afven här bistodo 
qvinnorna sina män mot de förhatadc 
Panskarne, — af sådana bestod till 
största delen Erik Carlssons här, — 
och en rask piga skall hafva tillfånga- 
tagit en af herr Eriks hofmän. — Äf- 
veu i Gustaf Wasas befrielsekrig finna 
vi Fellingsbro-boerna verksamma, och 
en hel skara allmoge från denna soc- 
ken skall hafva frivilligt stött till Herr 
Gustafs här vid Westerås, der Fellings- 
brobönderna lägrade sig på de s. k. Ox- 
backarna. De anfördes af en bland 
sina prester, som i striden förlorade 
benet, men, då bönderna uttryckte sin 
ledsnad deröfver, förklarade, att slikt 
ingenting betydde, eftersom han ändock 
kunde predika lika bra. — Anmärkas 
bör också, att i Fellingsbro socken lef- 
vat en af de äldsta Svenska män, af- 
skedade gardisten Johan Modig, född 
i Hjulsjö deu 18 Mars 1740 och ännu 
184 2 frisk och rask, ehuru 103 år gam- 
ma!. — Utom de ofvannämda skansar- 
na, träffar man ätVeu i socknen ruiner 
efter en större borg på Finnäkers egor. 
— Bland socknens jernbruk märkas: 
Oppboga, Norrby, Finnåher, Storboda 
med Rockhammars manufakturverk, Kå- 
falla, Grönbo, Ekeby m. fl. — Adress: 
Arboga. 

Fellingsbro Fjerdiug. Så kallas de 
15^2 mantal af Åkerbo härad i West- 
manlauds län, som tillhöra Fellingsbro 
socken. Fellingsbro socken hade, tillika 
med Näsby och Ervalla, förut tillhört 
Åkerbo härad; men ett eget härad bil- 
dades under namnet Fellingsbro år 1640; 
Fellingsbro Fjerding kora åter tillbaka 
till Åkerbo härad vid uppgåendet af 
rågången 16 94. 

Femsjö. Socken i Westbo härad af 
Jönköpings län, på gränsen mot Hal- 
lands län i sydvest och Kronobergs län 



i sydost, uppgifves hafva en areal af 
15,552 tunnland, af hvilka 2,290 äro 
sjöar och kärr. Socknen har sitt namn 
af 5 större sjöar, som dels oragifva den- 
samma, dels sträcka sig djupt in deri, 
nämligen de 3 Färgen-sjöarne, Frillen 
och Femsjön ; dessutom märkas Halla- 
sjön i socknens vestra del och Yabergs- 
sjön på nordöstra gränsen. Igenom 
socknen stryker öfver Färgen-sjöarna ett 
bredt bälte med större och mindre, hö- 
gre och lägre kullar af ett groft, ofrukt- 
bart grus, blandadt med klapper, men 
saknande kullersten och icke eller blott 
högst litet jernrostadt, — enligt upp- 
gift af Allvin. Der det jernrostade gru- 
set vidtager, följer vanligtvis större kul- 
lersten vid ytan; men här är jordmå- 
nen bättre. Socknen är i allmänhet 
mindre bördig; men iraellertid finnas 
äunu skogar sparade åt den nu lefvan- 
de generationen. I socknens östra del 
finnas dock hemman med bördigare jord- 
mån. Socknen består af 19^ g förmed- 
lade mantal, af hvilka 1 mantal, för- 
medladt till 'g (Sännö), hör till Sun-, 
nerbo härad ai Kronobergs län. Sock- 
nen, som på 184 0-talet beboddes af 
960 personer, hade 1856 77 4 invånare 
och fast folkskola, i hvilken eu exami- 
nerad lärare undervisade 5 3 gossar och 
50 flickor, medan 2 gossar undervisa- 
des i allmänt läroverk. — Femsjö, som 
i äldre tider varit annex till Uunaryd 
i samma härad och kontrakt, blef efter 
Johan IILs förordnande särskildt pa- 
storat, hvilket bekräftades af Carl XI 
år 1691. Det utgör för närvarande ett 
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i 
Westbo kontrakt af Wexiö stift; prest- 
gården utgör 1 mantal, vederlag 7 tun- 
nor 17 kappar. Kyrkan, belägen 14^/^ 
mil v. s. v. från Jönköping och lika 
långt från Wexiö, är af sten, ombyggd 
17 39, med torn sedan 1781 och orgel- 
verk sedan 1801; hon lär hafva blifvit 
plundrad af Danskarne år 1564. Hon 
är en gammal offerkyrka, till hvilken 
gåfvor lära lemnas ännu i dag. — 
Socknen har ett enda säteri, Öjaböke 
eller Yaberg. — Wieselgren anmärker 
i Ny Smålands Beskrifning, II, pag. 97, 
att Femsjö sockens Flora är den full- 
ständigast kända inom Sverige; denna 
Flora är beskrifven i Stirpes Femaio- 



PemsJSS. 



Feneitads IJand. 



305 



nenses; man har här funnit den i Sve- 
rige högst sällsynta Epipogiwn aphyl- 
lum, hvilken här träffades år 1816 och 
sedan blifvit af Lsestadius funnen i 
Ångermanland och af Classon i Dalar- 
ne. Wieselgren föreslär att kalla det 
af Gmelin och Swartz till ett genus 
upphöjda Epipogium för Friesia efter 
prof. Elias Fries, som är född i Femsjö 
socken, der hans far, Theod. Fries, var 
kyrkoherde mellan 1793 och 1839, samt 
der han sjelf eger en del af säteriet 
Yaberg. — Socknen är rik på fornlem- 
ningar, såsom treuddar, af hvilka man 
här räknat icke färre ;in 13, tempelrör, 
ett större griftrör, beiinmdt Silfkullen, 
beläget på ett näs (kaiiadt Ibro eller 
Jebro) mellan sjöarna Södra och Melian- 
Färgen, och hvari man påstår sig hafva 
funnit en silfver-rustning. I en lund 
af björkar på en udde i Yasjön befin- 
nes en fornlemning af i orten mindre 
vanligt slag, kallad Mårte ns Graf och 
bestående af tre aflaugt ovala~grafhö- 
gar, af hvilka en är 12 fot lång och 
6 fot bred. Dessa grafhögar äro af 
det slag, som af fornforskarne kallas 
Skeppsformsgrafvar, och sannolikt ligga 
vikingar begrafna under dem. Uti en 
äf grafvarria finnes ett lundT hål, som 
enligt folktron hvarken kan eller får 
[må heter det) fyllas. Nära Halländska 
gränsen ligger det s. k. Wrange-Rör, 
ett stort stenröse af 100 alnars om- 
krets, om hvilket en uti en gammal 
kyrkobok antecknad tradition berättar, 
att, dä Hunnerna måst fly för de Fin- 
veder, hafva de förra »af vrängt sinne» 
uppkastat detta stenrör. En annan tra- 
dition berättar, att vid ett fredsslut 
mellan Danskar och Svenskar hvarje 
man i de bägge krigshärarna hitkastat 
en sten till åminnelse. Vidare nämnas 
Quldstenarna, två stora stenblock i Fem- 
sjö gärde, på hvar sin sida om vägen 
till Färgaryd; på södra sidan är den 
6 alnar höga och 4 alliar tjocka pris- 
matiska stenen ännu hvilande på smärre 
underlagda kullerstenar, medan stenen 
på norra sidan är söndersplittrad och 
nedfallen i en sandgrop. Det påstås, 
att man hittat guld under stenarna vid 
gräfning. I ett hälleberg på Knallhults 
egor, mellan sjöarna Friilen och Dafre- 
sjön, finnes en i berget uthuggen tre- 

n. 



hörnig brunn, fullkomligt liksidig och 
jemnt huggen. Hvarje sida är i öfver- 
sta kanten 2 fot; men sidorna aftaga 
lika mycket ända ned till' botten, der 
de hålla blott 3 tum; botten är plan- 
huggen, och brunnens djup IV2 fot. 
Traditionen berättar, att brunnen bildat 
sig för ett slag af St. Sigfrids staf. 
Den är en offerkälla, i hvilken de van- 
liga offren, — kopparslantar, knappnå- 
lar, hästskosöm, o. s. v., — nedläggas. 
— Inom socknen finnas äfven, på Elm- 
hults egor, lemningar efter en ännu 
tämligen väl bibehållen skans, och det 
berättas, att Danskarne under drottning 
Christinas tid blifvit här slagna af Små- 
ländska bönder, sannolikt år 1644, då 
Danska ströfpartier oroade Westbo. — 
Adress: Halmstad. 

Femtinge. Skattehemman i Bringe 
tofta socken och Vestra Härad af Jön- 
köpings län, namnes af Wieselgren (Ny 
Smålands Beskrifn., III, sid. 300) med 
anledning af en på hemmanets egor 
förekommande hvitkornig qvarz eller 
sandstens-art, som träffas i lösa block 
och användes till qvarnstenar. På ett 
fält af 3 — 4 tunnlands areal finnas åt- 
skilliga olikformiga högar, dock utan 
att man med säkerhet kunnat afgöra, 
huruvida de hafva någon autiqvarisk 
betydelse. 

Femtå. Jernbruk i Ny socken och 
Elfdals härad af Wärmlands län, med 
2 härdar och 2 hamrar samt 1,000 
sk'tb stångjernssmide, taxoradt , tillika 
med en tuUmjölqvaru om 2 par stenar, 
till 38,9 70 rdr banko. Bruket tillhör 
Uddeholms Bolag. 

Femtåii. Östligt tillflöde till Klar- 
elfven, hvarom närmare se sistnämda elf. 

Feuestads Lund. Med detta namn 
betecknar Allvin i Westbo Härads Be- 
skrifning, sid. 118, en plats i Forshe- 
da socken och Westbo härad af Jön- 
köpings län, vid vägen från byn Fene- 
stad till Forsheda. På ömse sidor om 
vägen ligga på byns gärde 40 större 
och mindre ättehögar inom en liten 
krets, beskuggade af björkar. En enda 
bautasten är rest mellan högarna. Tre 

39 



306 



I^enneslunda. 



af högarna utmärka sig genom sin stor- 
lek framför de öfriga och hålla 42 till 
46 fot i diameter. »Egentligen, — 
fortfar Ailviii, — är icke denna tlen 
helgade lunden, utan en annan något 
roer i vester om vägen på en jeran 
plan; raen antingen har derstädes al- 
drig funnits någon utmärkelse genom 
stenbildningar, eller har något dylikt 
verkligen funnits, men blifvit förslördt, 
emedan för närvarande ingenting är 
qvar, som kan utmärka en offerplats. 
Dereraot har man 60 alnar i öster från 
de förstnänida högarna ett större grift- 
rör, i hvilkets midt en bautasten af 
6V2 ^°^^ höjd, prismatisk och något 
spetsig uppåt, är rest såsom vårdpryd- 
nad. Detta griftrör är likaledes ora- 
gifvet af björkar. På lika afstånd i 
öster från det sistuärnda röret äro åter 
6 större och mindre, raen låga ättekul- 
lar, allt inom samma gärde, och 90 
alnar än vidare åt öster på en större 
höjd ligga åter 12 ättekullar af min- 
dre slaget.» Fornleraningen är afteck- 
nad i »Allvins Westbo», pl. X. 

Fennesluiida. Socken i Ahs härad 
af Elfsborgs län, 2 mil v. n. v. frän 
Ulricehamn, uppgifves haiVa en areal 
af 4,906 tunnland, af hvilka 210 äro 
sjöar och kärr. Tre små sjöar uppgif 
vas. Någon bokskog lär ännu finnas. 

1 stället för gårdfarihandeln, har jord- 
bruk nu blifvit socknens hufvudnäring, 
och äfven linodling idkas i pastoratet, 
der denna odling blifvit införd af en 
vice-häradshöfding Sundler, som 1813 
deri tog undervisning af Norrläudnin- 
gar. Socknen består af 8 mantal, med 

2 sågar, 4 qvarnar, 1 pappersbruk, 2 
garfverier och 1 spikhammare; den be- 
boddes på 18i0-talet af 41.t personer 
och hade 1850: 465, 1856: 469 invå- 
nare. Socknen hade tillsammans med 
Grofvared sistnämda år arabulatorisk 
folkskola, hvari en examinerad lärare, 
gemensara för dessa socknar särat för 
AVing och Härna, undervisade 3 gos- 
sar och 15 flickor, medan 1 gosse och 
2 flickor hade undervisning i hemmet. 
— Fenneslunda socken är annex till 
Wings konsistoriela pastorat af 2:dra 
klassen i Ahs kontrakt af Skara stift. 
Kyrkan, liten och mörk, anses vara af 



Ferglanda. 

hög ålder på den grund, att, då man 
i Maj 1737 skulle förse henne med 
nytt spåntak, hittades i kyrkan ett 
gammalt oblatjern med 3 oblatmått uti 
och årtalet 1 1 26. Uti kyrkan befinnes 
ett epitaphium öfver landshöfdingen , 
generalmajoren H. v. Vicken. — Bland 
fornleraningar nämnas ett forntida do- 
maresäte i en åker på hemmanet Bres- 
torp Lillegårds egor samt vid Fennes- 
lunda säteri en runsten med inskrift: 
^afli risf>tt . ftrn . ptfi . iittt . J^ttltt . 
|akl)n l)arpo ku|:an bi-ii|>iir fun rita. 
— Biaud gärdar 1 socknen märkas: 
Fenneslunda, Solberga, Strömshof och 
Sotarhed. — Adress: Borås. 

Feiiucsluiida. Ett och ett fjerdedels 
mantal frälsesäteri (förraedladt från 3 
mantal) i Fenneslunda socken och Ahs 
härad af Elfsborgs län, beläget mellan 
två höjder i en vacker dal vid början 
af Fenneslunda sjö, skall hafva sitt 
namn deraf, att socknens kreatur haft 
godt sommarbete i denna dal, hvilken 
deraf blifvit kallad Fänadens lund, se- 
dermera sammandraget till Fenneslund. 
På 1600-talet bestod säteriet af en bond- 
by, som egdes af landshöfdingen von 
Vicken, hvilken skall hafva bebyggt 
och äfven tidtals bebott stället. Efter 
hans död köptes gården af friherrliga 
slägten von Kuorring, kallades Knor- 
rvhjsdahl och innehades af lagmannen 
Göran von Knorring samt ryttmästaren 
Gust. Seb. von Kuorring. Af den sist- 
nämdes arfvingar öfverläts gården år 
1779 till landskamreraren Th. Sundler, 
och säteriet kallades nu åter vid det 
gamla namnet Fenneslunda. Sundlers 
son, vice-häradshöfding J. Sundler, vid- 
tog ansenliga förbättringar på gården, 
införde cirkulationsbruk derstädes, upp- 
satte ny man- och ladugårdsbyggnad, 
m. m. Han innehade äfven Strömshof 
eller Baggelunda, med manufakturverk 
och garfveri. Efter hans åöé. egdes 
gården af herr Fr. Sundler; den tillhör 
nu löjtnant A. M. Almqvist och är ta- 
xerad till 13,200 rdr bko. 

Ferglanda. Socken i Walbo härad 
på Dal och Elfsborgs län, vid gränsen 
raot Bohuslän, genomfluten af Walbo- 
ån, uppgifves bafva en areal af 20,435 



Fergrlanda. 



■•"erna. 



307 



tunnlaud, af hvilka 2,07 äro sjöar och 
kärr. Utom Walbo-ån rinner igenom 
socknen Lillan, som förenar sig med 
den förra nära till kyrkan. Bland sjöar 
näranas ^^'ckelvattnet, Straudsjön, Krok- 
sjön, Hilliugssäters-sjön, Halvattnet samt 
öfver 20 s. k. käru. Socknens största 
längd i öster och vester är iVo. stör- 
sta bredden 1 mil. Öster i socknen, 
på Stigsfjället, befinnas den betydliga- 
ste skogen; men flera hemman sakna 
skog till husbehof, ehuru de flesta haf- 
va sådan till stängsel och bränsle, om 
än icke till bustiramer. Socknen består 
af 43^/^ mantal, med 10 qvaruar, 2 
knipp- och 1 spikhararaare m. ra., och 
beboddes på 1840-talet af 2,235 per 
söner, men hade år 1830: 2,666 och 
1856: 2,831 invånare. Socknen hade 
sistnämda år anibulatorisk folkskola med 
2 examinerade lärare, som undervisade 
134 gossar och 130 flickor, raedan 2 
gossar hade enskild undervisning samt 
35 gossar och 35 flickor undervisades 
i hemmet. — Ferglanda modersocken 
utgör, tillika med annexet Ödeborg, ett 
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i 
Vestra Dals kontrakt af Carlstads stift. 
Hela pastoratet består af SgVg förmed- 
lade mantal med 1 mantal prestgård 
samt vederlag, tillika med Torps pasto- 
rat i samma kontrakt, af 8^ .^ tunnor. 
Pastoratets hela befolkning uppgick år 
1856 till 4,07 3 personer. Kyrkan, be- 
liigen 15 mil från Carlstad, 3^ g mil 
från Wenersborg och Uddevalla, är af 
sten, utan torn och sakristia, från påf- 
viska tiden, men sedan tillbyggd tvänne 
gångei. Flera adliga vapen, som häng- 
de på väggarna, borttogos vid en repa- 
ration år 1785; i choret ligger majo 
ren Lars Fahneskiöld begrafven, och på 
kyrkogården har Kydingsvärdska ätten 
sin graf. På östra yttre kyrkogafveln 
sitter en inmurad grafsten öfver pro- 
sten Johan Bergman. På prestgården 
föddes 17 95 öfverste Berndt v. Schin- 
kel, adlad 1840 och son af kyrkoher- 
den härstädes Bengt Bergman, som af- 
led 1801. — Af hemmanen i socknen 
har kon. Gustaf Wasa egt nuvarande 
militiebostället Wrine och säteriet Östra 
Stigen, bägge om ett helt mantal; Lig- 
nell uppgifver (Beskrifn. öfver Dal, I, 
sid. 424), »att konungen tog dessa hem- 



man af kyrkoherden Lars Ingonis i Flo- 
by, Skaraborgs län, sora af kammar- 
skrifvaren Jöns Månsson angafs att icke 
vara nyttig der i landsändan.» — Af 
fornleraningar inom socknen uppgifver 
samma författare s. k. hällekistor vid 
Skriketorp och Baggetorp, ett wstenrör» 
vid Horntveten och 2 vid Baggetorp, 
156 ättehögar, deraf 70 vid Wrine, 4 
wstenbanor» vid Hillingssäter, glesa sten- 
rader med åtskiljda stenar, kallade 
»Grytfötterna», ra. m. — Adress: We- 
nersborg. 

Ferna. Landt- och bruks-egendom 
i Gunilbo socken och Skinnskaitebergs 
härad af Westerås län, belägen vid Öfrå 
Feruasjöns utlopp, är en gammal gård, 
ursprungligen grundad på V4 hemman 
Ferna, hvilket år 1617 skänktes af kon. 
Gustaf den Store till en viss Halvar 
Olsson, och som år 1797 erhöll säteri- 
frihet. Bruket anlades 1607, då här 
fanns blott en hammare med 2 härdar. 
För år i634 uppgifves, att en nedbränd 
hammare blifvit åter uppbyggd. Egent- 
liga anhiggningen torde likväl hafva 
skett mellan åren 163 2 och 16 40 af 
kamreraren L. Abrabamssons enka E. 
Widiksdotter, och 1641 privilegierades 
bruket till 1,200 skU stångjernssraide. 
Bruket tillhörde då en H. Neumann 
(enligt Grau: Hans Nyman), som fick 
RiksBerg-Aratets privilegium att utan 
erläggande af tull få genom den 3 mil 
aflägsna staden Köping föra all säd och 
alla varor, som han beböfde för sina 
arbetare; samma privilegium stadfästes 
af drottning Christina år 16 52, då bru- 
ket innehades af Neumann och Abr. 
Momma. Ät dessa meddelades tillåtel- 
se att förse arbctarne vid bruket med 
hvad de behöfde af kläden, tyger eller 
matvaror samt att med sådant betala 
kolningar, körslor och materialier. I- 
mellertid förbjöds all oloflig landthan- 
del, och brukets egare skulle för den 
sålunda vunna friheten årligen till Kö- 
pings stad, som blef lidande derigen- 
om, betala en s. k. recognition af 300 
daler silfvermynt. Dessa förmåner för- 
anledde, att bruket utvidgades ansen- 
ligt; en tredje stångjernshararaare an- 
lades, ett ankarsmide inrättades 1678 
af Jakob Renstjema (Momma), en plåt- 



SOS 



S^ernebo. 



Fernebo. 



hammare uppsattes och privilegierades 
1685, och samma år erhöll egaren 30 
års privilegium på att gjuta klockor af 
jern. Ar 1706 fick bruket en allraän- 
nings-skogspark vid, gränsen af Eamnäs 
socken, mot förbindelse att derför i re- 
cognition årligen erlägga 28 daler 21 
öre silfvermynt. Under bruket lydde 
Flena stångjernshamrar, som anlades 
1627, men raserades 1712 och 1716. 
Bruket tillhörde sedan C. Wilkens, år 
1754 H. Wilkens och efter honom Ja- 
kob Eamsell, som var gift med Eva 
Wilkens och 1789 gjorde bruket med 
allt derunder lydande till fideikommiss, 
hvars första innehafvare var Ramselis 
närmaste slägtings, L. F. Dahlssons, 
son, hvilken kallade sig Jakob Eamsell 
Dahlssou. Bruket tillhör nu grefve C. 
E. von Hermansson. Det tillverkade 
1856 icke mindre än 9,6 62 sk^tb stång- 
jern, värderade till 392,872 rdr bko, 
och J63 sk<S raanufaktursraide, värda 
11,052 rdr bko. Det hade sistnämda 
år privilegium för 7 härdar j men af 
dessa hade 5 blifvit nedlagda, och i 
deras ställe voro uppförda 3 smälthär- 
dar och 1 vällugn. Manufakturverket 
bestod af en stålugn med 2 knipphara- 
rar. Under Ferna Ivda ^/. maut. skatte 
Fantebo, V4 mantal frälse Feruatorp, 
Vg mantal frälse Furutorp, V4 mantal 
skatte Öster- Flena, V3 mantal frälse 
Flena m. m., jemte qvarn med 2 par 
stenar. Ferna och Bockhanwiars jern- 
bruk, tillika med Kedjebo ocli KilUng- 
Tiammar, alla i Gunilbo socken, samt 
TrummeUberg i Vester-Wåhla, utgöra 
de s. k. Ferna-verken, med tillsammans 
(1849) 7,941 skU smide af eget tack- 
jern, mest från hyttor i Dalarne [Björn- 
hyttan i Grangärdes, Finnbohyttan i Norr- 
berkes socken). Under fideikommisset 
lyda derjerate qvarnar och sågar m. m. 
samt 6^/^ mantal i Gunilbo socken, 
2V4 i Skinnskatteberg, hemman i Ve- 
stan fors, m. m, (Se Bockhammar.) 

Ferncbo. Kontrakt i Westerås stift, 
beläget i Westmanlands län och bestå- 
ende af socknarna Vestra Fernebo, Nor- 
berg, Vestanforss, Eorafartuna, Haraker, 
Fläckebo, Vester-Wåbla och Karbenning, 
1856 bebodda af tillsaramans 15,491 
personer. Utom Vestanforss, som är 



regalt af 3:dje klassen, äro alla de öf- 
riga socknarna, hvilka hvar för sig bil- 
da ett pastorat, konsistoriela, Vestra 
Fernebo af l:sta, Vester-Wåhla och Kar- 
benning af 3:dje, de öfriga af 2:dra 
klassen. 

Fernebo. Härad af Öster -Sysslets 
dorasaga i Wärmlands län, består af 
socknarna Näsräm (Eämen), Gåsborn, 
Nordmark, Fernebo, Brattfors, Kroppa, 
Lungsund, beboddes 1856 af 17,100 
personer och har sitt tingställe i Phi- 
lipstads stad. 

Fernebo. Så hette den äldsta kyr- 
kan på Wärmlands Berg eller i Wärm- 
lands Bergslag, och enligt Fernow var 
hon belägen vid Kallbyttan och Fem- 
sjön, »fast jag tvifiar, — tillägger han, 
— om hon denna tiden haft samma 
namn.» Kyrkoherden, herr Anders, dog 
i digerdöden 1350. Efter digerdöden 
stod kyrkan sannolikt öde någon tid, 
men blef åter begagnad, när befolknin- 
gen började ökas. Hon var byggd af 
trä och lär hafva varit 26 alnar lång 
och 13 bred, »hvilket mérändels var en 
vedertagen storlek för de påfviska kyr- 
korna», — tillägger Fernovr. Hon kal- 
lades också Bergs kyrka i Wärmeland, 
och .till socknen hörde en del af Gryt- 
hytte socken i Westmanland. Under 
kyrkan lydde tvänne kapell, på Ca- 
pellsheden och vid Herrhult, IV4 niil 
sydost från Fernebo, vid en elf mellan 
Östersjön och Yngen. När Carl IX på 
Wärmlands Berg anlade Philipstad, flyt- 
tades AVärmlands-Bergs-kyrka från Kall- 
hyttan år 1611 och sattes bredvid råd- 
huset vid Öfra Torget, så att mellan 
kyrkan och rådhuset den gata gick 
fram, som vidare fortsattes af landsvä- 
gen till Nordmarks grufvor. Då kloc- 
korna kördes öfver Femsjön, brast isen 
under den ena vid Kallhytte-ön, — be- 
rättar traditionen, och hon sjönk i bot- 
ten, der hon ännu ligger. Den andra 
klockan, fortfar berättelsen, ljöd då allt- 
jemt: «rain make ligger i Fernebo-sjö» ; 
hon såldes eller skänktes slutligen till 
Kroppa. Kyrkan kallades sedan Lill- 
kyrkan och begagnades till aftonsånger 
och bönestunder, sedan en större kyrka 
blef uppförd i staden, hvarom närmare 



Fernebo* 

vid Philipstads beskrifning. Efter den- 
na Fernebo kyrka benämnes nu en af 
annex-församlingarna till Philipstads pa- 
storat, nämligen Philipstads Landsför- 
samling eller Fernebo. Denna socken, 
belägen i Philipstads Bergslags Härad 
och omgifvande staden, är utomordent- 
ligt rik på sjöar och vatten, h vilka in- 
taga en areal af, efter uppgift, icke 
mindre än 15,520 tunnland. Hit höra 
sjöarna Yngen och Längban, Daglösen, 
Låsjön, T^ansjön och Bosjön, med flera. 
Socknen bestar af blott 2 skattehem- 
man, med 23 skattehyttor, 35 bergs- 
skattetorp, 8 kronotorp, 22 mjölqvar- 
nar, 7 sågqvarnar och 5 hamrar m. m., 
men beboddes icke desto mindre vid 
slutet af 1840-talet af 4,510 personer 
och hade 1850: 5,125, 1856: 5,458 
invånare. Efter digerdöden skola på 
hela Wärmlands Berg icke mer än 4 
personer hafva varit qvarlefvande, och 
Fernow tror, att den sedermera inflyt- 
tade befolkningen bestått af Tyskar 
och Finnar, emedan de äldsta slägterna 
i Bergslagen räkna sig härstamma från 
sådana. Han menar, att invånarne i 
Westmanlauds och Gestriklands Ferne- 
bo likaledes härstamma från Tyskar, 
sannolikast Sachser, hvilka efter sitt 
fädernesland uppnämt flera orter och 
vattendrag (Sax-ån, Saxhytta, Saxknuten 
m. fl.), och att de kallat sina bostäder 
Fernebo , af det Tyska ordet Ferne^ 
med anledning af deras från hvarandra 
afskiljda lägen. — Den folkrika sock- 
nen hade 1856 både fast och ambula- 
torisk folkskola med tillsammans 6 exa- 
minerade lärare, hvilka undervisade i 
fasta skolan 107 gossar och 81 flickor, 
i den arabulatoriska 242 gossar och 
194 flickor, medan 3 gossar bivistade 
allmänt läroverk, 1 flicka hade enskild 
undervisning och 147 gossar samt 201 
flickor undervisades i hemmet. — Fer- 
nebo socken är, som ofvan nämdes, an- 
nex till Philipstads regala pastorat af 
2:dra klassen i Nyeds kontrakt af Carl- 
stads stift och begagnar till sin guds- 
tjenst stadens kyrka. — Inom socknen 
ligga Persbergs och Långhans grufvor 
och talrika hyttor samt hamrar; hvilka 
vi på deras ställen få tillfälle att när- 
mare beskrifva. — Adress: Philipstad. 



Fernebo» Tester*» 



309 



Fernebo, Vester-. Socken i Wagns- 
bro härad af Westmanlands län, upp- 
tager hela häradet, med undantag af 
S^Vie n]3"t'> som tillhöra Karbennings 
socken. Arealen uppgifves till 64,476 
tunnland, af hvilka 3,860 äro sjöar och 
kärr. Socknen genomflytes af Svart-ån, 
här kallad Wagns-ån, som kommer från 
Karbenuiug genom Långsjön, går sö- 
derut till Hörende-sjön, vänder sig se- 
dan åt vester, mottager ett mång-*gre- 
uigt tillflöde från By- och La-sjöarna 
m. fl. i norr, ett annat från Hansjön, 
Gersjön och Gergen i söder samt flyter 
genom ansenliga träsk, der den åter 
vänder sig åt söder, tills den genom 
Fläckebosjön går ut ur socknen. Åns 
breda och sidlända dalgång omgifves 
af vidsträckta slätter, hvilka icke alltid 
äro bördiga; i nordvest och svdvest är 
socknen bergländig, men tillika kärrig. 

1 norr framstryker den breda Långhe- 
den och i öster ett sydligt utskott der- 
af, Salboheden. Utåt socknens gränser 
ligga talrika småsjöar med aflopp till 
de angränsande socknarna. Eädande 
jordmånen i de bättre bygderna är lera, 
eljest möss- eller sand- och mojord. 
Åkerbruket är knappt tillräckligt för 
ortens behof; jemte detsamma idkas bo- 
skapsskötsel, kolning, tjärbränning, nå- 
got bergsbruk, linne- och mattväfveri 
samt forsling af varor. Jernbruken äro 
föga betydantTe. Socknen, som består 
af 1033/^ hemman (af hvilka 3 tillhöra 
Norbergs Bergslag), med 3 skatteängar, 

2 mjölqvaruar, 16 husbehofsqvarnar, 3 
sågqvarnar, m. m., beboddes 1840 af 
3,088 personer, men hade 1850: 3,339 
och 1856: 3,578 invånare. Vester-Fer- 
nebo socken hade sistnärada år både 
fast och ambulatorisk skola med 1 exa- 
minerad och 3 oexaminerade lärare. I 
fasta skolan undervisades 34 gossar och 
7 flickor, i den ambulatoriska 9 5 gos- 
sar och 81 flickor; 4 gossar bivistade 
allmänt läroverk; 131 gossar och 156 
flickor undervisades i hemmet. — På 
1300-talel förekommer socknen under 
namnet Ferneboda, och från denna tid 
känner man en eller annan kyrkoherde; 
de öfriga äro kända frän början af 16:de 
seklet och kaplaner från slutet af sam- 
ma århundrade. Anda till nyare tider 
har Karbenuing hört hit, tills det 1813 



310 



Fernebo, Öster.. 



Flilaryd. 



lades under Vester-W.åhla. För närva- 
rande utgör Vester-Fernebo ensamt ett 
konsistoriclt pastorat af l:sta klassen i 
Fernebo kontrakt af Westerås stift; 
prästgården utgör 2 mantal. Kyrkan, 
belägen 4^/^ mil från Westerås och 2^/^ 
mil från Sala, är icke oansenlig. — 
Bland minnen från forntiden nämnas 
graf högar vid Södra Sal bo och Stäfre 
i sydost samt på Långheden. — Hära- 
det har sitt tingställe i sockenstngau ; 
det skall fordom hafva varit på Wagns- 
backeu nära kyrkan. — Af gårdar i 
socknen märkas: Stäfre, Fors med jern- 
bruk, Bjurforss eller Lasjö samt åtskil- 
liga bergsmanshemman. Inom socknen 
ligger exercisplatsen Salbohed. — A- 
dress: Sala. 

Feruebo, Öster-. Socken i Hede- 
sunda och Öster-Fernebo tingslag af 
Gefleborgs län, vid Dal-elfvens utvidg- 
ning, Fernebo-fjärden, uppgifves hafva 
en areal af 73,340 tunnland, af hvilka 
15,000 äro sjöar och kärr. Flera vat- 
tendrag falla in uti Fängsjön, som af- 
bördar sig uti Fernebofjärden; vid östra 
gränsen, mot Hedesunda socken, ligger 
Bysjön. Näringsfången äro åker- och 
ängsbruk, boskapsskötsel samt kolning 
och forsling för bruken. Socknen be- 
står af 5o^^'^Q förmedlade raantal och 
beboddes 1840 af 2,761 invånare, 1850 
af 2,800 och 185 6 af 2,882 personer, 
— Öster-Fernebo är för närvarande en- 
samt ett konsistoriclt pastorat af 2:dra 
klassen i Gestriklands kontrakt af ärke- 
stiftet. Kyrkan, 6^/^ mil från Gefle 
och 8V2 D^il fi"3n Uppsala, har vacker 
belägenhet vid Fängsjön och är mycket 
gammal. — Befolkningen beskrifves som 
välmående, idog och hushållsara. Att 
den till en del härleder sig från in- 
flyttningar, bevisas redan af den Wal- 
lonska dialekt, som ännu bibehåller sig 
vid Gysinge bruk ; i vestra delen af 
församlingen liknar uttalet de närlig- 
gande Dalsocknarnas, i södra delen är 
det äter lika med uttalet hos dem, som 
bo söder om elfven. (Se Fernebo.) — 
Inom socknen ligga Gysinge bruk, det 
största i Gestrikland, Opsjö och Grön- 
zinha bruk. Vid Bastfallet, 1 V4 niil 
norr om kyrkan, är en helsobruun, upp- 
tagen 1736 af prosten Wahlberg, och 



vid Wista by befinnes likaledes en mi- 
neralkälla, upptagen 1791. — Adress: 

Gysinge. 

Fiby. Tre mantal frälse-säteri uti 
Wänge socken och Ulleråkers härad af 
Uppsala län, disponeras af ärkebisko- 
pen å tjenstens vägnar, tillika med 3 
mantal af Ekeby i samma socken och 
ytterligare 2V4 raantal i Wänge samt 
V'^ mantal i Jumkil. 

Fide. Socken på Gotland, i Grött- 
linge Ting af Södra Befallningen, på 
det näs, sora sammanbindor Gotlands 
sydligaste halfö med hufvudön, uppgif- 
ves hafva en areal af 2,222 tunnland. 
Socknen håller V<> n^il i längd och V4 
mil i bredd, så att hafvet kan synas 
på bägge sidorna om den igenom sock 
nen löpande landsvägen. Hela socknen 
består af 3Vg mantal och beboddes år 
1840 af 277 invånare, men hade 1850 
en befolkning af 295 och 1856 af 305 
personer. I socknens fasta folkskola 
undervisades sistnärada år af en exa- 
minerad lärare 13 gossar och 22 flic- 
kor, medan 1 gosse undervisades i all- 
mänt läroverk, 2 gossar och 9 flickor 
i hemmet. — Fide socken är annex 
till Gröttlingbo konsistoriela pastorat af 
2:dra klassen i Södra Kontraktet af 
Wisby stift. Kyrkan, belägen 6^/^ mil 
från Wisby, uppgifves af Strelow vara 
byggd år 1240; tornet ombyggdes år 
18 26. Under katholska tiden hölls i 
Fide en stor årsmarknad, kallad Fide 
Samfund, på St. Lars dag, då presten 
i kyrkan förrättade så kallad kyrko- 
messa och penningar offrades i en kru- 
cifix-stock till St. Laurentii ära; denna 
sed fortfor ända till 1699. Krucifix- 
stocken begagnas nu till fattigbössa. — 
Adress: Wisby. 

Fiflaryd, eller Stjernchulf. Två man- 
tal säteri uti Andcrstorps socken och 
Westbo härad af Jönköpings län, på 
bägge sidorna om Anderstorps-ån, hvar- 
före gårdarne urskiljas med benämnin- 
gen Östra och Vestra Stjernehult. Detta 
namn bära de efter sina äldre egare af 
den gamla slägten Stjerna; sednare 
hafva de tillhört löjtnanterna Gylleu- 
höök och Wallerman och derefter öf- 



Fiflered. 



Filiolm. 



311 



verstlöjtnanten baron Fletwood, som af- 
bände sig säteriet, dels som gåfva till 
sin betjent Gisslander, hvilken erhöll en 
del för trogen tjenst, och dels genom 
förpantuiug till bönder. Hälften af 0- 
stra Stjernehult, med qvarn och såg, 
egdes mot slutet af 1840-talet af lands- 
kamrer Seth, det öfriga af bönder. En 
åttondedel af Östra Stjernehult skänktes 
1839 af egaren, drängen P. Ekström, 
till bostad åt komministern, för att få 
denne närmare till kyrkan, och der- 
jerate skänkte Ekström 400 rdr banko, 
hvaraf räntan skall användas till fattiga 
barns undervisning i christendomen. 

Fiflered. Socken i Eedvägs härad | 
af Elfsborgs län, 3 mil nordost från 
Ulricehamn, uppgifves hafva en areal 
af 6,804 tunnland, af hvilka 450 äro 
sjöar och kärr. Inom socknen ligga 
sjöarna Löanern, en härlig sjö med 
vackra stränder, och Laxsjön, »en pöl 
utan lax». Socknens näringsfång äro 
jordbruk, varuforsling och åtskilliga 
slöjdtillverkningar samt afsalu af skogs- 
produkter, bräder, kol, tjära m. ra., ty 
socknen eger ännu skogar, fastän dessa 
äro i synbart aftagande. Gårdfarihan- 
del har icke på längre tid varit idkad 
i större skala. Socknen, som består af 
12% mantal, beboddes 18 40 af 547 
personer, men hade 1850: 56 5 och 
1856: 612 invånare. — Fiflered är 
annex till Böne konsistoriela pastorat 
af 2:dra klassen i Redvägs kontrakt af 
Skara stift. Kyrkan, vid sjön Lönnern, 
af okänd ålder, tillbyggdes 1734 •och 
skall hafva sitt namn af de fibler (Horsa- 
fibler), som i ymnighet växa om ;ring 
henne. — Vid Björuaslätt finnes en f. 
d. offerkälla; men offringen deri har 
längesedan upphört. — Socknens vigti- 
gaste gård är frälsehemmanet Carlsko- 
gar; kapellaiisbostället heter Elmered. 
— Adress: Ulricehamn. 

Fifrelstad. Socken i Aska härad af 
Östergötlands län, mellan Hagebyhöga 
och St. Per i v. n. v., Orlunda i v. s. v. 
och söder, Allhelgona i s. s. c. Styra i 
öster och Vestra Steneby i n. o., upp- 
gifves hafva en areal af 3,934 tunn- 
land, af hvilka blott 25 äro sjöar och 
kärr. Socknen bildar i allmänhet en 



slätt utan backar, och omkring en tre- 
djedel deraf mot öster är bevuxen med 
furuskog i hagarna. Afven bränntorf 
finnes. Jordmånen är sandblandad myl- 
la; åkerbruk, odling af fodervexter, bo- 
skapsskötsel -och bränvinshränning äro 
näringsgrenarne, och dertill kommer äf- 
ven spetsknyppling. Socknen består af 
20% förmedlade hemman, deraf 15% 
skatte, 2 krono och 3 frälse, samt be- 
boddes 1840 af 7 22, 185 af 720 och 
1856 af 716 invånare. Uti socknens 
fasta folkskola undervisades sistnämda 
år af en examinerad lärare 39 gossar 
och 22 flickor, medan 1 gosse under- 
visades i allmänt läroverk, 7 gossar och 
21 flickor i hemmet. — Socknen, hvil 
ken i början af 1300-talet namnes sora 
gård med namnet Fivilstadhir och se- 
dan som socken, är annex till Hagby- 
höga konsistoriela pastorat af 2:dra 
klassen i Aska kontrakt af Linköpings 
stift. Kyrkan, belägen V-^ öii' öster 
från Wadstena, är mycket gammal, 
byggd af kalksten och försedd med 
stentorn, men förfallen, hvarföre anstal- 
ter äro vidtagna till nybyggnad. — Af 
fornlemningar finnas några dels stående, 
dels orakulifallna bautastenar på Fif- 
velstads-löten nära kyrkan; Broocman 
omnämner äfven en stor och flat sten, 
hvilken han tror hafva varit ett offer- 
altare; men deraf finnes nu icke något 
spår. — Under katholska tiden lydde 
af socknens 32 gärdar 9 under kyrkor, 

7 under kloster och en under hospital. 
På 16 00-talct egde adel en del af sock- 
nens gårdar. Yigtigaste gården för när- 
varande är säteriet Räfsjö. — Adress: 
Skenninge. 

Figeholm. Köping under Kalmar 
stad, belägen i Tunaläns härad och Mi- 
sterhult socken af Kalmar län, hade år 
1856: 6 handlande, som i bevillning 
erlade 33 rdr banko, 3 handtverkare, 
hvilkas hela bevillning uppgick till 5 
rdr bko, och idkade inrikes sjöfart med 

8 fartyg om 178 läster. 

Fiholni. Gammalt herregods i Jä- 
ders socken och Öster-Rekarne härad 
af Nyköpings län, beläget nära Söder- 
fjärden af ^Mälaren, består af 2 mantal 
säteri med 4 mantal rå och rör, Fi- 



312 



Fiholm* 



li^Um. 



holms by, 1 mantal Nybacka, 1 Norr- 
by och V2 Ekhamraar samt Björsunds 
fiske och 18 underlydande inom sock- 
neu, tillika med åtskilligt i andra sock- 
nar, och är taxeradt till orakr. 148,000 
rdr bko. Fiholm anses hafva tillhört 
riksrådet Eörek Birgersson af Ekasläg- 
ten omkring år 1300, hans son Anund, 
dennes måg riksrådet Waldemar Eriks- 
son (kon. Waldemars sonson) och hans 
son Erik år 1388. Den sistnämda gat" 
gården i morgongåfva åt sin fru, Er- 
megård, hvarefter den år 1402 såldes 
till drottning Margaretha och af henne 
1403 skänktes till konung Erik. Se- 
dan känner man ingenting om gården 
förrän mot slutet af 1500-talet, då den 
tillhörde slägten Oxenstjerna, af hvil- 
ken ätt riksrådet Gustaf Gabrielsson 
och hans son, rikskansleren Axel, skref- 
vo sig friherrar till Fiholraen. Vid 
medlet af 1700-talet kom godset gen- 
om gifte till slägterna Soop och Dohna 
och sedan till riksrådet grefve Joachim 
Beckfriis, som gjorde det till fideikom- 
miss 1791, hvarefter det tillhört denna 
ätt. Norrby byttes till godset från släg- 
ten Körning, och Ekhamraar köptes år 
1627 från fru Boy. Fideikommisset 
har patronatsrätt till Jäders pastorat, 
och församlingens kyrka ombyggdes år 
1651 på bekostnad af Axel Oxenstjer- 
na, Fiholms dåvarande egare. Herr 
Axel ligger sjelf begrafven under kyr- 
kans högchor, i hvilket marmorminnes- 
vårdar äro anbragta öfver honom, hans 
far och andra medlemmar af slägten. 
Till kyrkans och grafvarnas underhåll 
finnes en betydlig kassa, grundlagd år 
17 67 af eukegrefvinnan Dohna, född 
Soop, till Fiholm. — På Fiholms gård 
visades länge Axel Oxenstjernas säng- 
kammare med ett uti sjelfva muren ap- 
teradt sängställe, till hvilket man steg 
upp på 4 till 5 trappsteg från golfvet. 
Äfven förvarades här några kläder, som 
tillhört rikskanslern. Om den med fi- 
deikommisset Fiholm och Börringe klo- 
ster följande grefvetiteln, se Börringe. 

Fiholm. Gammal sätesgård i Ryt- 
terne socken och Snäfringe härad af 
Westerås län, nära Mälaren och det 
sund, som går fram mellan Tråssön och 
fasta landet, består af S^g caaut. frälse- 



säteri, med derunder lydande 10 hem- 
man i Kytterne och 1 i Dingtuna. 
Gården har fordom tillhört biskoparne 
i Westerås och kallades deraf Biskops- 
Fihohn; biskoparne hade sin gård på 
Tråssön, der qvarlefvor efter biskopliga 
slottet ännu lära synas. Genom Carl 
Knutssons räfst indrogs gården (1454) 
från dåvarande biskopen Åke Johans- 
son, hvilken i stället skaffade sig en 
gård Wreta i Skultuna socken, seder- 
mera efter biskopen kallad Akesta. Fi- 
holm var sedan kungsgård och blef år 
1561 tillika med Strömsholra förlänad 
åt enkedrottning Katharina (Stenbock), 
kon. Gustaf Wasas tredje gemål. Af 
Gustaf II Adolf såldes gården år 1623 
till fältherren Gustaf Horn mot 4,000 
daler silfvermynt, men blef åter bytt 
tillbaka (1628) af konungen mot Hä- 
ringe i Stockholms län, som lemnades 
åt Horn. Fiholm blef nu återigen 
kungsgård och fortfor att vara det till 
1723, då fru Katharina von Eosenfeldt 
tillbytte sig Fiholm mot Rådmansö vid 
NorrteJje, som i stället blef kungsgård. 
Fru Rosenfeldts arfvingar innehade se- 
dan gården, tilldess den genom gifte 
kom till familjen Ridderstolpe, af hvil- 
ken riksrådet friherre C. J. Ridderstol- 
pe gjorde Fiholm till fideikommis 1779, 
och hvilken ätt godset nu tillhör. 

Piliu. Socken i Olands härad af 
Uppsala län, kring Fyris-åns öfversta 
lopp, mellan Morkarla i sydost, Dan- 
nemora i sydvest, Tegelsmora i vester, 
Löfsfa i norr. Forsmark och Walö i 
öster, uppgifves hafva en areal af 25,851 
tunnland, af hvilka 2,9 5 äro sjöar och 
kärr. Bland vattendrag märkas Bia- 
sjön, som faller ut i Filrasjön, uti hvil- 
ken Slagsmyrans och Österby Dammars 
förenade vattendrag likaledes hafva sitt 
aflopp, hvarefter Filmsjön faller ut i 
Dannemora Grufsjö. Österby Stordamm 
bildar, tillika med Lillsjön och Kjabbo- 
mossen, en sammanhängande sjö, som 
i sednare åren blifvit utvidgad genom 
uppdämning. Ät nordost går Aigsjöa 
ut till Forssmarks socken, åt nordost 
och norr Äng-, Wika- och Finnsjöarna 
till Löfsta. Socknen ligger på sjelfva 
landhöjden, hvarföre vattendrag derifrån 
utgå åt alla håll; men den är ändock 



Film. 



Finja. 



313 



icke särdeles högland och bergaktig , 
utan, ora man undantager den höglän- 
dare Östra delen, i allmänhet en sank 
och stenbunden skogsmark med ringa 
åkerjord å svag lera och sand. Inom 
västra gränsen ligga Dannemora Gruf- 
vors norra allmänning. Näringarne äro 
åkerbruk, skogs- och bergsbruk, det sist- 
nämda vid Österby stora jeruverk; der- 
till kommer grufbrytning i den del af 
Dannemora gruffält, som sträcker sig 
inåt socknen. Hemmantalet är 32, der- 
af 3V2 krono och 28 V2 frälse; befolk- 
ningen, som 1805 uppgick till 2,044 
personer, steg år 1850 till 2,309 och 
1856 till 2,340 invan. Socknen hade 
sistnämda år både fast och ambulato- 
risk folkskola, den förra med 1 exami- 
nerad och 1 oexaminerad, den sednare 
med 4 oexaminerade lärare. I den förra 
skolan undervisades 5 2 gossar och 31 
flickor, i den sednare 50 gossar och 
36 flickor; 3 gossar bivistade allmän 
läro-anstalt, 4 gossar och 7 flickor hade 
enskild undervisning, och 109 gossar 
samt 74 flickor undervisades i hemmet. 
— Fylm namnes 1314 såsom hörande 
till Norundh; socknen utgör nu, tillika 
med Österby bruks församling, ett kon- 
sistorielt pastorat af 3:dje klassen i Ör- 
byhus kontrakt af ärkestiftet. Prestgår- 
den utg^ör 1 mantal. Kyrkan, belägen 
4 mil från Östhammar och 5V4 mil 
från Uppsala, är gammal och uppförd 
af gråsten, men tillbyggd med tegel på 
17 00-talet, hvilken tillbyggnad beko- 
stades af egaren till Österby bruk. Uti 
kyrkan står på högra sidan om fönstret 
i choret en konung, målad med krona 
på hufvudet, svärd i högra handen och 
riksäple i den venstra; framför hans 
fötter befinnes en sköld med 3 kronor. 
På venstra sidan om chorfönstret står 
en liknande bild med krona; denna hål- 
ler med högra handen en yxa på axeln, 
med den venstra ett äple, utan kors, 
med en lilja på. Framför bildens föt- 
ter ligger en sköld med en flygande 
drake, — det urgamla Götiska vapnet, 
som fördes af Sverkerska konunga ätten. 
Det förmodas, att bilderna syita på 
Magnus Smek och Erik XII, h vilka år 
1354 delade riket sinsiraellan, så att 
fadern skulle behålla Svea Rike, på 
hvilket de 3 kronorna syfta, och sonen 
II. 



det öfriga. — Bland fornminnen om- 
nämnas stensättningar vid Gamla Öster- 
by samt qvarlefvor efter den förmenta 
konung Filmers förmenta konungasäte 
vid Filrasjön; vid prestgårdeu skola äf- 
ven finnas lemningar efter något slags 
befästning. — Socknens vigtigaste gård 
är Österby Bnik. — Adress: Uppsala, 
Dannemora. 

Filsbåck. Ett mantal skatte-säteri 
uti Säfvareds socken och Kinnefjerdings 
härad af Skaraborgs län, har varit do- 
neradt till Thord Amundsson, reduce- 
rades år 1683, köptes till skatte 1807, 
tillhörde 1812 ryttmästai Liudencrona 
och 1857 Johannes Andersson. 

Fimmersta. Gård i Fägred socken 
och Wadsbo härad af Skaraborgs län, 
belägen invid Göta kanal och Wassbac- 
ken samt icke långt från Moholms sta- 
tion på Vestra Jernvägs-stambanan, har 
qvarnar, såg och tegelbruk samt till- 
hörde 183 2 kommerserådet Sautesson, 
sedan öfverstlöjtnanten frih. von Otler. 

Fiiija. Socken i Vestra Göinge hä- 
rad af Chriätianstads län, 3V2 ^^^ ^• 
n. v. från Christianstad, vid Finjasjön, 
uppgifves hafva en areal af 10,414 
tunnland, af hvilka 945 äro sjöar och 
kärr. Uti Finjasjön utfalla åtskilliga 
åar. Socknen har god åker och äng 
samt skog af ek, bok och barrträd ; 
äfven torfraossar finnas, och åtskilliga 
hemman Ijafva fiske i sjön. Socknen, 
som består af 19^8 mantal, beboddes 
1840 af 1,100 personer, 1850 af 1,242 
och 185 6 af 1,306 invånare. Uti sock- 
nens folkskolor, — den har både fast 
och ambulatorisk sådan med en exami- 
nerad lärare i hvardera, — undervisa- 
des sistnämda år 4 2 gossar och 5 5 flic- 
kor i den fasta, 22 gossar och 33 flic- 
kor i den ambulatoriska, medan 4 gos- 
sar undervisades i hemmet. — Finja 
raodersocken utgör tillika med annexet 
Hörja ett regalt pastorat af 3:dje klas- 
sen i Vestra Göinge kontrakt af Lunds 
stift. Hela pastoratet består af 39V5 
förmedlade hemman, prestgården är V2» 
annexhemmanet V2' kronotionden 2: 13. 
— Vid Finja sjö ligger kronosäteriet 
MölUröd, reduceradt år 1680 och nu 

40 



314 



Fin ja SiJ». 



militie -boställe. — Adress: Christi- 
anstarl. 

Fllija Sjo. En af Skånes större in- 
sjöar, belägen ungefär midt i Vestra 
Göinge härad, har tillopp från åtskil- 
liga vattendrag och faller genom Ahna- 
ån ut i Helge-å. Statens södra stam- 
bana är sträckt till sjöns norra ända. 
Vid Finja- sjöns stränder ligga Finja 
kyrka samt Mölleröds, Hessleholms och 
Hofdala herresäten. 

Fiiiiibergs (Jrufvor. Redan år 17 90 
ödelagda grufvor i Gr^thytte Bergslags 
härad och Grytliytte socken af Örebro 
läns Westraanlands-andel, ifrån hvilka 
Grythytte Bergslag i fordna tider hem- 
tade sitt bufvudsakliga mahnförråd, 

Viunbo. Masugn i Norrberkes tings- 
lag och socken af Stora Kopparbergs 
län, tillhör Ferna bruk, anlades 1572 
och förbättrades år ICöO af H. Neu- 



Fiuiiboda. Beck- och kiraruksbruk 
i Sickla församling och Svartlösa härad 
af Stockholms län, invid Saltsjön strax 
utanför Stockholm, tillhör ett boiag. 
Tillverkningen för år 1857 utgjorde 
1,785^2 tunnor beck, 1,339 "tt kimrök 
och 160 tunnor beckolja, alltsammans 
värderadt till 31,184 rdr. 

Filiuckumi<l. Annex-socken i Kinds 
härad af Elfsborgs län, 1 ^^ mil söder 
från Ulricehamn, vid sjön Asundeii, har 
en areal af 5,60 1 tunnland, af hvilka 
2,510 äro sjöar och kärr. Socknen be- 
står af S-Vfi mantal och beboddes 1840 
af 420, 1850 af 422 och 1856 af 385 
personer. I socknens fasta skola un- 
dervisade en examinerad Uirare, gemen- 
sam för Finnekumla och Gällstad, 25 
gossar och 21 flickor. — Finnekumla 
socken är annex till Gällstads regala 
pastorat af l:sta klassen i Kinda kon- 
trakt af Göteborgs stift. Kyrkan, be- 
lägen vid stranden af Asunden, är af 
sten, af obekant ålder, men reparerad 
1821. — Bland gårdar inom socknen 
uppgifves Sundet. — Adress-. Ulrice- 
hamn. 



V^innerödja. 

Piiiiiersånger. Ett och ett åttondels 
I mantal frälsesäteri samt Vo niant. frälse 
j i Wesslands socken och Örbyhus härad 
i af Uppsala län, brukas under det på 
: dess egor anlagda Carlholms bruk och 
tillhör slägten De Geer sedan år 17 25. 
' (Se Carlholm ) 

Finuerödja. Socken i Wadsbo bä- 
: rad af Skaraborgs län. på Tiveden och 
näset mellan sjöarna Unden och Ska- 
\ gern, uppgifves hafva en areal af 53,761 
tunnland, af hvilka 13,576 äro sjöar 
och kärr. Socknen ligger på Södra Sve- 
riges Stora Landrygg, som öster om 
\ sjön Skagern går in i Wtstergötland, 
I vid Finnerödja kyrka uppnår en höjd 
i af 5 25 Svenska fot och fortgår till sjön 
i Undcn, h varifrån den som helt låg fort- 
sättes till närheten af sjön Wiken samt 
vidare mellan Tidan och Wettern till 
Dorameberg. Utom de bägge stora sjö- 
I arna, till hvilka socknen gränsar, finnas 
\ derinom icke färre än 12 mindre sjöar. 
: Jordmånen består för det mesta af sand- 
j mylla och sandör samt är utomordent- 
ligt stenbunden; råg, hafra och potates 
odlas mest, och äfveu linodling har här 
; blifvit idkad med fördel; 1 fordna tider. 
I då svedjande var tillåtet, var boskaps- 
! skötseln högre nppdrifven än nu. Vid 
Skagerus stränder finnas slipstensbrott. 
j Socknens omkrets uppgifves till unge- 
j far 6 mil; den bestar af SS^/g mantal 
i och beboddes 1840 af 2,128 invånare, 
j men hade 1850 en befolkning af 2,428, 
I 1856 af 2,543 personer. Socknen hade 
; sistnärada år både fast och ambulato- 
\ risk folkskola med en examinerad och 
en oexamiiieiad lärare; i den förra sko- 
! lan undervisades 47 gossar och 43 flic- 
kor, i den sednare 105 gossar och 91 
, flickor, medan 29 gossar och 42 flickor 
undervisades i hemmet. Skolan grund- 
i lades genom brukspatron Jak. Arfveds- 
i son och advokat-f.skalen A. Wallenstam, 
' hvilken sistnämde som egare af Ska- 
gersholm år 1774 skänkte 50 tunnor 
spannmål till grundläggande af ett soc- 
kenmagasin. Socknen skall, såsom nam- 
net antyder, hafva blifvit uppröjd af 
Finnar, och nästan på hvarenda höjd i 
skogen träffas hoplagda stenhögar, som 
tyckas bevittna, att orten varit mycket 
befolkad och odlad, sannolikt före di- 



Fiuuforsen. 



Finnmark. 



315 



gerdöden (1350). — Fiiinerödja sockeu 
är lör närvarande annex till Hofva re- 
gala pastorat af l:sta klassen i Norra 
Wadsbo kontrakt al" Skara stift, men 
kommer enligt Kongl. Brefvet af den 
21 Juli 1854 att vid nästblifvaiide pa- 
storsledighet utgöra ett särskildt regalt 
pastorat. Kyrkan, belägen 4 V, mil 
nordost från Mariestad och 3^/^ mil 
vester från Askersund, är vacker och 
rymlig; hon uppbyggdes af sten 1763, 
dä den förut här befintliga träkyrkan 
såldes och inköptes af en von Döbeln 
på Bärestad i Nerike, der den fordna 
kyrkan ännu år 1812 skall hafva stått 
som mangårdsbyggnad. Uti den nu 
varande kyrkan förvaras tväune por- 
trätter i kroppsstorlek af kou. Fredrik 
och drottning Ulrika Eleonora. — In- 
om socknen märkas Skagershohns säteri 
och jernbruk samt säterierna Eamsnäs 
och Wallsjön. — Adress: Mariestad. 

PinnforseD. Vattenfall i Skellefte 
elf. Se vidare denna artikel. 

niillgrufTefiiltct. Koppar-grufvefält i 
Nya Kopparbergs härad och Ljusiiars- 
bergs eller Nya Kopparbergs socken af 
Örebro län, upptäckt 1699. Se vidare 
Ljusnarsberg. 

Hiiiigrundct^ Östra. Bank i Bottni- 
ska Viken, vid Lat. N. 60" 5 5' 30" 
och Long. O. GreeuAvich 18° 26', der 
ett fyrfartyg nu mer tinnes utlagdt. 
Fyrfartyget, som är rödmåladt, har or- 
det »Fmngrundet» i stora hvita bok- 
stäfver på hvardera sidan, är tackladt 
med tvänne master och förer om da- 
gen på den högsta eller förtoppen en 
genombruten rödmålad toppkula och om 
natten en fyr-apparat, bestående a i 8 
stycken försilfrade revcrberer, som lysa 
med stillastående sken rnndtorakring 
liorizonten och böra i sigtbart väder 
rsynas pä minst 2\.^ sjömils afständ. 
Fyren tändes hvarje dygn vid solens 
nedgång och hålles brinnande till so- 
lens uppgång. På fyrfartyget finnes en 
klocka, h varmed klämtas under disig 
och tjock luft, för alt varsko annalkan- 
de seglare. 

Finuhyttao. Bergsmansliammare och 
masugn i Grythytte sockeu af Gryt- 



hytte Bergslags hiirad och Örebro län; 
hammaren har 4 00 skS:s smide, vär- 
deradt till 16,250 rdr bko, och eges, 
tillika med en tuUmjöiqvaru, taxerad 
till J,l40 rJr bko, af interessenter. — 
Kyrkoherde-bostället i Jernboås socken 
af Nora och Hjulsjö Bergslag i samma 
län beter likaledes Finnhyttan och be- 
står af 1 mantal krono. 

fiunhytte- eller Mtt-elfren. Vatten- 
drag, som bidiager till bildandet af 
Arboga -åns nordliga hufvudgren och 
upprinner på gränsen mellan Örebro 
län och Dalarne, i Helleforss socken 
upptager en vestlig gren från sjön Sil- 
ken (838 fot), går genom Ljusnaren 
(518 fot), upptager Salbosjöns aflopp 
från vester och fortsattes åt sydost till 
Norr-sjön (468 fot), der Nitt-elfven för- 
enar sig med Hörks-elfven, hvarefter 
alla de här förenade floderna gå genom 
Söder-sjön och under namnet Stor-åii 
fortsättas till Rosicalen (211 fot) i Lin- 
desbergs socken, tilldess de slutligen 
under namnet \Vedevågs-ån falla ut i 
iiorra viken af sjön Wäringen, som gen- 
om Oppboga- eller Ärboga-ån af börda r 
sig i Miilaren. 

Finitillge. Se Olk-ehäll eller Ulfhäll. 

Filiiiiuark. Med detta namn beteck- 
nas de trakter af riket, som bebos af 
Finnar, antingen sedan urminnes tider 
eller inflyttade i den historiska tiden, 
till största delen efter 1597, då hertig 
Carl till Sverige inkallade ett stort an- 
tal Finnar och anvisade dem bostäder 
i de nu s. k. Finnmarkerna. Sådana 
finnas i norra delen af Stora Koppar- 
bergs socken, i Rättviks, Orsa, Norr- 
berkes. Malungs, Malingsbo och Gran- 
gärdes socknar i Dalarne, i Wärmlauds 
Finnskogar, i Nya Kopparbergs sockeu 
af Örebro läns Westmanlauds-andel, i 
Helsinglaiid, i allmänhet utmed fjäjl- 
ryggeu ifrån Svinesund i norra delen 
af Bohuslän linda upp emot Lappmar- 
ken. De Finnar, som inflyttade i Wärm- 
land, tillhörde hertig Carls anhängare 
i storfurstendömet och hade af konung 
Sigismunds trogne man, Fleming, blif- 
vit så förföljda, att de icke sågo någon 
säkerhet, inan de koramo öfver till Sve- 



316 



Finnmark* 



Finnmark. 



rige. En del Finnar hade dock sanno- 
likt redan på 1580-talet blifvit inkal- 
lade af hertig Carl. Så väl dessa som 
de förutnämda inflyttarna fingo af her- 
tigen boningsplatser sig anvisade på 
skogarna i Dalarne och Norrland, men 
företrädesvis i Wärmland, der de satte 
sig ned i Bergslagen, Elfdalen, Fryks- 
dalen, Jösse härad. Nordmarken och 
Gillbergs härad. I början voro Fin- 
narne högdragna, och om en Svensk 
dräng friade till en Finsk piga, så var 
han säker om en korg, hvilket, — me- 
nar Fernow, — »till någon del lärer 
kommit deraf, att de hålla sina qvin- 
folk för vackrare än de Svenska, hvil- 
ket ock torde på somliga ställen träffa 
in, så länge de äro ogifta eller, rättare, 
så länge de äro unga; men längre va- 
rar det heller icke, emedan röken i de- 
ras badstufvor efter hand tärer på skön- 
heten, och man knappt någonting osnyg- 
gare kan få se än en Finnekäring med 
sin pipa i munnen, hvarvid de merän- 
dels vänja sig, så snart de blifva gifta; 
härutaf har kommit, att Finnarne blif- 
vit af sina grannar nämde för Finne- 
adel.» Denna »Finne-adel» mådde en 
tid rätt väl i landet; men sedan den 
utbredt sig allt mer och började svedja 
och bränna på bolbyars och bergslager- 
nas skogar, blef man mer nogräknad 
med dem och klagade hos regeringen 
öfver det förfång, som man derigenom 
led. Derföre stadgade regeringen 1647, 
att, »om lagman, häradshöfding och 
uämd pröfvade, det deras byggande be- 
funnes land- och bergsbruk till skada, 
så skulle deras torp nedrifvas, sveder 
och säden tagas ifrån dem, och om de 
sedan icke ville afflytta, skulle de sjelf- 
va fängslas, husen uppbrännas, och allt 
hvad de egde, gå till treskiftes.» Den- 
na förordning verkställdes också ett par 
gånger i all sin stränghet, vid Bogen 
i Gunnarskog och på Sundsjöhytte-skog 
vid Elfdals-gränsen. Egaren till Udde- 
holm, brukspatron Carlström, som tyckte 
Finnarne bo sig alltför nära, förmådde 
häradshöfdingen, Gyllenflycht, att »dö- 
ma dera ut». Finnarne besvärade sig 
hos konungen; men många af dem blel- 
vo illa medfarna, och vid Råda kyrka 
måste till och med en blind Finne un- 
derkasta sig att ledas gatulopp, fastän 



han icke gjort annat än gått och tiggt 
i Bergslagen. Han fick dock, såsom 
det står att läsa i Elfdals Härads Dom- 
bok, en hel »sexstyfver i sårabot». Den 
stränga förordningen förnyades den 24 
Augusti 166 4 med det tillägg, att, »om 
någon bonde läte en Finne, sig till för- 
fång, bygga och bo på sin skog, skulle 
han första gången plikta 40 daler silf- 
verraynt och andra gången varda hängd.» 
Under kon. Carl XLs tid blef en del af 
Finnarnes hemman skattlagd, mest till 
fjerdedelar. Oaktadt alla förföljelser 
qvarlefva ännu Finnar i Wärmlands, 
Dalarnes ocb Westmanlands skogar, der 
de lefva dels af boskapsskötsel, dels af 
kolbränning för bruken och hyttorna i 
närheten. Deras förnämsta husdjur äro 
getter, hvilka gifva dem ymnigt med 
mjölk; men förbudet mot att hålla des- 
sa skogödande djur torde till Finnarnes 
utrotande bidraga mer än alla de ford- 
na förföljelserna. De Wärmländska Fin- 
narne äro kortvexta, med brun och ned- 
rökt hy, rakt, stripigt hår, bredt au- 
sigte och smala, blå ögon; de äro na- 
tionalstolta, outtröttliga i att röja, men 
annars makliga och overksamma, enfal- 
diga och råa, bibehålla sina förfäders 
språk, plägseder och bruk samt afhålla 
sig så mycket som möjligt från berö- 
ring med den Svenska befolkningen, 
ehuru de nu åtnjuta samma förmåner 
som och behandlas i allt lika med denna. 
Ännu tinner man i Finnmarkerna de 
s. k. rökstugonia, stora rum utan annat 
tak än byggnadens yttertak, midt uti 
hvilka man anbragt en murad fyrkan- 
tig ugn, hvari veden inlägges till stu- 
gans uppvärmning. Framför ugnsöpp- 
ningen befinnes den s. k. punken, en af 
gråstenar sammansatt spiselhäll, på hvil- 
keu maten tillredes, och i en stolpe 
bredvid befinnes ett jern, hvari en brin- 
nande torrvedssticka, deu så kallade per- 
tan, insattes för att upplysa stugan. 
Ingen skorsten finnes, utan röken går 
ut genom en öppning på taket eller 
genom de gluggar på väggarna, som 
I företräda fönstrens ställe. Dessa glug- 
gar tillslutas med träluckor, och nedan- 
' för dem befinnas inne i stugan säng- 
j ställen, eller s. k. lafvar, kring väg- 
i garna. Dessa rökstugor bli dock nu 
i allt mer sällsynta. Imellertid kunna af 



Finnskogra. 

dessa Finnar högst få nu mer läsa sina 
gamla Pinska psalmböcker, hvilka de 
säga vara skrifna på Grekiska. De tal- 
rika ortnamn i Westmanland och an- 
norstädes i öfra Sverige, som begynna 
med stafvelsen Fiiiji, hänvisa till en del 
till uppröjningar af Finnar. Huru stort 
den Finska befolkningens antal är in- 
om landet, finnes ingenstädes officielt 
uppgifvet; men att det är ganska an- 
senligt, finner man deraf, att, utom de 
Wärmländska och öfriga Finnarne inne 
i landet, i Norrbotten, mot gränsen 
mot Finnland, talrika Finnar äro bo- 
satta i de nästan rent Finska socknar- 
na Pajala, Hietaniemi, Öfver- och Ne- 
der-Torneå, ra. fl. 

Fianskoga, Norra och Södra. Ka- 
pellförsamlingar till Elfdals pastorat i 
Elfdals härad och Wärmlands län, in- 
nefatta Wärmlands öfversta hörn mel- 
lan Dalarne och Norska gränsen, om- 
kring Klar-elfven och dess bifloder, To- 
san, som kommer från Tisjön, Warån 
och Höljan. Inom kapellförsamlingar- 
nas område ligger likaledes sjön Ran- 
gen, hvars aflopp slutligen förenar sig 
med den Norska Glommen. Kammar- 
kollegium stadfäste 1840 det förslag, 
som blifvit uppgjordt till indelning af 
kapellförsamlingarna, och enligt hvilket 
Norra församlingen består af 1 ^Vo^. 
den Södra af 3IV70 mantal j den förra 
är taxerad till 11,951, den sednare till 
64,078 rdr bko. Norra Finnskoga ka- 
pellförsamling beboddes 1856 af 1,195, 
den Södra af 1,66 9 personer. Bägge 
kapell- församlingarna hade samma år 
ambulatoriska folkskolor; i Norra för- 
samlingens skola undervisade 1 exami- 
nerad lärare 59 gossar och 62 flickor, 
medan 1 flicka hade enskild undervis- 
ning och 10 gossar samt 12 flickor 
undervisades i hemmet; Södra försam- 
lingen var delad i 2 skoldistrikter, i 
det norra af hvilka klockaren i den 
ambulatoriska skolan undervisade 42 
gossar och 5 9 flickor, medan 1 exami- 
nerad lärare i södra distriktet undervi- 
sade 65 gossar och 74 flickor. I hem- 
met undervisades 17 gossar och 10 flic- 
kor; 22 gossar och 34 flickor i Södra 
kapell- församlingen saknade undervis- 
ning. — Kapell-församlingarna äro an- 



F'in8pang^. 



317 



nexer till Elfdals konsistoriela pastorat 
af 3:dje klassen i Elfdals kontrakt af 
Carlstads stift. Norra församlingens 
kyrka ligger vid Klar-elfven, 20 mil 
från Carlstad, den Södras närmare Nor- 
ska gränsen, 19 mil från sistnämda 
stad. — Adress: Eåda. 

Fiunåj eller Stadra. Jernbruk uti 
Jernboås socken samt Nora och Hjul- 
sjö Bergslags härad af Örebro län, vid 
Grecken, har 2 härdar med fritt smide 
af eget tackjern samt tuUnijölqvarn med 
1 par stenar och tillhör egaren af Sta- 
dra gård i Nora socken af samma hä- 
rad och län. 

Fiuiiåker. Bruks- och landtegendom 
i Fellingsbro socken och härad af Öre- 
bro län, nära Finnåkers-åu, består af 
1 mantal frälse och 5Vo mantal beru- 
stadt säteri samt Finnåkers bruk med 
5 härdar, 3 hamrar, 253 sktb 10 l^tt 
frälserätt, 2,771 sk'tE privilegieradt stång- 
jernssmide mot Vo pi'Oc. hammarskatt 
samt spik- och manufaktursmide. Egen- 
domarue hafva tillhört Louis de Geer, 
men inköptes från hans testaments-exe- 
kutorer år 1660 af öfver-guvernören G. 
Soop och tillhörde sedan Soopiska ät- 
tens arfvingar af slägterna Fersen, Doh- 
na. Stenbock, Larsson, adlad Sveden- 
stjerna, Lilje, m. fl. Mellan grefvinnan 
A. M. Soops arfvingar, general-majoren 
grefve Dohna och herrarne Svedenstjer- 
na, uppkom en vidlöftig rättegång an- 
gående bördsrätten, och denna afgjor- 
des slutligen genom förlikning på ciet 
sätt, att egendomarne stadnade i ätten 
Fersens uteslutande besittning. — På 
ett högt berg vid egendomen har man 
funnit lemningar af en borg. 

Finska Jungfrun. Så kallas en större 
klippa i Saltsjön, nära Stockholm, vid 
mynningen af Swindersvik, midt emot 
Blockhustullen. En gammal sägen på- 
står, att, när denna klippa är fri från 
snö och is, är äfven vattnet fritt mel- 
lan Svenska kusten och Åland. 

Finspång. Bruks- och landtegendom 
i llisiuge socken och Finspånga läns 
härad af Östergötlands län, mellan sjö- 
arna Böneru och Dofvern, nu ett bland 



318 



■•^inspångr* 



I<^iii8påii|$. 



Sveriges praktfullaste herresäten, hade 
år 1563 fem äboer och biel, tillika med 
samtliga kioiioiieramaneu i häradets sju 
socknar och i Wreta Klosters soekeu, 
förlänad till hertig Joliaii, sedan kon. 
Johan III, hvaraf benämningen Fin- 
spångs Län uppkommit. Redan på 1500- 
talet lär ett bruk här hafva blifvit an- 
lagdt för kronans räkning till gjutning 
af stycken och kulor; men detta bruk 
bestod omkring år 1618 af en bergs- 
mansraasugn och några små osraunds- 
hararar, allt i dåligt skick. Det blef 
då, tillika med hela Finspångs län, upp- 
låtet på arrende till Louis de Geer den 
Äldre, född i Liittich d. 17 November 
1587 och död i Amsterdam den 19 
Juni 1652. Arrendet afslöts först den 
14 Ang. 1618 i Wilhelm de Beschcs 
namn, och denne erhöll den 12 Okt. 
1619 arrende kontrakt eller ö|)pot bref 
på arrendet af kon. (iustaf 11 Adolph; 
men år 1641 köpte de Geer sjflf bru- 
ket i afräkning på fordringar hos kro- 
nan och fick stadfästelse på köpet år 
Ifiil). Han introducerades år 164 1 på 
Svenska Riddarhuset. När drottning 
Christina blifvit myndig, utverkade han 
sig hennes fastebref på godset och er- 
höll detta bref, dateradt den 30 Juni 
1646. Efter Louis de Geer den Äldre 
kom Finspång till hans son, assessorn 
m. m. Louis de Geer den Yngre, född 
i Amsterdam den 24 Juni 164 2, som 
1668 lade grunden till den storartade 
tluttsbyggnaden. Han förblef i oqvald 
besittning af egendomen till 1685, då 
den förklarades underkastad reduktion; 
en del hemman blefvo verkligen in.drag- 
na, och det sattes i fråga att förvandla 
sjelfva hufvudgården till öfversteboslålle. 
Carl XI tog sjelf stället i ögonsigte, 
och med anledning af de stora kostna- 
der, som blifvit nedlagda på egendo- 
men, samt af omöjligheten att skilja 
gården och bruket från hvarandra, blef- 
slutligen de Geerska arfvingarne för- 
säk 'e om besittningsrätten genom ett 
den 2. Juni 1689 uppgjordt arrende- 
kontrakt, enligt hvilket för evärdeliga 
tider 000 i aler silfvermynt årligen skola 
erläggas i ström--afrad. F.ndast af den- 
na anledr ug kallas Finspång ännu för 
kronobrii':. Gården kallas år 1083 två 
mantal iåteri med ett afhyst Ingestorp; 



1687 bestod den af 1 ^ „ mantal krono, 
Vo arf och eget, bägge säteri, med 1 
mantal ladugård Ofversäter. Sedermera 
hafva flerfaldiga förändringar inträflat. 
Hufvudgården med dertill hörande in- 
nehades efter den yngre Louis de Geer, 
som dog på Finspång 1695, af hans 
son Johan Jakob de Geer, död 1738, 
dennes son, öfver-intendenten Loxiis de 
Geer (f 17 58), som uppförde flyglarna 
till slottet, vidare af hans son, friherre 
Johan Jakob de Geer (f 1809), hans 
son, hofra.irskalken Gerhard de Geer, 
och raåg 11. hans exc. grefve Gustaf af 
WeUersiedt, gift med Aurora de Geer; 
18.53 egdes godset af grefvarne Nils 
och August Gyldenstolpe samt deras sy- 
sterdöttrar fru friherrinnan Leijonhuf- 
vnd och fröken Troil, dels genom arf, 
dels genom köp; sedan af brukspatron 
C. Ekman. Vid deras tillträde till 
egendomen voro verkstäderna i brist- 
fälligt skick, men hafva småningom, 
synnerligast under sednare åren, blifvit 
iståndsatta och tillökade. De bestodo 
185 5 af en masugn, uppsatt af hug- 
gen granit, en rostugn och en ny gas- 
rostugn, en verkstad för kanoners svarf- 
ning och bearbetning, innehållande 2 
svarfstolar, 6 borrstolar, tappsvarf och 
hyfvelmaschin, samt mechanisk verkstad 
med flera svarfstolar, borrstolar, gang- 
raaschin och hyfvelmaschin, modeliverk- 
stad och k lensmedjor, m. ra.; gjuteri; 
stångjernssmedja, uppsatt år 1851, in- 
nehållande puddel-ugn, 3 Lancashire- 
smälthärdar och 3 vällugnar med 7 
hamrar samt ett valsverk för tillverk- 
ning af stångjern, mindre plåtar och 
rails. Af kanoner tillverkas här årli- 
gen omkring 2,000 skW, af raechaniskt 
gjntgods 1,500, af stångjern omkring 
12,000 sktb, de underlydande brukens 
tillverkning inberäknad. Det till allt 
detta erforderliga tackjernet tillverkas 
till största delen på stället; en dei kö- 
pes från Nora Bergslag och andra stäk 
len, och eu del jern för gjuteriet tages 
från Småland. Malm till tackjerustill- 
verkningen hemtas ur egna grufvor, 
nämligen hälften i Jama grutvor, hälf- 
ten i Förola grufvor i Södermanland, 
hälften i Stenebo grufvor i Småland 
och ^,\ i Rullerurus grufvor i Börrums 
kapell af Hammarkinds härad. Traus- 



F^inspång. 



F^inspånga liän. 



319 



portcu sker sjöledes till Norrköping, 
deritrån landviig till Fiskeby i Östra 
Eiieby socken pa en år 185 5 öppnad 
s. k. bfistljaiia och vidare sjöledes öfver 
Glan på eget ånglartyg; på samma väg 
föras brukets effekter till Norrköping. 
Kol erhållas dels af egna skogar, dels 
köpas de från kringboende allmoge; på 
de sednare åren har man börjat med 
kolning af rötter och derigenom upp- 
drifvit den egna kol-tillgången till om- 
kring 14,000 läster. 

Finspångs hufvudbyggning ligger på 
en holme i &t)'ömmen nedanför bruket 
och är uppförd af sten, likasom de fle- 
sta byggnaderna på stället. Den bil- 
dar ett ansenligt slott med torn, ståt- 
liga trappor och talrika rum, allt från 
år 1688; i högra flygeln, — bägge 
flyglarne äro sedan 17 42, — befinnes 
ett kapell, der offentlig gudstjenst hål- 
les af brukspredikanten alla sön- och 
helgdagar. Kapellet, som upptager fly- 
gelns bägge våningar, håller 2i) alnar 
i längd och 11 i bredd; altartaflan, af 
Hörberg, föreställer sju änglar, som 
sväfva uppåt med Frälsarens kors. Pre- 
dikstolen har sin plats ofvanför altaret 
och är rikt ornerad; kapellet har der- 
jemte orgelverk och prydes af flera taf- 
lor, bland hvilka en, som föreställer 
Petri Förnekelse, lärer ega verkligt 
konstvärde. I slottets hufvudhygsnad 
förvaras ei; ansenlig taflcsamling, livars 
perla är en Jordaens, föreställande Pe- 
trus, som finner skatte))enningen i fl- 
skens mun. Bibliothcket är icke oan- 
senligt. Längre ned på holmen ligger 
en orangeribyggnad af sten, och i par- 
ken befinnes ett Auroras Tempel, en 
rotunda, hvars hvalf hvilar på 12 fri- 
stående Joniska pelare, byggd efter rit- 
ning af Sergel och med hvalfmålning 
af Hörberg, som äfven målat fresker 
på parkens mur. Midtuti Templet står 
ett altare med porträtt-medaljonger af 
åtskilliga damer, tillhörande familjen 
de Geer, nämligen friherrinnan Fredr. 
Aurore de Geer, född grefvinua Taube, 
hennes döttrar Charlotte Aurore och 
Fredrika Emilia Aurore, den förra gift 
grefvinna Wetterstedt, den sednare gref- 
vinna Piper, samt deras i barndomen 
aflidna systrar Sophie Aurore och Julie 
Aurore; hvalfmålningen föreställer Au- 



rora, förjagande Natten. Uti parken 
befinnes derjemte ett monument af gju- 
tet jern öfver Aurora de Geer, född 
Taube, och vid parkens ända ligger det 
s. k. Nya Lugnet, ett lusthws med Jo- 
niska pelare och praktfulla rum. S«- 
der om strömmen ligga tingshus, som 
tillika innehåller värdshus, fattigh'!S 
eller hospital, anlagdt af Johan Jako'i 
de Geer, skolhus, o. s. v. Såsom en 
egen märkvilfdighet i sitt slag anmär- 
ker Broocman, att ännu i hans tid, 
omkring år 1760, fanns på Finspång 
öl, brygdt år 1646 af en Wallonska, 
Lina Goffiu, som »sig till åminnelse 
bryggde 10 — 12 fat sådant öl, hvart- 
dera om 8 — 9 oxhöfdens rymd«; vid 
förstniimda tid fanns dock blott Ijerde- 
delen af ett sådant fat qvar. så att den 
»kraftiga medicinen», som Broocman kal- 
lar det, nu långt för detta tagit slut. 

Finspångs gods består af 2 mantal 
frälsesäteri med Ofversäter, 1 raant. la- 
dugård, 2 tegelbruk, qvarn med 4 par 
stenar, grynqvarn, såg: masugn med 2 
pipor för kanongjutning och tackjerns- 
tillverkning; verkstäder för kanoners och 
mechaniska arbetens förfärdigande; jern- 
och metall -gjuteri, stångjernsbruk (se 
ofvan); — Lotorps stångjernsbruk och 
manufakturverk med såg och qvarn, an- 
lagdt 1635 af Gillis de Flon, på 1750- 
talet tillhörande Chr. Hebbe, sedan kom- 
met under Finspång, — Eko, på en ö 
i Dofvern, köpt af öfver intendenten 
Louis de Geer från öfverste A. v. Nie- 
rolh, med dertill hörande 1 mantal la- 
dugård Asunda, m. m., tillsammans 
23^'^V48o Ji^iiirofi" ™6d räntor af 27^^^/^gf, 
mänt., hvartill komma ytterligare 43^^48 
mantal med räntor af 25*^48 ro'»f'tal 
samt verk och lägenheter i lO andra 
socknar, deribland Djurshytte bruk i 
Hellestad, i Tjellmo, i Regna, ^Yånga, 
Stjernarp, Östra Eneby, Qvillinge, Borg 
och Löth, Ringarum samt Järna i Sö- 
dermanland. Det hela var år 1857 ta- 
xeradt till öfver 800,0 00 rdr bko. — 
Hela befolkningen på egendomen upp- 
gick år 1852 till ö^^cy 3,000 personer, 
hvaraf 031 vid bruket. 

Viuspåoga Län. Härad i Östergöt- 
land, del nordligast belägna och stör- 
sta af alla detta läns härader, ligger 



320 



V^inapÅngs Å. 



dels på Kålmorden, dels på den berg- 
ås, som bildar norra gränsen för Mo- 
tala ströms dalgång, dels slutligen i 
Tisnarens dalgång på Kålmordens norra 
sluttning; häradets längd från sydvest 
till nordost är 5 — 6 mil, bredden i syd- 
vest omkring 3, eljest 4 mil. Arealen 
uppgifves till 15 qvadratmil, deraf 2 
qvadratrail vatten, eller 334,045 tunn- 
land, af bvilka 44,210 äro sjöar och 
kärr. Det utgör tillika med Bråbo och 
Memmings härader ett fögderi och be- 
står af tvänne tingslag: Risinge samt 
Hellestads och Tjellmo, af hvilka det 
förra har sitt tingsställe vid Finspång, 
det sednare i Tjellmo. Finspångs län 
består af följande socknar: Skedevi, 
33^/^ mantal af Regna, Risinge, Wån- 
ga, 15^/^ (10'V4O mantal af /sTei/ZersfacZ, 
5V.2 rnaiital af Kimstad, 1 mantal af 
Bo (hvilken socken i öfrigt tillhör SkÖl- 
lersta härad af Örebro län), Hellestad, 
Godegård, Tjellmo, l^/^ maut. af Krigs- 
berg samt 4^7^^ mantal af Stjernarp. 
Hela befolkningen utgjorde 185 6 till- 
sammans 22,863 personer, af hvilka 
12,089 tillhörde Risinge, 10,774 Helle- 
stads och Tjellmo tingslag. Hemman- 
talet uppgifves till 436-V4g ^ai^tal , 
hvaraf lOöVia skatte, 28i%g krono 
och 301-^24 fiälse. Jordbruk, boskaps- 
skötsel, skogs- och bergsbruk äro be- 
folkningens näringsgrenar. Bland in- 
sjöar nämnas Glan, Roxen, Tisaren och 
liunn; betydligaste strömmen är Fin- 
spångs-ån. Häradet har flera jerngruf- 
vor, t. ex. Katterums och Stor- eller 
iSörgrufvan i Hellestad, Storgrufvan i 
TVånga, m. fl. ; bland jernverken mär- 
kas: Finspång, det vigtigaste af alla, 
Sonstorp, Stjernvik, Folkström, Grytgöl 
och Borggård. — Finspänga län före- 
kommer under detta namn första gån- 
gen i 1581:års jordebok, meu omfatta- 
de då äfven Hammars, Askersunds och 
Snafluuda socknar af Lerbäcks Bergslag. 
Det blef den 12 Oktober 1619 förlä- 
nadt eller, rättare, utarrenderadt till 
Louis de Geer den Äldre mot 9,222 
daler 21 öre 16 penningar Sv, mynt och 
upptages enligt 16 20:års stat i Stats- 
kontoret till 13,919 Sv. daler ocb 3 öre. 

Fiuspåugs Å. Ansenligt vattendrag 
i Oatergötland, utfallande i sjön Glan 



Finspångs Å. 

och bildadt af flera hufvudgrenar, bland 
hvilka de vigtigaste äro Godegårds- eller 
Hättorps-ån, sist kallad Hellestads-ån, 
och Emma-ån. Den förra af dessa kom- 
mer från Tylö skogen i länets nordvest- 
ligaste trakt och upprinner ur en mängd 
dels genom natur, dels genora konst 
med bvarandra sammanhängande sjöar, 
som slutligen samla sina vatten i Åhr- 
sjön, hvarifrån Godegårds-ström går ut 
åt sydvest, upptager flera vestliga till- 
lopp från landthöjden mot Wettern (från 
Hökesjön, Bliua-sjöarna, Bremossen m. fl.) 
och slutligen vid De Geersforss, IV2 
mil från källorna, tager nästan rak öst- 
lig rigtning utöfver en mils väg samt 
vid Hättorp bildar betydliga fall utför 
en ås, som bildar likasom ett trappsteg 
från den bergiga Godegårds-trakten till 
den jemnare Tjellmo-bygden. Den nu 
mer s. k. Hättorps-ån fortgår vidare i 
östlig och nordostlig rigtning till sjön 
Stor-Tro7i, men upptager dessförinan, 
en half mil från Hättorp, två större 
vattendrag, ett nordligt samt ett annat, 
Sahterns och Stråkens, från söder. — 
Det förra af dessa uppkommer ur sjöar 
och gölar vid Nerikes-gränsen, deribland 
Skönuarbosjön, och hvilka alla samla 
sina vatten i Ännsjön, som med Lem- 
neå-forsar faller ut i Lyren, hvilken har 
sydligt utlopp genora Dråsa -sjön till 
Hättorps-ån. Den sistnämuas sydliga 
tillflöde kommer deremot från vestra 
landliöjden, hvarifrån valtnen samla sig 
i den ansenliga sjön Salstern, från hvil- 
ken Carlströms-ån går till Stråken, som 
består af tvänne med ett sund förenade 
milslånga sjöar, ur den östra af hvilka 
vattendraget tager nordöstlig rigtning, 
bildar ett fall vid Qvarns nu nedlagda 
bruk och förenar sig med Hättorps-ån 
en mil från utloppet ur Stråken. — 
Den sålunda förstorade Hättorps-ån lem- 
nar den milslånga, men smala och flera 
bäckar upptagande sjön Stor-Tron gen- 
om Borggårds-ström och kommer nu 
ut på en ny terrass, Hellestads-slätten, 
efter hvilktn vattendraget nu får sitt 
namn. Heilestads-än flyter först V* ntiil 
åt norr och derpå V2 ™i' "t öster till 
Sonstorp, der Emma-ström (se denna 
artikel) förenar sig med Hellestads-ån. 
Vattendraget fortgår nu i sydöstlig rigt- 
ning utefter ^\ mil till sjön Bönern, 



Vinsfa. 



Finstaholm. 



321 



gör ansenliga fall vid Finspång oct 
faller, under namnet Finspångs å, gen- 
ona den milshlnga sjön Dofvern ut i 
sjön Glan, hvilken sjelf genom Norrkö- 
pings ström faller ut i Bråvikens in- 
nersta vik, Rörsviken. Vattendragets 
område upptager större delen af Fin- 
spånga län, nämligen Godegårds, Tjell- 
rao och Hellestads socknar, största de- 
len af Risinge, tillika med en del af 
Krigsberg i Bobergs härad. 

Finsta. Gammalt gods i Skederids 
socken och Sjuhundra härad af Stock- 
holms län, nära nordöstra ändan af 
sjön Björken, 1 mil från Norrtelje, be- 
står af 2 mantal frälsesäteri, med P/^ 
mantal Skedersby, 2 qvarnar med 4 par 
stenar och 2 enbladiga sågar. Gården 
namnes år 1318 såsom tillhörande riks- 
rådet och Tiunda-lagmnnnen Birger Pe- 
dersson, fader till den Heliga Brigitta, 
hvilken skall hafva blifvit född härstä- 
des 1304. Gården är anlagd mellan 
sönder-rasade berg, i hvilka åtskilliga 
grottor ännu bära den Heliga Britas 
namn; den fortfor att i 200 år stadna 
inom slägten, och Joachim Brahe gaf 
Finsta till sin fru, Margaretha Wase, 
Gustaf I:s 8j'ster. Deras dotter blef 
gift med Birger Nilsson Grip till Ny- 
näs, och dennas dotter Elisabeth med- 
förde egendomen till sin man, friherre 
Anders Keith, som 1570 skref sig till 
Finsta. Han blef landsflyktig under 
oroligheterna mellan konung Sigismund 
och hertig Carl; men sannolikt inne- 
hade hans fru egendomen till sin död 
1616. Finsta öfvergick sedan till riks- 
rådet Åke Axelsson Natt och Dag (f 
1655), som innehade gården genom för- 
pantniug 1629 och sedan genom köp. 
Den tillföll slutligen hans dotter Beata, 
gift med riksrådet Gustaf Sparre (f 
16 90), som sålde Finsta till laudshöf- 
ding Sv. Leyonmark, hvilken här hade 
ett bibliothek, och från hvilken gården 
gick i arf till hans son, sekreter. S. J. 
Leyonmark och andra af slägten. Ar 
1825 egdes hälften af kapiten Leyon- 
mark och andra hälften af Nils Carl- 
ström, som 1849 var ensam egare; så- 
som egare år 1857 uppgifves enkefru 
Lundqvist. Taxeringsvärdet är 29,200 
rdr banko. — Gården har en rvmlie:, 
II. 



gammal åbyggnad af trä, hvilken dock 
icke motsvarar teckningen i Svecise-ver- 
ket, der flera af forntidsminnena här- 
städes äro aftecknade. I »Svenska Min- 
nen» finnes en ritning af »St. Britas 
Böuekapell». Ett sådant af trä, hvari 
herr Erik Johansson Wase »alltid låg 
rädd i sina böner, att det gamla taket 
skulle falla ned öfver honom», afbrann 
redan i hans tid. Flera grafhögar fin- 
nas på egorna; en runsten påträfi'ades 
1722, och en fjerdedels mil från går- 
den står den s. k. »Salmunge-stenen», 
rest af Jubra och Irni efter »IRbrn fa- 
dur sin». 

Finsta. Gård i Bro härad och soc- 
ken af Uppsala län, mellan Brogård 
och Brolöfsta, består af 1 mantal frälse 
och 1 mantal skatte samt egdes 1849, 
jemte 2 mantal och Norrboda qvarn, 
af en fröken Taube. 

Fiusta. Ett mantal frälse i Wänge 
socken och UUeråkers härad af Upp- 
sala län, har tillhört slägten Krusbjöru, 
sedan Svedberg omkr. 1782, Lijjeblad 
omkring 1825; var 1849 styckadt. 

Fiustad, Två och ett hälft mantal 
frälse-säteri uti Borg och Lots socken 
af Memmings härad och Östergötlands 
län, köptes 1646 af grefve Axel Lilje, 
var 16 83 ladugård under Löfstad och 
köptes derifrån först på sednare åren 
af N. Gabrielssou, som egde Fiustad 
år 1855. 

Fiusta Fjerdiug. Så kallas en del 
af Hedemora socken i Hedemora soc- 
kens tingslag och Slora Kopparbergs 
län. Finsta Fjerding består af 26V8 
mantal skatte. 

Fiustaholni; eller Finsta. Tre man- 
tal skatte-säteri i Häggeby socken och 
Häbo härad af Uppsala län, icke långt 
från Arnöfjärden af Mälaren, synes före 
reduktionen hafva tillhört slägterna von 
Deppen, Planting Gyllen båga och Berg- 
lod, sedermera Cronsköld, Frölich till 
1831, omkring 1850 friherre Tersme- 
den (åt hvilken det försåldes till skatte 
år 1836), som dessutom innehade 1 Vj 
mantal i socknen, sedermera kapiten 
C. A. Hadorph. 

41 



^22 



Finved» 



Finved. 



Fiiired. Med detta namn, som skrif- 
ves på flerahanda sätt, äfven Finhed, 
Vinewith, betecknades fordora ett Små- 
ländskt fylke, styrdt af egna konungar 
ocb bestående af de tre härader, som nu 
benämnas Westbo, Östbo och Sunner- 
bo. Ållvin förmodar, som det synes, på 
goda grunder, att i äldsta tider äfven 
Mo härad hört till det Fiuvediska ri- 
ket, hvars äldsta gränser omfatta äfven 
detta härads. Inom Finveden ligga sjö- 
arna Bolmen och Unnen, Widöstern, 
Furen och Flåren, den förra omslutande 
den märkvärdiga ön Bolmsö, till hvil- 
ken alla minnen hänvisa som Finveds- 
konungarnes säte. Lagan och Nissan 
genomflyta landet. Finvedens berg be- 
stå af finlagrig gneiss och innesluta på 
några få ställen jera, dock till så ringa 
raängd, att malmens brytning icke lö- 
nar sig; i stället finnas sjömalmer i de 
flesta sjöarna och myrmalmer nästan 
öfver allt, särdeles under mossar och 
kärr. Med sådana är också landet rik- 
ligen välsignadt, och de Finvedska mos- 
sarnas areal beräknas till minst 100,000 
tunnland. Åtskilliga mossar liafva en 
areal af 10,000 tunnland och ett djup 
af 30 fot och derutöfver. De hafva 
blifvit bildade genom fälld skog, som 
fått ligga qvar på stället att förruttna. 
Allvin (Westbo Beskrifning, sid. 7) in- 
delar dem i lefvaude, d. v. s. ännu vä- 
xande, och utdöda; i de förra har man 
ända på sexton fots djup icke funnit 
annat än frisk, oförruttnad hvitmossa, 
som närmare botten varit brandgul, — 
troligen en påbörjad öfvergång till upp- 
lösning; de döda mossarne hafva der- 
eraot helt och hållet gått öfver till ett 
brunt, svartbrunt eller svart ämne, med 
fina växt- eller rot-trådar, allt eftersom 
upplösningen kunnat framskrida. Der- 
jemte är landet ytterligt rikt på ljung- 
hedar, och hela södra delen deraf, mel- 
lan sjön Bolmen och Lagan, från Jön- 
köpings läns gräns till Hallands och 
nära den Skånska, är nästan ett enda 
ljungfält, der hemman och byar ligga 
strödda som oaser i öknen. En stor 
del af dessa hedar har, likasom mos- 
sarna och många bland Finvedens sjö- 
ar, fordom varit skog, och ännu är lan- 
det i öfrigt skogrikt, så att hvart hem- 
man kan i medeltal räkna omkring 5 00 



tunnland skogs-areal. Både bok och 
ek förekomma, den sistnämda hufvud- 
sakligast inom Östlio; tall och gran 
kläda höjderna. Men landets jordmån 
under växtmyllan på ytan är nästan 
uteslutande sand, antingen mer eller 
mindre röd och jernblandad eller hvit, 
den förra ansedd som bättre botten un- 
der åkern än den sednare. Inom Fin- 
ved eger det märkvärdiga förhållandet 
rum, att flodstränderna ofta äro mindre 
bördiga än de närliggande höjderna. 
Elias Fries förklarar detta genom stora 
vattenmassor, som gått fram och bort- 
sköljt dalgångarnas matjord, men sko- 
nat den högre belägna matjorden. I- 
mellertid förekommer den fina hvita 
sanden äfven på berg och höjder, san- 
nolikt ditdrifven som flygsand och tyd- 
ligen en yngre bildning, emedan dess 
yta är alldeles fri från den ruU- eller 
kullersten, som, af mångfaldiga arter, 
eljest på vissa ställen bokstafligen be- 
täcker jordytan, så att det förefaller, — 
för att nyttja Allvins ord, — »som 
skulle guden Thor med sin - hammare 
på vissa ställen hafva krossat hela berg.u 
Bättre jordmån finnes imellertid i Ost- 
bo härad och de dertill närmast an- 
gränsande delarne af Westbo och Sun- 
nerbo. — Om den folkstam, som be- 
bott denna trakt, har man i sednare 
tider uppgjort hvarjehanda gissningar. 
Att den är en och samma med den, 
hvars afkomlingar ännu i dag bebo 
Wärend och Njudung samt Bleking, 
torde få anses som fullt tillförlitligt, 
likasom att den är en invandrad men- 
niskostam, som från hafvet gått uppåt 
flod-dalarna. Man vill till och med uti 
åtskilliga namn på orter spåra en Gre- 
kisk kolonisation och Grekisk kultur. 
Att landet varit urgammal bygd, före- 
faller troligt af många omständigheter, 
och Allvin synes benägen att antaga, 
det landets nu rådande naturliga be- 
skaffenhet härleder sig lika mycket från 
befolkningens som från naturens infly- 
telse, om icke mer från den förras. 
Munarten i landet har mycken likhet 
med det gamla Götiska språket, med 
en betydlig blandning af Anglosachsi- 
ska, hvilket sistnämda är öfvervägande 
i vestra Finveden. Genom Anglosach- 
siska språket får man också den sanno- 



»^inved. 



Fiskebäck. 



323 



likt rigti^aste härledningen till sjelfva 
namnet Finved. På detta språk är Fen 
lika med kärr, och ved (vold, det En- 
gelska wood) betyder skog. I detta 
kärrens och skogarnas land bör noan 
sålunda sannolikast söka det Finland, 
hvaroni det så ofta talas i de gamla 
sagorna, hvilka svårligen kunna hän- 
visa till det Finska talande Finnland 
på andra sidan Bottniska Viken. Wie- 
selgren förlägger också icke utan skäl 
Fornjoter och hans Jotar till Småland, 
der på Flishult i Njudung (Näsby soc- 
ken af Östra Härad) en ätt varit bo- 
satt, sora ledde sin börd från Gylfe. 
Ur Hervara sagan, sora »för Småland 
är detsamma sora Ynglinga-sagan för 
Uppland», har man ledt sig till en Fin- 
vedisk kungalängd, börjande med And- 
grim Eese, hvars sonson Grim eller 
Eigrira först tog sitt konungasäte på 
Bolmsön. Efter honora namnes hans 
son Andgrim, som öfvervann konungen 
i Gardarike, Svafurlam, och tog hans 
svärd Tirfing samt gifte sig med hans 
dotter Eivor. Med henne hade han 
tolf söner, bland dem Angantyr och 
Hjorwarder, hvilken sistnämde till en- 
vig på Samsö (der Bolmsö-kungarne 
hade sin ättegrift, meuar Wieselgreu) 
utmanade Uppsala-kon ungen Tngve E- 
rikssons kämpe, Hjalmar, hvars trolof- 
vade, konungadottern Ingeborg, skulle 
bli segervinnarens pris. De tolf brö- 
derna stupade alla, likasom Hjalmar: 
men Angantyrs dotter, Hervor, upp 
trädde efter sin far på Bolmsö-thronen. 
Vidare nämnas sora konungar i Finved 
Håkan Eing, Eigil Enhändt, Asraund, 
en Norsk fursteson, Arraodr, Kol, i 
slutet af 9:de århundradet. Wieselgren 
låter imellertid kungaraden sluta med 
Hervor, genom hvars giftermål med 
Haufudr, sou af kon. Gudmund i Gle- 
siswall (bernstenskusten mellan Weich- 
sel och Dixna), Finveden blef förenadt 
med det rike, som Wieselgren kallar 
Virdaland, och hvilket enligt hans me- 
ning bestod af Wärend och Möre i 
Småland samt Reidgötaland (öster om 
Östersjön) och Glesiswall och till huf- 
vudstad hade ett Birca vid det nuva- 
rande Kalmar. — Under den rent hi- 
storiska tiden, sedan Finved blifvit in- 
förlifvadt med Svea och Göta Rike, 



namnes det år 1123, då Sigurd Jorsa- 
lafar företog den så kallade Kahnare 
Leding, »för att återinföra Christendo- 
men», som det påstås, ehuruväl vin- 
nandet af byte sannolikt var hufvud- 
ändamålet, enär Finveden redan länge 
varit christnadt och enligt Adam af 
Bremen redan år 1070 hörde till Skara 
stift. Jemte Skåoe, Halland och Ble- 
king lydde Finved 1152 — 1157 under 
Danska kungen Sven Grathe, men blef 
år 1157 åter förenadt med Wärend till 
en lagsaga. Sedermera innehade hertig 
Erik Magnusson Småland med Finved 
från 1310 till 1313, och mellan åren 
1353 — 1357 var Finved (Finland, som 
det kallas) Bengt Algotssons hertigdöme. 
A-fven Abraham Brodersson, drottning 
Margarethas gunstling, lär hafva inne- 
haft Finved som län. Under Unions- 
tiden sutto Finvedens fogdar på Thors- 
borg, Piksborg eller Sunnersborg i Sun- 
nerbo, på Ed i Östbo, WaisuRs i West- 
bo o. s. v.; i början af 16:de seklet 
hade Thure Jönsson Östbo i förläning. 
Efter 16:de århundradets slut har Fin- 
veden varit deladt mellan Kronobergs 
och Jönköpings län; Sunnerbo har till- 
hört det förra, Westbo och Östbo det 
sednare. — I ekklesiastikt hänseende 
kom Finved år 1157 till Linköpings 
stift och tillhörde detsamma ännu år 
1544. Under Wexiö stiit, dit det än- 
nu hör, lades landet år 1555. 

Fiskeby. Tre mantal frälse i Östra 
Eneby socken och Bråbo härad af Ö- 
stergötlands län, vid Motala ström, med 
utjord, hage, åkrar, 3 ålfisken, bresilje- 
qvarn, nedlagdt pappersbruk, lastplats, 
jeriiväg, m. m., lyder nu under Fin- 
spångs gods, tillika med Vo mänt. frälse 
Tråbrurina och 1 raant. frälse Knifberga. 
Fiskeby, som förut lydde under Nors- 
holms kungsgård, köptes år 1641 från 
kronan af Louis de Geer, innehades år 
1087 af Louis de Geer den Yngre och 
1725 af .Tohan Jakob de Geer; Trå- 
brunua har lika länge tillhört Finspång, 
Kniiberga först från 17 00-talet. 

Fiskebäck. Kapellförsamling i Ha- 
bo pastorat och Wartofta härad af Ska- 
raborgs län samt Redvägs kontrakt af 



324 



Fiskebäcfcskilil . 



Vittja. 



Skara stift, hvartill hänvisas. Fiske- 
bäcks kapell flyttades år 1780 till hem- 
manet Lilla Fiyttered och kallas nu 
Gustaf Adolphs kyrka; denna ligger 1 
mil i norr trån Habo och är en rymlig 
korskyrka af trä. Kapellkyrkan under- 
hålles af 2a^/^ hemman af pastoratets 
64^^32 förmedlade mantal. 

Fiskebäckskihl. Kapellförsamling i 
Orousts Vestra Härad af Göteborgs- och 
Bohuslän, på ön Skaftö eller Skaftö- 
land, mellan Gullmareu och EUös-fjor- 
den. Församlingen, som är kapell till 
Morlanda patronela pastorat i Orousts 
och Tjöriis kontrakt af Göteborgs stift, 
består af fiskläget Fiskebäckskihl, hvil- 
ket, beläget på gyranasii-heramauet Fi- 
skebäcks mark, lär vara ganska gam- 
malt, fastän det först i sednare tid vun- 
nit något anseende. Sägnen berättar, 
att det först varit anlagdt vid Oxvik 
på Bokenäs och sedan flyttadt till sitt 
nuvarande läge. Det hade kyrka redan 
1 medlet af 17:de århundradet, och 
denna kyrka lät fru Margaretha Hvit- 
feld reparera. Den nuvarande kyrkan, 
af trä, med torn, uppfördes år 17 72 
och är väl underhållen, invändigt må- 
lad »med både andliga och verldsliga 
föreställningar», säger Holmberg, samt 
försedd med en predikstol, som skall 
vara den smakfullaste och dyrbaraste 
bland alla i Bohuslän; altartaflan är 
förfärdigad år 1656. Fisklaget, snyggt 
bebygdt, ligger trångt på ömse sidoi 
om en liten vik och hade 1845: 728 
invånare, hvilkas antal 18.t0 steg til: 
812, men 1856 hade sjunkit till 633. 
Kapellet har ingen särskild kapellpre- 
dikant, men deremot 1 examinerad lä- 
rare vid sin skola, som år 1845 var, 
utom skolan i Säfve på Hisingen, den 
enda skolan i Bohuslän. Holmberg be- 
rättar om denna skolas uppkomst, att 
kyrkan hade i början af förra seklet 
utlånat 84 daler silfvermynt och derför 
som pant erhållit V3 niantal Köperöd, 
hvilket hon sedan fick behålla. Hem- 
manet såldes för 7,000 rdr banko, och 
för dessa medel inrättades en skola, 
för bvilken ett större hus uppfördes 
och en prestvigd lärare anskaffades. Ar 
1856 undervisades i denna skola 51 
gossar och 32 flickor, medan blott 1 



gosse och 1 flicka undervisades i hem- 
met. — Adress: Oroust. 

Fiskekihl. Se Kihls socken i Wis- 
nums härad af Wärmlands län. 

Fiskeryd. Säteri om 1 mantal i 
Ljunga socken och Sunnerbo härad af 
Kronobergs län, egdes år 1670 af herr 
Kåse till Fiskeryd som säteri-ladugård 
och tillhörde 1843 en kronobefallnings- 
man J. W. Ahlmark, sedan Nils Gu- 
stafsson. Hemmanet är uppskattadt till 
2,100 rdr bko. 

Fiskniansboda. Ett mantal frälse- 
säteri uti Nysätra socken och Lagunda 
härad af Uppsala län, har på 17 40- 
talet tillhört en Hermansson, 1825 en 
von Körning; 1849 tillhörde det släg- 
ten Wiholm. 

Fittja. Modersocken i Lagunda hä- 
rad af Uppsala liin, vid Låstavikens sö- 
dra strand, mellan Hjelsta i sydvest, 
Girista i vester, Holm i nordost och 
Kulla i söder, nppgifves hafva en areal 
af 2,685 tunnland, af bvilka 40 äro 
sjöar och kärr. Tvänne små vattendrag 
gå igenom socknen, det ena till Låsta-, 
det andra till Arnö-viken. Landet är 
en skoglös slätt, med spridda bergbac- 
kar, de betydligaste åt öster; jordmå- 
nen är dels lera, dels svartmylla, icke 
utan blandning med sand; hufvudnärin- 
gen är åkerbruk. Hemmantalet är 1 I ^/g 
skatte, 1 V4 krono samt 4V4 frälse; 
folknummern, år 1805 bestående af 386 
personer, uppgick 1850 till 298 och 
1856 till 309 invånare. Ora skolvä- 
sendet saknas uppgift. — Fittja, om- 
nämdt 13 14 såsom hörande till Lagh- 
und, utgör tillika med annexet Hjelsta 
ett konsistorielt pastorat af 3:dje klas- 
sen i Lagunda kontrakt af ärkestiftet. 
Hela pastoratet består af 44V4 förmed- 
lade mantiil, med prestgård af 1 V4 
mantal, vederlag 15 tunnor. Kyrka**, 
belägen 2^ .^ mil från Enköping och 3 
mil från Lppsala, af okänd ålder, för- 
varar flera minnen af De la Gardieska 
slägtens trikostighet, Kyrkoherdarues 
namn äro kända från början af 1500- 
talet. — I östra delen af socknen lära 
några runstenar finnas. — Bland går- 



F'ittja. 

dar i socknen märkas: Friberg, som 
tillhört slägten De la Garclie, och Hessle. 
— Adress: Ekolsund. 

Fittja. Två och ett tredjedels man- 
tal skatte med gästgifvargärd i Bot- 
kyrka socken och Svartlösa härad af 
Stockholms län, vid Alby-sjöns utlopp, 
har tillhört riksrådet von der Linde år 
1661 och presidenten friherre Höpkeu 
år 17 7.2. Gården har stor åbyggnad 
af sten. 

Fituna. Tre mantal frälsesäteri med 
såg och qvarn i Sorunda socken och 
Sotholms härad af Stockholms län, vid 
en vik af Kaggfjärden, nära dennas ut- 
lopp genom Morkars-sundet, är ett gam- 
malt gods, som från äldsta tider till- 
hört slägten Bååt och år 1480 inneha- 
des af riksrådet Peder Erlandsson Bååt, 
hvilken med sin husfru, Märta Jakobs- 
dotter Baner till Östad, hade tre sö- 
ner: riksrådet Björn Pedersson till Fall- 
nas, riksrådet Johan Pedersson till Fi- 
tuna och Erlandus Petri, den sista ka- 
tholska och första lutherska kyrkoher- 
den i Sorunda. Gården ärfdes af Jo- 
han Pederssons dotter Ebba, som blef 
gift med Henrik Fleming, och efter dem 
ärfdes gården af riksrådet Fleming, som 
år 1653 flyttade sätesgården ' från Stor- 
ängen, der den förut legat, till dess 
nuvarande plats, der den omgifves på 
ena sidan af en liten ström, som drif- 
ver qvain och såg, samt på andra si- 
dan af Saltsjön. Efter den gamla bol- 
staden i Storängen synas ännu lemnin- 
gar, tillika med en fiskdamm; den flyt- 
tade åbyggnaden bestod af ett stort 
corps de logis och två flyglar af ek. 
Denna åbyggnad nedbrändes 1719 af 
Ryssarne, h varefter ett par provisoriska 
byggnader uppfördes, som först 1811 
ersattes med ett mindre tvåvåningshus 
af sten. Genom riksrådet Flemiugs 
dotter Ebba, gift med presidenten i 
Bergs-kollegium friherre Philip Bonde, 
kom Fituna till slägten Bonde, tillhör- 
de på 1840-talet presidentens sonssons- 
sou, hans exc. friherre Carl Bonde, och 
nu grefve C. H. Anckarsvärd. — Kon. 
Christian II hade sitt läger vid Fituna 
1518, då han genom Kaggfjärden lät 
sin flotta gå upp till Grödinge kyrka, 



rjelie. 



325 



h varifrån han marscherade till Botkyr- 
ka, der han af Sten Sture nödsakades 
att vända om till sina skepp. — Fitu- 
na gård med såg och qvarn är taxerad 
till 24,400 rdr bko. 



IJelgime Fjerding. 

ken i Halland. 



Se Enslöfs soc- 



Fjelie. Socken i Torna härad af 
Malmöhus län, V2 '^•^ ^- ^- ^- ^''^" 
Lund, uppgifves hafva en areal af 4,929 
tunnland, af hvilka endast 2 äro sjöar 
och kärr. Socknen består af Fjelie by 
med mycken och god åker, ringa hö- 
fångst och någon torfjord, halfva Ön- 
nerups by (andra hälften ligger i Fle- 
die socken), med mycken och god åker 
samt äng, Laxmans-Akarp, med mycken 
och god åker, svag äng och något torf- 
jord, hvartill komma utsockne-frälse- 
hemmanen Stora och Lilla Habo, Ljung- 
hus, Bohus och Mariedal, alla med ma- 
ger och sandig åker, Habo dock med 
god höfångst. Socknen, sora består af 
23Vo mänt., beboddes i slutet af 1840- 
talet'af 1,054 invånare, 1850 af 1,079 
och 1856 af 1,116 personer. Hela upp- 
skattningsvärdet för 1857 uppgick till 
244,450 rdr bko. Socknen hade 1856 
fast folkskola med 1 examinerad och 
1 oexamiuerad lärare, som undervisade 
59 gossar och 4 5 flickor, medan 3 gos- 
sar undervisades i allmänt läroverk. — 
Fjelie modersocken, till hvilken Lunds 
domkapitel fordom haft jus patronatus. 
är, tillika med annexerna Fledie och 
Lomma, praebende-pastorat för biskopen 
i Lund, af första klassen uti Torna 
kontrakt af Luuds stift. Hela pasto- 
ratet består af 44V2 oförmedlade man- 
tal, med prestgård af 2 mantal, annex- 
hemman Vo' mensalhemman ^ g, krono- 
tionde l2Vg tunnor; hela pastoratets 
befolkning steg 1856 till 2,563 perso- 
ner. Fjelie har fordom utgjort ett pa- 
storat för sig sjelft och varit prtebeude 
för Eector Scholae i Lund; vid samma 
tid utgjorde Fledie och Lomma ett pa- 
storat. Från denna tid härleder sig 
troligen också delningen af Önnerups 
by mellan Fjelie och Fledie socknar, ty 
några hemman af Onnerup, utmed haf- 
vet, lades då till Fjelie som en förbin- 
delselänk mellan denna socken och Lora- 



326 



FJelie. 



ma. Fjelie kyrka är uppförd af tuktad 
»råsten med huggen sandsten till sock- 
lar, höriistjckeu och omfattningar. Hon 
är byggd i rundbågsstil ; tornet har på 
bvardera sidan en stor ljudöppning, som 
uppbär två rundbågar. Kyrkans bägge 
klockor äro anmärkningsvärda för sitt 
vackra, harmoniska ljud. — Om all- 
mogens seder och bruk i denna socken 
hemta vi ur »Svenskt Konversations- 
Lexikon» följande : »Gillet efter den 
döde kallas af allmogen Ärede, (Erede, 
d. v. s. ära den döde. Till att åtfölja 
liket bjudas alla inom byhemmet, men 
till äredet eller gillet endast de, som 
höra till laget. Detta lag hålles i sträng 
helgd, utan afseende på slägtförhållande. 
Dessa fester räcka vanligen 3 till 4 
dagar, och så länge skiftas äfven för- 
ningar, hvilka qvinnorna raedhafva. På 
sista festdagen intages en frukost, som 
varar inemot aftonen. Första bröllopps- 
eller begrafnings-dagen ätes vid midda- 
gen ingen annan mat, än som gilles- 
huset består. (Rörande raiddagen, se 
uppgiften för Lomma.) Sedan midda- 
gen är slutad, framsättas på bordet för- 
ningarne i den ordning, som hustrun, 
hvilken haft förningen med sig, står i 
närmare eller tjermare slägtförhållande 
till de gifta eller till den aflidne. Sam- 
ma ordning iakttages äfven vid bordet 
bland gästerna, hvarföre det ofta dröjer 
*'^ timma och deröfver, inan män och 
qviiinor hunnit ordna sig. En förning 
utgöres af flera stora kakor af sött, sy- 
radt och hvetebröd samt uppstaplade 
födoämnen af många slags kötträtter 
och nästan alltid ett par stekta grisar. 
Ofvan eller omkring detta köttlager lig- 
ger en krans af kringlor, trädda på ett 
band, sedan gorå-, sand-, smör- och 
små sockerbakelser, mandelmusslor m m. 
Ett annat lika stort fat innehåller ris 
gröt, och i ett tredje ligger en stor 
sockerkaka. Förningarne kringdelas af 
någon ibland de förnämsta gästerna vid 
bordet, då äfven gröten skiftas med 
knif ocli lägges på tallrikar, hvilka se- 
dan gå omkring från man till man. 
Af alla de slag förningarne innehålla, 
måste gästerua taga för sig ett stycke. 
Härigenom händer ock, att gästernas 
tallrikar likna föruingarua i uppätapling. 
Sedan gillet är slutadt, erhåller hvar 



Fjelie. 

och en qvinna hem med sig i sitt fat 
ett stycke af de särskilda slagen. Dryc- 
ken vid gillet består i öl, hvilket oaf- 
brutet kringbjudes i stora silfverbägare 
af dertill utsedda munskänkar, jemte 
bränvin vid måltiderna, då en sup of- 
tast är tillräcklig för flera karlar. Nå- 
got omåttligt bruk af bränvin visar sig 
hvarken vid den ena eller andra da- 
gens slut, och skulle någon i så fall 
öfverskrida måttlighetens gräns, står han 
under värdarnas särskilda uppsigt. Allt 
går sålunda mycket stilla och ordent- 
ligt till. — Vid äredet hålla sig den 
efterlefvande maken och de fullvuxna 
barnen afsides i en kammare och synas 
icke till ibland gästerna, hvarken under 
eller imellan måltiderna. — Vid brölf 
loppstillfällen dansas mellan måltider- 
na, mest af ungdom ; men sedan af- 
tonmåltiden på första dagen omkring 
klockan 11 eller 12 på natten är slu- 
tad med bön och sång, och talmannen 
gjort inbjudningen till följande dagen 
samt alla uppstigit från sina platser, 
träder han fram och tager först bruden 
vid handen samt för henne, med sång, 
till sängkammar-rummet, och derefter 
brudgummen på samma sätt. Sedan 
brudparet lagt sig, inträda gästerna för 
att taga afsked af dem, då karlarne 
lerana till brudparet en gåfva (»brud- 
skänk») i penningar, efter råd och för- 
mögenhet. At spelmännen uppbäres, 
under musik, penningar på tallrik" af 
gästerna vid hvarje slutad aftonmåltid. 
Gilleslaget delas vanligen andra bröl- 
loppsdagen på eftermiddagen, då brud- 
paret tager brudgummens slägt och gä- 
ster med sig och till sig i sin nya bo- 
stad, men de öfriga qvarstanna i bröl- 
loppshuset. De spelmän, brudgummen 
haft med sig dit, åtfölja nu äfven. — 
Klädseln hos så väl man- som qvinno- 
könet består uti mörkblåa hemväfda 
tyger. De förmögnare hålla sig dess- 
utom klädeskläder af samma färg. Man- 
könet kläder sig uti långbyxor, väst 
och korttröja, hvaruti sitta kullriga silf- 
verknappar. Männerna bära stundom 
hatt med smalt skygge; de gamla haf- 
va dock ännu qvar sin låga, kullriga 
hatt, med bredt brätte; en rund, blå 
mössa, med liten skärm uti, har likväl 
redan blifvit vanlig. Q,viufolkens kläd- 



FJelkesiad. 



F"Jelleinyr. 



327 



sel består i tyger af samma väfriad och 
fcirg. Deras korta kjortlar, med korta 
lif, göra, att en brud, med 5 ä 6 st. 
sådana på sig, synes, om än annars väl 
formad, alldeles oformlig.» — Adress: 
Lund. 

Fjelkestad. Modersocken i Willands 
härad af Christianstads län, Vg ™^1 
norr ifrån Cbristianstad, uppgifves hafva 
en areal af 9,851 tunnland, af hvilka 
680 äro sjöar och kärr. Helge-ån fly- 
ter igenom socknen, som består af Fjel- 
kestads by, der Carl XI i September 
167 7 stod med Svenska hären, Torseke 
och Röstved m. fl. byar och gårdar 
samt har tillräcklig åker och äng samt 
skog af både ek, bok och barrträd. 
Socknen består af 2Vo mantal skatte, 
^Vie krono och 30V3 ^'^^^^- 'i"^lse samt 
beboddes 1805 af 851, 1850 af 1,698 
och 1856 af 1,663 personer (tillika med 
annexet Råbelöf). Socknen var 1857 
uppskattad till 118,861 rdr bko. År 
185 6 hade Fjelkestad både fast och 
arabulatorisk folkskola, med en exami- 
nerad lärare i hvardera; i fasta skolan 
undervisades 42 gossar och 29 flickor, 
i den arabulatoriska 62 gossar och 23 
flickor; 2 gossar undervisades i allmänt 
läroverk, 2 gossar och 4 flickor hade 
enskild undervisning, och 49 gossar 
sarnt 6 9 flickor undervisades hemma. 

— Pjelkestads modersocken, som med 
annexet Råbelöf förenat sig om en kyr- 
ka, utgör för närvarande ett konsisto- 
rielt pastorat af 3:dje klassen uti Wil- 
lands kontrakt af Lunds stift. Hela 
pastoratet består af 57^^Vo4o förmedl. 
mantal med V-i mantal prestgård. — 
I socknen ligger säteriet Odersberga. 

— Adress: Christianstad. 

Fjelkiiige. Socken uti Willands hä- 
rad af Cbristianstads län, 1 mil öster- 
ut från Christianstad, 1 V4 mil *''ån 
Ahus och Landö hamn, uppgifves hafva 
en areal af 4,97 6 tunnland och har 
god åker, svag höfångst samt något 
litet skog. Socknen består af 14^/^ 
mantal skatte, 3^Vi') krono och 3V4 
frälse samt beboddes är 1805 af 858, 
1850 af 1,13 3 och 185 6 likaledes af 
1,133 personer. Hela taxeringsvärdet 
uppgick 1857 till 101,026 rdr banko. 
Socknen hade 1856 iast folkskola med 



en examinerad lärare, som undervisade 
67 gossar och 82 flickor, medan 2 gos- 
sar bivistade allmänt läroverk. — Fjel- 
kin^e socken utgör, tillika med Nymö, 
ett regalt pastorat af 2:dra klassen i 
Willands kontrakt af Lunds stift; hela 
pastoratet består af 29^^040 förmedlade 
hemman, med prestgård af Vs» annex- 
hemman af ^/jo mantal och 5 tunnor 
kronotionde; hela befolkningen uppgick 
185 6 till 1,496 personer. Kyrkan är 
en urgammal grästensbyggnad med högt 
torn. — Befolkningens klädedrägt lik- 
nar den Blekingska. — Norr om Fjel- 
kinge by ligga två ansenliga backar 
(kallade Stora och Lilla O), bägge, en- 
ligt Gillbergs ord, »med större och min- 
dre stenar af gamla verlden kringsatta. 
Uti den förra finnes ett hål, som går 
långt in i backen, fyrkantigt och högt 
inuti, men trångt vid ingången, som af 
ortens inbyggare förmenas hafva varit 
en jätteboning.» »Vid Legeveds by har, 
— fortfar Gillberg, — i förra tider 
varit en herregård, hvaraf Radera ännu 
(1765) äro synbara, och säges, att en 
vid namn Winå deraf varit egare.» — 
Adress: Christianstad. 

Fjellbacka. Fiskläge i Qville soc- 
ken och Qville härad af Bohuslän, på 
hemmanet Lerstens mark, 6 mil norr 
om Uddevalla och 5 mil söder om 
Strömstad samt 1* ^ niil fi'ån allmänna 
landsvägen och gästgifvargården Rab- 
balshed. Fjellbacka är det lifligaste af 
alla länets fisklägen och har 120 större 
och mindre hus med omkring 700 in- 
vånare. Der idkas diverse- och stor 
spannmålshandel; hamnen, i hvilken 
Gudinundsskäret (se detta ord) ligger, 
är god och rymlig; de största fartyg 
kunna lägga till vid bryggorna. Fisk- 
läget hade år 1858 icke mindre än 16 
fartyg af 811 lästers drägtighet, ett 
stort salteri med inläggning af s. k. 
Fjellbacka-anjovis, garfveri, 14 handt- 
verkare m. ra.; talrika fiskare idka sill-, 
makrill-, ostron- och hummerfiske. Om- 
kring Fjellbacka ligga fisklägena Hun- 
nebo, Bovallsstrand, Grebbestad, Gerles 
Borg, nära Bovallsstrand, ra. fl. 

FjelleuijT. Här, i Mästerby socken 
och Banda Ting af Gotlands Södra Be- 



338 



FJellgrenna. 



fällning, stod den 24 Juli 1361 ett 
slag mellan Gotländningarue och Dan- 
ska konungen Waldemar; de förra ledo 
nederlag tvänne dagar a rad. 

Fjellgreiina. Se Enslöfs socken i 
Halland. 

Fjellskäfte. Gammalt gods i Flöda 
socken och Oppunda härad af Nykö- 
pings län, vid Gålsjön, bestående af 2 
mantal frälse, taxerade till 14,25 rdr 
banko, och underlydande, så att hela 
godset utgör 1 1 mantal. Gården till- 
hörde 1426 — 1458 Germund Larsson 
(Lilje), derpå hans dotter Brita, gift 
med Matts Kagg till Rossvik (1471), 
dennes son Nils (1506), vidare Matts 
(1567), Nils (f 1602) och riksmarsken 
grefve Lars Kagg (f 1661), allt son 
efter far. Godset fick år 1686 jus pa- 
tronatus till Fioda och innehades då 
af Lars Kaggs enkegrefvinna Agneta 
Eibbing, som dog år 1689. Hon och 
hennes arfvingar förlor;ide vid reduk- 
tionen godset, som utbyttes af hennes 
brorssons, landshötdingen Lennart Pers- 
son Ribbings, anka, Katharina Falken- 
berg, och sedan tillhörde generalmajor 
Gabriel Ribbing (f 1742), vidare kam- 
mar-rådet Wulfvenstjerua (f 17 58), hans 
enka, född Leijel (f 1788), presidenten 
friherre von Celsing 1795, sedan den- 
nes arfvingar af adliga ätten von Cel- 
sing och, genom gifte, major E. Ihre, 
hans son, öfverstlöjtnanten J. U. Ihre 
(f 1846) och hans enka, fru Lov. Ihre, 
likaledes egarinna af Abbotnäs i sam- 
ma socken. Gården har fordom varit 
prydligt bebyggd; men sedan corps de 
logis blifvit förstördt genom vådeld, 
har det icke mer blifvit återuppfördt^ 
tvänne flyglar af trä qvarstå, 

Fjeliskär. Två mantal frälsesäteri 
uti Stigtomta socken och Jönåkers hä- 
rad af Nyköpings län, sammanbyggda 
med andra 2 mantal, Djelp och Ekeby; 
en gammal gård, som år 1545 finnes, 
tillika med Walinge vid sjön Yngarn i 
samma socken, upptagen som kronan 
behållen och 1551 var, äfvenledes till- 
lika med Walinge, förlänad åt Johan 
Turesson; år 1557 tillhörde Fjeliskär 
ensamt Börje Nilsson, 1565 Nils Bör- 



FJ erdlinndra. 

jesson och 1624 Johan Skytte. Från 
1636 till 1657 var Fjeliskär antecknadt 
såsom beläget under Tärnö i Husby- 
Oppunda på.J'rihets-milen. Först 16 58 
namnes Fjellskärs säteri, som år 1663 
tillhörde landshöfdingen frih. E. Sparre, 
men förpantades 1686 åt borgmästar 
Willemoth i Nyköping, som för sig och 
sina barn fick frälsemans frihet på Fjeli- 
skär 1719. AVillemoths arfvingar sålde 
1744 Fjeliskär åt fru Brita Wallrave, 
och 177 6 blef gården försåld till rytt- 
mästaren baron Fr. Ad. Ludv. Sparre, 
som år 17 83 åter försålde gården till 
löjtnanten baron Gabriel Falkenberg. 
Denne sålde år 1786 Fjeliskär till sin 
mor, fru Beata Christina Ribbing, som 
år 1787 transporterade köpebrefvet på 
kammarherren, friherre Fr. Bengt Ro- 
senhane. Sedermera har gården haft 
samma egare som Tista i Barbo socken 
af samma härad och län. 

Fjerdhuodra, eller Fjerdhunilralnnd. 

Ett af Svea-väldets tre äldsta folklän- 
der, innefattande trakten vid Mälaren 
omkring staden Enköping mellan Sag-ån 
och Säfva-ström, tillika med andra dertill 
hörande trakter norr om Mälaren och 
Dal-elfven. Såsom Fjerdhundralands fyl- 
keskonung på Ingjald lilrådas tid och 
ett offer för den sistnärades förstorings- 
planer, namnes Yngvar. Fjerdhuudra- 
land är sannolikt det första Westman- 
naland och omfattade troligen de nu- 
varande Trögds, Asunda, Lagunda och 
Thoi"stuna härader, det sistnärada med 
utsträckning öfver det nuvarande Sira- 
tuna. I handlingar från 1300-talet 
nämnas såsom under ärkestiftet höran- 
de delar af Fjcedhundria tvänne provin- 
cice (prosterier), Thorsakir (Thorstuna) 
och Simbohundceri (Siratuna). Det nu- 
varande Fjerdhundra består af Simtuna, 
Thorstuna, Wåhla och en del af Öfver- 
Tjurbo härader och tillhör i admini- 
strativt hänseende Westmaulands län, i 
ekklesiastikt Uppsala ärkestift. 

Fjerdbuudra^ Södra. Kontrakt i Upp- 
sala stift och Westraanlands län, inne- 
fattande pastoraterna: Norrby, konsist. 
af 3:dje klassen, — Simtuna och Al- 
tuna, regalt af l:sta klassen, — Hvit- 
tinge, konsistorielt af 2:dra klassen, — 



FJerdhnndra. 



FjUllsjö* 



329 



Frösthult och Hernevi, konsist. af 3:dje i elfgrenen uorr om denna holme, den 
klassen, — Tärna, konsistorielt af 3:dje { 3. k. Färjeholmen, är 200, södra elfgre- 
klassen, — Thorstuna, regalt af l:sta 
klassen, — Vester-Löfsta och Enåker, 
konsist. af l:sta klassen. Hela proste- 
riet beboddes år 18 56 af 11,245 per- 
soner. 



IJerilhnndra^ >orra. Kontrakt i Upp- 
sala ärkestift och Westraanlands län, 
består af pastoraterna: Wåhla, regalt' a 
2:dra klassen, — Nora, konsistorielt a 
2:dra klassen, — Harbo, kousistor. a 
3:dje klassen, och Huddunge, konsist 
af 3:dje klassen. Kontraktets hela be 
folkniug år 18n6 utgjorde 7,6 97 per 
söner. 

tjerrestad. Socken i Luggude hä- 
rad af Malmöhus län, 1 mil o.s. o. från 
Helsingborg, uppgifves hafva en areal 
af 2,962 tunnland, af hvilka endast 2 
äro sjöar och kärr. Socknen består af 
6^V48 naaotal skatte, S^jg dito krono 
och 4V6 frälse samt uppskattades 1857 
till 141,160 rdr bko och beboddes år 
1805 af 507, 1850 af 779 och 1856 
af 769 personer. Socknen hade sist- 
nämda år fast folkskola med en exami- 
nerad lärare, som undervisade 62 gos- 
sar och 37 flickor, medan 13 gossar 
och 1 1 flickor undervisades i hemmet. 
— Fjerrestad är annex till Bårlöfs re- 
gala pastorat af 2:dra klassen i Lug- 
gude kontrakt af Lunds stift. Af Fjer- 
restad höra 3/^ mantal till Lunds dora- 
kyrka, donerade till densamma år 134 9 
af kaniken Peder Svensson. — Vigti- 
gaste gården är 2^/g mantal utsockne- 
frälse Fjerrestadtorp. — Adress: Hel- 
singborg. 

FJetmunna By. Se Ekeby-Rinna. 

('jäderbolnicn. Holme uti Lidingö 
sockeu och Danderjds skeppslag af 
Stockholms län. 

Fjäl. Gästgifvargård i Timrå soc- 
ken af Medelpad, nära intill hvilken 
man passerar Indals-elfveu, som här fly- 
ter omkring en holme, öfver hvilken 
stora landsvägen går. Zetterstedt be- 
rättar i sin sednare Resa (1832), att 
TT. 



nen 100 famnar bred, och öfver denna 
smalare gren är en bro lagd. En och 
en half mil från Fjäls gästgifvargård, 
vid en liten årännil, är gränsen mellan 
Medelpad och Angermauland. 

Fjäll. Säteri af 1 mantal i Lugnas 
socken och Kinne härad af Skaraborgs 
län. Hemmanet, som var doneradt till 
Bengt Pehrssou Pihlfeldt till Fjäll, re- 
ducerades år 1683; det tillhörde sedan 
en handlande Pauli och egdes 1857 af 
Olof Nilsson. Enligt bref af den 18 
Mars 1845 skulle torpet Lund bibe- 
hållas vid säteriet utan skattläggning. 
Uti sednaste upplagan af Tunelds Ge- 
ographi berättas, att en dotter af Jo- 
han Printz, första guvernören i det 
Nord-Amerikanska Nya Sverige, skall 
hafva bott och aflidit här 17 12, efter 
det hon i 1 3 år med sina föräldrar vi- 
stats i Amerika. 

Fjälls Skog, i Eda socken och Jösse 
härad af Wärmlands län. Här skall 
enligt Fernow finnas en silfvergrufva, 
»den ingen rört vid». 

Fjällsjö. Annex-socken i Eamsele 
tingslag af Vester-Norrlands län, vid 
Fjällsjö-elf, 16 mil n. n. v. från Hernö- 
sand, består af 9'*^^/'jg^Q oförmedlade 
mantal, var år 1857 uppskattad till 
28,500 rdr bko och beboddes 1840 af 
425, 1850 af 622 och 1856 af 723 
invånare. Socknen gränsar mot vester 
till Jämtland, i norr och nordost till 
Tåsjö socken och Asele Lappmark, i 
öster till Junsele och i söder till Ram- 
sele. Åkerbruk, boskapsskötsel och jagt 
äro näringarne, tillika med skogsbruk. 
— Fjällsjö hörde fordora till Ramsele 
pastorat, men utgör nu annex till Bo- 
dums konsistoriela pastorat af 3:dje 
klassen i Ångermanlands Vestra Kon- 
trakt och Hernösands stift. Kyrkan, 
belägen vid Fjällsjön, 3^ , "^'1 ofvanför 
Rarasele, är af trä med platt tak och 
har sedan 17 55 egen sockenpredikant. 
Före denna tid predikades bär endast 
hvar tredje helgdag. Några märkvär- 
digheter förekomma icke i denna af- 
lägsna socken. — Adress: Sollefteå. 

42 



330 



fjuiikjö Kir. 



Fjiirås. 



FjäilsJM Elf. Elf i Ångermaiilaud, j 
som uppkommer från f^eia sjöar i Lapp- \ 
marken och Norska Fjällen samt, enligt i 
Hiilpliers, i början kallas Sax-elfven. 
Den bildar i Tasjö socken Tasjön, fort- 
går sedan genom Bodura, mottager till- 
lopp från Fiåsjöi) i Jämtland och Ann- ; 
sjön i A=ele, bildar ytterligare sjölika ^ 
utvidgningar (Fjällsjön ra. fl.) och faller 
IV2 "^'1 ''''"i" Fjällsjö kyrka vid Nor- | 
dantjäl i Wengd-elfven, Ängerman-elf- 
vens vestra gren. 

Fjäre. Hiirad i norra delen af Hal- 
lands län, gränsande i norr till Göte- ■ 
borgs och i öster till Elfsborgs län, 
består af socknarna Tölö, Lindome, ' 
Ellsnker, Fjärås, Frölanda, Wallda, Släp, ■ 
Hanhals (af hvilken socken ^/^ mantal ' 
Hambrö i ekklesiastikt hänseende till- , 
hör Fjärås socken), Onsala, Frillesås, ■. 
Gällinge, Idala, Ormevalla, Landa och 
Kungsbacka stad. Hela arealen uppgif- , 
ves till 10 qvadratmil eller 139,3G7 ' 
tunnland, af hvilka 10,400 äro sjöai- 
och kärr; hemmantalet är 695 roantdl, 
och befolkningen steg t856 till ett an- 
tal af 22,57 3 personer, Kungsbacka 
fjärdfn tränger djupt in i landet, son' 
bevattnas af Kungsbacka ån, Rolfs-åi 
och en del af sjön Lygnern. Häradt; 
är i allmänhet bergigt samt omvexlan 
de med smärre klippor och dem irae! 
lan liggande dalar; mot Westgöta-grän- 
sen bli bergen högre och skogbevuxna. 
Befolkningens vigtigaste näringsfång äru 
spannmålsodling, boskapsskötsel och salt- 
sjöfiske ; i Lindome socken förfärdigas 
allehanda möbler och snickar-arbeteten, 
som öfver Göteborg afsättas till och 
med till utlandet. Fjäre och Wiske 
härader utgöra tillsammans Hallands 
norra domsaga, med tingställen, det 
förra vid Skansen i Han hals socken, 
det sednare vid Backa by i Wärö soc- 
ken. Fjäre härad utgör tillika med 
Wärö socken af Wiske härad Fjäre fög- 
deri, som år 1850 beboddes af 25,231 
personer. 

Fjäre och Wiske Kontrakt i Hal- 
lands län och Göteborgs stift, omfattar 
följande pastorater: Tölö med Lindome 
och Elfsåker, preebende af 2:dra klas- 
sen; — Wallda och Släp, patronelt af 



?:dra klassen (patronrättigheten åtföljer 
Wallda säteri); — Onsala, regalt af 2:dra 
klassen; — Kongsbacka stad och .Han- 
hals, reg. af 3:dje klassen; — Fjärås 
och Frölanda, praeb. af 2:dra klassen; 
— Ormevalla och Landa, konsist. af 
3:dje klassen; — Frillesås, Gällinge och 
Idala, reg. af 2:dra klassen; — Wärö 
och Stråvalla, reg. af 2:dra klassen; — 
Weddige, Ahs och Sällstorp, regalt af 
l:sta klassen. Prosteriets hela befolk- 
nii:g uppgick år 1850 till 30,374 per- 
soner. 

Fjärås. Socken i Fjäre härad af 
Halmstads län, omkring sjön Lygnern 
och ända ut till haiVet, uppgifves hafva 
en areal af 10,553 tunnland, af hvilka 
230 äro sjöar och kärr. Bland vatten- 
drag märkas, utom sjön Lyrjnern, som 
sträcker sig från Fjäråsbräcka, — den 
grusås, hvilken mot Lyguerns öfversvära- 
ningar skyddar den 10 — 15 fot under 
Lygnerns vattenyta nedsänkta dalgången 
Dufveheden mellan sjön och hafvet, — 
till Sätilla kyrka i Marks härad, äfven 
Stensjön och Sandsjön samt Eol/s-ån. 
Socknen fördelas i tre afdelningar: Slätt- 
bygden samt Södra och Norra Skogs- 
bygden, af hvilka sistnärada den södra 
ligger på Stensjöns södra och Lygnerns 
norra strand, den förra på norra stran- 
den af Stensjön, Hemmanen i dessa 
mest med löfskog bevuxna skogsbygder 
äro, särdeles i den norra, för det mesta 
skiljda från hvarandra genom mossar 
och ljungbevuxna utmärker samt äfven 
genom smärre insjöar; befolkningen ut- 
märker sig genom slöjdflit, i synnerhet 
för smide af liar. Socknen består af 
SOVs rnantal skatte, II-/3 dito krono 
och 72^8 frälse samt beboddes 1840 
af 1,996 personer, men hade år 1850: 
3,970 och 1856: 3,991 invan. Sock- 
nen var 185 7 uppskattad till 4 5 8,010 
rdr bko. Socknen hade 1856 både fast 
och ambnlatorisk folkskola med 1 exa- 
minerad lärare i den förra, i den sed- 
nare .2 examinerade och 1 oexarainerad. 
Uti fasta skolan undervisades 38 gos- 
sar och 4 1 flickor, i den ambulatoriska 
120 gossar och 81 flickor; 4 gossar 
och 1 flicka hade enskild undervisning, 
86 gossar och 110 flickor undervisades 
i hemmet; men ändock voro 46 gossar 



VJIiråai* 



Flackarp. 



331 



och 48 flickor inom skolåldern i sak- 
nad af undervisning. — Fjäräs moder- 
socken, som tillika med Förlanda an- 
nex tillhör 2:dra klassens pastorater, 
har varit personligt proebende för bi- 
skopen i Göteborg; hela pastoratet ut- 
göres af \6l^'/^^ förmedlade mantal, 
med 1 mantal prestgärd, ^/g mantal 
enkesäte och en befolkning af 4,843 
personer (1856). Helgonsky-lden utgör 
17 tunnor. — Fjärås, (socknens namn 
skrefs år 1577 Fyeras) kyrka, belägen 
■' ,i mil från Kungsbacka och 3V<> mil 
frän Göteborg, ligger på en höjd, så 
att hon ses frän landsvägen och hafvct, 
är byggd af sten, tillbyggd 1701 på 
vestra sidan, och har ett 1801 uppfördt 
stentorn. Den gamla altartafian reno- 
verades 1724. 1 kyrkan finnas åtskil- 
liga grafstenar öfver kyrkoherdar och 
godsegare i socknen och andra. — De 
vigtigaste gårdarne äro säterierna Ron- 
sared, Dahl och Tjolöholm. — Af siir- 
skildt interesse är Fjäräs socken för 
sina fornlemningar, af hvilka den för- 
nämsta är valplatsen på Fjäråsbiäcka, 
en af de större i Skandinavien. Uti 
en mosse mellan byarna Tom och Li, 
— säger Bexell, — slår en mängd 
uppresta bautastenar, livilka likasom 
föreställa de stupade kämparnas vålna- 
der. »Att döma efter Vcilplatsens forn- 
lemningar och efter den här ibrdom 
hållna striden mellan tvänne nti det 
smalaste landpass, som finnes i hela 
Halland, kärapande härar, bar striden 
varit blodig.» (Chytrfeus Vejanus me- 
nar, att Harald Hildetands och Sigurd 
Rings stora slag stått härstädes.) Man 
räknade här år 1752 något öfver 200 
bautastenar, en hög med ätthäll och 
fotkedja samt en mängd småkullar. Se- 
dan hafva åtskilliga fornlemningar san- 
nolikt blifvit rubbade, under det stället 
i slutet af 1700-talet var marknads- 
plats; men ännu 1820 syntes, enligt 
Bexell, på stället 5 ättehögar, nästan 
regelbundet omslutna af större bauta- 
stenar, till ett antal af 120, Af dessa 
är en 6 alnar hög, de andra från 2 '/.^ 
till och med 4 alnar höga. Den s. k. 
Frode-ntenen håller 11 alnar i längd, 
och vid densamma är, enligt sägnen, 
konung Frode jordad, åtminstone heter 
det ännu i allmogens mun i trakten: 



»mellan Tom och Lida, der måste kung 
Frode bida.» Denna sten, som länge 
legat omkullfallen, blcf 1810 på pro- 
sten Bexells bedrifvande åter upprest, 
och man hittade vid detta tillfälle un- 
der stenen en ler urna och i denna kol 
samt brända ben, deribland en bränd 
raenuiskotand af ovanlig storlek. Un- 
der sina forskningar på valplatsen har 
Bexell funnit uti nästan hela jordytan 
spridda benskärtVor, åtskilliga vapen- 
lemningar, dels af jcrii, del^ af koppar, 
urnor med ben och perlor, m. m. — 
Mellan Bräckan och kyrkan Lar varit 
en föreningskedja af bär och der upp- 
resta bautastenar, af hvilka ännu några 
finnas qvar. — Vid Limmanäs äro tre 
ättehögar, kallade Limhöyarne, och of- 
vanför Bräckan ligger en förstörd älte- 
iiiig, Svalhögeti. — På Lyguerns andra 
strand, vid Sättila, står en s. k. jätte- 
sten, om hvilken sägnen berättar, att. 
en jätte brutit lös honom från en af 
bautastenarna på Bräckan och kastat 
honom emot Sättila kyrka; den andra 
delen af stenen skall, enligt allmogens 
påstående, ännu stå qvar pä Bräckan. 

— Adress: T\ungsl)aeka. 

Flacks^rp. Annex-socken i Bara hä- 
rad af Malmöhus län, vid Ltjmma- eller 
Wärpinge-ån, V4 '^'1 sydvest från Ijund, 
uppgifves hafva en areal af 2,3C1 tunn- 
land, af hvilka dJott 3 äiu sjöar och 
kärr. Socknen, som består af \/j man- 
tal skatte, öV^ krono och »Vio f''ålse, 
beboddes 1805 al' 166 invånare, men 
1850 af ?42 och 1856 af 24 4. Upp- 
skattningsvärdet år 1857 var 104,87 5 
rdr bko. Uti socknens fasta folkskola 
undervisade 1856 en examinerad l;irarc 
20 gossar och 15 flickor, medan 1 
gosse bi vistade allmänt läroverk, 1 gosse 
och 2 flickor undervisades i hemmet. 

— Flackarps socken, till hvilken dom- 
kapitK;t i Lund fordom haft patronrätl, 
och hvaraf V4 mantal blifvit doneradt 
til! domkyrkan af ärkedjekneu Hagen i 
Lund omkring år 1282, är för närva- 
rande annex till Stora Uppåkra pr*- 
bende-pastorat af 2:dra klassen i Bara 
kontrakt af Lunds stift. — Största e- 
gendoraen i socknen är Wärpmje, nu 
TroUeborg. — Adress: Lund. 



332 



iriahult* 



Flattt. 



Flahiilt. Hemman i Byarum soc- 
ken och Östbo härad af Jönköpings län, 
bekant genom sina fornlemningar, hvil- 
ka Allvin närmare omnämt i sin Be- 
skrifning öfver Östbo Härad. I hem- 
manets skog, nära rålinien mot Restad, 
stå på en sandkulle åtskilliga utan ord- 
ning resta minnesstenar, deribland på 
fyra ställen par- eller en viges -stenar. 
Af annan art är deremot det säkert 
från christna tiden sig härledande sten- 
kors, som på Flahults egor står nära 
Sonarps-sjön, som ligger i gränsen mot 
Vestra Härad. Korset är hugget af 
en enda sten, 2^/^ alnar långt, deraf 
J2*/g alnar ofvan jord, och vid foten ^/^ 
aln bredt, men sedan afsmalnande, sä 
att bredden vid sjelfva korset är blott 
5 tum. Tvärstycket har 20 tums längd. 
Folksägnen berättar, att korset är rest 
till minne af en brudskara, som vid 
färden öfver den isbelagda sjön drunk- 
nat i närheten af stranden. Till be- 
rättelsen vid fogas rimmen: 

Guuil §kte ocli Tuve red, 
Båda föllo de i sjöen ned. 

Ett stycke söderut härifrån är en 
vik af sjön, kallad Prestviken, der den 
brudskaran medföljande presten drunk- 
nade. — Om fornlemningarna vid Fla- 
hult i Westbo härad, Tanåkers socken, 
se Allvin, Westbo Härads Beskrifning, 
sid. 157. 4^ 

Flaka. Hemman i Södra Wi soc- 
ken och Sefvedes härad af Kalmar län, 
vid gränsen af Horns socken i Öster- 
götland, anraärkningsvärdt såsom till- 
hörigt en af Däckens underhöfdingar, 
Sven i Flaka. Denne lyckades att, till- 
lika med en annan af upprorshöfdin- 
gens män, Peder Djup, slå konungens 
folk, som anfördes af fogden i Sefvede 
och Aspeland, Erik Östgöte; men sedan 
Dacke ungefär samtidigt blifvit sårad 
i en drabbning vid sjön Åsund och 
hans upprorshär skingrad, gåfvo sig 
Sefvedes- och Aspelands-bönderna åter 
under konung Gustaf. Dacke fördes 
hemligen undan från slagfältet af Sven 
i Flaka och låg hos honom, tilldess 
hans sår blefvo läkta. Sven deremot, 
som tillika med Peder Djup öfverföU 
konungens befallningsman Per Nilsson, 



då denne höll ting i Ydre härad, blef 
der ihjälslagen, men begrofs af Ydre- 
boerna hederligen på Sunds kyrkogård. 
Sedermera, — berättar Creelius, — 
»blef han på konungens befallning af 
dem åter uppgrafven och med en kloc- 
kesträng släpad in i klockarestugan, uti 
hvilken derefter i alla fyra hörnen sat- 
tes eld, att Svens döda kropp således 
blef till aska.» 

Flakeberg. Socken i Wiste härad 
af Skaraborgs län, 2^/^ mil o. s. o. från 
Wenersborg, uppgifves hafva en areal 
af 3,101 tunnland, af hvilka 10 äro 
sjöar och kärr. Socknen är flack och 
jemn; jordbruk, gås- och fårafvel idkas. 
Socknen, som består af 10^/g mantal 
skatte, 1 mantal krono och 4V8 dito 
frälse, 1857 taxerade till 49,538 rdr 
bko, beboddes 1840 af 608, 1850 af 
57 6 och 185 6 af 649 invånare. Sock- 
nen hade sistnämda år ambulatorisk 
folkskola, hvari en examinerad lärare, 
gemensam för Täng, undervisade 30 
gossar och 23 flickor, medan 1 gosse 
och 13 flickor undervisades i hemmet. 
— Flakebergs socken är annex till Sä- 
restads regala pastorat af l:sta klassen 
i Wäne härads kontrakt af Skara stift. 
Kyrkan, tämligen stor och ljus, till- 
byggd 1725, har af drottning Ulrika 
Eleonora den Yngre fått silfver och 
messhake. — Inom socknen ligger sä- 
teriet Gunnarstorp. — Flakebcrgs soc- 
ken skall fordora hafva hört till Ten- 
geneds pastorat, som bestod af 9 sock- 
nar, men liar sedan blifvit afskiljd der- 
ifrån. — Adress: Lidköping. 

Flateiiberg. Bergsmans -hammare i 
Norrberkes socken af Stora Kopparbergs 
län, anlagd år 161f> och konfirmerad 
1689, hade 1858 en ofri härd med 80 
sk'tt privilegieradt smide mot 8 \% 
hammarskatt. 

Flatö. Ö, tillhörande Morlanda soc- 
ken och Orousts Vestra Härad af Bo- 
huslän, V4 niil läng och ungefär hälf- 
ten så bred, belägen öster om Skaftö 
(se Fiskebäckshhl) och skiljd derifrån 
genom ett föga bredt sund, kalladt 
Snäckdjupet, är vacker och skogbevuxen 
samt innehåller 6 välbebyggda hemman. 



riedie. 



Plennlnge» 



S33 



Vid Flatö ligga de smärre, men likväl 
bebodda öarua Engö, 1 mantal, Malö, 
V2 mantal, och flera. De trånga sun- 
den mellan dessa öar kallas med ett 
gemensamt namn Strömmarne och äro 
märkvärdiga derföre, att man, enligt 
Holmbergs uppgift, kan uti dem obser- 
vera ebb och flod bättre än på något 
annat ställe i skärgården. 

fledie. Socken i Torna härad af 
Malmöhus läu, ^/^ nail v. u. v. frän 
Lund, vid hafvet, uppgifves hafva en 
areal af 1,273 tunnland, har tillräcklig 
åker och äng, består af 3V2 mantal 
skatte, 2^/2 mantal krono och V4 dito 
frälse samt beboddes år 1805 af 267, 
1850 af 428 och 1856 af 457 perso- 
ner. Hela socknens uppskattningsvärde 
år 1857 var 50,725 rdr bko. Socknen 
hade 1856 fast folkskola med en exa- 
minerad lärare, som undervisade 43 
gossar och 41 flickor. — Fledie socken 
är annex till Fjelie praebende-pastorat 
af l:sta klassen i Torna kontrakt af 
Lunds stift. Socknen kallas i äldre 
handlingar Flaghög. Kyrkan, som till 
sitt yttre mycket liknar moderkyrkan, 
har, likasom denna, ett litet crucifix, 
hvilket under katholska tiden alltid 
skulle hänga i bågöppningen mellan 
skeppet och choret. — Adr.: Lund. 

Fleilingstorp. Säteri af 3 mantal i 
Wissefjerda socken och Södra Möre hä- 
rad af Kalmar län, med ansenligt un- 
derlydande gods, hvaraf större delen 
ligger i Kronobergs län, till hvilket en 
del af Wissefjerda socken hörer. Som 
egare nämnas 17 39 kammarherren Dal- 
'man, 1857 kapitenen baron O. Raab. 
Inom Wissefjerda socken hörde sist- 
nämda år till godset: Forlångsöu, 1 
mantal skatte, Fahlebo V4 dito, Fidde- 
kiiUa 1 dito och Foglasjö iVg mantal 
frälse (i Kronobergs län) m. m. 

Fleiningsherg. Tre mantal frälsesä- 
teri uti Huddinge socken och Svartlösa 
härad af Stockholms län, hette fordora 
Anderstad, tillhörde 1686 H. Fleming, 
1825 Friesenheini och 1850 Odelberg; 
under säteriet lyder 1 mantal frälse. 

Flen, Annex -socken i Willåttinge 
härad af Nyköpings län, mellan Forssa 



i sydost, Wadsbro och Sköldinge i sö- 
der och sydvest, Mällösa i norr samt 
Helgesta i öster, uppgifves hafva en 
areal af 10,461 tunnland, af hvilkn 
1,280 äro sjöar och kärr. Socknen be- 
står af berg och kullar med omkring 
160 fots höjd, eller 80 fot öfver täm- 
ligen trånga dalar, slätter och sjöar 
samt vidlöftiga kärr; der och hvar, t. 
ex. midt i socknen omkring kyrkan, 
förekommer bergland i smått, bland de 
vackrare i länet. Största delen sluttar 
mot sydvest, dit Helleforss-ån går i 
många bugter, från norra gränsen sö- 
deråt till Kyrksjön och derpå mot ve- 
ster till Walderaaren, hvars sydöstra 
del bildar socknens gräns mot Sköl- 
dinge. I sydost ligga Clvarn- och Torp- 
sjöarne, i öster innersta delen af Båf- 
vens vik Helgestad-viken. Rådande jord- 
månen är i de jemnare bygderna lera, 
eljest mcjord; näringar äro åkerbruk, 
ängs- och skogsbruk, fiske m. m. Sock- 
nen består af 19 förmedlade mantal 
(5^4 skatte, '^/^ krono och 13 frälse) 
samt beboddes 1805 af 639 personer, 
1850 af 719 och 1856 af 740 invan. 
Socknen hade sistnämda år fast folk- 
skola, grundad af von Kraemerska släg- 
ten, hvari en examinerad lärare under- 
visade 46 gossar och 15 flickor, medan 
5 gossar och 29 flickor undervisades i 
hemmet. — Flens socken, som under 
namnet Fleen förekommer under medel- 
tiden, var då som nu annex till Lilla 
Mällösa alternativt konsistoriela och pa- 
tronela pastorat i doraprosteriet af 
Strengnäs stift. Egaren af Stenhammar 
utöfvar patronaträtten i församlingen. 
Kaplaner nämnas från år 1627. Kyr- 
kan, belägen 1 \/o mil s. v. från Malm- 
köping, är gammal, till större delen af 
gråsten, tillbyggd med chor på 17 30- 
talet, med torn 1797; under choret är 
en graf, som tillhört slägten Bosenhane, 
raea blifvit upplåten åt slägten vou 
Kr?eraer. — Af fornlemningar nämnas 
runstejiar i södra delen. — Bland sock- 
nens gårdar märkas: Hornsund, Orr- 
hammar och Stenhammar. — Adress: 
Eskilstuna. 

Fleiiuinge. Annex-socken i Luggude 
härad af Malmöhus län, ^f^ mil nordost 
från Helsingborg, uppgifves hafva en 



334 



rienshaU. 



l^leroliopp. 



areal af 4,166 tunnland, deraf blott 4 
äro sjöar och kärr. Rådande jordmå- 
nen är sidländ lera,, hufvudnäringen å- 
kerbruk. Socknen bastår af IS^V^g 
mantal skatte, I-V30 ^'^0 krono och 
^/g frälse samt beboddes 1805 af 627, 
1850 af 1,063 och 1856 af 1,138 per- 
soner. Hela uppskattiiingsvärdet upp- 
gick år 1857 till 119,070 rdr banko. 
Uti socknens fasta folkskola undervisa- 
des år 185 6 af en examinerad lärare 
90 gossar och 91 flickor, medan 1 gosse 
bivistade allmänt läroverk och 10 flic- 
kor hade enskild undervisning. — Flen- 
uinge socken är annex till Allerums al- 
ternativt regala och patronela pastorat 
i Luggude kontrakt af Lunds stift. — 
Ingen större gård finnes i socknen. — 
Adress: Helsingborg. 

Fieiishillt. Säteri af 3 mantal uti 
Carlstorps Skate och Aspelands hiirad 
af Kalmar län, nu deladt mellan bönder, 
har tillhört en enkt-fru De la Grange. 
född Eidderborg, sedan N. Ullsax (år 
177 0), som tillika egde 1 mantal säteri 
Bölö i samma socken, hvilken sistnära- 
da gärd i sednare åren tillhörde en löjt- 
nant J. A. Ulfsax. Fleiishult tillhörde 
17 99 en löjtnant von Schantz. 

Fleringe. Annex-socken på Gotland, 
i Ruthe Ting af Norra Befallningen, 
5 mil nordost från Wisby, vid hafvet 
och Fårösund, uppgifves hafva en areal 
af 15,830 tunnland, af bvilka 1,850 
äro sjöar och kärr, bland hvilka nära 
nas Bästeträsk, Hauträsk ra. fl. Sock- 
nen, sora består af 4 mänt. skatte och 
Vg dito krono, beboddes 1805 af 213 
personer, men hade år 18 50: 275 och 
1856: 339 invånare och var uppskat- 
tad till 39,790 rdr banko. Uti fasta 
folkskolan undervisades 1856 af 1 exa- 
minerad lärare 20 gossar och 20 flic- 
kor, medan 1 gosse bivistade allmänt 
läroverk, I gosse och 1 flicka undervi- 
sades i hemmet. — Fleringe är annex 
till Ruthe konsistoriela pastorat af 2:dra 
klassen i Norra Kontraktet af Wisby 
stift. Kyrkan, en af de mindre och af 
obekant ålder, har en dopfunt af sten 
med vackra basreliefs och en liksten 
med runor. (Se Liljegrens Run-Urkun- 
der, M 1696.) — Adress: Wisby. 



Fkrohopp. Jembruk i Madesjö soc- 
ken och Södra Möre härad af Kalmar 
län, beläget 4 mil från Kalmar, anla- 
des af landshöfdingen i Kalmar friherre 
Fletwood samt herrar Rothlieb och Hop- 
penstedt, hvilka d. 24 November 17 25 
fingo privilegium på att anlägga eii 
masugn, en stångjernshamraare med två 
härdar och eu knipphamraar-hjulstock 
med hamrar å kronoskatte-heraraanet 
Rås, hvarefter de uppkallade den nya 
anläggningen efter första stafvelsen v 
hvardera auläggarens namn. Bruket an- 
lades i en på sjö- och ujyrmalmer rik 
trakt vid Flerohopps-ån, som upprinner 
i Helleberga socken i Kronobergs läu 
(ur Orranäs sjö) samt med sina grenar 
rinner genom socknarna Madesjö, Christ- 
valla, Ljungby och Hossmo, tilldess den 
faller ut i Östersjön söder om Kalmar, 
sedan den under sitt lopp haft åtskil- 
liga namn, af hvilka Ljungby-ån är det 
allmännast antagna. Fleroiiopp skatt- 
lades år 1741 och fick då rättighet till 
3,000 sk'tb:s smide samt privilegium på 
anläggandet af en ny stAngjernshamma- 
re, hvilken år 1748 skattlades till 600 
skS:s smide af eget laekjern. Lneller- 
tid hade bruket tillfallit Casper liop- 
peristedt den Yngre, som 1743 bytte 
bort det mot Orrefors bruk i Helleber- 
ga socken till direktören C. D. Luth- 
man, hvilken 1748 sålde Flerohopp till 
landshöfding C. Broman, efter hvilken 
egendomen dels genom arf, dck genom 
köp kommit i flera händer. Ar 1766 
fick dåvarande egaren, brnkspatr. Broek, 
tillstånd att flytta den sednast skatt- 
lagda hammaren med 300 sk'a:s smide 
till ett nyanlagdt bruk på Ufvahults 
egor i Kråksmäla socken och Norra 
Möre härad, vid Alster-ån, samt att 
sälja den samma hammare ytterligare 
åtföljande rättigheten till 300 sk'tb:s 
smide till Säfsjöströms bruk i Lenhofda 
socken af Kronobergs län. Den nya 
bruksanläggningen kallades Ludvlysfors; 
men der smiddes blott 50 sktt, hvar- 
efter verket nedlades och smidcsrättig- 
heten såldes. Ar 177 i inropades Fle- 
rohopp på banko auktion af handelshu- 
set Lor. Morien & Son i Stockholm, 
och 17 82 köptes det af direktören vid 
Ostindiska Kompagniet J. Abrah. Grill, 
hvars enka år 1811 sålde det till fru 



Plian. 



Plisby. 



335 



Lovisa Hildebrand, livars raan förvaltat 
bruket under Grills tid och från grun- 
den ombyggt alla verkstäder och b\'gg- 
nader. Fru Hildebrand bortarrenderade 
år 1819 bruket till sin son, J. Hilde- 
brand, hvars arfviogar innehade det 
efter hans död. Det tillverkade 18 57 
vid 2 fria härdar blott 300 skS stång- 
jern, värderade till 7,560 rdr bko; men 
raanufaktursraidet för samma år taxe- 
rades till ett värde af 18,0 00 rdr bko, 
och deJi egendomen tillhörande enbla- 
diga sågen och qvarnen till 900 rdr 
samma mynt. Från början hörde ingen 
jord till bruket, mer än de få tunnland 
på Käs' egor, på hvilka verkstäderna 
uppfördes; sedermera har dock hela 
Rås' hemman blifvit inköpt, tillika med 
åtskilliga andra hen)mansdelar. Bruket 
har två charaktersbyggningar af trä, 
den ena uppförd år 1821, bägge med 
vackert läge. 

Flian. Biflod till Lidan, utgörande 
afloppet från Hornborga-sjön, som fly- 
ter i vestlig rigtning från sjön och fal- 
ler ut i Lidan vid Skofteby uti Saleby 
pastorat. 

Flik. Hytta i Norbergs socken och 
Gamla Norbergs härad af Westmanlands 
län, vid sjön Gasens utlopp, fanns re- 
dan år 1651 och tillhör ett bolag. 

Fllsby. Socken i Södra Wedbo hä- 
rad af Jönköpings län, mellan Bälaryd 
och Bredestad i norr, Askeryd i öster 
och nordost, Ekesjö och Solberga i sö- 
der samt Barkeryd och Järsnäs i Tveta 
härad i vester, uppgifves hafva en areal 
af 34,830 tunuliuifl, af hvilka 4,280 
äro sjöar och kärr. Liom socknen fin- 
nas sex sjöar, och den gränsar till en 
sjunde, nämligen Aneby-sjön. Socknen 
är en skarpt kuperad trakt, men har i 
allmänhet ganska god jordmån, bestå- 
ende allmänneligen af svartmylla på 
grusbotten, stundom lera, särdeles un- 
der kärrjorden närmast sjöar och kärr. 
Slätmossar saknas icke, men äro likväl 
af föga vidd. Trakten närmast Tveta 
härad och närmast till Bälaryd kallas 
med anledning af en viss vildhet i sin 
charakter af de öfriga sockenboerna för 
Turkiet. Betesraarkcrna äro tillräckli- 



ga, och ännu finnes det skog, hvilkeu 
»allmogen, oaktadt ihärdig svedning, 
ännu icke kunnat helt och hållet för- 
störa», säger Allvin i sin beskrifniog 
öfver socknen. Odlingsfliten är allmän. 
Socknen består af ä8^/^ förmedl, man- 
tal, deraf 24 skatte, 12 krono, 15 frälse 
och 7 säteri, samt beboddes 180 5 af 
1,313, 1850 af 1,706 och 1856 af 
1,801 invånare. Socknen hade sist- 
närada år arabulatorisk skola med en 
examinerad lärare, som undervisade 119 
gossar och 117 flickor, medan 1 gosse 
bivistade allmänt läroverk, 14 gossar 
och 10 flickor hade enskild undervis- 
ning samt 20 gossar och 7 flickor un- 
dervisades i hemmet. — Flisby moder- 
socken utgör tillika med Solberga an- 
nex ett regalt pastorat af 3:dje klassen 
i Södra "Wedbo kontrakt af Linköpings 
stift. Hela pastoratet består af 92 78 
förmedlade mantal, med prestgård af 
2 mantal och ständigt vederlag af 3^/^ 
tunnor; pastoratets befolkning uppgick 
1856 till 3,271 personer. Kyrkan, be- 
lägen 9'^'^ mil frän Linköping, 5 mil 
från Jönköping och IV2 ra'l 'r^n Eke- 
sjö, uppfördes 1850 och följande åren 
samt är 120 fot lång och 56 fot bred, 
med murar af gråsten, förstärkta med 
jernband; hon ligger i norr och söder, 
så att tornet står i det förra, altaret i 
det sednare väderstrecket. Kyrkan har 
vacker altarprydnad, predikstol och or 
gelverk ; i det 80 fot höga tornet hän- 
ga två ringklockor. Den nya kyrkan 
är anlagd 600 fot från den gamla, som 
ännu står qvar och är af obekant, san- 
nolikt ganska hög, ålder, emedan en 
afskrift af Danaholms-fördraget förvara- 
des derstädes. Gamla kyrkans altartafla 
föreställer i bilder Christi födelse och li- 
dande samt hans 12 apostlar, men har 
icke särdeles konstvärde. — Bland går- 
dar i socknen nämnas: Johannesberg, 
Knutstorp, Gäddeviksholm och Eskeryd, 
Gidlarp, Åkersberg, Thorsjö, Hammars- 
berg, Sy reda och Or reda. — Af forn- 
lemningar nämnas två runstenar; 5 run- 
da stensättningar på prestgårdens skog 
i den s. k. Brudd ungen, möjligen en 
tingsplats, fastän; traditionen berättar, 
att en brudfärd här blifvit förvandlad 
till sten; ett ovanligt stort griftkurarael 
på Svaneryd$ egor; 5 runda steakret- 



336 



Fliseryd* 



Fliseryds Hrntbruk. 



sar, sannolikt forntida lielggdomar, nära 
Johannesberg samt på Luttersjö gärde 
ett nu afröjdt större Rttekuramel, sora 
betäckte en bällekista, hvilken befanns 
innehålla två större stridsyxor af sten 
samt två svarta fliiitstenar. Vid vägen 
uti prostgårdens skog finnes ett af de 
ofta förekommande risbålen, enligt tra- 
ditionen upplagdt till minne af en klock- 
gjutargesäll, sora här blifvit mördad af 
sin mästare, hvilken blifvit afundsjuk 
deröfver, att gesällen gjutit en vackrare 
klocka än mästaren kunde åstadkomma. 
Vid Borrsjön i samma skog tror man 
sig fordom hafva sett ett långt, hvit- 
klädt fruntimmer gå i lutande ställning, 
likasom för att söka någonting; möjli- 
gen det s. k. Flisby spöke, som om- 
näranes i De la Gardieska Archivet, 
12: 29. På hemmanet Erkestorps egor 
finnes en offerkälla, vid hvilken sock- 
nens ungdora brukar infinna sig mid- 
soraraarsnatten. — Af krigsminnen an- 
för Allvin följande: »Vid Danskarnes 
återtåg från Östergötland år 1508 hade, 
en skara Danskar lyckats leta sig fram 
till denna från stora stråten aflägsna 
trakt; men detta lyckades icke bättre, 
än att de upphunnos af Henrik von 
Minden och anföllos vid den s. k. Röd- 
eller Kosjön, der de drefvos ut på isen, 
sora brast, då en mängd nedhöggos, 
många drunknade och blott några få 
komrao undan. Sägnen i orten är, att 
isen var förut söndersågad, och äldre 
personer berätta, att man vid lugnt och 
klart väder på sjöns botten kunnat 
skönja leraningar af trossvagnar och 
annat krigsbehör, hvaraf vid notdrag- 
ning på östra stranden ett och annat 
blifvit uppfiskadt, deribland en jernbe- 
slagen vagnsgaffel, hufvudskallar efter 
de drunknade ra. m. Vantron ser här 
stundom en på vattnet flytande lik- 
kista samt ett sjörå, som vaktar en på 
botten liggande, af de slagna förlorad, 
skatt; dessutom uppgifves, att vid kräft- 
fiske blossen stundom slockna af sig 
sjelfva i det lugnaste väder.» — Adr.: 
Ekesjö. 

Fliseryil. Socken i Handbörds hä- 
rad af Kalmar län, 6 mil norr ifrån 
Kalmar och 1V4 mil f>ån hafvet, gen- 
omfluten af Eram-ån, uppgifves hafva 



en areal af 54,617 tunnland, af hvilka 
2,220 äro sjöar och kärr. Socknen be- 
står af 14^/^ mantal skatte, 1 mantal 
krono och 22^ 1^ mantal frälse, värde- 
rade 1857 till 216,710 rdr bko; den 
beboddes år 180 5 af 2,125, 1850 af 
2,957 och år 185 6 af 3,16 2 personer. 
Socknen hade 185 6 arabulatorisk folk- 
skola, i hvilken en examinerad och 2 
oexaminerade lärare undervisade 150 
gossar och 1 5 1 flickor, medan 110 gos- 
sar och 120 flickor hade undervisning 
i hemmet. — Fliseryd är ensamt ett 
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i 
Handbörds kontrakt af Kalmar stift. 
Kyrkan, som lär hafva blifvit först upp- 
byggd i konung Birger Magnussons tid 
på säteriet Fliseryds egor, afbrann gen- 
om vådeld den 6 Juni 1811, hvarefter 
en ny kyrka af trä grundlades 1816 
och invigdes 1818. Prestgården är 1 
mantal. — Gårdar inora socknen äro: 
Fliseryd, Bankeberg, Högsrum, Läggevi 
och Fliseryds krutbruk. — Pesten här- 
jade år 1630 i Fliseryd och kringlig- 
gande socknar. — Adress: Kalmar. 

Fliseryil. Ett man-tal frälse - säteri 
med underlydande i Fliseryds socken 
och Handbörds härad af Kalmar län, 
vackert beläget vid Em m-ån, har for- 
dom tillhört slägten Edelfeldt och an- 
dra adliga slägter, men inköptes i bör- 
jan af 17 90-talet af vice-amiral Johan 
Nordenankar, sora gjorde godset till 
fideikommiss i sin ätt. Han förskönade 
gården mycket och uppförde ett trevå- 
ningars trähus, sora sedan afbrann, men 
ersattes med ett nytt, så att gården 
ännu är väl bebyggd. Godset egdes 
1820 af öfverste Nordenankar, 1830 af 
ryttraästar Nordenankar, en brorson till 
amiralen. Socknens gamla kyrka skall 
hafva varit anlagd på säteriets egor. 

Fliseryds Krutbruk, eller Läggeyi, 
uti Fliseryds socken och Handbörds hä- 
rad af Kalmar län, är enligt Kongl. 
Brefvet af den 18 Augusti 175 2 upp- 
låtet åt innehafvaren att drifvas under 
kontrakt, och skall den innehafvare af 
krutbruket, som sina skyldigheter full- 
gör, sjelf och dess arfvingar besitta 
krutbruket, så länge kronan vill verket 
behålla. Fliseryds krutbruk är ännu ett 



FlisIiuH. 



Fli8«ad. 



337 



bland länets betydligaste raauufaktui'- 
verk. Det sysselsatte år 1855 omkring 
25 arbetare och tillverkade under de 
sednare åren omkring 1,000 centner 
krut till ett värde af 35,000 rdr bko. 
Flera förbättringar i tillverkningssättet 
bafva blifvit införda, och bland annat 
skall det här fabricerade jagtkrutet i 
godhet täfla med det utländska. 

Flishult. Tre och ett hälft mantal 
frälse med Kalkaby säteri, uti Näsby 
socken och Östra Härad af Jönköpings 
län, nära till en å med ett vattenfall, 
som leder Tjurkens vatten in i sjön vid 
Näsby och drifver såg med qvarn af 2 
par stenar. Här, — säger Wieselgren, 
— »synes Njuduugens kungaboning haf- 
va varit belägen med Flishultaby slott, 
nu Hultaby, något öfver V4 i^il där- 
ifrån jemte sjön, som sträcker sig till 
Bexheda. Den äldsta slägt, som skref 
sig till Flishult, räknar anor från vår 
bekanta Forn-Jota-ätt, som enligt en 
tids åsigt regerade öfver hela Sverige, 
enligt en annans öfver Finland» men 
hvilken herrskat i Finved och Njudung, 
enligt Wieselgren, som uppgör en stam- 
tafla, enligt hvilken Ragnvald Möre Jarl 
härstammar från Heiter, hvars brorson 
var Gylfe, hvilken uppgifves som rege- 
rande i Sverige vid Odens invandring. 
Ragnvald Möre Jarl var fader åt her- 
tig Rolf af Norraandie, döpt år 912, 
och åt Torf-Einar, Jarl på Orkenöarna, 
från hvilken de äldsta Flishulta-herrar- 
ne härstammade. (Se Wieselgren, Ny 
Smålands Beskrifn., I, pag. 15 4, 15 5). 
»Att, — fortfar W,, — alla dessa Fli?- 
hulta-herrar med en båt i vapnet voro 
ättlingar af Orkeuö-jarlarne, blir än kla- 
rare ådagalagdt, då en son af Smålands 
lagman, herre till Flishult, ännu i med- 
let af I4:de seklet utkallades till detta 
jarldöme. Efter all saunolikhet var 
Bonde-ätten, med gemensamt ättemär- 
ke, en gren af denna samma Båt-ätt. 
Månne ej Jon Pederssons till Flisby 
broder blef kallad Thord Bonde (Bondu, 
-onis i diplomer från denna tid), derföre 
att han blef hemma som hiiradshöfding 
i Njudung, då Jon for till hofs och 
vann en prinsessa af Ynglinga-ätten i 
Norge?» (Jon Pedersson till Flishult 
var riksråd 1279 och gift med en dot- 
II, 



ter af konung Erik Presthatare i Nor- 
ge, således svåger med hertig Walde- 
mar Magnusson Folkunge. Jon Peders- 
sons sonson, Erengisle Suneson, var 
Jarl till Orkenöarna, riksråd, riddare, 
lefde 1344—1392. Erengisles far, Su- 
no, hade en bror, Jon, hvars son Pe- 
der Jonsson, som 1430 skref sig till 
Flidishult, är Båt-ättens stamfader.) På 
1500-talet tillhörde Flishult Ulf Peders- 
son Sjöblad. »I hans tid (1568) slogo 
Danskarne sitt läger här nära, under 
det Svenskarne, 200 hakeskyttar, förla- 
des i en granskog, men deras befälhaf- 
vare, Hogenskild Bjelke, låg på Flis- 
hult. Härifrån flyeude om morgonen, 
då Danskarne, som haft eld om natten, 
nedhuggit de anträffade Svenskarne, 
hvilka ej fått göra upp eld, som kun- 
nat röja dem, blef han, jemte ståthål- 
laren i Småland And. Griis och Sten 
Baner, tillfångatagen af en Cbphr Krab- 
bes dräng och förd till Köpenhamn. 
På Flishult dog 1687 öfverste Patrik 
Patkull, herre till Flishult, född 1629. 
Pä Flishult bodde baron Jörau Silfver- 
hielm, död 17 37; sedan hans son, öf- 
versten baron C. A. Silfverhielm; 1827 
egdes godset af expeditions-sekreteraren 
G. Humraelhjelni, som sålde det åt ett 
bolag; sedan innehades gården af mön- 
sterskrifvaren C. A. von Porat och år 
1857 af direktören och riddaren J. M. 
Svenson. Se vidare Hultahj. 

Flistad. Annex-socken i Gullbergs 
och Bobergs härader af Östergötlands 
län, mellan Ljung i nordost, Wreta i 
öster, Ledberg och Björkeberg i söder 
samt Klockrike i vester, uppgifves hafva 
en areal af 3,4 2 tunnland, af hvilka 
30 äro sjöar och kärr. Socknens södra 
gräns bildas till ea del af Svartån, och 
landet ligger på södra sluttningen at* 
den låga landthöjd, som skiljer Svart- 
åns dalgång frän Motala-ströms, samt 
består hufvudsakiigeu af slätter med 
obetydliga kullar. Mot norr är kärrig 
mark, sannolikt en igenvallad sjö, som 
fordora skall hafva funnits här och bu- 
rit namnet Wikaren. Jordmånen är lera 
och sand; åkerbruk är nästan enda nä- 
ringsgrenen, i förening med någon bo- 
skapsskötsel och bran vinsbränning; äng 
och betesmnrk äro klena, skog finnes 

43 



^38 



Flistad. 



i<^listads HelsobruAU. 



nästan ingen. Socknen består af 23 ^/g 
förmedlade hemman, af hvilka H^g 
höra till G ullbergs, 8^ ^ till Bobergs 
härad; gränsen mellan bägge häraderna 
går nästan rakt från norr till söder ut- 
efter en bäck. Folkmängden, 1805 be- 
stående af 555 personer, uppgick 1850 
till 774 och 1856 till 825 invånare. 
Uti fasta folkskolan undervisades sist- 
närada år af en examinerad lärare och 
klockaren 37 gossar och 3 2 flickor, me- 
dan 6 gossar och 16 flickor undervisa- 
des i hemmet. — Flistad socken är 
annex till Ljungs konsistoriela pastorat 
af 3:dje klassen uti Gullbergs och Bo- 
bergs kontrakt af Linköpings stift. 
Socknen namnes under katholska tiden 
och har då sannolikt haft egen kyrko- 
herde. Kyrkan, belägen i-^/^ mil nord- 
vest från Linköping, är gammal, byggd 
af gråsten och kalksten, hvälfd vid ka- 
tholska tidens slut och tros hafva varit 
invigd åt den Hel. Stephanus; hon är 
försedd med en hög tornbyggnad. Uti 
kyrkomuren är en runsten insatt ; sten- 
sättningar finnas vid åtskilliga ställen. 
— Af socknens 38 gårdar före refor- 
mationstiden innehade Wreta kloster 1 
och kyrkliga stiftelser 10. På 1600- 
talet innehades en del gårdar af adeln, 
hufvudsakligen under gods utom sock- 
nen; nu besittes det mesta af allmoge. 
Största gården är Kidlersbro, i Bobergs 
härad, 2 mantal frälse rå och rör. ■ — 
A-dress: Linköping. 

Flistad. Modersocken i Wadsbo hä- 
rad af Skaraborgs län, vid sjön Osten, 
1*/- mil från Göta kanal samt vid sta- 
tens vestra stambana, mellan Wärings 
och Moholms stationer, uppgifves hafva 
en areal af 3,379 tunnland, af hvilka 
735 äro sjöar och kärr. Jordmånen är 
för det mesta god lera och djup mat- 
jord ; åkerbruk är hufvudnäringeu; nå- 
got lin sås och äfven något tobak plan- 
teras. Socknen består af 14'/., mantal 
skatte, IV4 dito krouo samt 3 frälse 
och var 1857 uppskattad till 90,5 00 
rdr banko. Invånarne, på 1840-talet 
•438 personer, utgjorde 1850 ett antal 
af 452 och 1856 af 480. Socknen 
hade sistnämda år fast folkskola, i hvil- 
ken 1 examinerad lärare och klockaren 
undervisade 58 gossar och 3 5 flickor, 



medan 4 gossar bivistade allmänt läro- 
verk, 7 gossar och 38 flickor undervi- 
sades i hemmet. — Flistads raodersoc- 
ken utgör, tillika med annexet Göth- 
luiida, ett konsistorielt pastorat af 2:dra 
klassen i Södra Wadsbo kontrakt af 
Skara stift. Hela pastoratet består af 
4fi\^ förmedlade mantal, med 1 mänt. 
preslgård, 1^/, stom och 13^'^ tunnor 
vederlag; pastoratets befolkning utgjor- 
de 185 6 inalles 1,77 2 personer. Kyr- 
kan, belägen 2 mil från Sköfde och 4 
mil från Skara, med sitt spetsiga torn 
synlig från jeruvägen, är ljus och rym- 
lig. — Vid kyrkan befinnes en stor 
kulle, sannolikt en ättehög, och vid O- 
dinsluuda by förekomma andra sådana 
högar, i hvilka man hittat urnor. På 
Hyltåsen, söder om Flistad, finnas sten- 
sättningar, till en del lagda som gator, 
och hvilka, enligt allmogens berättelse, 
skola vara lemningar efter en stad, 
hvaremot andra tro, att stenen blifvit 
sammanförd dit till Flistads kyrkobygg- 
nad; i grannskapet ligger den s. k. 
Bjästa Backe, der ett slott berättas haf- 
va stått. Uti Snärfva äng skall man 
äunu i början af 1800-talet hafva sett 
qvarlefvor efter en byggnad, som lär 
hafva varit ett kapell, upppbygdt af en 
fru eller jungfru; efter kapellet benäm- 
nas de närmast liggande åkrarna «Ka- 
pells-lindorna». Lindskog berättar, att 
nian vid detta ställe hittat ett fön- 
stergaller af messing. — Bland gårdar 
i socknen nämnas Storegården och Back- 
gården, bägge säterier om 1 mantal. — 
Adress: Mariestad. 

Flistads Ilelsobruuu^ belägen i Fli- 
stads socken uti Östergötland (se ofvan], 
var under katholska tiden flitigt besökt, 
i synnerhet midsommarsnatten, af folk, 
äfven från aflägsna orter, ehuru källans 
egenskap af helsobrunn då icke var be- 
kant. Källan upprensades år 1723 pa 
bekostnad af kyrkoherden Duraeus i 
Ljung och Flistad, och 1729 uppfördes 
ett brunnshus efter befallning at dåva- 
rande landshöfdiugen Ehrencrona, att 
hvar och en af Ljungs socknemän skulle 
till byggnaden framköra en stock och 
Flistads socknemän »hvar sitt behållet 
bräde». Stället blef sedan mycket för- 
bättradt och förskönadt; vattnet har 



do. 



■i^loby. 



339 



visat sig verksamt mot gikt, chronisk 
rbeumatisra, skrofler, nervsjukdomar, he- 
raorrhoider ra. fl. sjukdomar. 

Klo. Modersockeu i Ase härad af 
Skaraborgs län, vid Delteru samt vid 
Halle- och Huuneberg, som stöter intill 
församliugen på vestra och nordvestra 
sidan, uppgifves halva en areal af 1 1,409 
tunnland, af bvilka 5 äro sjöar och 
kärr. Socknen har sannolikt sitt namn 
af sin sidliinda belägenhet, som efter 
starka regn och vid sjöns stigande 
och fallande, särdeles höst och var, ut- 
sätter densamma för vattuflöden. Jord- 
bruk är hufvudnäriugen ; boskapssköt- 
seln är föga betydande; socknen är 
skoglös, likasom orten i allmänhet; men 
vid Dettern ligger en torfraosse, hvil- 
ken begagnas som allmänning för hela 
häradet, men lider rnycket af sjöns 
flödande. Kalkstensbrott bearbetas i 
Halle- och Hunneberg. Socknen, som 
består af 6^, g mantal skatte, 0^ 3., dito 
krono och 23^/g maut. frälse, taxerade 
1857 till 150,257 rdr banko, hade år 
1840: 1,298 invånare, men beboddes 
1850 af 1,388 och 1856 af 1,452 per- 
soner. Socknen hade sistnärada år fast 
folkskola med en examinerad lärare, 
som undervisade 32 gossar och 22 flic- 
kor, medan 2 gossar bivistade allmänt 
läroverk, 28 gossar och 3 4 flickor un- 
dervisades i hemmet. En vice-hofmä- 
stare hos hertigen af Cumberland, P. 
Lundqvist, sannolikt född i socknen, 
men död i Eeading i Berkshire, testa- 
menterade år 1769 100 Pund St. till 
skola i Flo. — Flo raodersocken utgör, 
tillika med annexerna Ahs och Sahl, 
ett regalt pastorat af 2:dra klassen i 
Wäne Härads kontrakt af Skara stift. 
Prestgården består af 1 mantal, och 
folkuummern för 1856 i hela pastora- 
tet utgjorde 2,467 personer. Kyrkan, 
belägen 5 mil från Lidköping och 1"^/^ 
mil från Wenersborg, ombyggdes 174G 
och fiek 1786 ett nytt torn, hvartill 
konung Gustaf III uppgifves hafva lem- 
nat ritningen. Hon blef i stället för 
den fordna moderkyrkan Ahs är 1617 
moderkyrka på föranstaltande af Mag- 
nus Gabriel De la Gardie, till hvars 
grefskap Leckö Ase härad hörde. — 
Bland gårdar i socknen märkas säteri- 



erna Håbery och Giinnarstorp samt hem- 
manet Magnusberg, som varit säteri och 
tillhört Magnus Gabriel De la Gardie, 
men sedan 17 96 varit bebodt af bön- 
der. Lemniugar efter stenhus lära än- 
nu i sednare tider hafva varit synliga 
der. Som någonting eget bör anmär- 
kas, att regimentsskrifvare-bostället Det- 
terstorp måst minst tre gånger flyttas 
i anseende till Detterns inkräktningar. 
Den bekanta skalden Olof Kolmodin 
var kyrkoherde i Flo, der han dog år 
1753, och på hvars kyrkogård han hvi- 
lar. — Adress: Wenersborg. 

Floby. Modersocken i Wilska hä- 
rad af Skaraborgs län, vid Lidan, som 
här (vid Snipebro) bildar gränsen mel- 
lan Skaraborgs och Elfsborgs län, samt 
statens vestra stambana, hvars station 
Sörby ligger inom pastoratet, uppgifves 
hafva en areal af 6,387 tunnland, af 
bvilka endast 15 äro sjöar och kärr. 
Jordbruk är hufvudnäriugen, och ett 
högst obetydligt fiske idkas i Lidan, 
som drifver talrika qvarnar. Skog fin- 
nes icke. Socknen består af IIV2 man- 
tal skatte, 2V8 dito krono samt I4V4 
frälse, alltsammans 1857 taxeradt till 
ett värde af 87,500 rdr banko. Folk- 
uummern, 1840: 670 personer, uppgick 
1850 till 742 och 1856 till 781 invå- 
nare. Socknen hade sistnämda år, till- 
lika med Göteved, fast folkskola, hvari 
en examinerad lärare och en klockare 
undervisade 28 gossar och 23 flickor, 
medan 29 gossar och 37 flickor under- 
visades i hemmet. — Floby modersoc- 
ken utgör, tillika med annexerna Göte- 
ved, Trävattna och Hellestad (det sist- 
nämda i Elfsborgs län), ett regalt pa- 
storat af 2:dra klassen i Wilska kon- 
trakt af Skara stift. Hela pastoratet 
består af 75Vi6 'örmedl. mantal, med 
1 mantal prestgård och 1 dito stom 
samt 3lVo tunnors vederlag; pastora- 
tets befolkning utgjordes 1856 af 2,002 
personer. Kyrkan, belägen 1 V4 mil 
från Falköping och 3 mil från Skara, 
är urgammal, af sten, med torn och 
genom tillbyggnad i sednare tider för- 
vandlad till korskyrka. Vid byn Wist 
finnas lemningar efter en kyrka eller, 
enligt andra uppgifter, ett kapell af trä, 
som blifvit ödelagdt, emedan biskop 



340 



Flöda. 



Floda. 



Spegel ansåg detsamma onödigt och 
derföre icke ville inviga det. — Inom 
socknen ligga de uu af bönder bebodda 
säterierna Gvnkestorp, Wistaholm och 
Wist Östergården. Till socknens skola 
har den i Floby födda guldsmeden Ar- 
vid Floberg skänkt 2,6662/3 i'dr bko. 
Bland i socknen födda personer märkes 
för öfrigt skalden Johan Henrik Kell- 
gren, hvars far var kyrkoherde härstä- 
des. — Adress: Falköping. 

Ploda. Modersoeken i Vester-Da- 
larne och Stora Kopparbergs län, i ve- 
ster gränsande till Jerna och Nås, i 
norr till Leksand, i öster till Gagnef 
och i söder till Grangärde, iippgifves 
hafva en areal af 94,169 tunnland, af 
hvilka 10,000 äro sjöar och kärr. I- 
genom socknen flyter Vester-Dalelfven, 
och bland sjöar och vattendrag märkas 
i öfrigt Flosjön, Damsjön, med aflopp 
till Dal-elfven, Närsen, Oisen och Ty- 
ren, med aflopp åt Grangärde, likasom 
Stora Löfsjön, hvilka sistnämda tre slut- 
ligen samla sina vatten i sjön Wess- 
man. Bland bergåsar nämnas Kläber- 
get i socknens nordvestra hörn, Rid- 
åsen på östra gränsen, söder om eUven, 
Mejdåsen, ungefär midt i socknen, li- 
kaledes söder om Dal elfven. Socknen 
har betydlig skog, och skogsbruk, till- 
lika med åkerbruk, boskapsskötsel och 
fiske, utgöra befolkningens näringsgre- 
nar. Socknen består af 15V-7 mantal 
skatte samt ^/g krono, med 8 qvarnar, 
13 fäbodvallar och 2 nybyggen, och 
var 1857 taxerad till 108,854 rdr bko. 
Befolkningen, 1840: 2,008 personer, 
steg år 1850 till 2,157 och 1856 till 
2,228 invånare. Socknen hade sist- 
nämda år fast folkskola med en exami- 
nerad och en oexaminerad lärare, som 
undervisade 138 gossar och 120 flic- 
kor, medan 1 gosse bivistade allmänt 
läroverk, 3 flickor hade enskild under- 
visning och 6 gossar undervisades i 
hemmet. — Flöda socken, som 1610 
var förlänad åt hertig Gustaf Adolf, 
utgör sedan 1612 ett konsistorielt pa- 
storat af 2:dra klassen i Vester-Dahls 
kontrakt af Westerås stift. Prestgården 
är Vg mantal. — I socknens Finnmark 
ligger Lö/sjö masugn, som tillhör till 
hälften Klosters bruk, till hälften Stora 



Kopparbergs Bergslag, och hvarom vi- 
dare se art. Lö/sjö. — Enligt Berg- 
mans Beskrifning öfver Dalarne före- 
komma uti Flöda socken bergkristall 
och syenit. — Adress: Gagnef. 

Fioda. Modersocken i Oppunda hä- 
rad af Nyköpings län, mellan Sköldinge 
i sydost. Stora Malm i söder, Vestra 
Wingåker i sydvest, Juleta, Näshulta och 
Husby -Rekarne i nordvest och norr 
samt Mällösa i öster, uppgifves hafva 
en areal af 4 6,980 tunnland, af hvilka 
3,300 äro sjöar och kärr. Socknens 
lutning är mot sydost, från stora land- 
höjden, som följer hela nordvestra grän- 
sen med en höjd af 200 — 300 fot, dock 
mestadels tämligen utplattad; hela det 
inre landet är en sagta sluttande, täm- 
ligen jemn skogsmark af 100 till 150 
fots höjd, med något djupare och bör- 
digare dalgångar samt icke små slätter; 
gränstrakten mot söder är mer skogig, 
mot öster bergländig. Förnämsta vat- 
tendraget kommer från Långsjön, på 
gränsen till Juleta, går åt sydost till 
Lundsjön, vidare åt öster till Floden, 
som från söder upptager Jägern och 
andra vatten från norr, samt vidare till 
Flöda Kyrksjö, hvarefter vattendraget 
fortsattes mot sydost till Sköldinge. På 
gränsen mot Mällösa ligger Hornsunds- 
sjön, i hvilken en å faller från sjön 
Loren i socknens nordöstra del. Längst 
i norr ligga Flensjöarne, ur hvilka Hel- 
leforss-ån upprinner. Längst i sydvest 
stöter sjön Näsnaren till socknen. Bå- 
dande jordmånen är lera, i de högre 
skogstrakterna sandblandad; näringarne 
äro åkerbruk, ängs- och skogsbruk, nå- 
got bergsbruk, fiske, m. m. Hemman- 
talet är 88IV40 förmedlade mänt., med 
13 rajölqvarnar och 12 sågqvarnar, allt- 
sammans taxeradt till 362,373 rdr bko. 
Befolkningen, som år 1840 steg till 
2,87 9 personer, utgjorde 1850: 3,830 
och 1856: 3,944 invånare. Socknen 
hade sistnämda år både fast och am- 
bulatorisk folkskola med 2 examinerade 
lärare utom klockaren, hvilka undervi- 
sade 97 gossar och 31 flickor i den 
fasta skolan, 132 gossar och 91 flickor 
i den arnbulatoriska, medan 8 gossar 
bivistade allmänt läroverk, 5 flickor 
hade enskild undervisning samt 38 gos- 



Ploda. 

sar och 94 flickor undervisades i bera- 
niet. — Yid kyrkan bållas nu mer s. k. 
torgdagar första och sista tisdagen i 
hvar månad. — Flöda socken är en- 
sam ett patroneit pastorat af l:sta klas- 
sen i Oppunda Östra kontrakt af Streng- 
näs stift; prestgården utgör 1 mantal, 
vederlaget 22\/., tunnor. Patronus är 
egareu af Fjellskäfte. Socknen före- 
kommer under namnet Flotha in jjrce- 
pos. Nicopensi omkring 1314 och redan 
1275, då första kyrkoherdenamnet före- 
kommer; andra namn på kyrkoherdar 
förekomma åren 1319, 1347 o. s. v. 
Kyrkan, belägen 5 mil från Nyköping 
och 7 3/^ mil från Strengnäs, är gam- 
mal, har blifvit skadad af åskan 1413 
{Anno Domini MCDXIIT, ipso die An- 
tonii confessoris fuitecclesia combiista ex 
igne tonitrui et magno fulnime, står det 
med förkortad munkstil uti jern på 
mindre kyrkdörren) och utvidgad 1640 
samt tillbyggd på södra sidan. Hon har 
takmålningar från 1500-talet, förestäl- 
lande scener ur bibliska och legend- 
historien, samt eger derjerate en mängd 
dyrbara taflor, troligen krigsbyte, enligt 
berättelse hitskänkta af fältmarskalken 
grefve Lars Kagg. Bland dessa taflor 
nämnas: altartaflan, föreställande ned- 
tagn ingen från korset, kopia efter en 
Italiensk mästare, Christi hudflängning, 
af Martin de Voss, Christi törnekrö- 
ning, kopia, Petrus vid kolelden, origi- 
nal, likasom Christi gång till Golgatha 
m. fl. Slägten Kagg har i kyrkan sitt 
praktfulla grafchor, bygdt år 1667 och 
försedt med skulptur-arbeten i taket, 
repareradt 1793, nu mer kyrkans hög- 
chor. Detta chor är prydt med talrika 
adliga vapen, tillhörande slägterna Kagg, 
Ribbing, Oxeostjerna, Sparre, Gyllen- 
stjerna, m. fl., och ])å bägge sidor om 
altaret sta tvänne af Gotlands-sandsten 
huggna sarkophager med bilder af Lars 
Kagg och hans grefvinna Agneta liib- 
bing. — Inom socknen ligga följande 
~gruöalt: Stafs grufialt, som lyder un- 
der Helleforss jernverk, Mällösa, Skarn- 
dals och Gölstugu gruff"ält, lydande un- 
der Eriksberg, samt Wollfalla grnfvor, 
upptagna år 1640 ocii lydande under 
Helleforss. I Stafs malmfält brötos år 
1858 inalles 9,700 skS viktualievigt 
jernraalm. Bland gärdar inom socknen 



FlosJ». 



34) 



märkas: Forss, Nästorp, Wegersberg, 
Ökna, Åbbötsnäs, Fjellslcäfte, Bie med 
Augtmtenbad, som lyder under Gimmer- 
sta i Juleta, ra. fl. — Adr.: Nyköping. 

Flöda. Säteri uti Skallsjö socken 
och "Wädtle härad af Elfsborgs län, vid 
Säfve-åns fortsättning ur sjön Säfvelån- 
gen, skall hafva varit en adlig sätes- 
gård redan i Erik den Heliges tid. 
Bland dess innehafvare namnes en An- 
ders Kringla; men i en sednare tid 
kom det under Wisingsborgs grefskap. 
Kiksdrotset Peder Brahe skänkte går- 
den till lagman Johan Örnevinge, i 
hvars slägt den var till 17 34, då den 
köptes af komraendör-kapiteneu Conrad 
Wilh. von Döbeln. Som sednare egare 
näranas kommersrädet C. Arfvedson, ka- 
piten W. Tbam, fru Wahlfelt, bruks- 
patron Howing och brukspatron Prosch- 
wilz. Till egendomen höra qvarn med 
3 par stenar och sågverk med finbladig 
och centrums-såg. Under säteriet lydde 
fordom ett jernmanufakturverk, anlagdt 
år 1739 af von Döbeln, men för alltid 
nedlagdt från 1858. Midt emot går- 
dens manbyggnad ligger Flöda Jern- 
vägs-station af femte klassen tätt invid 
Elodasjön. 

Flodbergs ftrufTor. Nedlagda kop- 
pargrufvor i Abls socken af Öster-Da- 
larne, upptogos omkring år 1677 af 
bergsmannen Trotzig och bearbetades, 
en tid med fördel, men nedlades om- 
kring 17 30. 

Flodbaminnr. Se Uttersberg i Skinn- 
skattebergs socken af Westerås län. 

Flor. Segelduksfabrik i Arbrå soc- 
ken af Södra Helsingland, hade 1857 
9 stolar med en mästare och 17 arbe- 
tare samt tillverkade segel- och tältduk 
för 3,000 rdr b ko. 

Flosjö. Jcrnbruk, hytta och '/.^ man- 
tal skatte Flosjötorp, i Grythytt'e soc- 
ken och Grythytte Bergslags Härad af 
Örebio län, nära sjön Halvarsnoren; 
bruket liar en härd och en hammare 
med 4 00 sk'^ privilegieradt smide. 
Hammaren anlades sannolikt år 176 5, 
då en E. Dahlberg fick tillåtels,e att 



342 



V^losta. 



l<''luxeruui« 



flytta Norra KjerlVingeborns bergsmans- 
smide till Flosjöbyttan. 

Vlosta. Två m au tal frälsesäteri uti \ 
Altuna socken och Simtuna härad al' l 
Westmanlauds län, nära Örsuuds-cuis : 
östra strand, blef säteri 1630, tillhörde i 
1647 fröken Ebba Soop och 167 5 riks- I 
rådet Lorenz Creutz, från 1750 grefliga 
ätten Croubjelra. Under godset lydde 
fordom Säfva, 2 manta! säteri ladugård j 
i samma socken; men denna gärd är i 
nu afskiljd från Flosta. Dit höra i : 
stället 2^2 mantal frälse inom socknen I 
samt Flosta och Hvilstena qvarnar, I 
Flosta säteri var år 1837 taxeradt till I 
24,800 rdr banko. — Icke långt från i 
sätesgården ligger Flosta Källa, en af i 
de största och vattenrikaste i landet. ' 

Flottsund, eller Flötsuud. Byteshan- 
delsplats vid Fyris-åns utlopp, tillhör 
Kungshamns eller Flötsunds säteri uti 
Alsike socken och Erlinghundra härad 
af Stockholms län, på gränsen mot Upp- 
sala län. I stället för den fordna fär- 
jan öfver Fyris-ån leder nu en präktig 
bro, kallad Prins Gustafs Bro. Vid 
Flottsund sammanträffar omkring Mid- 
sommaren och vid Michaéli-tiden all- 
mogen från skärgården och det inre 
landet och utbyter saltade fiskvaror mot 
spannmål. 

Flundre. Härad i We&tergötlaud, 
Elfsborgs län, på östra stranden af Göta 
elf, har en areal af 29,484 tunnland, 
består af 106 mantal och utgöres af 
socknarna Eomeled, Asbräcka, Uphärad, 
Fors och Fuxerna samt beboddes 185 6 
af 5,009 personer. Häradet har i all- 
mänhet god och bördig jord män, skog 
till husbehof och god gräsväxt, så att 
åkerbruk och boskapsskötsel äro befolk- 
ningens hufvudnäringar. Häradets märk- 
värdigaste ort är Lilla Edet, der det 
har sitt tingställe. — Ur häradets hi- 
storia anföres, att Danskarne härjade 
detsamma år 1365 och framforo med 
yttersta grymhet, så att de skuro brö- 
sten af qvinnorna och ryckte tungan 
ur munnen på folk. Flundre härad var 
sedan ett af dem, som stodo i pant hos 
Danmark för Elfsborgs Lösen, och på 
denna grund b " gärde grefve Axel Le- 



jouhufvud uti en Bohus deu 12 Nov. 
1613 daterad skrifvelse, att häradets 
invånare skulle hos de Danska embets- 
männen stå till rätta, för det länsman- 
nen i Flundre år 1600, då grefven från 
Gräfsnäs begaf sig ur riket, uppbådat 
200 bönder och knektar samt med våld 
afhändt grefven hans egodelar, hvilka 
han ämnade föra med sig till Norge. 
Genom bref af deu 19 Februari 1614 
tog imellertid unga konung Gustaf A- 
dolf häradsboerna i sitt beskydd och 
förklarade, att de gjort ganska rätt, då 
de sökte hindra grefve Axel att resa, 
eftersom grefven varit sitt fädernesland 
otrogen. — Drottning Christina done- 
rnde åren 164 7 — 1650 fjorton hemman 
i detta härad åt riksrådet grefve Sten- 
bock. — Tillsammans med Wäne, Bjer- 
ke, Ale och Wädtle härader utgör Flun- 
dre härad ett fögderi, tillsammans med 
Wäne och Bjerke en domsaga. 

Fluierum. Gammal gård i Carls- 
torps sockens skate i Kalmar län, vid 
sjön Folken, af allmogen kallad Floc- 
ken, anses hafva sitt namn af denna 
sjö, så att gården egentligen skall heta 
Foikesrum ; sjön Folken sjelf anses vara 
uppnämd efter Folke, stamfadern för 
Folkuuga- ätten. Gården anses hafva 
tillhört Folkunga-slägten, och skall fru 
Ingrid Ylfva, Birger Jarls mor, hafva 
bott derstädes; äfven Carlstorps socken 
anses uppnämd efter biskop Carl, fru 
Ingrids son. Om den myndiga frun 
gå ännu många sägner i trakten. Så 
påstås det, att en kanal mellan sjöarna 
Folken och Kolsjöu, vanligen kallad 
wUlfvagraf», skall vara gräfd på fru In- 
grids befallning; på en bjelke i gamla 
kyrkan fanns år 17 39 inhugget /. M. 
S. 1252, h vilket förklarades betyda 
Ingrid Månesköld, och ännu i sednare 
tider berättades en sägen, att, när hon 
en dag gick till kyrkan, hvilken hon 
låtit bygga till minne af deu i Finn- 
land dödade sonen, biskop Carl, hon 
satt sig utmed kyrkväggen i afvaktau 
på att kyrkfolket skulle samlas och be- 
fallt sin piga reda sitt hår, men till- 
lagt: »om du får se någonting, så blif 
icke rädd; men om du för någou om- 
talar hvad du sett, så blir du stum i 
all din tid.» Under det håret reddes, 



somnade fru Ingrid; då slingrade sig 
fram ur henne tvänne ormar, som ge- 
nast började klättra uppför kyrkväggen ; 
den ena kom ända upp på taket; men 
den andra föll ner, när han hunnit ett 
stycke uppför väggen. Bägge ormarne 
kröpo sedan åter in i fru Ingrid igen, 
och när hon vaknade, frågade hon pi- 
gan, om någonting händt. Pigan sva- 
rade då, att hon sett ormarna; och 
frun förklarade synen pä följande sätt: 
dessa ormar betyda mina söner (sonsö- 
ner, Waldemar och Magnus Ladulås?); 
den ena blir en stor man, och den an- 
dra vill följa honora efter, men blir 
nedstött af sin bror.» Fru Ingrid om- 
talas eljest i orten, anmärker Craelius, 
»dels som helgon, dels prophetissa och 
dels trollpacka.» — Fluxerura tillhörde 
1770 Pechlin och major Silfverbrand, 
sedan öfverstäthållaren baron Rudbeck, 
17 99 N. L. von Sydow, 1844 öfverste 
J. C. von Schoting, sedan regiments- 
skrifvaren Euell. Det består af 3 man- 
tal, förmedlade till 1 Vj- 

flyiuge. Kungsgård i Sandby soc- 
ken och Torna härad af Malmöhus län, 
bestående af 3'"jg mantal, har under 
katholska tiden tillhört bisLopanie i 
Lund, men blef vid reformationen in- 
dragen till Danska kronan, kom sedan 
i frälsemäns ego och blef efter freden i 
KoeskiUle Svensk egendom sasora Born- 
holms vederlagsgods. Redan år 1660 
anlades här ett stuteri, hvilket 1836 
organiserades till hingst-depöt; men se- 
dan har stuteriet åter blifvit uppsatt 
och förvaltas gemensamt med Dalby 
kungsgård. Större delen af kungsgår- 
darna är utarrenderad, och för 1856 
uppgick detta arrende till kontant bko 
rdr 236: 16, 114 tunnor råg, 114 tun- 
nor korn, 614 tunnor hafra, 17,830 \% 
hö och 8,300 \U halm. Vid slutet af 
1856 funnos på stuteriet 32 hingstar, 
20 ston och 4 2 föl; under loppet af 
året hade 1 3 stycken hästar blifvit sål- 
da till ett medelpris af 325 rdr; hög- 
sta priset, som detta år betalades för 
en från stuteriet såld häst, var 562 rdr 
bko. Flyinge kungsgårds egor uppgif- 
vas utgöra en areal af 2,684 tunnland, 
af hvilka 400 äro åker, 1,316 äng och 
216 beteshagar. På kungsgården fin- 



fti^läckebo. 



343 



nes ett boningshus af sten om två vå- 
ningar, hvilket 1856 undergick nödig 
reparation till det yttre; stallarné, rid- 
huset och ladugårds -byggnaderna äro 
uppförda af gråstensraur. 

Håreu. Ansenlig sjö uti Östbo hä- 
rad af Jönköpings och Sunnerbo härad 
af Kronobergs län, tillhör Lagans flod- 
system och afbördar sig i den stora 
sjön Widöstern. Sjön, som är öfver 2 
mil lång, men ingenstädes uppnår en 
half mils bredd, omgifves af Woxtorps 
och Tånnö socknar i Östbo samt af 
Dörarp och Berga i Sunnerbo. 

yiåsjön. Sjö i Jämtland, på grän- 
sen mot Ångermanland och socknarna 
Täsjö samt Bodum, uppgifves hafva 4 
mils längd samt 1 mils bredd. Sjön, 
der sik och laxöring fiskas, har sitt af- 
lopp till Fjellsjö elf, hvarora se denna 
artikel. 

Häckebo. Socken i Norrbo härad 
af Westmanlauds län, mellan Haraker 
i sydost. Kila i nordost, Vester-Ferne- 
bo i nordvest och Ramnäs i sydvest, 
på ömse sidor om Svartån, som här 
går från Fläcksjön i norr till Hällsjöa 
i söder, uppgifves hafva en areal af 
20,343 tunnland, af hvilka 1,950 äro 
sjöar och kärr. Mellersta delen, kring 
Svart -åns hufvuddal , har någorlunda 
god, ehuru svag lerjord, och likaledes 
östra gränsen, der dock ansenligt ut- 
rymme upptages af oländig mark, kärr 
och sjöar, af hvilka flera hafva aflopp 
till Svartån, de största från Stäfre- och 
Gu-sjöarna; mer oländigt och bergigt 
är landet mot vester, der Ösjön, Til- 
lingsjöarne, Toften m. fl. sjöar och kärr 
bilda ett flergrenigt vattendrag, som 
faller ut i Fläcksjön. Socknens närin- 
gar äro åkerbruk, skogsbruk, tjärbrän- 
ning, tillverkning af träkärl samt af 
mattväf och gröfre linneväfnader. Sock- 
nen består af SlVg förmedlade mantal, 
deraf 14^8 skatte, 1 krono och 15 V., 
frälse. Befolkningen, som 1840 upp- 
gick till 1,218 personer, ufgjordes år 
1850 af 1,213 och 1856 af 1,212 iu- 
vånare. Socknen hade sistnämda år 
både fast och ambulatorisk folkskola; 
i den förra undervisades 34 gossar och 



344 



rii&insliitt. 



fe^ogdö. 



16 flickor, i den seduare 9 gossar och 
10 flickor; 1 gosse bivistade allmänt 
läroverk, 2 gossar och 1 flicka under- 
visades i hcnamet. — Socknen, på 1300- 
talet kallad Flcetiabo, utgör nu ett kon- 
sistorielt pastorat af 2:dra klassen i 
Fernebo kontrakt af Westerås stift. 
Prästgården består af 1 mantal. Kyr- 
kan, belägen 3^/^ rail från Westerås 
och iVo mil från Sala, är gammal, men 
utvidgad år 1798. — Af fornminnen 
nämnas en bautasten vid Öfra Wrenin- 
ge i öster och ett par runstenar. — j 
Socknens enda gods af betydenhet är 
Axholm (se detta ord). — Adr.: Sala. i 

Hiimslättj med Vs mantal frälse | 
Lilla Kalhult, i Öglunda socken och 
Walle härad af Skaraborgs län, en min- j 
dre egendom, som dock förtjenar att 
nämnas i anseende till sin vackra be- 
lägenhet vid foten å vestra sidan af 
Billingen, mellan rika löfängar, som 
genomdragas af flera vattendrag och 
småsjöar. Gården skall hafva tillhört 
och varit bebodd af någon medlem af 
ätten De la Gardie. — På Lilla Kal- 
hults egor finnes en helsokälla, hvilken 
i fordna dagar synes hafva varit flitigt 
begagnad; flera stensättningar befinnas 
derjemte på gårdens egor. Folket be- 
rättar, att man i Plämsjöns botten fun- 
nit en trattforraig fördjupning, som 
skall vara sjöns enda aflopp, genom 
hvilken vattnet leder sig till en , icke 
synnerligt aflägsen äng, der en stark 
vattenådra springer upp och drifver Ler- 
dahla qvarnar och 5 — ti par stenar. 
Detta underjordiska aflopp skall, enligt 
berättelsen, hafva uppkommit på det 
sätt, att någon ovän till egareu af qvar- 
narna tilltäppt sjöns rätta aflopp, då 
vattnet sökt sig denna utväg. Ställets 
egare, som meddelat dessa underrättel- 
ser, är herr N. A. Hasselskog. 

Flättna. Ett mantal frälse i Niko- 
lai socken och Jöuåkers härad af Ny- 
köpings län, har redan på 1400 talet 
tillhört slägten Sjöblad, hvilken inne- ! 
hade gården till långt in på 1700-talet, 
då den öfvergick till general-majoren 
Carl Sjöblads enka, Ulrika v. Berchner, 
som 1769 upprättade Arno fideikom- 
miss till förmån för sin dotter Juliana, 



gift med riksrådet Fr. Ulr. Sparre till 
llossvik, med hvilket fideikommiss Plati- 
na sedan varit förenadt. Se vidare ar- 
tikeln Ar7iö i Nikolai socken af Nykö- 
pings län. 

Flögforss. Kopparhytta i Rarasbergs 
socken och Lindes Bergslags Härad af 
Örebro län, hemtar sin malm från Hå- 
kanshoda grufvor. Från 1815 till 1821 
brötos i dessa grufvor 26,582 sk'S 
malm, som vid Flögforss smältverk gåf- 
vo .1,161 skS 19 I*» garkoppar. Del- 
egarne i Håkansboda grufvor fingo år 
1840 privilegium på en profhytta vid 
Flögforss under tre års tid och tillver- 
kade följande året 60 sk'tC 9 1^ sta- 
pelstadsvigt garkoppar. Under år 1858 
tillverkades vid Flögforss 448 sk'tb rå- 
koppar, som vid gärning lemnade 4 09 
skS 5 1<5 I "tt bergsvigt eller 430 skS 
3 IS 1 1 % stapelstadsvigt garkoppar. 

Flöihult. Ett mantal frälsesäteri i 
Elghult socken och Uppvidinge härad 
af Kronobergs län, egdes 1857 af vice- 
kronofogden C. Hagström. 

Fogdarp. Gård om SVo rnant. skatte 
i Bosjö-klosters socken och Frosta hä- 
rad af Malmöhus län, med god åker 
och äng, skog och tortjord samt vat- 
tenqvarn, tillhörde på 1840-talet en hr 
Schartau. 

Fogden. Klippa uti inloppet till 
Amålsviken. Bredvid densamma ligga 
Toi'kelsJiobnarne och i närheten den s. k. 
Jungfru-udden. Sägnen berättar, att i 
fordua tider bodde en fogde på »Fog- 
den» och en Torkel på Torkelholraarne. 
De stridde med hvarandra om en jung- 
fru, som slutligen störtade sig utför en 
klippa på den udde, hvilken sedan dess 
bär namnet Jungfru-udden. På udden 
står ett kors, hvilket raidsommardagen 
hvarje år klädes med blommor. 

Fogdö. ^^^ bland Mälarens största 
öar, omgifven af Norrfjärden, Granfjär- 
den och Söderfjärden, men nu mer sam- 
manhängande med Wausö, hvilken ford- 
na ö återigen sammanhänger med Sö- 
dermanlands fasta land, emedan det 
vattendrag, som förenar Norr- och Sö- 



der-fjärdarna, alltmer utsinar. Den egent- 
liga P'ogdön består af två socknar, Fogdö 
och Helgarö, bvartill Wansö räknas som 
den tredje. 

Fogdö. Socken i Åkers härad af 
Nyköpings län, dels på sjoIlVa Fogdön, 
dels på den gent emot belägna Toster- 
ön, uppgifves hafva en areal af 10,507 
tunnland, af hvilka 80 nro sjöar och 
kärr. Fogdöns sydöstra hälft är hufvud- 
sakligen slättland, med blott enstaka 
berg- och sandkullar; i vester, norr och 
mot stranden af Norrfjärden omvexla 
raer bergkullar och skogsbackar med 
sädesfälten; längst i norr sticker Djur- 
gårdsudden ut i Granfjärden; andelen 
af Toster-ön är tämligen bergländig. 
Inre vattendrag saknas nu mer nästan 
alldeles, ehuru utan allt tvifvel ett så- 
dant, ännu igcnkänligt af träsk och 
sidlända ängar, fordom skiljt Fogdön 
från Wansön. Rådande jordmånen å 
slättbygderna är lera, åkerbruk hufvud- 
näringen, och derjemte idkas något ängs- 
bruk, fiske, o. s. v. Socknen består af 
d5V<> förmedlade mantal, hvaraf 31^/g 
skatte, 7^/g krono och nV^ frälse, med 
1 utjord, 4 7 oskattlcigda torp på skatte, 
1 oskaltlagd prestgård, 1 tegelbruk, 1 
skattlagd mjölqvarn, 2 utjordar, 4 hol- 
mar, 17 oskattlagda torp å kronojord, 
1 väderqvarn, 1 ufjord och 26 oskatt- 
lagda torp på frälse. Befolkningen, på 
1840-talet 1,356 personer, utgjordes är 
1850 af 1,338 och 1850 af 1,400 in- 
van. Socknen hade sistnänida år fast 
folkskola, i hvilken en examinerad lä- 
rare och en klockare undervisade 36 
gossar och 19 tlickor, medan 2 gossar 
bi vistade allmänt läroverk, 9 gossar och 
17 flickor undervisades i hemmet. — 
Fogdö moderförsamling är, tillika med 
annexet He^arö, för närvarande ett jia- 
tronelt pastorat af l:sta klassen i Öf- 
vcr-Selö kontrakt af Strengnäs stift. 
Patronriittigheten utöfvas gemensamt af 
egarne till Hesselbyholm, Bergshammar 
och Edeby (i Ilekarö socken). l'rest- 
gården är omkring 1 Vj niantal, veder- 
laget 1 I V4 tunnor; hela pastoratets be- 
folkning utgjorde år 1850 ett antal af 
1,880 personer. Kyrkan, belägen 9^/^ 
mil fråu Nyköping och 1 rail från 
Strengnäs, må bäuda till en del den 
IL 



Fogdö RIoiier. 



iis 



fordna klosterkyrkan (se Fogdö kloster), 

— socknen kallades fordom oftast 
Gamblehlosters, seduare Fodhöö och er- 
kändes både 1233 och 1311 vara un- 
der klostrets disposition, — är gam- 
mal, af gråsten, kanske från 1200-talet 
och har högt, spetsigt torn; i kyrkan 
finnes ett grafchor för friherrliga släg- 
ten Säck, med 2 marmorkistor; på 
kyrkogården är Hesselbyholras graf och 
en minnesvård öfver öfverståthållaren 
grefve Törnflycht (f 17 38). — Bland 
gärdar i socknen märkas: Kungsberg 
(kungsgård], Bergshammar och Hessel- 
byholm. — Bland minueu från fornti- 
den förekomma, utom ruinerna efter 
klostret, några grafhögar och stensätt- 
ningar vid Bergshammar, ett par run- 
stenar samt borgruiner vid Stenby och 
Kalby; endera af dessa borgar torde i 
hednatiden hafva varit den Jlänninge- 
borg på Fogdön, der konung Ingjald 
innebrände sig sjelf, för att icke lef- 
vande falla uti Ivar Widfamnes händer. 

— Adress: Strengnäs. 

Fogdo Kloster. På samma ställe, 
der nu Fogdö sockens kyrka står, stod 
fordom den äldsta byggnaden af Fogdö 
Cistercienser-kloster, äfven kalladt Coe- 
nobiiim Montis Marianum, in Monte 
Deatce Virginis eller Warefruberg. När 
klostret först anlades, är obekant; Rliy- 
zelius anser det hafva blifvit anlagdt i 
Erik Läspes tid, och det namnes gan- 
ska rigtigt 1233. I Juli månad 1252 
utfärdade Birger Jarl för nunnorna, do' 
minas in Fothö, ett frilietsl)ref, hvar- 
igenora de fritogos frän all konungens 
ränta och skatt, och Magniis Ladulås 
doterade klostret rikligen. Ueu äldsta 
klosterplatsen öfverleranades åt socknen 
1289, och nya klosterbyggnatier upp- 
fördes invid Kungsbergs kungsgård, der 
ruiner ännu qvarstå. Klostret skall 
hafva hållit 148 alnar i längd och 32 
i bredd; det omgafs af en mur, som 
sträckte sig ända ned till sjön. Från 
klosterbyggnaderna hade man utsigt öf- 
ver fjärden till Strengnäs samt uppåt 
Mälaren och Westmanland. Det rika 
klostret blef genast citer riksilagen år 
1527 indraget, sedan det stått i om^ 
kring 300 år. Byggnaderna nedrefvos; 
en del af stcDen användes till Grips» 

44 



ä46 



Fogelbro* 



holms slottsbyggnad, det öfriga begag- 
nades till förbättrande af Strengnäs dom- 
Vyrka. Traditionen berättar, att nun- 
norna utan försköning drefvos ut ur 
klostret, emedan man vid sjöstranden 
funnit flera skallar efter barn, som nun- 
norna dränkt. Det fordna klostrets e- 
gendora lades under den af Gustaf I 
grundade kungsgården Kungsberg, bvil- 
ken redan år 1529 gafs i förläning åt 
Söffren Andersson. (Se vidare artikeln 
Kungsberg.) 

Fogelbro. Gård i Wermdö socken 
ocli skeppslag af Stockholms län, på 
det så kallade ¥ogelbrolandet, 2 man- 
tal frälsesäteri med tegelbruk, har till- 
hört slägterna Burens, Svart (1685), v. 
Höpken (1741 och 1772), Luchou (1825), 
sedan Silfverhjelm. Vid gårdens tegel- 
bruk, som 1857 hade 33 arbetare, till- 
verkades detta år tegel till ett värde 
at 12,000 rdr bko. 

Fogelforss. Jernverk i Högsby soc- 
ken och Handbörds härad af Kalmar 
län, hade 185 8 900 sk'tE:s stångjerns- 
sraide och 4V'> sk'S haramarskatt. Eg- 
des 1857 af enkefru Laura af Harmens, 

Fogcln. Se Björn och Fogeln. 

Fogelsta. Säteri uti Juleta socken 
och Oppunda härad af Nyköpings län, 
vid Aspån, 4 mantal frälsesäteri med 
såg och qvarn, taxerade till 37,620 idr 
bko, egdes i början af 1850-talet af 
landshöfdingen baron C. Akerhjelra. 
Gården köptes till frälse år 1645 af P. 
Khewenhiiller, men beboddes ännu år 
1603 af bönder; den blef 1681 säteri 
för Khewenhiillers dotterdotter C. B. 
Palbitzki, gift med en Sjöblad och död 
17 38; den såldes på 1750-talet af arf- 
vingarue till riksrådet F. Wrede (f år 
1768) och stadnade i hans slägt ända 
till 1825. 

Fogelsta. Frälsesäteri af 2 mantal 
i Salems socken och Svartlösa härad af 
Stockholms län, vid Bornsjön, har till- 
hört A. Lindhjelm 1686, sedan kansli- 
rådet Ferner, presidenten friherre Höp- 
ken år 1772, Holterman 1825, Stalhell 
1844, Hedbora 1850 och löjtnant N. 



iPogelvik. 

G. Stråhle. Säteriet är taxeradt till 
ett värde af 25,000 rdr bko. 

FogeItofta> Annex -socken i Albo 
härad af Christianstads län, 2% mil 
v. n. v. från Cimbrishamn, uppgifves 
hafva en areal af 6,850 tunnland, af 
h vilka endast 4 äro sjöar och kärr. 
Socknen, som består af SVig mantal 
skatte, Vi6 mantal krono och 11%^ 
dito frälse, var år 1857 uppskattad till 
7 6,804 rdr bko och beboddes 1805 af 
744, 1850 af 923 och 1856 af 1,034 
personer. Uti socknens fasta folkskola 
undervisade sistnämda år en examine- 
rad lärare 51 gossar och 63 flickor, 
medan 10 gossar och 10 flickor hade 
undervisning i hemmet. — Fogeltofta 
socken är annex till Löfvestads konsi- 
storiela pastorat af 2:dra klassen i Färs 
kontrakt af Lunds stift. Moderförsam- 
lingen ligger i Malmöhus län och Färs 
härad. Uti kyrkau förvaras en vacker 
dopfunt af hvit marmor. — Inom sock- 
nen ligger Kronewalls säteri. — Adr. : 
Hörby. 

Fogelvik. Annex-socken i Wäse hä- 
rad af Wärmlands län, mellan Nyeds 
socken i norr. Alster i vester, Wäsehä- 
rad i öster och Wenern i söder, upp- 
gifves hafva en areal af 18,299 tunn- 
land, af bvilka 1,150 äro sjöar och kärr. 
Sjön Gaperns sydligaste vik skär in i 
socknens norra del. Socknen, som be- 
står af 27V3 mantal, beboddes år 184 
af 1,498, 1850 af 1,704 och 1856 af 
1,717 invånare. Uti socknens ambula- 
toriska skola undervisades sistnämda år 
af en examinerad lärare 60 gossar och 
5 flickor, medan 33 gossar och 4 2 
flickor hade undervisning i hemmet. ■— 
Fogelviks socken är annex till Wäse- 
härads konsistoriela pastorat af 2:dra 
klassen i Nyeds kontrakt af Carlstads 
stift. I kyrkan förvaras en raunkekåpa 
och ett rökelsekar som reliquier sedan 
påfvetideu. — Adress: Carlstad eller 
Christinehamu. 

Fogelvik. Annex-socken i Nordmarks 
härad af "Wärmlands län, invid Norska 
gränsen, uppgifves hafva en areal af 
20,991 tunnland, af hvilka 6,990 äro 
sjöar och kärr. Till socknen hörer stör- 



Pogelrik, 

■ta delen af sjön Foxen. Socknen be- 
står af 31V3 mantal och beboddes år 
1840 af 942, 1850 af 1,042 och 1856 
af 1,145 invånare. Sistnämda år hade 
Fogelviks socken ambulatorisk skoln, i 
hvilken 80 gossar och 81 flickor un- 
dervisades. — Socknen är annex till 
Holmedals konsistoriela pastorat af 2:drn 
klassen i Nordmarks kontrakt af Carl- 
stads stift. — Adress: Arvika. 

Pogeirik. Gammalt gods i Tryse- 
ruras socken och Norra Tjust härad af 
Kalmar län, på en holme i Saltsjön, 
som medelst två långa broar samman- 
hänger med fasta landet, vackert, men 
osundt beläget. Såsom första kända 
egaren till Fogelvik uppgifves Ulf Am- 
björnsson Sparre, konung Carl Knuts- 
sons morfars far; men med större viss- 
het uppräknas följande innehafvare af 
godset: år 1378 Nils Joansson till Fo- 
gelvik, gift med Kerstin, dotter af Ulf 
Ambjörnsson (Sparre); år 1389 Christi- 
na till Fogelvik, död 1389 och sanno- 
likt enka efter herr Nils; år 1413 
Knut Thordsson Bonde till Fogelvik, 
hvilken anses hafva fått godset med 
sin fru, Margaretha, dotter af Carl Ulfs- 
son, sora var son af Ulf Ambjörns- 
son. Ar 14 26 innehades Fogelvik af 
Thure Stensson Bjelke, först gift med 
Brita Abrahamsdotter Tjurhufvud, som 
tillika med tvänne unga adeliga frun- 
timmer blef af våda innebränd i en lada 
år 1415, sedan raed Margaretha Krum- 
medik. Ar 1431 innehades Fogelvik 
af Carl Knutsson Bonde, hvilken, 

umedan han var herre till Fogelvik, 

då var han både mägtig och rik: 

men sedan han blef konung i Svea och Göta 

land, 
blef en arm och olyckelig mann, 

och som genom testamente af år 147 
leranade gården i arf åt sin dotter 
Christina, gift med Erik Eriksson (Gyl- 
lenstjerna), hvarigenora godset kom till 
denna ätt. Godset ärfdes år 1477 af 
Erik Eriksson den Yngre, sora blef i- 
bjftlslagen år 150 2, då Fogelvik tillföll 
Göran Eriksson, i hvars tid gården år 
1540 uppbrändes af Däcken, hvarefter 
förmodligen herr Göran flyttade gården 
till de«9 nuvarande ställe, ^/^ mil från 



Fogelvik. 



547 



det gamla, der ännu några ruiner och 
fördjupningar efter källrar och vallgraf- 
var lära finnas qvar. År 1575 inne- 
hades godset af Nils Göransson Gyl- 
lenstjerna, riksdrots under Johan III 
och Sigismund samt död på Fogelvik 
år 1609. Efter honom egdes gården 
af Nils Nilsson Gyllenstjerua och sedan 
af Carl Nilsson, om hvilken det berät- 
tas, att han af våda sköt sig ihjäl, då 
han skulle skjnta en skata, som störde 
hans middagssömn. Han dog år 16 50. 
Godset innehades sedan af kongl. rådet 
och generalguvernören grefve Nils Gyl- 
lenstjerna, som bar grefvetitel sedan 
17 06 och skref sig ugrefve till Fogel- 
vikj); men denna gård var iraellertid 
icke grefskap; han dog i Stockholm den 
30 Mars 17 20 och slöt sjelf sin ätt. Det 
gamla stamgodset öfvergick nu till en 
annan ätt, den Hornska, och Fogelviks 
första egare af denna ätt var Arvid 
Horn, grefve Nils* raåg, som dog 1742 
och efterträddes af sin son, Adam Horn, 
död 17 78. Grefve Gustaf Horn, som 
dog barnlös 17 98, hade testamenterat 
godset till Claes Horn, sora i början af 
1800-talet raåste afträda det till grefve 
C!nés Thott, hvilken utlöste sina raed- 
arfvingar och efter några års förlopp 
sålde gärden till kammarherren »refve 
C. H. Posse, hvilken innehade Fogel- 
vik år 1827. Hans enka, grefvinnan 
Alesandrine de Bréaut, innehade sedan 
Fogelvik, tilldess hon afreste från Sve- 
rige, hvarefter hon ingick i ett kloster 
i Paris och dog derstädes; till arfta- 
gare hade hon utnämt sin svåger, hof- 
raarskalken grefve Claes Posse. Som 
egare 1856 uppgifves friherre A. M. 
Koskull. — Fogelviks gamla »torn och 
gård»), omtaladt i ett bref af år 1419, 
förstördes af Däcken, hvarefter, som i 
det föregående nämdes, sannolikt Görau 
Eriksson Gyllenstjerna flyttade gården 
till dess nuvarande ställe, der corps-de- 
logis, tillika med spannmålsmagasin och 
flera andra hus uppfördes af sten år 
17 96, sålunda under det Gustaf Horn 
var godsets egare. Redan under det 
ätten Horn egde Fogelvik, fanns här 
ett bibiiothek, som dock i synnerhet 
bestod af riksrådet grefve Arvid Horns 
ministeriela handlingar under en tid af 
40 år; men grefve C. H. Posse samla- 



S48 



li^ogelvlk* 



Foglnnii 



de p/l godset ett tämligen ansenligt bi- 
bliothek af 3,000 band. Samraa egare 
anlade vid gården en ostfabrik; år 1819 
upprättades der en fattigskola. I ford- 
na tider, då Fogelvik beboddes af sina 
egare, hölls här hofprest, som förrätta- 
de gudstjensten vid gården uti det så 
kallade Fogelviks Kapell. Godset har 
patronatsrätt till Tryserums församling, 
och egaren af Fogelvik tillsätter icke 
allenast kyrkoherde, utan äfven de bäg- 
ge komministrarne i Tryserum och Han- 
näs; patronatsrätten är stadfäst genom 
Göta Hofrätts utslag af den 7 Juni 
1799. — Bland Fogelviks äldre min- 
nen näranas följande: här bodde år 1 ilS 
riddaren Otto Peccatel; — i närheten 
af gården hade år 1597 hertig Carl 
utsatt möte med riksdrotset Nils Gyl- 
lenstjerna, som lofvade hertigen att in- 
finna sig på en rådplägning i Stock- 
holm, och året förut hade en af de 
från Wadstena kloster fördrifna nun- 
norna kommit till Fogelvik i hafvande 
tillstånd; hon var nära att förgöra fo- 
stret, men hindrades i tid derifrån. 
(Jemf. Tuneld, uppl. af 183 2, III, ,2, 
sid. 615.) 

Fogelvik. Två mantal frälse med 
qvarn uti Ingarö socken och Werradö 
skeppslag af Stockholms län, vid Lagnö- 
sund, utbyttes från reduktionen dels af 
Bjelke, dels af Liudsköld, hörde 1849 
under Lemshaga i samma socken och 
tillhörde sedan friherre F. T. Leuhusen. 
Taxeringsvärdet år 1857 var 4,825 rdr 
banko för gården och 4,000 rdr för 
qvarnen. 

Fogehik. Välbyggd salteri-lägenhet 
på Herreunset vid Abyfjorden uti Bro 
socken och Stångenäs härad af Bohus- 
län. (Se Holmberg: Bohusläns Beskr., 
III. pag. 22.) 

Foglauäs. Frälse-säteri af 1 mantal 
i Götheryds socken och Sunnerbo hä- 
rad af Kronobergs län, är en gammal 
gård och tillhörde på J 600-talet en 
Peter Duda eller Dudde, som skänkte 
1 mantal Stockhylte i Pjeteryds socken 
till prestgård i Pjeteryd. Uti en Sun- 
nerbo härads tingsdom af den 23 No- 
vember 1694 läses, att samma herre 



låtit nedtaga sångchoret till Götheryd 
kyrka, som var uppbygdt af trä, och i 
stället låtit af egua medel uppbygga 
ett af sten. Hans arfvingar lefde ännu 
i slutet af 16:de århundradet och klan- 
drade gåfvan till Pjeteryd. År 17 90 
egdes Foglauäs af landshöfdingen frih. 
G. A. Falkengren; på 1840-talet var 
major Hammarberg egare, och säteriet 
hörde dä likasom sedan under Askeuäs 
i samma socken. 

Foglarik. Station på Statens Vestra 
Jernvägs- stambana, nära till gränsen 
mellan Elfsborgs och Skaraborgs län, 
omkring SVjo '^'^ f'"^" Göteborg och 
9 mil från Göta kanal, märkvärdig gen- 
om den s. k. Foglaviks-banlcen, ett af 
de största jernvägs-arbeten, som hittills 
blifvit utförda i Sverige, och hvilken blif- 
vit anlagd för öfvergången öfver en bär 
mötande djup, bred och mycket lång 
dalgäng. Bankens längd är 2,200 fot, 
dess största höjd 46 fot, och sidornas 
sluttningar äro beklädda med sten. 
Hans hela volum utgör 5,400 kubik- 
stänger (= 25,000 kubikfot), och tiU 
h-\arje kubikstäug hafva åtgått 689 fulit 
lastade skottkärror med jord och grus; 
hela detta jordfyllnings-arbete erfordra- 
de mer än ett års tid. Ungefär på 
midten af banken löper en trumma för 
vattenafloppet. 

Fogluin. Annex-socken i Barne hä- 
rad af Skaraborgs län, vid Nossan, på 
gränsen mot Elfsborgs län, uppgifves 
hafva en areal af 6,5 26 tuunlaud, af 
hvilka 153 äro sjöar och kärr. Sock- 
nen, som saknar skog och hufvudsakli- 
gast lefver af jordbruk och boskaps- 
skötsel, består af 1 1 förmedlade man- 
tal, taxerade 1857 till 4 6,4 00 rdr bko. 
och beboddes på 184 0-talet af 5 30, år 
1850 af 586 och 1856 af 648 iuvån. 
Foglum hade, tillika med Kyrkas soc- 
ken i samma pastorat, 1856 fast folk- 
skola, der en examinercd lärare under- 
visade 41 gossar och 4 2 flickor. — 
Foglura socken är annex till Lekåsa 
konsistoriela pastorat af 2:dra klassen 
i Wilska kontrakt af Skara stift. Kyr- 
kan är trång, raörk, byggd af gråsten 
vid okänd tid. — Inom socknen ligga 
Holm, ett mantal säteri, nu tillhörigt 



Pofflåa. 

bönder, och kaptens-bostället Tegalund, 
vid Nossan. — Adress: Alingsås. 

Foglås. Modersockei) i Kåkinds hä- 
rad af Skaraborgs län, % ™J1 -• s. v. 
från Hjo stad, vid Wettern, uppgifves 
hafva en areal af 23,421 tunnland, af 
hvilka 280 äro sjöar och kärr. Jord- 
månen är sand och sandra^lla samt på 
några ställen lera; jordbruk, boskaps- 
och fårskötsel äro bufvudnäringarne; 
dertill komma äfven biskötsel och humle- 
plantering. Socknen består af 24Vj< 
mänt. skatte, 5 raant. krono och 46V8 
dito frälse , med 2 vattenqvarnar på 
skatte-, 5 qvarnar på krono- samt 2 
qvarnar, 2 sågar, ett tegelbruk och kalk- 
ugn på frälsejord, alltsammans år 1857 
uppskattadt till 357,948 rdr banko. 
Folkmängden, omkring år 1840: 2,558 
invånare, steg år 1850 till 2,807 och 
1856 till 2,919 personer. Socknen var 
sistnämda år indelad i 2 folkskoledi- 
strikter, det Norra och det Södra; i 
det förra distriktets fasta skola under- 
visades 5 9 gossar och 37 flicPbr, me- 
dan 26 gossar och 33 flickor hade un- 
dervisning i hemmet; i det sednare di- 
striktets likaledes fasta folkskola under- 
visades 4 3 gossar och 23 flickor, me- 
dan 50 gossar och 61 flickor undervi- 
sades i hemmet. Lärarne voro 2 exa- 
minerade och en klockare. — Foglås 
modersocken utgör, tillika med Hjo 
stads- och landsförsamling samt Foglås 
kapell, ett regalt pastorat af l:sta klas- 
sen i Kåkinds kontrakt af Skara stift. 
Hela pastoratet omfattar 96 Vo förmed- 
lade mantal, har prestgård af I. slom 
af 3 mantal och vederlag af 22V2 f-'^"' 
nor samt beboddes 1856 af 5,003 per- 
soner. Foglås moderkyrka, belägen vid 
pass '/g mil U-hw Hjo, har en graf, till- 
hörig grefliga familjen Staekelberg. I 
södra delen af socknen ligger det s. k. 
Kapellet, uppfördt på 1680 talet af trä. 
Vid griinsen mellan Kåkinds och War- 
tofta härader, icke långt från Wettern, 
låg fordom ytterligare en kyrka, kallad 
Nykyrkan, der gudstjenst hölls blott på 
de s. k. apostladagarna och fjerdeda- 
garna; kyrkan var oftVrkyrka och rase- 
rades, när dessa öfvertlödiga helgdagar 
indrogos. — Inom socknen ligga Al- 
nxenäs (se denna art), Hjellö, Erlands- 



Fohle. 



349 



torp, 1 mantal säteri, Carlsberga eller 
Storegården, V2 mantal säteri, Ruder 
och Söder-Ryd. — Adress: Hjo. 

Foglö. Tre och ett balft mantal 
skattesäteri uti Thorsö socken och Wads- 
bo härad af Skaraborgs län, beläget 
icke långt från Thorsö kapell vid en 
vik af Wenern på den så kallade ve- 
stersidan af Thorsön, har fordom till- 
hört friherrliga ätten Posse till Säby, 
men såldes af sista egaren af denna 
ätt, kammarherren friherre C. H. Posse, 
till löjtnant Hjerta, efter hvars död 
gården tillföll hans måg, landssekrete- 
raren J. Beckman, som dog 1811. År 
1814 innehades gården under förpant- 
ningsrätt af öfverstlöjtnaut B, U. von 
Knorring. Kommersrådet Sautesson eg- 
de år 1833 gården, som nu tillhör 
Bromö bruks-interessenter och år 1857 
tillika med V2 mantal Sanna samt en 
husbehofs- väderqvarn var taxerad till 
2 4,7 00 rdr banko. 

Fohle. Modersocken i Bro Ting 
och norra fögderiet af Gotland, 1'/^ 
mil öster från Wisby, uppgifves hafva 
en areal af 5,392 tunnland, af hvilka 
35 äro sjöar och kärr. Socknen består 
af I5V4 mantal skatte och Vg raantal 
krono, taxerade 1856 till 5 0,900 rdr 
banko, och beboddes år 1805 af 324, 
1850 af 355 och 1856 af 365 invan. 
Sistnämda år hade socknen fast folk- 
skola, hvari en examinerad lärare un- 
dervisade 16 gossar och 17 flickor. — 
Fohle raodersocken utgör, tillika med 
annexet Lokrurae, ett koosistorielt pa- 
storat af 2:dra klassen i Norra Kon- 
traktet af Wisby stift. Hela pastoratet 
består af 28V8 förmedlade mantal med 
prestgård af I mantal och beboddes år 
1856 af 7 54 personer. Kyrkan, af 
sandsten, uppgifves vara byggd 1096. 
På kyrkogården finnes en med run-in- 
skrift försedd grafsten, i hvilkeu ett 
abcbräde (?), ett ris och en käpp äro 
ristadc. På kyrkans dörrpost finnes li- 
kaledes en med runor ristad inskrift, 
ett åtkomstbetyg af följande lydelse; 
[Deta : ier : vitni : kirkiur presti ok : sokna 
manna at Halvis boar aihu kauptan 
mej;^einn kirkiur faveh ginom litlo Fol- 
boa garj^a. — Adress: Wisby. 



S50 



Folkttraa* 



Folkstrtfm. 



Folkärna. Modersocken i Folkärna 
(Folkare) härad af NäsgSrdsläns fögderi 
och Stora Kopparbergs län, omkring 
Dalelfven, som här börjar att utvidga 
»ig till fjärdar, uppgifves hafva en areal 
af 43,786 tunnland. Af sjöar finnas 
inom socknen icke mindre än 40 »tyc- 
ken; den största ibland dem nr sjön 
Bäsingen, 235 fot öfver hafvet, ^/^ mil 
läng och V4 mil bred, egentligen en 
utvidgning af Dalelfven. Åtskilliga 
bland bergen i socknen äro tfimligea 
höga, och bland dessa namnes Helge- 
berget i socknens nordliga del, der en- 
ligt sägnen fordom funnits en ättestupa. 
Jordbruk är nu hufvudnäringen, och 
blott ett par bergsmanshararar finnas 
inom socknen, som likväl sannolikt for- 
dom haft större jernhaudtering, hvil- 
ket autydes af de många nedlagda hyt- 
torna samt äfven af socknens signet, 
hammare och täng, liggande i kors. 
Socknen består af 6 5^/^ mantal, deraf 
S^i/^Qg mantal boställen, var 1857 upp- 
skattad till 303,675 rdr bko och be- 
boddes 1840 af 2,92i, 1850 af 2,95: 
och 1856 af 3,13 2 invånare. Socknen 
hade sistnämda år både fast och an.- 
bulatorisk folkskola med 1 examinerad 
och 4 oexaminerade lärare, utom kloc- 
karen. I fasta skolan undervisades 39 
gossar och 28 flickor, i den ambulato- 
riska 104 gossar och 84 flickor, me- 
dan 2 gossar bivistade allmänt läroverk, 
i flicka hade enskild undervisning och 
4 8 gossar samt 83 ilickor untlervisades 
i hemmet. — Folkärna socken, fordom 
kailad Follcir, Folkyrio, Folkerne m. m., 
utgör ensam ett konsistorielt pastorat 
af 2:dr;» klassen i Hedemora kontrakt 
af Westerås stift, Prestgårdeii består 
af 1^/g mantal. Kyrkan, 7 mil från 
Westeräs o«h 2 mil från Hedemorn, 
ligger vid sjön Bäsingen och är ganska 
gammal, ehuru hennes ålder icke kan 
med bestämdhet uppgifvas. Af ett bi- 
skop Matthiie bref från år 1378 ser 
man, att kyrkan då nyligen nedbrunnit, 
hvarföre biskopen uppmanar till gåfvor 
iör hennes återuppbyggande. Ar 1687 
förökades kyrkan åt öster; sedermera 
har hon undergått åtskilliga smärre re- 
parationer. — Bland gårdar i socknen 
nämnas c)?j, vid Dalelfven, och Ktings- 
gårcUn, f. d. öfverstlöjtnants- boställe, 



anslaget åt chefen för Westmanlands 1 
regimente. I Folkärna socken ligger 
Brimbäck med det bekanta färjstället 
öfver Dalelfven, som här kallas Brun- 
bäcks eif (se Brunbäcks färja). — Vid 
Knutsbro grufva i denna socken bröto» 
(1858) 1,549 skS jernmalra. — Adress: 
Avesta. 

Folkesiunda. By uti Långlöts soc- 
ken och Runstens härad på Oland, be- 
kant genom ett derstädes befintligt forn- 
minne. Ett litet stycke söderut från 
Långlöts kyrka ligger hör uti byns gär- 
de på en sten- eller grushög en stor 
klotrund sten af 9V2 alnars omkrets. 
Högen har varit en planerad ättehög 
med fotkedja, och stenen, som är slät, 
anses hafva tjenat till offerbord. Den 
har två borrade hål, och om densamma 
berättas, att »en jätte, vid namn Wal- 
ter, och hans hustru beslutit att taga 
reda på, hvar midten vore på Öland, i 
hvilken afsigt jättinnan gick till öns 
norra udde, men jätten sjelf till den 
södra, hvarefter de skulle från bägge 
; ';darna kasta stenar, h vilka borde falla 
ned midt på landet.» »Då kastade hel- 
ler slungade hon först dän sroå sten, 
i förstnämda rör är, och han den trin- 
de stenen, hvilken hafver så kommit 
mitt ofvan på röret. Och de små holen 
på be:te sten skall vara efter fingren, 
där han hållit hadhe med fingerändar- 
na, hvilka hol skinbarligen synas, så- 
som det vore efter finger så blefvet 
eller huggit. Sammaledes är ock sjelfva 
stenen trinder som han vore af villia 
så huggin och tillgjordh. Sålunda sägs 
denna stenen vara ditkommin, och är 
ett visst märkie, att det skall vara mitt 
å landet. Item sades, att stenen hafver 
varit afvältrat och åter dijtkommen, in- 
gen vet huru. a Allmogen tillägger, att 
en jättinna kastat stenen med önskan, 
att den måtte trafia Runstens kyrka, 
så vida hon låge på norra sidan om 
landets mellersta del; men annars bor- 
de stenen falla ned midt på landet, 
hvilket den också gjorde och skonade 
således kyrkan. 

Fuikstrum. Jernbruk i Heilestads 
socken och Finspångs Läns Härad af 
Östergötlands län, n. n. v. från socknens 



kyrka, långt uppe i skogen ofvanför 
sjön Gryten vid den i Hellestads-ån in- 
fallande Sonstorps ån, är ett af de äl- 
dre i provinsen och bar först namnen 
Folkströms masugn och Simonshults 
Lammare, hvilken sistnämda anlades 
före 1649 ocb privilegierades 1685 och 
1690. Bruket tillhörde år 1700 Jak, 
Ekebom, 1704 borgmästaren i Norrkö- 
ping Carl Johansson, som anlade Skön- 
narbo bruk och hade egendomar i flera 
provinser. Hans söner och arfvingar 
af slägterna von Carlsson och Carlsköld. 
VVingeflycht och Lagersvärd innehade 
bruket till år 1770, då kapiten Lager- 
svärd sålde det till brukspatron C. D. 
Buren, som lät anlägga skär- och vals- 
verk. År 17 97 såldes bruket till P. 
Wassrin på Sköunarbo i Tjellmo soc- 
ken, hvars son P. A. Wassrin år 1857 
sålde det till löjtnant Tigerklou m. fl. 
Bruket bestod sistnämda år af 3 ståug- 
jernshararar med oinskränkt smidesrätt, 

2 stålugnar, skär- och valsverk samt 

3 manufakturhamrar. Till egendomen 
höra omkring 4,000 tunnland, belägna 
nära bruket, och på kort afstånd der- 
ifrån flera jernraalmfält och ett takskif- 
ferbrott. En del af de under Folk- 
ström lydande hemmanen har förut hört 
under Finspong. 

follingbo. Modersocken på Gotland 
i Dede Ting och Norra Fögderiet, '/^ 
mil sydost från Wisby, uppgifves hafva 
en areal af 7,174 tunnland, af h vilka 
10 äro sjöar och kärr. Socknen, som 
består af 16^/g mantal skatte samt '/^ 
mänt. krono, 1856 taxerade till 74,390 
rdr bko, beboddes 1805 af 347 perso- 
ner, men hade 1850: 4 70 och 1856: 

4 54 invånare. I socknens fasta folk- 
skols, som har en examinerad .lärare 
gemensam med Akebäck, undervisades 
sistnämda år 25 gossar och 18 flickor, 
medan 9 gossar och 13 flickor under 
visades i hemmet. — FoUingbo moder- 
socken utgör, tillika med annexet Ake- 
bäck, ett konsistorielt pastorat af 3:dje 
klassen i Norra Kontraktet af Wisby 
stift. Hela pastoratet består af 22^4 
förmedlade mantal med 1 raant. prest- 
gård; pastoratets hela befolkning ut- 
gjorde 1856 ett antal af 633 personer. 
Kyrkan, byggd af sten, är af obekant 



ffi^orkitrlä* 



ssi 



ålder och har ett vackert chorfönstor 
med i glaset inbrända figurer. — Inom 
socknen ligger egendomen Rosendal (»e 
detta ord). — Adress: Wisby. 

Forentorp, Ett mantal säteri-rust- 
håll, med underlydande 3*/^ mantal 
frälse och Vg '^it^o kronoskatte, jemto 
qvarn med ett par stenar, i Gudhems 
socken ocb Gudhems härad af Skara- 
borgs län, har på 1600-talet tillhört 
fru Agneta Horn, Matthias Soop, Carl 
Stenbock m. fl., under sednare åren 
Brynte Lilje (1813), Liljehök, Gustaf 
Granfeldt, 1857 landtbrukaren A. Ny- 
lén. Uti en vid gården befintlig ätte- 
hög låter folktraditionen en Fornjoter 
vara begrafven och härleder ifrån ho- 
nom gårdens namn. Säteriet var 1857 
taxeradt till 6,675, qvarnen till 143 
rdr bko. 

Forgaila-Skeppet. Fornlemning uti 
Boda socken och Åkerbo härad af O- 
lands Norra Mot. en nära sjön på Ve- 
stra Laudtborgshöjden befintlig skepps- 
sättning, som väl icke kan jemföras 
med Ölands präktigare forulemniugar af 
detta slag, men dock har en viss märk- 
värdighet genom sitt namn. Skepps- 
sättningen bar 1 1 alnars längd med en 
rest kalflisa mot nordost till stam- och 
en annan till aktersten. Akterns bredd 
är 4 alnar. På hvardera sidan om 
skeppsforraen finnes ett stenrör, och till 
den här samlade gfuppen af monumen- 
ter höra dessutom 13 låga ättekullar 
samt en förstörd fotangelform. Norr 
om skeppsforraen ligga i en sträckning 
10 stenrör och 6 låga ättekullar, som 
sluta med några stenar, hvilka säkerli- 
gen utgjort bordstenar till en annan 
skeppsform. I botten på stenrören och 
ättekullarna finnas liken omslutna med 
stenkistor. Hela stensättuingen har cha- 
rakteren af ett slagfält. Strax nedan- 
före monumentgruppen ligger ute i sjön, 
på flera alnars djup, ett grund, kalladt 
Furugalla-Stapel, der enligt allmogens 
berättelse ett skepp strandat, och skall 
stensättuingen vara ett minnesmärke 
derefter. (Se Ahlqvist, Ölands Beslv-i 
II, 1, pag. 5 4.) 

Forkärl»' Annex- socken i Medel- 
stads härad af Blekinge län, vid haf« 



S52 



V^orn«Stgriann< 



Vorn&u» 



vet, uppgifves hafva en areal af 7,545 
tunnland, af hvilka 60 äio sjöar och 
kärr. Till socknen höra öarna Qvahns- 
ö, Almö, Hasselö och åtskilliga holmar; 
på en af dessa sistuärada, Hästholmen, 
har en liten skans varit uppförd. Sock- 
nen består af 7V24 rnantal skatte och 
16 Ve niantal frälse, 1857 taxerade till 
165,600 rdr bko. Folkmängden, som 
år 1805 bestod af 843 personer, steg 
1850 till 1.321 och 1856 till 1,418 
invånare. Socknen hade sistnämda år 
fast folkskola med en examinerad och 
en oexaminerad lärare, som undervisade 
54 gossar och 28 flickor, medan 54 
gossar och 7 5 flickor hade undervis- 
ning i hemmet. — Forkärla socken, 
omkring år 1300 kallad Förchorle, är 
annex till Listerby konsistoriela pasto- 
rat af 2:dra klassen i Medelstads kon- 
trakt at Lunds stift. Kyrkan är af 
sten, men klockstapeln af trä; uti en 
under altaret befintlig graf, som tillhör 
Tromtö gård, förvaras de balsaraerade 
liken af ryttmästaren Krägenfelt och 
hans fru. Socknen var en tid annex 
till Tyska församlingen i Carlskrona. — 
Vigtigaste gården är Tromtö, 1 mantal 
säteri, hörande till Wachtmeisterska fi- 
deikommisset Johannishus. — Adress: 
Eonneby. 

Fom-Sigluiia. Se Sigtuna. 

Fornas. Modersoalven i Bobergs hä- 
rad af Östergötlands län, söderut från 
sjön Boren, mellan Klockrike och Elf- 
vestad i öster, SkeppsAs i söder, Hvarf 
och Ekebyborna i vester samt Ekeby- 
borna och Lönsås i norr, uppgifves 
hafva en areal af 4,271 tunnland, hvar- 
af minsta delen är kärr eller skogs- 
mark. Genom socknens östra del stry- 
ker i sydlig och sydvestlig ligtning en 
åä, som börjar vid Boren i Lönsås soc- 
ken, och mellan åsens bägge grenar går 
en liten bäck från en långt för detta 
igenvallad sjö vid gränsen till Lönsås 
söderut genom delvis sänka trakter till 
Skeppsås och vidare till Svartån. Sock- 
nens mellersta delar äro jemna ; vester- 
ut vidtager den likaledes tämligen jem- 
na skogsmarken Bosemarken eller Bo- 
bergs vestra allmänning, om 380 tunn- 
land. Derifrån går en bäck norrut gen- 



om Lönsås mot Boren. Bådande jord- 
månen är sandblandad lera och sand- 
raylla; äng och bete öro i allmänhet 
knappa; enskilda hafva knappt någon 
skog. Åkerbruk, med boskapsskötsel 
och bränvinsbränning, är hufvudnärin- 
gen. Vid Skrigstnd finnes ett kalk- 
stensbrott och vid Fornäsa by en helso- 
källa, kallad Tokällan. Socknen, som 
består af 30 Vo förmedlade mänt. (ISVj 
raant. skatte, hVo dito krono och 8V2 
frälse), beboddes '1805 af 640, 1850 af 
822 och 1850 af 823 invånare. Sock- 
nen hade sistnämda är tillsammans med 
Lönsås fast folkskola, hvari 40 gossar 
och 22 flickor undervisades, medan 9 
gossar och 1 5 flickor liade enskild un- 
dervisning samt 15 gossar och 39 flic- 
kor undervisades i hemmet. — Sock- 
nen, som på 1300-talet förekommer un- 
der namnet Fornuse, Fornhusa, utgör 
för närvarande tillsammans med Löns- 
as ett konsistorielt pastorat af 3:dje 
klassen i Gullbergs och Bobergs kon- 
trakt af Linköpings stift. Hela pasto- 
ratet består af 5 0Vg förmedlade man- 
tal, med 1 mantal prestgård, 18 tun- 
nor 3 kappar ständigt vederlag och (år 
J85G) en befolkning af 1,533 personer. 
Kyrkan, belägen 2^/^ mil frän Lin- 
köping, 2V2 luil f'ån Wadstena och 
IV4 mil fi'ån Skeniuge, är byggd af 
huggen kalksten och ligger på en hög 
sandås vid stora landvägen till Skenin- 
ge; hon skall hafva blifvit bränd af 
Danskarne 1567 eller 1568 och skada- 
des af åskeld 17 30. Altartaflan är en 
skänk af kapiten J. G. Boye och hans 
fru, Margaretha Sparre. — Af forn- 
minnen nämnas vid Bobergs by graf- 
högar och bautastenar; af denna by, 
der en höfding skall hafva haft sitt sä- 
te, tros häradet hafva sitt namn, och 
den höjd, på hvilken byn ligger, af 
gammalt tingsställe, namnes som så- 
dant ännu år 1581 (häradet har nu sitt 
tingsställe vid Husbyfjöl i Krigsbergs 
socken) På Vestra Fornas kyrkobys 
stora gärde skall, enligt berättelsen, ett 
slag hafva stått mellan Svenskar och 
Danskar; Svenskarne uppförde derunder 
ett batteri vid byn Slottet, som deraf 
skall hafva sitt namn. — Socknens vig- 
tigaste gård år Tornby, 1 mänt. skttte- 
säteri, uämdt redau 1381. Mot slutet 



Fors. 



Fors. 



.353 



af katholska tiden lydde af sockneis 
36Vo gårdar 9 under kyrkan och prre- 
benden, 2^'^ under kloster; på 1600- 
talet innehade adelu större delen. — 
Bland anteckningar i kyrkoböckerna fö- 
rekommer en om den s. k. Stora eller 
Olofsmessofloden, den 27 Juli och föl- 
jande dagar år 164 9, då regn och vat- 
tenflöde förstörde grödan och nedbröto 
qvarnar, hus, gärdesgårdar o. s. v.; »och 
blef jorden så sjuk, att hon på try år 
liten eller kärnlös gröda och äring bära 
kunde.» Säden kostade 5 ä 6 rdr tun- 
nan, »och thetta begyntrs år 1649 och 
varade intill 1663, tå Gud välsignade 
Östergölhland med så ömnig äring, att 
en tunna säd såldes för 4 daler kop- 
parmynt». Från November 17 10 till 
November 1711 bortryckte pesten 86 
personer i denna socken. — Adress: 
Linköping. 

Fors. Annex-socken i Flundra hä- 
rad af Elfsborgs län, V* i^il f''ån Göta 
elf, uppgifves hafva en areal af 4,4 9 
tunnland, af hvilka 3S0 äro sjöar och 
kärr. Socknen består af I5V2 mantal 
skatte, 1 mantal krono och 18 mantal 
frälse samt var år 185 7 taxerad till 
497,492 rdr banko. Folkmängden, på 
184 0-talet 1,310 personer, uppgick år 
18:0 till 1,325 och 1856 till 1,394 
invånare. Socknen hade sistnämda år 
både fast och ambulatorisk folkskola; 
den förras examinerade lärare var ge- 
mensam för denna socken och för Ro- 
meled. I fasta skolan undervisades 27 
gossar och 15 flickor, i den ambulato- 
riska 19 gossar och 16 flickor, i hem- 
met 68 gossar och 6 4 flickor. — Fors 
socken är annex till Romeleds konsi- 
storiela pastorat af l:sta klassen i dom- 
prosteriets Norra Kontrakt af Göteborgs 
stift. Kyrkan, belägen 2V4 mil söder- 
ut frin Wenersborg och ^^ mil från 
Lilla Edet, är mycket gammal och skall, 
enligt sägen, fordom hafva varit klo- 
ster (?). Ett i kyrkan befintligt graf- 
chor tillhör slägterna Olbers och Gedda. 

— Inom socknen ligger Torpa säteri. 

— Adress: Göteborg och Lilla Edet. 

Fors, eller Forss. Annex-socken i 
Vester Kekarne härad af Södermanlands 
län, vester om Eskilstuna ä, mellan 
II. 



denna å och Eskilstuna stad i öster. 
Klosters och Thorshälla socknar i norr, 
Råby i vester och Gillberga i sydvest, 
upptager en areal af icke fullt V3 q^'^- 
dratmil (arealen i tunnland uppgifves 
för Fors och Klosters socknar tililiopa 
till 16,778 tunnland, deraf 650 tunn- 
land sjöar och kärr) och håller ^/^ mil 
i längd från öster till vester, högst V2 
mil i bredd. Stranden omkring ån är 
söderut bergländig, omkring staden 
jemn, längst i norr sidläiid; inåt lan- 
det omvexla slätter, dalgångar, kärr och 
bergkullar; men vid gränserna tager 
skogsmarken öfverhand. Flera vatten- 
drag gå fram åt olika håll. Rådande 
jordmånen i de bättre bygderna är le- 
ra; näringar äro åkerbruk, ängs- och 
bergsbruk, fabriksrörelse, fiske o. s. v., 
allt gynnadt genom det nära grannska- 
pet med Eskilstuna stad och Carl Gu- 
stafs Stads faktori. Socknens hemman- 
tal är 223/g förmedlade mantal, deraf 
lOVg niantal skatte, 4^/^ dito krono 
och 0^/^ frälse, utom Tunaforss och an- 
dra verk. Folkmängden, tillsammans 
med Kloster, år 1810 utgörande 1,805 
personer, steg år 1850 till 2,244 och 
1856 till 2,397 invan. Socknen hade 
sistnämda år fast folkskola med 1 exa- 
minerad lärare, som undervisade 41 
gossar och 19 flickor, medan 4 gossar 
bivistade allmänt läroverk, 4 flickor 
hade enskild undervisning och 27 gos- 
sar samt 56 flickor undervisades i hem- 
met. — Fors socken är annex till E- 
skilstuna regala pastorat af 2:dra klas- 
sen i Vestec-Rekarne kontrakt af Streng- 
uäs stift. Kyrkan, gemensam för Klo- 
ster, är belägen inom Fors sockeu och 
anses vara mycket gammal, ehuru flera 
gånger reparerad; hon är en korsbygg- 
nad om 7 8 alnars längd, 16 alnars 
bredd och 38 alnars höjd samt inne- 
håller en runsten, en grafsten med 
munkstil, en graf för slägterna Leijel 
och Lohe samt åtskilliga adliga epita- 
phier m. m. Alltifrån är 1314 före- 
kommer Fors såsom jemte Eskilstuna 
(kloster) hörande till Prtepositura Slreng- 
nensis; men ofta namnes endera sock- 
nen för bägge, Fors när fråga är om 
gårdar, Eskilstuna när prester omtalas; 
äldsta kyrkan var antingen Fors eller 
Eskilstuna klosters; sedan klostrets för- 

45 



354 



F'ors. 



störing (se Eskilstuna stad) har Fors 
kyrka varit gemensara tor bagge sock- 
narna och för hehi pastoratet, hvartill 
också Eskilstuna stad hörer. Fors och 
Kloster hafva gemensam fattigvård med 
två fattighus; men Carl Gustafs Stad 
och Tunaforss raanufakturister hafva 
egen fattigvård. Fors har, likasom Klo- 
ster, af kommerserådet Galléen fått en 
donation af 10,000 rdr till skol- och 
fattigväsendet, och dessutom har fram- 
lidne prosten Wallqvist till fattiga barns 
uppfostran åt bägge socknarna gemen- 
samt donerat 1,266 rdr. — Inom Fors 
socken ligger Carl Gustafs Stads jern- 
manufaktur och gevärsfabrik (se denna 
artikel); vidare märkas inom denna soc- 
ken: Tunaforss jernverk, Stålforss, lä- 
genhet med bonings- och smidesverk- 
stadshus, — Lagersberg eller Hansta, 
Tuna och Hagby. — Adr.: Eskilstuna. 

Fors, eller Forss. Annex-socken i 
Ragunda tingslag af Jämtlands län, vid 
Indals-elfven, 8 mil från dennas utlopp 
i hafvet, på gränsen mot Lidens soc- 
ken af Medelpad och Graninge bruks 
skog i Sollefteå pastorat af Ångerman- 
land; uppgifves hålla i längd ungefär 
J2 mil. Socknen är rik på sjöar, h vil- 
kas antal uppgifves till öfver 20, och 
flera betydligare berg nämnas, t. ex. 
Högskallen, Knylan, Wårdkase- berget, 
ra. fl. Åkerbruk, boskapsskötsel och 
laxfiske i elfven äro de hufvudsakliga- 
ste näriiigsgrenarne. Socknen består af 
151/3 mantal skatte samt 1 Va mantal 
krono och var 18.i7 taxerad till 46,7 00 
rdr bko. Folkmängden, omkring 1840 
bestående af 845 personer, steg 185 
till 1,023 och 1856 till 1,212 invan. 
Socknen hade sistnämda år både fast 
och arabulatorisk folkskola med 1 exa- 
minerad lärare, tillika med klockaren. 
I fasta skolan undervisades 29 gossar 
och 13 flickor, i den ambulatoriska 33 
gossar och 36 flickor; 36 gossar och 
4 3 flickor undervisades i hemmet, och 
blott 2 barn saknade undervisning. — 
Fors socken är annex till Ragunda kon- 
sistoriela pastorat af 2:dra klassen i 
Jämtlands Norra Kontrakt af Hernö- 
sands stift. Kyrkan, belägen 2 mil 
sydost från moderkyrkan, vid Indals- 
eller Ragunda-elf, skall vaia byggd omt 



Forsa. 

! kring år 148 af en i orten ryktbar 
I munk, Joseph, som besörjt flera kyrko- 
I byggnader i Medelpad. — Någon märk- 
lig gård finnes icke inom socknen. — 
Adress: Sollefteå. 

Fors, Säteri och jer n bruk i Vester- 
Fernebo socken och Wagnsbro härad 
af Westerås län, vid Härendesjöns ut- 
lopp, består af 1 mantal säteri, 1 man- 
tal frälse, 1 mantal skatte med qvarn 
och tegelbruk, samt Fors eller Läm- 
I smedjans jerubruk, med en ofri härd, 
15 sk'a frälserätt, 175 sk'tE privilegie- 
i radt smide och 17 1'tt 10 <5 i ham- 
' marskatt, allt af köpetackjern. Bland 
I egare nämnas: Hök (adlad Gyllenhök) 
i 1697, Efverts arfvingar, omkr. 1750; 
sednast Björkenstam. Bruket skall vara 
grundadt 1617; år 1625 namnes det 
likväl icke, men i dess ställe Fors hytta. 

Fors. Bergsmanshammare i Folker- 

na socken af Stora Kopparbergs län, 

privilegierad år 1689, har en ofri härd 

med 140 sk^ smide och 14 1'tE i ham- 

; mars katt. 

Pors, eller Forss. Ett raant. frälse- 
säteri, med Hustorps qvarn, i Flöda 
socken och Oppunda härad af Nykö- 
pings län, vid Kyrksjön, utbyttes från 
I kronan 1628 af M. Kagg, blef säteri 
antingen under hans tid eller under 
Jöran Kaggs, som egde gården omkr. 
1663, och tillhörde slägten ännu 1760; 
gården tillhörde derefter grefve Spens 
på Ökna i samma socken omkr. 1768, 
fröken von Nerés, och från 1784 Hil- 
debrand, hvarefter den hört under E- 
riksberg i Stora Malm. 

! Forsa. Ting i Gotlands Norra Hä- 

i rad, består af pastoraterna Hangvar 
I och Hall, Othem och Boge, Lärbro och 
: flellvi. Hemmantalet är 72V8 mantal 
, skatte och 4^/^ mantal krono, med 15 
' kalkugnar och en holme på skatte-, 5 
i holmar och 1 fiske på kronojorden. 
1 _ .. 

i Forsa, eller Forssa. Bruk i Östra 
Wingåkers socken och Oppunda härad 
; af Nyköpings län, 5 mil från Norrkö- 
ping, 7 mil från Nyköping och lika 
långt från Örebro, består af stångjerns- 
I veik med 2:ne hamrar och 3 härdar, 



■''oraa. 



Vor»n» 



35S 



manufakturverk med 6 spikhamrar för i 
2:ne stockar samt en tredje stock med | 
ytterligare 3 hamrar, för närvarande 
under byggnad, pappersbruk med 2:ne j 
kypar och 3 valsar, qvarn med 3:ne ' 
par stenar i ett hus samt ett 4:de par . 
i särskildt qvarniius, säg och skattlagdt 
ålfiske. Den tillhörande Jandtegendo- 
men ligger till en del i Södermanland 
och det öfriga inom Skedvi socken af 
Östergötland, der brukets skog är be- 
lägen. Stångjernsbruket uppbyggdes på ! 
1650-talet af ryttmästaren Svante lio- 
senstråle på Barksäter, men synes icke , 
under hans tid kommit i god gång, ty \ 
smedjan flyttades kort efter anläggnin- 
gen, för otillräcklig vattendrägt skull, i 
från den första bjggnadsplatsen. Då hr 
Svante Rosenstråie få år derefter afled, i 
skiftades bruket mellan hans barn, så : 
att sonen, generalmajoren friherre Li- ' 
bert Rosenstråie, fick hälften, och den 
andra hälften delades mellan 2:ne dött- 
rar, men inlöstes af en slägting, gen.- 
major Carl Gyllenpistol, sedan lands- , 
höfding öfver Kalmar län och Öland, 
gift med Märta Rosenstråie från Sons- 
torp, en brorsdotter till herr Svante. 
Efter detta skifte, som skedde l(i63, 
fortfor bruket att vara deladt under ■ 
nära hundra år eller till 17 56. Den 
ena härden (ty bruket bestod då endast 
af 2:ue stångjernshärdar med en ge- 
mensam hammare) ärfdes efter Libert 
Rosenstråie af hans son, Svante, gift 
med Sigrid Märta Rosenholm, hvilken, i 
sedan hon blifvit enka, disponerade I 
brukslotten till början af 17 20-talet. 
Derefter öfvergick denna lott till hen- 
nes svägerska, Margaretha Rosenstråie, 
gift med majoren Olof Rosenstierna, 
mellan hvars barn den ytterligare skif- 
tades, så att denna härd, då benärad ; 
den Rosenstiernska, på HöO-talet var ' 
delad i tolfte-delar. 

Den andra härden öfvergick frän , 
Gyllenpistol till dess enka, och efter '■ 
hennes dcid år 1710 till, dottern, ba- ■ 
ronessan Charl Gyllenpiätol, gift med 
öfversten Lorentz Hyltenhjelm, som eg- 
de Skesäter i Vestra Wingåker. Sedati 
de bägge aflidit åren 1719 och 17 22, ^ 
utan att efterlerana barn, ärfdes deras | 
lott i Forsa bruk af en annan dotter '■ 
till Gyllenpistol, Margaretha, gift med ' 



öfverstlöjtnant Rutger Fuchs. Det var 
han, som år 1719, i spetsen för Söder- 
manlands regimente, hvars chef han då 
var, slog Ryssarne vid Södra Staket, 
der de landstigit i afsigt att bränna 
Stockholm. Bruket sålde han redan år 
17X3 till öfver-inspektoren Mårten We. 
sterling, hvars son bibehöll härden till 
mediet af 17 40-talet, då svågern, kapi- 
tenlöjtnant C. R. Vult von Steijern, in- 
löste densamma. Denne började att 
inlösa de Rosenstiernska lotterna i an- 
dra härden, men sålde sjelf år 1736 
sin andel, som dä utgjorde ^'/oi^delar 
i bruket, till handlanden Johan Lund- 
mark i Nyköping, hvilken kort derpå 
löste till sig de återstående Rosenstiern- 
ska lotterna och började bygga på stäl- 
let, i afsigt att der bosätta sin son. 
Han lyckades ock genom lifstidsköp 
komma i besittning af de angränsande 
säterierna Beckershof och Skalltorp , 
hvilka han ämnade förena med bruket; 
men då sonen dog i början af 1770- 
talet, försålde han all denna samman- 
bragta egendom till brukspatron Carl 
Gustaf Indebetou, som förut varit del- 
egare i Nyköpings messingsbruk. Landt- 
egendomarne hann Lundmark aldrig till- 
träda ; men ^/,, år efter försäljningen 
till Indebetou afled egaren til! Beckers- 
hof, dit den nya köparen genast ut- 
flyttade. 

Brukspatron Indebetou uppbyggde 
manufakturverket vid Forsa, hvarom 
han likväl hade en långvarig process 
med riksrådet grefve Strömberg, som 
egde hälften i qvarnen , belägen vid 
samma vattenfall. Han förskafifade ock 
bruket dess rekognitionsskog, hvarom 
fråga varit allt sedan Gyllenpistols tid, 
på 1600 talet, ulan att saken ändock 
kunnat föras till slut. Afven inlöstes 
under hans tid Noors krono-älfiske, hvar- 
af hälften tillföll bruket och hälften 
Forsa qvarn. Efter hans död år 1791 
tillföll stångjernsbruket yngsta sonen, 
Daniel Indebetou, som ock inlöste ma- 
nulakturvurket, bvilket blifvit förenadt 
med Beckershof och några år tillhörde 
en äldre broder. Han lyckades ock 
med bruket förena 2:ne närgränsande 
hemman och hälften i qvarnen, som 
under någon tid varit skiljd från bru- 
ket. Den öfriga hälften af samma qvarn 



356 



Forsastrttm» 



l^^oriheda. 



hade grefve Strömberg förenat tned 
Claéstorps iiileikommiss; men icke de- 
sto mindre blef äfven denna hälft gen- 
om koiigl. tillstånd skild derifråii och 
inköptes år IS20 af Daniel Indebetous 
cuka, Johanna Sophia Arosenius. Ge- 
mensamt med sina äldre söner, Carl 
och Daniel Indebetou, inköpte hon se- 
dan efter land all den egendom, som 
bruket för närvarande eger inom Sked- 
vi af Östergötland. De sistniimda an- 
lade pappersbruket i slutet af 1820- 
talet och utvidgade jernbruket genom 
köp af privilegier till den 3;dje stång- 
jeriishärden, hvilken jemte den 2:dra 
hammaren uppbyggdes år 1825. Ma- 
nufakturverket förökades från 3:ne spik- 
hamrar till det närvarande antalet, som 
?id 1858:års slut utgjorde 9 stycken. 
Ett nytt corps-de-logis uppfördes på en 
cy plats år 1826 och bebos af sö- 
terna. Bruket har vackert läge, och 
vattendrägten är en af de bästa i or- 
ten, beroende af den ofvanföre belägna 
ansenliga sjön Tisnaren, som utgör grän- 
sen mellan Östergötland och Söderman- I 
land. — Pappersbruket hade år 1857 ! 
tillsammans 22 arbetare och tillverkade \ 
för ett värde af 157G6 rdr bko. 

Forsaströiii. Jernbruk i Gärdsrums 
socken och Norra Tjust härad af Kal- 
mar län, anlades på 1730-talet af ak- 
tuarien Forss, tillhörde 18 29 Adelsvärd- 
ska fideikommisset och innehafves nu 
af friherre E. S. Adelsvärd. Brukets 
förut privilegierade 3 stångjernshärdar 
förvandlades år 1855 till 2 Franche- 
comté-härdar, en räckhärd och en väll- 
bärd med 1 smälthammare och 2 räck- 
hamrar, allt med oinskränkt smidesrätt. 
Till bruket hör en mjölqvarn med 3 
par stenar och ett tegelbruk. 

For.sby. Tvä mänt. gammalt frälse- 
säteri uti Eds socken och Norra Tjust 
härad af Kalmar län, vid stora lands- 
vägen mellan Eds bruk och Fogelviks 
säteri, en mil från socknens kyrka, är 
e.i gammal gård, som år 1639 af fru 
Ebba Stjernsköld såldes till Bengt Bag- 
ge och sedan tillhörde ätten Bagge af 
Berga till 17 08, då gården af hofmar- 
skalken P. Bagge och hans fru, född 
Fleming, såldes till brukspatronen Isak 



de Besche, som uppbyggde charaktera- 
huset derstädes. Forsby ärfdes af De 
Besche's dotter, gift med öfverstlöjtnan- 
teu baron Isak von Knorring, som vid 
sin död (17 5 5) lemnade gården åt sin 
son, kapiteuen baron G. J. von Knor- 
ring, hvilken dog barnlös år 1797 och 
förut sålt Forsby åt sin systerson, ba- 
ron Otto Lybecker, som egde gården år 
1829. Som egarinna uppgifves sedan 
friherrinnan Sophie Lybecker. Baron 
G. J. von Knorring förbättrade mycket 
gården och lät på en höjd vid lands- 
vägen inviga en med en enkel minnes- 
vård prydd grafplats åt sig och sina 
föräldrar. Till Forsby höra mjölqvarn 
med 3 par stenar och såg med 2 ra- 
mar; de bägge frälsehemmanen voro år 
l'i56 taxerade till 19,000 rdr banko. 
Uti Landshöfding berättelsen för 1850 
— 1855 oranäranes denna gård med an- 
ledning af den derstädes i stor skala 
företagna ängsvattuingen. 

FoFiihaga. Säteri uti Carlstads hä- 
rad af Warmlands län, vid Klarelfven, 
anlagdt omkring år 1660. Stället, der 
säteriet byggdes, hette förut Skifvefors 
och var ett laxfiske, tillhörande Löfeds 
hemman. Före digerdnden, berättar 
Fernow, tillhörde det hemmanet Gross- 
bohl; »men der dogo alla bort, utom 
en liten flicka, som ä'idtligen fick man; 
men i fattigdomen borgade de en häst 
på Löfed och satte laxforssen i pant. 
Efter många års trätor dömde ändtli- 
gen higman Jakob Pedersson till förlik- 
ning, i kraft hvaraf fisket ständigt hört 
Löfed till, och Forshaga säteri dcrinvid 
blifvit bygdt.» Vid Forshaga lärer äf- 
ven, enligt samma sagesman, en ätte- 
hög finnas. 

Forsheda. Modersocken i Westbo 
härad af Jönköpings län, mellan Kull- 
torp i norr, Bredaryd i vester, Torskin- 
ge och Dannäs i söder samt i öster 
Hånger och Karda af Östbo härad, upp- 
gifves hafva en areal af 12,705 tunn- 
land, af h vilka 850 äro sjöar och kärr. 
Genom socknen flyter Storån, som ut- 
gjuter sig i Bolmeu; b'and sjöar mär- 
kas Eakeryds- och Ramnäs-sjön. »Om 
en linie dragés mellan Ilamnäs-sjön och 
Storån vid Östbo gräns, — säger All- 



Vorsheda. 



ForshUlla. 



357 



»in, — så afdelaa socknen i tvänne 
bvarandra till jordmån helt olika delar. 
Den vestra sjMies i en afliigsen forntid 
hafva utgjort ett stort flygsandfält, och 
jordmånen är sålunda här ölver allt 
taudig; i östra delen, som är belägen 
på den bergskedja, som går fram mel- 
lan Lagans bägge grenar samt sjöarna 
Bohnen och Widöstern, är åter jord- 
månen ganska god, men mycket sten- 
bunden.» Socknen, som består af 21 
mantal, beboddes 1840 af CIO perso- 
ner, men hade 1850: 669 och 1856: 
691 invånare. Socknen hade sistnämda 
år, gemensamt med Torskinge, ambula- 
torisk skola, hvari 1 examinerad lärare 
och klockaren undervisade 45 gossar 
och 30 flickor, medan 1 gosse bivista- 
de allmänt läroverk. — Forsheda mo- 
dersockesi utgör, tillika med annexerna 
Bredaryd och Torskinge, ett kousisto- 
rielt pastorat af 2:dra klassens Å:dra 
afdelnirig i Westbo kontrakt af Wexiö 
stift. Hela pastoratet består af 52 för- 
medlade mantill, med 1 mantal prest- 
gård och ^s ^^^^ stom; befolkningen 
deri steg år 1856 till 2,461 personer. 
Kyrkan, belägen 8^4 tnil fiån Wexiö 
och Jönköping, är af sten, troligen en 
bland de äldsta i stiitet; liten, mörk 
och trång, med hoptryckt halfcirkelfor- 
migt chor och pyramidiormigi spetsigt 
torn. Beslut är fattadt om hennes sam- 
manbyggande med Torskinge till en ny 
kyrka. — Inom socknen ligga gårdarne 
Skedingsnäs, Forsheda och Bestorp. — 
I socknen ligger Fenestads Lund (se 
detta ord), och bland fornminnen mär- 
kas en större ättehög i prestgårdens 
hage och ett tempelrör i den s. k. Rams- 
hagen vid Skedingsnäs. En åttondels 
mil i vester från kyrkan står en vacker 
runsten, »rest af Rolf och Eskil till 
minne af deras fader Lifstin, som dog 
i Skåne på Gardstånga och fördes till 
Finheden. « — Bland socknens kyrko- 
herdar namnes hr »Sven i Forsa», om 
hvilken i Stora Rimchrönikan Sten Sture 
klagar: 

— — »Jag nid här för allom klaga 
Huru Doktor Carl tog mig af daga 

När Herr Sven i Forsa jag nattläger tog. 

1 den skrud månde han mig förgifva.» 
— Adress: Wernamo, 



Forsholni. Forntida fäste, omnämdt 
i Rhyzelii Sviogothia Munita, men 0- 
kändt till sitt läge. Lindskog förrae- 
nar (Beskr. öfver Skara Stift, II, 9 5), 
att de ruiner, som träffas vid hemma- 
net Sjörås nära Wenern i Forssheras 
socken, äro leraningar efter detta slott, 
och berättar, att »nu mera (1813) sy- 
nas allenast några grundstenar till hu- 
set, hvilka äro af ovanlig storlek; men 
man vet ännu omnämna, att den hugg- 
na qvadersten, som från längre tider 
legat i Forssheras kyrkobalkar och åren 
1761, 1762 användes till korskyrko- 
byggnaden, blifvit frän detta ställe hera- 
tad. Något af guld och silfver skall 
ock här fordora blifvit funnet i jorden; 
man vet dock ej, hvaruti det bestått, 
utom en guldring och silfversked, som 
nu likväl icke mer finnas.» »Ställets 
belägenhet vid sjelfva roten af Kinne- 
kulle, på hvars höjd de gamla kindat 
eld (Lindskog härleder KinnekuUes namn 
från »kinda», göra upp eld), att förvara 
sig mot fiender, tyckes visa, att här 
varit en borg eller skans mot Norska 
konungens anfall.» — Widegren (Öster- 
götl. Beskrifn.) vill återigen vindicera 
Forsholm åt sin provins och förlägger 
det till Kinds härad i Östergötland, till 
Tjärstads socken, på en holme vid bron 
öfver Rimibrsa ström, der den faller 
ur Asunden i Jeriunden. Messenius 
nämner i »Scondia Illustrata» Forsholra 
bland de slott, som af kon. Albrecht 
pantsattes hos Bo Jonsson; men Salvius 
betviflar, att ett sådant fäste funnits. 

Forshiilia. Modersocken uti Inlands 
Fräkne härad af Bohuslän, upptager 
häradets norra hälft och kallades for- 
dora Forsöla, såsom namnet ännu utta- 
las af allmogen. Arealen utgör 29,415 
tunnland, af hvilka 1,050 äro sjöar och 
kärr. Bästa delen af socknen är en 
trång dalgäng, Forshälla dalen, som från 
stranden drager sig förbi socknens kyr- 
ka och innefattar inegorna till mer än 
13 hela hemman. Vid yttre ändan af 
dalen, som här till en del är fylld af 
surapiga ängar, ligger en liten insjö, 
Åkarn. Socknens rådande jordmån är 
mylla på lerbotten och, närmast stran- 
den, styf lera; i fjälltrakten finnas rika 
skogar, och blott få hemman sakna 



S58 



ForahUlla. 



Forssa. 



skog till liusbehof. Hafsleraningar fö- 
rekomma der ocli hvar i strand-clalnr- 
iia ; men synnerlijjeii anmärkningsvärd 
är skalbanken vid Funnehult, uppe i 
fjället, vid en höjd af mellan 3 — 400 
fot öfver liafsvtan. Socknen bestfir af 
51 liera man (9V4 mantal frälse, 5V4 
dito krono och SfiVj skatte; 2 mantal 
frälse Buddeberg tillhöra gymnasiigod- 
set). Till socknen höra de vackra Has- 
sel-öarna, af hvilka den större är upp- 
tagen till 1/^ mantal. Befolkningen, år 
1840 utgörande :2,860 personer, var 
1850: 3,215 och 1856: 3,172 invan. 
Socknen hade sistnärada år både fast 
ocb ambulatorisk folkskola med tillsam- 
mans 2 examinerade och 4 oexamine- 
rade lärare, som i fasta skolan under- 
visade 32 gossar och 21 flickor, i den 
ambulatoriska 56 gossar och 55 flickor, 
medan 164 gossar och 188 flickor un- 
dervisades i hemmet samt 9 barn sak- 
nade undervisning. — Forshälla mo- 
dersocken utgör, tillika med annexerna 
Resteröd, Ljung och Grinneröd, ett re- 
galt pastorat af 2:dra klassen i Elfsys- 
sels Norra Kontrakt af Göteborgs stift. 
Hela pastoratet, bestående af 9 5 för- 
medlade mantal, med I mantal prest- 
gård, beboddes 1856 af 5,982 personer. 
Kyrkan, belägen ^/^ mil från Uddevalla 
och 7^/^ mil från Göteborg, är byggd 
1765, sedan gamla kyrkan året förut 
nedbrunnit af äskeld. Invändigt är kyr- 
kan »så fattig som möjligt», — säger 
Holmberg (Bohusl. Beskrilu., III, 253); 
— wraen på det hon måtte hafva åt- 
minstone något, som kan ådraga sig 
uppmärksamhet, har man inom sjelfva 
altar-ringen uppbyggt stolar för stånds- 
personerna, — en inrättning, som tro- 
ligen sökes förgäfves på något annat 
ställe i hela verldcn.» Uti Forshälla 
kyrkas chor blef länsherren i Elf?yssel, 
Jon Dronning, mördad af bonden Trond, 
hvilken han grymt iörorättat (omkring 
år 1204). — Bland enskildas gårdar 
näranas Östrnål och Hessleröd; vid Gro- 
heds gästgifvargård är häradets tings- 
hus. — Fornlemningar förekomma spar- 
samt. Vid gården Höga hafva ättekul- 
lar funnits, ocb längst uppe i fjiillet 
ligger den s. k. Linjerns kyrka, grund- 
muren till ett litet stenhus, hvilket all- 
mogen tror vara bygdt af troll och se- 



dan bebodt af röfvare, hvilka, till ett 
antal af 16, utom en prest, som de 
höllo fången, skola blifvit röjda genom 
ett svinkreatur, som en bonde fått se 
i snön; röfrarne blefvo efter envist för- 
svar gripna och förda till Bohus, der 
de aflifvades. Efter en Polsk boron 
Kaman, som egde Kållerö bruk på Dal, 
har vägen förbi Forshälla kyrka uppåt 
Stensliult fått namnet Kamansvägen. 
Det var anläggarens afsigt alt öppna 
kommunikation mellan sitt bruk och 
Ljungkil, en icke obetydlig vik, som 
i häradets södra del bildas af den hafs- 
arm, hvilken i olika trakter kallas By-, 
Hafstens-, Hasselö- och Svansunds fjord. 

— Adress: Uddevalla. 

Furssa. Modersocken i Norra Hel- 

singlands fögderi, omkring södra stran- 
den af sjön Södra Dellen, genomskuren 
af den från Huddiksvall till Dellensjö- 
arna löpande jernvägen, uppgifves halva 
en areal af 64,499 tunnland, af hvilka 
10,300 äro sjöar och kärr. Skogstill- 
gången är ringa och knappt tillräcklig 
för behofvet. Inom socknen ligga de 
s. k. Forssa-vattnen. Socknen består 
af 7 5V8 mantal skatte samt 3 krono 
och taxerades 1857 till 248,740 rdr 
bko. Befolkningen, år 1840 bestående 
af 2,125 personer, utgjordes 1850 af 
2,261 och 1856 af 2,274 invan. Sock- 
nen hade sistnänida år ambulatorisk 
skela med 1 examinerad och 3 oexa- 
minerade lärare, utom klockaren, hvilka 
undervisade 142 gossar och 140 flic- 
kor, medan 1 gosse bivistade allmän 
undervisnings-anstalt. — Forssa moder- 
församling utgör, tillika med annexet 
Hög, för närvarande ett konsistorielt 
pastorat af l:sta klassen i Helsinglands 
Norra Kontrakt af Uppsala stift. Hela 
pastoratet består af 109 oförmedlade 
mantal, med 1 ^/^ maut. prestgård, och 
!)eboddes år 1850 af 2,87 4 personer. 
Kyrkan ligger 26Vo mil '"»'å" Uppsala 
och IV2 mil från Huddiksvall. Af Tun- 
eld (uppl. af 1794) berättas, att vid 
kyrkan synes en gammal stenbyggnad, 
12 alnar i fyrkant, hvilken skall bafva 
varit en gillestuga. »I samma socken, 

— fortfar han, — trodde man vid bör- 
jan af 1760-talet sig hafva upptäckt 
jättegrafvar, hvilka föregåfvos innehålla 



Forssa* 

menniskoben af ovanlig storlek; men 
en undersökning, sona gjordes af asses- 
sor Broocman, ådagalade, att denna 
uppgift härledde sig fiån en antiqva- 
risk synvilla.» — Inom socknen ligger 
Forssåns kakelugns- och stenkärlsfabrik, 
med tegelbruk, tillhörig major Bergman, 
handlanden Frisk och brukslörvaltar H. 
Ohlsson, och hvilken år 1857 tillverkade 
tegel, kakel och lerkärl för ett värde 
af D.SSSVa '■^'" ^^^- ^^ vidare Delsbo, 
— Adress: Huddiksvall. 

Forssa. Annex socken i Willåttinge 
härad af Nyköpings län, vid sydvestra 
stranden af Bafveus vik Helgcstaviken, 
mellan Ardala i sydost, Blacksta och 
Wadsbro i sydvest och vester samt Flen 
i nordvest, uppgifves hafva en areal af 
9,604 tunnland, af hvilka 1,820 äro 
sjöar och kärr. Nordvestra delen af 
den i Helgesta -viken utfallande sjön 
Uhren ligger inom socknen, som utgö- 
res af mer eller mindre kuperad och 
bergländig mark kring denna sjö och 
flera tillflöden till densamma; rcidande 
jordmånen är sandblandad lera; närin- 
garne äro åker-, ängs- och skogsbruk, 
fiske, ra. m. Socknen, som består af 
21V4 förmedlade mantal, deraf 6^/g 
raant. skatte, ^/^ dito krono och HVg 
frälse, beboddes år 1850 af 588 och 
1856 al 589 invånare. Uti socknens 
fasta folkskola undervisades sistuärada 
år af en examinerad lärare, tillika med 
klockaren, 17 gossar och 21 flickor, 
medan 14 gossar och 7 flickor hade 
undervisning i hemmet. — Forssa soc- 
ken förekommer på 13 00-talet såsom 
annex till Ardala och utgör ännu an- 
nex till Ardala konsistoriela pastorat 
af 2:dra klassen i Oppunda Östra kon- 
trakt af Strengiiäs stift. Kaplaner äro 
kända från år 1614. Kyrkan, af obe- 
kant ålder, utvidgades 1703 med ett 
grafchor för släkterna Ehrenclou och 
Palmstjerna, hvilket nu är kyrkans hög- 
chor. Söderut från den nuvarande kyr- 
kan, på Sund by egor, lära för icke län- 
ge sedan hafva funnits leraniiigar efter 
en byggnad, som varit ämnad till kyrka, 
men blifvit flyttad derifrån till dennas 
nuvarande ställe. — Af fornlemningar 
omthlas grafhögar och bautastenar i 
trakten kring den nuvarande kyrkan 



ff^orssa. 



359 



, samt ruiner efter en borg söderut vid 

j sjön; ett berg i trakten lär heta Odens- 

! berg. — Bland gårdar i socknen mär- 

. kas: Sophielund och Skedevi. — Adr.: 

. Nyköping. 

Forssa. Se Stureforss i Wist soc- 
; ken och Hanekinds härad af Östergöt- 
i lands län. 

1 ' : ■ 

I Forssa, Stora. Skattesäteri af 2V2 

i mantal jemte 'Z, mantal skatte, i Rap- 
nestads socken och Walkebo härad af 
Östergötlands län, fordom kalladt Bi- 
\ skops-Forssa. har varit biskopsgods och 
synes förekomma som sådant redan år 
1177; donerades år 1648 till Magnus 
i Stockenfeldt (7 1685), hvilken år 1G83 
I hade det som säteri af 4 donations- 
j hemman, bebygdt för bönder; han och 
I hans hustru fiiigo behålla gården för 
I lifstid, dock berustad. Gården har se- 
i dermera tillhört von Holst, E. von Ro- 
land (x 17 54), dennes enka E. v. Steg- 
ling, S. Klingspor 1760, G. Ehrenborg 
1818, fröken Ehrenborg på Tlioleforss 
1850 och handlanden Westman 1852. 

Forssa. Tre mänt. skatte med spik- 
och kuippharamare i Härberga socken 
och Wifolka härad af Östergötlands län, 
tillhörde år 185 6 herr Nic. Häggberg. 
Hammaren anlades 1726 af landshöf- 
ding J. Funck. På 1300-taiet blef 
Forssa gård af fru BeneUicta Niclisa- 
dotter skänkt till Skenninge kloster för 
hennes mans, herr Johan Phiiippus- 
sons, själ. 

Forssa. Två mantal säteri uti Björ- 
ketoips socken och Bollebygds härad 

i af Elfsborgs län, har tillhört slägten 
Sjöblad, år 17 58 fru Rcenstjerna och 

! 1829 hofjägmästaren A. W. Silfverhjelra. 

i 

! Forssa. Sju mantal frälsesäteri uti 

I Hjortsbcrga socken och Allbo härad af 
i Kronobergs län, tillhörde omkring 1670 
en assessor N. Lindegren och 17 50 hä- 
radshöfding C. Chr. Dahlström, med 
undantag af 1 mantal, som tillhörde 
fru N. Bennet. Sednare egare voro en 
Gyllensköld och en grefve C. G. Mör- 
ner. Godset tillhör nu grefvar Hamil- 



360 



Forssane» 



Forsiibaclia* 



ton. — Gården liggfi" nära den 8, som 1 
faller ut i Salen söder ora Alfvestad, 

och enligt Wieselgren bör man här sö- | 

ka den Forssa dvarn, som år 1287 i 

lemnades till pant af en Cail Gustaf \ 

med 2 liljespiror eller hillebardspetsar, \ 

likasom det Forssa, hvartill Lydeke Ols- ; 

son skref sig i Gustaf Ls tid. Hans : 
dotter Anna var gift med E. Nilsson 

Slätte. i 

Forssaiie. Ett hälft niantal skatte i 

i Frendefors socken och Sundals härad ; 

af Dal och Elfsborgs län, med q värn, I 

taxerad till 10,600 rdr banko, eges af i 
Anders Svensson, som der tillika har 

en vallmarsstamp. På Forssane hem- | 

man ligga dessutom ett garfveri, kal- i 

lädt Forssebol, tillhörigt A. Eriksson, ' 

som 1857 der tillverkade för ett värde ' 
af 987 rdr bko, samt ett färgeri, till- 
hörigt O. Hasselgren, 1857 med ett 
tillverkningsvärde af 600 rdr bko. 

Forssarum. Annex-socken i Tveta 
härad af Jönköpings län, 2 mil sydost 
från Jönköping, uppgifves hafva en årtal 
nf 18,954 tunnland, af hvilka 950 äro 
sjöar och kärr. Bland sjöar nämnas 
Storsjön, Lillsjön och Klackarps sjön; ; 
igenom socknen rinna tvänne åar, bäg- 
ge fallande i Storsjön. Socknen består 
af 2S^'g hemman, med 2 sågqvarnar, 1 
mjölqvarn och 1 viillraarsstnmp, samt 
beboddes 184 af 95 1 personer, men 
hade 1850: 907 och 1856: 901 invå- 
nare. I socknens fasta skola undervi- '■ 
sade sistuämda år en examinerad lärare ! 
60 gossar och 51 flickor, medan 1 gosse 
och 1 flicka undervisades i hemmet. — 
Forssarums socken är annex till Jers- j 
näs koiisistoriela pastorat af 2:dra klas- 
sens 2:dra afdelning i Tveta kontrakt 
af Wexiö stift. Till kyrkosocknen höra 
blott 22\/^ hemman, de öfriga höra i 
ekklesiastikt hänseende till Malmbecks 
socken i Yestra Härad. Kyrkan, belä- 
gen l^/g mil från moderkyrkan, har ett 
epitaphinra öfver kapit. G. Kobertsson 
Liwingstein (?), född i Skottland 160 4, 
död i Forssarum 1667. — Inom sock- 
nen ligga, på nordöstra sidan, de s. k. 
Trollbtugubergen, der, enligt folkets be- 
rättelser, ett rå skall hafva sitt tillhåll 
i eu grotta. På Axlarps egor ligger 



ett sfort stenröse, kalladt Kungsröset 
eller »Dägela Bos», der man för vid 
pass ett århundrade sedan skall hafva 
hittat en kista, innehållande dels kop- 
par-, dels silfvermynt. På Tryggarps 
egor, i/jq mil från kyrkan, finnes en 
offerkälla, der allmogen åtmiiistoue for- 
dora infunnit sig midsommars- natten 
samt vid tiden mellan gamla och nya 
midsommaren (2 4 Juni — 7 Juli), dela 
för att bada sjuka och lytta barn, deU 
för att dricka vattnet och derigenora 
befria sig från sjukdomar. »En sägen 
berättar, att på Forssarums klockare- 
gårds egor, i en äng något norr om 
kyrkan, fordora stått ett nunnekloster, 
som motsvarat dt t ^/^ mil norrut be- 
lägna nunneklostret vid Munkeboda i 
Lekeryds socken. (Enligt Wieselgren 
hafva bägge klostren legat i Lekeryd 
och kanske icke varit kloster, utan blott 
afvelsgårdar under Alvastra eller Ny- 
dala.) — Adress: Jönköping. 

Forssbacka. Jernbruk i Walbo soc- 
ken af Getleborgs län, l^/, mil från 
Gefle stad, vid Storsjöns utlopp, så att 
Gefle-ån begynner i verkets dammar. 
Den äldsta hammaren härstädes var an- 
lagd af bönder, men köptes år 1650 af 
borgmästaren Johan Eskilsson och råd- 
mannen Peder Jakobsson i Söderhamn, 
hvilka år 1651 erhöllo drottning Chri- 
stinas privilegium med rättighet att upp- 
bygga ytterligare en hammare. Bland 
innehafvare efter denna tid nämnas as- 
sessor Alb. Behra och hans arfvingar 
samt öfverstlöjtnant P. Hårleraan. Smi- 
det ökades åren 1683 och 1695 samt 
reglerades 1749. Är 1777 blef lands- 
höfdingen i Falun J. M. af Nordin 
egare af verket och upptog det ur stör- 
sta ödesmål. Bruket hade under hans 
tid 6 härdar och 3 stångjernshamrar 
samt en är 1742 anlagd masugn. Kol 
togos dels af egna skogar, dels använ- 
des köpekol, och malmen hemtades mest 
från egna grufvor i Thorsåker, men till 
en del från Norberg och från Gräsgruf- 
van i Bispberget. Bruket har för när- 
varande 7 fria härdar; vid det dertill 
hörande gjuteriet åstadkommos 1838: 
1,014 sk'S gjutgods. Bruket är pryd- 
ligt bebygdt och har vacker trädgård 
samt Engelsk park. 



Forssbacka. 



Forssby. 



361 



Forssbacka. Gård i Stora Tnna soc- 
ken af Kopparbergs län, med dertill 
hörande frälse-tullqvarn om 3 par ste- 
nar och en enbladicr såg, värderad till 
16,000 rdr bko, tillhörde 1856 inspek- 
tor G. Hanngren. GArden bar tillhört 
den i Gustaf \Yasas historia bekanta 
Måns Nilsson i Aspeboda och blef för 
hans delaktighet i upproret år 1533 
indragen under kronan, men skänktes 
156 9 af Johan III åt Måns' dotterson, 
befallniiigsmannen vid Sahlberget Per 
Hansson, tillika med den likaledes i 
Stora Tuna belägna gården Hyttinge. 
Sedermera hörde Forssbacka under Or- 
näs, men blef år JG80 reduceradt. År 
1828 var brukspatr. Schenstiöm egare. 

Forssbacka. Jemverk i Mo socken 
och Wadsbo härad af Elfsborgs län, 
hade år 1858 två fria härdar och till- 
hörde 184 5 G. Mannerstråle och C. J. 
Hedberg. 

Forssbro. Stålbruk i Gåsinge soc- 
ken och Daga härad af Södermanlands 
län, se Skeppsta jernbmk i samma soc- 
ken och härad. 

Forssby. Annex-socken i Kåkinds 
härad af Skaraborgs län, ^/^ mil öster 
om staden Sköfde, vid Ösan, nppgifves 
hafva en areal af 4,6 29 tunnhuid, af 
hviika endast 15 äro sjöar och kärr. 
Socknen består af 14^^^,^ mänt. skatte, 
1^3/j2Q dito krono och i^/^ frälse, allt- 
sammans 1857 taxeradt till 120,680 
rdr bko. Befolkningen, år 1840: 7 56 
personer, uppgick 1850 till 74 och 
1856 till 711 invånare. — Socknen är 
för närvarande annex till Sköfde stads 
regala pastorat af l:sta klassen i Bil- 
lings kontrakt af Skara stift; men en- 
ligt Kongl. Brefvet af d. 4 April 1856 
kommer detta pastorat att delas i tvän- 
ne, Sköfde och Sventorp, och skola de 
eVg mantal af Forssby, som ligga ve- 
ster cm Ösan, höra till det förra, det 
öfriga till det sednare pastoratet. Kyr- 
kan, bi^lägen ^/^ mil öster från Sköfde, 
är gammal, liten och mÖrk ; den har 
varit offerkyrka. Enligt en inskription 
på norra chorväggen, är hon invigd år 
1135. — Inom socknen ligga Amtin- 
torp, 1 mantal säteri, Bjärby, 1 mänt. 
IL 



skatte-rusthåll samt säteriet Gammals- 
torp med derunder lydande Lilla Brå- 
ten. — Adress: Sköfde. 

Forssby. Ett mänt. skattesäteri uti 
Kimstads socken och Memmings härad 
af Östergötlands län, invid Motala ströms 
vestra sida, tillhör, tillika med Kim-, 
stad, 2 mantal skattesäteri, och VL 
mänt. Lera samt 1 till i/o mantal för- 
raedladt Gillberga, handlanden G. A. 
Weslieu i Norrköping. Forssby köptes 
år 1638 af Per Törnsköld, intiehades 
1683 som säteri-allodialfrälse och 1687 
af Arvid v. Eunnenberg, men har en- 
ligt andra uppgiiter tillhört Törnskölds 
måg Simon Rosenberg, dennes måg Ja- 
kob Stogman och öfverstlöjtnnnt Joh. 
Ax. Hägerflycht; på 17 50-talet tillhör- 
de gården Hägerflychts måg Lars Eo- 
xendorff; vid början af 1800-lalet var 
löjtnant Fock egare, sedan major K. F. 
Görges och 1831 kapiten Is. Forskål. 
Gården har ett utmärkt vackert läge, 
vidsträckta egor, som innefatta tre in- 
sjöar, och betydlig skog. Flera odlings- 
lägenheter finnas, och har herr Weslien 
i sin tid upptagit 20 tunnland. 

! Forssby. Fiälsesäteri af 3 mantal 

i med qvarn och såg i Knifsta socken 
I och Erlinghundra härad af Stockholms 

län, finnes omnämdt må hända redan 
' år 1288, bar tillhört slägterna Hård 
! (1685), Strömberg 'J74 1;, Ekenstjerna 

(1772) och egdes 184 9 af frih. Eaab. 

Forssby. Säteri uti Öster^åkers soc- 
ken och Oppunda härad af Söderman- 
lands län, vid Öljaren, tillika med Fol- 
] ketorp, 1 mantal frälsesäteri, Attersta, 
i 1 mantal ladugård samt andra 11 ^'/48 
I hemman, Skogi)o qvarn med 4 par ste- 
nar, såg, tegelbruk, väderqvarn m. ra. 
samt räntor af 1 5^/^ mantal, taxeradt 
till omkring 87,000 rdr banko, är ett 
gammalt gods, som enligt sägnen först 
tillhört Folkunga -ätten. Omkring år 
1310 var gården tillhörig riksrådet Lars 
Ulfsson (Stengafvel), 1318 kanske Ar- 
vid Johansson, år 1340 Anund Sture; 
den kora sedan under Juleta kloster, 
indrogs af Gustaf Wasa och innehades 
af flera raedlemmar utaf hans kunjiliga 
hus. Drottning Christina sålde Forsa- 

46 



M2 



Forase. 



Porssliem. 



by till riksrådet Paul Khewenhuller (f 
1555), hvars slägt på 1660-talet afstod 
det till Ed v. Elireiisten (f 1686), som 
flyttade mangårdeu till dess nuvarande 
plats vid Folketorps fordna hustomt. 
Godset tillhörde sedau hans enka, född 
Wallensledt {f 17 20), deras dotter, gref- 
vinuan A. M. Gyldenstolpe, och sedan 
hennes arfvingar af ätten Gyldenstolpe 
till år 17 90, då gården såldes till fri- 
herre A. L, Sljerneld och hans fru, född 
Gyldenstolpe, som åter sålde Forssby 
till N. Holterraan 1798. År 1824 eg- 
des gården af hans arfvingar, 1836 af 
friherre Braunerhjelm, 1851 af Sterky, 
sedan af kapiten F. A. Steiky. Abygg- 
naden är af sten sedau 1740-talet och 
innehåller åtskilliga samlingar samt om- 
gifves af trädgård och park; en sten- 
damm vid sjön skall härleda sig från 
Carl IX:s tid. Egaren af Forssby bar 
patronatsrätten till Österåkers pastorat, 
och porträtter af godsets egare från 
Gustaf Wasas tid förvaras i sockenstu- 
gan. På godsets egor förekomma flera 
grafhögar och stensättniugar. 

Korsse. Jernbruk i Långselo socken 
af Södra Ångermanland och Vesterbot- 
tens län, anlagdt i det innevarande år- 
hundradet, har 5 fria härdar och 6,000 
8k'tE privilegieradt smide af dels eget, 
dels köpetackjern, raanulaktursmide samt 
gjuteri. Sora egare namnes herr W. 
Eublom. 

Forsshem. Modersocken i Kinna hä- 
rad af Skaraborgs län, vid stranden af 
Wenern och längst i vester stötande 
till Kinnekulles fot, uppgifves hafva en 
areal af 11,571 tunnland, af hvilka 
blott 5 äro sjöar och kärr. Igenom 
socknen utfaller i Wenern en efter sock- 
nen uppkallad å. Inom socknen ligga 
krono-allmänningarne Kinneskogen och 
W^araskogen. Näringarne äro jordbruk, 
bi- och boskapsskötsel samt, i skogs- 
bygden, förfärdigande af stolar, lagg- 
kärl, hjul, åker- och kör-redskap ra. ra. 
Socknen består af 7Vg raantal skatte, 
2'/g mänt. krono och I3V2 ''ito frälse 
samt var 1857 taxerad till 212,490 
rdr bko. Befolkningen, 1,200 personer 
fir 1840, uppgick år 1850 till 1,429 
och år 1856 till 1,494 invånare. I 



socknens fasta skola undervisades sist- 
niimda år af en examinerad lärare 68 
gossar och 53 flickor, medan 18 gos- 
sar och 20 flickor undervisades i hem- 
met. — Forsshem utgör för närvaran 
de, tillika med annexerna Wedura och 
Fullösa, ett konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen i Kinna kontrakt af Skara 
stift; men enligt ett Kongl. Bref af 
den 21 Juli 1854 skall, när nuvaran- 
de komminister i Forsshera afgår, pa- 
storatet delas i t vän ne, det ena be- 
stående af Forsshem, det andra af de 
nuvarande annexerna. Kyrkan, belägen 
2^/^ mil från Skara och 2 mil fråa 
Mariestad, en af de äldsta i landet, är 
byggd af huggen sandsten, utvidgad 
åren 1761 och 17 62, så att hon nu är 
en vacker och rymlig korskyrka. Hon 
är prydd med åtskilliga bilder och in- 
skriptioner, såsom bilderna af St. Niklas 
och St. Martin öfver södra dörren och, 
på tornrauren, en större afbildning i 
sten, föreställande en kyrka, ett troll 
med en klubba och en munk med sin 
åsna, hvilket förklaras så, att munken 
gonora sin ankomst hindrat trollet fråu 
att förstöra kyrkan. I denna finnas 
murade grafvar för ätterna Stake och 
Storckenfeldt samt prestslägterna Ry- 
dhenius och Forssenius. Till medlet af 
1 6:de århundradet skall mellan Forss- 
hera och Wedum hafva legat en annex- 
kyrka, kallad Birhem, Bolom och Bi- 
rom, efter hvilken qvarlefvor synas vid 
hemmanet Odekyrka, fastän alla när- 
mare underrättelser saknas, emedan de 
äldsta kyrkoböckerna förstördes vid prest- 
gårdens brand år 167 9. Socknens fat- 
tigvård ordnades på förträfi"lig fot åren 
17 83 och 17 84, på tillstyrkan af då- 
varande kyrkoherden, prosten Er. Af- 
zelius, och har mottagit åtskilliga do- 
nationer. — Bland fornlemningar inom 
socknen nämnas: Wikarsholme (Wigers- 
holraen), der en konung skall vara be- 
grafven under en der befintlig hög, på 
hvilken griinsstenen mellan kronoparken 
Kinneskogen och Forsshems enskilda 
byskog blifvit upprest; åtskilliga graf- 
högar i Forsshems storgärde, uti hvilka 
man funnit grafurnor; en lång stenmur 
i Forsshems österäng, der likaledes ur- 
nor och flintredskap blifvit funna, — 
samt vid Sjörå», nära Wenern, lemuia- 



gnr efter en borg, i livilken Lindskog 
tror sig återfinna det af Rhyzelius ora- 
nämda slottet Forsholm (se denna art.). 
— Socknens vigtigaste gård är Aranås 
eller Årnäs, fordora Kiiwgård (se Ara- 
nås). Tre och ett lialit mantal Forss- 
hem, som voro donerade till Stake-ätten, 
indrogos vid reduktionen ; och dessutom 
måste Olof Stake år 1C90 släppa till 
ytterligare V2 hemman, som lades till 
prestgården. — Inom socknen finnas 1 
fiske, 1 qvarn, 1 såg på skatte-, och 
1 stamp, 3 qvarnar samt 1 glasbruk 
på frälsejorden. — Adress: Mariestad. 

• Forssjö. Jernverk i Stora Malms 
socken och Oppunda härad af Nykö- 
pings län, vid Fors-sjöns utlopp, med 
egen hytta, 4 fria ståiigjernshärdar, stål- 
smide, manufakturhararar och koppar- 
smedja (sedan 1849), tillhör Eriksl)ergs 
gods i samma socken. Bruket har fun- 
nits redan pa 1600-talet såsom stång- 
jernsbruk, men raserades år 1G84, då 
smidet flyttades till Hiifla i Skedvi soc- 
ken; det nuvarande bruket anlades af 
ryttmästaren D. llildebratid och privi- 
legierades 1748 och 1749. För 1857 
uppgifves tillverkningen till 3?, O 23 sk^S 
ståugjern, 461 sk^S ämnesjern till ma- 
nufaktur, 4 sk?b 8 lU koppar,,.. 3,094 
skS tackjern samt 31^4 sk'tb gjutt'.ods, 
alltsammans upptaget i värde till bko 
rdr 10,552, efter 5 procent kapitalise- 
radt till 211,059 rdr banko, hvartill 
komma 800 rdr banko för stålugnen. 
Till bruket höra Forssjö qvarn med 2 
par stenar och såg med 1 blad, till- 
sammans taxerade till 2,110 rdr bko, 
samt 1 oförmedladt hemman om 1,5 96 
rdr i taxering. 

Forssniark. Modersocken uti Frös- 
åkers härad af Stockholms län, nordli- 
gast på länets fasta land, mellan Bör- 
stil och Walö i söder, Löfsta och Håll- 
näs i vester och nordvest, samt Ore- 
grundsgrepen i nordost, uppgifves hafva 
en areal af 10,57 6 tunnland, af h vilka 
1,500 äro sjöar och kärr. Landet be- 
står till största delen af lågbergiga 
skogstrakter med stenhanden och kär- 
rig mark; raidten genomskäres af Löf- 
sta- eller Forssmarks-ån, som här bil- 
dar Södra Åsjön och Forssmarksdamra 



ForMtmark. 



303 



samt faller ut i Kallriga-fjärden nf Ö' 
regrundsgrepen. Ät nordost ligger trä- 
sket Björnmyran. Åkerbruk, ängs- och 
skogsskötsel samt bergsbruk, med det- 
tas vanliga binäringar, sjöfart och fiske 
äro socknens näringsgrenar. Socknen, 
som består af 4Ve mantal skatte och 
7V4 mänt. frälse, med Forssmarks jern- 
bruk, manufakturverk och masugn, var 
år 1857 taxerad till 46 5,100 rdr bko 
och beboddes år 180 5 af 816, 1850 af 
989 och 1856 af 993 invan. I sock- 
nens fasta folkskola undervisades sist- 
nämda år af 1 examinerad och 1 oexa- 
minerad lärare, tillika med klockaren, 
7 4 gossar och 67 flickor. — Forss- 
marks socken är i sednare tider bildad 
genom afsöndring från Walö, hade sär- 
skild kapcllpredikant från 1590-talet, 
rätt till egen kyrka från år 1613, egen 
kyrkoherde från 1629 och tillökades 
1800 och 1801 med några hemman 
från Walö och Börstil. Socknen är nu 
ett patronelt pastorat af 3:dje klassen 
i Olands och Frösåkers kontrakt af 
ärkestiftet. Patronus är egaren af Forss- 
marks bruk. Kyrkan, belägen 2 mil från 
Östhammar och 7 mil från Uppsala, 
var ursprungligen byggd af trä och 
skonades af Kyssarna, när dessa 1719 
brände bruket'; från 17 94 till 1800 
byggdes på bruksegarens bekostnad ny 
stenkyrka efter ritning af Tempelman 
och Masreliez. Kyrkan innehåller Ugg- 
las'ska ättens familjgraf och en siirskild 
graf för hans exc. Sam. af Ugglas och 
dennes grefvinna. — Liom socknen lig- 
ga Forssma7'ks bruk, Johannisforss ma- 
nufakturverk och Berkinge masugn. — 
— Adress: Tierp. 

Forssiiiark. .Tern bruk i Forssraarks 
socken och Frösåkers härad af Uppsala 
län, 6Vg mantal, dels frälse, dels skat- 
te, bildadt af flera sammanslagna går- 
dar, deiibland Kallriga om 3 mantal, 
torde vara det äldsta bland de s. k. 
Dannemoraverken och namnes redan år 
1570 såsom tillhörigt bergsmän. Det 
blef sedan »kändt» under kronan och 
ombyggdes af Lars Hansson, upptog 
räntor af »Forssmarks Län», som bo- 
stod af Frösåkers och Närd ingh undra 
härader, bestämdes 1613 för tillverk- 
ning nf krigsredskap under ledning af 



S64 



Purtianiarks Å. 



Foravtk* 



von Binningen, och pantsattes samma 
år till enkediottn. Christina. År 1624 
arrenderades bruket af Gerh, de Besche 
och Peter Eochette, till hviika det sål 
des 16-46 af drottning Christina. Fråi; 
1653 tillhörde det de Besche ensam, 
och familjens eganderätt stadfästes at 
Carl XI år 168i?, hvarefter det fortfor 
att tillhöra sliigten de Besche. Georg 
de Besche och hans systerson, Johan 
Adelsvärd, voro tillstädes, då bruket 
uppbrändes af Ryssarne är 1719, hvar- 
efter det fick 8 frihetsår. Forssmark 
tillhörde sedan general-löjtoanteu frih. 
Grundel, som 1736 sålde det till lag- 
man Wattrang, från hvilken det åter- 
bördades af kapiten Gerh. Grundel och 
såldes 1741 till kamraarb. Jak. de Geer; 
1751 köptes braket af kommerserådet 
F. Jenniugs och llobert Finlay, Hof- 
marskalken John Jennings' anka, fru S, 
Plomgren, sålde sedan 1780 bruket till 
landshöfdingen baron af Ugglas, och har 
det sedan varit i denna slägt. Hans 
exc. grefve Samuel af Ugglas byggde 
socknens nya kyrka; godsets nuvarande 
egare är kabiuettskammarherren grefve 
C. F. Ludv. af Ugglas. Herrgårdens 
åbyggnad, af sten, från 17C7 — 1774, 
omgifves af en park, i hvilken finnes 
en minnesvård öfver grefve Samuel af 
Ugglas, huggen i marmor af Byström. 
Bruket hade år 185 8 4 ofria hamrar 
med 2,875 skS privilegieradt smide af 
eget tackjern från Berkinge och Härnäs 
i Uppsala län. Dertill höra egeu malm- 
tillgång vid Danneraora, egna skogar 
om 26,850 tunnland samt lastageplats 
vid Kallrigafjärden. Under bruket lyda 
2 mantal inom socknen, öfver 27 man- 
tal i Walö, Börstils, Gräsö och Lena 
socknar samt Johannisfors manufaktur- 
verk och Berkinge masugn med qvarn 
och såg. Hela egendomen var 1850 
taxerad till 584,00 rdr bko. 

Forssniarks Ä. Vattendrag i norra 
delen af Uppland, som från norra delen 
af Olands härad i Uppsala län går till 
och igenom nordligaste delen af Frös- 
åkers härad i Stockholms län. Det upp- 
rinner i träsket Floran, går genom Äng- 
och Wikasjöarna åt nordost till Finn- 
sjön, bildar derpå de nordligare Lill- 
vass-, Åkerby- och Ensjöama, vänder 



! sig med och ifrån Löfsta Bruksdamm. 

' åt öster, går genom Skälsjön och Ål- 
sjön, vidare genom Norra och Södra 
Åssjön, af hviika den sistnämda raotta- 

j ger Älgsjöns och Berkingedamms vatten 

i från söder, samt genom Forssmarka 
damm, hvarefter det förstärkes från Fo- 
gelfjärden i söder och slutligen faller 
ut i Orsviken eller Kallrigafjärden, eo 
bugt af Öregrunds grepen. 

Förstena. Tvä mänt. säteri uti Tun- 
hems socken och Wäne härad af Elfs- 
borgs län, vid foten af Hunncberg, stam- 
gods för Forstena slägten, hvilken med 
den stora fältherren Lennart Torsten- 
son upphöjdes till greflig värdighet med 
Ortala till grefskap. Som slägtens stam- 
fader namnes herr Hans i Todene, om- 
kring år 1440; men redan år 1347 
omtalas en Peder Lindormsson af sam- 
ma slägt som riksråd och år 1402 en 
Thure Jönsson, hvilken var lagman i 
Vestergötland. Genom Anna Slättes till 
Forstena giftermål med Torsten Bruns- 
son till Häggetorp, riksråd 1540, kom 
Forstena till hans ätt och tillhörde se- 
dan Lennart Torstenson', gift med Mar- 
garetha Ekeblad, Torsten Lennartsson, 
gift med Märta Posse, och Lennart 
Torstenson, Svea rikes råd, raarsk och 
öfverste fältherre, som föddes på For- 
stena den 17 Ang. 1003. Till samma 
slägt hörde också Anders Lennartsson, 
hertig Carls fältöfverste i slaget vid 
Stångebro. Godset reducerades och är 
nu majorsboställe vid Vestgöta-Dals re- 
gimente. 

Forsvik. Bruks- och landtegendora 
i Undenäs socken och Wadsbo härad > 
af Skaraborgs län, vid en vik af Botten- 
sjön, är en gammal gård, hvilken redan 
omkring år 137 egdes af riksrådet Ulf 
Jonsson (Blå), som var lagman i Öster- 
götland; gården tillhörde sedan riksrå- 
det Lars Ulfsson Blå, 1412 — 1444, och 
riksrådet Måns Gustafsson (Tre Rosor), 
som skref sig till Forsvik, 1435. Som 
egare nämnas sedan Peder Nilsson till 
Forsvik och Kråk, död 1610, — Peder 
Eriksson Rosensköld, f 1656, — Pe- 
der Pedersson RoseuskÖld, — brukspa- 
tron Adam Borg 1710, — kommerse- 



Fosle. 

rådet Sebastian Tham, f 1729. År 
1858 tillhörde gården raed underlydan- 
de gods P. W. Palraaer och öfriga art- 
vingar efter brukspatron Troselius. Pal- 
mser egde likaledes det af Anthoni v. 
Boy år 1686 anlagda Forsviks bruk. 
som hade 2 fria härdar med 1 20 sk'tT 
frälsesmide och tillverkade 1,120 skft 
stångjern samt 200 sk^tE manufaktur 
smide. På säteriets egor, på skogen 
till hemmanen Böhlet och Tobäcken, 
ligga de enda i Sverige bearbetade 
brunstensgrufvorna, i hvilka 204 sk'tb 
brunsten brötos år 1857. Till gården 
böra dessutom qvarn och såg. Hela 
godset var år 1838 uppskattadt till 
158,328 rdr bko. 

Fosie. Modersocken i Oxie härad 
af Malmöhus län, Vo 'i^il s. s. o. från 
Malmö, uppgifves hafva en areal af 
2,569 tunnland, af hvilka endast 3 äro 
sjöar och kärr. Socknen har mycken 
och god åker samt tillräcklig liölångst; 
den består af 16'*V4s noantal, deraf 2 
maut. boställen, och var år 1857 upp- 
skattad till 216,000 rdr bko. Befolk- 
ningen, som år 18 40 uppgick till 668 
personer, utgjordes 1850 af 87 3 och 
1856 af 737 invånare. Socknen hade 
sistnärada år fast folkskola med 2 exa- 
minerade lärare, som undervisade 66 
gossar och 59 flickor. — Fosie, till 
hvilken socken universitetet i Köpen- 
hamn fordom haft patronatsrätt, utgör, 
tillika med Lockarp, ett regalt pastorat 
af 2:dra klassen i 0.xie kontrakt af 
Lunds stift. Hela pastoratet består af 
25 ^^/^g mantal, med 1 raant. prestgård 
och V2 annexheraman; kronotionden är 
16: 11, och pastoratets hela befolkning 
uppgick år 1850 till 1,753 personer. 
Kyrkan, belägen */•> ™Jl fi^i" Malmö, 
har ett skepp och ett torn i vester; 
skeppet förlängdes år 1615 på Köpen- 
hamnska universitetets bekostnad. J 
kyrkan förvaras en dopfunt af sandsten. 
— Ar 1410 fanns i Fosie socken en 
herrgård, Skogeholm, som låg österut 
från Fosie by vid stora landsvägen, icke 
långt ifrån Malmö, och efter hvilken 
man ännu för några årtionden tillbaka 
kunde se vallar och grafvar. £n an- 
nan herrgård i sjelfva Fosie by var i 
behåll änuu 1810, och änuu i sednare 



ITots. 



S05 



I tider syntes märken efter densammas 
! vallar och grafvar. — Adress: Malmö. 

Foss. Modersocken i Tunge härad 
af Bohuslän, utgörande häradets södra 
I och vackraste del samt innefattande den 
icke obetydliga hallon Tungenäset och 
andra trakter, uppgifves hafva en areal 
af 21,545 tunnland, af hvilka 584 äro 
sjöar och kärr. Genom socknen rinner 
Orekils- eller Qvistrums-elf, som från 
Kärnsjön flyter söderut till Gullmarfjor- 
dens vik Saltkälleviken. På Tungenä- 
set och i trakten af Foss kyrka, den 
8. k. Fosskroken, består jordmånen af 
god lera och lermylla; midt i socknen 
är svagare lerjord, och i bergstrakten 
öster om Qvistrurasåu består jordmå- 
nen mest af sand och saudraylla. De 
här belägna hemmanen hafva icke alla 
skog till husbehof; men Tungenäset pry- 
des af rika löfträdslundar, likasom trak- 
terna kring Foss kyrka och Qvistrum. 
Någon tillgång på skalraergel tinnes vid 
en del gårdar, dock obetydligt. Inom 
socknen ligger en af länets högsta punk- 
ter, Hästekullen, på fjell-platån Häste- 
skedet, hvilken fått sitt namn af de 
kappränningar, som fordora blifvit an- 
ställda vid de här hållna marknaderna. 
Foss socken består af 19 mantal frälse, 
af hvilka V2 tillhör gymnasii-godset, 
9V5 mantal krono samt 28i"'/24 dito 
skatte och beboddes omkring 18 40 af 
3,000, 1850 af 3,208, 1856 af 3,230 
iuvånare. Socknen hade sistnämda år 
ambulatorisk skola med 2 examinerade 
lärare, som undervisade 158 gossar och 
168 flickor; af socknens 425 barn in- 
om skolåldern saknade 28 undervisning; 
man hade dock detta är inköpt tomt 
till fast skola för halfva socknen. — 
Foss modersocken utgör med annexerna 
Håby och Svarteborg ett regalt pasto- 
rat af l:sta klassen i Vikornes kontrakt 
af Göteborgs stift. Hela pastoratet be- 
står af I49I/., förmedlade mantal, raed 
1 mantal prestgård och I dito enke- 
säte; kronotionden är 2V4 tunnor; hela 
pastoratets befolkning steg år 1856 till 
8,151 personer. Kyrkan, belägen 2V0 
mil från Uddevalla och 1 1 mil från 
Göteborg, ligger på en höjd och har 
sitt nuvarande utseende, med långhus 
och torn af trä, sedan 1730-talet, då 



m 



Pos«. 



VOB*. 



hon ombyorffdes, ehuru sidomurarne san- 
nolikt tillliöra den Fors kyrka (i forn- 
sagoina förekommer orten ofta under 
namnet Fors), som namnes af Sturle- 
son redan vid år 1157. I det inre är 
kyrkan helt enkel, om man undantager 
det af finpolerad tfilgsten förfärdigade 
altarbordet, som troligen fordora upp- 
burit ett i kyrkan förvaradt crucifix, 
mästerligt skuret i ek, och med hvars 
förfärdigande en förrymd dödsfångo, 
som uppehållit sig i en bergshåla, kal- 
lad Reors Stuga, på Skulcvik uti Håby 
socken, skall hafva köpt sig nåd. Der- 
jemte förvaras i kyrkan ett mindre me- 
tall-crucifix samt en madonnabild af 
trä, bägge delarne katholska antiqvite- 
ter. Bakom aUaret ligger en gammal 
grafsten med den uthuggna bilden af 
en qvinna och, enligt Holmbergs läs- 
ning af inskriften, förvarande stoftet af 
lagmannens i Wiken, Thore Symunar- 
sons, hustiu. Bland allmogen bibehål- 
ler sig ännu fornsägnen om Norska 
konungen Östen Haraldssons dråp, som 
timade i Foss år 1157, och om hvil- 
ken händelse Sturleson förtäljer, att 
wliket blef föidt till Fors och stod om 
natten under backen, söder ora kyrkan. 
Konungen begrofs i Fors kyrka, och 
hans lägerstad är raidt på kyrkogolfvet; 
öfver grafven breddes en med fransar 
prydd matta, och han ansågs sedan 
som helig. Der han blef aflifvad, och 
hans blod rann ned på jorden, sprang 
en källa upp, och en annan under bac- 
ken, hvarest hans lik stod under nat- 
ten. Af dessa bägge källor trodde män- 
ga sig fått bot för sina bräckligheter, 
och Wikvärjarne berätta, alt många jär- 
tecken skedde på kung Ostens graf, 
tilldess hans fiender orenade den med 
en soppa, som var kokad på handkött, » 
Bägge källorna finnas ännu, och bägge 
hafva de till våra dagar varit offerkäl- 
lor. Den ena, som är kringbyggd och 
har ett förträffligt vatten, kallas ömsom 
St. Östens och ömsom Helga Korskällan 
och är belägen under en kulle, som, 
till minne af konungens afrättning der- 
städes, ännu kallas Galgaberget. Den 
andra källan, kallad Skåren eller Skår- 
källa, befinnes verkligen under backen 
sydvest från kyrkan. Nära invid den- 
na källa ligger uti åkern en fyra alnar 



lång sten, icke olik ett lik-kistlock, och 
på hvilken Östens döda kropp skall 
hafva blifvit upplagd under begrafnings- 
tillrustningarna. Efter grafven finnes, 
med anledning af kyrkans ombyggnad, 
nu icke någon lemning; men ännu i 
början af 1700-talet funnos på gången 
i Foss' kyrka murade grafvar, ur hvil- 
ka en stark vällukt doftade, då de öpp- 
nades, samt i hvilka man fanu försilf- 
rade metall-crucifix och stycken af för- 
gyllda ekkistor, må hända lemningar 
etter kungagriften. — Bland fornlem- 
ningar förekomma i denna socken häll- 
ristningar på Tungenäset, på gården 
Lökebergs ogor, der den största rist- 
ningen, kallad Skeppshällarne, är i olik- 
het med alla andra anbragt i en helt 
skroflig klippa. Ristningen består af 
några orediga figurer, fotsulor, sköldar 
och 36 skepp, af hvilka flera hafva run- 
da öfverbyggnader: ett skepp har i 
seglets ställe en granruska. Vid tor- 
pet Hällen, vid Fålungeberget och på 
Stahla egor skola äfven fin:, as hällrist- 
ningar, — ett slag af fornlemningar, 
som här i socknen hafva sin gräns mot 
söder, — På Stora Foss' egor och i 
Bergs utmark har varit en större grift- 
plats, af hvars många högar blott 9 
återstå; den största af dessa kallas 
Spelehögen, emedan, enligt iolksagan, 
man ur denna hög om nätterna hört 
en musik, som tjusat de förbivandran- 
de så, att de lyssnat derpå ända till- 
dess solen rann upp, då ljuden tystna- 
de. Mindre grafkuilar finnas pä Går- 
viks utmark, på Borreby mark, der man 
skall hafva funnit en nu förlorad smal, 
omkring 6 tum lång bronz-ask, med 
inskriptioner af okända bokstäfver och 
tylld med brända ben. På Faleby egor 
ligger en kulle, kallad Korsborg, plat- 
sen för en forntida befästning, hvarom 
se art. Korsborg, och särskildt namn- 
kunnig, emedan den s. k. affären vid 
Saltkällan under Gyldenlöws-fejden af- 
gjordes der i November 1675. Der- 
jemte törekorama i socknen några en- 
staka grafhögar, resta steuar, hällkist- 
rör ra. fl. Vid Lökebergs gård har 
stått en nu omknllblåst reslig rönn, 
och vid Qvistrum visas en Carl XII:s 
källa. — Bland socknens gårdar märkas 
Saltkällan, Bråland, Munkedal, Torreby, 



Fosstorp. 



Vragff. 



867 



Faleby, ra. fl. Vid innersta ändan af 
Gullinarfjoiden ligger marknadsplatsen 
8a7iden, der marknad hålles årligen i 
September månad, och en tjerdcdels mil 
norr otn Sanden ligger det märkvärdiga 
Qvistrum, hvarom se på sitt ställe. — 
I Foss hölls stundom i fordna tider 
det stora tinget med länets allmoge 
och ännu oftare med inbyggarne i dess 
norra del. Foss Lagtbing omtalas der- 
före i gamla Norska lagboken och var 
en benämning på Wikens Lagsaga, som 
anda till sednaste tider bibehållit sig. 
Sedermera hölls lagmanstinget för Bo- 
huslän raerändels på Clvistrum, der nu 
Tunge, Sotenäs, Stångenäs och Sörbyg- 
dens domsaga har sitt tingställe. Se 
vidare Holmlierg, Bohusläns Beskrifn., 
III, 42 — 53. — Inom socknen ligger 
äfven den af inköpta bondgårdar bestå- 
eade egendomen Foss om 2V04 mänt., 
tillhörig f. d. kronofogden H. .1. Nord- 
berg. — Adress: Uddevalla. 

Fosstorp. Två mantal frälse-säteri 
och V2 ii'<"'tal frälse, vid sjön Bjelken, 
i Östra Wingåkers socken och Oppunda 
härad af Södermanlands län, utgör till- 
lika med Bodaholra och Boda qvarn 
en del af Lewenhaupt'ska fideikommis- 
set Claéstorp i samma socken och hä- 
rad. I förra hälften af 1600-talel in- 
nehades Fosstorp af slägten Eosenstråle, 
10G3 och 1G86 af Måns Knutsson Dra- 
ke, gift med Brita Eosenstråle, och 
hvilken herre sannolikt uppfört den nu 
befintliga åbyggnaden af trä; år 1715 
tillhörde gården hans son, C. M. Dra- 
ke, som sålde den åt grefve N. Ström- 
berg, hvars måg, landshöfdingen frih. 
A. Koskull, innehade Fosstorp 1740, 
hvarefter denna gård år 1768 inköptes 
af grefve Cl. Strömberg, som förenade 
den med Claestorps fideikommiss. Gref- 
ve Nils Strömberg fick 1721 tillstånd 
att under Fosstorp afhysa Bodaholm, 
som låg på en udde mellan sjöarna 
Bjelken och ^Yiron samt under namnet 
Boda år 1003 tillhörde Görvel Lages- 
dotter Posse, enka efter friherre Carl 
Eriksson Spaire och riksrådet friherre 
Johan Pontusson De la Gardie; Boda 
tillhörde sedan Carl Eriksson Sparres 
son, landshöfdingen Er. Sparre (f 167 8) 
och inköptes af grefve Strömberg 1680 



från den sistnämdes son G. F. Spavre 
och dennes medarfvingar. Säterierna 
Fosstorp och Bodaholm voro år 1857 
taxerade till ett värde af 7,980 rdr 
banko. 

Foto. O i hafvct utanför Thorslan- 
da socken i Vestra Hisings härad af 
Göteborgs län, bekant genom den ne- 
derlagsplats, som under kontinental- 
sperrningens tid Engelsmännen här ha- 
de under skydd af sin flottas kanoner 
ända tilldess Sverige förklarade Eng- 
land krig 1810, ehuru marknaden der- 
städes icke alldeles upphörde förr än 
genom freden 1812. 

Foutskäl. Annex -socken i Marks 
härad af Elfsborgs län, 4 mil sydvest 
från Borås, uppgifves hafva en areal af 
6,179 tunnland, af h vilka 120 äro sjöar 
och kärr. Hemmantalet är 15^-2 skat- 
te, 1^/^ krono och läVg fi'älse, med 15 
qvarnar, 2 torp och 1 ödeshemman på 
skattejorden, 2 qvarnar och 6 torp på 
krono- samt 2 qvarnar och 1 ödeshem- 
man på frälsejorden, alltsammans 1857 
taxeradt till 80,5 20 rdr banko. Invå- 
narne, som 18 40 utgjorde ett antal af 
1,188, stego år 1850 till ett antal af 
1,301 och 1856 till 1,379 personer. 
Socknen hade sistuärada år både fast 
och ambulatorisk folkskola; i den förra 
undervisades 20 gossar och 36 flickor, 
i den sednare 16 gossar och 18 flickor, 
medan 28 gossar och 30 flickor hade 
undervisning i hemmet samt 23 barn 
saknade undervisning. — Foutskäl soc- 
ken är annex till Surteby konsistoriela 
pastorat af 2:dra klassen i Marks och 
Bollebygds kontrakt af Göteborgs stift. 
Kyrkan, af sten och med okänd ålder, 
tillbyggdes 1804. — I socknen nam- 
nes en helsobrunn, kallad Harekällan, 
hvars vatten skall likna Lokas, och der- 
jemte uppgifves, att man i en hög, 
kallad Haralds Kulle, skall år 1833 
hafva hittat 14 stycken gamla mynt 
från Carl lX:s tid, slagna mellan 1604 
och 1010. — Adress: Borås. 



Fras 



Hytta, qvarn och såg på 



1^8 uiaiital i Norbergs socken och 
Gamla Norbergs härad af Westmanlands 
län, vid Fraggsjöus utlopp, tillhör ett 



368 



Fransliammar. 



Fred rik sberg. 



bolag. Hyttan är gammRl och uppta- I 
gen redan på 1651 ars längd; år 1C99 ; 
voro interessefitenia deri 1:2 bergsmän. 

Fraoshaiuiiiar. Jernbruk i Hassela 
Bockeii at Södra Helsingland och Gefle- < 
borgs län, vid Kölil-åiis och Skans-åns 
törenade vattendrag mellan As-sjöarna 
och Hassela-sjön, har 6 fria härdar . 
ocJi 3,600 «k'bb:s smide, till större de- 
len at" eget tackjern, som blåses vid ; 
Gnarps masugn, hvilken lyder under 
Fransbanimar och under Ström i Ilarm- 
fingpr. Till bruket hör äfven Hassela 
fiiibladiga sågverk, det äldsta af de här ■ 
befintliga verken, anlagdt år 17 52 af 
vice- hnradshöfdingen And. Gropman i , 
itiuddiksvall, hvilken dock med auled- \ 
ning af protest mot anläggningen af ! 
egarne till Ströms och Aldersforss (nu , 
Hedvigsforss) bruk, Jennings och Fin- 
lay, bief nödsakad att sälja sitt såg- 
verk åt dessa. De nya egarne fingo 
år 1705 Bergs-kollegii tillstånd att från 
Ström till Hassela flytta en stångjerns- 
hammare med 2 härdar; men med an- 
ledning af nya protester och processer 
utfärdades privilegier för det nya jern- 
bruket först 17 90 i November, hvar- 
efter den s. k. Öfra eller Thorsnäs- 
baramaren upprättades, grundad pä hit- 
flyttadt smide från Eamnäs bruk i West- 
raanland. Bruket utvidgades ytterligare 
åren 1836 och 184 2. Bruket med jord- \ 
egendomen, som består af tid efter an- j 
nan inköpta strödda hemman, kallades I 
st-dan Fran^hammar och har vacker sä- i 
tesbyggnad med utmärkt vacker belä- ; 
genhet på en höjd mellan Damsjön och { 
Hassela-sjön. i 

i 

Freberga^ Södra. Två mantal skatte i 
i Vestra Stenby socken och Aska hä- : 
rad af Linköpings län, nära Wetteru, j 
med utjordar, betydligt jordbruk, ladu- 
gård o. s. v., tillhörde 1853 assessor j 
O. Jansson. 

Preberga, ^orra. Ett och ett hälft 
mantal skatte-säteri uti Motala socken 
och Aska härad af Linköpings län, har 
betydlig ladugård, stenbrott, fiske o. s. 
v. samt tillhörde år 1853 auditör Sa- 
lander. Gården har hört under Motala 
kuugsgård, förvurfvades före är 1636 af 



Carl Frankelin (f 1644), innehades af 
hans mag Anders Koskull, med säteri- 
ofrihet från 1659, utbyttes från reduk- 
tionen af Gustaf Koskull och stadnade 
sannolikt i slägten åtminstone ett hälft 
århundrade; på 17 50-talet tillhörde går- 
den löjtnant C. G. Ekerman, gilt med 
C. B. Koskull, hvilken såsom enka sål- 
de den till C. G. Wennerstedt, hvar- 
efter den ända till 1830 hade samma 
egare som det i samma socken belägna 
Liudenäs, som tillhörde Wennerstedt 
och dennes arfvingar. 

Fredrika. Lappmaikspastorat i A- 
sele Lappmarks tingslag af Vesterbot- 
tens län, 12 mil v, n. v. från Umeå, 
omkring Lögde-ån, mellan Angerman- 
elfven och Stöttings- ijellet, uppgifves 
halva en areal af 17 0,000 tunnland, 
af hviika 20,000 äro sjöar och kärr. 
Socknen, som består af lä^^Vigj oför- 
medlade mantal, beboddes år 1840 af 
7 54 personer, men hade år 1850: 833 
och 1856: 909 invånare. Uti socknens 
ambulatoriska skola undervisades sist- 
nämda år af en examinerad lärare 73 
gossar och 55 flickor, medan 15 gossar 
och 18 flickor hade undervisning i hem- 
met. — Socknen, det enda Lappmarks- 
pastoratet i Ångermanlands nordöstra 
kontrakt, hörde tiil år 17 97 till Asele 
församling; första predikanten härstädes 
var Jonas Ångman. Såsom ett bevis, 
huru högt väfnads-slöjden utvecklat sig 
i denna aflägsna trakt af landet, torde 
det förtjena aumärkas, att inom Fre- 
drika församling tillverkades år 1857: 
2,250 alnar ylleväfnader, 1,950 alnar 
linneväfnader och 3,150 alnar bomulls- 
dito, alltsammans värderadt till 4,276 
rdr banko. Socknens kyrka ligger 21 
mil från Hernösand, — Adress: Umeå. 

Fredriksberg. Frälse- säteri af % 
mantal i Döderhults socken och Stran- 
da härad af Kalmar län, är en gammal 
gård, som fordora hette Solberga och 
var belägen på ett annat ställe, men 
omkr. år 1760 inköptes af stats-sekre- 
teraren P. F. von Hegardt, som hitflyt- 
tade säterifriheten från Arsjögle i Mör- 
lunda socken, byggde ny mangård och 
gaf stället namn efter sig. Han dog 
1780, och Fredriksberg såldes då till 



FredrikHberg. 

bergsrådet P. Cederbaum. Efter honom 
Srfdes gården af ryttmästar Cederbaum, 
Bora grundlade nya byggnader på en 
friliggande höjd, hvilken blifvit terrass- 
erad ; dessa byggnader fulländades af 
Cederbauras enka, Maria Fredr. Wann- 
berg, och vidmagthöllos af sonen, bruks- 
patron P. C. Cederbaum, som egde går- 
den år 1828. I hans tid funnos här 
stora trädgårdar med orangeri, ett vac- 
kert bibliothek, ett mineralie-kabinett, 
samladt och ordnadt af bergsrådet Ce- 
derbaum, m. m. Under gärden lydde 
då 11^%6 frälsehemman i Döderhults, 
Fliseryds, Högsby och Mörlunda sock- 
nar, tillika med Fredriksfors stångjerns- 
bruk, som 1858 hade 2 ofria härdar, 
45 sk'5 frälserätt och 300 sk"3 privi- 
legieradt smide nf eget tackjärn. Fre- 
driksberg har ofta varit besökt af kgl. 
personer under deras resor, t. ex. af 
Gustaf IV Adolf, Carl XIII, Carl XIV 
(1813), konung Oscar som hertig af 
Södermanland (!819) o. s. v. År 1857 
egdes gården af ryttmästaren J, F. Hul- 
tenheim. 

Fredriksberg. Kopparverk i Pröde- 
ryds socken och Vestra Härad af Jön- 
köpings län, fick sin kopparhytta fär- 
dig i September 1857, så att detta år 
ingen koppar kunde derstädes tillver- 
kas; men imellertid hade ur Krongruf- 
van och Oscars Schacht brutits 326 
samt ur Ekedals och Kammaiherrens 
grufvor 52 sk'tE malm, hvarjemte 30 
8k'8E blifvit erhållna ur gamla varp. Ar 
1858, då blott 170 sk'^ malm upp- 
fordrades, åstadkommos vid smältverken 
80 sk'S skärsten, men icke någon fär- 
dig koppar. Under loppet af år 1858 
anlades två hyttor. Fredriksbergs kop- 
porgrufva började bearbetas 176 4 och 
drefs af Eksjö Hofgårds bolag till 1810, 
då bolaget upplöstes, 

Fredriksberg. Jembruk uti Säfsnäs 
BOcken af Vester- Dalarne, anlades år 
1729 nf brukspatron H. O. Ström och 
utgör tillika med det af samma man 
Är 1737 anlagda Annefors samt llösjö 
ett jernbruk med 5 fria härdar, som 
1857 tillverkade 5,898 sk'^ stångjern, 
187 skS spiksmide och 88 skU stål. 
Fredriksbetfgs-verken egas af ett bolag, 
II. 



Fredrikadal. 



369 



Fredriksberg. Kobolt- verk, ae Jo~^ 
hannisberg och Vena grufvor. 

Fredriksberg. Välbyggd gärd ati 
Oxie by af Oxie härad och socken i 
Malmöhus län, tillhörde omkring 1840 
direktör N. Kockum. 

Fredriksborg. Strandverk vid Carl- 
stens fästning, anlagdt årerw 1737 — 
1738 vid norra inloppet till Marstrands 
bamn i stället för ett der förut befint- 
ligt blockhus samt iorseddt med bomb- 
fritt hvalf och logeraenter. 

Fredriksborg, förut kalladt Oxdjupet. 
Pordom ett starkt fäste V2 "'i' '•■'^" 
Waxholmen i sundet niellau Wiirmdö 
och Jlindö, nu öfvergifvet och begag- 
nadt till magasin. Hedan Gustaf I 
ämnade år 1549 igenfylla detta inlopp 
till Stockholm med nedsiinkta stenkistor 
eller möjligtvis skeppsvrak, emedan man 
vid de i sednare tider företagna fyll- 
ningarna funnit, att de äldre gifva be- 
tydligt efter. Johan III och Carl Gu- 
staf läto fortsätta fyllningsarbetet: men 
emedan vattnet var så djupt, alt detta 
icke ville rätt gå för sig, började man 
17 24 anlägga Fredriksborgs fästning, 
som fulländades 1735. Fästningen be- 
stod af ett stort torn, bestyckatit i flera 
våningar, hvälfdt och bombfritt, och 
hvilket ansågs som det största fäst- 
ningstorn i Europa. Det hade rangn- 
sinshns för proviant och krut, kommen- 
dantsrum, källrar o, s. v. samt en brunn 
raed tillräckligt vatten. Tornet bicf 
imellertid icke onigifvet med tillräck- 
liga verk, hvilket eljest varit ämnadt. 
Vid stranden nf sundet, mellan Wärmd- 
ön och llindön, funnos tva stora kapo- 
nierer med flera bombfria våningar samt 
imellan dem åtskilliga strandverk. Alla 
verken voro bestyckade med öfver 100 
kanoner; men allt, som hörde till last- 
ningen, har redan länge varit bortflyt- 
tadt derifrån. 

Fredriksdal, fordom Hättelo, racd 
underliggande Klmten; 2 mantal säteri 
uti Almesåkra socken och Vestra Hä- 
rad nf Jönköpings län. Bland egaro 
nämnas öfverste Fabian von Vitinghoff 
till Nordanskog och Fredriksdal, gift 

47 



370 



V^redriksdal. 



Fredrikshor. 



med Katharina Silfveibjelm, hvilken sist- 
nämda skänkte altartafla och predikstol 
till Almesåkra kyrka år 169 i. Kam- 
marherren Cl. H. Stedt var egare 1770, 
Gust. Ad. Spaldencreutz I 8 ii. 

Fredrikstial, Två mänt. frälsesäteri 
(Wrå och Akra) i Wagnhärads socken 
och Hölebo härad af Nyköpings län, 
köptes år 1638 till frälse af öfverste 
Fredrik Fuchs och bebyggdes till säteri 
år 1643 samt blef 16 47 tillerkändt åt 
hans euka, född De Wijk. Gården in- 
nehades sedan af hennes förra mans. 
Beckers, raåg, Barclay, och såldes af 
bans arfvingar efter 1684 till S. Rot- 
sach samt 1695 af denne till G. T. v. 
Berchner och kom genom hans dotter 
tiil laudoliufdiugen A. Hngerflycht, i 
hvars slägt gården stadnat, till hälften 
som fideikommiss sedan 1825. Under- 
lydande äro 4 mantal frälse och Hiise- 
by qvarn. Egare år 1857 var öfverst- 
löjtnant N. H. Hägerflycht; säteriet var 
då taxeradt till 17,315 rdr bko. 

Fredriksfors. Jembruk i Undenäs 
socken och Wadsbo härad af Skara 
borgs län, vid Eds ån, älven kalladt 
Sättra, anlades år 17 56 af Jöns Kock, 
som dera erhöll privilegier till 800 
sk'tE;s smide. Bruket hade 1857 tre 
ofria härdar med 1,400 s\M privilcgi- 
eradt smide emot 14 skS hanimarskntt; 
jordegendomen, 1 V4 mantal, var taxe- 
rad till 10,07 5 rdr bko, och till går- 
den hör derjemte en såg. Egare 1857 
var ryttmästar Liljehök. 

Fredriksfors. Jembruk uti Bygdeii 
socken af Vesterbottens län, hade år 
1858 tvä fria härdar ooli pgdrs af ett 
bolag. Bruket hade förut 2 ofria här- 
dar» med 900 sk'tt privilegieradt smide 
mot 9 sk'S hammarskatt. 

Fredriksfors. Se Fredriksberg i Kal- 
mar län. 

Fredrikshnf. Det nu till kaseru för 
Svea Lifgarde begagnade slottet Fre- 
drikshof tillhörflc fordom den niira der- 
intill belägna Ladugården, och tomten 
blef den 3 Januari 16 52 donerad lili 
aichitektea Jeau de la Vailée, som ui 



1653 erhöll tillståui' tt på denna tomt 
bygga värdshus »och anställa allehanda 
lustspel och tidsfördrif tiil loflig recrea- 
tioii, icke allenast sådant, som här för- 
ut brukats, utan ock det han på främ- 
mande orter hade sett eller sjelf kunde 
inventera, samt upprätta bageri, går- 
kök, bryggeri, vinbränning och distille- 
ring m. ro.» Stället kallades Lustdal; 
men inrättningen lärer icke haft önskad 
framgång. Sedan blef egendomen vid 
reduktionen indragen från en Mellitz' 
arfvingar och lagd till Gamla Ladugår- 
den ; men under tiden tillhörde den 
likväl fältmarskalken grefve O. W. Kö- 
nigsraark och kallades en tid för Kö- 
nigsmarkshof. Ar 17 33 blef kon. Fre- 
drik I egare af egendomen och lät der 
uppföra ett stenhus och anlägga träd- 
gårdar, h varefter stället fick namnet 
Fredrikshof. Konungen skänkte sin nya 
skapelse ät presidenten friherre A. Bro- 
man, efter hvars död Fredrikshof är 
17 57 köptes af riksrådet friherre C. 
01. Hamilton, som der anlade ett stort 
orangeri. Sedan blef gården år 17 72 
inköpt till vinterpalats åt enkedrottning 
Lovisa Ulrika. Gustaf III hade imel- 
lertid förut köpt den på banko-auktion 
för 120,000 daler silfvermynt, men af- 
stod den för 100,000 daler. Nu bygg- 
des på Fredrikshof ett slott under in- 
seende af Adelcrantz; men detta blef 
aldrig fullbordadt till mer än två tredje- 
delar, och hela vestra delen med des8 
flygel blef aldrig ens börjad. Slottet 
fullbordades år 1776 och hade kostat 
4 tunnor guld. Efter Lovisa Ulrikas 
död 1782 beboddes Fredrikshof en tid 
af prinsessan Sophia Albertina; men se- 
dan förvandlades slottets nedra våning, 
der Lovisa Ulrika bott, dels till tyg- 
hus, dels till spannmålsmagasin, och ar- 
senalen flyttades till Fredrikshof 1793^ 
men blef 1802 förd derifrån och upp- 
ställd uti det nu nedrifna orangeriet i 
dåvarande Kungsträdgården, nu Carl 
XIILs Torg, och Fredrikshof upplåts 
sedan till kasern för Svea Lifgardet, 
som ännu innehar detsamma. — De 
under riksdagen 17 80 arresterade her- 
rarue AkcI von Fersen, de Geer, Horn 
och Frietzky m. fl., höllos förvarade på 
Fredrikshof, och några år efteråt voro 
de i AnjalaFörbundet deltagande offi- 



Fredrihsnäa. 

ceiarne af Fiuska arraéen likaledes ar- 
resterade här, åtminstone höll den del 
af Krigs-kollegium, som granskade och 
dömde i detta mål, sina sessioner på 
Fredrikshof. — Hästgardets kasern, som 
äfven i dagligt tal kallas Fredrikshof, 
är uppförd på de förd na Ekholmska 
och Sjöstedtska egendomarnas tomter, 
och auläggniiigeu af denna kasern bör- 
jades år 1804; men först 1811 kunde 
regiraentet inflytta deri. 

Fredriksiiäs. Gård i Gryts socken 
och Hammarkinds härad af Östergöt- 
lands län, nära en vik af hafvet, 4V4 
mantal frälse-säteri (bildadt af Mar 1, 
Marsäter 1, Långedal 2 och Skräddare- 
bo V4 maut.), med qvarn och såg samt 
underlydande 1 mantal skatte Kallerutn 
med säg, Brotorps och Qvarntorps qvar- 
nar och tegelbruk, tillhörde 1857 kam- 
marherren grefve Fritz A. G. Louis 
Siackelberg; säteriet med qvarn och 
sag var detta år taxeradt till 30,08ä 
rdr banko. De säteriet utgörande gär- 
darne donerades 1 rt 1 2 till Bengt Lars- 
son Dufva (f 1621), tillhörde hans son 
och sonson, hvilken sistnärade (Johan 
Dufva, X 1698) utlöste Mar och Mar- 
säter från reduktionen. Genom gifte 
med Johanna von Vitinghofts och Brita 
Dufvas dotter Maria kom gärden till 
laiidshöfding Reiuh. Rehbinder (f 1709) 
och förblef inom hans ätt till 1825; 
åren 1850 och 18 53 egdes den ;if C. 
och T. Lundmark. Ett nu nedlagdt 
manufakturverk privilegierades är 1816. 
— Såsom en naturmärkvärdighet i trak- 
ten namnes ett ovanligt starkt echo 
mot ett berg vid stranden. Det upp- 
repar ända till 26 stafvelser i rad, och 
för att profva det brukar man vanligen 
upprepa orden: »Ett sådant echo som 
här får man icke höra i all sm dar, 
om man le/de aldrig så länge.» 

Fretlriksskans. Så benämnes den 
skans, som försvarar inloppet till Gefle 
och är belägen pä en liten holme, for- 
dom kallad Blockhus-haren, V2 'i^'' '''^" 
hamnen. Mellan holmen och norra lan- 
det är så smalt och gruudt, att endast 
små båtar kunna gå fram ; men åt östra 
landet är vattnet bredare och så djupt, 
att 20 fots lastade fartyg kunna segla 



■•^redsberg. 



sri 



igenom. Här skall i äldre tider ett s. k, 
blockhus hafva stått. Skansen iständ- 
sattes 1717, och genom densamma hin- 
drades Ryska raordbrännarflottan, som 
år 1719 låg utanför i skären, från att 
komma upp till staden. Efter general- 
löjtnant Hugo Hamiiton, som hade in- 
seende öfver arbetet på skansen, kalla- 
des denna också Hugo-skaris. Från åren 
1720 till 1742, särdeles 1738, förbätt- 
rades skansens försvarsverk ; efter fre- 
den 1743 bibehöUos der ännu 16 kano- 
j ner med 30 mans besättning under be- 
I fäl af en löjtnant och en styckjunkare; 
I år 1788 flyttades dock både ^kanoner 
! och gariii&on till Waxholm. Aret der- 
j på iståndsattes imellertid skansen åter 
I på bekosttjad af' Gefle stad och försågs 
t med 8 stora kiiiioner. Vid samma tid 
! anlades på Holmudden, vid yttersta in- 
; loppet, ett batteri med bestyckning af 
8 kanoner. 

' Fredriksskans. Så kallades en vid 

I Kiilmar under Fredrik l:s tid, omkring 
i 1740, anlagd skans, hvilken dock van- 
ligast benämnes Käringlåret. 

'. Fredros. Jernbruk i Gunnarskogs 

■ socken och Jösse härad af Wärralands 

! län, mellan sjöarna Stora Mangen och 

i Stora Treen, hade 1858 tre fria här- 

'. dar, förut 900 sktt privilegieradt smide 

I och 9 skU hammarskatt, allt af eget 

i tackjern. Derjerate idkas spik- och ma- 
nufaktursmide. 

i 

\ Fredsberg. Modersocken i Wadsbo 

I härad af Skaraborgs län, genomskuren 
! af Göta kanal, uppgifves hafva, tillika 
I med annex socknen Biick, en areal af 
j 23,884 tunnland, af hvilka 1,3 20 äro 
; sjöar och kärr, bland hvilka Fredsbergs 
Mosse är den största. Hufvudnäringen 
; är jordbruk; skogarne äro illa vårdade; 
boskapsskötseln tämligen god. Qvin- 
norna äro flitiga väfverskor och tillver- 
kade i synnerhet förut hufvudsakligast 
linneväfnader. Socknen, som består af 
i 49V2 mantal skatte, 2Vi5 dito krono 
I och 1 1 Vg frälse, var 1857 uppskattad 
I till 285,7 43 rdr bko och beboddes år 
I 1840 af 1,736, år 1850 af 1,927 och 
1856 af 2,368 personer. Socknen hade 
I sistnämda år både fast och ambulato- 



372 



Fredsliammar. 



risk folkskola ; i den förra skolan un- 
dervisades 7 3 gossar och 60 flickor, i 
den sednare 20 gossar ocli 20 flickor, 
medan 2 5 gossar och 43 flickor under- 
visades i hemmet samt 19 barn hade 
dels enskild undervisning, dels bivista- 
de nllraiint läroverk. — Fredsberss rao- 
dersocken utgör, tillika med annexet 
Bäck och Björkängs kapell, ett regalt 
pastorat af l:sta klas-eu i Norra Wads- 
bo kontrakt af Skara stift. Hela pa- 
storatet består af Tä^/ig mantal, med 
1 mantal prestgård och 1 dito stora, 
11^/^ tunnor vederlag och, år 1856, en 
befolkning af 3,542 personer. Kyrkan, 
belägen 4V2 rail 'rå" Mariestad och 3% 
mil från Skara, nybyggd af sten 1814 
i fyrkantig form, är ljus och rymlig. 
Omkring gamla kyrkan syntes tydliga 
spår af äldre befästningar, i synnerhet 
på vestra sidan, der man ännu år 1812 
kunde se ordentliga vallar. Tornet på 
gamla kyrkan blef 1C91 förstördt gen- 
om ett åskslag och sedermera icke åter- 
uppbygdt. Bredvid kyrkogården finnas 
åtskilliga kummel och ättehögar, och 
vid gräfningnr skall man hafva funnit 
gamla värjfästen , sporrar och spikar 
m. va. Genom pastoratet stryker Vest- 
Göta kanal-linien frän Fägred i söder 
till Lyrestad i norr, och i Fredsbergs 
socken ligger kanalstationen Hajstorp; 
icke långt från det till pastoratet hö- 
rande Björkängs kapell ligger jeruvägs- 
stationen Töreboda vid kanalen. Vid 
Göranstorp i Fredsbergs socken gjordes 
år 1773 ett fynd af guldringar, dels 
rundn, dels spiralvridna. — Adress: 
Mariestad. 

Frcilsliaiiiinar. Jernbruk i Orsa soc- 
ken af Stora Kopparbergs län, vid Ore 
elf, hade 1858 tillsaramans 7 fria här- 
dar. Bruket anlades af G. Heidenfelt, 
G. W\ Schultz och Iriherre J. Ceder- 
creulz samt privilegierades år 1097, 
Det tillverkar årligen omkring 5,000 
skS smide af eget tackjern och har 
derjerale raanuraktursmide. Vid Orsa- 
sjön ligger den under bruket lydande 
Bäcla n)asngn. Vid Fredshammar lin- 
nes en husbehofsqvarn. Fredshararaar 
och Bricka egas af ett bolag, 

Fredsbög. Ett mnnt. skatte i Rengs 
Bocken och Skvtts härad af Malmöhus 



■Trenderora. 

län, har bördig åker och stor höfångst 
samt ålfiske i hafvet, till hvilket dess 
egor gränsa, men är hufvudsakligast 
anraärkningsvärdt derföre, att enligt en 
gammal dom de angränsande grannarne 
äro skyldiga att underhålla alla gärds- 
gårdar omkring hemmanet. 

Fredö. Hemman i Nikolai socken 
och Jönåkers härad af Nyköpings län, 
bortbyttes 1619 af S. Baner till hertig 
Carl Philip, köptes från kronan 1646 
af friherre Gustaf Horn, tillhörde se- 
dermera riksrådet friherre Er. Ryning 
och 169 5 K. rådet grefve A. Stålarra 
till Sjösa i Svärta socken, under hvilket 
gods Fredö lydde 1854, tillika med 
andra lägenheter i Nikolai socken, 

Frendefors. Modersocken i Sundals 
härad på Dal och i Elfsborgs län, näst 
Ed den största i provinsen, uppgifvea 
hafva en areal af 49,956 tunnland, af 
hvilka 7,680 äro sjöar och kärr. Inom 
socknen ligger sjön Hästefjorden och en 
liten del af Rädane-sjön; från Häste- 
fjorden rinner Dalbergs å genom sock- 
nens norra del, och i vestra delen le- 
der Bodane-ån vattnet ur Rådane-sjön 
till Hästefjorden. I sydöstra, södra och 
vestra delarne är socknen bergig; men 
bergen äro låga. Hemmanen på slät- 
ten sakna skog. Socknen, som består 
af 48Vg hemman skatte, 3^/g dito kro- 
no och l^/^ frälse, 1857 taxerade till 
288,045 rdr banko, beboddes 1840 af 
3,625 personer, men hade 1850: 4,278 
och 1856: 4,560 invånare. Uti sock- 
nens ambulatoriska skola undervisades 
sistnämda år af 2 examinerade lärare 
250 gossar och 215 flickor, medan 160 
gossar och 181 flickor hade undervis- 
ning i hemmet. — Frendefors moder- 
socken utgör, tillika med annexerna Brå- 
landa och Ryr, ett konsistorielt pasto- 
rat af l:sta klassen i Södra Dals kon- 
trakt af Carlstads stift. Hela pastora- 
tet består af 119Vi förmedlade raant., 
med 1 mantal prestgård och 1 dito 
stora samt 8'/o tunnor vederlag; pa- 
storatets befolkning steg år 1856 till 
9,0 4 9 personer. Kyrkan, beliigen I4V2 
mil från Carlstad och 1 Vo ™il ^^'^^ ^^• 
nersborg, är af sten, byggd 1800, med 
torn och sakristia af sten. Altartaflan, 



Frendtt. 

föreställande Uppståndelsen, är målad 
al' Kraft och skänkt 1821* af prosten 
Stenberg i Bolstad. I choret hvila öf- 
verstlöjlnant Elias Rosengrip och hans 
fru, Helena Ryting, och på östra gaf- 
veln sitter en minnessten öfver prosten 



Prest». 



373 



doktor P. P. Ekelund. 



Bland går- 



dar i socknen märkas Vo maut. skatte 
Holmen, hvilket 1681 som s. k. nytt 
säteri under namnet Ekelundshohn till- 
hörde generalmajoren Robert Lichtone, 
och militiebostället Kläfverud, som år 
1503 var bland grefve Svante Stures 
arfvegods och år 1577 tillhörde grefve 
Gustaf Axelsson Baner, hvilken 1600 
halshöggs i Linköping. Hans son, Carl 
Baner, vice-guvernör i Preussen och död 
i Elbing 1632, hade Kläfverud under 
sin sätesgård Hufvudnäs. belägen der 
staden Wenersborg sedan anlades 1643. 
Inom socknen finnes en mineralkälla, 
kallad Dykällan, och en god bränntorfs- 
raosse, kallad Skeemosse. Af fornlem- 
ningar nämnas 5 hällekistor och 2 5 
stenrör. — Adress: Wenersborg eller 
Åmål. 

Frendö. Gård i Fergelanda socken 
och Walbo härad på Dal, har på en 
höjd en stor ättehög och tomtning efter 
en byggnad, enligt sägnen en kyrka, 
som man här ämnat uppföra. Folksäg- 
nen berättar, att under byggandet före- 
tog sig en jätte hvarje natt att bära 
bort grundstenarna till det stället, der 
Fergelanda kyrka nu står. En natt, då 
han på detta sätt bar sten, kom han 
att dröja ute, tilldess solen gick upp. 
Han förvandlades då till en stor sten. 
Denna sten finnes ännu upprest mellan 
Skriketorp och Fergelanda kyrka, och 
den sten, som jätten bar, då han för- 
vandlades, ligger bredvid den större. 

Freniiinge. Modersocken i Färs hä- 
rad af iMalmöhus län, uppgifves hafva 
en areal af 11,84 9 tunnland, af hvilka 
22 äro sjöar och kärr. Åkerjorden är 
sandig, hötillgången god; torfjord och 
skog finnas tillräckligt. Socknen består 
af 18% mantal skatte och 3^3/_^^ dito 
frälse, taxerade till 161,325 rdr bko. 
Folkmängden, som 1840 uppgick till 
1,541 personer, utgjordes år 1850 nf 
2,268 och 185 6 af 2,4 66 invånare. I 



socknens fasta skola undervisades sist- 
nämda år af ] examinerad och 1 oexa- 
minerad lärare 153 gossar och 141 
flickor, medan 5 gossar och 6 flickor 
undervisades i hemmet. — Frenninge 
modersocken utgör, tillika med Wollsjö 
annex, ett kousistorielt pastorat af 3:dje 
klassen i Färs kontrakt af Lunds stift. 
Hela pastoratet består af 32V2 förmed- 
lade mantal, med % mantal prestgård 
och V4 annexheraman, kronotionden är 
3 t:r 20 k:r, och pastoratets hela be- 
folkning uppgick 1856 till 3,521 per- 
soner. Frenninge kyrka, utförligt be- 
skrifven af Brunius i »Skånes Konsthi- 
storia», sid. 138, ligger på en ansenlig 
höjd 4V2 mil f'"ån Lund; i kyrkan står 
en dopfunt af rödaktig marmor. — I 
socknen ligger hemmanet Skumparp, 
V18 mantal, Nils Månssons födelseort; 
derjemte märkas Wallarp, 4*/78 och 
Wallarum, 3 mantal. År 1858 fanns 
inom socknen ett garfveri, tillhörigt P. 
Westlunds Söner, som under året till- 
verkade för ett värde af 1,26 5 rdr bko. 
— Adress: Hörby. 

Fresta. Modersocken i Wallentuua 
härad af Stockholms län, belägen om- 
kring sjön Norrvikens öfra ända, mel- 
lan Sollentuna i sydvest. Ed i vester, 
Hammarby i nordvest, Wallentuna i 
nordost och Täby i sydost, uppgifves 
hafva en areal af 4,605 tunnland, af 
hvilka 420 äro sjöar och kärr. I Norr- 
viken infalla här Fjäturns vattendrag 
från söder och Skällnora-ån från öster; 
den sistnämdas stränder utgöras af berg- 
kullig skogsbygd, likasom öfriga delar 
af socknen, dock omvexlande med jem- 
nare trakter. Till socknen hörer äfven 
skogen Törn. Rådande jordmånen är 
lera; hufvudnäringarne åkerbruk och 
boskapsskötsel. Socknen, som består af 
8V4 hemman skatte, 0^^ dito krono 
och 5V2 frälse, var 1857 uppskattad 
till ett värde af 163,425 rdr bko och 
beboddes 1805 af 427, 1850 af 474 
och 1856 af 441 personer. Socknen 
hade sistnämda år, tillika med Ham- 
marby, både fast och ambulatorisk folk- 
skola med en examinerad och en oexa- 
minerad lärare; i den förra skolan un- 
dervisades 37 gossar och 10 flickor, i 
deo sednare 17 gossar och 15 flickor, 



374 



Friberg. 



Fridlefstad. 



medan 3 gossar och 3 flickor hade en- 
skild undervisning samt 20 gossar och 
31 flickor undervisades i hemmet. — 
Socknen förekommer under namnet Fra- 
sta redan 1291 och synes 1314 haiva 
varit annex till Hammarby af Provincia 
Valendahundceri och Åttundia; nu mer 
utgöra raodersocknen Fresta och anne- 
xet Hammarby ett konsistorielt pasto- 
rat af 3:dje klassen i Vestra Roslags 
kontrakt af ärkestiftet. Hela pastoratet 
består af 4 9 förmedlade mantal, med 
1 mantal prestgård ; vederlaget är 18 
tunnor 28 kappar; pastoratets befolk- 
ning uppgick år 18.i6 till 974 perso- 
ner. Kyrkan, belägen 2^/^ mil från 
Stockholm och 5 mil från Uppsala, är 
gammal, byggd af gråsten; der finnas 
grafstenar öfver rikstygmästaren J. von 
Berfeldt (f 1619) och assessor Ehren- 
stedt (f 1717). — Liljegren uppräknar 
icke mindre än 16 rutistenar, dels i 
och vid kyrkan, dels vid gårdar inom 
socknen. Inom pastoratet hafva der- 
jerate i äldre tider funnits flera ruu- 
stafvar, balkar med runor och en s. k. 
Rime-Runabok om 6 blad (nämd 16 28). 
— Bland gårdar i socknen märkas: 
Skällerum, Ahlby, 1 mantal skjitte nied 
underlydande I mantal, — Bollstaväs 
eller Grimsta, 2V0 mantal frälse, Vg 
krono, — Ekeby, 3 mantal frälse, och 
Odenshmda, 1 mantal skatte. — .\<lr : 
Stockholm, Antuna. 

Friberg. Perustadt säteri om 2V4 
mantal uti Fittja socken och Lagunda 
härad af Uppsala län, vid Arnöviken, 
anses näradt redan år 1220 under nam- 
net V7'ebagert, såsom tillhörande Hagby 
kyrka; i sednare tider har gården varit 
innehafd af slägterna Cruus, 167 0, De 
la Gardie 168.T och till 17 60, derpä 
af Buckau, som 1769 köpte det till 
skatte, och hvars familj egde gården 
ännu 1825; omkring 1850 egdes Fri- 
berg, med 2^/^ mantal i samma soc- 
ken, af en Almqvist. 

Friberg, eller Borgberg. Berg uti 
Tjärstad socken och Kinds härad af 
Östergötland, icke långt frän Hallstads 
säteri, vid ändan al sjön Jerlunden, 
kallas ätVen Borgberg och företer ännu 
lemningar efter en der befintlig forn- 
tida borg. 



[ Fridene. Annex-socken i Wartofta 

härad af Skaraborgs län, 1 Vo mil ve- 
ster från Hjo, uppgifves hafva en areal 
j af 5,392 tunnland, af hviika 70 äro 
j sjöar och kärr. Socknen är belägeu i 
skogsbygd, så att handaslöjder här id- 
kas; meu åkerbruket skötes dock med 
allvar, och socknen står eller stod i ett 
visst anseende för sitt bvete. Den be- 
står af 9V4 mantal skatte, 2V2 dito 
krono samt 1 frälse ocb beboddes år 
1840 af 459, 1850 af 524 och 1856 
af 547 invånare. Uti socknens fasta 
skola undervisades sistnämda år af en 
examinerad lärare och en klockare 40 
gossar och 33 flickor, medan 12 gos- 
sar och 15 flickor undervisades i hem- 
met. — Fridene socken är annex till 
Fröjereds konsistoriela pastorat af 2:dia 
klassen i Kåkinds kontrakt af Skara 
stift. Kyrkan, ombyggd år 1805, har 
torn af sten. — Inom socknt-n ligga 
V4 mänt. säteri Djurahult samt militie- 
boställena Tj åstorp ocb Wäbjömtorp. 
— Adress: Hjo. 

Fridlefstad. Modersocken i Medel- 
stads häritd af Blekinge .län, 1 Vj 'ml 
norr från Carlskrona, uppgifves hafva 
en areal af 37,191 tunnland, af hviika 
3 5 20 äro sjöar och kärr. Socknen har 
talrika småsjöar och ett stort antal hus- 
behofsqvarnar; jordbruk och bränvins- 
bränning äro hufvudnäringarne. Furså 
och Fursbro utgöra gräusskiinaden mel- 
lan Fridlefstads socken i Bleking och 
Wissefjärda socken i Kronobergs län ; 
vid gränsen mot Tving ligger sjön AU- 
jungen. Socknen, som består af 54^/g 
mantal, beboddes 1840 af 4,280 per- 
soner, men hade år 1850; 4,692 och 
1856: 4,943 invånare. Sistnämda år 
hade socknen både fast och ambulato- 
risk skola; i den förra undei visades 5 5 
gossar och 29 flickor, i den sednare 35 
gossar ocb 4 flickor; 1 gosse bi vista- 
de allmänt läroverk, 7 3 gossar och 7 6 
flickor hade enskild undervisning, och 
93 gossar samt 85 flickor undervisades 
i hemmet. — Fridlefstad socken utgör 
tillika med Eödeby annex uti Östra 
Härad och Sillhöfda kapell ett regalt 
pastorat af l:sta klassen uti Medelslads 
kontrakt af Blekinge län. Hela pasto- 
ratet består af 90V3 oförmedlade man- 



rrlel. 



Frillestad. 



375 



tal, med ^/^ raautal prestgåid och V4 
dito annexherainan; kronoliondeii är ! 
tunna 13 kappar, tax. 38 5; hela folk- 
nummern steg ar 1856 till 8,148 per- 
soner. Kyrkan, en ganamal stenbygg- 
nad, utan torn, har varit helgad At deti 
Hel. Martin, hvars dag tordom årligei. 
firades till minne af kyrkans invigning. 
I kyrkans gamla sigill syntes också hel- 
gonet, som vände sig mot en tiggare, 
och omskriiten lydde: Sigillum Ecclesice 
Frilleste. Socknen hade tordora tvä ka- 
peller, i Holrasjö och Höryd, der mär- 
ken efter dem ännu skola synas; för 
närvarande har socknen ett kapell vid 
Sillhöfda. — Tcke längt från Fridlef- 
stads by, — berättar Sjöborg, — är en 
äng, kallad Gunåkra, på hviiken man 
finner en med uppresta stenar kring- 
satt höjd, kallad Fridlefs eller Fridleifs 
Graf. Stensättningen är äggformig, och 
vid ena ändan står en sten, större än 
de ölriga. Sjöborg tror, att socknen 
fått namn elter denna Fridleif, som 
varit någon mäktig man, någon fylkes- 
eller häradskonung, och, fortfar hau, »i 
socknen felas icke minnesmärken efter 
gamla byggnader, hvilka man tills vi- 
dare upplysning kan kalla slott, för att 
i så måtto bevisa, att hvarktn Fridleif 
varit utan residens eller hans hirdmän 
utan gårdar.» Sådana qvarlefvor tiiinas 
vid Elmeryd, vid Harstorp, vid Björke- 
ryd på en backe, kallad Röerne, vid 
Askunga, på Riddarehögen , öch vid 
Skygården. — Adress; Carlskrona. 

Friel. Annex socken i Ahs härad 
af Skaraborgs län, 3Vo f"'' o. n. o. från 
Wenersborg och 2V2 f"'' ^"- s. v. från 
Lidköping, vid Wenern, uppgifves hafva 
en areal af 3,124 tunnland, af hvilka 
10 äro kärr och sjöar. Socknen har 
fordora haft lietydlig skog; men på så- 
dan är nu tillgången rin^^a, och den 
bränntorf, hvaraf förut funnits tillgång, 
är nu också medtagen. Utom jordbruk, 
idkas något fiske i Wenern. Socknen 
består af 4Vg mantal skatte, P/j dito 
krono samt 4Vig frälse, var 1857 ta 
xerad till ett varde af 42,300 rdr bko 
och beboddes 1840 af 406, 185 af 
500 och 1856 af 543 invånare. — 
Friels socken ar annex till Thuus re- 
gala pastorat af 2:dra klasseu i Kål- 



1 lands kontrakt af Skara stift. Kyrkan 

I är af hög ålder, liten, mörk och dyster. 

' — Bland iornminnen i socknen nära- 

i nas åtskilliga resta stenar närmare We- 

i nerns strand, men saknande inskrift, 

I och utan att någon tradition är fäst 

I vid dem. För längre tid sedan hitta- 

! des nära intill Friels by, i ängen åt 
Wenern till, en kopparflaska med hand- 

' tag. i hviiken lågo två guldringar och 

! spetsen af en värja, medan flaskan för 

i ölrigt var full af ben och aska. — In- 

! gen märkligare gård finnes inom sock- 

' nen. — Adress: Lidköping. 

Fligfjcråker. Annex-socken i Gnd- 
I hems härad af Skaraborgs län, V2 "^'' 

■ n. n. o. fråu Falköping, uppgifves hafva 
en areal af 3,819 tunnl. och är belägen 

'\ pä slätten mellan Mosse-, Brunhems- och 
! Ålleberget, hviiken i hednatiden var rik 
: på orter, helijade ät gudarne. Socknen 
; består af I2V2 mantal skatte, 1 Vg dito 
krono samt 9^^ frälse och var 1837 
taxerad till ett värde af 94,700 rdr 
bko. Invånarne, år 1840: 380 perso- 
ner, utgjorde 1850 ett antal af 390 och 

■ 1856 af 433 personer. Socknen hade 
sistnämda är fast folkskola gemensam 
med Thorbjörntorp; i densamma under- 
visades af en examinerad lärare och en 
klockare 53 gossar och 3 2 flickor, me- 

i dan 33 flickor hade undervisning i hem- 
' met och 11 barn saknade undervisning. 
— Friggeråker är ett af annexerua till 
I Falköpings stads regala pastorat af T.sta 
' klassen i Wilska kontrakt af Skara stift. 

■ Kyrkan, af sten, belägen iuvid vestra 
jernvägs-stambanan, mörk och trång, är 

'\ en bland de äldsta i Westergötland och 
I anses vara anlagd på den Hel. Sigfrids 
i bedrifvaiule vid år 1000. — I socknen 
! ligga säterierna Bäckabo och Stugugår- 
den — Adress: Falköping. 

Frilien. Sjö i Femsjö socken och 
Weslbo härad af Jönköpings län, på 
gränsen mot Halland. 

Frillestad. Modersocken i Luggude 

I härad af Malmöhus liin, 1^/4 mil o. s. o. 

: frän Helsingborg, uppgifves hafva en 

areal af 2,384 tunnland, har åkerjord 

af lermylla och sandjord, godt höbol, 

någon skog och tillräcklig torljord, be- 



376 



Frilleaås. 



står aT lOVg raant., 1857 tnxtjrade till 
ett värde af 60,530 rdr bko, och be- 
boddes 1840 af 420, 1850 af 519 och 
1856 af 538 invånare. I socknens fa- 
sta folkskola undervisades sistnämda år 
28 gossar och 18 flickor, medan 5 gos- 
sar och 4 flickor hade undervisning i 
hemmet. — Frillestads modersocken ut- 
gör med annexet Ekeby ett alternativt 
regalt och patronelt pastorat af 3:dje 
klassen i Luggude kontrakt af Lunds 
stift. Egaren af Gidsholm nämner pa- 
stor två gånger och konungen den tre- 
dje. Hela pastoratet består af 26^55 
oförmedlade mantal, med IV4 mantal 
prostgård och Vj anuexhemman, samt 
beboddes år 185 6 af 1,5 0*J personer. 
Kyrkan ligger 4V2 "^'l tfån Lund. — 
Ingen större gård tinnes inom socknen. 

— Adress: Helsingborg. 

Frillesås. Modersocken i Fjäre hä- 
rad af Hallands län, med en liten del 
i vester vid Lyfta-åns utlopp sträckan- 
de sig till hafvet, uppgifves hafva en 
areal af 8,910 tunnland, af hvilka 415 
äro sjöar och kärr. Socknens insjöar 
äro små, och den ur Lofsjön i Förlan- 
da socken upprinnande Lyftn-å rinner 
igenom socknen. De odlade sträckorna 
äro hopträngda mellan en mängd kala 
och ofruktbara berg, inskränkta till ut- 
rymme, men bördiga. Jordbruk är huf- 
vudnäringen; derjemte idkas spanad af 
lingarn, som säljes till Marks härad, 
hvarjerate någon del af socknens man- 
liga ungdora begifver sig ut på sjöre- 
sor. Socknen består af 21^/^^ mantal 
skatte, 3^24 mantal krono samt 8 dito 
frälse, år 18 57 taxerade till ett vär- 
de af 100,110 rdr banko, och bebod- 
des år 1840 af 1,038, 1850 af 1,235 
och 1856 af 1,261 invånare. Sistnäm- 
da år hade socknen ambulatorisk skola 
med en examinerad lärare, som under- 
visade 5 5 gossar och 29 flickor, medan 
2 flickor hade undervisning i hemmet. 

— Frillesås modersocken utgör, tillika 
med annexerna Gällinge och Idala, ett 
regalt pastorat af 2:dra klassen i Fjäre 
och Wiske kontrakt af Göteborgs stift. 
Hela pastoratet består af ö^^^Vios man- 
tal, med 1 mantal prestgård och I dito 
enkesäte samt beboddes 1856 af 2,416 
personer. Kyrkan, belägen 2^$ mil 



Frinnaryd. 

från Kungsbacka och sVg mil från Gö- 
teborg, är af sten under tegeltak och 
har torn, uppfördt år 176 4. — Inom 
socknen ligger säteriet Elekjerr. — Bland 
fornlemniugar märkes Kung Fridlefa 
Graf, — efter hvilken socknen tros 
hafva sitt namn. Grafven ligger något 
i vester från socknens kyrka, har blif- 
vit öppnad år 1730 och befanns inne- 
sluta en starkt sammansatt stenkista, 
bvari stod en urna af ler, fylld med 
aska, kol och brända ben. Bredvid ur- 
nan låg ett kopparsvärd och en gan- 
ska väl arbetad gördel, öfverdragen med 
bronz och emalj. Vid urnan låg också 
en oformligt stor stigbygel. Längre i 
vester från Kung Fridlefs Graf ligga 
två andra grafkuUar, den ena af 46, 
den andra af 51 alnars omkrets. — 
Adress: Kungsbacka. 

Friiiiiaryd. Modersocken uti Norra 
Wedbo härad af Jönköpings län, sträc- 
kande sig från Svartån till Östergöt- 
lands gräns ungefär med 1 mils längd, 
mellan Säby i norr, Linderås i vester 
och Marbeck i söder samt mot Linder- 
ås begränsad af Svartån, uppgifves haf. 
va en areal af 8,007 tunnl., af hvilka 
430 äro sjöar och kärr. Fyra smärre 
sjöar finnas inom socknen. Jordmånen 
är öfver allt god, men stenbunden, fö- 
reträdesvis i östra delen; denna del af 
socknen har god tillgång på skog, om 
hvilken det är knappt i vestra deleu. 
Socknen består af 26 V4 förmedl. man- 
tal, deraf 13V4 mänt. skatte, 5V2 ^'^0 
krono och 7V2 dito frälse, med 2 ut- 
jordar på skatte, 1 utjord, 1 torp och 
1 qvarn på krono. Befolkningen, som 
184 steg till 667 personer, utgjordes 
1850 af 728 och 1856 af 691 invan. 
Socknen hade sistnämda år fast folk- 
skola med en examinerad lärare, som 
undervisade 41 gossar och 26 flickor, 
medan 7 gossar och 9 flickor undervi- 
sades i hemmet. — Frinnaryd socken, 
som i början af Lutherska tidhvarfvet 
var annex till Linderås, men sedan hör- 
de till grefskapet Wisingsborg, blef af 
grefve Per Brahe den Yngre år 1641 
gjord till särskildt pastorat och är öu 
ett regalt pastorat af 3:dje klassen i 
Norra Wedbo kontrakt af Linköpings 
stift. Prestgården, skänkt af grefve Per, 



Fristad. 



■^rodeliamniar. 



377 



bestnr af 2 hemman i Frinnaryds by. 
Kyrkan, belrigen 8 mil från Linköping 
och 3V4 mil fiån Ekcsjö, är af sten 
och mycket gammalt byggnadssätt. Kyr- 
kan nedbrann af åskeld Christi Him- 
melfärdsdag 1659, men återuppbyggdes, 
målades 166 4 och reparerades 17 57; 
läktaren, uppsatt år 10 93, prydes med 
bilder i trä af Christus, apostlar och 
martyrer; altarprydnaden består likale- 
des af bildsnideri, föreställande Him- 
melsfärden och Nattvardens instiftelse. 
En starkt förgylld oblatask af koppar 
och ett rökelsekar, likaledes af koppar, 
förvaras i kyrkan; dennas silfver, 199 
lod, blef år 18L'9 bortstulet genom in- 
brott. — Inom socknen ligga Hästeryd, 
ett urgammalt Bonde -gods, tillhörigt 
Bondeska fideikommisset Bordsjö eller 
Kathrineholm, Qvarnstad, Dagstorp och 
Byltan. — Adress: Boxholm. 

Fristad. Modersocken i Wedens hä- 
rad af Elisborgs län, 1 mil n.n.o. från 
Borås stad, uppgifves hafva en areal af 
7,521 tunnland, af hvilka 1,275 äro 
sjöar och kärr. Bland sjöar märkas: 
Artingen, V4 niil l^i^g. och Oresjö, af 
en half mils längd, uti hvilken den 
genom socknen löpande Öreelf faller 
ut; denna å, äfven kallad Eisa-elf, an- 
tager efter utloppet ur sjön namnet 
Wiskan. Bådande jordmånen i socknen 
är sandmylla, ängen är svag, något lin 
och hampa odlas, likasom något humle. 
Bland binäringar märkes smide af yxor, 
liar och bjellror; handelsrättigheten be- 
gagnas föga. Socknen består af 12^/^ 
mantal skatte, B^g mantal krono och 
lOVg dito frälse, med 1 qvarn och I 
tegelbruk på skatte, 1 såg och 1 stamp 
på krono, alltsammans 1857 taxeradt 
till ett värde af 88,942 rdr bko. Be- 
folkningen, 18 40; 842 personer, steg 
1850 till 919 och 1856 till 934 invå- 
nare. I socknens ambulatoriska skola 
undervisades sistnämda år 29 gossar 
och 25 flickor, medan 26 gossar och 
24 flickor hade undervisning i hemmet 
och 2 barn saknade undervisning. — 
Fristads socken lades år 1628 under 
Borås pastorat, skiljdes derifrån år 
1671, men förenades åter dermcd gen- 
om kongl. resolutioner af 1680 och 
1687. År 1783 begärde Fristadsboer- 
Il. 



na åter att skiljas från Borås; men 
Gustaf III resolverade, att Borås och 
Fristad skulle framdeles utgöra ett pa- 
storat, hvilket dock åter upphäfdes år 
1859, då Borås pastorat delades i 2 
recala pastorater af 2:dra klassen, det 
ena innefattande Borås, Torpa och Bräm- 
hult, det andra Fristad, Borgstena och 
Gingrid. — Fristads kyrka, belägen IV4 
mil från Borås, är byggd af sandsten 
med hvälfdt tak utan torn. En tradi- 
tion berättar, att kyrkan fordom stått 
på Fristads hed. — Inom socknen lig- 
ga det gamla Gylta-gndset Påtorp samt 
exercisplatsen Fristads Hed med ett 
gammalt domaresäte. Stensättningar 
finnas dessutom inom socknen vid Sjö- 
lid och Slättäiig. — Adress: Borås. 

Fristorp. Säteri uti Tunhems soc- 
ken och \Väne härad af Skaraborgs län, 
bestående af 1 raant. frälse säteri samt 
1 Vo dito skatte och en kalkugn, allt- 
sammans taxeradt till 15,500 rdr bko, 
egdes 1857 af förre handlanden Ahl- 
roth. Bland äldre egare namnes 1812 
en Kosboth. 

Fritsla. Annex-socken i Marks hä- 
rad af Elfsborgs län, 2 mil s. s. v. från 
Borås, uppgifves hafva en areal af 
4,467 tunnland, af hvilka 105 äro kärr 
och sjöar. Socknen består af 0V9 man- 
tal skatte, nVi6 ^'*° krono samt 6Vg 
frälse, med 14 qvarnar och 2 sågar, 
alltsammans 1857 uppskattadt till ett 
värde af 102,837 rdr bko. Befolknin- 
gen, 658 personer år 1840, steg år 
1850 till 725 och 1856 till 793 invå- 
nare. Uti socknens fasta skola under- 
visades sistnämda år 18 gossar och 10 
flickor, medan 22 gossar och 30 flic- 
kor hade undervisning i hemmet samt 
17 barn begagnade enskild undervis- 
ning. — Fritsla socken är annex till 
Seglora konsistoriela pastorat af 2:dra 
klassen i Marks och Bollebygds kon- 
trakt af Göteborgs stift. Kyrkan, af 
trä, uppfördes åren 1612 — 1622. — 
Inom socknen ligger en mindre herr- 
gård, Ramslätt. — Adress: Borås. 

Frodehnnimar^ eller Fruhainntar. Gård 
i Norra Wi socken och Ydre h ii rad af 

48 



378 



Frodes Häy. 



Östergötlands län, anses hafva fått sitt 
namn af en småkonung, vid naran Fro- 
de, som ligger begrafven derstädes, och 
hvars graf betecknas med i stora ste- 
nar, 2 vid hufvudet och 2 vid fötterna. 

Frodes Hög. Se Fjärås socken. 

Frosta. Härad uti Malmöhus län, 
gränsande i norr till Christianstads län, 
i öster till Färs härad, i söder till Tor- 
na och i vester till Onsjö och Harja- 
gers härader, innehåller omkring 4 mil 
i bredd och i längd vid pass 5 mil 
samt har en areal af 148,548 tunnland, 
af hvilka 8,497 äro sjöar och kärr. 
Inom häradet ligger Ringsjön, hvars 
aflopp är Röune å; den betydligaste ån 
är Gelinire å. Häradet är skogrikt, 
mindre odladt och bördigt än de öfri- 
ga häraderna inom länet, har sumpig, 
kall, kärraktig och steubunden grus- 
och lerjordraån och är mindre rikt pA 
säd, men har ansenlig hötillgång och 
godt mulbete, hvarföre boskapsskötsel 
är hufvudnäring. Uti häradets betyd- 
liga bok- och ekeskogar gödas svin i 
mängd. Humlegårdar finnas tämligen 
allmänt; linne- och ylletyger tillverkas. 
Den vanliga klädedrägten är, för kar- 
lame, hattar med röda band kring kul 
len, svarta tröjor och skinnbyxor, (or 
qvinnorna svarta och blå tröjor och kjo 
lar med korta lif samt rödbruna skinn- 
pelsar om vintern; de ogifta bruka rö 
da band i hårflätorna, och hustrurna 
bära på hufvudet hvita kläden med lån- 
ga utstående ändar. Karlarne syssel- 
sätta sig med skogshygge, och qvinnor- 
na sköta hufvudsakligast ladugården. 
Häradet, som har sitt tingsställe i Hör- 
by och 1856 beboddes af 23,237 per- 
soner, består af följande socknar: 12Vg 
mantal af Norra Rörum, l^V^i mantal 
af Tjörnarp, Vg mantal af Häglinge, 
Södra Rörum, Höör, 9V4S mantal af 
Munkarp, CV24 mänt. af Svensköp, FuU- 
tofta, Östra Espinge, 1 torp (Skältäppe- 
hus) af Stödhaf, Hörby, Lyby, Gudmun- 
torp, Hurfva, Bosjökloster, l^/^g man- 
tal af Vestra Sallerup, Östra Sallerup, 
Ströö, Skaihult, I2V4 mantal af Borr- 
lunda, Skeglinge, Höxeröd, 16^^95 man- 
tal af Gårdståuga, Holmby, Harlösa ocli 
Hammarlunda. 



I<^rii1ierset. 

Frosta. Prosteri uti Lunds stift, be- 
står af följande pastorater: Östra Salle- 
rup och Långaröd, regalt; — Hörby 
och Lyby, konsistorielt; — Höxeröd, 
reg.; — Fulltofta och Östra Espinge, 
alternativt regalt och patronelt; — Sö- 
dra Rörum och Häglinge, konsist.; — 
Höör och Munkarp, regalt; — Norra 
Rörum och Hallaröd, konsist.; — Bo- 
sjö-kloster [Klinta), patronelt; — Gud- 
muntorp och Hurfva, alternativt konsi- 
stor. och patronelt; — Borrlunda och 
Skeglinge, konsistor. ; — Harlösa och 
Hammarlunda, reg.; — Strö och Skar- 
hult, patr. ; — Gårdstånga och Holm- 
by, konsistor. Alla dessa socknar till- 
höra Malmöhus län, utom Häglinge och 
en liten del af Norra Rörum, som lig- 
ga uti Christianstads län. Prosteriets 
befolkning uppgick 1856 till 26,311 
personer. 

FrostrikeD. Kapell -församling till 
Föllinge Lappmarkspastorat i Jämtlands 
Norra Kontrakt, belägen i Jämtlands 
Norra fögderi, 1 6 mil från Östersund 
och 14 — 15 mil från moderkyrkan. 
Socknens längd uppgifves till omkring 
15 mil; befolkningen steg år 1856 till 
680 personer, hvartill kora en Lapp- 
församling af 2 48 personer. Försam- 
lingen har ständig kapellpredikant se- 
dan 1842; en ny kyrka invigdes 1839; 
men den gamla står ännu qvar omkr. 
2 mil från den nya, och hålle? der 
gudstjenst 2 — 3 gånger om året. Se 
vidare Föllinge socken. 

Fruberget. Berg i Vester-Hanninge 
socken af Södertörn, 3^/2 mil från Stock- 
holm, på venstra sidan om inloppet till 
Landfjärden, vid Häringe gods, är i 
trakten vida beryktadt. Berget, som 
står i en skog af ekar och granar, rö- 
jer, säger Dybeck i »Runa», flerestädea 
spår efter våldsamma krafter, hvilka en 
gång tagit i tu dermed. »Den dristige 
och vettlystne kan, — fortfar han, — 
genom mörka gångar eller hålor tränga 
till bergets inälfvor. En af hålorna är 
märkvärdig för sin rymligliet; endast 
få känna ingången, och ännu färre söka 
den, emedan grottan står i ett ganska 
tvetydigt rykte. Enligt en redan på 
1700-talet upptecknad sägen skall vid 



Frag^ård- 



Prnstnnn. 



379 



den tid, då Christendomen infördes i 
landet, en fru, som antagit den nya lä- 
ran, hafva dolt sig härstädes, naeu blif- 
vit upptäckt genom galandet af en tupp, 
som hon hade med sig, och dereftcr 
afdagatagen, tillika med sina anhöriga. 
— Gossen Jan i Sotholraen berättade 
för Dybeck, att, då en dag Giöudalarn 
var stadd i grannskapet af berget, sys- 
selsatt med att så, framkommo till ho- 
nom ur skogen två män, som anmoda- 
de honom att följa med dera till Fru- 
grottan. Han efterkom deras begäran. 
När de kommit fram till grottan, gin- 
50 de bägge männen in deri och för- 
svunno der, hvarefter Gröndalarn, som 
stadnade vid ingången, hörde dem från 
det inre af grottan ropa till honom : 
»sicks du? sicks du? (ser du?)», på hvil- 
ket tilltal de af honom fått till svar 
ett kort nej, hvilket han »för säkerhet 
skull» fäst med ed. Han hade visser- 
ligen kommit lyckligt och väl derifrån, 
men insjuknat kort derefter. — Vanli- 
gen skall man vid besök i det inre af 
grottan mötas af hvinande slungstenar. 
Någon gång höres från det innersta 
sprakuing af eld, hvilken förmenas brin- 
na utan låga, emedan sådan aldrig för- 
märkes. — Sjelfva Bergsrået eller Berg- 
frun träffas någon gång i trakten om- 
kring. En man hade, »medan solen 
var som hetast», lagt sig till hvila på 
en häll i Kalkbergsängen samt insom- 
nat der. Då han vaknade (solen var 
då nedgången), stod Bergsrået hardt 
när. Det var kläddt i hvita kläder, 
och han tyckte sig se, att »let log åt 
honom. Mannen menade derföre, att 
under det han vridit sig i sömnen nå- 
got af hans plagg råkat i olag, men 
fann vid efterseendet, att så icke skett. 
Bergsrået log åt honom andra och tre- 
dje resan, hvarefter det makligt åter- 
vände till berget, gick tre hvarf om- 
kring detsamma och slutligen dit in. 
Mannen fann icke något skäl att län- 
gre dröja på stället» 

Frngård. Säteri uti Näs socken och 
Åse härad af Elfsborgs län, på AVe- 
nersnäs, 1 mil från Halle- och Hunne- 
berg snrat 2 mil från Wenersborg, ut- 
med Wenern, bar fordora tillhört släg- 
terna Oxenstjerna, Bååt och Bjelke. 



Landshöfdingen friherre Thure Bjelke 
lemnade år 1687 Thureholms sätesgård 
i Södermanland till sin kusin, kongl. 
rådet och fältinarskalken grefve Nils 
Thuresson Bjelke, i utbyte mot Fru- 
gård, hvilket gods sedan tillhörde släg- 
ten Zelow och derefter riks-ståthållaren 
grefve B. von Plåten, upphofsmannen 
till Göta kanal. Gården tillhörde un- 
der de sednare åren grefve C. D. Re- 
wentlow, som äfven egde Wenersnäs i 
samma socken. Under Frugårds säteri 
lyda IOV2 hemman; gården har vacker 
barrskog, lastageplats och fiske i We- 
nern samt det så kallade Frugårdssuud. 
Egendomen har utmärkt vackert läge 
nästan raidt på näset och är bebyggd 
med corps de logis af sten samt för- 
sedd med vackra trädgårdar. 

Frustugan. Grotta uti ett berg på 
Sandhamus-ön (Sandön) i Wermdö soc- 
ken och skeppslag af Stockholms län, 
så rymlig, att 6 — 8 personer kunna stå 
raka derinne. Grottan är alldeles rund 
och har en liten ingång på ena sidan. 

Frustuna. Modersocken i Daga hä- 
rad af Nyköpings län, mellan Thors- 
åker och Lästringe i sydost och söder, 
sjön Likstammen i sydvest mot Ludgo, 
Björnluuda i vester, Stor- och Katt- 
näs- eller Tuna- sjöarna i norr samt 
Frustuna- eller Frösjön, Sigtuna ån och 
Sillen i öster, uppgifves hafva en areal 
af 19,810 tunnland, af hvilka 2,990 
äro sjöar och kärr. Landet sluttar mot 
vattendragen i norr och öster, består i 
norr af småkulliga slätter, i midten, mot 
söder och sydvest af skogs- och bergs- 
mark samt genomdrages af talrika vat- 
ten, som utfalla dels i Sillens sydvestra 
vik, dels till Frösjön och Likstammen. 
Rådande jordmånen är dels lera, dels 
jäsjord, dels sand ; näringarne äro åker- 
bruk, ängs- och skogsbruk, fiske m. ra.; 
det fordora här idkade bergsbruket är 
nu nästan alldeles nedlagdt. Socknen 
i består af 40V8 förmedlade mänt. (28 Vg 
i mänt. skatte, iVo dito krono och l\^,\ 
! frälse), och befolkningen, som år 1810 
I utgjordes af 1,116 personer, steg 1850 
I till 1,238 och 1856 till 1,257 invan. 
■ Socknen hade sistnärada år fast folk- 
' skola, i hvilken en examinerad lärare 



380 



Vryeled. 



och klockaren undervisade 33 gossar 
och 10 flickor, medan 16 gossar och 
36 flickor undervisades i hemmet och 
49 gossar samt 46 flickor saknade un- 
dervisning. — Frustuna socken före- 
kommer under namnet Frdstnna (curn 
annexa) in prepos. Nicopensi omkring 
1314 och oftare samt utgör af gam- 
malt tillika med Kattiiäs (Kathrinaenäs) 
ett pastorat, nu konsistorielt af 2:dra 
klassen uti Daga kontrakt af Strengnäs 
stift. Hela pastoratet består af öö^/^ 
mantal, med I mantal prestgård ocb, 
år 1856, inalles 1,522 invånare. Ve- 
derlaget är 7V2 tunnor. Kyrkan, be- 
lägen 4V2 i^il ^i'^" Södertelge, Nykö- 
ping och Strengnäs, är gammal, till 
största delen byggd af gråsten, och har 
flera adliga gratVar, tilUiörande slägter- 
na Elirencreutz, Silfversparre, RossCeldt 
och Eh rensvärd. — Af fornlemniugar 
näranas en runsten i kyrkan och vid 
Sigtuna ruiner efter en byggnad, som 
enligt traditionen skall hafva varit ett 
kloster, af hvars nunnor tvänne, som 
blifvit räddade ur sjönöd på Frösjön, 
grundat och efter sig uppnämt Kathri- 
Dseiiäs' och Diihiäs kyrkor. Af gamla 
handlingar tror man sig hafva funnit, 
att gården Söra i socknens norra bygd 
varit grundstammen för ett prsebende 
vid Strengnäs kapitel, i hvilken egen- 
skap denna gård namnes redan 1313. 

— Inom socknen ligga Säby och Eh- 
rendals bruk, Mälby, Frönäs och Sö- 
dertuna eller Wad. — Till fattiga barns 
uppfostran har domprosten Grafifman i 
Strengnäs testamenterat 1,000 rdr bko. 

— Bland gamla sedvänjor bibehålles 
den, att vid begrafningar förblifva de 
sörjande i sittande ställning i kyrkan 
vid de tillfällen, då den öfriga försam- 
lingen reser sig upp under gudstjen- 
sten. Hofriddare och brudtärnor äro 
bibebållna vid brölloppen, då hvarje rätt 
bäres in på bordet under musik af två 
eller tre spelmän, och vid gästabudet 
hålles tal af presten, hvarefter brud- 
parets skål drickes särskildt af hvar 
och en bland gästerna, som då frara- 
lemna sina gåfvor. — Adress: Söder- 
telge. 

Frycled. Modersocken i Östbo hä- 
rad af Jönköpings län (Vj mänt. hörer 



Fryeled. 

I till Vestra Härad), mellan Härån i vä- 
ster, Nydala socken af Vestra Härad i 
norr, Gällaryd i öster och Wernarao 
samt Woxtorp i söder, uppgifves hafva 
en areal af 17,889 tunnland, af hvilka 
780 äro sjöar och kärr. Socknen in- 
tager större delen af den för sin vilda 
natur bekanta södra afdelningen af Öat- 
bo härad och genomflytes af de till La- 
gans system börande Härån och Rusk- 
ån, kring hvilken sistnämda å den stör- 
sta vildheten i natur träS'as. Till sock- 
nen stöter en del af sjön Hindsen; in- 
om densamma ligga sjöarna Lången och 
Svenaryds-sjön. Af mossar finnas två 
större, Earyds och Dala, den sistnämda 
dock hithörande blott till en del. Der- 
jemte förekomma flera smärre skogs- 
mossar. Socknen är i allmänhet skog- 
rik, och boken träffas här så långt nord- 
ligt som vid Earyd, hvars lilla boklund 
af befolkningen anses som den nordli- 
gaste i Sverige. Under samma paraliel 
ligger också en liten bokskog vid Ek- 
bolmen i Westbo, nordligast i detta 
härad. Öster om Härån går en ås näst 
gränsen mellan Fryeleds och Gällaryds 
socknar, och från norra, delen af Frye- 
leds bys egor sträcker sig en ås på 
Hindsens östra sida inåt- Wernamo soc- 
ken. LUom de hemman, som ligga på 
åsarnas sluttningar, ligga de öfriga nä- 
stan på hvar sin mellan sumparna och 
träsken uppskjutande särskilda höjd; de 
flesta hafva god, men stundom mycket 
stenbunden jord. Socknen består af 
I7V2 hemman skatte. 4Va dito krono 
och O^/g frälse, allt förmedladt, och be- 
boddes 1840 af 1,185 personer, men 
hade 1850: 1,252 och 1856: 1,219 
invånare. Sistnämda år hade Fryeleds 
socken både fast och ambulatorisk folk- 
skola; i den förra undervisades 44 gos- 
sar och 48 flickor, i den sednare 39 
gossar och 43 flickor; lärarne voro 2 
examinerade och en klockare. — Sock- 
nen, omnämd redan år 1207 och kal- 
lad Fröale, Froal, Fryelle, utgör nu, 
tillika med annexet Hagshult, ett kon- 
sistorielt pastorat af 2:dra klassens 2:dra 
afdelning i Östbo kontrakt af Wexiö 
stift. Hela pastoratet består af 45^/^ 
förmedlade mantal, med IV4 mantal 
prestgård och Vg <ii'o stom samt be- 
boddes 185 6 af 1,877 invånare. Kyr- 



Fryeled. 



F'ryker«id< 



9S1 



kan, belägen 6V2 ™il fr^n Jönköping 
och SVj rail f'ån Wexiö, nybyggdes år 
1788 af sten och bar ett 32 aln. högt 
torn; hon ligger vackert, fastän lågt, 
och är synlig öfver Lagans och Stor- 
åns dalar på betydligt afstånd i syd- 
ve»t. Den äldsta kyrkan byggdes år 
1299, då presten i Fröale, Gennitus, 
skänkte sin äng Hiutbol till prestgår- 
dens förbättrande; vid kyrkan höres ett 
ovnnligt echo, som 4 — 5 gånger upp- 
repar till och med 6 — 7-stafviga ord. 
— Bland säterier i socknen märkas: 
Näshyholm, Earyd och Loftås, h varom 
särskildt på deras ställen. Efter klo- 
sterbröderna i Nydala finnas flera min- 
nen i benämningar på gårdar och stäl- 
len, t. ex. »Munkarödjorna» nära Ea- 
ryd, »Munkadalenu strax öster om prest- 
gården, »Munkavadet» öfver Härån, ett 
par »Munkakällor» m. m. Om gården 
Svanaryd, nu kapitens-boställe, berättas, 
att der bodde två fröknar Klingspor, 
hvilka vid utbrottet af I643:år3 krig 
byggde sig ett hus pä en otillgänglig 
ö uti mossarna, kallad Svanakulle, norr 
om Svaiiaryds sjö, der de bodde till 
krigets slut, och efter hvilket hus ännu 
tydliga tecken synas på den nu med 
tät skog bevuxna ön. — Socknen är 
rik pä fornminnen. På Fryeleds bys 
egor ligga talrika griftkullar, alla små* 
och af vanligt slag, sannolikt efter ett 
der hållet fältslag; på Näsbyholms egor 
träffas likaledes öfver 30 ättehögar, af 
hvilka fornforskareu major Ennes, förf. 
af »Carl XILs krigare», som egde Näs- 
byholra, låtit öppna åtskilliga, i hvilka 
träffades ben, förrostade jernsaker, glas- 
perlor o. s, v. På Näsbyholms gärde, 
icke långt ifrån den punkt, der vägen 
upp till herregården träffar på härads- 
vägen, befinues ett af ortens mest in- 
teressanta fornminnen, tvänne offerpla- 
ner och en offerhög med dertill höran- 
de stensättningar samt ännu synliga ar- 
beten för det till offren nödvändiga 
vattnets ledande till offerstället (se All- 
vin, Östbo Härad, sid. 73). En offer- 
plan träffas också på hemmanet Mjö- 
hults skog, ett offerbord på ett berg i 
en mosse på Svanaryds egor, griftkura- 
mel och stensättningar på Galnas egor, 
ett stort kummel på Södra Loftås egor 
(se Loftås), m. m. På den så kallade 



Kyrkobacken å Söljcs egor träffas ett 
större terapelrör; backen har sitt namn 
deraf, att man enligt sägnen först äm- 
nade der bygga Fryeleds kyrka; men 
hvad som byggdes om dagen, refs ned 
ora natten, hvarföre man släppte ett 
par tvillingoxar lösa och anlade kyrksQ 
der de stadnade. Pä hemmanet Lilla 
Hyltan i denna socken föddes den be- 
kanta fornforskaren, kanslirådet Lilje- 
gren. — Adress: Wernamo. 

Fryggestorp. Två mantal skatte uti 
Linneryds socken och Konga härad af 
Kronobergs län, tillhör bönder; V4 iwan- 
tal frälse tillhörde år 1708 Ax. Pistol. 
— Vid Fryggestorp är en lyftesten, om 
hvilken i Palrasköldska Samlingarna be- 
rättas, att Thor under en vandring 
fiån Asagård till Walhall täflade med 
jätten i Fryggestorp ora hvilkendera 
som skulle kunna lyfta stenen; Thor 
blef den segrande, och jätten föll. 

Fryken. Ett af "Wärralands större 
vattendrag, bestående af de med hvar- 
andra sammanhängande tre sjöarna Ofra 
Fryken, Mellan-Fryken och Nedra Fry' 
ken, hvilken sistuämda genom Nors- 
elfven faller ut i As-fjärden af Wenern. 
I Öfra Frykens nordligaste ända afbör- 
da sig från vester Wiggs- och llögd- 
elfvarna, som bilda sjöarna Kläggen och 
Weleu, från öster Ljusna- och Mangs- 
elfvarna, som bilda Broken-sjoarna och 
Hänsjön; på Ofra Frykens östra strand 
infaller i sjön den från Bada-sjö kom- 
mande Bada elf. Öfra Fryken omgifves 
af socknarna Fryksände 1 norr. Gräs- 
mark i vester och Lysvik i Öster. För- 
bi Sunue kyrka stryker det smalare vat- 
tendrag, som förenar Öfre Fryken med 
Mellan-Fryken, hvilken upptager Bottna 
elf från sjön Bottnen och sköljer Ve- 
stra och Östra Emterviks socknars strän- 
der. Till Kihls socken hör Nedra Fry- 
ken, hvars sydligaste ända sträcker sig 
ända till Kihls kyrka, men som vid 
Hannäs, uti en på vestra stranden bil- 
dad vik, afbördar sig genom Nors-elf- 
ven. Vattendragets hela längd uppgif- 
ves till 8 mil. 

frykerud. Annex-församling i Kihls 
härad af VVärmlands län, 3V2 D^il ^•^' 



382 



Fryksdal. 



från Carlstad, mellan Vestra Emtervik 
i Dorr, Boda i vester, Kihl i öster och 
Gruras särat Nors socknar i söder, upp- 
gifves hafva en areal af 29,947 tunn- 
land, af hvilka 3,280 äro sjöar och kärr. 
Socknens talrika vattendrag gå till Ne- 
dra Fryken och Nors-elfven, såsom af- 
loppet för Torpa- och Prim-sjöarne, som 
utfaller i Fryken, samt Emsens m. fl. 
sjöars aflopp, hvilket går ut i Nors- 
elfven. Socknen, som består af IS^ö/gj 
hemman skatte och 2Vg6 dito krono, 
var 1857 taxerad till 280,703 rdr bko 
och beboddes 18 40 af 3,09 5 personer, 
1850 af 3,419 och 1856 af 3,422 in- 
våiiare. Socknen hade sistnärada år am- 
bulatorisk skola, der 2 examinerade lä- 
rare samt klockaren undervisade 162 
gossar och 144 flickor, medan 9 2 gos- 
sar och 80 flickor undervisades i hem- 
met. — Frykeruds socken är annex till 
Kihis prsebende-pastorat uti Kihis kon- 
trakt af Carlstads stift. Uti den gamla 
kyrkan förvaras en muukekåpa och ett 

rökelsekar sedan katholska tiden. 

Adress: Carlstad. 

Fryksdal. Härad i Wärmland, upp- 
nämdt efter de midt igenom detsamma 
strykande Fryken-sjöarna, med en areal 
af 536,638 tunnland, af hvilka 56,800 
äro sjöar och kärr. Utom Fryken-sjö- 
arna förekomma här talrika vattendrag 
och insjöar. Landet, utmärkt för sin 
naturskönhet, är bergigt och skogrikt, 
men äfven på många ställen jemnt och 
odlingsbart, ehuru icke på långt när 
tillräckligt uppodladt; jordbruk och bo- 
skapsskötsel äro dock befolkningens huf- 
vudsakligaste näringsfång. Invånarne 
äro hvarandra tämligen olika i olika 
socknar: Fryksände- och Hvitsands-bo- 
erna anses för de bästa och redbaraste 
i Ölra Fryksdalen; i Nedra Fryksdalen 
är folket ohyfsadt, stolt och trätgirigt, 
men eger ovanlig skicklighet i gröfre 
handarbeten, såsom timring, murning, 
snickare- och smides-arbeten samt ny- 
plöjning, hvarraed allt de lörtjena pen- 
ningar så väl inom länet som i andra 
provinser. Ostmarks boerna anses som 
de råaste, som lättjefulla och lösaktiga. 
Ur häradets äldre historia berättar Fer- 
now, watt den förste, som rådt deröfver, 
betat Thore, efter h vilken gården Tho- 



VryU»UnAc 

resby vid Frykens norra ända skall 
blifvit uppkallad, och hvilken skal! haf- 
va varit en jätte, som blifvit begrafven 
i ett af stenkumlen invid Fryken. När 
ett af dessa omkring år 17 70 uppgräf- 
des, fann man 7 qvarters långa benpi- 
por efter en menniska och andra i jäm- 
förelse derrced. — Fryksdals härad är 
deladt på tvänne fögderier och tvänne 
domsagor. Till Norr- Sysslets fögderi 
och domsaga höra Elfdais härads Öfra 
och Nedra tingslag samt Fryksdals hä- 
rads Ofre tingslag, som innefattar sock- 
narna Fryksände, Hvitsand och Lekvatt- 
nets kapell ; deremot hör Fryksdals hä- 
rads Nedra tingslag, innefattande sock- 
narna Lysvik, Sunne, Gräsmark, Östra 
och Vestra Emtervik, tillika med Jösse 
härad, till Vester-Sysslets fögderi och 
domsaga. Öfre tingslaget beboddes år 

i 1856 af Ii, 093, det Nedre af 23,816 

1 personer. 

! Fryksdal. Prosteri uti Carlstads stift, 

j består af pastoraterna : Sunne, med Ö- 
I strå och Vestra Emtervik samt Gräs- 
mark, regalt af Irsta klassen; — Fryks- 
ände, med Lysvik och Östmark, Hvit- 
sands och Lekvattnets kapell, regalt af 
2:dra klassen; — Brunskog, med Boda 
och Magneskog, kousistorielt af 2:dra 
klassen. Prosteriets hela befolkning upp- 
gick år 1856 till 46,414 personer, af 
hvilka 20,388 koramo på Sunne, 17,521 
på Fryksände och 8,5 05 på Brunskogs 
pastorat. 

Fryksände. Socken i Fryksdals hä- 
rad af Wärmlands län, kring nordliga- 
ste ändan af sjön Öfra Fryken, uppgif- 
ves, tillika med Hvitsands kapell-för- 
samling, hafva en areal af 195,904 
tunnland, af hvilka 10,800 äro sjöar 
och kärr. Bland socknens vattendrag 
märkas följande, som alla afbörda sig 
uti sjön Fryken, nämligen sjön Grun- 
nen med sitt aflopp Gran-el/ven, sjöarna 
Welen och Kilen, som bildas och gen- 
omströmmas af Rögd-elfven, Mangs-elf- 
ven med Hänsjön och flera smärre sjö- 
ar, Bada-sjön och Bada-elfven. Sock- 
nens vestligaste gräns är Rottne-elfven. 
Socknen, som består af I^^Vjj hemman 
skatte och 1 dito krono samt år 1857 
var taxerad till ett värde af 457,572 



li^ryksUnde. 



Främbyt 



383 



rdr bko, beboddes 1840 af 5,7 20 per- 
soner och hade 1850: 6,547, år 1856, 
tillika med Lekvattnets kapell, 7,099, 
men utom kapell-församlingens befolk- 
ning 5,776 invånare. Socknen hade 
sistnämda år både fast och ambulato-' 
risk folkskola raed tillsammans 4 exa- 
minerade lärare och klockaren; i fasta 
skolan undervisades 53 gossar och 40 
flickor, i den arabulatoiiska 3 22 gossar 
och 334 flickor, medan 3 gossar bivi- 
stade allmänt läroverk och 176 gossar 
samt 186 flickor undervisades i hem- 
met, så att hela antalet af barn i skol- 
åldern under detta år utgjorde 1,111. 
— Fryksände socken utgör, tillika med 
Lekvattnets och Hvitsands kapell, Lys- 
vik och Östmark, för närvarande ett 
regalt pastorat af 2:dra klassen i Fryks- 
dals kontrakt af Carlstads stift. Hela 
pastoratet består af 36IV04 förmedlade 
mantal, med 1 mantal prestgård; ve- 
derlaget är 9 tunnor, och hela befolk- 
ningen steg 1856 till 17,521 personer. 
Vid första inträfi"ande ledighet skall i- 
mellertid Östmark afskiljas från pasto- 
ratet och utgöra ett särskildt regalt 
gäll af 3:dje klassen. Socknen, i gamla 
tider kallad Frijksene, har varit annex 
till Sunne och redan af gammalt haft 
kyrka, hvilken blifvit flyttad tre gånger 
och för hvarje flyttning varit obrukbar 
af ålder. Först stod hon. berättar Fer- 
now, vid Tborsby-(Rögd-)elfvens förening 
med Fryken, och derifrån flyttades hon 
ett stycke i nordost till en hög kulle 
på Prestbohls egor, och vidare till sin 
nuvarande plats på en udde mellan 
Rögd- och Mangs-elfvarnas utlopp. Ett 
altarskåp och en dopfunt af sten äro 
ännu qvar sedan katholska tiden. — 
Inom socknen ligger Bada bruk, en 
gammal gård, likasom Westanvik och 
Thorsby, der Fryksdalens första bebyg- 
gaic Thore eller Thori Jotun skall 
hafva bott. — Bland socknens forn- 
lemningar nämnas en ättehög på Gerds- 
viks udde, söderut ifrån Bada, samt 
flera större och mindre ättehögar ett 
litet stycke från den förra, och af hvil- 
ka en blifvit ansedd som Thore Jotuns 
graf. En åttondels mil norr om Bada 
synas vid Frykens strand lemningar 
efter en stenbro och derjemte en sten- 
sättning, så jemn som på de slätaste 



stadsgator, efter Fernows uppgift. Nära 
derinvid är också tecken efter ett forn- 
tida domaresäte. — Adress: Sunne. 

Främbj, eller Kråmmaudeby och 

Främdeby. Sätesgård nära Falu stad i 
Kopparbergs socken, har ömsom tillhört 
kronan, ömsom enskilda personer. Ar 
1447 namnes som egare en Wilkin Ols- 
son, 1490 Per SeS'resson till Främman- 
deby, hvilken anses som stamfader för 
adliga ätten Svinhufvud af Qvalsta, och 
hvars hustru, Barbro Johansdotter eller 
Ligeraarsdotter, förde 2 hjorthorn i blått 
fält. Bergsmannen Ped. Siverdsson in- 
nehade gården 1542; år 1548 egdes 
den af Jöns och Daniel Thorkilssöner, 
men från 1552 till och med 15 57 un- 
der säterifrihet af kon. Gustaf 1, som 
vistades på gärden, då han besökte 
Kopparberget, hvarföre man der hade 
uppsatt en »herrebyggnad med 7 stufvor 
och 39 fönster». Aren 15 57 och 1561 
förlänades gården åt en Jöran Persson 
på Risholm, kallad konungens troraan, 
och kom efter honom till flera andra, 
men blef 168 2 reducerad som kungs- 
gård och anslogs 1694 åt landshöfdin- 
gen i länet på hans lön. År 173 5 blef 
likväl V3 af gården återställd åt råd- 
mannen 01. Persson Forsslind, och år 
17 52 utfärdades skattebref på det öfri- 
ga, så att gården sedan varit i enskil- 
das händer. Daniel Thorkilsson till 
Främdeby adlades af konung Erik och 
hade till vapen ett svinhufvud; det be- 
rättas, att han af Carl IX fått Liljan 
i Aspeboda socken till faddergåfva. En 
af hans söner var 100 år gammal, då 
han dog; en annan, Erik Danielsson, 
var bergsman, den tredje, Jöns Dani- 
elsson, var befalluingsman i Dalarne, 
och den fjerde, Daniel, blef kyrkoherde 
i Wika. En af Daniels magar var pro- 
sten i Leksand, Elof Terserus. Daniel 
Thorkilssons enka blef sedan gift med 
bergsknapen Christopher Olsson, sona 
adlades af Gustaf den Store, men en- 
ligt berättelse gifvit till konungen 20 
skS koppar för att bli utstruken ur 
adelsmatrikeln, på det hans gårdar skulle 
tillfalla hans döttrar med första giftet 
och icke falla under kronan. Se Hiil- 
phers Dal-resa, sid. 337 och 436. 



384 



FrämmeBtad. 



Fråmmeslat). Modersocken i Wiste 
härad af Skaraborgs län, S^/^ mil s. o. 
från Wenersljorg genomfluteii af Nos- 
san, uppgifves liafva en areal af 10,5 30 
tunnland, af hvilka 225 äro sjöar och 
kärr. Halfva socknen är skogsbygd och 
består dels af Främmestads säteris skog, 
dels af häradsailmänningen Eolken; ra- 
dande jordmånen är svartmylla och gan- 
ska bördig; ängarne äro bevuxna med 
löfskog och bestå till det mesta af raa- 
dér, som gifva ymnigt och godt hö. 
Socknen, som består af 8%g hemman 
skatte, 3^g dito krono och lO^/g frälse 
samt år 1857 var uppskattad till ett 
värde af 119,002 rdr banko, beboddes 
fir 1840 af 1,200 personer, men hade 
1850: 1,253 och 1856: 1,362 invan. 
Socknen hade s'stnämda år både fast 
och ambulatorisk folkskola med 2 exa- 
minerade och 1 oexaminerad lärare, 
hvilka tillika med klockaren i skolorna 
undervisade 27 9 barn, medan 44 barn 
undervisades i hemmet, 9 bivistade all- 
mänt läroverk och 29 hade enskild un- 
dervisning. — Främmestad, fordom re- 
galt pastorat och förenadt med Tenge- 
neds, hvilket då bestod af 9 socknar: 
Tengened, Träkorna, Lägnum, Hyringa, 
Malma, Främmestad, Bäreberg, Flake- 
berg och Bjärby, men omkring 1645 
skiljdt från Tengened, utgör nu ett pa- 
tronelt pastorat af 3:dje klassen i Wä- 
ne härads kontrakt af Skara stift. Pa- 
tronatsrätten tillhör Fräraraestads säteri. 
Hela pastoratet, bestående af 32'/jg för- 
medlade mantal, med Vo mantal prest- 
gård, beboddes 1856 a? 2,022 perso- 
ner. Kyrkan, belägen 5 mil frän Skara 
och 4Vo niil från Lidköping, Weuers- 
borg och Alingsås, är en af de vack- 
rare landskyrkorna, oval, af sten och 
utan torn, uppförd år 1775 och kallas 
Hedvig Charlotta. Förra kyrkan låg 
helt nära till sätesbyggningen på Främ- 
raestads säteri, och när hon råkat i så- 
dant förfall, att en f!y måste byggas, 
anlades denna något öfver 600 alnar 
från gamla kyrkogården, men på säte- 
riets åkergärde. Dåvarande egaren af 
Fräramestads siiteri, baron J. H. Posse, 
som ansenligt bidrog till den nya kyrko- 
byggnaden både med penningar och an- 
nat, bedref och ledde personligen arbe- 
tet. — Vigtigaste gården i socknen är 



FrämmeBtad. 

Främmestads säteri. — Bland socknens 
fornminnen namnes en forntida dom- 
plats vid Bäck och den s. k. Astrids 
Graf, hvarom se Främmestads säteri. 
_ — Adress: Sollebrunn. 

Främmestad. Sätesgård i Frärarae- 
stads socken och Wiste härad af Ska- 
raborgs län, belfigen vid Nossan, sora 
här gör ett 24 fots fall, synes i äldre 
tider hafva tillhört den i orten mycken 
egendom innehafvande slägten »af Tre 
Rosor»; Bengt Gabrielsson Oxenstjerna, 
hertig Carls råd, gift med Sigrid Rops 
af denna slägt, skref sig till Främme- 
stad mot slutet af 1500-talet. Hans 
måg, Nils Thuresson Bjelke, hvilken, 
sedan hertig Carl blifvit konung, måste 
rymma ur riket, men återkom år 1612 
och ligger begrafven i Linköpings dora- 
kyrka, skref sig äfvenledes till Främme- 
stad, äfvensom dennes måg Erik Carls- 
son Oxenstjerna, introducerad under M 
1 bland friherrar och död år 1662. 
Dennes måg, friherre Axel Leijonsköld, 
var sedan egare till år 1679, då gene- 
ral-majoren Peder Larsson Hierta till- 
bytte sig Främmestad med tillhörande 
gods emot sina arfvegods i Halland 
samt 400 dal. silfvermynt i raellangift. 
Hans son, generalmajoren Lars Peders- 
son Hierta, och dennes son, general- 
majoren Lars Larsson Hierta, egde se- 
dan efter h varandra Främmestad, sora 
af den sistnärade omkring medlet af 
1700-talet såldes, men år 1845 af hans 
sonsons son, frih. Fredrik Philip Hierta, 
återköptes. Den sistuämde är för när- 
varande innehafvare af egendomen, sora 
under mellantiden efter hvarandra till- 
hört en von Zelow, friherre J. H. Posse, 
friherre J. H. Lillje, Herman af Peter- 
sens, friherre N. Silfverschiöld, Adolf 
Coyet, kon. Carl XIV Johan och kon. 
Oscar I, af hvilken nuvarande egaren 
köpt gården. 

Egendomen består af omkring 10 
mantal säteri, rå och rör samt frälse, 
med en areal af något öfvcr 4,600 tunn- 
l:d, jemte tegelbruk, såg, vadmals-stamp, 
benstamp samt qvarn med 6 par ste- 
nar, drifven af det 24 fot höga Balje- 
fors-fallet; 3:ne andra ännu obegagnade 
fall i Nossan tillhöra dessutom egendo- 
men. — Till Fräramestads säteri hörer, 



FrUmmestad. 

enligt Göta HotVätts dora af 17 38, jus 
patronatus i Fiämmestads församling. 

På det till egendomen hörande liem- 
manet Bredgårdeu är Jakob Johansson 
Vestrogothus, år 1570 biskop i Skara, 
född, och berättas han hafva rymt un- 
dan värfvare, under det han stäckte hö 
i Bredgårds hage, samt begifvit sig till 
Skara och der fått tillfälle att studera. 
På eu annan hithörande gård, Råglan- 
da, säges drottning Astrid, Olof Sköt- 
konuugs dotter, Norska konung Olof 
den Heliges gemål, hafva under sina 
sista lefnadsår bott, och visas ännu hen- 
nes graf derstädes. Åtskilliga andra 
fornminnen, såsom ättehögar, hälleki- 
stor, stensättningar m. m. å egendo- 
mens område vittna om att denna ort 
varit tidigt bebodd. 

Frånimestad. Ett mantal säteri uti 
Sone socken och Kållands härad af Ska- 
raborgs län, vid stranden af Wenern, 
egdes 185 7 af kapiten C. Pählman och 
var taxeradt till 6,37 5 rdr bko. Bland 
äldre egare nämnas öfverstlöjtn. grefve 
Ad. Ekeblad 1814 och grosshandl. L. 
Hjertströra 1830. 

Krämsbacka. Tvänne välbyggda går- 
dar vid Hosjön uti Stora Kopparbergs 
socken af Dalarne, tillhöriga bergsmän. 
Från Gustaf Wasas vandringar i Da- 
larne berättas, att, när han kom från i 
Ornäs öfver sjön Runn till Korsnäs, 
der han gick in i hyttan, stod der en i 
bergsman, Nils Hansson på Främsbac- 
ka, hvilken var en af Christians med- 
hållare, och när »Gustaf såg honom der I 
ståendes, stack han sig ut och gick in I 
i Sandvikshyttan, der han begärte af | 
en smältare visa sig väg till herr Joen ' 
i Svärdsjö; så följde smältaren honom ! 
till vägs och visade honom vägen, och ; 
då gaf herr Gustaf honom en sölfver- i 
dart, sågandes: Om Gud hjelper mig, i 
sä kom till mig, då skall jag väl be- i 
tala dig.» 

_ I 

Krändöga. Ett mantal säteri uti 
Fcrglanda socken och Walbo härad på 
Dal, äfveu kalladt Frändö, egdes 15C3 j 
af Christopher Torstensson på Ulfstorp; I 
1610 af Erik Christophersson; 1619 af | 
hans enka; 1637 af fru Ebba på Ulfs- I 
IT. 



Fr». 



385 



torp. Gården kallas gamma! sätesgård 
1681 och tillhörde då fru Margareta 
Ekeblad; 1716 innehades den af Ag- 
neta Silfversvärd; 1736 af löjtn. Wall; 
17 67 af hof-auditör Hoffstedt; 1794 af 
kapiten llidderbjelke; nu af bönder. På 
egorna fiunas 2 oskattlagda sågnr. 

Fränssätcr. Ett mantal frälsesäteri 
uti Skedevi socken och Finspongs Läns 
härad af Linköpings län, utgör, tillika 
med Häfia stångjernsbruk, Sillesjö gård, 
Skärforss manufakturverk och Reymyra 
glasbruk m. m., ett gods af öfver rdr 
270,000 banko taxering. Frängsäter, 
som i äldre tider varit blott frälse, till- 
hörde jemte V* mantal Brånstorp år 
1687 fru Martha Kurck, enka efter Ar- 
vid Ivarsson Natt och Dag; åren 17 00 
och 17 25 var jägmästaren O. Mörner 
egare af gården, hvilken 1783 som sä- 
teri innehades af generalmajor v. Post 
och 1825 af kapiteu E. G. von Post. 
Så väl Frängsäter som de ofvannärada 
gårdarna och verken tillhöra nu kapiteu 
von Posts arfvingar, brukspatron Victor 
v. Post m. fl. Frängsäter särskildt be- 
står af 1 mantal frälsesäteri med tegel- 
bruk, 1 mantal frälse samt V2 ii^antal 
frälse gästgifvargård, som eges till sä- 
teriet. 

frö. Gammal sätesgård af 1 man- 
tal skatte- och 1 niant. frälse-säteri uti 
Lillkyrka socken och Åkerbo härad_^ af 
Linköpings län, fordom kallad Ofrö 
eller Öfverö, skall hafva tillhört Jakob 
Thuressou llosengren, men blifvit åter- 
leranadt till kronan år 15 58. Enligt 
redaktions-jordeboken har skatte-säteriet 
varit krono arf och eget, men blifvit 
af Per Auderssou Törnesköld köpt år 
1638 samt skall vid slutet af 17:de år- 
hundr. hafva tillhört Törneskölds måg, 
Simon Rosenberg [\ 1689) och hans 
arfvingar; frälsesäteriet tillhörde desam- 
ma genom byte med E. Trotz. Samti- 
digt med eller före Simon Rosenberg 
torde hans måg, öfverste Stegman (f 
167 6), hafva innehaft Frö; hans arfvin- 
gar innehade det år 1700; men 1726 
tillhörde Frö lagman B. Sederbolm. 
Bland egare i sednare tider näranas 
doktor Johan Törner år 1783, öfverste 
Törner 1828 och 1850 L. M. Ekelund, 

49 



380 



Fr», liilla. 



S^röderyd. 



hvars arfvingsr år 185 2 innehade Fro, 
tillika med Rännefjiilla, 1 mänt. frälst', 
Nedra Lundby, 1 dito frälse, Fyiby, 2 
mantal skatte, och Einestad, V4 mantal 
skatte och V2 ^^^^ frälse, allt inom 
socknen. Ernestad har tillhört Törn- 
sköld och slägten Hosenberg-. 

frö, lillla. By uti Eesnio socken 
och Algutsrums hiirad af Ölands Södra 
Mot, af hvilken drottning Margaretha 
år 1408 donerat ett hemman till nun- 
neklostret i Kalmar (brefvet derora lä- 
ses i Ahlqvists Beskrifn. öfver Öland, 
III, 185). En uti Landtborgens kalk- 
berg utanför hemmanet beliutlig urbål- 
kijd väg kallas Fröby STctwa. 

Fröberga. Ett mantal skattesäteri 
uch I dito frälse i Öfver-Selö socken 
och Selebo hfirad af Södermaulands län, 
är en gammal gärd, som lö49, jenitt 
Vg mänt. skatte Örasen, var delad mel- 
lan slägterna Svinhufvnd och Fahne- 
hjelra; år 1686 egdes Fröberga såsom 
frälse dels af fru Katharina Kyle, dels 
af fru M. Soop tili Mälsaker; år 1695 
tillhörde gården lagman Stjerneroos, som 
fick frälse-rättigheten till en del flyttad 
på Låsta i Strengnäs socken; och ännu 
17 95 innehade hans slägt gärden, som 
sedermera innehades af sliigterna Svin- 
bufvud och Liljestrålc. 

Fröbygårda. Färjplats i Wickleby 
socken och Algutsrums härad af Olands 
Södra Mot, V4 ™il vesterut fi'än sock- 
nens kyrka; härifrån besörjes öfverfar- 
ten till Kalmar. Omkring medlet af 
September hålles hvarje år m^arknad vid 
Fröbygårda. 

Pröderyd. Modersocken uti Vestra 
Härad af Jönköpings län, mellan Lan- 
naskede, Bäckaby och Kamqvilla i öster, 
Åsa i söder, Skepperstad och Ilultsjö i 
väster samt Lannnskede i norr, uppgif- 
ves hafva en areal af 16,24 6 tunnland, 
af hvilka 1,210 äro sjöar och kärr. Af 
Sjöar uppräknas Fris-, Skär-, Kall-, Ar- 
set-, Holmeshult-, Esprilla-, Angsebo- 
och Stensjön; af åar: Stor- eller Linne- 
ån, som börjar i Linnösjön i Haltsjö 
socken, går genom Kultsjön, Fris- och 
Kallsjön iu i Östra Härad och der 



får namn af Emm-ån, samt Lillan eller 
Skeppersta-ån, som kommer från Skep- 
perstads socken och går ned i Stor-ån. 
Socknen är i synnerhet märklig genom 
sin rikedora på mineralier; här finnes 
t. ex. på Arsets utmark ett silfvermalm- 
streck, som på 1760-talet bearbetades 
för Adelfors' guldverks räkning, men 
icke lönade sig; vidare förekommer kop- 
parmahn på Arsets, Fröderyds, Esprilla 
och Ilokhults egor, der Fredriksbergs 
grufva i det förut s. k. Kyrkoberget nu 
åter bearbetas (se Fredriksberg). På 
Notteryds egor, omkring 1 mil söder 
om Arset, ligga Inglamåla jerngrufvor. 
Vidare finnas i socknen kalk- eller lim- 
steiishxoit vid Arsets by, ^yar^brott pä 
Torps egor, pipsten på Fröderyd Norre- 
gårdens. Socknen har mycken linodling 
och förfärdigar väf till afsalu; bisköt- 
seln är icke obetydlig. Socknen består 
af 23Vo mantal skatte, 3Vie mantal 
krono samt 5V<> dito frälse och bebod- 
des år 1840 af 1,180, 1850 af 1,422 
och 1856 af 1.437 invånare. Fröderyd 
hade sistnämda är fast folkskola med 
en examinerad lärare, som undervisade 
88 gossar och 56 flickor^ medan 2 flic- 
kor undervisades i hemmet och 9 barn 
saknade undervisning. — Fröderyds soc- 
: ken, omkring år 1300 kallad FrBryd 
eller Frearijd, utgör för närvarande till- 
lika med Kamqvilla och Bäckaby ett 
konsistorielt pastorat af 2;dra klassens 
I:sta afdelning i Vestra Härads kon- 
trakt af Wexiö stift. Hela pastoratet 
består af 84^/jg mänt., med 1 V4 mau- 
! tal prestgård och 1 dito stom; veder- 
laget är 5^/g tunnor, och pastoratets 
befolkning uppgick år 1856 till 4,097 
personer. Kyrkan, belägen 5V2 ™^^ 
I från Wexiö och 7 mil från Jönköping, 
I är gammal och byggd af sten; den 
I förvaras ett »munkskåp», eu djup dop- 
funt, en bild af Luther, trampande på 
påfven, m. m. En sägen berättar, att 
man först ämnade anlägga kyrkan vid 
Fröset, njira Fröderyd, vid den å, som 
i kommer ur Linnösjön, der ett rör visas 
! med en stor sten; men ett bergsrå i 
i Byaberg, nära »Dansarebacken», nedref 
om nätterna hvad som byggdes om da- 
gen, h vårföre kyrkobyggnaden flyttades 
I till det nuvarande stället, och när rået 
I hörde klockljuden, flydde det till Gröns- 



I^^riidingre* 

kulla i Hjelmseryd. Den så kallade 
wDansarebackeu» lis?ger på frälsehemma- 
net Röshults egor och är ett bland de 
lAiiga minnen af Frejakulteo, som fö- 
rekomma i Fröderyds socken. Söder 
om kyrkan står en runsten, rest af 
uBjörn efter sin broder Sven». Bland 
kyrkoherdarna i Fröderyd märkes för- 
fattaren af Smålands Beskrifniug, Sara. 
Kogberg, f 17 CO. — Adress: Wexiö. 

Frödinge. Modersocken uti Sevedes 
härad af Kalmar län, 1 mil o. n o. från 
Wiromerby, uppgiives hafva en areal af 
30,479 tunnland, af hvilka 4,1 1>0 äro 
sjöar och kärr. Socknens vigtigaste sjö 
är sjön Yxnern. Frödinge består af 
20 V4 mantal skatte, I^/g mantal krono 
samt 16Vo dito frälse, var 1857 taxe- 
rad till 17 8,6 20 rdr bko och beboddes 
år 1840 af 1,776, 1850 af 1,925 och 
1856 af 2,053 invånare. — Frödinge 
socken utgör ensnm ett konsistoiielt pa- 
storat af 3:dje klassen i Tunaläns och 
Sevedes kontrakt af Kalmar stift. Prest- 
gården består af 1 Vg mantal. Kyrkan, 
belägen 10^/^ mil från Linköping, 5 
mil från Westervik och 1 mil frän Wim- 
nierby, är byggd af tiä år 1739. — 
Inom socknen ligga säterierna Stjernvik 
vid sjön Yxnern, 1 mantal, och Möc- 
kelhult, Vo mantal — Adress: Wim- 
raerby. 

Pröel, eller Pröijcl. Annex-socken 
uti Heide Ting af Gotlands södra fög- 
deri, 3^4 'ni' v. s. v. från Wisby, vid 
iiafvet, uppgifves hafva en areal af 
8,771 tunnland, af hvilka 220 äro sjö- 
ar och kärr. Socknen, som består af 
HVg mantiil skatte, taxerade till rdr 
52,427 bko är 1857, beboddes år 1840 
af 508 personer, men hade 1850: 586 
och 1856: 607 invånare. . — Frö»! är 
annex till Klinte konsisforiela pastorat 
al 2:dra klassen uti Medelkontraktet af 
Wisby stift. Kyrkan, af sten, uppgif- 
ves vara byggd år 1166; der finnas 
ivänne likstenar raed runinskrift. — 
Adress: Wisby. 

Kröjereil. Modersocken i Wartofta 
härad af Skaraborgs län, 2Vo niil v.s. v. 
från Sköfde, uppgifves hafva en areal 
af 13,191 tunnland, al hvilka 250 äro 



FrijJeiiSuada. 



387 



kärr och mossar. Ingen sjö finnes in- 
: om socknen, som från norr till söder 
; genomskäres af Tidau samt två smärre 
åar, Yan och Lill-ån. Allmogen inom 
socknen är allmänneligeu välmående, 
nykter och sedlig, sköter sitt åkerbruk 
: väl och bor snyggt och beqvärat; sock- 
! nen ligger i skogsbygd, och derföre id- 
kas här äfven handaslöjder, ehuru åker- 
' bruket är hufvuduäringen. Socknen, 
som består af 12^8 mänt. skatte, 2*/^^ 
dito krono och 3 frälse, beboddes 1840 

■ uf 1,03 5 personer, men hade år 1850: 
i 1,235 och 1856: 1,275 invånare. Uti 
. socknens fasta folkskola undervisades 
' sistnämda år af en examinerad lärare 

och klockaren 48 gossar och 37 flickor^ 
medan 42 gossar och 43 flickor hade 
undervisning i hemmet. Såsom grund- 
!ond för en skol-inrättning skänkte M. 
•Julin år 1810 ett kapital af 200 rdr 
bko samt 25 tunnor råg och 2i5 tun- 
nor hafra. — Fröjereds moderförsam- 
ling utgör, tillika med Korsberga och 
Fridene, ett kousistorielt pastorat af 
! 2:dra klassen uti Kåkinds kontrakt af 
Skara stift. Hela pastoratet, som be- 
står af 31V16 förmedlade mantal, med 
I mantal prestgård och 1 dito stom, 
beboddes 185 6 af 2,7 06 invånare; ve- 
derlaget är 1 4 tunnor och 12 kappar. 
Kyrkan, belägen 2V0 mil från Sköfde, 
IV4 mil *"iån Hjo samt 6 mil från Ska- 
ra, är af sten, men saknar torn. Uti 
byn Orrleka, V4 n^i' vesterut från nu- 
varande kyrkan, tror man, att fordom 
en kyrka stått, emedan lemningar ännu 
synas der efter ringmurar och sönder- 

■ slagna grafstenar. Om denna kyrkas 
' namn och tiden för dess nedtagande 

vet man ingenting. — Inom socknen 
ligga Annejorss bruk och säteriet Svens- 
torp. — Adress: Hjo. 

JVöjesiunda, eller Frösluuda. Annex- 
socken i Lagunda härad af Uppsala län, 
i söder om Alsta-sjön och Orsunds å, 
mellan Girista i öster, Litsleua i söder. 
Biskopskulla i vestsydvest samt Nysätra 
och Gryta i norr, uppgifves hafva en 
areal af 2,708 tunnland, af hvilka 230 
äro sjöar och kärr. Socknen är en slott 
med spridda kullar och icke alldeles 
i skoglös. Rådande jordmånen är dels 
1 lera, deU svartmylla; hufvudnäringeu 



388 



Frbkind. 



Frölunda. 



är åkerbruk, och dertill kommer något 
fiske i Aldta sjö. Socknen, bestående 
af 14 förraedl. uiant. skatte, Vo niaut. 
krono och 4^8 ^^^^ frälse, var 1857 
taxerad till 149,248 rdr bko och be- 
boddes år 1840 af 340, 1850 af 407 
och 1856 af 415 invånare. Uti sock- 
nens fasta skola undervisades sistnänida 
år 27 gossar och 20 flickor, medan 15 
gossar och 18 flickor undervisades i 
hemmet. Skolan hade en examinerad 
lärare utom klockaren. — Socknen fö- 
rekommer år 1314 under namnet Fr0s- 
lunda såsom hörande till Laghund och 
är nu annex till Biskopskulla regala 
pastorat af 2:dra klassen i Laganda 
kontrakt af ärkestiftet. Kyrkan, belä- 
gen 2V2 ii^il v. 3. v. från Uppsala, är 
gammal, af gråsten, utan torn, repare- 
rad år 1830. Hon skall ursprungligen 
vara byggd af en Per Teet till Knyl- 
linge, hvars bild ännu förvaras; före 
hans tid skall orten hafva hört till Bi- 
skopskulla socken. — Af fornminnen 
nämnas en offerlund, »Frejs Lund», vid 
kyrkan, kanske ock en åt Thor helgad 
dylik lund derinvid, samt flera grafhö- 
gar, den största vid Knyllinge, och sten- 
sättningar nära kyrkan samt vid Hamra. 
Vid Orsunds Bro, gamla gränsen mel- 
lan Tiunda- och Fjerdhundraland, är by- 
tesplats för slättbygdens spannmål och 
skärgårdens fiskvaror. Söder om ån, på 
allmänningcn Rymningen, hade Gustaf 
Wasa ett läger år 1521, — Bland 
socknens gårdar märkas: Thorslunda, 
Hamra och Taxnäs. — Adress: En- 
köping. 

Frökind. Härad i Skaraborgs län, 
söderut från Falköping, begränsadt eller 
genomskuret af statens vestra jern vägs- 
bana samt af den under anläggning stå- 
ende jernvägslinien Falköping — Jönkö- 
ping, uppgifves hafva en areal af 33,0 49 
tunnland, af hvilka 2,180 äro sjöar och 
kärr, och består af en jemn, skoglös 
trakt med god jordman, sä att åker- 
bruk är befolkningens förnämsta närings- 
gren. Häradet består af socknarna Kin- 
nevad, Wårkumla, 1 9 förmedlade man- 
tal af Grolanda, 1 2Vg förmedl. mantal 
af Börstig, Brismene, 4^/, förmedlade 
mantal af Asarp och /^/g förmedlade 
mantal af Smula. Hela befolkningen 



steg 1856 (ill 3,142 personer. Tillika 
med OUebcrgs tingslag af Wartofta hä- 
rad utgör Frökinds härad ett tingslag 
med tingsställe i Leaby af Karleby soc- 
ken; med Wartofta härad i dess helhet 
utgör Frökind en domsaga och ett fög- 
deri. Häradet lades 1611 till hertig 
Johans, kon. Johan IILs sons, fursten- 
dörae, men tillföll åter kronan vid her- 
tigens död. 

Pröllinge. Säteri af H/^ hemman 
uti Getinge socken och Halmstads hå- 
rad af Hallands län, med underlydan- 
de, tillhörde år 1857 kapiten Fredr. 
Brummer. Säteriet, bildadt af hemma- 
nen Fröllinge och Dahl, fick säterifrihet 
år 1623, då det egdes af Holger Ro- 
sencrantz. En sten, inmurad i södra 
gafveln af gårdens i sednare tider upp- 
förda corps-de-logis, har inskriptionen: 
Anno 1623 lod erlig och xoellbördig mand 
Holger Rosencrantz Börjesson, Kongl. 
Maj:ts Befallningsmande på Gythland, 
och hans Fnie Vibike Thott bygge dette 
hus. Prov. 10. Herrens välsignelse gör 
huset rikt. Efter hr Holgers död bod- 
de hans enka några år på Fröllinge; 
men efter hennes död ärfdes Fröllinge 
och Bårarp (uti Refvinge socken) af 
hennes dotter Margaretha, som var gift 
med öfverste Sten Holk, om hvilken 
det berättas, att han den 20 Oktober 
1678 i rusigt tillstånd med värjan ihjäl- 
stack stadsmajoren i Halmstad, Ness- 
ner. Efter Holk tillföll egendomen haus 
dotter, Riborg Holk, gift med fänriken 
Claes Rålanib. bägge döda utan arfvin- 
gar. Fru Riborg testamenterade går- 
den till en fröken B. Alilefeldt, som 
vistats hos henne under hennes enke- 
stånd, och fröken sålde gården till ma- 
jor Chr. D. von Konow och hans fru, 
Euphrosyne Cronström. Deras magar 
delade egendomen, så att major P. Stra- 
lenberg fick Fröllinge och ryttmästar 
Casper Ehrenborg fick B;irarp. Major 
Stralenbergs fru, som afled 1795, var 
mormor till major P. Brummer, som 
egde gården 1818. — Gården är väl 
bebyggd och försedd med trädgårdar, 
qvarn, såg, tegelbruk m. m. 

Frölunda. Annex-socken i Askims 
härad af Göteborgs läns Vestgöta-audel, 



Frölunda. 



Frbslanda. 



389 



V2 mil 8. s. v. frän Göteborg, vid haf- 
vet, uppgitves hafva en areal af 5,925 
tunnland, af hvilka 50 äro sjöar och 
kärr. Socknen består af 33 mantal 
skatte, iVg t^ito krono samt 4V4 frälse 
med 25 holmar, öar och skär, 5 skatt- 
lagda ängar, '2i oskattiagda torp m. m.. 
alltsammans 1857 taxeradt till 221,370 
rdr bko. Befolkningen, som 1840 ut- 
gjorde 1,800 personer, steg 1850 till 
1,894 och 1856 till 1,950 invan. Uti 
socknens ambulatoriska skola undervi- 
sades sistnämda år af en examinerad 
lärare 100 gossar och 107 flickor, me- 
dan 19 gossar och 21 flickor hade en- 
skild undervisning och 12 barn under- 
visades i hemmet, — Frölunda socken 
är annex till Fässbergs prtebende-pasto- 
rat af l:sta klassen i Doraprosteriets 
Södra kontrakt af Göteborgs stift. Kyr- 
kan, uppförd af gråsten, är af okänd 
ålder. — Till socknen hörer ön Känsö, 
bvarom se denna artikel. — Adress: 
Göteborg. 

Frölunda. Anuex-socken uti Kinds 
härad af Elfsborgs län, 4Vt ixiil söder- 
ut från Boras, geuomfluten af Atran. 
uppgifves hafva en areal af 15,297 tunn- 
land, af hvilka 936 äro sjöar och kärr. 
Socknen består af S^^ie mfintal skattt, 
Vg mantal krono samt 8^/g dito frälse, 
taxerade 1857 till ett värde af 51,600 
rdr bko. Folkmimgden, är 1840 upjv 
gående till 832 personer, utgjordes iir 
1850 af 930 och 1856 af 888 invan. 
Socknen hade sistnämda år ambulato- 
risk skola, hvari 18 gossar och 21 flic- 
kor undervisades, medan 31 gossar och 
35 flickor hade undervisning i hemmet. 
Lärarne, 1 examinerad och 1 oexanii- 
nerad, äro gemensamma för Kalf, Mår- 
daklef och Huksvik. — Frölunda soc- 
keu är annex till Kalfs rcgala pastorat 
af 2:dra klassen i Kinds kontrakt af 
Göteborgs stift. Den gamla stenkyrkan 
nedrefs 1825, och den 19 Nov. 1826 
invigdes en ny, vacker stenkyrka. — 
Inom socknen låg det fordna fästet 
Kinnahus, hvarom se denna artikel. — 
Adress: Svenljunga. 

Prösböke Skog, uti Slättåkra socken 
och Hahustadii härad af Hallands län, 
uppgifves af traditionen som stället för 



en drabbning mellan Svenskar och Dan- 
skar, hvilket äfven öfverensstäramer med 
PuiTendorfs, Dalins och Celsii berättel- 
ser om ett slag, som vid Kyndelsraesso- 
liden år 1563 stått å Frösböke skog. 
Nils Sture, som vid tillfället förde Sven- 
ska hufvudbanéret, föll i konung Erik 
XIV:3 onåd äfven derföre, att han den- 
na gång icke åtföljdes af krigslyckan. 

Frösbammar. Säteri uti Arboga soc- 
ken och Åkerbo härad af Westerås län, 
på en udde i Hjelmaren, V4 mantal 
med underlydande 1 V4 mantal frälse, 
har tillhört slägterna Olivecrantz på 
1600-talet, Heykensköld omkring 1820, 
egdes 1847 af D. Liljeström; bebos nu 
af bönder. 



Fröskog. 



Annex-socken uti Tössbo 
härad på Dal och Elfsborgs län, om- 
kring den med Aniramen sammaubän- 
gaude Ärrsjön, uppgifves hafva en areal 
af 14,5 57 tunnland, af hvilka 2,480 
äro sjöar och kärr. Utom Arrsjön hör 
Hultsjön till socknen, tillika med delar 
af Knarrby-sjön, Käppe-sjön och andra. 
Från Knarrby-sjön går en å till Ärr. 
Socknen, som består af 3IV16 mantal 
skatte, iVo mänt. krono samt 9^4 dito 
frälse, med 1 rajölqvarn på skattejor- 
den, 3 sågar, 1 mjölqvarn, 1 knipp- 
och 2 spikhamrar samt 1 valsverk på 
frälse, var 1857 taxerad till 311,925 
rdr bko. Befolkningen, 898 personer 
år 184 0, utgjordes år 185 af 1,142 
och 1856 af 1,239 invånare. — Frö- 
skogs socken är annex till Hesselskogs 
konsistoriela pastorat af 2:dra klassen i 
Norra Dals kontrakt af Carlstads stift. 
Kyrkan, belägen 2 mil v. s. v. från Åmål, 
är af trä, utan torn, byggd år 1729, 
sedan gamla kyrkan året förut afbrun- 
nit genom åskeld. — Inom socknen 
märkes säteriet Stenarsbyn, nu Christine- 
dal, med jernverk. — Bland socknens 
fornlemningar förekomma på ett berg 
vid Österbyn lemningar efter en borg, 
med dubbel mur vid ingången; forn- 
leraningen kallas Slottet. — Adress: 
Åmål. 

Frösltiiida. Ett mantal säteri uti 
Harakers socken och Norrbo härad af 
Westmanlands län, vid Svartån, kalla- 



390 



I^^riislunda* 



V^rbsnnda. 



des fordora Frösslundir och namnes re- 
dan år 1288, då biskopen i Westerås 
tillbytte sig denna gård mot '/g ' kop- 
parberget. Gården har sedan tillhört 
slägterna Kidderhjerta, von Hauswolff, 
Pistolsköld, Torpadius, von Duben och 
Goés — Efter den Ibrdna offerlunden 
Vid Fröslunda torde ännu spår finnas 
qvar. 

Frösluuda. Elt mantal säteri uti 
Sunnersbergs socken och Kållands hä- 
rad af Skaraborgs län, var 1857 deladt 
i tre delar; */i5 mantal, värda 1,1)20 
rdr bko, egdes af omyndiga; ^/j^ dito, 
värda 2,400 rdr bko, tillhörde enkefru 
Ahl^n i Lidköping, och Vis ^'*o» ''^^' 
derside tiil 2,880 rdr banko, egdes af 
löjtnant G. Vennerus. Gården har för- 
ut varit innehafd af en gren af ätten 
Ekeblad, som utgick år 1670, då den 
köptes af en Ekeblad till Stola, hvar- 
efter Fröshinda länge tillhörde grefliga 
ätten Ekeblad, (jården har vacker träd- 
gård, mycken skog, god åker och fiske 
i Gissäugs-vikeu af Wenern. 

Fröslhlllt. Modersocken i Simtuiia 
härad af Westerås län, på Orsunds åns 
södra strand, mellan Hernevi uti öster, 
Sparsätra i söder, Simtuiia i vester och 
nordvest samt Thorstnna i nordost, upp- 
gifves bafva en areal af 4,235 tumil., 
af h vilka 30 äro sjöar och kärr. Sock- 
nen är ett af låga åsar afbrutet slätt- 
land, som sluttar mot nordost och sö- 
der; jordmånen är' lera och sandmylla; 
åkerbruket hufvudnäringen. Socknen be- 
står af 3 2Vo förmedl. mantal, af hvilka 
22 äro bkatte, 2Vo krono och 8 frälse. 
Befolkningen, 18 40 uppgående till 534 
personer, var år 1850: 549 och 1856: 
564 invånare. Uti socknens fasta folk- 
skola undervisades sistnämda år af en 
examinerad lärare 23 go.^^sar och 14 
flickor, medan 21 gossar och 25 flickor 
nndervisades i hemmet. — Socknen, 
fordom kallad Frejestuna ocli FrOstlopt, 
under det sednare namnet förekomman- 
de år 1314 såsom tillhörande prov. Sim- 
bohundceri ni' Ficedhrundia och ärkestiltet, 
utgör för närvarande, tillika med anne- 
xet Hernevi, ett konsistorielt pastorat 
af 3:dje klassen i Södra Pjerdhundra 
kontrakt af ärkestiftet. Hela pastoratet 



består af 5 2'/g förmedlade mänt,, med 
1 mantal prestgård och 4 tunnor ve- 
derlag; hela befolkningen utgjorde år 
1856 ett antal af 968 personer. Kyr- 
kan, belägen 1 V4 rail från Enköping 
och 4V2 fni' från Uppsala, är af hög 
ålder; kyrkoherdelängden är känd se- 
dan år 1593. — Socknen är gammal 
l)ygd och har talrika fornminnen; vid 
Gästre by tror man t. ex. att en stad 
legat, och tre hemman af byn kallas 
ännu Ho/gården efter ett der förmodad t 
konungasäte. Vid Brunby stå tvänne 
runstenar. Pä gärdet vid kyrkan skola 
qvarlefvor finnas efter en gammal mur, 
hvilken af Grau uppgifves hafva tillhört 
ett »kloster» eller ett kapell. — InL'.en 
större gård finnes inom socknen. — 
Adress: Enköping. 

Frösuiida. Modersocken i Seniing- 
liundra härad af Stockholms län, mel- 
lan Orkesta i sydvest, Wada i sydost, 
Kärsta i öster, Närtuna i nordost, Skep- 
tuna och Lunda i nordvest, uppgifves 
hafva en areal af 7,383 tunnland, af 
af hvilka 390 äro sjöar och kärr. Sock- 
nens vigtigaste vattendrag är den å, 
som längre ned kallas Åkers-ån, och 
hvilken här bildar sjön Hederviken i 
nordost samt utgör socknens östra gräns 
tiil Helgösjön i sydost, der den uppta- 
ger elt vattendrag frän Lindholms-sjön 
i Orkesta socken. Akers-åns vatteudrag 
utgör en del af en forntida segel-, eller 
åtminstone båtled. Omkring dessa vat- 
ten är socknen slättbygd; vid gränser- 
na i nordvest och söder finnas berg- 
kullar eller låga åsar, icke utan skog. 
Rådande jordmånen är lera, sand- ocn 
m ojord ; åkerbruk är hufvuilnäringen. 
Socknen består af 15 hemman skatte, 
8 dito krono och OVg frälse, år 1857 
taxerade till ett värde af 163,150 rdr 
bko; den beboddes 1805 af 623, 1850 
af 626 och 1856 af 683 invånare. Uti 
socknens fasta folkskola undervisades 
sistnämda år af en examinerad lärare 
36 gossar och 36 flickor, medan 3 barn 
hade enskild undervisning och 1 1 barn 
undervisades i hemmet. — Socknen fö- 
rekommer år 1314 under namnet Ft'0- 
isttnd, hörande till SoemingiahundcBri, och 
utgör för närvarande, tillika med Kår- 
sta, ett konsistorielt pastorat af 2:dra 



V^rBaunda. 

klassen i Seraiughundra kontrakt af är- 
kestiftet. Hela pastoratet består af SPVg 
förmedl. mantal, med 1^/4 mänt. prest- 
gård; vederlaget iir 15 tunnor 3 kap- 
par, och pastoratels hela befolkning upp 
gick år 18r)0 till 1,387 personer. Kyr- 
kan, belägen SVo mil från Sigtuna och 
4V2 mil frän Uppsala, har en graf för 
slägten Oruehufvud. — Bland minnen 
från forntiden uppräknar Liljegren 3 
runstenar, af hvilka en i kyrkodörren; 
derjemte nilranas lemningar efter bor- 
gar i norra bygden på Skrefsta och 
Ottestads egor; r.n St. Olofs källa vid 
Thorsholma; en backe vid Wreta kal- 
las Ryssebacken. Åtskilliga gårdar näm- 
nas i handlingar från tiden omkring år 
1300. Uti Stolp-Ekeby bys gärde fin- 
nes ett antal grafhögar, af hvilka de 
större hålla vid pass 30 alnar i diame- 
ter. — Bland gårdar i socknen miir- 
kas: Helgo, Billsta och Löfsta, der den 
bekanta mamsell Warg, under namnet 
Kajsa Warg alla Svenska husmödrars 
spiritus familiaris, varit hushållerska hos 
en grefve Stackelberg. — Adr.: Stock- 
holm, Mörby. 

frösumla, Öfra och Nedra. Gårdar 
i Solna socken och Danderyds skepps- 
lag af Stockholms län, det' förra "7^2 
mantal frälse, det sednare \^l^ mantal 
frälse. Bland Öfra eller Stora Frösuu- 
das egare nämnas grefve Brahe 1772. 
grefvinnan d'Orozca på 1820-talet, år 
1859 enkefru Octavia jif Sillen; Nedrn 
Frösunda tillhörde 17 72 en Wallen- 
crentz. 

FrösTeil. Annex-socken i Wadsbo 
härad af Skaraborgs län, genorafluten 
af Osan, uppgifves hafva en areal af 
1,458 tunnland, af hvilka 10 äro sjöar 
och kärr. Rådande jordmånen är lera, 
mylla och sand; socknen har bördiga 
niadängar och har fordora haft vacker 
skog, hvilken dock blifvit ansenligt med- 
tagen genom skogseldar. Socknen, som 
består af SVg mantal skatte, Vie "ito 
krono och 4V4 frälse, år 1857 taxerade 
till ett värde af 88,645 rdr bko, be- 
boddes år 1840 af 544 personer, men 
hade 1850: 673 och 1856: 714 invå- 
nare. Socknen hade sistnämda år till- 
lika med Horn fast folkskola, med eu 



Friisvik. 



39J 



j examinerad och 2 oexaminerade lärare, 

\ som tillsammans med klockaren under- 
visade 41 gossar och 22 flickor, medan 
! 2 gossar bivistade allmänt läroverk samt 
13 barn hade enskild undervisning och 
10 barn undervisades i hemmet. — 
Frösveds socken är annex till Horns 
konsistoriela pastorat af 2:dra klassen 
\ i Södra Wadsbo kontrakt af Skara stift. 
; Kyrkan, byggd af sten på okänd tid, 
i utvidgades år 17 73 och har 2 klockor 
i i trätorn. — Ingen större gård finnes 
; inom socknen, der man vid landsvägen 
i mellan Sköfde och Binneberg anraäikt 
ett domarsäte, af folket i bygden .kal- 
ladt Jättedansen. — Adr.: Mariestad-. 

> l''rösyi(lal. Landtegendom och jern- 

, verk i Kihls socken och Örebro härad 
: af Örebro län, består af 1 mantal sä- 
I teri med underlydande omkring 6 man- 
tal kronoskatte i Kihls och 2 dito i' 
i Ekers socken samt andelar i Pehrshytte 
j grnfvefält och Skrikarhytte masugn af 
j Nora socken. Bruket är privilegieradt 
j för 2 härdar och 1 hammare med 7 00 
I sk'S stångjernssmide och 2 raanufaktur- 
j hamrar, iivartill komma qvarn med 2 
i par stenar och enbladig såg. Egendo- 
j men består af 4,000 tunnland skog och 
j 360 tunnland åker, hvaraf största de- 
I len är afdikad med tegelrör. Invid 
gården, som är bebyggd med corps-de- 
j logis med två flyglar, ligger en park 
j med trädgård om 30 tunnland God- 
I set, som i två generationer tillhört släg- 
ten Geijerstam, innehafves nu af bruks- 
patron G. E. af Geijerstam. — På ett 
j af gårdens gärden har fordom legat eu 
by, kallad Frösvi, h vilket antyder en 
åt Frej eller Freja helgad ort, af hvil- 
ken den nuvarande gården fått sitt 
namn. Vid gräfningar har man funnit 
stenredskap och urnor med deri befint- 
liga beu. 

FrösTik. Två mantal frälsesäteri uti 
Oppeby socken och Kinds härad af Ö- 
stergötlands län, vid Åsundens östra 
strand, har varit dels praebende, dels 
arf och eget; köptes af P. Stjernfelt, 
kallas år 1683 för Peter Kugelhjelms 
säteri af 1 mantal allodial-frälse, 1 ra 
och rör, räknas 1680 och 17 00 bland 
krono, men i slägtens ego, tillhörde 



392 



Fräsvik. 



derpä grefve Jakob Spens, 1725 hans 
enka P. Bonde, sedan hans niAg, lagman 
Sparrsköld, köptes derefter af löjtnant 
P. Duse, tillhörde hans son L, Duse 
1760, grefve M. Falkenberg 1783, gref- 
ve J. M. Spens 1818, grefve C. Spens, 
C. Apelgren och Is. Elg 1825; sedan 
bönder. 

FrösTJk. Två mantal säteri uti 0- 
stra R^ds socken och Danderyds skepps- 
lag af Stockholms län, vid Wärtan, har 
fordom hört under Rydboholra; inne- 
hades år 1741 af grefve Bjelke; lydde 
1849 under Bogesund i samma socken. 

Frösåker. Härad i Stockholms län, 
innefattande östligaste delen af länet, 
Tid Ålands Haf och Öregrundsgrepen, 
uppgifves hafva en areal af 206,227 
tunnland, af hvilka 9,220 äro sjöar och 
kärr. Vigtigaste vattendragen äro 0- 
lands-ån och Forssraarks-ån. Häradet, 
som innefattar 160^^04 mantal skatte, 
21^Vi2 mantal krono och 168^8 dito 
frälse, med 2 jerubruk, 4 masugnar, 1 
manufakturi, 6 grulvor och 3 lastage- 
platser, alltsammans 1857 uppskattadt 
till ett värde af 2,034, '^50 rdr banko, 
består af följande socknar: Forssraark, 
Wahlö, 99-V04 mänt. af Börstil, Gräsö, 
Hökhufvud, Harg, Edebo och 4 mantal 
af Ununge. Dertill komma städerna 
Oregrund och Osthammar. Till hära- 
det hör en ansenlig mängd öar, der- 
ibland Gräsö, Söderö, Fagerö, m. fl. 
Häradet hörde fordom till Rhoden, och 
dit räknades äfven socknarna Wessland, 
Löfsta och Hållnas. Jordbruk, hytte- 
drift och bruksrörelse utgöra de för- 
nämsta uäringslången för den år 1856 
af 12,5 50 personer bestående befolk- 
ningen. Frösåkers härad, som har sitt 
tingsställe i Östhammars stad, utgör en 
dorasaga tillika med Wäddö och Häf- 
verö. Bro och Wätö tings- och skepps- 
lag, samt tillika med Närdingbuudra 
härad ett fögderi. 

Frösåkers Kontrakt. Se Olands och 
Frösåkers kontrakt. 

Frösåker. Gammal sätesgård i Kärr- 
bo socken och Siende härad af Wester- 
ås län, vid Angsjöns vattendrags utlopp 



Frösö. 

i Granfjärden, består med Tångsta af 
5V4 mantal frälscsäteri samt 33/^ man- 
tal underlydande och har på 1300-talet 
tillhört ätten Blå. År 1571 blef Frös- 
åker utbytt från kronan af Nils Lars- 
son till Weruesta mot gods och veder- 
lag i Uppland; Tångsta blef dels ut- 
bytt från kronan af Jesper Nilsson Cruus 
år 1612, dels köpt fråu kronan 1639 
och tillhörde en tid ätten Cruus. Se- 
dan var gården i ätten Gyllenstjernas 
händer ända till år 1825 och tillhörde 
1857 löjtnant C. R. von Post. Gården 
härjades af eldsvåda 1578, och år 1598, 
under oroligheterna mellan konung Si- 
gismund och hertig Carl, plundrades 
gården af de i Westerås liggande Dal- 
karlarne, som tillhörde hertigens an- 
hängare. 

['rösåkrarite. Åkrar i Gårdby soc- 
ken och Möckleby härad af Ölands Sö- 
dra Mot, anmärkningsvärda för de tal- 
rika stensättningar, som der fordom 
funnits. Då en sådan uppbröts 1819, 
fann man på en alns djup en stor sam- 
manpackad mängd af jernskenor, lik- 
nande liar, och bland dem en bild af 
ett djur, som sannolikt skulle föreställa 
en häst. Denna är illa sammanslagen 
af tunna kopparskenor och ihålig; be- 
nen äro afbrutna; ett öra finnes qvar; 
men det andra saknas. Längsåt ryg- 
gen och halsen nedåt bringan äro tun- 
na kopparlameller öfver sidestyckenas 
sammanfogningar. Bilden, som är 6 
tura lång och hufvudets höjd 4 tum, 
anses skola föreställa Frejas häst (Frey- 
fax eller Fr ey fara). 

Frosö. Ö i Storsjön och annex-soc- 
ken i Jämtlands läns södra fögderi, 1 
mil lång och Vo ™'' bred, sammanbin- 
des med Östersunds stad medelst en 
bro öfver Östersundet och skiljes från 
Rödölandet genom Yester- eller Rödö- 
sundet samt från Sunnelandet genom 
Wallsuudet. Frösön , som består af 
22^1^ hemman skatte och SVg ^'^c kro- 
no, 1857 taxerade till 71,340 rdr bko, 
beboddes 184 af 1,036 personer, men 
hade 1850: 1,042 och 1856: 1,088 
invånare. Socknen hade sistnämda år 
fast folkskola med 1 examinerad lärare, 
som tillika med klockaren undervisade 



Fr'ds». 



Vrötanai 



393 



19 gossnr och 18 flickor, medan 2 gos- 
sar undervisades i allmänt läroverk och 
117 barn i liemmet. — Socknen utgör 
för uiirvaraiide annex till Sunne regala 
pastorat af l:sta klassen i Jämtlands 
Södra kontrakt af Härnösands stift. I 
gamla handlingar kallas den Frösschö, 
Kyrkan, af sten, är mycket gammal; 
tornet nedtogs år 1768 i anseende till 
någon tillämnad utbyggnad. — Frösön, 
en vacker ö, på hvilken Ostberget reser 
sig till 500 fots höjd öfver Storsjöns 
yta, har bördig jordmån, men föga skog 
och ringa mulbete samt knappt fiske; 
på öu finnas ett par små s. k. tjärnar, 
hvilkas botten består af s. k. bleke, 
som torkas och nyttjas till hvitlimning. 
On var fordora och före anläggningen 
af Östersund hela provinsens medel- 
punkt; den hade en år 1674 anlagd 
trivialschola , postkontor sedan 1675, 
marknader m. m. Ännu har Jämtlands 
regimente sin mötesplats på ön, på 
Kråkstads egor, der man i ett stort 
stenröse ser cu upprest aflång sten med 
Carl XI:s namnchitfer, bokstäfverna C. 
H. och årtalet 10 90. Det berättas, att 
öfverste Hård låtit regiraentet alröja 
fältet och hopföra stenen; men efter- 
som manskapet förrättade detta arbete, 
kläddt i mundering, måste han derlor 
bota 1,000 daler sillvermynt. Ön har 
flera gamla minnen ; hit höra Frösö 
Skans (se denna artikel) och lemningar 
efter ett kapell på Yesterhus egor samt 
den vid östra sundet stående runstenen 
öfver »Östmader Gudfasta son, som lät 
göra bro denna och som lät cliristna 
Jotalant (Jiirattand).» Vid Draged, som 
lyder under militiebostället Kiingscjår 
den, skall landsthing fordom halva va- 
rit hållet, och på ett ställe vid det 
fordna scholhuset lär hafva varit af- 
rältsplats. Carl XI besökte ön 1080, 
och här skall också i 13:de århundra- 
det ett slag hafva stått mellan Korges 
konung Sverre och Järatarne, — Hiil- 
phers anmärker, att »väderleks-spåmän 
äro här Oviksljäll och Areskutan samt 
en del nf de öfriga fjällryggar, som här 
synas. Nar tjocka raolnstoder om morg- 
narna «es öfver fjällen, så väntas ne- 
derbörd; men då de visa sig med klar 
himmel, blir merändels vacker dag, helst 
nnr vädret blåser ifrån samma trakt.» 
IL 



Åtskilliga vårtecken och s. k. årsmär- 
ken uppräknas derjemle, t. ex. godl år 
väntas af siulesärlans tidiga flygt; hår- 
da år bebådas genom myckenhet af ha- 
rar, fisk och fogel, o. s. v. — Adr.: 
Östersund. 

Frösö- eller Cronstads-Skans. Denna 
nu raserade skans på Frösön anlades 
år 1611 af Balzar Beck vid en vik af 
Storsjön, på samma ställe, der Danska 
fogdarne fordom haft sitt säte, nära in- 
till Kungsgården. Skansen blef förstörd 
af Danskarne, men uppbyggdes åter år 
1643 genom öfverstlöjtnant Drakenstjer- 
na, togs åter af Danskarne 164"4 och 
itervanns genom Brömsebro- freden, men 
föll på nytt i ])anskarne, händer 16 57. 
Följande året återleranades skansen, men 
eröfrades af Norrmännen år 167 7 och 
återfioks genom freden i Lund 167 9, 
hvarefter den icke mer sattes i stånd. 
Icke långt derifrån anlades år 17 00 
genom kapiten J. Eiddercrona en ny 
skans, som kallades Cronstads-Skans, 
men delat den förras öde. Inom val- 
larna kring Cronstads skans funnos tyg- 
hus, krouomagasin, krutkällare och bo- 
städer för garnisonen, hvilken år 1775 
bestod af blott 1 styckjunkare med 2 
konstaplar och några handtlangare. 

Frösöu. En af de, ^enligt folksäg- 
nen, 36 5 öarna i sjön Asnen, i Kinne- 
valds härad af Wexiö län, så benämd 
deraf, att en missgerningsman, som blif- 
vit dömd att ligga en natt pä hvardera 
af dessa öar, frös ihjäl på »Frösön.» 

Frötiiiia. Skeppslag i Stockholms 
län, på östra kusten, dels omkring, dels 
utmed Norrtelje-viken i norr och utmed 
Saltsjön i svdost, bestående af en vid- 
sträckt skärgård samt ett af vattendrag 
genomskuret, bcrgländigt och skogbe- 
vuxet fastland, uppgifves hafva en areal 
af 8l,0i7 tunnland, af hvilka 5,900 
äro sjöar och kärr. Fiske och sjöfart 
äro inbyggarnes hufvndsakliga syssel- 
sättningar, ehuru dock åkerbruk och 
boskapsskötsel icke äro försummade. 
Skeppslaget består af Norrtelje stad 
samt socknartia Frötuna, i'i^/^ mantal 
af llådmansö, Länna och Blidö, bestå- 
ende af 9»23/ hemman skatte. 9% 

50 



394 



fii^rutuna* 



Friitnna* 



hemman krono samt 117V<>4 d''to fräl- 
se, och beboddes 185C af (5,007 perso- 
ner. De största öarne äro Kådinansö, 
Blidö, Yxian, m. fl. — Frötuna och 
Länna skepps- och tingslag bar sitt 
tingsställe på rådhuset i Nontelje; det 
i' utgör tillika med Sjubundra, Lylnindra 
' samt Närdinghundra hiirader en dom- 
saga samt med Åkers och Wermdö 
skeppslager ett fögderi. 

frutiiua. Modersocken uti Frötuna 
skeppslag af Stockholms län, utmed 
Saltsjön i sydost, i söder omgifven al 
LänuxT, i vcster af llnsby Lyhmidra, 
Malsti och Estuna, i öster af Eiid- 
mansö" och i norr glänsande till Norr- 
telje^fjärden, uppgifves liafva en areal 
af. 28,0 20 tunnland, af h^Va 3,390 
äro sjöar och kärr. Socknen genom- 
strykes af flera berg- och sandåsar, som 
vanligtvis stryka från vcster till öster 
snmt på vissa ställen uppnå ansenlig 
höjd, t. ex. vid södra stranden af Kyrk- 
sjnn. Ännu mot kusten bilda dessa 
åsnr ansenliga backar, bland hvilka Bal- 
torabacken namnes som den brantaste 
i Eoslagen. Betydligaste vattendraget 
är sjön Lomarens, som upptager Kyrk- 
sjön från söder och genom Nontelje 
»tad går ut i Norrteljf-ljärden. 1 sam- 
ma fjärd utfaller Limmaren och likale- 
des Skogsfjärden, som utlöper dit gen- 
om Björknäs-fjärden samt det Rådmans- 
ö och Frötuna åtskiljande Hattsnndet. 
Omkring vattendragen ligga socknens 
bästa bygder. Jord- och skogsbruk äro 
hufvudnäringar, tillika med fiske och 
sjöfart. Socknen består af l/^Vo^ man- 
tal skatte, 2V.T dito krono samt i/^Vio 
dito frälse och var år 1S57 uppskattad 
lill 354,150 rdr banko. Befolkningen, 
1830: 1,4.t6 personer, uppgick 1850 
till 1,632 och 1856 till 1,027 invan. 
Socknen hade sistnämda år ambulato- 
risk folkskola med 1 examinerad lärare, 
som undervisade i2 gossar och 35 flic- 
kor, medan 7 gossar bivistade allmänt 
läroverk; 3 barn hade enskild under- 
visning och 06 undervisades i hemmet; 
2 gossar inom skolåldern saknade un- 
dervisning. — Frötuna modersocken.. 
orannmd nr 1300 under samma namn 
och cum annexa 1314, såsom hörande 
till Lyhundceri, utgör för oärvaraade 



■ ett konsistorielt pastorat af 2:dra klaa- 
• sen i Sjuhundra kontrakt af ärkestiftet. 
\ Hela pastoratet består af I20V2 f^'"- 
medlade mantal, med 2V4 mänt. prest- 
! gård samt vederlag af 8 tunnor; pasto- 
i råtets befolkning steg 18 50 till 3,311 
I personer. Kyrkan, belägen V4 "''^ f'**'"* 
; Norrtelje och 7 mil från Uppsala, är 
\ gammal, byggd af gråsten och hade 
: takmålningar ännu år 1829; i kyrkan 
j finnes ett grafchor, tillhörigt slägten 
! Löwen, på kyrkogården ett för slägten 
I Bonde. Ett i socknen befintligt St. 
; Olofs Gille namnes 1440. Uti kyrkan 
förvaras en ovanlig brunnspegel af me- 
; tall om 2 alnar 21 tura i diameter. — 
Af socknens fornlemningar omnämnas 
, högar på flera ställen kring Limmaren 
och Kyrksjön, runstenar på kyrkogår- 
den och vid Görla by samt i ett berg 
på Sika gärde spår efter en utnött run- 
! ristning omkring en teckning af men- 
■ niskor vid ett kors. På Borgberget vid 
; Kyrksjön synas leraningar efter en borg, 
i tillika med en jättegryta af IV2 "'"^ 
djup. — Bland gårdar i socknen mär- 
kas: Mellingehohn , Björnö, Ösbyholm, 
' m. fl. — Adress: Norrtelje. 

: Frötuna. Gammal sätesgård i Ras- 

, bo socken och härad af Uppsala län, 
i nära Funbo-sjöns nordvestra hörn, bc- 
! står af 2 mantal frälsesäteri med iVo 
i dito rå och rör samt underlydande och 
1 anses af våra äldre fornforskare för ett 

gammalt konnngasäte. Olof Rudbeck 
: menade, att konung Frode bott härstä- 
: des, och att han på en klippa, kallad 
i Frodes Klippa, låtit sin gyllene arra- 
I ring ligga i längre tid, utan att någon 

tagit bort den, så stor var ärligheten 
• hos folket. Under den sednare medel- 
! tiden tillhörde gården Slawacke-ätten 
i och lades af Sten Sture under kronan. 

I sednare tider har gården tillhört släg- 
: ten Gyllenkrok omkr. 1740 och 1766, 

men iir sedan 1779 fideikommiss för 

fribcrrliga ätten De Geer. Fideikom- 
i missets innehafvare var 1857 löjtnanten 
i baron C. Em, De Geer. 

Frötuna. Sätesgård och jernbruk i 
Götlunda socken och Glanshammars hä- 
rad af Örebro län, vid Oppboga ström, 
I består af 2 mantal säten uti Götluuda 



Friiwi. 



Fiilier». 



395 



socken med underlydande llVio mänt. | 
i Götluiula, Lillkyrka ocli Fellingsbro ' 
socknar, samt jeriibruk med 2 lifiidar, ; 
2 stångjenisliamrar och 1 smältliam- i 
mare, med oinskräukt tillverkning; fin- : 
bladig sAg med 2 ramar och cirkulär- j 
såg, qvarn med 4 par stenar och te- ; 
gelbruk. Godset grundades pA 1600- 
talet af generallöjtnant Dankwardt-Lil- ', 
jeström, som skret' sig till Frötuna, var 
af Tysk Lärkomst och hade i Carl XI:s , 
tid flyttat in i landet. Hans son, öf- 
verste Claes Dankwardt-Liljeström, gift 
med en prestdotter från Fellingsbro af i 
slägteu Christierniu, blef fången vid , 
Pultava 1709, men flydde och kora öf- 
ver till Stockholm. Okänd och i tra- i 
siga kläder begaf han sig å väg till 
sitt fädernegods, uppehållande sig med 
fiolspelning och försäljning af sniåsmi- [ 
de, samt anlände slutligen till Frötuna ' 
en dag, då hans hustru hade främman- 
de till middagen. Han btrgärde först 
filmosor; men under måltiden inträdde 
han i matsale-i och öfvertog värdskapet 
till allas bestörtning. Uiider hans från- 
varo hade frun inköpt flera gårdar. 
Gården tillhörde sedan slägten Segeba- 
den och såldes 17 93 till brukspatron 
Rarasell, hvilken skänkte den till lag- 
man Dahlson. Ar 1847 mottogs egen- 
domen af nuvarande innehafvaren löjt- 
nanten grefve C. J. v. Hermansson. 

Fröwf. Jernbruk uti Näsby socken 
och Fellingsbro härad af Örebro län, 
vid den på något afstånd från gården 
i sjön Wäringen utfallande Fröwi-ån, 
bar 4 ofria härdar, 180 skS frälserätt 
och 1,660 skS privilcgieradt smide mot 
8 skS 6 IS i hammarskatt. Bruket 
tillhör brukspatron J. A. Tersrnedcn. 
Icke långt derifrän leder öiVer Fröwi ån 
en Köping — Hult-jernvägen tillhörande ■ 
jernbro, utmed hvilken, ehuru 2ö till 
30 fot under densamma, landsvägens , 
bro likaledes löper öfver ån. BroUj : 
konstruerad af jernvägs-ingeniören Wat- ; 
son, har 70 fots spännvidd, och dess j 
stenlandfästen hafva 38 fots höjd, 23 • 
fots längd och 34 fots bredd. Icke i 
långt ifrån bron ligger Fröwi jernvägs- ■ 
station nära sjön Wäringen. 

Fröwi, Öfverste-boställe i Skultuna , 
socken och xsorrbo härad af Westman- i 



lands län, vid Fröwi-sjön, består af 9 
mantal krono-säteri och är en gammal 
gård, som år 1406 blef af Ingwald 
Magnusson tillika med Julpa i Rora- 
fartuna och flera gårdar i Skultuna -^ 
såld till VVesterås domkyrka, från hvil- *| 
ken gården indrogs till kronan genom 
Westerås Recess 15 27. Ar 1613 do- 
nerades gården åt Henrik Horn, redu- 
cerades 1683 och blef 1093 boställe 
för öfveisten vid Westmanlands regi- 
mente. 

Kröå Grufra. Se Carlbergs och Gu- 
stafsbergs kopparverk. 

FugliP. Annex-socken i Skytts hä- 
rad af Malmöhus län, 2 mil s. s. o. från 
Malmö och 1 mil från hafvet, uppgif- 
ves haiVa en areal af 1,967 tunnland, 
af hvilka bloit 2 äro sjöar och kärr, 
består af lOVg oiantal skatte och iVj 
mantal boställe, taxerade år 1857 till 
173,480 rdr bko, och beboddes 1840 
af 600, 1850 af 611 och 1856 af 616 
invånare. I socknens fasta folkskola 
undervisades sistiiämda år af en exami- 
nerad lärare 52 gossar och 53 flickor. 
— Fuglie socken är annex till Hvel- 
linge regala pastorat af l:3ta klassen i 
Skytts kontrakt af Lunds stift. — ■ Adr.: 
Malmö. 

Futboiiiis. Se Cathrineholm i Stora 
Malms socken af Nyköpings län. 

Fiillersta. Sätesgård uti Huddinge 
socken och Svartlösa härad af Stock- 
holms län, nära kyrkan, SVg mantal 
frälsesäteri med qvarn, är småningom 
bildad från 1000-talet, dels af Chesne- 
copherus, Jöran Gyllenstjerna (1686) 
och andra, dels af Jak. De la Gardie; 
tillhörde 1772 riksrådet friherre Stjern- 
stedts enkefru, 1827 och 1847 Krie- 
senheim, 1850 Odeiberg, 1859 Petters- 
son. Under sätesgården lyder t man- 
tal frälse. 

Fullcrö. Säteri uti Barkarö socken 
ocl» Tulluudra härad af Westmanlands 
län, på en udde i Mälaren mellan Bar- 
karö-vikcn och en vik af Westerås-fjar- 
den, består af FuUerö, 2^/, mänt. frälse- 
säteri, jemte Almö, 4 Va mantal frälse- 



396 



Fullesiad. 



siiteri, samt Almö-Lindö, Löth och un- 
dtrlydaiide i Biukarö ocli Luiidby sock- 
nnr och utf^ör ett af länefs slörre gods. 
Under kalliolska tiden tillliörde Fullerö 
domkyiknn i AVesterås ooh var sedan 
i ett Oxunstjerne-i>ods ungefär till medlet 
T af 1000-talet. Alinö tillhörde till sam- 
m« tid sliigten De la Gardie. Omkring 
år 1656 kom Fullerö till direktör Ga- 
velius, adlad Cronstedt, sora grundlade 
det nuvarande godset, hvilket af hans 
styfsoti, grefve Cronstedt, gjordes till 
fideikommiss 1739 och allt sedan till- 
hört slägten. Fullerö egdes 18,ö7 af 
grefvfi.'. W, A. Cronstedt. Pa Fullerö 
fannj^-' fordora ett ansenligt bibl:otliek, 
.bvii1<et skingrades efter den ofvannäm- 
da grefve Cronstedts död, då llikets 
Ständer 17 5«> inköpte de Svenska för- 
fatlame at kronprinsen Gustaf, medan 
en del försåldes till Uppsala bibliothek, 
der det förvaras under namn af Cron- 
stedtska saralingen. Nflgra andra sam- 
lingar finnas ännu qvar. 

Fullestnil. Annex-socken i KuUings 
bJirad af Elfsborgs län, genomfluten af 
Säfve-ån, uppgifves hafva en areal af 
3,541 tunnland, af hviika 25 äro sjöar 
och kä.rr. Till socknen hör en del af 
Sköfde mosse. Hufvudnäringen är åker- 
bruk, dertill komma boskapsskötsel, spa- 
nad och andra handaslöjder. Socknen, 
som består af IV4 mantal skatte, ^/^ 
mantal krono samt 8^/g dito frälse, år 
1857 taxerade till 4 0,350 rdr banko, 
beboddes 1840 af 39.2, 1850 af 372 
och 1856 af 430 invånare. Socknen 
hade år 185 6 ingen folkskola, utan 32 
gossar och 4 1 flickor undervisades i 
hemmet. — Fullestads socken är annex 
till Lena konsistoriela pastorat af 2:dra 
klassen i Kullings eller Gcseneds kon- 
trakt af Skara stift. Den gamla kyr- 
kans rifning anbefalldes 184 1. — Inom 
socknen ligger FuUestad, 2^/^ mantal 
frälse, tillhörigt kapiten J. Baner, och 
Lagmansholms sateri samt en lika be- 
nämd station vid statens vcstra jern- 
vägs-stambana, som löper igenom sock- 
nen. — Adress: Alingsås. 

[''uiltofta. Modersocken uti Frosta 
härad af Malmöhus län, på Ringsjöns 
vestra strand, 3V2 ^^^ nordost tiåu 



Fulliisa. 

Lund, uppgifves hafva en aren) nf 9,185 
tunnland, af hviika 1,828 äro sjöar och 
kärr. Socknen består af 23^/jg hem- 
man, som betala eganderätts-afgift, och 
IV2 hemman boställe, taxerade 1857 
till 121,650 rdr bko. Invånarno, 1840 
uppgående till 96 5, utgjorde 185 ett 
antal af 1,006 och 1856 af 1,029 per- 
soner. Uti socknens fasta skola under- 
visades sistnämda år 70 gossar och 79 
flickor. — FuUlofta modersockeu utgör, 
tillika med annexet Östra Espinge, ett 
alternerande regalt och patronelt pasto- 
rat af 3:dje klassen i Frosta kontrakt 
at Lunds stift. Patronus är egaren af 
Fulltofta säteri. Hela pastoratet består 
af 59-'^/^g oförmedlade mantal, med Vj 
mantal prestgård och Vo '-'to annex- 
hemman; kronotionden är 3 tunnor 17 
kappar, och pastoratets hela befolkning 
up|)gick år 1856 till 1,867 personer. 
— Liom socknen ligger säteriet Full- 
tofta af 3 mantal, tillika med 32 in- 
sockne- och 7-^/^g ma ut. utsocknefrälse, 
fideikommiss för slägten Trolle, af hvil- 
ken baron Nils Trolle innehade gården 
år 1857. Gårdens byggnader äro af 
föga betydenhet; men den har stort ut- 
säde, mycken åker och äng samt stora 
skogar af ek och bok. — .Adr.: Hörby. 

Fullösa. Annex-socken i Kinue hä- 
rad af Skaraborgs län, vid Kinnekulles 
östra fot, uppgifves hafva en areal af 
4,767 tunnland, af hviika 10 äro sjöar 
I och kärr. Jordmånen består af lera 
och lermylla, och socknen har på kro- 
no-allraänningen Kinneskogen sin en- 
skilda skog, återvunnen genom Kongl. 
Maj:ts dom af d. 1 Feb. 1776. Hem- 
manen på Kinnekulles sluttning hafva 
mindre åker och äng än de öfriga och 
idka derföre stenbrytning, kalkbränning 
samt trädgårdsskötsel; äfven boskaps- 
skötsel och handaslöjder idkas, särdeles 
förfärdigas träkärl och kör- samt åker- 
redskap. Socknen, som består af 9^16 
hemman skatte, Vo dito krouo samt 
53/g frälse, 1857 taxerade till 75,750 
rdr bko, beboddes 1840 af 492 perso- 
ner, men hade 1850: 549 och 1856: 
603 invan. — Fullösa socken är ännu 
annex till Forssheras konsistoriela pa- 
storat af 2:dra klassen uti Kinna kon- 
trakt af Skara stift, meu skall enligt 



Panbo» 



Furbyé 



397 



Kgl Brefvet af den 21 Juli 1854, när 
nuvarande komminister i Forssliem af- 
går, utgöra ett särskildt pastorat tilliloa 
med andra annexet till Forssliem, We- 
dum. Kyrkan, af g:råsten med klock- 
stapel, belägen 3 mil v. s. v. från Ma- 
riestad och 2V0 niil n. n. o. från Skara, 
hade kyrkoherde redan år 1200, då en 
Stenuiphus namnes som curatus härstä- 
des. — Adress: Mariestad. 

Funbo. Modersocken i Hnsbo hä- 
rad af Uppsala län, kring Funbo-sjöns 
södra del och åns utlopp derifrån, mel- 
lan Danmark och Waksala i vester, Ras- 
bo i norr, Almunge och Lägga i öster 
och söder, uppgifves hafva en areal af 
11,595 tunnland, af hvilka 600 äro 
sjöar och kärr. Funbo-ån löper igenom 
socknen i dels sydlig, dels sydvestlig 
rigtning och mottager på högra sidan 
ett tillopp från Waksala, pä den ven- 
stra elt från sjöarna Ramsen, Trehör- 
uingen och Gorreii. Rådande jordmå- 
nen är lera, och åkerbruk hufvndnärin- 
gen. Socknen, som består af 38 hem- 
man skatte, 2V2 dito krono samt 13^/^ 
frälse, var 1857 taxerad till 332,033 
rdr bko och beboddes 1830 af 1,079, 
1850 af 1,199 och 1856 af 1,203 in- 
vånare. Uti socknens fasta skola un- 
dervisades sistnämda år af 1 oexamine- 
rad lärare och klockaren 38 gossar och 
19 flickor, medan 5 gossar bivistade 
allmänt läroverk, 12 barn hade enskild 
undervisning och 60 barn undervis;ides 
i hemmet; af barn inom skolåldern sak- 
nade ö undervisning. — Funbo socken, 
som år 1314 förekommer under nam- 
net Fundbohceredh, hörande till ^jroy. 
Resbohundceri af Tiundia och ärkestittet, 
utgör nu ensam ett pastorat af 2:dra 
klassen i Waksala kontrakt af Uppsala 
stift. Kyrkan, belägen l^/g mil från 
Uppsala, är af gråsten, gammal, till- 
byggd år 1443, reparerad flera gånger, 
särdeles år 1823, och har grafchor för 
slägterna Didron och Tärnström; på 
kyrkogården finnes en graf, tillhörig 
grefliga ätten Posse. — Liljegren upp- 
räknar inom socknen 11 runstenar, af 
hvilka en med vänderunor i kyrkodör- 
ren, en vid Funbo bro och en vid Bro- 
by med en på stenen tecknad drakbild. 
På kyrkogolfvet ligger eu grafsten med 



run inskrift. Bland öfriga fornminnen 
märkes en stor grafhög å Gråmunkehö- 
ga bys gärde, och sägnen vill veta; att 
på denna bys egor stått ett kloster, 
h varefter dock inga lemningar finfiaa; 
sannolikare är, att byn tillhört u'ågot 
Grubrödrakloster i Uppsala. Ett styc- 
ke af häradsvägen öfver Gråmunkahöga 
egor framåt Rasbo kallas Brudgaian 
efter ett der föröfvadt blodigt rån af 
en brud. — Bland socknens gårdar 
märkas: Löfsta, Broby, Sandby, Hall- 
qiied, Söderby samt Lund eller Marie- 
lund. — Adress: Uppsala. 

Fuiibo .i. 5e Fyris Å. 

Fuuucsrtal, eller Fuuäsdal. By uti 
Tännäs socken af Herjeådalen, den yi- 
tersta byn i Sverige inom provinsen, 
1 V-, rail fiån Tännäs, 6V2 ™il ofvnn- 
om Htde och 7 mil från Röras i Norge. 
Här inrättades gränsetull i slutet af 
1690-talet. Årliga marknader hållas i 
byn i Januari och Mars månader. 

Funäs. Hiilphers berättar, enligt 

»Lärda Tidningar» för år 17 50, att 

man vid Funäs i Myssjö socken af 

Jämtland träffat alunskiÖ^er och sten- 

j kols-anvisningar. 

t Furby. By uti Badelunda socken 

1 och Siende härad af Westmanlands län, 
i som fordom haft egen kyrka, hvilken 
I påstås hafva varit modersocken till Ba- 
j dclunda. Grau berättar, att ännu på 
hans tid (omkring 1754) qvarstod vid 
Furby eu kyrka, »med murar och tak 
tämligen behållen.» Kyrkan har blifvit 
ödelagd, — berättar han, — vid år 
1470, af den orsak, att en qvinna vid 
julottan här begått dråp å en annan, 
med hvilken hon råkat i tvist om bänk- 
rum. Mörderskan »sattes qvicker i Fur- 
by kyrkiogårdz jordh». En annan sä- 
gen om orsaken till kyrkans ödeläggan- 
de är den, att »Konung Hans Kriigz- 
follk af Danmark skall brukat kyrkian 
till Skantz och där allehanda Tyranij 
och otucht bedrifvit.» Allmogen i trak- 
ten berättar också, att några af byg- 
dens flickor blifvit bortröfvade af sol- 
daterna och införda i kyrkan, men att 
de då alla skyudat fram till altaret, 



398 



Furen. 



Furaby. 



der ingeo fick inagt med dera. — I I 

Gustaf Adolphs tid lät fogden Jesper j 

Jönsson renovera kyrkan, men lär der- ; 

med icke hunnit längre än utt han låtit 1 
upplägga och spfmslA taket. Murarne 
efter kyrkan stå ännu qvar. 

Furen. Insjö i Östbo härad af Jön- 
köpings län, liggande vid gränsen mot 
Sunnerbo härad af Kronobergs län samt ! 
blott genom ett smalt näs skiljd från ' 
sjön Fiåren. Se vidare Ed i Woxtorps i 
socken. 

Fiirileii. O vid Gotlands nordöstra ! 

kust.ytillhörande Hellvi socken och be- { 
kant'genora sina kalkstensgrottor. 

- Furiii^stad. Modersocken i Lösings i 
härad af Östergötlands län, mellan Ting- i 
stad i sydvest, Styrstad i vester. Dags- | 
berg i nordvest, Konungsund i öster, I 
Tåby i sydost och söder, uppgifves haf- 
va en areal af 3,587 tunnland, af hvil- 
ka 35 äro sjöar och kärr. Socknen är : 
ett slättland, med spridda bergkullar \ 
och skogsbackar; vid östra gränsen lö- ; 
per Wadsbäcken, som kommer frän 
Tingstad och Täby samt genom Kon- 
ungsund faller ut i Biåviken. Hädan- i 
de jordmånen är styf, bördig lera; åker- 
bruk och boskapsskötsel äro de enda , 
näringsfången. Socknen består af 28^/g 
förmedlade mantal skatte, I^/^ mantal 
krono och 12Vg dito frälse, taxerade 
till 177,138 rdr banko. Befolkningen, 
18 jO: 5 38 personer, uppgick J85 till 
621 och 1856 till 600 personer. Uti : 
socknens fasta folkskola undervisades : 
sistnämda år af en examinerad lärare 
och klockaren 17 gossar och 13 flickor, 
medan 1 1 barn undervisades i hemmet 
och 4 barn saknade undervisning. — 
Furingstad socken, år 1352 Vallad Fu- 
ringxstatha, år 1480 Fornestadha, har 
utgjort och utgör ännu ensam ett kon- 
sistorielt pastorat af 2:dra klassen i 
Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt 
af Linköpings stift. Kyrkan, belägen 
V4 mil norr från Söderköping och 5 
rail från Linköping, är till en del gam- 
mal, men tillbyggd i norr på 1730- 
talet; hon har torn och altartafla af 
Hörberg, målad 1803 och föreställande 
Jesus med deu Skriftlärde, för hvilkeu 



han föredrager liknelsen om den barra- 
hertige Samariten; hvalfmålningar fin- 
nas sedan katliolska tiden. — Under 
denna tid hörde af socknens 30'/^ går- 
dar 10 till kyrkliga stiftelser och 5 un- 
der Alvastra kloster; på 1600-talet in- 
nehades en del hemman af adel. Enda 
säteriet inom socknen är Lastad eller 
Lostad. — Liljegren uppräknar inom 
socknen tre runstenar, en i torngafveln 
(nu ej synlig), en i södra kyrkomuren 
och en i Agetomta källaremur; tillva- 
ron af dessa tre förnekas dock af Wi- 
degren, som i stället anför två andra 
framför spången vid Grönhögs Wad. 
I en gammal kyrkobok finnes anteck- 
uadt, att, när pesten härjade i Sverige 
åren 1710 och 1711, var ingen i den- 
na socken angripen eller död af farso- 
ten. — Adress: Norrköping. 

Furuby. Annex-socken i Konga hä- 
rad af Kronobergs län, mellan Herråkra 
i öster, Hofmautorp i söder, Wexiö 
landsförsamling och Aryds sjö i vester 
samt Dädesjö i norr, uppgifves hafva 
en areal af 32,724 tunnlaiwJ, af hviiko 
1,7 60 äro sjöar och kärr. Inom sock- 
nen ligger Klefveberget ; af vattendrag 
nämnas Kårestads-å, som upprinner i 
Lenhofda, går igenom Avyds-sjö, der 
malmtägt finnes, och efter utloppet der- 
ur kallas Agg-ån. Fibble-ån upprinner 
i Herråkra socken, går in. i Kottneu 
och faller vid Ronneby ut i Östersjön. 
Socknen beslår af 23^8 mantal skatte, 
51/8 dito krono samt iVs fifilsp. ^"''r 
1857 taxerad till 88,492 rdr bko och 
beboddos 1840 af 988, 1850 af 1,198 
och 1856 af 1,301 invånare. Uti ara- 
bulatoriska folkskolan undervisades sist- 
nämda år af en examinerad lärare 130 
gossar och 125 flickor, medan 3 barn 
undervisades i hemmet och 1 gosse i 
allmänt läroverk. — Furuby socken är 
annex till Hofmantorps konsistoriela pa- 
storat af 2:dra klassens 2:dra afdelning 
i Konga kontrakt af Wexiö stift. Kyr- 
kan, belägen iVo mil från AVexiö, är 
af trä och mycket gammal. — Vid hä- 
radshöfdinge-bostället Kårestad står en 
runsten, hvars inskrift likväl icke hand- 
lar om den fylkeskonung Kåhre, sora 
enligt folksägnen skall hafva haft sitt 
säte på gården. — Adress: Wexiö. 



Furndalil. 



Si^uxerna. 



399 



Furiitliihl. Jernverk i Ore socken 
af Dalarnc, vid Ore clf, icke liiiigt tVan 
denrias utlopp i Ore-sjön, nr aii-agdt 
af kapiten-mcchaiiicus B. Eifvin^ och 
privilegierades år 1709 till »stäii<rjer»s-, 
stycke- och pUitsmideri». Bruket bestod 
år 1857 af 6 ståii<;jeriishär(lar, 2 spik- 
bammarstockar, t kiiipphainmare, 1 vals- 
verk samt 1 masugn och tillverkade 
3,317 sk'tb stiingjern, 1,052 skS manii- 
faktursniiile och 1,1 i7 sk'tfc gjiitgods, 
alltsammans viirderadt till 11,983 rdr 
bko. Hela kapitalvärdet upptogs till 
239,671 rdr bko, och dcrtill kora en 
qvarn med 2 par stenar, värderad till 
1,500 rdr bko. Bruket cgdes af bruks- 
patron J. G. Claiiäsons sterbhus. Ar 
1820 meddelade Bergskollegium egaren 
af Farudahls jernverk privilegium att 
här anlägga ett valsverk med glöd ugn, 
för beredning af tjenligt ämnesjern till 
skeppsankar- och gruflinor. Bruket är 
vackert beläget och omgifves af alléer 
och planteringar. Arbeta me härstamma 
från Wärmlaud. 

Fliriisun(]. Tull- och lotsplats samt 
telegraph-station, på Halsön, uti Blidö 
socken och Frötuna skeppslag af Stock- 
holms län, är väl bebygdt, dels för 
de ofvannämda publika ändamålen, dels 
också för badgäster, sora under som- 
raarraånaderna här begagna hafsbad. 
Furusund består af 1 mänt. frälse och 
lydde år 1685 under Björnö gods; år 
177 7 fanns här ett kroiiobränneri. 

Fuxcrna. Annex-socken i Fluudre 
härad "af Elfsborgs län, 3^/^ mil s. s, v. 
frän Wenersborg, vid Göta elf, uppgif- 
ves hafva en areal af 4,916 tunnland, 
af hvilka 7 05 äro sjöar och kärr. Med 
anledning af sin beUigenhct vid elfven, 
är socknen förcträilesvis industri-idkan- 
de och sjöfarande. Utom sågverken vid 
Lilla Edet (se denna artikel), som lig- 
ger inom socknen, finnas der likaledes 
flera garfverier, af hvilka det på Fu- 
xerna Stommen år 1857 hade en till- 
verkning af 3,610 rdr banko i värde, 
och samma år idkade Fuxerna socken 
sjöfart med 16 farlyg om 384 liister 
med 16 skeppare och 17 sjömiin. Sock- 
nen, som beslår af 16 mantal, bebod- 
des 1840 af 1,100 personer, men hade 



1850: 1,150 ocii 185 Ii: 1,3 41 invån; 
Sistnämda år hade socknen fast folk- 
skola, hvari 74 gossar och 5 5 flickor 
undervisades, raedan 10 gossar hade 
enskild undervisning, 1 gosse bivislade 
allmänt läroverk och I I I barn under- 
visadt^s i hemmet. — Fuxerna socken 
iir annex till Eomeleds konsistoriela pa- 
storat af l:sta klassen i domprosteriets 
Norra kontrakt af Göteborgs stift. Kyr- 
kan, byggd af sten år 17 08, invigdes 
1769 och kallades Sojihia. På kyrko- 
gården finnas tre grafchor. — I sock- 
nen ligga säterierna Hanström oc\\ Töss- 
landa. — Fuxerna socken har åtskilli- 
ga historiska minnen sedan de -äldre 
ft^jderna mellan Svenskar och Norrmän. 
Sä kon), om våren 1096 vid första as-- ' 
lossningen, konung Magnus Barfot' ii 
Norge med en stor flotta genom östra 
armen af Göta elf upp i Flundre härad 
till Fuxerna socken, der han landsteg 
och plundrade hela trakten, aktandes 
göra elfven till gräns mellan sitt rike 
och Sverige. ]\Ien konung Inge Sven- 
ske mötte honom med hela sin magt, 
och nu stod ett slag, i hvilket Norr- 
männen, fastiiii de i början stridde raan- 
neligen, till slut blefvo öfvermannade 
och skingrade. Eti stor hop af dera 
nedgjordes vid Fors (nu, likasom Fu- 
xerna, annex till Eomeled), och konung 
Magnus sjelf var i fara att bli fången. 
Hän befann sig bland de flyende, sora 
hårdt ansattes af de förföljande Sven- 
skarne, och bar öfver harnesket en röd • 
kappa. Bredvid honom red Ögrauud' 
Skofteson, en storväxt man, likasom 
konungen sjelf. Ogmund begärde att 
få taga på sig konungens mantel, och 
när detta skett, flydde han hastigt un- 
dan åt ett annat håll, förlöljd af Sven- 
skarne, som i honom trodde sig se kon- 
ungen, hvilken lyckligt kom undan till 
sina skepp, dit älven Ogn)und, ehuru 
med. plats, räddade sig. Följande året 
bröt Magnus Barfot åter in i Vester- 
götland och underlade sig en stor del 
af landet, men möttes åter af konung 
Inge och drog sig tillbaka. Jlen han 
kom helt oförmotladt åter och öfverra- 
skade åt:(\ vid Fuxerna lägrade Inge 
samt nödsakade honom att fly. Imel- 
lertid kunde Magnus icke begagna sina 
vuQua fördelar, utan väode ora till Nor- 



400 



Fyllebro* 



ge, och freden slöts slutligen i Konga- 
hiill, (ler Inges dotter Margaretha blef 
underpanten af freden mellan bägge ri- 
kena, hvaraf hon också fick namnet 
Fridkulla. — Adress: Göteborg och 
Lilla Edet. 

Fyllebro. Bro öfver Fylle-cui i Tön- 
nersjö härad och Snöstorps socken af 
Hallands län, bekant genom den drabb- 
ning, som vanligtvis kallas Slaget vid 
Halmstad, och i hvilken Carl XI den 
17 Augusti 1C76 slog Danskariie un- 
der Dunkam. Danska konungen Chri- 
stian V hade, som bekant, landstigit i 
Helsingborg med 16,000 man och äm- 
nade genom Halland förena sig med 
sin Norska arraée eller åtminstone sätta 
Göteborg ocli den under general Mör- 
ner stående Svenska fördelningen mel- 
lan två eldar, då Carl XI från Carls- 
hamn skyndade genom Småland för att 
undsätta Halland. Carl anlände d. 16 
Aug. till K?iäred med 6,000 man och 
fortsatte enligt Aschebergs råd under 
natten marschen till Laholm. Imeller- 
tid hade Danska generalen Dunkam, 
som börjat belägra^ Halmstad, upphäft 
belägringen, och det blef nu Carls upp- 
gift att söka förekomma Danskarnas 
återtåg ötVer Laholm; derföre skyndade 
hau att möta fieiiden och ställde sig 
den 17 Augusti vid Fyllebro, der han 
mötte den frän Halmstad återtågande 
Dunkam. Nu stod slaget på fältet mel- 
lan Fyllebro och Knistiuge by, ungefär 
V4 mil ifrån Halmstad. Drabbningen 
öppnades dermed, att Ascheberg, som 
med 300 ryttare skulle gä före Sven- 
ska arméen och utforska Danskarnes 
ställning, kom i handgemäng med fi- 
endtliga förtrupperna, hvilka han för- 
följde, och från hvilka några fångar to- 
gos. Under förföljandet kom Ascheberg 
upp på en liten höjd, hvarifrån han såg 
hela Danska arméen framför sig. Han 
uppställde nu sin trupp på tvä liiiier 
mellan tvänne kärr och skickade genast 
underrättelse till konungen om sin ställ- 
ning samt l)egärde, att Carl mätte ryc- 
ka fram med hela sin styrka till hans 
undsättning. Dunkam skyndade att an- 
gripa den lilla skaran under Ascheberg, 
men blef uppehållen derigenom, att hans 
folk förut upprifvit bron, hvilken uu 



JPylleryd. 

måste lagas, och derunder anlände Sven- 
ska kavalleriet, som fattade posto midt 
emot fienden, i lugn afvakt.uide sitt 
infanteris uppmarschering. När Sven- 
ska fotfolket inträffat, började slaget. 
Ascheberg blef af två kulor sårad i ven- 
stra armen, men fortfor ändock att del- 
taga i drabbningen, hvilken slutade aå, 
att Dunkam sjt;lf och större delen af 
hans offict^rare blefvo tillfångatagna, öf- 
verstarue Eosencrantz och Lutzow stu- 
pade. Danskarnes hela artilleri och tross 
eröfrades samt, — heter det, — blott 
30 man af hela Danska styrkan und- 
komrao. Danskarne uppgifva sjelfva 
Dunkamska korpsens styrka till 2,800 
man, Svenskarnes deremot till 8,000. 
Daiiskarne torde iraellertid hafva varit 
minst 4,000 man. — En af taflorna i 
galleriet på Drottningholm föreställer 
detta slag. — Vid det s. k. Kistinge- 
hörne nära landsvägen utmärker en upp- 
rest sten stället, der öfverste Lutzow 
stupade, efter det hau ådagalagt stör- 
sta tapperhet. Bexell (Hallands Be- 
skrifning. I, 248) meddelar ur pastors- 
archivet i Knäred följande: »Ar 1676 
den 15 Augusti kom konung Carl XI 
och i hans svit öfverproviant-mästaren 
Gabriel Hilletan samt flera andra från 
Boaitevägen, då konungen om natten 
låg okänd med sina herrar på Weka 
hygget uti en lada och om morgonen 
derpu helt okänd fick mat i Knäred 
Sedan for han till arméen i Sjöared, 
tog den med sig till Knäred den 16 
Augusti, då prosten Nils Torsson bjöd 
sin konung till måltid. Konungen tac- 
kade för förra måltiden, då han reste 
incognito, men fick nu ej tid att spisa 
i prestgården, utan åstundade något 
litet till brunnen på Knäreds gata, hvil- 
ken var täckt med bräder. Konungen 
spisade här i hast med sina herrar, 
fortsatte marschen till Halmstad och 
följande dagen slog de Danske vid 
Fullebro.» 

Fyllcryd. Ett mantal säteri uti 
Thorskinge socken och Westbo härad 
af Jönköpings län, beläget vid sjön Fyl- 
len, har tämligen goda, men stenbundna 
egor. Gården tillhörde Sten Sture år 
1502 och har sedan i längre tid tillhört 
cganie af Skedingsuäs i Forsheuo soc- 



Pylleakog. 



V^yrlsvall. 



401 



ken. Wieselgren berättar, att man år 
1842 vid en rörkastning på en träda 
mellan landsvägen och sjön vid Fylle- 
ryd fann en »kuraraelgraf», 15 alnar i 
qvadrat och kanterna IV2 ^'"^ höga, 
fylld med klapper, inom hvilken be- 
fanns en mindre graf, IV2 ^'"^ '^ng och 

1 aln bred, hvars fyra flata stenar sam- 
mauhöllos af en smal stenläggning från 
de större sidostenarna, liknande ett kors. 
Denna mindre graf var betäckt med en 
tunn vacker sten och fylld med fin, 
hvit sållad sand, i hvilken befunnos kol 
och brända ben, 

Fyileskog. Ett mantal säteri uti 
Ryssby socken och Sunnerbo härad af 
Kronobergs län, är ett gammalt Lilje- 
sparre-gods. Peder Jonssons till Asa 
son, som introducerades 1 625, skref sig i 
Liljesparre till Fylleskog. Gården eg- 
des 1828 af öfversten baron Sixt. Spar- i 
re, 1844 af A. P. Fogelmark. | 

I 

Fylle-Å. A uti Halland; upprinner : 
ur sjön Frilien, på gränsen mellan Små- 
land och Halland, går igenom Skatte- 1 
boda-sjön och audrn sjöar i Breared I 
socken och faller i Snöstorps socken i ' 
Halland ut i hafvet. | 

Fyllingeruui. Säteri uti Ringarums I 
socken och Hammarkinds härad af Öster- 
götlands län, nära sjön Tien, består af 

2 mantal frälsesäteri med qvarn och 
tegelbruk samt underlydande (år 185 5) 
4V<) mänt. frälse och V4 niant. skatte. 
På 1400-talet skall Fyllingerura hafva 
tillhört slägterna Sparre och Bååt. En 
Erland Pedersson Bååt skref sig dertill 
omkring 147 0, och omkr. 15 20 egdes 
gården af hans son Henrik, kallad Sna- 
kenborg, hvarefter den kora till dennes 
söner Henrik (f omkring 1543) och Ulf 
(f 1583) samt Ulfs son Jöns Snaken- 
borg, hvilken tillika med sin fru, Chri- 
stina Gyllenhorn, ligger begrafven i 
Ringaruras kyrka, likasom deras son, 
Jon Jönsson [f 1C09). Jons dotter, 
Agneta, medförde gården till sin man, 
Jesper Nilsson Cruus, som innehade 
den 1642; bland sednare egare nämnas 
C. G. Kagg (f 1686), öfverste N. Kagg, 
ryttraästar C. J. Strömfelt, hans enka, 
född Allongren; general- löjtnanten frih. 

II. 



Jakob Burensköld, som köpte Fyllinge- 
rura 17 07, och med hvars dotter, Ma- 
ria Johanna, godset gick öfver till ge- 
neralmajoren C. Ph. von Schwerin (f 
17 48). Dennes son, riksrådet grefve J. 
Phil. v. Schwerin, innehade sedan går- 
den, hvilken till år 1851 var i Schwe- 
rinska slägtens händer. Den tillhörde 
1853 grefve Curt Phil. von Schwerins 
enka, M. C. Hagberg. — Ett fjerdedels 
mantal frälse Gullersbo, som lydt un- 
der Fyllingerum, skänktes 1724 af Ja- 
kob Burensköld till socknens fattigkassa. 
Fyllingerums hufvudbyggnader nedbrun- 
no 1743, och år 1752 öfvergick sam- 
ma öde ladugården med alla der be- 
fintliga kreatur. 

Fyrby. Ett mantal frälsesäteri- och' 
V2 mantal krono i Östra Ryds socken 
och Skärkinds härad af Linköpings län, 
har, tillika med ett stort antal gårdar 
i socknen, tillhört Tyche Larsson, som 
fick kronohemraanet genom donation år 
1694; sedan innehades gården af öfver- 
ste Ludvig Svanstjerna och derpå af 
Johan Gripenwaldt, som innehade går- 
den med säterifrihet 1680 och 1687, 
likasom (ru Katharina Lowisin år 1700. 
Fyrby köptes sedan af schoutbynachten 
von Braunjohan (Brunjean), hvars måg 
P. Ehrenheim åter sålde det till en 
major Gripenwaldt, hvilken innehade 
gården på 1750-talet. Som egare nära- 
nas sedan: major G. Fock, löjtnant J. 
G. de Falk (f 1783), C. H. Malmgren, 
major C. J. Montgomery, vid 1800- 
talets början, direktör Msechel, hans 
bror löjtnant Mfechel, brukspatron A. 
Wahlberg 1825 och dennes son C. F. 
Wahlberg 1853. Under gården lyder 
V2 mantal frälse Onstorp, som förut 
tillhört slägten Rålamb. 

Fyrdafylke, eller Fjerdafylke. Upp- 
gifves hafva varit det fordna namnet 
på Jösse härad i Wärmland. 

Fyrisrall. Urgamla benämningen på 
den slätt, af hvilken Fyris-ån omgifves 
på bägge sidorna under sitt ned ra lopp, 
och som sträcker sig med ej obetydlig 
bredd och omkring V4 "lils längd sö- 
derut från Uppsala. Här stod Fyris- 
altan, den drabbning, bvari Erik Se- 

51 



402 



fyris-An. 



gersäll besegrade Syd-Götalaadets sista 
konung, Styrbjörn, och efter bvilken 
denna del af Sverige iuförlifvades med 
Svea-väldet. »Här, — säger Wiescl- 
greh, — gick Virdariket under som ett 
sjelfständigt kungarike, och Svea- och 
Götakungen frän början af 8:de seklet 
bief tillika de Weders eller Venders kon- 
ung i slutet af det 10:de. Namnet 
Sveas, Götas och Vendes konung qvar- 
står således med skäl i Sveriges kon- 
ungatitél.» (W. bärleder ordet Ven des 
från »Wed», di min ut. Wedung, deraf 
dunge, QU mindre skog, och anser Vir- 
dalaud. ursprungligen deladt i Vender 
eller -Weder, efter hvilken indelning 
namnen- V^^p-vedinge, 'ison-vedinge (nu : 
xiddinge) qvarsta). — På Fyrisvall var 
ääfc/äfven, som Rolf Krake krökte ryg- 
gen på den raägtigaste mannen i Svia- 
land och sådde guld (Krakes säd. Fy- 
risvalls säd), för att uppehålla den ho- 
nom förföljande Adils. — Det nuva- 
rande Fyrisvall, berönidt för sin bör- 
dighet och sin rikedom på blommor, 
utgjorde en kär plats för Linné och 
hans lärjungar. 

FjtIs- eller l'ppsala-A. Största vat- 
tendraget i Uppsala län, rinner igenom 
mellersta delen af detta län och bildas 
af Jumhils-ån, Björklinge-ån samt Wen- 
dels-ån, den egentliga Fyris-ån och Fiin- 
bo-ån, hvilka alla tillhopa upptaga ett 
område af minst 6 mils längd från norr 
till söder samt 2 — 5 mil från öster till 
vester och gemensamt afbörda sig i Mä- 
larfjärden Ekoln vid Flottsund (Flöt- 
sund). Vestligaste grenen, JiimJcils å, 
upprinner på Uppsala läns vestra gräns 
ur sjöarna Tarmlången, Hålsjön och Em- 
sjön, går österut genom Siggefora- och 
Östfor a-sjöarna, bildar sedan med syd- 
östligt lopp gränsen mellan Ulleråkers 
och Bälinge härader, upptager från nord- 
vest BcUinge-ån och förenar sig slutli- 
gen med den egentliga Fyris-ån omkr. 
trefjerdedels mil ofvanför Uppsala stad. 
En mil nordligare upptager Fyris-ån 
sin andra vestliga gren, BjörJdmge-ån, 
en förening af Wilsukers-ån, som kom- 
mer från sjön Bangen och kärren der- 
omkring vid gränsen mot Westerås län, 
samt Wisjö-ån från JVisjön och Welån- 
gen i Norunda härad, hvilken efter för- 



F'yri«>Åii. 

eningen bildar gränsen mellan sistuäm- 
da härad och Bälinge. Ännu en mil 
nordligare upptager Fyris Tensta- eller 
Wendels-ån, som kommer från Tobo- 
sjöarna på gränsen mellan Örby hus och 
Olands härader, går åt öster till Te- 
gelsmora-sjön och sedan söderut genom 
den långsträckta Wendels-sjön och Bur- 
unge-sjön, mottager ett vestligt tillflöde 
från Långsjön och slutligen förenar sig 
med Fyris-ån nära till Lena kyrka. — 
Den egentliga Fyris-ån, i hvilken alla 
dessa åar falla ut, upprinner från ett 
ansenligt antal till en del genom raen- 
niskaus åtgärd förenade sjöar i östra 
delen af Uppsala län, t. ex. Lillbiasjön 
och Filmsjön, som från söder mottager 
vattnen frän Österly-Stordamm, Slag- 
myran, Hammar-dammen och Rostsjön, 
hvarefter Filrasjöns vattendrag går ve- 
sterut till Gm/sjön och derifrån mot 
söder till den långa D annemora-sjön, 
som från öster mottager tillflöden från 
Karmens Damm och Har viks - damm. 
Från Dannemora-sjön fortgår Fyris-ån 
söderut genom Stocksjön ^ Knifstasjön 
och Wattholma Bruksdamm, strax of- 
vanför Wendels-åns inflöde, böjer sig 
derefter mot sydost, mottager vidare 
Björklinge- och Jumkils- åarna, utgör 
gränsen mellan Ulleråkers och Waxala 
härader, går igenom Uppsala stad, bil- 
dar sjöarna Lilla och Stora Föret, af 
hvilka den förra upptager Funbo-ån, 
och faller slutligen ut i Ekoln efter 
vid pass 7 mils lopp, — Funbo-ån (i 
nedersta loppet äfveu kallad Sä/ja-ån), 
Fyris-åns enda östliga tillflöde af bety- 
denhet, upprinner i Närdinghundra hä- 
rad af Stockholms län, kommer in i 
Uppsala län genom Långsjön, som upp- 
tager ett ansenligt tillflöde från sock- 
narna Rasbo och Kil, och ur hvilken 
ån fortgår åt sydvest till Funbo-sjön, 
derifrån åt söder och sydvest, förstärkt 
af smärre vattendrag från sjöarna Ram- 
sen, Trehörningen och Gorren, samt slut- 
ligen åt vester, upptagande den från 
Stockholms län kommande Star-ån, till- 
dess han slutligen efter 2 till 3 mils 
väg inom Uppsala län faller ut i Lilla 
Föret. — Oaktadt Fyris-åns icke oan- 
senliga område, är likväl dess vatten- 
massa icke synnerligen betydlig, utom 
under höst- och vårflöden, eller när ovan- 



Fyranga. 

ligt regniga somrar inträffa, då öfver- 
svämningar förekomma i lågt belägna 
trakter, t. ex, Xungsängen vid Föret 
och andra. Strömtaran är der och hvar 
igengrundad, så att segelfarten blott 
genom rauddring kan hållas uppe från 
Flottsund till Uppsala stad (0,8 mil). 
Sänkningen i alla vattendragen är obe- 
tydlig, kanske 160 fot eller något der- 
öfver, ehuru de på sina ställen hafva 
icke så obetydliga fall, deribland huf- I 
vud-ån sjelf inne i Uppsala stad. Lan- i 
dets medelhöjd beräknas från 30 till 
300 fot. ' 

i 
Fyriinga. Annex-socken i Skånings j 
härad af Skaraborgs län, 2V2 niil s.s. v. i 
från Lidköping, uppgifves hafva en areal ! 
af 3,518 tunnland, består af 5Vs hem-- 
man skatte, iVs ^^^^ krono samt 2% 
frälse, 1857 taxerade till 43,500 rdr ' 
bko, och beboddes 1840 af 420, 1850 
af 514 och år 1856 af 576 personer. 
Socknen ligger på en af Lidan genom- 
skuren slätt, är alldeles skoglös och lef- 
ver hufvudsakligast af åkerbruk. I fa- 
sta folkskolan undervisades 1856 af en 
examinerad lärare och klockaren ,20 gos- 
sar och 15 flickor, medan 46 barn un- 
dervisades i hemmet. — Fyrunga soc- 
ken är annex till Jungs kousistoriela 
pastorat af 3:dje klassen i domproste- 
riet af Skara stift. Kyrkan, fordora kal- 
lad Firunge-kyrka, är mycket gammal, 
men reparerades och tillbyggdes omkr. 
1812. — Någon större gård finnes icke 
i socknen, hvars adress är Skara eller 
Lidköping. 

fyrö, Kapitensboställe i Sköldinge 
socken och Oppunda härad af Nykö- 
pings län, bestående af IV2 mantal 
kronosäteri, hat före reduktionen varit 
ladugård till Årsta i samma socken och 
köptes såsom sådan 1631 af E. Stålarm. 

Fållinge. By uti Wilstads socken 
och Westbo härad af Jönköpings län, 
bekant genom åtskilliga fornlemningar, 
deribland en mängd bautasteuar på om- 
kring 100 alnars omkrets vid så kallade 
»gamla kyrkogård» på Hulagårds egor, 
stensuttningar vid Bräcke och Lillgår- 
den, treuddar vid torpet Mörkakull, o. 
s. v. — Se Allvin, Westbo, sid. 84. 



F&llSkna. 



403 



FållnåS; eller Folinäs, kanske rättast 
Folkunganäs. Gammalt gods i Sorunda 
socken och Sotholms härad af Stock- 
holms län, har under medeltiden till- 
hört Folkungar, egdes af riksrådet Mag- 
nus Porse omkr. 137 5, riksrådet Arvid 
Bengtsson Oxenstjerna 1388, men i 
16:de och 17:de århundradena af slägten 
Bååt och hemföll till kronan vid riks- 
rådet Seved Bååts söners död. Ar 1706 
lemnades godset åt general Hummer- 
hjelm, hvars arfvingar på 1740-talet 
sålde gården åt ryttmästar Hildebrand 
och hans fru, född Schönström, hvilka 
egde Fållnäs 1772 och gjorde det till 
fideikommiss för sina arfvingar af släg- 
ten Bonde. Ar 1825 innehades gården 
af friherre Bonde, sedan 1850 genom 
gifte af grefve Carl Henr. Anckarsvftrd. 
Åbyggnaderna uppbrändes 1719 af Eys- 
sarne, men återuppbyggdes af Hilde- 
brand utaf sten. Fållnäs består af 3 
mantal frälse-säteri med underlydande 
ISV-) mantal inom socknen, Karta hol- 
me och kalkbruk samt iVo hemman i 
Torö och räntor af 6^6 mantal. Vid 
gården finnes en af grefve Anckarsvärd 
inrättad skola för godset och socknen. 

Fållökaa. Gammalt gods uti Lilla 
Malraa socken och Willåttinge härad 
af Södermanlands län, vid Nedingen, 
anses hafva varit ett Folkungagods och 
innehades är 15 60 af en Christopher 
Persson, som uppgifves hafva egt all 
jord i socknen; 1593 innehades gården 
af Martin Kerner och såldes 1601 af 
»fru Brita och hennes måg Bengt Sig- 
gesson» till drottning Christina den Äl- 
dre. År 1612 donerades Fållökna till 
O. H. Wiangel, 1614 till Erik Elofs- 
son, hvars enka stadfästes dervid 1623, 
lemnades 165 5 till A. Liljeqvist, som 
likväl år 1661 måste afstå gården till 
Margaretha Fröman, hvilken sedan in- 
nehade den som säteri; den såldes af 
hennes man, B. Qveckfelt, till biskop 
Joh. Matthioe, men återgick och inne- 
hades af M. Fromans styffader, T. Ose- 
nius. Gården reducerades, men utbyt- 
tes af landshöfding Lovisin, bördades 
af J. Kranck (adlad Stjernstolpe), som 
var gift med E. Oseuia, och innehades 
af hans slägt till omkr. 177 0. Bland 
sednare egare nämnas S. A. Piper 1788, 



404 



Fån». 



rår». 



Pantzarhjelra 17 95, Jennings 1816 — 
1832, A. Sparre till Axelsberg och år 
1840 genom köp laiulskninr. Oldberg. 
Gården består af 1 mantal frälsesäteri 
méå' Underlydande V4 mantal. 

Fåuöj eller Blhlö. Säteri uti filidö 
Bockei) och Frötuna härad af Stock- 
holms län, har varit en betydlig egen- 
dom och tillhörde på ICOO-talet släg- 
terna Baner och Leijonhufvud, seder- 
mera från 17 09 Horn, frän 17 60 Rob- 
sahm, från 1779 Lagerheim, men var 
styckad ■1825 och 1849. 

Fäna*^ Gammalt herregods i Löths 
socken och Trögds härad af Uppsala 
Vhq, iiämnea under medeltiden, åtrain- 
atoae-från 1274, såsom tillhörigt her- 
rar af ätten Blå, men egdes i slutet 
af 15- och början af 16-hundratalet af 
ätten Oxenstjerna samt är den store 
rikskansleren Axel Oxenstjernas lödelse- 
ort. Gården tillhörde sedan slägten 
Wrede omkring 1686, Wrede-Sparre 
omkring 1740, Eålamb omkring 1823, 
sedan friherre Tamm och nu dennes 
arfvingar. Fånö består af 3 mantal 
frälse med dertill hörande Söderby och 
ett tegelbruk, alltsammans taxeradt till 
41,483 rdr bko år 1857; dertill kom- 
ma underlydande 1 2 mantal i Löth, 
Vj dito i Hacksta, 6 i Öfvergran, m. m. 

Fårbo. Säteri af ^Vg mantal, med 
oljeslageri och qvarn, uti Misterhults 
socken och Tunaläns härad af Kalmar 
län, beläget på den s. k. Jungfrukullen, 
eller högsta kullen af en ås, som stry- 
ker igenom socknen. Gården har for- 
dom tillhört slägterua Ekenberg och 
Ehrenstrahl, 1799 amiral Nordenskjöld, 
sedan major C. A. Nordenskjöld. 

Fårdala. Gammal sätesgård i As- 
leds socken och Wartofta härad af Ska- 
raborgs län, belägen på en terrass af 
Fåredalsberget, har af gammalt tillhört 
ätten Liljehök, af hvilken Brynte Ber- 
tilsson är stamfader för Fårdala-greuen. 
Af hans efterkommande nämnas Peder 
Bryntesson Liljehök, gift med Raugela 
Stjerna ; riksrådet Anders Pedersson L., 
gift med Anna Eibbing och f 1572; 
riksrådet Nils Andersson L., gift med 



Brita Hand och •{• 1619; generalfält- 
tygmästaren Johan Nilsson Liljehök, år 
1626 introducerad på Eiddarhuset som 
M 1 bland llidders- och Adelsmän. 
Han var 3 gånger gift (med Christina 
Hästehufvud, Ingeborg Bååt och Chri- 
stina Ulfsparre) och dog 1642; år 1651 
blefvo hans söner friherrar, och eu af 
dem, majoren friherre Jakob L., som 
ärfde Fårdala, dog 1657. Godset kora 
sedan till amiral-löjtnanten Gust. Horn, 
\ 1689; men sedan äro egarne obe- 
kanta till 1719, då gården köptes af 
riksrådet grefve Sven Lagerberg, f 1766. 
Efter honom innehades gården af hans 
mag, riksrådet baron Palmstjerna, sora 
år 1779 sålde Fårdala till fältmarskal- 
ken friherre P. Scheffer. Denne bodde 
aldrig på Fårdala, utan skänkte denna 
gård till en sin anförvandt, öfverstlöjt- 
nant U. Theophr. Scheffer och hans fru 
B. Christ. Durietz samt upprättade af 
Fårdala med underliggande 14 hemman 
ett fideikommiss i Schefferska slägten. 
Ofverstlöjtuant Scheffer lät uppföra två 
flygelbyggnader; men platsen till huf- 
vudbyggnaden, hvilken fältmarskalken 
utsåg, har icke blifvit bebyggd. The- 
ophr. Scheffers enka innehade egendo- 
men 1830, och 1857 tillhörde densam- 
ma kammarherren, rytimästaren P. H. 
Scheffer. 

Fåredalsberget. Se Billingen. 

Fårö. O och socken, belägen norr- 
ut från Gotland och från denna ö skiljd 
genom det Vg ™i' breda Fårösund. 
Den vackra ön, hvars invånare hufvud- 
sakligast lefva af jordbruk, fiske, skäl- 
och fogelfångst, är ungefär 2 mil lång 
och uppgifves hafva en areal af 27,540 
tunnland, af hvilka 1,450 äro sjöar och 
kärr. Socknen, som består af 22^/^ 
hemman skatte och 1 dito krono, år 
1857 taxerade till 63,540 rdr bko, be- 
boddes år 1840 af 825 personer, men 
hade 1850: 976 och 1856: 1,031 in- 
vånare. I socknens folkskola, deu s. k. 
Gazeli'ska, undervisades 1856 af 2 exa- 
minerade och en prestvigd lärare 59 
gossar och 32 flickor, medan 33 barn 
undervisades i hemmet. — Fårö utgör 
ensamt ett konsistorielt pastorat af 2:dra 
klassen i Norra Kontraktet af Wisby 



stift. Kyrkan, belägen 6V2 roil nord- 
ost från Wisby, påstås vara anlagd år 
1166, rueii ar bestäradt yngre; det är 
1751 uppförda tornet är ett sjömiirke. • 
Uti kyrkan finnas åtskilliga tacksägelse- 
taflor uppsatta af personer, som blifvit 
räddade ur sjönöd. Tre likstenar nrted 
runor anmärkas. Vid kyrkan finnas 
derjemte spår efter en jordvall och ett 
bröstvärn. — Vid udden Lutterhorn är 
en god hamn. — Adress: Wisby. 

1'ägretl. Modersocken i Wadsbo hä,- 
rad af Skaraborgs län, genomskuren af 
Göta kanal och statens vestra jernvägs- 
stambana, uppgifves hafva en areal af 
11,317 tunnland, af hvilka 450 äro 
sjöar och kärr. Sjön Wiken stöter till 
socknen i öster. En del af allraänniu- 
gen Fägrerao hörer till socknen. Den- 
na består af 29 hemman skatte, ^^^^g 
dito krono och 2^^ frälse, alltsammans 
taxeradt till 220,325 rdr bko. Sock- 
nens folkmängd, som år 1840 uppgick 
till 1,693 personer, utgjordes 185 af 
1,883 och 1856 af 1,896 invånare. 
Socknen hade sistnämda år fast folk- 
skola, i hvilken en examinerad lärare 
och en klockare undervisade 53 gossar 
och 33 flickor, medan 10 gossar bivi- 
stade allmänt läroverk, 2 flickor hade 
enskild undervisning samt 76 barn un- 
dervisades i hemmet. — Fägreds mo- 
dersocken utgör, tillika med annexet 
Trästena, ett konsistorielt pastorat af 
2:dra klassen i Norra Wadsbo kontrakt 
af Skara stift. Hela pastoratet består 
af 52^/jg förmedlade mantal, med 1 
mantal prestgård och 1 dito stom; ve- 
derlaget är 6^4^ tunnor, och hela pa- 
storatets befolkning steg år 1856 till 
2,454 personer. Kyrkan, belägen 2V4 
mil från Mariestad, 5 mil från Skara 
och 3 mil från Sköfde, af sten, var i 
början liten, men blef år 1665 tillbyggd 
med ett större grafchor af landshöfdin- 
gen i länet, sedermera riksrådet Thord 
UJfssou Bonde till Säckestad, och detta 
chor blef öfverlåtet åt kyrkan år 1704. 
Samma är tillbyggdes en stor och vac- 
ker korskyrka i samma stil och i för- 
ening med den gamla byggnaden. Kyr- 
kan afbrann genom vådeld år 174 9, 
men sattes åter i stånd. I densamma 
förvaras porträtter af och finnas epita- 



FUred. 



405 



phier öfver medlemmar af ätten Boade 
och slägten Fegrfens. Altartaflan är 
målad af Pasch. Socknens skola inrät- 
tades 1827 och fick donationer af kpra- 
mersrådet B. H. Santesson. — Inom 
socknen ligger herresätet Fimmersta. 
Vid Göta kanal märkes stationen Wass- 
backen med postkontor; vid Påfvelstorp 
har man ämnat uppföra en minnesvård 
åt konung Carl XIII, bestående af. en 
obelisk om 12 fots höjd på en klippa 
å kanal-liuiens högsta punkt. — I Fä- 
greds socken lefde åren 1350, — 1370 
en Simon, som blef stamfader jiör gref- 
liga ätten Strömfelt. Från tléöiia Si- 
mon härstammade i femte led kyrko- 
herden i Fägred, Joh. Bengtssoji, och 
dennes sonson, landshöfdingen i Söder^ 
manland Joh. Haraldsson, adlades 16 42 
med namnet Strömfelt. — Kyrkoherden 
Anders Harald i Fegrieus var stamfader 
för adliga ätten Fägerstjerna, under hvil- 
ket namn hans sou Håkan, president i 
Svea Hofrätt, adlades. — Adr.: Wass- 
backen. 

Fägre-lo, eller Mgreilsmo. Allraäa- 
ning uti Wadsbo härad af Skaraborgs 
län, sträcker sig genom Fägreds, Belle- 
fors, Undenäs och Fredsbergs pastorater. 
På skogen ligga sjöarne Sanningen, 
4,301 fot öfver hafvet, Åhlången, Olofs- 
sjön, Welen, 403, och Unden 393 fot 
öfver hafvöt. 

Fäjö. O uti Lösens socken och Östra 
Härad af Blekinge län, utgör ett godt 
välbygdt hemman af IV4 mantal, med 
god äng och mycken bokskog. Öboer- 
na idka icke obetydligt fiske. 

Fällforssen. Vattenfall i Umeå-elf, 
beläget midt imellau Lycksele och elf- 
vens utlopp. 

Fåred. Socken i Wadsbo härad af 
Skaraborgs län, 1V4, mil o. n. o. från 
Mariestad och V2 ™^1 *''«^'^ G'ö\.& kanal, 
består af 7^8 mantal, år 1857 taxera- 
de till :'.7,77 5 rdr bko, och beboddes 
1840 af 2 42 personer, men hade 1850: 
219 och 1856: 207 invånare. Folk- 
i skolan är gemensam med Hassle, till 
i hvilket patronela pastorat af 2:dra klas- 
I sen i Norra Wadsbo kontrakt Färed är 



406 



Färentana. 



annex. Kyrkan, fordora kallad St. Ger- 
trud, iståndsattes år 1640, sedan hon 
länge stått utan tak och innanrede, 
utan att de äldsta i socknen då kunde 
minnas, huru länge hon varit i detta 
skick. Se vidare Hassle, — Adress: 
Mariestad. 

Fåreutuna. Härad i Stockholms län, 
hufvudsakligen bestående af Mälar-öar- 
na Lofö, Ekerö, Munsö, Adelsö, Björkö 
och Färingsö eller Svartsjölandet, samt 
en mängd mindre holmar, begränsas af 
Klubbfjården i öster, Ekeröfjärden i sö- 
der, Sö,3ra Björk-, Prest- och Norra 
Björkfjärden i vester samt Bro- och 
Löfst^-fjärdarna i nordost. De större 
'öki'ria äro mestadels jemna och skoglö- 
sa, utom Ekerön, de smärre något ber- 
giga och skogbevuxna; alla, men sär- 
deles de större, synas hafva varit sön- 
derdelade i flera genom nu igenvallade 
vattendrag. Häradets areal uppgifves 
till 43,901 tunnland, af hvilka 290 äro 
sjöar och kärr. Det består af 92Vg 
mantal skatte, 37 dito krono och 65Vg 
frälse, eller tillsammans IQSV^ mantal. 
Till häradet höra socknarna Adelsö, 
Munsö, Färentuua, Hillersjö, Sånga, 
Skå, Lofö med Drottningholms slotts- 
kapell, Ekerö och 2 mänt. (Löfsta med 
Riddersvik) af Jerfälla. Färentuna hä- 
rad, som 1856 beboddes af 3,390 per- 
soner, har sitt tingsställe vid Svartsjö 
slott och utgör tillika med Sollentuna 
härad samt Danderyds, Åkers och 
Werradö skeppslager en domsaga, med 
Sollentuna och Wallentuna härader samt 
Danderyds skeppslag ett fögderi. In- 
om häradet ligga de kungliga slotten 
Drottningholm och Svartsjö. 

Fåreutuna. Modersocken på Färings- 
ön eller Svartsjölandet, upptagande öns 
nordvestra hörn, mellan Sånga i söder, 
Hillersjö i öster. Brofjärden i norr. 
Norrsundet i nordvest, mot Däfvensö 
af Bro härad, samt Långtarmon i ve- 
ster mot Munsö, uppgifves hafva en 
areal af 4,513 tunnland, af hvilka 30 
äro sjöar och kärr. Till socknen höra 
Eldgarn och några smärre skär i Bro- 
fjärden. Socknen, hvars hufvudsakliga 
näringsgren är åkerbruk, består af 17^8 
mantal skatte samt 3 V, dito frälse, år 



Pär^aryd. 

1857 taxerade till 172,650 rdr banko, 
och beboddes 1830 af 556, 1850 af 
631 och 1856 af 656 personer. Uti 
socknens fasta folkskola undervisades 
sistnämda år af en examinerad lärare 
och klockaren 29 gossar och 18 flic- 
kor, medan 24 flickor undervisades i 
hemmet. — Färentuna, år 1334 under 
namnet Fceringatima hörande till Bro- 
hwidosri och sannolikt den äldsta sock- 
nen på ön, hvilken omfattat densamma 
hel och hållen, utgör för närvarande, 
tillika med Hilleshög eller Hillersjö, ett 
regalt pastorat af 2:dva klassen i Svart- 
sjö kontrakt af ärkestiftet. Hela pa- 
storatet består af 32^4 förmedl. man- 
tal, med 1 mantal prestgård; vederla- 
get är 15 tunnor 3 kapjjar, och pasto- 
ratets hela befolkning steg år 1856 till 
940 personer. Kyrkan, belägen 3^/^ 
mil från Stockholm och IOV4 niil från 
Uppsala, är gammal, men reparerad i 
sednare tider. — Bland socknens forn- 
leraningar näranas runstenar vid kyrkan 
och en vid Kungsberga by, der man 
äfven, invid Långtarmen, visar lemnin- 
gar efter borgen Einganäs och efter 
den sannolikt yngre kungsgården Kim- 
tingabergh, Kongsberga, der Magnus La- 
dulås ofta skall hafva vistats, — Inom 
socknen ligga Ä^ora, Ölsta, Staf eller 
Stafshorg samt Eldgarn. — Adress: 
Stockholm. 

Färgaryd. Annex-socken i Westbo 
härad af Jönköpings län, på östra si- 
dan af Nissan (utom 2V4 hemman, som 
ligga i vester om ån), I0V2 ^^^ s. s. v. 
från Jönköping, i s. s. v. begränsad af 
Torups socken i Halland, i s. s. o. af 
Femsjön och i norr af Långaryd, upp- 
gifves hafva en areal af 19,162 tunn- 
land, af hvilka 1,010 äro sjöar och 
kärr. Vigtigaste sjön är Stora Färgen 
i öster. Jordmånen är mager och yt- 
terligt stenbunden , socknen tämligen 
skogrik. Socknen, som innefattar I6V2 
mänt. skatte, 3 dito krono och 16^'Vi6 
frälse, beboddes 1840 af 1,060 perso- 
ner, men hade 1850: 1,141 och 1856: 
1,179 invånare. Uti socknens ambula- 
toriska skola undervisades sistnämda år 
af en examinerad lärare 67 gossar och 
47 flickor, medan 15 barn undervisades 
i hemmet. — Färgaryds socken är an- 



Färila. 



Färlöf. 



407 



nex till Låugaryds regala pastorat sF 
2:dra klassens l:sta afdelniug i Westbo 
kontrakt af Wexiö stift. Den gamla 
kyrkan, af sten, refs år 184 5, och den 
nya är anlagd vid Nissan, likasom den 
förra. Garala kyrkans dokumenter bort- 
togos af Ebbe Ulfeldt, som anförde en 
Dansk ströikorps 1646. Enligt sägnen 
var det ämnadt att först bygga kyrkan 
på hemmanet Bexets egor vid sjön Fär- 
gen ; men osynliga händer refvo ned 
det, som uppmurades. »Sattes så två 
nöt för vagn, fingo pisksläng och gingo 
efter behag; stadnade så, der (gamla) 
kyrkan stod, i en asplund vid Färgens 
strand.» — Af socknens fornminnen 
näranas ett griftrör på hemmanet Hyl- 
tans egor samt en jättesten, Bockehall, 
vid Lunnabo. På Lahults gärde finnes 
en helig lund, dock utan andra helge- 
dorastecken. — Adress: Qvarsebo. 

Fiirila. Modersocken uti Ljusdals 
tingslag af Vestra Helsingland, vid Ljus- 
ne-elfven, uppgifves, hafva en areal af 
474,706 tunnland, af hvilka 30,000 
ärp sjöar och kärr. Socknen, som in- 
nefattar 5 2^96 oförmedlade mantal, år 
1857 taxerade till 62,650 rdr banko, 
beboddes 1850 af 2,688 och 1856 af 
2,805 invånare och hade sistnämda är 
både fast och ambulatorisk folkskola, i 
den förra af hvilka 85 barn undervisa- 
des, medan 358 undervisades i den sed- 
nare skolan. — Socknen utgör, tillika 
med Kårböle kapell, ett konsistorielt 
pastorat af 3:dje klassen i Helsinglands 
Vestra Ofre Kontrakt af ärkestiftet. 
Socknens gamla namn är Fcevoelda. 
Kyrkan ligger 8V2 ^^^^ f^^n Huddiks- 
vall och 29 mil från Uppsala. — Adr.: 
Ljusdal. 

färjestaden. Färjeplats och gästgif- 
veri uti Tborslunda socken och Alguts- 
rums härad af Olands Södra Mot och 
Kalmar län, från hvilken resande sättas 
öfver sundet till Kalmar stad, skattla- 
des 1820 till V2 ™antal och bebygg- 
des af kapiten J. J. Melén, som der 
anlade Engelskt garfveri och vackra 
trädgårdar. Här finnas ännu leraningav 
efter en skans, hvilken Gustaf Adolf 
lät iordningställa år 1623, och hvilken 
eröfrade$ af Danskarne 1677. 



FitringsoQ. Så kallades den ö i Mä- 
laren, hvilken nu allmännare benämnes 
Svartsjölandet och begränsas i öster af 
Löfstafjärden, Lambaren och Mörbyfjär- 
den, i söder af Kallbergs sundet, öfvei- 
hvilket Lulehofsbron leder, i vester af 
Långtarmen och i norr af Etdgarns- 
och Däfvensö - sunden ; ön håller 1^/g 
mil i längd samt ^/^ mil i bredd och 
innefattar socknarna Färentuna och Hil- 
leshög, eller Hillersjö, Sånga och Skå. 
Sannolikt har ön i fordna tider varit 
delad i flera smärre genom nu igenval- 
lade vattenleder, och den äldsta Fä- 
rings-ön innefattade troligen' endast 
norra delen af ön eller den i^uvarande 
Färentuna socken med en del. af Hil- 
lersjö. I denna del af ön finnai tälri-, 
ka minnesmärken från forntiden, ehuru 
många sådana blifvit förstörda i sed- 
nare tider. Dybeck uppräknar i Runa, 
II Haft., 184 2, flera sådana, till ex. 
skepps-sättningar och ättehögar vid Ham- 
marlotten, ättehögar på gärdet norr oro 
Färentuna kyrka, ett i Sverige kanske 
ensamt i sitt slag förekommande graf- 
minne, en aflångt fyrkantig, genom på 
tvären löpande stenrader i tre delar 
afdelad stensättning i Kungsberga stor- 
gärde och slutligen Riuganäs och Kongs- 
berg, om hvilka se Färentuna socken. 

Färiugtofta. Annex-socken i Norra 
Åsbo härad af Christianstads län, 4V2 
mil o. 3. o. från Engelholm, uppgifves 
hafva en areal af 18,769 tunnland, af 
hvilka 680 äro sjöar och kärr. Sock- 
nen består af 7Vi<) mänt. skatte, 3Vi6 
dito krono och 13^Vo4 frälse, var 1857 
taxerad till 138,980 "rdr bko och be- 
boddes 1840 af 1,130, 1850 af 1,360 
och 1856 af 1,451 invånare. Socknen 
hade sistnämda år både fast och am- 
bulatorisk folkskola; i den förra under- 
visades 65, i den sednare 80 barn, me- 
dan 22 barn undervisades i hemmet. 
— j^Färingtofta socken är annex till Ri- 
seberga patrouelt-regala pastorat af 2:dra 
klassen i Norra Åsbo konlrakt af Lunds 
stift. — Inom socknen ligger säteriet 
Snelleröd. — Adress: Christianstad och 
Lilla Åby. 

Fiirlöf. Modersocken i Östra Göiu- 
ge härad af Christiaustadå län, */^ mil 



408 



l^airinansbo» 



nordvest från Christianstad, vid Helge- 
ån, uppgifves hafva en areal af 8,146 
tunnland, af hvilka 1,220 äro sjöar och 
kärr. Socknen består af l^jg mantal 
krono och ii'^'^/^^ '^'*° fiälse samt var 
tillika raed annexet Strö år 1857 taxe- 
rad till 283,800 rdr bko.' Invånarne, 
1840 till antalet 1,458, utgjorde 1850 
ett antal af 1,952 och 1850 af 1,961. 
I socknens fasta folkskola undervisades 
sistnämda år 148 gossar och 124 flic- 
kor, medan 22 barn undervisades i hem- 
met. — Färlöfs socken utgör, tillika 
med ann«xet Strö, ett alternerande regalt 
och patr4inelt pastorat af l:sta klassen 
i Östra Göinge kontrakt af Lunds stift. 
Patronus: är egaren af Araslöf. ' Hela 
yastoi^atet består af 6 6 "/gg förmedlade 
mantal, med 1 mantal prostgård, och 
beboddes år 185 6 af 2,94 personer. 
Kyrkan, belägen helt nära Helgeå, be- 
skrifves utförligt af Brunius i »Skånes 
Konsthistoria», sid. 147, och har vid en 
reparation år 1776 blifvit »rent af van- 
ställd». I hennes vapenhus ligger en 
vacker dopfunt af finhuggen granit. — 
Nästan hela socknen lyder under Aras- 
löfs säteri, om hvilket berättas, att i 
socknen fordom funnits en herrgård, 
kallad Fiirlöfsholm, på hvilken 2:ne sy- 
strar bott; men som de icke kunnat 
trifvas tillsammans, uppbyggde en af 
dem Åraslöf, tillika med en kyrka, som 
i en sednare tid blifvit begagnad till 
spannmålsmagasin. Den gamla gården 
Färlöfsholm förstördes af nr Ove Uge- 
rup, som lät föra alla prydnader därifrån 
till Araslöf. Efter honom tillföll denna 
gård hans systerson Björn Ulfeldt, efter 
hvilken Araslöf innehades af hans son, 
Christopher, och sonson, Ebbe Ulfeldt. 
Dennes dotter blef gift med ryttmästa- 
ren Carl Gustaf Bonde, från hvilken 
godset genom testamente kom till fri- 
herrinnan Staél von Holstein, född Rid- 
derscbantz. Godset, taxeradt till bko 
rdr 280,230, eges för närvarande^ af 
grefvarne Hugo och Malcolm Harailtou. 
— Adress: Christianstad. 

Fårmansbo. Se Seglingsberg. 

Färs. Härad i Malmöhus läns östra 
del, på gränsen mot Christianstads län, 
uppgifves hafva en areal af 122,172 



FKsabergr. 

tunnland, af hvilka 3,864 äro sjöar och 
kärr. Inom häradet ligga Worabsjön, 
Söfdeborgs-sjön, Snogeholms-sjön och 
Ellesta-sjön. Häradet består af sock- 
narna Långaröd, Vesterstad, Östraby, 
Frenuinge, Wollsjö, Kerrstorp, Öfved 
med Skartofta, Branstad, Äsum, Womb, 
Löfvestad, Wanstad, Tolånga, Illstorp, 
Björka, Eöddinge, Earasåsa och Söfde, 
tillsammans 3042/^ mantal med 21,557 
invånare år 1856. Häradet har stora 
ek- och bokskogar, h vilkas virke, tillika 
raed spannmål, kreatur, viktualier och 
bränvin, utgöra häradets nfsältningspro- 
dukter. Klädedrägten och uttalet samt 
lefnadssättet hafva mycken likhet med 
Frosta härads. Tillika med Frosta hä- 
rad utgör Färs en domsaga med tings 
ställe i Sjöbo, och med samma härad 
utgör det ett fögderi, som år 1856 be- 
boddes af 44,794 personer. 

Färs. Kontrakt inom Lunds stift, 
består af följande pastorater: Wanstad 
och Tolånga, konsistorielt af 2:dra klas- 
sen; — Rödinge och Ramsåsa, konsist. 
af 3:dje klassen; — Söfde och Blent- 
arp, patronelt af 2:dra klassen: — Ills- 
torp och Björka, konsist. af 3:dje klas- 
sen; — Löfvestad och Fogeltofta, kon- 
sist. af 2:dra klassen: — Öfved, patr.; 
— Branstad och Äsum, regalt af 3:dje 
klassen; — Frenninge och Wollsjö, kon- 
sist. af 3:dje klassen; — Womb och 
Weberöd, konsist. af 3:dje klassen; — 
Kerrstorp, regalt af 3:dje klassen; — 
Vesterstad och Östraby, patr. af 2:dra 
klassen. Kontraktets hela befolkning 
uppgick år 185 6 till 24,328 personer. 

Fåssberg. Modersocken uti Askiras 
härad af Göteborgs läns Vestgöta-andel, 
^4 mil sydsydost från Göteborg, upp- 
gifves hafva en areal af 11,919 tunn- 
land, af hvilka 520 äro sjöar och kärr. 
Socknen, som genomflytes af den till 
talrika qvarnar och andra iudustriela 
anläggningar använda Mölndals-ån, be- 
står af 39 mantal skatte, 2 dito krono 
och 9V2 fiSlse med 38 rojölqvarnar, 1 
sågqvarn m. ra., alltsammans 1857 ta- 
xeradt till 1,356,340 rdr bko. Sock- 
nen beboddes år 184 af 2,190 perso- 
ner, men hade 1850: 2,672 och 1856: 
3,211 invåu. Siatnämda år hade Fäss- 



Pölene. 



rtflinge. 



409 



berg både fast och ambulatorisk folk- 
skola, i bvilka en prestmaii, en exami- 
nerad och 2 oexaminerade lärare un- 
dervisade 167 barn i den förra och 128 
i den sednare skolan, medan 352 barn 
undervisades i hemmet och 9 saknade 
undervisning. — Pässbergs modersoc- 
ken utgör, tillika med aunextrna Kål- 
lered, Råda, Askim och Frölunda, ett 
praebende-pastorat af t -.sta klassen uti 
domprosteriets Södra Kontrakt af Göte- 
borgs stift. Hela pastoratet består af 
HeVg förmedlade mantal, med 1 man- 
tal prestgård och 2 mantal enkesäte 
samt, år 1856, en befolkning af 7,402 
invånare. Kyrkan, belägen V4 rail från 
Göteborg och 2 mil från Kungsbacka, 
flf gråsten, är mycket gammal och till- 
bvggd 16 90, med torn af sten sedan 
1812; så väl kyrkan som prestgården 
plundrades af Danskarne är 1577. Uti 
en graf i kyrkan hvilar lagläsaren uti 
Elfsboigs län Anders Torkelssou och 
hans hustru. — Inom socknen märkas 
Liinnagård, Åby , Gxinnebo och Lag- 
Iclarebäck samt Mölndals by med me- 
chaniska spinnerier och väfverier, olje- 
slagerier, pappersbruk, porterbryggerier, 
skeppsvarf, sockerbruk m. ra., Götiska 
Förbundets skola o. s. v,, hvarora vi- 
dare se Mölndal. — Adress: Göteborg. 

Fölene. Annex-socken uti Kullings 
härad af Elfsborgs län, vid gränsen mot 
Skaraborgs län, 3V<> mil o. n. o. från 
Alingsås, genomfluten af Nossan, upp- 
gifves hafva en areal af 2,24 5 tunn- 
land, af h vilka 7 5 äro sjöar och kärr. 
Socknen, hvars hufvudsakliga närings- 
fång är åkerbruk, och som alldeles sak- 
nar skog, består af 8V2 mantal skatte, 
1 dito krono och 2- frälse, år 1857 ta- 
xerade till 4 2,200 rdr bko. Folknum- 
mern, år 1840 uppgående till 375 per- 
soner, steg 1850 till 384 och 1856 till 
il 6 invånare. — Fölene socken är 
annex till Herljunga konsistoriela pa- 
storat af 3:dje klassen i 4Culiings eller 
Geseneds kontrakt af Skara stift. Kyr- 
kan, af obekant ålder, ombyggdes af 
gråsten i början af 1770 -talet. På 
kyrkogården befinnas två runstenar. — 
Enligt traditionen har det på backarna 
söder om kyrkan stått ett fältslag mel- 
lan en kung Nyckel och en böfding Falo 

n. 



eller Föle; den förre stupade i slaget, 
och den sednare lät för bytet uppbyg- 
ga kyrkan, som deraf fått namnet Fö- 
lene, likasom backarne kallas Nyckel- 
backarne. Mellan kyrkan och dessa 
backar rinner Nossan, och öfver ån le- 
der en bro, kallad Föla bro, vid hvil- 
ken en tapper Svensk man, Fulo af 
Byrestad, skall hafva stupat, enligt en 
annan sägen. — Ingen större gård fin- 
nes inom socknen. — Adress: Skara, 
Olstorp. 

Fölinge. Lappmarkspastorat i Jämt- 
lands Lappmark, upptagande ..provinsens 
nordvestligaste del, uppgifves hafva en 
areal af 1,078,110 tunnland, af^ bvilka 
85,000 äro sjöar och kärr, dock-i dérina 
areal in beräknade Hotagens och -Frost- 
vikens kapeller samt Fölinge och Ströms 
Lappmarker. Af de till Fölinge Lapp- 
mark hörande talrika vattendragen kun- 
na vi här endast omnämna Qvarnbergs- 
och Jorm- samt Fogelsjöarna, som ut- 
göra de öfra länkarna i Wassdalens vat- 
tendrag, samt Hotagen, Fölinge- och 
Sandviks-sjöarna, hvilka genom ån Hår- 
kan hafva sitt aflopp till Liths- eller 
Indals-elfven. På riksgränsen mot Nor- 
ge ligger, vid ungefär 64*' 40' n. br., 
det märkeliga Portfjället, icke långt från 
Qvarnbergs-sjön, och hvilket genom en 
djup skåra är deladt i två delar och 
bildar en port, som är synlig flera mil 
nedåt Wassdalen. Pastoratet innefattar 
^O^Vt-j oförmedlade mantal, 1857 ta- 
xerade' till 41,390 rdr bko; befolknin- 
gen i Fölinge socken steg år 185 till 
1,502 och 1856 till 1,619 personer. — 
Fölinge socken, som i äldre skrifter 
kallas Fyllinge, likasom Fölinge -sjön 
benämnes Fyllingen af det der fordom 
befintliga rika fisket, hvilket dock nu 
lär hafva mycket aftagit, var fordom 
annex till Lith, men afsöndrades der- 
ifråu år 1746. Den första träkyrkan 
uppsattes vid Fölingesjön i Gustaf den 
Stores tid, men ombyggdes 17 58 och 
sednast 1815. Före 174 6 hölls häv 
gudstjenst endast 12 gånger om året. 
Vid Laxsjön inom Fölinge socken fin- 
nes en fast missions-skola för Lapp- 
befolkningen; i socknens fasta folkskola 
undervisades år 185 6 af en examinerad 
lärare 70 gossar och 58 flickor, medan 

52 



410 



Fitlllngsö. 



4 3 baiu undervisades i hemmet och I 

27 saknade undervisning. Pastoratet I 

tillhör Jämtlands Norra Kontrakt af ! 

Hei'i>ösands stift. Befolkningen , som | 

lefvev af åkerbruk och boskapsskötsel, ! 

iiar enkla seder och kläder sig allvar- | 

samt. Ar 1856 utgjorde den Svenska ! 

befolkningen i hela pastoratet 2,670 j 

personer (deraf 1,619 i Fölinge, 1,680 | 

i Frostviken och 371 i Hotagen, me- i 

daii Lapp-befolkningen i Frostviken upp- j 

oic-k till 548 och i Hotagen till 134 '. 

p^isouer. Se vidare Jämtlands Lapp- j 

mark. — ..Adress: Östersund. : 

FölliiigSÖ. Två mantal frälse-säleri 
med cj^yaru och såg i Kisa socken och ; 
Kinds härad af Östergötlands län, vid ; 
sjön Nedra Föilingens utlopp, med un- ' 
deriydande 1 mantal skatte Qvarntorp : 
och Falklyckan, skatte-äng med qvarn I 
och såg, tillhörde 1857 kapiten A. G. ' 
Pauli. Gården, som fordom kallades i 
Filungshed, sedan Fyllingsjö, har till- i 
hört Wreta kloster, köptes ifrån kronan ' 

16 29 och bebyggdes af P. Stjernfelt, \ 
hans dotter Christina medförde den i 
sitt äktenskap med Christopher Grubbe 
{- 1681). År 1700 innehades gården 
af Maria Stjernfelt, då som krono, men 

17 26 som frälse af öfverste F. VV. von 
Goltz, gift med Grubbes systerdotter 
M. C. Örnflycht; på 17 50-talet tillhör- 
de FöUiugsö M. Grubbe, 1783 L. Dra- 
ke, 1818 E. Drake och hans systrar, 
1825 J. P. Hellwegh. Qvarntorp har 
alltifrån 16 29 lydt under gården; 1852 
hörde ^/^ mantal skatte Torp i Eneby 
likaledes under FöUingsö. 

Föra. Annex-socken i Åkerbo hä- 
rad af Ölands Norra Mot, uppgifves 
hafva en areal af 7,359 tunnland, af 
hvilka 15 äro sjöar och kärr. Utom 
jordbruk idkas fiske, dock af föga be- 
tydenhet, och stenbrytning, som är mer 
inbringande; qvinnorna förfärdiga strum- 
por till afsalu. Socknen består af 15^4 
mantal skatte och 4*/^ dito krono, år 
1857 taxerade till 58,85 rdr banko; 
befolkningen, år 18 40: 728 personer, 
uppgick 1850 till 818 och 1856 till 
860 invånare. 1 socknens fasta skola 
undervisades sistnämda år 46 gossar 
och 36 flickor, medan 12 barn hade 



Wörherg. 

undervisning i hemmet. — Föra soc- 
ken är annex till Persnäs kousistoriela 
pastorat af l:sta klassen i Ölands norra 
kontrakt af Kalmar stift. Kyrkan, be- 
lägen 6 mil nordost från Kalmar och 
2^/2 mil nordost från Borgholm, är af 
sten, liten och oansenlig, men försedd 
med två torn, inredda med flera rum 
eller celler. Vestra tornet, som är af- 
deladt i 4 våningar, af hvilka den ne- 
dersta utgör ett hvalf i kyrkan, de öf- 
riga äro delade i 2 kamrar hvardera, 
har, likasom andra dylika torn på Ölands 
kyrkor, varit ett så kalladt convivii-hus 
(gästrum) för prester och vandrande 
munkar. I kyrkan förvaras två bilder 
sedan katholska tiden, en St. Göran 
och en bild af en biskop; en gammal 
sönderslagen dopfunt ligger på kyrko- 
gården, och strax öster om kyrkan lig- 
ger en sten med latinsk inskrift i munk- 
stil. — Bland socknens fornleraningar 
nämnas ett stenkors i åkerlyckau Kors 
horfvan strax söder onv kyrkan, upprest 
till minne af en prest i Föra, herr Mar- 
tinus, som der blifvit ihjälslageu af en 
wbiskops fougde», — bautastenar vid 
Grönshinda by, en stensättning på Pju- 
keberget o. s. v. "Vid Föra by har man 
ur jorden upptagit ett horn .af en alns 
längd och fyldt med 2 — 300 silfver- 
penningar. — Adress: Borgholm. 

Förarp. Ett mantal frälsesäteri uti 
Tutaryds socken och Sunnerbo härad af 
Kronobergs län, förvärfvades till evär- 
deligt frälse af Carl Carlsson Gyllen- 
hjelm enligt Kongl. Brefvet af den 31 
Maj 1622, hvarefter han gaf det evär- 
deligen till sätesgård åt sin gamla hof- 
mästare Welam Netherwood, som der- 
på fick kunglig konfirmation år 16 29. 
Bland sednare egare näranas prosten 
Hjelmerus 1805, öfverstlöjtn. v. Brand- 
ten 1807, ingeniör Bergh 1844, öfver- 
direktör Hörstadius 1857. 

Föreda. Ett hälft hemman skatte i 
Hvetlanda socken och Östra Härad af 
Jönköpings län, der, enligt sägen, ett 
fältslag stått på Kringemad och lemnin- 
gar efter vapen blifvit funna. 

Förberg. Bondgård i Refsunds soc- 
ken och tingslag af Jämtlands län, be- 



Förlanda. 



Förslör. 



41! 



rättas hafva varit kungsgård och skans 
i drottning Margarethas tid, och skola 
ortens invånare ännu år 1410 hafva der 
utgjort siu skatt. 

Förlauda. Annex-socken i Fjäre hä- 
rad af Hallands län, IV4 "»il o. s. o. 
från Kongsbacka, uppgifves hafva en 
areal af 11,155 tunnland, af hvilka 
1,020 äro sjöar och kärr. Socknen är 
stenbunden och föga odlingsbar samt 
har flera större, med ljung bevuxna ut- 
märker, åtskilliga insjöar och smärre 
bäckar samt en betydligare å. Det sva- 
ga åkerbruket föranleder, att socknens 
yngre karlar mest idka sjöfart, hvarför- 
utan både män och qvinnor mycket sys- 
selsätta sig med spanad, de förra äfven 
med snickeri och timmermans-arbete, 
hvari de uppnätt mycken skicklighet. 
Socknen består af 26^^/^^ mantal, och 
befolkningen, som år 1840 uppgick till 
892 personer, utgjordes 1850 af 891 
och 1856 af 936 invånare. Uti sock- 
nens arabulatoriska skola undervisades 
sistnämda år 5 gossar och 32 flickor, 
medan 70 barn undervisades i hemmet 
och 5 saknade undervisning. — För- 
landa socken är annex till Fjärås prse- 
bendepastorat (personl. för biskopen) af 
2:dra klassen i Fjäre och Wiske kon- 
trakt af Göteborgs stift. Kyrkan, re- 
parerad åren 1807 och 1813, är nu 
ljus och prydlig samt har en gammal 
altartafla , föreställande Påskalammet, 
med nu oläslig inskrift. — Inom sock- 
nen namnes en större jättegryta på Sto- 
ra Axtorps gärde. — Adress: Kongs- 
backa. 

Förlösa. Modersocken i Norra Möre 
härad af Kalmar län, 1 V4 niil nordvest 
från Kalmar, uppgifves hafva en areal 
af 10,7 52 tunnland, består af 221%^ 
mantal skatte, 2 '/g dito krono samt 
8V4 dito frälse, alltsammans år 1857 
taxeradt till 17 6,620 rdr bko. Sock- 
nen beboddes år 1840 af 1,235, år 
1850 af 1,372 och år 1856 af 1,400 
personer. Sistnämda år funnos här bå- 
de fast och ambulatorisk folkskola, den 
förra med 71, den sednare med 36 lär- 
jungar, medan 4 gossar åtnjöto allmän 
undervisning och 6 barn undervisades 
i hemmet. — Förlösa socken, som for- 
dora varit praebende åt scbolraästaren i 



Kalmar, men blef särskildt pastorat åt 
15 82, utgör för närvarande ensam »tt 
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i 
Norra Möre kontrakt af Kalmar stift. 
Prestgärden, 1 mänt., afbrändes af Dan. 
skarne år 1611. Kyrkan, belägen II/4 
mil från Kalmar, är gammal och har 
torn på östra ändan samt förmodas haf- 
va varit klosterkyrka; äfven hon afbrän- 
des af Danskarne 1611 (den 5 Dec), 
men uppbyggdes åter och utvidgades 
ansenligt 17 69. — Inom socknen lio-ga 
säteriet Kjälltorp och frälsegärden För- 
lösa. Vid Gössbäcksby har varit Norra 

Möre härads urgamla tingsplats. 

Adress: Kalmar. ; 

Förrful. Frälse,säteri uti Öst% Skru- 
keby socken och Åkerbo härad af Öster- 
götlands län, synes åtminstone till en 
del hafva tillhört Wreta kloster, men 
kora genom donation af år 1623 till 
Lars Skytte (f 16 34) och fick frälserätt 
samt innehades sedan sannolikt af Skyt- 
tes måg, landshöfdingen Hans Strijk (•{- 
1653), och hans son, Gotthard (f 1692), 
men reducerades; en del tillhörde ännu 
1700 fru Strijk och 1726 hennes arf- 
vingar. Ar 17 58 blef Förråd med Pers- 
torp och Rysslinge förvandladt till fräl- 
sesäteri genom transport från Lanne- 
björke i Skärkind; gården egdes då af 
major Lars Roxeudorff (f 1769) och 
derpå af hans dotter Beata Charlotta, 
gift 1792 med kapiten P. von Wilsk- 
man, som innehade Förråd ännu 18 25, 
raen försålde det för framtiden till enke- 
grefvinnan Bjelke på Stureforss, som 
gjorde det till fideikomraiss för sin son, 
grefve Thure Bjelke. År 1857 tillhör- 
de gården kapiten A. Norbeck. Förråd 
raed Perstorp består af 1 Vo mantal 
frälsesäteri; år 1852 lydde derunder in- 
om socknen Hagby 1 mantal skatte, 
Wärla, 1 dito frälse, Eysslinge, V2 man- 
tal frälse, Lundby, I dito skatte, och* 
Sqvallinge, '/^ mantal skatte. Pers- 
torp, Wärla och Rysslinge egdes 1686 
af landshöfd. Balth. Gyldenhoff (f 1689), 
Wärla 1700 af hans arfvingar; Pers- 
torp och Rysslinge tillhörde 1726 öf- 
verstinnan Roxendorff. 

Förslöf. Modersocken i Bjäre härad 
af Christianstads län, IV4 naiil n» fi'ån 



412 



F»rsl»r. 



F^ttsheforss. 



Engclholra, vid hatVet, uppgifves hafva 
en /a»"ef»l af 6,063 tunnland, af bvilka 

15 äro sjöar och kärr. Socknen, som 
hestår af 21 mantal, beboddes år 1840 
af 1,240, 1850 af 1,857 och 1856 af 
1,962 personer. Uti fasta folkskolan 
undervisades 1856 af 1 examinerad lä- 

Hre 131 gossar och 101 flickor, me- 
dan 143 barn undervisades i hemmet. 
— Förslöf utgör, tillika med annexet 
Grefvie, ett regalt pastorat af 2:dra 
klassen i Bjäre kontrakt af Lunds stift. 
Hela pastoratet består af 47^/^ förmed- 
ladf hemman , med prestgård af '/g 
rnanta!; hela befolkningen steg år 1856 
till 3,895 personer. — Adress: Engel- 
bolna. 



Fösked. Jernbruk i Nyeds socken 
och tingslag af Wärralands län, anlades 
för 2 hamrar år 1636 af borgmästaren 
Johan Börjesson i Carlstad, men hade 
sedan blott en härd, år 1840 privile- 
gierad till 533 sk'S årligt smide af 
köpetackjern med 5 sk'tE 6 1'tC hammar- 
%katt. Tillverkningen är nu fri. Bru- 
ket eges af C. G. Geijer med flera in- 
teressenter, 

Pöskeforss. Jernbruk i Ekshärads 
socken och Elfdals härad af Wärralands 
län, anlagdt 17 55, har 4 ofria härdar 
TOed 65 sk-tC 12 l<a 1 "tE frälserätt och 
2,336 sk'a 7 J<a 10 fE privilegieradt 
smide mot II skS 13 1'ffi 1 3 "tE i ham- 
marskatt. Bruket hör till de s. V. Ud- 
deholms verken. 




AE 

45 

H58 

bd,2 



Historiskt-geografiskt och 

statistiskt lexikon öfver 
Sverige 



PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY