PURCHASED FOR THE
UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY
FROM THE
CANADA COÖNCIL SPECIAL GRANT
FOR
EGONOMIC HISTORY
Digitized by the Internet Archive
in 2010 with funding from
University of Toronto
http://www.archive.org/details/historisktgeogra02stoc
■vr..3
HISTORISKT-GEOGRAFISKT OCH STATISTISKT LEXIK
orvER
SVERIGE.
Andra Bandet.
STOCKHOLM,
Expeditionen af Konversations-Lexikon,
Trångsund N:o 8, 2 tr. upp. ^Hl
I
Ha
^■»eta .^
AU3 1 7 1967
S^TOCKHOLM,
Lrvckt lioi .! oh. Beck mun,
1860.
v—w
c.*)
Vj
Calix elf. Flod uti Norrbotten, upp-
rinner från fjällen ur sjön Ladjojaur
och bildar derpå sjöarna Pajtasjaur,
Olmosjaur och Linajaur eller Kaalas-
jaur och flyter först i sydöstlig, sedan
i rakt sydlig rigtning ned till Bottni-
ska Viken, der floden faller ut i Bred-
viken, '/^ rail från Neder-Calix kyrka.
Den stora elfvens bifloder äro Kaitom-
elf, från Kaitom-Träsk, och Lina-elf,
som upprinner på Kaitom-fjiillet och i
nedra loppet heter Angeså-elf. Calix-
elf företer derjemte ett märkvärdigt för-
hållande, som eljest högst sällan före-
kommer, eller en s. k. bifiircation, i det
Calix-elfveu och den dermed parallelt
löpande Torneå-elfven vid den punkt,
der den förra gör sin afvikelse åt sö-
der, förenas genom Tärende-elf, som
sålunda tillhör bägge floderna, hvilket
också gifvit Agardh anledning att räkna
bägge dessa systemer till Torneå elfvens
stora dal. 1 sitt nedra lopp bildar
Calix-elfveu de sjölika utvidgningarna
Räcktjerf och Kamtuuge-Träsk. Höjden
öfver hafvet är vid Ofver-Calix 153 fot,
breddefi på en del ställen ända till 510
alnar, hela längden, ifråu Linajaur, om-
kring 38 rail. Elfven har mänga och
långsluttande forssar, men blott få verk-
liga vattenfall.
Calix, Neder-. Socken i Calix fög
deri af Norrbottens län, genorafluten af
Calix elfvens nedra lopp, har en areal
af 439,205 tunnland, af hvilka 38,000
äro sjöar och kärr. Kusten mot hafvet
omgifves af en vacker skärgård. Utom
den redan närada Calix-elfven har sock-
nen åtskilliga smärre vattendrag, bland
hvilka Sangis- och Töre-åarne äro de
vigtigaste, tillika med ett antal sjöar,
här, som öfver allt i Norrland, kallade
träsk och tjärna)'. Bland de större
öarna vid kusten märkas Rånön och,
Bergön, af hvilka den sistnämda till,
hälften räknas till Råneå socken. Nå-(
gra berg af betydenhet förekomma icke'
åt hafs-sidan; men uppe i socknen fin-
uas många ansenliga sådana: särskildt
namnes Raggdynan mellan Töreå och
Månsbyu. Socknens näringar äro åker-
bruk, boskapsskötsel, tjärubränning och
fiske. I slutet af 17 00-talet bestod
Neder-Calix socken af 52^,2 mantal
och hade 2,80 invånare; f. n. består
socknen af 66'V24 oförmedlade mantal
och beboddes 1856 af 6,342 invånare.,
Socknen hade samma år både fasta^jpch'
ambulatoriska skolor; i den förra u'nder-
visades af 2 examinerade och 1 oexa-
minerad lärare 5 6 gossar och 25 flic-
kor, i den ambulatoriska af 1 oexami-
nerad lärare 24 gossar och 19 flickor,
medan 2 gossar bivistade allmänt lä-
roverk och 468 gossar samt 493 flic-
kor undervisades i hemmet. Sås^^m i
saknad af undervisning uppgifvas 18
gossar och 14 flickor. — Neder-Calix
socken utgör ett konsistorielt pastorat
af i:sta klassen i Vesterbottens Tredje
kontrakt af Hernösands stift. Kyrkan,
9 mil från Luleå, vid Galix-elfvens östra
strand, är af sten, utan torn, och lärer
först vara anlagd i 14:de århundradet,
ehuru det antages, att något kapell re-
dan förut funnits härstädes; år 1595
nedbrann kyrkan med prestgården, men
återställdes och har sedan varit flera
gånger reparerad. Några egentliga märk-
värdigheter finnas icke i kyrkan, ora
man undantager de vanliga minnestaf-
lorna öfver Carl XI och XII, som träf-
fas i alla Norrlands kyrkor, tillika med
*) De namn, som icke återfinnas under C, sökas under K.
II.
i „'*^ sJpallx, Öfver..
Gustaf IILs tal vid revolutionen 1772.
Ett epitajW^i^io' finnes öfver kyrkoher-
den Birger Erici, sota underskref Upp-
sala möte 1593 och är den Herr Börje,
som af- Carl IX fick 8 tunnor korn år-
l'gen till frukost, eftersom han klagade
deröfver, att hans hustru icke ville be-
stå honom frukost. — Inom socknen
har ett kopparverk, Erik^berg, varit
bearbetadt först på 1690-talet, sedan
17 69, men åter blifvit nedlagdt. Kalk-
brott upptogs 1778 på de i hafvet be-
lägna holmarna Hvitgrundet och Lut-
skäret och innehades 1781 af prof.,
kapit. Meidercreutz. Ar 1764 upptogs
en mineralbrunn '/g mil från kyrkan
och kallades Eriksnäs. Bland sågver-
ken i socknen märkes Björkfors (se
denna artikel). Socknen har icke många
forntidsminnen, dock är Eyssanies härj-
ningståg 1716 och 17 17 i friskt minne.
Carl XI reste igenom socknen 1119 4,
Adolf Fredrik 17 52. — Från Neder-
Calix kyrka är nyligen en väg uppbru-
ten på östra stranden af Calix elf till
Ofver-Morjerfsby, der denna väg sam-
manträffar med den, som går från Tore
gäst^ifvaregård på vestra sidan af elf-
ven,'.till Öfver-Calix kyrka. — Adress:
Neder-Calix.
Calix, Öfver-. Socken i Calix fög-
deri af Norrbottens län, genomfluten af
Calix-elf, har en areal af 794,610 tunn-
land, af hvilka 50,000 äro sjöar och
kärr." Socknens egentligen bebodda del
ligger n. och n. v. om kyrkan, som
ligger på en i Calix-elfvens utvidgning,
«jön Räcktjerf, utskjutande udde. Sock-
nen har åtskilliga smärre sjöar och iu-
neslntes på alla sidor af berg, hvilka
dock icke äro synnerligen märkliga, om
icke derföre, att man på de högre bland
dem ser solen hela natten vid midsom-
marstiden. I Hödingsberget, 7 mil of-
vanför kyrkan, skall blyerz hafva varit
bruten, och trodde man sig på 1780-
talet der hafva funnit silfvermalms-anled-
ningar. Näringsfången äro desamma
som i Neder-Calix. Socknen, som år
1784 bestod af 16 hemman och hade
1,229 invånare, består nu af 'i^^'^%^^
oförmedlade mantal med 2,796 invän,
och afskiljdes 1644 som en egen soc-
ken från Neder-Calix. Enligt ett Kuu-
Gapellshainu.
gabref af den 21 Juli 1854 äro åtgär-
der vidtagna för att af åtskilliga till
Öfver-Calix, Öfver- Torneå och Pajala
församlingar hörande byar och hemman
bilda en särskild kapellförsamling (Kor-
pilombola), hvartill Kiksens Ständer an-
slagit 3,000 rdr rrat till kyrkobyggnad
och 2,000 rdr samma mynt till inköp
af boställe åt predikanten. Ölver-Calix
hade 1856 fast skola med 1 examine-
rad lärare, som undervisade 17 gossar
och 20 flickor, samt arobulatorisk dito,
hvari 32 gossar och 2 2 flickor njöto
undervisning; i allmänt läroverk under-
visades 2 gossar, i hemmet 325 gossar
och 322 flickor. — Öfver-Calix utgör
ett konsistorielt pastorat af 2:dra klas-
sen i Vesterbottens Tredje kontrakt af
Heruösands stift. Kyrkan, af trä, 13
mil från Luleå, anlades 1630, var ka-
pellkyrka 1637 och har varit moder-
kyrka från 1644; hon nedbrann 1690,
men uppbyggdes åter samma år; några
inärkvärdigheter finnas icke i kyrkan.
Afven socknen saknar märkvärdigheter,
dock ihogkommer nian äfven här Kys-
sarnes blodiga påhelsning Jultideu år
1716. — Sommaren är här vacker med
ljusa nätter, hösten och vintern svåra;
i December äro dagarne så korta, att
man knappt 2 timmar middagstiden
ser att läsa utan ljus. — Det lärer för
närvarande vara fråga om att i Calix-
socknarna anskaÖa jord åt ett antal
Tyska nybyggare, som ämnat utvandra
till Amerika, men hvilkas uppmärksam-
het i stället blifvit fäst på det Svenska
Norrland. — Adress: Neder-Calix.
Calix. Fögderi uti Norrbottens län,
innefattar Öfver- och Neder-Calix samt
Råneå, Jockmocks och Gellivare sock-
nar och beboddes 1856 af 18,276 per-
soner.
Capelisliamu. God hamn, vid nord-
vestra kusten af Gotland, uti Hangvar
socken, '/^ mil från kyrkan, der en an-
senlig hafsvik skjuter inåt landet. På
östra sidan om Capellshamn anträfi'a3
korallstränder, hvilka bestå af hvit och
grå klapper, »och hvar sten är intet
annat än en korall eller Madrepora»,
säger Linné i sin »Gotländska Resa».
Hamnen erhöll 1827 förmånen af fri
Carlanda.
import- och exporthandel med lofgifna
varor.
Carlanda {Karlanda). Socken i
Wärmland, Nordmarks härad, 12'/, mil
v. n. v. från Carlstad, har en areal af
38,672 tunnland, hvaraf 2,780 äro
sjöar och kärr. En del af socknens
östra del gränsar till sjön Stora Gla;
den omgifves för öfrigt af Jernskog i
norr, Östvallskog och Holraedal i ve-
ster samt Silbodal i söder. Af de tal-
rika vattendragen inom socknen har
sjön Einnen aflopp åt norr. Socknen,
som 1856 hade 2,516 invånare, är an-
nex till Holmedals konsistoriela pasto-
rat af 2:dra klassen i Nordmarks kon-
trakt af Carlstads stift. Kyrkan, af
trä, var en gammal redkyrka och ora-
nämnes af Fernow såsom stående efter
Digerdöden. — I socknen ligger Löf-
stadfors jernbruk. — Om åtskilliga sed-
vänjor i denna och de till Holraedals
pastorat i Öfrigt hörande socknarna
berättas följande: »Seden vid bröllopp i
och begrafniiigar i denna och nästgrän-
sande socknar, hörande till Holraedals
pastorat, är den, att gästerna förblifva
samlade i 2 — 4 dygn, då det ätes, sof-
ves och supés. Den fordom brukade
brudkronan, af silfver, är urmodig vid
bröllopp, emedan bruden nu i stället
utstyres med hvarjehanda låiiadt osmak-
ligt prål. Vid bröllop dansas mycket,
ty dans är allmogens käraste tidsför-
drif. En så kallad brölloppsskål går
omkring i bröUoppslaget, då till brud-
folket penningar insamlas, hvilket upp-
går stundom till flera 100 riksdaler.
Fordora reste de nygifta från hus till
hus i den socken, der de hade sitt
heravist, och eraottogo, jemte god fäg-
nad med mat och bränvin, gåfvor af
ull, lin och andra förnödenheter. —
Mankönet kläder sig i gråa vadmals-
rockar och mörka underkläder. Qvin-
norna begagna mest hemväfda kläder,
men stundom äfven utländska tyger,
till och med siden. De efterapa alla
moder på sin klädedrägt. — Allrao-
gens lynne är trögt, makligt och myc-
ket envist. I allmänhet sakna de ord-
ningssinne och oratanka, handla och
vaudla gerna, äro föga händiga, men
dyrlejda. Sällau namnes någon vid sitt
^^^y^^ ^
Carlbéf^:
rätta naran, ty hvar (|g4i yi .får sitt
öknaran. Kloka . gubbar '^ch gummor
anlitas ofta, och ^trock samt vidske-
pelse bibehålla sig." Så måste man
skjuta Påskaftonen, stryka kors med
tjära på fähusdörrarna, spotta när hä-
sten skakar sig och icke lerana en dö-
dad orm obegrafven. Grofva lagbrott,
hemgäng, mord och rån äro sällsynta.
Rättegångslystnaden har på sednare
åren tilltagit, sedan förliknings -kom-
raittéer blefvo inrättade. Man stäm-
mer likt och olikt, i förmodan, att för-
likningsmännen kunna bilägga det.»
Carlberg. Kongl. lustslott och ka-
dettskola, kallad »Krigsakademi», i Sol-
na socken och Danderyds skeppslag af
Stockholms län, utgjorde fordom ett
hemman, kalladt Bålstompta, hvilket,
tillika med hemmanen Lundby och Ör-
by i Solna socken, donerades till riks-
amiralen Carl Carlsson Gyllenhjelm,
som der anlade ett herresäte och kal-
lade stället Carlberg. Han påbörjade
den nuvarande slottsbyggnaden 1637,
men hann icke att fullborda den. Efter
hans död 1650 innehades Carlberg af
hans arfvingar till 1669, då rikskan-
sleren Magnus Gabriel De la Gardie
inköpte det för 25,000 rdr specie. Att
egendomen efter honom en tid varit
kallad Magnusherg, lär vara origtigt;
detta naran skall grefven hafva gifvit
åt en af honom bebyggd lägenhet å
hemmanet Glisbo i Flo socken, som
hörde till hans grefskap Leckö. Grefve
Magnus fulländade slottet och anlade
trädgården, men sålde godset 1680 till
riksmarskalken Johan Gabriel Stenbock,
hvilken omkring 1690 måste afträda
Carlberg till kronan, som allt sedan
dess disponerat egendomen.
Sedan den af konung Adolf Fredrik
på hans egen bekostnad 17 48 inrätta-
de kadettskolan i Stockholm blifvit 1756
flyttad till Carlskrona, och Gustaf III:s
plan att på Ulriksdal inrätta en ka-
dettskola blifvit om intet genom kon-
ungens död, upprättade hertig Carl,
sedermera kon. Carl XIII, på Carlberg
en sådan skola under benämningen
akademi. Uti September månad 1792
utnärades till en början 50 kadetter,
af hvilka 10 voro bordpager, 22 ka-
* .*??"
Carlberg:.
detter . fiiiin ;.Carlskroaa och de öfriga
andra ' mindre beroedl^dft- ynglingar,
hvilka med. lärare. •och- befäl (I major
och 2 kapitentrf) ställdes under inse-
ende. '»6 generalraajor Piper som guver-
nör och öfverste Nils Croustedt som
viceguvernör. För inrättningen vidto-
gos åtskilliga behöfliga byggnader, der-
ibland två 3 våningar höga flyglar på
östra och vestra sidorna om slottet.
Den ena af dessa flyglar inreddes till
logeraenter, till handtverks- och sjuk-
rum ra. ra., den andra till boningsrum
för guvernören , befälet och lärarne,
matsalar ra. ra., hvaremot sjeltva slot-
tet apterades till lärosalar för klasser-
na, bibliothek, danssal och andra erfor-
derliga rum. Akademien stod först
under förvaltning af en direktion; men
17 94 tog hertig Carl sjelf högsta inse-
endet öfver densamma, och efter åt-
skilliga förändringar ställdes inrättnin-
gen 1811 under öfverstyrelse af en
kansler. Enligt Kongl. Reglementet af
den 8 April 1799 och deri vidtagna
fötftndringar, sednast genom Kongl.
Brefvet af d. 18 Januari 18 T) O, består
nu akademiens öfverstyrelse af kansler
med kanslers-sekreterare. Befälet och
staben utgöras af en guvernör, en ma-
jor, en qvartermästare, en adjutant, en
kamrer, en kassör, en slotts-inspektör,
en kamraarskrifvare, en bibliothekarie,
en läkare och en väbel. Kompagni-
ötaten utgöres af 2 kompagnichefer, 6
ord -arie och 2 extra-kompagni-office-
rare; lärarestaten af 5 informations-
officerare, 4 lektorer och 1 adjunkt
samt 9 lärare i åtskilliga ämnen, till-
lika med 5 extra-lärare. Härtill kom-
mer ytterligare en särskild s. k. betje-
ningsstat. Intill hösten 1821 bestod
akademien af 4 klasser, med samtidig
flyttning från den ena till den andra,
men sedan 1821, då läroverket indela-
des i två afdelningar, den Nedra och
den Ofra, blef flyttningen fri; för när-
varande utgöra klasserna 4, af hvilka
de två lägsta äro hufvudsakligen af-
sedda för den humanistiska bildningen,
de bägge högre för den militära. Krigs-
akademiens inkomster uppgingo 1856
till 113,660 rdr bko (deraf statsanslag
38,456 och influtna pensions -afgifter
70,092), hvaremot utgifterna uppgingo
Carlberg*
till 116,901 rdr bko. Korpsen bestod
den 31 December 1855 af 184 och
d. 31 December 1856 af 192 kadetter.
Pensions-afgiften för de betalande ut-
gjorde år 1856 en summa af 396 rdr
bko. Högsta antalet kadetter, som får
mottagas, är 200, deraf 180 betalande
och 20 frikadetter; men tio af dessa
sistnämda få delas i s. k. halfbetalande.
Dessutom få 2 kadetter antagas på
Riddarhusets och en på den s. k. No-
réenska Fondens bekostnad.
Carlbergs slott saknar icke histo-
risk märkvärdighet. Efter reduktionen
beboddes det stundom af Carl XI och
oftare af hans gemål, Ulrika Eleonora
den Äldre, som afled på Carlberg den
26 Juli 1693 och stod lik derstädes.
Från denna tid berättas i Loenboms
Samlingar till Carl XLs Historia, l:sta
Delen, en tilldragelse, hvilken vi här
meddela :
»Landshöfdingen, hofmarskalken ra.
m. grefve Axel Lilljes enkegrefvinna,
Maria Elisabeth Stenbock, Kongl. rå-
dets va. m. grefve Johan Gabriel Sten-
bocks syster, var hofmästarinna hos
drottning Ulrika Eleonora och stod hos
henne i mycken nåd samt behandlades
icke såsom undersåte, utan såsom en
kär och trogen vän. Under den tid,
som drottningens lik var på Carlberg,
låg denna hofmästarinna sjuk i Stock-
holm. Hon hade' en liten hund, vid
namn Camillo, den hon mycket hållit
af. En natt, då kapitenen vid Kongl.
Gardet, Stormcrantz, hade sin vakt hos
det Kongl. liket på Carlberg, hände
sig, att en sorgvagu ifrån hofvet, med
facklor omkring och förespänd tvänne
par hästar samt ett fruntimmer uti,
kom farandes, hvilket strax rapportera-
des till kapitenen vid vakteu, som, då
han såg vagnen komma och stanna
utanför stora trappan vid slottet, gick
ut för att taga emot den, som satt i
vagnen; och när han såg, att det var
hofmästariunan Stenbock, den han kän-
de, och att hon hade sin lilla hund,
Camillo, på armen, tog han henne i
handen och förde henne trappan upp-
före samt släppte henne in uti den sa-
len, der drottningens lik stod, men
stadnade sjelf utanför i förstugan. När
hofmäatarinnan varit någon stund inne
Carlberg.
hos liket, och kapitenen började undra
af hvad orsak hon dröjde der så länge
allena, föll det honom in af nyfikenhet
att se genom nyckelhålet in i salen,
der hon var, och fick då se, som han
tyckte, hofmästarinnan och drottningen
slå tillsaramans vid ett fönster i salen
och talas vid, der vid han blef så för-
skräckt, att han strax begynte spotta
blod; han rapporterade likväl allt detta
dagen efter till konungen. Den för-
menta hofmästarinnan kom sedermera
icke tillbaka utur salen, utan hon, till-
lika med vagn, hästar och hela ekipa-
get, försvann utur de närvarandes åsyn,
utan att någon kunde säga, hvart allt-
sammans tog vägen. Före sin död be-
rättade kapiten Storracrantz, att då
han vid trappaTi tog den förmenta hof-
mästarinnan i handen, har hennes hand
varit liksom en svamp. Bemälte kapi-
ten dog tre dagar deretter; men hof-
mästarinnan, som låg sjuk i Stockholm
och om denna händelse på Carlberg
icke egde någon kunskap, afled G vec-
kor efter Hennes Maj:ts död. — Denna
händelse är så mycket mer märkvärdig,
som hela den pä Carlberg kommende-
rade vakten sett vagnen, hvaruti den
förmenta hofmästarinnan kom åkande,
och derom rapporterat kapitenen; hvar-
till kommer, att när konungen sjelf
derom erhöll kunskap, skola ordres blif-
vit vid Kongl. Gardet utgifna, det in-
gen skulle understa sig derom tala eller
denna händelse utsprida.»
Sedan Stockholms slott afbrunnit
den 9 Maj 1697, flyttade konungen,
Carl XII, med enkedrottningen och
hela Kongl. familjen till Carlberg, der
Carl XII:s syster Hedvig Sophia den
2 Juni 1698 förmäldes med hertig Fre-
drik af Holstein. — På Carlberg för-
varades också Carl XILs lik, då det
från Norge hemfördes till Stockholm;
det kungliga liket inträffade på Carl-
berg den 26 Februari 1719, — Fre-
drik I och Ulrika Eleonora den Yngre
vistades ofta på Carlberg; men seder-
mera hafva sällan kungliga personer
bebott detta slott. — Under Carlbergs
kungsgård lyda följande lägenheter, som
tillsammans utgöra 4 mantal, nämligen
torpet Ekelund, lägenheten Ingenting,
CArlbérg. 5
torpen Stenbrottet och Norrfecka, lä-
genheten Tomtebod», lägenheten Yog-
devreten, värdshUf6et»Stallmästargården, ^
jerate några s. k. ))lott4r»).*
Carlberg, Carlsberg eller Carlsborg.
Ett af hertig Carl, sedan Carl IX, an-
lagdt »hertigsäte» på Tingvalla-ön, der
Carlstads domkyrka nu står. Hertig-
sätet byggdes ungefär vid samma tid
som Carlstad (1584) erhöll sina stads-
privilegier af hertig Carl, hvilken stund-
om vistades der samt derifrån utfär-
dade flera ijref och privilegier, »Det
är väl troligt, — säger Fernow, —
att, ehuru gården var byggd af trä,
han icke dess mindre efter den tidens /
sed var vacker, emedan alla härader i ■
Wärmland skulle underhålla honom både
utan och inan, hvarför han ock fram-
deles för oss visar sig såsom ett' vär-
digt landshöfdingesäte». Så underhöll
t. ex. Wisnums härad taket på östra
sidan af salen och inredningen med
spjäll, spisel och 6 stolar; Elfdalen höll'
hälft i köket och 2 stolar; Fryksd-äleVi
höll vestra kammaren med byggnad,
tak, fönster, spjäll, spisel och lås samt
en stol och ett grönt sattinsbordkläde;
Kihls härad höll 2 stolar, sängkläder i
en säng, spisel och spjäll i en kamma-
re; Olme härad höll en sal och förnäm-
sta kammaren; Jösse härad bagarstu-
gan ech 2 andra rum, o, s. v. — Olof
Christophersson till Degeberg och Går-
stad var 1606 ståthållare och höfvits-
man öfver Wärmland, Carlstad och Carl-
bergs gård, på hvilken också Bo Rib-
bing (f 164 0) satt i samma värdighet.
Wärmland hörde imellertid från 1634
till lö38 under Örebro landshöfding-
döme; men det sistnämda året, då man
misstänkte W^ärmland för upproriska
stämplingar, tillsattes i Carlstad en sär-
skild landshöfding, hvilken dock icke
qvarstadnade längre än till 1654, då
Wärmland återförenades med Nerike,
Först 177 9 fick Wärmland åter sin
egen landshöfding i Carlstad,
Carlbprg.
Se Karlberg.
Sätesgård i Wärmland.
Carlbergs och (justafsbergs koppar-
rerk. En ansenlig possession, belägen
Carlberg.
Carlevi>Runs<en.
i Jeiiitland vid Åreskutan, omkring 10
mil från Östersundj, i Kalls, Ahre, Un-
dersåkcrs och Mörsills socknar, utgöres
dels af bruks-,, dels af landtegendom.
Brukseigendomen består af två smält-
verk, Husa och Slagså, samt af flera
grufvor och skärpningar. Smältverken
hemta sin malm hufvudsakligen från
tväune grufvefält, Bjelkes och Gustafs
eller Fröå. Det förra ligger på norra
sluttningen af Areskiitan och har bland
andra skärpningar Bjelkesgrufvan, upp-
täckt 1740 och bearbetad sedan 1746,
samt Bernhardsgrufvan, upptäckt 1857;
det sednare grufvefältet, på sydöstra
sidan om Areskutan, utgöres af Gustafs
grufva med flera andra skärpningar. —
Kopparverkets landtegendom innefattar
eu areal af 244,440 tunnland. Verket
har sitt hufvudkontor vid Husa i Kalls
socken, der ett corps-de-logis finnes
uppfördt, hvilket äfven är fallet vid Mo
hemm;ui och vid odaltorpet Ede i Un-
dersåkers socken. Vid Sunds-strömmens
utlopp i Kallsjön har bruket en större
fiiftladig såg och derjemte åtskilliga
kolhus och magasiner. Kopparverkets
värde kommer sannolikt att icke obe-
tydligt höjas genom den nya kommu-
nikationsled, som för ett af ständerna
beviljadt anslag om 244,500 rdr rmt
och af Norges storthing likaledes bevil-
jade 58,500 speciedaler är under utfö-
rande från Östersunds stad genom sjö-
arna Storsjön, Liten, Östra och Vestra
Kalla och Anjen samt vidare landvägen
förbi Suul till Vaerdalsören vid Trond-
bjems fjord. — Vid Carlbergs och Gu-
stafsbergs kopparverk brötos 1857 16,692
sk'tt malm, och vid smältverken tillver-
kades 1,956 sk^tt viktualievigt skärsten
samt af denna 276 skS 5 IS 15 ^
råkoppar, som leranade 263 skit 1 I IS
6 S viktualievigt garkoppar eller 329
skS 9 IS 2 S stapelstadsvigt, — Kop-
parverket har särskild kapellkyrka, som
tillhör Uiidersåkers pastorat af Jämt-
lands Norra kontrakt. — Gustafsbergs-
eller Hjerpe-bolag är det äldsta bland
dessa kopparverk, men fick 17 47 en
concurrent i Henådals- eller Carlbergs-
bolaget, hvilka bägge 17 52 förenades
till det nuvarande Carlbergs och Gu-
stafi eller Gustafsbergs kopparverk.
Carleby, Ö. och V. Socknar i Mal-
möhus län. Se Karaby.
CarleTi-Runsteu. En märkelig run-
ristning vid Carlevi gård uti Wickleby
socken på Öland, hvars ristning man
trott skola förvara minnet af kon. Erik
Ejegods hämdetåg till Öland raot As-
björn Jarl derstädes, hvilken år 1086
mördat kon. Knut den Helige, Eriks
broder, inför altaret i Odense kyrka.
Att inskriften skall handla om detta
krigsfåg mena Broocman, Langebek,
Tuneld m. fl. Man har öfversatt in-
skriften som följer: nDen krönte ur
krönta landet i Danmark, Thotils tel-
ning, månde vredgas på en ryggstark
rånesman, hvilkens trötta vålnad tråkar
i denna hög och är vägvisare för många
slagna fiender. De flesta i krigsflockar-
na följde hans lik. Denna sten är satt
efter Sibe Udson, jordad i högen. Krigs-
folket satte honom på denna ö.» Lilje-
gren läser inskriften, — hvilken är ett
fornnordiskt Drottqiicedi efter alla kon-
stens reglor, som följer:
] + /ulhtn : Uht : l)in9 : fulhfu :
flaiftr : vifx |>at : maiftttr :
tax^at : tulka : f rufjar :
traukr : t : f oimfr : Ijuki :
munttt : rai|> : rif ar : va^a :
rukftarhr : t : ^anmarhu :
fantils : iarmun kruntar :
iirkrontart : lanti.
Stan : öar . fatt : aifttr : Bibi : apa : fun:
fullar : i : in 1)0 tö : ltf>i : fali : at . u :
taufa.
och öfversätter: »Vålnaden af den säll-
skapssälle (anföraren), det största fiendt-
liga folkslags förödare, — de flesta veta
det, — ligger gömd i denna hög; drif-
tiga kämpen från grundare (lägre) lan-
det (hvi) månde han ej råda öfver Ven-
dils fruktbara tegar i Danmark. —
Denna sten var satt efter Sibbe Udson
o. s. v. — I ättehögen vid denna run-
sten har man funnit ett utmärkt vac-
kert spänne, aftecknadt i Sjöborgs Sam-
lingar, II, pag. 15, flg. 5 2, 5 3, 5 4. —
Strax norr om Carlevi by flnnas åtskil-
liga andra fornlemningar, om hvilka vi
hänvisa till Ahlqvists Ölands Beskrifn.,
II, 2, pag. 229. Enligt samma förf.
är Carlevi-stenen af granit, 2 '/^ alnar
Carl Oustaf.
Carl Ciiustafs stad.
hög, 1 — 1 '/4 aln bred på h varje sida
och 4 alnar i omkrets. Han står i
kanten af en rund, till åker uppbruten
ättehög.
Carl (justaf. Socken i Marks härad
af Elfsborgs län, liar en areal af 14,187
tunnland, deraf 2,3bi) äro sjöar och
kärr. Socknen är annex till Kongsä-
ters pastorat i Marks och Bollebygds
kontrakt af Göteborgs stift. Socknen
kallades förut Skedeskaimna, irien erhöll
den '2i Sept. ISifS tillstånd att utbyta
detta nauin mot det nuvarande. Folk-
numraern uppgifves för 1856 till 1,022
personer. Socknen hade samma år am-
bulatorisk skola med 1 oexaminerad
lärare, som undervisade 40 gossar och
45 flickor; i hemmet undervisades 34
gossar och 41 flickor, medan 4 gossar
och 3 flickor saknade undervisning; eu
följd af »ovilja och försummelseu, som
det officielt upi)gifves. — 1 socknen
ligger säteriet Stackenäs. — Se vidare
Kongsäter. — Adress: Borås.
Carl Gustaf. Socken i Torueå fög-
deri af Norrbottens län, belägen på
Torneå elfs Svenska strand, I8V2 ™^'
från Luleå stad och norrut från Hapa-
randa, beboddes 1856 af ;^,188 invan,
och bestod af 21"/,2 8 oförmedlade
mantal. Socknen, som fordom utgjorde
Carunge kapellslag till Neder- Torneå
socken, blef den 18 December 17 82
afskiljd från denna socken och förvand-
lad tiil regalt pastorat samt utgör nu
ett sådant af 3:dje klassen i Vester-
bottens Fjerde kontrakt af Hernösands
stift. Kyrkan, af trä, ligger vid Tor-
neå elf och uppfördes 1745 under nam-
net Carunge kapell. I socknens am-
bulatoriska skola undervisades 1856 af
1 examinerad lärare och 1, som der-
jemte var klockare och orgelnist, till-
saramans 58 gossar och 46 flickor, me-
dan 1 gosse hade undervisning i all-
mänt läroverk, t gosse och 1 flicka
undervisades i hemmet samt 161 gos-
sar och 122 flickor saknade undervis-
ning. — Adress: Haparanda.
Carl Gustafs stad. Gevärsfaktori
och jernbruk uti Forss socken och Ve-
ster-Rekarne härad af Nyköpings län.
Bruket är beläget vid norra ändan af
Eskilstuna stad, och manufakturverket
grundlades af konuq^g Carl X, som ut-
färdade priviiegiöT dera för F. Rade-
macher från Riga \f)hi, och hvilka j^ri-
vilegier utvidgades åren 1656,' -1658
och 1659. Verket erhöll jord vester
om åu och omfattade den areal, eoni
nu upptages af Eskilstuna Fristad och
Ny-stad, samt försågs med en ansenlig
mängd underlydande, hemman. Efter
Kademachers död kom det åter till kro-
nan, blef 1688 upplåtet åt Port och
Dassau, sednare ät Lagersparre, hade
redan 1721 47 verkstäder, hvaraf 19
der från hörjan betintliga, »uppdrogs»
1731 åt fru Woynarowski, såldes af
henne 17 39 till Rothoff och dennes
bror Ridderhoff samt förblef länge i
denna slägt. Ar 1770 eller 177 1 af-
yttrades en del lägenheter till den ny-
bildade Eskilstuna Fristad; men verket
hade ännu omkring 17 80 två härdar
med en ämneshammaie, 4 brännståls-
ugnar, 5 knipp- och 5 spikhararar, till-
verkade stål, spik, bultjern och åtskil-
liga redskap, erlade hammarskatt ^f
400 sk'5 smide och disponerade flera
hemman. Från bergsrådet B. F. Rot-
hofl' återköpte kronan åren 1812 och
1813 verket, der ett gevärsfaktori an-
lades 1814, sedan krono-gevärsfaktoriet
vid Söderhamn blifvit nedlagdt och åt-
skilliga dervarande arbetare flyttade till
Carl Gustafs stad. Gevärsfaktoriet ställ-
des under en särskild kommitté, i hvilken
statsrådet grefve C. Lagerbring förde
ordet. Verket stod sedan någon tid
under Krigs-kollegium, men fick 1824
sin egen direktion, från hvilken upp-
sigten 1846 öfvergick till general-fält-
tygmästaren. Från år 1836 uppfördes
ny faktoribyggnad af sten, der omkring
200 personer vanligen sysselsättas. Un-
der loppet af 1856 tillverkade faktoriet
2,605 gevär (deribland 1,479 af 1845
års modell, resten nya pistoler, rainié-
gevär o. s. v.) samt reiTlade^ 2,954 st.
infauterigevär. Geviirspriset utgjorde
22 rdr 2 sk. 11 rst. banko. Styres-
mannen pä stället är vanligen en artil-
leri-officer. Särskild brukskyrka fanns
till år 1741. — Kronan är likaledes
egare af Carl Gustafs Stads Qvarnverk,
anlagdt på Gredby egor, och för hvil-
Carlltotin.
Carlsborf.
két 100 tunnor spannmål erläggas i år-
ligt Srrende.
Carlholm. Jern\)rué. uti Örbyhus
härad och Wessland socken af Uppsala
län, vid Tierps-åns utlopp, hade 17C8
I hammare, 2 härdar, 1 masugn, 1
sågqvarn, allt på Pinnarångers säteris
egor. Bruket har allt ifrån början till-
hört slngten De Geer, som 1728 här
först anlade en masugn, ditflyttad från
Leufsta, och 17 35 äfven stångjernsbara-
mare, ditflyttad från Hilleboda; mas-
ugnen har sedan blifvit flyttad till U-
tansjö. Bruket tillverkar i medeltal
omkring 1,4 skS af tackjern från
Wesslands och Utansjö masugnar och
exporterar sin tillverkning fråu Snattra
lastplats, öster om Tierps-åns utlopp.
Under egendomen brukas Finnarånger
(Finuersåiiger?) 1 '/g mantal frälse-säteri
och Yj frälse, samt Holmsånger, 3 Vg
mänt. frälse-säteri, bägge tillhöriga sliig-
ten De Geer från 1725, ra. m. I Elf-
karleby socken har bruket underlydan-
de Q V4 mantal.
Carlholm. På 1300-talet ett starkt
och wtäranieligen» stort slott eller fäst-
ning, på en udde i Teljeviken, som bil-
dar Lina-sundet, nära '/^ mil ifrån Sö-
dertelje. Slottet var anlagdt för att
skydda emot fiendtliga infall i Mälaren.
Den vanliga vägen ifrån Östersjön till
Mälaren var denna tid öfver landtun-
gan vid Telje. Öfver sundet voro an-
bringade låsta bommar, både öfver och
under vattnet. Uti konung Erik XIILs
morgongåfvobref till drottning Philippa
benämnes denna fästning Telje slott,
och af samma konungs jordabok synes,
att under detta slott legat en del af
Södermanland, som kallades Telje län.
En Jöns Eut, riddare, förekommer år
14 00 såsom höfvidsmau på Telje. Olaus
Petri räknar i företalet till sin Krönika
detta slott bland kronans hus, med
dessa ord: »Carlholm ligger i Telje-
viken vti frisk siö»; hvaraf den slut-
sats kan dragas, att det, den tid detta
nedskrefs, eller i konung Gustaf Ls
tid, ännu var i stånd. Efter detsam-
ma synes ännu lemningar af vallar och
grafvar.
Carl Johan, eller Kustförsamlinsen.
Socken i Säfvedais härad af Göteborgs
län, belägen vid Göteborg, på Elfsborgs
Kungsladugårds egor i Örgryte socken
och på de s. k. Majorna, utgöras af de
förenade f. d. Marisebergs och f. d.
Amiralitetsvarfs-kyrkorua samt byggde
sin egen kyrka 1824 och följande åren,
sedan gamla Amiralitetsvarfskyrkan ned-
brunnit den 29 September 1820 och
den 1787 uppförda Mariaebergskyrkan
befunnits bristfällig och otillräcklig.
Den nya kyrkan, som invigdes 1829,
kallades Carl Johan, och socknen är
annex till Örgryte regala pastorat i
Domprosteriets Södra kontrakt af Gö-
teborgs stift. Utom -kyrkan finnes i
församlingen ett bönehus, uppfördt af
egaren till de i församlingen liggan-
de fabrikerna, Carnegie. Carl Johans
församling, som 18 56 räknade 7,998
invånare, hade samma år 4 fasta sko-
lor, i hvilka 130 gossar och 6.t flickor
undervisades; 2 gossar bivistade all-
mänt läroverk; men 237 gossar och
150 flickor uppfostrades i enskilda un-
dervisnings-anstalter. Dessutom aflönar
bolaget D. Carnegie & C:o lärarinnan i
en småbarnsskola. Församlingen utgör
i det hela en af Göteborgs förstäder och
lyder under dess polismyndighet samt
har flera gånger förgäfves gjort ansökan,
om att få bli som förstad förenad med
Göteborg. Att Göteborgs invånare sjelf-
va betrakta Carl Johans församling som
sådan, finner man bland annat deraf,
att samma okända välgörare, som 1856
till Göteborgs stad skänkte 100,000
rdr till uppförande af nya arbetarbo-
städer, åt Carl Johans församling an-
slog en summa af 50,000 rdr till sam-
ma ändamål.
Carlshorg' Centralfästning i Vester-
götland, på Wanäs udde, mellan sjön
Wettern och Bottensjön, anlagd på det
att, sedan Sverige förlorat Finnland,
riket »måtte ega en befäst ort, der
landtarméens förråder kunde i säkerhet
uppläggas, utan fara att vid första an-
fallet borttagas eller förstöras», och så-
som en basis för det nu nödvändigt
befunna centralförsvaret. Såsom bäst
lämpligt i detta hänseende ansågs Wanäs,
hvilket ligger bakom den i norr och
Carlsborg.
•Carloflal.
söder 15 mil långa Wettera samt på
Göta-Kanal-linien, hvarigenom sjökom-
munikationer kunna påräknas med så
väl Norge som Östersjön. Kon. Carl
XIV Johan besåg i September 1819
stället och gillade planen, hvarefter
byggnaden börjades och sedan har blif-
vit oafbrutet fortsatt. Den 23 Juli
1832, då samma konung befann sig på
resa till Norge, besåg han åter fästnin-
gen, lade dervid hörnstenen till en af
de kolonner, som uppbära hufvudporten,
och gaf fästet namnet Carlsborg. Fäst-
ningens hufvudvaliar följa Wanäs udde
och bilda en oval månghöruing. Gen-
om vallarna leda sju portar, och fram-
för dessa befinnas så kallade tamburer.
Hufvudbefästningen hestår af en kolos-
sal jordvall, uppförd af sand och be-
sådd med qvickrot, hvarigenom sanden
sammanhålles och vunnit fasthet. Utan-
för denna vall befinnes en stenmur med
skottgluggar för handgevär, allt detta
åt sjösidan. Ät landsidan är försvaret
ännu mer sammansatt och bildas af
flerdubbla verk. Arealen inom vallarna
utgör icke mindre än 84 tunnland.
Sednaste riksdagen anslog 100,000 rdr
årligen under 3 år till fästningsbygg-
naden. Det vill imellertid synas, som
skulle andra åsigter angående rikets
försvar nu hafva blifvit rådande, sedan
man börjat bli betänkt på Stockholms
befästande och ständerna anvisat medel
dertill. Uti en nyligen utkommen skrift
om »Stockholms Befästande» af löjtnant
Mankell finnas i detta hänseende åt-
skilliga tänkvärda saker att läsa, hvar-
före vi taga oss friheten att hänvisa
till denna bok.
Carlsborgs garnisonsförsamling, hvars
folknummer icke finnes officielt uppgif-
ven, hade 185 6 fast folkskola, i h vil-
ken 16 gossar och 17 flickor undervi-
sades af en examinerad lärare. Tre
gossar hade derjemte undervisning i
allmänt läroverk, 3 gossar och 5 flic-
kor i enskild undervisnings-anstalt och
5 gossar samt 6 flickor i hemmet.
Icke något barn i garnisonsförsamlingeu
saknade undervisning.
Carlsborg. Fordora ett i Sveriges
häfder berömdt fäste, af hvilket nu
blott iemningar återstå vid gården Eöe,
U.
nära Abyfjorden, uti Brp socken ock
Sotenäs härad af Bohuslän, dit Holm-
berg (Bohus Läns Beskrifning, I, ^ag.
99, 108) på, Sjofe ..Jlet tyckes, goda
grunder förlägger stället lör detta fa-*
ste, hvilket andra velat förlägga ♦ill
Hornborg i Qville. Den klippa, på
hvilken fästet varit beläget, utgör en
del af Röes trädgård och är omgifven
med en nu nästan igengången vallgraf,
Öfverst samt på nordöstra sluttningen
påträffas murverk af ovanligt stora te-
gelstenar, lagda i ett flinthårdt kalk-
bruk, jordvallar och en vattencistern.
Vid gräfningar hittas vapen och red-
skap från den yngre medeltiden samt
en myckenhet halfförbrända ben, som
vittna om fästets tragiska fall 1531.
En liten slät plan mellan klippans eller,
såsom hon af allmogen kalla-*, slottets
fot och vallgrafven kallas Kyrkogården
och förvarar Iemningar efter en mängd
der jordade lik, förmodligen af stupade
knektar. — Carlsborg anlades af riks-
marsken Thord Bonde vintern 1455
eller 1456 under konung Carl Knuts-
sons krig med Danmark och uppkalla-
des efter konungen. Det måste strax
efter sin anläggning utstå fiendtliga be-
lägringar, men försvarade sig, tilldess
herr Thord vid pingst-tiden mördades
af sin tjenare. Dansken Jösse Boson,
då fästet öfvergafs af sin besättning
och sannolikt förstördes. Ar 15 23 var
borgen åter i stånd och eröfrades af
Gustaf Wasa, som förlänade den åt
Nils Krumme och sedan åt Jakob
Krumme, sannolikt den förres bror.
Under slottet lydde då det så kallade
Carlsborgs län, sannolikt mellersta och
en del af norra Bohuslän. Sista höf-
dingen var Åke Claesson Tott, som in-
nehade slott och län mot en årlig skatt
af 600 mark örtug; han stupade, då
Christian II eröfrade och i grund för-
störde Carlsborg, som sedan dess legat
i ruiner.
Carlsdal. Kapellförsamling till Carl-
skoga pastorat i Carlskoga bergslag af
Örebro län, upprättades år 1736. Ee-
dan 1728 hade åtskilliga hemmansåboer
i Carlskoga och Nora socknar, som hade
lång och oländig väg till Carlskoga och
Nora stads kyrkor, anmält sin önskan
2
v ^0-
Carlsdal.
'Wil^t''*i^ bygga sia egen kyrka; raeii der-
af b!ef ingenting vidare, Jorrän ölVer-
■-. iiiréktören C. D. Luthrnan blef egare
al' Kortfor?.- bruk och- Nya Elfhyttan,
* då 'han och hans rued-interessenter hos
konungen gjorde ansökning i denna sak
och lyckades att d. 10 December 17 36
fiV sin önskan bifallen. Kapellet skulle,
enligt konung Adolf Fredriks resolution
1761, lyda under Carlstads konsisto-
rium, och plats för kapellet utsågs på
en vacker sandkulle litet söder om Nya
Elfhytta eller det sedan s. k. Carlsdal;
gudstjensten hölls likväl länge i en stor
sal vid gården Carlsdal, hvarora se
närmare under Kortfors. — Carlsdals
kapellförsamling består af 3 '^^g oför-
medlade mantal med 285 invånare inom
Carlskoga bergslag samt af 1 "%6 oför-
medlade mantal med 128 invan, inom
Nora socken och bergslag. — Kapell
predikanten är gemensam för Rockes-
hohn i Grythytte socken.
Carlsdal. Se Helleforsverken.
Carlsforss. Jernbruk i Östbo härad
och Wernamo socken af Jönköpings län,
vid Häråns förenijig med Laga-å, anla-
des 17 33 af assessor H. von Lindt,
som ditflyttade en af hamrarna vid det
något nordligare i Laga-å belägna Hörle
bruk, och utvidgades 1736 med manu-
fakturverk. Carlsforss lyder under Hörle
bruk, hvarföre vi hänvisa till beskrif-
ningen om detta. Bruket köptes 1819
af grefvarne John och Jakob Essen
Hamiltoti; nuvarande egaren är öfver-
ståthållaren grefve Jakob Essen Hamil-
ton. År 1828 uppfördes i stället för
de äldre förfallna byggnaderna nya af
sten på ny grund. »Alla ställningarna
i nya smedjan», — heter det i sed na-
ste bearbetningen af Tunelds Geographi
(Stockh. 183 2), — »äro af jeru och
fastsatta i stora stenar, af hvilka den
största, som väger 90 skS, är med nä-
stan otrolig möda och betydlig kostnad
till bruket transporterad '/^ mil.» —
Se vidare Hörle.
Carlsforss. Jernbruk i Wärmland,
Nordmarks härad och Silleruds socken.
Se Karls/orss.
Carlsliamn.
Carlsforss. Nyligen anlagdt sågverk
vid llosjön i Wika tingslag och socken
af Stora Kopparbergs län. Sågverket
är anlagdt af ett bolag, bestående af
handelshuset Tottie & Arfwedson, pos-
sessionaten J. G. Lundgren samt gross-
handlarne Lars Montén och Louis Guille-
mot; den 15 April 1859 blef Bolags-
ordningen fastställd af Kongl. Maj:t.
Carls Graf. Kanal -anläggning till
undvikande af de öfra vattenfallen i
Göta elf, de s. k. fallen vid Rånnum.
Ifrån sjön Wassbotteu gick fordom en
rännil ned till Göta elf, '/j mil nedan-
för det så kallade Elfsåget, eller Göta
elfs begynnelsepunkt vid Wenern, och
denna rännil blef på Carl IX:s befall-
ning utvidgad till en kanal, hvilken
efter honom fick namnet Carls Graf,
samt genom hvilken det näs, på hvil-
ket staden Wenersborg ligger, torvand-
lades till eu ö, som med Dalsland sam-
manhänger geuom Dalbo-bron, med Vä-
stergötland, på andra sidan Göta elf,
genom Rånnums bro. Carls Graf är
0,00 alnar läng och har vid Brinke-
bergs Kulle 2 slussar, kallade Gustafs
Slussar. Den första slussen i Carls
Graf, som derigenom blef segelbar, bygg-
des 1753.
Carlsbamu. Stad i Blekinge län och
Bräkne hiirad, 52'/, mil från Stock-
holm, 6 '/^ mil från Carlskrona, privi-
legierad 1664. Sedan Sverige genom
freden i Roeskilde 10 58 erhållit Ble-
king, beslöt Carl X Gustaf att i denna
provins anlägga en ny stad och lät
Dahlberg utse plats till en sådan.
Dahlberg utsåg dertill Bodekull, der en
god hamn fanns, och ehuru konungen
plötsligt afled, upptogs dock planen af
förmyndareregeringen, som 1660 skänkte
staden de bägge kronohemman. Bode-
kull och Bodestorp, pä hvilkas egor den
blifvit grundlagd, hvarefter den nya
staden af enkedrottning Hedvig Ele-
onora uppkdllades efter hennes son Carl
XI och fick namnet Carlshamn; stapel-
stadsprivilegier utfärdades för densam-
ma år 1668, då staden erhöll skatte-
hemmansdelen och mjölqvarnen Ström-
ma. Staden befästes af Dahlberg, som
1675 på Frisholmeu anlade Carlshamns
Garlsliamn*
^'Cacfifliamn.
11
skans. Redan 1676 landstego imeller-
tid Dauskarne i Skåne, och det dröjde
icke länge, inan Carlshamns skans blef
beskjuten och måste (jifva sig åt dem.
Detta skedde den 8 Oktober, och sta-
den var nu i Danskarnes händer. Brö-
derna Hans och Axel Wachlmeister
fingo af Carl XI befallning att fördiif-
va fienden ur Bleking, och ehuru deras
första försök att befria Carlshamn miss-
lyckades fi medlet af Februari 1677),
hade de dock efter eröfrandet af Chri-
stianopel, der de vuuno ett antal ka-
noner och mörsare, bättre lycka och
tvungo den 19 Mars Danska kommen-
danten i Carlsharan att kapitulera. Det
dröjde iraellertid icke längre än till
följande året, förrän Danskarne kommo
åter. En Dansk styrka af 8 — 900 man
landsteg i Juli 1678 vid Sandvik, '/^
mil öster om staden, under befäl af
öfverste Stuart, blef af en förrädisk
borgare ledsagad till staden och satte
eld på denna, så att rådhuset, skolan
och 18 andra hus lades i aska, hvar-
jemte klockstapeln nedbrann, så att ur-
verket förderfvades och klockan smälte
upp. Denna tilldragelse inträffade på
en söndag; och då stadens invånare
hunnit komma ut ur kyrkan samt fått
undsättning af det utom norra stads-
porten förlagda Svenska krigsfolket, lyc-
kades man snart åter drifva ut de Dan-
ska, af hvilka flera togos till fånga.
Dessa utpekade också sin förrädiska
vägvisare, en gammal man, född i Små-
land och kallad Piskedala-Ola efter sin
födelsebygd; stadens borgerskap straf-
fade honom på det sätt, att hans hus
nedreis till hälften, hvarefter man af
bjelkarna utanför staden uppstaplade
ett bål, på hvilket Ola brändes, medan
det återstående af huset fick qvarslä,
andra förrädare till varnagel. I Sep-
tember 167 9 återställdes det inre lug-
net genom freden i Lund, och år 1682
utfärdades en kunglig befallning om ut-
vidgande af Carlshainn. Här vistades
Carl XII 1700, då han fick underrät-
telse om czar Peters krigsförklaring mot
Sverige, och här gick han äfven den 1
Oktober med sin lilla här om bord till
Liefland. Eedan nio år derefter, sedan
Carl lidit nederlaget vid Pultava, hem-
söktes Carlshamn åter af kriget. Fre-
drik IV af Danmark hade med en här
landstigit i Skåne, och Danska genera-» *.*
len Reventlow anlände den _19 Januai^
till Carlsharan, der 1,%0.0 man infan-
teri inqvarterades tillika med artifleri,
medan Danska kavalleriet förlades i
byarna omkring. Strax på morgoaen
meddelades åt Svenska kommendanten
på skansen den underrättelsen, att, om
han lossade ett skott, skulle hela sta-
den brännas ned. Danskarne bemägti-
gade sig allt, hvaraf de kunde hafva
nytta, spannmål, kött, salt, fisk ra. m.
och tröstade dervid borgrarne derraed,
att «blott landet blifvit deras konungs
egendom, skulle de få betalning för
alltsammans)). Derjemte lades på sta-
den en brandskatt af 20,000 rdr, hvil-
ken dock nedsattes till 12,000, sedan
den stora summan, motsvarande 80,000
rdr nu, befunnits omöjlig att utkräfva.
Sextusen rdr erlades genast, för det
återstående måste fyra af stadens för-
nämsta borgare (Mesterton, Hegardt,
Aschenborn och Wildschjölt) medfölja ^
Danskarne som gisslan. Dessa utver-
kade sä mycket, att ytterligare 3,0 00
rdr afprutades; men de återstående
3,000 måste Carlsharans boerna slutli-
gen betala för att återfå sina medbor-
gare, som blifvit förda till Helsingör.
Den 25 Januari leranade slutligen Dan-
skarne staden, och efter Stenbocks se-
ger vid Helsingborg måste de, som be-
kant, helt och hållet utrymma Sverige.
— Kort derefter hemsöktes den redan
tillräckligt olyckliga staden (1711) af
pesten, som bortryckte 1,000 personer
derstädes, och föranledde ett upplopp,
hvilket dock snart stillades.
Från Carlshamn öfverfördes 17 12
Svenska trupperna till Pommern, vid
hvilket tillfälle Magnus Stenbock gen-
om sin vältalighet förmådde borgerska-
pet att till flottans utrustande förskjuta
lifsmedel och penningar. Såsom ett be-
vis på Carlsharans -boernas patriotism
förtjenar det nämnas, att en enda bor-
gare, handlanden P. Schvey, ensam
lemnade ett förskott af 12,000 daler
silfvermynt. Ett par år sednare (1714)
landsteg prins Fredrik af Hessen, se-
dermera kon. Fredrik I, i Carlsharan,
och tre år derefter sökte en Dansk fre-
gatt att intaga skansen och bränna
tS.s ...Carlsltamn.
staden, dock förgäfves. ' Vid samma tid
heiftBoktes Carlshamn af en annan lands-
pitga, en hop eft^^' Stralsunds kapitu-
la^on dit öfvei-föV(Ja .krigsfångar af alle-
handa saramanrafsadt byke. Tyskar, Po-
lackar, Judar, Greker och Turkar, hvil-
ka mördade hvarandra och på allt sätt
gjorde stadsboerna förfång, tilldess de
ändtligen aflögsnades år 1719. Ar 17 20
gjordes åter ett försök att öfverrumpla
Carlshamn medelst en Eysk fregatt,
som låg utanför Köpenhamn, redo att
afgå till Blekingska kusten; men denna
fara blef dock afvärjd genom ändamåls-
enliga anstalter. Hädanefter blef vis-
serligen Carlshamn skonad föÄftrigets
olyckor; men i stället hemsöktes staden
1763 och 17 90 af svårare eldsvådor.
Det lilla samhället höll sig iraellertid
icke allenast uppe, utan tilltog till och
med i välstånd. Der anlades skepps-
varf (redan 1679, sedan flyttadt 17 35
från Näseviken till grannskapet af Fi-
skartorget), och staden var derjemte
den första i riket, som 175.2 bildade
ettl.fiskeribolag, hvilket utsände fartyg
på sillfiske i Bohus skärgård, hvarefter
exemplet snart följdes af Stockholm,
Carlskrona, Uddevalla m. fl. städer.
Bland byggnader i Carlshamn mär-
kas: Carl Gustafs- eller Stadskyrkan,
efter ritning af grefve Dahlberg anlagd
i stället för den' korskyrka af trä, som
stadsboerna begagnat (före Carlshamns
srundläffofuino: begagnade Bodekulls-
boerna Asarums kyrka). Den nya kyr-
kan invigdes 1702; hon är en kors-
byggnad, med koppartak och trätorn,
152 fot lång och 142 fot hög, från
grunden till tornspetsen. Af den gamla
träkyrkan, som såldes till kyrkoherden
i Mjellby, uppsatte denne boningshus
på prestgården. Carlshamns församling
utgör, tillika med annexet Asarum, ett
regalt pastorat af l:sta klassen i Li-
sters och Bräkne kontrakt af Lunds
stift; — Rådhuset, uppfördt vid stadens
stora Torg 1682, i stället för det af
Danskarne 1678 uppbrända; — Cell-
fängelset, sedan 185 4 upplåtet till fån-
gars mottagande och försedt med 32
ljusa celler; — Tullhuset, nyligen upp-
fördt med en kostnad af 17,000 rdr
bko; — Fattig-, Arbets- och Korrek-
tionshuset o. 8. v.
Carlshamn.
Staden Carlshamn beboddes 1856
af 5,214 invånare och bestod af 541
hus och tomter samt innehade derjemte
2,011 tunnland jord, alltsammans upp-
skattadt till ett värde af 860,722 rdr
bko. Handel och sjöfart äro stadens
vigtigaste näringsgrenar och voro till
följd af de fördelaktiga konjunkturerna
före handelskrisen högeligen vinstgif-
vande. Trävaror utgjorde den hufvud-
sakligaste exportartikeln. För handelns
och sjöfartens befrämjande har man va-
rit betänkt på att genom kanaler och
jernvägar åstadkomma en lättad kom-
munikation med det inre af Kronobergs
län ända upp till Wexiö, hvilket dock
icke kan verkställas utan bidrag af
statsmedel. Stadens hamnbyggnad full-
bordades 1851. Tull-intraderna, som
åren 1848 — 1850 utgjorde i medeltal
2,248 rdr banko för utskeppade och
85,381 rdr bko för införda varor, hafva
sedan till 1855 uppgått i medeltal till
3,221 rdr bko för de förra och 84,5 5 9
för de sednare; efter denna tid hafva
tull-intraderna fallit betydligt (i slutet
af Maj 1857 uppgick t. ex. tullupp-
börden vid samtliga tullkamrar i Ble-
king till 104,000, i slutet af Maj 1858
till blott 5 1,000 rdr rmt.) Staden hade
1856 62 handlande män och 13 qvin-
nor, hvilka i bevillning erlade 2,573
rdr bko. Af stadens handelsflotta an-
vändes sistnämda år till utrikes sjöfart
21 fartyg om tillsammans 2,000 läster.
HaiicUverkarnes antal uppgick s. å. till
93 män och 5 qvinnor, med 5 9 gesäl-
ler, 120 lärlingar och 7 andra arbe-
tare. Bland fabriker och näringar fun-
nos 1856: ett skeppsvarf, stäldt på ak-
tier, med 5 — 6 ständiga arbetare,
hvilket 1850 — 1855 byggde 4 nya far-
tyg om 215 läster, sålda för 27,000
rdr, och verkställde reparationer för ett
värde af 80,000 rdr, men som efter
handelskrisens utbrott nästan alldeles
afstadnat, — en segelduks- och buldans-
fabrik med 15 stolar och en tillverk-
ning af omkring 10,000 rdr bko, —
4 färgerier och chemiska blekerier, —
3 tobaks- och snusfabriker, med 5 5 ar-
betare och en tillverkning af 82,668
rdr bko. I Asarums socken ligger der-
jemte Strömma bomidlsspinneri, hvilket
kan på visst sätt betraktas som tillhö-
Carlshamn»
rande staden. Detta spinneri åstadkom
1856 en tillverkning af 1,217,538 'tfc
bomullsgarn.
Carlsbamns stads styrelse utgÖres
af en borgmästare ocb 3 rådmän, jemte
en magistrats-sekreterare; dess inkom-
ster utgöra årligen något öfver 13,000
rdr bko, derat' hamn- och muddrings-
medel 7,412 rdr bko, anslagna till a-
mortering af hamnbj-ggnadslånet (20,000
rdr bko) och till hamnens underhåll.
Stadens samtliga statsbidrag uppgå till
36,37 5 rdr banko, hvaraf bevillningen
upptager 6,508 rdr samma mynt.
För barn-undervisningen finnes en
lägre elementarskola, med rektor och
2 kolleger, besökt af omkring 5 lär-
jungar. Staden har derjerate naviga-
tionsskola och folkskola för både gos-
sar och flickor. Enligt officiela uppgif-
ter förhåller det sig med folkskolevä-
sendet som följer:
Gossar. Flickor.
I fasta skolor .... 158. 150.
I allmänna läroverk . . 82. —
I enskilda undervisnings-
anstalter 122. 22 2.
I hemmet 30. 34.
Utan undervisning . . 3. 2.
Lärarne äro 2 examinerade och 8 oexa-
rainerade; af de 1 5 lärarinnorna anses
3 lika med dem, som blifvit utexami-
nerade vid seminarium.
Sjukvården besörjes af 2 stadsläka-
re, af hvilka en derjemte är anställd
vid den här befintliga afdelningen af
länets lasarett, som 1854 inrättades på
egendomen Gustafsborg, der sjuka från
staden och vestra delen af länet erhålla
vård, och der patienterna 185 5 utgjor-
de ett antal af 114 personer.
Staden har i öfrigt heJsobrunn, apo-
thek, badhus, sparbank (som 1855 hade
ett kapital af 11,678 rdr banko, och
hvari 158,975 rdr samma mynt voro
insatta), enke- ocb pupillkassa m, ra.
Fattigvården ordnades efter en för-
bättrad plan 1855, då i Juli månad
en arbets- och fattigförsörjnings-anstalt
öppnades på egendomen Gustafsborg.
Utgifterna för fattigvården, som hittills
gått till 10,190 rdr bko, anses hädan-
efter komma att uppgå till ett mindre
belopp.
Carlc!j»i .♦ ** i^#
Stadens marknader hållas denjrl 5
.Juni och den 4 __^ November. 'S'Sl^n3.*
vapen är ett -lejon-^^sora med' balÄa ■
kroppen synes öfver \'%of na och i, €|i)a *
ramar håller ett ankare, samt ofvanför
vapenskölden ett träd, hvars stam oin-
gifves af 3 kronor. Nummern vid riks-
dagarna är 17 och staden hörer till
tredje klassen.
Carlshof. Gård uti Elfvestads soc-
ken och Bobergs härad af Linköpings
län, iVg mantal frälse-säteri med der-
under afhysta 3 '/j mantal skatte Kolja.
Under namn af lliddaregården har sä-
teriet från urminnes tider varit bebodt
af adliga personer och innehades 1636
af jungfru Susanna Frenseyn, 1686 af
sekreteraren Hadorph, 1700 af enkefru
Hadorph, 1726 af J. B. von Eoxen-
dorffs enka Märta Braun, på 1750-talet
af friherre C. G. von Roxendorff, som
lät uppföra hufvudbyggnad af sten och
anlägga trädgård; ännu 1818 och 1825
tillhörde gården en friherre Roxendorff,
Nu eges gården af grefve Isr. W.Mal-
colra Sinclair, gift med grefvinuan Alf-
hild Spens.
Carlshuit. Skatte-säteri uti Motala
socken och Aska härad af Linköpings
län, 1 mantal med tegelbruk och 5
torp på egorna; egdes 16 42 af Lars
Grubb, tillhörde sedan öfverste Claes
Kugelhjelra och hans enka K. Griis,
derpå general C. G. von Delvig och de
efter honom följande egarne af Bergsä-
ter i samma socken samt innehades
1853 af sekreteraren Nordström.
Carlsjö. Sätesgård i Alsheda soc-
ken och Östra Härad af Jönköpings
län, 1 mantal säteri, fordom kalladt
Skäggaby, är ett gammalt gods, som
tillhört slägten Ulfsax. I nyaste bear-
betningen af Tunelds Geograpbi upp-
gifves en Klase som egare till Skägga-
by; namnet ändras af Wieselgren till
(Olaus) Cotte, hvilken, enligt Gahm,
sannolikt varit en Ulfsax och år 1369
skänkt terram suam in Skeggaby till
Alsheda kyrka. Ar 1679 bodde här
en kapten Ulfsax, år 1700 en fändrik
Ulfsax, 1770 fru Ulfsax. Sedan kom
gården i andra egares händer, t. ex.
f4
Carljnkog^a*
Carlskog^a.
kronofogden Hiiltmans, la2:raan Hum-
melhjelras, öfverstlöjtnaiit. Lagercrantz',
Tfliytamrér Porsts- (1828) och brukspa-
trö^, Carl Aschans, som förbättrat går-
dei^ på utnjärkt sätt.
Caiiskoga. Härad af Örebro län,
tillhöraiid^ Nora föjideri och bestående
af socknai'ua Carlskoga och Bjurkärn
samt en del af Carlsdals brukskapell-
församling, har en areal af 148,554
tunnland, hvaraf 20,830 äro kärr och
sjöar, består af 64'/, mantal och be-
boddes 185 6 af 9,783 invånare. —
Häradet tillhör landskapet Wiirmland.
Carlskoga. Socken i Örebro län
och Carlskoga bergslags härail, omkring
sjön Möckeln och Svart-elfven, har en
areal af 111,062 tunnland, hvaraf
10,850 äro sjöar och kärr. Landet
genomstrykes från norr till söder af
flera höjdsträckningar, hvilka dock icke
höja sig betydligt öfver vattnen, som
ligga 300 till 500 fot öfver hafsytan;
i .södra och mellersta delarne utbreda
sig höjderna på vidden och lemna rum
för moras eller odlade slätter. För-
nämsta vattendraget är Svart-elfven,
som på östra gränsen, mot Nora soc-
ken,' bildar Carlsdals-sjöarna, derpå ka-
star sig utföre Kort- eller Brattforssen
och slutligen faller ut i sjön Möckeln,
efter det han upptagit den \'rim sjön
Elgsimmen kommande Äm- eller Elg-
sims-ån. I samma sjö utfaller Tiras-
elfven, som kommer från Alkvettern
genom Länen, upptager Trös-ån från
norr och bildar ett vackert fall vid
Bofors. Af Möckelns utlopp, Let-elf-
ven, hör blott öfra delen till socknen,
likasom af Ölens vattendrag i sydost
och \\ismens i sydväst. Socknen är
med sin omvexling af vildskön och le-
ende natur en af länets och hela rikets
vackraste delar. Näringarne äro åker-
bruk, äfvcn pä slättbygden otillräckligt
för eget behof, och bergs- samt skogs-
bruk; bränvinsbränning idkas som bi-
näring. Carlskoga socken består af
45 '/j mantal och beboddes 1810 af
4,447, 1840 af 6,172 och 185C af
7,473 invånare. Socknen har både fa-
sta och ambulatoriska folkskolor raed
1 examinerad och 3 oexaminerade lä-
rare, som 1856 undervisade i fasta sko-
lan 7 7 gossar och 74 flickor, i de am-
bulatoriska 479 gossar och 503 flickor,
medan 11 gossar bivistade allmänt lä-
roverk, 2 gossar och 4 flickor hade
enskild undervisning samt 108 gossar
och 128 flickor undervisades i hemmet.
— Carlskoga, som haft egen kyrka och
kyrkoherde från 1590-talet, utgör nu
tillika med Bjurkärn och Carlsdals ka-
pell ett kohsistorielt pastorat af l:sta
klassen i "\Yisiiums kontrakt af Carl-
stads stift. Kyrkan är belägen vid
Möckelns nordvestra strand. — Bland
gårdar och verk i socknen märkas:
Björlxhorns hytta vid Tims-elfven, —
Boforss, — Wahlåsen, — Carlsdal och
Kort/orss jernbruk, — Degersforss och
Strömsnäs bruk, m. fl. Vid Möckelns
sydöstra strand, vid Knutsbol, förekom-
mer ett sandstensbrott. Malmhöjdens
jerngrufvor i norr hafva tidtals varit
begagnade, tidtals öfvergifna; de talrika
hyttorna i socknen hemta sin malm
helst från Nora och Philipslad.
Om första bebyggandet af Carlskoga
bergslag hafva vi berättat under arti-
keln Boda Skog; hela landsträckan på
ömse sidor om Let-elfven och vesterut
till Wisnums, Warnums och Fernebo
socknar var en 3'/, mil lång och 3 mil
bred ödemark, när »Store Carl» gjorde
sitt första besök i Wärmland. Bland
sägner om Carlskogas första bebyggan-
de anför Fernow följande: »en gammal
berättelse är än i dag bland allmogen,
att bland de första, som bebott Carl-
skoga-orten, varit tvänne grannar, den
ena vid Qväggen eller Svensviken och
den andra vid Alkvettern. Dessa nytt-
jade fiske ihop i den så kallade Tolås-
bäcken (Tåbäcken); men de förlikades
ej, utan den ena satte sig för den an-
dra i förväg uti ett träd och, vid det
han gick förbi, högg honom till döds.
På stället offras ännu i dag (Fernow
skref 177 3) qvistar på ett bål, och
mången räddhogad bär än fasa för att
gå dcrförbi, sedan solen är nedgången,
ty de frukta för Tholås-guhhen (mannen,
som blef dödad, skall hafva hetat Thol).
— Längre ned i Carlskoga och på
östra sidan om sjön Möckeln är ännu
en annan berättelse, att en Finne, Tör-
nes Jöns fråu Packrabo, kommit först
Carlskrona.
till orten med en yxa och en båga,
den han drog eller spände upp med
ryggen (all sin egendom) och hustrun
en skära. De togo sitt stamhåll i Duf-
vedalen, byggde .sig en badstuga och
köpte bostaden af kronan. Slutligen
kom Jöns sig sä före, att han började
träta med Nysunds bönder om egande-
rätten i Degerforssen (vid Let-elfven)
och vann så mycket emot dem, att
hans råskilnad blef en half mil längre
söder vid Strömsuäs, der ännu bägge
socknarne skiljas ät.» — De bägge för-
sta gårdarne i Carlskoga voro Boforss
och Alkvettern (nu Alquittern), som skall
hafva tillhört en »Jungfru Brita på
Pinetorpet», om hvilken Fernow säger
sig icke veta mer, än att Bo llibbiug
var hennes förmyndare. Kyrkan bygg-
des af trä, och första kyrkoherden blef
Olof Hansson, som sannolikt underskrif-
vit Uppsala Mötes Beslut, och hvars
barn kallade sig Sylvius. Ännu på
Fernows tid qvarstod vid Knapp-ed,
der sjön Alkveltern genom Knappibrs-
sen förenat sig med Länen, den ek,
under hvilken Johan III och Carl IX
uppgjorde förbundet mot konung Erik;
den var vid ofvannärada tid 5 '/j alnar
tjock vid roten. — Carlskoga fick bergs-
lags-privilegier 1650. — Vid Trosan
eller Trös-ån har funnits en silfvergruf-
va och hytta, i hvars ställe en jern-
masugn anlades 1685. — Adr.: Chri-
stinehamn eller Örebro.
Caiiskroiia. Stapelstad, landshöf-
dingsäte i Blekinge län och station för
örlogsflottan, ligger vid 56" 10' nordl.
br., 50'/, f^iil '"'än Stockholm och öVg
mil från Carlshamn. Sedan Bleking
kommit under Sveriges välde och Carl
XI hunnit afsluta kriget med Danmark,
gaf han, som i likhet med sina före-
trädare fullkoniligen insåg allt det oför-
delaktiga i att rikets flotta hade sin
station i Stockholm, amiralen grefve
Hans Waclitmeister befallning att in-
komma med förslag till ny stationsplats
för flottan. Det berättas, att amiralen
genom tvanne bönder från Nättraby,
som voro dömda till döden för sjöröf-
veri, fått anvisning på ett ställe, der
en god hamn kunde anläggas, och att
han derför utverkat benådninj' åt dem.
Carlskrona. ^
13
lämpligt 9ch tillsporde Vittus, om han
ville sälja sin ö. Bonden svirrade nej
De uppgåfvo Trossö, en ö, belSgen vid
Blekinges kust, på gränsen af Östra
och Medélstads härader, soiti, 'beståt^idÄ
af '*/g mantal .skatte, under Auge&jas
by, då tillhörde bonden' Vitti^s An^-s-
son. Carl XI gjorde sjelf i Noveirfber
167 9 ett besök i trakten, fann stället
:le Vittus,
5onden sv§
och envisades i sitt motstånd sa länge,
att konungen, för att bryta hans tjur-
skalligliet, lät insätta honom på Carls-
hamns fäste under den förevändningen,
att han genom falska fyrar nattetid
förvillat seglare och plundrat dem, se-
dan de lidit skeppsbrott. Detta gjorde
Vittus mjuk; han sålde sin ö mot en
betydlig summa och mot vilkor, att det
mot liouom anhungiggjorda målet blefve
nedlagdt, flyttade till Listerby och skall
ligga begrafven på Nättraby kyrkogård.
En gata i Carlskrona bär ännu hans
namn, och i en af stadens östra pack-
husgårdar qvarstår en liten fiskarstuga
af gråsten, hvilken han skall hafva be-
gagnat.
Nu började anläggandet af den nya
staden på Trossö samt de vid dennas
norra kust belägna Pott- och Pantar-
holmarna, af hvilka den sistnämda lig-
ger närmare intill Wämö och det blott
genom en kanal derifrån skiljda fast-
landet. Den 10 Augusti 1680 utfär-
dades de första privilegierna, genom
hvilka den nya staden fick fullkomlig
religions-, närings- och nederlagsfrihet,
beiriades från skråtvånget, från lilla
tullen och accisen m. m., allt för en
tid af 20 år, hvilka sedan ytterligare
förlängdes med 6. Derjemte anbelall-
des borgrarne i staden Rottneby (Ron-
neby) att flytta in till Carlskrona, och
derigenom förvandlades Ronneby till
köping (1087), sedan en eldsvåda förut
härjat densamma. Redan 167 9 hade
under ledning af riksamiralen Stenbock
några örlogsskepp blifvit flyttade till
Trossö, och 1680 öCverflyttades hela
flottan från Stockholm till Carlskrona,
der man genast började att bygga nya
och reparera gamla skepp, till hvilket
ändamål 3 tunnor guld anslogos. —
Det gick imellertid långsamt med sjelfva
stadens uppbyggande. Först omkring
1688 eller 1689 ditflyttades Arairali-
16
Carlskrona^
Carlskrona*
tets-k«Hfgtum, som sedau 1683 haft
sitt säfe i Kalmar och nu till 1776
förbiet' i .Carlskrona, tlå- det återflytta-
des uU Stockholm, ■ cfér det. haft sitt
säTeföre 16 83.
Såsom station för rikets flotta, må-
•ste Carlskrona nödvändigt förses med
fästningsverk, och de första sådana an-
lades af Sveriges då varande utraärk-
taste fortifikations-officer, den ryktbare
Erik Dahlberg. Efter hans ritning upp-
fördes fästena Kungshohn och Drott-
ningskär, det förra 1687, det sednare
1696, det förra vid Tjurkö, det sed-
nare pä Aspölandet. Drottningskär bi-
behåller ännu nästan samma skick, som
Dahlberg föreslog, och består af ett två
våningar högt torn, täckt med koppar
och omgifvet med bastioner; Kungshol-
men är deremot helt och hållet om-
byggd sedau 1821, och fortgår bygg-
nadeu derpå ännu med ilet allvar, att
rikets sednast församlade ständer för
fästnings- byggnaderna vid Carlskrona
anslagit 80,0 50 rdr rmt årligen under
åren ,1858, 1859 och 1860, sedan de
vid 1854:års riksdag anvisat 39,37 5
rdr rgs årligen under åren 1854 — 1857.
Carlskronas fästningsverk bestå för när-
varande af följande delar: ytterst, 3
mil från fasta landet, tornet på Utklip-
porna, uppfördt 18-40 — 1842, dernäst
Kungsholm och Drottningskär, som be-
vaka stora inloppet mellan Tjurkö och
Aspö, närmare staden fästena Getskär
och Söderstjernan, till försvar för sjelfva
örlogsflottan, och slutligen den genom
broar med staden sammanhängande
skansen Kungshall, hvars höga torn nu
begagnas till proviantmagasin. — Utom
det s. k. stora inloppet, inkommer man
till Carlskrona genom ytterligare 4 an-
dra farleder, Båldö- och Aspösund ve-
ster-, Skällö- och Djupasund österifrån.
Djupasuud är nu försänkt, vid Aspö-
sund ligger en liten skans på Hästhol-
men, och de öfriga sunden äro till-
gängliga endast för smärre fartyg.
Carl XI:s nya skapelse förkofrade
sig och tillväxte. I synnerhet flottan
vann på sin förändrade station, och här-
ifrån utlopp t. ex. den af 38 rang-
skepp, utom fregatter och smärre far-
tyg, bestående flotta, som vid Carl XILs
angrepp mot Danmark år 1700 genom
sin hotande segling mot Köpenhamn
betydligt bidrog till att förmå Dan-
skarne till freden i Trawenthal. Efter
kung Carls nederlag vid Pultava, brag-
tes Carlskrona i fara genom Danskar-
nes inbrott i Skåne; men denna fara
undanröjdes lyckligen genom Stenbocks
seger vid Helsingborg 1710, Redan i
November 1711 utlopp åter från Carls-
krona en ny flotta af 24 linieskepp och
5 fregatter, hvars utrustande konung
Stanislaus af Polen i egen person på-
skyndat. Omkring samma tid begyn-
tes anläggningen af Gamla Dockan, och
177 5 lade Gustaf III grunden till Nya
Dockbyggnaden. Men år 1790 den 17
Juni intr<'iS'ade en fruktansvärd vådeld,
som bragte staden till branten af dess
undergång och pä ett enda dygn för-
störde Tyska kyrkan, storarairalens och
landshöfdingens hus, rådhuset, kadett-
korpseus hus, Tyska skolan, skepps-
gosse-, navigations- och artilleri-skolor-
na, apotheket, boktryckeriet, det till
sjukhus inredda kronobränneriet och
413 enskilda gårdar samt gjorde 2,094
hushåll och 1,065 ogifta personer hus-
villa. Varfvets och amiralitetets bygg-
nader räddades genom rådigheteu hos
häradshöfdingen Samuel Ståhl, som med
tillhjelp af en ryttare och 2 båtsmän
lyckades nedhugga den till dessa bygg-
nader ledande brou, fastän elden redan
fattat i denna och 3 gånger uppbrände
de båtar, i hvilka de behjertade män-
nen befunno sig. Flottan sjelf var vid
olyckstillfället i Finska Viken. Men
vid sin hemkomst året förut hade hon
till staden medfört sjukdomar och far-
soter, som rasade på det fruktansvär-
daste, så att under åren 1789 och 1790
öfver 6,300 menniskor bortrycktes. Se-
dan denna tid har staden varit försko-
nad för eldsvådor, med undantag af
smärre sådana; men i stället har cho-
leran spridt sina förödelser äfven hit
och bortryckte 1853 icke mindre än
880 personer.
Staden Carlskrona är belägen på 9
holmar, hvilka sins imellan förenas gen-
om broar, ehuru dessa i det hela äro
föga anmärkningsvärda. Från det förut
omuämda Wämö eller från fasta landet
leder en stenbro till Pantarhohnen, hvil-
ken man betraktar som en förstad till
Carlskrona.
Carlskro'i»a**
17
Carlskrona, och hvilken holme med
Trossö eller egentliga staden saraman-
hänger medelst en stenbro om 1,100
alnars längd, färdigbyggd först 1839.
Genom en träbro saramanbindes med
Trossö den s. k. Pottmakarhohnen, der
Cellfängelset och Fattigvårds-inrättnin-
gen äro belägna. Andra broar leda från
staden till Stumholmen och derifrån till
Laboratoriiholmen i öster, likasom till
Lindholmen, som innefattar Gamla Doc-
kan, Eepslagarbanan och Wasaskjulet
m. ra., och dermed sammanhängande
holmar; men dessa äro af föga bety-
denhet. Staden har tvänne torg, det
illa planerade Stortorget och den s. k.
Amiralitets-slätten, hvilka dock egentli-
gen kunna sägas utgöra ett enda, eme-
dan enda skilnaden dem imellan be-
står i en brant backe. Midt på Ami-
ralitets-slätten reser sig ett berg, med
en derpå stående klockstapel, och ne-
dra delen af slätten slutar vid Högvak-
ten, der ingången är till Örlogsvarfvet.
Strax inom stadsporten, när man kom-
mer från fastlandet, ligger den vackra
promenaden Höglands Park, fordom kal-
lad Maden, sedan Neptuni Torg, men
genom landshöfding von Brinckmanns
försorg i början af detta århundrade
planterad med lindar, lönnar och ka-
stanier samt ämnad att upptaga ett
monument öfver slaget vid Högland,
hvilket dock aldrig kommit till verk-
ställighet.
Bland byggnaderna i Carlskrona mär-
kas följande:
1. Storkyrkan eller Fredriks kyrka,
invigd 1744 under kon. Fredrik, byggd
efter ritning af C. G. Tessin med 2:ne
torn, af hvilka det ena skadades vid
branden 1790, reparerad 18 50. Stor-
kyrkan utgör sedan 1846 tillika med
Tyska församlingen ett s. k. regalt-
privilegieradt pastorat af 2:dra klassen,
till hvars kyrkoherde konungen nämner
en af de tre, som församlingen före-
slagit. — 2, Tyska eller Fredricce Do-
rothece Wilhehnince kyrka, först uppförd
af Nic. Tessin och invigd 1089, ned-
brunnen vid I790:års brand och sedan
åter uppförd i rotundaforra, likt den
gamla, samt invigd 1793, med altare
och predikstol ornerade af Sergels lär-
junge, den utmärkte skeppsbildhugga-
II.
ren J. Törnström. Bägge dfe s^rnman-
slagna församlingarna räknade år 1836
tillsammans' 5,921 invånare. — 'd. Ämi-
ralitetskyrkan , egentligen JJlrica Pia,
den äldsta bland stadens kyrkor, invigd
1685, uppförd af trä och försedd med
en altartafla af värde; församlingen räk- '
nar 8,250 medlemmar. — Vidare 4)
Kungshuset, tillhörigt Kronan, boställe
för befälhafvande amiralen, — 5) Lands-
höfdingresidenset och Landskansliet, —
6) Rådhuset, vid Stora Torget, uppfördt
efter 17l)0:års brand, — 7) Tullhuset.
Vidare märkas den redan 1760 inrät-
tade Amiralitets -Barnhusskolans under
sednare åren uppförda hus. Skeppsgosse-
kasernen, Skeppsgosse-skolan, alla tre af
trä, Folkskolan, Elementarskolans lokal,
efter 1790:års brand någon tid begag-
nad som rådhus och uppförd på sam-
ma plats, der Vittus Andersson hade
sitt boningshus, hvilket nedrefs 1773,
— Cellfängelset, öppnadt 1851, — Fri-
murarelogen, — Societetshuset, — The-
aterhuset, egentligen en Kronan tillhö-
rig materialbod,, som redan på 1770-.
eller 1780-talet inreddes till theater
och af amiralen grefve Ehrensvärd blif-
vit orneradt med fresker i Etruskisk
stil, — Länslasarettet, — Flottans sjuk-
hus, — Båtsmanskasernen på Stumhol-
men o. 8. v. Vigtigast af allt i Carls-
krona är imellertid Örlogsvarfvet, öfver
hvilket vi låna en omständligare be-
skrifning ur T. G. Eudbecks »Försök
till Beskrifning öfver Sveriges Städer,
Stockholm 1857)); der det heter:
•»Örlogsvarfvet. För att få bese
detta, är det nog för en Svensk att af
varfschefen erhålla inträdespollett; men
för utländniugar fordras härtill sjömi-
nisterns tillstånd. Då man inkommer,
är det första, som möter ögat, artilleri-
gården med sina kanoner och kulstap-
lar. Härinvid ligger tyghuset, af trä,
hvilket väl år 1837 undergick repara-
tion, men såsom öfver 120 år gammalt
redan för 5 år sedan lärer blifvit ut-
dömdt. Eustkararaaren, på östra sidan,
innesluter en mängd skjutgevär af flera
slag, sablar, änterbilor, m. m., hvilka,
på smakfullt sätt uppsatta, bekläda väg-
garna. På vestra sidan äro verkstads-
husen belägna, hvarest förfärdigas la-
vetter samt annat tillbehör för flottans
3
18
Carlfikronaw
Carlskroua.
artilleri-. materiel, äfvensom handgevär
och blanka vapen. En ångmachin af
'10 hästars kraft drifver svarfstolar,
borrmachiner, 'fläkt för bläster i smeds-
hfirdarna, raachin för söndersvarfniug
af kasserade kanoner, slipstenar m. m.
Midteraot artillerigården ser raan de så
kallade nya inveutarie-karararna, ett 4-
våningars stenhus, hvartill Ehrensyärd
år 1778 gifvit ritning. Dessa inne-
hålla allt hvad till örlogsfartygens ut-
redning är nödvändigt af ankartåg, ka-
blar, vant, stag och segel m. m. I
närheten häraf äro äfven gamla iuven-
tarie-karararue och gamla mastkranen,
för upplyftande af skeppsmaster. Här-
ifrån kommer man långs träbron till
stora skeppsbron, vanligen kallad Bro-
bänken, der å norra sidan linieskepp,
fregatter och större ångfartyg, å den
södra korvetter och smärre fartyg ligga
förtöjda. Denna vår örlogsflotta utgör
för närvarande 6 linieskepp, lika många
fregatter, 4 korvetter, ett lika antal
briggar, 5 skonerter, 3 ångkorvetter
och slutligen 9 mindre ångfartyg från
140 till G hästkrafter eller tillsammans
med både stora och små 37.
Ett litet här i närheten beläget hus
måste för sin egna, för inbyggarne
högst farliga, men i och för belägen-
heten nödvändiga konstruktion, omnäm-
nas. Det är nämligen vakthuset för
det befäl och underbefäl, som har till-
synen vid reparationer eller utrustning
af de vid brobänken liggajide fartygen.
Ehuru försedt med eldrum, är det dock,
i och för närheten till de dyrbara far-
tygen, så inrättadt, att det vid minsta
sig yppande eldfara genast kan, förrae-
delst undanslåendet af några pålar, ka-
stas i sjön.
Öfver en flottbro kommer man här-
ifrån till Lindholmen, hvilken, utom en
mängd större förrådshus och virkes-
skjul, rymmer trenne i sitt slag ganska
anmärkningsvärda byggnader. Repsla-
garbanan, uppförd af trä år 1696, har
en längd af 160 famnar, oberäknade
de tvänne stenhusen, kallade banhufvu-
den, vid hvardera ändan. Uti denna
kunna årligen tillverkas öfver 3,000 skS
tågvirke; härtill hörer äfven en nyttig,
på andra ställen okänd inrättning, att
tjära garnet, hvaraf tågvirket sedan slås.
Den andra anmärkningsvärda byggna-
den. Wasaskjulet kallad, är ett med
tak försedt, i början af 1700-talet upp-
fördt hus, för att deruti bygga skepp,
eller en vanligtvis så kallad fregattbädd.
Slutligen har man äfven här gamla
eller reparationsdockan. Efter en. plan,
uppgjord af kommersrådet Polhem och
skeppsbyggmästaren G. Sheldon, börja-
de dåvarande presidenten och amiralen
grefve G. H. Wachtmeister år 1716
anläggningen af densamma. Den är
utsprängd i sjelfva klippan samt var
till en början 80 fot djup och öfver
200 fot läng. En pumpmachin för
handkraft uppsattes i och för dockans
länsning uti en tätt bredvid belägen
byggnad, och 3 dagar samt öfver 800
dagsverken åtgingo då härtill. Detta
jätte-arbete fullbordades på 8 år med
en kostnad af den då för tiden ganska
betydliga summan 57,900 rdr specie
eller 231,600 rdr rgs. Under Shel-
dons och Thunbergs ledning blef doc-
kan ännu ytterligare utvidgad. En af
de många triumfer, ångkraften i närva-
rande århundrade äfven i vårt fäder-
nesland firat, var då denna docka 1848
förseddes med en ångpump af 25 hä-
stars kraft samt trenne sug- och tryck-
pumpar. Denna verkställer nu på 6
timmar det arbete, hvartill fordora med
handkraft fordrades 3 dagar.
Ifrån gamla dockan, denna stor-
artade skapelse från Carl XILs tid,
kommer raan till ett litet galleri af
galjonsbilder eller sådana, som varit an-
bringade i fören af numera utdömda
örlogsfartyg. Här har man tillfälle att,
i synnerhet vid jemförelsen med de
förra otympliga bilderna af detta slag,
beundra de ur Törnströms hand ut-
gångna, ibland hvilka de af Galathée
och Euridice i synnerhet förtjena upp-
märksamhet.
Från Lindholmen leder en med
vindbrygga försedd stenbro till vestra
delen af varfvet, der man anträffar den
beryktade ankarsmedjan, hvilken icke
bekommit sitt namn deraf, att ankaren
der förfärdigas, utan emedan upplags-
platsen för sådana fordora varit utan-
för densamma. Största delen af arbe-
tarne vid denna smedja utgöres af lifs-
tidsfångar. I dess tvänne byggnader,
Carlskrona.
Carlikrona.
19
hvilka innehålla 2 grofsmedjor och eu
klensmedja, arbeta vanligen omkring
rOO personer. Midteraot är uppfördt
ett större stenhus för en hydraulisk
sträckningsraachin till pröfvande af an-
karkettingar ra. m. Detta sammanhän-
ger med 5 stora skjul för tillverkande
och förvarande af master och rundhult.
Nära härintill är ett hus, i hvars un-
dra våning en ångpanna är inrymd,
hvilken lemnar ånga till tvänne så kal-
lade baskistor, för uppmjukning af virke
till skeppsbyggnad. I öfra våningen äro
sågmachin samt slipstenar och färg-
qvarnar, hvilka alla drifvas med ånga.
Bland den mängd byggnader, som i
denna del af varfvet förekomma, egna-
de åt verkstäder, ämbetsrum och för-
råder, märkas segelsömmare- och bild-
huggare-verkstaden samt metall- och
jerngjuteriet. Detta, försedt med 2 ku-
polugnar, fullbordades år 184 5.
I Mönstersalen, så kallad, emedan
mönstringen med varfsfolket derstädes
förrättas, ser man, i hvit marmor, ge-
neral-amiralen TroUes bröstbild af Ser-
gel. Deröfver läses: »Upprest af kon-
ung Gustaf III», och på piedestalen:
»Henrik af Trolle, General-Amiral och
Comraendör med Stora Korset af Kgl.
Svärds-Orden, född den 24 Nov. 17 30,
död den 12 Mars 1784.» I öfra vå-
ningen är modellsalen, innehållande en
rik samling modeller af in- och utländ-
ska fartyg. Midtför ingången iir upp-
rest en minnesvård åt amiral Chapman.
Öfverst synes hans bröstbild å en me-
daljong af hvit marmor och derunder
följande inskrift: »Fredr. Henr. af Chap-
man, Vice- Amiral, Kommendör med
Stora Korset af Wasa-Orden, Riddare
af Svärds-Orden. Hans snille och fo-
sterlandskärlek, verksamma till Gustaf
IILs ändamål, gåfvo Sverige nya flottor
efter förbättradt byggnadssätt. Då ar-
betet efter konungens förordnande fort-
sattes, ägnade Carl, Hertig af Söder-
manland, Svea Eikes Stor-Amiral, upp-
finnarens bild åt odödligheten.» Nära
härintill är telegrafen, som korrespon-
derar med den å Kungsholms fästning.
Nya Dockan, eller rättare Dockor-
na, belägna i vestligaste delen af varf-
vet, äro nära ett sekel yngre än varf-
vets anläggning, och grunden dertill
lades af Gustaf III den ' I Ott.q775.
Arbetet börjades under ledning af Thun-
berg samt fortsattes af öfverdirektören
Anckarsvärd. Tiir år 1805, sedan dock
flera uppehåll i arbetet ifrån år 1792
skett, raedhanns uppförandet af svaj-
ningsrumraet, af 4 dockor, af hvilka trå
med tak, samt af portöppningarna till
fjerde och femte dockorna. Detta svaj-
ningsrura är genom en mur afdeladt i
tvänne delar, och i hvar och en af dessa
äro på den afrundade sidan 5 öppningar
med sina slussportar, tjenande till in-
gång för skeppen. Inanför hvar och
en af dessa ingångar äro tvänne doc-
kor å rad, med en sått mellan hvarje ^
docka. Så kallas en machin af trä i ^^
halfcirkelforra, hvilken sättes utanför V
portarna, på det vattnet vid sitt på-
trängande ej må skada dera. Hela
dock byggnaden är således från början
afsedd för 20 linieskepp och har, i fråga
om sin plan, utseende af en utslagen
solfjäder. År 1784 började arbetet å
audra dockan. Är 1797 lades gruud-
stenen till den tredje och år 1801 till
den fjerde, bägge af Gustaf IV Adolf.
Åren 1802 och 1805 fullbordades an-
dra och tredje dockorna. Kostnaden
hade då uppgått till 3 72 millioner rdr
banko. Ar 1839 väcktes fråga om att
fullborda dock-anläggningen, och, sedan
anslag af Ständerna blifvit beviljadt,
påbörjades arbetet 1841. Sedan dess
äro fjerde och femte dockorna fullän-
dade, till hvilken sednare grundstenen
lades den 1 December 1846. I sär-
skilda anslag hafva under de sista 10
åren till och med 1851 utgått en sum-
ma af 391,893 rdr bko. Ehuru stats-
anslagen upphörde, fortsattes arbetet
imellertid af de för flottan i allmänhet
anslagna medlen och påräknades vara
afslutadt raed år 1856, då dockorna på
östra sidan om nya mastkranen borde
vara fulländade. Denna kran uppfördes
åren 1804 och 1805 efter ritning af
öfverstelöjtnant J. Liedströmer och är
138 fot hög. Nya ångmachinshuset
uppfördes mellan åren 1821 och 1822,
hvarefter en ångpump af 40 hästars
kraft, förfärdigad af 0\ven, insattes der-
uti. Hela detta varf omslutes med ea
mur af 2,300 alnars längd, som skiljer
det från staden.
20
Carlskrona»
Carlskrona*
Förutom denna sistnämda beun-
ransvärda infattning, tillhörig Kronan,
■har staden äfven ett varf, på hvilket,
,*ehuru litet, synnerligen i proportion
mot '.örlo*svarfvel' ganska vackra han-
delsfartyg* på sednare tider blifvit bygg-
da efter ritning af den för få år till-
baka aflidne skicklige skeppsbyggmästa-
ren löjtnant Pettersson.»
Stapelstaden Carlskrona består af
1,419 hus och tomter med dertill hö-
rande 1,062 tunnland jord, alltsammans
uppskattadt till 1,585,489 rdr bko och
i statsbidrag erläggande 70,004 rdr
samma mynt. Staden styrdes till 1851
af 2 borgmästare och 4 rådmän, nu af
en borgmästare och 6 rådmän, af hvilka
en är polismästare, en magistrats-sekre-
terare och en stadsnotarie. Staden be-
boddes 1850 af 14,097 personer, b vil-
kas antal 1855 sjunkit till 11,117,
men 1856 åter höjt sig till 14,513.
Stadens näringar hade trån 1850 till
185 5, enligt Landshöfdingens Berättelse
för dessa år, snarare af- än tilltagit,
och påstås den omständigheten, »att
flottans handtverkare, till tjenstgöriug
uppfordrade krouobåtsmän och gemen-
skapen af här lorlagde marin regi mente
dela arbetsförtjeusten med stadens bor-
gare af handtverksklasseu , hafva till
följd, att dessa sednare icke kunna upp-
nå det oberoende, som deras vederlikar
i andra städer förvärfvat.» Staden hade
185 6 inalles 119 handlande (deraf 21
qvinnor), som erlade en bevillning af
1,44 2 rdr banko (Carlsharans 7 5 hand-
lande erlade samma år i bevillning
2,57 3 rdr banko), och af dess handels-
flotta sysselsattes med utrikes sjöfart
26 fartyg om 1,350 läster, medan 4
fartyg om 60 läster användes till inri-
kes sjöfart. Föremålet för utskeppnin-
gen är i synnerhet trävaror från Små-
lands skogstrakter; men denna export
är vida underlägsen den från grannstä-
derna Kalmar och Carlshamn. Impor-
ten består hufvudsakligeu af kaffe, soc-
ker, risgryn och andra specerier, kon-
jak, rhum, vin, tobak, ylle- och bom-
uUsväfnader, hampa, sill o. s. v. Tull-
intraderna, som åren 1848 — 1850 i
medeltal utgjorde 1,466 rdr banko för
utskeppade och 57,205 för införda va-
ror, uppgingo åren 1851 — 185 5 för de
förra till 2,736, för de sednare till
45,904 rdr bko i årligt medeltal, men
hafva sedan dess sjunkit ansenligt. —
Handtverkarnes antal var 1856 inalles
220, deribland 20 qvinnor, med 118
gesäller och 216 lärlingar samt 15 an-
dra arbetare. Är 185 5 funnos i sta-
den 4 tobaksfabriker; kofferdivarfvet,
som under åren 1851 — 1855 var i lif-
1ig verksamhet, har sedermera nästan
afstadnat till följd af dåliga konjunk-
turer. Staden hade 185 5 2 boktrycke-
rier och 2 apothek.
För ungdomens undervisning finnes
ett lägre elementarläroverk samt, för
flottans räkning, artilleri-, styrmans-,
konstruktions- och skeppsgosse-skolor.
I stadsförsamlingens folkskola undervi-
sades (1856) 122 gossar och 97 flickor
af 2 examinerade och 2 oexaminerade
lärare, medan 52 gossar njöto under-
visning i allmänt läroverk och 154 i
enskilda undervisnings-anstalter. Ami-
ralitetsförsamlingens folkskola är beräk-
nad för omkring 40 barn. Härtill
komma en söndagsskola för handtver-
keri-lärlingar med flera och ett skepps-
byggeri-institut på kungliga varfvet med
två lärare. Fordom hade Carlskrona
en 17 56 inrättad kadettskola, der 100
kadetter af både frälse och ofrälse börd
åtnjöto fri undervisning, hälften af dem
till och med beklädnads- penningar.
Denna kadettskola införlifvades 1792
med krigsakademien på Carlberg. —
Genom särskild donation underhålles
en sraåbarnskola.
Sjukvården besörjes för Kronans
manskap å flottans sjukhus; staden
saknar sådant, men aflönar två läkare,
och patienter, som ej kunna vårdas
hemma, få intagas på länets lasarett.
Stadens bidrag till fattigvården utgör
omkring 9,500 rdr årligen, hvarjemte
statsverket dertill bidrager med 3,000
rdr; för 185 4 beviljades derjemte ett
extra anslag af 3,5 rdr, allt banko,
På stadens fattighus försörjas årligen
omkring 150 personer, och genom fat-
tigvårdens försorg äro 200 fattiga barn
utaccorderade till uppfostran och vård
hos fosterföräldrar i staden och på lan-
det. Med fattigvårds -inrättningen är
en arbets-inrättning förenad. Till be-
böfvande af borgareklasseu utgå fråa
Carlskyrka*
tvänne särskilda gåfvofonder årliga un-
derstöd, och år 185 5 bildades en för-
ening' till belöning och understöd för
troget tjenstefolk. Två enke- och pu-
pill-kassor, en för handlande och en för
fabriks- eller handtverksidkande borgare,
finnas, och af den i Jönköping inrät-
tade pensionsföreuingen finnes en, ehuru
föga tillitad, afdehiing i Carlskroiia.
I ekklesiastikt hänseende är staden,
som ofvau sades, delad i två försam-
lingar, stads- och amiralitets-försaralin-
garne.
Stadens inkomster och utgifter för-
valtas af en Drätselkoramission, och upp-
gick de under densaramas förvaltning
stående kassornas verkliga behållning
1855 till 28,285 rdr bko. Derjerate
står under vård af borgerskapets äldste
en borgerskapets enskilda kassa, som
bestrider båtsmans-vakans-afgift för bor-
gerskapet och arfvode till stadens riks-
dagsmän.
Carlskrona har derjemte sparbank,
som vid 1S5 5 års slut hade en egen
fond af 13,012 rdr, hvarfönitan 3,216
delegare deri insatt 205,202 rdr, allt
bko. Smålands privatbank har ett af-
delningskontor i staden, der dessutom
den s. k. Filialbanken i Bleking 1853
började sin verksamhet, hvilken uppgif-
ves såsom rätt liflig och för orten gag-
nande.
Cariskronas vapen är ett ankar,
Carl XLs namnchiffer och konglig kro-
na deröfver. — Staden har marknader
den 5 April (kr. ra.), den 30 Juni, den
14 Oktober och den 20 December.
Till slut torde böra anmärkas, att
år 1856 Carlskronas Mosaiska försam-
ling hade 1 6 ledamöter.
Carlskyrka^ i Stockholms län. Se
Söderbykarls socken.
Carlskyrka. Socken i Åkerbo härad
af Westerås läns Södermanlands-andel,
i norr begränsad af Mälarfjärden Gal-
ten och Arboga A, i öster af Torpa
socken, tillhopa med hvilken den utgör
ett pastorat, innefattar tillika med Tor-
pa en areal af 29,554 tunnland, hvaraf
200 äro sjöar och kärr. Närmast ån
består socknen dels af bördig slätt med
Car]akyrka<
21
lerjord, dels af sank ängsmark, och der-
på vidtager en bergås med' rigtning^
från vester till pster, tämligen brant .'
mot norr, sagtå- sänkajSde- sig åt söder ^
och som egentligen utgör én^O|j«rau,
stenbunden högslätt, hvarifrån sftiå vat-
tendrag leta sig norrut ned till Arbo-
ga-A. I rät vinkel mot bergåsen går
den sandiga Hedåsen från Kungsör till
Öija. Socknens bufvudnäring är åker-
bruk; en vigtig binäring är båtfart.
Socknen består af 31% mantal och be-
boddes 1810 af 1.375, 1840 af 1,545
och 1856 af 1,570 invånare. Om skol-
väsendet saknas underrättelse. — Carls-
kyrka nioderförsaraling utgör, tillika
med annexet Torpa, ett regalt pastorat
af 2:dra klassen i Vester-Eekarues kon-
trakt af Strengnäs stift; hela pastora-
tet, 73 '/2 förmedlade mantal, beboddes
1856 af 2,817 personer. Socknen bar
sitt upphof, likasom sitt namn, af Carl
XI ; liela trakten hörde förut till Tor-
pa, och den nya socknen var först an-
nex till denna; men Gustaf IV Adolf
omviinde förhållandet, ehuru kyrkoher-
den ännu har sitt boställe i Torpa och
komministern här. Kyrkan, äfven kal-
lad Kungsörs kyrka, 1 '/j mil från Ar-
boga, 1 '/j f*"äQ Köping och 6 mil från
Strengnäs, byggd från 1691 af Nicode-
mus Tessin på Carl XLs bekostnad,
under kungens vistande på Kungsör,
är åttkantig, 50 alnar lång och bred,
30 alnar hög, med kupol och talrika
fönster, samt en af riktats vackraste kyr-
kor. Altartaflan är af Ehrenstrahl. —
Socknen är rik på fornminnen; utmed
ån ligga grafliögar på flera ställen;
lemiiingar efter borgar finnas vid Hög-
sta och Rå i söder; vid Svarthäll invid
ån eller, enligt andra, midt emot Asp-
bäll, längre ned, anses det af Dalkar-
larne undt-r Engelbrecht förstörda Hög-
valla hafva legat. Denna borg anses
af Thara (Beskrifning öfver Sveriges
Rike, Westerås Län, ^sid. 1 1 5) hafva
varit densamma med Akersborg, h var-
om vidare på dess ställe. Om Carl XI
lefva åtskilliga sägner i socknen, livars
förnämsta gård är Kungsör (se denna
artikel), fordom kallad Ulfvesund och
Ören, hvartill komma Svarthäll och
ett par smärre gårdar. — Adress:
Köping.
22
Carlslund*
Carls<ad.
Carlslundj i Wärmland. Se Karls-
lund. *
Carlslund. Välbelägen och, välbyggd
gård i St. Ilians socken af Norrbo hä-
rad och Westerås län, belägen norrifrån
staden Westerås på dennas egor, har
sin egentliga märkvärdighet genom sin
prydliga åbyggnad och genom den un-
dervisnings-anstalt för fruntimmer, som
der blifvit upprättad af nuvarande ega-
reu, grefve G. Lewenhaupt, och hans
grefvinua, Eva Augusta Cronstedt.
Carlslund. Två mantal säteri med
underlydande samt qvarn , tegelbruk,
bränneri m. m. uti Längbro socken af
Örebro härad och län, är en välbyggd
egendom med trädgård, orangeri, schä-
feri ra. m. Godset, som 1815 egdes
af änkefru Giinther, tillhör nu grefve
C. H. Anckarsvärd, hvarjemte öfversten
friherre Leuhusen har del deri. Från
herrgården, som är belägen V4 mil i
vester från Örebro, invid Svart-elfven,
har raan den vackraste utsigt öfver
Örebro stad och Hjelmaren å ena sidan
samt Kihlsbergen å den andra. En sa-
long i huset är af egarens bror, öfver-
ste Anckarsvärd, målad med Svenska
vyer. På gården förvaras ett icke oan-
senligt bibliothek.
Carlstad. Stapelstad och säte för
biskop och gymnasium, belägen på
Tingvalla ö vid Klar-elfvens utlopp i
Wenern (5 9" 22' br.), 32 V2 mil från
Stockholm, anlades 1584 af hertig Carl,
som till sin nya stad skänkte hela
Tingvalla ö samt norr om Klar-elfven
Färjestads och Ruds egor med Heden,
dock Kroppkärr undantaget. Sedermera
tillades till staden de närbelägna byar-
na Wåxnäs, Rumstad och Sundstad.
Staden var till att börja med uppstad,
men fick stapelstads-privilegier 1840.
Det gamla namnet på den ö, der sta-
den är belägen, Tingvalla, antyder, att
platsen af gammalt varit ett ställe för
ting och vapensyner, och landslagen
stadgade, att sädana skulle hållas af kon-
ungen måndagen efter Midfasto-söndag.
Om icke konungen sjelf infunne sig, så
skulle hans ställe företrädas af bisko-
pen i Skara och tvänne riksråd, hvilket
oftast torde hafva inträffat. Med tin-
get var här, som annorstädes, marknad
förenad, och denna fick under kathol-
ska tidhvarfvet benämningen Fasting
(Fasteting), emedan den inföll midt un-
der fastan. Stadens andra marknad,
Persmessan, har likaledes under kathol-
ska tiden blifvit uppkallad efter St. Pe-
ter, som tillika med S:ta Brita och S:ta
Lucia lärer hafva varit Wärmlands
skyddspatron.
Hertig Carls nyanlagda stad, upp-
rättad, »hans undersåtare utöfver hela
Wärmland, som lång och besvärlig köp-
stadsväg hafva, till godo och nmlig-
gande land till förbättring», samt för-
sedd med vidsträckta privilegier, styr-
des i början af 2 borgmästare och 8
rådmän, hade kyrka, hvars första pa-
stor var hr Sigfrid Canuti, och skola,
som 1586 af hertigen fick ett nytt hus,
ehuru skola funnits på ön redan före
stadens anläggning, och uppblomstrade
snart. Sedan hafva åtskilliga olyckor
dels öfvergått staden, dels hotat den-
samma. Ar 1C42 härjade t. ex. pe-
sten nästan hela året i Carlstad, och
under det krig med Danmark, som slu-
tade genom freden i Brömsebro, och
som icke medförde någon fara för sta-
den, var man imellertid der så upp-
skrämd, att en mängd stadsbor hals
öfver hufvud flydde sin kos. Sedan
freden lyckligen undanröjt alla vidare
farhogor för krigsolyckor, fortfor sta-
den att i lugn utveckla sig, tilldess
den 1719 nästan helt och hållet lades
i aska, utan att ens domkyrkan, gym-
nasium, skolan och rådhuset förskona-
des. År 1752 hemsöktes staden af eu
ny eldsvåda, och samma olycka uppre-
pades åren 1805, 1822 och 1827, ehuru
i lindrigare grad. Afven Carlstad har
varit hemsökt af de sednaste årens pest,
choleran, 1853, ehuru denna farsot der
icke anställde några svårare härjningar.
— Enligt riksakten af 1815 ar Carl-
stad snmlingsorten för Sveriges ocb
Norges ombud, 36 personer från hvart-
dera riket, hvilka, i händelse af kon-
ungahusets utgång och val af olika per-
soner i bägge rikena, skola sararaan-
jemka meningarna och genom omröst-
ning välja thronföljare.
Öfver Klarelfvens bägge grenar leda
Carl stad.
Carlstad.
23
tvänne broar, af hvilka den östra är
både en bland de vackraste och största
stenbroar i Sverige. I stället för den
fordora genom sin aflägsenhet (^/^ luil
från staden) obeqvänaa hamnen, anlades
1835 en ny hamn vid östra stranden
af den nära staden belägna Hamraarö-
sjön och fullbordades 1837 med en kost-
nad af 32,700 rdr bko. En kanal af
3,000 alnars längd leder derifrån till
östra grenen af Klarelfven. — Bland
Carlstads byggnader märkas:
Domkyrkan. Ar 1347 namnes re-
dan en kyrka på Tingvalla-ön; men
sannolikt byggdes en ny kyrka vid sta-
dens anläggande. Vestergötland, Wärm-
land och Dal lydde ända till 1580 un-
der biskopen i Skara, men sistuämda
år skiljde hertig Carl Wärmland, Wads-
bo och Walla härader ifrån Skara stift
och utnämde öfver dessa landsdelar en
egen super-intendent, som fick sitt säte
i Mariestad. Super-intendents-sätet flyt-
tades 16 47 till Carlstad, der Sven Elf-
dalius blef första super-intendenten, och
som kyrkan nu förvandlades till dom-
kyrka, auslogos af Kronan medel till
hennes reparation. Ar 177 2 fick super-
intendenten i Carlstad titel af biskop.
Efter 1719 års brand var den gamla
kyrkan så förfallen, att man måste vara
betänkt på en ny, och en sådan grund-
lades 1723 på den s. k. Herregårds-
backen samt var fulländad efter 7 års
förlopp. Hon är byggd i form af ett
Grekiskt kors och har en vacker kupol,
som icke uppbäres af någon enda pe-
lare; till vestra gafveln sluter sig ett
ansenligt högt fyrkantigt torn, betäckt
med en lanternin. Den vackra och
ljusa kyrkan har en altar-dekoration,
bestående af ett förgyldt kors, omgifvet
med tvänne af Sergel i gips modelle-
rade figurer. Så väl stads- som lands-
församlingen äro prebenden åt bisko-
pen, och räknade 1 856 tillsammans 4,97 1
invånare; — vidare: Landshöfding-resi-
denset, en tvåvånings träbyggnad med
borggård, — biskopshiiset, likaledes af
trä, — rådhuset, fullbordadt 1780, af
sten, — elementar-läroverkets hus, en
vacker stenhusbyggnad med observato-
riura och icke oansenligt bibliothek, —
skolhuset, bygdt 1840, — frimurare-
huset, — theaterhuset, — hypotheks-för-
eningens lokal, af sten, fullbordad 1835,
— länslasarettet, fullbordédt 1842, och
cellfcbigelset, begagnadt sedan 1847.
Carlstad, som 1736 beboddes af
1,594, 1843 — 1847 i medeltal af 3,4^.5
och 1856 af 4,128 invånare, består af
207 hus och tomter samt innehar dess-
utom 1,174 tunnland jord, alltsammans
uppskattadt till 962,840 rdr bko och
i statsbidrag erläggande 30,515 rdr
samma mynt. Handel och handtver-
kerier äro stadens egentliga näringar;
handeln bedrifves med köpmansvaror af
allehanda slag, sora hufvudsakligen hem-
tas från Stockholm och Göteborg, och
äfven ined spannmål, sora uppköpes
dels inom länet, dels från Öster- och
Vestergötland samt afsättes till provin-
sens norra orter, dit trafiken nu blifvit
betydligt lättad genom Klarelfvens och
sjön Frykens sammanbindning medelst
Frykstads jernväg. I slutet af förra
århundradet utskeppades årligen i me-
deltal omkring 40,000 sk^S jern och
14- till 15 00 tolfter bräder; år 185 5
mottogos å stadens våg, för afsändning
till Göteborg, 38,474 skS stång- och
manufakturjern och utskeppades från
Carlstads hamn 39,403 tolfter plankor,
17,616 tolfter bräder och bakar, 14,6 57
tolfter sågblockar, 1,821 stycken bjel-
kar och 6 mastspiror. Stadens sjöfart
bedrefs detta år med 2 ångfartyg och
14 seglande fartyg om 5 1 9 löster (1856
24 fartyg om 837 läster). Staden hade
1856 inalles 52 handlande, deribland
5 qvinnor, med 49 biträden, och hvilka
i bevillning erlade 66 5 rdr bko; handt-
verkarne voro 8 5, deribland 5 qvinnor,
med 87 gesäller, 69 lärlingar och 16
andra arbetare. Uti staden funnos tvu
tobaks- och snusfabriker, som produce-
rade för 52,000 rdr banko i medeltal
om året, en klädesfabrik, med en pro-
duktions-summa af 31,000 rdr bko, och
två Baierska ölbryggerier, som årligen
producerade för 14,45 rdr bko. På
stadens grund anlades 1854 ett ång-
sågverk, med fyra finbladiga ramar, som
sysselsätter ett stor antal arbetare. I
Carlstad funnos 185 6 två boktryckerier.
Carlstad har ett högre elementar-
läroverk, en vexelundervisningsskola och
en flickskola. Om skolväsendet upp-
gifves för 1856, att 2 examinerade och
24 Carlstads landsförslg*
Ä ■
1 oexaminerad lärare undervisade 129
gossar och 137 flickor i fasta skolor,
'^ medan 80, 'gossar undervisades i all-
v-mänt läroiverk, 8 gossar och 52 flickor
" i*enskild uiiderviäfiiingsanstalt samt 6
gossar och' 24 flickor i hemmet. — A
stadens fattighus voro 23 fattiga och
bräckliga- personer inhysta, hvarCörutan
ett ansenligt antal äldre fattiga och
värnlösa barn voro utaccorderade på
landet, och ett slort antal mindre ar-
betsföra personer erhöllo understöd af
fattigvården. Omkostnaderna för fat-
tigförsörjningen uppgifvas för 185 5 till
6,534 rdr bko. Kostnaden för stadens
styrelse uppgår till 7,192 rdr bko. —
I staden finnes det ena af länets bägge
lasaretter, och Carlstad är derjerate sta-
tion för en af länets två provincial-
läkare.
Carlstad är sätet för en mängd säll-
skaper, föreningar och inrättningar, af
hvilka följande må nämnas: Hushåll-
nings-sällskapet, stiftadt 1803, musika-
liska sällskapet Harmonien, 1816, Wärm-
ländska Bibelsällskapet, 1817, och ett
dermed förenadt Fruntimnaera-bibelsäll-
skap, Sällskapet till spridande af nyttig
folkläsning. Föreningen för befordrande
af nykterhet och goda seder. Trädgårds-
föreningen m. fl. I Carlstad samman-
träder likaledes direktionen för Wärm-
lands Proviucialbank, och här har der-
jerate Wärraländska Hypotheks-förenin-
gen sitt säte. Stadens sparbank hade
vid 1855:års slut en fond af 35,223
rdr banko, och utgjorde insättningen i
densamma i:)alles 507,968 rdr bko.
Carlstads marknader voro för 1859
utsatta till den 10 Februari, den 12
Juli, Permessan, den 1 1 Oktober och
den 29 November.
Carlstads landsförsamlings omkring
staden, på bägge sidorna om eUven, är
annex till stadsförsamlingen och håller
sin gudstjenst i stadskyrkan. Socknen
innefatt;^- 13'/2 m«iital och beboddes
1840 af 456, 1856 af 843 invånare.
Socknen hade sistnärada år arabulato-
risk folkskola med 1 examinerad lärare,
som undervisade 45 gossar och 31 flic-
kor, medan 2 gossar bivistade allmänt
läroverk och 3 gossar samt 7 flickor
undervisades i hemmet. — - Uti denna
Carlsiads stifi.
församling befanns 185 5 en lakerings-
fabrik med 24 arbetare och ett till-
verkningsvärde af 6,83 5 rdr bko. —
Denna socken hette af ålder Tingvalla,
hvars katholska Curatus sannolikt haft
ett visst inseende öfver de öfriga kyrko-
herdarne i landet; till den gamla sock-
nen hörde de nuvar. socknarna Grafva
och Hamraarö samt troligen Borarae-
stads kapell, på gränsen åt Gruras hä-
rad, hvilket sannolikt blifvit öde efter
reformationen. På deu norr i socknen
belägna gården Stora Vågnäs berättas
ett nunnekloster hafva varit; Fernow
tror dock, att »på denna beqväraa or-
ten någon slags schola eller lärohus
varit iurättadt för landets hederligare
flickor.»
Carlstads län. Se Wärmland.
Carlstads stift. Detta stift, det 10:de
i ordningen, innefattar hela Wärmland
och Dal samt af Örebro län Carlskoga
pastorat och 16'/, hemman i Edsbergs
och Lekebergs härader, hörande till
Nysunds socken af Rudskoga pastorat,
sålunda l:o hela Wärmlands län, 2:0
Dal af Elfsborgs län och 3:o Carlskoga
bergslag samt en del af Edsbergs och
Lekebergs härader i Örebro län, allt-
sammans innefattande en areal af 209
qvadratmil land och 20 qvadratmil sjö
samt 1856 bebodt af 321,186 perso-
ner, af hvilka på Wärmland komma
232,521, på Dal 76,658 och på Örebro-
läns-andelen 12,007. Wärmland lydde
under Skara stift till 1580, då hertig
Carl af denna provins samt af Walla
och Wadsbo härader upprättade en så
kallad super-intendentia med säte i Ma-
riestad; år 1647 flyttades stifts-styrel-
sen till Carlstad (se stadens beskrifning)
och år 1658, då Wadsbo och Walla
härader åter lades till Skara stift, fick
Carlstads stift i stället Dal och 9 hä-
rader af Bohuslän, hvilka sistnämda år
1693 förenades med Göteborgs stift.
Ar 1772 fick super-intendenten biskops-
naran. — Stiftet bestod 1856 af 12
prosterier, innefattande 42 pastorater,
nämligen 29 i Wärmland, 1 i Örebro
län och 12 på Dal samt I socken, Rå-
da, som i civilt hänseende lyder under
Wärmlands län och i afseende på ekkle-
Carlstads tingslag.
Carlsten.
siastik-styrelsen hörer till Carlstads stift,
men i öfrigt till Aranehärads pastorat
af Skara stift (komiuiuister i Råda till-
sättes af domkapitlet i Carlstad). Sock-
uarna äro, med bruks- och kapellför-
samlingarna, tillhopa 134, hvartill kom-
ma 4 städer och 1 köping. Kommini-
stersbeställniugarne äro 61, bruks- och
kapellpredikants -sysslorna 10, hvartill
komma 1 grufpredikantstjenst och 11
beständiga pastorats- och socken-adjunk-
turer. Af pastoraterna äro 9 regala,
29 konsistoriela och 4 piebendeu, näm-
ligen 2 för biskopen och 1 för h var-
dera af 2 lektorer. x\.r 185 6 hörde 6
pastorat till l:sta klassen, 25 till 2:dra
och 7 till den 3:dje; prebendena äro
icke klassificerade. Stiftets läroverk äro:
högre elementar-läroverket i Carlstad,
Åmåls lägre elementar- läroverk samt
läroverken i Philipstad och Christine-
hamn.
Carlstads tingslag består af socknar-
na: Carlstads landsförsamling, Grafva
och Hammarön i Mellausysslets fögderi,
med tings-ställe i Carlstad. Arealen
uppgifves vara 58,274 tunnland, af
hvilka 3,800 äro sjöar och kärr; be-
folkningen steg 1856 till 6,243 per-
soner.
Carlsten. Om detta »Sveriges Gi-
braltar», som man kallat det, anföra vi
helst följande beskrifning af en känd
författare.
»Vester om Marstrands stad resa
sig ifrån öns högsta platå de väldi-
ga massorna af det -fasta Carlsten, an-
lagda på 90 till 150 fots höjd öfver
hafsytan. Med sina ända till 60 fots
höjd af ofantliga gråstensbiock upp-
dragna murar och sitt öfver 130 fot
höga torn erbjuder denna fästning, ej
mindre genom sina kolossala raurverk
än genom sitt dominerande läge, en
den mest imposanta anblick, ifräu hvil-
ket håll man än vill fatta den. Den
omkring fästningen ledande rundgatan
eller betäckta vägen är på sina ställen
nedsprängd i berget ända till 35 fot,
och hvart man i densamma vänder sig,
bekikas man af döden ur creneauernas
och erabrasurernas aldrig slutna argus-
ögon, hvilka öfvertyga, att för en fien-
II.
de är denna väg den ginaste till evig-
heten. . ^^
Man känner icke med . säkerhet ti- *t'^
den, då början gjordes till dessa* för-
svarsverk. ■ Dock syiles antagliVf, att '
de funiios till redan under Erik XIV:s
krig. Att de voro i stånd år 1612,
upplyser Brännefejdens historia, emedan
Svenska fältöfversten Jesper Cruus, som
då härjade och brände Bohuslän på det
oerhördaste, derundef blef anbefalld att
företaga en expedition- mot Marstrands
fästning, den han likväl, i brist af be-
lägrings-artilleri, måste lemna oantastad.
Imellertid utgjordes, såsom man vill
veta, fästningen, då kallad «Hyrle-skans»,
till år 1667 endast af jordverk; men
vid denna tid anlades den donjon, som,
beherrskande den angränsande delen af
Kattegat, ännu utgör fästningens huf-
vudparti. Då var den likväl ej högre
än 20 fot med öppen valigång, h var-
under voro borafasta hvalf för besätt-
ningen, ammunitionen och provianten.
Pä den redutlformiga donjonens östra
sida uppfördes samtidigt dermed ett
fyrkantigt torn med 5 bombfria etager,
hvaraf 4 voro bestyckade med hvardera
8 kanoner, nämligen 2 på hvarje sida.
Utanverken voro uppförda af lös sten
eh tenaille och ganska svaga; men det
hela biträddes af tre skansar, nämligen
Gustafsborg vid södra hamn -inloppet,
Malepert pä östra sidan om norra hamn-
gapet och Hedvigsholm på det i ham-
nen liggande skäret af samma namn,
hvarförutan ett blockhus fanns i hvar-
dera af stadens ändar, den norra och
södra.
1 sådant skick befuuno sig dessa
försvarsverk, dä de i Juli månad 167 7
eröfrades af Danskarne under Gylden-
löwe, hvilka sedan af denna eröfring
gjort mycket väsen. Sedan fästningen
blifvit äterlemnad till Sverige, vidtogos,
särdeles åren 1681 — 1682, vigtiga åt-
gärder till dess försättande i bästa för-
svarstillstånd, hvilket Danskarne, ^nder
den tid de varit mästare deröfver, re-
dan påbörjat. Tornets skapnad förän-
drades ifrtn fyrkantig till rund, och
dess murar fingo ända till 2S fots tjock-
lek, hvarjemte det erhöll sin nuvarande
höjd. De fyra batteriernas embrasurer
igenmurades, och i deras ställe erhöll
26
Carlsfen.
Carlsien*
tornet ett rymliga batteri ofvanpå det
gamla toinhvaltVet, livilket batteri täck-
tes med ett spheriskt hvalf, som med-
gsit äafiM en sjunde, etage, numera bä-
rande' namnet Kongssalen till minne af
en frukost, som kon. Gustaf 'IV Adolf
der en gång intagit. Ofvanpå detta
hvalf uppfördes ytterligare ett batteri,
som sålunda bildade tornets åttonde
etage. Ar 1837 blefvo likväl dettas
bröstvärn borttagna och tornet försedt
med koppartak, omkring hvars list ett
lätt jernstaket uppsattes till förekom-
mande af olyckshändelser genom de
starka luftströmmar, som äfven i lugnt
väder spela öfver detta upphöjda ställe.
Aren 1685 — 1687 förstärktes äfven don-
jonens murar, så väl utåt fältet som
inåt borggården. Batteriet på vallgån-
gen kasematterades, och under samma
bombfasta hvalf bildades en tredje etage,
afsedd till spannmåls förvarande, och
hvaraf en del, sedan längre tider till-
baka, blifvit begagnad såsom kyrka.
Vid samma tid blefvo äfven tvenne
vattenreservoirer, uti två af do under
batteriet befintliga hvalfven, minerade
till 36 fots djup.
Nedra enveloppen, eller de öfriga
fästningslinierna, tillkomrao åren 16 94
— 1697, i stället för de förut befintliga
jordverken, och brötos uti in- och ut-
gående vinklar, lämpade efter terrainens
fordringar. Under vallgångarne anbrag-
tes borabfria hvalf, som nu begagnas
dels till logementer, dels till kokhus
m. m. Hufvudpunkterua af dessa linier
voro bastionen Minerva, tenaillen Pallas
och fyrkanten Apollo, hvars norra och
vestra linier beströkos af 2 bombfria
caponnierer. En ravelin betäckte östra
utfallsporten, Alla dessa äldre verk
äro till större delen att tillskrifva for-
tifikations-generalen grefve Erik Dahl-
berg.
Mot slutet af år 1833 vidtogos
brådskande åtgärder, för att sätta fäst-
ningen i provisionelt försvarstillstånd.
I synnerhet egnades omsorger åt be-
styckningen och fästningens yttre för-
svar, hvarföre pallisaderingar uppsattes
på flera ställen. Nu blef man imeller-
tid uppmärksam på behofvet af för-
stärkta utanverk, och sedan dess har
ock fästuinsren blifvit försedd med så-
dana, hvilka, uppförda af' gråsten och
bombfria, bestryka de nu fullbordade
betäckta yttre kommunikationerna samt
förvandla de förut döda vinklarna vid
verkens fot till dödande. Eör verkstäl-
lande af denna plan, till större delen
uppgjord och utförd af fortifikations-
befälhafvaren på stället, löjtnant Lind-
man, med biträde af löjtnanterna Björk-
man och Nycander, nedrefvos de ofvan-
nämda caponniererna, som befunnos föga
motsvarande sitt ändamål. Vattengraf-
varna, hvilka redan påbörjades af Dahl-
berg, men ej fullbordades (de hunno
blott 5 fots djup), äro nu utsprängda
i berget till den ansenligaste bredd och
djuplek och äro, märkvärdigt nog, oak-
tadt sitt höga läge, städse vattenfyllda.
Åtskilliga ytterligare arbeten äro äfven-
ledes utförda.
Till hamnens försvar äro uppförda
.2:ue straudverk, försedda med bomb-
fria hvalf och logementer, nämligen
Fredriksborg vid norra och Gustafsborg
vid södra hamn-inloppet. Aren 1737
— 1738 byggdes det förra i stället för
ett dervarande blockhus, och det sed-
nare kom år 1781 — 1782 att intaga
ett äldre jordverks plats. Af de fordna
skansverken Alalepert, Hedvigsholm och
aS'^ Erik synas nu endast ruinerna.»
På Carlsten, som är bestämd att
inrymma 1,258 mans garnison, ligga i
fredstider föga öfver ett par hundra
man om året, oberäknadt de arbets-
kommenderiiigar, som stundom ditbeor-
dras. Fästningen har från längre tid
tillbaka varit strafi"- och förvaringsort
för grofva brottslingar; redan omkring
år 1700 var här en dépöt för fångar,
hvilka då voro så talrika, att de anså-
gos vådliga för fästningens säkerhet i
händelse af ett fiendtligt angrepp. Un-
der Frihetstiden och efter Gustaf IILs
mord förvarades här åtskilliga för grof-
va brott dömda personer. Sedan har
man ditsändt endast gröfre förbrytare,
hvilkas antal stundom uppgått ända till
200 och derutöfver (185 var t. ex.
antalet 254, 1835 blott 125). Nu mer
förvaras inga fångar på Carlsten; när
Sverige var på väg att invecklas i det
sednaste Orientaliska kriget, förflyttades
de nämligen 1854, 200 till antalet, till
skansen Kronan vid Göteborg och kora-
Carlsten*
ma sannolikt att förblifva derstädes.
Ännu qvarstå dock fånglogementerna
med sina fånggårdar och bidraga till
att föröka otrefuaden af fästningens
inre utseende. Holmberg berättar i
»Bohusläns Beskrifning» förfärliga saker
om den rättvisa, som fångarne i sina
hvalf utöfvade inom sig sjelfva, och
hvilken blodigt bestraffade hvarje förse-
else af fånge mot fånge, särdeles stöld
och sqvaller. Ett af dessa barbariska
hvalfstraff bestod deri, att »den olyck-
liges hufvud och axlar sammanpressa-
des mellan hans knän, hvarigenom krop-
pen fick skapnaden af en boll; sålunda
sammanbunden, upphängdes han öfver
latrinen, med hufvudet neråt, och lem-
nades i denna rysliga ställning natten
öfver. En genomprygling plägade gerna
åtfölja denna tortyr, och om, såsom det
flera gånger händt, den olycklige Irär-
vid måste släppa lifvet till, upphängdes
han helt enkelt i någon vrå af hvalf-
vet, då det sedan hette, att han expe-
dierat sig sjelf. Sjelfva hyste fångarna
en sådan bäfvan för undergåendet af
detta barbariska straflf, att de af fruk-
tan derför och för att genom förflytt-
ning till ett annat hvalf kunna undgå
detsamma, begiugo brott, belagda med
dödsstraff, t. ex. befälets sårande med
knif.» — Carlsten utgör en egen för-
samling, till hvilken nu, sedan inga
fångar mer förvaras här, slotts-staten
och garnisonen räknas; församlingens
folknummer utgjorde 185 6 blott 278
personer, deribland 9 3 qvinnor. Kyrko-
herden i Marstrand är slottspastor. —
Specielt må nämnas, att en optisk te-
legraph uppsattes på Carlsten redan år
1801, och att på fästningstornet är
uppsatt en roterande spegelfyr.
Carlsten har sedan 16 58 tvänne
gånger varit i fiendtliga händer, först
1697, då Gyldenlöwe eröfrade fästet d.
16 Juli och der tog 84 kanoner, och
sedan 1719, den 15 Juli, då kommen-
danten Dankwardt utan trångmål upp-
gaf slottet åt Tordenskiold. Den för-
sta eröfringen blef Danskarne dyrköpt,
ty Gyldenlöwe förlorade dervid en stor
del af sin belägringsarmée. I samman-
hang dermed berättas en anekdot om
kyrkoherden i Marstrand, Fredrik Bag-
ge, som fick Gyldenlöwes befallning att
Carlstorp i
21
i stadens kyrka hålla Te Deum för
fästningens eröfriug och ganska rigtigt
beträdde predikstolen, men i stället bad
för Svenska vapnens framgång. Förd
inför Gyldenlöwe, höll Bagge ett så
slående försvarstal, att en Dansk^offieer
trädde fram och yttrade till generalen':
»bed kun ham tie, hvis han ikke maa
göre os till Tyve og Skjelme alle
Maud !» Bagge dömdes till döden, för-
des till Norge, men återsändes hem
välbehållen och blef stamfader för den
vidtutgrenade Bagge-slägten.
Att Dankwardt 1719 uppgaf fäst-
ningen, kora sig väl icke egentligen af
förrädiskhet, utan mer af skrämsel och
hufvudlöshet, ty Tordenskiold, hvilken,
förklädd till fiskare, varil inne i Mar-
strand och underrättat sig om ställnin-
gen, lät tillställa Dankwardt ett bref,
hvari honom lofvades 3,000 dukater,
om fästningen uppgåfves, medan i mot-
satt fall slottet skulle stormas af 20,000
man. Dankwardt valde att kapitulera
mot fritt aftåg för besättningen, och
när denna ryckte ut, gycklade Torden-
skiold med officerarne och skänkte dera
åtskilliga fruntimmerssaker. At Dank-
wardt gaf han ett hamprep med orden:
»Här, bror Dankwardt, har du dig en
halsduk». Den 5 September samma år
fick också Dankwardt vid Göteborg med
hufvudets förlust »umgälla sin snöda
lättsinnighet».
Carlstorp. Socken i Småland, belä-
gen till en del i Östra Härad af Jön-
köpings län, till en del i Aspelands
härad af Kalmar län, hvilken sistnärada
del kallas Carlstorps Skate. Hela sock-
nens areal uppgifves till 23,527 tunn-
land, af hvilka 2,340 äro sjöar och
kärr. Marken är ojeran och bergaktig ;
här framlöper den ås, som fordom ut-
gjorde gränsen mellan Småland och
Götalandet; vattendragen höra till Eram-
åns flodsystem. Om den genom sock-
nen rinnande Bonnäs-ån berättas, att
den stannat i sitt lopp 1674, den I
Januari 1684 och den 20 November
1701 samt äfven sednare. Jordmånen
består af grusblandad rauUjord, mer
tjenlig för lin- och gräsväxt än för sä-
desodling. På skog var redan 1810
ringa tillgång. Den i Jönköpings län
28
Carlströui.
Carlsviks l<^abriki
belägna el ele^./# socknen bestod 1856
af 20% rnaui^l-^iäed 722 invånare;
Carlstorps 'gk^tfe" "V Kalmar län hade
deremot 7 32" iövfumré på lä.y^ mantal.
:— Carlstorp utgör., tillika, med Kråks-
B\ilt>'H^'di:'si,.WedLt"är härad; ^tt koiisi-
storielt pastorat" af Srdra- klassens 2:dra
afdelning och tillhörande Östra Härads
kontrakt af Wexiö stift; eftersom an-
nexet ligger i S. Wedbo och en del af
moderförsamlingen i Östra Härad af
Jönköpinu'S län, är sålunda pastoratets
Jönköpingsdel delad mellan 2 domsa-
gor, hvilka derjemte tillhöra 2 olika
fögderier. Kyrkan byggdes af sten år
1760, sedan den gamla träkyrkan blif-
vit nedtagen. Socknen hade 1856 am-
bulatorisk skola med 1 examin. lärare,
som undervisade 6 6 gossar och 5 7 flic-
kor, medan 2 gossar undervisades i all-
mänt läroverk, 36 gossar och 7 6 flic-
kor i hemmet. — I Kalraar-läns-andelen
af socknen ligga säterierna Husnäs och
Gripslund; socknens prestgård är be-
kant i historien om Dackefejdeu, eme-
dan tvä af Däckens höfdingar, Peder
Skegge och Peder Djup, en natt 1534
uppehöllo sig der och, ehuru ifrigt för-
följda af konungens folk, dock undkom-
mo, varnade af en der boende Måns
Skåningh, hvareraot 10 af deras följe-
slagare omkommo. I Carlstorps Skate
märkas Pauliströms bruk, säteriet Flens-
hult och säteriet Fluxerum, hvilket be-
rättas hafva tillhört den bekanta fru
Ingrid Ylfva, som också skall hafva
byggt socknens äldsta träkyrka; en be-
rättelse, som man vill stödja derpå, att
vid kyrkans ombyggnad en bjelke blif-
vit funnen med de inhuggna Ijokstäf-
verna I. M. S. (Ingrid Minnisköld) och
årtalet 125 2. Socknen, som ligger 11
mil från Wexiö och 10 från Jönköping
samt omkring 4 mil sydvest från Wim-
merby, är födelseort iör marinmålaren
Marcus Larsson, hvars der uppförda
atelior, en tornformig byggnad af trä,
inredd äfven till boningsrum, nedbrann
i April 1859. — Adress: Hvetlanda.
Carlstrum, rätteligen kallströoi, i
hvars ställe Hliyzelius i »Sviogoth. Mu-
niian skrifver det först anförda namnet.
Han säger, att denna skans blifvit först
anlagd år 1659 pä generalmajor Stjern-
skölds föranstaltande. Skansen har varit
belägen i Kalls socken af Uudersåkers
tingslag i Jämtland på ett näs mellan
sjöarna Kalln och Jufuln. Den har be-
stått i ett blockhus af trä, hade 1710
garnison af Helsinge regimente, men
blef kort derefter ödelagd och ä.r nu
öfvervuxeu med skog. Kallströms skans
låg 4 mil från Kalls kyrka och 13 mil
från Frösön.
Carlstruiu. Bruksegendom i Krigs-
bergs socken och Bobergs härad af Lin-
köpings län, belägen vid sjön "Venslerns
utlopp, utgör tillika med Qvarngård,
Carlsby, Nordsjö vid Vestra Stråken och
andra en betydlig egendom, taxerad till
43,000 rdr och tillhörig slägten Tisell.
Carlsby, som fordom hört under Ulfåsa,
utbyttes före reduktionen af generalen
och. guvernören Carl Sparre, h vilken i
dess grannskap anlade bruket 1682 och
1684 äfven masugn, allt på allmännin-
gen. Gården tillhörde sedan långe släg-
ten Bergenstråle, derpå J. G. Victorin,
från 17 98 genom köp P. C. af Buren,
som 1803 anlade det nuvarande bru-
ket. Egendomen tillhörde från 1815
A. J. Busch, 1818 hans arfvingar, 184 5
N. F. Tisell och Malmqvist. Bruket
har I härd och 1 hammare för 600
sk'S ståugjerns-smide, qvarn och såg.
Ännu 184 5 var smidet 1,600 sk'^;
men 1848 nedlades det äldre s. k. öfra
bjukets tvänue härdar med 1,000 sk^S
smide. — Nordsjö har varit reduceradt
med Norrby.
Carlsriks fabrik. För två år sedan
såg man vid Kungsholmstullen grund
läggas för denna storartade fabrik, som
redan sexton månader derefter var i
gång och nu är fullt färdig. Säkert
har ingen fabrik af sådan omfattning
blifvit i vårt land och knappt i något
annat land på så kort tid fullbordad.
Om man besinnar, att anläggningen till
större delen skett under en tid af all-
miint financielt betryck, utan att detta
i ringaste mån inverkat på fortgången
deraf, måste inan skänka sin hyllning
ät dem, som stått i spetsen för ifråga-
varande anläggning och , oaktadt de
svårigheter, med hvilka alla företag un-
der senare tiden mer eller mindre haft
Carlsviks V^abrik.
Carls vil^' Fabrik*
29
att kärapa, förstått att leda arbetena
på ett så klokt och följdriktigt sätt.
Fabriken, som är beräknad lör tillverk-
ning af tyger, för hvilkas importerande
betydliga summor hittills årligen gått
ur landet, är anlagd af ett bolag, med
ett iubetaldt aktiebelopp af 1,200,000
rdr rmt, och aktie-egarne utgöras till
stor del af i hufvudstaden bosatta ka-
pitalister. Konsul Heineraan har haft
den närmaste tillsynen öfver fabrikens
anläggning, och honom tillkommer i
främsta rummet förtjensten af den i
alla hänseenden lyckade anläggningen.
Herr Heineman är bolagets verkställan-
de direktör och har sin bostad inem
fabriken.
Carlsvik är belägen vid Handtvor-
karegatan på Kungsholmen, ä fri och
egen grund med en areal af 20 tunn-
land, samt skild genom parallelt löpan-
de iuhägtiader från Hofjaktvarfvet och
Rålambshof. Anblicken från sjösidan
är en af de vackraste vid Miilarens
stora segelled. Ingången från llandt-
verkaregatat! leder genom två grindstu-
gor på en 1,600 fots lång chaussé, som
löper rundtomkring fabriken, och efter
tillryggalagda 400 fot befinner man sig
vid ingången till stora fabrikssalen.
Denna sal, sora å ömse sidor af ingån-
gen har samlingsrum för arbetspersona-
len, innehåller 6 0,000 qvadratfot och
är 17 fot hög samt beräknad att rym-
ma icke mindre än 700 machinstolsi',
sora hafva betydligt större mellanrum
än man består inom dylika fabriker i
England. Tretton särskilda i vinkel
stående tak uppbäras af 133 jernkoion-
ner, genom bvilka regnvattnet afledes
till en underjordisk vattenledning; taken
hvila för öfrigt på jernbjelkar, hvilka
ock tjena såsom vattenrännor; dagsljuset
inkommer genom 13 fönsterrader, upp-
tagande norra sidan af taken; hvarje
rad innehåller 1.58 rutor, tre qvadrat-
fot stora och af en luilf tums tjockt
Engelskt glas. Genom lönstreus läge
åt norr hindras solstrålarna ifrån att
intränga i fabriken och blända under
arbetet eller för mycket upphetta lo-
kalen. För luftvexliug är sörjdt genom
i taket anbragta 6 5 ventiler. Längs
efter taket löpa flera tusen fot värmrör
af tre tums diameter jemte alla utvex-
liiigar och . ga&r^Rl '^J:Ä(i^ , (Je''5srnnrika
inrättningarna ijipiOt^^JfvlJ fabriksbygg-
nadeu har luaii _,bérii;^iai -att göra öf- »
versigteu" sä läti sönii^toöjligt, undviljjg;
inödosaiiima ..tra^bortér^^^e^^otsApkra
alla bi 1 1 iga sund bejé^uspi'??^.
Väfnadérna bestå af orleans, para-
raatta, satin och faconnerade tyger till
fruutMBmers -klädningar, gardiuer och
möble* af hel- och halfylle samt blau-
dadt med silke. Dessa tyger stå i in-
tet hänseende efter Engelska väfnader
af siiraraa slag, utan torde tvärtom ut-
märka sig framför dessa genom dertill
använda bättre råämnen, på sätt med
de Svenska klädesfabrikaterna är fallet.
Detta förhållande härleder sig derifrån,
att utländska fabriker måste bestå täf-
lan på hela verldsmarknaden, och till
följd deraf uppbjuda de allt för att
gifva varan ett lysande utseende, me-
dan ofta på varaktighetens bekostnad
sämre råämnen dertill användas.
Carlsviks fabrik bär öfverallt prä-
geln af största ordning och renlighet;
allt går som ett urverk; arbetsperso-
nalen, som hufvudsakligen utgöres af
unga flickor, sköter med förnöjdt utse-
ende sina arbeten. En del af machin-
stolarna äro af Jacquards sinnrika kon-
struktion, hvartill en lika sinnrik ma-
chin slår mönsterkartorna.
Närmaste byggnad innehåller tre
ångmachiner, deraf två ora 200 hästars
kraft, af utmärkt beskaöenhet. Ofre
(ielt;n af denna byggnad innesluter en
jerncistern ora 32,000 kannors rymd,
hvarifrån allt vatten till ångpannorna
och färgeriet tages, och den tredje ång-
machineu, om 12 hästars kraft, förser
denna cistern jemnt med vatten från
Mälaren; den uppiordrar 384,000 kan-
nor under 12 timmars tid. Från sam-
ma cistern nedlöpa flera vattenrör till
fabriken och färgeriet, för att, i hän-
delse af eldsfara, förse de derstädes be-
fintliga släcknings-anstalterna med vat-
ten. De mot eldsfara vidtagna auord-
ningarne kunna framhållas såsom ett
mönster, ty brandmurar och jerndörrar
äro anbragta öfverallt der de kunna
vara af nytta, och förutom nämda sta-
tionära sprutor finnas äfven dylika
transportabla samt till och med eu
brunn i sjelfva fabrJkssaleu.
30
Carlsvärd.
Casimirsborg.
Härefter följer i ordninoen åugpan-
nehuset med 4 pannor af ny konstruk-
tion och 200 hästars kraft; dernäst
komma appretur- och färgeribyggnaderna
tbtd sina oräkneliga machiuer,- beståen-
de af svedjeugnar, krabbor, skölj-, färg-,
tork- och appreturraachiner, hvilka alla
drifvas med ånga och erhålla sitt be-
hof af kallvatten från den stora reser-
voiren samt varmvatten från ångpan-
norna, och slutligen pressrum raet med
sin anmärkningsvärdt konstruerade ugn
samt två hydrauliska pressar.
Sedan fabrikaterua genom dessa
måugfaldiga lokaler hunnit till sin för-
ädling, komma de slutligen till öfra
våningen af fabrikshuset, der de mätas
på raachin och efter konstens reglor
förses med papper samt läggas till va-
rulagret.
Alla dessa byggnader innesluta en
stor gård, som geuomskäres af en rail-
väg, hvilken går från ångpannehuset
till Mälaren och är 700 fot lång, deraf
de sista 300 fot löpa öfver taket till
ett kolskjul. Vid sjökanten finnes en
kran om 30 skeppunds lyftningskraft.
Vattnet vid bron är tillräckligt djupt
för de största på Mälaren gående
fartyg.
Som fabriksbyggnaderna hvila på
granitberg, är anläggningen betryggad
mot sättning, hvilket är af oskattbart
värde vid en fabrik med så långa ut-
vexliugar och kolossala machiner som
vid Carlsvik.
Utom de andra byggnaderna, hvilka
bestå af corps de logis, flera bonings-
hus, magasiner, smedja, snickareverk-
städer, orangeri och stallbyggnader, till-
komma ännu under byggnad stående,
på andra sidan om landsvägen belägna
arbetarebostäder, som komma att inne-
hålla 6 rum. För fabrikens behof är
ett särskildt gasverk anlagdt, som i
mån af behof dagligen kan tillverka
30,000 kubikfot gas. (Aftonbl., d. 22
Mars 185 9.)
Carlsrärd. Pordom en liten fäst-
ning på Eneholmen vid inloppet till
Slitehamn på Gotland, länge sedan ra-
serad. Fästet anlades af Carl X, och
dertili hörde skansen Carlsbälte, försedd
med 5 batterier; Baljan, Klingan, Dopp-
skon, Fästet och Haken. Carl XII lä-
rer hafva ämnat att här anlägga eo
stad. Se Eneholmen.
CarlsöUj Stora och Lilla. Tvänne
öar, belägna '/, mil vesterut från Got-
land, utanför Eista socken, fordom be-
kanta för sina stenbrott, h varifrån ste-
nen blifvit hemtad till de Gotländska
kyrkob3'ggnaderna. Kalkbergen vid öar-
nas stränder sta som höga, sönderbrut-
na murar mot hafvet. Bägge öarua
äro nästan kala. Stora Carlson är hög
och brant samt har öfverst ett jemnt
och skarpt fält, på hvilket några sten-
högar finnas hoplagda. På vestra si-
dan befinnes det så kallade Tjufhålet,
inanför hvilket ligger en grotta, så stor,
att 100 personer skola kunna rymmas
derinne. Lilla Carlson ligger '/| niil
från den Stora, närmare Gotland, och
liknar Stora Carlson. Öarne begagnas
till färbete; man har bland deras väx-
ter anmärkt Gypsophila fastigiata och
Artemisia riipestris. Då Erik XIII år
144 3 reste från Gotland till Söderkö-
pings riksdag, uppkom en stark storm,
och det skepp, på hvilket konungen
sjelf befann sig, förlorade masten, inan
det hann under Carlson, der konungen
med möda kunde komma i land. Skep-
pet sjönk genast, tillika med ett annat,
som hade 120 man ombord.
Casimirsborg. Herrgård i Gamleby
socken af Södra Tjust härad och Kal-
mar län, hette fordom Mem och har
vackert läge vid Gamleby-viken. Går-
den är ett gammalt herregods, och re-
dan år 1421 pantsatte grefve Hans' af
Eberstein husfru, fru Erraegård, Mera
till Nisse Pedersson, hvilken upplät går-
den åt Albrecht Styke. Grefve Casirair
Leijonhufvud, som egde Mera 1632,
gaf sannolikt stället dess nuvarande
namn; gården egdes 167 7 af grefve
Ludvig Lewenhaupt och har allt sedan
tillhört denna familj. I stället för det
gamla stenhuset är ett större, nytt så-
dant uppfördt. På det till Casimirs-
borg hörande frälsehemmanet Helgsjö
egor var ett glasbruk anlagdt; men
detta nedlades redan 1810. — Godset
består af 2 mantal säteri med under-
lydande.
Castellegården.
Castellegården»
31
CasteliegårdeD. Denna historiskt
märkvärdiga egendom, med tillhörande
Gullö, Rangle- och Munkholmarna, 6
mantal kronosäteri, är belägen i Ytter-
by socken af Inlands Södra Härad, vid
Kongelf i Bohuslän. Egendomen var
förr öfversteboställe vid Bohusläns regi-
mente, men är numera indragen till
detta regimentes aflöningsfond. Efter
berättelse skall den vara skänkt eller
utbytt till kronan af fältmarskalken K.
von Ascheberg, emot vissa föreskrifter,
hvilkas ändring eller öfverträdelse skulle
medföra säteriets återgång till Asche-
bergs ättlingar. Godsets egovidd är
inalles 1,600 tunnland. Jordmånen be-
står mestadels af djup mylla på lerbot-
ten. Tillgången på lermergel och skäl-
sand är ganska god. Skog saknas;
men bristen derpå ersattes genom en
förträfflig torfraosse om 14 tunnlands
vidd. Castellegårdens läge vid elfven
är behagligt. Manbyggnaderna, hvilka
omgifvas af vackra, till större delen nya
trädgårdsanläggningar, äro af trä och
medelmåttiga; men deremot äro ladu-
gårds- och öfriga byggnader, så väl in-
vid sjelfva gården som på andra stäl-
len af godset, uppförda dels af sten
och dels af trä till en ganska ansenlig
storlek och soliditet.
Der Castellegården för närvarande
är belägen, på Nordre-elfs låga strand
och en föga bred slätt, som i vester
begränsas af en naken bergås. Bratt-
åsen, hvilken begynner åt norr, vid nu-
varande Kongelf, och löper sydvest ut
mot Ttterby kyrka, samt framför hvil-
ken holmarna Eangleholmen (fordom
Ragnhildarholm) och Munkholmen äro
belägna i elfven, låg sannolikt Konga-
hell, i 12:te seklet Norges praktfullaste
och vigtigaste stad. Eastän deiiuas hi-
storia kommer att afhandlas i samman-
hang med det nuvarande Kongelfs, anse
vi oss dock här böra efter Holmberg
införa en beskrifning öfver dess fordna
läge på »Castellegårdens klassiska mark.»
Holmbergs ord lyda: »Från Castelle-
gården ned mot Ytterby kyrka ligger
en mängd kringspridda stenar, som san-
nolikt beteckna förstörda tomtningar
efter der belägna bus. Man menar äf-
ven, att. namnen på ett par vid Ytter-
by belägna torp. Skansarne, skola er-
inra om ett försvarsverk, som slutat
Kongelfs stad på detta håll. Åt mot-
satt sida, eller åt öster, har man för
icke länge sedan sett tydliga spår eftgr
en gata, omgifven af tomtningar, sträc-
ka sig upp i Kongelfs komark. Sta-
dens längd synes häraf hafva varit öf-
ver y^ mil. Hvad bredden åter be-
träffat, vet man, att staden icke gick
öfver Brattåseu, till hvilken förmodan
man annars kunnat blifva föranledd af
namnet på en å andra sidan om denna
ås liggande lägenhet. Porten. Tvärtom
gifver allt vid handen, att staden varit
ganska smal. Den vigtigaste delen af
staden har otvifvelaktigt, så väl före
som efter katastrophen af år 1135, le-
gat vid sjelfva Castellegården eller om-
kring den af konung Sigurd Jorsalafar
uppförda borgen. Strax öster om uäm-
da gård, mellan Klosterkullen, som ut-
visar stället, der kastellet stått, och
elfven, ligger ett jordstycke af sju tunn-
lands vidd, kalladt Tomterna. Här har
man i våra dagar funnit ganska väl
stensatta och breda gator samt en myc-
kenhet huggen sten, liggande i kalk-
bruk. Öster om detta fält ligger ett
annat, Torneflaten, skiljdt ifrån det förra
genom en dalgång, men som alldeles
saknar tomtlemningar, hvilka förmodli-
gen för längre tid tillbaka äro bort-
odlade. En massa sten och kalk, som
man påträffat, sträckande sig i sydvest-
1ig rigtning ifrån ofvannämde kulle till
elfven, har måhända varit efter en mur,
som här gått fram. Nedanför de så
kallade Tomterna, i eUbädden och nä-
stan i niveau med dess vatten, är en
sumpig afsats, derur man äfven uppta-
git huggen qvadersten och funnit grund-
valar efter hus. Helt nyligen påträffa-
des uti Tomterna en spiraltrappa och
en rak dylik, båda af huggen sten.
Uti Castellegårdens trädgård, kålgård
och bakom dess ladugårdsbyggnader äro
uppgräfna en oerhörd myckenhet men-
niskoben, hvilka en arrendator af näm-
da boställe utskeppade till England så-
som gödningsämne. Man kan föreställa
sig ansenligheten af detta fynd och
deraf sluta till det fordna Kongahells
folkrikhet, då man hör, att denna till
sin skamlöshet exempellösa handelsspe-
kulation lärer inbragt i den »fördoms-
32
-Castelleg'ärden«
Catlirineholm.
frie» säljarens fickor omkring — 4,000
rdr bko. Med.alH; skäl kan man an-
taga, .att en stör del af dessa ben,
hvflka på sina ställen .lågo i nästan
kompakta massor,, voro ,qvarlefvor efter
de, vid stadens iörstöring år- 1 f3 5, om-
komna Kongahellsbocr och Wender;
detta hindrar icke, att ju traditionen
kan äfvcn hafva rätt, då den här ntvi-
sar den fordna stadens begrafningsplats.
Imellertid kan det vara tvifvel un-
derkastadt, huruvida här uppräknade
fornlemningar utmärka det äldsta Kon-
gahell eller detsamma under en yngre
period, — troligen bådadera. Så väl
till det förra som till det sediiare hör
oiVanberörde Castelle- eller Klosterkul-
len, hvarmed förstås en ej långt från
elfveu belägen, af natur och konst ge-
mensamt tilldanad höjd af några hun-
drade famnars omkrets. Denna höjd
är leraningeu efter det kasteli, Sigurd
Jorsalafar lät omkring år 1125 uppföra
till köpstadens värn. Det bestod af en
med djupa grafvar omgifven ringmur
af torf och sten, bvarinom uppbyggdes
en kongssal och en präktig korskyrka
af trä, Castellekyrkan kallad, som in-
vigdes år 1128. Denna kyrka begåf-
vades med de helgedomar, konungen
hemfört från sin Jorsalafärd, nämligen
en altartafla af silfver och koppar, prydd
med perlor och flusser, hvilken han lå-
tit förfärdiga i Grekland, ett relikskrin,
eu kostbar messebok och ett kors, som
inneslöt en förment spån af Frälsarens
kors ra. m. Alla dessa härligheter togo
en ända med stadens förstöring.
Sedermera intog ett Franciskaner-
kloster kastellets plats. Man har sig
icke fullkomligt bekant tiden, då detta
Castellekloster (Ibrdora Kastala-Klaustr),
såsom det kallades, blef anlagdt: men
att detta skett före år 1180 synes der-
af, att konung Sverre vid denna tid
pliktfäilde härvarande abbot till betyd-
liga penningböter för hans politiska
vinglerier. Omkring år 1204 begrafdes
i samma kloster den i Forshälla kyrka
mördade länsherren Jon Dronning. Till
hvad reglor det ifrån början bekant sig,
är obekant. Att det icke då tillhört
uppgifna orden, är uppenbart, emedan
denna stiftades omkring år 1220; men
år 1291 namnes det såsom Franciska-
nerkloster uti en påflig bulla, som till-
lägger detsamma, jemte tre andra i
Norge af samma brödraskap, privilegi-
um på aflatsutdeliiing. Med tiden blef
Castellekloster ganska rikt på jordegen-
dom. Dess präktiga kyrka var uppförd
af sten, liksom flera af dess byggnader,
hvilka lägo nedou! den på Castellekul-
len belägna hufvudbygguaden. Det upp-
häfdes år 1533, och dess egendomar
indrogos till kronan. Klosterbyggna-
derna nedbrötos långt derefter, för att
lerana materialier till Bohus' befästan-
de, och år 1733 jemnade generalmajo-
ren Axel Koos' odlingsflit dess sista
murar med jorden.»
Cathrinie kapellförsamling. Se Rönö.
Cathriiiebergs briikskapell. Se Ha-
neho socken.
Catliriuebergs bruk. Se Ockelbo-
verken.
Cathriueberg. Sätesgård i Wärm-
lands län. Se Katrineberg.
Cathriueberg. Kungsgård i Lastad
socken af Wadsbo härad och Skara-
borgs län, 2 mantal, anslagen till lö-
ningshemman åt Konungens Befallnings-
hafvaude i länet. Stället har siu huf-
vudsakligaste märkvärdighet såsom Tor-
bern Olof Bergmans födelseort. Han
föddes här den 9 Mars 17 35.
Cathrineholni. Bruksegendom på sä-
teriet Dingelviks egor i Steneby socken
och Wedbo härad af det till Elfsborgs
län hörande grefskapet Dal. Redan på
1770-talet hade bruksegaren Samuel
Kock på Södra Dingelviks egor i Ste-
neby socken anlagt en slaggugn med
dertill nödiga inrättningar till stång-
jerns utdragande ur hammarslagg, och
1794 fick bruksegaren Anders Utter-
holm tillstånd att på samma stock få
åter upptaga den derstädes varande
knipp- eller spikhammaren och der år-
ligen förädla högst 20 skS köpestång-
jern till spik, hästskor, söm, spadar o.
s. v. Är 1841 erhöll Upperuds bolag
tillstånd och privilegium att här upp-
föra eu stångjernshärd med hammare
Caflirlneliolin.
för 600 sk<a smide, och år 184 3 fick
samma bolag från Billingsfors hitflytta
1 härd med ^ammare och 533 sk<tt 6
IS smide. Bruket, som är beläget i
strömdraget mellan sjöarna Laxsjön och
Rogvarpen, hade 1858 1,133 sk^S smide
med 2 stångjernshärdar, mjölqvarn om
2 par stenar, såg med 2 grofbladiga
ramar samt tegelbruk och Vg mantal
jordegendom af säteri-natur. Det till-
hörde då dels Upperuds bolag, dels
kreditorerna hos detta bolags disponent,
Henry de Eeveroiiy St. Cyr.
Cathriueholm^ fordom llorsnäs. Fi-
deikommiss inom grefliga ätten Bonde
till Björnö, beläget i Marbecks socken
af Norra Wedbo härad och Jönköpings
län, består af Cathrineholra, 3 mantal
säteri, Stora Herrestad och Ang med
Lindeskog, ö mantal säteri och 5.75
mantal frälse, llerrestads qvarn med 3
par stenar och enbladigt sågverk, Gu-
sta.fsfors jernraanufakturverk samt ett
tegelbruk. — Enligt ett i Linköpings
bibliothek förvaradt köpebref, försåldes
Horsnäs af en Daniel Nilsson till Bo
Jonsson Grip, Gården tillhörde sedan
Olof Göstafsson, son af Göstaf Olofsson
till Holma, och egdes på 1580-talet af
Matts Larsson Kafle samt, efter honom,
af hans dotter och dennas man, Erik
Eriksson Ulf till Låslad och Utansjö,
hvilkas son, Johan Eriksson Ulf, ärfde
godset och innehade det till sin död
1673. Denne Johan Eriksson introdu-
cerades på riddarhuset år 1625 och
dog ogift. Horsnäs kora efter hans
död till hans bror, Matts, som bortbytte
det til! tredje brodern, Knut; dennes
son Anders sålde Horsnäs 1690 till en
friherrinna Cruus, som blef gift med
riksrådet Christer Bonde, hvars son,
lagmannen friherre Christer Bonde till
Laihela, af Bordsjö i Askeryd socken,
Hasteryd i Frinnaryds socken och Hors-
näs i Marbecks socken stiftade ett fi-
deikommiss till förmån för grefliga ät-
ten Bonde af Björnö. Han gaf Hors-
näs gård namnet Cathrineholm efter sin
fru, född Catharina Wrangel. Fidei-
kommiss-stiftaren dog 1712, och efter
honom innehades fideikommisset af riks-
rådet grefvc Bonde, dennes son Carl,
hofmarskalken Thord Bernhard Bonde,
II.
Cathrineholm.
33
hans son Gustaf UIP, riksmarskalken
Carl Bonde och, se'da4ij 1832, af hans
exc. grefve Guistaf Trolle Bonde-, som
inköpt .flera g-ods och lagt dessa tjjl
fideikommisset samt derigeaom • g'ifVit
detta dess nuvaran'de 'storlek, nämligen
15 mantal säteri, 18 raant. fiälse samt
rå och rör, flera qvarnar med 10 par
stenar, 2 enbladiga sågar, 1 jernmanu-
fakturverk till 20 sk'tb årlig smidesrätt
samt ett tegelbruk, alltsammans erläg-
gande bevillning för 120,450 riksdaler.
Efter hans excellens' död tillföl) fidei-
kommisset grefve Gustaf Trolle Bonde
af Björnö, giit 2:dra gången med Julie
Baner. — Cathrineholm ligger i Svart-
ådalen, på åns vestra sida, och har go-
da, men till betydlig del sänka egor.
Mangården ligger på en åslik upphöj-
ning i dalen. Boningshuset är af trä,
brädbeslaget, 2 våningar högt och sä-
ges vara 150 år gammalt (Tunelds ny-
aste utgifvare uppgifver, att den skall
vara uppförd år 17 09 af lagmannen
friherre Christer Bonde); man har der-
ifrån en vacker utsigt öfver sjön Ea-
lången och den mycket öppna dal-
sänkningen med å ömse sidor liggande
löfheklädda sluttningar. Trädgård fin-
nes icke; men byggnaderna omgifvas
af vackra träd- och buskplanteringar.
— Herrestad egdes 1698 af ryttmästa-
ren Axel Pistohl, sedan af fröken Beata
Pistohl och 177 3 af Adam Rothkirk.
Gården har sedan tillhört kronofogden
Bortheij, öfverste Rosenborg och hans
son, kapten Rosenborg, major Rosen-
qvist och grosshandlaren Leffler, som
sålde gården till hans exc. grefve Bonde.
Sätesbyggningen är af trä och i sed-
nare åren tillbyggd; med denna gård
följer jus patronatus i Marbeck. Ang
och Lindeskog egdes af en Göran Hil-
debrand, som 1691 sålde dem till Chri-
ster Bonde, hvilken 1731 gjorde dem
till ladugård under Cathrineholm.
Cathriueliolin, fordom Fullioiiäs. Ett
mantal frälse-säteri i Stora Malms soc-
ken och Oppunda härad af Nyköpings
län, beläget i norra delen af socknen
vid sjön Näsnarn, 6V3 mil ifrån Ny-
köping. Var redan 166 3 säteri under
sitt nuvarande namn, hvilket det erhål-
lit efter dåvarande egaren, öfverstelöjt-
34
CatlirinenMM.
Cederslund.
nanten friherre Jakob von fler Lindes
fru, Catharina. Gyllenhorn. Efter von
der Lindes död 1C76 ärfdes denna gård
af mngen, amiralen Peder Eriksson lio-
senholm,. död 1C90, gift med Catharina
von der Liude, och sedan af deras dot-
te^" Sigrid Märta Rosenholm, sora först
var gift med ryttiuiistaren Svante Ro-
«enstråle och sedan med kornetten Jo-
han Klingstedt, hvilken drunknade 1721.
Egendomen blef af enkan 1737 försåld
till lagmannen Isak Salmoon, f 17 58,
samt af dennes arfvingar, qvartermä-
staren M. L. von Block och assessoren
Sal. Schuzer, år 17G5 till ryttraöstareu
David Hildebrand. Gården har sedan
hört under Eriksberg. Egendomen hade
år 17 49 6 underliggande hela frälse-
hemman och 12 torp, men ingen ut-
mark; utsädet var denna tid blott 7
tunnor. — I sednare tider har denna
gård blifvit närmare bekant såsom en
af hufvudpunkterna på den påbörjade
jernvägen mellan Stockholm och Göte-
borg. Denna jernväg skall från Stock-
holm gå till Södertelje och derifrån till
Cathrinehohn , och har Kongl. ÄIaj:t
under d. 20 Mars 1858 anbefallt kom-
mittéen för statens jernviigsbyggnader
att; företaga undersökningar om lämpli-
gaste sträckningen mellan Cathrineholm
och den punkt vid Göta Kanal i Ve-
stergötland, der jernvägen kommer att
skära kanalen.
Cathriuenås; eller Knttuås. Socken
i Daga härad af Nyköpings län, belä-
gen på ömse sidor om sjön Klämmin-
gcQ och i söder begränsad af de till
Trosa- åns vattendrag hörande sjöarna
Storsjön, Tuna- och Frösjöarne, har en
areal af 4,814 tunnl, af h vilka 1,110
äro sjöar och kärr. Landet imellan
sjöarna är dels jemnt, dels småkulligt;
på andra sidan Kläniraingen ligga täm-
ligen bergländiga och höga skogsmar-
ker. I den jemna bygden är lera rå-
dande jordmånen; näringar äro åker-
bruk, något skogsbruk, fiske, ra. ra.
Socknen består af 14V^ mantal och be-
boddes 1810 af 301, 1840 af 33G och
1856 af 301 invånare. Socknen har
fast folkskola, hvari 1856 undervisades
6 gossar och 5 flickor, medan 7 gossar
och 9 flickor undervisades i hemmet.
— Cathrinenäs är annex till Frustuna
och utgör med denna socken ett kou-
sistoiielt pastorat af 2:dra klassen i
Daga kontrakt af Strengnas stift. Be-
dan omkrins: 1314 förekommer Katty-
nces eller Kattcenoes som annex till Frus-
tuna; kaplaner nämnas sedan 1587.
Den gamla gråstenskyrkan, med spet-
sigt torn, har en graf för slägten Wijn-
bladh till Norrtuna och i vapenhusdör-
ren en runsten med fragmentarisk in-
skrift. — Förnämsta gåi'darna i sock-
nen äro Norrtuna och Kattnäs. — A-
dress: Södertelje.
Ce«!ersberg. Se Säby i Linköpings
län, Hanekiuds härad och Wist socken.
Ce(]crsluiul. Gård i Skredsvik soc-
ken och Lane härad af Bohuslän, vid
Gullmar-fjorden, tillhörde i Carl XLs
tid krigsrådet Som mer, som blef adlad
under namnet Cederfeldt, och i hvars
efterkommandes ego gården förblifvit,
tilldess den 1847 köptes af nuvarande
egaren, herr E. Jacobi. Gården består
af 1 mantal Köd, 1 dito Knäham.raar,
bägge kronoskatte-rusthåll, och V4 hem-
man Helleby, kronoskatte-båtsmanshåll,
samt kallas i Jordeboken Eöd. — På
egendomen ligger, tätt vid Saltkälle-
fjorden, ett berg, kalladt »Smörkullen»,
som, fastän i rät linie beläget 2 mil
frän hafvet, likväl tjeuar till landmärke.
På detta berg finnes, utom flera smär-
re, en jättegryta, som är en aln i di-
ameter och ännu iy.2 'iluar djup; fol-
ket påstår, att hon är ofantligt djup
och tillstoppad med sten, sora ock ses
deruti, hvarjemte, ora det också regnar i
längre tid, vatten aldrig synes i grytan,
så att uppgiften nog kan hafva grund.
Vid en afsättning af »Smörkullen», minst
150 fot öfver hafvet, ligger ett stort
lager af musselkalk, som begagnas till
egornas förbättring; på detta berg och
äfven på andra sådana, hvilka tillhöra
Cederslund, växer »balind». Om ett
annat på Cederslunds egor beläget berg,
»Ormskred», vet folksägnen berätta, att
der i en håla fordom funnits en orm
eller drake, hvilken lagt sig tvärt öfver
hafsviken mellan berget och Tungenä-
set samt tillsperrat detta sund så, att
icke något fartyg kunde komma fram.
Cliarloftenbergr*
En af ortens liöfdingar lat då beslå
kölen på sitt fnitysf med svärdsklingor
och satte af för fulla segel, så att or-
men skars midt itu. Ormens blod och
iuiilfvor flöto i land på Tungenäsets
strand uti en vik, soni deraf kallas
Gåruik, och i Skredsviks kyrka förvaras
ett refben af orraen, — rätteligen af
en hval. — En klyfta i Smörkullen
kallas »Tjufhålet», till minne af 7 rånes-
män, hvilka skola tagit sin tillflykt hit
och röfvat till sig en flicka från Gun-
narby, sora visserligen af^agt ed att
icke upptäcka röfrarnes tillhåll, men,
när hon fått tillåtelse att besöka sina
anhöriga, icke desto mindre på ett fint-
ligt sätt röjde dem och befordrade dera
till straff utan att bryta sin ed.
Charlotteuberg, eller Morastforsseii.
Jernbruk, beläget i Eda socken och
Jösse härad af Carlstads län, anlades
af framlidne fältkamreraren L. D. Lars-
son i den så kallade Wrangs-elfven å
Morast hemmans grund och erhöll sitt
namn efter anläggarens fru, Charlotte
Berg. Privilegium å detta verk är ut-
färdadt den C November 1827, och
för närvarande befinnas derstädes tren-
ne smälthärdar med tvänne hamrar,
vid hvilka smidet är oinskränkt. Till-
verkningen, som drifves med köpt tack-
jern ocb till största delen med köpkol,
uppgick under ur 1858 till 2,451 sk<a.
Under bruket lyder' en del af hemma-
net Morast, och dess nuvarande egare,
herr Bredesen, som bor i Norge, har
ganska betydligt förbättrat denna egen-
dom och utom annat äfven härstädes
anlagt ett stort ölbryggeri.
Charlotteuborg. Herresäte i Win-
nerstads socken och Aska härad af
Östergötlands län, på en holme i Mo-
tala ström, 3*/^ mantal frälse -säteri,
bildadt af Wräknebro, Kråksten och
Torpa, sammanbyggda 166 2, Wräkne-
bro ly^ mantal frälse, Dufvedals qvarn,
såg och urfjiill.
Säteriet innehades ofvannärada är
af fältmarskalken grefve Ludvig Lejon-
hufvud, som samma år (Widegren upp-
gifver 1660) uppförde åbyggnaden af
sten, hvilken sedermera blifvit förän-
drad. Godset reducerades till största
Charlottenlund.
55
delen från arfvingarne, dels såsom f. d.
kloster-, dels kronohemmfin, som 1632
— 1652 hört under Motala kungsgård;
det utbyttes likväl och tillhörde 1()87
och 1700 grefve Adam Lewenhaupt,
1726 hans' enka, B. D. Lewenhaupt,
på 1750-talet frih. Gerra. Cederhjelms
enka A. M. Lewenhaupt, derpå öfverste
Boij, öfversten friherre Israel Lagerfelt,
kapitenen friherre ]\L O. Lagerfelt om-
kring 1820, major Odencrantz omkring
1830, 1850 direktör Fraser, 185 3 den-
nes arfvingar och 185 6 generalmajoren
grefve C. G. Löwenhjelra.
Charlotteulund^ fordom Siiåresfail, i
Snårestads socken och Ljunits härad af
Malmöhus län, är en af Skånes nybil-
dade gårdar. Under namnet Snårestad
har det från lång tid tillbaka haft sä-
teri-privilegier, men har dock, så långt
man kan spåra dess historia, alltjemt
hört under Marsvinsholm. Med be-
stämdhet känner man detta ända från
den tid, då provinsen blef Svensk, och
först under det sednaste decenniet har
Charlottenlund blifvit afsöndradt från
Marsvinsholm. Hela dess historia sam-
manfaller derföre med sistnämda gårds,
och det enda, som under denna period
om Snårestad förtjenar nämnas, är att
excellens Euuth utbytte det gamla nam-
net Snårestad mot Charlottenlund, upp-
kallande stället efter sin hustru, Char-
lotta Wahrendorff.
Charlottenlund, hvars åbyggnader då
utgjordes af ladugårdshus och ett obe-
tydligt envåningshus, köptes 1841 af
konsul C. J. Hemberg och handlanden
F. Hemberg i Ystad till ena hälften
samt af f. d. inspektören på Marsvins-
holm, befallningsman J. Berlin, till an-
dra hälften. Konsul Hemberg tillbytte
sig brodern Fr. Hembergs andel i Char-
lottenlund mot sin egen, efter fadern
ärfda, andel i Smedstorp. Pleraberg
och Berlin frånsålde derpå en stor del
af bondgodset; säteriet och återstoden
af godset köptes 1846 af konsul Adolf
Hemberg, som, sedan han återköpt en
del af bondegodset, försålde Charlotten-
lund 1848 till grefve Arvid Posse, nu-
varande agaren.
Grefve Arvid Posse, son af lauda-
höfdiugen i Malmöhus län, grefve Fr«
36
Cliarlottenlund.
Cliarlottenlund»
Posse, gift raetl grefyinnan Amalia Ca-
rolina De la Gardie, är den egetitlij^a
«kapa-ven af denna vackra egendom.
Han, liar, ytterlig-are köpt tillbaka af
det försålda bollde^■odset, äfvensora han
uppfört den smakfulla slottsbyggnaden
samt, lyckligt begngnande de medel,
som den natursköna trakten erbjöd,
framtrollat ett litet Eldorado vid strän-
derna af Östersjön, Det nyuppförda
slottet, bygdt 18 49 — 185 efter ritning
af arcliiteklen Strömberg, är beläget på
en höjd, omkring 800 alnar från hafs-
stranden. Utåt denna strand ligga flera
kullar, bevuxna med ek- och småskog;
trenne af dessa, som ligga slottet när-
mast, hafva genom gallringar och nya
planteringar blifvit inredda till park,
och, sinsi mellan förbundna genom san-
dade gångar, hvilka slingra sig genom
ängen, stå de älven i förbiudelse med
en framför slottets södra sida gjord
plain-anläggning. Slottet är uppfördt
af tegelsten med grund af qvader. Det
är bygdt i qvadrat; hvarje sida håller
40 alnar, höjden är 20 alnar, utom
tornet, som håller 3 4 alnar. Detta
torn, som höjer sig ur midten af hu-
set, kan betraktas som den kärna, kring
hvilkeu byggnaden slutit sig. Norra
eller hufvudfagaden afbrytes å midten
af en liten tornforraig utbyggnad, som
dock icke skjuter utom facadens' linie;
dera är ingången. Öfver dörren är en
tvådelt fönsteröppning med rundbågig
betäckning och under fönstret en blind-
balustrad, uppburen af trappbågar. Torn-
byggnadens öfra våning har tre rund-
bågiga fönsteröppningar. Så väl denna
som byggnadens alla sidor äro crene-
lerade. Den ifrågavarande facaden har
två våningar och entresol; på ömse si-
dor om tornet är den genom hörnpila-
strar och små midtelpilastrar indelad
i två fält, och dessa äro öfver entre-
solen afskurna af tandsnitt, så att 8
fält sålunda uppkomma. I hvardera af
de 4 yttersta äro två fönster; i de 4
mellersta blott ett. Gesimsen består af
karnis och är platt, uppburen af en
dubbel tagglist; denna gesims går rundt-
om hela byggnaden och är endast af-
bruteu i de fält af norra fasaden, som
ligga på ömse sidor närmast dörrfältet;
ty der består gesimsen af trebladiga
rundbågar, uppburna af konsoler. Ve-
stra sidan, så väl som den södra, äro
genom pilastrar afdelade i tre fält, af-
skurna af tvärlisten, som här är upp-
buren af trappbågar; hvarje våning har
tre fönster i mellersta fältet, men i
hvartdera sidofältet finnes på vestra si-
dan blott ett, på den södra två; å in-
gendera af dessa sidor är entresolen
fortsatt; men biigge hafva källarvåning;
här finnas inga midtelpilastrar, tvär-
lisien är lik den pä norra sidan. —
Taket är lågsluttande och skifferbelagdt;
öfver detsamma höjer sig midteltornet
med ännu en våning ; det har å hvar-
dera sidan tre rundbågiga fönsteröpp-
ningar och öfver dera runda bågslag;
hörnen upptagas af ett slags tinnade
tourellcr. Gesimsen består af tandsnitt.
Träder man in i det inre af huset,
så befinner man sig efter några steg uti
det vackra, genom alla våningarna gå-
ende tornrummet, som lämpligast kan
jemlöras med en inre borggård; det har
hvalfbetäckning och får sin belysning
genom en öfver hvalfvet anbragt »lan-
ternin». Alla väningarne öppna sig me-
delst arkader utåt detta rum; den an-
dra våningens hafva en genombruten
bröstning, och den tredjes eller torn-
väningens äro tvådelta. Inredningen är
särdeles ändamålsenlig och beqväm ; de
flesta rummen hafva utom förbindnings-
dörrar sinsimellan äfven dörrar till kor-
ridoren.
Vester om borgen ligger det gamla
envånings-boningshuset. Norr derom är
ladugården, uppförd 1854 — 1855; den
består af en nybyggd loge och en te-
gelstenslänga med två flyglar; vester
om den sednare är en grundmurad grå-
stenslänga. Ett tegelbruk ligger norr
om gården. Öster om slottet äro köks-
trädgärd samt nybyggda orangerier och
spalierraur.
På Charlottenlund finnes ett bibli-
othek af omkring 5,000 volymer; det
utgör den del af Löberöds-bibliotheket,
som vid delningen föll på grefve Posses
lott. Bland här förvarade konstsaker
förtjena nämnas; ett porträtt af x\xel
Oxeustjerna, måladt af en Holländsk
mästare, porträtter af Carl XI och Carl
XII, ett porträtt af Carl XIV Johan,
måladt af Westin, af konungen sjelf
Cliarlottenlund.
Cliarlottenlund.
37
skänkt till excellens De la Gardie.
Men den förtiämsta dyrbarheten inom
Cliarlottenliiuds murar är dock Gustaf
III:s byst i marmor al" Sergel. — En
stampsamling, en mindre myntsamling
samt åtskilliga af de kuriositeter, som
fordom tillhört Löberöds-samlingarna,
finnas nu här.
Vid södra sidan af Snårestad kyrko-
mur ligger en ansenlig hög, »Kyrkohö-
genu kallad, om hvilken folktraditionen
har följande att berätta. Tväiine jät-
tar, Kämpe och Sigurd Snåren- Sven,
träffades en gäng pä denna plats och
råkade i tvist, hvarpå snart följde ett
envig. Snåren bet i gräset och blef
högsatt. der han stupat, men erhöll
dymedelst den hedern att få sitt minne
bevaradt uti socknens och byns namn.
Sedermera uppbyggdes en kyrka invid
högen; men det oaktadt togo trollen
den i besittning. En dag gick en bond-
dräng och plöjde utmed Kyrkohögen
och fann der liggande en sönderslagen
grissla. Han stannade, hopsatte griss-
lan och lade den åter på högen. Då
han återkom, var grisslan försvunnen;
men Ijerdedelen af en pannkaka stod
på dess plats. Drängen lät sig väl
smaka och bjöd äfveu »plogköringen»;
men denne vägrade att äta och blef då
strax som »forstyrret». — En liknande
historia omtalas om Tullahögen i Nöb-
belöf samt om Helleberga- backe vid
Sinclairsholra.
Trollen i Kyrkohögen hade mycken
boskap, som om sommaren gick pä
marken tillsammans med Snårestad by-
hjord och vaktades af samma herde.
Då turen kom till trollen att skaffa
»vannaherde» (den, som skulle vattna
boskapen), så gick byherden till högen
och klappade på den och sade: »Snäc-
ka, du skall skaffa vannaherde i dag»,
och strax kom ut ur högen en stor
svart hund. Byherdens årslön hemtade
han alltid en gång om året pä en viss
sten i kyrkomureu, der trollen lagt den.
Mot slutet af 1600-talet blef en piga
bergtagen, som tjenade i den strax in-
vid liggande. Hofgården; Hon ha*le onr
aftonen sjungit EUa-visan, och derföre
hade trollen makt med henne. Natten
tilibragte hon hos trollen; men om mor-
gonen, då byherden skulle gå upp och
ringa »Mavreklockan», fann han henne
liggande uppe på högen, och var hou
sedan eu läng tid nästan som tokig.
Först då man från Dybeck hemtat en
Eliaskål *) och gifvit henne att dricka
af den, kom bon till sig, dag efter
dag.
Nu mer hafva trollen dött ut uti
Snårestad; man känner till och med
det sista trollets ömkliga slut. Detta
troll var eu gammal qvinna, som länge
öfverlefde hela familjen och sysselsatte
sig med att spinna för bönderna. En
dag hade gumman varit inne hos en
byqvinna och afleranat spanad. Qvin-
nau bjöd henne mat; men hon sade sig
icke hafva tid att äta, emedan åskan
började att gå. Byqvinnan sökte väl
att öfvertala henne; men trollguraman
hade mycket brådtom att komma hem.
Hon hann dock ej längre än till en
bäck, utmed hvilken hon träffades af
åskan; och sedan har man icke hört
omtalas troll i Kyrkohögen.
På Charlottenlunds egor, nära lands-
vägen mellan Ystad och Malmö, stodo
några höga stenar i aflang fyrkant;
platsen kallades »Disas Thing», emedan
en jungfru Disa der fordom skulle hafva
hållit thing. En stendyss i Snårestads
socken vid Murbräcksledet kallades Di-
sas slott. En stor sten hvilar der på
tre mindre, och på den öfra sades jung-
frun brukat naken sitta och kamma sitt
långa gyllene hår. Nu kallas denna
sten »Höga-sten». En inspektor föll en
gång på det orådet att spränga den ;
men den, som antände krutet, dödades,
och de andra deltagarna blefvo mer
eller mindre sjuka.
Nära stranden är en backe med
') Vid Dvbecks gårJ visas en sådan Ellasknl, som blifvit funnen af en arbetare. Den tyc-
kes vara en ledskål af något större djurs skelett. J'örr förvarades alltid en sådan skäl vid Dybeck,
hvilken af folket begagnades att dricka ur, då de råkat ut för »något i väret», och medförde detta
vanligen tillfrisknande. Eliaskålen, som ansågs af Ellen (EltVenj vara uppkastad på stranden, be-
gagnades på följande sätt: den sjuke skulle utan att tala gå till en bäck eller källa, som rinner
åt norr, så skrapa några spån af skälen och blanda dem i det vatten, som ur källan med skålen
upphemtades; tre gånger skulle detta npprejjas och tre skålar tömmas hvarje gång.
38
Cliarlottenlund.
Cliristberff.
-mänga linlor, der Siinppliaiiar anses
-iialva liaft sitt tililiall.
Uti 1697 års nisttjenst-jordebok
upptii^^es Snårestad till 4 4 fiiiinor råj^s
och korns samt 30 tunnor liafres utsä-
de, 200 lass äiifr, 4 00 sviiisollon och
fiske, anslaget till 1 tunnland hardt-
korn. — Ar 17G5 ut<2;jorde Snårestad
4Vg mänt, säteri, 1 3 '/g mänt. insockne-
frälse, hade .27 torp och 8 fiskarelius,
Skarviken (här har grefve Arvid Posse
låtit plantera flera 100 tunnland med
gran- och furuplantor) kallade. — Deti
28 Juni 1841 köptes Cliarlottenlund
af herrar C. J. och F. Hemberg samt
Berlin för 3 4 5,000 rdr. Det utgjorde
då: säteri 4'/, mänt. samt alla frälse-
hemman i Snärestad utom N:o 18, sam-
manräknade till 1 8 '/g mantal, uppta-
gande en areal af 1,985 tunnland. —
Sedan en del af bondegodset blifvit
frånsåldt, köpte konsul A. Hemberg
återstoden d. 30 April 184G för 154,308
rdr 24 sk. samt inköpte sedan bond-
hemman för 20,000 rdr. Den 7 Febr.
1848 köptes detta af grefve Arv. Posse
för 233,333 rdr 16 sk.; af honom äro
ytterligare bondhemman inköpta för
24,441 rdr 32 sk. För närvarande ut-
göres Charlottenlund af följande: säteri
4 '/g mantal, insockne-frälse i Suårestad
socken och by N:o 17 '"Vigi mantal,
N:o 19 Vs- N:o 21 V8> N:o" 28 VlG'
N:o 30 %, N:o 31 Vs o«l» N:o 37
"'%S4 "if^t-; Balkåkra socken och by,
N:0 1 YiZ roa"t., N:0 5 '/i 12' ^-^ 6
Vi92 ^^^^ ^'-^ ^ Vs mantal. Arealeu
är 1,113 tunnland 5 kappl., af hvilka
534 tunnland åker, 91 tunnl. äng och
torfmosse samt 07 tunnland skog" bru-
kas under gården. Park och trädgård
upptaga 18 tunnland; de öfriga 4 03
tunnl. äro utarrenderade på 20 år till
arbetsbönder och torpare, som till går-
den göra 7,800 dagsverken. Högsta
afkastningen är 2,800 tunnor säd utom
rotfrukter. A gården födas 44 hästar,
170 fäkreatur, 60 får och 30 svin.
Taxeringsvärdet är 90,000 riksdlr rgs.
Skola för godsets underhafvande och
sjelfegande bönder i byn är uppförd år
1854. Herrligheterna utgöras af tegel-
bruk, som producerar årligen omkring
150- å 200,000 tegel; fiske i Östersjön.
(Hemtadt ur »Skånska Herregärdar«.)
Chrlstberg, eller Rrigsberg. Socken
i Östfrgölland, innefatlat)de delar af
flera härader, har en areal af 3 i, 576
tunnland, af hvilka 4,639 äro sjöar och
kärr. Socknen är belägen på stora
landlhöjden, som skiljer Motala ströms
dal från Finspongs-ådalen, och. består
till större delen af rao-lika eller berg-
kulliga skogsmarker med större eller
mindre dalgångar och vattendrag samt
smärre slätter, så att socknen i sin hel-
het är en pä berggrund hvilande skogs-
bygd. Socknens bästa bygd är belägen
söderut mot sjön Boren, der de med
sluttande hagar, rika på ek och annan
bokskog, omvexlande bergkullarne bilda
en vacker strandbygd, men åt hvilken
sida blott mindre betydande vatten hafva
sitt aflopp. På norra sluttningen går
deremot ett betydligare vattendrag från
sjön Salstern genom Carlström östligt
till Stråken och vidare nordostligt till
Ommen, allt tillhörande Hellestadsåns
vattendrag. De nu uppräknade sjöarna
upptaga från alla håll smärre vatten-
drag; Möjesjön, Sjöbo- och Hafssjön
utfalla t. ex. i Salstern; den af två
hälfter utmed hvarandra, bägge i ställ-
ning från sydväst mot nordost, bestå-
ende Stråken upptager Al-, Dik-, Qvarn-,
Holm- och Lillebo-sjöarna m. fl. CarU
ströms-ån har fall vid CarlstrÖra, Lits-
qvarn, Qvarns bruk och såg. — Närin-
gar äro åker- och bergsbruk, boskaps-
skötsel och bräuvinsbränning, hvartill
i norra bygderna komma kolning och
stångjernstillverkning; vidare fiske och
förfärdigande af åkerredskap, laggkärl
ra. m. Af socknen, som 1815 beboddes
af 1,524 personer, 1840 af 2,090 och
185 6 af 2,187 invånare på 4 9 förmed-
lade mantal, höra 3 '/^ förmedl. mantal
med 221 invånare till Gullbergs härad,
1 '/2 förmedl. mänt. med 67 invan, till
Hellestads och Tjellrao tingslag, 6^^
förmedl. mantal med 634 invånare till
Aska härad och 37% (•'^2 '/g?) mantal
med 1,245 invånare till Bobergs härad.
Christbergs socken hade 185 ambula-
torisk skola med 1 examinerad lärare,
som undervisade 110 gossar ock 116
flickor, medan 4 gossar bivistade all-
mänt läroverk, 1 gosse och 2 flickor
undervisades i hemmet. — Socknen,
hvars rätta och egentliga namn ar
Clirlstdala.
Cliristdala.
39
Christberg, sAsom man finner af bref
och tingsprotokoller af åren 14C1 och
147 9, utgör för närvarande ett konsi-
storielt pastorat af 3:()je klassen uti
Gullbergs och Bobergs kontrakt af Lin-
köpings stift. Kyrkan, byggd tätt in-
till Borens strand, är en gammal sten-
kyrka, hvars chor 1725 tillbyggdes af
brukspatron Gabriel Bergenstråle; släg-
teriia Bergenstråle, Skytte och Tiger-
klou hafva sina grafvar i kyrkan, der
dessutom kapitenen »vid Östgöta») Pär
Garp I ill Kalsby och hans fru Maria
Musla hvila. FrAn katholska tiden fin-
nes ett rökelsekar af niessing i behåll.
— Af foridemningar nämnas qvarlefvor
efter befästningar å Borgöisberget nära
Litsqvarn och eu stensättning å en
kulle vid Olivehult. Många hemman
och lägenheter omnämnas i handlingar
från katholska liden; år 1382 dömdes
t. ex. konungsdom mellan biskopen i
Linköping och konungens fogde angå-
ende räntorna af omkring 80 olika bol
här ocli i kringliggande delar af skogs-
bygden. Ungefär vid samma tid synes
biskopen här hafva inneliaft en gård
och tvänne kloster tillsammans 2 går-
dar inom Aska och Gullbergs härader.
På 1000-talet hade en del kommit un-
der Norrb}^ annat under Ulfåsa eller
till adliga gods iuom socknen; men en
del återkallades vid reduktionen, och
en ej ringa del hade förblifvit krono
och skatte, — Bland gods och egen-
domar i socknen märkas: Olivehult, for-
dora Hult, — Qvarn, Elgmyra, Nord-
sjö, Carlströms bruk, m. fl. — Adress:
Linköping.
Christdala. Socken i Tunaläns hä-
rad af Kalmar län, n. v. från Oscars-
hamn, vid sjön Humlen och Wibo-än,
har en areal af 47,396 tunnland, be-
stående af bergiga, steniga och skog-
bevuxna höjder, med derimellan liggan-
de större och smärre sjöar, hvilka sist-
nämda, tillika med kärren, uppgå till
en areal af 4,880 tunnland. Hvarifrån
socknens namn härledas, är svårt att
uppgifva; den gamla kyrkan var belä-
gen i en af ekar beskuggad vacker dal,
hvari man vill söka anledningen till
namnet »de Christnas dal»; andra här-
leda namnet från något krig, ehuru
sägnen icke vet att omtala något så-
dant af någon vigt. Socknens hufv.ud-. ,
näring är icke åkerbruk, emedan berg,'
sten och vatten hindra odlingar; men.
icke desto mindre bearbetas, dej; ölän-
diga marken, och de vattensjuka däl-
derna utdikas med mycken ihäidighet.
Boskapsskötsel och skogsbruk äro liuf-
vuduäringarnc; socknen har tillika så-
gar; men skogarna äro redan ansenligt
medtagna. Nästan alla sjöar innehålla
jernraalra, och i socknen finnes (vid
Malghult) ett rikt kalklager, inrautadt
af egarne till Hagelsrusn och Storebro.
Socknen består af 37yjj förmedl. man-
tal och beboddes 1810 af 2,267, 1840
af 2,5 00 och 185 6 af 3,9 95 invånare.
— Christdala utgör ett konsistorielt
pastorat af 3:dje klassen i Tuna läns
och Sevedes kontrakt af Linköpings
stift. Den gamla kyrkan, af trä, låg,
som ofvan sades, dystert och skuggrikt
i en dal; hennes byggnaiJsår är okändt;
men målningarne och bildhuggeriet till-
kännagifva hennes katholska ursprung.
Nya kyrkan uppfördes af sten 1790
eller 17 92, ett stycke norr om den
gamla. — I socknen ligga säteriet Hä-
gersrum och Bråhult eller Bråbygden,
nu rusthåll, fordora bestående af 12
hela hemman och tillhörigt slägten Sa-
belschjöld, raen reduceradt från denna
slägt. I socknen ligger derjemte ett
hälft mantal Qvarngärden, hvilket i
162 år varit ansedt som skatte, raeu
184 förklarades för krono och måste
lösas af egaren. — Vid Christdala kyr-
ka hålles ärligen marknad i början af
November månad. — Christdalabon är,
liksom Sraåländningen i allmänhet, lätt
till kropp och sinne, arbetsam, ihärdig,
förslagen, men ock envis, snart uppre-
tad och hämdgirig, om han blir förför-
delad. Nästan hvar och en kan något
handtverk. Män och qvinnor deltaga
i samma arbete. Den mörka årstiden
spinna äfven männerna aftnar och morg-
nar, och om dagen äro qvinnorna med
dera åt skogen. Männernas klädedrägt
är jacka, eller kort rock, långbyxor,
och då det skall vara väl — stöflor.
Qvinnorna visa sig aldrig i samqväm
utan silkeskläden och klädningar af
köpetyg. Sparsam hvardagslefnad ger
tillgång till detta öfverflöd. Större gä-
40
Cliristianopel.
'--■■stabud vid bröllopp, begrafningar och
: barnsöl äro högst sällsynta; blott iiär-
"■\iiiaste slägtingar bjudas, och i inat och
iäryck. är intet öfverdåd. Fordora in-
träffade' vidv dessa tilllällen oordiiiugar
af alla slag, till och med giöFre brott;
tilläfventyrs liar en anstrykning af lä-
seri, som inrotat sig, vericat fördelak-
tigt i denna del. Socknen liÖr till 3:dje
klassens konsistoriela pastorat och oak-
tadt denna egenskap har en oafbruten
slägtföljd allt ifrån år 1598 intill när-
varande tid innehaft detta pastorat.
Nikolaus Diiraeus blcf pastor sistnämda
år. Den nuvarande innebafvaren, pro-
sten Carl Meurling, hans sonsons dot-
ters sonsons son, eger en silfverpokal,
hvilken gått i arf inom denna prest-
slägt ifrån Nikolaus Durreus. Stället
anses vara mycket sundt; de flesta pa-
storerna hafva hunnit öfver 80 år och
blifvit efterträdda af sin yngsta son.
Christianopel. Köping i Östra Hä-
rad af Blekinge län, 3 '/2 niil o. n, o.
från Carlskiona, vid hafvet. Köpingen
anlades 1600 af Danska kon. Christian
IV i stället för den fordna staden A-
vaskäi-, befästes 1006, hade stadsprivi-
legier, kallades af Danskarne för Styr-
Kalmar, var säte för landshöfdingen öf-
ver Norra Bleking och eröfiades 1611
af Gustaf Adolf som kronprins. Den
nuvarande socknen Christianopel har en
areal af 17,751 tunnland, af hvilka 1 25
äro sjöar och kärr. Den utgör ett re-
galt pastorat af 3:dje klassen uti Östra
Kontrakt af Lunds stift och beboddes
1856 af 3,109 personer (år 1805 af
1,761). Marken är i strandbygden jeran
och sandig, i skogsbygden bergig och
mager; mellanbygden är socknens bästa
del och har bördigare jordmån, bestå-
ende af sand- och lermylla; denna del
af socknen har också mer skog, mest
af gran. Socknen hade 1856 ambula-
torisk skola med 2 examinerade lärare,
som undervisade j235 gossar och 191
flickor, medan 2 gossar bivistade all-
mänt läroverk, 1 8 gossar och 1 2 flickor
hade enskild undervisning och 24 gos-
sar samt 5 2 flickor undervisades i hem-
met. — Köpingen, äfven kallad Nopeln
eller Nobeln, belägen på ett näs vid
hafvet, lyder under Carlskrona stad och
Clirlstiansfad.
hade 1855 blott 2 handlande samt obe-
tydlig rörelse. Hamnen är liten och
af föga god beskaiTenhet. Vid början
af innevarande århundrade fanns i kö-
pingen ett ylle- och liunefärgeri ; den
hade då 8 gator och gränder, höll i
längd 300, i bredd 100 famnar och
, hade en areal af 24 tunnland. — Kö-
j pingen har en marknad i början af No-
1 veraber. — Adress: Carlskrona.
I Christlaiistad. Eesidens- och stapel-
I stad i Christianstads län, säte för Hof-
' rätten öfver Skåne och Bleking, 55 Vj
i mil från Stockholm, 9'/^ mil från Mal-
i mö, under 5 6 *• nordl. br. (detsamma
i som Edinburgh i Skottland), vid Helge-
; å, som här utvidgar sig till en anseu-
j lig sjö (Sjöviken af Helga-sjön) 2 mil
I från åmynningen, der stadens hamn,
I Ahus, är belägen. Christianstad leder
sitt ursprung från den äldre staden
I Wä, som låg V2 mil från den nuva-
rande staden och afbrändes af Gustaf
I Adolf 1C12 under kriget mellan Sve-
rige och Danmark. Sedan freden blif-
! vit sluten i Knäred, beslöt Christian
] IV att, till skyddande af sitt rikes
gräns åt denna sida, anlägga en befäst
stad i stället för Wä. Till plats för
den nya staden utsåg han den dåva-
rande ön AUö, nu ett på tre sidor af
Helga sjön omgifvet näs. Anläggandet
af fästningen började 1613, och redan
efter 4 års förlopp var staden omgif-
ven med vallar, ehuru man på det yt-
terligare befästandet arbetade ända till
1641. Borgerskapet i Wä anbefalldes
1615 att flytta in i den nya staden,
der det skulle åtnjuta 7 års skattefri-
het. Den nya staden fick sitt namn
efter konungen och i vapnet ett krönt
C med en 4 inuti, uppehållet af 2 gula
lejon i blått fält. Christianstad fick
ytterligare stapelrätt 1622, och 1624
förordnades, att Ahus, såsom stadens
lastageplats, skulle lyda under dess ju-
risdiktion. Flera andra förmåner bevil-
jades derjemte staden; men icke desto
mindre gick det långsamt med dess be-
folkande, emedan alla skydde en stad,
som ständigt var utsatt för att bli
sköflad, så snart någon oenighet upp-
stod grannrikena imellan. Staden kom
1658 genom freden i Roeskilde under
Cliristiaustad.
Cbristlanstad.
41
Sverige; men fastän Svenska regeringen
gjorde allt för att upphjelpa densam-
ma, låg ännu IfiTO halfva staden öde.
Nu lades Sölvitsborgs käinnersrätt un-
der Christianstads jurisdiktion, och så
väl Sölvitsborg som Cimbritsharan för-
lorade sin utländska seglationsrätt.
Christianstad tycktes också börja repa
sig; men Carl XLs krig mot Danmark
utbröt 1676, och den O Augusti sam-
ma år tågade en Dansk styrka mot
Christianstad, hvilken stad 9 dagar ef-
teråt stormades af fienden utan någon
föregående belägring. Svenskarne under
Wulfklo försvarade sig raskt; men 500
man af dera stupade, 300 togos till
fånga, och Christian V lät sina solda-
ter plundra den tagna staden. Efter
segern vid Lund blokerade Carl XI
Christianstad 1677, men kunde ingen-
ting uträtta mot Danska kommendan-
ten Meerheim och måste i slutet af
Maj upphäfva belägringen, emedan kon-
ung Christian V nalkades till stadens
undsättning med en öfverlägsen här.
Redan följande året stod iraellertid Carl,
som nu vunnit segern vid Landskrona,
åter utanför Christianstad; stadens nu-
varande kommendant, Osten, försvarade
sig tappert i hopp om undsättning af
den vid Önnestad stående Danska ar-
méen; men då denna icke vågade leve-
rera batalj, och sedan hungersnöden
inom staden stigit till den höjd, att
man måste slagta hästar och kattor,
kapitulerade slutligen Osten den 4 Au-
gusti och ryckte denna dag ur staden
med de 1,100 man, som återstodo af
hans garnison. Efter freden 167 9 ra-
serades Christianstads fästningsverk, så
att staden nu blef en öppen plats.
Oklokheten af detta steg visade sig
icke långt derefter. Ar 17 09 inbröt
åter en Dansk här i Skåne, och Chri-
stianstad föll genast i händerna på de
Danska, hvilka, då de i sin ordning
nödgades draga sig tillbaka för Sten-
bock, lade på staden en brandskatt af
9,000 rdr och medtogo 8 af de för-
mögnaste borgrarne som gisslan. Sta-
den undgick likväl plundring, emedan
ryktet berättade, att Svenskarne nalka-
des. Brandskatten var imellertid tung
nog för den utarmade staden, fastän
andra af Skånes obefästa städer måste
II.
bidraga till dess utredande. Vis af ska-
dan, började man åter befästa Christi-.''
anstad 1748, och detta arbete fortfor V
ännu 17 67. Staden har sedan 'bjott'*
en gång spelat en vigtigare roll uti
historien, nämligen 1772, då Christian-
stads kommendant, Hellichius, seder-
mera adlad Gustafssköld, genom sitt
på Tolls inrådan tagna steg, att upp-
säga ständerna trohet och lydnad, vä-
sendtllgen bidrog till Gustaf ll;l:s i
Stockholm utförda revolution.
Bland andra tilldragelser i Christi-
anstad omnämner man konung Stanis-
lai af Polen vistande derstädes 1711,
då han med sin familj residerade i det
s. k. Kungshuset. — Ar 1847, den 5
Juni, härjades staden af en eldsvåda,
som ödelade 34 gårdar och gjorde 800
personer husvilla ; den nedbrända delen
uppfördes imellertid äter i prydligare
skick än förut, och ständerna beviljade
dertill ett byggnadslån af 100,000 rdr.
Samma år påbörjades raseringen af sta-
dens fästningsverk.
Christianstad, som med fasta landet
sammanbindes genom den 734 alnar
långa och 12V^ alnar breda Långebro
(till en ny bro öfver Helge -å hafva
ständerna beviljat 100,000 rdr), ligger
på en sidländt slätt och genomskäres
af en murad kanal, som delar staden i
tvänne hälfter, af hvilka den norra lig-
ger i Willands, den södra i Gärds hä-
rad. Staden har 3 torg, är reguliert
byggd, består af 340 hus och tomter,
med till staden hörande 1,503 tunn-
land jord, är uppskattad till 1,818,346
rdr banko och erlägger i statsbidrag
34,282 rdr samma mynt. Bland Chri-
stianstads byggnader märkas: Trefal-
dighetskyrkan, grundlagd 1617 och in-
vigd 1628, stor och rymlig, med hvalf,
hvilande på 12 åttkantiga stenpelare,
af hvilka de bägge till dörren närma-
ste äro hela, ehuru af 12 alnars höjd.
De öfriga bestå af tvänne stycken. I
staden finnas 3 församlingar, stads-,
garnisons- och slottsförsamlingen; men
alla dessa begagna kyrkan gemensamt.
Staden utgör tillika med Wä ett regalt
pastorat af l:sta klassen. Till stads-
församlingen och Wä hörde år 1856
5,95 7 personer, till Garnisonsförsam-
lingen 1,266 och till Slottsförsaralingen
(i
^2
Cliristianstad.
Cliristianstad.
1 36 personer; — Kronohuset, en vac-
ker byggnad om 3 våningar, som inta-
ger hela norra sidan af Stortorget, be-
gagnas gemensamt at" HoCrätten och
garnisonen, som utgöres af Kgl. Wen-
des Artilleri-regimeute; — Landshöf-
ding- residenset, vid Lilla Torget, till
större delen nybygdt 1748; riksdagen
1854 anslog 5 5,000 rdr bko till ett
nytt länsresidens; — Rådhuset, upp-
bygdt 1728 i stället för det 1678 af-
brunna ; — Länslasarettet och Kurhu-
set, hvars nya byggnad öppnades 1833
och utvidgades 1838—1840, — Gar-
nisons-sjukhuset i Kronhuset, — Cell-
fängelset, bygd t 1842—1846, — Nya
Tyggårds -byggnaderna, innefattande i
22 större och mindre byggnader samt
10 fästningskasematter det af Svenska
arméens tre hufvudlorråder, som är för-
lagdt i Christianstad ; — Skolhuset, full-
bordadt 185 0, — Theatern, — Fattig-
huset, — Frimurare-Ordens lokal, —
kaserner, gymnastikhus, kronobageri,
m. m.
Christianstads hnfvudsakliga närin-
gar äro handel, handtverk och fabriker.
Eedan i äldre tider var stadens handel
icke obetydlig; den hade visserligen år
1680 blott ett fartyg; men i början af
17 00-talet egde Christianstad flera så
kallade »Spanie- och Fransfarare», san-
nolikt till större delen tillhörande sta-
dens dåvarande rikaste handlande, Corte-
meyer, Oaktadt alla de förluster, som
blefvo en följd af Carl XILs krig, upp-
blomstrade stadens handel och sjöfart
allt mer och idkades med 7 fartyg om
tillsammans 212 läster på Holland, Eng-
land och Frankrike, till och med på
Spanien och Portugal. Efter 1738 af-
tog handeln i följd af de stränga för-
buden mot införsel af utländska varor;
men ännu 1749 hade Christianstad 25
handlande, hvilkas antal 1767 samman-
smält till 20. Dessa hade likväl 13
fartyg, af hvilka 4 gingo på Medelhaf-
vet. Till detta förhällande bidrog tro-
ligen den omständigheten, att staden
17 65 erhöll obehindrad nyttjanderätt
till Landö hamn, en mil från Ahus,
och befrielse från åtskilliga afgifter.
Men handelsrörelsen minskades ansen-
ligt, sedan Helge å på 177 0-talet ba-
nat sig ett nytt utlopp, hvarigenom
den blef ofarbar till och med for båtar.
Denna tid måste alla varor forslas på
vagn mellan Ahus och Christianstad,
och handeln aftynade, så att staden i
slutet af 18:de århundradet hade blott
9 fartyg och 1850 endast 5. Men år
1852 fullbordades hamnen vid Ahus,
för hvilken staden användt ansenliga
summor, och sedan segelleden derimel-
lan och staden blifvit återställd, repade
sig åter sjöfarten och handeln. Alla
dessa arbeten hafva kostat staden
133,394 rdr bko; för segelledens öpp-
nande genom Hernestads Grytt erhöll
dock staden ett statsanslag af 20,000
rdr rmt. Varutransporten mellan Ahus
och staden sker nu med pråmar, som
bogseras af ångbåt, alltsammans tillhö-
rigt ett bolag. Ar 1856 hade staden
6 fartyg om 240 läster, som begagna-
des till utrikes-sjöfart, och samma år
voro 45 handlande bosatta i staden.
De hufvudsakligaste exportvarorna äro
spannmål, bräder, bjelkar, tjära m. ra.
— Handtverksmästarnes antal uppgick
1856 till 127, och af fabriker egde
staden 1855 tre garfverier, 3 färgerier,
1 urmakeri, 2 spegelfabriker, 1 tobaks-
och 1 vagnsfabrik. Härtill kommo yt-
terligare två boktryckerier.
Staden, som har elementar-läroverk,
folkskola, flickskola, garnisons-skola och
fattigskola, styrdes ända till 1696 af
2 borgmästare, men hade sedan blott
en borgmästare, 4 rådmän och en ma-
gistrats-sekreterare. Statsbidraget ut-
gjorde 1855 sammaulagdt 34,282 rdr
bko. Fattigvården är organiserad i för-
ening med arbetsinrättning, der fattig-
hjonens arbetskrafter tagas i anspråk,
men medför icke desto mindre en dryg
beskattning för staden, som derför år
1855 erlade icke mindre än 10,000
rdr bko. — Staden är skyldig att un-
derhälla 10 båtsmän.
Uti Christianstad linnes länets spar-
bank, hvars ansvarighets- summa vid
1854 års slut uppgick till 814,051 rdr
bko. Ar 1854 inrättades i staden en
filialbank.
Stadens folkmängd är uti det före-
gående uppgifven efter de sednaste offi-
ciela källorna, deri inbegripna invånar-
ne i Näsby och Nosaby byar (2,3 76
tunnl. med 840 invånare) samt Ahus'
ChrittiaiiHtads län.
Clirlstlanstads län.
43
lastageplats, som lyda under Christian-
stads jurisdiktion. — Staden har mark-
nader den 25 Jan., den 15 Juni och
den 4 Oktober.
Christianstads län, 5 5 qvadratmil
med 190,300 invånare (1855), innefat-
tar norra och östra delarne af Skåne.
Det gränsar i norr till Halland och
Småland, i öster till Bleking och Öster-
sjön, i söder till Malmöhus län och
Östersjön samt i vester till Kattegatt
och Malmöhus lan; hela länets areal
uppgifves till 1,323,416 tunnland, der-
af 70,639 tunnland sjöar och kärr.
Till naturbeskaffenhet är det olika i
olika trakter, i nordvestra och norra
delarne egentligen skogsbygd, liknande
Kronobergs- och Hallands län, med
större och mindre, vanligtvis platta ås-
ryggar samt derimellan smärre sjöar,
kärr och mossar; mellersta och östra
delarne äro omvexlande skogsbygd och
bördigare slättbygd, södra delen åter
en nästan skoglös slättbygd; närmast
kusterna, särdeles den östra, ligga vid-
sträckta, fordom bördiga fält, nu öfver-
täckta med flygsand, hvars ytterligare
utbredning man söker hämma genom
planteringar (se nedan). — Från Hal-
land skiljes Christianstads län genom
Hallandsås, och imellan denna samt Sö-
deråsen, Kullabergens fortsättning och
gränsåsen mot Malmöhus län, utgöra
sand, grus och klappersten den öfver-
sta ytbetäckningen. Gränsen mot Små-
land utgöres till en del af den söder
om sjön Möckeln frarastrykande Göinge-
åsen, som bildar de s. k. Getaryggar-
na, kortsträckta åsar eller låga kullar,
hopvräkta af gneiss och rullsten. I
länets mellersta del består jordmånen i
skogstrakten af sandraylla, på slätten
af lera, lersand och sandraylla, medan
södra delen, med undantag af kust-
trakterna, är betäckt med ypperlig lera
och lermylla. Slätten kring Christian-
stad består till stor del af sandfält,
omvexlande med lerfält; längre i söder,
på Cimbritshamns-slätten, träffas trapp,
basalt, sandsten och alunskiffer. Länet
har inga bestämda hvarken höjdsträck-
ningar eller dalgångar och genoraskäres
af endast smärre vattendrag. Utom de
redan uämda åsarna märkas bland höga
berg Balsberget, bestående af mussel-
kalk, strax nordost om den till Helga-
sjöns system hörande Eåbbelöfsjön, och.
Stenshufvud vid östra kusten , högsta
punkten af en der utlöpande liten gra-
nit-ås. — De vigtigaste vattendragen
äro Helge-å, hvars källgrenar samla sig
i sjön Möckeln, hvarefter vattendraget
bryter igenom de ofvannämda Getaiyg-
garna; ån upptager från vester Wis-
sjöns och Menja-sjöns vattendrag, frän
öster Örsjöns vattendrag och längre
ned, från vester, den från Finja-sjön
kommande Alma-ån, tillika med Ske-
inge- och Wrams-åarna. An bildar slut-
ligen Helga-sjön, som utbreder sig i tre
nfsatser, af hvilka den nedersta kallas
Ynqsjön, och faller sedan vid Åhus ut
i Östersjön. I detta haf utfaller lika-
ledes Ifvetofta-å, afloppet för Ifö-sjön,
som upptager Oppmanna-sjöns och /?«-
melens vattendrag. I Kullavikeu af
Kattegatt utfaller den från Ringsjön
kommande Rönne-å. — Mellan Finja-
och Ifö-sjöarna förekomma spridda la-
ger af musselkalk, som till största de-
len" bestå af utdöda mussle-arter, blan-
dade med echinit-taggar och fisktänder.
Länets befolkning är i allmänhet
trög och långsara, men likväl flitig och
arbetsam, i synnerhet vid raognare ål-
der; seder, bruk och folklynne omvexla
imellertid efter de olika folkstammar,
som från början satt sig ned i länets
olika trakter, och hvilkas olikheter ti-
den ännu icke varit i stånd att utplåna.
Mellan hvarje härad finnas sålunda skilj-
aktigheter i afseende på liflighet, språk,
klädedrägt, till och med ansigtsbild-
ning; dock råder den största olikheten
mellan skogsbon och slättbon. Den
sistnämde är trög, kall och betänksam,
men också öppen, lugn och mer pålit-
lig än skogsboerna, bland hvilka i syn-
nerhet invånarne i gränshäraderna mot
Småland, de s. k. Göinge-häraderna, i
många hänseenden skilja sig frän de
öfriga Skäningarne samt med höflighet,
liflighet och tilltagsenhet förena en viss
högt utbildad förmåga att beräkna.
Från detta län förefalla ofta utflyttnin-
gar, dels till Amerika (åren 1851 —
1855 utfärdades pass för 1,342 till
Amerika utflyttande personer, deribland
ensamt för året 1854 åt 653 personer),
( ,.t '44 v'- ChriRtianstads llin.
• ■■.<>■v;•■
■'^'.'Xv^ti; wdels till Danmark, dit i synnerhet tjen-
^•' ■'.'•/^^Vi-stebjpn utflytta, dock nu mindre än
•'*rdfrV sö<iau dp; lockande iorespeglingar-
ne om större förmåner i det främman-
de lancWt än de kunnat åtnjuta hemma
börjat befinnas ^tämKgen illusoriska. Så
väl i detta län som i Skåne uti all-
mänhet finnes en stor mängd herresä-
ten, hvilka gifvit upphof till en talrik
klass af arrendatorer och torpare, af
hvilka många befinna sig i en ytterligt
beroende ställning. På de sednare åren
bar iraellertid allmogens välstånd blif-
vit ökadt, och sedligheten befinner sig
egentligen icke på någon låg stånd-
punkt; åtminstone har fylleriet minskats
och i sammanhang dermed äfven brot-
tens antal aftagit. — Länets hufvud-
näring är jordbruket, hvilket på de sed-
nare åren förkofrat sig; råg, korn och
potates äro de vigtigaste sädena, och
år 1855 skördades, sedan utsädet blif-
vit afräknadt, inom Christianstads läns
landsbygd 29,000 t:r hvete, 273,000
t:r råg, 228,000 t:r korn, 123,000 t:r
hafra, 54,000 t:r blandsäd, 59,000 t:r
ärter och 440,000 t:r potates, hvartill
kommo på städernas jord skördade 257
tunnor hvete, 1,186 t:r råg, 1,503 t:r
korn, 744 t:r hafra, 190 t:r blandsäd,
168 t:r ärter och 699 tunnor potates.
Potates-odlingen beror af bränvinsbrän-
ningen samt ökas eller minskas med
denna, som på mänga orter inom länet
är allmogens vigtigaste binäring. Chri-
stianstads län är nämligen det som mest
idkar bränvinsbrännande i Sverige, och
i November månad 1857 hade t. ex.
4 större och 1,05 9 smärre brännerier
anmält sig till att under de följande
bränniugsmånaderna tillverka icke min-
dre än nära 2 milioner kannor. Till
följd af bränvinsprisernas fall träftades
också detta län vid den s. k. handels-
krisens utbrott af mycken penninge-
brist; i Konungens Befallningshafvau-
des derom afgifna berättelse heter det
t. ex. ordagrannt: »I flera af länets
härader (Ö. och V. Göinge, Willaiids,
Gärds och Albo) tillverkades 18 57 öfver
3,360,000 kannor, för hvilka i skatt
erlades 97 6,386 rdr. När priset faller
en half rdr på hvar kanna, minskas
sålunda penniugetillgångeu genast med
1,650,000 rdr, och derjerate hafva kon-
Cliristianatads liin.
trakterna om bränvinsleverans med thy
åtföljande förskotter alldeles upphört.
Man motser med bekymmer den tid,
då bränvinsskatten skall utgå och draga
en del af det redan otillräckliga myn-
tet från provinsen.» — Boskapsskötseln
befinnes icke på någon hög ståndpunkt,
om man undantager hästafveln; på A-
rup, 2 mil från Christianstad, befinnes
ett schäferi af elektoralfår. Länet hade
år 1855 orakr. 37,000 hästar, 21,000
oxar, 52,000 kor, 45,000 ungnöt, 97,000
får och 71,00 svin. — De enda stäl-
len inom länet, der järnmalmer träffas,
äro sjöarne i Helgeådalen, och den enda
bruksrörelse, som här idkas, är Andra-
rums alunverk, som år 1856 tillverkade
1,610 tunnor. Derjemte ligger inom
länet kopparhammaren Kopparmöllan ,
som samma år tillverkade 83 sktt. —
Länet tillhör 9:de eller Södra Bergmä-
stardistriktet. Den enda fabriken af
betydenhet är Klippans pappersbruk. —
Binäringar äro: linne- och blängarns-
väfveri uti Åsbo härader, tillverkning
af laggkärl, smiden, kistor och mattor
af nöthår samt, i länets nordostliga del,
handel med byggnadstimmer och brä-
der samt tjära och beck. — Skogen, i
norra delen bestående af grau och tall,
i den södra af ek och bok, kan änuu
anses tillräcklig för behofvet, ehuru
bränvinsbränningen medtagit ansenligt
deraf. Lands- och härads-allmänuingar
finnas icke i länet, som har blott en
socken-allmänuiug. Bland flygsandsfält
med skog, som stå under allmän upp-
sigt, märkas utmed östra kusten vid
Ahus två små parker om tillsammans
139 tunnland, två andra parker, kal-
lade Gamla och Nya Espet, om till-
hopa 747 tunnland, Yngsjöfältet, lika-
som de förra i Willands härad, om
1,924 tunnland, blott till en del skog-
bevuxet; på vestra kusten finnas vid
Engelholm fyra flygsands-planteringar,
tillsammans innehållande 1,622 tunn-
land, iudeUule till trakthuggning, lika-
som Espet, m. fl. smärre. Deremot
hafva planteringarna i Löderups och
Borrby socknar af Ligelstads härad icke
kunnat fredas. — Statens södra jern-
vägs-stanibana kommer att genomskära
detta län tätt förbi Finjasjöu.
Christiaustads län består af 2,996
Christian stads lan.
förmedlade och 3,5 60 oförmedlade hem-
man samt Ii, 7 27 lägenheter, verk och
inrättningar, alltsammans upppkattadt
till 13,562,266 rdr bko och i statsbidrag
erläggande 715,626 rdr banko, hvaraf
fattigvården upptager 47,568. Städer-
na med deras jord uppskattas till
2,331,204 rdr och erlägga i statsbidrag
45,489 rdr bko. Folkundervisningen
går framåt; den nya fattigvfirdslagstift-
ningen visar tillfredsställande resultater,
och kringstrykandet har minskats så,
att medan de för olofligt kringstrykan-
de upptagna personernas antal åren
1845 — 1847 i medeltal utgjorde 340,
detta antal under åren 185 2 — 185 3
utgjort i medeltal blott 200. Imeller-
tid är fattigvården särdeles betungande.
Helsovärden, hittills skött af två ordi-
narie- och en extra- provincial- läkare,
bestrides sedan 185 5 utom af dessa
äfven af en extra-provincial- läkare i
Östra Göinge och en distrikt-läkare i
Willands härad. Vid länets i Christian-
stad förlagda lasarett och kurhus, som
hafva 100 frisängar, äro 2 läkare an-
rhristianstads iän.^ 4?"^,^ ;•
ställda. — I öfrigt finnas inom läD^t^jf^.,^
braiulätods-föreningar. sparbank i Chriw,^t/^*'
stianstad med sjii filialkonjiorj-^spafbflri-." ".v'
ker i Östra och Vestra Göinge härad,
filialbank i residens-staden m^m. Lä-
nets cellfängelse är beläget vid staden
Christianstad.
Christianstads län, bestående af 4
fögderier (Ingelstads och Jerrestads hä-
raders, — Willands, Gärds och Albo
dito, — Östra och Yestra Göinge samt
Norra och Södra Åsbo med Bjäre hä-
raders fögderi), är indeladt i 10 hära-
der, bildade af 153 socknar. Dessa,
bildande 78 pastorater, af hvilka 3 äro
stadsförsamliugar, utgöra tillsammans 9
prosterier af Lunds stift. Länet lyder
under Hofrätten i Skåne och Bleking
och är i militäriskt hänseende indeladt
på 947 rusthåll af Skånska Husar- och
Dragon-regimentet samt 733 rotar af
Norra och Södra Skånska Infanteri-
regimenterna. Det har 3 städer: Chri-
stianstad, Cimbritshamn och Engelholm.
Cbristianstads läns indelningar å-
skådliggöras bäst af följande tabell.
Domsagor.
Fögderier.
Sockuar.
Pastorat.
Prosterier.
Jerrestads
och
Inyelstads
liärader,
med ting-
ställe i
Hammen-
hÖK.
Jerrestads
och <
Im/el-stads.
Ingelstorp och Walieberga;
— Löderup och Hörup : —
{ Hofby ; — Haramenhög och
! Hannas; — Qverrestad och
i Smedstorp; — Glemminge och
;Tosterup; — Stora Köpinge;
] — Öfraby och Benestad; — -
Ullstorp och BoUerup; — Ö-
stra Herrestad och Ingelstad ;
I — Tryde och Spjutstorp ; —
! Cimbris och Nöbbelöf ; — Cim-
! britshamn och Jerrestad; —
V\'allby och Bolshög; — Glad-
sax och Tbmerup; — Borrby,
■ (tillhörande Albo och Jerre-
stads prosieri samt Jerrestads
■härad); — Stiby; — Wem-
i merlöf (tillböraude Albo och
Jerrestads kontrakt samt Jer- ,
' restads härad). i
1 1.
Ingelstads
(Christian-
stads län,
utom Tryde
och Stora !
Köpinge, I
som tillhöra |
Malmöhus), i
i6 Cliristlanstadii Itin.
Clirlstlanstads llin.
Domsagor.
Fögderier.
Socknar.
Pastorat. Prosterier.
Willands,
med tirig-
ställe i
Fjelkinge.
Gärds, med
tingställe i
Nöbbelöf.
Albo, med
tingställe i
Brösarp.
Vestra Gö-
inge, med
tingställe i
Köringe.
Östra Gö-
inge, med
tingställe i
Brobv.
Willands,
Gärds
ocb
Albo.
Östra
ocb
Vestra
Göinge.
Ifvetofta; — Ifö och Kin by;
— Vestra Ljungby ocb Gua-
löf; — Oppmauna och Wän-
ga; — Fjelkinge och Nymö;
— Fjelkestad och Eåbelöf; —
Åhus; — Riukaby och Gustaf
Adolf (eget pastorat sedan d.
29 Sept. 1854); — Nosaby;
— Osterslöf; — Christianstad
och Wä.
Trä ne och Djurröd ; — Ve-
stra och Östra Wram; — Ef-
verröd och Sönnarslöf; — Hu-
aröd och Svensköp; — Hör-
röd ocb Magiehem; — Widt-
sköfle ocb Degeberga ; — Kö-
pinge och Lyngsjö; — Asum
ocb Skepparslöf; — Esphult
och Linneröd.
Raflunda och Brösarp, —
Mellby och Hvitaby; — An-
drarura och Eljeröd; — [Stiby
(Jerrestads bär.)] ocb St. Olof;
— [Wemmerlöf (Jerrestads hä-
rad) och] Rörura; — [Fogel-
tofta (annex till Löfvestad, i
Malmöhus län, Färs härad)].
Hästveda och Farstorp (i
Vestra Göinge härad); — Bro-
by och Emitslöf; — Glimåkra
och Örkened; — Ousby och
Lousbult; — Hjersås ocb Knis-
linge; — Qviinge och Gryt;
— Färlöf och Strö.
Önestad; — Sörby och Gura-
lösa; — Winslöf ocb Näflin-
ge; — Mälby och Tjöruarp;
— Brönnestad och Matteryd;
— Finja och Hörje; — Röke
och Torup ; — ^ Wankifva och
Igneberga ; — Akarp och Witt-
sjö; — Wisseltofta och We-
rum; — Stoby och Sandby;
■ — Häglinge (annex till Södra
Rörum i Malmöhus län); —
Norra Rörum (blott 5 mantal,
det öfriga tillhör Malmöb. län.)
> Ii.
9.
n.
11,
Willands.
, Gärds.
Albo och
Jerrestads.
(Se ofvan,
socknarna i
" Jerrestads
och Ingel-
stads Dom-
saga.
Östra
Göinge.
Vestra
Göinge.
Cliristineberg:.
Cliristineber^.
^
Domsagor.
Fögderier.
\ Socknar.
i i
Pastorat.
1
Prosterier.
1
i
t
Östra Ljungby och Kallna;
— Gråmanstorp och Wedby;
— Riseberga och Faringtofta;
— Ocierljunga och Pehrstorp :
Norra och
Norra
— Örkelljuiiga och Rya; — j
Södra
Örsjö och Tossjö; — Munka-
i
Norra
ljungby, annex till Engelholms
• 7. !
.
Åsbo, med
stad; — Tostarp, annex till!
Åsbo.
tingställe i
ocb
Hjernarp i Bjäre härad ; —
Iby.
Röstånga, eu del, annex till
i
Billinge i Malmöhus lan; —
I
Fagerhult, annex till Hishult
Södra
i Hallands län.
i
1
<
■
Höja ocb Starby; — Ausås
och Ströfvelstorp ; — Björne-
Södra
Åsbo
bulla och Broby; — Norra
.
Wram och Bjuf (Malmöhus -
j.
Åsbo. j
län); — Quidinge och Sön-
Bjäre, med
samt
i uarslöf.
tingställe i
1 Vestra Karup och Hvarf;
1 — Färslöf och Grefvie ; —
Engelbolm.
j Engelholm och Muukaljuugby
Bjäre.
(i Norra Åsbo härad); —
Barkåkra och Rebbelberga; —
Hjernarp och Tostarp (uti In-
1 gelstads härad); — Båstad
> 6.
' Bjäre.
; och Torekow.
Christineberg, fordom Hunkagård.
Posthemmau i Bredestad socken af
Norra Wedbo härad och Jönköpings
län, med tämligen vackert läge och
goda egor, en längre tid innehafdt af
slägten Humble, nu (1857) af bonden
Anders Gustaf Andersson, skall, enligt
sägnen, i fordna tider hafva varit plat-
sen för ett kloster. Man vill bevisa
denna sägen med, för det första, går-
dens fordna namn och sedan med nam-
net på en der befintlig källa. Munke-
källan, hvarförutan en backe också kal-
las Munkabacken. Likaledes påstås det,
att den sista af de fordna klosterbygg-
naderna nedtogs 177 G, sä att den följ-
aktligen skall varit minst 300 år gam-
mal, — allt föga troligt. Sannolikt
har någon af gårdens fordna egare he-
tat Munk, och härleda sig benämnin-
garne från honom. I åttonde upplagan
af Tuneld berättas det, att »den sista
egaren, allmänt kallad Munk, hade 12
döttrar och dog på den yngsta dotterns
bröUoppsdag».
Christineberg. Egendom på Stads-
hagen å Kungsholmen, under N:o 7 i
qvarteret Mälaren. Har vackert läge
emellan vägen till Drottningholm och
Ulfsunda-fjärden; är bebyggdt med ett
stort tvåvåningars stenhus samt ladu-
gård och uthus af trä; har stor träd-
gård med orangeri, drifhus och vackra
alléer till sjön. Arealen utgör 95 tunn-
land 8,3 kappland, till största delen
ängs- och liagmark. Platsen blef af
drottning Christina den 20 Mars 1647
donerad till '-'ksrådet och fältmarskal-
ken grcfve Lennart Torstenson, som
bebyggde den med wskönow träbyggniu-
gar, uppodlade eu äng och trädgård.
^^
1:4^. ■ 'Cliristineberg.
yjjéej^: sedn&ré>Jjan lät »med rara ör-
ter' plantera». Ärfdes af^ soneu, riks-
rådet och presidenten i Åbo Hofrätt,
grefve Anders Torstenson, hvilkeii gaf
stället namn efter sin grefviiina, Chri-
stina Stenbock, Egendomen blef vid
reduktionen indragen till kronan och
kora sedan till en Frants Zink, som
år 1683 bortbytte den till ölverste
Hastfer emot Skurö. Tillhörde 1718
sekreteraren Broman och 1739 fru A.
C. Lilljeblad. Gården kom någon tid
derefter i handlanden Anders Hollstens
händer, hvilkens enkas, Catharina Feifs,
arfvingar 17 48 försålde densamma till
kryddkrämaren Roland Schröder, död
1773, af hvilken det nuvarande sten-
huset blef uppfördt och egendomen
mycket förbättrad. Från hans arfvingar
blef densamma 1779 inköpt af super-
kargören Jakob Hahr, af hvilkens arf-
vingar fru Catharina Kniper 1786 till-
handlade sig densamma. Efter hennes
död öfvergick egendomen år 1797 till
grosshandlaren P. D. Porameresche, som
1810 försålde den till grosshandlaren
J. F. Julius. General-majoren friherre
Conrad Schultzenheim inköpte egendo-
men 1816 af den förras kreditorer,
och efter hans död blef general-adju-
tanten friherre Carl Gustaf Fletwood,
genom köp med den förras enka, 1840
egare deraf. Han förbättrade egendo-
men, gjorde stora och kostsarama od-
lingar och förskönade mycket detta
vackra ställe, hvilket han åter 18 50
försålde till nuvarande egaren, grefve
Paul Athanase Fouché D'Otrante, emot
50,000 rdr bko.
Christineberg. Frälse-säteri om 1 '/g
mantal i Borrlunda socken och Frosta
härad af Malmöhus län, förut kalladt
Bränneslö/, har åbyggnad af föga be-
tydenhet, men god åker och äng, skog, i
torfmosse och betesmark. Säteriet till-
hör för närvarande grefve C. F. Duc-
kar, gift med grefvinnan Mariana von
Eosen, egare af Eliinge.
Christineberg, fordom Äsen. Ett
mantal frälse i Steneby socken af Wed-
bo härad, Dal och Elfsborgs län, kal-
lades redan år 1681 gammal sätesgård
och egdes då af fru Karin Svenske, år
CliristinerursN.
1683 af Ingeborg Silfversvärd. Är 1664
var det Linnart Svinhufvuds säteri. Ar
1097 egdes det af prosten Nils Hes-
selgren, som sålde hemmanet åt hä-
radshöfdingen J. Leijonbjelke för 76 5
daler silfvermynt. Prosten Wallstedt
innehade det 1805, kommissiouslandt-
mätaren A. Marin 1850.
Christinedal, fordom kalladt Stenars-
byn (Stennsbyen). Ett mantal säteri
med qvarn, såg och jernverk i Fröskog
socken af Tössbo härad på Dal och i
Elfsborgs län, har sitt nya namn sedan
den 18 Mars 1840. Gården egdes år
1672 af kronofogden Er. Liedeman,
1681 af hans arfvingar och kallades
då nytt säteri. Den köptes af friherre
Herraelin för Dals-bergsocietet på 1770-
talet och såldes sedan till brukspatron
Chrisiopher Sahlin. Af honom öfver-
läts den 1815 till hans son Mauritz
Sahlin, som 1837 erhöll konungens till-
stånd och Bergs-kollegii privilegium att
å Bodane egor eller ock vid Stenarsby
qvarn anlägga två stångjernshärdar för
900 skS:s tillverkning, med vilkor att
en stångjernshärd nedlades vid Hvit-
landa (hvilket bruk också tillhörde Sah-
lin). Bruket består af 2 härdar, 2
stångjernshamrar, 1 styckehamraare med
1,200 sk'S sraidesrättighet, mct 9 sk'EE
hammarskatt.
Christineforss. Jernbruk i Tjellmo
socken och Finsponga Läns Härad af
Östergötlands län, i närheten af Ann-
sjön, vid en från Skönnarbo-sjön utfal-
lande å, anlades år 1776 af en bland
egarne till Skönnarbo bruk strax of-
vanföre vid samma å, kapten Lager-
svärd, som nämde år der anlade en
stångjernsharamare och manufakturham-
raare 1784, men 17 93 sålde bägge ver-
ken till Per Persson, hvars son, bruks-
patron P. Wassrin, byggde ännu en
hammare vid Christineforss, der nyligen
en masugn blifvit anlagd för egna mal-
mer från Hellestads och Godegårds
socknar. Bruket hade 1855 2 härdar,
2 hamrar och 1,200 sku privilegieradt
smide samt manufakturverk med 1
knipphammare och 2 spikhamrar. Nu-
varande egare är brukspatron P. A.
Wassrin. tillika egare af Skönnarbo bruk
Cliristineforss.
Christineforss i Wärmland. Se Kri-
stineforss.
Christiuehaniii. Uppstad i \yärra-
land, 28 mil från Stockholm, -iy, n^il
öster från Carlstad, vid Warnans och
Löt-elfvens utlopp i Wenern, fordom
en bekant marknads- och lastageplats,
i synnerhet för Vestgötarne, och kallad
AVarnums eller Warnhems hamn. Här
höllos årligen marknader Tjugondedag
Jul och vid Mattsraessan. Stället kal-
lades äfven Bro, sannolikt efter de kaf-
velbroar, som till de tralikerandes be-
qvåralighet blifvit lagda öfver den mos-
se, som då fanns bärstädes. Här lät
hertig Carl anlägga Bro gård eller så
kallade hertigsäte, der han ofta vista-
des (se Bro heriigsäte). Det var riks-
drotset Gabriel Oxenstjerna, som, ned-
säud till Wärmland af anledning, hvil-
ken omtalas i nyssnämda artikel, beslöt
att föreslå regeringen att härstädes an-
lägga en stad. Detta bifölls, och re-
dan i Mars månad följande året utsta-
kade riksskattraästaren Bengt Gabriels-
son Oxenstjerna och landshöfdingen
Stake platsen för den nya staden, som
den 29 Oktober 1642 fick sina privi-
legier och namnet Christinehamn. Dess
vapen blef ett fartyg eller s. k. ubojort»
för fulla segel. iJnder första århun-
dradet af sin tillvaro förskonades sta-
den för svårare olyckor, om man un-
dantager en i Juni månad 1G63 in-
träflfad öfversvämning, som härledde sig
från ett ymnigt regn, förstörde broar
och dammar samt ryckte med sig ham-
rar, qvarnar och sågar. Under detta
sitt första sekel säg staden inom sina
murar Carl XII, som här för sista gån-
gen träö"ade sin syster Ulrika Eleonora
och i Alars 1718 med egen lifsfara
räddade sin mest älskade systers son,
den unga hertig Carl Fredrik af Hol-
stein, från att drunkna. Ar 1742 fi-
rade staden med glädje en jubelfest till
minne af sin grundläggning; men re-
dan 1777 ödelades den af en eldsvåda;
en olyckshändelse, som sedermera in-
träffat tre gånger, nämligen åren 1804,
1811 och 1812. Sedan dess har sta-
den varit förskonad för vidare olyckor.
Christineharans stad är anlagd i
form af en rektangel, hvars längd ut-
II.
Cliristineliainai.
49
gör 1,100 alnar, medaö., ^^reddetj JipP--
går till vid pass 900. Öfver- W^man'
och Lötelfven leda broar, och ifrån
hamnen i Warnums-viken är sedan år
1849 en segelränna uppmuddrad till
staden, hvilljen till den ändan undfått
ett lån om 24,000 rdr banko. Bland
byggnader märkas stadens nya kyrka,
uppförd i stället för Warnums gamla
träkyrka, som vid stadens anläggning
hitflyttades och ombonades; den nya
kyrkan, af sten, uppförd efter ritning
af professor Brunins, blef färdig i Sep-
tember 1857 och anses kosta omkring
230,000 rdr rmt. Vidare: Rådhuset,
uppfördt efter 177 7, Theatern, Assem-
bléehuset och det s. k. Nilssoyiska Ar-
betshuset, beläget öfver källrarna under
Bro fordna hertigsäte. Detta hus in-
köptes 1828 för Nilssonska donations-
medlen. Samma välgörare åt Christine-
hamn lade genom testamente äfvenledes
grunden till den s. k. Nilssonska Fat-
tigskolan, som besökes af vid pass 200
barn, medan 32 flickor i en särskild
flickskola erhålla undervisning i handa-
slöjder. Staden har derjemte ett lägre
elementarläroverk, besökt af omkring
50 lärjungar. — En annan stadens
välgörare bör äfvenledes här ihogkom-
mas, nämligen herr S. Laurentz, som
år 1858 på egen bekostnad anlagt en
vattenledning.
Handel, handtverkerier och sjöfart
äro Christinehamns förnämsta närings-
fång; men derjemte har staden ansen-
lig inkomst af den i Mars hvarje år
der hållna stora s. k. Fästings-markna-
den, vid hvilken tackjernspriserua be-
stämmas och stora köpslut om så väl
tack- och stångjern som trävaror upp-
göras. Den egentliga handeln i staden
drifves med tackjern, årligen omkring
90,000 skU från Carlskoga, Nora och
Fernebo bergslager; denna jernqvantitet
afsättes till bruken i vestra delen af
Wärmland och på Dal. Derjemte af-
yttras spannmål från omkringliggande
trakten samt Vestergötland och Nerike
till Dalarne. Sill och saltsjöfisk hem-
tas från Norge. Handelns liflighet har
på de sednare åren höjt sig till följd
af de lättade kommunikationerna gen-
om segelrännans uppmuddring och an-
läggningen af jernvägen till Sjöändans
7
Vif.-
d'ÖO
Christinefiof.
Ijk^ageplÄts/hvitken jernbana öppnades
f' September 1850. Friiu stadens me-
tallvåg och den derunder lydande vid
Hults lastageplats utskeppas årligen
omkring 80,000 sk*^ stång- och raanu-
fakturjern, hufvudsakligast till Göte-
borg.
Christinehamns* handelskorps utgjor-
des 1836 af 26 personer, med 23 bi-
träden, hvilka i bevillning erlade 305
rdr banko. Handtverk idkades af 4 5
män och 2 qvinnor, med 45 gesäller
och 46 lärlingar. Samma år använde
staden 5 fartyg om tillhopa 134 läster
till inrikes sjöfart. På stadens 6 42
tunnland jord drifves dessförutan ett
lönande landtbruk. — Uti Christine-
hamns sparbank voro år 185 5 insatta
114,252 rdr bko, hvarförutan hjelpfon-
den uppgick till 3,715 rdr s. m.
Christinehamns stad, som har en
ljus- och tvålfabrik, en tobaksfabrik
och ett boktryckeri, beboddes 1856 af
2074 invånare och hade 324 hus och
tomter, uppskattade, tillika med sta-
dens jord, inalles 3,622 tunnland, der-
af J2,y80 tunnland skog, till 521,554
rdr bko samt i statsbidrag erläggande
18,790 rdr samma mynt. Kostnaden
för stadens styrelse uppgår till 3,886,
för fattig-försörjuingen till 2,800 rdr
bko. — Stadens marknader hållas den
13 Januari, den 15 Mars och den 5
Oktober.
Christinehamns stad utgör tillika
med Warnum ett regalt pastorat af
2:dra klassen i Wisnums kontrakt af
Carlstads stift. Hela pastoratet bebod-
des 1850 af 5,149 personer.
Christinehof. Herregods i Christian-
stads län, Albo härad och Andrarura
socken, förut kalladt Audrarum och
sammanslaget af tvänne mindre gårdar,
Sjöstorp och Kullstorp. Den ansenliga
byggnaden pä godset grundlades och
uppfördes år 1730 af grefvinnan Chri-
stina Piper, född Töruflycht, enka efter
Carl XII:s minister, Carl Piper, som
dog i Rysk fångenskap. Byggnaden
består af ett tvåvånings-stenhus med
sammanbyggda flyglar, som bilda en
på tre sidor sluten borggård, och om-
gifves med vattenkanaler, murar och
upphöjda stenplauer, inom hvilka en
Cliriatineliolm.
i terrasser delad trädgård om 3 tunn-
lands vidd stöter intill husets tre sidor.
Efter grefvinnan Pipers död tillföll egen-
domen, såsom fideikommiss, hennes son,
presidenten i Kammar-kollegium, grefve
Carl Fredrik Piper, som förbättrade
egendomen på allt sätt, och efter hvars
död 177 gärden tillföll öfverkammar-
herren grefve Carl Gustaf Piper, som
dog år 1803. Gården innehades efter
honom af generalmajoren, grefve Carl
Claes Piper, och nu af grefve C. Erik
Piper, gift med miss Elisabeth Augusta
Baker.
Presidenten grefve Piper bar på
godset nedlagt betydlig kostnad, låtit
utdika kärr och ängar, låtit jemna olän-
diga ställen samt åstadkommit en torf-
mosse genom djupa vatten-afledningar;
derjemte lät han anlägga dammar på
sådant sätt, att en stor äng nära utom
trädgården kan när som helst förvand-
las till sjö, detta så väl till prydnad
för trakten som till nytta för gräs-
växten.
Till Christinehof hörer Andrarums
aluuverk (se detta ord), som kom till
slägteu Piper i början af 18:de seklet.
På herrgården förvaras ännu tre pryd*
liga och förgyllda jernhackor, med hvil-
ka konungarne Carl XI, Carl XII, Fre-
drik och Adolf Fredrik märkt trans-
portfärdiga alunfat. — Godset består
af Vg mantal säteri med underlydande
utsockne-frälseheramau: Breabeck, Lop-
pehuset, Skålholmen, Strömstorp, Svens-
boa, qvarnen Oreraölla om 1 par ste-
nar samt åtskilliga insockne mindre lä-
genheter, till ett antal af cirka 40.
Christineholm. Ett mantal skatte-
rusthåll, '/j mantal augment samt 2 '/^
mantal frälse-säteri med qvarn och såg
uti Lohärads socken och Lyhundra hä-
rad af Stockholms län; kallades fordom
Östersättra. Friherre Svante Stenbock
egde denna gård 16 23 och bortbytte
den till Jonas Burens den Äldre. Deu
yngre Jonas Bureus' dotter, Anna, ärf-
I de egendomen och blef gift med arai-
I raleu friherre Hans Clerk; sedan kom
den likaledes genom gifte till friherre
Appelbora 1711, och af den sistuämdas
enka såldes den 1732 till landsböfdin-
gen friherre Taube och af honom till
"^
Chrl»tiiteholm>
landshöfdingen friherre G. Oxenstjerna
till Harg, med hvilken egendom Chri-
stineholm sedan varit förenadt.
Christiiiebolni. Gods i Allhelgona
socken och Rönö härad af Nyköpings ;
län, vid Nyköpings-än, består af 2 man-
tal frälse-säteri, f. d. Hvarf och Hol- '.
men, med qvarn och såg, samt utgör i
tillika med underlydande 8V4 mantal ;
och lägenheter inom Allhelgona socken, j
10 mantal i Eåby, 8 '/^ i Euntuna och '
iVg i Lid ett gods om 143,000 rdr |
banko taxering. Gårdarne Hvarf och j
Holmen egdes 1546 och 1580 af Hans '<
Claesson Bjelkenstjerna och tillföllo se- I
dan hans måg, riksrådet Jörau Stjern- !
sköld, som skall hafva först byggt sä- |
teriet och gifvit det dess namn efter 1
sin fru, Christina Bjelkenstjerna. God- j
set gick i arf till deras son, riksrådet i
Nils Stjernsköld (7 1627), tillhörde se- {
dan hans systerdotter M. Stjerna, gift i
med Arvid Isaksson Silfverbjelm och \
enka 1657, hennes dotter Maria (f t
1712), gift med riksrådet G, Horn (f i
166 5) och derpä med riksrådet friherre |
E. J. Creutz (7 1684), samt den sist- j
namdes son , riksrådet grefve E. J. :
Creutz. Af hans arfvingar såldes god- ;
set 1742 till grefve G. Bonde på Wi- :
byholm och förpantades af honom 17 52 '.
till hofrådet C. G. Warraholtz (7 17 85), \
som här hade ett rikt bibliothek, hvil- 1
ket skingrades efter hans död. God- i
set tillhörde sedan Warmholtz' måg P. i
Schönström, kom genom köp till kam- \
raarherren friherre Louis de Geer (7 i
1830) och sedan till hans raåg, nuva- '
rande egaren, öfverstlöjtnant grefve Gu- :
staf Wachtmeister, gift med friherrin- '
nan Lovisa Fr. de Geer. ;
Christiiielund. Gård i Arby socken
af Södra Möre härad och Kalmar län,
båtsmansrusthäll, krouo-skatte, består, ;
med i andra socknar liggande hem- i
raansdelar, af 5 '/, oförmedlade hem- '.
man. Läget är vid en å, särdeles be-
hagligt. Har år 1799 tillhört archi-
atern J. C. Wahlbom. Generalmajor
M. J. Björnstjerna, egare år 1829, har
mycket förskönat och förbättrat egen-
domen. Denna tillhör nu öfversten, ,
Ctmbrl*.
61
kammarherren A, L. Rappe, gift töel
Lisette Emilia Augusta Björnstjerna.
ChrisKalla. Socken i Norra Möre
härad af KaJmar län, 3 mil nordvest
från Kalmar,* har en areal af 21,106
tunnland, af hvilka 180 äro sjöar och
kärr. Marken är ojemn och stenbun-
den ; iraellertid finnas här inga berg;
rådande jordmånen är sand med klap'
perj på några få ställen svartmylla»
men ingenstädes lera. Skog finnes af
gran och tall. Socknen, som består af
25 '/^ förmedlade mänt., beboddes 1810
af 1,249, 1840 af 1,615 och 1856 af
1,858 personer. Socknen har ambula-
torisk skola med 1 examinerad lärare,
som 1856 undervisade 42 gossar och
36 flickor, medan 16 gossar och 21
flickor hade undervisning i hemmet. —
Socknen , som i äldre tider kallades
Gunnabo och var kapell under Förlösa,
utgör nu ett konsistorielt pastorat af
3:dje klassen i Norra Möre kontrakt
af Kalmar stift. Ar 1647 skänkte
drottning Christina kronohemmanet Gun-
nabo till boställe åt en kapellan här-
städes, hvarefter socknen började ka!-_
las efter hennes namn, Christvalla.
Genom bref, dat. Frauenburg den 14
Oktober 1656, gjorde kon. Carl Gustaf
socknen till särskildt pastorat. En ny
kyrka, vacker och anspråkslös, invigdes
den 17 Maj 1795. — I socknen ligga
gårdarne Kopparbo, Maltebo, Gunnabo
och Skånebo samt Christvalla helsobrunn,
som begagnas af ortens invånare. —
Adress: — Kalmar.
CiinbriSt Socken i Järestads härad
och Christianstads län, icke långt s. s.
v. från Cimbrisharau, invid hafvet, har
en areal af 2,592 tunnland, af hvilka
blott 10 äro sjöar och kärr. Marken
är dels jemn, dels backig; rådande jord-
månen hård lera. Socknen, som består
af 12 mantal, hade 1805 441 invan.;
1856 var invånarncs antal 931. Uti
fast folkskola med 1 examinerad lärare
undervisades sistnämda år 60 gossar
och 64 flickor, medan 3 gossar bi vi-
stade allmänt läroverk. — Cimbris mo-
derförsamling och Nöbbelöfs annex ut-
göra tillsammans ett regalt pastorat at'
2:dra klassen i Albo och Järestads kon.
Ciuibrisliainn»
CiiiibriMliuiiin.
V^' trakt af Luuds stift,- — Bland forn-
leraningar i socknen befinnas 2 runste-
nar i kyrkogårdsmuren. — Adr.: Cim-
brisharaiu
Cimbrishaiun. Sjöstgd i Christian-
stads län, 04 '/| mil frän Stockholm
och 6 mil från Christianstad, invid
Östersjön, på Skånes östra kust, har i
sannolikt hög ålder, och vi vilja visst j
icke alldeles förneka möjligheten af ;
vissa autiqvariers förraodan, att staden ■
fått sitt namn af de Cirabrer, som i ;
århundradet före Christi födelse tågade ■
till Italien och der blefvo slagna af !
Marius. Sannolikare låter det Jock, {
att stadens grundläggning härleder sig
från det här fordom idkade gifvande
sillfisket, med hvilket troligeu också j
laxfiske var förenadt, emedan staden j
bar eu lax i sitt vapen. Dess namn
förekommer i äldre tider skrifvet på '
flerehanda sätt, såsom Ceramershafen,
Söraraershaffen , Simraershaffven , Cim- ,
bris, Cimbrishaffen, till och med Cim- ;
bricehamn; det officiela skrifsättet va- i
rierar för närvarande mellan Cimbrits- ;
och Cimbrishamn. En tradition vill ,
veta, att Cimbrishamn varit en lastage-
plats för staden Tomerup eller Tom- ,
arp; första gången det bestämd t nam-
nes som stad, är 1378, då Premonstra- !
tenserklostret i »Tummetorp» (sannolikt j
Tomerup) försäkrades om bil)ehållandet j
af Nicolai socken i Cimbrishamn, och '
vid ungefär samma tid Hanseateruas
utliggare klagade öfver förfång af kon- '
ungens fogde i Cimbrishamn. Från
denna period härleder sig sannolikt det
vid tullporten belägna kapell, som skall
hafva blifvit uppförd t af Liibeckarne,
då de lågo här för sillfiske. På riks-
dagen i Köpenhamn 1536 hade staden
ombud, men lärer icke hafva varit af
synnerlig betydenhet, eftersom den be-
friades frän underhållandet af lansknek-
tar mot erläggande af blott 150 mark,
då Trelleborg vid samma tid betalade
.■>00. Att den ytterligare sjunkit, be-
visas deraf, att staden l.")(i5 för armods
skull fritogs frän rustnings-skyldighet
och 1569 ytterligare befriades från
skattebördor samt, 1635, fick det an-
tal bysseskyttar, som den skulle hålla,
jitdsatt frän 8 till 4. Till anläggande
af en hamn anslog Christian IV 1642
skatterestantier till ett belopp af 450
daler och eftergaf stadens alla utskyl-
der för i är. Men hamnarbetet af-
stadnade med anledning af kriget, stads-
boerna måste flytta från hus och hem,
och 1655 härjades staden till råga pä
eländet af pesten, så att, när staden
kom under Sveriges krona, den hade
blott 34 borgare.
Svenska regeringen var betänkt på
stadens upphjelpande, och den erhöll
åren 167 5 och 1686 inrikesseglations-
rätt, hvarigenora Cimbrishamn fick en
betydlig handel med spannmål, som
väckte till och med Christianstads och
Ystads afund. På Stenbocks föranstal-
tande anlades 1700 söder om hamnen
en skans, hvilken år 17 15 under kri-
get med Danmark bidrog till stadens
skyddande mot ett fiendtligt anfall.
Hamnens upphjelpande var föremål för
flerfaldiga ansökningar åren 16S7 och
1719, emedan tre Svenska fregatter
under de sednare åren der förolyckats.
Kriget drabbade också den lilla staden
hårdt. Den hade tunga inqvarteringar;
Danskarue borttogo 1710 därifrån icke
mindre än 700 tunnor säd; den måste
med 300 daler silfvermynt bidraga till
den Christianstad ålagda brandskatten,
o. s. v. Snart hemsöktes staden (I733J
af en svår eldsvåda, hvilket olycksöde
förnyades 1741. Staden fick bägge
gångerna 8 års fiihet frän båtsmans-
hållet.
Redan 175 2 byggdes pä kronans
bekostnad en skeppsbro; men det öf-
riga arbetet på hamnen afstadnade och
påbörjades åter icke förr än 1843, men
afstadnade flera gånger, dels i följd af
olyckshändelser, dels af brist pä medel
till arbetets fortsättande. Hamnen blef •
ändtligen färdig den 2 November 1854
och hade kostat 10 4,252 rdr bko, hvar-
till staten bidragit med 51,596 rdr 3 2
sk. som anslag och 30,000 rdr som
lån. Denna hamnbyggnad iir stadens
egentliga synvärdhet; dertill kumma vi-
dare Rådlaiset och Kyrkan, kallad St.
Nicolai, af gråsten, sannolikt frän Il:t(;
århundradet, åtminstone tillhörde hon
1161 Tomerups kloster. Pastoratet,
hvari Järestad är annex, är regalt af
3:dje klassen och tillhör Albo och Jä-
dafe'siorp.
restads kontrakt al" Lunds stift. Om
skolväsendet meddelas otticielt, att i
folkskolaa undervisades 1836 af eu exa-
minerad lärare 84 gossar och 25 flic-
kor, medan 15 gossar bivistade allmänt
läroverk, 25 gossar och 47 flickor en-
skilda undervisnings anstalter.
Cimbrishamns stad, som 1856 hade
1,373 invånare, eger, utom folkskolan,
ett lägre elementarläroverk och lefver
hufvudsakligen af sjöfart, handel och
handtverkerier. Staden utskeppar den
kringliggande ortens säd, bräuviu, fläsk
och andra varor till Göteborg, Stock-
holm och Gefle; fastän staden saknar
stapelrätt, får den likväl till Bornholm
utföra vissa varor och derifriin införa
sådana. Staden hade 1856 inalles 15
handlande med 22 biträden, som i be-
villning erlade 95 rdr bko; handtver-
karues antal utgjorde 32 män och 1
qviuna, med 7 gesäller, 52 lärlingar
ochj 1 annan arbetare; handelsflottan
utgjordes af 4 fartyg om 64 läster.
Fabrikerna bcstodo 185 5 af 4 färge-
rier, 3 garfverier, 1 tegelbruk och eu
urfabrik, bvilka tillsammans hade 34
arbetare och tillverkade för 20,000 rdr
bko. Samma år utskeppades från sta-
den 33,000 tunnor spannmål. — Af-
gifterna för fattigvården uppgå till 600
rdr bko om året.
Cimbrishamn består af 163 hus och
tomter med 67 6 tunnland jord, är upp-
skattad till 244,133 rdr bko och er-
lägger i statsbidrag årligen 5,4 57 rdr
samma mynt, — Staden har ärliga
marknader i Juni och Oktober.
tlaestorp. ') Sätesgärd i Östra Wing-
äkers socken och Oppunda härad af
Nyköpings län, utgör med underlydan-
de lägenheter ett lideikomniis af 20^,^
mantal, som iimehafves af grefliga fa-
miljen Ijewenhaupt. Abyggnaden , af
sten, är uppsatt på 17 50-talet af lidei-
kommissets stiftare, riksrådet grefve
Claiis Strömberg, som var gift med Ul-
rika Lewenhaupt, men dog barnlös.
Gården ligger nära Östra Wingåkers
kyrka, omgifven af triidgård, park och
vidsträckta odlingar, men saknar vatten.
Till egendomen höra Krämbohls jern-
Claestor|i. -* Ii)''.' ■ ^-t-f
■• ' ■•'^^lir. -..>■■■:
I bruk, 2: ne q varnar och en såg, hVaf-f^" '
! jemte på egorna tinnes ett kalksteus-
j brott samt ett tegelbruk med kalkugn
i nära gården.
i Claéstorp anses vara uppbygdt på
! hemmanet Bonneruds område och kal-
lades förut Lasstorp, I början af 1600-
talet innehades egendomen af majoren
Knut Claesson Uggla, en son till be-
falliiiugsmannen på G ullbergs fästning,
Claes Arvidsson Uggla, och stamfader
för nuvarande adliga ätten Uggla, å
hvars tägnar han introducerades på
riddarhuset år 16 25. Han var gift
med Anna Gvlknliorn, en dotter af Jo-
sua Arendtson Gyllenhorn till Sjöholm
och Djulö, samt skref sig till Lasstorp.
Efter hans död är 16 34 bibehölls går-
I deu af enkan, och under hennes tid
I synes namnet blifvit förändradt till
i Claéstorp. Då fru Anna Gyllenhorn
mot slutet af 1660-talet afled, utan att
eftericinria barn, öfvergick Claestorps
; egendom till hennes systerdotter, Sigrid
i Gyllenstierna på Sjöholm, som vid sam-
ma tid blef enka efter riksrådet friherre
Göran Fleming, men snart dereftcr träd-
de i nytt gifte med Kongl. rådet och
fältmarskalken Johan Jakob Hastfehr,
hvilken förökade egendomen genom in-
köp af Krämbohls bruk 4>' 167 8.
Sedan fru Gyllenstierna öfvericfvat
äfven sin andra man, och sjelf slutat
sina dagar år 17 04, ärfdes Claéstorp
'■' jemte hälften i Krämbohls bruk af hen-
nes dotter med första giftet, Anna
Catharina Fleming, hvilken utomdess
fick det angränsande lilla säteriet Göt-
boda, troligen såsom arf på fädernet.
Denna fröken Fleming var 3:iie gånger
gift, först med en Hastfehr, slägting
till stjuffadern, derefter med en Cron-
skjöid och slutligen med Kongl. rådet
grefve Nils Strömberg, som betydligt
utvidgade Claestorps egendom. Han
inköpte af löjtnanten Carl Magn. Drake
det närgränsande säteriet Fostorp, med
derunder lydande hemman, iir 1715.
Derefter tillhandlade han sig af lands-
höfdingen Erik Sparres sterbhus-iuteres-
seuter Bodaholms sätesgård, äfven i)e-
lägen i Claestorps grannskap inom O-
stra Wingåker, men begärde år 17 21
',. -Meddeladt af C. G. ludebetou.
■»1 • -'r-jäi
Claé'atorp<
■tillstånd att afhysa denna gård, hvar-
efter den förenades raed Fostorp. Vi-
dare inlöste Nils Strömberg hälften i
Krärabohls bruk från sin svåger, kam-
marrådet friherre Johan Casirair Fle-
ming och förskaflfade sig Kongl. tilKi-
telse att begagna en del af Oppunda
härads allmänning säsom rekognitions-
skog till bruket, till följd hvaraf en
areal, uppgående till mera äu 2,000
tunnl., belägen dels inom Östra Wing-
åkers, dels inom Stora Malms socken,
afrösades för Krärabohls bruk år 1718.
Nils Strömberg afled år 17P3 och hans
fru det påföljande året. Claestorps
egendom öfvergick då till sonen, Claes
Strömberg, som ännu var helt ung; men
Fostorp raed Bodaholm ärfdes af dot-
tern, Anna Catharina Strömberg, som
blef gift med landshöfdingen friherre
A. Koskull till Engaholm, hvilken dock
efter några års förlopp försålde sin hu-
strus arfvejord till svågern.
Grefve Claes Strömberg synes varit
använd i rikets tjenst till början af
1740-talet och tyckes intill den tiden
föga hafva vistats på sin egendom i
Östra Wingåker. Efter det olyckliga
Ryska kriget, då Svenska hären vid
Willmanstrand måste sträcka gevär och
gifva sig fången, uppstod ett allmänt
missnöje i landet mot de maktegande
herrarne, som föranledt fredsbrottet,
och bland dessa lärer Strömberg varit
räknad. Då Dal-allmogen tågade ned
mot bufvudstaden, uppstod der en pa-
nisk förskräckelse, så att de för folkets
ovilja utsatta herrarne började tänka
på att skyndsamt lerana fäderneslandet.
Det säges, att Claes Strömberg då af-
färdat befallning till sin gårdsfogde på
Claestorp att ofördröjligen föryttra livad
han kunde af fastigheten. Sedan irael-
lertid den odisciplinerade bären från
Dalariie låtit instänga sig på Norrmalms
torg i Stockholm och der nödgats gifva
sig på nåd och onåd, fick förvaltaren
på Claestorp kontra-order från sin hus-
bonde; men då voro redan några bond-
hemman försålda till Djulö, med hvil-
ken egendom de alltsedan varit för-
enade. Denna förlust ersatte Strömberg
derigenora, att han år 17 44 uppgjorde
lifstidsköp raed baron Gustaf Christ.
Falkenberg ora Barksäters egendom.
Claéistorp.
Vid denna tid synes Strömberg, som
då var riksråd, hafva nedsatt sig på
Claestorp och ingått gifte med Ulrika
Lewetihaupt, sedan han i yngre dagar
haft kärlekshandel med en Plessisk prins-
essa, en utmärkt skönhet, hvars por-
trätt ännu förvaras på Claestorp, och
en syster till den då regerande Svenska
konungen Fredrik 1.
Är 1754 nedbrann genom vådeld
hela åbyggnaden vid Claestorp, under
det egaren vistades i hufvudstaden»
Elden uppkom i snickareverkstaden, der
arbete då var under händer för den
nyss förut nybyggda Östra Wingåkers
kyrka. Efter denna brand uppförde
Claes Strömberg den nuvarande solida
och prydliga åbyggnaden på Claestorp
och nedlade derpå stor kostnad, som,
enligt hans eget yttrande, nära nog öf-
versteg gårdens värde pä den tid, då
han ärfde densamma. Således förlorade
egendomen ingenting på eldsvådan; men
en mängd handlingar gingo upp i rök,
hvarigenom de äldsta underrättelserna
om gården blifvit torftiga.
På sin ålderdom stiftade Claes Ström-
berg af Claestorps egendom, med alla
derunder lydande gårdar och lägenhe-
ter, det nuvarande fideikommisset, hvars
stiftelse-urkund daterar sig från år 1776.
Sjelf barnlös, utnämde han till fidei-
koramissarie sin hustrus systerson, gref-
ve Claes Axel Lewenhaupt, hvars far,
generalmajoren Mauritz Casimir Leweu-
haupt, var gift med en fröken Lewen-
haupt, syster till grefvinnan Strömberg.
Systerbarnen till Strömberg, löjtnanten
baron Anders Koskull till Engaholm,
och hans syster, Eleonora Koskull, gift
med kommendör-kapitenen C. D. von
Breitholtz, erhöllo lösen för sina arfs-
anspråk med 96,000 daler kopparmynt,
som ansågs svarande mot den egendom,
hvilken Claes Strömberg ärft efter sin
fader. Denna transaktion uppgjordes
redan på 1750-talet, vid den tid, då
Strömberg företog sin nybyggnad på
Claestorp.
Det anses hafva varit Claes Ström-
bergs afsigt att förskaffa sig patronats-
rätt till Östra Wingåker, som år 1754
blef ett eget pastorat, skiljdt ifrån det
Vestra; men detta förhindrades hufvud-
sakligen derigenora, att egaren till Skall-
Cla^storp.
torps säteri, öfversten barou Adolf Gyl-
lenpistol, skäukte prestgård till försam-
lingen.
Strömberg- råkade pä äldre dagar i
tvistigheter med en granne, brukspatro-
nen Carl Gustaf ludebetou, egare till
Beckersbof och Forssa bruk, hade med
honom åtskilliga rättegångar, hvilka han
dels förlorade, dels icke öfverlefde, och
slutade sina dagar år 1782, vid hög
ålder. Han ligger begrafven i ett graf-
chor, som han låtit uppsätta på Östra
"VVingåkers kyrkogård för sig och kom-
mande innehafvare af Claestorp.
Hans efterträdare, den förenämda
grefve Claes Axel Lewenhaupt, gift med
en slägting, fröken Mariana Koskull
från Engaholra, en skönhet, såsom de
flesta af familjen, innehade fideikom-
misset till år 1808, då han hastigt af-
led i Stockholm. Sonen, Claes Casirair
Lewenhaupt, då nyss myndig, tillträdde
derefter Claéstorps egendom, men der-
jerate ea ansenlig skuld, som hans fa-
der åsamkat sig. Till dess betäckande
erhöll han kungligt tillstånd att från
fideikommisset afsöudra och försälja
Barksäters egendom och några andra
smärre lägenheter. På grund af denna
tillåtelse såldes Barksäter år 1820 till
Lewenhaupts svärfader, grefve Corfitz
Beckfriis pä Börriiige kloster i Skåne,
men förvaltades fortfarande af magen
och återgick till hans fru såsom arf,
då svärfadern dog på 1830-talet.
Grefve Claes Casirair Lewenhaupt,
som någon kort tid varit militär och
derefter blef kammarherre samt slutli-
gen öfverste-kammarjunkare, började på
1820-talet att utvidga sin egendom,
först genom nya anläggningar vid Kräm-
bohls jernbruk, derefter genom odlingar
och sjösänkningar på Claéstorps mark
och slutligen genom inköp af nya egen-
domar. Sålunda köpte han först Carls-
hofs egendom i Östergötland, kort der-
efter Torpshammars jernbruk i Medel-
pad, vid samma tid kobolt-grufvor i
trakten af Askersund och andelar uti
Isåsa kopparverk i Nerike samt blef
derjerate disponent öfver Gustafs och
Carls koppargrufvor i Jämtland. Under
tiden arrenderade han ock Forssjö jern-
bruk i Södermanland af baron Carl
Carlsson Bonde på Erikaberg-.
Claestorp. . " dä '
j Dessa företag voro dock alltför vidt-
I omfattande, för att med fördel kunna
I skötas af en person. Lewenhaupt ar-
j betade visserligen rastlöst, gjorde stora
nya anläggningar vid bru^ket i Medel-
I pad och syntes någon tid hafva fram-
i gång; men då en olycklig eldsvåda vid
I Torpshammar lade hans nya hamraar-
! smedja i aska mot slutet af 1830-talet,
j och då en missgynnande brukskonjunk-
j tur tillstötte snart derefter, kunde Le-
i wenhaupt ej längre, oaktadt yttersta
bemödande, uppehålla sina vidlyftiga
affärer, utan blef nödsakad att afstå
sin egendom till borgenärer. Denna
stora motgång bräckte hans sinnesstyr-
ka, och med försvagade lifskrafter förde
han sedermera ett aftynande lif intill
år 1848, då han afled och lemnade fi-
deikommisset till sin äldsta son, Claes
Magnus Lewenhaupt, som redan några
år förut innehaft det på arrende af fa-
derns kreditorer. Denna nuvarande in-
nehafvarea af Claestorp är gift med
fröken Sophia Bergenstråle, en dotter
till grefvinnan Wilhelmina Posse på
Fogelvik, och han har under sednare
åren verkställt betydliga odlingar på
sin egendom, h vilken uu mera leranar
en afkastning af närmare 2,000 tunnor
säd årligen.
Grefven har vid Claestorp anlagt en
fabrik för tillverkning af flygtiga oljor,
hartser, kimrök m. m., som tillvunnit
sig en större uppmärksamhet, och fabri-
katerna hafva vunnit pris vid åtskilliga
Europeiska industri-expositioner. Hvad
som deremot ännu torde vara mindre
allmänt kändt, är den i förening med
terpentinfabriken påbörjade tillverkning
af s. k. tändspån, motsvarande — icke
svafvelstickor, såsom man möjligen fö-
reställer sig, utan torrved eller tänd-
stickor, och tillverkad af harts ra. fl.
ämnen. Särdeles i städerna, der det
icke alltid är så lätt att erhålla tänd-
ved, skall säkert detta beqväraa och
billiga tändraedel blifva ganska välkom-
met. Ett %, innehållande tändspån till
omkring 150 eldningar, lärer ej kosta
mera än 6 sk. rgs. H varje låga brin-
'' ner 5 ä 10 minuter och är tillräckligt
stark att itända ordinärt torr ved. Så
vidt kändt är, tillverkas dylik tändspåit
icke på nugot annat ställe i riket.
■ 56
Cfära liloNter.
Clara kloster. Pä samma ställe, der
uu St. Clara kyrka i Stockholm står
[se artikeln Sfockhohn), på vestra slutt-
ningen af Brantberget (det nuvarande
Brunkeberg), grundlade konung Magnus
Ladulås år 1282 ett kloster, helgadt
åt den Heliga Clara (född i Spoleto uti
Italien 1 193, f 1253, kanoniserad 1263)
och upplåtet åt »alla renUfviis Jungfrur»,
som ville inträda deri. Klostret var
färdigt och invigdes 1285, dä den rätt-
troende konungen, som för sina stora
förtjenster om kyrkan af påfven erhöll
hederstiteln »Kyrl^ans lydigaste son och
salighetens tjenare», deri insatte sin egen
dotter Kichissa, som sedan blef abbe-
dissa. Klostret riktades på allehanda
sätt af konungen och af andra perso-
ner af alla klasser. På en plansch i
Nordbergs »Clara Minne» finnes klo-
strets och kyrkans utseende aftecknadt;
kyrkan, mindre än den nuvarande, hade
ett lågt, men spetsigt torn ; de egent-
liga klosterhusen lågo på vestra och
södra sidorna om kyrkan, från nuva-
rande skolhuset till och med kyrko-
herdehuset; flera smärre byggnader fun-
nos rundt omkring, och det hela var
omgifvet med en mur. Porten till klo-
ster- och kyrkogården var på södra si-
dan. Större delen af byggnaderna ned-
brann på Pingstdagen 144 6, och klo-
stret kora derefter i sådan nöd, att ab-
bedissan Anna Reinholdsdotter Leuhu-
sen år 1508 klagade deröfver och an-
höll om hjelp hos magistraten i Stock-
holm och ärkebiskopen i Uppsala. Påf-
ven sjelf anmodades slutligen om hjelp
och utfärdade den 29 November 1516
ett afiatspatent för alla dem, som på
vissa dagar besökte klostret och me-
delst gåfvor bidrogo till klosterbyggna-
dernas iständsättande. Men sä väl St.
Clara klosters som de öfriga klostrens
tid var snart ute, och efter utfiirdandet
af Westerås Kecess 1527 blef Clara
kloster det första, som indrogs. Den
15 Augusti 1527 blef, enligt Mcssenius,
klostret nedrifvet, sedan det egt be-
stånd i 242 år. Nunnorna fingo dock
en fristad i Gråraunke-klostret på Rid-
darholmen, hvarifrån Franciskaner-rauu-
karne ntdrefvos. Nunnorna nödgades
likväl, enligt beslutet på riksdagen i
Örebro 1531, hädanefter vara verksam-
Clasliö^en*
I ma som sjukvårderskor, ty Gråmunke-
klostret förvandlades detta år till ett
! Helgeandshus eller hospital. Denna ho-
\ spitalsinrättning flyttades 1551 till Dan-
; viken; men de öfverlefvande nunnorna
' stadnade dock sannolikt ännu qvar i
klostret, der de vistades ännu i konung
i Johans tid, höllo klosterordningen sins
j imellan och hade sin abbedissa. Detta
j var förhållandet ännu 1573; sedan kän-
ner man ingenting med bestämdhet.
I På ruinerna af den förd na klosterkyr-
I kan byggdes den nuvarande Clara kyr-
j ka på Johan III:s bekostnad åren 1572
! och 1570.
Clara sjö. Benämningen på den vik
af Mälaren, som sträcker sig mellan
; Kungsholmen och fasta landet af Norr-
malm vid Clara församling i Stockholm
' samt fram till det smala sund, hvilket
i leder till Carlberg.
I Clashögen. Ättehög i Träslöfs soc-
j ken af Himble härad och Halland, på
; gärdet sydvest från Clastorps by, skall,
; enligt folksägnen, vara begrafningsstäl-
' let för den man, efter hvilken byn fått
1 sitt namn. Högen har haft ättehäll
I och fotkedja, hvilka blifvit bortförda
vid de omkring högen liggande åker-
i fältens uppodling. Högen är öppnad
i af penningsökare, och man fann då der-
uti en ovanligt starkt sammansatt ask-
j vård, hvars stenar, 3 till 4 alnar lån-
' ga, nu ligga i Lerbäcksbron, midtför
; Clastorps by. I grannskapet af Clas-
' högen befinnas på en ås de vackra forn-
; lemniugar, som i orten äro kända un-
I der namnet Hofstenarne. De äro 12
till antalet, den högsta 4 alnar hög,
den lägsta 1 aln, och stå uti en 29
I alnar lång och 8 alnar bred krets, som
bildar en rektangel, hvars ena sida
saknas. I midten af denna stensätt-
ning stå 3 stora stenhällar så, att de
likaledes formera en rektangel, hvari
t ena sidan saknas. Af namnet Hofste-
I narne sluter Bexell (Hallands Beskrifn.,
I, 569), att stället varit en offerplats
eller en tempelkrets. — I sydvest från
Clastorps by ligger den s. k. Steristu-
gan , med en takhall af 5 '/j alnars
längd, 3 alnars bredd och 1 alns tjock-
lek, som hvilar på 3 block af 2 alnars
Clemestorp.
höjd. Monumentet har fordom haft
vårdhållare och varit omgifvet med en
fredsbana; men efter dessa synas nu
endast märken i jorden. Se vidare-
Träslöf-
1'lemestorp, eller Klämmestorp. Sä-
tesgård i Jerstorp socken och Tveta
härad af Jönköpings län, X^/^ mantal
säteri, har fordom varit klosterhemman,
men på 1600-talet blifvit genom utbyte
af egendomar förvandladt till säteri.
Gården har tillhört Carl Carlsson Gyl-
lenhjelm. Bland sednare egare nämnas
öfverjägmästaren F. A. Silfverhjelm, hof-
rättsnotarien Eoos, fröknarna Klercker,
major Kulberg (1828) och löjtnant G.
Å. Reutersvärd (1844). Här afled 1677
landshöfding Magnus Dureel på en resa
till Stockholm. I sednaste bearbetnin-
gen af Tunelds Geographi uppgifves,
att man i jorden härstädes funnit of-
ferknifvar, urnor med aska, o. s. v.,
hvarjemte åtskilliga på egorna funna
saker tyckas bevisa, att Danskarne haft
läger här under sina fieudtliga påbels-
ningar på Jönköping. Likaledes skall
det finnas en tradition derom, att Göta
Hofrätt haft sina sessioner på Cleraes-
torp, under det pest gått i Jönköping.
Conradsberg. Egendom på Stads-
bagen å Kungsholmen mellan Drott-
ningholmsvägen och Mälaren under N:o
5 i qvarteret Mälaren. Stället är be-
bygdt med flera boningshus af sten och
trä; har 3:ne trädgårdar, flera ängar
och en beteshage. Egendomen utgör
11 tunnland. Stället upptogs omkring
år 17 50 från Stadshagen af en murare-
gesäll, Conrad Heisman, som här upp-
satte en liten träbyggnad och år 17 66
derpå af Magistraten erhöll upplåtelse.
Efter honom fick stället sitt namn.
Det kom genom hans enkas gifte i
gulddragare-gesällen Michaél Hempfsten-
gels händer, och dennes arfvingar för-
sålde detsamma 1793 till handlanden
Josef Marcus, som tillade Stadshags-
lotten N:o 5, af hvilkea han år 1796,
genom arrende af staden, blef innehaf-
vare. Han anlade här ett ^kattunstryc-
ConradsföJr^. 57 ^
' keri och uppförde boningshus af tr». - .;.
Genom köp från hans kreditorer, blef v ^-;
kapitenen och riddaren Jacob Westin
! år 1818 egare af detta ställe, hvilket
han, jemte förenämda Stadshagslott, år
1820 friköpte. Det blef af honom med
stor kostnad uppodladt, bebygdt med
tvänne nya boningshus af sten utmed
sjön och förskönadt med vackra plan-
teringar. Han förenade detsamma med
sin tillgränsande egendom Hedvigsberg.
— Sedan ständerna anslagit 225,000 rdr
, bko till en kurativ anstalt för vansin-
niga, hvartill Danviken blifvit ansedd
I otjenlig, och Conradsberg samt Hed-
[ vigsberg blifvit inköpta för detta än-
I damål, hafva nu dertill tjenliga stor-
1 artade byggnader blifvit här uppförda,
och kommer Danviks dårhus att dit
: förflyttas.
Couradsfors. Jernbruk, anlagdt af
; herr C. B. Fitinghoö' i Östraarks soc-
; ken och Fryksdals Öfra Tingslag af
Carlstads län. Det privilegierades först
den 21 Juni 1838, men bar sedermera
\ blifvit utvidgadt, så att för närvarande
finnas härstädes 2:ne smältbärdar och
! 2:ne stångjernshamrar med oinskränkt
i tillverkuingsrätt, 6 spikhamrar, 3:ne
i knipphamrar och 1 klippsax, vid hvilka
, år 1858 tillverkades 1,138 skS stång-
jera och 494 sktE spik. Tackjernet äf-
j vensom största delen af kolen uppkö-
'; pas, och en stor del af tillverkningen
! afyttras till Norge. — Bruket, som är
'- uppfördt i den så kallade Rögdelfven å
] Östmarks hemmans grund, blef genom
; ett starkt vattenflöde år 1844 alldeles
förstördt, b vårföre egaren erhöll så väl
: af Rikets Ständer ett lån å 45,000 rdr
I rmt som skattefrihet för 2:ne år. Det
i har äfven en gång varit hemsökt af
I eldsvåda. — Under bruket lyda åtskil-
liga hemmansdelar, tillsammans utgö-
j rande ''-^1920-'^'^^^ mantal, till hvilka
I höra 200 '/^ tunnl. åker, ö2b^/^ tunnl.
j naturlig ängsmark och 5,346 tunnland
I skogsmark. Till egendomen höra garf-
I veri, såg och tuUmjölqvarn. Egendo-
I men förvaltas för närvarande af bruks-
I patron Fitinghoffs konkursmassa.
II.
38
Dackebo.
Uagsbprg-.
O.
Dackebo. Gård i Madesjö socken
och Södra Möre härad af Kalmar län,
förmodas hafva fått namn efter den be-
ryktade Xils Dacke; dock nämner tra-
ditionen ingenting derom, fastän Däc-
kens namn icke är obekant för folket
i socknen.
Dackehall. Berg i Arby socken och
Södra Möre härad af Kalmar län, på
Säfsjö egor, 3 mil från Arby kyrka.
Här var år 1543 samlingsställe för den
af upprorskonungen Dacke medelst bud-
kaflar sammankallade allmogen från
Wissefjärda och Thorsås socknar, tillika
med dem, som bodde i Arby och Mor-
torps skogsbygder.
Dackeniåla. Så kallas V4 mantal
krono, Henstorp, fändriksboställe i Sand-
sjö socken af Konga härad och Krono-
bergs län, efter Nils Dacke; jordebokeu
bar imellertid namnet Henstorp, hvilket
synes bevisa, att jordeboken är äldre i
än benämningen Dackemäla. Mellan 2
sjöar visas en murad källare, der Dacke
hållit sig gömd. Sedan Dacke fallit,
lades Henstorp under kronan.
Daga. Härad i Nyköpings län, mel-
lan Rönö och "\A'illåttinge i söder, syd-
vest och vester. Åkers och Selebo i norr
samt Öknebo af Stockholms län i öster,
till större delen omkring Trosa-åns öfra
grenar, består af socknarna Gåsinge,
Dilluäs, Björnlunda, Frustuna, Catbri-
nenäs samt delar af Gryth och Hyltin-
ge, omfattar en areal af 101,112 tunn-
land, hvaraf 17,090 äro sjöar och kärr,
och beboddesJ856 af 6,351 personer.
Tillika med Åkers och Selebo härader
utgör Daga härad ett fögderi, tillhopa
med de nyssnämda häraderna samt Ve-
ster- och Öster-Eekarne en domsaga.
Häradet har eget tingshus i Gåsinge by,
Daga. Prosteri uti Strengnäs stift
(Nyköpings län), innefattar socknarna
Björnlunda, Frustuna och Cathrinenäs,
Gryth (till en mindre del i Willåttinge
härad), Gåsinge och Dillnäs, Trosa lands-
församling och Wagnhärad, Trosa stad
och Yesterljung. Pastoratet beboddes
1856 af 10,306 personer.
Daglösen. Insjö i Wärmland, 430
fot öfver hafvet; en länk i det stora
system af åar och sjöar, sora genom
Tims-elfven afbördar sig i sjön Möckeln
i Carlskoga Bergslag samt dcrifrån gen-
om Let-elfven inledes i sjön Skagern
och slutligen genom GuUspångs-elf har
sitt aflopp i Wenern. De i Möckeln
utfallande sjöarna bilda i Wärralands
östra del tvänne kedjor, en östlig, be-
stående af Långbans-sjön, Yngen och
Östersjön, en vestlig, bestående af Sik-
sjön, Daglösen och Lungen; bägge gre-
narne förena sig i Öijevettern, och vat-
tendraget fortgår vidare genom Ullvet-
tern, Frövettern och Alkvettern samt
Länen medelst Tims-elfven till central-
sjön Möckeln. Vid Daglösens norra
ända ligger Philipstad, och genom en
derifrån ledd järnbana sammanhänger
Daglösen med Yngen. Från Yngens
södra ända går Kroppa-jernvägen till
Östersjön, hvarifrån man genom jern-
vägar och vattenleder kommer till Sjö-
ändans lastageplats, från hvilken slutli-
gen en jernväg går till Christinebamn
vid Wenern, så att genom dessa kom-
munikationer Philipstad och Christine-
hamn stå i omedelbar förbindelse med
hvarandra samt genom Wenern, Troll-
hätte-kanal och Göta elf med Göteborg
och Nordsjön.
Dagsberg. Socken i Lösings härad
af Östergötlands län, belägen på det så
kallade Wikbolandet, pä Bråvikens sö-
dra strand, och i den stora viken ut-
skjutande med en udde mellan Svin-
sundsfjärden i nordvest och Pampus i
nordost; till socknen hör i den förra
fjärden ön Svinnerön, i den sednare hit-
Dags berg;.
Ifagsmosceu*
59
höra Djarön, Harön, Kårliolmen, hvar-
jemte Esterön norrut i sjelfva Bråviken
också hör bit. Socknens areal uppgif-
ves till 4,629 tunul., hvaraf 20 tunnl.
sjöar och kärr. Socknens vestra och
södra delar äro af vanlig Wikbolands-
natur, slätter med spridda kullar och
med sidländta marker i vester och syd-
ost; den i nordost mellan Bråvikens
fjärdar utskjutande udden är mer berg-
kullig, men omvexlar också med slätter |
och sidländta sjöstränder, likasom de
till socknen hörande öarne. Lera och
klapperstensjord är den rådande jord-
månen; åkerbruk, med foderodling och
boskapsskötsel, hufvudnäringen. Binä-
ring är fiske i Bråviken, hvilket dock
alltjerat aftagit, — för ångbåtsfartens
skull, som det heter. Vid gården Lilla
Sidus arbetades för några år sedan i
en silfvermalras -anledning. Socknen,
som består af 47 Vg förmedlade mänt.,
hvaraf 10 lyda under Bråborgs kungs-
gård, beboddes 1815 af 825, 1840 af
936 och 1856 af 1,054 personer. Sock-
nen hade sistnämda år fast folkskola
med 1 examinerad lärare, som under-
visade 45 gossar och 15 flickor, medan
2 gossar besökte allmänt läroverk, 2
gossar och 2 flickor hade enskild un-
dervisning samt 25 gossar och 52 flic-
kor undervisades i hemmet. — Dags-
berg utgör tillika med annexet Krokek
ett regalt pastorat af 3:dje klassen i
Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt
af Linköpings stift. Under namnet
Daxbergh förekommer socknen redan
1330 och 1377, under namnet Dagons-
berg 1481. Kyrkan är synnerligen gam-
mal; om hennes första grundläggning
känner man ingenting; men det vet
man, att långt derefteråt Ulf Ambjörns-
son Sparre år 1330 skänkt henne jord-
egendom till själamessors hållande för
honom och hans husfru, Christina. Vid
åtskilliga reparationer, t. ex. 1778 —
1779, har kyrkan blifvit moderniserad
och försedd med torn, hvilket dock
icke förmår uppbära klockorna, som
hänga i stapel. Uet gamla altarskåpet
ersattes 1807 med en ny altartafla af \
Hörberg, föreställande, huru Jesus för ;
eina lärjungar visar ett baru och talar I
om den störste i himmelriket. Uti i
kyrkorauren sitta två runstenar inmu- \
rade och så öfversmetade, att blott nå-
gra ord af ristningen kunna läsas. —
Bland andra fornminnen i socknen mär-
kas ättekullar på Egby egor samt, på
en holme i Bråviken, icke långt frän
Bråborg, murar efter Etla- eller Attila-
borg (se Bråbofg). Under katholska ti-
den egde kyrkliga stiftelser och kloster
i denna socken 6 hemman af dåvaran-
de 52%; på 1600-talet hörde en del
under Bråborg, en del under Stegeborg;
det öfriga innehades af adel. — Bland
gårdar i socknen märkas: Bråborg (se
denna artikel), Djurö, fordora Branäs-
O (se denna artikel), Mannheim, Dags-
berg, m. fl. Gårdar i Beteby, Bråne-
stad, Unnerstad, Stora och Lilla Sidus,
Marby och Tångestad hafva lydt under
pfalzgrefve Johan Casirair och hans hus.
— Adress: Norrköping.
Dagsholni^ eller Dagsgerde. Ett man-
tal säteri uti Ödeborgs socken och Wal-
bo härad på Dal, egdes 1563 af Erik
Månsson på Bro, 1577 af Nils Nilssou
på Säby, 1625 af Jöns Bonde, 1681
af fru Maria E. Uggla, 1684 af Johan
Sparre, 1716 af friherrinnan Brita Chri-
stina Bonde, 1736 af fru Elsa von
Mentzer, 1757 af löjtnanten C. O. Stjern-
hjelm, sista ättlingen af Georg Stjern-
hjelm, gift med Eva von Brandten,
1801 af öfversten Hay på Onsjö, sedan
af fanjunkaren J. Renström. — Enligt
Kongl. BrelVct af d. 9 November 1854
inrättades på Dagsholra en lägre landt-
bruksskola för Elfsborgs län; skolan
öppnades den 24 April 1855 för 12
lärjungar. Egendomen arrenderas på
20 år af skolans föreståndare, som mot
ett årligt statsanslag af 2,000 rdr bko
meddelar undervisning, biträdd af en
underlärare. Läro-anstalten bivistas der-
jerate af betalande elever.
Dagiiiiiiosseii. Stor mosse invid östra
sidan af Omberg i Östergötland, inne-
håller 1,864 tunnland 28 kappl. jord,
hvaraf Kronan eger öfver 1,600 tunn-
land, hvilka åren 1823 och 1824 i sö-
dra hälften aftappades, utdikades och
fördelades i rutor till omkring 18 tunn-
land hvardera; kostnaden uppgick till
13,230 rdr. Efter branden år 1826
■i
■M
DagsnUiii
. bléfvo de mest svedda och brända ru-
torna, till omkring 140 tunnland, be-
sådda med säd, soin lemnade Kronan
en fållen inkomst af 1,140 rdr 36
sk. Il rst. bko. Enligt Kongl. skrif-
velse dtn 19 December 1827 är en del
af mossen föreslagen till ersättning åt
de lieramansegare och boställsinnehaf-
vare, som från uråldriga tider haft rätt
till bete och skog i den fordna Om-
bergs Djurgård. Dagsmossen har i nor-
ra delen bränntorfsäranea. Se vidare
Omberg.
Dagsnäs. Säteri uti Bjerka socken
och Skånings härad af Skaraborgs län,
förut tillhörigt Marby f. d. socken af
Gudhems liärad, raidt imellan städerna
Skara och Falköping, ovanligt vackert
beläget vid Hornborga-sjön, är en gam-
mal gård, som uppgifves bafva blifvit
af konung Carl Kuutssons dotter Mag-
dalena 1491 skänkt till Hans Åkesson
Tott. Gården tillhörde sedan Lars A-
kesson Soop och ärfdes 1607 af dennes
måg, landshöfdingen Bengt Kafle, gift
med Magdalena Soop och död 1636.
År 1762 inköptes gården af öfverinten-
denten P. Thara, som derjerate till går-
den köpte 1 O '/g heraraari. Han började
genast reguliert anlägga gården och
lade år 177:2 grunden till manbyggna-
den, af sandsten, invändigt reveterad
med tegel, hvarefter flyglar uppfördes,
likaledes af sandsten, och derjerate alla
öfriga behöfliga byggnader; vidare bygg-
des orangeri och anlades trädgård samt
tvänne parker. Tham, som var en väl-
dig fornforskare, lät till denna park
förflytta flera runstenar, bland hvilka
följande särskildt nämnas: en från Sa-
leby kyrkoraur, hvars inskrift skall, en-
ligt Sjöborg, handla om korstågen i 1 2:te
seklet, men hvilken tolkning Liljegren
förklarar origtig, tilläggande, att slut-
meningen af inskriften är svår att rad-
sätta och läsa; — en, som varit trö-
skel i Smula kyrka; — en från Tim
raelheds kyrka och slutligen en, som
legat der Häreneds kyrka fordom stått.
Stenen innehåller, att »Rifnikr och Ki-
ali och Brunulfr och Kifulfr satte ste-
nen efter sin fader Fut, en »härda go-
dan thegu». Derefter komma ett par
rader, hvilka Liljegren läser som följer:
Uag[Storp.
Sva : l)tft% : ofa : as : tgt : mna :
fum • kuln : ift : Vit : fipan : haunin :
och tillägger, att man icke trott sig
kunna bestämma deras betydelse, me-
dan Sjöborg öfversätter: »så anstår in-
gen af oss, man som qviuna, sedan vi
antagit andra seder» och tror, att »man
häraf på förfädrens sätt öfvertygas, att,
sedan christendomen börjat tillväxa, det
ansågs otillbörligt att begrafvas i ätte-
högar eller under runstenar.» I parken
befinnes också en förstenad ekstubbe,
som legat nära Hulteby och Eksjö i
Småland. — Vid början af den upp
till gården ledande vägen lät Tham
uppresa tvänne stenar, af hvilka den
ena har inskriften: »lyckelig resa för
den, som har ett godt ändamål och är
barmhärtig mot hästar», medan den
andras inskription lyder: »Deo Mercu-
rio saxum quadratum more Attico de-
dicavit P. Thara.» — Då den på god-
set, som till större delen ligger i Bjer-
ka socken, befintliga kyrkan år 1781
sammanbyggdes med Härluuda, önskade
egaren, att Dagsnäs måtte i ekklesi-
astikt hänseende få höra till den nya
kyrkan, som kallades Bjerklunda (se
Bjerka socken), och hvars pastor tillika
är doraprost i Skara, hvilket af Kongl.
Maj:t bifölls. Thara hade på Dagsnäs
samlat ett stort bibliothek, gravyrer,
antiqviteter och mynt, hvilket allt för-
såldes och skingrades efter hans död.
Gårdeu tillhörde 18 56 majoren P. S.
Tham.
Dagstorp. Ett mantal säteri uti
Frinnaryds socken och Norra Wedbo
härad af Jönköpings län, var år 1649
frälse under Hästeryd i samma socken,
men löstes af slägten Pistohl till säteri
1682 och eges nu af bönder.
Dagstorp. Socken i Harjagers hä-
rad af Malmöhus län, har eu areal af
1,851 tunnland, och utgör 9Vg mantal.
Socknen ligger l^/^ mil o. s, o. från
Landskrona och består af Dagstorps
och Särslöfs byar samt Hufvudstorp.
Särslöf har skarp och sandig åker, nå-
gon höfångst och torfjord, Hufvudstorp
god åker och ängsmark. Socknen, som
1856 beboddes af 47 personer och
har fast skola med en examinerad lä-
i
i*^
rare, som samma år undervisade 32
gossar och 19 flickor, medan 2 gossar
och 4 flickor undervisades i hemmet,
1 gosse och i flickor hade enskild un-
dervisning, är annex till Norrviddinge
och utgör tillika med denna socken
ett konsistorielt pastorat af 2:dra klas-
sen i Harjagers kontrakt af Lunds
stift. Sockenkyrkan ligger strax uiom
Dagstorps by, är högt belägen och be-
gagnas som sjömärke. — Uti en stor
stenhög vid Hylle-led, som gränsar till
Särslöfs bys egor, säges konung Harald
Hildetand vara begrafveu. — Adress:
Luud.
Dagsås. Socken i Faurås härad af
Hallands län, 1 '/j "lil o- s. o. frän
Warberg, omfattar en areal af 5,207
tunnland, af hvilka 775 äro sjöar och
kärr. Igenom socknen rinner en å,
som har sitt ursprung från en af sock-
nens talrika sjöar och här kallas Dags-
ås-ån, längre ned heter Strömma-å och
slutligen faller i hafvet under namnet
Tvååkers-å. An drifver alla socknens
qvarnar, af hvilka en finnes nästan till
hvarje hemman. Jordmånen är allmän-
nast sand- och grusblandad mylla, på
några ställen torfmossejord. Jordbruk
är hufvudnäringen; men spannmålspro-
duktionen är icke tillräcklig för behof-
vet; lin och hampa odlas till husbehof.
Qvinnorna äro flitiga i väfstolen och
vid spinnrocken. Socknen, som bestar
af 16 '/4 mänt., beboddes 1840 af 325,
18 56 af 3 45 personer. Skolan, som
har en examinerad lärare (gemensamt
med Sibbarp), räknade 185 6 21 gossar
och 15 flickor; 2 gossar undervisades
i allmänt läroverk, 1 flicka enskildt
och 1 gosse i hemmet. — Dagsås
socken är annex till Sibbarp, som till-
lika med Dagsås utgör ett konsisto-
rielt pastorat af 3:dje klassen i War-
bergs kontrakt af Göteborgs stift. Kyr-
kan, af sten under tegeltak, har trä-
torn; bland i densamma befintliga epi-
taphier märkas ett öfver major Orr-
haue och ett öfver Claudius Morman.
— Socknens bägge förnämsta gårdar
äro säterierna Öåtrö och Ottersjö. —
Bland fornlemningar namnes eu på Ö-
8trö skog befintlig bautasten, vid hvil-
ken, enligt traditionea, eu man skall
Dahl.
61
vara begrafveu, som bott på Östr^^ocfi
som här stupat i envig med sin gran-
ne, hvilj^en bott på Holraaö uti Bya-
sjön. Vid stenen har man uti jorden
funnit en lerurna med brända ben uti,
b vilket, enligt Bexells anmärkning i
uHallands Beskrifniug», gör det troligt,
att monumentet utvisar stället, der den
i enviget öfvervuuue stupat. — Adress:
Warberg.
Dagöholm. Sätesgård uti Lerbo soc-
ken och Oppunda härad af Nyköpings
län, vid Långhalsens öfversta ända, 2 '/j
mantal kronosäteri, fordom kalladt Bå-
resta och Bronäs, tillika med Vg man-
tal krono. Bäresta förekommer kanske
1319, då en Ulf af Boresta bestämde
om egornas fördelning mellan sig och
Juleta kloster; sednare synas hemma-
nen hafva tillhört friherre Hogenschild
Bjelke (f 1600) och kanske hafva blif-
vit indragna till kronan; de donerades
16 26 till Peder Svensson Falk (f 1638),
derpå till Carl Carlsson Gyllenhjelra
och till landshöfding Axel Thuresson
Natt och Dag, gift med Elisabeth Gyl-
lenhjelra, hertig Carl Philips dotter med
Elisabeth Ribbing, Carl Carlssons svä-
gerska; Elisabeth Gylleuhjelm innehade
godset 1663, hennes andra man, Bal-
thasar Marschalk, 1685, jemte andra
liibbingska arfvingar, tilldess gården
jeducerades. Den var ölVersteboställe
från 16 93; innehades 1857 af öfverst-
löjtnant A. M. Nordenstolpe.
Dahl. Socken i Södra Ångerman-
lands fögderi och Botheå tingslag af
Vester-Norrlands län,-4V4 mil u. u. v.
från Hernösand, består, såsom redan
namnet antyder, af eu med sjöar och
smala vattendrag genomskuren däld,
som på alla sidor inneslutes af höga
berg. Två smärre vattendrag ifrån flera
insjöar sammanstöta i socknen och gä
nedåt Lännäsfjärdeu i Angermanelfven.
Skogen är vidsträckt och uppfylld med
berg och oländig mark. Näringarne
äro boskapsskötsel och skogsbruk; jord-
månen består mest af hård lera. Sock-
nen, som består af 14 -/g mantal, be-
boddes 1840 af 666 och 1856 af 750
personer, I fasta skolan undervisades
sistnämda år 19 gossar ocb 29 flic-
i-^-'&^ Wahl.
^kor, i hemraet 17 gossar och 23 flic-
kor. — Dahls socken är annex till
Thorsåker, som tillika med Ytter-Liin-
uäs och Dahl utgör ett konsistorielt
pastorat af 2.dra klassen i Ångerman-
lands Östra Kontrakt af Hernösands
stift. Kyrkan, af sten, kallad Agneta,
är liten, men försedd med vackra pryd-
nader. Till 1725 predikades der blott
hvar tredje helgedag; men ifrån sist-
jiämda år hålles gudstjenst hvarje sön-
dag. — I socknen märkes Tunsjö by
såsom födelseort för öfverdirektören D.
Thunberg, en af dera, som odödliggjort
sina namn genom deltagandet i anlägg-
ningen af Göta kanal. — Adress:
Hernösand.
Dahl. Säteri med underlydande,
25 y^ hemman, i Fjärås socken och
Fjäre härad af Hallands län, ligger,
oragifvet af ek- och bokskog, i en dal
nära till en vik af sjön Lygnern, Egen-
domen, hvars corps de logis är af trä,
har god trädgård och är fideikommiss
inom friberrliga ätten Silfverskjöld. God-
set innehafves för närvarande af frih.
N. A. Silfverskjöld, gift med friherrin-
nan S. Charl. Eamel.
Dahla. Sätesgård uti Grebo socken
och Bankekinds härad af Östergötland,
nära sjön Wien, 3 mantal frälse-siiteri
med Hemmingslorp, m. m., beläget ^/^
mil från kyrkan, tillhör friherre Adel-
svärd på Adelsnäs. Dahla, äfven kal-
ladt Stora Dahla, synes hafva tillhört
riksrådet och guvernören Erik Svensson
Ribbing, som skref sig till Stora Dahla
år 1612, samt landshöfdingen Bengt
Ribbing år 1660. Säteriets egare hafva
sedan varit: general Sinclair (osäkert),
assessor B. Gyllenankar (egde gården
som säteri 1683), presidenten Joh. Ro-
senhane (1720), ryttmästar G, Leyon-
hjelm, öfverstlöjtn. E. Cederberg (1735),
kornetten G. M. Fock, och år 17 60
major J. Gripenwaldt, hvais arfvingar
sålde det till riksrådinnan grefviunan
Bjelke, född von Duben ; det tillhörde
sedan hennes raåg, kammarherren fri-
herre L. De Geer, död år 1830, och
dennes måg, grefve G. Wachtmeister,
till 1848. Till gården finnes en be-
tydlig trädgård.
Oal.
Oahlby. Masugn i Hammars soc-
ken af Örebro län, 1 '/^ mil från Asker-
sund, med en trecylindrig blåsraaschiu
lör varm luft, rostugn och krossverk,
tillhör bergsmän, men är nu öfverlera-
nad åt ett bolag, som verkställer tack-
jernsblåsning omkring hvart 3:dje år,
I mest med köpekol och malmen fraktad
långa vägar, mest till sjös. — Nära
I masugnen ligger en kulle, Kungsala-
j kullen kallad, hvilket antyder, att nå-
gon konung der fordom haft sitt säte.
I — Nedanför masugnen är nyligen en
! spikhammare anlagd.
Dabluin. Socken i Redvägs härad
; af Elfsborgs län, genomfluten af Ätrans
öfra lopp, har en areal af 4,721 tunn-
land, af hvilka 288 äro sjöar och kärr.
Åkerjorden är svag, likasom ängsmar-
ken; hafra det hufvudsakligaste sädet.
Socknen, som består af 22V4 mantal,
beboddes 1840 af 695 personer, 185 6
af 766 och hade sistnämda år fast
folkskola med en lärare, som undervi-
'. sade 23 gossar och 22 flickor, medan
j 9 gossar och 7 flickor undervisades i
i hemmet. — Dahlum socken är annex
j till Blidsberg, som tillika med Dahlum
i och Humla utgör ett konsistorielt pa-
storat af 3:dje klassen i Redvägs kon-
trakt af Skara stift. Kyrkan, 1% mil
; n. n. o. från Ulricehamn, är gammal
och försedd med torn; men klockorna
hänga likväl i stapel. — Inom socknen
I märkas säterierna Winsarp och Silarp.
I — Af minnen från forntiden nämnas
'■ en runsten på Nore bys egor och ett
domarsäte vid Dahlums bro, på den
s. k. Tingvalla Hed. — Adress: Ul-
ricehamn.
Dal (mindre rigtigt Dalsland). Land-
skap i Göta Rike, i norr gränsande till
Wärmland, i öster till Wenern, i söder
till Bohuslän samt en liten del af Ve-
stergötland, i vester till Bohuslän och
Norge, ^Vvi. ™'^ ^ största längd från
norr till söder, 5*/j mil i största bredd
från öster till vester, beboddes 1856
på en yta af 368'Viooo qvadratmil af
75,117 invånare. Landet är blott i
sydöstliga delen, mot Wenern, ett egent-
ligt slättland, Slättdal; men denna slätt-
bygd upptager endast '/^j ^^ ytan, så
Oal.
. ^ii.-:
Oal.
■i-\v''
att de öfriga "/,2) i äldsta tider kal-
lade Marker, utgöra en verklig bergs-
bygd, hvars djupare säukuingar inne-
sluta flera större och en stor mängd
smärre sjöar och kärr samt en mängd
stora och små mossar. Genom landet
stryka tvänne bergskedjor, en östlig och
en vestlig, och genom dessa bildas tvän-
ne stora iördjupningar, som sträcka sig
från norr till söder och egentligen be-
stämma provinsens natur. Den östra
af dessa sänkningar, närmast Wenern
och i vester begränsad af provinsens
östliga bergskedja, som kommer från
Wärraland och stryker mot Bohuslän,
håller i södra delen 2, i den norra ej
fullt 1 mil i bredd och bildar det så
kallade Östra Dal. Den vestra dal-
sänkningen, Vestra Dal (benäraningarne
Östra och Vestra Dal förekomma redan
år 1480), ligger omkring 200 fot hö-
gre än den östra och inneslutes mellan
provinsens östra bergskedja och gräns-
kedjan mot Norge och Bohuslän. Östra
Dal, som innefattar Sundals, Nordals
och större delen af Tössbo härad, är
genom en lägre bergsgren , som går
nedåt Wenern och kallas Köpmannefjäll,
afdeladt så, att Tössbo härad ligger på
norra sidan om detta fjäll. Nordals och
Sundals härader i söder derora. Vestra
Dal, innefattande Walbo och Wedbo
härader, är på samma sätt afdeladt gen-
om en landthöjd af nära 1 mils bredd,
kallad Ödskölds Moar, hvilka dela vatt-
nen åt norr och söder. Genom Köp-
mannefjäll och Ödskölds Moar afdelas
sålunda landet från vester till öster;
men eljest hafva alla bergåsar och större
vatten en sydlig rigtning.
Provinsens högsta berg ligga i den
östra bergskedjan, hvilken är högst i
norra delen. Der finnas, på ett afstånd
af I ä I Yl rail från Wenern, sjöar och
kärr, som ligga 430 å 4 50, samt berg-
kullar, som höja sig 700 — 778 fot öf-
ver hafvet. De högsta bergen äro Göl-
kullen (631 fot öfver Wenern, omkring
776 fot öfver hafvet), Hinsknatten, 590
fot öfver Wenern, bägge i Östra bergs-
kedjans nordliga del, Hägersknatten, vid
sjön Lelångens östra strand, Butencds-
axlan, Wännestången m. fl. Denna Dals
östra bergskedja saknar egen benäm-
ning i hela sin utsträckning och har
olika namn på olika ställen. Så heter Wl;--
t. ex. en del deraf mellan sjöarna Ve- '%,;
strå Silen och Lelången Öxefjället; i
Dalboredden (se denna artikel), kallas
kedjan Gatefjäll och Kölfjället; längre
i öster, i Hesselskogs socken, heter hon
Linhedshöjden och Hafsåsen; andra be-
nämningar äro, i kedjans sydligare de-
lar inom provinsen. Dalskogsfjället, Hög-
sätersfjället och Kroppefjället. Af gräns-
bergkedjan i vester kallas en del, ve-
ster om sjön Stora Lee, för Knipefjäll;
andra stycken af samma kedja heta
Klefmarks- och Töftedahfjället.
Rådande bergarten i provinsen är
gneiss eller Sveriges allmänna gråberg;
graniten är sällsynt, öfvergångs- och
flötsbergarter saknas alldeles. Ötre de-
len af provinsen har talrika tälgstens-
brott (Töksmark, Torrskog, Östermark ;
äfven i Ödeborg socken, vid sydliga
gränsen, finnes tälgsten). På flera stäl-
len visa sig koppar- och silfvermalmer
(i Silbodal, Torrskog, Fröskog, Hessel-
skog m. fl.), dock alltför litet rikhaltiga
att kunna bearbetas. På Dals nedra
terrass ligga vidtutbredda skifferlager,
och hela den östra bergskedjan inne-
håller mer eller mindre skiffer. Af syn-
nerlig märkvärdighet äro provinsens
stora lager af fossila hafssnäckor, hvil-
ka, mer eller mindre betäckta med växt-
mylla, lera eller sand samt skogbeväx-
ta , ligga ofvanpä eller vesterut från
östra bei'gskedjan och vid ansenliga höj-
der. Ett sådant lager af mussleskal
ligger t. ex. vid 240 fots höjd i den
s. k. Tusendalersbacken vid sjön Rog-
varpen i Steneby socken, ett annat på
340 fots höjd vid Sandviken vid Stora
Lee; liknande lager förekomma också i
Torrskogs socken vid hemmanet Bråte-
nas nära Wärmlaadsgränsen, i Värviks
socken, i Gunuarsnäs och Ödeborgs sock-
nar och andra ställen. Af jättegrytor
känner man 75 stycken, af hvilka icke
mindre än 5 5 ligga inom Walbo och
Wedbo härader eller provinsens vestra
del. Utom de öfver allt i Sverige van-"
liga flyttblocken träöas härstädes äfven
s. k. stenharg, stora stensamlingar af
gneiss (kross-sten), ett slags söndergru-
sad vräksten (Geschiebe, »qvarlefvor efter
isperioden»), t. ex, i Dalskogs, Ödskölds
och Eds socknar. I bergen förekomma
~t''*
64
Oat.
här och der större remnor,. t. . ex. den
s. k. »Fägatan» i Eds socken och Klef-
markeus skog, omkring 25 alnar lång
och 1 alnar bred mellan.^ de ända till
20 alnars höjd sig resande Bergväggar-
na, och »Prestklefven», genom h vilken
landsvägen går öfver Töftedalsfjället.
Såsom en egenhet för provinsen bör
raan äfven nämna dess saltkällor, af
hvilka en ligger vid Svalhede i Grin-
stads socken, nära Dalbérgså, en annan
vid Hede i samma socken, ett par vid
Bön i Eölanda socken, en vid hemma-
net Bäcken i Backe socken, m. fl.
Provinsen är rik på vattendrag;
Weneru oberäknad, upptaga landets
sjöar vid pass 4 qvadratmil. De vig-
tigaste bland vattendragen äro: sjön
Stora Lee, längst i vester, som inom
Dal häller ungefär 3 j/, niil i längd,
stiger uppåt Wärraland och der har
sitt aflopp i Lelången, hvilkeu inom
Dal är 2% mil lång. I samband med
Lelången stå de likaledes Wärmland
till en del tillhörande sjöarne Vestra
och Östra Silen, och alla de nu upp-
räknade sjöarne förena sig i Laxsjön,
som, 1 V4 mil lång samt ^/g mil bred
och omgifven af utmärkt vackra strän-
der, från vester (genom StenebyÅu) upp-
tager Ivägs-sjön och Grann, h varefter
vattendraget genom Upperuds-ån, som
utvidgar sig till sjöarne Aklången och
Rogvarpen (Råvarpen), faller in i den
östligare Änimmen och afleder hela den
samlade vattenmassan i Wenern vid
Köpmannebro. I Wenern utfalla lika-
ledes Åmåls å, afloppet för Örameln och
flera sjöar, Berga- eller Snapperuds-ån,
som faller ut i A måls-viken, Dalbergs-
ån, de förenade Örs- och Frende/ors-
åarne, som falla ut i Sundal, nära till
det fordna Dalaborg. Till hafvet leta
sig följande åar väg: Töftedals Vestra
eller Svartån, som afleder de på Nor-
ska gränsen liggande Bok- och Korn-
sjöarnas vatten i Södra Bullaren (inom
Bohuslän) och faller ut uti Idefjorden,
— Töftedals Östra, Örlogs-, Örils- eller
Her-ån, som upprinner vid Norska grän-
sen och efter omkring 3 mils lopp in-
om Dal faller in i Bohuslän, der den
först kallas Örekils-, sedan Qvistrums
elf och faller ut i GuUraarfjorden; —
Walbo- eller Högsäters-ån, i Bohuslän
Dal.
kallad Munkedals-ån och der förenande
sig med Qvistrums elf, m. fl.
Jordmånen inom provinsen är af
högst skiljaktig beskaflfenhet; i norra
hälften af Dal, synnerligast på och ve-
ster ut från östra bergskedjan, består
den till större delen af sand och andra
lösa jordarter, stundom blandade med
lera, mot Wenern af lermylla. 1 södra
hälftens vestra del förekommer mer ler-
mylla och mot söder är jordmånen
bättre; Slättdal består af god lermylla.
Klimatet är lika mildt som på andra
ställen i Sverige under samma bredd,
5 9.de graden, och vinterkölden skal!
under de sednare åren hafva blifvit an-
senligt förmildrad mot förut. Provin-
sen är i öfrigt en bland de vackraste,
ehuru också bland de minst kända i
hela riket. »Vill man lära käuna orten
och njuta af dess natur-rikedora», —
säger Lignell i »Beskrifning öfver gref-
skapet Dalw, — »måste raan vika af
vägen mellan Wenersborg och Åmål
vesterut, i synnerhet till vestra delen
af Nordal och Tössbo, östra och norra
delen af Wedbo samt den södra af
Walbo. Färden blir visserligen besvär-
lig upp- och nedför höjder, som träffas
allestädes, men lönas rikligen för den,
som har öga och känsla för en vacker
natur. Märkliga, storartade utsigter
träffas flerestädes, men i synnerhet i
Härskogsbräckan, '/g mil norr om Anim-
skogs kyrka, — ä Sörknatten, rakt i
vester från samma kyrka på vestra si-
dan af sjön Änimmen, — å Linheds-
höjden i Hasselskogs socken, — å Göl-
kullen i samma socken, — å Hägers-
knatten i Arteraarks socken, — samt
vid hemmanet Hafden och många an-
dra ställen i Steneby, Hesselskogs och
Laxarby socknar. Stränderna vid Lax-
sjön äro framför allt hänförande vackra.
Der finner raan äfven, på en udde i
samma sjö, det af naturen och konsten
i förening så rikt begåfvade Baldersnäs
med Billiugsfors jernbruk på sjöns an-
dra strand. Sistuämde socknar torde i
allmänhet vara de med inbjudande och
starkt omvexlande belägenheter bäst lot-
tade i landet. De voro det ännu mer
för 5 år tillbaka, då yxan och elden
ännu icke hunnit blotta så mången na-
ken klippa och bergsrygg, hvilkas för-
*,
Dal.
svunna grönska sent, om någonsin, tor-
de återkomma.»
Dal har sannolikt fått sin befolk-
ning i vestra delen från Bohuslän, i den
östra från Vestergötland, och provin-
sens nuvar-ande invånare skilja sig med
afseende på det yttre icke i något hän-
seende från befolkningen i det öfriga
Sverige. »Hufvuddraget här, — såsom
allmänneligen i Sverige, — är det ljus-
lagda, blå ögon, ljust eller brunt här».
»Folklynnet är på det hela stillsamt,
mildt och vänligt. Det härifrån någon
gång afvikande är hufvudsakligen för-
anledt genom öfverflödigt bruk af star-
ka drycker». I Östra Dal skola likväl
så väl i äldre som nyare tider spår af
ett vildare lynne hafva visat sig, så att
å en del ställen vid Bohusläns gräns
till och med nidingsvapnet knifven då
och då begagnas och, fastän läseriet
här är tämligen allmänt och sedlighe-
ten sålunda borde vara större, tjufnads-
brotten under de sednare årtiondena
snarare till- äu aftagit, fastän af sådana
brott blott ett ringa antal kommer in-
för rätta, emedan man icke kommer
upphofsmännen på spåren. De äldsta
uppgifter, som man har öfver befolk-
ningens antal (dock med uteslutande
af alla under 15 och öfver 60 år), äro
af år 1605, då den uppgafs till 7,430
personer. Efter tabellverkets inrättande
1749 uppgifves hela befolkningen (utan
det ofvannämda undantaget) till 31,6 50
år 1750; detta hade 1850 stigit till
70,629 och 1856, såsom ofvan finnes
uppgifvet, till 75,117. Provinsens huf-
vudnäringar äro jordbruk och boskaps-
skötsel. Södra och Mellersta Dal äro
bördiga, och här liar vexelbruket nä-
stan allmänt blifvit antaget. Hafra är
hufvudsädet, och enligt sednaste Lands-
höfdingberättelsen (1851 — 185 5) trädas
af åkern vanligen '"/mo, medan '^/loo
besås med råg eller hvete, Vioo ™^^
ärter och vicker, Vioo ^^^ korn, ^%oo
med hafra och %o„ med potates, så
att i vall äro liggande ^Vioo» livaraf
någon del betas. Odlingar af ny jord
fortgå årligen med mycken drift; men
på Södra Dal användas de alltför ute-
slutande till frambringande af spann-
mål, utan att den odlade jorden igen-
lägges till gräsväxt. Dalskogs socken
11.
Dal.
65
■•-■«",
odlar mycket humla; ärter, lin och
hampa sås obetydligt. Provinsen har
en för *hela Elfsborgs län gemensam
landtbruksgkfela på Dags-holm i Walbo
härad (se Dagsholm). Landskapet Dal
består af inalles 993 '/gg bemman, hvar-
af 7 21 äro skatte, 5 5 krono, 158 fräl-
se, 4lVi6 f''älse-säterier samt 7 '/^ rå-
och rörshemman. Hela provinsens taxe-
ringsvärde uppgick 1849 till 6,599,242
rdr bko, deraf 315,718 för staden A-
mål. — Boskapsskötseln var fordom
högt drifven, och man sålde kreatur
och ladugårdsprodukter icke blott till
Norge, utan också till andra länder
ifrån Lödöse, den tidens stapelplats vid
Nordsjön. Nu mer är husdjursafveln
icke så god och icke heller så högt
drifven som under 15:de och 16:de år-
hundradena. Provinsens hästar uppgif-
vas dock vara af någorlunda god art,
i synnerhet norrut, der den inhemska
stammen är mycket blandad med den
bättre Norska hästracen. Får under-
hållas till stort antal på Vestra Dal
och i Tössbo härad. I Södra Dal hål-
las derjemte gäss till stort antal. —
Dals skogar utgöra tillsammans 233,000
tunnland, af hvilka det mesta (120,000
tunnland) förekommer i Wedbo, det
minsta (8,000 tunnland) i Nordals hä-
rad. Utom Nordals har äfven Sundals
härad brist på skog. Trävaru-exporten
från Wedbo härad har i det närmaste
upphört, och bristen på träkol är re-
dan så stor, att bruksegarne på norra
Dal använda stenkol. I Sundals härad
finnes imellertid god tillgång på bränn-
torf, och i Walbo härad användes bränn-
torf i hammarsmedshärden. — Till bergs-
rörelsen höra Dals enda masugn, vid
Billingsfors, samt jernverken Upperud,
Billingsfors, Bäckefors, Gustafsfors, Lo-
viseholm, Katrineholm, Forsbacka, Pers-
by, Hanefors, Hvitlanda och Gisefors
manufakturverk. Christinedal, Eådane-
fors, Öxnäs och Giljenbergsfors manu-
faktur! samt Håfreströms bruk och ma-
nufakturi. Till bergsrörelsen räknas i
öfrigt mindre betydande tälgstensbrott
i Wedbo och Walbo härader, två skif-
ferbrott i Nordals härad, hvarifrån tak-
skiffer säljes för 3,0 rdr årligen, samt
qvarnstensbrott inom samma härad. —
Vid Upperud och Skåpefors finnas be-
9
66
Dal.
Dal.
tydande sågverk, hvilka tillika med nå-
gra andra större sågverk ännu 1850
afverkade årligen timmer till minst
20,000 tolfter plank samt 10,000 tolf-
ter bräder, men hvilkas tillverkning till
följd af skogarnas aftagande nu blifvit
betydligt förminskad, Provinsen bar
utom 11 större sågverk omkring 40 af
mindre betydenhet samt öfver 200 mjöl-
qvarnar. IBland binäringar märkas kol-
ning, tjärubränning, skutbyg^eri, fiske
o. s. v. Åtskilliga garfverier, färgerier
och vallmars-stampar äro anlagda på
landsbygden, likasom några tegelbruk.
I öfrigt idkas fiske, fraktfart, bränvins-
bränning till husbehof, ylleväfveri (som
husslöjd i Wedbo härad samt på andra
ställen, dock obetydligt till afsalu).
Utom handeln med landtraanuavaror
idkades 1855 så kallad landthandel å
Dal af 34 personer, hvilka dock icke
hade tillstånd att minutera ut bränvin.
Äldsta folkskolan på Dal inrättades
år 1761 vid Billingsfors, och i följd af
Kongl. stadgan af den 28 Juni 1842
angående folkundervisningen i riket, är
denna anstalt nu mer öfver allt i gång
inom provinsen. Antalet af barn inom
skolåldern beräknas till omkring 10,000,
och på ett obetydligt antal när under-
visas dessa i dels fasta, dels ambulato-
riska skolor af något öfver 40 lärare.
Provinsens fattigvård handhafves efter
sednaste förordningar, och utgjorde år
1850 de på allmän bekostnad under-
hållna fattiga ett antal af 2,200. Hvad
sjukvården beträfi'ar, har provinsen sitt
lasarett i Wenersborg, och i Åmål har
en provincial-läkare sin station. Ofriga
till det s. k. politiet börande inrättnin-
gar få vi närmare omnämna vid Elfs-
borgs län af Vestergötland, under hvil-
ket län provinsen lyder.
Provinsen Dal, i forntiden kallad
Markerna, skogarne, har sannolikt i äld-
sta tider lydt under Sverige. Isläu-
darne berätta väl, att Harald Hårfager
eröfrat landet; men denna eröfring har
sannolikt icke varit af lång varaktighet.
Hvad man med bestämdhet vet, är att
Norska konungen Magnus Barfot gjorde
anspråk på Markerna, och att han år
1099 härjade och brände bygderna der,
hvarigenom folket tvangs att svärja ho-
nom lydnad. Men konung Inge Sven-
ske jagade snart bort den på Qvaldinsö
inlagda Norska besättningen , och år
1100 hade alla »Markmännen» på nytt
underkastat sig Svea konung. Under
de Norska partistriderna togo de bese-
grade partierna stundom sin tillflykt
till Markerna, om hvilka historien och
sagorna under dessa äldsta tider hafva
föga att berätta. Enligt Ericus Olai
och Johannes Magnus hafva Wärmland
och Dal af ålder varit räknade för Sve-
riges femte konungarike; men först om-
kring 127 6 namnes Dal uti historien
och tillhörde då det rike i Götaland,
som konung Waldemar fick behålla, då
han af Magnus Ladulås undanträngdes
från thronen i Svea Rike. Redan 1279
kom äfven Dal under Magnus' spira,
och sedan namnes ingenting om landet
förrän under brödrastriden mellan Bir-
ger och hans bröder, hertigarne, hvilka
härjade Dal och 1304 anlade fästet
Dalaborg vid Dalbergs-åns utlopp i We-
nern. Fästet eröfrades följande året af
Torkel Knutsson och konung Birger
sjelf, och mellan bröderna slöts förlik-
ningen i Kålsäter (vid Bohusläns gräns,
i Gesäters socken). Förlikningen efter-
följdes af den bekanta Håtuna-leken,
och sedan de kungliga bröderna åter
en gång försonat sig (1310) och delat
riket, fick hertig Erik (1315) äfven Dal,
utom Vestergötland, Wärmland, Hal-
land och Småland. Dalboerna förtryck-
tes hårdt; men efter hertig Eriks död
i fångenskapen på Nyköpings slott, år
1318, återföll hertigdömet till kronan,
och inkomsten af Dal blef, sedan Al-
brecht lösgifvit sin morbror Magnus II
ur fångenskapen, anslagen åt denne,
som åtnjöt den från 1371 till sin död
1374. Under Albrechts tid sköflades
och härjades Dal, tillika med Vester-
götland och Wärmland, af Danskar och
Norrmän, under det Albrecht å^sin sida
inföll i Skåne och Halland. År 1388
valdes Margaretha till Sveriges drott-
ning, och till detta val lemnade, dagen
efter Palmsöndagen ofvannämde år, rika-
marsken Erik Kettilsson Puke, seder-
mera Albrechts besegrare vid Falkö-
ping, sitt bifall genom ett bref, date-
radt Dalaborg slott. Under Erik XIILs
tid sattes Danska fogdar på Dalaborg,
hvilket förstördes genom Eugelbrechts
Dal.
Dal.
67'
nnderhöfding Peder Ulfsson år 1434.
Under den öfriga Unionstiden förekom-
ma högst sparsamma uppgifter om Dal,
hvars invånare dock 1521 reste sig för
Gustaf Eriksson mot Christian II, hvil-
kens sednare försök att återvinna kro-
nan icke heller uppmuntrades af dem,
medan Dalboerna deremot bistodo Gustaf
Wasa i Dackefejden, Under kon. Eriks
Danska krig led Dal mycket, och 1568
blefvo icke mindre än 281 gårdar plun-
drade och brända i 21 socknar på Dal;
samma öde öfvergick år 1570 Töftedals
socken. Efter freden i Stettin, Decem-
ber 1570, hade Svenska gränsorterna
mot Norge längre tids lugn; men i det
åter utbrustna kriget med Danmark
blef Dal åter sköfladt 1611 och 1612,
då Sundals, Nordals och Walbo hära-
der tvungos att hylla konungen af Dan-
mark, och 2,000 oxar af Danskarne
röfvades derifrån. De Nordalsboer, som
svurit Danska kungen trohetsed, för-
flyttades af konung Gustaf Adolf till
Vestergötland, der de fingo ödeshem-
man att upptaga. Vid freden 1613
fick den hårdt medtagna provinsen åt-
skilliga lättnader. Äfven i Danska kri-
get 1644 — 1645 blef Dal icke försko-
nadt i den s. k. Hannibalsfejden, och
i »Krabbe-kriget» (1657 — 1660) plun-
drade Norrmännen inom Dal på gam-
malt vanligt sätt. Äfven »Gyldenlöwe-
fejden» (167 5 — 167 9) leranade förfärliga
spår efter sig på Dal, hvilken »rika
spiskammare» Norrmännen icke kunde
afhålla sig från att hemsöka. Under
Carl XILs sista krigsår var Dal likale-
des utsatt för plundringar, och genom
de oupphörliga krigen hade provinsen
blifvit så utarmad, att åkerbruket råkat
i ödesmål. Man hade till krigstjenst
uttagit icke blott alla drängar och bon-
desöner, utan äfven bönder på '/j hem-
man, och 1719 var spannmålsbristen
så stor, att en svår hungersnöd stod
för dörren. — Efter Carl XILs vistelse
i Eds socken 1717 och 1718 finnas
ännu åtskilliga minnen qvar, deribland
en träskål, hvarur han druckit, och en
kista, på hvilken han hvilat hos Hal-
vord Bryngelsson i Klefraarken, som
fick detta kronohemman för sin skick-
lighet att fortskafi"a bref. I 1788 års
Danska krig besatte fienden Åmål ; men
denna gång led likväl provinsen min-
dre än under Gustaf IV Adolfs krig
1808 — 180 9, då landt värnet från Dal
delade samma öde med det, som ut-
skrefs inom riket i öfrigt. Af Dansk-
Norska kriget 1812—1814 hade Dal
ingen svårare känning än skjutsningar
och inqvarteringar.
Provinsen Dal är rik på fornmin-
nen. Man har der funnit talrika verk-
tyg af gneis, tälgsten, flinta, koppar
och brons samt jern; grifter från forn-
tiden, hällekistor, stenrör och grafhögar
träffas der på flera ställen, likasom så
kallade tingsbanor, tingshögar, offerhäl-
lar vid Håfresten i Ödeborg socken och
Walbo härad, qvarlefvor efter borgar
(t. ex. »Slottet» vid Östersby i Fröskogs
socken af Tössbo härad, Hofsten på
Borgåsberget i Ödeborgs socken, Vägne
vid sjön Grann i Håbols socken, med
dubbelmur vid ingången ännu till en
del i behåll och märke efter 2 port-
öppningar, m. fl.), fotangelformer, häll-
ristningar (på en liten udde i sjön Eå-
varpen samt vid gården Högsbyn, bäg-
ge i Tissleskogs socken af Wedbo hä-
rad) o. s. v. Äfven från Medeltiden
hafva åtskilliga dyrbarheter blifvit upp-
gräfda i provinsens jord.
Det nämdes i det föregående, att
Dal tillhört konung Waldemars Göta
Rike och sedan varit förlänadt åt her-
tig Erik samt Magnus Smek, hvars
son, konung Erik (XII) från 1357 till
1359 likaledes innehade Dal. Magnus
Smek uppbar inkomsterna deraf till sin
död och likaledes drottning Margaretha,
som den 20 September 1396 fick pro-
vinsen (jemte Öster- och Vestergötland
samt Wärmland m. m.) till »morgon-
gåfva med all kunglig rätt». Johan
ILs gemål, drottning Christina af Sach-
sen, innehade mellan 1499 och 1501
Dal som lifgeding. Sedan innehades
Dal af Gustaf Ls son hertig Magnus;
hertig Carl (sedan Carl IX) tog land-
skapet i pant för medel, som han för-
sträckt åt kronan; derpå tillhörde lan-
det hertig Johans af Östergötland fur-
steudöme, men återgick till kronan år
1609, efter hvilken tid provinsen icke
varit förlänad åt någon furstlig person.
Under Gustaf Adolfs tid lemnades hela
landskapet i arrende till fogden Erik
.'■^'68
#
Dal.
Andersson (1620), som derför skulle
"erlägga 4,729 'Z, dalar 14*/- penningar
om året i 6 år, samt ytterligare till
andra arrendatorer (Per Byrgerssou, Per
Andersson och Nils Jönsson, till 1634),
»hvilka voro allmogen till fattigdom och
förderf genom sin snikenhet efter profit
och vinst». — Under medeltiden ut-
gjorde Dal och Nordmarken ett län,
kalladt Dalaborgs län; men från 1567
förenades provinsen än med Vestergöt-
land, än med Wärraland, än med bäg-
Dal.
ge tillhopa. År 1619 kom den till Elfs-
borgs län, 1639 åter till Wärmland;
1680 tillhörde den Bohuslän, men blef
d. 4 September samma år förenad med
Elfsborgs län och har sedan dess till-
hört detsamma.
Provinsens vapen är en röd oxe i
hvitt fält; den bär titeln grefskap se-
dan Erik XIV:s tid.
Landskapet Dal indelas för närva-
rande på följande sätt;
Domsagor. Pögderier.
Härader.
Socknar.
Pasto-
rat.
Prosterier.
Nordals,
Sundals
och
Walbo
härader.
Tössbo
och
Wedbo
härader.
Sundals,
Nordals
och
Walbo
häraders.
Wedbo
och
Tössbo
häraders.
Nordals hä-
rad och
tingslag,
med ting- "
ställe i
Mellerud.
Sundals h:d/
o. tingslag, i
med ting- J
ställe i I
Östebyn. [
Walbo hä
rad och
tingslag,
med ting- "
ställe i
Tångelanda.
Wedbo hä-
rad och
tingslag,
med tingst.
i Alltorp.
Tössbo hä-
rad och
tingslag,
med tingst.
i Åmål.
Ör (46Vjg mänt., med
2,7 80 invånare) med
Skållerud, Dalskog (13
mantal, med 1.354 in-
vånare), Holm, Gunnars-
näs och Jern.
Bolstad med Grin-
stad, Gestad och Eriks-
stad; — Frändefors med
Brålauda och Eyr. ('/g
mantal af Or).
Högsäter med Jerbo,
Rennelanda, Eåggärd
(8% mantal), Lerdal
(12V8 mänt.); — Färg-
landa och Odeborg; —
Torp och Ryr.
Ed med Nössemark,
Håbol och Töftedal; —
Rölanda och Gesäter.
Steneby med Ärte-
mark, Billingsfors, Tis-
selskog, Odsköld och
Backe.
(Torrskog och Vårvik,
tillhörande Nordmarks
kontrakt, — d^/^ maut.
4^3 mänt.
af Dalskog,
af Eåggärd,
63/g mänt.
af Lerdal; Laxarby.)
Hesselskog, Laxarby
(i Wedbo härad),^ Mo
och Fröskog; — Åmåls
stads- och landsförsam-
ling;^ — Tössö, Tydje
och Åminskog.
[■■
Södra Dals
>af Carlstads
stift.
Vestra Dals
kontrakt.
Norra Dals
kontrakt.
Norra Dals
kontrakt.
Dala.
Dala.
fi9
Dala. Socken i Gudhems härad af
Skaraborgs län, 1 '/o uail söderut från
Sköfde, har en areal af 5,25 3 tunn-
land, af hvilka endast 10 äro sjöar och
kärr. I socknen ligger det till Billin-
gen hörande Plantaberget, liknande de
öfriga Vestgötabergen deri, att det har
sina regelbundna hvarf af sandsten,
skiffer, kalk och trapp. Xorra ändan
af Plantaberget är bevuxen med löf-
skog, och nedanför berget finnes s. k.
bleke eller hvitjord, som användes till
hvitlimning. Socknen har god åkerjord
af svartmylla med någon blandning af
sand; råg, korn och ärter odlas mest,
lin och hampa till husbehof. Angarue
äro magra och betet svagt; skogen icke
af synnerligt värde. I socknen finnas
kalkstensbrott. Jordbruk är hufvudnä-
ringen och säd den enda handelsvaran;
kornet förvandlas mest till malt och
säljea till största delen i Borås. Dala
socken, som består af 29 mantal, be-
boddes 1840 af 620 och 1856 af 716
inbyggare. Socknen hade sistnämda år
tillika med Borgunda och Högstena en
examinerad lärare, som i fast skola un-
dervisade 45 gossar och 42 flickor, me-
dan 3 gossar hade allmän och 1 flicka
enskild undervisning samt 13 gossar
och 21 flickor undervisades i hemmet.
— Dala socken, moderförsamling, ut-
gör, tillika med Borgunda och Högste-
na, ett patronelt pastorat af 2:dra
klassen i Billings kontrakt af Skara
stift. Patronrättigheten tillhör Dala
gård, och hela pastoratet består af 7 5
mantal samt beboddes 1856 af 1,979
invånare. Kyrkan, af sten med torn,
ly, mil från Sköfde och i^/^ mil från
Skara, är af obekant ålder; korskyrkan,
som utgöres af Ribbingska grafchoret,
byggdes 1646 af öfversten och lands-
höfdingen i Jönköpings län B. Eibbing,
och choret jemte sakristian ombyggdes
och utvidgades 17 55. På kyrkogården
är en minnesvård öfver den store läka-
ren P. af Bjerkén, som afled i Jönkö-
ping 1818. Vid ett torp under Dala
säteri, som ännu kallas Kapellet, har
fordom stått ett kapell, hvars kyrko-
gård ännu omkring medlet af 1700-
talet var omgifven med en ringmur,
som nu förfallit. Vid samma tid stod
ett kors af jern inanför ringmuren, och
strax derinvid har en offerkälla varit
belägen. På flera ställen inom pasto-
ratet finnas tingsplatser. Vid landsvä-
gen från Kyrketorp till Kongslena lig-
ga i Dala södra åkergärde två högar,
kallade Stora och Lilla Kungshögen,
sannolikt deraf, — förmenar Lindskog
i Skara Stifts Beskrifning, — att kon.
Sverker Carlsson här levererade konung
Erik Knutsson den bekanta drabbnin-
gen (vid Lena?). Högarne ligga vid
pass Vg Doil nordvest från Kongslena.
I den större högen har man vid gräf-
ning funnit åtskilliga urnor, hvarjemte
värjuddar och sporrar blifvit träffade
der och hvar i åkrarna. Åtskilliga flint-
stensredskap hittades likaledes vid åker-
gräfning i Dala gärde 1783. På he-
den mellan Dala och Kyrketorp ligger
den s. k. Ragvalds Graf, som tjenar
till råmärke mellan de bägge socknarna.
Grafven består af en stor häll, hvilan-
de på underlagda stenar; hvilken Rag-
vald, som derunder skall vara begraf-
ren, känner man icke; det gissas, att
han i lifstiden varit konung Inge Sten-
kilssons son Pagvald, om hvilken säg-
ner lefva i Vestergötland. Åtskilliga
steusättuingar förekomma likaledes i
socknen. På en backe i öster från
Dala by restes 1745 en sten, med nu
mer oläslig inskrift, till minne af dem,
som härstädes dogo i pesten 1710 och
1711. — Bland gårdar inom socknen
märkas säterierna Dala, Häggetorp och
Wallstorp. — Adress : Sköfde.
Dala. Två mantal säteri uti Dala
socken och Gudhems härad af Skara-
borgs län, med underlydande 13 hem-
man rå och rör samt 3 frälsehemman
i Borgunda socken, är en gammal gård,
bland hvars egare nämnas riksamiralen
Carl Carlsson Gyllenhjelra 1636, öfver-
sten och landshöfdingen baron Ribbing,
på 164 0-talet; fru Anna Bonde, på
1660-talet; häradshöfding J. von Hoff-
dahl, på 1690-talet; fru Gyllenstjerna,
år 1706; friherrinnan Gustava Fleming
omkring år 17 22 (hon fick d. 10 April
detta år Kamraar-koUegii resolution på
patronatsrätten i socknen); hr B. Horn,
1726; kommersrådet Seb. Thara, på
1730-talet; hans son, P. Tham, på 1740-
talet; dennes son, öfver-intendentea Per
l^i-
70
Dalaborg^.
Dalarne.
Tbam, f 1820. Godset egdes 1831
af enkefru Ch. Treffeuberg, född Tham,
och beboddes af hennes måg, majoren
L. G. Silfversvärd. Nu eges godset af
löjtnant G. N. G. Silfversvärd. — På
gården har fordom stått ett stenhus,
hvilket ansågs vara uppbygdt af någon
af Folkungaslägten; huset var 24 fot
långt och i öfversta våningen försedt
med styckegluggar; det nedtogs på
1740-talet, dä det nu stående huset
uppfördes. En till säteriet hörande
vacker och väl vårdad, inhägnad skogs-
trakt kallas Djurgården, och hafva i
början af 1700-talet rådjur funnits der-
städes. — Egareu af Dala utöfvar se-
dan 1715 patronatsrätten i Dala för-
samling af den orsak, att församlingens
kyrka ligger på säteriets område.
Dalaborg. Fordom slott på Dal, an-
lagdt vid Dalbergs-åns utlopp på en
klippa vid Wenerns strand, af herti- j
garne Erik och Waldemar. Slottet låg i
på det nuvarande hemmanet Slottsbac-
kens mark och oragafs på tre sidor af j
vatten samt skyddades på landsidan af |
en omkring 10 alnar bred, djup för- I
sänkning i berget. Från Dalaborg ut- i
färdade marsk Erik Kettilsson Puke, j
som sedan förde drottning Margarethas I
här i slaget vid Falköping mot konung j
Albrecht och besegrade denne, månda- \
gen efter Palmsöndag 1388 en skrifvelse, i
hvari han gaf sitt saratycke till Mar- \
garethas val till drottning i Sverige. I
Under Engelbrechts frihetskrig inneha- I
des slottet af en Dansk fogde, Paine !
Jönsson, och blef (sannolikt i Septem- I
ber) 14 34 angripet af Engelbrechts fält-
höfdiug Peder Ulfsson. Belägringen
hade räckt i tre dagar, under hvilka \
man anlagt bröstvärn och satt eld på
slottet, då Paine måste gifva sig. Hans j
lif kunde med möda räddas af Peder
Ulfsson, och med lifvet ensamt kom
han undan. Slottet nedbröts, sedan
det stått i 130 år. Efter grundmurar-
na synas blott obetydliga spår.
Dalarne. Landskap i Svealand, be-
läget mellan 59° 50' och 62" 14' n.
br. samt 29 •> 42' och 34 « 20' östl. 1.,
har på en areal af 288 qvadratmil
158,755 invånare. Landskapet, hvilket
i norr omgifves af Herjeådalen, i öster
af Gefleborgs län, i söder af Westman-
land, i sydvest och vester af "Wärin-
land och Norge, kan, såsom äfven nam-
net gifver vid handen, rättast betraktas
som en stor dalbotten, i hvilken Dals-
elfven och dennas grenar beteckna de
lägsta punkterna. Landskapets vestra
gräns, Fjällryggen, sänker sig här be-
tydligt, och söder om Svuckustöt (5,922
Sv. fot) finner man icke något fjäll,
som uppstiger till 4,000 fots höjd.
Dalarnes södra gräns utgöres af den
ås, som under namnet Almebergen från
Herafjället vid Transtrand fortsattes i
sydöstlig rigtning inåt Sverige. Pro-
vinsen har imellertid ansenlig höjd öf-
ver hafvet; vid Norska gränsen anta-
ges denna till 2,5 00 fot, — derutöfver
resa sig fjällbergen ansenligt, t. ex.
Städjan till 3,261, Svuchi till 5,922;
— men landet sänker sig imellertid
betydligt både åt öster och söder, så
att t. ex. sjön Eunn nära Falun har
blott 439 fots höjd. »Landet är ber-
gigt och, företrädesvis i de intill fjäl-
len närmare delarna, uppfyldt med san-
diga, steniga höjder, med ringa, sen-
växt skog samt derimellan vidsträckta,
sumpiga och ofruktbara myrtrakter, af
hvilka en stor del icke förtjenar att
odlas eller icke kan det af ortens fat-
tiga befolkning i anseende tili kostna-
den för vattnets afledande.» Provinsens
allmänna berggrund är gneiss, likasom
öfver allt i Sverige, och jordmånen följ-
aktligen mindre bördig. Den bäst lot-
tade trakten är den kring sjön Siljan,
der en Silurisk formation aflagrat sig
nästan i en halfcirkelbåge norr omkring
sjön och i nordvest hvilar mot en lika-
ledes sannolikt Silurisk sandstensforma-
tion, den största och vidsträcktaste i
Sverige, som likväl ingalunda förbättrar
bördigheten, snarare försämrar densam-
ma. Närmare fjällen (i Transtrand,
Idre, Yeujau) finnes sandsten, som möj-
ligtvis tillhör den formation, hvilken af
de Engelska geologerna kallas Devouisk.
Nedra delen af Dalelfvens dal består i
allmänhet af gneiss och granit med
mycken rikedom på malmer, koppar
(vid Falun i glimmerskiffer), jern, äfven
silfver; öfre delen består af yngre berg-
arter, hufvudsakligast i Siljans bassin.
Dalarne.
Dalarne.
71
samt af platoniska bergarter, felsitpor-
phyr (i Elfdal, Mora, Transtrand, Sär-
na, Idre, m. fl. socknar), dioritporphyr
(Gopsh åsberget i Mora socken), grön-
sten, phonolith (vid Elfdals porphyrverk
förekommande som rullsten och der kal-
lad serpentin) ra. ra. — Landets klimat
beror af dess större eller mindre höjd
öfver hafvet, närheten till fjällen samt
däldernas öppna eller sammanträngda
belägenhet, tillika med flera andra i
detta fall inverkande omständigheter.
Vestra och nordvestra delarne hafva ett
hårdt klimat; i Oster-Dalarne äro der-
emot både klimat och växtlighet af mer
sydlig natur; men nästan öfver allt
träfi"ar man natursköna trakter och här-
liga utsigter. Främst i detta hänseen-
de står sannolikt sjön Siljan med sin
bördiga Sollerö och »Dalarnes Arkadien»,
Eättvik, på sin nordöstliga strand. Ty-
sken Schubert yttrar i berättelsen om
sin Dalresa, att han vid Siljan trodde
sig förflyttad till Lemansjöns stränder.
Genom de större dalbildningarna
fördelas provinsen i fyra hufvuddelar:
Öster- och Vester-Balarne, omkring Dal-
elfvens bägge grenar, hvilka hufvud-
delar inom provinsen egentligen kallas
»Dalorten» och deras invånare »Dalfolk»,
hvarjemte »Finnar» bo i de så kallade
»Finnmarkerna»; — vidare Öster-Bergs-
lagen, det fordna Jernbäraland, omkring
Dalelfven efter bägge grenarnas för-
ening, samt slutligen Vester-Bergslagen,
sydvestra delen, hvars vattendrag gen-
om sjön Barken ledas ned i Mälaren.
— Bland provinsens berg hafva vi re-
dan omnämt gränsfjället, på hvilket
märkas Svuckustöt, Herjehågna och Fu-
lufjäll; från Svucku utgår Wmgsjögu-
eten och bildar provinsens gräns mot
Herjeådalen och Helsingland, hvarjemte
det redan anförda Almeberget likaledes
utgår sydostut från det i Transtrands
socken belägna och brynstens-skifferbrott
innehållande Hemfjället. Inne i landet
ligga Städjan (3,904 Sv. fot), Amsbergs-
klack, Bispbergsklack m. fl. — Vigti-
gast bland provinsens vattendrag är
Dalelfven (se denna artikel), bildad af
två rotgrenar. Öster- och Vester-Dal-
elfven, som förena sig vid Djursrao i
Gagnefs socken och förenade bilda den
praktfulla flod, hvilken med namnet
Dalelfven under ett lopp af 18 mil
vidgar sig till ansenlig bredd, slutligen
till stora sjöar, kallade fjärdar (Fernebo-
och Hedsunda-fjärdarna) och ändtligen
en mil före sitt utlopp i hafvet bildar
det storartade fallet vid Elfkarleby. Af
de till Dalelfvens system hörande sjö-
arna nämna vi här, utom den 6 mil
långa och 3 mil breda Siljan, som in-
nesluter den täcka Sollerön och omgif-
ves af de ryktbara socknarna Mora,
Leksand och Rättvik, äfven sjön Runn,
vid hvilken Falu stad är belägen, och
som upptager vattnen från sjöarna Lju-
garen i vester samt Åmungen och Bal-
ungen i öster, hvilka förena sig i Svärd-
sjön, derefter bilda sjön Toften och se-
dan falla ut i Runn. En annan biflod
till Dalelfven är Ve7ijan-ån, Inom Da-
larne ligga äfven källorna till Kolbäcks-
ån, sjöarna Wessman, Barken, en del
af Aspen, m. fl., likasom källorna till
åtskilliga bland Klarelfvens tillflöden.
Provinsens talrika malmtrakter ligga
alla i söder från Siljan; norr om Dal-
elfven ligga imellertid de flesta koppar-
malmfälten, hvaremot söder om elfven
för det mesta jernmalm förekommer.
Bland kopparraalmfälten märkas Stora
Kopparbergs malmfält vid Falun, Insjö
kopparverk i Ahls socken, Löfås silfver-
och kopparmalmfält. Svartviks malmfält
i Svärdsjö socken, Garpenbergs koppar-
malmsgångar och Bläsinge malmfält;
hit höra vidare Östra Silfberget samt
talrika smärre malmfält mot gränsen
af Norbergs socken i Westraanland.
Bland jernmalmfälten märkas: Grangär-
des jernmalrastrakt, Kärrgrufvan och
Siksjöberget i Norrberkes socken samt
Vestru Silfbergets malratrakt. I Säters
socken ligger Bispberget. Kalk före-
kommer på flera ställen inom länet,
och af dess sandsten förfärdigas goda
qvarn- och slipstenar. Af bly har pro-
vinsen föga och derjemte något zink,
hvilken dock icke brytes.
Dalarues invånare äro i allmänhet
kraftfulla, manliga, förnöjsamma, idoga
och sparsamma, derjemte ärliga, pålit-
liga, stolta och sjelfständiga; dock rå-
der i särskilda delar af landet mycken
olikhet hos befolkningen. Öster- och
Vester-Bergslagen äro befolkade med
inflyttare från Folkländerna, hvilka lik-
72
Dalarne«
Dalarne.
na dessas invånare; det egentliga Dal-
folket har ett eget språk, sona tydligen
härstammar från Isländskan och har
mycken Jikhet med Låg-Skottskan; men
Öster-Dalkarlen är mer allvarsam och
»tung på foten», Vester-Dalkarlen der-
emot mer gladlynt och »lätt på foten»
samt till sina seder icke olik Norrman-
nen. Folklynnet är imellertid olika icke
blott i landets särskilda större afdel-
ningar, utan äfven i de särskilda sock-
narna. Så brukar man t. ex. säga, att
Mora -karlarne äro sturska, Rättviks-
karlarne enfaldiga, Svärdsjö-karlarne be-
skedliga, Gagnefs-boerna lata, Leksands-
boerna flitiga, Vesterdals-karlarne lifliga
o. s. v. I afseeude på seder och va-
nor råder mycken olikhet icke allenast
mellan socknarna, utan mellan byarna
i samma socken, och alla dessa olikhe-
ter bibehållas med omsorg. Det kan
med all rätt om Dalkarlarne sägas, att
deras lands natur på dem tryckt sia
stg.mpel och gjort dem till hvad de
mångfaldiga gånger visat sig vara, fria
och sjelfständiga, viljekraftiga och dug-
tiga, med ett ord »till män för sig».
Det förtjenar anmärkas, att qvinnornas
antal, i synnerhet de äldres, ansenligt
öfverstiger karlarnes. Att en stor del
af befolkningen årligen utvandrar för
att söka arbete (det så kallade »herr-
arbetet») är bekant, och torde dessa ut-
vandringar bafva i någon mån bidra-
git till att försämra befolkningens cha-
rakter. Detta utvandringsarbete utgör
imellertid en nödvändig och allmänt
anlitad binäring. — Till provinsens
hufvudiiäringar liörer företrädesvis jord-
bruket, DU ausenligen utvidgadt och på
flera ställen idkadt efter nyare och
bättre methoder. Hafra är länets huf-
vudsäde, och odlingen af rotfrukter, i
synnerhet af potates, har tilltagit med
hvarje år. Trädgårdsväxter odlas föga,
och planteringen af ädlare fruktträd
hör till sällsyntheter. Lin och hampa
odlas så mycket, att de motsvara be-
hofvet; humle finnes i allmänhet föga,
ehuru några trakter hafva så mycket
deraf, att de kunna afsätta humle till
andra orter. — Spanumåls-afkasmingen
har genom åkerbrukets förbättring och
utvidgande genom odlingar blilvit an-
senligt tillökad; dock måste en tionde-
del af hvad inom provinsen förbrukas,
årligen hemtas från andra orter. Föl-
jande tablå meddelar en öfversigt af
utsädet och skörden 1855:
Utsäde: Hvete . .
470
tunnor.
Eåg . . .
11,700
»
Korn . .
7,300
»
Hafra . .
36,800
»
Blandsäd
16,900
»
Ärter . .
858
»
Potates .
22,400
»
Skörd: Hvete . .
2,880
tunnor
Eåg . . .
70,200
»
Korn . .
36,500
»
Hafra . .
165,600
M
Blandsäd
76,050
»
Ärter . .
3,400
»
Potates .
134,400
»
Provinsen har sedan 1856 en landt-
bruksskola på Wassbo, 1 mil från Fa-
lun. — Boskapsskötseln befinnes i all-
mänhet på en ganska låg ståndpunkt,
hufvudsakligen genom bristen på till-
räckliga och närande betesmarker samt
på foder för kreaturens vinterfodring.
En förändring i detta förhållande lärer
icke heller vara att vänta, så framt
icke de skogar, som icke äro odlings-
bara, bli upplåtna till betesmarker, och
så framt icke vinterutfodringen kommer
att hemtas från den plogbara jorden,
hvilket skulle vara enda medlet att öf-
vervinna de hinder, som ställa sig i
vägen för boskapsskötselns utveckling.
Sommartiden drifves boskapen till de
s. k. »fäbodevallarna», vid hvilka en
stor del af befolkningen då uppehåller
sig, och som äro provinsens bästa be-
tesmarker. Provinsen hade 185 5 inal-
les 13,900 hästar, 2,400 oxar, 52,500
kor, 15,900 stycken ungnöt, 93,000
får, 12,700 svin och 39,500 getter. —
Skogarne äro ännu tillräckliga för alla
ortens behof, men förödas i allmänhet
obetänksamt, i synnerhet der tillfällen
till afsättning af skogsprodukter under-
lätta misshushållningen. I några sock-
nar är behofvet att köpa skogsefi"ekter
redan ganska känbart, och om icke
detta behof snart skall utvidgas äfven
till andra delar af provinsen, måste
snart en ny lagstiftning för skogarnas
Dalarne.
vård verksamt mellankomma. Det van-
ligaste skogsträdet är tallen ; granen
förekommer blott på den bättre jorden,
mer aflägset från de grusiga höjderna
och de sandiga flodstränderna. Det all-
männaste löfträdet är björk; grå-al och
sälg förekomma i provinsens öfre, asp
i dess nedra delar, och rönn växer äf-
ven allmänt i vissa trakter. Det öfliga
byggnads- och stängselsättet anlitar sko-
gen hårdt; bränntorf begagnas högst
obetydligt. — En af länets vigtigaste
näringar är bergsbruket, som afser till-
godogörandet af både koppar-, silfver-
och jernmalm. Inom länet tillverkades
1856 inalles 5,192 sk'tb koppar af malm
från Stora Kopparbergs, Tomtebo och
Garpenbergs grufvor, deraf 4,447 sk'bt
ensamt vid Kopparberget, det öfriga
vid Löfåsen, Korsnäs, Berggården, Smed-
stugan, Såghyttan och Garpenberg.
Silfvertillverkningen vid Gustaf IILs Silf-
ververk i Falun uppgick samma år till
463 lödiga marker, och ur 136 grufvor
brötos derjemte 508,747 sk"tE tackjerns-
vigt jernmalm, af hvilken vid 51 mas-
ugnar tillverkades 212,709 sk'S tackjern
och vid 130 härdar smiddes 121,480
skS stångjern. (Under bergsåret 1857
tillverkades 5,379 sk^tE koppar, 595
marker silfver, 71 ort 99 korn guld
(vid Gustaf IILs Silfververk); 475,110
sk'tE jernmalm brötos i provinsens gruf-
vor, vid dess 54 masugnar tillverkades
206,306 sk-tb tackjern, och vid 183
härdar smiddes 125,027 skS stångjern).
Den vigtigaste bland länets kopparham-
rar är Avesta. Sedan 1851 bearbetas
tvänne skärpningar på nickelmalm inom
Leksands och Stora Tuna socknar, och
deraf tillverkades 1856 vid Sågmyra i
Bjursås socken 155 skS nickelspeis
(18 57: ingen uppgift). Af andra fabri-
ker hade provinsen 1855 ett glasbruk,
1 pappersbruk (Grycksbo), 15 tegelbruk,
3 svafvelbruk, 3 krutbruk, 1 rödfärgs-
verk, 8 kalkugnar, o. s. v. Binäringar
äro: koluing, malmbrytning, ved- och
virkeshuggning, forsling af brukseffek-
ter och varor, arbete vid El/dals por-
phyrverk, h vilket dock är af ringa in-
flytande, och utvandringarne på »herr-
arbete». Dal-allmogens händighet be-
visas genom laggkärls- och väggurstill-
verkuingen i Mora, förfärdigandet af
II.
Dalarne»
73
plogar och liar i Hedemora socken, lin-
spånads-tillverkningarna i Svärdsjö, Tu-
na och Gagnef, slipstens-tillverkningen
i Orsa, o. s. v. Spänads- och väfnads-
slöjden samt linodlingen uppmuntras
dels genom premier af allmänna medel,
dels med årliga räntan af en år 1838
för sådant ändamål skänkt fond af
2,300 rdr bko. Handel på landet id-
kas i nästan alla socknar, som ligga
vid föreskrifvet afstånd från stad. —
Bland de sednast öppnade vägkommu-
nikationerna inom provinsen bör upp-
märksamhet egnas åt väg-anläggningen
mellan Elfdalen och Särna samt mellan
Leksands och Tuna socknar genom So-
phia Magdalena socken, men företrä-
desvis åt jernvägen mellan Falun och
Gefle, som, af staten understödd med
låneanslag, nu är färdig till Korsnäs
och har den märkvärdigheten att vara
den första Svenska jernväg, på hvilkea
trupper blifvit transporterade, hvilket
skedde i April 185 9, då en truppstyr-
ka på denna väg gick från Korsnäs till
Gefle. Af kanal-anläggningar inom pro-
vinsen märkas Srömsholms - Kanal (se
denna art.) samt Gagnefs- eller Gråda-
Kanal, mellan Gagnef och Leksand,
börjad 1824.
Provinsen Dalarne utgör i admini-
strativt hänseende ett län, kalladt Stora
Kopparbergs län, hvilket, bestående af
7 fögderier och 4 domsagor, innefattar
1,830 hela hemman och 846 lägenhe-
ter, verk och inrättningar, alltsammans
uppskattadt till 14,128,599 rdr banko
och i statsbidrag erläggande 680,808
rdr samma mynt. Länet har 3 städer,
Falun, Hedemora och Säter, hvilka,
med dertill hörande 16 mantal, äro
uppskattade till 1,156,081 rdr bko och
i statsbidrag erlägga 125,487 rdr bko.
Fordora hade hemmansklyfningen i Da-
larne gått så långt, att de små och
spridda jordlotterna omöjligen kunde
ändamålsenligt häfdas, och derföre bör-
jade inom detta län 1802 storskiftes-
delningen, hvilken sedan oafbrutet fort-
gått samt till 1855.år3 slut kostat sta-
ten allena 573,396 rdr bko, hvaremot
jordegarne till skiftesförrättningarna bi-
dragit blott med dagsverken, hvilka
dock för de hittills skiftade socknarna
kunna uppskattas till ett värde af
10
^<-:^
74
Dalarae.
Dalarne*
400,000 rdr bko. — För undervisnin-
gen finnes iuora länet ett högre ele-
mentarläroverk i Falun och lägre läro-
verk i de öfriga städerna; i alla sock-
nar finnas nu mer folkskolor, och un-
dervisnings-anstalter för tillverkning af
åkerbruksredskap samt snickare- och
smides- arbeten finnas i Bjursås och
Sundbonis socknar. Af största vigt är
praktiska Bergsskolan i Falun, som i
årligt anslag, dels af staten, dels af
bruks-societeten, uppbär 11,500 rdr bko.
— För helsovården i. länet äro 3 pro-
vincial- läkare . anställda, stationerade i
Falun, Hedemora och Nås. Derjerate
finnes en extra-provincial-läkare i Rätt-
viks socken, och på Smedjebacken bor
en af enskilde aflönad distriktläkare.
Länet har i Falun sitt lasarett och
kurhus med särskild läkare, och i sam-
ma stad har länets djurläkare äfven
sin bostad. I Vestra Bergslagen och
i Hederaora finnas likaledes djurläkare,
dock icke aflönade af staten. — Fat-
tigvården ombesörjes enligt Kongl. För-
ordningen af den 13 Juli 1853, och
uppgår fattigförsörjningen på landet till
en summa af 33,7:21, i städerna till
en summa af 9,492 rdr bko. Genom
framlidne ärkebiskop J. O. Wallius för-
anstaltande samlades 1838 för tjugotvå
af länets socknar eller dem, som äro
mest blottställda för missväxt, en nöd-
hjelpskassa, som vid slutet af år 185 5
hade eu behållning af 28,000 rdr bko,
och samma kassas direktion förvaltar
derjerate en till understöd för vissa fat-
tiga i Leksands, Rättviks och Mora
socknar af enkefru M. L. Svensson i
Jönköping skänkt fond, som 185 5 hade
eu behållning af 13,000 rdr bko. En
annan fond, som samma år hade en
behållning af 2,464 rdr banko, har af
Fruntimmers-föreningen i Uppsala blif-
vit skänkt till anskaffande af rudiraa-
terier för spanad och dylikt åt behöf-
vande inom de ofvannämda 22 sock-
narna, och härtill kommer en fond af
5,000 rdr bko, insamlad i Skåne 1813
till Dalortens understöd genom befräm-
jande af rågsäde derstädes. — Utom
Stora Kopparbergs läns sparbank, som
1853 hade en behållning af 26,647 rdr
bko, bar länet en sparbank i Falu stad
roed en insatt summa af 165,479 och
en hjelpfond af 17,510 rdr bko, samt
en dylik i Husby socken, inrättad re-
dan 1837, hvari 22,152 rdr bko voro
insatta vid 1855 års slut. I Falun
befinnes derjemte Stora Kopparbergs
Läns och Bergslags enskilda Bank, in-
rättad 1835, samt länets Brandstods-
bolag till försäkring af åbyggnad och
lösegendom, hvars ansvarighetsbelopp
1855 uppgick till 28,782,580 rdr rmt.
— A Smedjebacken i Norrberkes soc-
ken befinnes den s. k. Hagstedtska ar-
betsinrättningen, hvars tillgångar 1855
uppgingo till 137,372 rdr rmt, och på
hvars bekostnad 22 värnlösa barn upp-
fostrades hos välkända arbetarefamiljer,
hvarjemte omkring 20 ålderstigna eller
eljest mindre arbetsföra personer vid
inrättningen hade bostad och underhåll.
Utom de ofvannämda 3 städerna
har länet en köping. Smedjebacken, be-
lägen i Norrberkes socken vid sjön
Norra Barken, och vid södra ändan af
Södra Barken ligger en mindre köping,
Wiky med postkontor. Länet lyder i
juridiskt hänseende under Kongl. Svea
Hofrätt, i ekklesiastikt under Westerås
stift och består af 7 prosterier med 37
socknar, 1 annex och 18 kapellslag.
Med undantag af Stora Kopparbergs
grufva, tillhör länet 4:de Bergraästar-
distriktet. Af dess 1,405 rotar tillhöra
1,200 Kongl. Dalregiraentet, 205 Kgl.
Westmaulands regimente. — Af länets
hemman äro 1 '/j frälsesäteri, 10 frälse,
118 bergsfrälse, 16 krono och 1,599
kronoskatte.
Provinsen Dalarne kallades fordom
Jernbäraland, hvarmed likväl blott för-
stods nuvarande Öster-Bergslagen. Det
öfriga var då en vild skog. Huruvida
Dalarne i fordna tider haft sina egna
fylkeskouungar, är obevist (Messenius
nämner som sådana »Drotte Dimar» och
»Gudröd, konung öster till Söderskog,
Norder i Dalarne»); men det har varit
ett eget hundari, haft sin särskilda Dale-
lag och varit ett särskildt lagraansdö-
me, tilldess Nils Ambjörnsson Sparre
1351 blef lagman öfver både Vestman-
land och Dalarne. Den äldsta hand-
ling, hvari namnet Dalarne förekom-
mer, är påfliga legaten Wilhelms af
Sabina öppna bref af d. 1 Mars 1248,
om biskopens rättighet till gästning,
■lalarne»
Dalarne.
75
hvari Vester-Dalarae särskildt nämnas.
Uti det egentliga Svea Eike är Dalar-
ne det sist bebyggda och befolkade
landskapet, och att större delen deraf
är nytt land, synes deraf, att ättehö-
garne icke gå högre upp än i Tuna
och vid Thorsångs kyrka. Bland de
få minnen efter den af Svearne undan-
trängda gamla befolkningen, som träf-
fas i Dalarne, räknas de s. k. »Lapp-
grafvarne», små gräsbevuxna jordgraf-
var, som träffas nära sjön H insen i
Svärdsjö och Sundborns socknar samt
i Nås församling af Vester- Dalarne.
När Olof den Helige färdades genom
landet 1030 och konung Sverre 1177,
var norra delen deraf nästan vildmark
och djup skog. I södra delen af lan-
det lät Erik den Helige predika chri-
stendoraen genom den Hel. David re-
dan omkring 1160. Konung Albrecht
pantsatte hälften af Dalarue och hälf-
ten af Kopparberget och Jernbergen till
grefvc Henrik af Holstein, ifrån hvil-
ken Bo Jonsson Grip inlöste dera. Ar
1396 fick drottning Margaretha Dalar-
ne till lifgeding. Sedan uppträda Dal-
karlarne uti historien som Sveriges be-
friare med Engelbrecht och Sturarne
samt Gustaf Wasa, mot hvilken de
framdeles tillställde åtskilliga uppror,
bland h vilka Daljunkarens eller falska
Sturens 15 27 var det svåraste. Under
tvisterna mellan Sigismund och Carl
voro Dalkarlarne hertig Carls trogna
anhängare och behandlade med grym-
het dem, hvilka ansågos såsom hans
fiender (det . beryktade Nä/tåget t. ex.,
se Stora Tima). Om det beryktade
trolldomsväsendet i Dalarne under Carl
XI:s tid hafva vi redan meddelat det
vigtigaste under artikeln Blåkulla. Si-
sta gången Dalkarlarne uppträda såsom
upprorsmän var 1743, då de gingo till
Stockholm, för att åstadkomma ändring
i thronföljden, men i hufvudstaden blef-
vo så allvarsamt mottagna, att de nöd-
gades falla till föga och utlemua sina
uppviglare att straffas. Dessa uppvig-
lare och anförare voro riksdagsmannen
Per Andersson från Mora, major Wran-
gel och bruksbokhållaren Schedin (se
vidare Falun). Huru Dalkarlarne på
Gustaf 111:8 uppmaning 17 88 voro be-
redvilliga att deltaga i hans och rikets
räddning, är bekant genom historien.
— Med de uti Sveriges historia min-
nesvärda orter, som till stort antal fin-
nas i Dalarne, t. ex. Ornäs, Rankhyt-
tan, Isala, Marnas, Mora o. s. v., skola
vi framdeles göra bekantskap på veder-
börliga ställen.
Provinsen Dalarne eller Stora Kopparbergs Län indelas på följande sätt;
Administrativ och Juridisk Indelning.
Ekklesiastik Indelning.
Domsagor. Härader och Tingsl
Socknar.
Prosterier.
Socknar.
Öster-
Dalarnes
Dom-
saga.
Gagnefs sockens
tingslag; tingställe _
vid Komtillmåtta
gästgifvargård.
Leksands, Åhls
och Bjursås tings-
lag ^ tingst. Lek-'
sands Noret.
Gagnef och
Mockfjärds ka-
pell.
Leksand, Dju-
ra kapell, Bjurs-
ås och Åbl.
Lek-
sands.
Leksand med Djura
kapell; Gagnef med
Mockfjärds kapell ;
Ahl; Bjursås.
76
Dalarne*
Dalarne*
AdmiDistrativ och Juridisk Indelning.
Ekklesiastik Indelning.
Domsagor.
Härader och Tingslag.
Socknar.
Prosterier.
Socknar.
Öster-
Dalarnes
Dom-
saga.
Stora
Tuua,
Gustafs
och
Säters
tingslags
Dom-
Mora , Sophia
Magdal. och Wen-
jans tingslag; ting-
ställe: Mora Strand.
Rättviks och Oh-
re tingslag; med
tingst. Lerdahl i
Rättvik.
Orsa sockens
tingslag; tingst. i.
Orsa by.
Elfdals och Sär-
na tingslag; tingst..
i Elfdals kyrkby.
Stora Tuna och
Gustafs socknars
tingslag; tingst. i
Stora Tuna socken-
stuga.
Säthers sockens
tingslag; tingställe
i Säthers socken-
stuga.
{en del af Loos
socken, med 4 57
invan.; det öf-
riga, med 630
invånare, tillhör
Gefleborgs län),
Mora, Wåmhus
kapell, Wenjan,
Sophia Magdal.
eller Sollerön.
Obre, Rätt-
vik, Boda kapell.
(en del af Loos),
Orsa, Skuttunge
kapell.
Särna med I-
dre kapell, Elf-
dalen med E-
vertsbergs ka-
pell.
Stora Tuna
med Amsbergs
och Silfbergs ka-
peller, '/^g af
Aspeboda, Gu-
stafs, af Gran-
gärde 7 '/, man-
tal med 625 in-
vånare.
Säthers lands-
församling.
Mora.
Rättviks.
Stora
Tuna.
Vester-
Dals.
Mora med Wåm-
hus kapell; Elfdalen
med Evertsbergs ka-
>pell; Sophia Magda-
lena eller Sollerön;
Wenjan; Särna med
Idre kapell.
Rättvik med Boda
kapell; Orsa med
'Skuttunge kapell;
Obre.
Stora Tuna med
Amsbergs och Silf-
bergs kapeller; Stora
Schedvi; Svärdsjö med
Enviks kapell och
Svartnäs bruksförsam-
ling; Falu stad och
Stora Kopparbergs
församling; Säthers
stads- och landsför-
saral,; Thorsång med
Aspeboda; Wika med
Hosjö eller Sandviks
kapell; Gustafs; Sund-
born med Korsa bruks-
kyrka.
Nås; Järna; Äp-
pelbo; Lima med
Transtrand; Malung
med Ytter- Malungs
och Öje kapeller ;
Flöda.
Dalarne.
Ualarne.
77
Administrativ och Juridisk Indelning;.
Ekklesiastik Indelning.
Domsagor.
Härader och Tingslag.
Socknar.
Prosterier.
Socknar.
Vester-
Bergsla-
gens och
Vester-
Dalarnes
Dom-
Stora
Koppar-
bergs
och
Näsgårds<
fögde-
riers
Dom-
Malungs m. &.
socknars tingslag;
tingst. i Öfver-Mal-
ungs sockenstuga.
Nås m. fl. sock-
nars tinglag; ting-
ställe i Nås.
Grangärdes soc-
kens tingslag; ting-
ställe i Grangärdes
kyrkby.
Norrbärkes soc
kens tingslag; ting' .
ställe i sockenstu-j
Söderbärkes soc-
kens tingslag; ting-
ställe i sockenstu-
gan.
Stora Schedvi
sockens tingslag;
tingställe i socken-'
stugan.
Thorsångs soc-
kens tingsl.; tingst.-
i sockenstugan.
Wika sockens
tingsl. samt Hosjö
och Knifva Bergs-
lag; tingst. i Wika
sockenstuga.
Lima, Tran-
strand, Öfver-
Malung med Yt-
ler-Malungs och
Öjekapeller, Äp-
pelbo.
Järna, Nås,
Flöda, Säfsnäs.
Graugärde
^större delen ra.
6,327 invånare),
Ludvika kapell.
Norrbärke.
Söderbärke,
Malingsbo ka-
pell.
Stora Schedvi.
Thorsäng.
Wika, Hosjö
eller Sandviks
kapell.
Norr-
bärkes.
Hede-
mora.
Norrbärke; Söder-
bärke med Malingsbo
brukskapell; Grangär-
de med Ludvika ka-
pell j Säfsnäs.
Hedemora stads-
och landsförsaml. med
Norns bruk ; Husby
,med Stjernsund; Fol-
kärna; By; Garpen-
berg; Grytnäs och A-
vesta.
Fögderier.
Kopparbergs fögderi:
Stora Schedvi, Thorsångs, Wika,
Stora Kopparbergs, Aspeboda,
78
llalarne.
Dalarö.
Administrativ och Juridisk Indelning.
Domsagor.
Härader och. Tingslag. ! Socknar.
Fögderier.
Stora
Koppar-
bergs
och
Näsgärds
fögde-
riers
Dom-
saga.
Stora Koppar- '
bergs och Aspebo-
da soclinars tings-
lag; tingställe i Fa-
lun (gästgifvargår-
den.)
Svärdsjö sockens I
tingslag; tingst. i '
sockenstugan.
Sundhorns soc-^
kens tingsl. ; ting- [
ställe i sock
san.
ienstu- f
härad \
tingst. \
Folkärna
och socken;
i Folkärna socken,
Lund.
Hedemora soc-\
kens tingsl.; tingst. I
i Hedemora soc- (
kenstuga. I
Stora Koppar-
berg, större de-
len af Aspeboda
(1 6 mantal med
930 invånare.)
Svärdsjö, Svart-
nas, Enviks ka-
pell, '/g4:del af
Sundborn.
Sundborn ^V64-
By, Garpeu-
berg, Folkärna,
Grytnäs, Avesta.
Svärdsjö och Sundborns sock-
nars tinglag, med 17,279 in-
vånare.
Näsgårds Imis fögderi:
Folkare härad, Hedemora och
Husby socknars tingslag, med
22,411 invånare.
Sätkers läns fögderi:
Gagnefs, Stora Tuua, Gustafs
och Säthers socknars tings-
lag, med 21,061 invånare.
Nedan-Siljans fögderi:
Leksands, Ahls och Bjursås'
samt Rättviks och Ohre sock-
nars tingslag, med 28,465
invånare.
Of van-Siljans fögderi:
Mora , Sophia Magdalena och
Wenjans, Orsa samt Elfdals
och Särna secknars tingslag,
med 21,901 invånare.
_- , Vester- Bergslagens fögderi:
e emora Grangärdes och Xorrbärkes sock
landsrorsamling
m. Norns bruks-
församling.
Husby sockens 1 1 Husby med
tingslag; tingst. i >' Stjärnsunds
I Smedby. J | bruksförsaml.
närs tingslag samt Söderbär-
kes Bergslag, med 19,725
invånare.
Vester-Dals fögderi:
Malungs och Nås m. fl. sock-
nars tingslag, med 21,691
invånare.
Daiarö. Kapellförsamling i Sotholms
härad af Stockholms län, bestar af den
med fasta landet nu sammanhängande
fordna ön Dalarön och några smärre
skär, allt bergbuuden mark, blott här
och der odlad eller odlingsbar å lerjord.
Socknen består af 3% mantal samt
hade 1856 blott 583 invånare (1815:
526, 1840: 601). Socknen, som 1856
hade fast folkskola med 1 examinerad
lärare, hvilken undervisade 23 gossar
och 5 flickor, medan 1 gosse bivistade
allmänt läroverk, 13 gossar och 28 flic-
kor undervisades i hemmet, är annex
till Tyresö patronela pastorat af 3:dje
klassen i Söder-Törns kontrakt af Streng-
näs stift och har sedan år 1667 egen
komminister, hvars syssla är förenad
med garnisons-predikantstjensten på Da-
larö Skans. Afståndet från Stockholm
är 4'/j mil laudvägen, men 10 mil sjö-
vägen, stora segelleden, ehuru blott 5
Dalbergfs-å.
mil för fartyg, som passera Södra Sta-
ket. — I socknen ligger gården Små
Dalarö, V2 mantal Irälse, med tillhö-
rande y^ mantal, utom Yi mantal i
Tvresö socken, och på denna gårds
egor ligger tull- och lotsplatsen Da-
larö, som varit tullplats åtminstone
från 1630-talet, blef poststation 17 50
och nu mer äfven är telegraphstation.
Orten består af ett icke obetydligt an-
tal bebyggda tomter, dock af inskränkt
omfång, mest på kala berg, invid en
djup och säker hamn; här finnes en
väl anordnad bad-inrättning, och invå-
narna, som mest bestå af lotsar och
fiskare, idka sedan gammalt fiske, äf-
ven i yttre skären, utanför Oruön, till
ex. vid Hufvudskär, hvars tullplats är
taxerad under Dalarö. Kyrkan skall
vara hitflyttad från Hufvudskär och lig-
ger i en däld vid bafsstrandeu. — På
en holme '/j mil söderut ligger Da-
larö-Skans, som beherrskar segelleden
och består af ett torn med omgifvande
verk. Skansen, som synes vara af täm-
ligen hög ålder, omuämnes åtminstone
1657 och 1675; men redan 1565 om-
talas stället såsom en bvilostation för
flottan. En liten garnison af artilleri
är här förlagd under befäl af en kom-
mendant. — Adress: Stockholm.
Dalbergs-å. Större å på Södra Dal,
bildad af tväune grenar, Örs-ån i norr
och Frendefors-ån i söder, hvilka för-
ena sig en mil från Wenern, hvarefter
ån faller ut i denna sjö uti Sundals
härad, nära till det fordna fästet Dala-
borg. Örs-grenen uppkommer i Marsjö
samt går genom Teåkers-, Kappebo-
och Ors-sjöarna; Frendefors-åu afleder
vattnet från sjöarna Långhalmen, Boll-
ungen, Rädauesjön och Hästefjorden.
Denna gren har fall vid Lefors, Råda-
nefors och flera andra ställen; Ors-gre-
nen vid Bäckefors och vid inloppet i
Ors-sjön. Efter rotgrenarnas förening
förekomma smärre fall i Bolstads socken.
Dalbo-brOD. Så benämnes den bro
öfver sundet vid Wassbotten, som för-
enar den till en ö förvandlade landtun-
ga, på hvilken staden Wenersborg är
belägen, med provinsen Dal. Med Ve-
stergötlands fasta land saramaubindes
Dalby.
7<l
ii^r:*:
samma landtunga dels genom Grop- '
br07i, som leder öfver Carls Graf, dels
genom Rånnumsbro öfver Göta elf.
Dalboredden. Med detta namn be-
tecknas några hemman af Svanskogs
socken och Kila pastorat i Wärmland,
som höra till Elfsborgs län och Tössbo
härad på Dal. Dalboredden innehåller
0:526 qvadratmil och består af 9 '/g för-
medlade mänt. med 806 invånare. In-
om densamma ligga delar af sjöarna
Öfra Kalfven, Orameln, Daisjön, Emne-
skogs-sjön och Yestra Svan samt 8 så
kallade kärn. Reddens längd är IV2.
största bredden Vg mil. Genom Bäck-
ån, som löper från Eraneskogs-sjön till
Vestra Svan, skiljes Redden i norra de-
len från Wärmlauds-sidan af Svanskogs
socken. En å förenar Dalsjön med Öm-
melu i gränsen mot Laxarby socken
och en annan å Ömmelu med Öfra
Kalfven i gränsen mot Hesselskogs soc-
ken. Dalboredden har kyrka, gemen-
sam med Wärmlandsdelen af Svanskogs
socken; det är en träkyrka, byggd i
korsform 1733.
Dalbosjöu. Med namnet Dalbosjöu
betecknas sydvestra delen af Wenern,
som från den stora sjön skiljes genom
Wärmlands Näs, Lurö Skärgård och
Kållandsö samt håller 8 mil i längd
och 4 i bredd. Dalbosjön är ansenligt
grundare än den öfriga Wenern, eller
blott 12 till 15 famnar, då östra We-
nerns djup uppgår till 20 eller 30. I
Dalbosjöu, som"har sitt namn af land-
skapet Dalj hvars stränder den sköljer,
utfalla de genom denna provins rin-
nande vattnen, hvarom se art. Dal.
Dalby. Socken i Hagunda härad af
Uppsala län, belägen vid Mälarfjärdar-
na Ekoln och Oxen, upptager en areal
af 5,045 tunnland, af hvilka endast 30
äro sjöar och kärr. Socknen utgöres
af till största delen jerana, der och
hvar något bergkulliga bygder vid sjön
och kring ett i Ekoln utfallande vat-
tendrag; på norra gränsen är mer berg-
ländig skogsmark. Rådande jordmånen
är dels lera, dels svartmylla; hufvud-
näringen är åkerbruk, hvarjemte något
fiske idkas. Socknen består af 34^^
80
»alby.
Dalby.
förmedlade hemman och beboddes 1840
af 584, 1856 af 525 invåuare. I för-
samlingens fasta skola undervisades sist-
nämda år af en examinerad lärare 24
gossar och 24 flickor. — Dalby socken
är annex till Vesteråker och utgör till-
lika med denna ett patronelt pastorat
af 3:dje klassen i Hagunda kontrakt
af ärkestiftet. Innehafvaren af Ham-
marskogs gård i socknen kallar kapel-
lan. Dalby namnes 1314 såsom hö-
rande till Hagund, men 1317 till Ul-
lerakir; socknen kallades äfven Dalbo,
och egna kyrkoherdar deri nämnas åren
1290 och 1460; men efter reformatio-
nen förekomma blott kaplaner, från år
1593. Kyrkan, uppförd af gråsten och
tegel på en bergklippa nära invid Ham-
marskogsviken, är urgammal och torde
vara anlagd i konung Inge den Äldres
tid; hon reparerades 16 59 på bekost-
nad af riksrådet friherre Knut Posse
till Hammarskog (f 1664), som hit-
skänkte predikstol m. m. , och öfver
hvilken här finnes en minnesvård. I
kyrkan förvaras den s. k. Hammarskogs-
boken, hitskänkt år 1690 af friherre
A. G. Leijonhufvud, då egare till Ham-
marskog; boken innehåller handlingar,
som röra kyrkan. — Att socknen är
gammal bygd, bevisas deraf, att flera
hemman deri nämnas i en handling från
1303, och af de talrika runstenar, som
der förekomma. En sådan är inbyggd
i sakristians mur, andra förekomma i
Hollberga äng, vid Wigby ocb "Wigby
bro samt vid Hässle. -r- Uti socknen
lefva talrika sägner om Knut Posse,
upphofsraannen till den s. k. »Wiborg-
ska Smällen», som i dessa sägner all-
tid framställes som en stor trollkarl.
Huruvida han varit egare af socknens
enda herrgård. Hammar skog, är tvif-
velaktigt, men den mortel, hvari han,
enligt sägnen, beredde trollpulvret till
»Smällen», lär länge hafva varit förva-
rad på Hammarskog och begagnades
slutligen till ringklocka derstädes. —
Adress: Ekolsund och Wijk.
Dalby. Socken i Torna härad af
Malmöhus län, 1 mil o. s. o. från Lund,
har en areal af 5,832 tunnl., af hvilka
endast 6 äro sjöar och kärr. Socknen
består af Dalby och Sjötorps byar samt
Dalby kungsgård, tillsam.mans IS^Vjj
mantal, har mycken och god åker, godt
höbol och betesmark samt beboddes år
1840 af 1,218, 1856 af 1,374 perso-
ner. Socknen hade sistnämda år fast
folkskola, der 2 examinerade lärare un-
dervisade 103 gossar och 59 flickor,
medan 10 gossar och 12 flickor hade
enskild undervisning, 20 gossar och 40
flickor undervisades i hemmet. — Dal-
by socken är, tillika med Bonderup,
annex till Hellestads prebende-pastorat
af 2:dra klassen i Torna kontrakt af
Lunds stift. Socknen är den folkrika-
ste, största och märkvärdigaste i pa-
storatet samt har fordom varit moder-
församling och haft många omvexlande
öden, hvilka dock äro föga bekanta.
Under Carl Knutssons härjningståg i
Skåne 1452, då han brände Lund och
hela trakten deromkring, lärer Dalby
hafva lidit ansenligt; han tillfogade i
Dalby samlade allmogen ett så all-
varsamt nederlag, att 200 nedhöggos
och 2,000 togos till fånga, hvarefter de
öfriga förskonades mot löfte om skatt
och gisslan. Socknens största märkvär-
dighet är hennes kyrka, belägen i syd-
vestra ändan af Dalby by och anlagd
omkring år 106 5 af Danska konungen
Sven, hvilken samma år förorduade en
Egino till biskop i Dalby och Henrik
till biskop i Lund. Mellan dem dela-
des stiftet så, att Blekinge och södra
Skåne hörde till Dalby biskops-stol,
norra Skåne och Halland till Lunds.
Dalby biskopsstift hade likväl icke län-
ge bestånd, emedan biskop Henrik af-
sattes för sin straffbara lefuad och E-
gino sedan blef ensam biskop öfver hela
stiftet. Kyrkan, kallad Helig Korskyr-
ka, har fordom varit dubbelt så lång
som nu och har ett 42 alnar högt torn
med tre loft. Bland kyrkans märkvär-
digheter namnes en mellan altaret och
predikstolen stående dopfunt af 1 ^/j
alnars höjd och 1 alns 10 tums di-
ameter upptill; funten är rund, unge-
fär liknande en kalk, urgröpt i ea stor
flis-sten, har utanpå öfra delen illa
huggna figurer och vid öfversta kanten
följande Latinska inskrift: nJam. rea.
declarat. quid. quondam sigiiificarat. iri'
cruce. prodiictus. Christi. de. vtdnere. fluC"
tus.>y (Nu förklarar verkligheten, hvad
»alby.
det fordom skulle betyda, att på kor-
set utgick en vattuström ur Christi sår.)
I likhet med Lunds domkyrka, eger
Dalby också en så kallad Kraftskyrka
(crypta), anlagd under sjelfva tornet,
hvilket hvilar på cryptans murar, hvalf
och fyra pelare. I Kraftskyrkans nord-
vestra hörn finnes ett särskildt rum,
hvilket någon tid blifvit begagnadt till
begrafuingsplats, och hvarest, jemte an-
dra förmultnade lik, ända till 1827 vi-
sades den balsamerade kroppen af, som
det uppgafs, häradshöfding Tigersköld,
nedsatt den 8 Februari 1723. Alla
dessa liklemningar äro nu hopsamlade
och nedlagda i en graf på kyrkogår-
den. I nordöstra hörnet af Kraftskyr-
kan finnes en liten källa med klart och
godt vatten, murad med huggen sten,
alldeles rund och omkring halfannan
aln djup. Vattnet är vida beryktadt
för sin helsogifvande kraft, och på mid-
sommarsdageu bruka enfaldiga sjuka in-
finna sig här för att dricka af vattnet
och offra sina gåfvor till kyrkan, som
deraf har några riksdalers årlig inkomst.
Sannolikt har Kraftskyrkan så väl här
som i Lund varit begagnad vid kathol-
ska gudstjenstens Långfredags-ceremo-
nier, då man gifvit en bildlig fram-
ställning af Christi begrafning. Uti
Dijkmans »Ant. Ecd.» säges det, »att
de andliga Påskdagen gingo omkring
kyrkogårdarna och sjöngo: jag såg vat-
ten utgå af templet på högra sidona,
halleluja')» och vidare, »att de Påsk-
morgonen kommo i kyrkan att likasom
besöka Christi graf och smörja hans
till lik lagda beläte med välluktande
balsam». Det påstås, att från Dalby
kyrka en underjordisk gång fordom gått
till Lund; men sannolikare är, att den
igenmurade dörr, som påstås hafva ledt
till denna gång, varit en utgång från
kyrkan för munkarnes enskilda behof.
Palmsköld menar, att denna dörr ledt
till »ett förborgadt rum, der munkarne
afhört hemliga skriftermål, enkannerli-
gen af qvinnfolk, och sedan dem ab-
solverat.» Österut från kyrkan, några
stenkast från ruinerna efter grunden
till hennes äldsta gafvel, visas den år
1080 aflidne Danska konung Harald
Heins graf, hvaröfver ligger en sten i
form af en likkista. Carl XII har lå-
II.
»alby.
81
tit omgifva denna sten med en liten
mur. Tuneld säger, att Danska kon-
ungarue Harald Svensson och Harald
Kuutsson blifvit begrafna i Dalby klo-
ster, hvilket bestyrkes af Ehyzelius och
Messenius, medan Lagerbring bestrider
uppgiften om att Harald Knutsson skall
vara begrafven derstädes. Se vidare
Hellestad. — Adress: Lund.
Dalby. Kungsgård i ofvannämda
socken, var fordora kloster, kalladt Sta-
Crucis, och anlades sannolikt samtidigt
med kyrkan; det innehades först af
Augustiner-munkar. Klostret hade rika
inkomster, och dess munkar voro högt
ansedda. Klostret blef sedan ett Do-
miuikaner-kloster, och under detsamma
lydde alla hemman i Dalby socken.
Uti Christian III:s tid reducerades klo-
stret, då en stor del af byggnaderna
nedbrötos (I537j, hvarjerate alla hand-
lingar och minnesmärken från kloster-
tiden af det ovisa nitet förstördes. Uti
Gillberg-Bruzelii beskrifning öfver Mal-
möhus län berättas, att den qvarståen-
de förfallna klosterbyggnaden omkring
år 1840 begagnades till bränneri. Då
klostret indrogs till Danska kronan, för-
länades det åt herr Anders Biide, som
derstädes bland andra goda saker fann
240 tunnor hafra, 13 pund malt, 2%
pund korn, 8 tunnor sill, 3 tunnor
smör, 2 tunnor torsk, 1 tunna ost, o.
s. v., så att de goda munkarne åtmin-
stone icke haft brist på matvaror.
Huru Danska regeringen begagnat klo-
strets egor, är okändt; men sedan Skå-
ne blifvit Svenskt, blef Dalby Kongl.
stuteri och stallgård, likasom Flyinge.
Krigsoroligheter hindrade imellertid in-
rättningens fortgång, och Dalby bort-
arrenderades; afgiften deraf utgår till
Flyinge stuteri. Kungsgården består
af 4Y,g hemman kronosäteri och 9^%2
underlydande hemman skatte.
Dalby. Socken i nordligaste delen
af Wärniland, gränsar i öster till Stora
Kopparbergs län, i norr till Norge, i
vester till Hvitsands och i söder till
Ny socknar af Carlstads län. Socknen
innehåller, efter Forssell, jemte Norra
och Södra Finnskoga kapeller, 405,070
tunnland, deraf omkring Vj-.del utgöres
11
8L>'
Dnlby.
af sjöar och kärr. Dalby socken ligger
cirka 5 50 fot öfver hafvet och består
af 5J0'y^^ liela mantal, med en folk-
raängd år 1850' af 2,379 inautalsskrif-
na personer. Socknen utgjorde förr en
del af Elfdals pastorat, som då omfat-
tade hela Elfdals härad; men år 1814
förordnades, att Xy och Dalby skulle
utgöra ett särskildt pastorat. Seder-
mera eller år 1826 afsöndrades de nord-
ligaste delarne af Dalby socken, och
bildades af dem tväane kapellslag un-
der namn af Norra och Södra Finn-
skoga (se dessa rubriker). Kyrkan i
Dalby socken har förut varit byggd vid
Persby; men den förbiflytande Klarelf-
ven hotade med dess förstöring, hvar-
före hon flyttades till hemmanet VYing-
äng och kallades då: Kyrkan o/van sjön,
till skilnad från det söderut belägna
Likenäs kapell (se denna rubrik); man
beslöt slutligen att sammanbygga bäg-
ge kyrkorna, och sålunda fullbordades
år 17 26 den nuvarande träkyrkan. —
Under katholska tiden var vid Dalby
en mötesplats för pilgrimer, hvilka vall-
färdade till St. Olofs graf i Troudhjem
och här eraottogos af munkar; detta
skedde vid Botvidsmessan, och återtå-
get egde rum vid Michaélimessan, då
de så kallade Wallaremännen (pilgri-
merna) i flera dagar fröjdade sig öfver
den förvärfvade syndaförlåtelsen och
sannolikt öppnade ny räkning. — Igen-
om hela socknen flyter Klarelfven, som
ofvauför kyrkan vidgar sig och bildar
den lilla så kallade Wingäng-sjön. Här
ofvanför har elfven ett stort antal större
och mindre forssar; men nedanför Wing-
äng vidtager lugnvatten. På östra si-
dan infalla i Klarelfven Likan och den
så kallade Tösan, hvilken sednare kom-
mer från den i Lima socken belägna
Tisjön; icke långt från sin förening
med Klarelfven gör Tösan ett ganska
stort fall af ett högst egendomligt ut-
seende. På vestra sidan infalla War-
åu, Höljes-ån och Let-ån i Klarelfven;
den sistnämda hemtar sitt vatten ur
den betydliga sjön Letten äfvensom
Kindsjön. Inom socknen ligga äfven
sjön Rangen och Blidskogs-ån ; men
dessa vända sig vesterut och förena
sig slutligen med elfven Glommen i
Norge. — På båda sidor om Klar-
Ualby.
elfven är ett smalt slättland; men ej
långt derifrån höja sig kullarne, och
man ser spår efter ett högre vatten-
stånd; här äro nu åter några plana ytor;
men snart börja väldiga höjder, som
stundom stiga till 1,000 fot öfver haf-
vet; dessa hafva förr varit skogbeväxta ;
men timmersäljarens yxa har glesnat
dem, och skogshatarens brand har öde-
lagt en stor del af dem. — De intill
Klarelfven gränsande trakterna utgöra
det egentliga odlade landet eller byg-
den, och här förekommer ett på sand-
jord drifvet åkerbruk, som i allmänhet
gifver god afkastning genom en ovan-
ligt stark gödsling. Boskapsskötseln
skulle här kunna högt uppdrifvas, om
man icke nästan uteslutande cgnade sig
åt tiramerförsäljning och flottningar af
virke. På längre eller kortare afstånd,
ända till flera mil från Klarelfven, hafva
hemmansegarne sina så kallade Sättror
eller Sätterstugor. Dit föras kreaturen
under sommaren, och der har man äf-
ven några korn- och potatesland, men
hufvudsakligast ängsvallar, eller, som
de här kallas: sättervallar, hvilka göd-
slas och, jemte skogsängarna, lerana det
foder, hvarmed kreaturen skola vinter-
födas. Under den tid, som bete här
flnnes, vistas vanligen hela familjen i
Sättrorna, och på sin höjd får någon
gammal medlem stanna qvar i det
egentliga hemmet. Under de sednare
åren har högen för odlingar stigit in-
om denna ort, och de aftagande tim-
merskogarne sätta väl innevånarna i be-
hof af att vända sina krafter till säkrare
näringsgrenar. Det är långt ifrån af-
gjordt, huruvida timmerhandeln och den
deraf tidtals uppkommande större till-
gången på penningar varit för ortens
befolkning gagnelig; men säkert är, att
de här spridda ganska betydliga pen-
ningesummorna icke höjt allmänna väl-
ståndet så, som man skulle baft skäl
att förmoda.
I äldre tider klädde sig allmogen i
denna socken uti ljusgrå, nära hvita,
rockar med röd krage och uppslag; nu
mera synes denna vackra nationela drägt
blott på några gubbar.
Inom socknen finnas tvänne jern-
bruk: Letafors och Likanå (se dessa
rubriker).
%^. m
Dal«elfven.
Dalby socken är aiiuex till Elfdals
konsistoriela pastorat af 3:dje klassen
i Elfdals kontrakt af Carlstads stift. —
Om skolväsendet, se raodersocknen. —
Adress: Råda.
Dal-elfreu. Denna, en bland Sveri-
ges största floder, 42 mil lång med ett
flodområde af 279 Svenska qvadratmil,
l)ildas af tvänue stora, på fjällryggeu
uppriiuiatide grenar, en i norr, kallad
Öster-Dalelfven, och en i söder, Vester-
Dalelfven, bägge ungefär lika långa eller
24 mil. — Öster-Dalelfven uppkommer
ur små fjällsjöar omkriug Svucku-fjäll,
bildar Idre- (l,.i27 Par. fots höjd) och
Särna-sjöarna, flyter först östligt och
sedau sydligt till Elfdalen, der den för-
enar sig med den norrifrån kommande
Rotelfven, fortsätter sedan sitt lopp åt
sydost, upptager Orsasjön (323 Par. fot),
faller ut i Siljan {.t 91 Par. fot), bildar
derefter Insjön och fortsattes sedan buf-
vudsakligast i sydlig rigtniug, tilldess
den vid Djursmo (480 Par. fot) förenar
sig med Vester-Dalelfven. Denna har
sina kä.llor nära intill Oster-Dalelfvens,
heter i öfversta loppet Fulu-elf, flyter
i sydlig rigtuing genom Transtrands
(1,439 Piir. fot), Lima och Malungs
socknar, vänder sig derpå mot öster,
upptager den nordvest ifrån kommande
Wenjans vattendrag och fortsätter vi-
dare sitt lopp till Djursmo i Gagnefs
socken. Efter föreningen upptager den
nu 8. k. Stora Dalelfven afloppet från
sjön Runn, fortgår derpå först sydöst-
ligt, sedan mot nordost utefter en sträc-
ka af 18 mil och vidgar sig till ansen-
lig bredd, slutligen till sjöar, som bära
namnet fjärdar, Fernebo- och Hedsunda-
fjärden, bildar det praktfulla vattenfal-
let vid Elfkarleby och faller en mil
derifrån ut i Bottniska Viken. Utom
fallet vid Elfkarleby märkas Nupåfallet
i Västra Dalelfven, Forshufvud i Stora
Tuna socken och Styggforsen i vatten-
draget från Oresjön, hvilken, tillika
med sjön Skatungens aflopp, faller ut i
Siljan vid denna sjös östra ända. Sjön
Siljan, Dalarues största sjö, håller 5
mil i längden och 3 mil i bredden;
den innesluter den täcka Sollerön och
omgifves af de historiska socknarna
Mora, Leksand och Rättvik. Sjön Runn
Dalbem.
83
(347 Par. fot) upptag-er vattnen från
sjöarna Ljugaren i vester samt Åmun-
gen och Balungen i öster; dessa bägge
sjöars vattendrag förena, sig i Svärd-
sjön (477 Par. fot), bilda derefter sjön
Tofien och falla derifrån ut i Runn,
som längre i öster ytterligare upptager
Rogsjöns och Warpans vatten. Ferne-
bofjärden ligger 178, Hedsundafjärden
161, Ons bruk, en mil från flodens ut-
lopp. 96 Par. fot öfver hafvet. -^ Dal-
elfven flödar tvänne gånger om året;
det första flödet kallas hemfloden, det
andra fjällfloden, då snön och isen smälta
på fjällen. Dessa flöden äro stundom
ansenliga och hafva ofta anställt stor
skada (t. ex. 17 64). Uti ellVen före-
komma talrika smärre forssar, så att
den icke kan göras segelbar utefter nå-
gon längre sträcka. Forssarna vid Grå-
daby, nära Gagnefs kyrka, undvikas
genom Grada kanal.
Dalfors. Jernbruk i Ohre socken
af Rättviks och Ohre socknars tingslag
i Stora Kopparbergs läu, beläget i en
vacker dal vid Böle-ån, fick sina första
privilegier åren 1727 och 1734 samt
anlades af generalmajoren och landshöf-
dingen friherre A. S. Gripenhjelm med
interessenter. Bruket hade på 18 40-
talet 5 härdar oob 2,400 skS privile-
gieradt smide af eget tackjern, med
utskeppning på Stockholm och Söder-
hamn. Frälsesmidet var 15 skS, och
bruket hade oinskränkt rättighet att
förädla ståugjern till spik och annan
manufaktur mot afräkning på hammar-
skatten, hvilken uppgick till 23 sk^
16 1'tfc. Nu 5 härdar och fritt smide.
Arbetarne vid bruket härstamma frän
invandrade främlingar och skiljde sig
länge till seder och klädedrägt från de
ursprungliga Dalkarlarne.. — Bruket
tillhör för närvarande hr W. A. Didron.
Dalhem. Socken på
Ting och länets Norra
sydost från Wisby, h
5,0ti8 tunnland, af h
kärr och sjöar, består
och beboddes 1840 a
1856 af 454 personer,
står af lera och sand.
sta skola undervisades
Gotland, i Hälla
Fögderi, 2 mil
ar en areal af
vilka 1,240 äro
af 21 '/j mantal
f omkring 500,
Jordmånen be»
I socknens fa*
sistnämda år 24
r
8i
Oallieni.
nalkarlsberget.
gossar och 19 flickor, medan 1 gosse
bivistade allmänt läroverk, 2 gossar och
4 flickor undervisades i hemmet. Sko-
lan hade 1 examinerad lärare, som till-
lika var klockare. — Dalhems socken
utgör, tillika med Ganthem och Hälla,
ett konsistorielt pastorat af l:sta klas-
sen i Medelkontraktet af Wisby Stift.
Kyrkan, byggd af sten, enligt Strelows
uppgift 1046, men säkerligen mycket
yngre, är vacker och har portaler af
slipad marmor; fönsterglasen äro för-
sedda med målningar. Åtskilliga reli-
ker förvaras i det så kallade helgona-
rummet, och i kyrkan finnas ett par
grafstenar med munkstils-inskrift. På
den gamla dopfunten stå de fyra Evan-
gelisternas namn med runor öfver deras
insignier. — Adress: Wisby.
Dalhem. Socken i Norra Tjust hä-
rad af Kalmar län, 4'/4 mil n. v. från
Westervik, ly^ mil från hafvet, har en
areal af 31,035 tunnland, af hvilka
4,57 äro sjöar och kärr. Socknen,
som består af 26 Vg mantal i Kalmar
län och 1 '/g mänt. i Östergötland, be-
boddes 1840 af 1,528, 1850 af 1,605
och 1856 af 1,781 invånare. Jordmå-
nen är blandad af sand och lera; skog
finnes. Utom åtskilliga såg- och ett
par husbehofs-mjölqvarnar finnas inom
socknen Larums nu ödelagda koppar-
grufvor. — Dalhems socken utgör ett
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i
Norra Tjust kontrakt af Linköpings
stift. Kyrkan, af sten och af okänd
ålder, har målningar i hvalfvet. —
Bland gårdar inom socknen märkes
Tyllinge säteri. — Adress: Åtvidaberg.
Dalkarlsberget. Odalgrufvefält uti
Nora landsförsamling af Nora och Hjul-
sjö Bergslags härad i Örebro län, be-
står af 7 stycken bearbetade grufvor
på en areal af omkring 200 famnars
längd i öster och vester samt 150 fam-
nars bredd, bvarur ärligen brytas om-
kring 40,000 skffc (1857: 42,650 sk-ff)
god jernmalm för Nora, Carlskoga och
Lekebergs Bergslagers behof. Inom
gruf-fältet finnas derjemte flera äldre
grufvor, som igenrasat och ligga öde;
tre af dessa rasade på samma gång
den 31 Augusti 169 4 och neddrogo i
djupet så väl alla byggnader, som en
stor del af den uppbrutna malmen; 6
andra hafva på samma sätt igenrasat
från 1685 till 176 2. När grufvorna i
Dalkarlsberget först började upptagas,
är obekant; enligt traditioner i orten
skall man i slutet af 14:de århundra-
det hafva börjat bearbeta de äldsta,
och denna tradition tyckes bekräftad
genom en relation till Bergs-kollegium
frän 1669, hvari det talas om en 7 år
förut upptagen gammal grufva, som
redan då »från urminnes tider legat
öde». Ar 18 25 sammanslogos de sär-
skilda 7 grufvelagen till ett enda, som
nu består af 1,000 delar, tillhörande
Ölsboda, Laxå och Wahlåsa bruk samt
åtskilliga bruksegare och bergsmän i
de ofvannämda Bergslagerna. Vattnet
uppfordras ur grufvorna med en konst-
gång till hvarje grufva; drifvattnet till
dessa ledes genom en 5 00 famnar lång
dels sprängd, dels gräfd kanal, som,
tillika med en i sammanhang dermed
up.pförd byggnad, lär hafva kostat om-
kring 60,000 rdr rgs. Bergsuppfor-
dringen sker med hästvindar och s. k.
spel, som pådrifvas med vatten. Gruf-
vornas djup är allmännast 70 — 95 fam-
nar. Malmarten är olika i hvarje gruf-
va; svartmalm och blodsten, fin- och
grofkornig, äro blandade om hvarandra,
och den rikaste malmen håller öfver
60 ä 70 procent. Hällearteu består af
»qvarzrädande glimmerskififer, som när-
mast fyndigheten öfvergår till lös, små-
fjällig och fet glimmer», Grufvebyggna-
den är ovanligt kostsam, emedan berg-
väggarne äro så lösa och sköliga, att,
i stället för vanliga band- och bergfä-
sten, stora förtimringar måste uppföras,
hvilka årligen medtaga öfver 2,000
stycken byggnadstimmer och omkring
100 sk^ stångjern, och hvaraf följer,
att bergbrytningen kan förehafvas en-
dast om sommaren, medan byggnads-
arbetet nere i grufvorna förrättas om
vintern» (Tunelds Geographi, uppl. 18 28,
II, sid. 40 4). Förvaltningen af det hela
är uppdragen åt en öfver-gruöogde, un-
der h vilken särskilda underfogdar för
hvarje grufva lyda. — Gruf-arbetarne
hafva samlat en s. k. Besparingskassa
för orkeslösa arbetare samt enkor och
barn.
Oalkarlsliytlan.
Dalkarlshjttau. Nu mer nedlagdt
jeriibruk i Liudesbergs landsförsamling
af Lindes Bergslags härad och Örebro
län, nära staden Linde, söderut, hade
1 härd, t hammare och 533Vj^ sk^
ståiigjernssraide af eget tackjeru samt
spik- och raanufaktursmide; till bruket
hör ett mantal skatte. Gården, som
har stor och vacker trädgård, har till-
hört herrarna Ojer, Lindberg, Smarseus,
derefter slägten Cederborgh (bland den-
nes medleramar märkes författaren till
»Uno von Trasenberg» och »Ottar Tral-
ling»), sednast herrar A. och C. Lind-
berg. — Pä den s. k. Rynheden å
hemmanets egor befinnes en stor, jord-
fast sten, kallad »Elfstenen» och känd
af allmogen såsom offerställe för sjuka
barn; i stenen finnas 7 djupa, koniska
hål, och hvartill han varit ämnad, lärer
uu mer vara svårt att bestämma.
Dalkarlssjöhjttan. Tackjernshytta
eller masugn, med hemman af samma
QsraD, belägen till en del i Ramens och
till en d«l i Nordmarks socken af Phi-
lipstads Bergslag och Carlstads län.
Den är belägen 2^^ rail norr om Phi-
lipstad och eges till största delarne af
Ramens och Lesjöfors bruksbolag. Till
hemmanet höra 9,277 '/j tunnl. skogs-
mark, och här funnos år 1856 mantals-
skrifna 312 personer. Masugnen pri-
vilegierades år 1642, och tillverkningen
har varit skattlagd till 16 1'a per dygn.
Tackjerns-tillverkningarne hafva under
de sednare åren uppgått till något mer
än 3,000 skS; men fråga har uppstått
Oalskog*
85
minerad lärare, som undervisade 8 gos-
sar och 12 flickor, medan 6 gossar och
5 flickor undervisades i hemmet. —
Dalköpinge utgör tillika med annexet
Gislöf ett regalt pastorat af 2:dra klas-
sen i Skytts kontrakt af Lunds stiit;
Lunds domkapitel har fordora haft jus
patronatus till pastoratet. — Adress:
Trelleborg.
Dals härad af Linköpings län, belä-
get mellan sjön Tåkern och Lysiugs:
härad i söder, Wettern i n. v.. Aska
och Göstriugs härader i öster, sträcker
sig från och med Ombergs norra hällt
i sydvest till och med Mölna-åns bägge
stränder, under åns hela lopp från Tå-
kern till Wadstena-viken, och innefattar
en areal af 27,14.5 tunnland, af hvilka
6,980 äro sjöar och kärr. Hela hära-
det är, med undantag af det dithöran-
de af Omberg, ett jemnt och bördigt
land, hvars hufvudnäring är åkerbruk,
på några ställen i förening med bo-
skapsskötsel och bränvinsbränning. Hä-
radet består af följande socknar och
sockendelar: Örberga, Nässja, 1 O '/j för-
medlade mantal af St. Pehr, li% för-
medlade mantal af Strå, Roxlösa, Väf-
versunda, Herrestad , Källstad och 5
förmedlade mantal af Hof. Livånarues
antal uppgick 1856 till 4,345 personer.
Häradet, som tillika med Aska utgör
en dorasaga, har sitt tingställe vid Ny-
by gästgifvargård i Roxlösa socken;
tillika med Lysings och Aska härader
utgör Dals härad ett fögderi. — Dals
härad tillhörde hertig Magnus Gustafs-
sons hertigdöme.
Dalkarls- Åsen ^ äfven kallad Aseu.
Sandås vid Enköping, följer Altuna-ån
och går derefter fram mot Dalelfven
samt vidare inåt Helsingland.
Dalköpiu^e. Socken i Skytts härad
af Malmöhus län, 3 mil s. s. o. från
Malmö, vid hafvet, har en areal af 76 4
tunnland och består af Dalköpinge by,
som utgöres af ö^/^ mänt. med en hus-
behofs-vatteuqvaru samt har god och
tillräcklig åker, men svagt höbol. Sock-
nen, som 1840 hade 169 invånare, be-
boddes 1856 af 194 personer och hade
sistnärada år fast folkskola med 1 exa-
Dalsjöll. Sjö i Herjeådalen, höran-
de till Ljungans vattendrag. — Bland
andra sjöar med samma namu har en
sitt aflopp till sjön Likstamraen i Sö-
dermanland.
Dalskog. Socken i Nordals och
Wedbo härader af Elfsborgs län och
Dal. belägen ofvanpå provinsen Dals
östra bergskedja, har en areal af 12,752
tunnland, af hvilka 2,396 äro sjöar och
kärr. Bland de större sjöar, af hvilka
delar tillhöra socknen, märkas Erven,
Näsöl, Kappebosjön ra. fl., hvarjemte
man här räknar minst 32 s. k. kärn
8fi
Dalskog.
DalH liontrakf.
eller småsjöar. Ingen å finnes, men !
flera vattenrika bäckar. Den Cordom
rika skogstillgängen är ansenligt tor- [
minskad. Jordmånen är grund, lös och
svag. Bland höjder nämnas Grinhults- ;
berget och Funnebohögen som de hög- '
sta. Inom socknen träffas åtskilliga af ]
de på Dal icke sällsynta jättegrytorna, '
och vid hemmanet Hedan befinnes en
stalaktitgrotta, som, 3 alnar bred och
i alnar hög, sträcker sig 2:i alnar inåt ,
berget. I Lunnebo skog inom socknen i
träffas en så kallad »stenharg» (se pro-
vinsen Dals beskrifning) af '/g mil i
längd och omvexlande bredd. Dalskogs
socken består af 1 6 Vj förmedlade hem-
man, af hvilka 1 3 '/, höra till Nordais,
3V4 till Wedbo härad (dessa hemman
kallas Wedbo-räppen). Socknen bebod-
des 1840 af 1,440 och 18.56 af 1.031
invånare. Den hade sistnämda år am-
.bulatorisk skola med 1 examinerad lä-
rare, som nu der visade ,")2 gossar och
108 flickor, medan 1 gosse bivistade
allmänt läroverk, 4 7 gossar och 4 3 flic-
kor undervisades i hemmet. — Dalskog
utgör, tillika med Holm, Skällenui,
. Gunnarsnäs och Jern, annex till Örs
regala pastorat af l:sta klassen i Södra
Dals kontrakt af Carlstads stift. Kyr-
kan, af trä, nybyggdes 17 47. Krigs- 1
rådinnan Margaretha Fryxell, född Lan- '
gensköld, har 1839 skänkt '/^ af hem-
manet Högebo till socknens komraini-
stersboställe, Blekan, och bonden Johan
Larsson i Källhult skänkte likaledes
genom testamente 1847 '/,2 hemman '.
Källhult som bidrag till adjunkts- eller :
skolmästarboställe i församlingen. — ;
Socknens kända ålder går icke längre (
tillbaka än till 1540-tak't; i 1545:års |
jordebok heter socknen »Dalskoff». Uti
en af prosten Lignell utgifven beskrif-
ning öfver Dalskogs socken meddelas
följande: »boningshusen bestå allmän-
nast af två rum, en stuga med kam-
mare, hvilken kallas sängstuga. Väl-
byggda hus äro sällsynta. Stugan är
låg, gisten till golf, väggar och tak;
födan, vanligen tarflig, består af tunnt \
osyradt hafrebröd, välling, gröt, mjölk |
och en till två gånger i veckan af sof- j
velrätter. Man gör 3 mål om dagen, .
och sommartiden nyttjas derjerate fru-
kost och aftoQvard. — Klädedrägten {
är, för mankönet, en grå, blå, stundom
svart vallmarsrock med knappar och
underkläder af samma färg; qvinnorna
bruka randiga ylletygs- eller bomulls-
kjortlar med tröjor. — Folket är är-
ligt, böjligt, tjenstaktigt, arbetsamt och
i allmänhet nyktert. Till kyrkan går
man gerna. Allmogen är mån om bar-
nens undervisning uti inanläsning och
christendom. Dialekten är släpande och
vidrig. De flesta femininer och inlini-
tiver sluta sig på a.» — Adress: Åmål
eller Wenersborg.
Dalskogeus källa. Helsobrunn på
Lindesbergs stads egor; i en närbelä-
gen mosse tinnes gyttja, lika god som
den vid Loka.
Dals koutrakt. De prosterier, som
benämnas på detta sätt, äro följande:
I Carlstads stift och på Dal:
Norra Dals kontrakt, bestående af Ste-
neby med Östmark, Ödsköld, Tis-
selskog, Backe och Billingsfors
bruksförsamling; Hesselskog med
Laxarby, Mo och Fröskog; Tösjö
med Tydje och Animskog; Åmåls
stads- och landsförsamling. luvä-
narnes antal var 1836: j;ii,854.
Södra Dals kontrakt: Or med Holm,
Dalskog, Skållerud, Gunnarsnäs och
Jern; Bolstad med Grinstad, Ge-
stad och F.riksstad; Prändeforss
med Brålanda och Ryr. Befolk-
ningen 18 56: 26,791.
Vestra Dals kontrakt: Högsäter med
Jerbo, Rennelanda, Lerdal och Råg-
gärd ; Ed med Nössemark, Håbol
och Töftedal; Färglanda med Ode-
borg; Rölanda med Gesäter; Torp
med Ryr. Befolkningen 1856:
23,200. *
I Vesterås stift:
Vester-Dals kontrakt: Näs; Järna; Äp-
pelbo; Lima med Traustrand ; Mal-
ung med Ytter-Malungs och öje
kapell; Flöda. Invånarnes antal
1856: 18,785.
I Linköpings stift:
Dals kontrakt: Wadstena stad med St,
Pehr och Strå; Wadstena Central-
bospital; Orlunda; Herrestad och
nalstorp.
IBanaliolmen.
87
Källstad; Eoxlösa (Eogslösa) och
Väfversunda; Örbevga orh Nässja.
Iiivånarnes antal uttjjorde 1856:
7,67 9 personer.
Dalstorp. Socken i Kinds härad af
Elfsborgs län, 2 '^ mil s. s. o. från
Ulricehamn, har en areal af 10,507
tunnland, af hvilka 457 äro sjöar och
kärr. Socknen, soin 1840 hade 87 5,
1856 914 invånare och fast folkskola,
hvari I examinerad lärare undervisade
49 gossar och 49 flickor, består af
*'Vl6 'iifiil^äl och utgör, tillika med
annexerna Hulared, Nittorp, Ölsrerama
och Ljungsarp, ett konsistorielt pasto-
rat af 2:dra klassen i Kinds kontrakt
af Göteborgs stift. Hela pastoratet be-
boddes 1856 af 3,01^6 invånare. Skol-
läraren är gemensam för Olsremma och
Hulared. Dalstorps k'yrka, 10'/, mil
från Wenersborg, af sten och mycket
gammal, tillbyggd 1821, ligger på en
jemn plan vid stranden af en lilen sjö
och erbjuder från chorets fönster en
vacker utsigt. — I socknen ligger sä-
teriet Borrarp. — Adress: Svenljunga.
Danihyttail. Tackjemshytta eller
masugn, med hemman af samma namn,
belägen i Pernebo socken och härad af
Carlstads län, 1 '^/^ mil från Philipstad.
Den skall varit anlagd år 1600, men
ödelades till följd af resolution den 27
Januari 1791, då interessenterna flyt-
tade sina tillverkningar till Borns- och
Långbanshyttan. Hemmanets areal ut-
gör 1,590 tunnland 15 kappland, deraf
omkring 1,500 utgöra skogsmarker, och
år 1856 voro här mantalsskrifna 91
personer.
Dainkällan. Källa vid Ekelunda by
i Sandby socken af Olands Södra Mot,
anses anmärkningsvärd derföre, att hon
aldrig uttorkat och att hennes vatten,
som rinner fram ur hårda berget, se-
dan det runnit några 100 alnar, åter
faller ned mellan några små skrefvor i
hällen, utan att sedan komma fram på
något annat ställe.
Danaborg. Detta af Thord Bonde
eröfrade fäste, som anlades af Christian
I 145 5, förlägges af Tnneld till Tofta
bro i Täfvelsås socken af Kinnevalds
härad och Kronobergs läri. När herr
Thord eröfrade fästet, nedhögg han till-
lika hela Danska besättningen, hvarf'^re
folket i bygden kallade det Danasorg.
Daiiaiiäck. Vattendrag i Vestergöt-
land, som från hemmanet Danhult i
Elfsereds socken till Bäckarp i Fage-
reds socken för närvarande utgör grän-
sen mellan Elfsborgs och Halmstads
län, utgjorde fordom gränsskilnaden
mellan Sverige och Danmark och nam-
nes i urkunden om Danaholms möte.
P]iiligt Schlyter har gränsestenen vid
Danabäck stått nära der Gryteryd kyrka
i Westbo härad af Jönköpings län grän-
sar till PTalland. (Se Daiiaholmen.)
Danaholineii. Omkring 5^,g mil syd-
ost ifrån sydligaste udden af Hönön
uti Öckerö socken af Hisingens Vestra
Härad och Bohus län, ligger den märk-
värdiga Danaholmen, numera kallad
Dannemarh eller Daimemarkslilja. Detta
i sig sjelft högst obetydliga skär var
fordom gränsskilnad emellan Svenska,
Danska och Norska väldena, hvilka
egde hvar sin andel deraf. Här skola
konungamöten icke sällan blifvit hållna,
och några bland våra äldsta lagar, så-
som Vestgöta- och Borgarthings-lagen,
påstå, att dervid varit bruklig den ce-
remoni, att Danska konungen hållit i
betslet och den Norska i stigbygeln åt
den Svenska konungen, då han steg
till häst. De äldsta Danska landskaps-
lagarne åter omvända förhållandet, i
det de mena, att det var Danmarks
konung, som af de andra åtnjöt denna
hedersbevisning. Denna biomständig-
het, som uppenbart är en sednare ti-
ders dikt, och, äfven om den egde nå-
gon sannolikhet för sig, skulle vara all-
deles betydelselös, har imellertid föran-
ledt skarpa strider mellan bägge rike-
nas historici, hvilka hvar för sig sökt
förfäkta sin konungs förmenta heder
och dervid anfört alla möjliga skäl för
och emot, utom det enda, som skulle
slitit hela tvisten, nämligen att någon
häst sannolikt aldrig med sin fot tram-
pat det knappt 100 famnar långa och
hälften så breda, i öppna fjorden lig-
gande skäret, och att det väl var lika-
88
Danaliolmen.
Uanderyd.
litet brukligt förr som nu, att rida ur
och i båten, när man ville i land på
en liten holme. Sin största ryktbarhet
har Danaholm vunnit genom det be-
kanta Danaholrasraöte, hvilket man fö-
regifvcr hafva blifvit hållet härstädes
omkring år 951 mellan konungarne
Sven Otto i Danmark och Erik Scger-
sälls medregent Eraund i Uppsala, hvil-
ken för sin här åt den förre gjorda af-
Irädelse af Skåne, Halland och Blekin-
ge m. fl. skall förvärfvat sig det ho-
nom i hufderna tillagda vedernamnet
Slermite. Mötet var beramadt för att
uppgöra en gränsskilnad mellan Sverige
och Danmark, h vilken ock verkställdes
af tolf bofasta män ifrån bägge rikena.
Gränsrösen bestämdes i Sunturwasa,
Danabäck, Kiunesten, Uraksraåse, Hvi-
tasten och Brimsesten, hvarigenom be-
rörda landskap med hela landet till
* Wenern och Wettern afsöndrades från
Sverige och lades till Danmark. Denna
delning stadfästes genom påfven Aga-
, peti ll:s bulla, hvilken ännu är i be-
liåil. Imellertid är berättelsen om den-
na händelse ingenting mindre un till-
förlitlig. Att en gränsskilnad mellan
Sverige och Danmark kunnat, vid be-
raälta tid, blifvit uppgjord vid ett möte
på Danaholraen, kan vara ganska möj-
ligt, särdeles som flera historiska källor
förena sig härom ; men att dervid det
då mäktiga Sverige afträdt några land-
sträckor till Danmark, låter sig icke
utan svårighet antaga. Det är särdeles
den åberopade påfliga bullan, som stäl-
ler hela händelsen i en tvetydig dager.
Huru påfven i Kora kunnat blanda sig
i nordens angelägenheter och kalla dess
furstar »sina älskeliga söner» i en tid,
då christendomen här ännu icke var
införd, är obegripligt. Dessutom finnas
i denna fornhandling åtskilliga histori-
ska motsägelser mellan tiden och per-
sonerna. Imellertid åberopades den af
Danska konungen Waldemar Atterdag,
såsom stöd för hans anspråk på Skåne
1351, och när allt kommer omkring,
lär detta interessanta dokument blifvit
tillverkadt af honom sjelf, eller åtmin-
stone på hans föranstaltande. Att det
redan då ansågs misstänkt, visar tre
Svenska biskopars vägran att, på Wal-
demars begäran, vidimera afskrifter af
detsamma, hvilket likväl verkställdes af
6 biskopar i Daumark. Brefvets äkt-
het är ock underkänd nästan af alla
historici, och kanske borde vi göra det-
samma med hela berättelsen om Dana-
holms möte af år 951. På Danmarks-
lilja fanns imellertid för några år till-
baka bottenlagret till ett stenrör, hvil-
ket kallades Kiingaringen, och berätta-
des derom, att de tre nordiska konun-
garne, vid berörde möte, der hållit sin
måltid, hvarunder hvar och en af dem
suttit uti sitt eget konungarike. Eu
upprest låg stenhäll, vester på den lilla
jemna gräsrika holmen, torde vara ett
af de gamla riksråmärkena. — Så långt
Holmberg i »Bohusläns Beskrifning».
Wieselgren deremot, i »Ny Smålands
Beskrifning», förklarar sig bestämdt för
gräiisregleringen på Danaholmen år 951
och förmenar, att der närvarit de hed-
niska kungarne i Uppsala och Norge
samt de christna kungarne i Syd-Skan-
dinavien, Leirekungen och Wirdalands-
kungeu (kungen vid Birca), samt att
dessa bägga christna kungar sökt stad-
fästelse af påfve Agapetus II, hvilken
stadfästelse också blifvit af honom ut-
färdad den 27 September 954. Den
konung, som då regerade vid Birca,
uppgifves af Wieselgren hafva varit E-
mund, Rings son, hvilken af Lager-
bring antages som underkonung under
Erik Segersäll. Gränsen reglerades, till-
lägger W., 1:0 mellan Ingjaldsväldet
(Svea och Vestergötland) och Norge (i
trakterna af Wenern); 2:o mellan In-
gjaldsväldet och Danmark (der Vester-
götland och Halland sammanstöta); 3:o
mellan Ingjaldsväldet och Småland (der
Vestergötland och Småland råkas) samt
■4:0 mellan Småland och Danska pro-
vinserna Halland, Skåne och Bleking.
— Vi hänvisa för vidare upplysning
till Wieselgren, Ny Smålands Beskrif-
ning, I, 307 ff.
Danderyd. Skeppslag i Stockholms
län, beläget i norr och nordost från
Stockholms stads område, mellan Sol-
lentuna härad i vester, Wallentuna i
nordvest. Åkers skeppslag i nordost
samt Saltsjön i öster och sydost, består
dels af skärgård med större och min-
dre öar, dels af smala kuststräckor, san-
Danderyd.
nolikt fordom likaledes skärgård och
änuu genomskarna af fjärdar och vikar,
samt omfattar en areal af 51,4 46 tunn-
land, af hvilka 2,528 äro sjöar och
kärr. Danderyds skeppslag består af
större delen af Kgl. Djurgården, bvars
öfriga del lyder under hufvudstadens
jurisdiktion, samt af följande socknar:
Täby, Danderyd med Lidingö, Östra
Ryd, Solna med Carlbergs slott, alla
hörande till Östra Roslags prosteri af
Arkestiftet, tillika med 2^/^ mantal af
Fresta och 2 mantal af Wallentuua
socknar, med tillsammans 5,138 invå-
nare. Den till Danderyds skeppslag hö-
rande delen af Kongl. Djurgården hade
vid 1855:års slut en folkmängd af 371
personer, enligt Landsböfding-embetets
uppgift, enligt pastors 618, deribland
121 elever vid Allmänna Institutet för
Döfstumma och Blinda. — Danderyds
skeppslag utgör, tillika med Sollentuna,
Wallentuua och Färentuna härader, för-
sta fögderiet af Stockholms län samt
tillika med Färentuna, Sollentuna, A-
kers och Wermdö härader och skepps-
lag en domsaga. Danderyds skepps-
och tingslag har sitt tingställe vid En-
sta gästgifvargård i Täby socken.
Daaderyd. Socken i Danderyds
skeppslag och Stockholms län, mellan
Stocksund och Edsviken i sydvest, Stora
och Lilla Wärtan i öster och sydost,
omfattar en areal af 8,887 tunnland,
af hvilka 320 äro sjöar och kärr. Lan- .
det består hufvudsakligen af dalgångar,
små slätter eller sidländta trakter, mel-
lan bergkullar, tämligen låga inåt byg-
den, högre och brantare utmed sjön,
samt ej utan skog; några smärre vat-
tendrag gå åt olika häll. Rådande jord-
månen är sandblandad lera; näringar
äro åkerbruk, ängs- och något skogs-
bruk, trädgårdsskötsel, fiske och något
sjöfart. Socknen, som består af 15yg
förmedlade mantal, beboddes 1815 af
342, 1840 af 598 och 1856 af 625
personer. Danderyds socken hade sist-
närada år fast folkskola med en exami-
nerad lärare, som undervisade 23 gos-
sar och 19 flickor, medan 3 gossar bi-
vistade allmän, 2 flickor enskild under-
visnings-anstalt och 15 gossar samt 17
flickor undervisades i hemmet. — Dan-
Il.
Danebyholm.
89
deryds moderförsamling utgör, tillika
med Lidingö, ett regalt pastorat af
3:dje klassen i Östra Roslags kontrakt
af Arkestiftet. Redan 1314 förekom-
mer DanarO såsom hörande till Sollen-
dahiindceri och torde då äfven hafva
omfattat Lidingön. Efter reformationen
har Danderyd med halfva Lidingön va-
rit annex till Täby, tills år 1653 bäg-
ge i sin helhet förklarades för särskilda
socknar och tillsammans ett pastorat,
hvartill egaren af Djursholm hade pa-
tronatsrätt. Men sedan Djursholms
gods blifvit förskingradt och ombytt
egare, blef Danderyd för sig regalt pa-
storat af 3:dje klassen (sacellaniet är
konsistorielt, enligt uppgift af Thara,
Stockholms Läns Beskrifning, 1850).
Kyrkan, af gråsten, är gammal, i sed-
nare tider utvidgad och reparerad. I
kyrkan har ätten Baner till Djursholm
sin graf, med Johan Baners kista af
marmor, två äldre Banérska grafvårdar
från 1500-talet, en gammal sköld af
trä med Banérska vapnet, en i jorden
funnen jernkask, en del af en runsten
ra. m. Af runstenar förekomma en i
kyrkodörren, en i Rinkaby gård, midt
emot kyrkan, samt en runristning i Nora
berg med följande inskrift : ^ittrn ♦
/tnwiJJatl fun Itt . Ijouktitt l)tU ftfa
aftrtH "Uiaxf bruf>ur lin» ^on vat^
futkDin o JTxna- . pl . Äu|> l)tolbi on
1)09. ^tH fifi bttl |>atBtt u^ttl uk
tttrft ♦ /tn»if»atl funa o ^ll)itt)ttt|>um.
— Bland gårdar inom socknen märkas
Stockeby, Djursholm, m. fl. — Afstån-
det frän Stockholm är I, från Uppsala
6 mil. — Adress: Stockholm.
Danebybolm. Gods i Björkviks soc-
ken och Jönåkers härad af Nyköpings
län, vid en vik af sjön Yngarn, består
af 4 mantal frälsesäteri, deraf 2 sedan
1826, Laggarbo '/j mantal ladugård,
Bro 1 mantal och Grönkärr 1 mantal
frälse, tillika med Torp 1 mänt. frälse
och underlydande 13 '/a mantal samt
Wedeby, alltsammans taxeradt till 78,000
rdr banko. Danebi namnes 1401; om-
kring 1591 skref sig Måns Sivertson
Kruse till gården; 1630 bestod den af
4 mantal, hvaraf ett ärfdes af Johan
Månsson och derpå af hans son Axel
Kruse, som bytte sig till ytterligare 2
12
90
Oanniark.
Dnnniark.
mantal och förvärfvade sig säterifrihet;
1686 egdes godset af Axels son Jobau,
och efter honom tillhörde det slägten
Kruse till 170-4. Egendomen kora då
genom köp till J. M. de Besche och
tillhörde hans ätt ända till 17 90, då
den från enkefru de Besche, född Mei-
jerhjelm, ärfdes af hennes dotter, gift
med kammarherren grefve A, L. Ha-
milton (f 180 2), hvars sonson, grefve
Ad. Harailton, egde godset 1851. —
Hufvudbyggnaden, aftecknad i Thers-
ners Verk, är från början af 17 00-talet;
men spår efter en äldre finnas på en
holme i sjön ; på stället förvaras en
samling böcker, handskrifter m. m., där-
ibland grefve A. L. Harailtous raemoi-
rer. Bro och Grönkärr bebyggdes till
säterier af Axel Kruse pä Daneby och
innehades 1686 af hans döttrar, men
kommo sedermera äter till hufvudgod-
»et; 1826 flyttades säterifriheten till 2
mantal af Daneby. Laggarbol hörde
redan 1686 under Grönkärr. Torp har
varit säteri, tillhörigt C. von Gröninger
och (1686) fru A. M. Rosenhane; sä-
terifriheten flyttades 17 57 till ett man-
tal af byn Hagby i samma socken, som
nu utgör en del af säteriet Hagbyberga
dersammastädes.
Daumark* Holme i det s. k. Half-
kaks-sundet mellan Wermdön och Sickla
församling; gränsen mellan dessa bägge
socknar framgår i det nämda sundet
mellan holmarna Danmark och Sverige.
Om denna berättas i »Svenskt Konver-
sations-Lexikon», att der på i 830-talet
bott en torpar-enka, (ireta Jakobsdot-
ter, född i Westmanland 1728. Hon
och hennes man samt ett barn utgjor-
de de enda invånarne på holmen. Bar-
net dog vid 10 års ålder; efter 32 års
äktenskap drunknade mannen, och nu
bodde Greta ensam qvar på holmen,
der hon förde ett verkligt eremitlif.
Hennes sällskap bestod af en get och
en katt; men den förra måste hon slag-
ta, emedan hon icke kunde föda den.
Hon tillbringade höst- och vinteraft-
narna utan ljus, men kände ingen leds-
nad. I anledning af en påkommen
sjukdom flyttades hon 1835 öfver till
fasta landet till en annan gumma; hon
tillfrisknade visserligen från sjukdomen;
men det förändrade lefuadssättet och
; smaken för kaffe, hvilket hon här of-
', tare kunde få, undergräfde hennes hel-
! sa, och hon afled 1836 vid 108 års
' ålder.
Daumark. Socken i VVaksala hä-
' rad af Uppsala län, på Fyris-åns östra
i strand, mellan Bondkyrko socken i ve-
■ ster, Waksala i nordvest, Funbo i nord-
j ost samt Lägga, Knifsta och Alsike
! socknar af Stockholms län i sydost och
i söder, har en areal af 11,201 tunnland,
! af hvilka blott 20 äro sjöar och kärr.
I Näst Fyris-ån är det vigtigaste vat-
j tendraget Funbo -ån, som först utgör
i sydöstliga gränsen, men sedan går huf-
! vudsakligen i vestlig rigtning genom
! socknen och faller ut i det s. k. Lilla
I Föret. Stränderna kring sa väl denna
; å som kring Fyris-ån äro sidländta och
, bestå af vidsträckta sädes-slätter; längst
, i söder och åt nordost, bortom ett till-
' flöde till Funbo-ån, är något bergländig
! utmark. Lera är rådande jordmånen,
I åkerbruk hufvudnäringen. Socknen in-
; nefattar 78^^ förmedlade hemman och
i beboddes 1840 af 1,088, 1850 af 986
I och 1856 af 1,067 invånare. — Dau-
I marks socken är praebeude-pastorat af
I 2:dra klassen i Waksala kontrakt af
I Uppsala Arkestift. Under namnet Dan-
märke eller Datmarhe förekommer sock-
nen 1314 och 1316 såsom hörande till
I provincia Vaxaldh af Tiimdia och ärke-
', stiftet, dock som prebende. Socknen
' svnes likväl tidtals hafva haft egna
; kyrkoherdar, men är frän 1635 äter
j prebende och räknas till 2:dra klassens
; pastoraten Kaplaner nämnas från år
I 1593. Kyrkan, rymlig och välbyggd,
I är uppförd af tegel samt håller inom
i muren 14 alnar i bredd och 64 alnar
I i längden. Kyrkobyggnaden börjades
i år 1161 och uppfördes enligt berättel-
1 sen af bytet från de under Carl Sver-
i kerssons anförande slagna Danskarne
i samt kallades Danmarks kyrka, till miii-
I ne af det fältslag, hvilket året förut,
den 18 Maj, här stod mellan konung
Erik IX eller den Helige och Danska
prinsen Magnus Henriksson, som var
gift med Inge den Yngres enka Bri-
gitta och son af Inge den Äldres son-
dotter Ingrid samt af denna anled-
Uaninark.
Uauniark.
91
niug gjorde auspråk på Svenska kro-
jiau. Enligt sägnen, skall kyrkan förut
varit kallad Nonna och stått på en
backe vid Xoutuna by, midt emot Ul-
tuna kungsgård, hvilkeu ligger på an-
dra sidan Fyris-ån, Härifrån skall kyr-
kan efter det nämda slaget hafva blif-
vit flyttad till det ställe, der hon nu
står, h varefter hon fått benämningen
Danmarks kyrka; men dentia berättelse
saknar all trovärdighet, och oj ett enda
historiskt bevis kan uppdagas dcrför.
\)iin höga tornspetsen och de lyra sraå-
torneu på h vardera pelaren omkring
choret afbrunno den 5 Juni 1C99 gen-
om åskeid och äro sedan icke åter-
ställda. Tornmureu, som remnade gen-
om det häftiga åskslaget, blef sedan
förstärkt med ett väldigt jerubund. Ur-
sprungligen har kyrkan icke varit så
stor, som hon nu är. Hou har inuti
varit prydd med åtskilliga målningar
ur bibliska historien och med kyrko-
bilder ra. m,, men är nu öfver allt hvit-
limmad. Flera grafstenar finnas i kyr-
kan; den öfver pastor Olaus Johannis
af år 1577 är äldst. Flera runstenar
anträffas äfven invid kyrkan och i trak-
ten deromkring, till ett antal af 17
stycken. På runstenen vid Tjockstad
tinnes en ristning, föreställande ett djur,
som ser sig tillbaka. — I församlin-
gens fasta skola undervisades 185 6 af
en examinerad lärare 48 gossar och 24
flickor, medan 5 gossar undervisades i
allmänt läroverk, 1 gosse och 1 flicka
af enskilda lärare samt '21 gossar och
48 flickor i hemmet. — Ur äldre skrif-
ter anföra vi för öfrigt följande upp-
gifter om denna socken. Folket i all-
mänhet är gästfritt och gifmildt samt
ilskar renlighet och snygghet; dess huf-
vudkarakter är en viss sjelfständighet,
livilken sträfvar att lösgöra sig ifrån
hIIi, som sätter dem i något lieroende
filur lägger band på deras frihet, och
;ilt Danmarks-boerna merändels äro de
iörsta i hela fögderiet, som pä utsatt
ilag erlägga sina krono-utskyldor och
andra utlagor, kommer snarare häraf
än af det, att de äro bättre lottade
"I grannarne i orten. Klädedrägten
är enkel och snygg, ehuru deu när-
mar gig till bruket i städerna. —
Giftermål afslutas dels med och dels
utan ordentliga förlofningar. Sedan
kontrahenterna erhållit giftomans sam-
tycke, följa de hvarandra till staden
och köpa vexelvis fästningsgåfvor, be-
stående af ring och kläder, stundom
ock några silfverpjeser. På andra och
tredje lysningsdagen mottager den blif-
vande bruden gåfvor af sina ungdoms-
vänner bland flickorna. Aftonen näst
före brölloppsdagen infallet den sä kal-
lade svenqvällen, då brudgummen skall,
såsom det heter, dansa ifrån sig alla
flickor. I hans hem är då lika stor
tillrustning som i brudgården. Bittida
på morgonen brölloppsdagen samla sig
hos brudgummen, jemte presten, alla
de han å sin sida bjudit till brölloppet.
Efter intagen frukost reser man till
brudgården, för att åter sätta sig till
bords; ju större skaran är, som åtföljer
brudgummen, desto hederligare anses
det. Under vägen hör man toner från
klarinetten och fiolen, och vid h varje
grind, som genomfares, utströr brud-
gummen rikeligen löspenningar. Hans
föräldrar förblifva hemma och undfägna
dem, hvilka äro bjudna endast på ut-
ridningskalaset; de komma ej till bräd-
gården förrän dagen derpå. Brölloppet
firas meräudels på någon söndagsefter-
middag höstetid eller under julhelgen.
Ar bruden, såsom det heter, kronbrud
(har rättighet att bära krona), hvilket
börjar blifva allt mer sällsynt, så klä-
des hon uti närmaste gård i byn, dit
presten, med brudgum och gäster, un-
der musik begifver sig, för att full-
borda vigseln, som numera alldeles för-
svunnit från kyrkan. Så snart bruden
förnimmer, att brudgummen är i anta-
gande, skyndar hon, att, obemärkt af
honom, genom fönstergardinen eller
dörrspringan skåda sin utvalde, inan
han får se henne, annars glömmer hon
aldrig den olyckliga händelsen, och äk-
tenskapet blir icke lyckligt. Efter full-
bordad vigsel och lyckönskning af hvar
och en särskildt återvänder presten
med de nygifta åter till brudhuset, der
han, jemte brudparet, tager plats vid
bordet på högra sidan om brudgum-
men och sitter så en halftimma under
väntan på gästerna, hvilka måste upp-
sökas af värdarue ute på gården samt
tvingas och ledas till bords. Brudpa-
■ianinark*
Danmark»
rets välgångsskål drickes vid bordet un-
der musik, merändels i vin och punsch.
Af brudgummen och gästerna insamlas
penningar åt bruden, och gåfvor af för-
äldrarue aflemnas till brudparet. Mål-
tiden börjas med en välsignelsebön af
presten och slutas med tacksägelse och
sång. Derefter öppnas dansen af pre-
sten och bruden. Ungefär klockan 2
å 3 på morgonen andra dagen dansas
kronan af bruden, då hon med för-
bundna ögon, omgifven af alla flickor,
under ringdansen sätter kronan på en
af dessa, hvilkeu tros blifva brud der-
näst, och fortfar så intill den sista.
Hvar och en, med hvilken hon dansar,
måste då erlägga penningar åt spel-
männen. Under tiden lyftes bruden på
en stol och dricker, under de andras
hurrarop, alla flickors afskedsskål samt
f>alla (lummors tillkommande skåU (me-
ningen är: alla tillkommande gummors
skål). Nu göra gummorna anspråk på
bruden, som fasthålles så länge som
möjligt af flickorna, hvilka slutligen ut-
lemna henne, och dansen börjar ånyo.
Enahanda är förhållandet med brud-
gumsdansen, ehuru den går något hur-
tigare och lifligare till väga, och då
gubbarue skola taga brudgummen ifrån
gossarne, är striden ofta nog så häftig,
att den icke slutas förr, än brudgum-
mens kläder brista och han sjelf fått
någon skråma. Sedan aflägsnar sig
brudp.iret och inkommer, efter en stunds
förlopp, i ungfars- och ungmors-kläder,
åtföljdt af brudtärnorna och brudsven-
nerna, hvilka taktmessigt efter musiken
svänga de brinnande ljusen, dem de
bära till ära för d^t unga paret, hvilket
nu skall traktera gästerna med ung-
morsmaten, bestående af äpplen, kon-
fekt, bakelse och sirapsbränvin. Der-
efter börjas ungfars- och ungmorsdau-
seu, och när den är slutad, sker or-
dentlig bordsittning, hvarvid qvällsvard
intages. Klockan 6 på. morgonen blir
allt tyst. De unga tu gä i brudsäng;
men de ogifta lägga sig i syskonbädd
öfver hela brudstugan på halmkärfvar,
gossar och flickor ora hvarandra. De
gifta söka hvilan i angränsande rum
eller granngårdar. Vid middagstiden
börja lif och rörelse på nytt. Ungpa-
ret är då först i ordning och kommer
med frukost till alla gästerna på sän-
gen. När dessa åter samlat sig i brud-
gården, begynnes dansen å nyo och
fortsattes, tilldess man på eftermidda-
gen klockan 4 ä 5 sätter sig till bords
för att förtära stekdoppet. Tvänne vid-
underliga masker, en man och en qvin-
na, inträda nu och räcka hvar sin löj-
ligt utstyrda håf till gästerna, som deri
måste ofi'ra några slantar, hvilkeu in-
samling tillfaller den så kallade disk-
vasken; men det komiska paret har se-
dan flera lustiga upptåg för sig, och
ju mer det lyckas att narra gästerna
till skratt, desto bättre har det spela:,
sin roll. Dansen, som åter börjar efter
slutad måltid, fortgår sedan hela nat-
ten. På tredje dagen bryta några gä-
ster upp och återvända hem. Ännu är
likväl icke brölloppet slutadt; ungmor
skall särskildt en dag undfägna alla
flickor, hvilka gifvit henne lysningsgåf-
vor och icke varit bjudna till bröllopps.
För deras skull sker åter gästabud och
dans. Så firar, efter gammal sed, all-
mogen i det Svenska Danmark sina
bröllopp. För 40 till 5 år sedan
skedde alltid vigsel i kyrkan vid guds-
tjenst; alla kommo då till häst, med
brudgummen i spetsen framför sig.
Bruden åkte i täckt åkdon och sä lång-
samt, egentligen på hemvägen, att hela
brudskaran två och två i sender hann
fram till brölloppsgården och emottog
undfägnad samt kom tillbaka igen i sina
led, inan brud och brudgum trädde
inom brudgården. — Barndop ske stän-
digt hemma eller i prestgården, aldrig
i kyrkan. I fordna dagar redo fadd-
rarne med barnet i famn till kyrkan pä
en sön- eller helgedagsmorgon, och sked-
de döpelseakten före gudstjensten ; den
ogifta qvinnfaddern förde sedan barnet
hem till modern. Vanligen förrättas ■
nu barndop på någon söcknedagsefter-
middag. Presten mottager barnet af
den gifta qvinnfaddern och lemnar det ;
efter vattenbegjutningen till ungfaddern,
som slutligen frambär det till modern.
De så kallade tvälpenningarna åt den ^
nyfödde insamlas icke vid bordet, så-
som i många andra socknar är bruk-
ligt, utan går hvarje gäst, efter slutad
måltid, till barnaföderskan och tackar
för maten, under det han trycker eo
Uannemora.
nanneniora Crriia'{iU. 9li
sedel i hennes hand. På större barns-
öl ilr icke ovanligt, att denna afgift
stiger till 20 å 30 rdr rgs. Dagen
efter återkomma grannarne på frukost.
— Gra/öl eftergitVa icke bröllopp i till-
redning. Är huset bergadt, så begratVes
den aflidne på en söndagsmorgon. Pre-
sten reser då jerate gästerna på frukost
till grafölsgården, hvarifrån han begif-
ver sig med liket sä tidigt, att icke
gudstjensten uppehälles. Under sam-
manringniugen bäres liket på bår till
gratVeu. Likkistan ä.r alltid prydd med
en fot- och hufvudplåt och ett kors på
locket, stundom äfven med stjernor och
försilfrade fötter. Efter predikans slut
hållas personalier öfver den aflidne, och
pä den grafvård, hvilken sedermera upp-
reses öfver den döde, fästas korset och
plåtarna, på hvilka födelse- och döds-
dagen samt en lämplig psalmvers äro
skrifna. Efter slutad gudstjenst reser
man äter till grafölsgården pä middag.
Sällan ser man då den efterlefvande
maken vid bordet, och sä länge sorge-
tiden räcker, tinner man aldrig de sör-
jande med den öfriga församlingen i
kyrkan stiga upp, när tron och evange-
lium läsas. Qvinnorua se icke en gång
upp, utan sitta, såsom tecken till djup
sorg, med höljda och nedböjda ansig-
ten i sin kyrkobänk, — Ibland säterier
i socknen är Hammarby märkvärdigt
genom den store naturforskaren Carl
von Linné, som egde det. — Falebro
är från hednatiden härstädes känd un-
der åtskilliga namn, såsom Fagra eller
Fagrada bro, emedan orten eller byn
förmodas då hafva blifvit kallad Fagra
efter en vid Danmarks kyrka belägen
åker, hvilken i Uppsala domkyrkas jor-
debok af 1498 kallades Fagra Wreta.
— Adress: Uppsala.
Daniicniora. Socken i Olands härad
af Uppsala län, 4 mil n. n. o. frän
Uppsala, belägen kring en del af Fyris-
åns öfra lopp, mellan Morkarla i syd-
ost, Tensta i söder, Weiidel i vcster.
Tegelsmora i nordvest, Film i nordost,
har en areal af 13,284 tunnland, af
hvilka 1,850 äro sjöar och kärr. Till
Fyris-åns vattendrag höra inom sock-
nen Dannemora Grufsjö samt större de-
len af Dannemora-sjön, bägge med rigt-
ning åt sydsydvest; den sistnämda upp-
tager inom socknen åtskilliga tillflöden,
af hvilka det största kommer från Har-
viksdamraen i öster. Vester om sjöar-
na är bygden jemn, något sidländt vid
vattendragen; i gränstrakten mot vester,
norr och öster förekommer för det me-
sta bergländig och kärraktig skogsmark.
Vid Grufsjöns östra sida, på gränsen
mot Film, i en låg bergås, befinnes
det ryktbara gruffältet, som är ortens
vigtigaste näringskälla. I sammanhang
med grufrörelsen idkas i öfrigt dels
skogsskötsel, dels åkerbruk å svag, sand-
blandad lerjord, svartmylla och mojord.
Socknen, som innehåller 20 förmedlade
mantal, beboddes 1840 af 1,057, 1850
af 1,051 och 1856 af 1,073 invånare.
Socknen har fast skola med en exami-
nerad lärare, tillika klockare, som 1856
undervisade 36 gossar och 28 flickor,
medan 24 gossar och 30 flickor under-
visades i hemmet. — Dannemora socken,
hvilken 1314 namnes såsom hörande
till pvovincia Norundh af Tiundia, utgör
för närvarande ett konsistorielt pastorat
af 3:dje klassen i Örbyhus kontrakt af
Uppsala Arkestift. Kyrkan, gammal,
af gråsten, med måladt hvalf, ligger
4^4 mil från Östhammar och 5*/j mil
från Uppsala. Socknens största märk-
värdighet är Dannemora Gruffält. —
Adress: U^ppsala.
Dannemora Oruffält, beläget i Dan-
nemora och, till stor del, i Films sock-
nar af Olands härad och Uppsala län,
är sannolikt det förnämsta jernmalm-
fältet i Sverige, men dock troligen icke
något af de äldsta. De äldsta säkra
underrättelserna derom gä icke längre
tillbaka än till 140 0-talet, då man fin-
ner ett Msilfverberg i Film» omtaladt,
af h vilket riksföreståndaren Sten Sture
den Äldre 1481 skänkte en tjerdedel
åt ärkebiskop Jakob Ulfssou, »för St.
Erik konungs böns skull till Gud om
bergets tilltagande gagnelighet och nytta
för riket». Det silfver och de bly-
glanser, som träffades i jeru malmen, för-
anledde, att man länge ansåg grufvan
som rik pä silfver, och ännu Johan III
förehade 1579 en anläggning till verk-
stad för silfvermalmena tillgodogörande.
Iraellertid hade niaa då redan länge
94 Hanneniora Oruffltlté
Uanneniora OrnlfliH.
arbetat på jernmalm, och kon. Gustaf
Wasa gaf 1532 riksrådet E. Flemming,
tillika med åtskilliga Tyskar, Joachim
Piper fråu Stralsund, Stafifan Saxen,
Holst med flern, tillstånd att bearbeta
Daunemora järnverk; men dessa ådrogo
sig snart konungens missbelåtenhet der-
igenom, att de till Tyskland utskickade
både malm och tackjärn, hvilket ock
biet" uttryckligen förbjudet. Nu tog
konungen sjelf saken om händer, inför-
skref Tyska arbetare, höll dem under
sträng uppsigt och befordrade Osmunds-
smidets utbytande mot stångjernssmide.
Hvad han påbörjat, tyckes imellertid
bafva under hans söner gått föga fram-
åt, ty ännu 1613 tillverkades vid de
omkringliggande bruken, Österby, Girao
och Löfsta, endast 3 — 40 sk'tt stång-
järn. Andtligen utarrenderade kronan
1627 dessa bruk till Welam Giliusson
och Louis de Geer; är 1(533 mottog
den sistnämde ensam arrendet, och år
1643 köpte han bruken i afräkning pä
sin fordran hos kronan. Nu kom nytt
iif i hela rörelsen vid grufvor och bruk;
de Geer införskref Walloner, hvilkas
afkomlingar ännu fortfara med sina för-
fäders yrke, och anordnade allt på det
bästa. Omkring 1640 lär det dåvaran-
de »general-bergs-amtet» (sedan Bergs-
kollegium) hafva uppgjort en fördelning
af gruffältet mellan ortens alla bruk;
men denna fördelning har sedermera
undergått många förändringar. Ar 174
skiljdes mellan »enskilda grufvor», till-
höriga de ofvannärada tre verken, hvil-
ka alla då ännu voro i De Geerska
slägtens händer, och »compagnie-gruf-
vor», tillhöriga de öfriga. Nu tillhöra
alla grufvorna ett bolag, bestående af
cgarne till T;öfsta, Österby, Gimo, Elf-
karleö, Söderfors och Wattholma i Upp-
sala län, till Schebo, Rånäs, Forssmark
och Harg i Stockholms län samt till
Gysinge i Gefleborgs län. De flesta
bland de grufvor, som nu bearbetas,
äro upptagna på 1600-talet, icke få i
det följande seklet, en och annan 1576,
några i nyaste tiden, till en del utom
det gamla fältet, såsom vid Vrestgården
och vid Persbo. Det gamla fältet in-
delas i norra, mellersta och södra fäl-
tet, af hvilka det mellersta, hufvudsak-
liaren i Filras socken, nu mest bearbe-
tas. Tbam (»Beskrifning öfver Uppsala
län, 1850») uppräknar som de vigtiga-
ste grufvorna följande och uppgifver de
år, då bearbetandet af dem begynte,
som följer:
Norra fältet:
Sjögrufvan .... från 1731.
Hagströmsgrufvan
Kungsgrufvorna
Bondeffrufvan .
1742.
1576.
164 T).
Mellanfältet :
Jord- och Ödesgruf-
vorna
»
1628
Storrymningen . .
»
1671
Hjulvind ....
M
1669
Daramsgrufvan . .
»
1674
Jungfrugrufvan . .
»
1618
Ungkarlsgrufvan .
»
1716
Örnersgrufvan . . .
1)
1742
Södra fältet:
Machinsgrufvau
U
1743
Norra Silfbergggrufv.
»
1692
Wattliolmagrufvau
»
167
Kaptensgrufvan
»
I66«
Djupgrufvau
»
1669
Södra Silfbergsgrufv.
»
1669
Hnrgs Skärpning . .
»
1709
Daunemora grufvefält, — säger en äl-
dre beskrifning, — ligger i en från n.
n. o. till s. s. v. sig sträckande bergs-
rygg, obetydligt högre än de när;» kring-
liggande Films-, Gruf- och Dannemora-
sjöarna och af vid pass en fjerdedels
mils längd samt från 500 till 1,000
alnars bredd. Fyndigheten utgöres af
större och mindre klumpar eller köjt-
lar, utkastade i malmfältets förutnämda
strykning, och på några ställen när-
mande sig till ordentliga gångar, med
den största eller sjelfva kärnan i for-
mationen uti det s. k. Mellanfältet, der
dess största mägtighet är omkring 180
fot; körtlarne aftaga sedan mer och
mer i förhållande till deras afstånd från
detta ställe. Malmstreckets vanligaste
fall eller vinkel är 60 till 70 grader
åt vester. Den allmänna hälle-arten,
hvari det befinner sig, består hufvud-
sakligen af grofkoruig gneiss och gång-
arten af kalk; malmen håller från 20
till 80 procent jern-oxid-oxidul, utom
Uanneinora Cwruffält*
Uanneinora GrnSfäH, 9,'
maugau, kalk, talk, lerjord, kiselsyra
samt litet svafvel och kolsj^ra. Geuora
malmens ringa halt af svafvel och phos-
phorsyra har Dannemora-jernet sin ut-
märkta beskaffenhet att hvarken bli
kall- eller rödbräckt. Maiiganhalten
anses föranleda dess ovanliga använd-
barhet till stål. Dannemora- malmen
har derjemte den ypperliga egenskapen
Htt vara »sjelfgående», d. v. s. bestå af
sådana bergarter, att den kan smälta
utan tillsats af andra ämnen. Likväl
är det nödvändigt att blanda rikare
och fattigare malmer, för att erhålla
en ordentlig masugnsgåug. I stort gif-
ver malmen 40 till 50 proc. på mas-
ugnen, och af tackjernet i tackjernsvigt
erhålles i allmänhet 99 proc. stängjeru
i bergsvigt. Malmen bröts ända till
omkring 1728 genom eldning, hvar-
igenom flera särdeles stora gruföppniii-
gar liunas. Sedan den tiden har den
hufvudsakligen varit bruten genom
sprängning med krut, hvartill årligen
åtgå 120 centner. Ärliga brytningen
utgör i medeltal 4 3,000 kubikfot fast
berg, hvaraf 39,5 proc. äro ren malm.
Årliga malmfångsten har under åren
1830—1839 utgjort 108,340 sktb vik-
lualievigt, under åren 1840 — 1847
122,880, under åren 1851 — 1855
105,614 sk'tE i medeltal; 1857 uppgick
den till 114,939 skS. Hela grufveför-
laget har under de fem åren 1851 —
185 5 uppgått till en sammanräknad
summa af 7 86,849 rdr rgs, deraf i
kontanta penningar 534,305, spannmål
239,399, och materialier, lemnade in
iiatura, 13,144 rdr, eller i medeltal för
året 157,369 rdr rgs. Malmens bryt-
ningspris uppgick i medeltal till 1: 23. 6
rgs för 1 skS v. v.
Någon anledning att befara brist
på malmtillgång är icke ati frukta,
ehuru de rikaste och lättast åtkomliga
tillgångarne äro utbrutna, så att arbe-
tet nu sker med ökad kostnad på dju-
pet och på sidorna om de gamla töm-
da arbetsrummen. Grufvornas djup är
olika, från 44 till 90 famnar. Arbe-
tarne utgjorde 1854 ett antal af 346,
af hvilka 200 arbetade under jord. Ar-
betet bedrifves genom beting. Malm-
uppfordringen sker endast genom häst-
Tkraft samt raed tämligen allmänt be-
gagnande af jeralrådslinor, tillverkade
på stället. Arbetarnes ställning är i
allmänhet god; de erhålla sin aflöning
dels i pengar, dels i spannmål samt
hafva derjemte egen bostad, foder för
1 eller 2 kor och några får samt ett
jordstycke. Grufdrängarne hafva sär-
skildt små torp, och den, som vid dessa
anbringar stängsel af sten, undfår sär-
skild belöning af bolaget. Barnen få
arbetsförtjenst genom malmsoffring. Slut-
ligen utdelas gratialer till arbetslösa
arbetare, enkor och barn. Hela den
folkmängd, som har sitt underhåll af
grufvan, uppgick 1855 till 1,420 per-
soner.
Emedan en del af grufvaus öppnin-
gar ligga på föga höjd öfver och en
del under Grufsjöns yta, hafva gruf-
egarne allt sedan slutet af 1600-talet
måst vidkännas ansenliga kostnader för
vattnets utestängande från grufvorna.
Bland annat sökte man 1694 (Tham
uppgifver 17 57) att urtappa sjön, till
hvilket ändamål vattendraget uppmudd-
rades på en sträcka af 2 mil ända till
Wattholma bruk; men vinsten blef icke
större än att sjön sänktes med 4 fot,
hvaremot förlusten var icke blott ar-
betskostnaden, utan evärdliga ersätt-
nings-afgifter för några förstörda vat-
tenverk. Nu har maa vunnit ändamå-
let derigenom, att man utanför alla tre
fälten uppfört ansenliga, med puzzolau-
cemeni murade stendammar, hvilka vid
sin högsta punkt, vid Storrymuingen i
Mellanfältet, hafva en höjd af 3 5 fot.
Genom dessa kostsamma anläggningar
äro Dannemora grufvor nu vida mindre
besvärade af vatten än de flesta öfriga
inom riket. Vattnet upp-pumpas om-
vexlande ur alla tre fälten genom en
konstledning, som inrättades redan år
1679 och drifves af ett vattenhjul.
Konstledningen iir 2,500 alnar lång
och delar sig i närheten af grufvefältet
i 3 armar, af hvilka en går till norra,
en till södra och en till mellanfältet.
Vattenhjulet, som håller 40 fot i di-
ameter, är konstrueradt för s. k. infall
och drifves af en obetydlig vattenqvati-
titet, som inifrån rinner in i de på
hjulets omkrets befintliga hyllorna.
Pumpsättningarne äro 30 till 32 iot
djupa, och 19 sådana finnas i den dju-
9()
Dannemora-SJÖn.
DannUsi
paste grutVan, Machingrufvan på södra
taltet. Endast när drifvatten saknas
för konsthjulet och då detta icke för-
mår att ensamt undanhålla vattnet från
alla tre grufvefälten, användes den är
1805 uppb3'ggda Sugraaschinen , den
första i Sverige och uppsatt af Samuel
Owen.
Hela antalet grufvor inom Danue-
raora-fältets odal-utmäl uppgår till 79,
af hvilka för närvarande endast 16 ar-
betas i 30 särskilda arbetsrum.
Danneniera-Sjöu. En af sjöarna i
F)Tis-åns öfra lopp: mottager sitt vat-
ten från Filrasjöu och Grufsjön, uppta-
ger från öster Harvikeu och har sitt
aflopp genom Fyris- ån åt Stock- och
Knifstasjöarna samt Wattholma bmks-
damm. Se vidare Fyriså.
Daunieke. Socken uti Kinds härad
af Elfsborgs län, ;•< mil öster frän Bor-
ås, har en areal af 10,484 tunnland,
af hvilka 1,240 äro sjöar och kärr.
Socknen består af S^g mantal och be-
boddes 1840 af 728, 1850 af 819 och
1855 af 804 personer. Socknen hade
sistnämda år fast folkskola med en exa-
minerad lärare, tillika klockare, som
undervisade 37 gossar och 4 5 flickor.
— Dannicke är annex till Länghems
patronela pastorat af 2:dra klassen i
Kinds kontrakt af Göteborgs stift.
Kyrkan, af sten, ej långt från allmänna
landsvägen mellan Sexdräga och Ar-
nungareds gästgifvargårdar, ligger pa
en jemn och vacker plan, är gammal
och försedd med målningar i taket. —
Adress: Svenljuuga.
Dannäs. Socken i Westbo härad af
.lönköpings län, 9V^ mil s. s. v. från
Jönköping, till en del på ett i sjön
Bolmen utskjutande näs, till en del vid
denna sjös nordöstra hörn, har en areal
af 9,419 tunnland, af hvilka 2,130 äro
sjöar och kärr. Socknen genoraskäres
af ett från sjön Tyllen till Bolmen gå-
ende vattendrag och har i öfrigt några
smärre sjöar; blott en och annan min-
dre mosse finnes, särdeles pä nordve-
stra gränsen mot Thorskinge socken.
På säteriet Daunäs' egor förekommer
en mosse, som genom svedjande blifvit
i beröfvad all växtlighet; den innefattar
; 106 tunnland och kallas Svarta Mosse.
\ Jordmånen är mycket stenbunden, men
1 stycketals ganska god; skog finnes till
husbehof, mest af bok och gran; betes-
markerna äro bland de bättre i hära-
I det. Socknen består af 11% förraed-
j lade mänt. och beboddes 1840 af 585,
i 1850 af 614 och 1856 af 610 perso-
ner. Sistnämda år undervisades i fasta
! folkskolan af en prestvigd lärare 35
' gossar och 42 flickor, medan 12 gos-
1 sar och 17 flickor undervisades i hem-
I met. — Dannäs socken är annex till
Bolmsö konsistoriela pastorat af 3:dje
i klassen i Westbo kontrakt af Wexiö
stift. Kyrkan, med torn af sten, ut-
vidgad 1810, ligger 9 '/^ mil från We-
xiö, 8% rail från Halmstad och om-
kring 18 mil från Göteborg. Kyrkan
utvidgades 1844, och vid detta tillfälle
måste Rosenbjelkeska och Kyleska graf-
choren vid vestra gafvelu raseras, hvar-
före liken uttogos och nedsattes i kyrko-
gården. På Daunäs kyrkogård finnes
en grafsten öfver bonden Jöns Am-
björnsson på hemmanet Jonsboda i den-
na socken; mannen var stamfader för
Linné samt för slägterna Lindelius och
Tiliauder. Jöns Ambjörnsson hade 3
söner, Ambjörn, Anders och Lars. Am-
björn kallade sig Ambertus Lindelius
och dog 1684 som pastor i Långaryd;
Lars, som låtit resa stenen öfver fa-
dern, dog som pastor i Jönköping år
1672. Denne hade 2 söner, af hvilka
en, Daniel, adlades till Lindeblad 1692.
Dottern Martha blef gift med astrono-
men A. Spole. Ambjörns andra son,
Anders, förblef bonde och hade en dot-
ter, Ingrid, gift med bonden Bengt
Andersson i Stigaryd, Hvittaryds soc-
ken. Deras son Bengt, likaledes bon-
de, gift med Ingerd Ingeraarsdotter
från Jonsbo i samma socken, hade en
son, Nils, som antog namnet Linnaeus
och var fader till Carl von Linné.
Dennes farmor hade 2 bröder, Carl
och Sven, som kallade sig Tiliauder (af
, Tilia, lind], efter samma lind mellan
Boda och Linnegård, af hvilken, enligt
! Linnés anteckningar, namnet Linnaeus
hemtades. — Af fornlemningar finnas
; inom socknen blott några smärre grift-
i kullar nära kyrkan och en s. k. jätte-
Danniis»
Danviken*
97
stuga på Stensabo egor vid torpet Svär-
nabben. — Inom socknen ligga säteri-
erna Dannäs samt /Stora och Lilla
Gafle. — Adress: Wernamo.
Dannäs. Urgammalt herresäte i Dan-
näs socken af Westbo härad och Jön-
köpings län, 1804 förmedladt från 5
till 2 3/4 mantal med 6 till 3% för-
medlade underliggande hemman, qvarn
med 2 par stenar och 26 torp. Går-
den har sina inegor på det i Bolmen
utgående näset (se Dannäs socken) och
därutanför en vacker bokskog samt är
i öfrigt försedd med tillräcklig skog.
Till gården hörer den i Bolmen beläg-
na ön Danö. Egorna äro rätt goda,
meu mycket stenbundna. Äldsta kända
agaren af Dannäs var en Arvid Elufs-
son Eosenbjelke, bvars son Jöns, som
skref sig till Lestad, egde gården ihop
med brodern Olof till år 1588, men
sedan var ensam egare till slutet af
1590-talet. Efter honom fick hans måg,
Erik Hansson Kyhle, egendomen och
efterträddes i dess besittning af sin
son, Hans, assessor i Göta Hofrätt,
■död 1673. Den sista af ätten Kyhle,
som egt Dannäs, var öfverste Gabriel
Kyhle. I början af 1700-talet egdes
godset af general-amiralen baron Er.
Sjöblad, gift med en friherrinna Pal-
bitzsky, och derefter af Sjöblads dotter,
Regina, och hennes man, friherre Chri-
ster Horn. Efter Horn innehades Dan-
uäs af assessor Eckermauu, sedan af
hans son, sekreteraren Eckerraann, som
omkring 1800 sålde det till brukspa-
tron P. Dahlgren, död 1818. Efter
honom tillföll godset kammarherren ba-
ron C. Barth. Fägerskiöld, gift med
Eva Dahlgren, och nuvarande egaren
är löjtn. frih. C. Ph, Fägerskiöld.
Dansjö. By uti Lekaryd socken af
AUbo härad och Kronobergs län, tros
hafva fått sitt namn af Danskar, som
här lidit nederlag under någon af de
strider, till hvilka sägnen om Blenda
hänför sig, — kanske snarare, — me-
nar Wieselgren i Ny-Smålands Beskrif-
ning, — »deraf, att här, förrän Blenda
besegrade Danskar, varit en Taafanas
eller Tans sjö, der bad hållits, och dit
en Frejs hustru (prestinua) för denna
II.
ort åkt ifrån de tre högarna vid Hjer-
tanäg (en forntida helig plats i samma
socken). På byns egor ligger det s. k.
Kungsröret. »Möjligen, — säger Wie-
selgren, — hafva qvinnor deltagit i alla
drabbningar, som stått vid Dansjöns,
Salens och Asnens stränder; men den
drabbning, som bäst bibehållit sina en-
skilda drag i folkminnet, torde hafva
stått här.» Se vidare Wärend. — Sjön
Dansjön, mellan Stråken och Salen, hö-
rande till det vattendrag, som från den
stora sjön Asnen afbördar sig genom
Mörrums å, är rik på malm, som föres
till Braås.
Danska Staket. Ett smalt pass mel-
lan Emmån och skogen i Högsby soc-
ken och Handbörds härad af Kalmar
län, är bekant genom den olycka, som
der träffade Danskarne under Ranzovv
i 1612:års krig. Ranzow hade vid
Tingebro öfver Emmån, nära Högsby
kyrka, eröfrat och förstört en af de
Svenska anlagd skans och trängde se-
dan fram på en obanad skogsväg mot
Sunnerbo härad, men fann sig uppe-
hållen genom förhuggningar vid de så
kallade Jutebackarna och måste vända
om, hvarigenom flera gårdar i socknens
sydvestra del räddades undan den för-
ödelse, som i öfrigt drabbade Högsby
socken. Ytterligare förhuggningar på
stora vägen ofvanom Högsby kyrka nöd-
sakade de Danska att vika af åt höger,
nedåt dalen vid Emmån; men här hade
bönderna i passet vid torpet Besebacke
på Yttre Walåkra egor gräft en graf
tvärt öfver ängen och täckt densamma
med stänger och torf. De undanskyn-
dande Danskarue rusade midt i försåtet
och omkoramo. Stället kallas ännu
Danska Staket. Ranzow led på detta
återtåg ansenlig förlust, ty bönderna
hade gömt sig i skogarna utmed vägen
och angrepo de flyende, så att vägen
låg full af döda och sjuka, som icke
voro i stånd att följa med.
Danviken. Det berättas, att då kon-
ung Christian I, som från Danmark
inkallades af den med Carl VIII miss-
nöjda, mäktiga ärkebiskopen Jöns Bengts-
son Oxenstjema, år 1471 den 11 Ok-
tober kämpade i slaget vid Bruukeberg
13
98
Danviken.
Danviken.
med riksföreståndaren Sten Sture den
Äldre, skall han, illa sårad, hatVa låtit
föra sig till ett ställe som var i Dan-
skarnes våld, och der hafva låtit ut-
draga en pil, som skadat honom i mun-
nen och halsen, så att flera tänder fal-
lit ut. Stället blef derefter kalladt
»Tandvikenn och påstås hafva varit der
nu Danvikens hospital är beläget, öster
om Södermalm mellan Saltsjön och
Hammarby sjö. — Det hospital eller
»Helig-Andshus», uti hvilket fattiga och
sjuka intogos och underhöllos, som kon-
ung Gustaf I år 1531, efter Gråbrödra-
klostrets indragning, i samma kloster
inrättade, förflyttades år 15 51 till Dan-
viken, hvarest konungen låtit uppbygga
hospitalet och kyrkan. All den ränta,
som förut ingått till St. Clara kloster,
Helig-Andshuset, St. Görans Hospital,
Själagården samt Söndags- och Fretlags-
ailmosehusen, blef detta hospital un-
derlagd, och konungen skänkte seder-
mera till detsamma af sina arfvegods
de i grannskapet belägna hemmanen
Hammarby, Sickla, Järla, Skurö och Duf-
venäs, hvilken gåfva bekräftades af drott-
ning Christina år 1636 och af konung
Carl X åren 1653 och 1660. Af kon-
ung Gustaf II Adolf anslogos äfven åt-
skilliga andra hemmansräntor och för-
måner åt hospitalet, hvarå Carl XI år
1682 meddelade bekräftelse; äfveusom
drottning Ulrika Eleonora, sedan ho-
spitalshusen och kyrkan förfallit, år
1719 lät af sten uppbygga dessa hus,
hvilka ännu begagnas för ändamålet.
Kyrkan invigdes år 1725. — Dårhuset
vid Danviken är en i sednare tider till-
kommen, med hospitalet förenad sjuk-
vårdsanstalt. — Fastän hvarken Gustaf
I:s grundläggningsbref för hospitalet,
eller de sedermera för detsamma stad-
gade reglorna innefatta någon anled-
ning, att ett dårhus skulle förenas med
hospitalet, hafva dock de olycklige, som
nu mottagas derstädes, blifvit ifråu ho-
spitalets början i dess sjukstuga intag-
na, likväl endast vansinniga. När des-
sas antal, hvilket ej är kändt före år
1706 och då var 19 personer, seder-
mera ökades, så att behofvet erfordrade
en lämpligare dårhusvärd, befordrades
detta ändamål derigenom, att konung
Gustaf III anslog dertill 5,000 rdr.
hvarefter särskilda summor ditskänktes
dels af Seraphimer-orden och af öfver-
ståthållaren m. m. friherre Carl Sparre,
dels insamlades medelst en ibland Stock-
holms stads invånare utgången stam-
bok, hvarefter det nära intill Danviken
belägna så kallade Saltbruket år 1785
inköptes lör 10,000 rdr och sedermera
inreddes till dårhus; och hade konun-
gen derförut (år 1773) förordnat, att
Seraphimer-Ordens -Gillet skulle hafva
ölverinseende öfver detta och alla bo-
spitaler i riket. Ar 1808 lemnade Gil-
let styrelsen till Kongl. Direktionen öf-
ver Stockholms Stads Allmänna Fattig-
j vård, hvilken upphörde 1812, då ho-
j spitalet kom under general-direktören
doktor Brandts ledning, som varade
blott till följande året, då en särskild
direktion tillförordnades, med öfverståt-
hållaren till ordförande.
Ar 1816 inrättades här ett försörj-
ningshus för Stockholms stads ämbets-
och tjenstemäns enkor och döttrar i
den ålder och torftighet, att de ej kun-
na försörja sig sjelfva. Till detta för-
sörjningshus skänkte enkefru Knigge
10,000 rdr bko för ålderstigna, fattiga
och oförsörjda borgaredöttrar af gross-
och kramhandelsklasserna i Stockholm.
För närvarande innefattas i Danviks
hospital 3:ne särskilda anstalter, näm-
ligen: 1) Det vanliga s. k. Hospitalet,
som till vård emottager lytta, ålder-
domssvaga eller med obotliga åkommor
behäftade, till ett antal af 160—200.
De flesta underhållstagarne njuta, så-
som alldeles medellösa, kostnadsfritt
underhåll. Afgiften för allmänna ko-
sten och gemensamt rum är 80 rdr
bko per år. — 2) Dårhuset, som emot-
tager vansinniga till ett antal af 100
— 130 personer, de flesta likaledes kost-
nadsfritt. I allmänhet utgå 20 — 30
årligen återställda, eller 24 ä 30 bland
JOO sjuka. Bästa kosten kostar 150,
den allmänna 80 rdr bko årligen. —
3) Enkhiiset, der sjukliga eller ålder-
stigna fruntimmer inackordera sig för
en afgift af 150 rdr för enskildt och
120 rdr bko för gemensamt rum årli-
gen. Tre eller 4 medellösa underhållas
på Kniggeska fonden. — Så kallade
i7iköp på lifstid kunna ske endast gen-
Danviken.
naretorp.
99
om särskild med Kongl. direktionen
träffad ötVercnskommelse.
Förnj'ad Kongl. instruktion för di-
rektionen af Danviks hospital, med der-
till hörande dårhusinrättning, är utfär-
dad den 19 Augusti 1845, enligt hvil-
ken instruktion direktionen nu utgöres
af öfverståthåliaren såsom ordförande,
polismästaren i Stockholm, i kraft af
hans ämbete, samt 5 ledamöter, som af
Kongl. Maj:t förordnas. Direktionens
medlemmar åtnjuta för denna befatt-
ning icke någon löningsförmån. — Till
tjenstgöring äro hos direktionen anställ-
de 1 sekreterare samt, vid hospitalet
och dårhusinrättningen för dess ange-
lägenheter: 1 inspektor, 1 kontorsskrif-
vare, 1 ombudsman, 1 öfverläkare och
1 underläkare, 1 ordningsman, 1 pa-
stor, som tillika är kyrkoherde i Sickla
församling, 1 orgelnist och kantor samt
1 klockare, som tillika skall vara vakt-
mästare hos direktionen. Pastor anta-
ges af direktionen, i den ordning sär-
skildt sladgadt är, och anmäles hos
Stockholms stads konsistorium till und-
fående af fullmakt. Öfriga tjenstemän-
nen och betjente förses af direktionen
med konstitutorial och äro saratligen
aflönade af hospitalsmedel.
Bland betydligare gåfvoraedel, som
tid efter annan tillflutit inrättningen,
äro, utom förenämda fru K nigges do-
nation, friherre Faltzburgs testamente
är 1754, 18,000 daier kopparmynt,
grosshandlaren Knigges dito 1,5 rdr
bko, viktualiehandlaren Boman -Eriks-
sons dito 10,000 rdr bko, och gåfva
af Stockholms stads Femtio Äldste, i
anledning af kronprinsen Gustafs fö-
delse år 1799, 8,333 rdr 16 sk. bko,
m. fl. — Inrättningen eger dessutom
jordegendomar inom Uppsala län 4 3-V^
mantal, Stockholms län 46^^, Söder-
manlands län 5-/j och Westraanlands
län 3, eller tillsammans 9 9yg mantal,
sam.t derjemte följande fastigheter:
Hospitals - inrättningens
alla hus och bygg-
nader, brandförsäk-
rade för ... . 65,000: — —
Dårhusinrättningen, Véx-
säkrad för ... 19,831: 16. —
Transp. bko rdr 84,831: 16. —
Transp. bko rdr 84,831: 16. —
samt inom Stockholms
stad egendom r i
Jakobs, Johannis,
Ladugårdslands och
Maria församlingar,
försäkrade för till-
sammans .... 5,698: 5. 4.
Summa bko rdr 90,529: 21. 4.
Antalet af uuderhållstagare år 1852
var 333 personer, hvaraf på det egent-
liga hospitalet 187, på dårhuset 108
och i det så kallade enkhuset 38; utom
tjenstehjonen, 18. Den 20 Augusti
18r)4 utgjorde personalen tillsammans
36 2, deri inberäknad betjeningen. —
Om dårhusets förflyttning till Conrads-
berg på Kungsholmen, se artikeln Con-
radsberg.
Daretorp. Socken i Wartofta härad
af Skaraborgs län, på landryggen Hö-
kensås, 2V4 mil sydvest från Hjo, har
en areal af 21,6 62 tunnland, af hvilka
85 äro kärr och sjöar. Skogen på
Hökensås var redan 1812 mycket ut-
huggen; socknens jordmån består på
de flesta ställena af sand, och åkerbru-
ket kan sålunda icke idkas med syn-
nerlig fördel, utan måste spannmål kö-
pas från Falbygden. Befolkningen bru-
kar derföre efter slutadt vårarbete söka
sig förtjenst genom uppodlande af jord
eller s. k. hackning på flerfaldiga stäl-
len utom församlingen, ofta på längre
afståud. Andra utvägar till förtjenst
äro försäljning af skogseffekter samt
tillverkning af tjära och beck. Lind-
skog berättar i »Beskrifn. om Skara
Stift», att materialet till becket upp-
heratas ur de på Allmänningen befint-
liga oländiga mossarna, i hvilka s. k.
»törerötter» eller stubbar uppgräfvas ofta
på 2 eller 3 alnars djup. Dessa röt-
ters storlek bevisar, att de träd, som
fordom vuxit i dylika marker, varit af
ovanlig storlek. Marken, der dessa
träd vuxit, är nu så sank, att man
icke kan gräfva en aln djupt ned i jor-
den, utan att gropen genast fylles med
vatten, och i mossarna finner man ofta
på 2 alnars djup tvänne stubbar eller
rötter, af hvilka den ena står öfver den
andra; under dessa Z bar man stund»
100
Il arab o «
Degebergt
om funnit den tredje, och på en sådan
tredje stubbe hittades en gång en bryn-
sten af en haif alps» längd, en annan
gång en koskälla m.'ra. Socknen, sora
enligt 1825 års jordebok består af 20'/^
hemnnan, med en plåtharamare, en mjöl
qvarn och en såg, beboddes 1850 af
1,106, 1855 af 1,122 personer och
hade sistnämda år fast folkskola med
en examinerad lärare, tillika klockare,
som undervisade 32 gossar och 26 flic-
kor, medan 1 gosse bivistade allmänt
läroverk, 32 gossar och 39 flickor un
dervisades i hemmet. — Daretorps rao-
dersocken utgör tillika med Welinge
och Brandstorp ett regalt pastorat af
2:dra klassen i Kåkinds kontrakt af
Skara stift. Hela pastoratet beboddes
1856 af 2,695 personer. Kyrkan, 5'/,
mil från Skara, 2"^/^ mil från Hjo och
3% rail från Skötde, ligger i en dal
mellan Hökensås och en annan höjd,
kallad Elgerås, ombyggdes år 1761 af
sten och har orgelverk. — Inom sock-
nen ligger Kjellefalls plåtharamare. —
Efter någon drabbning, troligen mellan
Svenskar och Danskar, har man på den
s. k. Gåsslätten vid Aplaliderna, mellan
Hornbäcken och Klefvabrott , hittat
sporrar och kanonkulor, likasom qvar-
Jefvor efter förskansningar träffades der
ännu år 1812. — Inom socknen bo
flera faktorismeder, som arbeta för Hus-
qvarns gevärsfaktori. Darratorps soc-
ken omnämnes 1380, då Arvid Birgers-
son sålde ett hemman Savarratorp der-
städes. — Adress: Sköfde.
Darsbo. Nedlagd bergsmansham-
mare i Skinnskattebergs härad och soc-
ken, öster om Storsjön, anlades 1610.
Hamrarne voro då 2 med 3 härdar;
men den ena hammaren utdömdes re-
dan 1717, den andra nedlades i sed-
nare tider.
DaridshTttan. Jernmanufakturverk
uti Hedemora socken i Dalarne, '/^ mil
från Hedemora stad, anlagdt af mynt-
mästaren Marc. Kock och privilegieradt
år 165 5 för ståltillverkning, sedan Kock
ödelagt en förut år 1642 här anlagd
hammarsmedja; på 16 90-talet egde fru
Chr. Cronströra här 2 manufakturhara-
rar. Sedan har bruket undergått många
förändringar under flera egare, bland
dera brukspatronerna Säck, Ask, Witt-
raark, auditör Sundel och arairnlitets-
fiskal M. Broek, hvilken här anlade en
bleckkärlsfabrik. Verket inlöstes 1758
af kronan som understöd för Avesta,
men försåldes 17 63 till Falu Bergslag,
hvarefter så väl det gamla sora det år
1765 privilegierade nya raanufaktur-
sraidet flyttades till Avesta. Se artik.
Avesta.
Dede. Ting i Gotlands Norra Hä-
rad och Tingslag, sydost från Wisby
stad, innefattar socknarna Koma och
Björke, Follingbo och Akebäck.
Degeberg. Sätesgård i Eackeby soc-
ken och Kållands härad af Skaraborgs
län, invid Wenern, bestående af 3 man-
tal frälse och, med dertill hörande sä-
teriet Stensholmen i samma socken, af
8Vg mantal, tillhörde år 1814 enkefru
Rarasay. Ar 1835 anlades här ett
landtbruks- institut, hvartill Ständerna
anslagit 5,000 rdr banko årligen, och
som sedermera fick ett årligt anslag af
10,000 rdr banko; dess föreståndare
blef herr Edvard Nonuen. På Dege-
berg inrättades ett stamschäferi af
Southdowns-får och ett finulligt elek-
toral-schäferi. Två mantal militiebostäl-
len tillarrenderades på 30 år, hvarigen-
om hela den areal, som här kunde an-
vändas för undervisningen, uppgick till
2,050 tunnland. Institutet stod under
en särskild öfverstyrelse, bestående af
länets landshöfding och tre eller fyra
af honom valda jordegare, bosatta i
närheten. Eleverna voro dels betalan-
de, hvilka årligen erlade 366 rdr 32
sk. bko, dels fri-elever; blott 3 sådana
platser funnos likväl. Dessutom mot-
togos rättarelärlingar, af hvilka de be-
talande erlade 6 6: 3 2 banko årligen;
men 24 lärlingsfriplatser funnos. Kon-
traktet med hr Nonnen utgick den 1
Oktober 1852, och sedan afslöts nytt
kontrakt, i enlighet med hvilket un-
dervisning lemnas blott åt rättarelärlin-
gar, 24 till antalet. Ifrån inrättnin-
gens början hafva härifrån utgått 187
elever och 263 rättarelärlingar, utom
7 betalande elever.
Iie9eberg:a.
DegerforsH.
101
Degeberga, Socken i Christianstads
län och Gärds härad, 2^/^ mil sydsyd-
vest från Christianstad, har en areal af
9,697 tunnland, af hvilka 250 äro sjöar
och kärr. Socknen består af 17'y,g
mantal och beboddes 1840 af 1,018,
1850 af 1,189 och 1856 af 1,253 in-
vånare. Socknen liade sistnämda år
både fast och arabulatorisk skola; i
den förra undervisades af en examine-
rad lärare 62 gossar och 46 flickor, i
den sednare, likaledes af en examine-
rad lärare, 40 gossar och 38 flickor,
medan 12 gossar och 21 flickor under-
visades i hemmet. — Degeberga är an-
nex till Widtsköfle patronela pastorat
i Gärds kontrakt af Lunds stift, och
hänvisa vi för vidare upplysningar till
Widtsköfle. Kyrkan ligger 2 mil från
Christianstad. — Adress: Christianstad.
Degeersfors. Se Godegård.
Degela, fordom Degeladh. Herrgård
i Loramaryd socken och Norra Wedbo
härad af Jönköpings län, icke långt
från sjön Noen, har goda egor, en
större trädgård och vacker belägenhet.
Degela var en ibland de många egen-
domar, som grefve Pehr Brahe den
Yngre år 167 3 testamenterade till gref-
ve Nils Brahe; men fastän testamentet
sanktionerades af Carl XI, blef gården
likväl sannolikt reducerad, emedan den
i slutet af 1600-talet innehades af råd-
mannen i Göteborg Henrik Arvidsson
och år 1702 af Arvidssons måg baron
Hugo Hamilton, hvilken inkom till Sve-
rige 1680, började som fänrik vid Elfs-
borgs regimente och slutade som ge-
neralfälttygmästare och kommendant i
Göteborg. Hamilton dog 1724, troli-
gen barnlös, emedan kort derefter De-
gela innehades af hans svåger, hofjäg-
mästaren Gustaf Hammarberg. Efter
hans död 1730 mottogs det af hans
son, hofrättspresidenten H. Hammar-
berg, f 1768. Denne hade före sin
död sålt gärden till sin son, major C. i
F. Hammarberg, hvilken sålde den till
några bönder, som snart afyttrade den-
samma till häradshöfdingcn L. M. Mun-
the. Denne försåg gården med vackra
^o^yggnader och satte den i godt stånd.
Ar 1819 köptes Degela af kronoläns-
mannen Sam. Lindblad, på hvars kon-
kursauktion gården inköptes af handels-
bolaget Hernlun'l^i Ekesjö. Degela be-
står af 3 hemman säteri.
Degelrör. Stensättningar i Thorslun-
da socken af Ölands Södra Mot, hvilka
af Ahlqvist beskrifvas på följande sätt:
»Mellan byarna Kätorp och Täfvelsrum
finnes på utmarken en hög ås, utmärkt
med stensättningar från vester till öster.
Stället kallas Degelrör. Steuvårdarne
utgöra flera större och mindre stenrör,
planerade rektangelformer med större
kantstenar, planerade stenkretsar (ofi'er-
kretsar), som på afstånd ega fredsba-
uor. Åtskilliga stenrader omsluta dessa
fornminnen och sträcka sig i flera rigt-
ningar utåt åsen. Öster om Täfvels-
rums by finnas på en höjd några sprid-
da ättehögar och bautastenar; äfven en
domriug af 22 alnars diameter, som
består af 9 pelarformiga stenar, utan
ceuiralsteu.
Degelsten. En stor klumpformig
granitsten vid Spjuterums bygata i Run-
stens socken af Ölands Norra Mot.
Enligt Ahlqvist har stenen varit en så
kallad Skaresten, vid hvilken vapnen
bvässtes.
Degensborg. En stenborg i Vestra
Husby socken och Hammarkinds härad
af Östergötlands län, belägen i skogen
på ett berg norr om hemmanet Jäfver-
stad, skall hafva blifvit anlagd af en
smed, Casper eller Jesper Degen, hvil-
ken derinom haft sin vapenverkstad.
Om denna Degen berättas, att han och
Söderköpings öfriga borgerskap med ho-
nom vid något krigstillfälle tagit sin
tillflykt till en annan förskansning af
lagda stenar och en jordvall, som i
samma socken går från Lillsjön vid
Hylinge säteri till sjön Asplängen. Han
och hans följeslagare lade sedan ihop
den ringmur, som nu kallas Degens-
borg. Man har här funnit gamla mynt
af Erik den Heliges och Carl VHLs
samt kulor, sporrar, pilar o. s. v., hvil-
ket allt torde bevisa, att någon drabb-
ning stått här i trakten.
Degerforss. Socken i Vesterbottens
län, första fögderiet och Degerforss soc-
102
nBfsertor»».
Uegrerforssi
kens tingslag, C mil n. v. från Umeå,
omkring Umeå- och Windel-elfvarne
före deras förening, har fordora varit
kapell under Umeå socken och fick år
1770 sin egen kyrka, byggd på Deger-
by hemmans egor. År 1789 beboddes
kapellförsamlingen af 32 bönder och
37 nybyggare, utom sockenlappar, som
vistades deromkring. Nu mer är De-
gerforss ett regalt pastorat af 3:dje
klassen i Vesterbottens Första Kontrakt
af Hernösands Stift och beboddes 1850
af 2,782, 1856 af 3,198 personer.
Socknen hade sistnämda år ambulato-
risk folkskola med en examinerad lä-
rare, som undervisade 42 gossar och
19 flickor, medan 340 gossar och 304
flickor undervisades i hemmet. Sock-
nen består af J24 'Vgg oförmedlade man-
tal. Kyrkan är af trä. — Marknad
hålles årligen i Januari. — Socknen är
i hela provinsen bekant för sitt goda
åker- och ängsbruk. Ett fordom der
befintligt beckbruk är nu uedlagdt. —
Zetterstedt berättar i sin »Resa i Ve-
sterbotten» 1833, att socknen led myc-
ket af Lapparne, som på sina flyttnin-
gar från Norska fjällen ned till Umeå
skogsland företrädesvis uppehöUo sig i
Degerforss, der renarne nedtrampade
och förstörde de åkrar och ängar, som
de öfvervandrade.
Ur samma skrift herata vi följande
underrättelse om det s. k. Degerforss-
mjölet, hvarom Zetterstedt yttrar sig
som följer:
»Eedan i Nordanås ofvau Lycksele
hade jag hört berättas, att i Degerforss
socken skulle nyligen vara funnet ett
jordmjöl, som inbyggarne derstädes an-
vände til! födoämne. Jag var derföre
nu angelägen om att få närmare kän-
nedom om detta besynnerliga fynd,
hvarom ryktet hade utspridt vidt och
bredt de mest hugnande underrättelser.
Dess upptäckt skulle skett på följande
sätt. En hemmansåbo i socknen, om-
kring 2:ne mil från kyrkobyn, hade i
sistlidne Juli månad vid en nära dess
hus belägen stor mosse nedhuggit en
tall, hvilkens yfviga grenar vid trädets
fall hade sopat jorden och blottat nå-
gra fläckar af mossen. Dessa hvita
fläckar ådrogo sig genast mannens upp-
märksamhet, och han trodde sig i den
massa, som utgjorde dessa fläckar, hafva
funnit ett verkligt sädesrajöl. Nu un-
dersöktes stället vidare, mossen eller
öfversta jordskorpan aftogs, och ett un-
gefär halfalnsdjupt lager blottades, som
befanns innehålla omkring 50 tunnor
af detta jordrajöl. Menniskor, åkande,
gående, ridande, koramo när och fjer-
ran ifrån, för att kostnadsfritt herata
af det så oförmodadt upptäckta mjölet.
Man skyndade sig att baka bröd deraf,
man kokte äfven gröt och välling, och
den fromma vidskepelsen trodde sig
genom ett underverk hafva i den väl-
signade jordskatten fått af himmelen
en rik ersättning för förra årets hårda
missväxt. Men snart började man miss-
tänka, att det funna ämnet icke kunde
vara något* verkligt mjöl, utan endast
en jord- eller lerart, och en bonde ned-
ifrån landet (jag vill minnas, att han
var från Jämtland), hvilken händelsevis
nu uppehöll sig här ä orten, försäkra-
de, att det var så kalladt bleke, som
icke skulle vara sällsynt i hans hem-
bygd. Nu kom konungens befallnings-
hafvandes i Vesterbotten kungörelse,
som innehöll en varning till allmo-
gen för användandet af det förmenta
mjölet till föda, inan behörig under-
sökning om dess egenskap föregått. I
Hjuken och Eckornträsk hörde jag ock-
så folket säga, att »man åt sig döden
deraf»; men på flera andra ställen fort-
for man, oaktadt den varnande författ-
ningen, att baka bröd och koka välling
af det så lätt fångna Degerforss-mjölet.
Imellertid hade ingen sjuklighet ditin-
tills försports af dess förtäring, som
likväl fortsatt troligen kan hafva våd-
liga följder och i alla hänseenden al-
drig blifva någon sund eller närande
spis för kroppen. Mjölet, som icke frä-
ser med syror och således icke innehål-
ler något kalkämne, är till färgen bvit-
gult, och mjöldoften, sedda under för-
storingsglas, mer platta eller fjäll-lika
än runda. Brödet deraf är ljusare, nä-
stan hvitt, stötande föga i gult. Då
deri icke blifvit lagd någon portion af
vanligt sädesrajöl, smakar det ganska
torrt och kärft.
Ett utdrag af den upplysande not
rörande beståndsdelarne i detta mjöl,
hvilken förekommer i den berättelse om
Degrerforss.
Degernäs.
103
Svenska Trädgårdslöreningen, som För-
ste Lifraedikus och Riddaren af Pontin
afgifvit i Stockholm den 30 Augusti
1832, sid. 12, torde vara tillåtet att
här få meddela; noten är af följande in-
nehåll: »Vid cheraisk undersökning, sora
af professoren och kommendören Berze-
lius blifvit anställd, utröntes, att detta
ämne (Degerforss-rajölet) består af en
fint fördelad kiseljord och fältspat, jemte
en ringa del af ett mineral, samman-
satt af kalk, lera och jernoxid. Men
tillika ingår deruti, som det synes,
genom chemisk förening, ett ämne af
organiskt, närmast liknande animaliskt
ursprung, som med alkali utdraget lem-
nar ett extract, innehållande qväfve,
hvadan derutur distilleras ett ammoni-
akaliskt vatten och en vidbränd olja.»
— Adress: Umeå.
Degerforss. Jernbruk i Piteå socken
af Norrbottens län, förr med 1 härd
och 430 skS privilegieradt smide af
köpetackjern, tillika med spik- och ma-
nufaktursmide. Hammarskatten utgjor-
de 4 skS 10 IS. Nu fritt.
Degerforss. Jernbruk i Carlskoga.
Se Degemäs.
DegerhamU; på Öland. Se Ölands
alunbruk.
Degerhof, eller DegerhufTud. Två
mantal skatte-säteri med Yesterängen,
qvarn med 2 par stenar, Karlstorp 1 '/,
och Lilla Bottna '/g mantal skatte, i
Skällviks socken och Hammarkinds hä-
rad af Östergötlands län, beläget vid
Bottnafjorden, har varit ladugård under
Stegeborgs slott, men bortbyttes 1627
af hertig Carl Philip till Cad de Wijk
mot Tärnby i Wallby socken af Söder-
manland. Sedan blef hertig Adolf Jo-
hans ståthållare Isak Enefeldt egare af
gården till 1671. Hertig Adolf Johan
köpte godset af Arvid Jönsson 1685
för 2,000 rdr. Efter hertigens död
egdes Degerhof af lagmannen Daniel
Sparrsköld , hof- intendenten Hellmich
Roman, öfverjägmästaren G. Boye, gref-
vinnan M. C. Fleming (på 17 50-talet),
ra. fl. Godset egdes 1825 af hofkam-
rer Löwgrén, 1853 af P. G. Ringström.
Boye anlade här 1743 en lerkärlsfabrik
och ett porslinsbruk, hvilket dock snart
måste nedljiggas, »eftersom materien var
thertil mycket skör», för att nyttja
Broocmans ord. — Yesterängen har
hört till Stegeborg och var 1687 af-
hyst under Degerhof; Karlstorp och
Bottna hafva likaledes hört under Ste-
geborg på 1600-talet.
Degerliiudsfors. Tackjernshytta eller
masugn, hvilken blef år 1731 privile-
gierad att anläggas i elfven Ufvan i
Ekshärads socken och Elfdals härad af
Carlstads län, men sannolikt aldrig kom-
mit till stånd.
Degernäs. Ett hälft hemman, med
därunder i sambruk lydande Degernas-
torp, '/^ hemman, och Qvaniberg, 7g
hemman, alla kronoskatte, är beläget i
Wärmland, men inom Nerikes län, i
Carlskoga socken och härad, samt har
utmärkt vacker belägenhet vid sjön
Möckeln och dess utlopp i Letelf-
ven eller Svartelfven, som den ofvan-
om Möckeln kallas. Abyggnaden be-
står af 2 -vånings charakters- byggnad
med flyglar af trä och beklädda med
tegel; de flesta byggnaderna vid går-
den äro i sednare tider nybyggda.
Vacker trädgård och park om cirka
8 tunnland finnas. Under egendomen
hör O/re Degerforss bruk med oin-
skränkt smidesrätt, 1 franche-comté-
härd, 1 smält- och 1 räckhammare
samt manufakturverk med 2:ne spik-
hamrar. Bruket, som är beläget vid
Letelfven, inom ofvannämda härad och
socken, anlades år 1660 af då varande
borgmästaren Görgen Camitz, bördig
från Tyskland, och har, liksom ofvan-
nämda egendom, sedan varit inom Ca-
mitz'ska slägten till år 1844, då det
genom köp öfvergick till brukspatron
J. Strokirk och sedan vid hans död till
ryttmästaren C. Strokirk, som för när-
varande innehar egendomen. Under
densamma lyda i ofvannämda härad
och socken belägna Lervik, Vjg hem-
man, Norrhidt '/g. Strömtorp ^l/jgg,
Råbeck '/24 och Krontorp "V39 hem-
man, alla kronoskatte; — i Nysunds soc-
ken och Wissnums härad af Carlstads
län: Lidejorss bruks Öfre hammare, med
104
Degerii»
1 franche-comté-härd och oinskränkt
smidesrätt, belägen vid Letelfven, y^ i
Lidens qvarn, Hållunda Vj herantian,
Liden '/g, Högbergstorp 'A 4, Norrhöj-
den V4 hemman, alla kronoskatt*, Säf-
sjön "/g4 hemman frälse; — i Rudsko-
ga socken och Wissnums härad af Carl-
stads län: Östra Gidtebohl '/^ och Ve-
stra Giitteiohl V4 hemman, bägge frälse.
Hela ofvannämda egendomars areal ut-
gör cirka 4,000 tunnland, deraf omkr.
900 tunnland åker och äng samt 3,100
tunnland skog. — Adress: Atorp och
Degernäs.
Degerö. Herregods i Malsta soc-
ken och Lybundra härad af Stockholms
län, 1 mantal skatte-säteri, 2 mantal
augment och 2 mänt. frälse-säteri, med
stor åbyggnad, belägen mellan Loma-
ren och Malstasjön. Ar 167 3 pantsatte
fröken Ebba Baner Storgården i Degerö
till grefvinnan Anna Oxenstjerna på
Mellingeholm. Säteriet grundades af
en Hjulhammar och tillhörde år 1685
Weltz; skattehemmanen reducerades dels
från Stjernskiöld, dels från Ortala gref-
skap; år 1700 tillhörde Degerö Stjern-
krona, derpå Eosensköld, från år 17 02
Ekebom (adlad Ekenstjerna), från 1731
landshöfding J. v. Brehmer, från 1751
Arfvidson, Adlerberg, från 1761 Gri-
penstjerna, från 177 3 Leuhusen och
egdes 1825 — 1849 af Engelcranlz, med
undf rlydaude 1 y, mantal frälse. Här
förvaras en fint arbetad guldkedja om
23 lods vigt, som tillhört abbedissan i
Clara Kloster, Anna Eeinholdsdotter
Leuhusen, hvilken vid Stockholms be-
lägring 1522 med ett hvitt kläde om
dagen och en brinnande lykta om nat-
ten gaf signaler åt Christians anhän-
gare. Till straff derför indrog Gustaf
I Clara Kloster tidigare än de öfriga.
Abbedissans radband af guld och silf-
ver äro likaledes i behåll. På Degerö
förvaras äfven ett porträtt af konung
Magnus Ladulås' dotter Richissa, som
konungen gaf till nunna i Clara Klo-
ster. År 1804 fanns här en större bok-
samling.
Dejefors. Sågverk i Nedra Ulleruds
socken och Kils härad af Carlstads län,
beläget omkring 3 mil norr om Carl-
Delabo.
stad, i Klarelfven, som här gör ett gan-
ska betydligt fall. Sågverket drifves
hufvudsakligen med timmer, som upp-
köpas dels i Norge, dels i Wärmland,
och flottas på Klarelfven till verkstä-
derna, hvilka äro i förträffligt skick.
De tillverkade effekterna föras på Klar-
elfven genom Forshaga slussar till Carl-
stad och vidare till Göteborg. — För
att göra Klarelfven segelbar ända till
Munkfors bruk, är början gjord med
en kanal- och sluss-anläggning på Klar-
elfvens vestra sida vid Dejefors, och
hvilket arbete oafbrutet fortdrifves. —
I de härvarande fallen är ett särdeles
fördelaktigt laxfiske inrättadt, hvars af-
kastning under sednare åren blifvit nå-
got minskad, sedan man vid elfvens
utlopp och i dess södra delar börjat
fånga samma fiskslag.
Dejerör. Stenrör i Gudhems socken
i Vestergötlaud, nu nästan alldeles bort-
fördt. Man skall på bottnen deri hafva
funnit en värja af koppar med hand-
kafle och klinga.
DelleU) Norra och Södra. Två be-
tydande sjöar i Helsingland, den förra
med en areal af y,Q, den sednare af
Vi o qvadratmil. Sjöarne omgifvas af
Norrbo, Forssa, Delsbo och Bjuråkers
socknar, hafva 124 till 126 Par. fots
höjd öfver hafvet, upptaga talrika vat-
tendrag, äro förenade genom Norrbo-
suudet och hafva sitt aflopp genom
Böleströmmen vid Skyttnäset i Forssa
socken till Forssa Vatten och sedan till
Bottniska Tiken genom tvänne utlopp,
det ena vid Delånger uti Idenors socken,
det andra vid Iggesunds bruk i Njut-
ånger socken. Mellan Hudiksvalls stad
och Dellen-sjöarna framgår i närheten
af Forssa kyrka en jernväg, till hvilken
1856— 1858:åreus Ständer anvisade ett
lån af 37 0,000 rdr rmt.
Delsbo. Socken i Norra Helsing-
land och Delsbo tingslag, vid sjön Sö-
dra Dellen, i söder gränsande till Jerfsö
och Arbrå, i vester till Ljusdal, i norr
till Norrbo och Bjuråker samt i öster
till Forssa, har en areal af 89,000
tunnland, af hvilka 16,200 äro sjöar
och kärr. Näst intill kyrkan, som lig-
Delsbo.
DelsbQ.
105
ger på ett i sjöa utskjutande iiäs, är
landet slätt och odladt, hvarföre det
kallas Slättsocknen ; det öfriga, söder
om Dellen och AtVasjön, är bergigt och
skogbevuxet samt uppfyldt med mos-
sar, kärr, moras, små tjärnar, strömmar
och bäckar; denna del af socknen kal-
las Bobygden, af de boland och fäbod-
ställen, som der finnas. Socknen är i
allmänhet rik på sjöar, af hvilka icke
färre än 64 hafva namn; den förnäm-
sta bland dem är Södra Dellen, som
med Norra Dellen sammanhänger gen-
om Norrbo-Sundet ; i Södra Dellen af-
börda sig Stärarae- och Afva- sjöarne
genom sundet vid Norrbron. Af ber-
gen äro 31 stycken namngifna, der-
ibland Järnkliut, Långboberget och Vål-
åsberget, på hvilka fordom vårdkasar
funnits, samt Blacksåsberget, som är
högt och vidsträckt, på östra ändan
tvärbrant och efter högsta ryggen itu-
remuadt till sådant djup, att mau icke
kan finna botten, — heter det. »En
karl, som försökte att mäta djupet med
ett trådnystan, blef öfverfalleu af ett
oväder och hörde en röst, som ropade:
»om du flera gånger vill mäta Blacks-
ås, så skall du bli så maten, att du ej
skall kunna bära dig hädan !» Delsbo
karlar, som varit i Falun, sägas hafva
hört ett troll i Falu grufva ryta: »Jag
är väl rik; men min syster i Blacksås
är ännu långt rikare.» På Blacksås-
berget skall man äfven kunna se solen
om natten vid midsommarstideu. En
beryktad grotta i Delsbo är Klättehålet,
vid Sjulgård, en half mil från kyrkan,
nära landsvägen från Delsbo till Ljus-
dal. Ingången till den i en låg kulle
liggande hålan är trång ; men sedan
vidgas hålan till en liten kammare med
stenbänkar på sidorna. Ar 1655 gick
en djerf Skotte, kapiten Dauith Seaton,
med ett par Svenska knektar in i hå-
lan och tyckte sig se ett jerngaller;
men djupare in vågade han sig icke.
Andra, som försökt intränga i Klätte-
hålet, skola hafva blifvit afskräckta der-
ifråu genom en dof röst, som ropat ur
djupet: vänd om! vänd om! — Om
den skogbevuxna åsen Gottland berät-
tas, alt der skall finnas en underbar
trädgård med allehanda obekanta träd
och frukter; men det förhåller sig med
II.
denna, som med andra dylika »älfträd-
gårdar», att ingen får se den, som sö-
ker derefter, utan att den blott tillfäl-
ligt visar sig för en eller anuan lyck-
lig invigd. — Socknens vigtigaste nä-
ring är boskapsskötseln; men äfven
åkerbruket idkas med allvar och drift,
ehuru skörden ofta blir knapp; lin od-
las i ansenlig mängd. Befolkningen,
som ännu bibehåller en särskild drägt,
karlarne mörkblå tröja och byxor med
röda sömmar och röda strumpeband,
qvin norna grå, blå eller svarta kjortlar,
likaledes med röda prydnader och rödt
lif, är arbetsam och ihärdig och sak-
nar icke bildning, utan alla kunna läsa
och skrifva, känna derjemte ett och
annat ur geographien och historien
samt följa med sin tid och läsa tidnin-
gar. Men Delsbo-boerna äro derjemte
sluga och beräknande, försigtiga, styf'
sinta och stolta; »aristokrater äro de
alla.» Socknen består af 122*Y^g man-
tal och beboddes 1840 af 3,730, 1850
af 3,970 samt 185G af 4,022 invånare.
Socknen hade sistuämda år både fast
och ambulatorisk folkskola. I den förra
undervisades af I examinerad lärare 73
gossar och 41 flickor, i den sednare af
3 oexarainerade lärare 27 8 gossar och
240 flickor, medan 3 gossar undervisa-
des i allmänt läroverk, 2 gossar och 1
flicka hade enskild undervisning samt
29 gossar och 25 flickor undervisades
i hemmet. — Delsbo socken utgör ett
kousistorieit pastorat af l:sta klassen i
Helsinglands Norra Kontrakt af Upp-
sala Arkestift. Kyrkan uppbrann, till-
lika med prestgården, genom vådeld
den 26 Februari 1740, men uppbygg-
des åter under inseende af då varande
kyrkoherden, Knut Nilsson Lenteus, en
lärd och duglig man, som beskrifvit
sitt pastorat under titeln »Delsboa illic-
strata». En gammal tradition berättar,
att ea af Delsbo sockens förd na kloc-
kor, 18 skS i vigt, skall ligga ned-
sjunken i Bergviken, på hvars is hon
sjunkit under forslingeu till Stockholm,
dit klockan skulle föras, emedan hon
»för sitt makalösa ljud blifvit skattad
alltför god att betjena bönder». — ■
Socknen har åtskilliga krigsminnen, än-
da ifrån det Delsbo-karlarue deltogo i
att drifva ut den Danska fogden på
Ii
106
Delsbo.
Faxehus, då Erik Puke var Helsingar-
nes anförare 1433, ända till Balzarlej-
den, 1714 — 1721, hvilket sistnärada år
allmogen från Delsbo och de kringlig-
gande socknarna var uppbådad att mota
Eyssen, med hvars Kosacker de voro
i handgeraang vid Hudiksvall den 18
Maj detta år, då flera Ryssar stupade,
medan en Delsbo-bonde blef dödskju-
ten, flera blesserades och en fördes sora
fånge till Petersburg, der han dog.
Dessa de sista åreu af det stora Nor-
diska kriget kallas Balzarfejden af bön-
dernas anförare, underofficern Balzar
från Forssa socken. Ett annat histo-
riskt minne behåller socknen sedan den
tid, den sista katholska ärkebiskopen
Johannes Magnus reste omkring i Norr-
land med stor ståt, för att styrka Norr-
ländningarne i den »gamla tron» och i
deras obenägenhet mot Gustaf Wasa
och hans nyhetsraakerier. Häri tyckes
ärkebiskopen hafva tämligen lyckats; åt-
minstone lät han sig förnimma om så-
dant. Men konungen tillrättavisade
först honom med allvarsamma ord och
for sedan omkring för att hålla lands-
ting med allmogen. Från Stora Tuna
red han med 14,000 man krigsfolk till
Delsbo, dit han stämt Helsingar, Me-
delpadsboer och Ångermanläudniugar
sig till möte, och här höll han nu lands-
ting den 12 Mars 15 28. Konungen
bodde hos kyrkoherden, herr Elavus,
hvars son Sven Elofsson sedan blef se-
kreterare hos både konung Gustaf sjelf
och hans bägge äldsta söner. Det loft,
der konungen bodde, qvarstod under
namnet Kungaloftet ända till 1740:års
brand, hvilken förtärde det tillika med
det för ärkebiskopens räkning under
hans vistande i Delsbo uppförda »bi-
skopsstallet». Konungen höll samtal
med bönderna, hvilka han »kättade i
ring», såsom han gjort med Dalkarlar-
ne på »Tuna gärde», och lofvade att
låta på Dellen hugga en vak och deri
dränka dem allesammans, om de »icke
ville sina gamla fördömliga vidskepel-
ser och falska gudstjenst med allvar
afsäja samt försäkra om att afstå från
allt upproriskt väsende.» Med dessa
barska ord förmådde Gustaf bönderna
att ödmjukt kasta sig på knä samt
bedja om nåd och försköning, hvilket
Delsbo.
utlofvades, I Delsbo utfärdade Gustaf
äfven den »ordinantia», hvari han för-
bjuder arf efter prester att gifvas till
kyrkan. — Äfven Delsbo var på 1600-
talet inblandadt i det s. k. »trolldoms-
väsendet», och kyrkoherden derstädes,
Jonas Korbelius, satt i den af Carl XI
den 18 Januari 1683 tillsatta kommis-
sion, som skulle ransaka i trolldoms-
processerna. Icke mindre än fem bond-
hustrur aflifvades som trollpackor. — I
Delsbo tilldrog sig också den bekanta
händelsen med ärkebiskop Svebilius och
bondgossen, som med sitt svar på frå-
gan om kärleken till nästan nödsakade
den vördige mannen att med fyra blan-
ka silfverkaroliner lösa sin pels, hvilken
gossen, i sin egenskap af ärkebiskopens
nästa, fordrade af honom, för det han
på Svebilii ord gifvit sin yttertröja åt
en annan tunnklädd och frysande gosse.
Ur en uppsats af den kända pseu-
donymen »Norna Gest» herata vi slut-
ligen följande lifliga skildring af »fä-
bodevallarna» i Delsbo, hvilka tillika
kunna anses sora en typ för dessa Sve-
riges »Sennhiitten», samt tillägga vida-
re, efter samma författare, ett och an-
nat ora allmogens seder och bruk.
»Låtom oss först kasta en blick på
en fäbovall. Ordet klingar prosaiskt;
men saken är så poetisk och romantisk
sora någon »alphydda».
Stället ligger högt uppe bland ber-
gen under den renaste hiramel och har
vidsträckt utsigt öfver lägre liggande
nejder. Der resa sig höga berg med
mörk furuskog; der på sluttningarna
hvifta hvitstammiga björkar; der i da-
len sorlar en silfverbäck mellan gröna
småängar och gömmer sig stundom un-
der mörka alar; längst bort lyser en
spegelblänk sjö, bestrålad af morgonso-
len, som lägger öfver vågorna en gni-
strande guldbro, der sjöråen dansa.
Der sitter »Skogjejäntan», sora vår-
dar djuren, ensam på en sluttning, vid
foten af en hundraårig fura, och blic-
kar fram med sina klara ögon i den
rena luften och ser öfver skogstoppar-
na ända ned till kyrkan, ett par mil.
Hon är dock ej ensam, ty hon har
till biträde en riktigt hederlig »fähund»,
Denne är uppfödd i ladugården; som
Delflbo*
Ifelsbo.
107
valp har han fått komjölk och insu-
pit dermed omedveten kärlek til! sina
ammors slägte; han spetsar sina öron
för minsta buller, han gifver akt på
kornas gång och skyndar, med hviftan-
de svans och vänligt skall, att föra till-
baka det djur, som vågar sig för långt
bort. Kalfvarue behandlar han som
kusiner.
Korna, små, men väl födda, de fle-
sta hvita, äta de läckra, välluktande
örter, som frodas på de skyddande klip-
pornas solsida; skällan knäpper emellan-
åt, på afstånd böras tjädrar och orrar
spela, och hackspettar picka i barken.
Skogjejäntan stickar eller syr flitigt,
men tittar upp ibland, än på den vid-
sträckta utsigten, än åt sidan, och ry-
ser, ty hennes minne är fullt af sägner
om underbara varelser i skogen.
Somliga äro väl icke farliga, såsom
vittrorna, ett slags tomtar eller alfer,
som vilja menniskorna väl och jaga bort
bromsen från korna; utbö7'dingar, eller
vålnader af barn, som mördats eller
bortröfvats af trollen och låta höra
klagande ljud mellan klyftorna; men
andra äro värre, såsom Skogsrået, som
skymtar mellan träden med grön kappa
och förtörnas, om en ko gnager på nå-
got af dess träd; Skråmt eller gengån-
gare af menniskor, hvilka fäst sig vid
något föremål på jorden så starkt, att
de hållas qvar härnere. Om dessa tror
hon, att de kunna vara till gagns, ty
de kunna »göra igen», ifall hon skulle
förlora något, »göra för iråk», om hon
skulle råka ut för något ondt, såsom
bulnader och utslag, som man får gen-
om onda menniskors önskningar. Hon
ryser helt hastigt, ty allt sådant der
med grafven bestägtadt följe är obehag-
ligt för en lefvande; men hon är dock
icke rädd; inan hon gick ut på mor-
gonen, läste hon sin morgonbön och
»bet i något», för att icke råka ut för
något ondt, och för att icke blifva
»magstulen». Om valljäntan får se en
orm slingra sig på marken, så hoppar
hon upp som en retad get och slår
ihjäl honom strax med en käpp, ty det
anses som stor synd att icke slå ihjäl
en orm, som man ser, emedan det var
orraen, som narrade Eva. Men skulle
hon få se en groda vid bäcken, så rör
hon icke henne, ty hon menar, att gro-
dan är en förtrollad menniska.
Men märker hon något ljud. som
liknar sig att härröra från odjur, lo,
varg eller björn, så blåser hon med
alla krafter, så att kinderna blifva rö-
da, i sin »näfverlunn» eller lur, så att
det genljuder mellan bergen.
Skogjejäntan är oftast bondens dot-
ter och således fullt pålitlig. Icke är
hon dyrfödd, ty hennes förnämsta kost
är tunnbröd, bakadt af gråärter eller
hafra, i kakor, tunna som gråpapper.
Mjölk har både hunden och hon till
öfverflöd, nämligen den skummade, ty
att samla smör är hennes hufvudsak;
smöret är Helsingens guld, som vexlas
mot bankosedlar i staden.
Hela dagen går hon omkring med
hjorden ; hon har ofta, utom sin faders
kreatur, äfven »yttraväs-kor«, främman-
des mot betalning; på ryggen bär hon
en rensel af näfver, kallad näfverkuns,
hvari hon har sin mat, jemte sticksöm
och sysaker. När korna äro mätta,
sätter hon sig och stickar; hunden sit-
ter vid hennes fötter; i en krets om-
kring henne hvila sig korna och idisla.
På qvällen blir det brådska; då
skall hon tjärna smör och ysta ost i
fäboden. Hon har så mycket att göra,
att hon aldrig har tid att jäspa af
ledsnad; men menniskan är skapad för
umgänge med likar; hon skulle bli ve-
modig, om hon ej hvarje söndag finge
besök af de hemmavarande unga, som
då komma »klöfjandes» på hästar skog-
stigen upp till fäboden, för att muntra
upp henne i ensligheten. Då händer
det, att de dansa backbitma, en vals från
venster till höger i någon backe. När
hösten kommer, packas det insamlade
smöret och osten i »bändskruckor», som
läggas på hästryggen och föras till
hemmet.» — —
»Alldenstund folket här alltid vill
noga besinna sig och pröfva alla för-
hållanden, inan de skrida till handling,
gå frierierna härstädes ganska långsamt
och omständligt. På söndagarna gör
en ungkarl flitiga besök, än här, än
der, hos jäntorna, för att lära känna
mänga och hafva fritt val; men slutli-
gen kommer han hvar söndag till sam-
ma jänta och låter henne så småning-
108
Helsbo.
nel«bo<
om, under ordande om allt hvad han
eger och förmår, förstå, att han vill
bygga äktenskap med henne, och då
råder hon honom att vända sig till ve-
derbörande målsman. Då kommer han
en dag, vanligen ridande på sin bästa
häst, väl putsad och försedd med en
»plunta», full med något starkt; vidare
har han hvetebröd och kringlor och
undfägnar husets folk och dagtingar
det bästa han kan. Vinner friaren ja,
Bå fäster han jäntan med ring och bok
m. ra., och sedan får han besöka henne
ffitt, när som helst, och slipper alla
raedtäflore, hvilka afvisas af henne med
snäsor. Sedan hon någon tid pröfvat
honom, låtsar hon, för att göra peppa-
ren dyr, vilja slå upp och bjuder ho-
nom taga igen alla gåfvor han gifvit.
Tager han icke emot gåfvorna, så an-
ses han som riktig fästman och får nu
större rättigheter än förut. Sådana på
ära och tro förlofvade, såsom det heter
här och i Dalarne, kallas sedan gam-
malt govänsfolk.
BröUoppet hålles vanligen i den
gården, der brudparet skall bo. Vän^
ner och anförvandter bjudas med vilkor
att ha kost med sig för så många per-
soner, som de äro. Denna sed är ur-
gammal och var fordom allmän. Ordet
kalas hette förr Collats, af Latinska or-
det collatiura, sammanskott. När bon-
den bjudes, så är ock hans rotesoldat
bjuden; bonden skall ha kost med sig
för soldaten, men icke för dennes hu-
stru; utan vill hon vara med på bröl-
loppet, så skall hon sjelf föra med sig
tillräcklig täring. Brudgummen bjuder
imellertid två ogifta drängar, sina bä-
sta vänner, att komma med på bröllop-
pet, dock utan kost. Om dessa drän-
gar hafva förhinder, så kunna de skic-
ka andra, mer brölloppshugade, i sitt
ställe. Dock måste alltid dessa objud-
na, men hugade, köpa sig rättighet af
de bjudna, och denna handel kallas att
sälja och köpa våiien. Om någon an-
nan, som icke köpt vånen, dristar kom-
ma in i brölloppslaget, så blir han ut-
drifven, och om han envisas, får han
hugg, tilldess han viker. Dagen före
brölloppet, som kallas möqvällen, väljas
trenne ordentliga hustrur till matstill-
gummor, att mottaga och använda den
kost, som gästerna lemna, att de sjelf-
va må få njuta brölloppsglädjen utan
besvär. Värden bekostar alla dryckes-
varor, förr endast bränvin och öl, men
nu för tiden, genom landtkrämarnes för-
sorg, äfven färgadt bränvin med loc-
kande utländska namn. I rika hus
räcker brölloppet flera dagar, ja, någon
gång, som Simsons, i sju dagar. For-
dom nyttjade brudgummen, då han in-
ställde sig i kyrkan på vigseldagen, en
lång prestkappa och prästkrage; men
detta aflades genom ett enhälligt beslut
af socken-allmogen 1760. Bruden har
här, som annorstädes, en förgylld silf-
verkrona. Till och från kyrkan på bröl-
loppsdagen rida brudgum och brud med
hela skaran. En sådan brudskara är
en ståtlig syn. Karlarnas rockar äro
lika prestrockar, med ståndkragar, lån-
ga och smala skört, och sammanhållas
öfver bröstet med häktor. Hustrurna
bära en högst egen högtoppig mössa af
kläde, röda lifstycken, långa snöhvita
liutygsärraar, mörka vida kjortlar, röda
strumpor, skor med silfverspännen och
höga klackar. Brudpigorna hafva ej
mössor, utan uppstruket hår, hopbun-
det med röda band, fladdrande långt
öfver venstra axeln. De rida, antingen
det är sommar eller vinter. Vid brud-
färder hör till ordningen sedan gam-
malt, att qvinnorna stiga upp och af
till venster och karlarne till höger; an-
norlunda skulle anses högst oanstän-
digt. När bruden kommer vigd ur kyr-
kan, undfägnar bon med bröd och brän-
vin ur silfverkanna dera, som, utom
slägtingarna, vid hennes in- och utgång
ur kyrkan uppvaktat som brudpigor,
men icke äro bjudna på brölloppet. I
brölloppsgården står bordet dukadt hela
dagen med ofantliga trafvar af bullar,
stora smörtårtor, tre alnar tvärsöfver,
ostkakor, smör i halfpundsklirapar och
ostliögar. Dricka och öl bjudes ur äm-
bar och såar. Hvarje gäst, från prä-
sten till den minsta pojken, erhåller af
brudgummen små lerpipor, hvarur de
bolma »Röda Tuppen» och »Chande-
loupe». Här, liksom annorstädes, sitter
brudparet under thronhimrael, nu blott
en prydnad, men fordom nödvändig, då
man icke hade panel i taket, utan en
hög takås, hvarifråu spindlar och andra
'Demingarum.
kryp lätt kunde falla ned. Naturligt-
vis krusas ätVen härstädes; värdarne
måste med hälft våld draga in åtskil-
liga gäster ocb nödga dera att stiga så
långt upp vid bordet, som deras fränd-
skap eller rikedora fordrar.
Sedan, efter mycket bråk och träng-
sel, hvarunder några fått sina kläder
sönderslitna, sitta alla stilla och tysta,
derefter läsa brudsvennerna bordsbönen.
Sedan äta och dricka de rundeligen,
med bergsboers friska raatlust och ma-
gar, som kunna smälta gråsten, tilldess
presten tager upp en lämplig psalm,
hvarefter sällskapet reser sig upp och
skingras, tilldess l)rudgåfvorna skola ly-
sas; sedan börjas dansen. Så länge
brölloppet räcker, uppvakta brudgum
ocb brud gästerna hvarje morgon med
undfägnad, och när det slutar, få alla
gäster, som medfört kost, af matstill-
guminorna något bröd, stek och ost till
matsäck på hemvägen.
Alla egenheter i seder och kläde-
drägt, som ännu bibehållas af så väl
Delsbo-boarne, som folket i Bjuråker,
Jerfsö och Ljusdal, äro mera än tusen-
åriga och hafva Norskt ursprung.» —
Adress: Hudiksvall eller Ljusdal.
D^miugarum. Sju åttondels mantal
utsockne frälse i Broby socken och 0-
stra Göinge härad af Christianstads län,
med underlydande Hemmestorp '/^,
Brunstorp */,, Snöarp '^/jg mantal ut-
socknefrälse, Möllarp '/g mantal med
Ostanå pappersbruk, allt i Broby soc-
ken, samt Måssaröd 1 mantal och Sjö-
askog Vg mantal i Ousby socken, till-
hör regiraents-bokhållaren L. Littoriu,
som ansenligen förbättrat egendomen.
Så har han t. ex. på Brunstorp genom
en murad kanal af 133 famnar gjort
omkring 25 tunnland mad odlingsbar
och på Måssaröd genom en liknande
kanal 70 tunnland sank mad, af hvilka
22 tunnland år 185 7 buro sin första
skörd. Till Demingarura och Måssaröd
linnes vacker timmerskog. Demingarura
har tillhört familjen Hoppenstedt; Ö-
stanå pappersbruk är anlagdt af en fri-
herre Staél von Holstein, och Måssaröd
är uppbygdt af lagman Testrup.
Deutersta» Se Lagmansö.
Olllnais.
109
Dettern. Vik af Wenern på kusten
af Skaraborgs län, i Åse härad samt
Flo och Näs socknar, förenad med We-
nern genom sundet tnellan Frugården
och Sjöryd. Detta ,sund, ehuru 900
alnar brcdt, är likväl så grundt, att
mau kan färdas deröfver med vagn, och
det kan sålunda med större skäl sägas,
att Dettern är en särskild insjö, med
en yta om 6,000 tunni.and, ehuru dju-
pet icke på något ställe öfverstiger 3
fot. Sjön har på 100 år så tilltagit i
vidd, att den skurit bort en stor del
af landet i de kringliggande socknarna.
Redan 17 63 började man bli uppmärk-
sam på den skada, som sjön gjorde i
sin omgifning, och en charta upptogs
öfver Dettern; men sedan blef ingen
ytterligare åtgärd företagen förrän 1842,
då sockneraännen i Flo, Ahs, Sahl och
Näs, hvilkas egor under tiden blifvit
betydligt minskade genom Detterns ut-
vidgning, hos regeringen begärde an-
slag till lörebyggande af vidare skada.
Huruvida någon åtgärd i detta fall blif-
vit tagen, är oss obekant.
Dldriksfors var ett år 1814 privile-
gieradt manufakturverk, beläget vid
llämshyttan i Ramens socken och Phi-
lipstads Bergslag af Carlstads län, men
hvilket sfdprmera blifvit nedlagt.
Digerflisan. Grafsten, liggande vid
södra dörren till Persnäs kyrka i O-
lands Norra Mot, fyrkantig, slätslipad,
3'/, alnar lång och 2\\ alnar bred, ett
minne sedan Digerdödens härjningar på
Öland. Det berättas nämligen, att i
hela församlingen icke flera undkomrao
Digerdöden än några få, som kunde
rymmas på Digerflisau.
Diiluås. Socken i Daga härad af
Nyköpings län, på ömse sidor om sjön
Klämmingen. i vester begränsad af sjön
Nyckeln, har en areal af 7.915 tunn-
land, af hvilka 1,760 äro sjöar och
kärr. Mellan de bägge sjöarna bildar
socknen ett långt och smalt näs, hvil-
ket omvexlar med jemna trakter och
bergkullar, som stundom höja sig an-
senligt nog (vid Berga 185 fot); öster
om Klämmingen är blott oländig skogs-
mark af 2 — 300 fots höjd, genom hvars
110
Dimbo.
Dimbo.
små dalgångar bäckar gå åt olika håll,
till Kläramiiigen, Yiigen, o. s. v. Bå-
dande jordmånen är sämre lera; närin-
garne åkerbruk, skogsbruk, fiske m. m.
Socknen består af 1 1 '/j förmedl. man-
tal och beboddes 1810 af 398, 1840
af 393 och 1856 af 395 invånare.
Socknen hade sistnärada år fast skola
med en examinerad lärare, tillika kloc-
kare, som undervisade 25 gossar och
3 flickor, medan 1 gosse bivistade all-
mänt läroverk, 13 gossar och 28 flic-
kor undervisades i hemmet. — Dillnäs
är annex till Gäsinge Konsistoriela pa-
storat af 2:dra klassen i Daga kontrakt
af Strengnäs stift. Dyllences in prepos.
Nicopensi f ö re k o m m e r omkring 1314,
men synes mestadels, åtminstone på
1400-talet, hafva varit annex till Gå-
singe. Kaplaner nämnas från år 1627.
Kyrkan, 2'/| mil söder från Mariefred,
är gammal, af gråsten. — Af fornlem-
ningar namnes en runsten. — Bland
gårdar i socknen märkes Heby-Ytterby,
med ladugårdsfrihet under Heby säteri
uti Gåsinge. — Adress: Mariefred.
Dimbo med Ottrara, fordom två, nu
en sammanslagen socken i Wartofta hä-
rad af Skaraborgs län, vid foten af
Gisseberg, på södra delen af Billingens
platå, ry^ mil öster från Falköping,
har en areal af 7,660 tunnland, af
h vilka blott 35 äro sjöar och kärr.
Församlingen är till största delen skog-
lös, jordmånen omvexlande, så att af
de tre nu mer storskiftade byalag, af
hvilka den består. Dimbo by har jord-
mån af sand och svartmylla, Ottrava
sandjord och Dvärstorp mest svartmylla.
Dimbo och Ottrava socknar bestå till-
sammans af 35^/jg mantal och bebod-
des 1810 af 833, 1840 af 814 och
1856 af 910 personer, af hvilka 606
bodde i Dimbo, 304 i Ottrava. Dim-
bo hade sistnärada år fast folkskola
med en examinerad lärare, som under-
visade 28 gossar och 22 flickor, medan
2 gossar bivistade allmänt läroverk, 2
gossar och 1 flicka hade enskild under-
visning samt 25 gossar och 29 flickor
undervisades i hemmet. — Dimbo ut-
gör tillika med Ottrava ett konsistori-
elt pastorat af 3:dje klassen i Wartofta
kontrakt af Skara stift. Den nu befint-
liga kyrkan, som är gemensara för bäg-
ge socknarna, grundlades 1813, sedan
man allt ifrån 1766 hade påyrkat upp-
förandet af en ny kyrka i stället för
de bägge förfallna gamla. Den nya
kyrkan står vid pass 200 alnar i nord-
ost från Dimbo gamla kyrka på en
höjd, der Dimbo Kungsgård fordom
stått, och hvilken församlingen tillbytt
sig mot vederlag af kyrkans jord. Dim-
bo gamla kyrka var uppbyggd på för-
anstaltande och bekostnad af biskop
Bengt den Gode, som afled år 1190.
Hon var till formen cirkelrund, men
hade i öster ett chor af fyrkantig form.
Grefve Per Brahe till Wisingsborg, till
bvars grefskap Dimbo socken hörde,
hade öfver kyrkdörren låtit insätta en
sten med en minnesskrift öfver bisko-
pen. De främsta bänkarne i kyrkan
voro ämnade åt det grefliga herrskapet,
såsom man kunde se af inskriften på
dem: Förstens Stoll och Förstinnans
Stoll, ty inom grefskapet hedrades gref-
ve Per och hans gemål med furstligt
namn. Ottrava gamla kyrka började
nedtagas på hösten 1812, och stenen
användes till nya kyrkobyggnaden. Den-
na kyrka var utanpå beklädd med hug-
gen sandsten och hade ett vackert torn;
det berättas, att den dyrbara kyrkan
blifvit byggd af en viss Antonius, hvars
bild i trä stod uti ett skåp på ett sär-
skildt altare i kyrkan (månne ej en ka-
tholsk helgonbild?). Den nya kyrkan
är korskyrka, med torn. — Inom Dim-
bo socken befinnes tingsstället för War-
tofta härad. — Nära intill prestgården,
österut, befinnes en mängd små, låga
kullar, tätt intill hvarandra, så att blott
en smal gångstig slingrar sig imellan
dem. Af allmogen kallas de för små-
backarne. Några äro runda, med 3 — 4
alnar i diameter, de flesta mindre och
aflånga. De likna vanliga grafvar pä
nutidens kyrkogårdar och hafva sanno-
likt blifvit uppkastade vid tillfälle af
någon stor dödlighet, såsom vid Di-
gerdöden, eller efter något fältslag, möj-
ligen slaget vid Gestilren, som stod en
knapp tjerdingsväg från stället, i Hvarfs
församling. Ingen tradition om dem
finnes. Vid gräfning har man hittat
kol och stycken af lerkärl. Redan år
1812 var en stor del af dessa små kul-
lar uppbackad till åker, så att de för
närvarande iörmodligen äro helt och
hållet försvunna. — I socknen märkas:
Dimbo 8. k. Kungsgård, Anneberg och
Olstorp. — Adress: Sköfde.
Dimbo Kungsgård^ som den kallas i
jordeboken, förr ett frälse-säteri om 2
mantal i ofvannärada socken. Gärden
har tillhört grefskapet Wisingsborg,
hvars första innehafvare var riksdrotset
grefve Per Brahe, grefve 1561, död
1590. Efter honom egde grefve Abra-
ham Dimbo, som efter hans död, 16 30,
länge disponerades af hans enka, Elsa
Gyllenstjerna. Godset tillföll sedan de-
ras son, grefve Per Brahe den Yngre,
som jemt upplefde det märkvärdiga re-
duktionsåret 1680. Han egnade sär-
skild uppmärksamhet åt Dimbo och lät
der uppföra ett ruudt torn om 3 vå-
ningar, 48 alnar i omkrets och 30 al-
nar högt, för att derifrån halva fri och
obehindrad utsigt till de nästgränsande
församlingarna, som tillhörde grefska-
pet, och derjemte till Brahehus på an-
dra sidan Wettern. Tornet nyttjades
sedan till spannmålsmagasin ända till
1812, då det nedtogs, och stenen an-
vändes till kyrkbyggnaden. På Jung-
berget, österut från kungsgården, har
fordom stått en sedan i Dimbo by be-
fintlig sten af 6 alnars höjd, som burit
följande inskrift: Petrus Brahe, Cornes
in Wisingsborg, Eegni Svecice Drotzetus,
Natus 1602. Vivit, Deo Laus, 1677.
Efter reduktionen förvandlades Dimbo
till frälse, troligen genom något byte,
och i sednare tider kom Iriherrliga släg-
ten Rudbeck i besittning deraf. Nu
har gården imellertid undergått så stora
förändringar, att den kan sägas vara
försvunnen. Abyggnaden pä Dimbo är
nämligen sedan 17 90 flyttad till halfva
frälsehemmanet Winberga, der sätesgår-
den Anneberg (se denna art.) anlades.
Denna sätesgård består af ett helt hem-
man af fordna Dimbo kungsgård, andra
hälften af denna ar lagd under säteri-
rusthållet Olstorp, och på sjelfva tomt-
platsen står socknarnas nya kyrka. —
Anneberg egdes de sednare åren af C.
G. Millqvist på Olstorp och A. J. Mill-
qvist på Dvärstorp.
Dingtuna*
111
Dimperö. Ett mantal skatte och 3
frälse i Hellestads socken och Finspon-
ga Läns Härad af Östergötlands län,
lyder för närvarande under Lemueå bruk
i Tjellrao socken af samma härad och
län. Dimperö donerades år 1645 till
Lars Sparre och köptes 1651 af Louis
de Geer, hvars arfvingar iingo behålla
det vid reduktionen.
Diugelrik. Landtegendom i Steneby
socken och Wedbo härad på Dal, Elfs-
borgs län, bestod 1858 af Södra Din-
gelvik Vg och Norra Dingelvik '^^.q
mantal säteri med '/g mantal Juske-
torp, '/g mantal Östra Mon och Vg
mänt. Geplanda, rå och rör, med pryd-
lig mangårdsbyggnad, utsäde af 25 tun-
nor höst- och 120 tunnor vårsäd, utom
potates, och tillhörde aflidne brukspa-
tronen Henry de Reverony St. Cyrs
konkursmassa. Norra Dingelvik är en
gammal gård, hvars namn år 1449, då
den egdes af väpnaren Sven Jonsson,
skrefs Dyngowiik. Ar 1563 tillhörde
gården välborna fru Karin, som utom
bägge Dingelviksgårdarna egde flera an-
dra hemman i socknen. Ar 1577 till-
hörde Norra Dingelvik Nils Månsson
pä Bro, 16 04 fru Margaretha Svenske,
17 83 hotjunkaren Reuter, 1809 rytt-
mästaren Sam. Kafle, 1825 kronoläns-
man Wennerlöf, 1827 Carl Pet. Åberg,
1850 baron St. Cyr och grefvinnan Ra-
mel, född Lewenhaupt. Södra Dingel-
vik har till det mesta haft samma egare
som det Norra, men innehades 1681
af major Ahlfeldt, 17 68 af brukspatron
Sam. Kock.
Dingtuna. Socken i Tuhundra hä-
rad af Westeräs län, mellan Asköviken
och Mälarfjärden Blacken i sydost, Bar-
karö, Lundl)y och St. Ilians socknar i
öster, Skerike i nordost, Lillhärad i
nordvest, Svedvi och Säby i vester samt
Rytterne i sydvest, omtattar en areal
af 16,617 tunnland, af hvilka endast
80 äro sjöar och kärr. Socknen är till
största delen en slättbygd med god ler-
jord ; blott i norr finnes något berglän-
dig mark och längst i söder enstaka
bergkullar. Socknen har blott några
obetydliga vattendrag. Åkerbruk är huf-
vudnäringen. Hemmautalet är 96 för-
112
DinfeBtorp.
DJackerSi.
medlade mantal; folkmängden år 1840
var 1,816, 1856 1,780 personer Sock-
nen hade sistnämda år. både tast och
aminilatorisk folkskola, den sistnänula
med 3 oexaminerade lärare. I fasta
skolan undervisades 3 6 gossar och 14
flickor, i den .imbulatoriska 27 gossar
och 30 flickor, medan 2 flickor hade
enskild undervisning och 56 gossar
samt 60 flickor undervisades i hemmet.
— Dingtuna, pä 1300-talet kalladt
Dyngetuna, är för närvarande sedan år
1680 ett prebendepastorat af 2:dra klas-
sen till biskopsstolen i Westerås. Kyr-
kan, vacker, med torn och uppförd af
sten, ligger 1 mil från Westerås. —
Bland minnen från forntiden märkas
åtskilliga ättebarkar, stensättniugar och
qvarlefvor efter skansar och borgar vid
Wendle i sydvest, Fåcksta i vester,
Stockkurala och Nedervi uti norr samt
-på Hallsta södra gärde och i ängen
derstädes, der man på det s. k. AS'ör-
äi^sberget ser tydliga lemningar efter
en borg af större och mindre granit-
stenar, som varit oval till formen. På
Näsbyberget i socknens södra del ligger
den 3. k. Näsby Sten, en ofantlig sten,
upplagd på tre smärre sådana. Mäla-
rens vatten skall fordom hafva stått
högre än nu, och vrak efter farkoster
lära hafva blifvit funna djupt inåt lan-
det. — Bland gårdar i socknen näm-
nas Gillberga, Hallsta m. fl. Af sock-
nen höra 21 '/, mänt. till Uppsala uni-
versitet. — Adress: Westerås.
Diutestorp. Säteri uti Sandheras
socken och Wartofta härad af Skara-
borgs län, 4 mänt., beläget 4 mil från
Jönköping vid stora landsvägen och
tämligen högt, så att man har vidsträckt
utsigt inåt Falbygden, har tillhört fri-
herrliga ätten von Salza ännu år 1830.
Egendomen hade då en skattlagd en-
bladig såg och qvarn med 2 par stenar.
Diskarfyet. En liten bergsfrälsegård
i Wika socken af Kopparbergs fögderi
uti Dalarne, namnkunnig som Georg
Stjernhjelms födelseert år 1598. Den
byggnad, der han föddes, lär för icke
länge sedan hafva stått qvar; deri fanns
en större stuga med panelade väggar
och tak, försedda med måluiugar.
Distorp, Ett mantal frälsesäteri uti
Rystad socken och Åkerbo härad af
Östergötlands län, har varit doneradt
till fru Elin Ulfsparre, född Tott, och
såldes af hennes son, Ake Hansson Ulf-
sparre (f 16 57;, till biskop A. Prytz,
hvars son, adlad Preutz, 16 38 var egare
af gården och skänkte hälften deraf i
morgongåfva åt sin hustru, Anna de
Palm till Smestad. Hon behöll hela
gården i sin lifstid; men sedan tillföll
Distorp hennes dotter Greta Sophia och
dennas man ryttmästareu Johan Edel-
feldt, som dog på Distorp 1700. En-
kan gifte sig sedan med ryttmästareu
A. Reutersvärd; meu Distorp tillföll
hennes son med första giftet, ryttmä-
stareu J. G. Edelfeldt, hvars anka in-
nehade gården efter honom. Bland
sednare egare nämnas friherre Mörner
1783, handlanden Bergman 1825, en-
kefru Williams 1850 och 1852. Un-
der säteriet brukas Karstorp, 1 mantal
frälse och 3 utjordar, som vid reduk-
tionen förklarades för frälse och då eg-
des af fru Helena Rosenhjelm, född Ja-
kobssköld, sedan af hennes arfvingar.
DjefTulsTagen. På Axholmeu, mel-
lan Mörköu och Sorurda socken, i Him-
raerfjärden och Södertörn, hefinnes deu-
ua sällsamma naturbildning, som består
i en 9 alnar bred öppning genom en
hög klippa, och bvilken på Sorunda-
landet motsvaras af en dylik, hvilka
bägge sannolikt uppkommit genom baf-
vets inverkan eller genom verksambeten
hos någon annan naturkraft. Allmogen
i trakten förklarar imellertid uppkom-
sten så, att djefvulen med hästar och
vagn åkt fram genom klippan och på
detta sätt öppnat vägen. På höjdeu al
densamma står en hög konisk sten, och
rundt omkring denna äro flera smärre
stenar lagda.
Djuokerö. Bergsmanshammare i Hel-
lestads socken och Finsponga Läns Hä-
rad af Östergötlands län, privilegierades
den 28 September 17^5 på 30 skS
redskapssmide; tillhörde i sednare åren
inspektor A. J. Peterson på Ljusfalb-
hammar i samma socken. Af Djuckerö,
1 '/j mantal skatte och Yi "laut- frälse,
har en gård tillhört G. Johanson Ulf-
DJufvarp.
sparre, det öfriga lydt under Pinspong.
För närvarande är det mesta deraf i
allmoges händer.
DjufTarp. Säteri uti Svartarps soc-
ken och Tveta härad af Jönköpings län,
3 mantal, fick säterifrihet 1643, till-
hörde 1680 en fru Beata Skytte, 1770
generalmajor Qveckfeldt, 1792 hofrätts-
rådet Adlerbrant, som sålde det till
G. G. Adlerbeth, hvarefter Djufvarp
varit förenadt med Ramsjöholm i sam-
ma socken. — Vid Djufvarp finnas två
ringformiga steusättningar.
Djula, eller Djulö, Stora, *) Sätes-
gård i Stora Malms socken och Oppuu-
da härad af Nyköpings län, belägen C
mil från länsresidenset, vid Djulö-sjön,
utgör med underlydande något öiVer
12 mantal och är en af de äldsta går-
dar i orten. Det kallas gemenligen
Stora Djulö, till skilnad från Oster-
Djulö, en mindre gård på andra sidan
om Djulö-sjön, som hör till Eriksbergs
fideikommiss.
Eedan i början af 1300-talet näm-
nas «0stra och Vestra Dyla» såsom
hörande till Wårfruberga kloster vid
Strengnäs. En Carl Bengtsson, som
synes varit af hög börd, upplät 1333
jord i »estredyidum» och nvestredytdumn
till (riddai-en) Sigge Magnusson (till hö-
ger half lilja, till venster två snedbjel-
kar), hvilken 1334 tillbytte sig af Wår-
fruberga kloster 1 öres- och 6 pennin-
geland i mvcestredylum» och 10 pennin-
geland i nöstrcedylumn, emot gårdar i
»ganMcehlosters (Pogdö) socken» och sam-
ma år af förenämda kloster ytterligare
en del i »Dylum» emot Wäräng i sist-
nämda socken. Samma man lemnade
1338, bland annan jord, 7^^ örtugland
i nDyubtm» till sin hustru Elena Gisle-
dotter såsom ersättning för hennes mö-
nernegods i Södermanland. Längre fram
i samma sekel innehades Stora eller
Vestra Djulö af riddaren Peder Porse,
hvars son, riksrådet Porse Geet, fick
gården efter fadern och dog år 1390
samt ligger begrafven i Stora Malms
kyrka. Hans son och efterträdare var
Erik Geet, gift mod Lucia Henriksdot-
DJnla.
113
ter Lilje, som var enka efter Gillick
Håkansson, af hvilken hon som mor-
gongåfva erhöll Wik i Stigtomta år
14 30. Deras son, Jöns Geet, innehade
Djulö under sednare delen af 1400-
talet. Ofvanpå hvalfvet i Malms kyrka
skall ännu förvaras en bjelke med in-
skription af innehåll, att »under denna
»minnesvård varit begrafna Porse Geet
»till Djulö, dess son Erik och sonson
»Jöns.» Djulö gick sedan i arf till den
sistnämdas dotter, Ingrid Geet, gift med
Josef Pedersson, hvars slägtnamn af
somliga uppgifves varit Björn, af andra
Pinaur. De egde gården i början af
1.5 O O-talet. Derefter blef egendomen
skiftad, så att en del tillföll Ingrid
Geets dotter, Gertrud, gift med Jöran
Knutsson, efter en uppgift af slägten
Svan, men mera sannolikt benämd Lax-
man. En annan del kom genom gifte
till Michel Svarte Skåning, äfven en
måg till Ingrid Geet. Dennes dottai
Brita, gift med Arvid Claesson Uggla,
sålde sin andel i Djulö till mostern
Gertrud år 1555. Den lott, som då
gick i köp, lärer utgjort ^^jidelar af
egendomen; den öfriga '/jidelen egde
fru Gertrud förut genom arf, så att
hon nu blef egarinna till hela Djulö.
Hennes son Mauritz, som kallade sig
Laxman, fick gården efter modern mot
slutet af 1500-talet. Under hans tid
brann Malms kyrka år 1608, men blef
af egaren till Djulö återställd. Tre år
sednare dog Mauritz Laxman. -"Han
efterlemnade en dotter, Gertrud, som
ärfde Djulö och blef gift med Josua
Arendtson Gyllenhorn till Sjöholm och
Hacksta. Han egde äfven Krämbohls
bruk.
Eedan under Mauritz Laxmans tid
hade hans syskonbarn, Arvid Michels-
son Svarte Skåning på Barksäter i O-
stra Wingåker, företagit sig att på
Djulö egor anlägga det nuvarande Duf-
veholm, som då likväl var endast en
obetydlig lägenhet och kallades Hens-
torp. Första anläggningen skedde år
1585. Sedermera lärer bemälte Arvid
Michelsson gjort ett större intrång på
Djulö område, så att Josua Gyllenhorn
år 1619 fann sig föranlåten att mot
*) Meddeladt af C. G. ladebetou.
TI.
15
Uir
Ujula.
DJnla.
denne sin hustrus frände begära skydds-
bref af Carl Philip, dåvarande hertig till
Söderraauland. Man är oviss, oin icke
de ruiner af en påbörjad, men ej full-
bordad större byggnad, som finnas på
södra sidan om sjön, raidt emot Djulö,
tilläfventyrs kunna vara leraningar efter
detta Arvid Michelssons företag; all-
mogen anser dera vara uppförda af
wskogsfrun».
Carin Gyllenhoru, en af herr Josuas
döttrar, gift med Jakob von der Linde,
ärfde sedan Djulö. Efter henne upp-
kallades år 166 3 säteriet Cathrineholra,
i närvarande tid bekant såsom en till-
ärnad jeriivägs-statiou på den föreslag-
na och mycket omtvistade banan söder
om Mälaren. Stället helte förut Ful-
bonäs. (Se art. Cathrineholm.)
Efter fru Carin Gyllenhoru tillföll
Djulö hennes son, friherre Gustaf von
der Linde, hvilken utom mödernearfvet
äfvep egde Wegersbergs säteri i Flöda
socken. Han dog barnlös år 1676, och
Djulö skiftades då för andra gången
mellan 2:ne magar, amiralen Erik Ro-
senholm och generalmajoren Johan von
Fitinghoff, båda gifta med hvar sin
dotter till fru Carin Gyllenhoru. Den
förre fick, utom sin lott i Djulö, äfven
Cathrineholm, som han bebodde, och
den sednare erhöll, jemte sin andel af
Djulö, äfven Wegersberg. General Fi-
tinghoff, chef för Södermanlands regi-
mente, hvilket han hade anfört i den
stora batalj, som stod vid Warschau
under trenne dagars tid mellan konung
Carl X och Polackarue, hade .2:ne gån-
ger varit gift, inan han blef raåg åt
fru Gyllenhorn. Hans första hustru var
Christina Eriksdotter Eyniug, med hvil-
ken han fick Broby egendom i Bettna
socken år 1627. Derefter blef han gift
med Brita Dufva, en dotter till lands-
höfdingen Johan Bengtson Dufva, som
egde Fredriksnäs säteri i Östergötland,
äfvensom det i grannskapet af Djulö
belägna Dufveholm, hvilket af honom
fick sitt namn. Bägge dessa gårdar
öfvergingo genom Brita Dufva till Fi-
tinghoffska slägteu, sedan hennes fader
med hustru och fem barn hade drunk-
nat på en isfärd öfver Saltsjön. Fi-
tinghoffs 3:dje fru blef Gertrud von der
Linde, dotter till fru Carin Gyllenhorn
på Stora Djulö. Han dog 1685, ett-
hundradefem år gammal; under de si-
sta åreu bebodde han Broby, der han
slutade sin långa lefnad.
Sonen, friherre E. von Fitinghoff,
ärfde faderns andel i Djulö och till-
handlade sig den Rosenholmska lotten,
äfvensom Dufveholm. Han egde Djulö
i 50 år och uppförde den nuvarande
åbyggnaden af sten, hvars något ovan-
liga form påstås skola utgöra initial-
bokstafven af hans namn, ett Latinskt
F. Man förmenar, att det varit hans
afsigt att uppföra 2:ne byggnader, i form
af 2:ne mot hvarandra vända F, ehuru-
väl endast den ena hann bli färdig,
Efter hans död är 1736 återföll Djulö
egendom med Uufveholm till amiral
Rosenholras son, kapitenen Carl Eriks-
son Rosenholm , gift med Brita von
Berchner, hvars tvänne döttrar delade
gårdarna sig imellan, så att Martha
Elisabeth Rosenholm fick Djulö och sy-
stern Brita Christina erhöll Dufveholm.
Den förstnämda blef gift med general-
adjutanten Hildebrand Uggla, och efter
hans död med majoren Måns Ulfsparre
från Johanneslund. Systern fick lag-
man E. Rosenstam till Wärhulta.
Martha Elisabeth Rosenholm öfver-
lefde bägge sina män och lemnade vid
sin död år 1786 Djulö egendom, med
hvilken hon tio år förut återförenat
Dufveholm, till soneu med första giftet,
kammarherren Carl Hildebrandson Ugg-
la, hvars fru var af familjen Ehren-
svärd. Deras son, hofmarskalken Carl
Uggla, mottog gården efter moderns
död 1808, och egendomen innehafves
nu af hans äldsta dotter, Augusta Ugg-
la, gift med kapitenen Fredrik von Post
från Frängsäter.
Det torde fiuuas få egendomar i
riket, som under femton generationer
icke blifvit sålda utom slägten, såsom
förhållandet är med Djulö, ehuru egar-
nes namn ofta förändrats, en följd der-
af, att gården utta särskilda gånger
genom giften öfvergått till andra fa-
miljer. Under femhundrade år, som
förflutit, sedan Djulö i medlet af 1300-
talet innehades af Peder Porse, har går-
deu haft tjugo olika egare, hvilka lik-
väl alla varit med hvarandra eller med
sina företrädare beslägtade, och bland
DJnla.ån.
dessa egare har, såsom vi sett, fuunits
mer än en utmärkt man.
I parken står en minnesvärd öfver
geueral-amiralen C. A. Ehrensvärd, död
1800. På egorna finnas, i skogen på
ett näs vid Djula-sjön, lemningar af en
byggnad af gråsten, kallad Trolleträsk
eller Trolleborg, hvilken anses varit vi-
kingauäste, samt ett högt och brant
berg, som förmodas varit en ättestupa.
Om detta berg är en sägen, att Josef
Persson Pinaur på Djulö, då han en
Julmorgon skulle fara till kyrkan, blif-
vit vid förbifarten af detta berg af
trollen borttagen och der uppehållen i
4 dagar, hvarefter han blifvit utkastad,
sedan de först brutit ett finger af ho-
nom, i bvilket tillstånd han skall blif-
vit funnen af sina betjenter. Efter
denna händelse fick berget namn af
Pinaursberg.
Djula-ån. Afloppet för den till Ny-
köpings-ån hörande sjön Wirén i Wing-
äkerstrakten af Södermanland, som bil-
dar Ujula-, Furss-, Kårtorps- och Eriks-
bergs-sjöarna samt slutligen under nam-
net Akeforss-ån faller ut i sjön Yn-
garen.
Djulö, Östra. Ett mantal gammalt
frälse-säteri i Stora Malms socken och
Nyköpings län, 5 \^^ mil ifrån Nykö-
ping, på östra sidan af Djula-sjön. E-
gendoraeu har god åker och äng, vac-
ker skog, tegelbruk och något fiske i
Djula- och Kolberga- sjöarna. Under
densamma lydde år 17 49 IV4 bela pä
rå och rör byggda frälsehemman samt
5 jordtorp. I första hälften af 1300-
talet hafva en Carl Bengtsson och Wår-
fruberga kloster här haft jord, hvilken
riddaren Sigge Magnusson 1333 och
133 4 tillbytte sig (se Stora Djula).
Tillhörde omkring 1590 ståthållaren pä
Tawastehus. Sten Eincke, hvilken, så-
som anhängare af konung Sigismund,
blef på hertig Carls befallning halshug-
gen i Åbo 1599, då troligen denna
egendom blef indragen till kronan.
Upplåts 1620 till en Jakob Ek; egdes
1603 af riksrådet, presidenten i Göta
Hofrätt, friherre Gust. Knutssoa Posse,
f 1676, och 1686 af hans enka, Mar-
tha Berndes, som försålde gården till
DJurby.
115
! egaren af Eriksberg, Kongl. rådet och
I öfverståthållaren grefve Christopher Gyl-
lenstjerna, -j- 1705, till hvilket gods
I egendomen lärer lydt, tills den, om-
: kring 1720, blef förpantad till nyss-
! nämda herres sekreterare, hof-auditören
i And. Carl Nordman (adlad Ehrenfelt
' och död 1741). Kom 1739 genom öf-
j verlåtelse till ryttmästaren Hildebrand
I och har sedan varit förenad med före-
nämda gods.
, Egendomen har en skog, kallad
I Grisa mo, hvilket namn den skall hafva'
I efter en jättinna Grisa. som der ligger
j begrafven; hennes grafhög, som der vi-
' sas, är 12 fot lång och har vid hvar-
' dera ändan två stora gråstenar. Här
I omtalas ock en Grisas källare, hvilken
: varit i en däld vid landsvägen, der nu
är ett djupt kärr.
Djupadal. Remna af 8 — 10 fots
bredd, genom hvilken Ronneby -ån- i
Bleking bryter sig fram. Remnans lod-
räta bergväggar äro förenade med ett
klippstycke, som imellan dem bildar en
naturlig bro. Se vidare Ronneby-å.
Djupsås. Ett mantal säteri uti Es-
sunga socken och Barne härad af Ska-
raborgs län, tätt invid Nossan, har vac-
ker trädgård, torfmosse icke långt från
gården, men föga skog. Gärden till-
hörde 1813 enkefriherrinnan Björnberg,
född Fleetwood.
Djura. Kapellförsamling i Nedan-
Siljans fögderi af Stora Kopparbergs län,
4 mil vester frän Falun, annex till Lek-
sands pastorat i Leksands kontrakt af
Westeräs stift. Kapellförsamlingen hade
1856 icke mindre än 1,151 invånare,
till hvilket antal befolkningen höjt sig
från 880, som den utgjorde omkring
1850. Se vidare Leksand. Kyrkan
ligger 1,6 mil från Leksands kyrka. —
Adress: Gagnef.
Djurby. Fyra mantal skatte, hvaraf
2 berustadt säteri, uti Litslena socken
och Trögds härad af Uppsala län, till-
hörde omkring 1741 assessor Heden-
gren, 1850 vou Paykuli, som der hade
schäferi.
116
DJurgratan.
Djurgatan. Väg på Gotland, mellan
Sanda och Klinte, nära öus vestra kust,
söderut från Wisby. Namnet härleder
sjg från en munksaga, enligt hvilken
tre män, som år 1411 gått ut på jagt
påsknatten och icke velat komma till
kyrkan i ottesången, der blifvit för-
vandlade till stenar, tillika med sina
hundar och sin jagtredskap.
Djurgånleu, Kongl. Denna bekanta
lustpark utanför Stockholm, som med
skäl väcker utländningens beundran och
sannolikt är den skönaste i sitt slag,
som någon hufvudstad kan uppvisa, be-
står af 2:ne hufvuddelar, den Södra
och den Norra. Den förra, som i äl-
dre handlingar benämnes »Walmunzön»,
»WadmalsÖn», »Wallraarsön» och sist
»Waldemarsön», skiljes från den norra
genom det vattendrag, som går från
Ladugårdslandsviken , Djurgårdsbrunns-
viken och vidare genom den nedanföre
Djurgårdsbrunn löpande kanalen, som
faller ut i Saltsjön eller i den så kal-
lade Isbladsviken; Norra Djurgården
sträcker sig utefter stranden af Lilla
Wärtan till Norra Brunnsviken och Al-
kistan och innesluter Djurgårdsbrunn,
Ladugårdsgärdet, Ropsten, Fiskartorpet
m. m. Flera egare synas hafva varit
till »Walmunzö»; men största delen af
ön torde hafva lydt under Djursholms
säteri. Gården nHusarne» och byn »Un-
naröra», som i sednare handlingar kal-
las Helgansledaren, och ett torp Wreta
m. fl., voro belägna uti och innefattade
större delen af Djurgårdens norra trakt,
hvilken äfven lärer hafva tillhört Djurs-
holm, som af äldre bytes- och köpebref
upplyses. — St. Clara kloster, som på
12- och 1300-talen dels genom förlä-
ningar och dels i byte och köp bekom-
mit Waldemarsön och derefter jemväl
norra trakten af Djurgården, innehade
och brukade alltsammans såsom ladu-
gård under klostret, intilldess detta
genom Gustaf I:s reduktion blef indra-
get och kora under kronan, hvarefter
egendomen förvandlades till kungsladu-
gård. Under sednare hälften af 1600-
talet upphörde ladugårds-inrättningen,
och hela trakten inhägnades till djur-
gård. Vid samma tid, således för nära
200 år sedan, väcktes tillika fråga om
anläggning af en lustpark å södra de-
len af Djurgården. Konung Carl X
Gustaf gaf architekten Jean de la Val-
lée instruktion derom i bref, dateradt
Göteborg den 3 Juni 1658, innehållan-
de bland annat: »Uppå Walmars Oön
skall, efter dcruppå giord dessein, en
Lustgård förfärdigas, låtandes afjärana,
förhöja och mura emot jorden der som
afsatzer komma, gräfva dambar, införa
springande vatten till Fontainers och
Grottors förfärdigande, plantera träd
och annat sådant, som till Lustgårds
exeqverande reqvireras, och hela verket
låta instängja, såsom ock hugga adve-
nuer igenom skogen, der så behöfves,
densamma afjämbna och med Trään be-
sättja och plantera låta.» Detta synes
ock hafva till någon del gått i verk-
ställighet, ty 5 år derefter eller 1663
anför öfverståthållaren baron Rosenhane
uti sin till Kgl. Maj:t afgifna ämbets-
berättelse följande: »att desseinen, af
de la Vallée författad, blifvit af enke-
drottning Hedvig Eleonora och konung
Carl XLs förmyndare underskrifven och
arbetet så till vida påbegynt, att plat-
sen till huset och trädgårdarne blifvit
utstakad och planerad, vägarne genom
skogen huggne och rensade, stenen till
fundamentet framkörd och i beredskap,
samt 6,377 d:rs kostnad då redan der-
till använd; om de till denna byggnad
år 1658 anordnade tullpenningar, som
årligen uppburos vid Blockhustullen, be-
löpande sig till omkring 30,000 daler
silfvermynt, sedan den tiden utgått, för-
mentes, att byggnaden år 1663 skulle
kunnat vara färdig; utlofvande slutli-
gen, att om 10,000 daler smt årligen
dertill, jemte slottsbyggnaden anslogs,
utom architekternas lön, och om knek-
tarne vid gårdsfanan, efter kon. Carl X:s
resolution, oafbrutet finge nyttjas, skulle
han ansvara för att det ena med det
andra efter handen så upprätta, att
konungen deraf skulle finna sin största
lust och delectatiou.» — Orsaken till
att detta arbete, som lärer pågått å
Biskopsudden, sedermera helt och hål-
let afstaunade, är obekant. Djurgården
fortfor att från Ålkistan till Blockhus-
udden och stadstomterna vara ea jagt-
mark, omvexlande med mer och min-
dre höga berg, dalar, träsk och slätt-
Djurgården, Hongl*
marker samt uteslutande bebodd af jä-
geribetjeute. Få förändringar före kon-
ung Gustaf IILs tid gjorde afbrott i
detta förhållande. Vid denna tid bör-
jade dock Stockholms-boerna fatta smak
och böjelse för anläggande af sommar-
nöjen på Djurgården. Detta fortgick
sedermera småningom, men erhöll en
förvånande fart, sedan kon. Carl XIV
Johan år 1817 köpt Rosendal och gen-
om smakfulla anläggningar gifvit upp-
muntrande efterdömen, hvarigenom all-
männa uppmärksamheten och bogen för
det sköna väcktes. Både Södra och
Norra Djurgården hafva från denna tid
fått ett nytt utseende. Ladugårdsgär-
det blef afröjdt och ordnadt till afsedt
ändamål. Drottningberget bebyggdes.
Den förr sänka dalen vid Eosendal ren-
sades, omplanterades och blef en täck
promenadplats. Slottet dervid uppför-
des, kanalen anlades; med ett ord, den
största omsorg jemte ospard kostnad
användes på förskönandet af Waldemars-
ön, men i synnerhet trakten omkring
Rosendal, der konung Oscar på sednare
åren låtit uppföra ett större växthus
och en vinterträdgård.
Djurgården, som år 1824 på kon-
ungens befallning afmättes och å ny
karta affattades, innehåller tillsammans
2,900 tunn- och 22% kappland.
Kongl. Amiralitetets Krigsmanshus-
kassa erhöll af drottning Christina det
område, som nu utgör Djurgårdsstaden,
till uppbyggande af ett sjukhus, äfven-
som nödiga byggnader för sjömän och
andra personer, som lydde under deras
styrelse, enligt Kongl. Br. af den 31
Oktober 1646 och ytterligare af den
18 Februari 1648, stadfästa af konung
Carl XI den 28 Maj 1683 och den 11
Maj 1696. Platsen bestod för det me-
sta af kala klippor, här och der några
gräsvallar samt oländiga stränder. Som
flottan, tillika med amiralitetet, seder-
mera blef förflyttad till Carlskrona, in-
drogs detta sjukhus, och amiralitetet
var egentligen icke mer i behof af lo-
kalen; eftersom denna likväl en gång
var donerad, ansåg förvaltningen sig
böra draga all möjlig fördel deraf; den
sökte och erhöll derföre bestämdare be-
sittningsrätt dera genom Kongl. För-
ordn. 1696, som i 2 § innehåller, att
Djurgården, Hongl. 117
som amiralitetets krigsmanshuskassa er-
hållit öppet bref på platsen å Djurgår-
den, der de sjuka båtsmännen varit
skötta, så egde den att densamma bort-
arrendera eller eljest göra sig till nytta.
— Ar 1724 erhöll bryggare-ålderman-
nen Johau Lampa tillstånd att få in-
taga platsen. Grosshandlaren Lodsach
köpte af Lampa åbyggnaderna år 1735
och erhöll transport på platsen af ami-
ralitetet mot tomt-ören. Han inrättade
här ett skeppsvarf, hvilket sattes i gång
med största drift och troligen stor pen-
ningestyrka, ty eljest skulle resultaterna
ej på så kort tid kunnat bli så stora.
Denna anläggning drefs med stor per-
sonal och föranledde liflig kommunika-
tion med allmänheten. Amiralitetet lät
indela hela området uti 8 qvarter och
dessa i tomter samt några ordentliga
gator. Att detta skett på Lodsachs
föranstaltande eller på annat sätt gen-
om honom, kan man sluta deraf, att
tomterna bebyggdes af skeppare, skepps-
timmermän, tjärvräkare, smeder och an-
dra, som hade sin förtjeust vid varfvet,
äfvensom från anläggningen på Beck-
holmen, som erhöll sina privilegier den
6 Maj 1692. Lodsach var äfveu inter-
essent deruti. Om han just ej anlade
staden, så kan man med skäl anse ho-
nom som dess stiftare, dess grundläg-
gare, ty nästan alla de första invånar-
ne lefde för det mesta genom honoifi.
Man kan bestämdt antaga, att varfvets
anläirgande var den mest verkande or-
saken. Skada, att anläggningen ej sked-
de mer reguliert; men lokalen var ber-
gig; en del gammalt, som stod i vä-
gen, borttogs väl; men allt kunde icke
rubbas. Efter Lodsachs frånfälle inträd-
de rådmannen, sedermera borgmästaren
i Stockholm, Gustaf Kjerrraau såsom
delegare lued enkan. Efter deras död
inköptes detta varf af ett bolag, bestå-
ende en tid af 16 interesseuter, såsom
Wahrendorff, Kysel, Grill, Chapman m.
fl., der hvarje aktie gällde 29,200 dir
kopparmynt. Omkring år 1800 börja-
de John Burgman att tillhandla sig
aktier, så att 1810 egde statssekrete-
raren Lagerbring ^/^--del, grosshandlaren
Björkman '/8:del, grosshandlaren S. T.
Georges %:delar och Burgman ^/^-.åelsLV,
bvilken sednare dock omkring år 1820
118 DJuripÄrden. Ilong:!»
utlöste Georges, så att Biirgraan egde
y^:delnr. Den resterande fjerdedelen
inköptes af Burgmans raåg, grosshand-
laren Fredbolra, som efter Burgroan blef
egare af hela varfvet.
Sedan staden blef uppbyggd, hade
dess invånare egen gudstjenst uti för-
sta byggningen på varfvet, inora ingån-
gen till venster från Gamla Varfsgrän-
den. Kongl. Br. af den 19 Maj 1759
förordnade om en skolas inrättande på
Djurgården, men upptager ej anslag till
lön åt läraren eller lokal för skolan.
Någon ordentlig och beständig skola
var der ej heller, förr än konung Carl
XIV Johan, genom resolution af den
24 Augusti 1827, anslog 6V2 kappland
af hofjägarebostället Apothekare-husets
tomt, mot 40 rdr banko årlig afgift.
Det nuvarande skolhuset uppfördes af
grosshandlaren John Burgman och blef
af honom genom gäfvobref af den 18
Februari 1830 skänkt till Djurgårds-
församlingen, med rättighet att begag-
na skolrummet och dess arkiv till kyr-
ka och sakristia. Gudstjenst hålles här
hvarannan söndag. Skolan, som lyder
under Kgl. Direktionen för Stockholms
stads undervisningsverk, har en lärare,
som på Stockholms allmänna barnhus
stat har ett löneanslag af 4 00 rdr bko,
samt dessutom af bemälta Direktions
fonder åtnjuter 130 rdr, jemte fria bo-
ningsrum i skolhuset. Barnens antal
varierar iraellan 6. t och 80.
Folkmängden inom Djurgårdsstaden,
som tillhör Stockholms stad och Ladu-
gårdslands församling samt innefattar
qvarteren Fyrkanten, Skeppsholmsviken,
Masten, Trädgården, Trehörningen,
Kyrkogården, Djurgården, Halsen, Bergs-
klippan och Grönland, utgjorde, enligt
1853 års mantals- och skattskrifnings-
längd, 94 2 personer, h varemot befolk-
ningen å den öfriga delen af Djurgår-
den, som upptages och niantalsskrifvcs
ä särskild längd under Danderyds soc-
ken, 18 56 uppgick till 618 personer.
— De lägenheter å Kongl. Djurgården,
som i närada afseende äro lagda under
sistuämda socken, äro: Alberget, Alnäs,
Andra Torpet, Apothekshuset, Bellmans-
ro. Blockhusporten, Bergshyddan, Lilla
Blåporten, Stora Blåporten, Kaptens-
udden, Kräftriket, Diorama, Djurgårds-
njnrgfården, Mongl.
brunn, Djursborg, Drottningberget, E-
olskulle, Fjeldstuen, Fiskartorpet, Pram-
näs, Frescati, Fridhera, Grindstugan,
Gröndal, Hasselbacken, Helsingberg, Jo-
hannisberg, Kaknäs, Koraötet, Källha-
gen, Laboratoriihagen, Ladugårdslands-
porten, Lejouporten, Lejonslätten, Lido,
Listonhill, Ludvigsro, Lugnet, Lusthus-
porten, Magasinsstugan, Manhem, Öfra
Manhera, Manilla-holme, Matts- eller
Sirishof, \ovilla. Nya Manhera, Oaks-
Iiill, Planterhagsporten, Ploramonbacken,
Pohlsro, Portstugan, Ropsten, Ropstens-
port, Rosendal, Roseuhill, Rosenvik,
Sevilla, Skarfven, Skeppsbroäng eller
Experi mentalfältet, Skolhuset, Skuggan,
Stärkelsebruksbacken, Söderbrunu, Sö-
derport, Tegeludden, Theaterhuset, Träsk-
porten, Täcka Udden, Waldemarsudden
och Villan.
Kongl. Djurgården har egen fördel-
ning i afseende på jurisdiktionen. Så-
lunda lyda, enligt Kgl. Brefvet den 8
September 17 36, under öfverståthållare-
ämbetet och till hufvudstadens domsto-
lar: Båtsraanstomterna , Blockhusudds
tullplats, Ladugårdsgärdet samt den
bredvid Biskopsudden liggande så kal-
lade Waldemarsudden; men allt det öf-
riga hörer till landet, hvari äfven in-
beräknas de till Ladugårdsgärdet grän-
sande bebyggda trakterna, der Konun-
gens befallniugshafvande i Stockholms
län åligger handhafvandet af alla före-
kommande utsökningsmål, särat Dande-
ryds Skeppslags tingsrätt af alla dom-
stolsärender, med undantag af dem,
som kunna röra Kongl. borgen.
I afseende på polisuppsigten öfver
Djurgården är genom Kongl. kungörel-
sen af den 26 April 1814 stadgadt,
att Stockholms stads fiskaler och polis-
betjening ega att till hela Djurgärden
och Ladugårdsgärdet sträcka den till-
syn och handräckningsåtgärd, hvarigeu-
ora lugn och ordning ibland inträffande
folksamlingar må bibehållas, förbrytel-
ser och brott, sora derstädes varda för-
öfvade, upptäckas, lösa och misstänkta
personer, äfvensom tjufgods, efterspanas
och sökas, samt i dylika ärender göra
behörig anmälan och förbrytaren till
laga ansvar inkalla eller inställa bos
Ofverståthållare-ärabetet, sora eger öfver
sådana förbrytelser och brott hålla för-
DJurgårdsbriiun.
■IJurj^årdskanalen» 119 ^'
bör och rausakning, inan desamma till
vederbörande dorastols pröfning öfver-
leranas. Polisbetjeiiingen eger för dessa
ändamål direkte pafordra och erhålla
biträde af närmaste kronobetjente, utan
att göra anmälan hos landshöfdingen.
På Djurgården, hvars förnämsta lä-
genheter särskildt beskrifvas, restes år
1829 vid östra ändan af slätten en
minnesvård öfver Carl Michael Bellraan,
bestående af skaldens på en fotställning
stående byst i bronz efter modell af
Byströra.
DJurgårdsbriiuii. Denna helsobrunn
är belägen å den så kallade Norra
Djurgården, på gränsen mellan VValde-
marsön och Södra Djurgården, vid den
a. k. Djurgårdsviken. Den äldre och
mineralhaltigaste helsokällan lärer redan
på 1500-talet varit känd, men icke upp-
tagen till allmänt bruk förrän år 1090
utaf archiatern Urban Hjärne. Den
starkare ådran, hvilken sedermera en-
sam varit i bruk, igenfanns å nyo år
1750, sedan den, såsom man tror, af
ålder varit en offerkälla, hvilken vid
reformationstiden blifvit igenlagd. For-
dom lärer Djurgårdsbrunnen varit of-
tare tillitad såsom helsokälla, någon
gång jemväl af Kongl. personer, såsom
konung Adolf Fredrik, drottning Lovisa
Ulrika, kronprinsessan Sophia Magda-
lena, m. fl. Under sednare åren hafva
allt färre ståndspersoner besökt densam-
ma för brunnsdrickningens skull. Den
äldsta befintliga handling om Kongl.
Djurgårdens helsobrunn är en riksmar-
skalksämbetets resolution af d. 5 Juni
1742, hvarigenom doktor Lithéen er-
höll tillstånd att der upprätta nödiga
hus och byggnader; 1780 egdes den af
hof-apothekaren Schultz; 18 21 af gross-
handlaren Sohultz; 1826 blef professor
N. Åkerman egare af brunusegendoraen,
hvarefter hof-chirurgen G. Herbert nå-
gon kort tid innehade den ; men Åker-
man tillhandlade sig åter densamma.
Ar 1830 försåldes egendomen till ett
dä bildadt aktiebolag, mot en summa
af 23,000 rdr banko; eganderätten till
toraten tillhör Djurgården. Till förmån
för de futtiga, som nyttja helso vattnet,
gjordes år 17 90 ett testamente af kof-
ferdikapiteneu Ahlströmer, hvilken der-
till skänkte ett hus i Kolmätaregränd,
som gaf omkring 2,900 daler koppar-
mynt i årlig hyra. Eedan före år 1800
hade utvägar blifvit vidtagna, för att
understödja de fattiga sjuka, som här-
städes begagnade brunns - inrättningen.
Sedermera gaf Narcissaner-orden, hvil-
ken numera upphört, understöd åt ett
antal sjuka ståndspersoner, under den
tid de här uppehöllo sig. Ar 1832
uppbyggdes här äfven ett vackert bad-
hus. Omkring brunnshuset, hvilket nu
hufvudsakligen begagnas till värdshus,
ligga talrika byggnader, begagnade till
s. k. sommarnöjen.
Djurgårdskaiialcii. Kanal mellan
Surbrunn-sviken och Lilla Wärtan, — var
fordom en naturlig båtled. Ar 1624
utkom en förordning, att alla segel-
leder frän Östersjön till Stockholm
skulle igenpålas, utom den förbi Block-
husudden. I anledning deraf lärer den-
na båtled blifvit stängd omkring år
1650. Konung Carl XIV Johan ansåg
detta såsom ett högst olämpligt hinder
för ortens gemenskap med hufvudsta-
den, äfvensom för traktens odling och
förskönande, samt förordnade år 1825,
att en kanal härstädes skulle gräfvas.
Löjtnant Brandenburg erbjöd sig att
verkställa detta för 16,6 6 6 rdr 32 sk.
banko; men andra uppgjorde förslaget
till 12,00 rdr. Öfverste Ljungberg
åtog sig att fullborda kanalen för nå-
got öfver 11,000 rdr. Efter några hun-
drade alnars gräfning afstannade likväl
arbetet. Genom resolution af den 1
December 183 2 beslöts, att som kana-
len, enligt det nyare förslaget, skulle
kosta 14,000 rdr bko, skulle Djurgårds-
kassan och dåvarande strörareusnings-
kommittéen deruti deltaga med 7,000
rdr hvardera, och man tillät upptagan-
det af ett län å 7,000 rdr. Efter åt-
skilliga vexlingar blef kanal-arbetet fort-
satt under kapiten Oldenburgs inseende
och alldeles färdigt på eftersomraaren
är 1834. Kostnaden, jernbron och det
lilla vaktmästarhuset inberäknadt, upp-
gick slutligen till en summa af 15,978
rdr banko, hvaraf 7,500 rdr utgått ur
Djurgårdskassan. Kanalen är 2,000 al-
nar lång, 20 fot bred i botten, minst
50 vid ytan och 4 fot djup. Den ua-
120
DJurhamn.
derhålles af Djurgårdskassan och ansla-
get till allmänna väg- och vattenbygg-
nader gemensamt.
Djurhamn. Se Djurö kapell.
DJarmokiack. Berg i Gagnefs soc-
ken i Dalarne.
Djurröd. Socken i Gärds härad af
Christianstads län, 1% mil vester från
Christianstad, har en areal af 7,290
tunnland, af hvilka blott 30 äro sjöar
och kärr. En del af hemmanen i sock-
nen, som äfven kallas Giörröd, hafva
nödtorftigt utsäde och höfångst, andra
svagt utsäde och mager åker; ek- och
bokskog finnes inom socknen, som der-
jemte har eller har haft äkta perlfiske
i en bäck vid hemmanet Åröd. Sock-
nens hemmantal uppgår till ISVg; folk-
mängden, som 1840 uppgick till 788,
utgjorde 1850: 961 och 1855: 977
personer. Socknen hade sistnämda år
fast folkskola med 1 examinerad lärare,
som undervisade 38 gossar och 24 flic-
kor, medan 30 gossar och 40 flickor
hade enskild undervisning, 20 gossar
och 18 flickor undervisades i hemmet.
— Djurröd socken är annex till Träne
konsistoriela pastorat af 2:dra klassen
i Gärds kontrakt af Lunds stift. —
Inom socknen ligger säteriet Ölstorp;
en stor del af hemmanen lyda under
Widtsköfle och Akesholm. — Adress:
Christianstad.
Djursberg. Gård i Wist socken och
Hanekinds härad af Östergötlands län,
äfven kallad Cedersberg. Se Säby i
samma socken och härad.
Djursborg. Jägmästar- boställe på
Kgl. Djurgården vid Stockholm, strax
utanför Ladugårdslandstullen, anslogs
år 1680 till boställe åt andre hofjäg-
mästaren; derunder lydde då 53 tunn-
land 20 Vo kappl. jord. Husen stodo
sedan och" förföllo, så att det 1802 be-
slöts, att de skulle ombyggas; men dä
detta ej kom till verkställighet, lärer
hofjägmästaren af Ström hafva på egen
bekostnad och med kännbar uppoffring
nybyggt nästan hela bostället.
DJnraliolm.
Djursdala. Socken i Sevedes härad
af Kalmar län, IV4 mil norr från Wim-
merby, har en areal af 15,459 tunn^
land, af hvilka 5,420 äro sjöar och
kärr; egentliga namnet torde vara Jut-
tersdala af sjön Juttern, som tillika
med en del af sjön Krön och andra
sjöar befinnes i socknen. Djursdala be-
står af 17% mantal och hade 1840
en folknummer af 980 personer; år
1850 hade befolkningen tillväxt till
1,005, år 1856 till 1,095 personer.
Socknen hade sistnämda år fast folk-
skola med en examinerad lärare, som
undervisade 31 gossar och 14 flickor,
medan 1 gosse åtnjöt allmän undervis-
ning, 4 gossar och 1 5 flickor undervi-
sades i hemmet. — Djursdala socken
är annex till Södra Wi konsistoriela
pastorat af Irsta klassen af Tuna läns
och Sevedes kontrakt i Linköpings stift.
Kyrkan, af trä, skall vara byggd 1692.
— I socknen ligga militärboställena
Lillevi och Marstad. — Adress: Wim-
merby.
Djursholm. Sätesgård i Danderyds
socken och skeppslag af Stockholms
län, nära Stora Wärtan, 3 mil sjö- och
2 mil landväg från Stockholm, 2 man-
tal frälsesäteri med qvarn och under-
lydande 3 '/2 mantal samt Stocksunds
bro, synes hafva tillhört en Oxenstjerna
1433, men skall egentligen vara grun-
dadt omkring 15 00 af riksrådet Nils
Eskilsson Baner (f 1520) och tillhörde
hans slägt i flera leder, likväl med af-
brott för åren 1600 — 1612, då godset
var indraget till kronan i följd af den
dom, som öfvergått riksrådet G. Baner.
Sista egaren af slägtens äldre gren var
general-fälttygmästaren J. G. Baner, f
1706, och året derpå försåldes godset
till en slägting af en annan gren, ge-
neralmajoren J. Claesson Baner, som
gjorde Djursholm till fideikommiss år
1731. Godset ärfdes sedan af fidei-
kommiss-stiftarens son, friherre Johan
Mauritz Baner, och af dennes son, fri-
herre J. Gustaf Baner; fideikommiss-
egenskapen öfverflyttades år 1774 på
Björkvik i Östergötland (se denna arti-
kel), och en del af det underlydande
godset bortsåldes, deribland LidiugÖn.
Slutligen utbyttes sjelfva säteriet mot
UJ ursliyttan.
Sjö i Uppsala län (1813). Djursholm
såldes derefter till brukspatron Rosen-
borg och af honom 1815 till baronerna
Wirsén och Nordin. Sedermera blef
statsrådet grefve G. F. Wirsén genom
köp ensam egare af godset, som nu
tillhör grefve Wirsén. — Abyggnadeu,
belägen tätt invid sjön, är af sten, från
1500-talet, men sedermera förändrad.
— Under Johan IILs tid höUos Gu-
staf och Sten Bauér under bevakning
på Djursholm, och på Djursholm föd-
des den 23 Juni 1596 den namnkun-
niga riksfältherren Johan Baner. Alla
minnen efter ätten Bauér, rustkamrar,
samlingar och dylikt äro förskingrade ;
sjelfva Johan Baners rustning berättas
hafva fått dela ödet att bli försåld på
auktion, men räddades och lär nu be-
finnas i fältherrens graf i Riddarholms-
kyrkan. — Egaren af Djursholm har
jus patrouatus till Danderyd, och i den-
na sockens kyrka ses ätten Baners graf.
Djurshytlau. Stångjernsbruk mellan
sjöarna Djurshyttesjön och Långbogeu
i Hellestads socken af Finspocga Läns
Härad och Östergötlands län, skall vara
anlagdt år 16 50, men stadfästes 1690,
och 1737 resolverades, att smidet skulle
förblifva vid 300 skS. Är 185 5 hade
bruket .2 härdar, 1 hammare och 34 5
sk*» privilegieradt smide samt hörde
under Finspong, hvilket det tillhört åt-
minstone sedan 17 50. Se Finspong. —
Vid Djurshyttesjön ligger också Djurs-
hyttan, ett mantal frälse gästgifvargård
med såg. — Djurshyttesjön tillhör Fin-
spongs-elfvens vidlöftiga vattendrag och
afbördar sig genom Djurshytte-ån i sjön
Stor-Trons aflopp, Borggårdsström, hvar-
efter hela vattendraget slutligen faller
ut i sjön Glan.
Djursiiäs, eller Jursuäs. Nu kyrko-
herdeboställe i Mogata socken af Ham-
markinds härad och Östergötlands län,
'/g mil från sockenkyrkan och 1 mil
från Söderköping, har ett historiskt
minne sedan Erik XIlLs tid, då stället
varit antingen en hamn eller ett herre -
gods. Yid riksdagen i Söderköping år
1436, under oenigheten mellan Erik af
Pommern och Svenskarue, hade nämli-
gen drotset Christer Nilsson och de
II.
UJurstriJm»
121
Danska herrarne här ett sammanträde.,.':^
Så snart drotset fick underrättelse om:
marsken Carl Knutssous ankomst till
staden, skickade han genast bud titt -
honom med begäran, att han skulle
komma ut till Djursnäs, hvilket han
efterkom. Marsken yttrade, att man
borde göra sig försäkrad om slotten,
eftersom länsherrarne nu voro försam-
lade; men drotset anmärkte, att han
aftalat med de Danska, att den förut
uppgjorda dagtingningen borde hållas,
antingen konung Erik var död eller
lefvande. Detta bifölls, och alla de
närvarande bekräftade så väl drotset
som marsken i deras ämbeten, hvarefter
de församlade begåfvo sig till Söderkö-
ping. — Så berättas i 1831 -.års upp-
laga af Tunelds Geographi efter Lager-
bring. Sv. R. H., IV, 147, 160.
Djursuäs. Gods uti Ösmo socken
och Sotholms härad af Stockholms län,
nära den efter stället uppnämda viken
af Svärdsfjärden, 2V4 mantal frälsesä-
teri med qvarn och såg, torde under
medeltiden hafva varit kyrkligt gods,
eftersom år 1686 en del kallades Bi-
skopsgården, och alltsammans säges
hafva varit prebendehemman ; blef se-
dan frälse genom donation. Godset eg-
des från 16 37 af Didrik Txkull, om-
kring 1086 af hans sonsons, Wolmar
YxkuUs, och i andra giftet Nils Bååts
enka, Helena Fleming, reducerades, ut-
byttes för framtiden af landshöfdingen
friherre Duwall, tillhörde sedan slägten
Töruflycht, Hildebrand 17 72, Löweu
1825, friherre Trolle-Löwen 1850; un-
der gården lydde då 5 'V24 mantal in-
om socknen och rentor af 2^/^ mantal
i Soruuda.
Djurstoii. Fyrbåk vid den s. k. Ö-
regrundsgrepen, vid Yesterby på Gräs-
öns vestra kust, norr om kyrkan; var
i äldre tider en s. k. kase, sedan en
känningslåk och uppfördes af sten 1767
af friherre Koskull, med en kostnad af
35,000 daler kopparmynt. Baken un-
derhålles af kronan och hör till Norra
Lotsdistriktet under Öregrunds För-
delning.
Djurström- Sätesgård i Wärsås soc-
ken och Kåkinds härad af Skaraborgs
16
122
DJnrsö.
DJurii.
län, vid ån Djuran, liar stor och vac-
ker sätesbyggnatl af trä, men rappad
ocli reveterad, så att den liknar sten,
uppförd af riksrådet friherre Palmstjer-
na, god åker och ängsmark, skog af
tall och gran, betydlig trädgård o. s. v.
Bland sednare egare nämnas 1813 stall-
mästaren M. von Törne, sedan härads-
höfding J. Svalander.
Djurso. Frälse-säteri uti St. Anuae
socken och Hammarkinds härad af 0-
stergötlands län, består af de i Ostgöta-
skären belägna öarna Djursö, 1% man-
tal frälse, med liten åker, men god äng
och bete, godt fiske samt tillräcklig
skog, i synnerhet af ek, med derunder
afhysta Gloholmen, 1 V2 niantal frälse,
Risö , Ofra och Nedra Yxnö , Marö,
Ugglö, tillsammans 1^/^ mantal frälse,
samt Eimmö, '/g mantal skatte, allt-
sammans taxeradt till 35,640 riksdaler.
Djursö har varit doneradt till Axel Ba-
ner, tillhörde 1683 hans andra fru Ca-
tharina Bielke, som utbytte det från
reduktionen; 1687 tillhörde gården Cl.
Hägerstjernas arfvingar. Den tillföll
1736 genom arf riksrådet grefve Arvid
Horns grefvinna , Margaretha Gyllen-
stjerna; men år 175 5 sålde hennes
måg, grefve Löwen, godset till lagman-
nen grefve Göran Gyllenstjerna. God-
set hade sedan samma egare som Thor-
önsborg i samma socken ända till 1828,
då det tillföll grefve C. G. Mörners
son, öfverstlöjtnanten grefve Nils Mör-
ner, gift med Mar. Smedberg. Ar 1853
innehades godset af deras dotter, Lou-
ise Mörner, gift med kararaarjunkaren
grefve Jul. Oscar Mörner. — Yxnö och
Ugglö torde hafva haft till största de-
len samma egare som Djursö; Risö och
Marö hafva tillhört Stegeborg och se-
dan Thorönsborg.
Bjurd. Kapellförsamling i Wermdö
pastorat af Stockholms län, belägen i
skärgården, 5 mil österut från Stock-
holm, består af öarna Djurö (som sam-
manhänger med den till Wermdö soc-
ken hörande Windön och i öster ora-
gifveu af Haröfjärden), Runmareii eller
Runmarö, Svenska Sandön m. fl., till-
sammans kallade Rumbo Fjerding; och
dertill komma Ytterligare delar af Hem-
mesta och Wäsby på Wermdö-landet
ra. m. Landet har den i denna skär-
gård vanliga naturen, oravexlande med
större och mindre berg- och skogsbac-
kar af ringa höjd, men i allmänhet hö-
gre än de nordliga skeppslagerna och
nu mer föga skogbevuxna; vidare kala
klippor och skär, små vattendrag, dal-
gångar eller sidländta betesmarker och
föga vidsträckta åkerfält. Rådande jord-
månen är dels sandblandad lera, dels
svartmylla, dels sand; näringarne äro
åkerbruk, ängs- och skogsbruk, träd-
gårdsskötsel vid herrgårdarna, ström-
mingsfiske, skälfångst, sjöfart (Djurö soc-
ken deltog 1848 i sjöfarten med 6 bå-
tar). Socknen, som består af 1 1 '/g för-
medlade mänt., beboddes 1815 af 616,
1850 af 809 och 1856 af 848 perso-
ner. Socknen hade sistnämda år fast
skola med 2 examinerade lärare, som
undervisade 30 gossar och 32 flickor,
medan 2 gossar hade enskild undervis-
ning och 16 gossar samt 15 flickor un-
dervisades i hemmet. — Djurö socken
utgör för närvar, kapell under Wermdö
pastorat i Östra Roslags kontrakt af
Ärkestiftet. Den hörde till Wermdö
moderförsamling intill början af 1680-
talet; kapellkyrkan, af trä, invigdes år
1683; byggnaden börjades på bekost-
nad af rådmannen i Stockholm Joseph
Månsson och hans hustru, Maria Furu-
bom; den fulländades af kapitenen Erik
Furugren. En del af inredningen är
sedan 1840; altartaflan, ett bildhuggeri-
arbete, är okänd till ålder och upphof.
— Clara kloster i Stockholm egde flera
af de till socknen nu hörande öarna,
bland hvilka Svea Sande, Redhmae
(Runmarö), Skaeparödmae (Skarp -Run-
man), Wirdashö m. fl. nämnas såsom
1288 och 1289 skänkta till klostret af
konung Magnus Birgersson. Vid re-
duktionstiden innehades större delen af
Rumbo fjerding af slägten Torstenson,
en del af ätten Stenbock. — I socknen
märkas: Djurö, nu styckadt, fordom 2
mantal frälse, innehafdt 1646 till en
del af L. Fleming, 1685 till en del af
Lichton, på 1780-talet af riksrådet Höp-
kens enka och 1792 bebodt af dåva-
rande kongl. sekreteraren Ehrenström,
som var inblandad i den s. k. Arrafelt-
ska konspirationen; — Djurlmmn, —
UJ arö.
Uolinaforss.
IV3
Sandhamn, tull- och lotsplats på Sand-
ön. — Adress: Stockholm.
Djurö. Se Brauää O.
Diö. Jernbiuk med manufakturverk
i AUbo härad och Stenbrohults socken
af Kronobergs län, privilegieradt den 3
Januari 1734, består af masugu, stäng-
jernshammare med 2 härdar, knipp- och
spikhamrar, rajölqvarn och sågverk. Till-
hör grefvarne Malcolra Casirair och Hu-
go Diedrich Harailton.
Defrern. Smal, milslåug sjö uti Ri-
singe socken af Finsponga Läns Härad
och Östergötlands län, mottager Fin-
spongs-ån och faller sjelf genom Dof-
versund ut i den vestra af den stora
sjön Glans nordliga vikar. Sjön mot-
tager dessutom åtskilliga tillopp, t. ex.
i sin norra del ett vestligt fråu Mört-
sjön och andra genom Mäselu, Lillsjön
ra. fl. och sydligare andra mindre, alla
från det bergländiga och skogiga lan-
det mot gränsen af Wånga och Helle-
stads socknar i sydvest. Före utloppet
genom Dofversund delas sjön genom
öar i två hälfter.
Dofverstorp. Två mantal fralseskatte
i Risiuge socken af Finsponga Läns
Härad och Östergötlands län, tillhöra
allmoge. På egorna ligga flera ödelag-
da jerngrufvor, Garpe-, Getterns-, Hen-
ne-, Abrahams-, Elge- och Kettlegruf-
vorna.
Dohuaforss. Jernbruk i Askersuuds
socken och Suudbo härad af Örebro
län, 7 mil från Örebro, '/, mil vester
om Askersuuds stad, vid det från sjön
Orgaggen kommande vattendraget, har
först blifvit anlagdt af öfversten grefve
C. A. Dohna, som år 17 25 egde Stjern-
sunds gods, till hvilket äfven Sigrids-
torps frälsehemman med sin skog Myr-
marken lydde, och der anläggningen af
bruket skedde. Uti arfskifte efter fram-
lidne egaren af hela Stjernsund, bruks-
patronen och riddaren af Wasa-Orden
01. Burenstam, blef Dohnaforss egen-
dom år 1822 utbruten från det öfriga
godset och tillföll då bergsrådet, sedan
v.-presid. af Robson med dess fru, M.
Carolina Burenstam. Bruket, som se-
dan ombytt egare, tillhörde 1859 C. J.
Björkegren; 1849 hade det 1 härd, 1
hammare, 395'/^ sk<tt stångjernssmide
af köpetackjern och utskeppning på
Stockholm och Göteborg. Till bruket
höra såg och qvarn med 3 par stenar.
Nybyggnader och reparationer vid bru-
ket anställdes med ansenlig kostnad
åren 1825—1827. I 1828:års upplaga
af Tunelds Geographi berättas om Doh-
naforss bruk följande: »Af den gamla
smedjan är ej mer öfrigt än blåsmaschi-
nen, h vilken under magister Åkerrens
inseende vid början af 17 90-talet var
den första, som byggdes af framlidne
Widholm, och hvilken sedermera varit
en föresyn för många. En bruket till-
hörig och nära detsamma belägen frälse-
lägenhet, Kulläagen, är synnerligen an-
märkningsvärd för sin åbyggnadj grind-
stolparne, likasom stolparne vid portar-
ua och stöden under knutarna vid hu-
sen, befinnas vara afhuggna måste- eller
storverkslräd, h vilka ännu i dag stå
fast med rötterna i jorden och tjena
fullkomligt till sitt ändamål; åbyggna-
den är helt och hållet af runda eller
oskrädda stockar, hvilka efter långsidan
hålla några och 30 alnar samt ofta 32
tum i diameter vid rotändan och 18
tum i toppändan och deröfver, samt i
bredden af huset träd af nära 30 tum
i roten och 21 i toppen; den så kal-
lade kroppåsen är grof och tung. Det
har varit en sägen i orten, att någon
hexraästare i fordomtima bebott detta
ställe, och att han med en till utseen-
det svag häst likväl förmått framskaffa
allt timret och ensam upplagt kropp-
åsen, medan de för detta arbete be-
kymrade timmerkarlarna frukosterade;
knutskallarne äro ej afhuggna hvarken
på mangårds- eller uthusen; de sitta
merändels långt ut från byggnaden,
som för öfrigt är väl sammanlagd; alla
dessa grofva träd äro troligen viixta
pä det ställe, der husen blifvit uppför-
da, hvilket för öfrigt nu endast utvisar
en långländ, lerblandad slättmark. Re-
gementspastorn Jakob Grahl, som för
lialftannat århundrade sedan var kyrko-
herde i Askersuuds landsförsamling, har
antecknat, att den märkvärdiga nybyg-
garen i Kullängen då ännu Icfde vid
124
Uollby.
ovanligt hög ålder. — Pä Dohnaforss
bruks egor ligget Borgaberget (se den-
na artikel), och vid det derunder ly-
dande frälsehemmanet Gårdshyttau, V4
mil från Wetterns östra strand, åt 0st-
göta-sidan, ligger Murberget (hvarom vi-
dare se denna artikel), bägge sannolikt
fordna röfvarnästen sedan den tid, då
Tiveden var tillhåll för flyktingar och
fridlösa, som lefde af att plundra väg-
farande, hvilka också, då de från Öster-
götland begåfvo sig in till Nerike, al-
drig försummade att först anbefalla sin
själ i Guds hand uti det då befintliga
kapellet vid Husbytjöl.
DoUby. Ett mantal frälse i Hultsjö
socken och Vestra Härad af Jönköpings
län, från äldre tider brukadt af allmo-
ge, bebyggdes år 1740 af kyrkoherden
Stickman i Hultsjö. Gården tillföll
hans måg, sergeant G. Wickström, som
på spel förlorade gården åt en A. C.
Klöfverfelt, hvilken 1787 sålde den till
fändrik Pihl. Dennes enka sålde DoU-
by 1792 till Befallningsraan Laurell,
som förbättrade gården, och till hvars
måg, löjtnant L. M. Ulfsax, den sedau
gick i arf.
Domare-eken. En vördnadsbjudan-
de ek under Brofjellet i Bro socken
och Stångenäs härad af Bohuslän, be-
rättas hafva fått sitt namn deraf, att
forntidens domare i skygd af dess gre-
nar fortsatt sina göromål, då oväder
hindrade dem att sitta på tingshögen,
som ännu finnes qvar strax bredvid på
Nolängen , på Bro prestgårds mark.
Trädet är imellertid icke så gammalt
som sägnen, men kan nog vara uppvu-
xet från rötterna till det träd, på hvil-
ket sägnen syftar. Eken bar varit ut-
synad till fällning, men räddades af
egaren till Wese, som bytte ut den mot
andra träd, så att Domare-eken, i fall
den nu står qvar, bör tillhöra Wese
säteri.
Doniiiieberg. Kulle af 798 Svenska
fots höjd i Habo socken och Wartofta
härad af Skaraborgs län, märkvärdig
såsom den punkt, der den sä kallade
Landryggen, som förut strukit fram ut-
med Wettern, böjer sig inåt Småland.
Dom me berg.
Berget ligger '/g "^i' ^i"^'" Dom sä, vid
pass V4 i^il vester från Wettern och
är på alla håll isoleradt. Man har från
detsamma den härligaste ntsigt 3, 4
ända till 8 mil bovtåt i alla väderstreck.
»I norr sluter Wettern synkretsen och
omgifver i nordost den med sin kyrka,
sitt fordna gymnasiihus, sina byar, lun-
dar och åkerfält prunkande Wisingsö.
Längre bort, på ungefär 7 mils afstånd,
höjer sig i samma väderstreck det höga
Omberget med sin kuUriga hjessa, och
derifrån löper Östergötlands och Små-
lands med dalar, åkrar och skog ora-
vexlande bergssträckning längs öster om
Wettern till Husqvnrna vattenfall, hvil-
ket lyser silfverhvitt i dagen; äfvensom
hela landsträckan, prydd med Brahehus
ruiner, Grenna stad, Vestanå och Hus-
qvarna, jemte en mängd andra herrgår-
dar och hemman samt Wista kulle och
Skärstadsjön, bjuder åskådaren den mest
skiftande och behagliga anblick. Syd-
östra , södra och sydvestra taflan af
landskapet innefattar, utom aflägsna höj-
der och kyrktorn m. m., dels den vack-
ra Bankeryds-dalen, der Attarps, Mån-
seryds och flera säterier samt socken-
kyrkor visa sig ibland de täckaste ora-
gifningar af löfskog, granlundar och sä-
desfält, dels det höga Taberg och talrika
andra ställen synas. Slutligen ser man
i vester och nordvest Habo och Gustaf
Adolfs kyrkor samt hela nejden, lik en
Engelsk park, skiftande med blomster-
rika dälder, höga grönskande kullar,
en mängd vackra laudtställen och en
stor, i romantiska krökningar slingran-
de å, allt pä nära håll.» Domraeberget
besöktes förr mer än nu af resantle och
artister, som aftecknat det sköna land-
skapet. — På sjelfva berget uppförde
år 1826 dåvarande egaren af Vg man-
tal skatte Domraeberg en tvåvånings,
hvitrappad charaktersbyggnad med al-
tan på taket, hvarifrän man njuter af
den härliga utsigteu öfver hela den om-
gifvande trakten. Dommeberg egdee år
1833 af hofrättsrädet J. Wetterbergb,
fader till den bekanta doktor Wetter-
bergb, hvars under pseudonymen »On-
kel Adam» utgifna skrifter sannolikt
icke äro okända för någon af våra lä-
sare.
lioinö.
Ifrag;§iiiark.
»25
Domöt Två mantal säteri med un-
derlagda ra- och rörshemmanet Lilla
Domö, i Hjerpäs socken och Kållands
härad af Skaraborgs län, 1 '/j mil från
Lidköping, sy^ mil från Skara, har
god åkerjord, vattenqvarn och fiske i
Lidau. Gården egdes 1812 af härads-
höfding J. Th. Sandler, i slutet af 1820-
talet af doktor A. Forssell.
Doriusjö. Masugn, hammare och
gjuteri uti Stora Kopparbergs län, Fol-
kärna härad och Garpenbergs socken,
privilegierades 1782 för 1 härd och 1
hammare. Se Garpenbergs-verhen.
Dorothea. Lappmarks-pastorat i Ve-
sterbottens Läns Lappmarks Fögderi,
innefattar en areal af 374,683 tunn-
land, af hvilka 30,000 äro sjöar och
kärr. Socknen har tillhört Äsele soc-
ken, som fordom var kapell under A-
nundsjö i Ångermanland, men först om-
kring 1700 blef eget pastorat; detta
delades under Gustaf IV Adolfs rege-
ringstid i 4 socknar, Äsele, Fredrika,
Wilhelmina och Dorothea. Socknen, som
ligger 22 mil v. n. v. från L^meå, be-
står af 19y4g oförmedlade mantal och
beboddes 1840 af 900, 1850 af 1,156
och 1855 af 1,276 invånare. Folksko-
lan har af brist pä lärare icke varit
öppen på 2Y> års tid. — Dorothea
socken tillhör i ekklesiastikt hänseende
Ångermanlands nordvestra kontrakt af
Hernösands stift. — Se vidare Äsele.
— Adress : Umeå eller Sollefteå.
Dragesholiu, eller Dragsholm. Beru-
stadt säteri om 1'/^ mantal i Steuestad
socken och Södra Åsbo härad af Chri-
stianstads län, tillhörde i medlet af
1700-talet en inspektor Holmström, som
bördat gården på sin hustrus, von Fra-
sers, vägnar; sednast uppgifves som
egare öfverste Siwers. Gården, som for-
dom varit omgifven med grafvar, är
bebyggd med korsverkshus under te-
geltak; ladugarden grundmurad, med
halmtak. Till godset höra trädgård,
något fiske i en stor damm, vacker
bok- och ekskog, god t bete och en lius-
behofsmjölqvarn.
Draggen. Två sjöar i Dalarne, den
ena i Orsa, den andra i Lima socken.
Dragsniark. Socken i Bohuslän, yt-
terst pä Bokenäset, den minsta i pro-,-
vinsen, innefattar en areal af 2,268'
tunnland, af hvilka 20 äro sjöar och
kärr. Socknen ligger -2^/^ mil v. s. v.
från Uddevalla, består af blott öVg för-
medlade mantal och beboddes ^ 1840 af
omkring 500, 185 5 af 5.33 invånare.
Socknen hade 1856 fast folkskola, hvari
en examinerad lärare undervisade 44
gossar och 5 3 flickor. — Dragsmark
är annex till Bokenäs regala pastorat
af 3:dje klassen af Flfsyssels Norra
kontrakt i Göteborgs stift. — Folksa-
gan uppgifver, att socknen fått sitt
namn, — det skrefs fordom Draxmörk,
— af en drake, som ännu tros vakta
en silfverskål i det s. k. Skålbertjet. —
Bland lemningar från äldre tider träf-
fas i socknen några hällkisterör på de
till socknen börande öarna, ett par half-
förstörda grafkullar på Kättorps vallar
samt spår efter dylika vid Oxvik. Pä
Hultås egor ligger Borråsberget, hvars
inbyggare, jätten, betar sina hjordar på
ängen nedanför berget, der höet af den-
na anledning alltid är magert. På Or-
torps skog synes stubben efter en ovan-
ligt stor bok, som ansågs för helig,
tilldess ändtligen det med hundratals
namn fullristade trädet blåste omkull.
Om denna bok berättas, att när den
första Lutherska presten reste till Drags-
marks kyrka för att predika, möttes
han vid trädet af Satan, som ville skrå-
ma honom frän hans afsigt. Presten
lät sig imellertid icke förskräcka, utan
grep den lede frestaren och band ho-
hom vid boken, der han måste stå, till-
dess presten vid hemfärden från kyrkan
af barmhertighet löste honom. Sanno-
likt syftar traditionen på något puts,
som munkarne försökt spela den Lu-
therska prestmannen. — Men Drags-
mark har från äldre tider ett annat
minne, minnet af det i den romantiska
Dragsmarksdalen fordom befintliga Au-
gustinerklostret och riddar Axel Thord-
sons samt Skön Walborgs dermed sam-
manhängande historia. Vi anse oss
göra läsaren en tjenst med att ur Holm-
bergs »Bohusläns Beskrifningu anföra,
hvad han härom har att berätta:
»Lika obetydliga äro de skrifna un-
derrättelser, hvilka vi ega om detta
12{\
Ura|;sinark.
märkvärdiga ställes öden, som de ru-
iner efter dess byggnader, hvilka blifvit
bevarade till våra dagar. Sjelfva klo-
strets naurar äro numera jeranade med
jorden, och endast en del af kyrkans,
' — i liätderna och folksagan kallad Ma-
risekyrkan, — norra mur qvarstär af
all den fordna härligheten. Hvad man
med visshet vet, är att denna helgedom
uppbyggdes i medlet af 13:de seklet af
Norska konungen Hakon IV Hakons-
sou, hvilken bitflyttade den af honom
i Tönsberg anlagda Barfotabrödernas
kyrka ocb tillika inrättade här ett klo-
ster, hvilket, jemte kyrkan, helgades åt
Jungfru Maria och begåfvades med ett
jordagods af 50 manatabol.
Kort efter sin anläggning blef detta
kloster af stor betydenhet och af en
mer välgörande inflytelse på tidens bild-
ning än de Nordiska klostren i all-
mänhet. Munkarne inrättade nämligen
här en högskola, hvars lärosalar, enligt
en sägen på stället, skola varit uppför-
da på Hultås Hit samlades de adliga
ynglingarne från Norska och Danska
väldet, och här bibringades dem de kun-
skaper samt den humana bildning, som
höfdes den tidens riddersmäu. Afven
ifrån Sverige besöktes troligen denna
läro-anstalt, särdeles vid den tid, länet
lydde under Gustaf Wasas spira, emedan
vi linna klostergodset då ökadt med
egendomar på Dal; men för öfrigt är
denna högskolas historia alldeles obe-
kant. Måhända kunna vi här söka det
seminarium, i hvilket södra Norges pre-
sterskap hemtade den lilla upplysning,
hvarmed det uppträdde under den yn-
gre medeltiden. Mariaekyrkan lärer gjort
anspråk på att anses såsom kathedral
för Wiken, och på fornhaudliugar finna
vi »bröder från Dragsraarku gemensamt
med kaniker från Opslo utöfva doms-
rätt i tvistefrågor rörande Wikens kyr-
kor. Omedelbart lydde deruuder två
kapell; det ena var nuvarande Bokenäs
kyrka, och det andra var uppbygdt på
stranden vid Oxvik, helt nära Hultås,
efter hvilket man såsom lemiiingar än-
nu utvisar några grofva stenblock.
De fordna abboterna i klostret hafva
nästan alla förlorat sig i glömska. De
enda man kan få reda på äro Niclis
vid år 1423, Claws 1434, Thore 1492
Itra^sinark.
och en »brodher Helge medh Gudz
uaadhe Abbede i Draxraark» år 1500,
hvilkas namn finnas på bevarade forn-
handlingar. Pä ett af den förstnärada
utfärdadt qvittobref hänger ett vax-
sigill, föreställande en abbot i full or-
nat, hvaromkring kan dechiffreras: sab-
bati .... o ... astomarie, hvilket utan
tvifvel är Sigillwn Abbatis Monasterii
Marice, ehuru de båda sista orden lätt
kunna läsas: Drascemarce.
Dragsmarks kloster blef raed tiden
ett af de rikare i Norge. Konung Ha-
kons hederliga gåfva ökades oupphör-
ligt af personer, hvilka i Mariaekyrkans
berömda helgedora åstuudade hvilostäl-
len och själamessor. Yid tiden för re-
formationen egde klostret öfver hela
norra Bohuslän, på Oroust och på Dal
m. fi. orter jordagods, hvilket endast i
landskyld rantade 1 tunna råg, 183
tunnor malt, 22 tunnor korn, 37 '/,
tunnor mjöl, 95V2 lU smör, 1 tuuna
hafre och 48 hårda dalrar, oberäknadt
alla öfriga derifrån utgående inkomster,
som visserligen flertaldigt öfverstego
detta i värde. Naturligtvis stodo klo-
strets dyrbarheter och lösa egendom i
ett öfverensstämmande förhållande till
dess fastigheter, och ett och annat
gåfvobref, som ännu finnes i behåll, vi-
sar, att det icke sällan var föremål för
de frommas runda frikostighet. Endast
af drottning Dorothea i Danmark, kon-
ungarne Christophers af Baiern och
Christians af Oldenburg enka, hugnades
det med en gåfva af 5 00 mark, emot
vilkor att hålla evärdliga messor för
hennes och hennes anhörigas själar. Men
långt ifrån att dessa rikedomar kunde
freda klostret från verkningarne af den
storm, som utgick ifrån Luthers lärosal,
påskyndade de snarare dess fall. Ar
1533 öppnades Dragsmarks klosterpor-
tar för dem, som ville gå derur; men
de qvarblifna munkarne fingo dock —
sannolikt för kanonikatels skull — be-
hålla större delen af sina inkoraster,
likväl med vilkor att deraf aflöna en
Luthersk predikant vid kapellet i Bo-
keuäs. Men denna då ovanliga med-
görlighet blef af kort varaktighet, liöf-
vare, höljda i läronitets mantel, intun-
no sig snart, »för att föra något silfver
af det gamla afguderiet till Danmarkw,
lirassinark.
Dragsinarki
127
och plundrade Mariaekyrkan på hennes
dyrbarheter, deraf likväl en del, under
transporten derifrån, råkade stanna i
händerna på några odoknmenterade kam-
rater ifrån Burgund. Munkarne utdref-
vos, högskolan upphäfdes, och kloster-
godsen förvandlades till eget kronolän
under särskild liinsherre. Följande se-
kel fullbordade förstörelsen. Kloster-
byggnaderna nedbrötos, och en rå egen-
nytta skändade Mariaekyrkans kungliga
rundbågar, hvars ämnen öfverfördes till
Bohus af Danska länshöfdiugen Ivar
Krabbe och der hopfogades till tvänue
försvarstorn, på hvilka — liksom till
straff för vandalismen — Svenska fanan
ett par år derefter svajade.
Ännu för ett århundrade sedan voro
Marisekyrkans ruiner uti så bibehållet
skick, att de åskådliggjorde den märk-
liga byggnadens utseende i bättre da-
gar. De visade, att denna, som va-
rit uppförd i rundbågsstil och med all
den prakt, medeltidens fromma bygg-
nadskonst slösade pä sina helgedomar,
varit 80 fot lång, 40 fot bred och vid
gaflarna haft öfver 6 fots höjd. På
östra gafveln var ett tredeladt fönster,
hvars särskilda afdelningar voro 5 (?)
fot höga och 2'/2 fot breda. De fin-
polerade posterna och rundhvalfven voro
prydda med rika löfverk och englahuf-
vud. A vestra gafveln, som qvarstod
till 36 fots höjd, syntes en 28 fot hög
dörröppning och derofvanför ett rundt
fönster, deladt i tolf radier. En sten,
som för ett par år sedan uppgräfdes,
der den fordna dörren varit, visade, att
denna sistnäradas infattning varit prydd
med smärta fristående pelare. Af kyr-
kans norra sidomur var bibehållet en-
dast ett stycke af 50 fots höjd och 3 2
fots längd, och af den södra en ännu
obetydligare qvarlefva, som icke kunde
upplysa något om de fönster, hvilka
byggnaden haft på denna sida. Vid
sydöstra hörnet syntes grundmuren efter
ett litet sanctuariura. Murarne, hvilket
kan skönjas af den ännu befintliga qvar-
lefvan, bestodo af dubbelmurar af till-
slagen gråsten med mellanfyllnad ; men
dörr- och fönster- infattningarne med
deras prydnader voro af finhuggen tälg-
sten. Alltsammans var nu mosslupet,
och en grönskande krans af rönnar, som
uppspirat på de halflorstörda murarna,
omgaf, såsom minnets symbol, den äre-
vördiga lemningen; men inom ruinen
höjde sig resliga askar och skuggade
med lummiga kronor de hänsofnas stoft,
deruti deras rötter frodades. Men år
17 52, då socknens träkyrka ombyggdes,
behöfdes sten till tomtning och golf-
fyllnad, och den vördnadsbjudande ru-
inen plundrades dä så grundligt, att
den enda qvarlefva deraf, man nu fin-
ner, är ett stycke af norra muren, på
hvars spets en liten mar-rönn och en
förtorkad fura sucka i vinden. Denna
murlemning är 26 fot lång och 34 fot
hög. Det nästliggande stycket af kyrko-
gårdsmuren består af återstoden utaf
ruinens östra gafvel.
I närheten af den förstörda Mariae-
kyrkan, som ligger på hemmanet Klo-
sters egor, har man vid odlingar på-
träffat grundmurar och toratningar efter
det gamla klostrets byggnader, hvilka
varit uppförda af både sten och trä.
På något afstånd härifrån är belägen
en bondgård, som kallas Munkeby. Der
skall, enligt sägnen, varit raunkarnes
bostad en tid, då ett nunnekloster fanns
vid Mariaekyrkan, och rnan har äfven
på detta hemmans egor funnit spår
efter betydligare byggnader. Mellan
Munkeby och Dragsmark sträcker sig
ett smalt färskvatten, benäradt Kloster-
dammen, som allmogen tror beteckna
en igenrasad underjordisk gäng, hvar-
igenom nämda ställen stått i hemlig
gemenskap med hvarandra; men tradi-
tionens utsago i allt värde, tyckes dock
namnet angifva vattensamlingens till-
komst och bestämmelse. Den fordna
begrafningsplatsen har varit, der nu går-
den Klosters trädgård är, hvilket synes
af den myckenhet menniskoben, som
der ständigt uppgräfves, ehuru hvarken
på detta eller annat ställe i trakten
några forntida grafstenar finnas. Der-
emot skall Dragsmarks nuvarande kyrko-
gård varit den gamla klosterträdgården,
och några ovanligt stora benvedsträd
(Evonymus Europceiis), som der växa
och af folket betraktas med stor vörd-
nad, sägas hafva blifvit ditplanterade
af klosterbröderna. Ingen, som vall-
färdar dit, återvänder hem, utan att
såsom ett minne hemföra en qvist af
> m
U rågs 111 ar kl
llrag^sinarki
desaa träd. Trädgården och kyrkogår-
den hafva således med tiden utbytt be-
stämmelse. Der munkarnas De proftm-
dis fordom ljöd, leka nu barnen i frukt-
trädens, skygd, och der de förra i ångan
från sina blomstersängar vederqvickte
sig från raessa och penitens, äro yngre
slägter hvarftals nedbäddade.
Af klostrets och kyrkans fordua till-
hörigheter finnes högst obetydligt qvar.
Det säges i orten, att generalguvernö-
ren grefve R. von Ascheberg låtit till
sina egendomar bortföra åtskilligt der-
af, i synnerhet grafstenar, sora i hans
tid funnos qvår. Socknens ännu begag-
nade kalk och patén torde ursprungli-
gen varit Mariaekyrkans. Kalkens ovan-
ligt låga men vida skål och fotens kon-
stiga utarbetning samt det drifna pa-
ténet, hvaruti man ser en hand med
två uppräckta fingrar iraellan solen och
månen, röja en högre ålder, sora dock
icke upplyses af något slags inskrip-
tion. Öfver altaret i kyrkan hänger en
liten madonnabild af alabaster, hvilken
otvifvelaktigt fordora pvydt någon klo-
stercell. Jungfrun föreställes sittande
under en hiramel, kringsväfvad af fyra
englar, och öfver henne nedkommer duf-
van, andens symbol. Dessutom förvaras
vid kyrkan 2 groteska hufvud, sittande
i stenblock, hvilket visar, att de varit
ornamenter på någon byggnad. Det
ena af dem har mössa och skägg; det
andra åter är bart och skägglöst. Vid
gården Kloster förvaras ett tälgstens-
hufvud med ett godlynt uttryck i sina
drag, äfvensom 4 stycken af en refflad
pelare, och hos den kringboende allmo-
gen träffas icke sällan fragmenter af
fordna byggnadsprydnader, såsom kapi-
teler, löfverk och dylikt. För icke så
länge sedan fauns på nyssnämda gård
ett stort pergamentsbref med mänga
vidhängande blysigill, men som numera
har bortkomrait; troligen var detta ett
donations- eller förläningsbref rörande
klostret eller Dragåmarks län.
Detta är återstoden af det berömda
Dragsraark. Nu lutar äfven den sista
muren till fall, och om några är finnes
icke mera någon lemning efter Mariae-
kyrkan. Ärligen plundras den fridlysta
ruinen på sten, och försök lära icke
sällan göras att få den att kullstörta,
emedan den hindrar planeringen af går-
den, på hvilken den är belägen. Om
likväl en sträfpelare å murens ömse si-
dor uppdroges, skulle denna ännu länge
kunna glädja älskaren af forntidens höga
minnen. Omkostnaderna derför blefve
obetydliga och skulle troligen ganska
lätt kunna anskaffas genom subskrip-
tion. Det är icke för stenmassans vär-
de i sig sjelf, som hon bör bevaras,
utan för det minnes skull, som hon
representerar, sagominnet nämligen om
Axels och Skön Walborgs olyckliga kär-
lek och ädla uppoffringar, — ett af de
skönaste från förgångna tider.
Vida bekant är den rörande sången
om Axel och Walborg, som likväl på
intet ställe klingar så skönt som om-
kring Marifekyrkans ruin uti Drags-
marksdalen. I medeltiden var denna
sång allmän öfver hela Norden, och
många ställen täflade ifrån då och till
nu om den äran att hafva varit skåde-
plats för den besjungna händelsen, utan
att dock kunna bestrida Dragsmarks
säkrast grundade anspråk derpå. Äf-
ven om denna händelse, hvilken vi kän-
na endast genom berörda folkvisa och
genom den muntliga traditionen, blifvit
med tiden så vanställd af diktade till-
satser, att man är villrådig till hvad
tidpunkt den bör förläggas, ja, till och
med ifrågasatt dess verklighet, så kun-
na vi icke neka, att ju för densararaa
ligger något historiskt till grund ; och
månne det icke vore ett helgerån att
med en kall kritik bortjaga den sköna
illusionen af detta minne, som skänker
Mariaekyrkans gråa murlemning ett så
högt interesse i den känslofulles och
inbillningsrikes ögon? Visserligen! Och
deriöre må det vara nog att här utan
vidare koramentarier införa i korthet
traditionen om Axel och Walborg, så-
dan den pä stället anföres och till en
del återgifves i den bekanta visan, hvars
längd icke tillåter henne att här in-
ryckas :
»På Hultås bodde den sköna Wal-
borg Ingeraarsdotter, bördig af Harald
Gilles kungliga ätt och redan som barn
älskad af sitt syskonbarn, riddaren Axel
Thordsson, hvilken tjente i Tyska kej-
sarens gård. Men Walborg begärdes
ock af Norska konungasonen Hakon,
Dragsmarli.
bvilken, då han såg sina förhoppningar
på hennes kärlek felslagna, förstod, gen-
om tillämpande af Jen i Norden förr
okända Gudsiwolagen, att slita de bäg-
ge frändernas förbindelse. Utom sin
verkliga slägtskap voro Axel och Wal-
borg nämligen dopsyskon, imellan hvil-
ka nämda lag förbjuder äktenskap. —
Upphäfvandet af förlofningen skedde
med all högtidlighet i Maritekyrkan ;
meu de båda älskandes hjertan förblef-
vo dock ständigt oförändrade mot hvar-
andra. Då en tid derefter fienden in-
föll i landet, skyndade Axel att ädel-
modigt bistå den furste, af hvilken han
blifvit så grymt förorättad, och då den-
ne föll, hamnar han hans död, men
blir sjelf dödligt sårad. Ifrån Lyse
socken, der striden skall hafva stått,
öfverfördes han till Bokenäs, för att
ännu en gång få återse sin Walborg,
men dog vid Lökås. Dä utdelade Skön
Walborg alla sina dyrbarheter till an-
höriga ocb fromma ändamål och gick
sjelf i Dragsraarks kloster, der hon in-
neslöt sig för sin återstående lefnad.
Såsom Skön Walborgs graf utvisa-
des för icke så länge sedan en liten
jordkulle vester om kyrkruinen, täckt
med en fyrkantig, åt ena ändan afsmal-
naude stenhäll; men öfver stället, der
denna låg, hafva Klostergårdens åboer
sedermera uppfört ett uthus. En fin-
gerring af bronz, prydd med en inri-
stad figur, som liknade ett inbundet A
och W, hittades på stället för flera år
sedan, och troddes af folket hafva till-
hört Walborg eller hennes riddare.
Då Marioekyrkan raserades, uppför-
des en liten träkyrka utmed ruinen.
Ar 17 52 nedrefs äfven denna, som af
ålder var förfallen, och en annan upp-
timrades och förseddes med ett an-
språkslöst torn. Altartafla och predik-
stol ii ro vill gamla, men dock icke från
katholska tiden. På väggen hänga 3
oljefärgstaflor, föreställande Christi dop,
korsfästelsen och en gubbe, som värmer
sig öfver ett fyrfat. Äfven hänger här
ett svärd med denna inskrift på klin-
gan: Ensem si perdas, famam servare
inemento. Dopfunten, raed sin pyraraid-
formiga takprydnad af trä, torde icke
vara så gammal. Ringklockan är gju-
ten år 1 698.»
II.
»ref t*^,"
Drakaryd. I Hångers sockato (^
Östbo härad af Jönköpings. läöVi.jsjtl^r- ::i^
ut i hemmanet Drakaryds skog.-iefin- r"'
nes en bergås, på hvilken ett ställe bar '
en jemn, något åt söder liitantk yta,
fri från remnor, i hvilken raaa ser fi-
gurer, som af folket anses huggna af
menniskohand och föreställande drakar,
hvilka skola hafva blifvit tillbedda af
raenniskor. Af denna anledning har
också hemmanet fått namnet Drakaryd.
Huru vida figurerna äro en lek af na-
turen eller huggna af menniskor, är
svårt att säga; men vid deras betrak-
tande kan man icke gerna neka det
sednare, — säger Allvin i sin Beskrifn.
öfver Östbo Härad, Jönköping 1852,
der Drakaryds-ristningen finnes afteck-
nad. Figurerna; af hvilka några hafva
10 alnars längd och derutöfver samt
äro till omkring '/2 tums djup ned-
sänkta i berget, hafva i allmänhet for-
men af ormar, och somliga se fuUkom-
ligen så ut, som skulle de vara bildade
genom intryckning i berget af en orm.
En af figurerna är oval och ligger inne
ibland de öfriga.
Drakerör. Nu mer bortfördt sten-
rör i Sibbarps socken och Faurås härad
af Hallands län, på Folkareds utmark,
var ett bland de största af dessa i Hal-
land ofta förekommande fornminnen.
Då röret bortfördes, — man har an-
vändt stenen deri till hägnader, —
fanns derinuti en af stenhällar väl sam-
manfogad bällekista, och uti denna stod
en leruvna, fylld med aska, brända ben
och kol. — Uti Hallaryds socken och
Sunnerbo härad af Kronobergs län skall
ett annat Drakerör befinnas, ett berg
med sällsamma urhålkningar, hvilka på-
stås vara märken efter en drake, som
blifvit utmanad af en student. »Dra-
ken kröp dä genom en sten, släpade
sig längsät berget, höjde sig småning-
om och for slutligen sin kos till Stens-
hufvud i Skåne.» Sjöborg förmodar, att
åskan här slagit ned och bildat ihäiig-
heterna i berget.
Dref. Socken i Kronobergs län och,
till största delen, i Uppvidinge härad,
har en areal af 0,827 tunnl., af hvilka
1,080 äro sjöar och kärr, Drefs soc-
17
130
Drefviken.
ken ligger 2% inil från Wexiö, grän-
sar i vesler till Gårdeby och Söraby, i
norr till Hornaiyd, i öster till Sjösås
och i söder till Dådesjö; blaud sjöar
märkas Orken, som stöter till Dref i
öster, likasom WaiHoi^ps-sJön i vester,
och den lilla Dre/s sjö. Genom denna
socken sträcker sig, likasom genom flera
andra, en hög, brant och smal ås, hvars
geologiska beskaffenhet skall, enligt
"Wallraans anteckningar, intyga, att den
blifvit bildad genom foruverldens ebb
och flod. Socknen, som består af I2y,
mantal, af hvilka ett hör till Norrvi-
diuge härad, beboddes omkring 1840
af 4 30 personer, 1850 af 552 och 18 55
af 539. Dref hade 185 6 ambulatorisk
skola med en oexaminerad lärare, ge-
mensam för Dref, Sjösås och Hornaryd;
i skolan undervisades 2 gossar och 2
flickor, i hemmet 41 gossar och 37
flickor. — Drefs socken är tillika med
Hornaryd annex till Sjösås konsistoriela
pastorat i 2:dra klassen af Uppvidinge
kontrakt i Wexiö stift. Kyrkan är
byggd af sten och står på frälsegrund;
hennes lilla klocka har med vänderuuor
inskriften Afe Maria grasia på ena si-
dan och på den andra Bro^ir Sibbi
Gesus Kristus. Sannolikt har Broder
Sibbe gjutit klockan eller varit kyrko-
herde, då hon förfärdigades. I en fön-
stermålning ses en biskopsmössa och
staf. — Af fornminnen inom socknen
märkas de på GuUhögsskog belägna
Gullhögarne, nästan lika höga som Upp-
sala Högar. Det antages också, att
konungarne här fordom mottagit hyll-
ningen på sina Eriksgator, och såsom
ett minne deraf vill man anse »en glob
af metall med många spiror och bilder
på», som namnes i äldre Sraålandsbe-
skrifningar (af Eogberg). — I socknen
ligga Braås bruk och Böxholms säteri.
— Adress: Wexiö.
Drefvikeu. Betydlig insjö uti Sö-
dertörn, Brännkyrka, Tyresö och Öster-
Hanninge socknar, mottager tillopp af
Södertörns största vattendrag, som in-
ledes i Drefvikeu genom sjöarna Orlån-
gen och Magelungen, samt afbördar sig
åt öster till Kallfjärden, hvilken åter
genom Elgraorasundet, Hvitvass-fjärden
och Morviken utgår åt sydost och öster
Ilret<inge»
till Granö-fjärden. Alla dessa vatten-
drag upptaga tillsammans en areal af
3 qvadratmil och hafva 3 — 4 mils längd.
De gå igenom tämligen bergländiga
trakter med 60 — 120 fots medelhöjd.
Drengsered, Socken i Abrstads hä-
rad af Hallands län, sy^ mil norr från
Halmstad, 4% mil o. n. o. från Fal-
kenberg, har eu areal af 24,138 tunn-
land, af hvilka 1,37 5 äro sjöar och
kärr. Trakten är rik på smärre insjö-
ar, och socknen utgör eu af Hallands
minst bördiga trakter. Bland bergen
namnes Ramnareds Klef. Hemmanen
ligga dels mellan bergen, dels på höj-
derna och dels på sluttningarna, spridda
och enstaka; några hafva ett vackert
läge vid stränderna af löfskogbekransa-
de insjöar, andra stå deremot på kala,
vidsträckta ljunghedar. Jordmånen är
stenbuuden och steril; allmogen gifver
de olika slagen deraf namnen grus, fem-
jord, ör och vattenör, med hvilket namn
den allrasämsta betecknas. Imellan ber-
gen finnas dalar, så djupa och tätt om-
slutna af höjder och skog, att solen
sällan förmår utöfva någon mer bety-
dande inverkan. Hafra är hufvudsädet.
Socknen, som består af Si^g mantal,
beboddes omkr. 1840 af 1,858 (?), 1850
af 1,224 och 1856 af 1,248 invånare.
Sistnämda år fauns i socknen ambula-
torisk skola med en oexaminerad lära-
re, som undervisade 79 gossar och 88
flickor. — Drengsered, i äldre tider
skrifvet Drangsryth och Drängröd, är
tillika med annexet Krogsered ett re-
galt pastorat af 3:dje klassen i Halm-
stads kontrakt af Göteborgs stift. Kyr-
kan, belägen i en af löfskog omgifven
nejd nära en sjö, ombyggdes 1781 och
fick då namnet Sophia Magdalena. Som
egen i sitt slag anmärkes deu ^ malm
gjutna dopfunten, på hvilkeu man läser
årtalet 1517. — Fornlemningar saknas
alldeles i pastoratet. — Adress: Halm-
stad.
Drcttiuge. Gammalt säteri uti Dä-
desjö socken och Uppvidinge härad af
Kronobergs län, omnämues redau 138C,
då riddaren och riksrådet Carl Snaken-
berg gaf sitt god^s Drutinge till Wad-
stena kloster. År 1571 bytte Hans
Ilretting^e.
Drothem.
13!
Kyhle det då af 14 hemman bestående
Drettinge till sig af konung Johan III
mot 10 hemman på Oland. Egendo-
men bebyggdes 1G26 och tillhörde släg-
ten Kyhle till 1668, då fru Wendla
Kyhle, gift med E. F. Rosen, sålde den
till drottn. Kjerstins bekanta f. d. skräd-
dare, dåvarande öfverintendenten Lejon-
crona. Gården egdes sedan af dennes
arfvingar, först af sonen, skalden Chri-
stopher Lejoncrona, Svensk minister i
London. Vid slutliga arfskiftet 1724
tillföll »Drettingelotten», 2lVg hemman
i Kronobergs och 5V4 i Uppsala län,
till direktören C. Gyldenstedts och fru
C. G. Lejoncronas barn och barnbarn,
i hvilkas händer den förblef till 177 0,
då fru Torpadius, född Gyldenstedt,
sålde det af 23 '/g hemman bestående
godset i Kronobergs län till sin måg,
landshöfdingen i Kalmar län, baron Carl
Rappe. Efter honom har godset till-
hört ryttraästaren baron G. F. Rappe,
majoren baron C. Gustafsson Rappe,
dennes enka, friherrinnan Emmy Rappe,
och tillhör nu löjtnanten baron A. Fr.
Rappe.
Drettinge. Gård om 3 y, mantal
frälse i Skärstad socken och Wista hä-
rad af Jönköpings län, skall år 1383
hafva tillhört en Lasse L'lfsson, men
kom sannolikt sedan i allmoges ego och
inköptes af vice-presidenten i Göta Hof-
rätt, baron A. J. Köhler, som förvand-
lade den till herrgård och införlifvade
den med Lyckas säteri uti samma soc-
ken, med hvilket den sedan varit för-
enad. Se Lyckas.
Drothem. Socken, till större delen
belägen i Hammarkinds härad af Öster-
götlands län och innefattande invid sin
östra gräns Söderköpings stad med den-
nas egor, har en areal af 17,84 3 tunn-
land, af hvilka 690 äro sjöar och kärr.
Socknens norra rand utgöres af berg-
och skogsåsen Ludden, hvars östra fort-
sättning norr om Söderköpings stad in-
vid denna bildar den nästan lodräta,
tämligen höga och ofvanpä platta Ea-
mundersltäll (se denna artikel). På Lud-
dens-ås befinnas åtskilliga kärr och gö-
lar, ifrån hvilka små bäckar rinna ned-
åt dalen i söder, och i denna dal fram-
går, vid åsens fot, Göta Kanal, som
kommer från Yestra Husby och stryker
igenom Drothem med östlig och syd-
östlig rigtning. Nästan parallelt med
kanalen rinner den s. k. Lillan, som
uti Söderköpings stad faller in i Stor-
ån, hvilken kommer från sjön Ångarn
i Husby socken. Längst åt söder lig-
ger sjön Wispolen, som är öfver '/j mil
lång och har utlopp genom Skönberga.
I allmänhet är blott en mindre del af
socknen slättbygd; men denna del har
förträfflig jordmån af lera och mylla;
äng och bete samt skog finnas här icke
så mycket som i de yttre skogs- och
bergsbygderna, der det återigen är min-
dre utrymme för åker. Socknens huf-
vuduäring är åkerbruk med boskaps-
skötsel och bräuvinsbränning; men all-
mogen har derjemte förtjenst af tillför-
sel till staden och till St. Ragnhilds
helsobrunn, af skjuts och föror o. s. v.
Flera qvarnverk finnas i åarna. Drot-
hems socken består af 45V3 mantal,
hvaraf 43 V3 höra till Hammarkinds, 2
till Björkekinds härad. Den beboddes
1815 af 1,379, 1850 af 1,852 och
1856 af 1,803 invånare. Socknen hade
sistnämda år ambulatorisk skola med
en examinerad lärare, som undervisade
50 gossar och 22 flickor, medan 1 gosse
undervisades i allmänt läroverk, 4 flic-
kor hade enskild undervisning samt 34
gossar och 61 flickor undervisades i
hemmet. — Drothems socken utgör en-
sam ett konsistorielt pastorat af 3:dje
klassen i Hammarkinds kontrakt af Lin-
köpings stift. Kyrkan är troligen den
Trinitatis-kyrka, som i äldre tider nam-
nes i Söderköping och kallas ännu i
en böneskrift till Johan III af är 1586
för Trefaldighetskyrka; hon kallades äf-
ven Drotand eller St. Dorothea; meu
rätta benämningen är otvifvelaktigt
Drothem eller Drotthem, af Drottin,
Herren, Gud. Den nuvarande gamla
kyrkan, byggd af tegel och gråsten,
ligger inom Söderköpings stad, har en
altarprydnad i bildhuggeri och föga be-
tydande grafmiuuen. Hon ombyggdes
1512 och 15 86; sednastc reparationen
skedde 1843 — 1844. Drothems socken
har alltid varit särskildt pastorat, utom
från 1629 till 16 52, dä socknen v;ir
annex till staden; kyrkoherden i Drot-
m
Itrottninebergret.
hem bar likaledes varit predikant vid
det hospital, som legat inom socknen
invid staden, och under hvars fond,
som nu står under Serafimerlasarettets
disposition, flera gårdar och lägenheter
lyda. Detta hospital indrogs år 1786
(1784?). Sockneu har fattighus och
en arbets-fattigkassa, stiftad af fram-
lidne häradshöfdingeu J. Forssman. —
Vid prestgården, fordom kallad »Clo-
stret» eller »gamla Spetalen», finnas
qvarlefvor efter det äldre St. Örjans-
klostret och hospitalet (se Söderköpings
stad), och på en del ställen i sock-
nen förekomma grafhögar. — Vid ka-
tholska tidens slut lydde af socknens
46 '^,24 hemman 7y, under kyrkliga
stiftelser, ^'/j "nder hospitalet (vid Bos-
gården) och 2 under Wadstena kloster;
på 16 00-talet tillhörde det mesta dels
pfalzgrefliga slägten på Stegeborg, dels
adel. — Bland gårdar i sockneu mär-
kas Bosgård (se denna artikel), Marie-
hof. Tomtaholm, m.*fl. — Adress: Sö-
derköping.
Drottniugherget. En höjd på La-
dugårdsgärdet utanför Stockholm med
eu år 1818 uppförd paviljong för Kgl.
familjen, som der vistas under öfnings-
läger o. s. v.
Drottniugberget. Ett berg vid sö-
dra stranden af Nottar-ön, belägen mel-
lan Utö och Landsort. På södra sidan
af berget finnes en grotta eller öppning,
kallad Drottningstugan. Ehuru fabel-
aktig den föregifna orsaken till detta
namn kan anses vid första påseendet,
är den likväl för mycket märkvärdig
att förbigås med tystnad. Berättelsen
härom, hvilken hela ortens och i syn-
nerhet öns inbyggare behållit man ifrån
man af sina fäder, är följande. En
Svensk drottning skall fordoradags haf-
va rymt från Sverige till Preussen och
under sin flykt följt med en Nottarö-
bonde på båt från staden (hvilken stad
namnes ej med visshet), tillika med ett
tungt juvelskrin och andra dyrbara nip-
per. Hon hade gifvit honom hederliga
drickspenningar för hans beredvillighet.
Men som hon var rädd att blifva upp-
täckt, skall hon ej velat följa honom
hem, utan hållit sig på södra sidan af
Drottningberget.
öu vid skogskanten samt tagit sin för-
sta tillflykt i denna grotta, medan hon
väntade på ett utländskt fartyg, hvilket
skulle hemta henne. Det anlände och
förde henne bort. Bonden, som rott
henne till ön, hade af regeringen blif-
vit straffad till lifvet. I grottan visas
ännu tvänne stänger i bredd, tvärtöfver
mot hvalfvet, på hvilka drottningen
skall hafva torkat sina kläder. På den
ena stången skall ett graunt flor hafva
hängt, qvarglömdt af henne, till min-
nesmärke hvaraf en svartbrun multnad
slarfva suttit der intill medlet af förra
århundradet. En och annan af öboerna
berättade 1796, att de sett och hört
talas om detta flor och förmodade, att
det tillhört drottning Kerstin (eller Chri-
stina); men man vet, att de så kalla
alla drottningar, emedan de icke känna
namnet pä flera Det är troligare, att
det varit drottning Christinas moder,
Maria Eleonora, konung Gustaf II A-
dolfs enkedrottning, om hvars besyn-
nerliga flykt ur riket olika berättelser
äro gängse. Hon förstod likväl att för
regeringen dölja spåren efter sin flykt,
och i stället att resa till Gripsholm,
tog hon sannolikt vägen till Trosa, der
hon väntade ett Danskt fartyg sig till
mötes; men troligen hann fartyget ej
dit på bestämd tid, och hon vågade
icke, af fruktan att bli upptäckt, vänta
der i flera dygn. Det är ock möjligt,
att hon i Trosa träöat en Nottarö-bon-
de och följt med honom, för att på ön
afbida fartyget. Huru många personer
hon haft med sig på båten, förmäler ej
berättelsen. Det synes mindre troligt,
att det Danska fartyget heratat drott-
ningen direkte från Trosa; ty detta
hade säkert gjort så stort uppseende,
att ryktet derom snart hunnit till Stock-
holm. Maria Eleonora har förmodligen
rest med ganska litet med följe och så,
som här gissas. När man tillika be-
sinnar, att Nottarö ligger endast 5 mil
från Trosa, att bönder från det förra
stället ej sällan fara till Trosa, samt
att samma segelled, som går im^lfan
Trosa och Gotland, går förbi Ncitarö
på blott '/, mils afstånd från Drott-
ningberget, så finnes häruti ingenting
osannolikt. — De, som påstått, att öpp-
ningen i berget varit en grufva, hafva
Drutininge backen*
aldrij^' sett detta berg, ty dä skulle der
anträffas malra-aulediiingar, bvartill in-
tet teckeu finnes. Grottan är ofvau
jord, på sidan af berget, i form af en
lorstuguqvist, vid pass 2 famnar hög i
öppningen oeh ungefär lika lång inuti,
samt 1 famn bred. Man har trott, att
en vikinga-drottning bott i detta berg
i hednatiden; men sådana drottningar
begagnade visst ej flor, och ej en maska
deraf skulle hafva återstått så länge.
Drottningebackeu. Stensättning på
Osterhvarfs egor i Hvarfs socken och
Aska härad af Östergötland, under hvil-
ken, enligt folksägnen, en drottning
skall ligga begrafven.
Drottuiugeviken. Vik af Östersjön,
som går upp till Gryts prestgård i
Hammarkinds härad af Östergötland.
Uti viken finnes en holme, kallatl Drott-
ningeholmen. Både viken och holmen
skola hafva namn deraf, att en drott-
ning fordom lidit skeppsbrott i viken
och blifvit räddad på holmen.
Drottoingholni. Kongl. lustslott på
Lofön, i Mälaren, 1 mil land- och sjö-
väg från Stockholm, består af 4 '/j
mantal ladugård med 13 mantal un-
derliggande och har sin upprinnelse af
tvänne hemman, Glie och Wäggeby,
samt kallades fordom Tliorssund eller
Torfvesund. Det nuvarande namnet har
det erhållit af konung Johan IILs ge-
mål, Catharina Jagellonica, hvilken här
byggde ett stenhus, och med hvars samt
konungens goda minne Jesuiterna här
hade en fristad. Ar 1603 lemnades
denna egendom, såsom vederlag för Ka-
stellholm på Åland, åt konung Carl
IX:s eiikedrottning Christina, hvarefter
den, med hela ön, tillföll riksamiralen
Carl Carlsson Gyllenhjelm i förläning,
sedan den genom upplåtande åt arren-
datorer råkat i lägervall. Drottning
Christina, hvilken äter inlöste ön, gaf
den är 16 iö, jemte Svartsjö, åt sin
moder, enkedrottning Maria Eleonora,
såsom tillökning i hennes stat. Ar
1651 öfverlemnades gården af riksdrot-
set grefve Magnus Gabriel De la Gar-
die, hvilken ett år haft densamma i
förläaiiig, åt dåvarande kronprinsen, se-
Droi<ningliolin*
133
dermera konung Carl X Gustaf,,- i byte
mot SälVeiieds gård. Drottning Hedvig
Eleonora lade år 1661, efter - gamla
stenhusets brand, grunden till dea. nu-
varande byggnaden, som uppfördes efter
Nicodemus Tessins plan. I synnerhet
slottets vestibuler och dess stora trappa
äro mästerstycken af smak och prakt.
Drottning Lovisa Ulrika blef, kort efter
sin hitkomst, egarinna deraf genom
gåfva af konung Fredrik, hvilken erhöll
Drottningholm af sin aflidna gemål,
drottning Ulrika Eleonora. Det Kongl.
huset brukade här tillbringa en stor
del af sommaren. I följd häraf hafva
flera händelser inom Svenska konunga-
husen tilldragit sig på detta slott.
Kronprinsen, sedermera konung Adolf
Fredrik, höll här 1744 d. 29 Augusti,
eller den 18 efter gamla stilen, sitt bi-
läger med Lovisa Ulrika; vigseln för-
rättades af ärkebiskop Jakob Benzelius.
År 1750 den 7 Juli, g. st., föddes här
prins Fredrik Adolf, hertig af Öster-
götland, och år 1782 den 25 Augusti
prins Carl Gustaf, hertig af Småland,
hvilken dog den 23 Mars året derpå.
Här föddes ock, den ' 16 Juni 1858,
hertigen af Wärmland, Oscar Gustaf
Adolph. — Slottet har en taflesamling
af utmärkta både inhemska och utländ-
ska mästare, såsom Ehrenstrahl, Joh.
Silvius, Lemke och Wertmiiller (origi-
nalet till »Ariadne»), samt ett så kal-
ladt marmorkabinett, jemte modeller i
kork af ruinerna i Piestura. Uti ett
långt galleri äro Carl X:8 märkligaste
fältslag, synnerligast det vid Warschau,
afbildade, tillika med konungens råd-
slag, då han skulle tåga öfver Balt, och
sjelfva tåget samt kon. Carl XLs krigs-
bedrifter, såsom slagen vid Halmstad,
Lund och Landskrona; en stor tafla uti
ett af slottets rum föreställer konung
Carl XI, då han emottog riksstyrelsen;
vidare finnas taflor, förcätällamle sam-
ma konungs trolofning, bröllopp, m. fl.,
alla af Ehrenstrahl. Öfriga samlingar,
hvilka funnits härstädes, hafva blifvit
flyttade dels till myntkabinettet på
Stockholms slott, dels till Kongl. Ve-
tenskaps-akademien och universitetet i
Uppsala. — Här finnes en vacker träd-
gård, anlagd på starka stenhvalf, 1,200
alnar lång och 300 alnar bred; en En-
IVi
19roitniitgholwn»
Urottningliolin.
gelsk lustpark; en oraugeri- trädgård;
fordom vackra vattenkonster, afstauna-
de alltsedan 1760-talet; ett theaterhus
från 1762, då ett äldre afbrann; en
liten by af vackra laudthus, kallad
Kanton, der Adolf Fredrik och hans
gemål läto anlägga flera fabriker, som
upphörde med deras död, samt det s. k.
Götiska Tornet i parken, med en vac-
ker utsigt. Dessutom China slott, be-
stående af paviljonger i Chinesisk smak.
Om de fester, hofvet här firat, torde
förtjena omnämnas följande (enligt ett
utdrag af L. von Hauswolff) ur en be-
rättelse, som anses uppsatt efter år
1800 af kapiten P. M. Adlerfelt (född
17 35, död på Fånö 1808). »Konung
Adolf Fredrik gjorde 1752 till surprise
åt sin drottning en fete på hennes
namnsdag, hvars make ingen då sett
och ej sedan såg. Festen kostade kon-
ungen tre tunnor guld, och ausäg A.
att den, när han skref, ej skulle kunuat
verkställas för 18 tunnor guld. Kon-
ungen lät fylla kärret, der China nu
ligger vid Drottningholm, och planera
vägen dit. Arbetet hade fortgått i 4
år. Chinaslottet byggdes af trä på
gamla arsenalsgården i Stockholm un-
der öfver-intendenten Adlercrantz's in-
seende. Möbler voro heraligen beställ-
da hos flera handtverkare af hoffolk i
deras namn. Kungen hade gifvit rit-
ning till allt och bestod pengar till allt.
Chinaslottet förklarades skola flyttas till
Åkerö, varande bestäldt af grefve Tes-
sin. När de 3 husen voro färdiga, för-
des de på »flåtar» hemligen bort, ingen
visste hvart. Afven byggdes nära, der
Chinesiska slottet skulle uppsättas, en
theater. På denna theater spelade Ita-
lienaren Crotzi, vacker tenorstämma,
och castraten Sqalgi, som hade den fi-
naste röst, som kunde gifvas. Kapell-
mästaren Biilo spelte second åt honom
på flacholette, då han sjöng premier,
och en Italienska, mademoiselle Fabritz,
agerade Alexander Magnus m. fl. karl-
roler, som den gröfsta karl. Derjemte
många Franska aktörer och dansörer.
Decarge var först premier-dansör, fick
sedan krypa tillbaka till preraier-figu-
rant. Utom Gallodier, var der Fros-
sard, en luftspringare, som ofta for
bort och kom åter. Mamsell Morelli,
sedan gift med aktören Du Lantel, var
ock utmärkt dansös. Vid den stora fé-
ten kommenderades alla kadetterna,
hvaribland nu A. befann sig, till Drott-
ningholm och förlades i fruktträdgården
med full frihet att behandla den som
occuperad. Doktorn allena kunde in-
skränka friheten att äta frukt; men in-
gen fick, om ej civilklädd, gå utom
trädgården eller låta sin betjening i
livrée så göra. Af de 36 kadetterna
utvaldes de 12 största att göra tjenst
vid theatern, der under de 14 dagarna
före namnsdagen, som här tillbragtes,
dessa dagligen skulle infinna sig på re-
petitionen; de andra jemte deras för-
män inlärdes af löjtnant baron Duwalt
att exercera på chinesiska. Den stora
namnsdagen väcktes de klockan 2 om
morgonen, fingo en frukost, lik middag,
klockan '/o ^' ^^^ tillsägelse att stop-
pa på sig hvad möjligt var, ty der van-
kade sedan ej mat den dagau. Mar-
scherade så fram med musik, 16 pa-
troner i patronköken och 2 vackra ka-
noner samt 8 skott i hvarderas lavett-
låda till lustträdgården på stora gången
midt i trädgården. Der möter konun-
gen klockan 5. De hade fått stora gre-
nadiersmössor med en silfverplåt och
konungens namnchiffer främst och 4
itända granater på sidorna. Konungen
exercerade piltarna en stund. De må-
ste sedan stå orörliga till klockan 11,
derunder de uppåto sin torrmat i leds-
naden. Nu kom kung och drottning
med stor svit, deribland Franska am-
bassadören, gamle baron Breteuile.
Blefvo sedan omklädda som Chiuesare
och förda till Chinaslottet. Dit kom
kronprinsen, klädd som en Mandarin-
prins, i spetsen för pager, klädda som
Mandariner. Man intågade nu i full-
färdiga rum. I fonden af theatern sågs
en tafla, målad af hofiuteudenten Pasch
i limfärg, ett mästerstycke af 52 alnars
längd och 36 alnars höjd, föreställande
ett stort vattenfall. Nedanför i det
lugnare vattnet sumrao svanar. Bergen
voro äkta Svenska. På afstånd kunde
en hvar illuderas. Om 4 år fick Pasch
sin tafla åter, då den delades och kring-
spriddes. Svanarue och ett styckf. af
bergen och vattenfallet uppsatte Eehn
ännu 1771 efter P:s död; på parterren
Droitningliolm.
Orög^en.
135
vid Bellevue. Klockan 6 kommo de
kungliga åkande till China. Kronprin-
sen gick nu emot drottningen, så snart
hon stigit ur vagnen, med slottets nyck-
lar (förgyllda), livilande på en röd sara-
raetsdyna med breda guldfransar. Hon
kände honom ej strax. Lossade så de
arma kadetterna ur sitt tvång; blott 2
skulle stå vakt, de öfriga fingo springa
omkring hvart de behagade, blott de
ej aflägsnade sig längre än att de kun-
de höra trumpeten. Nu åto de kung-
liga i China, hvarunder den bästa mu-
sik, Sverige då kunde åstadkomma, upp-
fördes; men musikanterna voro osynliga
(de stodo under grenar). Klockan 8
började operan, som varade till klockan
2 om morgonen; derpå bal till kl. 6.
Der uppfördes 2 operor; en hette: Le
berger devenu roi; den andra handlade
om Alexander den Store. Allt bestod
af 16 akter, utom alla intermederne,
32 variationer i dekorationerna, 32
olika baletter och 300 figuranter, utom
de vanliga aktörerna. De spelande voro
omkring 50. Men kadetterna fingo —
ingen mat; ej heller andra dagen, utom
hvad de kunde smyga åt sig. Derefter
om aftonen frossade de med besked och
blefvo så öfverlastade, att de ej kunde
retirera sig, utan måste bli liggande
under bar himmel om natten, hvilket
mycket misshagade konungen. Först
efter 8 dagar hemförlofvades de. Drott-
ningen flyttade nu till China med sitt
broderi, och konungen följde derefter
med sin svarfstol. A. fick under tiden
den nåden att draga svarfhjulet. An-
dra aftonen uppfördes ett präktigt fyr-
verkeri under en Bal masqué. Drott-
ningen antände sjelf en hvit dufva, som
flög mot konungen.» — Konung Adolf
Fredrik och hans gemål läto vid Drott-
ningholm på egen bekostnad anlägga
flera slags fabriks -inrättningar, såsom
en eggjerns- och poler- smides -fabrik,
hvarest förfärdigades allehanda instru-
menter och nipper af finaste slag; ett
Holländskt spetsmakeri samt sidenband-
fabrik. Alla dessa fabriker äro nu ned-
lagda. — Vid Drottningholm finnes
postkontor, då hofvet vistas derstädes.
Slottet har en ståthållare. Vid ladu-
gården märkes : Hemmet , ett landt-
ställe, upplåtet åt ståthållaren. På den-
na ladugårds gärde hade konung Gu-
staf I ett af sina läger, under den
tappre öfversten Peder Fredags befäl,
då han år 1521 belägrade Stockholm.
Flera af ladugårdens utarrenderade hem-
man äro bebyggda, t. ex. Barkarby,
Edeby och Lunda.
Drottuingholm. Kapellförsamling i
Lofö socken och Färentuna härad af
Stockholms län, består af Drottning-
holms slott och den så kallade Drott-
ningholmsmalmen, hvilken liknar en li-
ten stad, har särskild skola, småbarn-
skola, grundlagd af enkedrottuing De-
sirée, m. m. Kapellförsamlingens kyrka
befinnes i en af slottets rundlar och är
tillika slottskapell. Se vidare Lofö.
Drottuiugholnis Bro. Broanläggning
på den s. k. Gustaf IILs väg, som från
Stockholm leder genom Bromma socken
till slottet Drottningholm; vägen går
öfver Kersön, hvilken sammanbindes
med Bromma sockens fasta land genom
Nockeby bro, med Lofön genom Drott-
ningholms bro. Till ombyggnad af
den sistnämda bron anvisade riksdagen
1856 — 1858 eu summa af 61,000 rdr
riksmynt.
Drottniugskär. Fäste på en holme
vid inloppet till Carlskrona, nära Aspö,
anlagdt af grefve Erik Dahlberg och
det första bland stadens fästningsverk,
som blef färdigt. Öfver kastellets port
sattes en inskrift, så lydande: Äugustis-
simi Garoli XI Svec. Goth. Vandal, que
Regis felicibus Auspiciis, Universale mu-
nitionum Moderamen per Sveciam ejusque
Provincias gerente Illustrissimo Comite
Erico F. Dahlberg, S. R. M. Senatore,
Campi Maresc. et Gener. Livon. Gtibern.
hoc maritmum castellum a fundamentis
surrexit A:o MDCXCVI. — Till fäst-
ningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona
anvisade riksdagen 1856 — 1858 eu sum-
ma af 80,050 rdr årligen uuder åren
1858—1860. — Se Carlskrona.
Drögeu. Sjö uti Östergötland af 1
mils längd, hvilken genom Hallsta-ån
faller ut i sjön Jernlunden. Sjön upp-
gifves vara den högst belägna bland
alla Östergötlands sjöar.
136
Dröminge.
Dufveled.
Drémiuge. fiård i Woxtorps socken
och Östto härad af Jönköpings län,
om, hvilkeri All vin i »Beskrifning öfver
Östbo Härad» anför följande: «På gär-
det vid Dröminge Sineagårds kyrkoväg
står ett kors af trä, från uråldriga ti-
der underhållet af byamännen, och hvil-
ket måste underhållas, så framt de skola
hoppas god äring. Traditionen förmä-
ler, alt tvänue bröder, under resan till
kyrkan för att vigas, kommit i träta
och här slagit ihjäl h varandra. Till hö-
ger ora vägen midtemot korset är ett
kummel, 130 alnar i omkrets, nästan
orubbadt och vid pass 6 alnar högt.
Man skall hafva försökt att öppna det,
men blifvit afskräckt genom något spö-
keri. Tretio alnar i söder från korset
står ett euträd af 8 alnars höjd och 2
alnars tjocklek, h vilket af folket anses
lika heligt som korset; man tror sig
veta, att denna en stod här redan för
400 år tillbaka och då var lika stor
som nu. Längre söderut i samma gär-
de, 200 alnar från korset, träffas åter
ett kummel, lika stort som det nyss-
nämda, men rubbadt, som det tros af
en bonde, vid namn Börtil, hvilken i
i-öret hittat ett skrin med silfversaker,
däribland skedar, som ännu finnas hos
efterlefvande slägtingar. Möjligtvis har
detta silfver blifvit i ofredstider gömdt
i stenröset, som ursprungligen varit en
grafvård.» Allvin uppgifver, att man i
Finveden icke sällan träffar ett slags
gamla skedar, med ett blad af vid pass
2 decimaltums längd, men föga djup-
lek, och ett skaft af 3 tum, massivt,
vanligast 6- eller 8-kantigt, i ändan
försedt med en ciselerad knapp, svår
att hålla uti med fingrarna, och ytterst
ofta utrustadt med en liten ring, allt-
sammans af silfver och ofta förgyldt.
Bland Antiqvitets-akademiens samlingar
förvaras några sådana skedar, som hafva
blifvit hittade i grafvar.
Dufeds Skans. Denna skans uti Åre
socken af Jämtland anlades invid Duf-
fds-elfven (Handöls- eller Underåkers-
elfven) i Åre socken år 16 58, 2 mil
från Dufeds eller Åre gränstull och 1
mil från Åre kyrka, men blef efter Stan-
dernas beslut ödelagd 17 34. I Rby-
zelii Sviocjothia Munita uppgifves det,
att skansen blifvit uppbyggd för andra
gången år 1700. Vid Häggån, 2 mil
i n. v. från Dufed, har äfvon ett för-
svarsverk varit anlagdt år 1700, men
blifvit förstördt följande året. — Vid
Dufed är för närvarande marknadsplats,
der årlig marknad hålles i början af
Januari.
Diifeke. Frälsesäteri uti Halmstads
socken och Luggude härad af Malmö-
hus län, består af 3*/^ mantal frälse-
säteri med underlydande, har 2 skatt-
lagda rajölqvarnar, god åker, förträffligt
höbol samt fiske och skog till husbehof.
Gården, på tre sidor omgifven af en
graf, på den fjerde af en sjö, består af
2 grundmurade envåningshus samt har
en ansenlig trädgård. Bland egare näm-
nas på 1760-talet kommersrådet Steuch,
sedermera majoren Berg von Linde och
hofrätts-assesorn A. Berg von Linde.
Under Dufeke lyder Buhtofta eller Bols-
to/ta säteri uti samma socken, som har
ett euvånings boningshus af korsvirke,
god åker och äng samt fiske och skog
till husbehof.
DufnåsfladaD, Så kallas det sund,
som i sydost omgifver Sicklaön i Sickla
församling och Svartlösa härad af Stock-
holms län.
Dufuäs-klack. Berg i Stora Tu na
socken i Dalarne.
Dufrehedeu. Med detta namn be-
tecknas den sänkning af landet, som
befinnes mellan Hallands största sjö,
Lygnern, och hafvet. Dufvehedens bot-
ten ligger 10 — 15 fot under sjön Lyg-
uerns vattenyta, och dalgången skyddas
mot öfversvämningar genom en grusås,
kallad Fjäråsbräclia.
Dttfreholni. Frälsesäteri uti Stora
Malms socken och Oppuuda härad af
Nyköpings län, fordom kalladt Stens-
torp, lärer år 1585 hafva blifvit uppta-
get på Stora Djula egor såsom torp,
bebyggdes sedan som säteri omkring år
1643 af landshöfding Johan Bengtsson
Dufva, som gaf stället dess nuvarande
namn. Se vidare artikeln Stoi^a Djula
eller Djulö.
Uufveled.
Dufveled. Hemman i Byaium soc-
ken och Östbo härad af Jönköpiugs län,
bekant genom en nära byggnadstorateu
stående helig lund, hvilken ingen vågar
vidröra med }xau. I kanten af lands-
vägen midt för Dufveled ligger en stor
sten, hvilken folket säger bafva blifvit
från en höjd vid Jönköping kastad af
en jätte, som ämnade derraed nedslå
Byarums kyrka, men kastade med allt-
för stark fart, så att stenen flög en mil
längre bort.
DufTeuäs, eller Dufoäs. Ett hälft
raant. frälsesäteri med qvarn och åbygg-
nad af sten, i Sickla socken och Svart-
lösa härad af Stockholms län, har i sed-
nare tider tillhört kommersrådet Finlay,
1825 Dubbe och 1850 Hägg. Stället
har historisk märkvärdighet med anled-
ning af den seger, som Sten Sture den
Yngre här vann öfver konung Christian
II år 1517. Detta år var ärkebiskop
TroUe hårdt insperrad pä Stockholms
slott, och en Dansk flotta kom för att
befria honom. Herr Sten ryckte då ut
emot fienden, träffade honom vid Duf-
venäs, der han landstigit; och angrep
honom med sådan kraft, att han måste
draga sig tillbaka. Gustaf Wasa del-
tog här för första gången i striden, och
hans tapperhet bidrog icke litet till
segern.
Duinme - iRosse. En af Smålands
större mossar, till större delen belägen
i Tveta, till den mindre i Mo härad
af Jönköpings län, innefattar en areal
af 4,250 tunnland (af dessa höra blott
0,415 till Mo härad), ligger minst 300
fot öfver Wettern och håller från 6
ända till 26 fots djup, inan last botten
påträffas, hvilken består mest af sand,
stundom af lera eller blälera. Mossen
har tre aflopp : 1) genom Dumms-ån,
som utgör gränsen mellan Skaraborgs
och Jönköpings län samt vid Fiskebäcks
bro flyter ut i Wettern; 2) genom Dun-
kehalla-ån, som drifver 9 qvarnar med
iO par stenar, ett jernmanufakturverk,
en kopparhammare, en stamp och ett
sågverk samt utfaller '/g mil vester om
Jönköping i Wettern; 3) genom Sand-
seryds-än, som, förenad med Tabergs-
ån, flyter i Munksjön och genom kana-
Il.
Uuniine-llosse*
137
len derifråu ut i Wettern. Den gamla
uppgiften, att Nissa-ån har sitt ur-
sprung ur Dummeraosse, är origtig;
Nissan upprinner, i vester om Taberg,
ur norra ändan af den s. k. Hestra
eller Tubbebo- Mosse, ur hvars södra
ända Tabergs-ån upprinner. Jönköpings
Läns Hushållnings -Sällskap lät åren
1818 — 1820 afmäta, chartlägga samt
afväga de olika djupen på Dummemos-
se, uti ett af hvars utlopp aflednings-
kanal för vattnet utstakades och afväg-
des; i sammanhang dermed upprättades
äfven kostnadsförslag till så väl afled-
ningskanal som utdikning. Arbetet fort-
sattes imellertid icke; men de egentliga
hindren hafva sannolikt varit dels mos-
sens stora djup, dels de på dess botten
qvarstående stora furustubbarue, som
säkerligen gå till tusental. Om bildan-
det af de mossar, pä hvilka i synnerhet
Finveden är rikt, har Allvin en annan
åsigt än den vanliga, eller att mossar
äro fordna sjöar, som vuxit igen. Han
tror, — se Vestbo Beskrifu., sid. 6, —
att nedfälld skog, som lemnats att på
stället förruttna, är grunden till mos-
sars uppkomst. »Jag har sjelf i våra .
stora skogar sett grunden till hvitmos-
sar förnyas. Sammanförd skog, som
lemnats åt förruttnelse, har först öfver-
dragits med en torr, gröngul trädmos-
sa, ofvanpå hvilken hvitmossan slagit
rötter och i flera större och mindre
fläckar begynt utbreda sig. Troligen
skall, inom få år, hvitmossan hafva ut-
bredt sig deröfver samt slutligen, ostörd
lemnad, fortfara att växa så väl i höjd
som vidd. Afven på botten af de sjöar
eller gölar, hvilka ligga inuti eller bred-
vid mossarna, har funnits stor skog.
De på dessa ännu qvarvarande stubbarue
öfvertyga tillräckligt derom. Häraf slu-
ter man lätteligen, att mossarne sjelfva
äro de egentliga skaparne af dessa sjöar.
Det behöls icke heller hvarken stor na-
turkunnighet eller djup slutkonst för
att besvara frågan: huru?» — Öfver
Dummemosse går, utefter en sträcka af
V4 mil, landsvägen, den s, k. Nissasti-
gen, mellan Jönköping och Halmstad.
Denna väg, som förut gick söder om
Dummemosse, uppbroades år 1568 af
Danskarne, der han uu går till Jön-
köping.
18
138
Dunkefors.
Dnnkern.
Dunkefors. Uti Lindskogs Beskrif-
ning öfver Skara Stift läses om deuna
i Warnheras pastorat af Vestergötlaud
belägna bäck följande: »Mellan Klostret
(så heter den invid Warnheras kyrka
belägna byn) och Ulunda är den af
prof. Thorb. Bergnoan uti Tilläggnin-
garna till dess Beskrifning öfver Jord-
klotet, sid. 522, omnämda Ulunda bäck,
Dunkefors kallad, som nedrinner uti en
flokalksränna, går under en åkerlycka
vid pass 200 alnar, framkommer åter
ur jorden och drifver en nedanföre be-
lägen qvarn. Uti Dunkefors, der vatt-
net, som vid flod ej rymmes i sin van-
liga gång, nedströmmar, upptäcktes efter
en ovanligt häftig flod år 1811 i bör-
jan af Juli månad, förorsakad af så
kalladt skyfall, att botten på några
ställen består af sådan sten, som nytt-
jas till skrifhällar. Några stenkörtlar,
liknande svarfvade askar, blefvo då ock
genom vattnets nötning upptäckte.»
Dunke-Hallar. Med detta namn be-
tecknas åtskilliga ansenliga backar vid
Jönköpings stad.
Dunker. Socken i Willåttlage hä-
rad af Nyköpings län, mellan Arila soc-
ken i norr och Hyltiuge i söder, på
stora laudhöjdeus bägge lutningar, har
en areal af 26,214 tunnland, af hvilka
2,980 äro sjöar och kärr. Största de-
len af socknen hör till området för
Dunkers- eller Berga-ån, hvars grenar
här förena sig i Skundern, hvarifrån ån
går östligt till Dunkern, som i sydöst-
lig rigtning går inåt den i öster till-
stötande Gryts socken. I sydvest från
Dunkern ligger Ösjön, med aflopp till
Gryt, och Henaren, med utflöde till
Hyltinge. Längst i vester ligga Björ-
ken och Fräkentorps-sjöu, hvarur Malm-
köpings-ån går till Lilla Malma. Om-
kring de sistnärada sjöarna, likasom
kring de nordligaste af dem, som höra
till Dunkers-än, ligga ganska berglän-
diga skogs- och kärrtrakter, deribland
Hedmossen; från och med Skundern
blir hufvuddalen jemnare skogsmark
med mellanliggande slättbygd; men bort-
om Dunkern och Henaren, längst i syd-
ost, tar bergmarken åter öfverhand.
Rådande joidraåneu iir dels sandblandad
lera, dels mojord; näringar äro åker-
bruk, ängs-, skogs- och bergsbruk, fiske
m. m. Socknen består af 43 förmed-
lade mantal, hvartill komma Starrsäters
jerngrufva. Björndams masugn, Stålboga
bruk och åtskilliga vattenverk; ^j^ man-
tal och några torp höra till Arila soc-
ken af Öster-Eekarnes härad. Invånar-
nes antal uppgick år 1810 till 1,365,
1850 till 1,786 och 1856 till 1,805
personer. Socknen hade sistnämda år
ambulatorisk skola med en examinerad
lärare, som undervisade 80 gossar och
50 flickor, medan 1 gosse hade allmän,
3 gossar och 1 flicka enskild undervis-
ning samt 17 gossar och 31 flickor un-
dervisades i hemmet. — Dunkers soc-
ken utgör tillika med Lilla Malma ett
konsistorielt pastorat af l:sta klassen i
Domprosteriet af Strengnäs stift; hela
pastoratet beboddes 1856 af 3,522 in-
vånare. Dmiker in prepos. Strengnensi
namnes omkring 1314 och oftare; en
och annan kyrkoherde är känd från me-
deltiden, kaplaner från 1565 och 1627.
Kyrkan, ^/g mil från Malmköping, 6
mil från Nyköping och 3 '/, mil från
Strengnäs, ursprungligen gammal, är
ombyggd 1737, reparerad efter en elds-
våda 1809 och har åtskilliga adliga
grafminneu. — Af fornlemningar näm-
nas grafhögar i trakterna kring Hena-
ren och Dunkern, en runsten på Wads-
bo skog, leraningar efter borgar vid
Dunkern, deribland vid Ekensholm, o.
s. v. — Största godset i socknen är
Ekensholm med Stålboga bruk. — På
prestgårdens äng finnes en helsobrunn,
upptagen 1680 och sedermera nyttjad
samt genom domprosten Hallmans för-
sorg försedd med brunnshus. — Adr.:
Mariefred.
Diiukern. Sjö i Södermanland, Dun-
kers socken och "Willåttinge härad, till-
hörande Dunkers-åus system. Sistnäm-
da å, äfven kallad Berga-ån, kommer
dels från Nolåjigs- och Hende- sjöarna,
dels från Åkaren, går genom Skundern
(1 1 1 fot) i östlig rigtning till Dunkern
(68 fot), Vo mil lång, som äfven upp-
tager Magsjön (152 fot) och Morasjön
från norr, allt å stora landthöjdens sö-
dra sluttning inom Willåttinge härads
skogs- och bergmarker mot Rekarne
Uunkerslieden*
och Åker, mellan höjder af 2- till 300
l'ot. Från Dunkern utgår ån sydöstligt
genom Daga härads vestra gränstrakter,
bildar sjöarna Misteln (67,5 fot), Gryts
Kyrksjö (67 fot), som från vester upp-
tager Eicksjön, samt Näten (61 fot),
som från norr förstärkes af Malsnaren.
Hela det ungefär 3 mil långa vatten-
draget faller ut i Jälundsviken af sjön
Båfven.
Duukershedeu. Betydlig skogsmo i
Willåttinge härad af Nyköpings län.
Duseborg, fordora Winäs. Gammalt
frälsesäteri, beläget uti Gamraalkils soc-
ken och Walkebo härad af Östergöt-
lands län, har i början af 1000-talet
utgjort ett större gods, då derunder
lydde, som äldre köpebref utvisa, sex
frälse och fem skattehemman uti Gam-
malkils och Nykils socknar. Egendo-
mens kända äldsta egare var majoren
vid Ostgöta kavalleri Matthias Stackel-
berg, som år 1632 skref sig herre till
Winäs; hans enka, Ingeborg Grubb,
sålde Winäs med underlydande hemman
år 1696 till löjtnanten Christer Samuel
Duse, som ändrade gårdens namn till
Duseborg. I denna slägt var Duseborg
till år 1762, då det, dels genom köp,
dels genom gifte, kom till kapitenen
Carl G. Pereswetoff Morath, hvars efter-
kommande egde gården till år 1829,
dä den inköptes af hofjägmästaren J.
Forssbeck, som mycket förbättrat denna
egendom. Genom arf har den år 185
öfvergått till nuvarande egaren, öfver-
jägmästaren Fr. Aug. Forssbeck. —
Duseborg, 1 mantal säteri, med qvar-
nar, enbladig säg, tegelbruk och räck-
hammarsmedja med vattendrift, är na-
turskönt beläget på ett näs mellan Du-
seborgs Stor- och Lillsjö, och består
hufvudbyggnaden, hvilken oragifves af
parker och kanaler, af ett 2-våningars
stenhus, under de sednare åren med
smak och omsorg uppfördt af konduk-
törerna Nyström; till gården lyda 1
mantal säteri Boraedal, 1 mantal frälse
Ulfsberg, I mantal frälse Ullstorp, 1
mantal frälse Grimstorp och V4 mantal
skatte Släntora, som upptaga tillsam-
mans en areal af 2,000 tunnland, hvarå
utsås 150 tunnor diverse spannmål,
lfybeck<
139
h\^ilka lemna i medeltal sjette kornet.
Egendomen brukas af 20 stycken jord-
torpare, och godt fiske finnes i de om-
gifvande sjöarna.
Dusgård. Hemman i Qville härad
och socken af Bohuslän, bekant genom
en på gårdens utmark, vid vägen till
Fjellbacka, liggande hög af 40 stegs
omkrets, i hvars midt leraningar synas
efter en 4 alnar lång stenkista. Af
denna återstod år 1843 endast norra
vägghällen; men några år förut var
monumentet orubbadt och befanns, då
det förstördes, omsluta ett obrändt ske-
lett. Holmberg finner i detta förhål-
lande ett nytt skäl för den meningen,
att de sparsamt förekommande grafvar-
ne af detta slag tillhöra en sednare pe-
riod af hedendomen, då man upphört
att bränna liken.
Dybeck. Sveriges sydligaste säteri,
beläget i Östra Wemmenhögs socken
och Wemmenhögs härad af Malmöhus
län, ligger på en leende slätt, knappt
V4 niil från hafsstranden. Byggnaden
består af flera gamla, med hvarandra
hoplappade delar af skilda byggnads-
stilar; den är oragifven af grafvar, och
utmed dem ligga på trenne sidor gam-
la trädgårdar, hvilka på afstånd tyckas
bilda en lund, som kringsluter gården.
Vester om gården flyter den lilla Dy-
becks-ån ned mot hafvet ; den säges
genom gräfning hafva erhållit sin nu-
varande flodbädd. Strax vid dess ut-
lopp ligger den gamla Hörtehamn, ett
minne från början af 12:te århundradet,
då de ofantliga sillstimmen gingo ut-
med Skånes kuster och då sillen, enligt
Saxos berättelse, så fyllde Öresund, att
man knappast kunde ro fram med båt
samt, långt ifrån att behöfva nät, med
blotta händerna kunde taga fisken. Lii-
beckarne hade då af konung Waldemar
n erhållit frihet att drifva fiskfångsten
utan annan förpligtelse än att betala
vanlig tull och hade många nederlags-
platser utåt kusten; en af dessa har
troligen varit vid Hörtehamn. Nu är
hamnen alldeles uppgrundad; den tyc-
kes icke hafva varit mycket stor, ehuru
den troligen gått längre inåt land; på
redden är dock en förträfflig ankarplats.
140
Mybech.
Itybeck.
Strax (ler invid pä den höga strand-
backen synas obetydliga ruiner efter en
tegelstensbyggnad , som folket kallar
»Rödhusa» och påstår hafva varit ett
förrådshus; fiskrarne hafva här långa
tider igenom hemtat tegelsten för upp-
förandet af sina kojor. Utåt denna
strandbacke har man derjemte på flera
ställen upptäckt källrar. Man kan der-
af sluta, att Hörte eller, som det ock
kallas, Hörtehus varit en icke obetydlig
plats med många magasiner och bygg-
nader.
Huruvida Dybecks gård redan i
dessa äldre tider var grundad, känner
man väl icke med bestämdhet; men sä-
kert är, att den har hög ålder. Från
år 1374 känner man en Johannes Sa-
sterson af Djubeek, som lånat pennin-
gar till då aflidne riddaren Anders Jon-
son af Näsbyholm. I en gammal slägt-
bok säges, att Dybeck jerate Smedstorp,
Löfvestad och Kattesnable (Trolleholra)
voro de gods, som innehades af den i
äldre tider blomstrande Binge-slägten ;
men af de Bingar, som innehaft går-
den, känna vi endast den sista egaren,
Åke Bing. Han sålde 1487 Dybecks
gård, 1 2 gårdar i Dybeck och Nöbbe-
löfs mölla till Danska riksrådet Tage
HoUunger till Brorama, Dybeck och
Jordherga, hvilken säges hafva uppfört
det stora stenhuset på Dybeck. Han
var riddare, riksråd och befallningsman
på Nunnekloster i Norge samt erhöll
af konung Hans föreståndareskapet öf-
ver Bosjökloster, der han och hans hu-
stru, Carin Törnekrands, ligga begrafna.
Tage Hollunger dog 1493 och autages
gemenligen vara den sista af sin ätt.
Tages hustru, fru Carin, öfverlefde ho-
nom, och har hon upprest råstenarna
kring gårdens egor, hvilka af de der
inhuggna fem stegen (hennes familje-
vapen) kallades »ferastia-steuarna». Hr
Tage hade flera döttrar, af hvilka Helle,
gift med Peder Marsvin, fick Dybeck.
Peder 3Iarsvin, genom sin hustru egare
till Dybeck, var son af Jörgen Marsvin
och Anna Passow. Han var Danskt
riksråd och befalluingsmau på Drags-
holms slott. Han dog 1528 och hans
fru, Helle, 1556; de ligga bägge be-
grafna i Lunds domkyrka. De hade
en enda son, Jörgen Marsvin, Danskt
riksråd och befallningsman på Helsing-
borgs slott 15 66 och på Landskrona
1573, bekant som mindre lycklig här-
förare under Eanzows- fejden. På Dy-
beck uppförde han norra tornet. Han
var gift med Carin Gylleustjerna och
hade med henne många barn; den märk-
ligaste bland dessa var Elin, som, gift
med Ludvig Munk, blef moder till den
ryktbara Christina Munk, konung Chri-
stian IV:s morganatiska gemål; i denna
sin dotters historia spelar Elin en vig-
tig roll. Afven de andra döttrarna
gjorde förmånliga giften. Sönerna voro
Otto och Peder. — Otto Jörgensson
Marsvin ärfde Dybeck efter broderns
död; Borsöe köpte han af sin syster
Brita, uppförde der en ny slottsbygg-
nad 16 44 och kallade gården Marsvins-
holm; Krageholm fick han del uti med
sin hustru, Metta Brahe, och tillhand-
lade sig de öfriga delarne af sina svå-
grar. Derjemte egde han Sandby och
Sinclairsholm och var sålunda på sin
tid en bland de största egeudomsherrar
i Skåne. Icke underligt då, att fattiga
auktorer vände sig till honom; en Chri-
stopher Sivendssön tillegnade honom
ett i Köpenhamn 16 22 tryckt arbete
med titel: »Militia spiritualis eller Guds
Börns aandelige Strid», och skattar ho-
nom i dedikationen lycklig såsom den
der med ära bär »det priselige Mar-
svins-Tillnafi'n», i det han »i gierningen
beviser en ret raarsvinsnatur.» Härmed
menar han icke så illa som det låter;
ty Marsvin är äfven en benämning för
delphin, och författaren påminner om
att en sådan, tjusad af lyrans toner,
förde den spelande Arion i land; hvil-
ket till det Skånska marsvinets efter-
rättelse borde lända. Otto Marsvin
hade med Metta Brahe en son Jörgen,
som dog 1629 på en utländsk resa,
samt fyra döttrar, af hvilka Pernilla,
gift med Lave Bille, fick Dybeck, Ca-
rin, gift med Ivar Krabbe, fick Krage-
holm, och Margareta, gift med Jörgen
Urne, fick Marsvinsholm; Ijerde dot-
tern, Hedvig, blef gift med Hans Friis.
Otto Marsvin och hans hustru ligga
begrafna uti ett grafchor i Östra Wera-
raenhögs kyrka.
Dybeck tillföll Lave Bille genom
hans giftermål med Pernilla Marsvin.
Uybeck.
Han var Christian IV:s Iiaiid- eller
kammar-sekreterare och blef sedan hinds-
domare öiver Låland och Falstcr. Af
honom skall den byggnad vara uppförd,
som »u intager vestra och norra sidor-
na af gården. Hans hustru, fru Per-
nilla, afled 16 50, och Lave Bille gifte
sig med sin piga, Dortha Skov. Då
Skåne blef Svenskt, undandrog han sig
att aflägga ed till Svenska kronan pä
grund deraf, att Dybeck var hans omyn-
diga sons egendom. Ar 1G79 dog han
på sin {'gendom Havrelöcke pä Låland.
På Dybeck ser man hans och hans svär-
mors, fru Metta Brahes, portriitter; det
förra har ett verkligt konstvärde, det
sednare är genom restaurering förderf-
vadt. Lave Bille efterleranade tre sö-
ner, af hvilka den ena, Mandrup, var
svagsint och underhölls af bröderna till
sin död 1694; de bägge andra söner-
na, Jörgen och Christian, öfverenskom-
mo att dela Dybeck.
Delningen verkställdes den 7 Juni
1684, och alltsedan har Dybeck haft
tvänne egare, hvilka båda bott pä går-
den och sällan råkat vara rigtigt goda
vänner. I den mellan bröderna upp-
gjorda öfverenskommelsen står, att Chri-
stian skulle besitta den nya byggnin-
gen, som går i vester och norr, tillika
med det »söndersta» porthuset; Jörgen
skulle hafva det gamla huset i öster
tillika med porthuset och östra längan
af tvärhuset. På samma sätt delades
uthusen, trädgårdarna och hela godset.
I slutet af förra århundradet, dä en
(iyllenkrook innehade Jörgen Billes del
och en Ehrensparre Christian Billes,
iippkommo bland allmogen benämnin-
garne »Krokeparten» för den förra de-
len och »Sparreparten» för den sednare.
Kroke par tens första egare, Jör-
tjen Bille, Laves äldsta son, var gift
med Kegitza Beck från Tosterup på
Låland. De lära haft fem barn, af
hvilka två dogp tidigt; bland de andra,
Christian, Metta och Pernilla Marga-
retha, har endast den sednare vunnit
ryktbarhet, ehuru en föga hedrande.
Hon blef gift med öfverjilgmästareii
Hammarberg; men så väl fru llegitza
som hennes dotter, fru Hammarberg,
ansägos »närmare, än anständigt var,
engagerade» med dansmästaren vid Lunds
»ybeck. 141
akademi Paul Wulfenhertz. Då besagde
dansujiistare af en eller annan anled-
ning blef nödsakad att rymma ur lan-
det, fann hans hustru bland hans sam-
lingar äfven en del ömma bref från
fruarna på Dybeck, på grund af hvilka
hon yrkade skiljsmessa från mannen,
Öfverjägraästar Hammarberg begagnade
sig af tillfället att blifva qvitt sin hu-
stru, Pernilla M. Bille, som 17 06 —
modern Regitza hade redan 170 2 afli-
dit — blef dömd att fyra söndagar å
rad sitta på pliktepallen. Straffet hade
ännu 1712 icke gått i fullbordan, och
det skrifves från denna tid om fru Per-
nilla, att hon »slagit sig till liderligt
lefverne uti raelancholi och bränvin, och
befarande var, att något värre kunde
med henne blifva, efter hon var i svår
tentation.» Om ännu en dylik tilldra-
gelse inom denna familj upplyser ett
bref från general-guvernören M. Sten-
bock af den .5 Juni 1708 till domhaf-
vanden i trakten. Deri oranäranes, att
häradshöfding Peter Sillnecker i Jord-
berga under äktenskapslöfte häfdat Jö-
ran Billes dotter — hvilken af dera
namnes icke — och att han sedan
stämt fröken Bille till tinget för det,
att hon om honom utspridt ett dylikt
rykte. Sillnecker hade vid denna tid
med penningar biträdt de skuldsatta
herrarne Bille och i början af 17 08
fått inteckning i Christian Billes del.
Jörgen Billes dödsår är obekant; förmod-
ligen har han öfverlefvat sina, såsom
han sjelf skrifver, »olycklige och odydi-
ge» barn ; ty hans del öfvergick troli-
gen 17 12 till brodern Christians barn.
Dessa voro: Christian Bille den Yngre,
Metta och Petronella Catharina. De
hade förut afhändt sig andra delen af
Dybeck, som de ärft efter fadern. Chri-
stian dog 1712 af pesten, och hans lik
blef icke nedsatt i familjgrafven, utan
nedmylladt på en afsides plats a kyrko-
gården. Systrarna Metta och Petronella
Catharina förpantade d. :{() Juni 1 7 1 :{
för 12- å 14,000 daler kopparmynt
Krokeparten till professor Thomas Ihre,
som samma år i Augusti giltc sig med
Petronella Catharina Bille. — Thomas
Ihre, af en Skottsk slägt, var rådmans-
son från Wisby, studerade i Köpen-
hamn, blef 1685 magister i Uppsala
142
If ybeck.
IVybeck.
och företog sedan en utländsk resa som
guvernör för tvänne ädlingar. Efter
återkomsten blef han 16 92 extra-ordi-
narie professor i theologien i Uppsala
och följande året ordinarie professor i
Lund. Ar 1716 utnämdes han till dom-
prost i Linköping. Han var utmärkt
för lärdom och stora talegåfvor, hade
mycken sjelfständighetskänsla, men lät
ofta hänföra sig af sitt häftiga lynne.
Af ungdomen var han mycket älskad;
det var han, som genom sitt råd be-
friade Lunds studenter från utskrifning
under Carl XILs tid. Hans första hu-
stru var Brita Steuch, med hvilken han
hade många barn. Andra äktenskapet
var barnlöst. Han afled 1720. Efter
hans död gifte sig fru Pernilla 17 24
raed häradshöfdingen i Bara, Torna och
Harjagers härader Nils Langelius, som
år 1736 blef assessor i Göta Hofrätt.
Han hade förut varit gift med Sara
Brita Ehrenpreus, enka efter packhus-
inspektören Göthenstjerna. Ar 1727
blef han adlad och antog namnet Bil-
denshölcl, hvars första del är hustruns
namn. Han dog 1740. Äfven denna
sin man öfverlefde fru Pernilla , och
som hon icke hade några barn, öfver-
gingo vid hennes död 1746 Dybeck och
Snogeholm till hennes syster Mettas
yngsta son, Carl Johan von Löven. —
Kapiten G. J. von Löven, äfven egare
till Simonstorp, var gift med Magda-
lena Gyllengabm och dog 1781. Han
var en egen kurre och brukade aldrig
tilltala sina underhafvande utan att dun-
dra och svärja, och gerna tog han till
käppen; men visade bonden ett fast
mod, så vågade han icke slå, och om
han under hösttiden på marken öfver-
raskades af ett åskväder, kröp han all-
tid förskräckt under höstvagnarna. —
Är 1774 sålde kapiten von Löven siu
del af Dybeck till hofmarskalkeu baron
Gustaf Fredrik Gijllenkrool', gift raed
Eva Bjelke. Under hans tid uppstod
fråga om bägge delarnas återförenande,
i det Sparrepartens egare, Gustaf Eh-
rensparre, 1777 ville sälja sin del för
150,000 daler silfverraynt; men uuder-
handlingarne förde icke till något re-
sultat. Gyllcukrook dog 17 95. — Äld-
sta sonen, baron Axel Gyllenkrook, tlck
Svenstorp och Björnstorp. Andra so-
nen, kapitenen, baron Johan Anders
Gylle)ikrook, erhöll Krekeparten af Dy-
beck. Hans egotid var upptagen af
jemna tvister med Sparrepartens egare.
Gyllenkrook nedref 1802 det norra port-
tornet, som hörde till hans del; men
källaren derunder tillhörde Sparrepar-
ten, hvars egare fordrade, att Gyllen-
krook skulle iståndsätta källarens tak,
hvilket vid tornets nedrifning blifvit
förstördt. Då G. vägrade, kom det till
process, under hvars utförande källaren
stod utan tak, till stort mehn för bäg-
ge parterna, emedan just öfver källaren
gick inkörseln till borggården. Gyllen-
krook vistades mest på sin egendom
Abusa; endast då gässen skulle slagtas,
infann han sig på Dybeck, emedan han
gerna personligen deltog i denna hög-
tid. Han dog ogift på Abusa 1820
och ärfdes af sin brors barn, baronerna
Gyllenkrook, samt systersonen, auditö-
ren Fredrik von Hermansson. Dessa
sålde Krokeparten 1822 till grosshand-
laren Albrecld Baltzar Wallis i Stock-
holm. Han dog 1836 vid 48 års ål-
der, och hans efterlemnade hustru, fru
Fredrika Catharina Johanna Wallis, är
nu egarinna af denna part, hvilken ar-
renderas af hennes son, herr Ålb. Balt-
zar Wallis, som ombyggt Hörte mölla,
sedan han tillhandlat sig Ljungfeltska
delen deraf, inrättat mejeri, bierbryg-
geri m. m., och har sålunda bidragit
till förkofrande af denna del, som bi-
behållit sin ursprungliga storlek, under
det att den andra delen betydligen
hopsmält.
Sparrepartens första egare var
Christian Bille, en af de herrar, som
underskrefvo Malmö recess, och 1664 in-
troducerades han på Svenska riddarhuset.
Under kriget blef, det oaktadt. Dybeck
pluudradt af Svenskarne. I Oktober
1676 var Bille hr Jörgen Krabbe följ-
aktig till Malmö, der de å Skånska
adelns vägnar gjorde föreställningar mot
den utfärdade befallningen, att adeln
med sina fruar och barn skulle begifva
sig öfver gamla Svenska gränsen. Utom
Dybeck egde han äfven Simonstorp och
\ Snogeholm samt fick Jordberga med sin
{ hustru, Carin Wind. Ehuru han såle-
des hade betydliga egendomar, var han
i dock ständigt försänkt i skuld. En del
Dybecki
Dybeck.
143
af Jordberga pantsatte han 1684 och
sålde 1686 till von Buchwaldt; återstå-
ende delen af denna gård öfverlät han
till Sillneckerska slägten. Hans andel
i Dybeck var belånad i Rikets Ständers
Bank; häradshöfding Sillnecker åtog sig
1708 att betala skulden mot det vil-
kor, att Billarne förbundo sig att åt
Sillnecker i första rummet hembjuda
Christian Billes del i Dybeck, derest
det blefve fråga att sälja den. Under
tiden tog Sillnecker denna del i pant
och begärde samt erhöll år 1710 på
tinget i Skifvarp ett uppbud dera; men
samma år dog han. Christian Bille lär
hafva gått öfver till Danmark och dött
i Köpenhamn den 17 Augusti 1714.
Carin Wind dog redan 1698; med hen-
ne hade Bille barnen Christian, Metta
och Petronella Calharina. Det hvilade
ett oblidt öde öfver de sista Skånska
ädlingarne af denna berömda Danska
ätt. Väl tyckes såväl Christians dåliga
hushållning som det osedliga lefnads-
sättet inom Jörgen Billes familj hafva
varit de förnämsta vållande orsakerna
till slägtens obestånd; men kanske haf-
va de Svenska herrarne, som vid den-
na tid öfversvämmade Skåne, om icke
orsakat, åtminstone vetat att förträff-
ligt begagna sig af de erbjudna medlen
för att uttränga ett par bland den er-
öfrade provinsens förnämsta jord-drottar.
— Efter Sillneckers död blef hans sy-
ster, Catharina EUsah. Sillnecker, enka
efter borgmästaren Bengt Langh, pant-
innehafverska af Sparreparten; hon blef
sedan omgift med guvernements-kamre-
raren Jakob Klerck. Denne köpte år
1711 %:delar af Sparreparten utaf
Christian Bille den Yngre och systern
Metta, hvilka båda jemte systern Pe-
tronella Catharina^ strax efter fiugo ärf-
va Krokeparten. Återstående delen, till-
hörande den sistnämda systerns man,
Bildenskjöld, köpte Klerck år 1725.
Om kamreraren Jakob Klerck känner
man i öfrigt endast, att han varit en
smulgråt af prima sort. Hans hustru
dog 1731 och han sjelf dog 1735; men
redan 1725 hade han afträdt Sparre-
parten till sin svärson B. Ingelotz, gift
med Anna Beata Langh. — Öfverst-
löjtnant Berndt Simon Ingelotz var prest-
3on, hade tjenat som major vid Norra
Skånska Kavallcri-regimentet, blef 1720
adlad och fick 1734 afsked med öfverst-
löjtnauts titel. Han hade förut varit
gift med Christina Stobaea. Med Beata
Langh hade han en dotter, Christina
Gustaviana Ingelotz, som efter sin mors
moster, fröken Margaretha Sillnecker,
1732 ärfde halfva Jordberga. Fadern
sålde dock genast denna egendom. Han
dog 17 65, 80 år gammal, sedan han
varit enkling i 18 år. — Christina In-
gelotz blef gift med öfverstlöjtnanten vid
Smålands tremännings-regimente Chri~
stopher Ehrensparre, hvarigeuom halfva
Dybeck öfvergick i Ehrensparreska släg-
ten. Han blef adlad 1719 och riddare
af Svärds-Orden 1748. Han dog 1767
och efterlämnade en son, Gustaf, samt
fem döttrar. — Gustaf Ehreiisparre var
redan vid 30 års ålder major, ingick
gifte med Margaretha Kurck, enda dot-
tern till den rike och mägtige excellen-
sen Kurck på Jordberga, och syntes i
allt vara gynnad af lyckan. Hans maka
skänkte honom 1783 en dotter, men
denna afled redan i Februari 1784; 9
månader derefter följde friherrinnan Eh-
rensparre henne i grafven, och den
djupt sörjande maken öfverlefde endast
5 månader sin hustru; han dog i April
1785. — Sparreparten tillföll nu gen-
om arf major Ehrensparres 5 systrar,
hvilka innehade egendomen samfäldt till
år 1797, då de alla, utom fröken Eva
Charlotta, sålde sina andelar till Kroke-
partens egare J. A. Gyllenkrook. Dessa
delar bördades dock 1798 af Eva Char-
lotta. — Eva Charlotta Ehrensparre
ingick gifte med ryttmästaren, sedan
krigsrådet Henrik Wilhelm Ljungfelt.
Han hade först varit gift med fröken
Maria Roos af Hjelmsäter och hade
med henne trenne barn: Carl, som dog
ung ; Ulla, gift med professor Wahl-
bom i Kalmar, och Maria, som ännu
lefver ogift. Med sin andra hustru,
fröken Ehrensparre, hade han en son,
Gustaf Ehrensparre Ljungfelt. Brist på
sympathi makarna imellan gjorde skiljs-
messa nödig, och fru Ljungfelt inne-
hade ensam egendomen till sin död år
1823. Hon inlöste äfven Simonstorp,
h vilken egendom öfver 50 år varit pant-
satt. Krigsrådet Ljungfelt lät år 1824
förstöra en stor mängd handlingar, som
UÅ
Dybeck.
tillhörde Dybecks arkiv. — Gustaf Eh-
rensparre Ljungfelt, ryttmästare, till-
trädde Sparreparteu. Då egendomen
genom inlösandet af Siraonstorp och de
många rättegångarna blifvit betydligen
skuldsatt, sålde han undan en del af
underlydande godset och dog ogift 1845.
Han ärfdes af sina tväune ofvanuämda
systrar, professorskan U. Wahlbom och
fröken Maria Ljungfelt. Den förra sål-
de sin andel 1849 till prostarne Nils
Loven och Palmqvist, hvilka sedan de-
lat den i mindre lotter och sålt större
delen af dessa till olika personer. Den
återstående delen af Sparreparteu samt
hälften af byggnaderna å Dybeck inne-
hafvas nu af frökeu Maria Sophia Eli-
sabeth Ljungfelt.
Den plats, der Dybecks herrebygg-
nader blifvit uppförda, var fordom ett
kärr, som med stor ansträngning blifvit
fyldt. Mangården på Dybeck, omgif-
ven af grafvar, inneslöt fordom på alla
sidor en fyrkantig gårdsplats och be-
stod af flera byggnader. Östra sidan
upptogs af det stora stenhus, som Tage
Hollunger lät bygga omkring år 1490,
och i söder derora af en mindre bygg-
nad. A norra sidan voro tvänne hus,
hvilka samraanbundos af ett högt och
starkt porttorn, genom hvilket inkörseln
gick, och uti hvilket var inredd en kyr-
ka med altare, predikstol och storm-
klocka, den sednare nu skänkt till Wem-
luenhögs kyrka. Detta torn var upp-
fördt 1555 af Jörgen Marsvin; öfver
porthvalfvet skall en granit-tafla hafva
varit inmurad med inskriften: uDette
er byggt ikke med Possemad, uden med
egit folk og penge», samt derunder Mar-
svins- och Gyllenstjerne-vapnen. Tornet
nedrefs af baron Gyllenkrook år 1802.
Det östra af de tvänne sistnämda hu-
sen, hvilka vi förmoda hafva intagit
norra sidan, synes icke på Fischerska
teckningen af år 1680; men i gärds-
delningsdokumentet af år 1684 namnes
»östra Ijingan af tvärhuset», och kau
dermed icke menas någon annan än eu
byggnad på den ifrågavarande platsen.
Det vestra åter af dessa hus har, jemte
det, som intog vestra sidan, blifvit upp-
fördt af Lave Bille i medlet af 1600-
talet. 1 ett gammalt manuskript heter
det, att norra och vestra byggnaderna i
Dybeck*
äldre tider varit använda till befästning;
Lave Bille har troligen då borttagit
de gamla byggnaderna och uppfört de
nuvarande boningshusen, ty i delnings-
dokumentet talas om »den ny bygg-
ning, som går i vester och norr.» Till
nämda vestra länga stötte i söder ett
till omfånget mindre, men tre våningar
högt hus, och framför detta var åt gårds-
sidan ett åttkantigt trapptoru, tom i
äldre tider varit prydt med en hög spi-
ra, hvilken tjenat sjöfarande till märke
och finnes utsatt pä gamla sjökort. Sö-
dra sidan af borggården intogs af ett
lågt envåningshus med porthus å mid-
ten, förmodligen det i delningsdoku-
raeutet omtalade »scndersta porthuset»,
från hvilket en brygga öfver grafveu
ledde till trädgården. På norra sidan
ledde i äldre tider en vindbrygga, i
sednare en bro, med två hvalf öfver
grafven till ladugården, som äfven varit
af grafvar omgifveu. Grafvarua, som
fingo sitt vatten af Dybecks-ån, skola
fordom hafva varit så inrättade, att
vattnet i hast kunde utlappas, så att
man med blotta händerna kunnat taga
den qvarstannade fisken.
Öster om ladugården ligger en ätte-
hög, och sägnen förtäljer, att Dybecks
grundläggare der skall vara begrafven.
Folktron sätter hvad der tilldrager sig
i närmaste samband med Dybecks-egar-
ues öden. Kort inan någon på gården
dör, hör man alltid trumning i högen.
Likaledes har man lagt märke till, att,
hvarje gång försök gjorts att kringskära
högen, har någon af egarne eller deras
familjer träffats af en olycka. Major
Ehrensparre blef svårt sjuk vid ett dy-
likt tillfälle. En annan gång, då man
börjat gräfva i högen, hände det sig,
att godsegarens broder, baron Nils Gyl-
lenkrook, i mörkret föll genom en uti
förstugan leranad glugg ned i källaren,
bröt ryggen och afled/få dagar derefter.
Äfven några hästar och fäkreatur dogo
vid samma tillfälle. För icke lång tid
sedan företog sig eu inspektor att å
nyo kringgräfva högen; förgäfves var-
nade honom en gammal bondqvii\na,
som af detta tilltag spådde nya olyckor.
Några dagar derefter föll en årsgammal
gosse af egarens familj ut genom ett
fönster och slog ihjäl sig mot steogrun-
Dybeck.
Dybeck.
145
den på gården. Samtidigt störtade flera
hästar och l^reatur i ladugården; och
den gamla vidskepelsen fick ny fart.
Den så kallade Bingsmarken skall
fordom hafva tillhört Stora Beddinge;
raen Ake Bing påstod, att den hörde
till Dybeck, och sedan han lagt jord
från Dybeck i sina skor, gick han på
den omtvistade marken och svor, att
den tillhörde honom. Men efter döden
har han ingen ro; han går nattetid
omkring och ropar: »Alle Beddinge by-
amän, kommen hit, kommen hit, skolen
ni få er Bingsraark igen !»
Imellan Dybeck och Skifvarp lågo
fordom tvänne högar, nu genom grus-
hemtning inskränkta till en och en half;
de kallas af folket Toftahögarne. Om
dem har allmogen mycket att förtälja.
Så har en skatt der blifvit funnen; en
dräng hittade der en gång en urna,
och Nils Nilsson såg, då han en gång
gick och plöjde derinvid, ett vackert
barn sitta på högen. Men märkligast
af allt var det, som hände Jon »Hyre».
Han lade sig en varm eftermiddag att
sofva på den ena af högarna och blef
genast bergtagen. Inkommen i högen,
började han i sin förskräckelse att tuta
och skram.la med »ringastafven» och ro-
pade: »Vår herre bevare oss!» Detta
besvärade en käring, som låg i en korg,
så att hon befallde de andra trollen att
köra ut honom ; och dessa togo Jon
»Hyre» (byns fäherde) och kastade ho-
nom ut med sådan kraft, att han föll
ned på Skifvarps tufvor, en fjerdedels
mil från Toftahögarna. Imellertid var
Jon »Hyre» lång tid derefter underlig
till sinnes.
Nära Wemmenhög står, söder om
landsvägen vid de s. k. Herremausbro-
arna, en runsten, hvars inskrift på Lin-
nés tid var så fylld af spatgryn, att
endast några ord kunde läsas. Folket
säger, att ingen kan läsa den, utan att
stå pä hufvudet. Vid den är följande
sägen fästad. En fager jungfru bodde
i gamla tider på Dybeck, och till henne
friade samtidigt tvänne kämpar. Jung-
frun aktade båda högt och kunde icke
bestämma sig i valet. Enligt tidens
sed fick då ett envige afgöra, hvera den
fagra skulle tillhöra. På den plats, der
Wemraenhögs kvrka nu är belägen, stod
II,
striden. Efter en häftig kamp föll den
ena kämpen, och segraren, svårt sårad,
begaf sig på väg till Dybeck; raen han
kunde icke hinna längre än till Herre-
raansbroarna, der han nedföll död. Den
bedröfvade jungfrun lät då uppresa min-
nesvårdar på de platser, der hennes äl-
skare aflidit; åt den ena reste hon en
ättehög, åt den andra en runsten. Vid
högen, som ligger inpå kyrkan, samla-
des sedan kämparne, dä de drogo i le-
ding, och deraf erhöll den namnet
»Väpraannahög», som sedan blifvit för-
vandladt till Wemmenhög, hvarefter hä-
radet och socknen blifvit uppkallade.
— Denna sägen stämmer dock föga öf-
verens med inskriften på stenen, hvil-
ken Liljegren sålunda läst: Bunir. rafti.
ftin. iittift ttufttr. Tåafa. brutiur. fin.
Ijttrttt, kuiion. Irtk. — Såsom motstycke
till den sägen, hvilken folket fäst vid
denna sten, tillåta vi oss att anföra en
förklaring, som en lärd antiqvarie gif-
vit af stenens inskrift; den utgör ett
interessant exempel på den obesvärade
och naiva tolkniugsraethod, som forn-
tida antiqvarier använde, och hvilken
stundom hade till följd, att de höggo
vida bättre i sten än runristarne sjelfva.
Chytraeus Vejanus läser inskriften så-
lunda: »^xet ©uior fin jrte; ©u^ar
vot hot i hrt,» och finner deraf klart,
att stenen blifvit rest omkring år 600
under konung Svens regering, då en
häftig hungersnöd tvingade Cimbrer och
Göter till en stor utvandring. Då haf-
va, menar han, fäderna följt sina ut-
vandrande barn till skeppen och sagt:
»^\et Onbot fin etie>^ (gifven gudarna
sin ära), hvarpå barnen svarat: »©u^ur
vax hav i hri» (Gudarna äro vår tillflykt
i krig). Och derraed var för honom
gåtan löst.
Den omtaita högen vid kyrkan har
sedermera blifvit tagen i besittning af
högfolket. Som vanligt lefde det på
förtrolig fot med sina grannar, som här
voro bönderna uti det närliggande hem-
manet, Skotgården. Högfolket lånade
af bönderna hvad de behöfde och voro
dem till återtjenst; de bivistade äfven
understundom böndernas gillen, men af-
vandes derifrån, då en gång en dräng
tog skummet af en svettig hingst och
blandade det i ölet, som bjöds dem;
U6
nybeck.
Dyed.
från den stunden korarao de aldrig mer
i »Hörenslaget». Man berättar äfveu
härifrån en tilldragelse, liknande den
vid Ljungby-magle-sten, huruledes näm-
ligen en dräng från högfolket bortsnap-
pade ett dryckeshorn. Dock har man
ieke här, såsom i Ljungby, hornet att
visa.
I högen vid Persemölla bodde förr
8 å 10 kattor, åt hvilka folket i hem-
manet icke blott måste gifva sä myc-
ket mjölk, som de förmådde dricka,
utan måste äfven höfligt bemöta dem;
ty sade man till någon af kattorna:
»Fy, hvad du är led, blånäsa!» så spot-
tade katten tvärt öfver golfvet på den
talande.
Från snapphanetiden har man en-
dast en berättelse. »Mårten i Saxen»
var stor Dansk-vän och väldig snapp-
hane. Han brukade säga: »Förr skola
mina slagtade oxar gå och beta på Al-
maröds hög, än Svenskarne vinna Skå-
ne)j; men för dessa ord fick han plikta
med sitt lif.
En mängd af de förr allmänt gäng-
se vidskepliga föreställningarue finnes
ännu qvar i denna trakt. Större delen
af de vidskepelser, för hvilka Nicolo-
vius redogör i sitt bekanta arbete om
»Folklifvet i Skytts Härad», återfinner
man här med en och annan förändring
eller tillsats. Yarulfven, maran, bäcka-
hästen, »dammapågen», elfveu, nordskyt-
ten och grafsuggan äro trosartiklar, syn-
nerligen för de äldre. Som bevis för
folkets benägenhet att sätta tro till allt,
som stöter på det underbara, vilja vi
meddela en sägen från sednare tiden,
på hvilkeu ingen bonde i Wemraenhögs-
trakten tviflar, och som vi af flera olika
personer hört på ungefär samma sätt
förtäljas. Den är äfven märklig derföre,
att den är fäst vid namngifua och på
orten kända personer.
Ar 1757, då Jakob Qviding var
kyrkoherde i Östra Wemmenhög, afled
en qvinna, som vid nattvardens begå-
ende, stulit ol)laten och gifvit den till
kreaturen. Till straff för detta gick
hon igen och sågs om aftnarna sitta
pa bakugnen, klädd i sin skinnpels.
Hennes man, som fann sig besvärad af
denna efterhängsenhet, gick till presten
och bad honom befria sig från den af-
lidnas (»dödingens») besök, hvilket också
denne lofvade att vid tillfälle göra. En
afton kom Qvidingen från Dybeck, stadd
på resa hem, och hade redan hunnit
halfvägs, då han mötte dödingen på
vägen. Genast befallde han sin kusk,
Siver, att taga högra bakhjulet af vag-
nen och tvang derpå dödingen att hålla
under och springa bredvid. Anländ till
prestgården, som ligger utmed kyrkan,
och hvars loge vetter ut åt kyrkogår-
den, bjöd han Siver spänna ifrån och
gå att lägga sig. Men Siver, som var
nyfiken, gick in på logen, från hvars
ena glugg han kunde se allt, som på
kyrkogården tilldrog sig. Derifrån säg
han då, huru Qviding manade dödin-
gen ned i grafven ; men denna gjorde
motstånd och ville icke ned, sökande
att insnärja Qvidingen genom frågor
och görande honom förebråelser af olika
art. Men för hvarje fråga, som Qvi-
ding besvarade, och hvarje förebråelse,
han vederlade, sjönk dödingen djupare
ned i grafven. Som prof pä deras sam-
tal anföres. Dödinyen: »Du har dragit
venstra hosan på högra benet.» Qvjd. :
»Det hjelper dig icke, jag skall strax
byta om.» Detta verkställdes. Död.:
»Du åt ett ägg till frukost och gaf icke
din hustru deraf.» Qvid.: »Det hjelper
dig ieke, jag bjöd henne.» Död.: »Du
vill straffa mig och kan icke hålla styr
på din egen dräng, som står och lyss
på oss.» Qvid.: »Det hjelper dig heller
icke.» Död.: »Du har stulit 4 sfyfvér
från din mor.» Qvid.: »Det gjorde jag;
men för dem köpte jag denna bok, med
hvilken jag kan drifva bort dig och
alla leda djeflar», och så slog han dö-
dingen i pannan med boken, så att den-
ne sjönk ned i grafven. Men prosten
Qviding var af ansträngningen så med-
tagen, att han insjuknade och dog nå-
gra dagar derefter.
För närvarande utgöres Sparrepar-
ten af: säteri 3^24 mantal samt under-
lydande 4^°/5^g mantal. Krokeparten
j utgör 31 'V32 mänt., hvaraf S-y^ mänt.
! säteri. (Skånska Herrgårdar.)
i
I Dyed. Ett sjettedels mantal skatte
j i Warnuras socken och härad af Carl-
I stads län. Af detta hemman skall en
j del hafva tillhört Ki.seberga kloster, men
liyfvelsten.
hvilken troligen varit den del, som nu !
är krono, och som skall blifvit skänkt '
till klostret af en nunna, född på Dyed. ;
Den sjettedel, bvarom här egentligen i
är fråga, har från äldre tider varit an- i
slagen till boställe åt komminister i '
Warnum eller Christinehamu. Genom '.
Kongl. Brefvet den 16 April 1858 till- !
läts Warnums församling att försälja '\
komministerbostället Dyed, dock ej till I
lägre pris än 9,00 rdr rmt, och att af \
denna köpeskilling jemte ett årligt till- j
skott af församlingen, stort 150 rdr ;
rmt, och 10 tunnor råg af komminister-
lönen, att utgå under 10 år, bilda en
fond dels till inköp af en boställsgård
i Christinehamn, dels till förl)ättring af
komministers lönevilkor, och skulle kom- ,
ministertjensten under tiden bestridas ;
genom vikarie. i
Dyfvelsteii. »Kn namnkunnig och
hos allmogen märkelig sten, — säger
Feruow, — invid Klara-elf, 6 fjerdings-
väg norr ora Tingvalia (Carlstad). Hans
ställning utvisar, att han med menni-
skohänder är ditsatt för någon besyn-
nerlig orsak. Allmogen har om honom
många berättelser.» Bland dessa anför
Fernow såsom den sannolikaste, att ste-
nen blifvit i Halfdan Hvitbens tid upp-
satt som ett gränsmärke mellan Norge
och Sverige, hvaraf sedan en tid föror-
sakats »dyfve!» och trätor mellan bägge
folken. — En annan mening är, att
stenen varit ett gränsmärke mellan
Wärmland och den skog, som skiljde
Götaland derifrån, — wdock fattas icke
folkets skrock om honom, att han blif-
vit ditkastad af en jätte, Thor i Jotun,
som varit halfsjette aln lång och haft
krafter i jemförelse.» Stenen står söder
om Löfedc bro på en tämligen stor
hög, i hvilken en Svensk höfding skall
hafva blifvit jordad, sedan han stupat
i någon strid med Norrmännen.
Dylta. Svafvelbruk i Axbergs soc-
ken och Örebro härad af Örebro län,
ungefär i midten af socknen, skall leda
sin upprinnelse från 157 5 och har till-
hört flera slägter, seduast den friherrliga
Akerhjelmska, som ännu eger detsam-
ma. Svaflet brytes ur ett svafvelkishal-
tigt qvarzlager och påstås vara af ut-
Dylta Ä.
147
märkt beskaffenhet, «af allt gjordt svaf-
vel det bästa», säger den nyaste redak-
tionen af Tunelds Geographi. Axbergs,
Kils och Hofsta socknar kallas ufrisock-
nar», emedan de njuta frihet för rote-
ring mot skyldighet för der boende
skatte-allmoge att årligen af hvarje man-
tal utgöra 3 2 dagsverken vid svafvel-
bruket samt på bruksallmänniugen hug-
ga och till bruket hemföra 7 stafrum
ved, hvarförutom allmogen är förbunden
att till inlösen hembjuda bruket de kol,
den af egna skogar bränner. Under
åren 1815 — 1821 minskades brukets
tillverkning, emedan de nämda socknar-
nas tjenstbarheter till bruket då under-
gingo förändringar; men sedan dessa
tjenstbarheter åter blifvit stadfästa år
18 23, har tillverkningen tilltagit. Mel-
lan 1830 — 1840 tillverkades omkring
180 — 290 sk'tt svafvel årligen, utom
rödfärg och vitriol. Enligt de sednaste
uppgifterna uppgick tillverkningen år
1857 till 238 skS svafvel, 5iO skS
vitriol och 3,500 tunnor rödfärg. För
svafvel- och vitriol-till verkningen erläg-
ges i afrad '/j^ af tillverkningen och
af svaflet hvar 10:de tunna. — Af hi-
storiska minnen, fästa vid Dylta, kän-
ner man ingenting annat, än att kon.
Carl XI den 29 Augusti 1695 gjorde
ett besök vid bruket, som då beboddes
af häradshöfdiug Levienhofs enka. Kon-
ungen åtföljdes af Kongl. råden gref-
varne Bengt Oxenstjerna, Nils Bjelke,
Nils Gyldenstolpe, Didr. Wraugel och
L. Wallenstedt. — Till svafvelbruket,
som nu eges af löjtnanten baron Chr.
W. Akerhjelra, höra Dylta qvarn med
3 par stenar och Dylta enbladiga säg,
tillika med en masugn, som endast till-
verkar svafvelkrukor för svafveldestilla-
tiouen. Tid Dylta bruk är ny station
på jernvägen Köping — Hult under an-
läggning, och vid stationen hafva flera
nya sidospår jemte platform blifvit an-
lagda för bantåg, som der möta hvar-
andra eller göra uppehåll. Brukets af-
stånd från Örebro är 1 V| 'nil-
Wjha Ä. Su kallas den i trakten
af Dylta frararinnande .Järle-ån, hvilken
sedan antager namnet Oppboga A och
sist Arboga A samt vid Kuugsö faller
ut i Mälaren.
148
Dyne<
Itäderö.
DviiB. Ktt mantal »ofrimansfl-frälse
i Högdals socken och Wette härad af
Bohusläu, beläget vid ändan af Dyne-
kilen, hav god åker och äng, är be-
bygdt för ståndspersoner samt försedt
med trädgårdsanläggningar, tegelbruk
och qvarn. Eges af premierlöjtnaut G.
F. Belfrage.
DYuekilen. Hafsvik i Wette härad
af Bohusläu, på hvars kust den inträn-
ger mellan höga, stupande klippsträn-
der; i fjorden ligger en samling små
holmar, af hvilka de största kallas Tjur-
holmen och Kvossö. Mellan Dynekilen
och Säckefjorden utbreder sig den be-
tydliga halfön Hogdalsnäset. Dynekileu
är lastageplats och en god hamn. —
Dynekilen har sedan Carl XILs sista
år en bedröflig historisk ryktbarhet.
Här låg i Juni månad 1716 en från
Göteborg anländ Svensk transportflotta,
lastad med krigs- och muuförråd för
arméen i Norge och försvarad af en
galér-eskader under befäl af schoutby-
nacht Olof Strömstjerna. Fienden hade
länge haft afsigter på att taga denna
för Svenska arméen högst vigtiga trans-
port, och den 27 Juni, då officerarue
på den Svenska eskadern bivistade ett
bondbröllopp på Dyne, företog den djerf-
ve Tordenskjold ett angrepp. Han styr-
de, gynnad af eu strykande vind, med
en fregatt, några kauonpråmar och ga-
lérer midt in ibland Svenska flottan och
gaf henne lag efter lag. Striden vara-
de i fyra timmar, men aflopp så, att
flera af de Svenska skeppen skötos i
sank, andra togos af Tordenskjold, och
resten sprängdes af Svenskarne sjelfva.
Inan dessa huuuo betänka sig på att
besätta stränderna vid utloppet för att
försvära fiendens återtåg, var Torden-
skjold redan i säkerhet med sitt byte.
Genom denna olycka såg sig Carl XII
tvungen att upphäfva arets fälttåg. All-
mogen utvisar sjelfva platsen för stri-
deu mellan Apelvikea och Askeviken.
DjTchög, Djrehöga. Grafhögar med
denna benämning förekomma på flera
ställen i vestra Sverige, synnerligast i
Bohuslän och på Dal. Allmogen berät-
tar vanligtvis, att en konung eller höf-
diug, vid namn Dyre, hvilar i högen.
En sådan Dyrehög träiTas i Brålanda
socken på Dal, en annan i Skee socken
af Bohuslän.
Dyrhall. Ett bland de i Bohuslän
s. k. Dyrhusen, äfven Jättestugor och
Stenstugor kallade, forntida grafkamrar,
från samma period som ättehögarne.
Dessa dyrhus bestå af på kant resta
väggstenar, hvilka uppbära en, någon
j gång två ofantliga takhällar och bilda
j ett slags fyrkantiga eller runda kamrar,
, merändels till hälften insatta uti en
hög, hvilken likväl aldrig betäckt hela
j stenvården. Ibland utspringer från ena
' väggen en smal, låg, igenfylld och obe-
I täckt gång. Uti takhällarna ser man
stundom ganska många runda hålor in-
i huggna, hvaraf de största äro 2 tura
I djupa och 4 tum i diameter. Golfvet
I i dyrhusen håller uti medel-areal 1 2
I qvadratalnar och består oftast af fin
! sand. Kammarens höjd invändigt är i
medeltal 2 alnar. Att de hafva tillhört
ett folk, som brände sina döda, ses der-
j af, att man i dem alltid finner brända
! raenniskoben och fragmenter utaf graf-
I urnor af lera. Det här ifrågavarande
I Dyrhall ligger vid Kortås, ett torp un-
I der Haborsby i Walla socken på Tjörn
i Bohuslän. Dess fordom af fyra vägg-
pelare uppburna takhall har nu rasat
I ned; i densamma äro 8 runda hålor
j ursvarfvade, de största af ett par tums
j diameter.
! Dyrik. Två mantal frälsesäteri uti
I Oster-Akers socken af Åkers Skeppslag
i och Stockholms län, vid en vik af haf-
vet, mellan tvä ansenligt höga kullar,
I innehades 1685 af Erik Geete, tillhör-
I de 1741 kapiten Leyonflycht, 1772 fru
I Leyonflycht och egdes sednast af enke-
; fru lagmanskan Boström på Östanå i
Kulla socken af samma Skeppslag och
j län. Under Dyvik lyda derjemte öfver
1 '/j mantal i Öster-Aker.
I Dåderö. Fordom ö uti Jerna-fjärdeu,
I nu mer sammanhängande med Mörkön,
I men tillhörande Ytter-Jerna socken af
i Öknebo härad och Stockholms län. On
I innefattade fordom säteriet Dåderö, som
tillhörde slägteu Sparre, af hvilken riks-
I rådet Lars Sparre skref sig till Dåderö ;
Uådrau.
VUdesJi).
149
efter reduktionen biel" det år 169 5 bo-
ställe tör öfversten vid Adelsfanan, men
såldes sedermera till skatte. Gården,
2 mantal skatte, egdes 1809 af krono-
befallniugsraannen Möller, 1828 af bön-
der; 1856 tillhörde I mantal af Då-
derö kapitenlöjtnanten C. J. Hjerta. —
Under Dåderö frälsesäteri lydde fordora
Augsbolm, på Dåderön, 2 raant. krono-
säteri, som efter reduktionen blef raili-
tieboställe och förblifvit det.
Dådrau. Jemverk i Rättviks socken
af Oster-Dalarne, anlagdt vid sjön Då-
dran år 1806 af krono-inspektoren G.
Bergström, privilegieradt 1815 och 1824
samt 1828 tillhörande brukspatron P.
Forssling, nu ett bolag, består af en
masugn med oinskränkt blåsningsrätt,
2 stångjernshamrar med 4 härdar, 1
knipphamtnare, 2 spikhamrar, en lie-
stock med 3 hamrar, nu nedlagda, hns-
behofs-såg och qvarn. Bruket har varit
privilegieradt till 2,200 sk^:3 smide mot
dubbel hammarskatt, deraf 150 sk?fc för
manufakturverket.
Dåvö. Gammal gård nära Mälar-
viken Galten i Munktorps socken och
Snäfringe härad af Vesterås län, består
af 2 mantal frälsesäteri med tillhörande
2'/, mantal. Gården har sitt namn af
Vestmanländningarues apostel, den He-
lige Uavid, som skall först hafva land-
stigit vid södra sidan af ^lunktorps
socken, vid den utanför Dåvö belägna
s. k. Biskopsholmen; sedermera bodde
han pä Dåvö, som efter honom kalla
des Davidsö; men derifrån berättas han
hafva flyttat längre upp i socknen till
det '/g mil från kyrkan belägna Sand-
stad, som egentligen skall hafva hetat
Sauct-D.-Stad. Davidsö eller Dåvö nam-
nes sedan som kungsgård, der flera
konungar vistats. Magnus Ladulås har
härifrån utfärdat flera bref, t. ex. ett
af år 1275, pridie Cal. Jun., då han
instiftade ett kanonikat i Uppsala, ett
är 1286, då han skänkte den nuvaran-
de Norrmalm i Stockholm åt Clara klo-
ster derstädes, o. s. v. Ar 1276 gaf
samma konung Dåvö med Felliugsbro
och Åkerbo samt Snäfringe härader i
morgongåfva åt sin drottning Hedvig,
dotter till grefve Gerhard af Holstein.
Enkehertiginnan Ingeborg, kon. Magnus
Erikssons moder, tick år 1326, den 14
Februari, Dåvö gärd med Snäfringe och
Åkerbo härader i förläning af sin son
i stället för en del af Vestergötland
med Wärraland, hvilka hon innehaft
under morgongåfvorätt. Vid denna tid
hade Dåvö sina egna Ädcocati eller fog-
dar (fogater), bland hvilka Peder Advo-
cat namnes 1318, Lars Ingeborgsson
1360. Gården blef 1655 förlänad ät
enkan efter assessor Lagercrona för hen-
nes lifstid och kom derpå (1704) gen-
om byte mot andra gårdar (Hammarby
i Gripsholms län, Ladby och Bäckeby
i Eskilstuna län) till ätten Lagercrona,
som länge innehade gården. Ar 1828
egdes Dåvö af brukspatron Dybeck och
tillhör nu grefvinnan Chr. Louise von
Rosen, född Aspelin.
sjö. Socken i Uppvidinge hä-
rad af Kronobergs län, mellan Sjösås
socken i norr, Lenhofda och Granhult
i ösler, Herråkra och Furuby i söder,
Gårdsby och sjön Innaren i vester, har
en areal af 32,053 tunnland, af hvilka
2,320 äro sjöar och kärr. Socknen har
sannolikt sitt namn af sjön Dädluigen
eller Dällingen, som med en bäck föll
i Drättinge sjö och hade, likasom den
sistnämda, en fjerdedels mil i längd,
men nu ;ir en äng, sedan »Dällingen»
blifvit urtappad af major Carl Gustafs-
son Rappe, under det denne var egare
af Drettinge. En annan af socknens
sjöar är Lianebjörke sjö, der sjömalm
finnes. Dädesjö socken består af de
fordna socknarna Dädesjö och Eke, hvar-
till ytterligare kommer Plerråkra annex
eller kapell, hvars uppförande på de
från Dädesjö aflägsuaste i sydost lig-
gande hemmanen tilläts i Gustaf Adolf
den Stores tid. Socknen, som 18öfi
uppgifves bestå af 54 'g förmedl. man-
tal, beboddes 18i0 af 1,626, 1850 af
1,727 och 1856 af 1,699 invånare, till
hvilka ytterligare kommo 43 4 invånare
i Herråkra, som 1850 hade 504 invan.
Socknen hade 185 6 arabulatorisk skola
med 2 examinerade lärare, bägge tillika
klockare, hvilka undervisade 88 gossar
och 106 flickor, medan 2 gossar bivi-
stade allmänt undervisningsverk. —
Dädesjö utgör tillika med Herråkra ett
150
It ädesjö.
■»(Sderliult.
kotisistorielt pastorat af ;i:dra klassens
2:cli'a afdelning i Uppvidiuge kontrakt
af Wexiö stift. Den för Eke och Dä-
desjö gemensamma nya kyrkan , 2 '/,
mil från Wexiö, uppbyggdes 179?i — 94
på grund, skänkt af baron Ad. Fredr.
Kappe^jå Drettinge, och invigdes 17 96;
hon har torn och är 74 alnar läng
samt 2i bred. I gamla kyrkan, som
inrättades försi till materialbod, sedan
till sockenmagasin, säg man bilden af
en konung (Olof?) med spira och äple,
trampande på en underliggande man;
på en äldre altartafla, gifven af Hans
Kyhie och fru G. C. von der Liihe år
16 35, föreställdes Hans Kyble i pan-
sarskjorta liggande pä knä. Eke gamla
kyrka, som nedtogs 179 i, var Ifi alnar
läng, 12 bred och 6 '/g alnar hög till
panelen samt byggd af ek. Pä ett
kalkkläde, skänkt af major Rosenstråle,
läste man här en Italiensk sonett till
8t. Knuts ära. Herråkra socken finnes
icke i jordeboken; men dertill höra
i 2'^/^ förmedlade hemman, och en ny
träkyrka med torn uppfördes här 1803
samt invigdes 1820. — Bland minnen
från fordna dagar nämnas Raninåsa så-
som säte för häradets kung Eamne,
som blef öfverfallen och slagen af kung
Käre i Kärestad (Furuby socken); på
hans ättehög, Ramnes höy, står en bauta-
sten af 3 alnars höjd. I grannska-
pet ligger Rafvelekälla, 4 alnar i di-
ameter, helt rund, »der man druckit
i)lott för att dermed bota krankheter;
uudvikes af vallbarnen, som dricka för
att släcka törst», — säger Wieselgren,
som anser källan hafva statt i samband
med den hedniska kulten, likasom flera
med stenbanor omgifna kullar på ett
afståud af '/g mil från kyrkan. Sten-
sättningar träffas också vid den s. k.
Tiiigsbron i trakten af kyrkan, der den
ännu befintliga marknadsplatsen (mark-
naden hålles ärligen i Augusti) »synes
vara en qvarlefva af sammankomster för
hednisk gudstjeust och ting.» Pä en
jemn plan vid nordöstra ändan af sjön
lunaren pä Målajords egor i f. d. Eke
socken stå 7 uppresta stenar, i ställda
i qvadrat, 3 i triangel. — I socknen
ligga säterierna Drettlnye, Linnehjörhe,
Ramnäsa, Stora Wret och Målajord. —
Adress: Wexiö.
• DaffPnsö. Ö i Mälaren, tillhörande
! Lossa socken och Bro härad af Upp-
j sa la län, norrut från Svartsjölandet och
i Munsön; förekommer under namnet Z>e/-
I fins0 eller DefwinseO 1259 och 1307.
i Dauuiiigliuida. Annex-socken i Kiu-
j newalds härad af Kronobergs län, y^
! mil s. s. v. från Wexiö, har en areal
af 6,202 tunnland, af hvilka 560 äro
sjöar och kärr. Bergunda och Wexiö
sjöar ligga vid socknens norra gräns.
Socknen, hvars åkerjord är mager, räk-
nar pä 7 '2 mantal 736 invånare; des-
sas antal var 348 är 1850. Socknen
hade 185 6 ambulatorisk skola med en
examinerad lärare, som undervisade 29
gossar och 2 i flickor, medan 1 gosse
bivistade allmänt läroverk. — Dänning-
landa är annex till Wederslöfs preben-
de-pastorat af 3:dje klassen i Kinue-
walds kontrakt af Wexiö stift. Kyr-
kan, '/_, mil frän Wederslöfs kyrka, af-
brann 1750, men uppbygges äter 1751
af hemmansäboer, stdan Kongl. Maj:t
pä deras enträgna begäran befriat för-
samlingen från att sammanslås med We-
derslöfs. — I socknen står en runsten,
rest af Jlulf>kt1il och Bofnn ät §x^'\r\.
fun fin. — Adress: Wexiö.
Döderhult. Socken i Stranda härad
af Kalmar läu, 8 mil norr från Kal-
mar, vid hafvet, har en areal af 54,687
tunnland, af hvilka 3,050 äro sjöar och
kärr. Socknen består af 41 Vig förmed-
lade mänt. och beboddes 1840 af 4,454,
1850 af 5,259 och 1856 af 5,952 in-
vånare. Socknen hade sistnämda år
både fast och ambulatorisk skola med
1 examinerad lärare i den förra och 2
i den sednare. I fasta skolan undervi-
sades 50 gossar och 43 flickor, i den
ambulatoriska 175 gossar och 143 flic-
kor, medan 3 gossar bivistade allmänt
läroverk, 93 gossar och 74 flickor hade
enskild undervisning samt 186 gossar
och 205 flickor undervisades i hemmet.
— Döderhults socken utgör ensam ett
konsistorielt pastorat af 2:dra klassen
i Stranda kontrakt af Kalmar stift.
Kyrkan, byggd af sten 1770 — 1772,
belägen 10 mil från Kalmar, invigdes
Pingstdagen 177 6. År 17 97 uppfördes
ett sockenmagasinj hvartill fond doue-
Dörtevi.
Diirarp.
151
rades af enkefru Cederbaum. — Inom
socknen ligga Fredriksberg, Fredriksfors
stångjernsbruk, öfverstlöjtnan t s-bostället
Sandsliult, köpingen Påskallavik och den
på frälsehemmanet Eikebos egor beläg-
na fordna köpingen Döderhultsvik^ se-
dan den 15 .Januari 1856 stapelstad
under namnet Oscarshamn. — Lti Dö-
derhults skärgård finnas på de högsta
och brantaste bergen stenhögar, samlade
som försvarsvapen för att afhålla fien-
Jen. — Adress: förr Vestervik eller
Kalmar, nu Oscarshamu.
Döderi. By uti Högby socken och
Åkerbo härad af Ölands Xorra Mot,
bekant för sina fornlemningar. Bland
dessa utmärker sig företrädesvis en, be-
stående af flera runda stenläggningar af
omkring 18 alnars diameter, som bestå
af sammanpackade smärre stenar (pla-
nerade), de flesta så tunga, att de ut-
göra en karlbörda. En af dera har en
stensatt ingång af klurapforraiga granit-
block samt oragifves af en stenring på
något afstånd från sjelfva kretsen. En
annan krets är i kanten försedd med
en upprest pelarformig bautasten. Flera
smärre ättekullar, i hvilka man hittat
skeppsnaglar och brända ben, samt pe-
larformiga bautastenar befinnas omkring
stenkretsarna, hvilka sannolikt varit of-
ferplatser, der ofi'ren förbrändes. Bred-
vid dem befinnes en vanlig domring af
20 alnars diameter och bestående af 7
klumpformiga stenar från 1 V2 till 2'/,
alnars höjd och 7, 8, 9 alnars omkrets,
alla hvilande på fotkulor. Inom dessa
tingskretsar skådades de djur, som skulle
08'ras. Vid norra gården i Dödevi fin-
nes nära landsvägen en rund planerad
offerkrets med dubbel kant, och på en
liten backe, som sträcker sig åt vester
från denna offerkrets, synas tomtningar
i stor mängd.
Döds-spruDget- Ättestupa vid Wet-
tern på Hofvaskogs egor i Olmestads \
socken och Wista hiirad af .Tnnku-
pings län.
i
Dömle^ Ofra och Nedra. .Ternbruk
i >iedra Ulleruds socken och Kihls hä- \
rad af Wärmlauds län, anlagda, det I
förra före år 1628, det sednare 16.39,
bägge på frälsegrund, hafva nu oin-
skränkt smidesrätt med 4 härdar, qvarn
med 4 par stenar och en finbladig såg.
Till bruket hör Y> mantal frälse Döra-
le; alltsammans tillhör för närvarande
brukspatron C. E. Andersson. •
Döiuinestorp. Säteri om o■\/^ man-
tal i Hasslöfs socken och Höks härad
af Halland, vid foten af Hallandsås,
har stor åbyggnad af sten, betydliga
trädgårdar samt bördig jordmån, qvar-
nar, fiske och skog. Bland äldre egare
nämnas baron Fr. Gust. Stjernblad och
major af Winklerfeldt, bland nyare kom-
merserådet G. Möller och ryttmästar
Möller. — En tradition berättar, att
under Danska tiden en egare af Döm-
mestorp gifvit biskopen en örfil, och
att detta brott skulle försonas dermed,
att ett hospital på den förolämpandes
bekostnad byggdes i kyrkogårdsmuren
i Karup och att en stående fond i
Dömraestorps säteri för evärdliga tider
till stiftelsens underhäll donerades. Sä-
kert är, att i Holger Rosenkrands te-
stamente 1,000 rdr donerades till den-
na stiftelse, och att denna summa skulle
innestå i Dömmestorp mot förbindelse
att underhålla 4 fattiga i Karups ho-
spital. Stiftelsen har småningom för-
lorat sina tillgångar och är nu för-
svunnen.
Durarp. Annex-socken i Sunnerbo
härad af Kronobergs län, 8 mil v. n. v.
från "\\exio, mellan Woxtorps socken i
öster, Berga i söder, Hvitaryd och Ber-
ga i vester samt Tånnö i norr, har en
areal al 11,895 tunnland, af hvilka
4,170 äro sjöar och kärr. I socknen
märkas, utom sjön Widöstern, från livil-
ken Lagan utgår, äfven den mer än tre
mil långa Flåren, Färsjö, Hallsjö sjö,
m. fl.; Toftahohns-ån, som kommer från
närheten af Flårens vestra strand, faller
ut i "Widöstern. Hisinger anmärker,
att vid Dörarp slutar den lilla fägring,
som naturen fått vid Widöstern, — en
oas i öknen ; — sedan visar sig blott
sand, som lagt sig i kala åsar, ryggar
och kullar, bevuxna med ljung, och
hvilkas mellanrum fyllas med myrar
och kärr. En half mil söder om Dör-
152
niirarpi
Uiirlty.
arp utbreder sig sanden på gränslösa
fält kring Laga-åii, med några smärre
upphöjningar och terrasser. Denna oas
har tidigt blifvit uppsökt och bebyggd.
Socknens näringsgrenar äro åkerbruk
och boskapsskötsel; hemmantalet 18
mantal; folkmängden uppgick omkring
1840 till 545, 1850 till 613 och 185G
till 607 personer. Socknen hade sist-
nämda år tillika med Hvitaryd ambu-
latorisk skola med en examinerad lä-
rare, som undervisade 57 gossar och
82 flickor, medan 1 gossar och 9 flic-
kor undervisades i hemmet. — Dörarps
socken är, tillika med Berga. annex till
Hvitaryds konsistoriela pastorat af 2:dra
klassens l:sta afdelning i Snnnerbo kon-
trakt af Wexiö stift.. Kyrkan, af sten,
grundligt reparerad 1807, är en af de
vackrare i stiftet och har en klocka,
som enligt inskriften derpå skall vara
gjuten i Kyssland under czar Twans re-
gering år 7035 (1527). En bror till
Carl XILs följeslagare på resan frän
Wallachiet till Stralsund, general J.
Chr. Diiring, har skänkt en af kyrkans
ljuskronor. Dörarps socken innefattar
derjemte den fordna socknen Hallsjö,
innefattande 6'/, hemman, och som
qvarstår i jordeboken, fastän kyrkan ut-
dömdes i Gustaf Wasas tid vid en af
de visitationer, då »öfverflödiga kyrkorw
skulle utsynas, hvilket också var en
bland anledningarna till Sraåländningar-
nes uppror. Dörarp och Hallsjö kyr-
kor sägas, i likhet med många andra,
vara byggda af två systrar, som icke
kunnat trifvas under samma tak, icke
ens i Guds hus. Utmed landsvägen
mellan Berga och Dörarp, Vg mil från
den sistnämda kyrkan, skall det finnas
spår efter ringmur samt kyrkmurar af
2—3 alnars höjd och 1 '/^ alns tjock-
lek, till en del af huggen sten; den
vall, som åtskiljde de bägge fiendtliga
systrarnas egor, visades ännu år 1758.
Nästan hela socknen tillhör eller lyder
under det gamla godset Toftahohn, som
i 1 3:de århundradet tillhörde ätten Sten-
bock, nu ätten Bonde, och som sanno-
likt tillhört Spärrar, inan det öfvergick
till Stenbockska slägten (se Toftaholm).
Vid landsvägen, Vg mil från Toftaholm,
ligger To/ta skans, anlagd vid en raili-
täriskt vigtig punkt mellan Wernamo
och Ljungby år 1657 af grefve Pehr
Brahe. Nära Toftaholm står i Blod-
mossen det s. k. Fickakors, ett kors af
sten, rest, som det förmodas, till minne
af missionären Wolfred, som blifvit mör-
dad och nedsänkt i kärret. Uti detta
har man funnit gevärspipor, stigbyglor
och värjor, sannolikt minnen från drabb-
ningar mellan Svenskar och Danskar år
1611 och derförut, likasom Dangraf,
»der 1,000 Danskar ligga begrafna».
Uti sjön Widöstern ligger SiljTiall, dit,
enligt traditionen, en Dansk anförare
ridit ut och der nedlagt en silfverkedja
och en skrift, hvilka sedan ansågos haf-
va kommit till Dörarps kyrka. Vid
Hallsjö ligga pä en obetydlig höjd öster
om landsvägen 2 små stenkretsar och
en treudd samt 38 steg derifrän en
doraring af 50 stegs omkrets, beståen-
de af 7 resta stenar, som icke ligga på
tre andra (såsom förhållandet är med
t. ex. tingskretsen vid Dödevi på Öland).
Andra stensättningar, rör och grafhögar
synas nära intill denna. — Adress:
Wexiö.
Dörby. Socken i Norra Möre härad
af Kalmar län, V4 mil norr från Kal-
mar, har en areal af 8,031 tunnland,
af hvilka 75 äro sjöar och kärr. Sock-
nen utgör 31 V4 mantal och beboddes
omkring 1840 af 894, 1850 af 887
och 1855 af 924 invånare. I sock-
nens fasta folkskola undervisades sist-
nämda år af en examinerad lärare 41
gossar och 1 t flickor, medan 4 gossar
undervisades i allmänt läroverk, 3 gos-
sar och 4 flickor hade enskild under-
visning samt 6 gossar och 14 flickor
undervisades i hemmet. — Dörby mo-
derförsamling utgör tillika med Kläcke-
berga annex ett regalt pastorat af 2:dra
klassen i Norra Möre kontrakt af Kal-
mar stift. Kyrkan brändes af Danskar-
ne den 5 December 1611, men blef se-
dan återuppbyggd och tillbyggdes 1768.
Pä kyrkogården hvila biskoparne Schrö-
der och Wallenstråle samt stiftskanslern
I i Quedlinburg S. A. Molzer. — Bland
i gårdar inom socknen märkas Ebbetorp,
\ Barkestorp, 8olberga, Tegelbruket, Dans-
1 bo, Bo, Thigby och Hagbynäs. — Adr.-.
Kalmar.
Dössebacka Hed.
Kbbehnlt, Stora.
153
Dussebacka Hed i Romelanda socken
och lulands Södre härad af Bohusläu,
på de höjder, som skilja Romelanda
slätter från Göta-elt", begagnas mot ar-
rende till närliggande hemman af Kgl.
Göta Artilleri- regimente som öfnings-
plats för målskjutning och bombkast-
ning. Skottlinien går till det närbeläg-
na berget Aleklätten, och på heden äro
stall och andra byggnader uppförda.
E.
Earyd. Ett mantal kronosäteri och
rusthållsstam i Fryeleds socken och
Östbo härad af Jönköpings län, hvaraf
nu mer hälften blifvit löst till skatte,
har i äldre tider varit innehafdt af släg-
terna Bråkenhjelm, von Eohr, Silfver-
svärd och slutligen till hälften af kapi-
ten Bengt Ennes, genom gifte med en
fröken von Eohr. Efter förrättadt skifte
mellan kapiteuen och innehafvaren af
andra hiilften, byggde den förre ett ge-
nialiskt hus, hvars norra vägg utgöres
af en lodrät bergmur. Likasom vid
slottet Marienlyst i Danmark, kommer
man här från bergets spets in uti hu-
sets tredje våning. Pör närvarande eges
hela gården af bönder. — Yid Earyd
finnes en liten lund af bokar, af hvilka
dock icke många stå qvar, men som af
folket anses för de nordligaste bokarne
i Sverige. Samma förhållande är med
ett bokhult vid Ekholmeu i Yestbo hä-
rad, hvilket också af befolkningen der-
städes anses som det nordligaste i ri-
ket. De ligga också, enligt Hermelins
charta, under samma parallel (5 7" 15'
nordl. br.).
Ebbarp. Hemman i Säby socken
och Norra Wedbo härad af Jönköpings
län, märkvärdigt för sina fornleraningar.
Man träffar här, — säger Allvin i »Be-
skrifning om Mo samt Norra och Sö-
dra Wedbo Härader», sid. 115, — »ett
af de 3tällei>, der en större koramuns
menighet fordom sammanträdde till doms
och andra öfverläggningar, utmärkta
genom stenkretsar af 12 stenar i hvar-
dera ; sex sådana ligga i en rad norr
om Inndsvägen på Ebbarps egor från
II.
vägen uppåt en jordrygg, som liknar
en fästningsvall ; de två, som ligga när-
mast vägen, äro knappt igenkänneliga,
och blott en af de öfriga i denna rad
har sina 12 stenar i behåll; strax utom
södra rundelns södra omkrets äro 3
och strax inom äfven 3 stenar resta;
mellan rundlarna är 8 fots afstånd ;
men de 2 mellersta ligga så nära hvar-
andra, att en sten i den enas peripheri
är supplement till den andras. Om-
kring ?-iO fot längre i vester synas
tvänne dylika rundlar, men mindre och
af helt låga stenar.»
Ebbehult^ Stora. Fordom herresäte,
nu skattehemman i Madesjö socken och
Södra Möre härad af Kalmar län. Den
första med säkerhet kända egaren till
gården är majoren tSven Håkansson
Erååk, som ligger begrafven i Madesjö
kyrka, och om hvars bedrifter traditio-
nen ännu vet mycket att berätta. En-
ligt anteckningar af prosten Frigelius,
förvarade på Kalmar elementarläroverks
bibliothek, skall denna Sven Håkansson
hafva varit bondson från Madesjö, tje-
nat sig upp under tio-åriga kriget i
Ryssland och ådagalagt synnerlig tap-
perhet i Danska fejden år Iflll. När
kommendanten en gång ville uppgifva
staden åt Danskarne, ställde sig Sven
Håkansson i stadsporten och försvarade
den raanligen med sitt svärd. Sedan
Some ändock 1611 uppgifvit Kalmar åt
Danskarne, ströfvade de i stora flockar
inåt landet samt hemsökte äfven Ma-
desjö kyrka och prestgård tvänne gån-
ger, den 1 8 Maj 1011 och den 6 Sep-
tember 161?. Sista gången ämnade de
134
EbbehuK, Stora.
Ecbern*
äfven helsa på Sven Håkansson på Eb-
behult. Men Sven hade bådat upp all-
mogen och klädde sig sjelf som tiggare
samt satte sig utmed vägen vid Nybro,
nedom prestgården och Göljemåla. Då
det Danska ströfpartiet kom, kastade
anföraren en slant åt honom och spor-
de, om han kunde visa vägen till Eb-
behult. Tiggaren svarade ja; men som
han låtsade vara halt och hafva svårt
för att gå, lät den Danska höfdingen
honom sitta upp på hästen bakom sig.
Då de kommit ifrån landsvägen och
upp i de ännu så kallade Jutebackarna,
mellan Fagerbron och kyrkan, drog
Sven hemligen upp en pistol, sköt Dan-
sken genom ryggen, kastade sig af hä-
sten och hastade undan. Skottet var
signalen för de uppbådade bönderna,
som stodo i bakhåll, men nu skyndade
fram och nedhöggo hela den Danska
ströftruppen, så att ingen enda man
kom tillbaka till Kalmar. En liten hop
lyckades väl slå sig igenom, men kom
icke längre än ^/^ mil derifrån, till ett
kärr mellan Göstorp och Madesjögår-
darna, der bönderna gjort en bråte,
och der denna sista qvarlefva af den
Danska truppen blef nedhuggen. Kär-
ret kallas ännu Jutehärret, och den der-
öfver ledande bron ffeter Jutebron. I
kärret har man i sednare tider hittat
vapen, och i Madesjö kyrka förvaras
qvarlefvorua efter en fana samt två
värjor, som skola hafva tillhört Sven
Håkansson, ehuru en annan tradition
vill veta, att blott den ena varit hans,
men den andra tillhört Danska ströf-
partiets anförare. — Genom Kougl.
Maj:ts bref af den 13 December 1664
donerades Ebbehult till öfverstlöjtnan-
ten Riddarlou (för sin trätgirighet af
bönderna kallad Trätlou, hvaraf minnet
ännu lär lefva); denne begick ett dråp;
men hans fru fick genom kongl. nåd
hehålla egendomen till sin död 1697.
Kyrkoherden i Madesjö, Nils Braun,
sedan biskop i Kalmar, slutligen ärke-
biskop och stamfader för adliga ätten
Braunerhjelm, egde Ebbehult 1700 och
köpte det till skatte 1705. Af sednare
egare namnes en C. E. Holm, 1829,
sora på Ebbehult anlade ett pottaske-
verk. Sednast uppgifvas som egare af
Ys i skattehemmanet Stora Ebbehult
J*? 1 A. F. Holm, af % Jonas Peters-
son; M 2, -y^ mantal skatte, tillhör
bönder.
Ebbetorp. Fordom säteri, nu skatte-
rusthåll i Norra Möre härad och Dör-
by socken af Kalmar län, innehades år
1550 af en Joen Ebbesen och Sten
Bengtsson, från 1560 till 1590 af släg-
ten Ekenberg och derefter af en fru
Anna på Aboö; 1686 utbytte dåvaran-
de egarinnan, fru Wendla Hammar-
sköld, gården till kronan, då den inde-
lades till rusthåll, hvarefter Ebbetorp
1709 löstes till skatte af kommissarien
Miihlenbriik. Landshöfdingen i Krono-
bergs län, G. F. Rothlieb, blef sedan
egare af gärden, som 1758 tillföll hans
dotter, gift med kanslirådet P. Linner-
hjelm. Efter denne innehades gärden
af hans son, k'anslirådet och riksheral-
dicus J. C. Linnerhjelm, som här bil-
dade en taflesaraling och ett mindre
bibliothek i Svensk topographi och laudt-
hushållning. Hufvudbyggnaden, af trä,
men reveterad, stor och vacker, ligger
på en med ekar och andra löfträd tätt
bevuxen kulle; genom tvänne tätt invid
hvaraudra stående ekar, hvilka äro ut-
huggna i midten, har man en vacker
utsigt till Kalmar kyrka och slott, utan
att någonting af staden i öfrigt synes.
Ebbetorp är aftecknadt uti J. C. Lin-
nerhjelms Kesor i Sverige. — Som efter <
honom egare till Ebbetorp, 1 mantal
skatte, med derunder lydande M 2,
1 mantal skatte, samt JW 3 och 4,
hvartdera 1 mänt. frälse, uppgifves frö-
ken Linnerhjelm.
Eckeni. Liten sjö eller utvidgning
af Laga-ån, på gränsen mellan Östbo
och Tveta härader i Jönköpings län.
Största delen af sjön ligger i Byarums
socken af Östbo härad. På Svenings-
torps egor vid sjöns södra ända lig-
ger en hög bergkulle, som fordom var
beväxt med skog, hvilken dock 1819
förstördes genom skogseld. Kullen, som
ligger enstaka, omgifven af sjön och en
låg sandmo vid Lagans utlopp ur den-
na, kallas af folket i orten ior Galtes-
berget, emedan en kung Galte skall
hafva stupat här i ett slag. Icke långt
från bergets fot i sydost står en vacker
Kckersliolm.
Ed.
155
sten af 2'/, alnars höjd och 1 '/j alns
bredd, kallad Galteball eller kung Gal-
tes grafsten. Det spökar naturligtvis
i trakten af stenen; men ett vid ber-
gets fot nyanlagdt torp torde snart för-
jaga alla spöken derifrån.
Eckersholm. Jernverk i Byarums
socken och Östbo härad af Jönköpings
län, anlagdt vid Laga ån, som här kal-
las Eckersholras-å, på Sveningstorps egor
af en viss Pet. Straff, 1638, hvarefter
hararaarsraeden Scliultz i Byaruni ar
1649 fick privilegium på bruksanlägg-
iiingeu. Bruket kom sedan i lägervall,
men upprättades år 166 3 af borgaren
i Jönköping Peder Håkansson, mot 6
års frihet, köptes 1665 af en brukspa-
tron C. von Seheele, innehades seder-
mera af dennes son, bergsrådet Chr.
Benjamin, som adlades och introduce-
rades 17 68, och derefter af hans son,
kamranrjunkareu J. A. F. von Seheele,
som 1814 försålde bruksegendomen till
major G. Odencrantz, hvilken år 1826
afyttrade bruket till gretVe John Ha-
milton. Bruket har egen masugn samt
egna skogar till halfva kolbehofvet; det
består af 1 stångjernshammare och .2
härdar med 460 sktt smide. Major
Odencrantz anlade härstädes på försök
ett vaskverk för den hårdsmälta Ta-
bergsmalmen; men resultatet blef icke
nöjaktigt. Bruksegendomen, som med
Järahof och underlydande hemman är
uppskattad till 68,7 45 rdr, eges för
närvarande af grefvarne Malcolm Casi-
rair och Hugo Diedrich Hamilton. —
Några hundra alnar i sydost från Ec-
kersholm, på sandbanken norr om Laga-
ån, vid pass 30 fot från strömfåran,
icke långt från det s. k. Kasevad, der
fordom vägen mellan Svenarum och
Stiga mo gick öfver Lagan, står Eckers-
holms-runstenen, hvars inskrift i alla ti-
der varit en stötesten för antiqvarierna.
Uen sista af dessa, komminister J, 'G.
l,H;:ergren, läser: nktirkul-r. aukr. £\\xt-
kurn. x\b. jlrn-iian. ifunr. auti. rtin-f. ;
men språket är obekant, och inskriften
kan icke med säkerhet öfversättas. Af
ordet rib, möjligen från det Isländska
rida, gömma, förvara, vill dock Lager-
gren förmoda, att Ikirkuler och Gud-
kurn här nedsatt de jordiska qvarlef-
vorna efter den, hvars minne stenen
skulle förvara.
Eckerslund. Ett för sina forulera-
ningar bekant ställe i Wärö socken och
T^"iske härad af Hallands län, en sex-
tondels mil sydost från Wärö kyrka.
Stället har fordom varit kalladt Jätte-
höjden, och ännu på 1820-talet räkna-
des der 28 upprättståendc bautastenar,
de största mellan 4 och 5 alnar höga;
men en stor mängd sådana stenar hafva
blifvit inlagda i stenmurar omkring
stället. Saxo Grammnticus berättar, att
konung Frode ligger begrafven \id Wä-
röbro, och deraf hafva antiqvarierna ta-
git sig anledning att anse Eckerslund,
som ligger icke långt från denna bro,
för kung Frodes sannskyldiga lägerstad.
Då assessorn i Antiqvitets-archivet Ri-
chardson år 1751 aftecknade Eckers-
lunds-forulemningarna, hörde han bland
allmogen i trakten icke allenast tradi-
tionen om kung Frodes btgrafning här-
städes, utan bönderna sökle också be-
visa detta med åtskilliga stropher ur
gamla qvädeu. Afven i Peder Syvs
Danska kämpavisor heter det: »Saa
kom da hans Fader Kong Frode, Han
ligger vid Wäröbroa ra. m. — Wärö
kyrka står också nära Eckerslund, och
traditionen berättar, att man först bör-
jat bygga henne på en höjd, kallad
Björnefoten, '/g mil norr om kyrkan;
men att, då denna byggnad nedrefs
hvarje natt, man slutligen börjat bygga
vid Eckerslund. Då byggnadsmateriali-
erna skulle ditföras, hörde man från
det ställe, der kyrkan nu står, en röst,
som ropade: Här vill j ej vare! Rösten
åtlyddes, och kyrkan, som här byggdes
utan hinder, fick namnet Wäre.
Ed. Socken i Sollentuna härad af
Stockholms län, 2'/, mil norr från
Stockholm, vid Mälaren, har en areal
af 8,05 4 tunnland, af hvilka 4 50 äro
sjöar och kärr. Socknen är belägen
vid östra stranden af segelleden till
Uppsala, frän Görväln och Staket till
Skarfven; till densamma hör största de-
len af Edsjön med en del af densam-
mas sydliga tillopp och hajis utlopp
vid socknens östra gräns till 0.\unda-
sjön, som åter vid nordöstra gränsen
J5t)
Kd.
Kd.
faller ut i Rosersbergsviken. Stranden
mot Mälaren är bergländig och skogig,
det öfriga landet oravexlar med berg-
backar, slätter och ängar. Eldande
jordmåueu är lerjord , der och hvar
sandblandad; näringarne åkerbruk, bo-
skaps- och trädgårdsskötsel; de binärin-
gar, som andra till hufvudstaden när-
mare belägna socknar kunna förskaffa
sig, börja här redan att aftaga. Sock-
nen, som består af 27 förmedlade man-
tal, beboddes 1813 af 469, 1850 af
651 och 185 6 af 617 invånare. Sock-
nen hade sistnämda år fast folkskola
med en examinerad lärare, som under-
visade 25 gossar och 20 flickor, me-
dan 18 gossar och 19 flickor hade un-
deTvisning i hemmet. — Eds socken
namnes år 1315 såsom Edh i SoUen-
dahundceri och utgör nu tillika med
Sollentuna ett konsistorielt pastorat af
2:dra klassen i Vestra Eoslags kon-
trakt af ärkestiftet; Ed är moderför-
samlingen. Kyrkan är gammal, af grå-
sten, med torn; af kyrkoherdar nam-
nes en år 1310. — Vid kyrkan fin-
nas åtskilliga runstenar; en sådan, som
suttit i kyrkomuren, har på begäran
af konung Wilhelm i England blifvit
med Carl XII:s tillåtelse förd till uni-
versitetet i Oxford. Bland andra forn-
minnen nämnas runstenar vid Erlesun-
da och Runby i öster samt lemningar
efter en borg vid Runsa. — Bland går-
dar i socknen märkas Erlesunda, Antu-
na vid Edsjön (se denna art.), på 1600-
talet tillhörande ätterna Scheding, Wran-
gel och Stenbock, 1772 von Schoiing;
— Runsa, vid Skarfven, m. fl. — Adr.:
Stockholm, Autuna.
Ed. Socken i Norra Tjust härad
af Kalmar län, 4 mil v. n, v. från Ye-
stervik, vid hafvet, har tillika med Eds
kapell en areal af 61,097 tunnland, af
hvilka 4,700 äro sjöar och kärr. Bland
sjöarna nämnas Storsjön och Ramen;
den förra afbördar sig i hafsviken Syr-
san genom en ä, vid hvilken Eds bruk
är beläget. Socknen, som tillika med
Eds kapell består af 82V4 mantal, be-
boddes omkring 184 af 2,80 0, 185
af 2,806 och 1856 af 2,969 invånare.
Socknens fasta skoln, till hvilken en år
1819 artiden ung man, C. F, Ringel-
taube, testamenterade 5,000 rdr banko,
och som har en stående fond af 8,000
rdr samma mynt, besöktes 1856 af 61
gossar och 5 2 flickor, den ambulatori-
ska, med en oexaminerad lärare, af 76
gossar och 61 flickor; 5 gossar hade
allmän undervisning, och i hemmet un-
dervisades 113 gossar och 152 flickor.
— Eds kapell hade 1850: 1,346 och
1856: 1,355 invånare. I den ambula-
toriska skolan undervisades sistnämda
är 40 gossar och 27 flickor, i hemmet
7 8 gossar och 6 flickor, medan 1
gosse åtnjöt allmän och 1 enskild un-
dervisning. — Eds socken och kapell
utgöra ett patronelt pastorat af 2:dra
klassen i Norra Tjusts kontrakt af
Linköpings stift. Patronrätten åtföljer
Winäs säteri, men sträcker sig icke
till sacellaniet. Eds urgamla kyrka
var på 184 0-talet sä förfallen, att ny-
byggnad måste företagas; Eds kapell-
kyrka är byggd åren 1783 — 1785. —
Inom kapellförsamlingen finnas ett par
smärre milda stiftelser med penninge-
fonder, af hvilka räntan utdelas till så-
dana fattiga, som icke åtnjuta annat
understöd. — Om uppkomsten af Eds
kapell berättas i en anteckning uti Eds
kyrkobok, att andra kyrkoherden efter
reformationen, Matthias, »sträfvade mägta
emot kapellets uppbyggande; men när
det färdigt vardt, och han ledsen blef
vid en hop hofbetjenters öfverlopp året
in och året ut, fattade han tankar hellre
med en beta sitta i ro än två i oro;
flyttade alltså år 1625 till Eds kapell
och blef dess första komminister; satt
der först inhyses hos en bonde i Svi-
nebäck,' Simon Finne benämd; sedan
bodde han i socknestugan.» — Bland
folkseder i socknen namnes det s. k.
kvyckgänr/et, bestående deri, att på för-
sta lysningsdagens afton kontrahenter-
nas uugdorasvanuer infinna sig hos dem
och stundom medföra gåfvor till bru-
den, men alltid aflemna käpp och kryc-
ka, b varemot de göra anspråk på dans
och undfägnad. — Inom Eds socken
ligga Eds säteri och bruk, säteriet Wi-
näs , fordom ätten* Grips friherrskap,
frälsesäteriet Forsby , säteriet Hellerö,
Troserum m. fl.; vidare märkas lastage-
platsen Helgenäs och Eds marknads-
plats, der nu mer marknad hålles årli-
Kd.
Kd.
157
gen i September månad (fordom äfven i
i Maj). I Eds kapell ligga säteriet i
Kräkvik och säteriet Windö. — Adr. :
Söderköping,
Edi Anuex-socken i Grums härad
af Carlstads län, mellan AVenerns fjär-
dar Grumsfjärden i norr och Asfjärden
i öster, samt i söder gränsande till Bro
socken af Näs härad, har en areal af
18,260 tunnland, af hvilka 420 äro
sjöar och kärr. Ed räknades fordora
till Näs härad; socknen är nu annex
till Nors konsistoriela pastorat af l:sta
klassen i Nors kontrakt af Carlstads
stift. Socknen bestar af 21 '/j mantal
och beboddes på 1840-talet af 1,508,
1850 af 1,421 och 1856 af 1,331 in-
vånare. Den fasta skolan hade 1856
en examinerad lärare, so_m undervisade
7 2 gossar och 64 flickor, medan 57
gossar och 4 5 flickor undervisades i
hemmet. — Kyrkan ligger 3 Vo niil
v. s. v. från Carlstad. — Bland gårdar
i socknen märkas Segraoii, Ekholm och
Walnevik ; Kyrkohyn, som ligger invid
kyrkan, är en gammal gård, hvilken
väpnaren Torsten Niclisson tillbytte sig
år 14 40, sannolikt af Riseberga kloster
mot sina 2 gårdar i Ullarö, Uplanda
och Deya. Gården Malöga egdes 1434
af ijfriboren man i Wärmeland, Amund
i Mallui». . I Eds socken låg äfven
det bekanta fogdenästet Edholms eller
Asa slott, h varom se artikeln Asa slott,
hvarifråu en jerndörr skall blifvit förd
till Stafnäs kyrka, der den 17 08 sattes
för sakristian. Efter fru Rangela på
Edholm förvaras minnet ännu genom
Ramsunds (Rangel-sunds) bro, som bygg-
des 1649 vid det så kallade Dränge-
springet, om h vilket Fernow på sitt
naiva gammaldags språk har följande
att berätta: »Drängespringet förtjenar
ock här sit namn, hvilket det, tvifvels-
utan, fått i Påfviska tiden. Det var
just då, som Roman-kärlek kora i full
gång, och en sådan tildrog sig äfven
här, fast imellan mindre folk än rid-
dare och amazoner. En dräng, på ena
sidan sundet, fattade kärlek till en piga
pä andra sidan, sora icke lät hans bö-
gelser bli olöuta; men stjufmödrar pläga
sällan äga godt loford i älskogs-saker,
och bätre förtjente icke pigans här.
Hon böd, på alla upptänkeliga sätt, til
at hindra de två älskande j men de
funno utväg att länge förnöga sig i
hvarsanuars omgänge, genom det han
simmade til hanne öfver sundet. Dock
vakade afunden. Stjufmodern kora här-
med under väder och lät hemligen ned-
slå pålar under vattnet, där drängen
brukade gifva sig i sjön. En afton såg
han, med lika fägnad sora alla, sin äl-
skada flicka på andra sidan och kasta-
de sig med uöge i djupet, men fastna-
de pA en påla och dog. Det hade icke
skadat, om kärringen blifvit satt brede-
vid, till en välment varnagel för sina
likar, hvilka ofta nog, utan ringaste
orsak, lägga hinder i vägen för ärligt
anstälda giftermål, icke sällan till sen
ånger, sedan de lagt grund til barns
eller anhörigas olycka.» — «Det är un-
derligt, — fortfar Fernow, — att man
i Atlantican icke gjorde Asa slott till
Byzantium, emedan en lika händelse
äfven tildragot sig icke långt derifrän.
Det hade varit artigt att träffa Kon-
stantinopel eller Miklagård midt ibland
Wäringarne, och de hade då ej haft
så lång väg dit.» — Adress: Carlstad.
Eli. Socken på Dal, i Wedbo hä-
. rad af Elfsborgs län, 6 mil v. s. v.
från Åmål, 4 mil sydost från Fredriks-
hall, är provinsens största socken, nära
3 mil lång och 1 mil i största bred-
den, uppgifves hafva en areal af 65,98!
tunnland, af hvilka 9,590 äro sjöar och
kärr. Bland sjöar märkas, utom södra
delen af Stora Lee, äfven Lögsjön; men
derjemte finnas icke mindre än 1 24
små sjöar och så kallade kära. Landet
omkring Stora Lee består till stor del
af berg; vestra och norra delarue äro
till det mesta obeboeliga. Genom sö-
dra delen går Görja-ån, som äfven kal-
las Skalltorps-elfven, och derjemte fin-
nas flera större bäckar ur de många
småsjöarna, med fall för mindre vatten-
verk. Socknen består af 34 raant, och
beboddes omkring år 1840 af 1,930,
1850 af 2,505 och 185G af 2,55i in-
vånare. I Socknens ambulatoriska skola
undervisades sistnämda år af en exa-
minerad lärare 156 gossar och 126
flickor. — Eds modersockeu utgör,
tillika med Nössemark, Håbol och Töf-
I.i8
Kd.
Kd.
tedal, ett konsistorielt pastorat af 2:dra
klassen i Vestra Dals koutrakt af Carl-
stads stift. Hela pastoratet består af
89 V^ förmedlade niautal och hade 1857
7,183 ill vanare. Kvrkan, af sten, be-
lägen nära sydligaste spetsen af Stora
Lee, tillbyggdes 1728, tornet, af sten,
17 94. — Under krigen med Danmark
har detta pastorat haft raynket mehn
af de fiendtliga infallen, likasom af in-
qvarti ringar af Svenskt krigsfolk. Vid
ett tiendtliijt inbrott af Norrmännen
den 19 Februari 1718 blef då varande
kyrkoherden Jon. Johaiinis Carlharan
sä våldsamt behandlad, att han dog
tvä dagar derefter. Carl XII bodde un-
der kriget i Norge 1718 på hemmanet
Klefmarken hos bonden Halvard Bryn-
gelsson, och inånga anekdoter från kon-
ungens vistande häritädes berättas ännu.
— Socknens namn skrefs 130 5 Ede,
och d. 5 Januari detta år gaf Tholno
Pietnersson en mark penningar till kyr-
kan och presten. För ordentliga ut-
betalningen af denna och tlera gåfvor
pantförskref han hälften af sitt hemman
^Eng i Ed socken. — Adress: Araål.
Ed. Annex-socken i Södra Ånger-
manland vid Angerman-elfven och den-
nas förening med den från Jiimtland
kotnmande Låiigsele-elfven, anses hålla
1 'a mil i längd och -V^ mil i bredd,
består af 10 hemman och beboddes
omkring 1780 af 293, 18 40 af 570,
1850 af 6S5 och 1856 af 767 invå-
nare. Socknen hade 1856 fast skola
raed en examinerad lärare, som under-
yisftde 58 gossar och 14 flickor, medan
I gosse gick i allmän skola, 51 gossar
och 51 flickor undervisades i hemmet.
Befolkningens näringsgrenar äro åker-
bruk, boskapsskötsel, sågning och lax-
fiäkc, det sistniimda synnerligast i Eds-
forssen, som slutar ofvanom Eds kyrko-
by och gör ett två famnars fall öfver
•^11 klippa. Givauför kyrkan betiunes i
Angerman-elfven den s. k. Ilellings-
VAlew, soin liknar en hafshvirfvel och
är äfventyrlig för båtfarleii, eftersom
den drager till sig träd och allt, som
kommer i dess grannskap, rycker ned
(let i djupet och derpå åter slungar det
upp igen. — Ed nr annex till Sollef-
teå konsistoriela pastorat af l:5ta klas-
sen i Ångermanlands vestra kontrakt
af Härnösands stift.- Kyrkan, af sten,
utan torn, ligger 1 mil från moderkyr-
kan norr om elfven, är mycket gammal
och står på svag grund. — Några forn-
minnen eller märkeliga gårdar finnas
icke inom socknen. — Adr.: Sollefteå.
Ed. Berustadt säteri uti* Eds soc-
ken och Norra Tjust härad af Kalmar
län, icke långt från sockenkyrkan och
på stranden af Storsjön, liar tillhört
Olof Bosoii (Oxehufvud) den Äldre och
Yngre, som bägge skrefvo sig lill Ed,
kom sedan till ätten Grij) och genom
grefve Johan Casimir Lejonliufvuds gifte
med Sidouia Grip omkring år 1615 till
grefliga ätten LejonhulVud, som ifrån
grefve Johan Casimirs soii Carl Mauritz
kallat sig Lcwenhaupt. Ed förblef se-
dan inom Lewenhauptska slägten, till-
dess det reducerades 1692. Ar 176 4
. tillhörde åter Ed en grefve Lewenliaupt,
i som sålde gården till brukspatron Vol-
I ter Petersson, hvilken åter 1782 sålde
I den till sina barn. Sedan kom Ed till
: brukspatron Ilultman och egdes 17 99
' af hans enka, men såldes af hans arf-
i vingar till lagman Chr. Risellsköld, efter
: hvars död hans bror, expeditions-sekre-
teraren P. J. Risellsköld, innehade egen-
domen. Ed består af 2 mantal säteri,
I och till egendomen hör derjemte Eds
\ bruk, beläget vid den å, genom hvilken
\ Storsjön afbördar sig i hafsviken Syr-
j san. Brukets 4 ståiigjernshärdar hafva
' oinskränkt smidesrätt, och den 13 Juli
185 6 beviljade Bergskollegium tillstånd
till anläggande af ett nytt manufaktur-
verk af 4 spikhamrar och nödiga eld-
städer. Dessutom finnas masugn, qvarn,
såg och tegelbruk. — Eds seduaste
egare är brukspatron B. De Marée.
Eil. Uråldrigt herresäte i Woxlorps
socken och Östbo härad af Jönköpings
län, beläget på ett näs mellan sjön
I Furen och Aiän i öster samt Flåren i
i vester, består af 5 mantal frälsesäteri,
I med underlydande 1% mantal rå och
rör samt 25 torp. Mellan Arån och
Flåren är näset en uppsväir.ning af ån
och bägge sjöarna samt företer eu jord-
män, som består af alldeles stenfri, ler-
blandad sandmylla; på den öfriga de-
len af näset mellau sjöarna är dereraot
Kd.
Ed.
159
jordmånen till ytterlighet stenbunden;
men mellan stenarna är jorden ganska
god, såsom vanligt i bokskogar, ty hela
näset eller landtungan mellan sjöarna
iitgörea egentligen af en bokskog, der
i ollonår flera hundrade svin kunna fö-
das och gödas. Till egendomen höra
ett större qvarnverk i Äråu, ett tegel-
bruk, ett pottaske-kalcinerverk och såp-
sjuderi-privilegier. Sätöiiets byggnader
hafva ett vackert läge på Aråns vestra
strand, och från dera leder en vacker
allé till den med vindbrygga försedda
bro, som är slagen öfver ån, på andra
sidan om hvilken man kommer in på
landsvägen mellan Wernamo och "We-
xiö. Det äldre tvåvåuingshuset är se-
dan 1840-talet ersatt med en ny, stor
och prydlig byggnad , och under de
sednare åren har trädgården blifvit för-
sköuad och egorua likaledes förbättrade.
Ed har både historisk oeh traditio-
nel märkvärdighet. Gården skall i ll:te
århundradet hafva tillhört en Harve
eller Horve Ulf, som tro.s hafva antagit
namnet Trolle och således är denna
slägts egentliga stamfader. Om anta-
gandet af namnet Trolle berättar en af
Eds sednare egare, Monthan, enligt
folktraditionen, följande:
»En Horve eller Harve (Hervor, fe-
rain. Hervora?) Ulf bodde på Ed. Blif-
veu Christen, skulle han en julotta resa
till Woxtorps kyrka. Han hade vaknat
sent, och inan hans tjenare hade hun-
nit sadla sin häst och följa med, spräng-
de Horve af i sporrsträck. Midtför det
ställe, der Arån flyter ut i Flären, lig-
ger ett ganska högt berg, fordom lod-
rätt, men för närvarande ett verkligen
rysning väckande bergras, och der-
ofvanför fanns en djup skog. Imellan
sjön och berget, uu kalladt Trolle Klip-
pa, och helt nära till den sednare, gick,
likasom än i dag, vägen från Ed till
Woxtorp. När Horve hunnit fram mot
klippan, såg han denna upprest på pe-
lare och en mängd troll dansa derun-
der. (Enligt en annan version dansade
de omkring berget, meu icke derinun-
der.) Då Horve färdades förbi berget,
utkom en ung, vacker Hicka, som i han-
den höll ett dryckeshorn, hvilket hon
räckte Horve, med anhållan, att han på
ridderligt vis måtte dricka henne till.
Horve mottog hornet, men kastade ut
drycken bakom sig, drog sitt svärd och
afhögg flickans hufvud samt grep ge-
nast till flykten undan de honom efter-
sättande trollen. På Bohrs gärde, un-
gefär halfvägs till kyrkan, voro de nära
att hinna upp honom. Men der möt-
tes han af en annan qvinna, som ro-
pade till honom:
Du vän, men dåre,
mig vantar gaf i vare;
rid ej vägen den hare (hårda),
men åkern den åre (ärjade)!
Han lydde rådet och red in på eu
korsärjad åker; der hade trollen ingen
rnagt med honom, ty för korstecknet
skyr den Onde och all hans här. Ulf
fick sålunda i fred fortsätta resan och
hemförde hornet.» — Allvin förmodar,
att berättelsen har historisk grund, och
att någon af slägten Ulf under striden
mellan hedningarne och de chrislna
kunnat vid denna klippa hafva bestätt
eu strid, som förmådde honom att an-
taga namnet Trolle. Den omständig-
heten, att tvänne qvinnliga väsenden
här uppträda, kan gifva anledning till
den förmodan, att orten varit helgad
åt någon qvinnlig gudomlighet, som
någorstädes der ännu haft något altare,
möjligen på höjden af berget. Hvad
hornet beträöar, så synes det vara eu
verklighet, att en Trolle eröfrat eller
egt ett sådant. Monthan berättar i
sin beskrifuing, »att en Carl Ogerias
(Charles d'Ogier), som rest i Sverige
och Danmark, säger sig hafva med egna
ögou sett och i sina händer haft hor-
net i Wexiö Domkyrka», och derjemte
skall det i en disputation af en viss
Scharin stå att läsa, det Wexiö dom-
kyrka; dä hon år 1570 förstördes af
Danskarne, förlorade en dyrbar klenod,
ett dryckeshorn, som hade 300 färger.»
Mau har förgäfves efterforskat hornet i
Danmark, dit man trott, att det blifvit
fördt.
Eu annan tradition, som också an-
tyder, att Ed varit ett urgammalt her-
resäte, lyder så: »på Ed bodde en her-
tig Herman, en sträng och omild her-
re, som på en kulle strax norr om går-
den hade en galge, der han lät hänga
dem af sina underhafvande, som ådro^
160
Ed.
Ed.
go sig haus onåd.» KuUeu kallas ännu
i dag Galgabacken. »Hertig Herman
uppreste sig mot konungen, hvilken han
vid^ Nydala mötte med en krigshär.
Konungen segrade och förföljde upp-
rorsmannen till Ed, der Herman inne-
slöt sig i ett fäste, som låg på en udde
vid åns utlopp i sjön Flåren, och der
man ännu finner omisskänneliga spår
efter en befästning. Den förföljande
konungen hade slagit läger på en kulle
midt emot fästet, på Bohrs gärde. Kon-
ungens folk fann ett vad öfver ån, så
att den uppdragna vindbryggan vid Ed
icke hindrade honom att angripa Ed.
Herman nödsakades att fly öfver sjön
vester om till skogen Hyatåget ; men
han förföljdes äfven hit, påträffades,
gömd i en ihålig ek, och blef ihjälsla-
gen. Eken kallades sedermera Hermans
ek, och tecken skola än i dag utvisa,
hvarest eken stått.» — Berättelsen sy-
nes vara ett svagt minne af de strider,
som Finvedsfurstarue fingo utkämpa för
sin sjelfständighet.
Inan Ed förvandlades till ett enda
helt med säterinatur, utgjorde det en
by af 5 hemman, men för så lång tid
tillbaka, att man icke känner namnen
på de särskilda hemmanen; dock skola,
enligt Monthans uppgift, lemningar efter
de fem gårdarna ännu finnas, och på
en kulle söder om gården synas der-
jemte qvarlefvor efter nedbrända bygg-
nader. Kullen kallas för Kopparkullen,
emedan smälta kopparbitar träfias vid
gräfning derstädes, och Monthan skall
af en sådan bit hafva låtit förfärdiga
en käppknapp. Han tror, att här fun-
nits någon befästning; men dertill lär
utrymmet vara för litet; möjligt är, att
ett hus med deri förvarade kopparkärl
här nedbrunnit.
På Eds egor finnas åtskilliga forn-
minnen, såsom en runsten omkring %
mil från vägskilnaden vid Ed i söder,
— tvä griftrör -400 alnar i söder från
ladugården, m. m. Strax vester om
Sandliden, en backe på vägen till Ed,
funnos fordom två större ättekullar, nu
förstörda, men öppnade af Monthan,
som uti h vardera af dera fann en hälle-
kista; kisthällarne äro nu borttagna.
Vid torpet Eriksbo ligger ett stort
griftrör, i hvilket man funnit en hälle-
kista af 8 alnars längd och 2 alnars
bredd; men allt är nu förvandladt till
en oredig stenhop. Några af kistans
hällar stå likväl qvar. Folket berättar,
att två jättar blifvit här begrafna, och
i hällkistan lär man hafva funnit två
knifhaudtag samt en kil eller huggjern
af flintsten. Vid grafven står en stor
gran, af folket kallad Jättegranen, som,
i fall den blifvit planterad, då grafven
anlades, hvilket icke är så alldeles otro-
ligt med anledning af trädets enstaka
plats, bör hafva en ålder af omkring
2000 år; granen ser också ganska gam-
mal ut. — Enligt en tradition i orten
skall i trakten af Ed hafva funnits en
runsten med inskrift:
»Imellaa Fur och Flå,
der stå de kistor två;
deruti finnes ring öfver ring,
väl hundrade tusen guldring. v
På Ed skall födas de tvillingar tvä.
Bägge dessa barn den skatt skall få.»
Monthan berättar, att många med myc-
ken möda sökt att påträffa skatten;
men att det varit förgäfves. För att
åt fruarna på Ed, hvilka med anled-
ning af denna spådom nog torde ön-
ska sig tvillingar, förvara minnet af
prophetian, har Monthan låtit med ru-
nor rista versen i en bautasten, som
påträflades 160 alnar i norr från Sand-
liden. A en sten i Eds trädgård har
han likaledes med runor låtit rista en
minnessten öfver sig sjelf, sin fru, M.
G. Papke, och sin son Christer. Ru-
norna på bägge stenarna äro illa och
origtigt ristade.
Ed innehades af Trolle-slägten från
den ofvannämde Harve (Arved), som
tros hafva lefvat omkring år 1000 eller
1220, till omkring 15 50. I början af
15:de århundradet var drottning Mar-
garethas bekanta gunstling, Abraham
Broderson (sannolikt en Trolle), egare
af Ed, emedan han år 14 07 köpte en
del deraf. Han innehade Finved och
Wärend med all kunglig rätt. Ofriga
kända egare af Trolle-slägten äro: Ar-
vid Birgerson, omkring 1476, hans son
Joachim och sonson Arvid, 1539; den
sistnärade riksråd och lagman i Tio
Häraders Lagsaga. Den sista Trolle på
Ed var Herluf, amiral och befallnings-
Ed.
Eda.
161
man pä Kronoberg. Efter bonora kom [
Oluf Eosenstjerna, som 15 60 förpanta- '
(le Ed åt generalmajor Granatenbjelm
ocb en rådman Stråle, af hvilka ban
lånat 10,000 daler. Godset återlöstes
af generalmajoren Liebert Kosenstjerna,
innehades länge som morgongåfva af
Eleonora Liljehöök, derefter af baron
Yxkull Fon Köhler och kapten Wern
sköld. Den förstnämde sålde 1771 sin
andel till en baron Alexander de Geer,
och denne åter till en Löthman, efter
hvilken hela gården innehades af en
öfverstlöjtnant Tornerhjelm, den sista
adliga innehafvaren af Ed. Ar 1783
köptes gården af lagman Monthan; då
hörde S^g mantal rå och rör och 7
mantal frälse till godset; men lagman-
nen sålde flera af de sistnämda, så att
vid hans död blott 4Y^ mantal åter-
stodo. Godset ärfdes af hans enda son,
assessor Erik Christer Monthan, Eds
historieskrifvare, gift med en fröken
Papke. Efter hans död, 1830, skifta-
des jordegendomen mellan sonen, löjt-
nant Christer Monthan, och dottern,
gift med kammarherren Jakob Fredrik
Kidderborg. Yid säteriet bibehöllos då
iVg mantal rå och rör samt 25 torp.
Efter löjtnant Monthans död köptes Ed
1842 af handlanden i Petersburg Leon.
Jonathan Lindström, som innehade går-
den 1852. — Enligt Liljegren är Ed
ett och samma med Trolleborg, som år
1434 förstördes af Engelbrecht (jemför
Edshorg), och spådomen om »gullkistor-
na» tyder AVieselgren på bokskogen och
dess älloukistor med dubbla frukter, dit
i århundraden svinhjordar drefvos på
bete och förskaffade egarue stora in-
komster.
EjI. Ett mantal frälsesäteri i Sunds
socken och Ydre härad af Östergötlands
län, vid östra stranden af sjön Läjern,
tillhörde 1852, tillika med Lilla Bräng,
'/^ ^mantal frälse, öfverjägmästaren C.
J. Åstrand. Ed är ett gammalt säteri,
som skall hafva tillhört slägten Bååt;
det egdes 1636 af Lindorm Nilssons
enka, Beata Drake, som derunder hade
1 3 hemman gammalt frälse och 7 till-
köpta hemman; kallas 1083 Lennart
Enhörnings frälse och tillhörde honom
ännu år 1709, men 1725 kyrhoherden
II.
Strandberg och 1750 löjtnant A. K.
Garderaein, 17 86 hof-auditör Hoffstedt,
1818 häradshöfding C. Åstrands enka,
C. U. Key, 1825 öfverjägmästaren C.
J. Åstrand och häradshöfdingen A. G.
Åstrand, 1852 den förstnämde ensam.
Lilla Bräng lydde sedan 1825 under Ed.
Eda. Annex-församling i Jösse hä-
rad af Wärmlands län, utmed Norska
gränsen och omkring de öfversta bland
de vattendrag, som längre i söder för-
ena sig till Elga- och Glafs-fjordarna
samt slutligen med By-elfven falla ut i
Wenern, har en areal af 54,7 56 tunn-
land, af hvilka 4,570 äro sjöar och kärr.
Bland vattendragen märkas: Wrangs-
elfven, som utfaller i Hugnsjön, hvars
nordliga del hör till Eda socken, By-
sjön med de deri utfallande vattendra-
gen, en del af Fjällsjön, sjön Wallen
vid Norska gränsen, Morast-sjön, icke
långt från samma gräns, m. fl. Sock-
nen, som består af 24V^ mantal, be-
boddes omkring 1840 af 3,520, 1850
af 4,166 och 1856 af 4,244 invånare.
Eda hade sistnämda är ambulatorisk
skola med en examin. och en oexamin.
lärare, som undervisade 209 gossar och
187 flickor, medan 2 gossar undervisa-
, des i allmänt läroverk samt 116 gossar
och 122 flickor undervisades i hemmet.
— I socknen befinnas 2 stångjerns-, 2
knipp-, 9 spik-, 1 plåt- och 1 ämnes-
hammare å skatte- och frälsejord, 22
par qvarnstenar till husbehof, 2 sågar
till husbehof, 3 sågar till afsalu och 8
par qvarnstenar för tull. Vid Emterud
är ett glasbruk, som 185 5 hade 97 ar-
betare och tillverkade för ett värde af
106,664 rdr banko. — Eda socken är,
tillika med Jernskog och Skillingsmark,
annex till Kölns (eller Kola) konsisto-
riela pastorat af 2:dra klassen i Jösse
kontrakt af Carlstads stift. Beläget på
den s. k. Tolfmila-skogen, omtalas Eda
ofta hos våra äldre häfdatecknare och
var socken redan år 1225, då konung
Håkan Håkansson drog härigenom med
3,6 00 man samt hade läger först vid
Marasten (Morast) och sedan natthär-
berge i Mellby. Kyrkan, IOV4 mil n.
v. från Carlstad, belägen nära till »edet»
mellan sjöarna Hugn och Bysjöu, hvar-
af sannolikt socknens" namn, är mycket
21
162
Eda.
Efla Skans.
gammal och anses af Feniow byggd
strax efter Olof Skötkouuiigs död, vid
den tid, då Olof den Helige christnade j
Solöer. Det tros, att hon blifvit bränd j
under de Norska partistriderna ; sock- 1
nen har också varit utsatt för fiendens \
härjningar, t. ex. 1658 och i Gjlden- ;
löws-fejden 1675, då 14 gårdar i sock-
nen brändes och i Morast icke ens teg- ;
let i murarna lemnades qvar, utan för- :
des till Norge. — I socknen ligga 3fo- j
rast, Emteruds och Eda skansar; bland i
gårdar nämnas Morast, Magnor, m. ti., I
bekanta i Svenska krigshistorien. 1 '
synnerhet lefva här talrika traditioner ;
om Carl XII, som under sina sednaste
krigsår hade qvarter på Haga, Nolby
och Wästby, der man sannolikt ännu j
förvarar de kärl, ur hvilka konungen 1
spisat. — I socknen ligger Charlotten- \
bergs eller Morastforssens bruk. — ,
Adress: Arvika. •
Eda. Glasbruk. Se Emtenid.
Eda Skans ligger i ofvannämda Eda
socken på en höjd ett stycke i söder från
Eda kyrka vid landsvägen till Norge.
Skansen anlades sannolikt af riksrådet,
lagmannen Gabriel Gabrielsson Oxen-
stjerna, omkring 1656, då man befara-
de ett angrepp af Danskarne, hvilket
också gjordes i den s, k. Krabbe-fejden
1657. Vid Mathsmessotiden detta år
togs den nyanlagda skansen af Danska
öfversten Michaél Obitz, och skedde
detta så oförmodadt, att, som det be-
rättas, den Svenska kommendanten i
skansen stod med ölkannan för munnen
för att dricka en kamrat till, då en
värja stöttes honom genom magen.
Imellertid stadnade Obitz icke länge
qvar i skansen, utan när generalen
grefve Douglas kort derefter kom an-
ryckande, förnaglade Obitz alla kano-
nerna, brände raagasinerna och drog
sina färde. Under denna expedition
inträflade sannolikt följande tilldragelse,
hvarom berättelsen än lefver i orten:
»De Norske gingo öfver gränsen och
rastade på Långelanda säteri uti Eda
socken; men bonden der i byn, Anders
Regardsson, tog två karlar med sig,
livar och en ställde sig ett stycke från
den andra, och lossade de så af sina
bössor på tre särskilda håll, hvarpå
följde ett utrop: fall nu på, på alla
sidor, så skola vi fösa dem i sjön hvar-
enda käft! I häpenheten tordes de
Norska icke bida, förrän de voro hem-
ma i sitt land, och de tre Svenskarne
fingo så mycket till byte, som alla
Norrmännen haft med sig.» — Eda
skans underhölls sedan fortfarande, och
besättningen derstädes kommenderades
af en major. Ar 167 5 (i Gyldenlöws-
fej(Jeu) fick ingeniör-kapitenen von Seu-
lenberg, som blef kommendant derstä-
des, befallning att göra skansen min-
dre på den åt Bysjön vettande sidan.
Generalmajor Gyllenspetz drog sedan
dit Wärralands regimeute, och öfverste
Kruus kora snart efter med ett an-
nat, hvarförutan äfven Bergs-regimen-
tet drogs till Eda samt allmogen från
hela landet låg på vakt derstädes.
Inan alla dessa trupper hunnit dit, fin-
go likväl Danskarne tillfälle att gå öf-
ver gränsen samt belägrade Eda skans
under befäl af Wibe, men måste snart
draga sig tillbaka med oförrättadt ären-
de. Ar 1680 var Carl XI personligen
der och befallde, att skansen skulle
nedrifvas; men 1716 gaf Carl XII då
varande kommendanten, grefve Ekeblad,
befallning att åter sätta densamma i
stånd. År 1718 hade Carl XII ofta
sitt högqvarter i trakten af Eda skans,
som då hade 800 till 1,000 mans be-
sättning och var bestyckad med 60 ka-
noner. När konungen kom till Eda,
fann han der före sig en hel här be-
väpnade Wärmlaudsbönder, hvilka han
tillsporde: »Hvem har kallat er hit?»
— »Våra ofticerare!» — svarade bön-
derna. — »Gän ni hem, gubbar», —
genmälte då kungen, — »och hållen i
er plog; denna saken skall jag nog ut-
rätta sjelf.» — Efter Carl XI Ls död,
år 1719, gick Danska generalmajoren
Budde med en ansenlig styika öfver
gränsen och hotade Eda skans, der
major A. von Didron förde befälet och
dessutom fick förstärkning, deribiand af
Fersens dragoner, så att Danskarne in-
genting kunde uträtta. Dessa »Fersens
dragoner» hafva lemnat ett mindre vac-
kert minne efter sig i landet: »de våid-
togo qvinnor, förde in venerisk smitta,
slogo ihjäl folk och plundrade hvar de
K(lli«».
Edeby*
163
foro tVara.» Kung Carl sjelf hade den
otuien att i Carlstad bli ansedd som
en at" Fersens dragoner, då han den 16
Februari 1710 anlilnde till staden på
natten och gick in i gästgifvarens kök
lör att värma sig. Hustrun ville då,
att han skulle gå ut i staden och se
sig om, medan folk ännu var vaket;
men då kungen envisades, började gum-
man svärja »öfver de förb. — Ferserna,
som öfverfalla alla menniskor, och som
ingen kunde slippa.» Carl gick också
och letade sig till general Delvig, der
han låg om natten på en halmkärfve.
— Är 1721 indrogs besättningen på
Eda skans, som mot slutet af 1700-
talet icke hade större garnison än en
styckjunkare och 6 handtlangare, till-
(less den slutligen lemnades alldeles öde
såsom obehöflig, sedan Norge blifvit
törenadt med Sverge.
Edbo. Socken i Frösäkers härad af
Stockholms län, vid Gullljärden och
Edboviken af Ålands haf, har en areal
af 33,187 tunnland, af hvilka 1,250
aro sjöar och kärr. I Edboviken ut-
laller den från sjön Närdingen kom-
mande Skebo ström, som tillika med
viken bildar socknens östra gräns mot
lläfverö socken; nära sydvestra gränsen
rinner Hydinge ström från Järingesjön
åt sydost och faller in i sjön Närdin-
gen. Utmed vattendragen är marken
dels kullig, dels jemn, här och der
sank, med lerhaltig jordmån; eljest be-
står socknen mest af bergländig skogs-
mark, med steniga höjder och stenbun-
den jordmån i allmänhet. Näringarne
äro åker- och skogsbruk, körslor för
jurnverken i grannsocknarna, sjöfart och
fiske. Hemmantalet är 6 5 "/20 förmed-
lade mantal; folkmängden, år 1815:
1,563, uppgick 1850 till 1,831 och
1856 till 1,888 personer. Socknen hade
1856 både fast och ambulalorisk folk-
skola; i den fön-a undervisades 5 gos-
sar och 3 2 flickor, i den sednare 28
gossar och 25 flickor, medan 3 gossar
åtnjöto allmiln undervisning, 9 gossar
och 10 flickor undervisades enskildt och
Ii gossar samt 42 flickor i hemmet.
— Vid Skärstad, i den för lastbåtar
segelbara Edbovikens innersta hörn, är
marknadsplats, der 2 marknader hållas
årligen. — Edbo socken utgör ensam
ett konsistorielt pastorat af 3:dje klas-
sen i Närdiughuudra kontrakt af Upp-
sala ärkestift samt förekommer under
namnen Ebo-, Edbo- eller Egbonered
redan 1291, 1293 och 1314 såsom hö-
rande till Ncerdhinr/ialmndceri. En kyrko-
herde namnes 1293. Kyrkan, S'/^ mil
från Norrtelge och 4 mil från Uppsala,
är gammal och sednast reparerad 1841;
hon hade ännu 1828 sitt målade hvalf
i behåll. Här förvaras ryggbenet af en
hvalfisk, som strandat i Edboviken om-
kring 1489. — Omkring V2 mil från
kyrkan ligger berget Gillberga Gryte
med grottor, om hvilka folksägnen bar
åtskilligt att berätta (se Gillberga Gryte).
Socknens kuster hemsöktes år 1719 af
Ryssarue. — Bland gårdar inom Edbo
märkas: Harbroholm, Järinge, Lundås
samt Runö eller Eimeholm. Berga by,
6 mantal, har på 1600-talet varit sä-
teri och tillhört riksrådet grefve Lich-
tone, men från 1680 icke varit bebyggd
för ståndspersoner; byn lyder nu under
Skebo. — Adress: Norrtelge.
Edboviken. Vik af Ålands Hafs fjärd
Gullfjärdcn, mellan Edbo och Häfverö
socknar, mer än milslång och segelbar
till Skärstad. Uti viken utfaller Skebo
ström, som kommer från sjön Närdin-
gen, och derjemte åtskilliga smärre till-
flöden från Äs-sjöfi samt By- och Gräs-
sjöarna i Frösäkers, Mörtsjön, Årnöfjär-
den och Orviks-sjön i Wäddö skeppslag.
Edby. Två mantal skatte i Skå soc-
ken och Färentuna härad af Stockholms
län, vid Mörbyfjärden, har tillhört sliig-
terna Cruus, Ilelmfeldt, Gerner, Seger-
crona (177 2); Heidenstruch 1825, Hall-
din 1847, sednast Ijallerstedt.
Edby. Ett mantal frälsesäten uti
Rasbo Kils socken och Rasbo härad af
Uppsala län, nära socknens kyrka, har
tillhört slägterna Skytte, Planting (om-
kring 1740), sedan Tigerlijelm omkring
1825, von Kiisel, Nordeustolpe.
Edcby, 1 mantal skatte och Magerö,
l'/j mantal skatte, i Aspö socken och
Selebo härad af Nyköpings län, blefvo
bägge 1599 donerade till Samuel Nils-
164
Kdeby.
Edeby.
son, 1602 och 1604 till Johan Bengts-
son Schroderus, adlad Skytte; heraraa-
ueu synas sedermera hafva tillhört drott-
ning Hedvig Eleonora, derpå en Mar-
schalk; de reducerades 1683 såsom hö-
rande under Tynnelsö, köptes till skatte
1704 af Thunberg, innehades 1825 af
Svedberg, 1851 af Sundbergs arfviugar,
tillika med Vie i Fogdö. Vid Edeby
linnes en helsobrunn, som fordom varit
besökt.
Edcbj.^ Frälsesäteri uti Helga rö soc-
ken och Åkers härad af Nyköpings län,
består af 2 mantal frälsesäteri med un-
derlydande 2V> mantal i Helgarö samt
^g mantal i Fogdö socken. Gården
har, likasom mycket annat i Helgarö
socken, tillhört Wårfruberga kloster och
sedan kommit under kronan; som egare
nämnas från 1546 Martha Sparre, enka
efter Claes Hansson "Wyeman (riksrå-
det Bjelkenstjernas far), derefter fru
Marthas brorsdotter, Karin Sparre, gift
med landshöfding P. Fleming, deras
mag Anders Cruus, som skref sig till
Edeby, från år 1583, hans son Jesper,
m. fl. Af ätten Cruus och dermed be-
slägtade ätter nämnas vidare som eg^re
fru A. Cruus, född Berendz (1685), frö-
ken H. Cruus (1724), hennes kusin frö-
ken M. C. Fleming (1735), dennas sy-
stersöner Erik och P. A. Wrangel, den
sistiiämdes enka (17 60) och hans son
F. O. Wrangel. ' Från honom öfvergick
gården till hans svåger, lagman Hassen-
kampf (1764 — 1772), och köptes sedan
af riksrådet grefve von Hermansson.
Frän 1784 har gården genom köp till-
hört en Hebbe, friherre O. M. Munck
genom gifte och lösen från 1801, L.
G. Silfverstolpe genom köp från 1810
till 1832, hans enka till 1846, slutli-
gen Jeuuings och v. Heyne genom arf,
1851 ryttmästaren G. F. von Heyne-
Lillienberg, som bär det sednare nam-
net derföre, att hans fru, Julie Charl.
Silfverstolpe, innehar Liljenäs i Små-
land som fideikommiss, hvilket iörbin-
der hennes man att till sitt eget bifoga
namnet Lillienberg.
Edeby. Ett mantal kronosäteri uti
Ludgo socken och Rönö härad af Ny-
köpings län, nära sjön Eknarn, har va-
rit militieboställe sedan reduklionstiden,
men innehades förut såsom donation af
Carl Carlsson Gylleuhjelms mor och se-
dan af Carl Carlsson sjelf. När går-
den reducerades, indrogs den frän arf-
vingarne efter W. Drakenhjelm, hvil-
ken genom köp kommit i besittning
deraf.
Edeby. Säteri uti Ripsa socken och
Rönö härad af Södermanlands län, 1 1
mil från Stockholm, 3V4 mil från Ny-
köping och 3^/4 mil från Malmköping,
består af 18 oförmedlade, till 10% för-
medlade mantal, af hvilka 1 mantal sä-
teri, 2:ne dito säteri-ladugård och 7'/,
rent frälse samt 27 stycken större och
mindre jordtorp. Säteriet har utmärkt
vacker belägenhet invid en vik af sjön
Båfveu eller den så kallade Edebysjön.
Mangårdsbyggningen är af trä, byggd
17 50 och renoverad 1850.. Till egen-
domen finnes en god och vacker skog
af alla slag jemte indrägtigt fiske under
vårtiden, kalkstensbrott, af nuvarande
egaren anlagdt tegelslageri, nybyggd 2-
raraig husbehofs-såg jemte cirkulärsåg
och gröpqvarn samt en tullrajölqvarn
med 2:ne par stenar. — Edeby har
sannolikt tillhört Lars Axelsson Tott,
hans son Axel omkring år 1515 och
dennes dotter Karin (f 15 59), gift med
riksrådet Ivar Månsson (Liljeörn) och
sedan med riksrådet Hans Claesson Bjel-
kenstjerna, hvilka alla skrifvit sig till
Edeby. Sedan tillhörde gården Måns
Ivarsson (Liljeörn) och hans dotter, gift
med friherre Arv. Gustafsson Stenbock;
efter hennes död egdes gården omkring
1605 af Hans Claessons sonson, Nils
Claesson Bjelkeustjerna, och kora med
dennes dotter Anna till landshöfding
Jakob Skytte samt innehades 1678 af
deras son, friherre Johan Skytte. Det
tyckes nu, som skulle godset hafva blif-
vit såldt, men bördadt af landshöfdin-
gen friherre M. Posse, gift med riks-
rådet Johan Skyttes dotterdotter M.
Gylleustjerna ; Posse egde gården 1686
och hans slågt efter honom under ett
helt århundrade, tilldess den 1788 köp-
tes af brukspatron Samuel Thorsson,
hvars arfvingar sålde egendomen 1842
till nuvarande egaren, Thure von Ec-
'kermann.
Edeby.
Edeby. Frälsesäteri, 3 mantal, i
Hölö socken och Hölebo härad af Ny-
köpings län, nära södra stranden af
Lillsjön, donerades som krono till Joh.
Loda 1617, utbyttes till frälse 1673 af
hans son, öfverste Gustaf Lode (död
1681), och var redan 1663 bebygdt
till säteri; innehades af Lodes enka,
Anna Silfversparre, sedan omgift med
Björnberg, 1716 af hennes bror, lag-
mannen Aron Silfversparre, 1719 af
hans måg J. Grimer och derpå af den-
nes slägt ända till 1814, då det köp-
tes af friherre Trolle-Löwen, raeu snart
såldes till sekreteraren P. Eosander.
Säteriet tillhörde 1849 en Walleustråle,
1857 skräddarraäst. C. P. Lindström.
Edeby. Två mantal kronosäteri uti
Björkviks socken och Jönåkers härad af
Nyköpings län, på landtungan mellan
sjön Yngarns vik Klubbviken och öpp-
na sjön, har varit (16 53) doneradt till
Jakob Schiittehjelm, blef sedan reduce-
radt, upplåts pä lifstid till M. Lind-
hjelm och blef slutligen anslaget till
railitieboställe. Gården är nu kapitens-
boställe.
Edeby. Under Drottningholms kungs-
gärd lydande gård af 2'/^ mantal i
Lofö socken och Färentuna härad af
Stockholms län, anmärkningsvärd eme-
dan Stockholms liins landtbruksskola
dorstädes befunnits från 1852 till 1856,
hvilket år den flyttades till Wårby.
Edesiiäs, eller Un Gård. Ett och
ett fjerdedels mantal frälse -säteri uti
Utö kapcllsocken och Sothohns härad
af Stockholms län, vid en bugt på öns
östra kust, torde tillika med hela ön
hafva ursprungligen tillhört kronan och
1533 genom byte kommit till en Gud-
mund Persson till Töresö, men namnes
sednare såsom af slägten Bjelkenstjerna
till Årsta utbytt 1641. För 167 8 före-
kommer K. Kurck som innehafvare, men
1686 Ulf Bonde, gift med en Bielken-
stierna, hvilken ätt eller dess arfvingar
innehade gården och nästan hela ön till
år 1721, då Ulf Bondes son, riksrådet
Claes, förpantade och 1723 sålde gär-
den till en "Wefverstedt, inspektor vid
Utö grufvor, som förut på ön egde nå-
Kdestad.
163
gra afsöndrade hemmansdelar i Träma.
Frän 1746 var slägten Stjeruheim egare
i följd af arf och köp, från 1770 Reu-
tersköld genom köp till 1803, dä ett
för grufrörelsen bildadt bolag blef egare
äfven af Edesnäs. Se vidare Utö.
Edesta. Gård af två och ett åtton-
dels mantal frälsesäteri uti AVårdinge
socken och Öknebo härad af Södertörn
och Stockholms län, belägen nära Lång-
sjön, har på 1600-talet kommit från
slägterna Rosenstjerna och Rosensköld
till Rosenhane, tillhörde på 1700-talet
slägterna Rosenholm och Rosenstam,
1827 Nisbeth, 1849 grefve Mörner,
i 185 Möller, 185 6 Edv. Riitterskjöld.
Under gården lyder 1 mantal.
Edestad. Annex-socken i Medelstads
härad af Blekinge län, 2 '/j "lil v. n. v.
från Carlskrona, nära Ronneby, har en
areal af 5,462 tunnland, af hvilka en-
dast 4 äro sjöar och kärr. Socknen,
som består af 19^/8 hemman, med 4
oskattlagda qvarnar, 1 1 ängar och 2
utjordar, beboddes omkring 1840 af
780, 1850 af 927 och 1856 af 941
invånarCv Socknen hade sistnämda år
fast skola med en examinerad lärare,
som undervisade 60 gossar och 43 flic-
kor, medan 8 flickor undervisades i hem-
met, — Edestads socken är annex till
Hjortsberga regala pastorat af 2:dra
klassen i Medelstads kontrakt af Lunds
stift. Kyrkan, en mycket gammal sten-
byggnad, är helgad åt det Hel, Korset
och för i sitt sigill ett kors, med om-
skrift: Ederstad Kircke. — Vid sjelfva
kyrkogårdsmuren befinnes en fordora
vida beryktad ofTerkälla, som talrikt be-
söktes af sjuka och vidskepliga meuui-
skor. Man oö"rade då icke allenast i
källan, utan äfven i en dertill inrättad
kyrkostock, hvars inskrift lofvadc wliim-
raelriges gledje» åt dem, som inlade
penningar deri. Ar 1663 förbjödos
genom Konungens Befallningsliafvande
besöken vid källan, hvilka också afstad-
uade, i synnerhet sedan Ronneby helso-
brunn blifvit funnen. Ännu i slutet af
förra århundradet egdc någon högtid-
lighet rum vid källan midsommarafton,
och ännu i dag lär det stundom offras
derstädes. På de omkring källan stå-
IO(i
Kdet, liilla.
KdsberiQ-.
ciule buskarna upphängde de besökande
linnelappar, med hvilka de tviittat sig,
och som skulle sida qvar lör alt tor-
kas och helgas. — Adress: Ronneby.
Edet, Lilla. Stor by i Fuxerna soc-
ken och Flundrc härad af Elfsborgs
län, vid Göta elf, med häradets tings-
ställe, apothek, skola och ansenliga såg-
verk samt laxfisken. De äldsta sågver-
ken och likaledes de slussar, som anla-
des för alt undvika fallen i elfveu, in-
löstes 1C24 af konung Gustaf II Adolf
från en viss Hans Skrifver, som tyckes
hafva anlagt dera; de öfverleranades åt
Göteborgs stad på C är och mot vissa
villkor. Imellertid var slussverket i be-
hof af oupphörliga reparationer, och
man fann dessutom, att slussarnas di-
mensioner voro alltför mycket knappt
tilltagna för att motsvara ändamålet.
Vid medlet af 1700-talet företogs dcr-
före en större ombyggnad och förbätt-
ring af hela slussbyggnadeu, och de
nya slussarne voro, enligt Hårleraans
berättelse, 9 alnar breda, 33 aln. långa,
med väggarna »murade med klinkert
och cement på Holländska sättet». I-
mellertid förföll äfven denna slussan-
läggning småningom allt mer, och der-
före beslöt Trollhätte -Kanal-bolag år
1826 att låta anlägga en alldeles ny
kanal-ledning med slussar midt emot
Edet, på andra sidan elfven, förbi herr-
gården Ström. Den 12 Juli 183 2 öpp-
nades de nya slussarue och kallades
Carl XIV Johans samt Oscars; de be-
söktes den 3 September samma år af
konung Carl Johan. Under arbetet på
detta slussverk inträffade den 29 Aug.
1830 i Lilla Edet en våldsam eldsvå-
da, som förstörde II sågverk och 40
hus; 4 5 nian af det vid slussarbetct
sysselsatta Vestgöta-Dals-regiraente skyn-
dade öfvcr elfveu för att komma till
hjelp; men färjan sjönk med dem alle-
sammans. — Enligt sednaste Landshöf-
ding- berättelser tillverkades vid Lilla
Edet 185 5 vid 6 sågar med 10 ramar
och 4 ccnlrurastrissor för kantning af
(5,000 tolfter blockar, 12,000 tolfter
plank, värda 160,000, och I2,0t)0 tolf-
ter bräder, värda 48,000 rdr banko.
Hälften af sågverken tillhörde detta är,
tillika med laxfisket, Hichens & C:o i
Göteborg, andra hälften af sågverken
ejifdes af major Kock på Wågsäter. —
Vid Lilla Edet finnes postkontor.
Edholms Slott. Se Asa Slott.
Edillge (1316 skrifvet Edungi). An-
senlig by uti Tuna socken och Olands
härad af Uppsala län, bekant genom
talemannen för bondeståndet vid 1660
års riksdag, Per Eriksson, som var ifrån
denna by och ådrog sig styrelsens miss-
hag. Sannolikt är denna Per Eriksson
samma man, mot hvilken under de föl-
jande åren den på sin tid likaledes
ryktbara prosten Sparrman hade åtskil-
liga klagomål att anföra.
Ediiigsliorg. Gammal skans i Hög-
dals socken och Wettc härad af Bohus-
län, vid landsvägen utmed Svinesuud,
bestyckad under 1808:års krig och dä
stående under befäl af en von Eding,
efter hvilken den qvarvarande stenho-
pen af landtfolket fått detta namn.
Edsberg. Härad i Örebro län, med
tingsställe vid Edsbergs Sanna, består
af följande socknar och sockendelar:
39 V, förmedlade raant. af Knista, I8V2
förmedlade mänt. af Hidinge, Edsberg,
15 '/g förmedlade mantal af Qvistbro,
14'/., förmedl. mantal af Nysund, Tån-
geråsa och Skagershult. Häradets areal
uppgifves till 95,881 tunnl., af hvilka
14,5 56 äro sjöar och kärr; hemmanens
antal uppgifves till 178Vg mantal och
befolkningens till 7,959 personer. —
Bland häradets större sjöar märkas Tof-
teu, Teen, Multen, m. fl. — Häradet
bildar, tillika med Suudbo, Lekebergs
Bergslag, Kumla, Hardcmo och Grim-
1 stens härader, Vester-Nerikcs domsaga.
i Edsberg. Prosteri inom Strenguäs
i stift, bestående af följande socknar:
Bodarne (i Sundbo och Grirastens hära-
■ der), Edsberg och Hackvad (i Edsbergs
I och Grimstens härader), Knista och Hi-
I dinge (i Edsbergs och Lekebergs hära-
' der), Kräklinge, Qvistbro (i Lekcbcrgs
; och Edsbergs härader), Skagershult, Wi-
i by och Tångerusa (i Grimstens och Eds-
; bergs härader). Prosteriets hela bcfolk-
i ning uppgick 185 6 till 16,314 personer.
Edsberg.
Kdsliorgr»
ir,7
Edsberg. Socken i Edsbergs bärad
af Örebro län, Z^/^ mil sydvest från
Örebro, belägen i Nerikes lågland, mel-
lan Hackvad i öster, ^Yiby i söder,
Tångeråsa i sydvest, Qvistbro i vester
och Knista i norr. Arealen är 9,720
tunnland, deraf 380 tunnland sjöar och
kärr. Östra gränsen är här och der
något sank, den vestra utgöres till en
del af Trystorps-sjöu, hvars vatten går
genora Welandasjön till Svartån. Sock-
nen är en af länets bättre bygder, me-
stadels slät och bördig, med lerhaltig
jordmån; från söder till norr stryker
iraellertid en lag sandås, som slutligen
delar sig i flera armar. Hemmantalet
är 59'/2 förmedlade mantal; hufvudnä-
ringen åkerbruk; folkmängden, 1840:
1,480 per.soner, utgjorde 1850 ett an-
tal af 1,599, 1856 af 1,682. Socknen
hade sistnämda år fast och ambulato-
risk folkskola med en examinerad och
en oexaminerad lärare, som undervisa-
de 59 gossar och 51 flickor, medan 1
gosse bivistade allmänt läroverk och 8
gossar samt 1 5 flickor undervisades i
hemmet. — Edsbergs socken utgör tillika
med Hackvad ett konsistorielt pastorat
af l:sta klassen i Edsbergs kontrakt af
Strengnäs stift. Den förekommer redan
på 1300-talet under namnet Edzberg
och räknar till namnet käuda kyrkoher-
dar ända från reformationstiden samt
koraministrar från slutet af 1600-talet.
Kyrkan, nästan midt i socknen, 3 mil
från Örebro, har en graf, tillhörig släg-
ten Horn. — I socknen ligga ruiner .af
Riseberga kloster invid gården af sam-
ma namn (se denna artikel). Af det i
socknen belägna Benningsby tros en Bin-
ningen, »bergsöfverste och befallnings-
raanu öfver bergverken i Gustaf den
Stores tid, hafva tagit sitt namn. —
Vid Sanna är Edsbergs och Lekebergs
häraders tingsställe. — Adress: Örebro.
Edsberg. Ett mantal frälsesäteri
med qvarn, såg och tegelbruk, vid norra
stranden af Edsviken i Sollentuna soc-
ken och härad af Stockholms län, be-
bygdt med stenhus, tillhör nu hofmar-
skalken baron Claes Eeinhold Rudbcck.
Gården har på lOOO-talct tillhört släg-
ten Oxenstjerna, 1741 llibbing, från
17 50-talpt frihcrrliga familjen Kndbock.
För närvarande lyda under gården 1 5 '/.,
mantal samt qvarn och såg.
Edsborg, eller Edsholin. Fordom ett
slott eller fäste på en holme, kallad
Slottsön, i Göta elf, uti Tunhems soc-
ken och Wäne härad af Elfsborgs län.
Ännu skola tydliga qvarlefvor synas
efter ett ansenligt stenhus, som stått
på denna holme, och sagan vill som
en bland slottets fordna beherrskare
nämna ingen mindre person än Bolmsö-
konungen Angantyr, som skall här
hafva haft sitt säte, när Hunernas här
blef slagen pä Dunaheden ! Uti Palrn-
sköldska Samlingarna läses om Edsborg
följande anteckning af Erik Dahlberg:
»Edsborg, beläget i Xagluras socken,
en half mil frän Wenersborg, uppä en
holme, Edsholmen kallad, i stora Göta
elf, som uti Vestgötalagen kallas Nag-
lums-sund, der ock stora landsvägen
utur Yestergötland inåt Dal och Norge
fordom gått, med en färja öfver Nag-
luras-sund. På samma holme har nu
det i gamla tider fasta slottet och
kungssätet Edsborg varit beläget uppå
en öfvermåttan lustig och Ijiiflig ort,
eftersom ock förbemälte Edsholme är
kriughvärd af andra nie åtskillige med
ekeskog och andre fruktsamme trä be-
vuxne holmar, ibland hvilka äro de för-
nämste: Korsön, Kohlön, Löfön, Tjuf-
ön, Barkön, Slossöu, de der gifva ett
härligt anseende ifrån sig. Uppå östra
sidan om elfven hafver varit konungens
stallgård, på norra sidan ladugården,
som ännu i dag visa vestigia derefter
och bibehålla namnen. Under jorden
finnas ock vid denna tid af sjelfva kon-
ungshuset åtskilliga rudera, såsom hvalf,
murar, hvilka nogsamt utvisa, att der
varit ett härligt kungshus. Af detta
skall ock stora Edsvägen hafva fått sitt
namn. Allena jordhögarne samt en del
af grafvarue och slottets förborg äro
denna tid bibehållne. Johannes Mag-
nus i sin krönika kallar detta slott
Edsholm.» När slottet förstördes, vet
man icke, och sannolikt är det icke
heller det Eds slott, som Engelbrecht
lät genom Peder Ulfsson förstöra 1434,
då Herman Gisebar innehade slottet för
konung Erik XlILs riikning (se Ed i
Woxtorp). Vid herredagen i Wadsteiia
108
Kdsbro.
Edsliult.
15 5 9 beslöts, att alla fästningar skulle
förbättras, i synnerhet Naglums Sund,
som Edsbolm då sannolikt kallades, för-
menar Dalin. En utsigt af Edsberg
finnes i Dahlbergs Suecia Ant. et Hod.
Edsbro. Annex -socken i Närding-
hundra härad af Stockholms län, mel-
lan Knutby i vester, Fasterna och Rim-
bo i sydvest, Lohärad, Estuna och Sö-
derbykarls i sydost och Ununge i nord-
nordvest, har en areal af 20,20 4 tunn-
land, af hvilka 1,950 äro sjöar och
kärr. Det förnämsta vattendraget är
Såtterns, som går genom Kyrkviken till
Närdingeu vesterut och mottager tillopp
från Gisen och Faunsjön i söder samt
från en mängd smärre sjöar i norr;
omkring Såttern ligger socknens meller-
sta del, som utgöres af en tämligen
jemn och småkullig dalgån>J»wiiB nord-
liga trakterna bestå mest af bergländig
skogsmark, och likaledes socknens södra
del, som skjuter långt in imellan kring-
liggande secknar; här bilda sjöarne Tre-
hörningen och Altan hvar sin gren af
ett vatten, som går till Lohärad. Jord-
månen är dels stenbunden lermylla, dels
sand och mojord; näringarne äro åker-
bruk, ängs-, skogs- och bergsbruk med
åtföljande körslor och något fiske. Sock-
nens hemmantal är 28 '/j. ™ed 12 qvar-
nar, 1 utjord och 20 oskattlagda torp;
hvartill kommer Edsbro masugn, som
med lOVg mantal lyder under Skcbo i
Ununge socken. Socknen beboddes år
1815 af 1,123, 1850 af' 1,203 och
1850 af 1,238 invånare. Sistnämda år
hade socknen fast folkskola med en lä-
rare, som undervisade 22 gossar och
19 flickor, medan 02 gossar och 74
flickor undervisades i hemmet. —
Edsbro socken är för närvarande annex
till Ununge och utgör tillika med den-
na ett konsistorielt pastorat af 3:dje
klassen i Närdinghundra kontrakt af
iirkestiftet. Under namnet Esahro eller
JEsalro förekommer socknen 1291 och
hörde 1314 till Ncerdhingiahundwri ; en
sacerdos i Hcehsaro namnes 1287, ka-
planer från 1641. Kyrkan är byggd af
sten och gammal; dock är choret yngre
än skeppet. — Af fornleraningar näm-
nas stensättningar nära kyrkan, runste-
nar i trakten af Såttern samt lemnin-
gar efter Lundbo Borg nära Edsbro
masugn. Gården Lund namnes 1291,
och Edsbro masugn, nära invid kyrkan,
hitflyttades från Skebo 1686 samt lyder
under detta bruk. — Adress: Norrlelge,
Skebo bruk.
Edsele. Annex- socken i Ramsele
tingslag af Södra Ångermanlands fög-
deri, vid Faxel-elf, 1 1 V4 mil frän Her-
nösand, håller i längd 2^/^ samt i bredd
2 mil och består af ^^'/\q hemman,
med 9 stycken sågqvarnar, 3 nybyg-
gen, 2 fisken och 8 afradsland. Sock-
nen, som vanligtvis kallas Edsle, af nå-
gra Edslö, beboddes på 1840-talet af
615 personer, 1850 af 788 och 1856
af 843 invånare, hvilkas hufvudsakliga
näringsfång äro åkerbruk och boskaps-
skötsel. Socknens största del intages
af berg och höjder, ehuru godt utrym-
me för mulbete finnes. Socknen hade
185 6 ambulatorisk skola med 4 3 lär-
jungar; 2 gossar hade allmän under-
visning; 4 3 gossar och 40 flickor un-
dervisades i hemmet. — Edsele är
annex till Ramsele konsistoriela pasto-
rat af 3:dje klassen i Ångermanlands
Vestra kontrakt af Heruösands stift.
Kyrkan, af trä, belägen vid elfven, har
ingenting märkvärdigt. Om socknen i
allmänhet namnes icke heHer någonting
af vigt, om man icke vill som en egen
sed anse, att, när någou aflidit, man
fordom och kanske ännu brukade utan-
för gården bränna den halm, hvarpå
den döde legat. — Vid kyrkan är en
stor forss, som af en derintill belägen
gård fått namnet Eds- eller Odsgårds-
forssen. — Adress: Sollefteå.
Edshult. Annex-socken i Södra Wed-
bo härad af Jönköpings län, vackert
belägen mellan tvänne större sjöar, Sol-
gen och Mycklafloen, samt två mindre,
Bellen och Skedesjön, gränsande i norr
till Hult, i öster till Ingatorp, i sydost
fill Bellö, i söder till Kråkshult och
Skede samt i vester till Medelby, har
en areal af 13,908 tunnland, af hvilka
4,540 äro sjöar och kärr. Af de of-
vannämda sjöarna kan Mycklafloen sä-
gas nästan hel och hållen tillhöra sock-
nen, som har ett godt klimat och an-
ses som den bästa inom Södra Wedbo
Kdsliult.
Kdslinlt.
1C9
härad. I Solgen, hvilken likasom de
öfrjga sjöarna är rätt fiskrik, fångas
laxöring om 8 till 10 marker. Oiver
Mycklafloen lades af egaren till Norr-
suuda gård här i socknen, öfver-inspek-
toreu Nils Flintensten, en 300 alnar
läng bro till förkortande af den långa
kyrkovägen för dem, som bodde på an-
dra sidan sjön; men efter Flintenstens
död förföll bron, tilldess man år 1763
träffade den öfverenskommelsen, att vissa
rotar i Edshults och Hults socknar,
kallade Ostersjö-rotarne, skulle under-
hålla bron mot befrielse från annan
väghållning. Jordmånen är god svart-
mylla på grusbotten, men på sina stäl-
len örig och mindre fruktbar; skog och
bete äro någorlunda tillräckliga för be-
hofvet. Jordbruk, boskapsskötsel, lin-
odling och ladugårdsskötsel äro de liuf-
vudsakliga näringsfången här som i hela
häradet. Socknen, som består af 3oy4
förmedlade mantal, beboddes år 180 3
af 7 65, omkring 1840 af 956, 18 50 af
943 och 1856 af 875 invånare. Sock-
nen hade sistnämda år arabulatorisk
skola med en examinerad lärare, som
undervisade 69 gossar och 25 flickor,
medan 3 gossar bivistade allmänt läro-
verk samt 2 gossar och 5.2 flickor un-
dervisades i hemmet. — Edshults an-
nex-socken bildar tillika med moder-
socknen Hult ett konsistorielt pastorat
af 3:dje klassen i Södra Wedbo kon-
trakt af Linköpings stift. Kyrkan, be-
lägen I2V4 "^'' ^'"^'^ Linköping, 5'/^
mil fråu Wimmerby samt IV4 mil från
Eksjö, nybyggdes med torn åren 1836
— 1838 och invigdes Första Adveuts-
söndagen år 1838. Hon är ganska
prydlig och har ett vackert läge; år
1843 erhöll hon ny orgel. Inan kyrko-
byggnaden företogs, hade församlingen
uppfört ett tvåvåningshus till socken-
stuga och skolhus; i denna byggnad
hade man insatt stora ringklockan, den
nyförfärdigade predikstolen samt en
mängd snickare-arbete till den under
byggnad stående kyrkan; allt detta för-
stördes genom eldsvåda, hvilken för-
mådde församlingen att begära stam-
boksraedels insamlande öfver hela riket.
hvilket eljest icke varit tillämnadt. Un-
der det den nya kyrkan stod under
byggnad, begagnade- församlingen den
gamla, som sedan nedtogs och försåldes
styckevis på auktion. Edshults gamla
träkyrka har varit ett af forntidens m'^-
sterstycken, och det beklagas af flera,
att hon icke fått stå orubbad. Öfver
densamma läses uti Allvins »Beskrif-
niug öfver Mo, Norra och Södra "VTed-
bo Härader» en efter artisten Mandel-
gren-*) och »Arch. Smol.u sammandra-
gen beskrifning, hvilken vi här icke
kunna underlåta att införa. Den lyder
som följer: »Denna gamla kyrka till-
hörde den äldre Byzantinska eller Gre-
kiska byggnadsordningen från 13- eller
1400-talet, fastän helt och hållet af trä.
Målningarne på väggar och hvalf, som
föreställde Jifpträden i Bibliska histo-
rien, voft) uärmed fullkomligt öfverens-
stämmande. Yestra delen af kyrkan
hade krysshvalf, uppburet af 4 pelare;
choret hade tunuhvalf. I fönstren fun-
uos glasmålningar, som vid visitationer
ådragit sig biskoparnes uppmärksamhet,
men detta oaktadt icke blifvit vårdade.
Altaret var bygdt af trä, men hade till
bord en finslipad sten af 7 fots längd
och 4 fots bredd; bredvid, på ett litet
altare, sågs St. Lars i sittande ställ-
ning med påfvemössa på hufvudet och
en stenkruka under fötterna. På skåp-
dörrarna voro hans martyrlidanden fram-
ställda i präktiga målningar. På frun-
timmerssidans vägg hängde äfven ett
skåp med sidodörrar, som kunde till-
slutas, i hvilket fuuuos Maria Magda-
lena och Maria i bilder, den förra med
ett oljekrus i handen och den sednare
med ett barn i knäet samt en drake
under fötterna. Uti ett annat skåp på
väggen fanns Christi bild efter upp-
ståndelsen med uppstungen sida samt
genomborrade händer och fötter, stå-
ende på jordgloben, och derbredvid en
ängel, tillika med ett större crucifix
och tvänne små Christusbilder. L'ti ett
halfskåp eller nisch stod en bild med
gult hår och skägg, utsträckande tre
fingrar på den upplyfta högra handen
och i den venstra hållande en rund
') Hr M. geuonireste pä 18i0-talet Sverige för att efterforska, beskrifva och afteekna koust-
alstev fiäti forntidun, särdeles i kyrkor och andra iildre byggnader. Edshults gamla kyrka fiunes
afteckuad i 2:dra liältct af lians i Paris nlkoiniuaude planschverk. '
II. 22
170
EdshuK.
KdHvalla.
spegel, hvari ett lamm syntes spegla
sig; allt detta tillhörde väggarnas pryd-
nader. AUartaflan var 5 fot hög och
8 fot bred samt utgjorde likaledes ett
skåp, som kunde tillstängas omkring de
derinanför uppställda bilderna medelst
dörrar i form af ett par med äkta för-
gyllning öfverdragna vingar. Midt uti
altarskåpet syntes Christus och röfrarne
på sina kora samt Joseph, hvilken klätt-
rade upp på en stege för att nedtaga
Christi lekamen; bredvid stodo 2 mans-
och 2 qvinnobilder ; öfver röfvaren på
högra sidan syntes en vingad ängel
med ett barn i famnen, och öfver den
venstra afgrundsfursten i vederstygglig
skepelse; på högra sidan stod mellan
två andra bilder Maria Magdalena med
oljekrukan i händerna, h varunder lästes:
<S:ta 3faria Magdalena, ora pro nohis!
På venstra sidan stod St. Johannes med
dU kalk i händerna och deruuder: S:te
Johannes, ora pro nobis! På bägge
stiillena voro orden ora pro nobis bak-
fram vända. Då altarskåpets dörrar
eller vingar voro tillslutna, visade sig
på deras yttre sidor en ganska vacker
och artistisk inåluing. Målniugarne
hade likväl till slut lidit af tiden.»
Mandelgren klagar bittert och med skäl
öfver det sätt, hvarpå man förfarit vid
kyrkans nedtagande och de söndertagna
delarnas försäljning; »den inköpta gam-
la predikstolen begagnades till hund-
koja, — säger han, — - och altardisken
till stängsel kring en svingård.» — I
gamla kyrkodurren fauns en runsten,
med inskrift: »+ ^t»xx. . rsttl)ain
ftain : ^ +« samt derefter en rad med
streck, liknande Helsingerunor (hvilka
då tyckas innehålla: friantl^ faln « .),
ehuru de ock kunnat vara lemningar
efter utplånade runor. Denna sten är
också säkerligen , förstörd , ehuru den
enligt Kongl. Förordningen af den 17
April 1828 bordt insättas i den nya
kyrkans dörr. — Bland gårdar i sock-
nen märkas Bollstra, Norrsånna eller
Norrsunda, nu skattehemman, fordom
tillhörigt öfver-inspektor Flintensten (-1-
1713), som icke allenast byggde den i
det föregående omnämda bron, utan äf-
ven till kyrkan skänkt kommunionkanna
och oblatask af silfver; samt slutligen
Edshidt (se nedan). — Adress: Eksjö.
Eilshiilt. Ett mantal säteri med un-
derlydande 4V4 mantal frälse samt •*/,
af en utjord, i Edshults sockeu och Sö-
dra Wedbo härad af Jönköpings län,
beläget nära sjön Solgen ooh Edshults
kyrka, som ligger på säteriets område,
är en bland de bättre och vackrare
i gårdarna i länet, väl belägen, med stora
äbyggnader, vacker trädgård, goda egor
och förmånligt fiske. Edshult inneha-
des på 1670-talet af major Erik Julius
Cederhjelra, derefter af grefvinnan Anna
Maria Kruus, som till kyrkan skänkt
en raesshake, oi h efter henne förmodli-
': gen af grefvar Lewenhaupt, åtminstone
! har en grefve C. Axel Lewenhaupt ocli
hans grefvinna, Charlotta Stenbock, år
17 95 till kyrkan förärat förgylld kalk
med patén samt kalkkläde med gnld-
'< och silfverbroderier. Är 18;)9 inneha-
; des Edshult af majoren, R. S. O., (Jarl
i Key, som betydligt förbättrat och fr»r-
! skonat detsamma.
i
I Edshultsball. Uselt fiskläge uti Mor-
; landa socken och O.-ousts Vestra Härad
■ af Bohuslän.
i Edsken. Masugn i Thorsåkers soc-
' ken och tingslag af Gefleborgs lan,
i märkvärdig med anledning af de der-
j städes anställda lyckade försöken att
' bereda jern efter Besseraerska raethoden.
Eilskön. Ö uti Hille socken och
i tingslag af Gefleborgs län, bekant gen-
i om det s. k. Vrakberget, i hvilket fin-
i nes en håla, liknande ett ägg och täckt
i med en stor sten. På hålans botten
i ligger en slät aflång sten af % aln i
; diameter, nednött i berget. Höjden till
' detta ställe från vattenbrynet skall vara
, omkring 30 alnar.
' Edsuiäreii. Kronopark i Skaraborgs
! län ora 2,475 tunnland. Parken var
I 1856 under beredning och besåning,
i hvilken sistnämda då var nära afslutad;
I behållningen för året uppgick till bko
rdr 256: 14, 9.
i Edsvalla. Stångjerns- och manufak-
; turverk uti Nors socken och Gruras hii-
; rad i Wärmland, vid Frykselfven, med
; 2 hamrar, i härdar och I, ."»52 skfl^
Kdsviken, Östra.
smide, särat 2 kiiippliararar för 2 här- I
dar. Smidet är nu oinskränkt. Dess-
utom äro vid den underlydande gärden i
Mörnersberg injölqvarnar med 12 par !
stenar samt sågverk med 48 blad. — ■,
Den 6 Aug. 185 9 tillät Kongl.^ Maj:t j
inrättandet af en provisorisk våg vid j
Edsvalla bruk under magistratens i
Carlstad tillsyn. i
Edsfikeii, Östra. Ett baUt mantal i
skatte i Ärtemark socken och Wedbo ,
härad på Dal, namnes redan 1488 så- ;
som af Lindorm Björson Lagman till- |
lika med Näs tilldömdt Ramund Lassa j
hustru, egdes 13 63 af Lars Torstens-
son på Lunden, 1603 af Harald Bengts- ■
son, 1626 af Lars Håkansson till Kå-
retorp, 1093 af kapten Göran Svenske,
som sålde gården till bäradshöfdingeu :
Lejonbjelke. Omkring år 17 68 köptes '
Kdsviken af Petrus Lignell och hans
hustru Elisabeth Förstens. Lignell, hvil- ;
ken här afled 177 9 som pastorsadjunkt
i Steneby, är farfader till den förljente
And. Lignell, kontraktsprost och kyrko-
herde i Kila, som år 183 2 utgifvit en
»Bcskrifniug öfver grefskapet Dal.»
Edsvikeu. Saltsjövik mellan Dan-
deryds och Sollentuna socknar af Stock-
holms län; faller genom Stocksund ut
i Lilla^ Wärtan.
Edsvära. Annex socken i Skånings
härad af Skaraborgs län, 2 '/^ mil syd-
vest från Skara, har en areal af 12,0 57
tunnland, af hvilka 4 70 äro sjöar och
körr. Antalet af små sjöar uppgiives
till 18. Socknens näringsfång äro åker-
bruk och boskapsskötsel, tillika med
något biskötsel och gåsafvel. På skog
är brist, men några torfraossar finnas,
ehuru de icke synas tillräckliga för nå-
'fon längre tid. Jordmånen består för
det mesta af mylla och sandmylla; i
Kdsvära by af god lera. Socknen be-
står af 29 mantal och beboddes om-
kring 1840 af 892, 1830 af 951 och
1856 af 1,188 invånare. Sistnämda år
fanns här fast folkskola, der en exami-
nerad lärare undervisade 4 4 gossar och
36 flickor, medan 2 gossar åtnjöto all-
män undervisning, 15 gossar och 25
flickor undervisades i hemmet. —
Kdsvnra.
17'
Edsvära socken är, tillika med Qvä-
num, annex till Wånga regala pasto-
rat i I:sta klassen af Winköls kon-
trakt i Skara stift. Kyrkan, belägen
på en hög kulle, så att hon på alla
sidor synes flera mil omkring, har i
sednare tider blifvit ansenligt tillbyggd,
men saknar torn. Utom sockenkyrkan
hafva i Edsvära förut funnits ytterli-
gare två kyrkor, efter hvilka lemningar
synas vid Borgja och Balstorp. — Pä
södra sidan om Kdsvära kyrka finnas
åtskilliga smärre kullar, hvilka tros vara
ättehögar, och der ligger derjemte en
slättmark, kallad Ålgustorps Hed, bvil-
ken förmodas vara en och samma med
heden Qviskede, der lagman Lumber
(hvars grafhög visas i AVånga by uti
socknen af samma namn) fordom hade
sin domplats. Omkring ett litet hem-
man, kalladt Kullen, nära intill lands-
vägen, synas tecken till gropar och val-
lar, sannolikt lemningar efter någon
byggnad, kanske ett fäste. På heden
befinnes ännu ett domarsäte, bestående
af 3 kretsar, en med 5 och de andra
bägge med 9 stenar i cirkel. Det har
blifvit gissad t, att inom de 5 stenarna
fälldes dom i första instansen, och att
i målet derifrån hänsköts till tvä högre
; instanser, hvilkas ledamöter hade sina
! säten i de af nio stenar bestående krct-
j sarna. I sammanhang med dessa do-
i mareringar vill man äfven ställa sock-
i nens namn af Ed och värja. Sin stör-
j sta namnkunnighet härleder imellertid
\ Edsvära socken från den ryktbara Eds-
vära -slägteu , som hade sin bostad
i i Edsvära by. Ättens stamfader var
' Vestgöta- lagmannen Carl af Edzväri,
' som lefde omkring år 1130 och af sin
i rättrådighet fick binamnet Eäderneslan-
i dets Fader, såsom han kallas i Lag-
: mansförtcckuiugen uti Bihauget till A csl-
i götalagen. Af hans ätt har Vestergöt-
! land haft många lagmän, och släglen
i blef slutligen så mägtig och ansedd,
i att endast Folkungarne kunde bestrida
I densamma företrädet. Lagman Carls
sonsons sonson var Vestgöta-lagmannen
Algot Brynolfsson, hvars' efterkomman-
de°förde ett svart griphufvud i vapnet.
Bland dessa var den mägtige Bo Jons-
son, och från Algot Brynolfason här-
stammade på möderuet Ture Jönsson
17'>
"Kdasa*
Kftra*
Roos, den ruot Gustaf Wasa upproriska
rikshofraästaren. — I socknen ligger
säteriet Dissarås. Ett hälft mantal
frälse Edsvära Sracdsgården har till-
hört Hogenskild Bjelke, men såsora af
honora förbrutet blifvit lagdt under kro-
nan. — Adress: Skara.
Edåsa. Annex-socken i Skaraborgs
län, till en del i Gudhems, till en del
i Kåkinds härad, belägen i sydsydost
från Sköfde, har en areal af 2,916
tunnland och består af 6% förmedlade
hemman, af hvilka V/^ med 282 invå-
nare höra till Gudhems härad, 1 Vg
med 90 invånare till Kåkinds. Edåsa
socken, hvars jordmån består af bättre
och sämre lera, lefver hufvudsakligen
af jordbruk och boskapsskötsel (där-
ibland icke obetydlig svinafvel), saknar
icke skog och beboddes omkring 1840
af 339. 1850 af 361 och 1856 af 372
invånare. Uti handaslöjder är landt-
raannen väl öfvad; men dessa idkas
föga mer än till husbehof och aldrig
så, att åkerbruket blir lidande derpå.
Äfven tjärubränning idkas till husbehof.
Socknen hade 185 6 tillika med Warola
fast skola med 1 examinerad lärare, som
undervisade 51 gossar och 28 flickor,
medan 7 gossar bivistade allmänt läro-
verk. — Edåsa socken är, tillika med
Wärsås och Ljunghem, annex till Wa-
lora eller Warola konsistoriela pastorat
af I:sta klassen i Kåkinds kontrakt af
Skara stift. Kyrkan, \% mil från
Sköfde, är byggd af sten, men har sina
klockor i stapel. Den 5 Juli 16 44
skiljdes Edåsa och Ljuughems socknar
från AVarola och Wärsås och blefvo ett
s. k. corapastorat; men den 22 Juni
1693 förenades de åter med Warola.
Nära till Edåsa kyrka har varit ett
S:ti Laurentii Martyris Convivium Sa-
crum eller Brödragille, för hvilket bi-
skopen i Skara, Sven Grotte, 1442 ut-
färdade sitt stadiastelsebref, hvari 40
dagars aflat utlofvades åt dem, som
gåfvo någonting till gilleshusets upp-
byggande, eller som bivistade gillets
raessa i Edåsa kyrka och dervid offra-
de på altaret. Sjelfva gilleshuset anses
hafva legat på ett ställe, der nu ett
litet hemman, kalladt Gillestugan, är
beläget. Till gillet hörde också en li-
ten äng i Ljungheras socken, kallad
Gillesmaden. Hemmanet tillhörde se-
dan Edåsa kyrka ända till 1695, då
det genom rättegång blef vunnet der-
ifrån. Strax nedanför Gillestugan fin-
nes en offerkälla med god t och klart
vatten, hvari dock offrandet för länge-
sedan upphört. — Någon större gård
finnes icke i socknen; men vid Wreta-
holm har ett tegelbruk blifvit drifvet.
— Adress: Sköfde.
Edö. Ett mantal säteri uti Asker-
sunds landsförsamling och Sundbo hä-
rad af Örebro län, midt emot Stjern-
sund, på andra sidan om sundet, har
länge varit fideikommiss i Liljestjcrnska
slägten, men tillhörde år 185 en von
Matern, som tillbytt sig gården mot
Eks säteri uti Skaraborgs län. Riks-
föreståndaren Gustaf Eriksson utfärdade
år 1521 på St. Augustini dag ett bref
om utskylderna af Ed i Askersunds
socken, der 2 gårdar blifvit lagda till
en; detta Ed anses vara detsamma som
Edö och innehades då af »den goda
qvinuan, hustru Brita på Arestadh.»
Eftra. Annex-socken i Ahrstads hä-
rad af Hallands län, 1 mil sydost från
Falkenberg, vid hafvet, har en areal af
7,267 tunnland, af hvilka endast 30
äro sjöar och kärr. Marken är berg-
aktig; rådande jordmånen sandmylla
och sand ; någon löfskog finnes, men
ingen barrskog. Åkerbruk är hufvud-
iiäringen; derjcmte idkas mellan utar-
betet af qviunorna väfnadsslöjd. Sock-
nen, som består af 31V24 n^antal med
3 busbehofsqvarnar, 31 torp och back-
stugor, 3 kyrkjordar och ett tegeli)ruk,
beboddes omkring 1840 af 918, 1850
af 939 och 1856 af 954 invan. Sock-
nen hade sistnärada år ambulatorisk
skola med en examinerad lärare, som
undervisade 50 gossar och 58 flickor. —
Eftra socken är annex till Slöinge re-
gala pastorat af 2:dra klassen i Halm-
stads kontrakt och Göteborgs stift. Kyr-
kan, belägen '/^ mil från moderkyrkan,
har grundrauradt torn och är täckt dels
med koppar, dels med bly. Enligt en
anteckning i pastorsarchivet skall här
redan år 1010 hafva stått en träkyrka,
helgad åt Jungfru Maria, hvars bild
Kftra.
Kfverlör.
stod i kyrkorauren åt landsvägen; den-
na träkyrka skall sedan hafva blifvit
nedbränd i krigstider. Sedermera var
Eftra moderförsaraliug ända till 1560-
talet, då, under Erik XIV:9 krig med
Danmark, fienden satte eld på prest-
gärden, så att pastor, Herr Hans, nöd-
gades flytta till storaheraraanet i Slö-
inge, hvilket blef prestgård, hvarefter
Eftra blef annex. Nuvarande kyrkan
och tornet byggdes 1779. I kyrkans
chor befinnes en murad graf, som till-
hört Stensjö säteri, och der flera per-
soner hvila af slägterna Oxenstjerna och
Rosencrnntz, hvilka egt Stensjö och haft
patronatsrätt till Eftra. En af kyrkans
klockor skall hafva ett ovanligt starkt
och klart ljud, hvilket härleder sig från
det myckna silfver, som kyrkans patro-
nessa, fru Metta Rosencrantz, och hen-
nes tärnor kastat till metallen, dä kloc-
kan gjöts. — Socknen är rik på min-
nen från fordna strider mellan Sven-
skar och Danskar. I pastoratets archiv
tinnes en anteckning af innehåll, »att
hertig Carl af Södermanland år 1564,
efter Warbergs intagande, upphunnit
den Danska styrka, som skulle undsätta
Warberg, vid Eftra och bär, vid Eftra-
högar, slagit Ranzow på flykten, hvar-
under många Danskar drunknade i Ef-
tra ä» (eller Suse-å, som rinner igenom
pastoratet). Imellertid bör det anmär-
kas, att Warberg icke eröfrades 1564
utan 1565, och att hertig Carl efter
slutad belägring genast^ skyndade till
konung Erik på Orreholm för att af-
gifva berättelse om sin seger, så att
hertigen sannolikt icke anfört de Sven-
ska i aÖaren vid Eftra-högar. Vid den
s. k. Skotthögen på Hanarps gärde nära
landsvägen qvarstå ännu några stenar,
hvilka bönderna förmena vara resta till
minne af de i den ofvannämda drabb-
ningen fallna Svenskarne. Det berättas
iifven, att Svenska artilleriet stått på
Skotthögen och beskjutit det Danska,
som stod pä Eftra-högar, der äfven flera
stenar varit resta, och af hvilka ett par
ännu stå qvar. — Vid Ullarp i Eftra
socken står en 4 alnar liög sten, kal-
lad Lyngasten, sannolikt en fornhednisk
ondaktsvärd, om hvilken traditionen be-
rättar, att Eftra kyrka der först skulle
uppföras. Omkring Lyngasten håller
ungdomen ännu sina vårlekar. På Wa-
stads gärde stå likaledes fyra resta ste-
nar, den största 3'/4, den minsta 2
alnar hög. Nära derintill ligga ruiner
och grundvalar efter ett gammalt slott,
som varit omgifvet af en djup graf och
af vallar; stället kallas Herrgården, och
här bodde fordom riksrådet Arvid 0-
xenstjerna. Från denna Wastads ford-
na sätesgård flyttades säterifriheten och
byggnaderna till Asige socken, till ett
hemman, som efter anläggaren, herr
Knut Knobe, kallades Knobesholm. Uti
Wastads kohage och i Trollekull vid
Westlunda äro grottor; när man kom-
mit några steg inåt den förstnämda
grottan, mötes man af ett stort sten-
block, som tillsperrar henne. — 1 sock-
nen ligger säteriet Stensjö. — Adress:
Falkenberg.
Efveusäter. Ett mantal krono, ka-
pellausboställe i Ferglanda socken och
Walbo härad på Dal, kallades fordom
Evindssetter och tillhörde 156 3 Claes
Christerson Horn till Amiune,
Efverlöf. Socken i Torna härad af
Malmöhus län, 2 '/j mil o. s. o. från
Lund, har en areal af 5,09 tunnland,
af hvilka endast 6 äro sjöar och kiirr.
Åkerbruk och boskapsskötsel äro här,
som öfverallt i häradet, de hufvudsak-
ligaste näringsfången; åkern är i all-
mänhet skarp och sandig, ängen god;
derjerate finnes någon torfjord samt vid
Hemraestorp en furuplantering, anlagd
till hämmande af flygsanden. Socknen,
som består af 19'V24 hemman, med
7 qvarnar och 4 gatuhus, beboddes
omkring 18 40 af .7 64, 185 af 770
och 1856 af 780 invånare. Socknen
hade sistnämda år både fast och am-
bulatorisk folkskola med eu examinerad
och en oexaminerad lärare, som under-
visade i den fasta skolan 21 gossar
och 28 flickor, i den ambulatoriska 12
gossar och 14 flickor, medan 2 gossar
och 1 flicka undervisades i hemmet.
— Efverlöfs modersocken utgör, tillika
med Slimminge annex i Weramenhögs
härad, ett regalt pastorat af 3:dje klas-
sen i Torna kontrakt af Lunds stift.
Kyrkan ligger 2 '/^ rail från Lund och
3 y, rail från Malmö. — Ingen större
t7i
Kfverlör.
KfverliSr.
herrgård tinnes i socknen. — Efter äl-
dre uppgifter meddela vi om Efverlöls
socken följande : »Med iiästgränsande
Bleutarps, Illitorps och Worabs sock-
nar stå Efverlöfs-boerna icke i någon
förbindelse och ingå ej heller äkten-
skap med dessa socknars åboer, racn
viil med dem i den vester tillgränsande
Weberöds socken, hvars inbyggare, i
likhet med denna sockens, äro förmögna
bönder. Till deras förmögenhet bidra-
ger framför allt boskaps- och hästafveln
samt deras goda hushållning och min-
dre begagnande af öfverflöds- artiklar,
bland hvilka kaffe och finare drycker
sällan förtäras. Betraktar man Efverlöfs-
bouden uuder arbetet, synes han slu-
ten, utan sinne för den yttre naturen.
Åkern, på hvilken han plöjer, sår eller
skördar, de kreatur han sköter, utgöra
lians verld ; för allt annat^ som ligger
utom denna verkningskrets, är han i
allmänhet likgiltig, kall och utan del-
tagande. I sitt väsende är han maklig,
långsam och trög: egenskaper, hvilka
röja sig äfven i sjelfva språket. Okän-
da personer och tiggare fä med största
svårighet härbergc någon natt hos ho-
nom, och för ståndspersoner hyser han
icke synnerligt förtroende. Efverlöfs-
bonden är till växten stor och grof,
men ej alltid af vacker kroppsbyggnad,
och sällan når han en hög ålder, —
Klädedrägteu så väl i denna som We-
beröds och Hellestads socknar är allde-
les egen och ännu nästan sådan den
varit i århundraden, emedan det hör
till folkets lynne, att ioke älska något
nytt eller något, "som nyttjas annorstä-
tles. Bland synnerliga namn pA vissa
karlarnes klädespersedlar kunna anmär-
kas: milkjahufva, en stickad, hvit ylle-
mössa, utan skärm ; Jläskahufva, en mössa
af hund- eller hillerskinn, hvilken be-
gagnas på resor; selav, by.xhängslen:
sijiuidekrafve, en konstigt sydd skjortkra-
ge eller nattkappa. \'^id brölloppshög-
lider fästa nvinnorna, på sina svarta
kliideströjor, öfver bröstet fyra förgyll-
da, stora och runda silfverplåtar (bnia-
spänne), med hängande löf uti. Midt
imcllan dessa häktas dessutom en fyr-
kantig silfverplät, med många löf, kal-
lad särkctsöl. Anbud om äktenskap
sker hos llickaus föräldrar, och hafva
dessa intet att påminna, i synnerhet
mot förmögenheten, så är saken upp-
gjord. Skulle Hickan möjligen hysa kär-
lek för en annan och afsky den, som
erbjudes, så begagnas äfven handgrip-
ligt tvång, sedan goda föreställningar
af föräldrar och anhöriga icke velat
hjelpa. Oftast är det syskonbarn, som
bygga äktenskap sinsimellan , på det
förmögenheten ej måtte gå utur släg-
ten. Det härpå följande Ja-ölet firades
fordom med större ståt äu numera, dä
det försiggår 1 all tysthet, af fästmannen
och ett par hans närmaste slägtingar,
hos flickans föräldrar. Vid detta till-
fälle lemnar han åt fästmön så kallad
Ja-gä/ca, bestående af en större silivcr-
bägare (stäv), till ungefär 00 rdr bkos
värde, med inneliggande några större
silfvormynt, ett par silfverskedar, några
sidenshawletter och tyg till en halsduk,
m. m., det hela knutet i en bomulls-
halsduk, hvilken ej får öppnas och be-
ses förrän följande dagen. — Vid be-
grafningar deltaga äfven qvinnorna i
liktåget; från byarna och orter längre
från kyrkan ser man ofta processionen
åkande. Det af qvinnorna vid sådana
tillfällen brukliga sättet att uppfästa
sina hufvudkläden (hi/eklä), ger åt det
hela en dyster och allvarsam stämpel.
Gästabud, anställda i följd af begraf-
ningar, fortfara vanligtvis i tre dagar,
med iakttagande af stillhet och anstän-
dighet. — Bland ord, talesätt och an-
dra här gängse bruk anmärka vi: Smi-
da eller Snudesö, ett slags soppo^ ko-
kad på rökt kött; Barleja, en föra ring
till barnsängshustrur, bestående af ett
fat gröt, af bohvete- eller risgryn, med
derpå lagda bakelser. Bäres barleja till
aunan socken, medföljer äfven bröd,
lisk och sockerkaka; Åcd, April må-
nad; hcad Thor lär gro, lå'r Avel aj-
ano, ett ordspråk, som betecknar, att
hvad som stundom grönskar i Mars,
blir förödt uti April, i följd af en strän-
gare vinter; ejärn, ekorre; kgrkegrim,
ett slags tomte eller uisse, som tros
uppehålla sig i kyrkorna och skydda
desamma; komma för något, ett talesätt
att uttrycka, när någon hastigt insjuk-
nat, att han blifvit det i följd af väder
eller vatten, genom osynliga, onda mag-
iers vållaude. Vid sådana tilltalleu ef-
EfverlSr.
t.ers.ändes genast en käring, som anses
»'ga förmåga att häfva det onda. Här-
vid tillgår på det sätt, att hon i den
sjukes högra träsko lägger glödande kol,
<)l'ver hvilka smältes bly, taget ur nå-
gon kyrka, och h vilket aldrig får hafva
lallit till golfvet. Smältningen sker öf-
ver den sjukes hufvud, och blyet hålles
sedan i vatten, taget, der patienten tros
råkat ut för det onda. De figurer,
som bilda sig i vattnet, anses likna de
onda varelserna. Stundom blossas med
krut trenne gånger öfver den sjukes
hufvud. Hjelper ej allt detta, så besö-
kas s. k. kloha, oftast flera mil från
orten. — Lergille eller kliiiegille an-
ställes, sedan timmermans-arbetet i af-
•jeende på väggar och tak är slutadt.
Då »uppklinasij väggarna af lera, halm
och grus, Härtill samlas byns ungdom
och husegarens slägtiugar; fiickorua
verkställa sjelfva murningen, och driiu-
iranie passa upp såsom handtlangare.
Arbetet börjas om natten och är slu-
tadt inan påföljande middag. 1 anled-
ning häraf anställes stort gille, med
musik och dans, i 2 till 3 tre dagar.
I dessa gillen få äfven tjenstehjon del-
taga, hvilket icke är fallet vid bröllopp
och begrnfniugar. — Folktron antager,
att i Efverlöfs kyrka finnes en vädur,
hvilken, dä prestgården för längre tid
sedan afbrann, syntes springa från det
ena till det andra ljudhålet i tornet,
och afhöll elden, blåsande, från kyrkan.
Denna sägen har uppkommit derigenom,
att, då kyrkan byggdes, skall något lef-
vande djur eller en menniska blifvit
nedgräfd i jorden. — I socknen mär-
kes: Jättestenen, en stor sten, liggande
vid en bäck vid byn Stora Bodde. På
denna sten säges en jätte hafva tram-
pat, hvilken, i anseende till sin tyngd,
nödvändigt måste gå på stenar, för att
ej med fötterna sjunka ned i jorden,
och skall han tagit '/g mil i hvart steg.
Pjätet är ej större än efter en qvinua,
och i stenen finnes ett fullkomligt af-
tryck af en fot, 2 tum djupt. Klackev-
Kteneu omtalas af Sjöborg såsom fordom
utgörande skiljemärke imellan Efverlöfs,
Slimminge och Weberöds socknar, så-
ledes iraellan Torna och Wemmenhögs
härader, emedan denna sockens annex
iir beläjfet i sistnämda härad. Stenen
Krveröd.
17.-.
håller omkring 5 alnar i höjd och bredd.
På sidorna finnas ristningar. Den sii-
ges hafva blifvit slungad från Seeland
af en jätte, föi' att dermed kullkasta
Blentarps kyrka, joen har under far-
ten sprungit i tvänne delar, af hvilka
den ena stannat på Romeleklint. —
Breamosse-haren är en hare, som säges
uppehålla sig i och kring trakten af
en torfraosse. kallad Breamosse. At-
■ skilliga jägare skola, tid efter annan,
hafva skjutit på denna hare, men ej
träffat honom. Sägnen tillägger, att,
om man begagnar silfverkula och träffar
haren midt i pannan, skall detta troll
. förvandlas till — en skinnpelsärm. —
En stor vild tövnrosbushe har stått på
Efverlöfs flygsands-fält. Busken, som
var mycket hög, hade ett besynnerligt
utseende, emedan intet växande träd
fanns på långt alstånd deromkring.
Under denna buske skall, enligt säg-
nen, stå en stor kista, full med guld
och silfver, och deribland en kalk, som
tillhört kyrkan, jemte en värja. Kistan
skall stå ofvan jord h varje .Juldag, och
under det texten uppläses på predik-
stolen, skall det vidunder, som bevakar
skatten, vara liksom i dvala. Men in-
I gen vågar göra försök att bortföra ki-
i stan, emedan, sä fort texten blifvit upp-
. läst, vidundret skulle ertappa den sö-
{ kände och denne få plikta med lifvot.
I Denna i)uske blef hösten år 1826 upp-
gräfven af skattsökare; men det betvif-
las, att någon kista blifvit funnen. —
I Ett kapell säges fordora hafva stått vid
, Hemraestorps by. hvarest en mängd te-
! geistenar påträffas i jordenu. — Adress:
' Lund.
Efveröil. Socken i Gärds härad af
Christiaustads län, 1 '/, mil s. s. v. Jrån
Christianstad, 1 '/^ mil vester från Ahus
och hafvet, har en areal af 6,827 tunn-
land, af hvilka endast i iiro sjöar och
kärr. Jordmånen är god; någon furu-
, skog och torfjord finnas, och åkerbruk
är hufvudnäringen. Socknen består af
ISVj mantal och beboddes omkring år
I8i0 af OT)?, 1850 af !,075 och 1856
af 1,057 invånare. Sistnämda år hade
socknen fast folkskola med 2 examine-
rade lärare, som undjervisade 7 7 gossar
och 5 8 flickor, medan 2 gossar bi vi-
17f.
Kgby.
Kggrby.
stade allmänt läioveik, 8 gossar och
24 flickor undervisades i hemmet. —
Efveröds moderförsamling utgör tillika
med Söuuarslöt" ett alternativt regalt
och patrouelt pastoralt af l.sta klassen
i Gärds kontrakt af Lunds stift. Pa-
trouus är egaren af Maltesholra i Sön-
narsiöfs socken. Se vidare Malteshohn.
— Adress: Christianstad.
Esliv. Socken i Runstens härad och
Olands Norra Mot af Kalmar län, i en
skoglös, men bördig trakt vid Olands
östra kust, är den minsta på öu och
har en areal af 2,361 tunnland, af
h vilka 10 äro kärr och vatten. Jord-
månen är mer eller mindre raullblan-
dad ör- och sandjord, ängen i allmän-
het svag; Laxeby- och Ttterby-byalag
pger en liten, väl vårdad lund af hög-
stammiga lijörkar. Jordbruk är huf-
vudnäringcn; derjemte idkas fiske af sill
vid östra och af ål vid vestra stranden.
Socknen består af 1 1 ^/g maut. och be-
boddes omkring 1840 af 280, 1850 af
333 och 185G af 37 3 invånare. Sist-
närada år hade socknen fast folkskola
med en examinerad lärare, som under-
visade 1 4 gossar och 1 1 flickor, me-
dan 6 gossar och 3 flickor hade en-
skild undervisning, 7 gossar och 1 3
flickor undervisades i hemmet. — Eg-
by socken är, tillika med Borgholms
stadsförsamling, annex till Köpings kon-
sistoriela pastorat af 2:dra klassen i 0-
lands Norra kontrakt af Kalmar stift.
Kyrkan, en half mil från moderkyrkan,
1 '/- mil öster från Borgholm, är ljus
och tillräckligt rymlig samt försedd
med torn, uppfördt 1818. I vapenhu-
set under tornet förvaras den gamla
altartaflan, målad i början af 1600-
talet på bräder och föreställande Chri-
stus på korset; likaledes förvaras der
en gammal bild af Jungfru Maria, som
häller den af korset nedtagna Jesus i
knäet. Pä kyrkogården finnes en gam-
mal dopfunt, väl huggen af sandsten,
samt tvänue grafstenar med munkstil,
tagna från kyrkan, dä hon reparerades
1818. — Af forulemningar nämnas
flera spridda bautastenar på Ytterby
gärde. — Adress: Borgholm.
Egeby. Två mantal skattesiiteri uti
St. Pehrs socken och Aska härad af
Östergötlands län, upptogos från öde af
Peder Fabnehjelra omkring 10 53, bru-
kades som sätesgård af hans enka Brita
Arrasköld, lerauades vid reduktionen åt
sonen Axel Fahuehjelm för lifstid och
tillhörde slägten ännu omkring 1700.
På 17 50-talet egdes gärden af auditör
P. G. Wadman; 1829 innehades den
af bönder, men tillhörde 1850 krigs-
kommissarien E. G. Lallerötedt och år
185 3 hans arfvingar.
Eggby. Annex-socken i Walle hä-
rad af Skaraborgs län, 1 V4 nn'l v- n. v.
från Sköide, 1 '/, mil o. n. o. från Ska-
ra, på Biilingens vestra sluttning, har,
tillika med Istrum och Ogglunda sock-
nar (likasom Eggby annexer till Warn-
hem), en areal af 15,645 tunnland, af
hvilka 1,680 äro sjöar och kärr. Sjö-
arne äro helt små, men så talrika, att
man i hela pastoratet räknar ända till
93 stycken; inom denna socken ligger
Eggby-sjön m. fl. Jordmånen är sand-
mylla, och socknens hemman hafva nå-
gon skog för eget behof. Socknen be-
står af 20 '/o niantal och beboddes om-
kring 1840'af 528, 1850 af 569 och
1856 af 579 personer. Sistnämda år
hade socknen, tillika med Istrum och
Ogglunda, fast folkskola (ursprungligen
af biskop Wcideraan 1827 stiftad ve-
xelundervisningsskola) med en examine-
rad lärare, som undervisade 26 gossar
och 1 3 flickor. I hemmet undervisa-
des 110 gossar och 103 flickor, i all-
mänt läroverk 2 gossar, enskildt 1
gosse och 3 flickor. — Eggby soc-
ken är, tillika med Istrum, Ogglunda
och Lundby, annex till Warnhems prae-
bende-pastorat af l:sta klassen i Bil-
liugs kontrakt af Skara stift. Kyrko-
herde i pastoratet är biskopen i Skara.
Kyrkan, gemensam för Eggby och I-
strums socknar, är ljus, rymlig och vac-
ker, har torn och utvidgades år 1759.
Några böss-skott från Eggby, vid Näs,
skall också en kyrka hafva funnits. —
Icke långt från Eggby nuvarande kyrka
träfi'as uti en hage smärre stenrör ut-
öfver en icke oansenlig rymd, så tätt
lagda, att de tydligen synas vara hit-
förda från annat häll, och förmodligen
forntida grafställen. — Egtjhj äng har
fördom varit mötesplats för Vestgöta
Eggeljy.
kavalleri, och Carl XI har härstädes
flera gånger mönstrat detta regimente.
— Förnämsta gården i socknen är Hö-
Jentorps kungsgård (se denna artikel);
Torp, ett mantal säteri, som år 1626
innehades af P. Ulfsparre', biet' 16 90
railitieboställe. — Socknens klockare-
boställe, Eggby J\fi 1, V4 mantal, är
den 19 September 1723 dertill skänkt
af kamreraren N. G. Palm, som till
skatte köpt detta hemman, hvilket år
1668 varit doneradt åt furstinnan Ma-
ria Euphrosyna. — Adress: Skara.
Eggcby. Ett mantal skattesäteri uti
Skönberga socken och Hammarkinds hä-
rad af Östergötlands län. Se Wiggeby
i samma socken och härad.
Eggeby. Gård af 2 mantal frälse i
Östra Husby socken och Östkinds hä-
rad af Östergötlands län, för närvaran-
de tillhörande Carl Johan Pettersson,
har hört under Skenas kungsgård i
samma socken, men blifvit donerad till
en hofbarberare, Casper Erik, och gen-
om köp kommit till slägten Scheibe
samt derefter genom gifte till ryttmä-
staren von Schulzenheim (f 1751).
Eggebyholm. Gård i Östuna socken
och Långhundra härad af Stockholms
län, vid sjön Walloxens norra ända, 2
raaut. frälsesäteri och 1 y,, raant. frälse
med qvarn, var år 1685 deladt mellan
Björnklou, Kosenstjerna, Sviuhufvud och
ToU; tillhörde omkr. 1740 Toll, 177 2
Grundelstjerna och 184 9 kapiten Nis-
beth, tillika med 2V32 mantal.
Eggrena. Annex-socken i Kullings
härad af Elfsborgs län, genomfluten af
Nissan, ^4 mil nordost från Alingsås,
har en areal af 3,819 tunnland, af
hvilka 230 äro sjöar och kärr. Åker-
bruk är socknens hufvudnäring; men
jordmånen är icke synnerligen bördig,
och skog saknas nästan alldeles. Vid
Lilla Eggvena finnes en liten barrskog.
Socknen består af O^y^ mantal och be-
boddes omkring 1840 af 444, 1850 af
497 och 1850 af 526 invånare. Om
skolväsendet, se moderförsamlingen. —
Eggfena är, tillika med socknarna Tars-
led, Rcmmenc och Fölene, Aicx till
11. ^
Elirentuna.
177
Herljunga konsistoriela pastorat af 3:dje
klassen i Kullings eller Geseneds kon-
trakt af Skara stift. Kyrkan, af okänd
ålder, är af sten. — På Eggvena åker-
gärde står en runsten, och i kyrkans
vapenhus likaledes en. — Ingen större
gård finnes i socknen. Kapellansbo-
stället Bajagården har bästa åkern och
ängen i hela pastoratet. — Adress:
Skara, Olstorp.
Ehrendal. Nu mer nedlagdt stycke-
bruk och masugn i Frustuna socken
och Daga härad af Nyköpings län, vid
ett i sjön Sillens sydvestra vik utfal-
lande vattendrag, anlades mot slutet af
1600-talet af handlanden Jesper Elie-
son (adlad Ehrencreutz), tillhörde derpå
hans slägt i några leder, kom sedan
genom köp till Hahr och Wahrendorf,
tillhörde vidare Hahr ensam, sedan
Koschell, Löfling, Klingspor från 1806,
Rundbergsson och Brandt 1851; både
här och vid det der under lydande Säby
vid samma vattendrag och i samma
socken är bruket nedlagdt, dock bibe-
hölls ännu 1852 en år 1846 anlagd
kupolugn. Se vidare Säby i Frustuna
socken.
Ehreiituna- Socken i Uppsala län,
till större delen i Norunda härad, be-
lägen melian Björklinge-ån i sydvcst
mot Bälinge, Björklinge socken i nord-
ost, Tensta i norr, Lena i nordost samt
i sydost Fyris-åu mot Gamla Uppsala,
har en areal af 6,5 5 tunnland, af
hvilka 120 äro sjöar och kärr. När-
maste omgifningarne kring vattendra-
gen äro något sidläudta, i nordligaste
bygden förekommer bergländig skogs-
mark; allt det öfriga ar en skoglös
slätt på lerjord med spridda kullar; en
sandås höjer sig der och hvar vid Fy-
ris-åns venstra strand, en annan stry-
ker fram längst i vester.- Åkerbruket
är den nästan uteslutande näringen,
dock deltager socknen äfven i körslor-
na för jernbruken. Socknen består af
45 mantal, af hvilka 672 med 104 in-
vånare ligga öster om Fyris-ån och ge-
mensamt kallas Ehrentuna Kyrhlag. Af
dessa 6^/2 mantal tillhöra 21/2 med 44
invånare Waksala härad och ligga in-
om Gamla Uppsala socken, medan 4
23
178
Kista.
KU.
mantal med 64 invånare ligga inom
Lena socken af Kasbo härad. Socknen
beboddes 1840 af 663, 1850 af 684
och 1856 af 683 invånare. Uti sock-
nens fasta folkskola undervisade sist-
nämda år en examinerad lärare 26 gos-
sar och 13 flickor, raedan 6 gossar och
4 flickor undervisades enskildt, 10 gos-
sar och 16 flickor i hemmet. — Ehren-
tuna socken utgör ensam ett konsistori-
elt pastorat af 3:dje klassen i Norunda
kontrakt af ärkestiftet. Kyrkan, 1 '/^
mil från Uppsala, invigdes 1435, men
undergick förändringar 1668. Folksäg-
nen antager som' kyrkans första grund-
läggare en viss Ehreut, öfver hvilken
en vid prestgården stående bautasten
skall vara rest. Ernatuna omnäraues
år 1314 såsom hörande till Provincia
Norundt af Tiundia och ärkestiftet;
kyrkoherdar förekomma från 1400-talet,
kaplaner från 1599, — Af fornipinnen
träffas i socknen talrika runstenar, af
hvilka en finnes i vapenhusdörren och
en i vapenhuset, en på kyrkogården,
två vid Fjuckeby och dessutom sju an
dra. — Blapd gårdar i socknen märkas
Wallby och Kättsta. — Adress: Upp-
sala.
Eista. Socken på Gotland i Hablin-
ge Ting och Södra fögderiet, vid haf-
vet, har en areal af 8,146 tunnland,
af hvilka 850 äro vatten. Trakten är
tämligen jemn, utan berg och med lin-
drig sluttning åt vester till hafvet. Eå-
dande jordmånen är steuör, med helt
litet mylla. På några ställen fiunes den
på Gotland vanliga röda sanden och i
en trakt en fin, djup, hvit sand med
mylla, tjeiili^ för råg och i synnerhet
linsäde, hvartill^ den också med fördel
nyttjas. Socknen, som består af I6V4
mantal, beboddes omkring år 18i0 af
680, 1850 af 643 och 1856 af 648
invånare. I socknens fasta skola un-
dervisades sistnämda år af en examine-
rad lärare 44 gossar och 28 flickor,
medan 1 gosse bivistade allmänt läro-
verk, 4 gossar och 6 flickor hade en-
skild undervisning och 9 gossar samt
22 flickor undervisades i hemmet. —
Eista moderförsamling utgör tillika
ined annexet Sproge ett konsistorielt
pastorat af 2:dra klassen i Södra Kon-
traktet af Wisby stift; hela pastoratet
består af 22^3 förmedlade mantal och
hade 1856 inalles 998 invånare. Kyr-
kan, 4V2 mil söderut från Wisby, skall
enligt Strelow vara byggd 1160. Uti
densamma finnes en med ruuor ristad
grafsten, hvilken »BotvarJDr i Snojju»
låtit göra öfver »sina husfroiu Botai|)u
til asta». I östra kyrkoporten står en
runsten med fragmentarisk inskrift. Uti
en spiselmur i Thomasarfve gård är in-
satt en från Urgude i Sproge socken
ditförd sten med följande inskrift i ru-
nor: 4- ^dor : iiftr : ^uI>arfo : l)an :
Ut : gterttii : tis fan : mur : ok : ftufdna :
flk ; baff : \txCbx : liifltdp : a toslitt-
l)tn : om : fu' ^atrino - mefo', ta vax :
r : |unul>ai)r : P : prim : : i : fjnr-
taniro : ratia : i : laflnn^. — Adress :
Wisby.
Ek. Annex-socken i W'adsbo härad
af Skaraborgs län, 1 mil söderut från
Maricstad, har en areal af 4,027 tunn-
land, af hvilka 400 äro sjöar och kärr.
Tidan bildar socknens östra gräns mot
Ekby. Socknen utgör en skogsbygd,
hvarföre landtbruket icke är synnerligen
betydande, och härifrån afsättes i syn-
nerhet ved till Mariestad. Ek består
af 7 mänt. och beboddes på 1840-talet
af 510 invånare, 1856 af 530. Sock-
nen hade sistnämda år fast skola med
en examinerad lärare, tillika klockare,
som undervisade 3 2 gossar och 16 flic-
kor, medan 2 gossar bivistade allmänt
läroverk, 1 1 gossar och 1 9 flickor hade
enskild undervisning. — Eks socken
är, liksom UUerva, annex till Marie-
stads regala pastorat af l:sta klassen i
^ödra W'adsbo kontrakt af Skara stift.
Socknen har fordom varit modersocken
och haft Ekby till annex intill år I50i.
Den gamla kyrkan, en af de äldre i
stiftet, nedtogs och en ny byggdes åren
1795 — 1798, i synnerhet genom riks-
rådet grefve Ulrik Scheffers försorg.
Grefven, som dog 1799, ligger begraf-
ven på kyrkogården under en ansenlig
sten utan inskrift, men omgifven med
ett jernskrank. — Vid vestra kyrko-
porten står en runsten, och vid Skara-
vägen en annan, som på ena sidan för-
varar minnet af en Thorsten och på
den aiulrn har en ristning, föreställan-
Ek.
Khby.
179
de ett fyrfotadt djur. — Socknens vig-
tigaste gård är Ek. — Adress: Ma-
riestad.
Ek. Sätesgård i Eks socken och
Wadsbo härad af Skaraborgs län, vid
Tidan, består af 3 '/^ mantal säteri och
2 mantal frälse samt underlydande ^/^
hemman rå och rör, har tillhört Knut
Krabbe, död 15 94, And. Claesson, död
1614, meu härleder sig i sitt närva-
rande skick egentligen från grefvarne
Carl och Ulrik Scheflfer, h vilka ombygg-
de och egentligen skapade gärden. Till
minne häraf upprestes år 1782 i en af
trädgårdarna en pyramid af sten med
inskrift på alla fyra sidorna, Gården
kom sedan till major Nils Eckermann
och derefter till kapiten A. G. Lillie-
stjeriia, som gjorde Ek till fideikommiss
genom öfverflyttande af fideikommiss-
naturen från Edö i Nerike (se denna
artikel). Godset eges för närvarande af
possessionaten A. H. Lilliestjerna. —
Höstutsädet är 90, vårutsädet 200
tunnor.
Eka. Egentligen Söder-Eka, 1 man-
tal säteri, med dertill hörande 2 mänt.
skatte Bond-Eka samt V4 mantal, be-
läget i Lista socken och Vester-Rekar-
ne härad af Nyköpings län, nära till
Hjelmaren, torde hafva tillhört Johan
Liljeström, död 1657, lydde sedermera
under Hvargarn i samma socken, redu-
cerades, men upplåts 1700 åt döttrar-
na at generalmajoren Joh. Ribbing till
Hvargarn, som stupat i Narva-slaget.
Gården köptes sedan till skatte 176.3
af fröken H. Ribbing och egdes 1790
af B. Ribbing, 17 95 af lagman Franc,
1816 och 1825 af Elgenstjerna, 184 9
af Wahrenbcrg. Abyggnaden är af sten.
Eka- Ett och eit lialft mantal sä-
teri uti Lillkyrka socken och Trögds
härad af Uppsala län, vid en vik af
Mälaren, är ett gammalt gods, som sy-
nes hafva tillhört den efter gården så
kallade Eka-slägten, från hvilken kon.
(iustaf Wasa härstammade pä möder-
net, åtminstone från 1200-talet till år
1527, dock med afbrott från 1432 till
1450, då gården innehades af Uppsala
dorakyrka. Från 15 27 tillhörde gården
slägterna Ferla och Gera, från 1560
till 1839 Oxenstjernska ätten och der-
efter grefve Lewenhaupt, som dertill
eger Y, mantal.
Ekarebohl- Fideikommiss i Bolstad
socken. Sundals härad, på Dal och i
! Elfsborgs län, fordora kalladt Ekaboil,
består af 2 hemman skatte, tillika med
y, hemman Början. Gärden egdes år
1577 af Eggert Stake, väpnare, 1769
af fogden Jonas Ingman och sedan af
hans efterkommande. Omkring 1820
utbyttes Ekarebohl mot Kaggeholm i
Uppland, hvars fideikomraissnatur Öfver-
gick till denna gård. Gården är fidei-
kommiss för slägten Silfversvan och eg-
des 1858 af L. F. R, E. Silfversvan.
Ekbolanila. Fordom Iblanda, Ske-
bolanda, 1 mantal berustadt säteri uti
Hagby socken och Hagunda härad af
Uppsala län, egdes 1857 af Ludvig
Johan Willéns arfvingar. Bland före-
gående egare näranas slägten Norden-
stcdt omkr. 1741 och Wiubom 1825.
Ekby. Modersocken i Wadsbo hä-
rad af Skaraborgs län, 1 y^ mil s. s. o.
från Mariestad, har en areal af 3,425
tunnland, af h vilka 290 äro sjöar och
kärr. Tidan utgör socknens gräns mot
vester och flödar vanligen 2 till 3 gån-
ger årligen öfver den derintill liggande
ängsmarken samt äfven öfver åkerfälten,
som derigenom bli mindre bördiga.
Jordmånen är till största delen styf
lera, hårdbrukad, men tämligen gif-
vande. Åkerbruket är nästan den enda
näringsgrenen; skog finnes helt obetyd-
ligt, och betet är äfven ringa. Ekby
socken, som består af 21 Yg mantal, be-
boddes omkring 18 40 af 586, 1856 af
589 invånare. Socknen hade sistnärada
år fast skola med 1 examinerad liirarc,
som undervisade 38 gossar och 30 flic-
kor, medan 2 gossar och 4 flickor un-
dervisades i hemmet. — Ekby utgör
tillika med Utby annex ett konsisto-
rielt pastorat af 2:dra klassen i Södra
Wadsbo kontrakt af Skara stift. Kyr-
kan, belägen 1 '/, mil från Maricstad
och 4 mil från Skara, lär vara byggd
omkring år 1504, till hvilken tid Ekby
varit annex till Ek, på andra stranden
180
Kke.
Kkeberg;.
af Tidan, öfver hvilken en spång un- i
derhållit koramuiiikationeu mellan bägge I
socknarna. Söder om Ekby kyrka, som i
1804 utvidgades och torsugs med torn, !
stod ända till 1650 ett litet kapell af i
8 alnars längd och 6 alnars bredd. — ■
På kyrkogården uppgräfdes 1817 ett j
antal (70) små gamla silfvermynt och |
brakteater, vägande 2 V, g lod tillsam- i
mans. En annan påminnelse om äldre \
dagar är en gammal ladugård och bod ;
i Björsgården Ekby, byggda af läns- i
mannen Sven Månsson, som 1546 fick J
detta hemman af befallningsmannen Jö- i
ran Arvidsson för det han bidragit till i
Nils Dackes fall. Ännu år 1812 skola !
dessa hus varit fullt brukbara och vitt- ,
uat om forntidens solida byggnadssätt. !
Som en naturmärkvärdighet berättas, \
att i Maj 1719 en liten mosse i sock- '
nen, kallad Amboten, börjat »af under- j
jordisk eld brinna och gifva ifrån sig I
stark hetta och rök, ända till medlet
af September, då elden släcktes af sig j
sjelf. Nu är derefter en håla af sam- j
ma namn.» Ar 1744 svämmade Tidan
öfver vid Olofsmessan och förderfvade
grödan på så väl åker som äng, hvaraf
följde hunger för menuiskor och boskap.
— Någon större egendom finnes icke i
socknen. — Adress: Mariestad.
Eke. Annex-socken på Gotland, i
Hemse Ting och Södra Befallningen,
5V4 mil söder från Wisby, vid hafvet,
har en areal af 3,459 tunnland, af
hvilka endast 10 äro vatten. Närings-
fången äro de på ön vanliga. Soclmen,
som består af ly^ mantal, beboddes
omkring 1840 af 220 och 1856 af 233
invånare. Fasta folkskolan hade sist-
nämda år en examinerad lärare, som
undervisade 15 gossar och 11 flickor,
medan 3 gossar och 4 flickor undervi-
sades i hemmet. — Eke är annex till
llohne konsistoriela pastorat af 2:dra
klassen i Södra Kontraktet af Wisby
stift. Kyrkan, af sten, är enligt Stre-
low byggd år 1249 och försedd med
alfresco-raålningar, under hvilka finnas
leraningar efter runor, tecknade med
svart. På kalkslagningen å norra pe-
laren vid choret läses en likaledes med
svarta runor tecknad inskrift, att i
J^riim efter Christi börd f>uf1na url)Un-
ttta^ dt ok ffhftil) blef hirhia ntttlttf».
— 1 socknen ligger landthamnen Eke-
vik. — Adress: Wisby
Eke. Ett mantal frälse -säteri uti
Hagby socken och Hagunda härad af
Uppsala län, nära Hagby kyrka, med
Forssa, 1'/^ mantal berustadt säteri,
har tillhört slägterna Liljeström, Duvall
(omkring 1740), Bergenstjerna (omkring
1770), Fredenberg (1849). År 1851
egdes gården af major C. Fredenbergs
enka.
Eke- Tre mantal frälse -säteri uti
Bro socken af Bro och Wätö skeppslag
i Stockholms län, är en gammal gård,
som 1603—1623 tillhörde en Aron Carls-
son Månesköld, kora med hans dotter
till slägten Mörner och 1849, jemte
underlydande '/g mantal, tillhörde ge-
neral-adjutanten Mörner. — Pläng, 2
mantal skatte, som nu lyder under
frälsesäteriet Wernberg i samma socken,
har på 1600-talet lydt under Eke. —
Som sednaste egaren af Eke uppgifves
handlanden Fr. Åkerberg i Waxholm.
Ekeberg.*) Gammalt säteri uti Lill-
kyrka socken af Örebro län, är belä-
get på en udde i sjön Hjelmaren raidt
emot Göksholm. Egendomen består för
närvarande af 1 mantal säteri, ensamt
uppskattadt till 116,000 rdr rmt, samt
underlydande 5 mantal frälse. Hela
egovidden är 900 tunnland åker och
äng samt 87 5 tunnl. skogs- och hag-
raark. Till godset utgöras årligen 2,864
dagsverken. Corps de logis har tvänne
gånger afbrunnit, sedan det blifvit flyt-
tadt från s. k. Djurgården, der det
fanns på 15 00-talet och till 1600, då
landshöfdingen öfver Nerike och Wärm-
land Abraham Gustafsson LeijonhulVud
uppbyggde boningshuset på nuvarande
källarmuren. Sedan det efter hans död
1676 nedbrunnit, lät öfverstlöjtnanten
Abraham Abraharasson Leijonhufvud npp-
bygga mangården vid kanalen å norra
sidan, sådan den finnes aftecknad i
Dahlbergs Svecia Antiqua & Hodierna,
*) Meddeladt af herr protokolls-sekreterareu C, F. W. Lamberg.
Kkeberg.
Kkeberg.
181
med 7 särskilda byggnader, bvilka år
1748 afbrunno, Ii varefter kammarherren
Carl Hildebrandsson Uggla uppförde stör-
sta delen af de nuvarande byggnaderna.
Slägten Leijonhufvud har varit egare
af Ekeberg alltsedan 1400-talet till år
1738. Abraham Christersson Leijonhuf-
vud, son af Sveriges rikes råd, Christer
Gregersson till Ekeholra och Brunsberg,
samt Margaretha Pedersdotter Ugerup,
är den första af slägten, som omkring
145Q finnes bafva egt Ekeberg. Han
blef riksråd och var gift med Brita
Natt och Dag, dotter af riksrådet och
lagmannen i Nerike, Måns Bengtsson
till Göksholra. Ekeberg ärfdes af so-
nen Erik Abrahamsson, herre till Eke-
berg och Laholm, riddare, höfvidsman
på Örebro slott 1511, ståthållare i Ve-
stergötland 1512, Sveriges rikes råd och
raarsk 1514, halshuggen på Stockholms
Stortorg vid blodbadet 1520. Gift med
Ebba Wase, dotter af höfvidsmanuen på
Stockholms slott, Erik Carlsson Wase,
och Anna Carlsdotter till Winstorp;
hon förblef beständigt trogen katholska
läran och dog i Wreta kloster 1549.
De efterlemnade flera barn och der-
ibland Margaretha Leijonhufvud, seder-
mera konung Gustaf I:s andra gemål.
Egendomen har förmodligen länge varit
odelad och stått under fru Ebba Wases
disposition, intilldess genom drottning
Margarethas och hennes syskons bref
af den 17 Februari 1544, hvilket i
original förvaras vid Ekeberg, den till-
föll brodern Abraham Eriksson. Han
skref sig till Ekeberg, Gräfsnäs och
Kjäggelholm, hade i förläning Skeninge
stad, var Sveriges rikes råd, ståthållare
i Östergötland och på Wadstena slott,
öfverste för krigsfolket vid Wiborg.
Gift 1:0 med Anna Åkesdotter Tott;
2:0 med Emerentia Gere. Ekeberg ärf-
des af sonen i första giftet Erik Abra-
hamsson till Ekeberg, Lagmansholm och
Hjelmarsberg, Sveriges rikes råd och lag-
man i Nerike, ofta förekommande i kon.
Carl lX:s historia. Gift l:o med Carin
Akesdotter Soop ; 2:o med Elisabeth
Arendtsdotter Gyllenhorn. Sonen Abra-
ham Eriksson, friherre till Nynäs, an-
vändes mycket i Carl IX:s tid och un-
der Gustaf Adolfs första regeringsår.
Han blef år 1610 baroniserad och fick
Nynäs i Södra Finnland till friherre-
skap; lagman i Nerike och Sveriges ri-
kes råd. Dog 1618 och begrofs i Lill-
kyrka, hvarest en grafsten med hans
och hans hustrus vapen finnes. Han
köpte Blybergs hemman af kronan och
skänkte det till prestbol. Med sin hu-
stru, Beata Sparre, hade han inga barn,
således utslocknade med honom hans
friherrliga ätt. Enkan gifte om sig med
Carl Bonde, friherre till Laihela, herre
till Esplanda, Sveriges rikes råd och
förste president i Bergs-kollegium. Han
skänkte Björnbotorp till kapellansbol åt
Lillkyrka (gåfvobrefvet finnes i original
förvaradt i kyrkan), lät på egen bekost-
nad utvidga Lillkyrka kyrka, skänkte
åt densamma en stor klocka, en mess-
hake och predikstolen. Afven han dog
barnlös, h varefter egendomen tillföll Gu-
staf Eriksson Leijonhufvud, halfbroder
till Abraham Eriksson till Nynäs. Han
var landshöfding öfver Nerike och
Wärmland, blef år 1651 af drottning
Christina upphöjd till friherre, och
skulle han och efterkommande skrifva
sig friherrar till Ekeberg, »med de före
detta af ålder förvärfvade ärftliga fräl-
se vilkor och conditioner dervid oför-
kränkta.» Han var tvänne gånger gift,
först med Catharina Eriksdotter Sparre
från Sandby och sedan med Catharina
Nilsdotter Posse. Han egde äfven Hjel-
marsberg och Adön. Sonen Abraham
Gustafsson, landshöfding i Nerike och
Wärmland samt Bergslagerna, egde,
utom Ekeberg, äfven Hjelmarsberg, Prös-
vidahl, Götavik, Röforss bruk och Knobs-
holra i Halland, m, m., samt var gift
med friherrinnan Brita Nilsdotter Kagg.
Ekeberg stannade hos 3:dje sonen, A-
braham Abrahamssori, öfverstlöjtnant, gift
tvänne gånger, först med Catharina Ma-
ria Sparre och sedan med Christina
Plorn. Äldsta sonen, Abraham Abra-
hamsson, ärfde Ekeberg, som han sålde
med underlydande gods till brukspatron
Carl Sioedenstjerna, gift med Margare-
tha Petré. Egendomen köptes år 17 50
af kammarherren Carl Hildebrandsson
Uggla, som tillköpte flera hemman samt
utvidgade och ombyggde socknens kyr-
ka. Han var gift tvänne gånger, först
med Hedvig Charlotta Daukwardt Lil-
lieströra och sedan med Margar. Cbar-
182
Kkeberyra»
Ekeby Pasioraf.
lotta Ehreasvärd. Haus dotter ärfde
Ekeberg, som, geuora hennes giftermål
med majoren Carl von Horn, tillföll
deras trenne döttrar. Kapiteu J. Dal-
inan, gift med en af fröknarna Horn,
löste till sig de andras andelar i egen-
domen, som han 1847 sålde till öfverst-
löjtnanten J. Lamberg, hvilken betyd-
ligt förbättrade godset. De nuvarande
egarne af egendomen äro hans trenne
omyndiga barn och efterlefvande enka,
fru Aurora Lamberg, född von Sehantz.
Med egendomen följer jus patrona-
tus vid tillsättande af pastor i Lillkyr-
ka och komminister i Ödby.
På stället förvaras en märkvärdig !
solvisare af sandsten, ganska korrekt '
och väl gjord, med Wasa- och Leijon- ;
bufvudska vapnen inristade samt ärta- ;
let 1534. Den tros vara en fästmans- i
present af konung Gustaf I till Mar- !
garetha Leijouliufvud.
En mycket stor ekkista med ut-
skurna ornaraenter och Wasa-, Sture-,
Leijonhufvudska och Ribbingska vapnen
medföljer alltid egendomen. Traditio-
nen förmäler, att Margaretha skall ha
gömt sig i denna kista, då Gustaf I
kom till Ekebcrg för att fria. ■
j
Ekeberga. Annex-socken i Uppvi- !
(linge härad af Kronobergs län, 3 '/^ '\
mil österut från Wexiö, har en areal ;
af 35,524 tunnland, af livilka 1,950 ;
äro sjöar och kärr. Sjöaina äro små; |
bland åarna märkes en, som kommer i
ur Widasjö och går i söder till Kosta I
glasbruk vid* Löfsjön och vidare inåt i
Algutsboda, hvilken socken gränsar till :
Ekeherga i söder, der ån faller i \\o-
stocks-sjön. En mindre å, som kom-
mer från Lcuhofda socken, till hvilken
Ekeberga gränsar i norr, faller ut i
sjön Låen eller Lessebo-sjön. I socknen
ligger skogen Gråstensmo, som sträcker
sig österiil till Hälluberga socken. Jord-
bruket har på de sednare åren blifvit
en hufvudnäring; förut sökte allmogen
hufvudsakligen sin utkomst genom skjuts-
ning och körslor för bruken i trakten.
Socknen, som består af 10 '/, mantal, i
beboddes på 1840-talet af 8 5 5, 1856
af 1,079 personer. Sistnärada år hade j
socknen ambulatorisk skola med en exa-
minerad lärare, som undervisade 84
gossar och 83 tiickor, medan 1 gosse
hade enskild undervisning, 17 gossar
och 33 flickor undervisades i hemmet.
— Ekeberga är annex till Lenhofda
konsistoriela pastorat af 2:dra klassens
i!:dra afdelning i Uppvidinge kontrakt
af Wexiö stift. Kyrkan, SVg iö'1 frä»
Wexiö, är af trä med ett 24 alnar
högt trätorn och byggdes 1824 — 1825
samt invigdes 1826. — Inom socknen
märkes det 1741 — 1743 anlagda Kosta
glasbruk (se denna artikel). — Adress :
Wexiö.
Ekeby Pastorat^ ') som utgöres af
Ekeby och Einna socknar i Göstrings
härad och Wadstena län af Östergöt
land, gränsar i söder till Säby af Jön-
köpings län, inueslutea vidare af sjön
Sömmen samt Torpa, Malexaiider, As-
bo, Mjölby, Hogstad, Wäderstad, Eök
och Trehörna socknar och är uppodladt
af den bekanta skogstrakten Holaveden,
hvars namn för närvarande bibehålies
endast uti den till pastoratet angrän-
sande Norra Wedbo härads allmänning.
Milslång sträcker sig norrut ifrån den-
na Göstrings härads allmänning, genom
hvilken i samma rigtning, utan att vara
utmärkt å mark eller charta, går grän-
sen mellan Ekeby och Rinna. Hela
arealen uppgifves till
i Ekeby:
Åker och äng .... 3,151 tunnland.
Skoglösa beten .... 8,052 »
Skogsmark 17,00 »
Sjöar och kärr .... 3,850 »
Summa 32,0 5 3 tunnland.
i' Rinna:
Åker och äng .... 2,169 tunnland.
Skoglösa beten .... 6,904 »
Skogsmark 10,356 »
Sjöar och kärr .... 890 »
Summa 20,219 tunnland.
Med undantag af nordliga gränsen,
som utgöres af en skogbeviixt bergås,
löpande från Svartån mot vester och i
Kinna sänkande sig till slätten, går så
väl bergens som vattendragens hufvud-
') Meddeladt af herr kyrkoherden A. A. Aurelius.
F.keby Pastorat.
sakliga sträckning från söder till norr.
Alla vattendrag upptagas af Svartån,
sora genomflyter Ekeby från Sömmen
till Mjölby gräns, omkr. 2 mil i nord-
lig, östlig och åter nordlig rigtniiig.
Hon upptager vid Fjetmunna, nära E-
keby kyrka, Lillan, hvilken, bildad af
3 inom Trehörua och Rinna socknar
uppkomna, i Rinna sammanflytande vat-
tendrag, benämnes olika efter de byar
den förbiflyter. Svartån, hvilkens utlopp
ur Sömmen ligger vid 492 fot, sänker
sig vid stora bron på Boxholms bruk
till 4S6 och vid gränsen till Mjölby till
3 53 fot öfver hafvet, Lillan, hvilkens
sydliga källor ligga omkring 800 fot
högt, har vid utloppet i Svartån sänkt
sig omkring 400 fot. Bevgåsarne, raäg-
tigast i söder, uppstiga ej mycket öfver
600 fot. Utom Svartåns och Lillans
dalar samt norra delen a( Rinna, sora
angränsar till stora Ostgöta-sliitten, är
pastoratet ett bergigt skogland med
allvarlig, sällan vild, charakter. Ada-
larne, i synnerhet Svartåns från Box-
holras bruk till Mjölby-gränsen, förete
en täck Blekingsnatur. Jordmånen ä,r
der i allmänhet lera, i höjdsträcknin-
garna sand- och örjord, på gränsen till
slättlandet och undantagsvis annorstä-
des mylla. I dalsträckningen från slätt-
landet vid Harstad-gränsen till Ekeby
by är rådande jordmånen sand. Pasto-
ratet är en öfvergångstrakt från Små-
lands bergsbygd till Östergötlands slätt;
klimat och växtlighet äro till följd der-
af olika uti olika nejder deraf. I kärr-
trakterna härja froster, för hvilka Söm-
mens stränder vanligen äro mindre blott-
ställda. I anseende till den förutnära-
da dalsträckningen mot Wettern är ve-
stanvinden, särdeles i norra delen, ra-
dande. Försök att från Omberg här
acclimatisera bokträd och från Blekinge
bohvete hafva misslyckats. Här begag-
nade sädes-slag äro: hvete, ärter, råg,
korn, bland korn, hafre (deraf i skogs-
bygden vanligen blott råg och hafre);
lin och hampa blott för eget behof;
jordfrukter: potates och rofvor; foder-
vexter: klöfver och timothej. Rationelt
landtbruk är iufördt vid säterierna och
några andra herrgårdar; allmogen följer
vanligen förfädrens brukningssätt, dock
med småningom skeende förändringar.
F.keby Pastorat.
183
I hela skogsbygden bestämmas åkerbruks-
arbetena, särdeles såuingen, i öfverens-
stämraelse med den i hela Småland öf-
liga veckoräkningen = 13 veckor, räk-
nade tillbaka frän den 24 Juni till dr
25 Mars gamla stilen. Grof skog bör-
jar här blifva sällsynt; i allmänhet är
skogshushållningen mindre väl vårdad;
flera hemman sakna för beliolVet erlor-
derlig skog. Att pastoratet är en öf-
vergångstrakt, märkes icke blott af dess
naturförhållanden, utan ock af dess in-
vånare, som förete märkbar olikhet vid
de 3 mil aflägsna norra och södra gräu'
serna. Från södra gränsen till Box-
holms bruk i Ekeby och till Lillans
böjning åt öster i Rinna röjer sig så
väl genom utseende som i synnerhet
genom lynne, språk och lefnadssätt fol-
kets frändskap med de gamla Weder-
nas bebyggare. Vid nämda punkter är
tämligen hastig öfvergång från Småländ-
ska tarfligheten till Östgöta-slättbygdens
lyx. Hufvud näringar äro: åkerbruk, bo-
skapsskötsel och derjemte i Ekeby jern-
bruksrörelse; binäringar: kolning, tegel-,
kalk-, pottaske-, tjäru- och becktillverk-
ning, läggning, flske, m. ra. Vatten-
verk vid Svartån äro: Tolheras såg,
Boxholras jernbruk med 2 sågar och 1
större qvaru samt tröskverk och tegel-
bruk, Linneforss och Oringe qvarnar
samt Öringe stampverk; vid Lillan:
Kifarps såg, Rickelhags qvarn och såg,
Gärdslätts qvarn, Ryckelsby qvarn och
såg, samt vid ett Svartåns tillflöde: Ar-
rebo såg. Vattenfallens höjd vid Böx-
holms bruk uppgifves till 89 fot på
f,000 alnars längd. Pastoratet inne-
håller: Ekeby: oförmedlade 7 2'/,, för-
medlade öl^j mantal, deraf skatte 17,
krono 5% och frälse 2^'^/^ mantal;
Rinna: oförmedlade SS^g, förmedlade
34% mantal, deraf skatte 23'/,, krono
1 och frälse 10% mantal. Af frälse-
hemmanen äro i Ekeby 6 mänt. säteri,
•/j rå och rör; i Rinna 1 '/j raant. sä-
teri, Vs '■" och rör. Inom pastoratet
äro förlagda 35 Nummer af l:sta och
2:dra Lifgrenadier-regimentena. Folk-
mängden i Ekeby uppgick 1810 till
1,827, 1840 till 2,205 och 185(1 till
2,363 personer; i Rinna: 1810 till
1,165, 1840 till 1,390 och 1856 till
1,585 personer.
184
Ekeliy Pastorat.
Kkeby Pastorat.
När kyrkosamhällen här först bilda-
des och kyrkor byggdes, kan icke med
visshet bestämmas, men synes sannolikt
hafva skett uti Ekeby i Ij2:te seklet,
uti Hinna något sednare. När Ekeby
och Einna socknar blifvit förenade till
ett pastorat är ock obekant, dock tyc-
kes denna förening hafva skett vid
Rinna församlings uppkomst, allden-
stund ingen särskild kyrkoherde i Rin-
na någonstädes är nämd. Pastoratets
båda kyrkor äro belägna i dess norra
del: i Ekeby V4 i^i' f''^^ii norra och 3
mil från södra sockengränsen, i Rinna
Vg mil från norra och 2 '/^ mil från
södra sockengränsen.
Ekeby kyrka, belägen nära Svartån,
SVg mil från Linköping, 1 V^ mil från
Skeninge och 2 '/j mil från Wadstena,
är byggd af gråsten till sin mellersta
del från slutet af 12:te eller början af
1 3:de seklet. Dess grofva stenpelare
och stenhvalf borttogos 1788. Choret
med derunder murade Ribbinge-graf
uppfördes 1C48. Tornet byggdes 17 54
efter ritning af Hårleman. Altartaflan,
af Ehrenstrahl, föreställer korsfästelsen.
Orgelverket, med vacker structur, af
Schörlin 1788, innehåller 17 stämmor.
Den af Broocman omtalade runstenen
befinnes i vestligaste delen af södra
muren, gömd under grof spritrappning.
Här finnes en dopfunt af sandsten; ar-
betet dera vittnar om hög ålder. En
mängd adliga vapensköldar finnas ä
chorets och kyrkans väggar.
Rinna kyrka, belägen vid sjön af
samma namn, på en höjd, bvarifrån
man har vidsträckt utsigt öfver slätt-
landet med Wadstena och Skeninge,
Omberg samt sjöarna Tåkern och Wet-
tern, V/^ mil från Linköping, I '/^ mil
från Skeninge, 2 mil från Wadstena
och ^4 mil från moderkyrkan Ekeby,
är byggd af sten år 1802 af Seurling.
Altartaflan, af Hörberg, föreställer Him-
melsfärden. Orgelverket, om 10 stäm-
mor, är bygdt af Andersson år 1835.
Gamla kyrkan, byggd af gråsten i 4
skiften, var, då den år 1802 borttogs,
ganska förfallen. Dess torn hade redan
år 1680 måst nedrifvas.
Ekeby utgör tillika med Rinna ett
patronelt pastorat af 2:dra klassen i
(löstrings kontrakt och Linköpings stift.
hvartill egaren af Boxholra och Mosse-
bo sedan år 1729 har fullkomlig pa-
tronrätt. Den första här kända pastor
var Andreas, Curatus in Ekby-Holavid
1223, första bekanta komminister An-
dreas, som underskref Uppsala Mötes
beslut 1593. Nuvarande pastor är A.
A. Aurelius sedan 185 5, komminister i
Ekeby F. .T, Lindhagen sedan 185 5,
komminister i Rinna L. Ruunell sedan
1853.
Uti Ekeby folkskola, upprättad 1837,
meddelas årligen undervisning åt 250
barn på 3 stationer. Skolhus äro upp-
förda vid kyrkan och det % mil der-
ifrån belägna Boxholms bruk.
Uti Rinna folkskola lemnas årligen
undervisning åt 150 barn, halfva tiden
i skolhuset vid kyrkan och halfva tiden
i det 1 '/j mil derifrån belägna skolhu-
set vid Mossebo.
I Ekeby har omkring 20 år varit
verksam en arbetsinrättning, som ledes
af fattigvårds-styrelsen med biträde af
en fruutimraersföreniug.
Bland gårdar i pastoratet märkas:
i Ekeby: Boxholm (se denna artikel),
Göthvik (se denna artikel), Arrebo och
Carlsberg, det förra: 1 hemman krono-
skatte under Boxholms bruk, beläget
vid sjön af samma namn, 1^^ mil sö-
der från Ekeby kyrka, var i I7:de sek-
let sätesgård med underlydande gods,
tillhörande Gyllenborgska familjen, men
öfvergånget till kronan genom byte och
är sedermera skatteköpt, — det sed-
nare: ett hälft frälsehemman på en
höjd ofvan Boxholras bruk, med sam-
bruk 1 % frälsehemman, i synnerligt
vackert läge, väl bebygdt, sedan 1816
bebodt af bruksegaren, har från brukets
anläggning haft*gemensamma egare med
detsamma. Kallades förr Bery och var
bland de under Boxholm lydande hem-
man, som donerades till riksrådet Lind-
orm Ribbing. — I Rinna ligger Mos-
sebo (se denna artikel). — Helsobrun-
nar finnas vid Linueforss och Rosebo i
Ekeby, vid Särstad i Rinna, ra. fl.
Postadressen till Ekeby är: Box-
holm, till Rinna: Skeninge och Wä-
derstad.
A ett fält från Svartån till Hagby
tegelbruk, i synnerhet den bergiga de-
len deraf, der en höjd förekommer med
l<:kel»y Pastorat.
namnet »Wimpelthussberget», finnes en
mängd kumrael, de flesta fyrhörningar,
men icke alla rätvinkliga, en del med
upprättstilende stenar i hörnen, närmare
fin en stor liög, omgilVen af stenring.
I Hagb}' derintill beliigna äng ba fun-
nits flera högar med uppresta stenar,
men som genom odlingar i detta sekel
blifvit förstörda. Hela denna trakt,
som mot norden angränsas af det fordna
»Giöthawij», utgöres af utjordar, tillhö-
riga åtskilliga hemman i församlingen.
Der vägarne till BoxhoJms jern- och
tegelbruk skilja sig, vid skogshöjdens
fot, är en större trekantig stensättning,
kallad »Jättegrafven». Jättens hufvuds,
utsträckta armars och fötters lägen skola
vara med stensättningen utmärkta.
Folktron fäster sig ännu vid för-
menta uppeJibarclser af »Tyrsjögubben»
fl Ekeby skog, Gubben i »Rädsberget»
vid Fjetmunna, invånare i Pukeberget
å Göstrings allmänning, llingsberget vid
Blåvik, Gubbeberget mellan Ekeln och
Sömmen, det vilda Fiskeviksberget, ra. fl.
Sägnerna om Ekeby storklocka, som
skulle bortföras af en jätte, men tappa-
des uti Igelbäcken å Ekeby giirde, der
en stor ännu befintlig videbuske öfver-
växt klockan, till hvilkens upphcmtande
flera misslyckade försök skola blifvft
gjorda, samt om stenarna i Stertinge-
strömmen, af en jätte slungade från
södra skogstrakten för att krossa Eke-
by kyrka, men i anseende till slung-
bandets bristande ej till vederbörlig ort
framhunna, med flera dylika, antyda väl
dunkla minnen från den tid, då chri-
stendomen och hedendomen här våld-
samt kämpade. Striden är beklagligen
icke ännu utkämpad.
1 sundet mellan Sömmen och An-
dersbosjön (Svartåns utlopp med nam-
net »Virken») äro några murlika reflar
tvärsöfver sundet, höjande sig nära vat-
tenytan. De äro, enligt traditionen,
början till en fördämning för att afleda
Sömmens utlopp i annan rigtning och
dymedelst beröfva en nedanför boende
ovän det fördelaktiga fisket.
Nära Eklabo, vid en vik af Söm-
men, kallad Ekeln, är en hög oval sand-
kulle, benämd »Slottsbacken», enligt säg-
nen använd till »lekplan», då stället eg-
des af Christer Lilje på Liljeholmen i
II.
Kkeby Pastorat.
18.-
Torpa. En annan sägen förmäler, att
en Somrae der residerat; men inga lem-
ningar efter byggnad märkas. Af skogs-
traktens invånare vid Sömmens stränder
omtalas »Sven Sorame» såsom en mäg-
tig och trollsk man, hvilken man under-
stundom tillskrifver förutnämda fördäm-
ning; men sagan förmäler hvarken när
han lefvat eller hvar han bott (om ej
vid Eklabo). Den enda Somme, som
veterligen haft egendom inom detta pa-
storat, var Sven Somme till Göthery
(i Rinna) och Oplunda (i Wikingstad),
hvilken officierade vid hertig Johans
jordafärd från Wadstena slott år 1618,
och hvilkens vapen med årtalet 1624
finnes i Ekeby kyrka.
På Eyckelsby södra gärde, en knapp
•/^ rail frän Ekeby kyrka, har fordom
varit »Gisings» (nu Göstrings) härads
tingsplats, utmärkt genom åtskilliga
stensättningar, som i början af inneva-
rande sekel funnos qvar, men nu äro
förstörda.
Å Bleckenstad boställes egor, ej
långt från landsvägen, äro upptornade
stensättningar, enligt sägnen lemningar
af någon förskansning.
Mellan Ekeby kyrka och Fjetmunna
å Ljungby egor, nära vägen, äro en
mängd kullar, somliga försedda med nu
nedfallna stenar, kallade »Jutebackarne»
till minne af Danskar, som här blifvit
begrafna efter ett fältslag med Sven-
skarne under det Danska mordbrands-
och plundringståget i Erik XIV:s tid.
Vid »Juteliden» å landsvägen nära
Hester skall vid samma tid slag blifvit
hållet. Kulor af omkring 2 tums di-
ameter hafva i sednare tid blifvit funna
der och i en kålgård vid det närbeläg-
na Stora Herkhult.
A Rinna bys vestra gärde och vid
den angränsande byn Ljungstorp skola,
obekant när, heta strider blifvit ut-
kämpade, Lemningar af förrostade va-
pen, sporrar, ra. m., hafva der blifvit
funna.
Mellan byarna Gärdslätt och Stens-
torp i Rinna förekomma vidsträckta
stensättningar, enligt tradition i orten
lemningar efter en stad, kallad Loke-
stad eller Lockerstad.
I Hästmarken vid Tingkullanäs (på
en udde i Sömmen) stä 3 höga stenar
l>4
186
Ekeby Pastorat.
Ekeby.
hvälfda mot hvaraudra, och vid Jakobs-
berg nära Ekeby kyrka är rest en hög,
mi lutande, sten, å hvilken inga inskrip-
tioner finnas, och om hvilken sägnen
tiger.
Vid en källa med starkt flöde invid
landsvägen å hemmanet Korskälla egor
är upprest ett kors, som innehafvarne
af nämda hemman för undvikande af
ofärd från uråldriga tider ansett sig
pligtiga att vidmagthålla. Det berättas,
att detta kors blifvit upprest antingen
till minne af en drottning, som der
födt barn, eller till minne af någon,
som der blifvit mördad.
På flera ställen å skogarna, äfven
på Ekeby prestgårds egor, förekomma
backar med benämning »Brudelidw, till
erinran att en brud der blifvit bortröf-
vad under färden till kyrkan.
I Ekeby kyrkobok är autecknadt af
prosten S. Einman: »Ar 1698 Tredje
»Bönedagsafton, klockan 8 förmiddagen,
»märktes vid Blåvik, att Sömmen var
»betäckt med fingertjock blod, som
»qvarblef till följande morgon, då ve-
»stanvind dref bloden i land, hvaraf
»uppkom odräglig stank. Dylikt har
»händt, inan konung Gustaf II Adolf
»drog till Tyskland.»
Af prosten N. Curman finnes an-
teckuadt: ȁr 1759 den 20 December,
»klockan 12 eftermiddagen, Thomre-natt,
»märktes jordbäfning.» »Ar 1768 den
»18 Februari, »onda fredagen», inträfia-
»de storm med stark köld och yrväder,
»dervid många både menniskor och kre-
»atur omkommo.»
Det är allmänt bekant, huru illa
beryktad Holaveden var i fordua tider,
hvarom ock de gamla här förekomman-
de hemraausnamnen Köfvaretorp och
Tjufarp bära vittnesbörd. Anuu för
200 år sedan klagade »Mäster Nils i
Egby» (prosten N. Juringius, pastor i
Ekeby och Rinna 1626 — 1648), att här
var »ett argt och treskt folk, som rin-
»ga achtade Herrans Ord och Christi
»tjeuare», hvarföre han ock faun sig
föranlåten att författa en Kyrkolag för
Rinna i 36 artiklar, hvilken år 1630
antogs på sockenstämma. Under de
sednare åren af hans här ådagalagda
nitiska och kraftfulla själavård var för-
hållandet redan mycket förbättradt.
Herdakallet har sedan här blifvit för-
valtadt af flera christligt sinnade och
verksamma män, hvilkas minne lefver
i välsignelse. Xu varande pastor er-
känner sig förbunden till innerlig tack-
samhet mot Gud, som beredt honom
verkningskrets inom dessa församlingar,
der förhållandet i både kyrkligt och
borgerligt hänseende nu är fullt jäm-
förligt med, om icke bättre än i de
flesta andra.
Ekeby. Socken uti Olands härad af
Uppsala län, östligaste socknen i länet,
vid och omkring Olands-ån, har en areal
af 14,904 tunnland, af hvilka 1,530
äro sjöar och kärr. Olands-ån går in-
om socknen från sjön Ginningen först
vid södra gränsen österut, sedan mot
norr utefter socknens vestra gräns och
slutligen midt igenom socknen samt
mottager från vester Mörtsjöns vatten-
drag. Längst i öster ligger norra de-
len af sjön Wellen inom socknen. På
Ölands- åns venstra strand är kullig
slättbygd, dock åt norr mer bergländig
och kärraktig; närmast ån är högra
stranden också jemn samt här och der ,
sidländt; men längre bort vidtager berg-
ländig skogsmark. Hela trakten öster
om ån kallas Ekeby Åtting och har in-
på 17 00-taIet tillhört Stockholms län.
Rådande jordmånen är dels lera, dels
svartmylla, dels mojord. Åkerbruk är
hufvuduäringen och dernäst skogsbruk,
mest för Gimo jernverk i Skeftharamars
socken. Hemmantalet är 49 y^ förmed-
lade mantal (deraf 31 skatte, 3 '/j kro-
1 no samt 1 5 '/^ frälse), med i väder-
I qvarn, J utjord, 7 torp och 1 ladu-
gård. Folkmängden, 18 40: 977 och
1848: 1,116, hade 1850 stigit till
1,142, men utgjorde 185 6 blott 1,119
personer. Socknen hade sistuämda å|:
fast folkskola med en examinerad lära-
re, som undervisade 38 gossar och J20
flickor, medan 4 gossar bivistade all-
mänt undervisningsverk och 22 gossar
samt 3 5 flickor undervisades i hemmet.
— Ekeby socken, som år 1314 under
namnet Ekihy förekommer såsom hö-
rande till Oland, utgör för närvarande
tillika med Bladåker i Stockholms län
ett konsistorielt pastorat af 3:dje klas-
sen i Olands och Frösåkers kontrakt
Ekeby.
af ärkestiftet. Kyrkan, belägen 4 '/i
mil nordost från Uppsala, af gråsten,
är gammal och reparerad 184 0. En
kyrkoherde nämues 1304, kaplauer från
1393. — Inom socknen ligga frälse-
säteriet Tånga och lägenheten Charlot-
tendal, bägge vid Olands-ån och lydan-
de under Gimo bruk i Skeptharamars
socken. — Vid norra ändan af sjön
Welleu (Wallen) ligger det så kallade
Röfvareherget, der, enligt gamla sägner,
röfvare fordom vistats och gjort allmo-
gen mycken skada på dess boskap. I
berget synas öppningar, som längre in
vidga sig i form af kararar eller bo-
ningsrum, tecken efter eldstäder o. s. v.
Nära derintill ligger en med löfträd
oragifven vacker plan, kallad Landsät-
ter. — Adress: Uppsala.
Ekcby. Socken i Skyllersta härad af
Örebro län, är belägen mellan Gällersta
i norr, Kumla i vester och Skyllersta i
sydost, mellan hvilka sistnämda Ekeby
bildar en lång spets, som siiäcker sig
mot söder. Arealen är 7,915 tunnl., af
hvilka 490 äro vatten. Socknens norra
del, den bördigaste och jemnaste, med
lerhaltig jordmån, stöter till Mosjön,
Attersta-ån och Vestra Qvismaren samt
d»*- derutmed liggande Fornskiiinsmos-
sen; södra delen går in i den höjd-
• sträckning, som skiljer Telge-åus vat-
tendrag från Tisarn. Hufvudnäringen
är åkerbruk, deribland linodling. Sock-
nen består af 40i/g förmedlade mantal
(18% skatte, 2 '/g krono, i^% frälse)
och beboddes 1840 af 1,170, 1850 af
1,131 och 1856 af 1,134 invånare.
Socknen hade sistnämda år fast folk-
skola med en examinerad lärare, som
undervisade 36 gossar och 20 flickor,
medan 18 gossar och 50 flickor under-
visades i hemmet. — Ekeby socken,
hvilken omkring 1314 förekommer un-
der namnet Ekebi, och hvars kyrkoher-
dar äro kända sedan början af 1500-
talct, utgör för närvarande tillika med
Gällersta ett konsistorielt pastorat af
2:dra klassen i Örebro kontrakt af
Streugnäs stift. Kyrkan, belägen 1 '/g
mil frän Örebro och I2V4 niil från '
Strengnäs, har föga märkvärdigt att
uppvisa. — Betydligaste gården inom
socknen är Nynäs. — Adress: Örebro. \
Ekeby.
187
Ekeby. Socken i Luggude härad af
Malmöhus län, 1 3/^ mil o. s. o. från
Helsingborg, har en areal af 5,277
I tunnland, af hvilka endast 6 äro vatten.
I Åkern är mager, men ängen god; sko-
i gen obetydlig. Socknen består af 20 '/g
j mantal och beboddes omkring 1840 af
I 700, 1850 af 1.010 och 1856 af 1,163
I invånare. Socknen hade sistnämda år
både fast och ambulatorisk folkskola
med en exam.iuerad lärare i den fasta
och en oexaminerad i den ambulatori-
ska. Lärjungarues antal var i fasta
skolan 85 gossar och 57 flickor, i den
ambulatoriska 38 gossar och 4 6 flickor,
medan 7 gossar och 11 flickor under-
visades i hemmet. — Ekeby socken är
annex till Frillestads oravexlaude regala
och patronela pastorat i Luggude kon-
trakt af Lunds stift. Egaren af Geds-
holm (Gidsholm), socknens förnämsta
gård, nämner pastor två gånger och
konungen den tredje. — Adress: Hel-
singborg.
Ekeby. Socken på Gotland, i En-
dre Ting och Norra Fögderiet, omkring
1 '/2 niil österut från Wisby, är i ve-
stra delen någorlunda högländig, i den
östra mer lågland och saknar icke hvar-
ken löf- eller barrskog. Socknens norra
del är bergaktig; der finnas kalkbrott.
Socknen, som består af \2''/^ förmedl.
hemman, deraf % krono, medan alla
de öfriga äro skatte, beboddes 1850 af
231 och 1856 af 237 invånare. Sock-
nen har gemensam folkskola med Bar-
lingbo, tillika med hvilken socken den
bildar ett konsistorielt pastorat af 2:dra
klassen i Norra kontraktet af Wisby
stift. Kyrkan, enligt Strelow byggd är
1182, är prydlig och uppförd af hug-
gen sten. — Adress: Wisby.
Ekeby. Sätesgård, I-/3 mänt. frälse-
säteri med underlydande, uti Knutby
socken och Närdinghundra härad af
Stockholms län, vid sjön Kärfven, till-
hörde 1660 öfversten W. Philp, bibe-
hölls efter reduktionen genom byte åt
ätten och såldes af öfverstcns sonson,
A. Pbilp, 1723 till lagman Wattrang.
Genom gifte kom gärden sedan till pre-
sidenten J. Gerdessköld och tillhörde
vidare major Lindrot, understäthällaren
von Axelsson samt, 1804, lagmannen
188
Kkeby.
grefve J. H. Gyllenborg. Bland sed-
iiaie egare näranas von Diiben 1825,
Braunerlijelna 1847, kapiten A. Bring
1856.
Ekeby. Två mantal kronoskatte med
underlydande Gillberga, 1 mänt. frälse,
i Ytter-Enhörna socken och Selebo hä-
rad af Nyköpings län. Gården ligger
på en höjd raidt för kyrkan, ^/^ mil
från Södertelje och 4 '/^ mil från Stock-
holm. Den har en två våningars bygg-
nad af trä, reveterad, och 2:ne flyglar
af en våning, äfven af trä och revete-
rade, omgifna på norra och södra si-
dorna af trädgårdar. Ar 1836, då blott
balfva hemmanet Gillberga tillhörde
denna egendom, hade den 126 tunn-
land åker, 135 tunul. äng och 1,612V2
tunnland skog och betesmark, men är
nu, sedan den öfriga delen af detta
hemman blifvit tillagd, betydligt för-
ökad. Sistnämda år framföddes på egen-
domen 12 hästar, 19 oxar, 16 kor, 4
st. ungboskap och 75 får. Under egen-
domen lyda en utgård, Bastmora, vid
Mälaren, en husbehofssäg och 9 jord-
torp. Skogen är god, men har fordom
varit högst betydlig. Jordmånen är till
en del svartmylla och lera, till en del
sand och skogsjord.
Egendomen skall efter Tham hafva
tillhört Strengnäs kloster. År 1538
förekommer den såsom 2:ne hemman
med hvar sin åbo, och 1642 upptagas
dessa såsom arf och egna under Käfs-
näs. Skatterättigheten blef af drottning
Christina den 20 November 1645 do-
nerad till kamrerareu i Kougl. Eäkne-
kammaren Nils Johanson, adlad llosen-
flycht; men räntan ingick till kronan.
Drottning Hedvig Eleonora förlänte d.
19 Maj 167 6 egendomen till samma
man på lifstid. Efter hans död, 167 8,
tillföll egendomen 3:ne hans döttrar,
hvilka år 1681 af drottningen erhöllo
förmedling af hälften af ovissa persed-
lar och 1687 fyra års frihet för läntan;
ar 17 12 bekomrao de räntan af dessa
hemman fri i sin lifstid. Genom gifte
med en af dessa fröknar, Anna llosen-
flycht, kom egendomen till eu löjtnant
Cosswa, hvilken den tillhörde 1719 och
1724. Efter Kongl. Kamraar-kollegii
bref deu 18 Juni 1723 blef det ena
Kkeby.
hemmanet indraget med detta års ränta
och den 27 April 1724 doneradt till
öfver-inspektoreu Tullstedt i dess lifs-
tid, det andra tillhörde, ännu år 1725,
Anna Kosenflycht; men enligt Kongl.
Kammar-koUegii bref d. 25 April 1730
blef äfven med år 1731 den skedda
förmedlingen indragen och hvartdera
hemmanet 1732 till helt mantal upp-
fördt. Egendomen tillhörde, 1739, rytt-
mästaren , sedan öfverstlöjtnanten och
riddaren, Lorentz Ridderhoff, sorn egde
den till sin död 17 50, hofrätts-assessor
Carl Nic. Wadström 1751 — 1762, —
brukspatron Isak Rothoff 1764, — ka-
piten Nils Bard 1770—1798, derefter
en Ehrenheim och understallmästaren,
sedan landshöfdingen, Michael v. Törne
180 5, hvilken uppförde det nuvarande
boningshuset. Genom köp öfvergick
gården till presidenten, kommendören
af Kongl. Nordstjerne-Orden, Abraham
Nic Edelcrantz, som år 181 . försålde
egendomen till färgaren, löjtnant Isak
Thunberg. Från honom blef densamma
utmätt och på auktion den 17 Juli
1822 inköpt af garfveribolaget Jakob
Westin & Son, men öfvertogs den 4
April 1826 af kapitenen, riddaren af
Kongl. Wasa -Orden, Jakob Westin.
Denna egare gjorde stora odlingar,
mångdubblade åkern och uppodlade 2:ne
stora ängar, den ena omkring 7 0, den
andra 4 tunnland, uppförde nya uthus
och förbättrade de gamla. Han till-
köpte 1827 och tillade till egendomen
hälften af hemmanet Gillberga. Sedan
han 1829 aflidit, inlöste sonen, Carl
Oscar Westin, den 29 Maj 1832 sina
medarfvingars V9:delai* och tillade år
1837 den återstående delen af Gillberga.
Egendomen försåldes af honom den 9
Maj 1841 mot 90,000 rdr rmt till hr
F. A. Wallenstråle, efter hvilkens död,
1853, den tillföll nuvarande egaren,
löjtnant Paul Emil Wallenstråle.
Sydvest om gården finnas några
mindre ättekullar, hvarutur urnor och
brända ben blifvit uppgräfda. — Pä
Skansberget vid Mälaren och på Hög-
holmen finnas lemningar efter befäst-
ningar, och i ett berg, kalladt Zachris-
berg, finnes en kula, 6 alnar djup i ber-
get, hvari, efttjr sägen, röfvare i äldre
tider skola uppehållit sig.
Ekeby.
Ekeby. Jeniverk i Fellingsbro hä-
rad och socken af Örebro län, vid Es-
singsän, som faller in i Oppboga- eller
Arboga-ån, raed 2 härdar, 1 hamnaare
och 6J3 sk^ smide af eget tackjern
(1849), tillhör brukspatron M. Holm-
stedt.
Ekebv. Tre mantal frälse i Fresta
socken och Wallentuna härad af Stock-
holms län, tillhörde år 1C85 B. Oxen-
stjerna och på 1700-talet slägterna Lö-
weu och Creutz, af hvilken riksrådet
E. J. Creutz innehade gården år 1741.
Egdes 1850 af en Lake.
Ekoby. Ett mantal frälsesäteri och
2 mantal frälse i Yester-Hauiuge soc-
ken och Sotholras härad af Södertörn
och Stockholms län, tillhörde år 1648
presidenten Bohm (till en del), sedan
Lindsköld, landshöfding Gabr. Falken-
berg (från 1678), G. Lovisin (från 168 4),
Gripenklou (1687 — 1689), dennes mag
Adelströra, Wulfvenstjerna (1713 — 26), !
grefve De la Gardie till Häringe (1731
och 17 32, då gården arrenderades af I
Ingem. Liljestråle). Gården köptes se- I
dan af baron C. J. Löwen och tillföll j
efter hans död hans enka, grefvinnan j
Löweu, född Cronstedt, men införlifva- !
des efter hennes åtgång åter med Hä- !
ringe. Gården tillhörde sedan någon ;
tid friherrarne Löwen pä Häringe, men j
hade 1850 till egare handlanden C. j
Tydén. I
i
Ekeby, Storii och Lilla. Sätesgård |
i Rytterne socken och Snäfringe härad !
af Wcstcrås län, icke långt från Mel- '■
lansundet, mellan, fasta landet och Nye- '■
kelön, i söder om hvilken Qvicksund
är beläget, eu gammal gård af 2 man- ;
tal säteri, har tillhört Jon Skrifvare,
som, frän början mjöliiardräng, men af j
Gustaf Wasa hållen i Wcstcrås skola j
och sedan ståthållare pä Westerås slott !
samt gift med Mäns Grens till Tidön '
enka, afsattcs »för sin högfärd skull»
och dog pä Ekeby år 1531. Gården
innehades år 1697 af Reutcrholmska
sliigtcn, som innehade den till 1803,
du Ekeby såldes till ståthållaren på
Strömsholras slott, öiVerste J. x\, von
Gerdten. Nuvarande egareu är kam- 1
Kkebyborua.
189
marherren C. F. Gyllenhaal, gift med
grefvinnan !Math. Orosca. — Den till
gården hörande lägenheten Öholmen
skall vara anlagd af C. v. Liiiné, som
der planterat 40 stycken bokträd. På
egorna ligga ruiner af en forntida borg.
Ekeby, Sätesgård, bestående af 2 '/,
mantal skattesäteri, V^ mantal frälse-
ääteri och V4 mantal frälse uti Qvillin-
ge socken och Bråbo härad af Öster-
götlands län, har varit ladagård under
Björnsncis (se denna artikel) och tillhört
slägterna Krusbjörn och Kjörning. Det
indrogs vid reduktionen, men innehades
ar 1700 tillika med Björnsnäs af fru
Elisabeth Kjörning, född Krusbjörn, eg-
des sedan af löjtnant Gripeuberg, den-
nes son A. J. Gripenberg och N. C.
Cautersten på 17 50 talet, friherre F. U.
FrieseudorfT 1783, friherre F. Fricsen-
dorflf 1825, slutligen 1858 af brukspa-
tron Henning Trozelli, tillika egare af
Björnsnäs.
Ekebyborua. Socken i Bobergs och
Aska härader af Linköpings län, vid
södra stranden af Boren, har en areal
af 7,105 tunnland, af hvilka 2,390 äro
sjöar och kärr. Sjöstranden har huf-
vudsaklig rigtning mot nordvest, men
med flera uddar och mellanliggande vi-
kar, af hvilka sistnämda den största
ligger mellan Ulfåsa och Djurgårds-
uddeu längst i vester; strandens hela
längd i rak sträckning är y^ mil. Ytan
är för det mesta jemn och slät, med
blott smärre kullar; Djurgårdsudden bil-
dar en någorlunda hög och bergig upp-
höjning, som fortsattes '/j mil söderut.
Uti Boren infalla söderifrån tre bäckar,
delvis omgifna med sidiändta ängar.
Jordmånen är omvexlaude lera, sand
och svartmylla; åkerjorden öfverväger
ängen och betesmarken; skog finnes
blott till några hemman. 'Åkerbruk, i
förening raed boskapsskötsel, är huf-
vuduäringsgreneii; dertill kommer något
fiske i Boren. Socknen består af Söy^
förmedlade mantal, af hvilka 20V^ höra
till Bobergs och ISVg till Aska härad.
Befolkningen, pä 1840-talet 850 invå-
nare, uppgick 1850 till 908 och 1856
till 919 personer. Socknen hade sist-
nämda år fast folkskola med eu till
lon
Ekeliyliorna»
prest ordinerad lärare, som undervisade
19 gossar och 1,2 flickor, medan 34
gossar och 45 flickor undervisades i
hemmet, * — Ekeby Borin (det är vid
Boren) eller Ekeby i Aska härad, som
socknen kallas till skilnad från Ekeby
Holavidh i Göstrings härad, förekommer
år 1318 och oftare med namn på en
eller annan kyrkoherde. Socknen, mo-
dersocken, utgör tillika med Aska ett
konsistorielt pastorat af 2:dra klassen
i Aska kontrakt af Linköpings stift.
Kyrkan, belägen 3 mil från Linköping,
murad af kalk och gråsten, är synner-
ligen gammal, hvilket bevisas af hennes
byggnadssätt. Om anledningen till hen-
nes, uppbyggande berättas följande sä-
gen. En gång, då den Heliga fru Bir-
gittas man, Herr Ulf Gudmarson, ville
ro öfver sjön till Krigsberg, kora han i
sjönöd och var nära att sjunka, men räd-
dades genom sin fromma husfras böner.
Då utlofvade han, att hau skulle bygga
en kyrka på stranden, der han kom i
land. Dagen derpå, när de voro hem-
komna till Ulfåsa, tog den heliga frun
ett rö i handen, red omkring på stranden
och yttrade: »der röet faller, der skall
uppväxa en ek, och der eken växt upp,
der skall kyrkan byggas.» Detta sked-
de också, och der spöet föll, uppväxte
inan kort en stor ek. När kyrkan se-
dermera byggdes, höggs eken undan,
och det uppgifves, att ännu år 1648,
lift golfvet i kyrkan oralades, man un-
der det gamla golfvet funnit en stubbe
af 2% alnars tjocklek. Af denna ek
och sjön Boren härledes kyrkans namn.
Uti tornet visas St. Britas bönkammare ;
kyrkan har derjemte ett smakfullt graf-
chor, hvilket Hogenskild Bjelke låtit
uppföra åt sig och sin familj, ehuru
han sjelf hvilar i lliddarholmskyrkan.
En kalk med patén, den sistnämda för-
sedd med raunkstils-inskription, förva-
ras i kyrkan. Den nya altartaflan är
målad af Hörberg. Bland andra min-
nen af S:ta Birgitta nämnas hennes
källa, der hon hemtat vatten och hållit
sina tider (bönestunder), och St. Britas
Näs, der man bland träden finner lem-
ningar efter byggnader och källarhvalf.
— Socknens vigtigaste gods är Ulfåsa
(se denna art.); derjemte märkas Öster-
skog pch Fossala, fordom säteri, uu
Kkebyliolitit
skatte genom byte med kronan. —
Adress: Motala.
Ekebyhof. Gammalt gods i Ekerö
socken och Färentuna härad af Stock-
holms län, beläget på Ekerön österut
frän kyrkan och sammansatt af Ekeby
och Hofgården, har tillhört Sten Sture
den Äldre, som år 1472 till kronan af-
stod denna gård jemte andra sina arfve-
gods mot Gripsholm och underlydande.
Sedermera kom gården från kronan till
enskilda, tillhörde Claes Horn, köptes
1661 af fältherren grefve C. G. Wran-
gel, tillhörde hans dotter 1685, en fri-
herre Wattrang omkring 1740, Freden-
stjerna omkring 1772, kanslirådet Ihre
och innehafves nu af hans exc. friherre
Alb. El. Ihre, Af byggnaderna finnes
en teckning i Dahlbergs Svecia. God-
set består af DV^ mantal frälse,
Ekebyholni. Gammalt herresäte i
llimbo socken och Sjuhundra härad af
Stockholms län, vid norra hörnet af
sjön Synningen, sammansatt af Ekeby,
1 mantal och Holm '/2 mantal, har
länge tillhört slägten Oxenstjerna. Ar
15,23 sålde Magdalena Hansdotter Eke-
by till sin franka, Martha Jönsdotter
på Mörby, enka efter Bengt Oxenstjer-
na; bland andra egare till Ekebyholra
nämnas fru Marthas sonsons son, fri-
herre Bengt Gabrielsson Oxenstjerna, f
1391, och hans sonson, riksrådet Bengt
Oxenstjerna, den s. k. Kesare-Beugt,
omkring 1640. Sedan kom gården till
riksrådet friherre Bengt Hora och den-
nes son, öfversten frih. Christer Horn,
Amiralen Gustaf Horns arfvingar er-
höllo år 1703 Carl XILs tillåtelse att
lösa Ekebyholm och iuuehade godset
till år 1716, då det köptes af öfverste
Odelström, men af honom såldes till
riksrådet grefve Arvid Bernhard Horn.
Dennes son, riksrådet grefve Ad. Horn,
sålde 1746 godset till riksgrefvinnan
Ebba Barck, född Horn; det köptes år
17 57 af presidenten grefve G. A. Horn
och tillföll år 1793 excellensen grefve
Claes Gustafsson Horn samt innehades
sedan af hans enka, född Blomstedt.
Godsets nuvarande egare är hofraar-
skalken baron C, Gabr. Oxenstjerna till
Eka och Lindö. Godset består af lyj
Kkeby Ättiiig;*
Ekenslier^.
191
mantal fiälse-sRteri raed H^/g mantal
underlydande, tillika raed qvarnar och
sågar. Abyggnaden är af sten ; träd-
gården betydlig. Gårdens fordna utse-
ende ses i Svecieverket.
Ekeby Åttiiig. Så kallas en del af
Ekeby socken i Olands härad och Upp-
sala län (se denna artikel), öster om
Olands-ån, som till 1700-talet tillhörde
Stockholms län, men då lades till Upp-
sala län, hvaremot en del af nuvarande
Hökhufvuds socken (den s. k. Sandby
Attiug) kom till Stockholms län.
Ekedahl, fordom Tokared. Sätes-
gård i Sjötofta socken och Kinds härad
af Elfsborgs län, 1 mantal frälse, har
tillhört amiral Gyllensting på 1680-
talet och sedan familjen Knylenstjerna,
som i början af innevarande århundra-
de sålde gården till ofrälse. Som sed-
naste__ egaren uppgifves löjtnant Ehren-
granat.
Ekedahl, Östra. Ett hälft mantal
kronoskatte i Wärmdö skeppslag och
socken af Stockholms län, vid Gustafs-
bergsviken af Saltsjön, har fordora lydt
under Fahrsta säteri uti samma socken,
utan att bekant är, när det såldes der-
ifrån. År 1800 egdes Östra Ekedahl
af Ad. Nettelbladt, 1816 af öfverstlöjt-
nant E. C. Uggla och hans fru, född
grefvinna Horn, men såldes 1817 till
guldsmeden G. Eolcker, hvarefter går-
den genom köp kom i flera händer och
slutligen 1853 inköptes af landtbruka-
ren Ad. Fredr. Jansson.
Ekekull. By uti Skede socken och
Östbo härad af Jönköpings län. Om
denna by berättar Wieselgren följande:
»pä byns dragontorp föddes rotmästaren
Peter Eks son JoJian Gustaf Ek den 3
September 1808; gossen uppläste sin
fars bref från Leipzig efter det stora
slaget 1813 så väl, att han till belö-
ning fick tillåtelsen att studera. Mo-
dern förde houom ännu tre år derefter
till Wexiö till en begynnande läster-
min, då hästen tröttnade, och modern,
som medhade 2 rdr rgs kontant, vände
sig med sorgbundet hjerta till gossen,
frågande, om han ej skulle vilja lemna
j »läsningen»; han kunde på det han läst
i bli skrifvare hos länsmannen. Ek be-
I rättar sjelf: 'jag hade ett ögcftiblicks
! strid inom mig. Men kärleken till raiu
I mor segrade. Jag teg, vände mig bort,
{ men vände också kärran om mot hem-
met. Då såg jag en tår i min moders
I öga. Den tåren glömmer jag aldrig.
Hon gick in på gästgifvargården, men
I kom snart ut igen. Tåren var borta.
I stället röjde sig uti blicken en fast-
het och ett mod, sådant hos qvinnan
endast moderskärleken och förtröstan
till Gud kan skänka. Afven hon teg,
men vände kärran mot Wexiö.' Derpå
vann den lärda verlden professorn i La-
tinska litteraturen i Lund, J. G. Ek.»
— På Ekekulls egor är en med ekar
beväxt kulle, hvarifrån man ser sju
kyrkor och Solgen med dess vackra
stränder.
Ekekiilleii. Ställe på Sorsjö egor i
Weruarao socken och Östbo härad af
Jönköpings län, nordost från gården,
märkeligt för de talrika, — till antalet
24, — större och raindre, af sten och
jord sammansatta griftrör, som der träf-
fas. Uti en af dessa högar, som öpp-
nades vid början af detta århundrade,
påträfifades bland annat ett väl cisele-
radt bröstsmycke af messing i triangel-
form, med afruudade hörn. Inuti tri-
angeln är en helt liten spetsig triangel
ristad och derinuti en ännu mindre.
Smycket förvaras bland Lunds Akade-
mis antiqvariska samlingar.
Ekeiisberg. Lägenhet vid Klubb-
fjärden i Brännkyrka socken och Svart-
lösa härad af Stockholrae liin, förr ett
af Stockholmsboerna mycket besökt ut-
värdshus, sedan begagnadt till åtskilliga
fabriksanläggningar. Lyder under Hä-
gerstens gods i samma socken.
Ekeiisberg. Säteri i Öfver-Enhörna
socken och Selebo härad af Nyköpings
län, beläget 5 '/a ^^^ sjö- och landväg
från Stockholm, 2 mil landväg från
Södertelje och 9'/, mil från Nyköping,
består af 2 mantal siitcri under eget
bruk samt underlydande 6'/, mantal
frälse, 3V2 niautal frälseskatte och '/g
mantal kronoskatte. Mangården är väl-
192
Kkensbers.
Khensliolm.
byggd, i nyare smak, med ett tvåvå-
niiigs-stenbus, utom rez-de-cliaussé, un-
der jertiplat-tak, och liar utsökt vacker
belägenhet vid Mälaren. Trädgården är
stor och vacker, med en mängd frukt-
träd samt orangeri och vindrufskast.
Ladugårds- och uthus äro af trä i godt
stånd. Egendomen har tröskverk och
ett tegelbruk, der 100,000 murtegel
årligen tillverkas. Utsädet utgör något
öfver 30 tunnor, oberäknadt hvad som
utsås på odlingar till ängarnas förbätt-
ring. Hö-afkastningeu uppgår per me-
dium till 300 lass. Under gärden lig-
ga 12 dagsverkstorp. Skogen är obe-
tydlig. Vid gården vinterföddes 1840:
5 hästar, 12 kor, 2 tjurar, 10 par oxar
och 40 ä 50 lår. De underlydande
hemmanen , som ligga dels i Öfver-,
dels i Ytter-Enhörna socknar, äro ut-
arrenderade emot skatt, dels i spann-
mål och något penningar, dels emot
natura- skyldigheter i dagsverken och
ängsbergning.
Egendomen har i äldre tider hetat
Husaby <ic\\ varit kungsgård. Den har
tillhört hertig Erik Birgersson och blef
vid hans död år 127 5 genom testa-
mente anslagen till betalande af hans
skulder. Konung Magnus I öfvcrlät
till följe deraf densamma, utgörande 2
markland jemte många derunder höran-
de qvarnar, gårdar och hemman i 0st-
mo, Sorunda, Telje, Ytter-Euhörna och
Taxinge socknar samt på Färingsöu,
hvilka brukades af landibönder, till bi-
skop Amund i Strengnäs och hans kyr-
ka emot COO mark penningar eller den
summa, h vartill egendomen efter en
föregående värdering blifvit uppskattad.
Denna försäljning blef bekräftad genom
samma konungs bref af åren 1280 och
1281. Under den tid, gården tillhörde
Strengnäs domkyrka, torde den blifvit
brukad af landtböuder, emedan en An-
ders i »Hivsabyn år 1446 förekommer
bland Oknebo härads nämnd. Gården
indrogs år 15 27 till kronan och lades
troligen under Räfsnäs, men blef IG.,
donerad till underståthållaren Bengt
Ekehjelra, f 16 50, som förändrade nam-
net till Ekensberg efter sitt eget. Den
ärfdes sedan af hans dotter, Sigrid,
som skref sig till Ekensberg och Prig-
gestorp, gift l:o 1C71 med general-
inspektorn öfver småtullarna i Sverige,
Finnland och underliggande länder,
Crispinus Flygge, f 1674, och 2:o
med assessoren i Svea Hofrätt Marcus
Cronström (tjocka Cronström kallad), f
1680. Från henne blef egendomen re-
ducerad till kronan, men skall, efter
Thara, blifvit emot andra gods utbytt.
Detta lärer icke vara så säkert; troli-
gare är, att hon fick innehafva den i
sin lifstid. Egendomen innehades se-
dan, efter kontrakt med general-guver-
nören öfver enkedrottning Hedvig Ele-
onoras lifgeding, af en direktör Silfver-
crantz, derefter af assessor Peter Cron-
ström, f 1708, hans enka, Johanna
Gran, 1711 och en Mörtling 1718.
Kom sedan till kammarrådet Carl Hen-
rik Wattrang, h vilken 17 20 var egare;
tillföll i arf sonen med samma namn,
som skref sig till Rinkesta och Ekens-
berg. Han dog här 176 0, hvareftcr
egendomen öfvergick till öfversten, rid-
daren af Svärds Orden, Jean Wilhelm
Elgenstjerna, gift med en Wattrang.
Efter dennes död, 1783, egdes densam-
ma af föreuärada hans enka, till hennes
död 1784. Följande året kom gården
genom köp i landshöfuingen, riddaren
af Svärds-Orden, Michaél von Törnes
händer (död 1796), ärfdes af sonen, un-
derstallmästaren, sedan landshöfdingen,
kommendören af Kgl. NordstjerncOrden,
Michael von Törne, hvilken uppbyggde
mangården och 180 . försålde egendo-
men till öfversten, kommendören af Kgl.
Wasa-Orden, friherre Erik Göran Adel-
svärd, efter hvars död, 1810, fikens-
berg tillföll hans enka, grefvinnan Eva
Beata Lovisa Stackelberg, omgift med
generalmajor, grefve Ulrik Gyldenstolpe.
Efter hennes död, 1839, öfvergick egen-
domen till Adelsvärds arfvingar, hvilka
försålde den till nuvarande egaren, kam-
marherren Adam Magnus af Forselles,
som gjort stora odlingar och betydligt
förbättrat egendomen.
Eken, Stor.a. O i Wenern, nordost
från Kållands ö.
Ekeiisholiii. Sätesgård i Dunkers
socken och Willåttinge härad af Nykö-
pings län, ett mantal frälsesäteri med
Ökna, iVg mantal frälse, samt tegel-
EkeBsIioliii.
Ekenäi.
193
bruk, Näs och Nyqvarns qvarnar, Stavt-
säter, ^g mantal frälse med jerngrufva,
Mora, 1 mautal frälsesäteri med Mor-
torp, Vg mantal rå och rör samt qvaru
och såg, Björndams masugn och Stål-
boga bruk vid sjön Eklången, alltsam-
mans 9 '/g mantal inom socknen, ett
gods, taxeradt till 10 5,144 rdr banko.
— Ekensholm kallades fordom Holma
och upptogs år 1593 af H. von Ma-
senbach som torp å Okna frälsehem-
mans egor, af hvilket Maseubach hade
ett mantal i donation, samt brukades
ännu år 1600 som torp under Okna.
Sedan tillhörde det, 1C18 — 1624, som
balft hemman Masenbachs enka och
ärfdes af deras dotter, gift med Knut
Lilja till Okna i Flöda socken. Går-
den reducerades år 1684 och blef ett
mantal krono, men utbyttes 1685 åter
till frälse och kom genom gifte till
Lars Carpelan (f 1737). Den ärfdes
af hans dotter, som var gift först med
C. Carpelan, sedan med J. Herlin, men
öfverlefde bägge sina män och egde
gården ännu 17 69. Hennes arf vingar
innehade den till 17 92. Sedan kom
gården till kammarherren baron K.
Kurck, som 1807 förändrade godsets
namn till Ekeusholra och ansenligt för-
bättrade Ofh förskönade så väl hufvud-
gården som de dertill hörande Björn-
dams masugn och Stålboga bruk. Kurck
innehade Ekensholm till 1825; 1849
tillhörde det Friesendorffs arfvingar,
1851 P. Jansson och G. Bernhardt till
hälften hvardera, 1856 G. Bernhardt.
Gården har utmärkt vacker belägenhet
på en i sjön Dunkern utskjutande höjd,
som fordom varit kringfluten, men nu
är förenad med fasta landet genom en
bördig dal, som innefattar en del af
det till gården närmast belägna gärdet
och deromkring befintliga ängsparker.
Från gården ser man på andra sidan
sjön ett högt berg, med tydliga spår
af ett vikinganäste. Berget reser sig
250 fot öfver vattenytan, är tillgäng-
ligt på tre sidor och omgifvet med en
stenmur af ungefär 150 alnars längd,
med en ingång af 8 — 9 fots bredd; på
fjerde sidan stiger berget lodrätt i höj-
den och är der otillgängligt. På Ekens-
holms egor förekomma derjerate åtskil-
liga stcnsättningar. — Af de till E-
II.
kensholm hörande gårdarna synes Starr-
säter länge hafva hört deruuder; gruf-
van är sannolikt bearbetad sedan långt
tillbaka för Björndaras masugn. Denna
anlades 1637 af H. von Föhrden och
Anders Hindersson, var en tid stycke-
bruk, hade sedan plåtsmide, uedlades
1702, men upptogs åter 1726 för Stål-
boga bruk, hvarom se denna artikel.
Mora har varit kyrkohemraan från slu-
tet af 1200-talet till reformationen och
donerades 1630 till G. G. Krail von
Benenberg. Vid Mora fanns en tid en
sedermera nedlagd masugn, och den år
1643 vid Nyqvarn anlagda stångjerns-
hammaren raserades 1716.
Ekeuäs. • Urgammalt säteri uti Kihls
härad och socken af Wärmlands län,
blef som en fast arf- och hufvudgård
gifven till prestbord i socknen af väp-
naren Alexander Torstensson (Busk) och
hans fru, Välb. Qvinua Ingeborg Tor-
björnsdotter (Stutb). Dertill lades der-
jemte landbogårdarne och ödetorpen Kjäl-
sätra, Ulfverud, Beuthetacken, Torstrud
och Skotten. Deremot skulle presten i
Kihl »föda dem till dödedagar och se-
dan hålla en själamessa i hvar månad,
tor deras egna, deras föräldrars och alla
Christnas själar, till evig tid.» Detta
stadfästes af biskop Siggo i Tingvalla,
Tisdagen näst efter St. Eriks dag 1431,
och bevittnades af 4 prester samt 5
väpnare. Herr Laureuts i Kihl var den
första, som hade Ekenäs till boställe;
kyrkoherden bodde förut troligen vid
Prestgården i N. Ullerud. Alexander
Torstenssons sonson, väpnaren Magnus
Hansson Busk, egde gamla prestestom-
raen, Mogärden, i förläning på lifstid,
men gaf både den och Ekenäs ifrån sig
och de sina everldeligen år 1477. —
Kihls pastorat är praebende för bisko-
pen i Carlstad, och Ekenäs sålunda bo-
ställsgård för denna höga andliga funk-
tionär. Gården är belägen vid uord-
vestra stranden af sjön Stora Hyen,
som har sitt aflopp i Klar-elfven.
Ekonäs. Säteri uti Blacksta socken
och Oppunda härad af Nyköpings län,
vid Wassjöns utlopp i sjön Långhalsen,
ett mantal frälsesäteri, har hetat Trax-
sta eller Träckesta och hört till Wads-
25
194
KkenUs»
Ekenii.
bro socken, biet' 14i^3 frälse för väpna- |
ren Nils Jonsson, tillhörde 1663 Carl j
Sabelskjöld (f 1664), 1686 hans son, '
Jöns; sedan Toruerfeldt, Ekebona (Ek- |
feldt) 1709, dennes arfvingar till 1783, I
Landell till 1815, Ramströra till 1844, i
nu löjtnant C. J. O. G. Silfversparre, !
gift med Eva Nadeschda Groen. Under i
gården lyder 1 mantal. '
Ekenäs. Rusthåll i Målilla (Molilja)
socken och Aspelands härad af Kalmar
län, der, enligt Tuneld, en af Däckens
höfdiugar, den s. k. Knapen i Ekenäs,
skall hafva haft sin bostad. Mellan !
Ekenäs och Hagelsrum i samma socken
ligger ett torp, kalladt Dackeholmen
eller Dackhålan, vid hvilket man hittat
lemningar efter vapen.
Ekeuäs. Frälsesäteri uti Ortomta
socken och Bankekinds härad af Öster-
götlands län, vid sjön Teden, består af
5 mantal med dertill hörande Klefstad,
2-^3 mantal frälse, Kyrkeby %^ Broby,
iVg» Bransås '/<,, allt frälse, Ahs iVj
skatte, 1^ g frälse, alltsammans 1850 ta-
xeradt till 53,420 rdr bko, och hvartill
kommer åtskilligt underlydande i andra
socknar. Första kända egaren af Eke-
näs var riksrådet Axel Nilsson Baner
år 1541, som byggde säteriet å AVrå
bys egor; år 1562 tillhörde det, jemte
det i samma socken belägna Mauritz-
holm, Svante Stensson Sture, men till-
föll sedan riksrådet Gustaf Axelsson
Baner, gift med grefvinnan Christina
Sture, dotter af Mauritz Svantesson
Sture. Detta par hade 5 söner, som
blefvo stamfader för lika många grenar
af slägten Baner, nämligen Svante B.
till Djursholm och Tärna, Per B. till
Ekenäs, Axel B. till Herreborum, Joh.
B. till Målhammar och Carl Baner till
Örby. Per Baner till Ekenäs dog 1644,
och efter honom egdes gården af hans
söner Gustaf (i 1689), Claes (f 167 5)
och måhända Svante (f 1659). Claé?
Persson Baner förbättrade den af fa-
dern åren 1630 — 1640 uppförda huf-
vudbyggnaden och försåg densamma
naed tre torn. Gustaf Persson Banéi
sålde godset för 20,000 rdr till hof-
raarskalken Liitzow och Holländska köp-
mannen Isak Briandt, men fortfor lin
dock att skrifva sig till detsamma;
gården såldes sedan till grefve Lind-
sköld, men egdes 1700 och 17 26 af
riksrådet grefve Mauritz Wellingk, gift
med E. M. Baner, dotter af Per Gu-
stafssons brorson Svante Svautesson Ba-
ner till Djursholm. Wellingks dotter
var gift med general-löjtnanten friherre
Johan Baner, och genom henne kora
godset åter tillbaka till ätten Baner, i
hvars ego det sedan förbjifvit, dock
med småningom rainskadt autal af un-
derlydande hemman. Kgl. rådet grefve
Mauritz Wellingk, som 17 05 låtit om-
bygga choret till Örtomta kyrka och
gjort ansenliga föräringar till densam-
ma, förvärfvade derigenom för Ekenäs
gård patronatsrätten till Örtomta pa-
storat. Gården tillhörde omkring 17 50
Johan Baners enka, derpå hennes son,
kammarherren Joh. Baner, dennes son,
majoren Svante Baner (f 1817), hans
äldsta son Svante och 185 2 friherre
Eskil Baner. — Hufvudbyggnaden på
godset är af sten, försedd med tre torn
och, som ofvan uppgafs, byggd på 1600-
talet ; flyglarne härleda sig från grefve
Wellingk. Byggnaden ligger på en hög
klippa, från hviiken en bro leder öfver
den nedanför liggande trädgården till
de öfriga äbyggnaderna. Broby, Bruns-
ås och Ahs hafva, åtminstone delvis,
lydt under Ekenäs redau 1686 och allt
framgent, utom att Ahs en tid från
1817 varit skiljdt derifrån; Klefstad
och Kyrkeby hörde 1686 under Svin-
ncby i samma socken (se Svinneby) och
1700 samt 1726 tillika med detsamma
under Ekenäs; Broby lydde 1726 un-
der Sörby, likaledes i Örtomta socken.
Ekeuö, eller Ekuö, Ö uti Skällviks
socken och Hammarkinds härad af Ö-
stergötlands län, mellan Pålsundet och
Ettersundet, består af 2 mantal skatte
och lyder under Kåreholra i Rönö soc-
ken. På ön finnas lemningar efter en
skans med jordvallar, hviiken, enligt
Widegren (Beskrifn. öfver Östergötland),
sannolikt är den så kallade Ettersuuds
skans, som af Broocman orätt för-
lägges i farvattnet till Jonsberg. Från
denna skans besköt Gustaf Wasas folk
den Danska flotta, som under Severin
Norrby sökte undsätta Stegeborg den
Eker.
Kkerö.
195
J 18 December 1521, meu här förlorade
6 00 man och måste draga sig tillbaka.
Traditionen berättar, att liken Icmna-
des obegrafna på en holme i Ettersun-
det. Man har för längre tid tillbaka
icke långt från skansen funnit en i jor-
den nedsjunken kanon. Vid smalaste
passet mellan ön och södra landet sy-
nas ännu under vattnet pålningar, som
vid den ofvannämda tiden blifvit gjor-
da för att utestänga fiendens skepp
från Stegeborg. Deraf kallas sundet
ännu för Pålsundet, och en backstuga
på ön heter Skansvallen
Eker. Socken i Örebro härad och
län, mellan Längbro i sydost och söder,
Gräfve i vester, Kihl i norr och Hof-
sta i nordost, har en areal af 3,865
tunnland, af hvilka 3 50 äro sjöar och
kärr. Midt igenom socknen går en li-
ten ä söderut till Svartån; den åtföljes
på bägge sidorna af långa åsar, som
upptaga socknens östra och vestra de-
lar; längst i vester ligger Bredmossen,
i sydvest ett annat kärr. Odlingen fin-
nes hufvudsakligen i sjelfva dalgången,
på lerhaltig jord. Socknen består af
14 hemman {11 ^'3 skatte, 2^/^ krono)
och beboddes 18 40 af 353, 1850 af
432 och 1856 af 474 personer. Sock-
nen hade sistnärada år fast skola med
en examinerad lärare, som undervisade
26 gossar och 16 flickor; 3 gossar bi-
vistade allmänt läroverk, medan Ifi gos-
sar och 22 flickor undervisades i hem-
met. — Eker utgör ensamt ett pree-
bendepastorat af 3:dje klassen i Glans-
hammars kontrakt af Streugnäs stift.
Socknen synes hafva varit annex till
Kihl ända till medlet af ICOO-talct, då
den först genom enskild öfverenskora-
melse och 1692 med vederbörlig stad-
fästelse blef praebende för konrektor vid
Örebro skola. Kyrkan, gammal och
byggd af gråsten, ligger nästan midt i
socknen, ^/^ mil nordvest från Örebro.
— Enda gården af betydenhet är Nor-
ra Rynnaby, 3^/2 mantal kronoskatte.
— Adress : Örebro.
Ekeryd. Ett hälft mantal säteri
uti Weckelsängs socken och Konaa hä-
rad af Wexiö län , dit lillagdt från
Tingsås socken. Vid Ekeryds Qvarn
anlades 1G79 och privilegierades 1680
ett jernbruk, som 1711 flyttades till
Braken i Tingsås socken och uu bär
namnet Stenfors. Ekeryds-bruket kal-
lades Ekefors och anlades af härads-
höfdingen Paul Eudebeck den Äldre,
f 1687, som fick tillstånd att inrätta
»ett jernverk och allehanda gjuterier af
kulor och granater.» Efter honom till-
hörde Ekeryd hans son Paul Rudebeck
den Yngre, likaledes häradshöfding, och
sedan Christina Paulsdotter Rudebeck
samt hennes man, Gustaf Berghraan, f
1735. Gården tillhörde sedan deras
son, C. H. Berghmau, och köptes 1757
af borgmästaren i Nyköping, C. C. Fi-
nerus, som här samlade ett nätt bibli-
othek. Gården egdes sedan af kapiten
Jakob Uggla, gift med Christina Fine-
rus, som sålde den till landshöfd. baron
Sal. von Köhler, efter hvilken löjtnant
G. Kjellson uppgifves som egare.
Ekeryd. Ett bondhemman i Bya-
rums socken och Östbo härad af Jön-
köpings län, på hvars egor år 1781
träffades ett fynd, bestående af en stor
guldring om 10 dukater och 3 stänger
om 51 dukater fint guld, uti ett sten-
rör, der guldet tycktes hafva varit ned-
lagdt i en träurna. Hemmanet utgör
Vo mantal skatte i i delar och eges
af bönder.
Ekerö. Socken i Färentuna härad
af Stockholms län , består af Mälar-
öarna Ekerön, den dermed sammanhän-
gande Kersön i nordvest, Liliön i syd-
vest, skiljd från Ekerön genom Norr-
sundet, de smärre öarne Gällsta-ön,
Estbröte och andra i öster och söder
samt eu del af kusten söder om Bock-
holrassund, alltsammans omfattande en
areal af 8,910 tunnland, af hvilka 40
äro sjöar och kärr. Från Färingsön
eller Svartsjölandet skiljes P'.kerön gen-
nom fjärden Längtarmeu och Tappströra;
södra gränsen bildas af Ekerö-fjärden,
den vestra af Södra Björkfjärden; i
nordvest sammanhänger den till sock-
nen hörande Kersön med Munsön. E-
kerön och Kersön bestå af en smal,
bågformigt sträckt sandås, icke utan
barr- och löfskog, samt å ömse sidor
omgifven af stundom bergläudiga, stund-
196
Ekerö.
Ekesjit.
om jemna eller med kullar oravexlande
strandtrakter, som mer sällau äro sid-
ländta. Jordmånen är mest svartmylla
och sand, här och der lera ; hufvudnä-
ringen är åkerbruk; men derjemte id-
kas skogsbruk och trädgårdsskötsel,
hvars alster säljas till den närbelägna
hufvudstaden. Socknen, som består af
39 förmedlade mantal (30% frälse, 2%
krono och 5Vo skatte), beboddes 1840
af 916, 1850 'af 995 och 1856 af 972
personer. Socknen hade sistnämda år
fast folkskola med en examinerad lära-
re, som undervisade 28 gossar och 15
flickor, medan 3 gossar åtnjöto allmän
undervisning, 1 flicka undervisades en-
skildt, 1 4 gossar och 1 2 flickor i hem-
met. — Socknen, hvilken omkring år
1314 under namnet JF.krö räknades till
Provincia Torensis af Strengnäs stift,
men kort efter medeltidens slut blifvit
lagd till ärkestiftet, utgör nu af detta
ett konsistorielt pastorat af 3:dje klas-
sen i Svartsjö kontrakt. Kyrkan, invid
öns strand, är byggd af sten med ett
högt torn och af okänd ålder. Den
27 Juni 1647 hemsöktes hon af en
eldsvåda, som förstörde taket och tor-
net, nedsmälte klockorna och skadade
tornet invändigt; det nya tornet upp-
fördes då af Kongl. rådet grefve E.
Lindsköld, som likaledes lät uppföra ett
grafchor, i hvilket han och hans släg-
ting Alex. von Cock (f 1712) ligga
begrafna. Ett annat grafchor tillhör
slägten Gripenstjerna. I kyrkan finnes
en grafsten öfver Dionysius Beurreus,
som i grafven hvilar med sin fru och
4 barn. Beurreus har, förmodas det,
i kyrkan deponerat en jernkista, som
man trott innehålla handlingar, men
som vid öppnandet befunnits innehålla
gammalt jernskräp. Bland andra graf-
stenar finnes en af hög ålder, tecknad
med ett kors och deröfver en öppen
krona samt inskriften på latin med ru-
nor: "Ingeborg, filia Ermundi, jacet hic.
— Att ön är gammal bygd, synes af
grafhögarna vid Ekebyhof och runste-
narna vid kyrkan samt vid gårdar på
södra stranden (Stafsundsbacke, Skytte-
holm, ra. fl.). På Ekerö låg sannolikt
Askanäs, bekant genom Folkungen Jo-
han Jarl och hans strid med Esterna
(se Askanäs). — Bland gårdar i sock-
nen märkas: Ekebyhof, Sta/sund, Ra-
staborg, Skytteholm, Menhamra, Kersö,
Kaggeholiii, på Lillön, samt Bockholms-
sätra i den till socknen hörande ande-
len af Södermanland. — Adr.: Stock-
holm.
Ekesjo. Uppstad i Södra Wedbo
härad af Jönköpings län, 32V2 n^il syd-
vest från Stockholm, sVj mil från Jön-
köping, den 47:de i ordningen af de
Svenska städerna och tillhörande 4:de
klassen, belägen lågt och plant, men
vackert mellan ett vattendrag, som på
stadens vestra sida kommer ned från
Rokalf-sjöarna, och ett annat från öster
kommande dylikt, som snedt genomskär
stadens norra del och förenar sig med
det förra. Om stadens grundläggning
har ingen bestämd upplysning kunnat
vinnas; men Ekesjö är sannolikt af
mycket hög ålder. Allvin tyckes anty-
da, att Ekesjö varit hufvudort och kon-
ungasäte i ett särskildt fylke, och tror,
att de lemningar efter byggnader, som
finnas på den s. k. Dunderbacken, äro
qvarlefvor efter något forntida fäste.
Det faller honom iraellertid svårt att
förklara, huru staden kunnat vara an-
lagd flera tusen alnar från kyrkan ;
men han tror dock detta hafva sin
grund deri, att staden stått i hedna-
tiden, och att stadsboerna bibehållit sin
hednatro, medan folket i Ekesjöbyn gått
öfver till christendomen och byggde
kyrka, till hvilken också stadsboerna
slöto sig, sedan äfven de blifvit christ-
na. »Kanske voro de första stadsboer-
na härslädes flyktingar från den för-
gångna staden Birka i Kalmartrakten,
de der, förföljda af de christna, undan-
stuckit sig i dessa djupa skogar; ty
säkerligen voro vid denna tid de nu
så vackra åkerfälten vester om staden
icke annat än furuskogar. De många
här sammanstötande vägarna häutyda
ofelbart på en ställets fordna betyden-
het.»
Stadens äldsta privilegier skola vara
utfärdade af en konung Erik, sannolikt
Erik Birgersson, som vid rikets del-
ning med fadern fick Småland, och
hafva blifvit stadfästa af Carl Knutsson
såsom riksföreståndare och ytterligare
såsom konung samt vidare af Gustaf I
EkeaJ».
Ehesjö.
197
och Erik XIV. Staden låg vid denna
tid omkring 2,000 alnar längre i ve-
ster, och eftcröora den var belägen djupt
inne i landet och aflägset från de van-
liga tummelplatserna för kriget i södra
delen af riket, från trakten af Kalmar.
Wärend och Finved, der under gamle
kung Göstaf och hans söner Svenskar
och Danskar litet imellau höllo drabb-
ningar med hvaraudra, blef Ekesjö säl-
lan besökt af fieudtliga skaror. På
Dunderbacken, å stadens nordvestra si-
da, finnas säkra tecken till förskansnin-
gar; men om dessa vet man nu mer
ingenting. Under kriget med Danmark
år 1564 ströfvade Danska hopar från
Finveden inåt Ekesjö-trakten ; men tra-
ditionen i orten bar derom ingenting
att förmäla. Det berättas, att konung
Erik 1563 mönstrat sin här vid hem-
manet Risa, strax vester om Eänneslätt,
hvilket, beläget på det åt staden af
drottning Christina år 1639 donerade
hemmanet Brothults egor, nu är exer-
cisplats för Smålands husar- och grena-
dier-regimenten. Sannolikare är dock,
att denna mönstring blifvit hållen år
1564, då konungen med de trupper,
som han samlat, ämnade i Vestra Hä-
rad förena sig med Carolus de Mornay,
som då i Vestbo och Östbo kämpade
mot Danskarnes hufvudstyrka, men vid
Ekesjö vände sig åt Wimmerby och
Kalmar. Först år 1568 fingo Ekesjö-
boerna lära sig känna krigets fasor.
Daniel Rantzow hade nämligen på hö-
sten år 1567 företagit sig ett tåg inåt
Sverige ända upp till Östergötland,
bränt Jönköping och Östergötlands stä-
der, utom Skeninge, der han hade sitt
högqvarter, samt utplundrat hela lan-
det derofvan. Svenskarne under Per
Brahe och Erik Stenbock lyckades imel-
lertid innestänga honom vid Skeninge,
och han skulle liafva varit förlorad, om
icke konung Erik beordrat de ofvan-
nämda fältöfverstarne alt möta sig vid
Stora Malm i Södermanland. Eantzow
skyndade att bryta upp, mötte visserli-
gen åtskilliga bakhåll och förhuggnin-
gar på Östra llolaveden, men besegra-
de alla hinder genom sin djerfhet och
med tillhjelp af vintern. Öfver sjön
Sömmens is tågade han med kavalleri
och kanoner och kora slutliyren till Wed-
bo härad, der han ämnade förunna sitt ,
folk någon hvila. Här led dock en
Dansk ströfkorps af Hogeivskild Bjelke
och Sten Baner ett nederlag vid Ro-
sjön, på gränsen mellan Ekesjö och
Flisby socken, hvilken sjö äfven kallas
Röda-sjön. Hundrafemtio man af Jut-
ska fanan stupade, tillika med 5 Dan-
ska adelsmän, och en Dansk fältpräst
yttrade med anledning deraf i en pre-
dikan: »Vi äre komne öfver Röda Haf-
vet, men ej öfver Jordans flod.» Uti
konung Eriks krönika af Daniel Da-
nielsson Hund förmäles om detta slag
följande:
314. !Mot Ekesiö opå en skogh
Begvnte vanke hugg rett uogh
Afi ea hoop Smålandz knekter,
Som skulte på tberas hinder holdh
War them värre än en mänedt soldh,
Så illa worde the förskräckte.
317. Men hvar natten eij hade kommit opå,
The hade eij så lätt slupit thå:
Theras fahne the ock miste;
Ther bleff ock slagne fem adelzmaen,
I Ekesiö bigroffe the them,
Thet var uti sanning wisse.
318. Som the nu sägo, att så gick till.
Sade the: Gudh rådhe nu väll
Och hielpe oss väl hem till landhel
Thet Röde Haaff äre vi förbi,
. rör Jordans flodh äre vi eij frij,
Hielp oss Gudh och then helghe Andhc!
Men nederlaget vid »thet Röde Haaff»
hämnades Ranzow på det fruktansvär-
daste dermed, att han lät nedbränna
Ekesjö stad, sannolikt helt och hållet,
ty så tyckes man böra sluta af det
bref, som Johan III den 7 Maj 1569
utfärdade från Stockholm, och hvari
han meddelar den förstörda stadens hus-
villa invånare, att »Arent Byggmästare
skulle på en beqväraligare plats upp-
rätta en köpstad igen, vid Ekesjö kyr-
ka, hvarjemtc den nya staden »skulle
njuta frihet för skatt och annan tunga
i sex samfeldta år.» Pä detta sätt blef
staden flyttad till sitt närvarande läge
och fick åtskilliga friheter sig förunna-
de vid riksdagen i Norrköping 1620,
men mer omständliga privilegier än de
förut erhållna först 1620 af Gustaf den
Store och sedan 1647 af dr. Christina.
Staden hade förut varit sjö- och stapel-
1!
Khesjit.
Kkesjö.
stad särat till stapelställe baft Döder-
hultsvik, dit Gustaf I lärer hafva haft
för afsigt att flytta staden. Äfven vid
1604:års riksdag fick staden rättighet
att till utrikes ort föra allehanda varor;
raen denna rättighet har icke på lång
tid varit begagnad. Ar 164 8 fick Eke-
sjö ändock nederlagsfrihet i Kalmar,
och hit synes Carl IX hafva varit be-
tänkt på att flytta stadens borgerskap.
Sannolikt kunde Ekesjö under dessa
svåra tider icke hinna till någon syn-
nerlig blomstring.
Sedan Ekesjö stad flyttades från sitt
gamla läge, har den varit fredad för
fiendehand, ty fastän Danskarnc under
den yngre Ranzow 1012 komrao från
Wiramerby ända upp mot Ekesjö, hun-
no de ändock icke fram till sjelfva sta-
den, som försvarades af de tappra höf-
dingarne Jakob Jakobsson och Jesper
Andersson, hvarjemtc den unga konung
Gustaf Adolf snart stäfjade de Danskas
vidare framfart. Imellertid hemsöktes
staden seduare af en annan olycka, den
åren 1710 — 1711 härjande pesten, som
bortryckte J74 personer af stadens san-
nolikt helt fåtaliga befolkning, och år
1856 inträffade en eldsvåda, som lade
en stor del af Ekesjö i aska, nien ur
ruinerna efter hvilken staden åter rest
sig, sedan de brandskadade blifvit gen-
om den allmänna och enskilda välgö-
renheten understödda med 50,000 rdr
riksmynt.
Ekesjö stad, som 1858 räknade en
befolkning af 2,03 4 personer (1805:
1,075; 1853: 1,897), består egentligen
af blott en enda lång gata, sora »Arent
Byggmästare» hade det felet att göra
oförsvarligt smal, eller blott 10 alnar
bred, hvilket mau dock vid sednare
ombyggnader afhjelpt. Denna stadens
stora gata är 1,1^7 5 alnar läng och lö-
per tämligen rak genom staden från
söder till norr; derifrån utgå två s. k.
bakgator, en i vcster och en i öster.
Bland byggnader märkas: stadens råd-
hus, bygdt år 1791, två våningar högt
med torn och tornur; — Stadshuset,
vid Lilla Torget, en prydlig byggnad,
uppförd af handlanden Aschan; — Skol-
huset, bygdt 18 40, och slädens kyrka,
sannolikt en af de äldsta i Sverige,
Den äldsta kyrkan var af sten, 88 fot
lång, raen blott 25 fot bred, h vårföre
hon 16 25 på norra sidan utvidgades
till ett halfkors af furutimmer, 45 fot
långt och 31 bredt samt lika högt med
stenkyrkan; choret hade förut blifvit
tillbygdt år 1521. År 1666 utvidga-
des kyrkan ytterligare på södra sidan,
så att stenkyrkans långskepp blef 4 9
fot bredt. På vestra gafveln befinues
en vacker tornbyggnad, fristående åt
Stora Torget, uppförd 1784 och för-
sedd med slagur samt 3 ringklockor,
af hvilka den minsta, gjuten år 1683,
har inskriften: Florentia heter jack. Det
inre är vördnadsbjudande med sin med
träfigurer försedda altarprydnad, sina
med uppträden ur bibliska historieu
målade takhvalf, sina omålade, men _
mycket utkrusade ekstolar och sina I
gammalmodiga fönster. Altartaflan är
förfärdigad 1708 och skall till hälften
vara bekostad af landssekreteraren Jo-
han Drefling eller Liljenberg, borgmä-
starson (rån Ekesjö. I choret står en
dopfunt af marmor med väl huggna fi-
gurer, och gentemot denna synes dör-
ren till Ehrenbjelkeska, nu Ehrencron-
ska grafven. Kyrkogården är nu jera-
nad och den fordna ringmuren derora-
kring borttagen, sedan en ny begraf-
ningsplats blifvit vid norra tullen an-
lagd och år 1842 invigd af biskop
Hedrén.
Ekesjö lefver hufvudsakligen af han-
del, handtverk och jordbruk. Af fabri-
ker funnos 185 5 en för gröfre kläden,
2 för läder och 1 för vaxljus och vax-
staplar samt ett Baierskt bryggeri; klä-
desfabriken tillverkade samma år 1,726
alnar kläde, värda 4,998 rdr banko.
Plärtill kora 1858 en lack- och vadd-
tillverkning samt garfveri. De hand-
lande voro (år 185 5) 9 af mankön,
med en betjening of 12 personer, och
8 qvinnor; de erlade tillsammans i be-
villning 126 riksdaler 44 sk. banko.
Handtverk idkades af 53 män och 1
qvinna, som höllo 41 gesäller och 58
lärlingar. Det klagas öfver minskad
afsättning för stadens borgerskap, eme-
dan 81 personer intill år 185 5 ned-
satt sig i staden för att idka handt-
verk som försörjningsmedel. Derjemte
finnas i staden postkontor, apothek och
boktryckeri, hvarifrån en tidning utgif-
KkesJtS liandsförsaml.
ves. Dess undervisningsverk äro ett
lägre elementarläroverk, en folkskola
och en söndagsskola, hvilka bägge sist-
närada 1855 begagnades af 92 barn.
Elementarläroverket, fordora en lägre
trivialskola, skall vara stiftadt af Gu-
staf I, ehuru de bestämda underrättel-
serna derora icke gå längre tillbaka än
till Carl IX. Staden, som styres af eu
borgmästare och 4 rådmän, hade 185 5
114 hus och tomter, 4I6V2 tunnland
jord, deraf 160 tunnland åker, 140
tunnland äng och 116 tunnl. skog, var
uppskattad till 232,108 och erlade i
statsbidrag 10,012 rdr banko. Fattig-
försörjningen medtager årligen 2,800
rdr bko. Stadens vapen är en ek med
ollon, med kunglig krona öfver och om-
skriften: Sigillum civitatis Ekesioensis.
Ekesjö stad var, tillika med Linköping,
1020 anslagen till lifgeding för drott-
ning Maria Eleonora. Ar 16 53 blef
staden friherrskap för ätten von Liwe,
men indrogs vid reduktionen.
Midt emot staden ligger det vackra
Vestanå, frän ett ruskigt kronobränneri
förvandladt till en täck villa och sär-
deles försköuadt genom sin egare, ge-
neralmajoren baron Ulfsparre. Utanför
norra tullen ligger Akerslund och län-
gre bort Lunna eller Lunnagård, der
en häradshöfding Munthe i början af
detta århundrade anlade ett Engelskt
garfveri. Nära staden är en helsobrunn,
som dock föga besökes; här har man
fordom öfvat ett täflingsspel bland ung-
domen, af hvilka somliga varit klädda
i hvitt, andra i grönt; men hvari täf-
lingen bestått, har icke kunnat utletas.
Staden, som har 3 årliga marknader, i
Februari, Maj och September, eger 4
s. k. köpingar eller marknadsplatser:
Hvetlanda, Säby, Sandsjö och Nottebäck.
Ekesjö stads- och landsförsamling
utgör ett regalt pastorat af 3:dje klas-
sen i Södra VVedbo kontrakt af Linkö-
pings stift.
Ekesjö Landsförsamling omgifver helt
och hållet staden af samma namn och
har en areal af 30,595 tunnland, af
hvilka 1,970 äro sjöar och kärr. Sock-
nen är bergig i öster och norr, men
har derföre ingen brist på kärr, mossar
Qch furumoar; icke mindre än 5 4 större
Ekesjö liandsförsatnl. 199
eller mindre vatten skola finnas inom
densamma, och af dessa tillägges nam-
net sjöar åt 24 stycken; af de s. k.
gölarna ligga 20 ensamt på Ekesjö
stadsjord. Uti eu af sjöarna, kallad
Hästsjön, ligger en liten ö, i hvilken
Linköpings och Jönköpings län sam-
manträffa, likasom Ekesjö, Hult, Aske-
ryds och Vestra Kyds socknar. Östra
delen af Ekesjö socken ligger ända till
1,7 30 fot öfver hafvet, sålunda 6 00 fot
högre än Taberg; bland de märkligare
höjderna inom socknen näranas Soåsen
i nordvest samt Klinte-, Kråk- och
Skurubergeu i nordost. Uti dessa mot
öster belugna höjder befinnes socknens
kanske största märkvärdighet, den s. k.
Skurugatan, som finnes aftecknad i
Dahlbergs Svecia, och hvilken Allvin
beskrifver i följande ordalag:
»Nära hemmanet Bjessarp i Ekesjö
landsförsamling, i gränsen mot Hult,
är en hög bergås, som sträcker sig i
nordost och sydvest; i denna har gen-
om bergmassans särskridning en öpp-
ning blifvit gjord i bergsryggen, 432
fot lång, men af olika bredd, från 30
till 80 fot; höjden på sidorna är äfven
olika, eller från 76 till 190 fot. Of-
vanpå, der bergväggen är högst, ligger
ett betydligt stort bergblock, som med
en undre slät sida utskjuter flera fot
öfver öppningen, liksom till tak öfver
skuran, och kallas af denna anledning
Skure-hatt. Märkligt nog ligger ett an-
nat block ofvanpå detta, likasom till
motvigt, att ej det undre genom öfver-
balans må falla ned i djupet. På berg-
väggen nära derintill är en öppning
eller ett slags grotta, naturligen bildad
genom ett bergras, af allmogen kallad
Sakristian, af den anledning, att man
tror, det hedniska gudstjenster här ut-
öfvats. Det antiqvariska phautasteriet
har i fordna dagar härom haft mycket
att orda och sett forntidens så kallade
Skurgudar här åkallas. Möjligen hafva
ock hedniska andaktsöfuingar hållits i
grottan, emedan de hedniska presterna
dertill valde sådana ställen, der dylika
naturkrafternas våldsamma inverkningar
på berg och stenmassor voro särskildt
i ögonen fallande och på inbildningen
mägtigt inverkande, dem de säkerligen
tillskrefvo sina gudar. Men skur, skura,
200
Kkesjii Hofsård.
skorsa (t. ex. med en knif i en limpa
eller annat mjukt ämne) är ju icke nå-
got ovanligt Svenskt ord; det är sålun-
da skarorna, som gifvit de i dem dyr-
kade gudarne namn, icke tvärtom. Nam-
net Skurugata bevisar sålunda icke, att
hedniska gudstjenster härstädes före-
liafts. Gatan är mycket igenfylld af
stenblock, som lossnat och nedfallit från
sidohöjderna samt genom regiiflöden dit-
fört jord. Fastän solstrålarue sällan
eller aldrig nå skurans botten, träffas
likväl derstädes åtskilliga växter, de fle-
sta likväl Lapplandsväxter.» (Allvin upp-
räknar åtskilliga bland dessa med till-
lägg, att uppgiften blifvit honom med-
delad af Anders Thorstensson, torpare
under Bjessarp, som vid sin stuga an-
lagt en botanisk trädgård med åtskilli-
ga främmande viixter, är särdeles hem-
mastadd i botanik och ledamot af Sven-
ska Trädgårdsföreningen.)
Ekesjö landsförsamling, som består
af 37^'^ förmedlade hemman (14 skatte,
8 krono, 9 frälse och 5 säteri), bebod-
des år 1805 af 1,134, 1850 af 1,602
och 1855 af 1,553 invånare. Socknen
är annex till Ekesjö stad i Södra Wed-
bo kontrakt af Linköpings stift och hål-
ler sin gudstjenst i stadskyrkan. —
Bland gårdar i socknen nämnas Qvens-
ås, väl bebygdt, nära Hunsnäs-sjön, till-
hörigt f. d. apothekareu Forshgell, —
Ekesjöholm (se denna art.), Stensgjöl,
välbygdt, men beläget djupt inne i
socknens östra skogar; — Skedlmlt, vid
en af socknens mänga sjöar, med 2
qvarnar och 1 sågverk ; — Hagersryd,
Bytteryd och Bred, eller Brevik, det
sistnämda boställe för öfversten vid Små-
lands husarer; — Sälleryd, fordom kal-
ladt Salingryd, nu tillhörigt bönder,
testamenterades år 1338 af Catharina
Brynolfsdotter (Folkunge) till Wreta klo-
ster, »för en lägerstad derstädes samt
ena raässo i veckan». — Adr. : Ekesjö.
Ekesjö Hofgård. Tre och ett fjerde-
dels mantal säteri, med Runnehult, i
Wallsjö socken och Vestra härad af
Jönköpings län, ett gammalt gods, som
tillhört ätten Sture med Natt- och Dag-
vapnet, hvilken ibland sig räknar riks-
föreständarne Svante Sture och Sten
Sture den Yngre, men icke riksförestån-
Ekesjö Hofffärd.
dåren Sten Sture den Äldre, som i sitt
vapen förde »tre sjöblad», Wicselgren,
som anför gårdens egare under en tid
af mer än 300 år, låter deras rad be-
gynna med en Sigtrug, »möjligen en
ättling af Dagfari och Nattfari uti Brå-
vallaslaget», samt fortsätter med Matts
Sigtrugssou, år 1150; Bengt Mattsson,
riksråd, död före 1219; Bo Mattsson,
1250; Nils Sigfridsson, Wärendslagman,
1286, f 1299; Bo Nilsson, lagman i
Östergötland; Bo Bosson, riddare, far
i ill biskop Knut i Linköping; Sten Bos-
son; Bo Stensson, gift med Katharina,
dotter af Sven Sture; Nils Bosson, rid-
dare, 1452, f 1503, som upptog mö-
deruenamnet Sture och skref sig till
Ekesjö. Efter houom innehades Ekesjö
Hofgård af Svante Nilsson Sture till
Ekesjö, riddare, riksföreståndare 1504,
f 1512; af riksföreståndaren Sten Sture
den Yngre, f 15 20, samt hans enka,
Christina Gyllenstjerna, som år 1520 af
konung Christian II fick Vestra Härad
och Södra Wedbo härad i förläning.
Ar 15 28 fick Svante Sture på sin lott
Ekesjö Hofgård, som sedan tillhörde
grefve Mauritz Sture och grefve Svante
Sture, den sista af ätten. Han dog år
1616, och hans enka, Ebba Mauritz-
dotter Lejonhufvud, sålde gården till
C. Lewenhaupt. Den innehades sedan
af grefve Ad. L. Lewenhaupt, som till
grefve Fab. Wrede 1706 sålde godset,
hvilket då utgjorde 23 mantal, hvar-
efter det innehades af grefve Ax. Lillie,
gift med Fabian Wr^des dotter, grefve
Magn. Gabr. De la Gardie och fröken
Brita Sophia De la Gardie, som gick
öfver till Katholska läran och förlorade
sin arfslott, hvarefter Hofgården öfver-
gick till ett bolag af 200 lottegare,
som innehade godset från år 1760 till
år 1810. Det underliggande godset af-
söndrades sedan, och nu inlöstes säte-
riet af en Stedt, hvarefter det 1828
tillhörde major Hedenstjerna och sedan
brukspatipon Fagerberg. — Eedan 1720
var Ekesjö Hofgård blott 3 mänt. med
ett afhyst V4 och ett rå- och rörstorp;
derunder lågo Halstorp, V4> Måletorp,
V2. U3- fl' Mangården är för längese-
dan flyttad från den holme i Ekesjö-
! Hofgårds-sjön, der en ruin af det gara-
{ la slottet ännu står qvar, till fasta lan-
EkesJ öliulni*
det, nära sjön och invid vtigen. Vid
Hägnens tullrajölqvarn har fordom fun-
nits en under Ekesjö Hofgärd lydande
masugn (kopparugn, enligt 8:de uppl.
af Tuneld). Det gamla slottet finnes
aftecknadt i Dahlbergs verk.
Ekesjöholm, fordom Baggarp. Ett
hälft mantal säteri med uiidtrlydande
1 V2 niantal dels frälse, dels skatte, i
Ekesjö socken och Södra Wedbo härad
af Jönköpings län, tillhör löjtnanten ba-
ron Cbr. Bennet, är väl bebygdt och
vackert beläget mellan två sjöar. Om
äldre egare saknas uppgifter.
Ekeskog. Socken i Wadsbo härad
af Skaraborgs liin, vid sjön Wiken, som
til] en del utgör gränsskihiaden mellan
Ekeskogs och Bealebergs socknar, har
en areal af 7,984 tunnland, af hvilka
980 äro sjöar och kärr. Utom sjön
Wiken, som medelst en liten å står i
förbindelse med Orlen eller Eausbergs-
sjön, märkas i socknen Tidan, som fly-
ter igenom pastoratet, och Göta Kanal,
som vid Tåtorp lemnar sjön Wiken.
.Toi"dmänen består för det mesta af myc-
ket stenbunden sandmylla, i hvilken
dock råg och hafra sås med fördel.
Ängen består till större delen af mos-
sar; i södra delen af socknen odlas lin
till afsalu. Två tredjedelar af socknen
utgöras af oländig, stenbunden och skog-
beväxt mark. Socknen, som bestar af
SOVg förmedlade hemman (5V4 skatte,
V4 krono och 14^8 frälse), beboddes
pä 1840-talet af 601 personer, men
hade 1850: 660 och 1856: 598 invå-
nare. Socknen har gemensamt med
Bellefors fast folkskola, i hvilken en
examinerad lärare 1856 undervisade 53
gossar och 17 flickor, medan 6 gossar
bivistade allmänt liiroverk, 2 gossar hade
enskild undervisning samt 1 1 gossar
och 15 flickor undervisades i hemmet.
— Ekeskogs socken är tillika med Be-
ateberg annex till Bellefors' konsisto-
riela pastorat af 2:dra klassen i Norra
Wadsbo kontrakt af Skara stift. Kyr-
kan, belägen niira intill Ekeskogs by,
af hvars egor hon omgifves, är gam-
mal, uppförd af sandsten och tillbyggd
1698. — I socknen märkes Gäddenäs
Jungfrugården, invid Tidan, en gammal
Kkeforps Borf^.
201
gård, på hvilken Öfversten grefve Wasa-
borg 1690 uppförde en manbyggnad
af trä, — Adress: Wassbacken.
Ekesund. Ett mantal frälse -säteri
med Bårstad, 2'^^ mantal skatte-säteri
och 3/^ mantal frälsesäteri, uti f. d. Löt
socken af Memmings härad och Linkö-
pings län, tillhörde 1507 Carl Bengts-
son väpnare och 1509 hans enka, Eli-
na, sedau Peder Lax orahring 1518,
1687 L. de Geer till Finspong samt
var då väl bebygdt och sköttes af ar-
rendator. Gården innehades sedan af
de Geers arfvingar, af landshöfdingen
Stjerncrantz (17 25), af bergsrådet Ström-
ner, brukspatron And. Gyllenbiiök (1742)
och på 1750-talet af major Alex. Mo-
rath. Ekesund kom sedau till slägten
Kuylenstjerna och egdes 185 2 af ma-
joren friherre J. C. Kuylenstjerna, efter
hvars död det såldes till S. A. Wcid-
ling, gift med K:s brorsdotter.
Ekesåhs. Ett och ett fjerdedels
mantal krono, pastorsboställe, i Gårds-
by socken och Norrvidinge härad af
Kronobergs län, ligger ^ g mil från kyr-
kan och uppodlades synnerligt af bi-
skop O. Wallqvist, som gerna bodde
iler. Af gården hafva slägterna Eke-
hjelra och Dryander (det Grekiska or-
det Drys betyder Ek) tagit sig namn.
Slägten Ekehjelra härstammar från bi-
skop J. Bazii den Äldres son Bengt;
slägten Dryander från biskop P. Jonae
Ångerman ni brors, Er. .Jonoe Anger-
manni, söner.
Ekctorps Borg. belägen i Gräsgårds
socken af Ölands Södra Mot, beskrifves
af Ahlqvist som följer: j)Vestra sidan
af borgen sträcker sig mot höga flis-
allvaren; men de öfriga tre sidorna
gränsa mot sidländtare mark, hvarest
vattnet höst och vår gör stället otill-
gängligt. Borgen är nära cirkelrund,
ena diametern 130 och den andra 114
alnar. Sjelfva ringmuren, som är myc-
ket raserad och pä inre sidan liknar
en »stenbröttel», har varit upplagd af
grofva kalkhällar, med yttre sidan brant,
och haft 12 alnars tjocklek. Höjden
kan icke nu bestämmas, men tyckes
hnfvn utgjort 6—8 alnar. På 17%
26
?02
Ekevik.
Kklior.
alnars afstånd utom ringmuren har en
yttre vall af 4' ., alnars bredd varit
uppförd af grofva kalkstycken. Två in-
gångar hafva ledt till borgen, den ena
i söder, den andra i nordost. I bor-
gens nordöstra del finnes en stensatt
brunn af 3V3 alnars djup och med för-
träfifligt vatten. Rhezelius, som afteck-
nat borgen, bar anmärkt fyrkantiga rum,
som funnos i sjelfva inre ringmuren
och varit »theras göraehol och reserve-
ter»; raeu sedan raurarne blifvit rase-
rade och stenen bortförd, finnes nu der-
af intet tecken.»
Ekevik. Landthamn pa Gotland, i
Eka socken och Hemse Ting.
Ekhaniinar. Frälscgård af 2-*,^ man-
tal i Grefbäcks socken och Kakinds hä-
rad af Skaraborgs lan, väl belägen vid
Wettern och försedd med prydlig åbygg-
nad, stor trädgård och trädskola, bryg-
ga ut i sjön, qvarn och säg, m. m.,
har tillhört kammarherren grefve Posse,
som der gjort betydliga odlingar samt
efler honom, 1814, kongl. sekreteraren
baron Adelsvärd. Egdes sedan af pos-
sessionaten Jens Mailing och såldes af
honom 1857 för fiOO,000 rdr rmt till
grosshandl. Ang. Gödccke i Norrköping.
Utom Ekhammar egde baron Adelsvärd
de i samma socken belägna säterierna
Fagerberg 2, Ulfhult 2, Spakås i, Öf-
vergården Spcailndt 1, Millomberga 1^
Gärdesboda 1 och Sörberga ' .^ mantal,
allt oförmedladt.
Ekhamn. Sätesgård i Wassunda soc-
ken och Erlinghuudra härad (före år
1714 i Håbo härad) af Stockholms län,
i närheten af Skokloster, 2 mil från
Uppsala, 5^^ mil från Stockholm och
1 V2 t^i' ^'■^^ Sigtuna, utgör 4 mantal
bcrustadt säteri och jerate underliggan-
de hemman inalles 10^/., mänt. Egen-
domen har på sednare tiden blifvit be-
tydligt förbättrad och förskönad, i syn-
nerhet dess trädgård , som , med en
vacker vinkast och en mängd träd-
planteringar m. ra., är en af de vack-
raste i orten. Stället har vackert läge
vid en vik af Mälaren, raidt emot Al-
sike kyrka. En runsten finnes nära
gården.
Eklinran Hr en ibland de nu mera
få egendomar, som sedan urminnes ti-
der aldrig varit såld, utan alltid gått
i arf. I Katbolska tiden tillhörde det,
enligt hvad gamla på gärden befintliga
handlingar upplysa, klostret i Sko; vid
reformationen blef det, i likhet med de
flesta klostergods, Wasa-slägtens tillhö-
righet, hvilket äfven synes deraf, att
det år 1607 donerades af konung Carl
IX till liksrådet Johan Skytte, hvars
dotter var gift med landshöfd. Kyhle.
Dennes dotter var gift med riksrådet
Axel Slålarra, som var Ekhamns egare
år 1083, då det genom reduktionen
blef indraget. Genom en hos Carl XI
högst sällsynt mildhet fick Stålarra be-
hålla det, emot nprassterande af en drä-
gelig rnsttjensU, som Carl egenhändigt
skrifvit pä Stålarms supplik, hvilkon i
original finnes qvar. Skada, att denna
rusttjenst blef, i proportion till egen-
domens storlek, i stället odräglig, ty
den utgör 3 nummer vid nuvarande
Lifregimentets Dragoner eller, som de
vid reduktionstiden kallades, Lifregi-
mentet till häst. En tradition uppgif-
ver orsaken till denna starka berustning
sålunda. En afton, kort efter sedan
Stålarm fått Ekhamn tillbaka, hade han
suttit och druckit i sällskap med kon-
ungen, som sagt: »Ja, ja, det blir der-
vid, min kära Axel! — du får dig ett
par ryttare på Ekhamn.» Stålarm hade
då, upprymd, o!Örsigtigt svarat: »Ja
väl, ers majestät, om det också vore 3l«
— »Håll till godo, det skall ske efter
din önskan!» svarade konungen, och
dervid blef det. Stålarms dotter (hvars
porträtt finnes på gården, väl målndt
troligen af Ehrenstrahl), var gift mod
öfverstlöjtnanten baron IVIagnus Fleming
(död 1719); hans dotter var gift med
öfverstlöjtnanten vid Lifregimentet till
häst, grefve Carl Gabriel Oxenstjerna
(död 1745), och hans dotter var gift
med nuvarande egarens farfars far, kam-
marherren hos drottning Lovisa Ulrika,
Erland Ulfsparre. Nuvarande egaren,
kammarherren F. Ulfsparre, som benä-
get meddelat ofvanstående, är den fjer-
de egaren till Ekhamn af denna slägt,
och ärfde gården år 1822.
Ekliof. Sätesgård i Bjönilunda soc-
ken och Daga härarl af Nykojjiiigs liin,
Ekliolnien.
Khholiiien»
2Ö3
förut kalladt Ånhammar, ligger på en
udde i Storsjön och består af 1 mantal
frälsesilteri samt ^/^ mantal kronosäteri.
Det förra utbyttes från kronan 1661
af generalmajoren friherre Erik Sivert-
sou Kruse, egdes från 1605 och ännu
16S1 af Carl Knise, reducerades 16 90,
men förklarades 1703 åter för frälse.
Kronoaudeleu var köpt till frälse redan
1648 och egdes 1681 af C. Kruse, li-
kaledes med säterifrihet, reducerades,
men stadnade uti iunehafvarens händer.
Under Kruses fångenskap i Rjssland
såldes gården af hans hustru år 1720
till enkefru Belau, tillföll sedan hen-
nes raåg Gudni. Adlerbeth, rnen såldes
till friherre Thure Bjelke, som var in-
vecklad i den komplott, hvilken sluta-
des med Gustaf IILs mord, och som
skref sig till Ekhof. Bjälkes enka in-
nehade godset ännu 1795. Bland sed-
nare egare nämnas von Baumgarten
17 99, hans excellens grefve Cl. Wacht-
meister 1816, Edlund 1825, Lönner-
berg 1849, Aspelin 1850 Derunder
lyder Öja, V ., mantal frälse, och Gam-
raalgården, ett skattlagdt torp.
Ekholuicu. Gammal gård i Weck-
holms socken och Trögds härad af Upp-
sala län, har omkring år 1330 varit
bygdt för kloster och tillhörde sedan
riksrådet och lagmannen i Uppland
Thure Bengtsson Bjelke, från 1399 till
1417, samt riksrådet och lagmannen i
Uppland Gustaf Carlsson, hvars syster
Brita var gift med konung Carl VIII
Knutsson. Sedermera tillhörde gården
ärkebiskop Gustaf TroUe och innehades
efter honom af Bjelkar och Sturar.
Godset tillföll sedan kungliga Wasa-
iitten och blef 1571, tillika med Weck-
, holius och Hacksta socknar, af Johan
III förvandladt till fri herrskap för Pon-
tus Do la Gardie, som var gift med
konungens naturliga dotter, Sophia Gyl-
l'jnhjelm. Pontus' son, grefve Jakob
De la Gardie, byggde slottet, som af-
branu år 1688, men med någon förän-
dring återställdes af rikskansleren, gref-
ve Magnus Gabriel, hvilken likaledes år
107 1 lät bygga ett på gården befint-
ligt kapell, som man i sednare tider
begagnat till spannmålsbod! Han stif-
tade likaledes i Weckholms socken ett
hospital, hvars byggnad, af trä under
spåntak, reparerades 17 98 på Seraphi-
mer-Ordens-Gillets bekostnad, samt en
skola, hvilka bägge stiftelser han rik-
ligt doterade. Weckholms kyrka är li-
kaledes ett verk af grefve Magnus Ga-
briel. Genom reduktionen föll godset
till kronan, . men kom snart åter till
enskilda personer af slägterna Oxen-
stjerna, Odelströra (omkring år 1740;,
Broman (presid. baron Broman gjorde
hälften af godset till fideikommiss, till-
lika med ett bibliothek och andra sam-
lingar), Burensköld (pä 17 80-talet; kam-
marherren Fåle Burensköld var gift med
en fröken Broman) och Croneborg. År
1849 innehades Ekholmen af Hörsta-
dius. Godset tillhör nu friherre Johan
Baner, som 1859 sålt hälften deraf till
kapiten E. Xorlin för 250,000 rdr rmt.
— Trädgården är stor och vacker;
på en der befintlig piedestal tros en
staty af Magnus Gabriel hafva stått.
Af Ekholmen finnes en teckning i Dahl-
bergs Sveda. — Godset består för när-
varande af 8^,g mantal säteri-rusthåll
med underlydande Amnö, 6 mantal
skatte, och andra TV, mantal inom
socknen. — I Amnö norra gärde står
en runsten, rest af Ikilaif till minne af
Brun, );boanta sin, »som dog i Dan-
mark i hvita vadum.»
Om Ekholmens utseende, medan
godset var ätten De la Gardies friherr-
skap, meddelas i De la Gardieska Ar-
chivet: »trädgården kring slottet var
den tiden den skönaste i Sverige, 400
alnar lång, 2 20 bred-, »med oräkneliga
lusthus, parterrer, portiker, o. s. v.»
Dessutom jagtparker, djurgårdar, med
vackert målade lusthus. En köksträd-
gård, upptagen ur ett raoras, 34 2 aln.
lång, 316 bred, hade 9 stycken dam-
mar, tillhopa af 3,000 qvadratfamnar.
Humlegärden synnerligt stor. Slottet,
32 alnar långt, 28 bredt, 3 våningar
med vindsvåningen, hade 2 flyglar, hvar-
dera 14 alnar lång och 12 bred, samt
ett vackert, koppartäckt torn. Stallet
var 80 alnar långt, badstugan 73, med
25 rum. Friherrskapet reducerades,
»emedan det i kronans gamla handlin-
gar någon tid stått antecknadt för
sakfallsgods och skänkts till friherr-
ska p.w
204
Kliliolmen*
Ekholineii. Säteri uti Landeryd soc-
ken och Hanekinds härad af Linköpings
län, består al' 1 ranntal skatte-säteri, 2
frälsesäteri, f. d. Qvinneberga, samt V2
skatte af samma namn, med underly-
dande Hjulsbro, V4 skatte med qvarn
om '6 par stenar, och Möjtorp, V2 skatte.
Utom Möjtorp, som blifvit förvärfvadt
i en sednare tid, har alltsammans, dels
som gammalt frälse, dels genom dona
tion af år 16 27, tillhört E. Slätte och,
167 C och 1683, Knut Drake, hvilken
hade en gård af Ekholmen som frälse-
säteri; år 17 00 egdes gården af Gerra.
Cederhjelm, 17 26 af assessor Liljenad-
lers arfvingar, 1783 af major Brunjeau,
omkring 1817 af major Lagercrantz,
1825 af friherre Adelsvärd till Åtvida-
berg, 185 6 af protokolls-sekreteraren E.
C. Ljungstedt.
Ekholnien. Ett och ett hälft man-
tal frälsesäteri uti Stenberga socken och
Östra Härad af Jönköpings län, till-
hörde år 17 58 öfverstlöjtnant Staffan
Klingspor, som nämda år sålde det till
kapiten O. Stålhammar, hvarefter går-
den tillhörde slägten Stålhammar till år
1815, då den såldes till öfverste O. Fr.
Påhlmau, men 1821 återköptes af öf-
verste J. Stålhamraar och egdes 1855
af kapiten A. Stålhamraar på Salshult.
Ekholnieiij eller Stommen. Ett man-
tal säteri uti Gunnarsnäs socken af
Nordahls härad på Dal och i Elfsborgs
län, inköptes af församlingen, dä kyrka
här först anlades i katliolska tiden, och
förblef pastors stomhemraan till 1547,
då det reducerades af Gustaf Wasa och
sålunda upphöide att vara andligt frälse.
Redan år 157 7 var gården verklsligt
frälse och Olof Stake den Äldres sätes-
gård. Det tillhörde sedan liinge ätten
Stake, tillika med Kyrkebyn, I mantal
säteri, Rinnen, ^,U mantal frälse, och
Björsäter, V4 niantal rå och rör, alla i
Gunnarsnäs socken. Bland egare af
denna ätt nämnas: Gustaf Stake 1645,
fru Malin Stakes, cnka efter kapitenen
Cn. Forbes, arfvingar år 1681, fruarna
Hamfrid och Elsa Stake år 16 86 (den
förra gift med Bengt Claesson Hårdli,
den sednare med Johan Pleningsköld),
Elsa Stake tillika med Carl och Harald
EklinK.
Belfrage 1716. År 1734 tillhörde gar-
den kapiten Hjertas en ka, 1775 Carl
Hjerta, 1794 fändrik Hjerta oclf sedan
patron And. Utterholm, efter hvars död
säterierna Ekholmen och Kyrkebyn med
underlydande tillföllo hans styfson, Le-
onard von Wolcker. År 1833 inköp-
tes säterierna af krigsrådet Daniel Fry-
xell, som tillika med sin fru, Margare-
tha Langensköld (född den 30 Mars
17 76 i Finnland, samma år och dag
som Fryxell föddes i Högsäter, och för-
ut gift med kapiten Toll, sedan år
1821 med Fryxell), den 17 Juli 1827
anslagit all sin och hennes gemensamma
egendom till en välgörande stiftelse, för
hvilken Fryxell utfärdade reglemente år
1832 och enkefrun ett ytterligare 184 0,
kort före sin död, som timade den 27
April sistnämda år (Fryxell hade aHidit
redan 1837.) Dessa bägge makars för-
ordnande går ut derpå, att utaf årliga
afkastningen af deras efterleranade egen-
dom skola minst trefjerdedelar utdelas
till pauvres honteux och det öfriga till
stipendier åt behöfvande studerande yng-
lingar, allt inom Wärmland och Elfs-
borgs län, företrädesvis Dal. Derjemte
är en viss summa (25 silfverspecier år-
ligen) anslagen till grundfond för en
skola, som skall kallas Daniel Fryxells
Skola. Stiftelsen, som bär namnet Fry-
xell- Lamjensköldska Stiftelsen, står un-
der en direktion, hvari landshöfdingen
i Elfsborgs län för ordet, och har sin
på Ekholmen boende kamrer; till deu-
samma höra säterierna Ekholmen och
Ktjrkebijn med underlydande i Gunnars-
näs socken, säteriet Vesterråda med un-
derlydande, 4V4 hemman och 4 par
fotqvaruar i Holms socken samt frälse-
räntor af talrika gårdar i Skaraborgs
och Wärmlands län samt på Dal. Netto-
behållningen af stiftelsens egendomar
och kapilaler utgjorde år 1 850 tillsam-
mans 5,272 rdr rgs. Fryxell och hans
maka hvila pä Högsäters kyrkogård
under en minnesvård af Kålmords-
marmor.
Ekhult. Två mantal frälsesäteri uti
Fliseryds socken och Handl)örds härad
af Kalmar län, Vg 'ui' ''"•t" socknens
kyrka, kringflutet af Emrnån på alla
sidor utom deu vestra och nordvestra,
Kkliitlt.
Kklitnda.
205
är väl bebygdt och tillhörde 1829 ka-
piten M. F. Mareks von Wiirtemberg,
1856 kousul Kreuger.
Ekhult. Sätesgård i Björsäters soc-
ken och Bankekinds härad af Östergöt-
lands län, vid sjön Teden, är en gam-
mal gård, som 1480 tillhörde, riksrådet
Nils Bese, hvars dotter Karin medför-
de den åt sin raan Job. Olofsson Gull-
horn år 1529. Gården egdes sedan af
herr Johans son, Arndt Johansson GuU-
horn, som dog i pesten 1580, och efter
honom af hans måg, riksrådet Ulf Jöns-
son Sneckenborg till Fillingeriim. Med
Ulfs dotter Anna fick öfverste Henrik
Horn säteriet, som sedan tillföll deras
dotter Helena, gift med öfverstlöjtnant
Joachim Fredrik Sjöger. Fru Helena
sålde 16 45 godset till Lydert Reuter
på Skälboö, h vilken som innehafvare
efterträddes af sin son Johan och den-
nes son, kapitenen Henrik Reuter, som
ärfde Ekhult 1726. Efter hans död
1760 innehades Ekhult af hans dotter,
enkefru Sophia Rosenstjerna, onigift
med sedermera riksrådet grefve F. C.
Sinclaire (f 17 76). Grefvinnan dog år
1769, och Ekhult tillföll hennes son
med första giftet, ryttmästar N. Rosen-
stjerna (f 181 1), hvarefter gården in-
nehades af hans son, öfverstlöjtnant O.
Rosenstjerna till 1817 och dennes son,
ryttmästar N. M. Rosenstjerna, som var
egare år 1857. — Ekhult består af 1
mantal frälsesäteri med underlydande
1 mantal frälse TegelsJiter, V4 mantal
frälse Klacksäter, V4 dito Ubbetorp och
1 dito Wissevik, utom annat i Ortom-
ta socken (1 mantal frälse Skärdahhi
och derjemte 2V0 mantal frälse). Sam-
ma egare innehar också det i Björsäter
vid Ommcn belägna säteriet Sjöberga,
2 maut. frälsesäteri, f. d. Elfstorp med
Karstorp, tegelbruk, qvarn och Tegel-
säters såg. Ekhult och Sjöberga voro
1850 tillsammans taxerade till 29,350
rdr banko.
Kkhult. Skattehemman i Tofteryds
socken och Östbo härad af Jönköpings
län, märkvärdigt för de på dess egor
befintliga fornlemningarna. Dessa be-
stå dels af resta stenar, af hvilka, åt-
minstone en tydligen blifvit rest af raen-
niskohänder, dels af en s. k. jättesten,
enligt folksägnen kastad af en jätte
ända ifrån Svenarum för att nedslå Tof-
teryds kyrka, men hufvudsakligast af
en djupt inne i hemmanets skog, pä
en slät och stenfri mark, belägen så
kallad »jättestuga» eller af mennisko-
händer byggd grotta. Denna består för
närvarande af blott ett rum, men be-
rättas hafva bestått af två, ett större
och ett mindre, hvilket sistnämda igen-
rasat. Det bibehållna rummets sido-
väggar, som hvardera bestå af en enda
sten, äro 5 alnar långa och 2 höga.
Takhäilarne äro två, en mindre vid in-
gången och en större, inuti släta, lika-
som väggarne, men kantiga utanpå.
Vid grottans södra vägg ligger i det
inre, midt emot ingången, en kubisk
sten, förmodligen ett altare. Utanför
ingången, som nu ligger en aln djupt
ner i jorden, hafva stenar varit resta,
troligen som en förgård till grottan.
Allvin anser grottan för en så kallad
tempelgrotta, och allmogen ser ännu
spöken kringsväfva grottan till och med
på ljusa dagen. Omkring 1,000 alnar
längre mot öster i samma skog finnes
uti ett bergras en brunn bredvid en
slät bergvägg, 6 alnar djup och pä två
sidor murad med jemn, vacker sten
och sannolikt på detta sätt omväniad
för att derur hemta reningsvatten vid
offren.
Ekiuitda. Sätesgård i Simtuna soc-
ken och härad af Westmanlands län, 2
mil från Enköping och 10 mil från
Stockholm, består af 1 mantal frälse-
säteri samt underlydande hemmanet Ek-
näsbo, ^/^ mantal frälse, med en areal
af 57 5 tunnland, deraf omkring ^7
tunnland åker och äng samt återstoden
hagmark och vacker skog. Egendomen,
som har behagligt liigc, med triidgård
och trädplanteringar, omgifne af bördig
slättmark, blef omkring år 1080 af en
Olof Rosensticrna bebyggd till siites-
gård och har sedermera, utom andra
okända egare, tillhört adliga ätten A-
delhielm samt friherrarue Leijonhufvud
och Strömberg (17 90), hvarefter gården
haft åtskilliga innehafvare. Nuvarande
egaren är v. häradshöfd ingen Melcher
Jacobson.
296
KUlÅugc».
Eklaiigeii. En af källsjöaiua till den
i Giipsholrasviken af Mälaren utfallan-
de Åkers- eller Berga-ån, belägen till
största delen i Arila socken och Oster-
Eekariies härad af Nyköpings län. Sjön,
som har 97 fots höjd öfver hafvet, upp-
tager söderifrån ett vattendrag från
Björndams- sjön, som ligger vid 197
fots höjd.
Ekua och Ekiiaholiu. Säterier, h var-
dera af 1 mantal, i Tjureda socken och
Norrvidinge härad af Kronobergs län,'
äro gamla Strålegods. Sven Andersson
Stråle till Eknaholm hade sönerna Jo-
hannes Svenonis, domprost i Wexiö,
och Anders Svensson till Eknaholm.
som underskref Uppsala Mötes beslut
1.593 bland adeln i »Wägzsjö Sticht«
Han var ståthållare pä Kronoberg år
ICOO, och hans son, Olof Stråle till
Ekna, var den, som nppgaf Elfsborg,
h vårföre han dömdes att bota 4,000
rdr; dock blef han sedan, 1019, presi-
dent i Svea Hofrätt. Alten, som för-
menade sig härstamma från Holdo Lag-
man i Wärmland 1268, hade blifvit
adlad eller fått bekräftelse på sitt adel-
skap år 157 4, då Anders Svensson till
Eknaholm fick adelig sköld. Efter
Stråle-ätten, under hvars tid Eknaholm
skall hafva haft ett slott med tre torn,
innehades gärdarne af generalmajoren
friherre Sprengtpoiten, derpå af en ma-
jor Ulfsax, brukades sedan som ladu-
gård under Aby säteri uti samma soc-
ken på 1820-talet och innehafves nu
af bönder.
Ekuaril. Sjö uti Södermanland, mel-
lan Spelviks, Runtuna och Lid socknar
af Rönö härad. Sjön, som har sitt af-
lopp till Ludgosjön, ligger 4 5 fot öfver
hafvet.
Ekiiö, Vestci-. Berustadt säteri af
1^., mantal samt 1 mantal skatte i
Björskog socken och Åkerbo härad af
Westerås län, har fordom under nam-
net Ekne eller Ekna tillhört biskopar-
ne i Westerås och köptes af biskopen
Lydike Abelsson år 1473 för 30 mark
penningar, men kom efter reformationen
till kronan samt blef af Gustaf Adolf
genom ett kongl. bref af år 1626 do-
Kkolsund.
neradt åt herr Jakob Krafoord. Säteri-
friheten förlänades genom ett kgl. bref
af den 19 November 1083. Omkring
1750 tillhörde gärden Örnsköld, 1849
var den delad mellan två egare, Kall-
stenius och Strömberger, och 1856 var
löjtnant Wolffrara vid Westmaulands re-
giraente egare af 1 Vo mantal berustadt
säteri Vestra Eknö med underlydande
'^'jg mantal skatte Råby, Vg dito Se-
gelsberga samt '4 dito Igelsäter i Sät-
terbo socken.
Ekuö. O uti Stockholms skärgård,
mellan tiaröfjärden i vester och öppna
hafvet i öster, tillhör Wermdö pasto-
rat af Wermdö skeppslag och Stock-
holms län.
Ekoiu. Mälarens nordligaste fjärd,
i hvilkeu Fyris-ån utfaller. Genom fjär-
den Ox.cn står Ekoln i förbindelse med
den mot vester liggande Låsta-vihen, i
hvilken örsunds-ån faller ut, och gen-
om Skofjärden, Erikssund, Bondkroken,
Siijtunajjärden, Skarfoen och Stäkes-sund
sammanhänger Ekoln med Görväln och
den egentliga Mälaren.
Ekolsiiudj rätteligen Ekliolnissiiml.
Herresäte i Husby-Sjutolft socken och
Trögds härad af Uppsala län, 7 mil
från Stockholm och 1 V-> mil från En-
köping, är anlagdt först på Segersta
egor och sedan pä Harvesta, ett namn,
som förekommer på en i trakteri vester
om socknens kyrka, den s. k. Gids-
marken, befintlig runsten. Gården nam-
nes redan 1307, och under medeltiden
har åtminstone en person af adel skrif-
vit sig till densamma. Genom byte
och köp kom gården år 1542 i kon.
Gustaf Ls händer och blef kungsgård.
Här bodde Gustafs dotter, hertiginnan
Sophia, gift med Magnus III af Sach-
sen, oeh dog här 1611, sudau hennes
son, hertig Gustaf, redan 15 97 aflidit
på Ekolsund. I arfskiftet efter Gustaf
I tillföll Ekolsund Johan III och ärf-
des efter honom af hertig Johan af 0-
stergötland. Konung Gustaf den Store
donerade hemmanen till Uppsala Aka-
demi, från hvilken de återbyttes, och
från år 1630 kom hela godset genom
byte och donation till slägten Tott, af
Kkornaliitlt.
Kliornavallen.
207
hvilken gvetvarne Ake och Claes Äkes- '
son uppbyggde mangården och anlade
kanaler, vallar, dammar, o. s. v. Ekol-
sund kom sedan tor kort tid genom '
byte till Magnus Gabr. De la Gardie,
ärfdes af Sten Bjelke och leranades år
1681 åt kronan. Ekolsunds gods med
Segerstads ladugård och alla derunder
liggande hemman och lägenheter skänk-
tes 1715 åt arfprinsen Fredrik af Hes-
sen, Ulrika Eleonoras gemål, men lö-
stes 1747 och gafs åt prins Gustaf,
sedan Gustaf III, som ofta vistades här
och 17 76 höll en praktfull karusell på
Ekolsund. Den 9 November 17 85 sål-
de Gustaf III Ekolsund till grosshand-
laren G. Seton; men nu uppstod pro-
cess om godset mellan konungen och
furst Hessenstein, konung Fredriks son.
Konungen blef dock den vinnande par-
ten, och Setons arfvingar innehafva än-
nu godset. Egare var 1857 herr Ale-
xander Seton, och gården brukades af ;
baron C. G. Adlercreutz. Yid Ekolsund ;
är postkontor. Godset består af 4 man-
tal säteri med vidlöftiga cgor, hollän-
deri och talrika anläggningar; underly-
dande voro 1847 9 mantal inom sock-
nen, 31 mantal och I qvarn i kring-
liggande socknar inom häradet, 6-^^ i
Ofver-Gran och 10 i Hjelsta, m. m.
Gården är ståtligt bebyggd, dock utan
egentlig hufvudbyggnad, med blott två ■
stora flyglar, har stor trädgård, park,
o. s. v. I
Ekornahiilt. Hemman i Bondstorps
socken och Östbo härad af Jönköpings
län, om hvilket i 8:de upplagan af Tun-
elds Geographi berättas, att Nissa-ån
här har sin källa, hvilken uppgift imel-
lertid nr origtig. Nissan upprinner in-
om Månsarps sockens gräns ur en rund
källa vid hemmanet Hacklarsbo eller
Hackelsbo, — Uti Ekornahults s. k.
)>Klosterhage)) ligger ett vanligt tem-
pelrör af 15 alnars sidor. Strax söder
derifrån stodo 1833 tre stenar, sanno- !
likt lemningar af någon forden helge- .
dom. Allmogen i trakten tror, att By-
aruras kloster -varit beläget härslädes,'
troligen med anledning af namnet »Klo-
sterhage»; raeu denna benämning här-
leder sig sannolikt derifrån, alt hem- .
inaiit"t loidom tillhört Nydala kloster. ;
»Det är icke troligt, — säger Allvin,
Östbo Beskrifn., sid. 07, — att i en
så vild trakt som denna något kloster
varit anlagdt, och än mindre är det
ofvaunärada röret en lemning af en klo-
Ekornarp. Ett och ett hälft man-
tal skatte i Berga socken och Sunner-
bo härad af Kronobergs län, kallas i
16'37:års jordebok IKornatorp. Herr
Jusse Skytte, höfvidsraan i Småland,
kallas Jon pä Ickornatorp 1360—1418
och uppgifves som fader åt Olof Jöns-
son Stenbock, Stenbocks-ättens äldsta
stamfader. (Wieselgren, Ny Smal. Be-
skrifn., II, 899.)
Ekoriiarallen. En »vall» eller slätt
i Hornborga och Gudhems socknar af
Gudhems härad och Skaraborgs län, i
närheten af Horn borga-sjön, anses hafva
i fordna dagar varit ett större offer-
ställe och domareplats samt har ännu
talrika fornlemningar att uppvisa. På
den del af Ekornavallen, som utgör
Hornborga bys betesmark, befinnes t.
ex. V g mil från byn och strax invid
stora landsvägen till Falköping ett an-
tal (vid pass 20) stenhällar af oravex-
lande beskaffenhet, till en del upprätt-
stående, till en del lutande eller ora-
kullfallua. Inga ristningar kunna ijpp-
täckas å dessa stenar. Hadorph vill i
en anmärkning till Rimkrönikan hän-
föra dem till slaget mellan konung Al-
brecht och drottning Margareta 1389
och anser dem hafva blifvit uppresta
till minne af de stupade höfdingarne;
men detta synes föga sannolikt. Tro-
ligare är, att stenarne utmärka den
fordna offer- eller domplatsen, och i
Bihanget till Westgöta -lagen berättas
det, att lagmau Alli, soip skall hafva
lefvat i Erik Segersälls tid, tålde lagii
a Lintornä valium, hvilket man öfver-
satt med: han skipade lag på Ekorna-
vallen. — Ofvanför de nu uämda ste-
narna, något längre ifrån landsvägen,
tinnes en af allmogeu s. k. Gigerugn
eller Jättegraf. Denna består af ovan-
ligt stora stenhällar, parallell uppresta
till ett afstånd af 3 alnar, med gafvel-
stcnar och öfverliggare, hvilka likväl
iuo till största delen rubbad* ur sitt
208
Kksebo.
Ihgc. Den på östra sidau befintliga in- '
gilngen består af smärre stenar. Sjflfva
grafvens längd uppgår till 18 alnar;
höjden bar varit i det närmaste 3 al-
nar. Icke långt derifrån finnas Icninin-
gar elter ytterligare tvänne, dock smär-
re, dylika grafvar, hvilka dock äro nu
mer törlallna, och hvilkas stenar till en
dt-l äro bortförda. Ytterligare märkes
på Ekornavallen den s. k. RnnehaU, en
vid landsvägen mellan Tliornbjörntorp
och Hornborga stående runsten, som
finnes upptagen i Bantil under M 9i4,
och hvars inskrift af Liljegren läses
som följer: + + pur^lli «< |"ttt >= ftin >' '
fonft ' iftiB 4- ^tnto > I un >■■ fin >
l)iir|>a ' kiif>aii trih. — »Pii Ekorna-
vallen, — säger J^iniiskog i Skara Stifts
Beskrifning, — är sandstensberg, hvar-
ifrån sten förmenas blifvit tagen till
Skara domkyrkobyggnad samt sjöledes
(på Hornborga-sjön och ån) förd till
Skara. Nakna åsar, kullar, slätter, kärr
oeli mossar finnas på Ekornavallen, äf-
veiisom lemningar af skog, förruttnade
f\nur()tter m. m «
Eksfbo. Säteri af 2^,.^ mantal i
Wirseriims (eller enligt Craelius: Wier-
serums, det är Wi-Ers = den Heligif
Eriks Kums) socken och Aspelands hä-
rad af Kalmar liin, har fordom tillhört
slägtcrna Rolhiieb, Riddcrsköld, Grön-
hagen, Cederstjrrna (biskop Wirenii arf-
vingar), m. fl. Gården köptes 1810 af \
öfverste A. F. Reuters värd, som sålde
^. del! till major Du Rietz, hvarefter den \
tillföll dennes mäg, major A. F. Roth-
lieb, som gjort stora förbättringar på
godset, uppbyggt ny ladugård och an-
lagt nya vägar. Gården egdes 1850
af enkefru Norbäcks arfvingar, och det
derunder förut lydande säteriet Arhult,
'2 mantal, tillhörde samma år orgeini- \
.sten Liedbergius. Till Eksebo hör en '
mjölqvarn.
Ekshärad. Socken i Elfdals härad
och Wärmlands län, 10 mil norrut från
Carlstad, har, tillika med annexeriia, eii
areal af 406,271 tunnland, af .hvilka
ensamt inom modersocknen 18,800 tunn-
land äro sjöar och kärr. Utom Klar-
elfven, som löper midt igenom socknen.
har denna stor rikt^lom på vattendrag
KkNlinrad.
och sjöar, bland hvilka vi märka föl-
jande: Mzi-sfön, som genom Mii-ån ut-
gjuter sig i Knon-sjön, hvilken åter har
sitt aflopp till TJj-ån, som genom Råda-
sjön faller in i Klar-elfven på dennas
östra strand uti Råda socken, som i
söder gränsar till Ekshiirad och är an-
nex till denna socken ; vidare den gen-
om en å på Klar-elfvens vestra strand
i denna elf utfallande Bu-sjön , som
från vester upptager Grängens och Gröc-
kens, från norr Harasjöns vatten, sjö-
arna Björklången, Jangen och Brevisten,
som infalla i Fryken, och sjöu Naijen,
som i öster utgör en del af Ekshärads
sockens gräns mot Äppelbo socken i 1
Dalarne. Bland namngifna bergshöjder
märkas Tonnets fjäll i öster, mot Da-
larnes gräns. Ekshärads socken består
af 34V2 mantal (16%^ skatte, 1 kro-
no, 1 V3 säteri och ICV24 frälse), med
3 husbehofsrajölqvarnar, 16 husbebofs-
sågq varnar, 1 tuUqvarn, 2 vallmars-
stampar, 7 4 torp^ 3 stångjernshararar
och J äng. Socknen, som på 1840-
talet beboddes af 4,782 personer, hade
år 1850: 4,822 och år 185G: 5,484
invånare. Samma år hade socknen fast
folkskola med 1 och ambulatorisk dito
med 3 lärare. J fasta skolan undervi-
sades 5 gossar och 45 flickor, i den
arabulatoriska 2G7 gossar och 245 flic-
kor, 4 gossar åtnjöto undervisning i
allmänt läroverk, 3 gossar och 2 flic-
kor hade enskilda lärare, medan 82
gossar och 91 flickor undervisades i
hemmet. Hela antalet barn inom skol-
åldern utgjorde detta år 4 06 gossar
och 383 flickor. — P^kshärads moder-
socken utgör för närvarande, tillika med
Råda, Sunnemo och Gustaf Adolphs ka-
pell, ett konsistorielt pastorat af 2:dra
klassen i Elfdals kontrakt af Carlstads
stift. Hela pastoratet består af 66V24
förmedlade mantal och beboddes 185 6
af icke mindre än 14,281 personer.
Kyrkan, belägen IOV2 "i'' "O'"'" ^'ån
Carlstad och I2V2 mil nordvest från
Christinehamn, vid Klar-elfvens strand,
af trä, ljus och rymlig samt försedd
med torn, lär vara byggd år 1680.
Hennes och socknens egentliga namn
är Höheshara, efter Håra gård, der hon
för.^t stod, och det (h rinvid liggande
Hökebertifet. Hon lärer imellertid hafva
Eksfad.
blifvit flyttad fråa detta ställe i anled-
ning at elfvens öfversväraningar, och
skall denna flyttning hafva skett före
Digerdöden. Denna farsot skall hafva
på det förfärligaste hemsökt Elfdals hä-
rad, i synnerhet södra och mellersta
delarna deraf, och folksägnen berättar,
att socknens befolkning dött ut och
kyrkan blifvit öde. Först långt efteråt
(icke ens Fernow uppgifver när) hände
sig, att en skytt, som sköt efter en
tjäder, men icke träöade fogeln, vid
återhemtandet af pilen, som han tyckte
hafva fallit ned på en kulle, varseblef,
att den förmenta kullen var det med
mossa öfvervuxna taket till en bygg-
nad, hvilken befanns vara en af groft
timmer i åttkant uppförd kyrka, hvars
inre var i alldeles samma skick som
då gudstjenst sista gången firades deri.
Kyrkan blef återupptagen till kyrka för
Ekshärads socken. — Inom socknen
finnas tvänne jernbruk, Föskejors och
Halgå, tillhörande de i Råda socken
belägna Uddeholmsverken. — Socknens
invånare, hvilkas näringsfång äro de i
Elfdals härad vanliga, bibehålla för det
mesta sin gamla klädedrägt, karlarne
fårskinnspels, svart eller grå vallmars-
rock, kortbyxor, skor och damasker;
qvinnorna fårskiniiströja samt kjol af
svart, hemväfdt tyg, nertill kantad med
röda baud. — Adress: Råda.
Ekstad. Se Eista.
Ekströmiueu^ eller Herrestad. Frälse-
säteri af 2 mantal i Rappestads socken
och Walkebo härad af Linköpings län,
med dertill hörande Herrestad, 4 man-
tal frälse, och Åsarps Ang, har alltse-
dan början af 1080 -talet, dels som
gammalt frälse, dels som utbytt från
kronan, tillhört familjen Holst. Öfver-
ste Holst var egare omkring år lö83,
hans arfvingar 168C; år 1700 tillhörde
gården öfverstlöjtnant C. Holst, 1801
major J. O. Holst och 1832 öfverst-
löjtnant C. L. Holst på Trystorp i Ne-
rike. — Från år 1G80 om namnes Nils
Sölfversparre såsom egare af en gård i
Herrestad (Härsta) med säterifrihet.
Eksåg, Stora och Lilla. Det förra
'/^ mantal skatte, det sednare likaledes
II.
Ekäng^.
209
V4 mantal skatte med gästgifveri, 2
qvarnar med 7 par stenar samt såg, i
Härads socken och Åkers härad af Ny-
köpings län, lyder tillika med iVg nian-
tal skatte och några lägenheter under
Åkers styckebruk i Åkers socken och
härad. Från Eksågs gästgifveri skjut-
sas till Malmby, ö., P 4, och Kjulsta,
v., 1 mil.
Ekäng. Frälsesäteri ora 1 mantal,
med Horsnäs, IV^ mantal frälse, i As-
by socken och Tdre härad af Linkö-
pings län, på Asby Udde, som skjuter
ut i sjön Sömmen, egdes år 1636 som
säteri af Jöran Andersson Armsköld (ad-
lad 10 28) med underlydande 7 frälse-
hemman i Asby, Torpa och Malesan-
ders socknar. Gården tillhörde sedan
Arraskölds afkoralingar, och 1725, när
den egdes af Jöran Armsköld, lyd^
ännu fem hemman derunder. En as-
sessor Odencrantz, gift med dotterdot-
tern af en kapiten Armsköld, lät 1775
— 1777 uppföra den ännu qvarstående
sätesbyggnaden af 3 våningar. Sedan
år 17 86 har Ekäng tillhört familjen
Reutersvärd, af hvilken ätt f. d. nota-
rien i Krigs-kollegium, P. A. Reuter-
svärd, var gårdens egare 1857. Egen-
domen, som gifver omkring 80 å 100
tunnor säd af alla slag årligen, har god
tillgång på löfskog, gifvande fiske i
sjön, goda fruktträdgårdar med till stor
del yngre träd, planterade af egaren,
samt vinterfoder 18 ä 20 nötkreatur,
1 par hästar och omkr. 30 får. Lin-/
odlingen, som fordom var ansenlig här,
likasom öfverallt i Ydre härad, har nu
mer betydligt aftagit, sedan bomulls-
tyger blifvit vanliga och fås för vida
bättre pris än linet. — Några minnen
från forntiden finnas icke, med undan-
tag af åtskilliga stenrör i gårdens s. k.
Fårhage. Dessutom omnämnes en fön-
sterruta med jernkors, hvari är inbrändt
Patkullska vapnet med årtalet 1640
och underskriften: »Jurgen Patkull, Sr
Königl. Maj. in Sweden bestalter 0-
berstlieutnaiit ueber die squadron Sraa-
landischer Soldaten.» — Ekängs nuva-
rande egare har på gården upprättat
ett ansenligt bibliothck och sysselsätter
sig med att samla Svenska ordspråk
och sägner, traditioner m. m. från Y-
27
210
Kkön.
KlflNberg^ai
dre, eller s. k. »Ydrealisraen), hvilken
samling han ämnar utgifva från trycket.
£köu. Ö uti den i Glan utfallande
sjön Dofveru, i Risinge socken och Fin-
sponga Läns härad, räknas för ett hälft
mantal säteri och hörer för närvarande-
tillika med ett mantal säteri Asutida
på fasta Jandet till Finspoiigs gods.
Ekö och Asunda utbyttes från kronan
år 1625 af Matthias Kagg, gift med
Märta Ulf, och egdes 1683 af C. G.
Kagg samt kallas då säteri af iVj ^'"
lodialheraraai), tämligen bebygdt ; 1686
och 1700 tillhörde Ekö och Asunda
Kaggs arfvingar, hvarefter gårdarne in-
nehades af S. Skutenberg, sekreteraren
Fägerstjerna (17 25) och hans enka, som
sålde gärden åt öfverste A. v. Nieroth,
hvilken åter sålde Ekon till öfver-inten-
nten Louis de Geer. Mellan ön och
sta landet hafva funnits bro å ena
och färja å andra sidan, bildande en
väg till Wånga; men nu mer begagnas
icke denna väg.
Eldsberga. Socken i Tönnersjö hä-
rad och Halmstads län, vid hafskusten,
nästan midt imellan städerna Halmstad
och Laholm, har en areal af 7,197
tunnland, af hvilka blott 7 5 äro sjöar
och kärr. Det enda större vattendra-
get i socknen är Genevads-ån, som ut-
gör gränsen mellan Eldsbergs och We-
inge pastoraten Rådande jordmånen
nere vid hafvet, der Tönnersa och Guld-
branna byar äro belägna, består af
starkt sandblandad mylla och endast
på få ställen lera. Flygsanden hotar
bägge dessa byars egor. De öfriga by-
arnas egor äro högländta och utsatta
för torka; ek, björk och furuskog fin-
nes på säteriet Stjernarps egor. Sock-
nen, som består af 26^8 hemman (P/^
krono, HVg utsockne- och GVo '»sock-
ne- frälse samt 4^/.t säteri, alla, utom
kronofogdens samt prestens och klocka-
rens boställe, lydande under Stjernarps
gård), med 1 tegelbruk, 1 tullqvnrn, 1
husbehofsqvaru, 1 skattlagd vallmars-
stamp och 1 såg, beboddes omkring år
1840 af 675 personer, men hade 1850:
781 och 1856: 982 invånare. Socknen
både sistnärada år fast folkskola med
en examinerad lärare, som undervisade
46 gossar och 51 flickor, medan 4 gos-
sar undervisades i hemmet. — Elds-
berga raodersocken utgör tillika med
Tönnersjö annex ett patronelt pastorat
af 3:dje klassen i Laholms kontrakt nf
Göteborgs stift. Patronus är egaren till
Stjernarps och Alslufs säterier. Hela
pastoratet innefattar 5S^V«>4 förmedlade
mantal och beboddes 185*3 af tillsam-
mans 1,7 15 personer. Kyrkan, belägen
1 V4 rail från Halmstad och 1 Vg mil
från Laholm, ligger på ett högt berg,
der man fordom bränt värdeldar, iir
byggd af gråsten, hviilfd med tegel och
täckt med bly. Ställets äldsta riamn
var Ighilsberg, under hvilket det före-
kommer år 1277. En dekoration öfver
kyrkans dopfunt är gifven af »Iffue
Krabbe på Laholms Slott», och en tatia
i choret berättar, att »fru Karine Packs
till Ericsholm den 12 November 1619
gifvit kyrkan ett altarkläde» till minne
af sin i kyrkan jordade man, »salig
Jörgen Daa, som dödde den 6 Febr.
1619 her i Prestegaarden, der han med
menige adelschaff var opdragen at taga
emod Kong Gnstavum aff Sverige, som
daa besögte Kgl, Maj:t afif Dannemark
i Halland.» Under taflan hänger Herr
Jörgens värja, omlindad med förmult-
nadt sorgflor. — Socknen är ovanligt
rik på ättehögar, hvilka dock alla nu
mer sakna vårdprydnader. På den höjd-
sträckning, som g;°ir från stranden i
Eldsbergs socken och emot Tönnersjö
sockengräns, hade konung Christian \
och hela Danska hären sitt läger 1676
och stadnade här till hösten, då trup-
perna marscherade till Skåne, der de
togo vinterqvarter. Vid Genevads bro
sammandrabbade Svenskar och Danskar
den 30 Aug. 1657, efter hvilken träff-
ning Danskarne drogo sig tillbaka och
upphäfde beliigringen af Laholms slott.
— Bland fornminnen märkas: Trehö-
garne, tre ättehögar mellan Eldsbergs
och Tönnersjö kyrkor; Eljvaberget, mel-
lan Eldsberg och Alslöf (i Tönnersjö
socken), uppnämdt efter elfvor, som man
sett utföra sina dansar på berget, m. m.
— Ännu på 1820-talet bibchöllo Elds-
bergs-boerna sin gamla drägt, karlarne
korta, oftast bvita vallmarslröjor och
skinnbyxor, qvinnorna stickade tröjor,
vallmarskjortlar och bindmössor. Sock-
Kiilnforp.
nens qvinnor utinÉirka sig- f^enom sin
slöjdflit ocli tillverka så väl iJirft som
vallmar. — Förnämsta garden är, sona
olVan niiindes, Sijernavps säteri. — A-
dress: Halmstad.
Ehlstorp. Ett och ett balft mantal
säteri i Askeryds socken och Norra
Wcdbo härad aF Jöuköpii:gs län, tillhör
Bordsjö fideikommiss. Se Bordsjö.
Eldsiuul. Så kallas mynningen till
det ännu iir 1723 farLani, men nu nä-
stan helt och hållet igenvalladc sundet
mellan rog<lön och Sudormaiilands fa-
sta land, och hvilket bildar gränsen
mellan Fogdölandet och Strengnäs soc-
ken. På Kasgarholmon nära Eldsund
finnas Icinningar efter en borg.
Elfdal. Hiiiad i Wärmland, beslå-
ende af två tingslag: Elfdals härads
Öfre och Nedre, samt innefattande sock-
narna Ny eller Elfdal, med Norra och
Södra Finnskoga kapell, och Ekshärad,
med Gustaf Adolph, Råda och Suniie-
mo, snnjt en liten del af Elfsbacka ka-
pell (det oskattlagda torpet Magiistorp
med 19 invånare). Tillika med Fryks-
dals härads Ofra Tingslag utgör Elf-
dals härad Norr-Sf/sslets fögderi och
doujsaga. fliiradet, hvars areal uppgif-
ves till 1,001', 000 tunnland, af hvilka
G9,050 äro sjöar och kärr, biStår af
II2V12 inatital och brboddes år J850
af :;3,I0i personer. I slutet af 1030-
lalet delades F<)lfdalen i Ekshärads och
Råda församlingar samt i Dalby och
Ny; på 1650 talet tillkom Sunnerao;
på 1780-taiet (nislaf Adolph. — Elf-
dalens invånare anses i a!lniänlu-t som
de minst bildade och hyfsatlc af de
egentliga VYärinländningarnc och be-
skrifvas som liknöjda, bekymmerslösa,
tröga, tarfiiga, härdiga och starka; Elf-
dalen är i allmänhi:t den ofruktbaraste
af Wärmlands dalar, hvarförc skogsbruk
och boskapsskötsel här äro hufvudnä-
ringarue. Fernow berättar, att dä år
1675 en graf af stora uppresta stenar
öppnades på. Ekesberget eller Mökeber-
get vid Ekshärads kyrka, man der fann
»en stor benragla af en miinniskiokropp
med en stålboga på briistet». Man för-
menar, att denna »benragla» tillhört en
Kirdal.
211
af Elfdalens första bebyggare, Hök, vid
Hökeberget och llettnedalen, om h vil-
ken följande berättas: »Hök var vid ett
ting i Norge, men fick ej den rätt han
ville hafva och slog derföre en hop af
rättens ledamöter och vederparterna med
en yxa till döds. Vid sin hemkomst
kunde han ej annat än vänta fiendtliga
besök, lade derföre en sten i sin huf-
vudgärd, tände upp eld vid sin koja
och ställde sig ett stycke derifrån med
sin boga. Om en natt komma några
Norrske; en högg yxan i stenen, som
han trodde vara Höks hufvud, emedan
han (stenen) var öfvertäekt med ett klä-
de; men en annan stalp strax för Höks
boga; dock måste han ej länge derefter
sjelf sätta liiVet till vid Gntedalen, li-
tet stycke sunnan från berget.» En an-
nan af Elfdalens första bebyggare var
Gräim; och derjemte nämnas Svelting,
som skall hafva svultit till döds, och
Böld, som satte sig ned på Gräims
hemvist, sedan denne blifvit dräpt af
Vestcr-Dalkarlarne. — Ar 1582 slogs
Elfdalen till det då upprättade Mellan-
Sysslet, meu tillhör nu Norr-Sysslet,
som i det föregående näradcs.
Elfda!. Prosteri uti Carlstads stift,
beslående af Ekshärads moderkyrka med
Råda, Snnnerao och Gustaf Adolphs ka-
pell, samt af Elfdals ijastorat, som be-
står af Ny, Dalby samt Norra och Sö-
dra Finnskoga kapell. Hela pastoratet
hade 1850: 23,082 invånare.
Elfdal. Socken i Elfdals hiirad af
VVärmlauds liin, 13^/^ mil norr frän
Carlstad, har en areal af 190,119 tunn-
land, af hvilka 5,500 äro sjöar och
kiirr. Midt igenom socknen fiyter Klar-
elfven, som inom densamma upptager
Feriit-ån och IVäsJöns vattendrag, hvar-
jemte dtn inom Ekshärads sockengriins
i Klar-elfveu infallande Holg-ån rinner
igenom socknens östra del, nära intill
gränsen mot Dalarne; i vestra delen
tager Ljusnan igenom socknen sin väg
till sjön Öh-Q Broken i H vitsands soc-
ken, som i vester begränsar IClfdal.
Bland öfriga sjöar märkes Karbol-sjöii.
Mer betydande berg äro Ilorrsjöberyet
nära vestra gränsen, Bäckelberfjct och
Wäberget nära åcw östra. Genom östra
212
Eirdalen.
Kirdalen.
delen af socknen sträcker sig den s. k.
Tiomilsskogen ända in i Dalarue. Sock-
nen, som består af 17^Vi2 mantal, både
omkring 1840: 2,4t2ö invånare, men
beboddes 1850 af 2,976 och 1856 af
3,008 personer. — Elfdals eller Ny
modersocken utgör, tillika med Dalby
samt Norra och Södra Finnskoga ka-
pell, ett konsistorielt pastorat af 3:dje
klassen i Elfdals kontrakt af Carlstads
stift. Kyrkan ligger vid stranden af
Klar-elfveu. Pastoratet upprättades, först
1831, och det lär redan nu vara i frå-
ga att åter dela detsamma — luom
socknen ligger Wärå bruk. Se vidare
Ny.
Adress: Råda.
Elfdalcii med Evertsbergs kapell.
Socken i OtVan-Siljans fögderi, Eltdals
och Särna socknars tingslag af Dalarne
och Stora Kopparbergs län, har en areal
af 490,212 tunnland, af hvilka 40,000
äro sjöar och kärr. Socknen genora-
skäres af Oster-Dalelfven, som delar
densamma i två lika stora hälfter, och
ensamt på hvars stränder man träffar
odlad bygd, medan det öfriga är vild-
mark. Bland andra vattendrag märkas
Eot-elfven, som faller in i Dal-clfven
icke långt från socknens kyrka, Wåra-
ån och Tjen ån. Den bergsrygg, som
genomgår Oster-Dalarne och följer ut-
med elfven, fortsattes här genom Elf-
dals- och Tjåkås-bergen ända fram till
Städjan uti Idre. Bland socknens namn-
gifna berg märkas Blidberg, Rännas,
Jernklitten och Lokaberget m. fl. Elf-
dalen är en af Dalarnes fattigare sock-
nar, der skörden ofta slår felt, och all-
mogen måste derföre taga sin tillflykt
till åtskilliga binäringar. Sådana äro
arbetet vid porphyrverket, bvari allmo-
gen vunnit en förvånande skicklighet,
samt förfärdigande af båtar, askar, ki-
stor, skåp, laggkärl, säll, väfskedar, stål-
tråd och annat, h varmed Dalkarlen van-
drar ut för att försälja dessa alster af
sin industri. Elfdalens dialekt skiljer
sig från de öfriga socknarnas genom
någonting jemrande och gnällande, hvil-
ket enligt en med orten noga bekant
författares påstående skall återfinnas i
hela hans charakter; »en viss hjertängslan
läses i hans drag, som tala om felslag-
na skördar och läseri uti krassare form.»
Socknen, som består af 25 V4 mantal,
beboddes på 1840-talet af 3,312 invå-
nare, år 1850 af 3,208 och 1856 af
3,287 personer. Sistnämda år hade E-
vcrtsbergs kapell 519 invånare. Sock-
nen hade samma år både fast och am-
bulatorisk folkskola med en examinerad
lärare i den fasta och 4 oexa minerade
i den arabulatoriska. I den förra sko-
lan undervisades 45 gossar och 37 flic-
kor, i den sednare 95 gossar och 125
flickor, medan 37 gossar och 41 flickor
undervisades i hemmet. — Elfdalen
med Evertsbergs kapell utgör för när-
varande ett konsistorielt pastorat af
2:dra klassen i Mora kontrakt af We-
sterås stift. Kyrkan, 27 mil från We-
sterås och 13 mil nordvest från Falun,
ligger vid stranden af Dal-elfven, som
här har 783 fots höjd öfver hafvet.
Hela pastoratet beboddes 1856 af 3,806
personer. — Socknens märkeligaste in-
rättning är Elfdals Porphyrverk, hvar-
om mera framdeles. Vidare märkas
Långö jernverk, som tillhör porphyrver-
ket, den nu raserade Rotenskans och
Storhars silfvermalmskärpning vid Dal-
elfven, som upptäcktes 1734 och hvars
bearbetande börjades af ett bolag 1743,
men som för länge sedan blifvit ned-
lagd. ^ _ .
På historiska minnen är Elfdalen
särdeles rik, och enligt äldre författare
meddela vi här några bland dessa. År
1627 hade en skräddare, som uppgifves
hafva hetat Duken, uppviglat hela Orsa
socken och tågade i spetsen för de upp-
roriska till Elfdals prestgård, der han
begärde att få låta ringa med klockor-
na och sålunda sammankalla allmogen.
Kyrkoherden i Elfdalen, Mäster Johan-
nes, öfvertalade imellertid bönderna att
gå in i en stor stuga för att der vi-
dare rådpläga, men undfägnade dera
med så mycket öl, att de blefvo rusiga
och somnade samt fängslades af den
genom presten om förhållandet skyud-
samligeu underrättade laudshöfdingens
folk. Presten fick i belöning samma
år konung Gustaf Adolfs donationsbref
på 15 tunnor spannmål, men dog, förr-
än han hunnit komma i åtnjutande af
donationen. — Ännu märkeligare än
Herr Johannes blef hans son, kommi-
nistern i Elfdalen Mäster Daniel Bu-
Klfdaleu.
Rlfdalen.
»IS
scovius, som lade Särna, Idre och Hede
socknar under Sveriges krona. Den 14
Mars 1644 anlände landshöfdingen Kruse
till Elfdals kyrka, der allmogen var
samlad, och tillfrågade på drottningens
vägnar sockenraännen, om de under det
nu pågående kriget skulle vara benäg-
na att företaga ett angrepp mot Norge.
Bönderna hade ingenting deremot, men
ville icke hafva någon annan anförare
än den de sjelfva finge välja, och valet
föll på den allmänt omtyckta kommi-
nistern. »Fara vi varom Daniel med
oss, sä dragom vi gladir åstad '.» —
menade bönderna, och fastän prestman-
nen ursakade sig dermed, att han icke
kunde föra verldsliga vapen, blef han
dock af landshöfdingen öfvertalad till
att ställa sig i spetsen för de uttågan-
de bönderna. Fullmagt utfärdades för
honom och länsmannen Lars Olsson att
anföra allmogen från Elfdal och Ven-
jan, och allt gjordes i ordning till ex-
peditionen. Kort förrän tåget skulle
sätta sig i rörelse, hände likväl den
olyckan, att länsmannen vid utdelnin-
gen af krutet blef illa bränd i ansigtet.
så att han icke kunde medfölja, hvar
före Mäster Daniel ensam måste åtaga
sig anförarskapet. Han bar sjelf sin
bössa, klockaren följde med socknebuds-
tygen och handboken, och den samlade
skaran bestod af 20 Dalamän, väpna-
de med bössor, stålbågar och spjut.
Tåget ställdes mot det då till Norge
hörande Särna, der folket, som på åra-
tal icke sett en prest, med glädje svor
Svenska kronan trohetsed. Herr Daniel
slapp sålunda att nyttja sin bössa, men
fick så mycket mer att skafi'a med att
döpa, viga och begrafva. Sedan den
tiden hafva de tre byarna Särna, Idre
och Hede tillhört Sverige. — Eu min-
dre glädjande ryktbarhet har Elfdalen
vunnit genom sin delaktighet i det be-
ryktade »trolldomsväsendet», hvartill pa-
stor L. P. Elvius härstädes gaf första
anledningen genom en d. 5 Juli 1668
till biskopen i Westerås insänd berät-
telse om att från Lill-Herrdal till Elf-
dalen anländt en 8 årig flicka, som af
en piga lärt sig att trolla och förfört
flera barn till Hin Onde; fredagen efter
Bartholomei-dag samma år blefvo 7 per-
soner i Elfdals socken halshuggna och
brända för trolldom. — Från Carl XI:s
besök i Elfdalen finnas ännu talrika
minnen. Konungen anlände hit som-
maren 1686, ridande öfver skogen från
Herjeådalen. «I Dyver-åu nära intill
Dyverberget, som af Wåmhus-boerna i
Mora kallas Gyrisberget , vestan vid
sockenskillnaden mot Mora, 2V4 mil
från Elfdals kyrka, var då så högt vat-
ten, att konungen icke kunde rida öf-
ver; Dalkarlarne höggo derföre en stor
fura och lade den öfver ån, hvareftcr
den sålunda bildade spången kallades
Kungsbron. Den 13 Juni, andra sön-
dagen efter Trefaldighet samma år, bi-
vistade konungen gudstjensten i Elfdals
kyrka, der ingen Svensk kung förut
varit; han gaf 20 dukater i håfven åt
de fattiga och skänkte 400 daler silf-
vermynt till kyrkans utvidgande. Efter
gudstjensten bivistade kungen ett bröl-
lopp i kyrkbyn, der han gaf 20 duka-
ter åt bruden, med hvilken han dansa-
de; eu kulla, som spelade på nyckel-
harpa, fick 6 dukater, och nyckelhar-
pan lär ännu förvaras vid porphyrver-
ket, likasom brölloppsgården i kyrkbyn
ännu skall vara i stånd.» — Till Tran-
strand och Lima tog Carl XI samma
väg som Gustaf Wasa tagit på sin flykt
från Mora, och traditionen kommer än-
nu ihog, att kung Carl druckit ur en
källa mellr.n Elfdalen och Evertsberg.
När konungen talade med Dalgubbarne
om den svåra vägen, fick han till svar:
»Vägen är god nog; vi vilja ej hafva
den bättre i denna ort; nog slippa vi
fram här, lika väl som kong Gösta
före oss.»
»För att från Elfdal komma till Sär-
na, passerar man Dal-elfven vid Bred-
vad nära Åsens by och stiger derifrån
allt högre upp i höjden pä en ödslig
gängstig. »Skogen är i allmänhet icke
reslig och grof, utan utgöres snarare af
en hed, hvilken på de ofta kala, mer-
ändels glest beväxta höjderna bär furu,
men omkring kärren och träsken gran.
Vid elfven, som man genast lemnar
och sedan återfinner vid Rödhällarna,
träfl'ar man endast sparsamt några löf-
träd och albuskar. Om någorstädes,
känner man sig här ensam och öfver-
gifven; ingen fogel qvittrar i träden,
intet djur rör sig på marken; men der-
214
Klfdalen.
K^lfdalen.
emot hvimlar hiftiii af huiij^riga flugors
och inyggors myriader. r)cr och hvar
rranisipprar eii obetydlig bäck, och det
bör till undantagen, om man i Särna-
skogen påträffar någon mensklig varelse.
Ulsigten begränsas af" skogen, och det
är lörsfc på Tjåkåsen, 2 mil från As-
byn och 1,671 fot öfver hafvet, som
man kan se litet grand öfver skogstop-
parna. Der öppnar sig dock en vid-
sträckt synkrets, och man varsnar de
första suöbelagda fjällen åt Transtrands-
sidan till. Dessa tillhöra den fjällrygg,
som följer Vester-Dalel; ven och som i I
Malung kallas Almebergen, i Transtrand j
Hemfjället och Gammalsättersfjället , i I
Lima Horvmndsberyet, Storhaimnarklint
och Limberijet Genom Faxe-, Fulu-, I
Härjehogna och Dcevelsfjäll förenas den- j
na bcrgslräcka med den stora fjiillryg- |
gen vid Fceiniuids-sjön, och som' sedan j
fortsätter sin vandring ner genom Ne- I
rike, VestergiJtliuid, SniJiland o. s. v.» j
»l^yarne i Elfdalen liafva den egen- i
heten, att gårdarne icke äro skiljda j
från det öfriga genom något slags stäng- j
sel, och att hela bolbyns heniegor ligga !
inom gemensam hank och stör. Åker
och äng omvexla sålunda med hvaran- I
dra, utan att gärdesgårdar skilja dem
åt. Dalkarlen har visserligen sitt egent-
liga hem i bolbyn; men fastän jord-
brukare iir han likviil ännu på visst
sätt herde och nomad, som tillbringar i
en god del af året i fiibodaiha, de så
kallade Budar eller Budofii, . hvilka i !
Ofvan-Siljrins fögderi kunna vara en åbo !
tilldelade på flera slällen samt flera mil
aflägsna frän bolbyn. Dessutom är det !
iifven vissa andra tider, då han måste ;
draga ännu längre bort på sina s. k.
Tjölslogar eller Tjyei, suinpiga slutttr-
marker, der han afbergar en del al' fo-
dret, med livilket han b[\i:.Y vintern i
skall föda sin boskap.» För att gifva \
ett begrepp om detta l)alfolk(;ts lif i I
fiibodarna, taga vi oss (\^n friheten att I
liiir afjikriiVa, hvad en författare, som \
synes väl hemmastadd med ortens se- i
der och bruk, och som kallar sig »Jere-
inias Orkbornu, derom har att berätta:
)/Så snart det blifvit något bete i 1
skogen, öiVerenskomma soeknemännen, '
*) GusslkaU, A. v. s. gätlall af verbet (jäla.
Eget är det, att ordet kall ingått i detta ord, då
på h vilken dag »budförtiingenn skall ske.
Vanligtvis viiljes den 5 .)uni, i>Bonifa-
nus», som. de här kalla dagen, och då
nbtiffger» är, flyttar man till fäbodarna
med alla bolbyns kreatur, der de med
vallhjonen, gässlkall,*) qvarblifva till
hösten. I somliga socknar eger dock
en mindre hemflyttning rum, då kre-
aturen betas på de s. k. »hemlötarnao,
hemskogarna, och då vanligen höberg-
ningen vid hemmet förelages. Allt efter-
som fäbodelagens storlek är, medfölja
2 eller 3 gässlkallar, gifta eller ogifta
qvinnor, kreaturen till budoin att gata.
Med mslätjukuppan», der sleket är för-
■ varadt, vid sidan, och ur hvilken de
gifva boskapen en och annan näiVe, för
att dymedelst tilldraga sig dess tillgif-
venhet, gå de i spetsen Vor hjorden.
Alla korna {hyiUlr) hafva sitt särskilda
namn, af hvilka somliga iiro rätt klang-
ful'a, såsom Majros, Grannlåt, Ilvitvac-
ker, Frökenros, o. s. v. Om hvarandra
upprepas dessa namn af vallhjonen, hvil-
ka, för att locka och uppmuntra kre-
aturen, fördrifva ensliglieten samt skrå-
ma odjuren, esomoftast blåsa i sina lu-
rar eller horn. De enkla melodier, som
utgöra vallåtarna, äro meriindels uteslu-
tande klagande, oeh, ehuru utan egent-
ligt musikaliskt värde, dock af en in-
gripande verkan, di-r de genljuda i
ödsliga skogen. Under detta gätande
råka vallhjonen ofta i strid med »Of ren»,
björnen, hvarvid de försiittas i sådant
raseri, att de esomoftast icke draga i
betJinkaude att i bokstiiflig mening basa
Nalle med ris, ehuru det gamla ord-
språket då nästan alltid sannas: »det
är lör sent», eniir derr som sålunda
djerfves biuka riset eller kiippen, van-
ligtvis fåi- (11 miniiesbcta för hela sitt
lif. Ofta nog bliiVer dock skogskonnn-
gen så flat öfver de värnlösas dji;rfliet,
att han helt beskedligt lomar sin väg;
dock sker detta ej gerna, om han an-
träffas på fastande mage.
»Alla kynär, åfvensom de öfriga
small, getter och ^iw , iiro vanligtvis
märkta i pannan eller j)å länden med
ett kors af tjiija, med hviiket kors me-
nige man förmodligen tror, att allt
ondt skall ifrån boskapen afvändas. Af-
ga i vall, och substantivet lall, soin betyder karl.
gätniugen uteslutande bestridas af qvinnor.
Klfdalen.
Klfdals Porpliyrverk. 215
ven öfver ingången till fiiliusen, — fjå-
seii i OfVan-Silj;iiis, fjiisen i Nedau-Sil-
jaus fögderi, — och ölver dörrarna äro
Siuliina kors anbragta, tvilvclsulan al'
samma orsak. Efter hjordens talrikhet
bär en eller flera kor skälla, och de,
som till denna heder ntses, få icke haf-
va gjort sig kända som okyniiesfä, utan
skola vara de allvarsammaste och sta-
digaste blaud sina likar. Före utgån-
gen om morgonen och vid hemkomsten
om aftonen mjölka vallhjonen korna; af
den samlade gräddan göres sedan smör,
af mjölken ost och af vasslan så kallad
nmis» eller miss-smör, som, hopkokadt,
blifver mes ost eller s. k. nmissbidlaiK
Dessutom åligger det h varje vallhjon,
att under gätgängen föriiirdiga ett så
stort antal vidjor af björk, hiir kallade
olänkar», att hvarje kreaturs hals vid
återkomsten hem är med dylika öfver-
full, och användas dessa sedern)era till
handtag på iinibrar, till kreaturens bin-
dande, o. s. v.
»De i bolbyn hemmavarande afflytta
omkring början af Juli till sina tjöl-
slogar eller nlänfjstfähodam, som kurnia
vara belägna 4 ä ."> mil inne i skogarna.
Dessa slättmarker äro, i motsats till
tägterna kring fäbodestugorna, icke in-
hägnade, ej heller finnas derstädes nå-
gra boningshus, utan endast några o-
vårdsamt uppresta tak eller skyfvcn,
hvarunder hvilan sökes. Denna tid är.
Dal-allmogens behagligaste och, då vä-
derleken är gynnande, äfven en verklig
högtid för dem, der de utan alla när-
mare bekymmer icke en gång behöf-
vaude efterse kreaturen, som här icke
äro medtagna, få under arbete och sara-
språk lefva i Guds fria natur. Sedan
slogen försiggått och höet blifvit på
hässjor uppsatt, begifva de sig till fä-
bodarna, der de i sin ordning afslä
hvad som kan vara växt, hvarefter tu-
ren kommer till bolbyarna att der för-
rätta soriima ar!)ete. I de öfversta Dal-
socknarna qvarstanna kreaturen på de
flesta ställei;a till hösten, då de äfven
på samma dag och gäng gemensamt
hemflylfas. I Mora skänker då hvarje
(äbodelag en eller tvänne ostar dels
till kyrkan, dels till kyrkotakets beläg-
gande med koppar, såsom ett veder-
raäle af tacksamhet för den välsignelse
och det skydd, de af himmeleu åtnjutit
under sin bortovaro. På dertill sär-
skildt utlyst auklion försäljas ostarna
sedermera, då de äfven af allmogen be-
talas rätt heilerligt, ända till 3 2 sk.
marken, eftersom inkomsten tillfaller
deras kiira kyrka, hvars prydande och
utsirande tyckes vara deras högsta ära.
Annorstädes plägar ock hvarje vallhjon
gifva efter lyktad= giitning en större
eller mindre skiirf till sin församlings
kyrka och fattiga.»
Elfdals socken, som begränsas af
Särna, Lima, Venjans, Mora oeh Orsa
socknar, är 7 mil lång och .') mil bi'c(i.
— Adressen till socknen är: Mora.
Eifdals Porphyrvcrk, bidiiget i of\ an-
nämnda socken, 3 mil norrut från Elf-
dals kyrka och V4 '"'''^ öster om vägen,
vid byn Näset, har för sin uppkomst
att tacka kyrkoherden i Elfdalen, pro-
sten Er. Näsman, 17 1.') — 1744, hvilken
var den första, som meddelade under-
rättelse om att porphyr förekomme här
i trakten. Bergskollegium lät i anled-
ning deraf 1731 fö)'etaga undersöknin-
gar i Klittberget och Wåmhusskogen,
och efter ytterligare undersökningar år
1785 blef ett bolag organiseradt till
bedrifvande af ett porphyrverk. Bola-
get stiftades af riksrådet grefve Bjelke,
hvilken såsom ordförande i sällskapet
Pro Patria under missväxt-åren 17 72
och 1773 utdelade understöd åt Elfda-
len och andra socknar i Dalarne. För-
sta arbetet börjades år 1788, då öfver-
direktören Hagströni blef verkets sty-
resman. Han hade inom Näsbyn in-
köpt en plats till verkets anläggning
midt ibland de åt alla sidor sig sträc-
kande porphyrbrotten, och hela anlägg-
ningen hade ännu år 1802 icke kostat
mer än 8,000 rdr bko. Det inköptes
sedan af kon. Carl .Tohan såsom hans
enskilda egendom och fortsattes under
en följd af år samt förskaffade befolk-
ningen i socknen en behöflig arbetsför-
tjeust; men småningom minskades till-
verkningen så, att den t. ex. år 185 4
uppgick till ett viirde af blott 1,700
rdr bko. Sedan verket nu mer skötes
af en person med nit och drift, hafva
beställningar och inkomster ansenligt
ökat sig.
\
216 Klfdals Porpliyrverk.
Klfkarleby.
De första författare, som nämna Elf-
dalens porphyr, äro Tilas i »Steurikets
Historia» och Cronstedt i sin »Minera-
logi». Elfdals-porpbyrn, af allmogen kal-
lad Koppsten eller Kopyttsten, är huf-
vudsakligen s. k. felsit-porpjhjr, hvilken
bergart äfven träffas i Wärmland (Gås-
boms och Kammens socknar) samt på
eu del ställen i Småland. De förnäm-
sta porphyrbrotten äro i Blyberget, Klit-
ten, o Dyrberget, Brunsberget, Rännåsar-
ne, Norderåsen samt vid Åsen; här sprän-
gas ur berget stora block, i hvilka en
rad hål borras, hvarefter stycket sön-
derkilas och brytes i smärre delar, hvil-
ka grofhuggas på stället, men sedan
fortskaffas till verket, der de formas,
slipas och poleras; smärre stycken, som
passa till urnor, vaser och dylikt, både
grof- och fiiihuggas vid brottet, inan
de föras till verket, som är försedt med
maschiner för porphyrns sågning, slip-
hus med borr-, slip- och svarfbänkar,
verksläder till polering och facettering
m. m. Alla arbeten verkställas af bön-
der från socknen, hvilka redan af Hag-
ström inöfvades till en förvånande skick-
lighet, och hvilka icke sällan göra upp-
finningar till arbetets underlättande.
Bland större arbeten, verkställda vid
Elfdals Porphyrverk, utmärka sig piede-
stalen till Gustaf IILs staty i Stock-
holm, den stora Rosendals-vasen, Lvar-
till blocket, vägande omkring 600 sk^
efter mycket sökande år 1823 träffades
vid byn Gåshvarf, och som fullbordades
18,25, samt slutligen Carl XIV Johans
sarhopliag, hvars block påträffades nära
2 mil frän verket, i skogen bortom byn
Garberg (bägge dessa block bestå af
porphyrartad granit). När sarkophag-
blocket efter grofhuggningen på stället
herasläpades till verket, vägde det ännu
DO — 100 sk"». Sjelfva den färdiga sar-
kophagen är en reproduktion af den,
hvari Augusti fältherre Agrippa hvilade.
Arbetet på densamma fortfor i åtta år
och börjades 184 4. Sarkophagens flytt-
ning från Elfdalen till Stockholm bör-
jade den 9 Februari 1856, och efter
otroliga mödor och ansträngningar kun-
de densamma den 25 samma månad
hålla sitt intåg i Gefle, hvari från den
på kronoåiigfarf.yget von Sydow lördes
till Stockholm, der den nu är uppställd
i Bernadotteska grafchoret. — På spet-
sen af Ilyckieberget har man påträffat
ett block af svart porphyr; men detta
blef olyckligtvis sönderslaget, så att
blott smärre artiklar kunnat förfärdigas
deraf. ~
Elfgiirde, eller Iflcniiiiinge. Frälse-
säteri uti llasbo socken och härad af
Uppsala län, bestående af 4 mänt. raed
tegelbruk, beläget nära Långsjön, har
tillhört slägterna Ulfsparre och Douglas
1686 och 1741; eges nu af friherre Ii.
von Diiben.
Elfkarleby. Socken i Örby hus hä-
rad af Uppsala län, kring Dal-elfvens
nedersta lopp, mellan Söderforss i sö-
der, Wessland i sydost, Bottniska Vi-
ken i nordost och norr samt Gefleborgs
län i vester, har en areal af 4 2,051
tunnland, af hvilka 4,800 äro sjöar och
kärr. Dal-elfven, som här kallas Elf-
karleby-elf, utbreder sig först i flera
fjärdar eller delar sig kring en mängd
större och smärre öar och bildar fors-
sar, t. ex. Marma- och Tanforssarna;
öarna äro rika på löfskog samt, lika-
som de närmaste flodstränderna, för det
mesta sidlända och utsatta för öfver-
svämniugar. Dessa upphöra vid Elf-
karleö bruk, och längre ned, vid Elf-
karleby, störtar elfven i ett vattenfall
på ömse sidor om en skogbevuxen hol-
me, 163 fot bredt på ena sidan, 94
fot på den andra och omkring 50 fot
högt på en sträcka af 500 fot, ett
bland Sveriges praktfullaste vattenfall.
Ofvanför forssen vid Marma ligger elf-
vens spegel vid 108 fots höjd, ofvanför
Elfkarleö bruk vid 104, nedanför Tan-
forssen vid 73, ofvanora Elfkarleby fall
vid 63 och nedanför detsamma vid 12
fot. Här förenar sig elfven till ett helt,
med inskränkt bredd, men delar sig
åter en haU' mil längre ner kring nå-
gra holmar vid sitt utlopp i hafvet.
Nedanför fallet är en vacker bro af
137 fot på tre hvalf, byggd 1816 och
påbörjad redan 1715, då virke till bron
höggs på socknens allmänning och stoc-
karna fördes fram, meu sedan såldes.
Bron kallas Carl XIILs Bro. Socknen
består i öfrigt till största delen af berg-
ländig eller kärrfylld skogsmark; från
Klfkarleby By«
Klffkarleby Knngser:*!* 2^7
norr till söder gar länets stora sandås,
som vid Elfkarleby afbrytes af elfven.
Rådande jordnaånen är raojord ; närin-
garne åkerbruk, skogs- och bergsbruk,
laxfiske i elfven, fiske af strömming och
nejonögon i hafvet samt batfart. Sock-
nen består af 42^8 (^8?) mantal (20^ g
skatte, 2V2 k»'ono, -^4 kungsgård, 2
prestgård, IOV2 frälse), med 2 utjordar,
9 oskattlagda torp och lägenheter, 3
rajölqvarnar, 3 sågqvarnnr, 1 jernbruk,
2 hamrar, 4 härdar, 1 spikhammar-
stock, 2 masugnar, ett laxfiske och ett
strömmingsfiske. Socknen, som vid
1840-talet beboddes af 2.217 personer,
hade 1850: 2,422 och 185C: 2,626
invånare. Socknen hade sistnämda år
fast folkskola med 1 examinerad lärare;
som undervisade S9 gossar och 7 5 flic-
kor, medan 4 gossar bivistade allmänt
läroverk, 98 gossar och 102 flickor un-
dervisades i hemmet. — Elfkarleby soc-
ken utgör för närvarande ensam ett re-
galt pastorat af 3:dje klassen i Örby-
hus kontrakt af ärkestiftet. Socknen
har haft egen kyrka sedan 147 8, men
var annex till Tierp ända till 1641, då
Elfkarleby fick egen kyrkoherde; ka pla-
ner näranas sedan samma tid. Nuva-
rande kyrkan, enligt sägen byggd i Jo-
han III:s tid, ligger 2^;.^ mil från Gefle
och 8 mil från Uppsala ; de mordbräu-
nande Ryssarne skadade henne 1719,
men förstörde henne icke. — I sock-
nen finnes en sparbank. — Bland bruk
och gärdar inom socknen märkas: Elf-
karleö bruh och Elfkarleby kimgsgård,
Ytterboda, Sågarbo, som lyder under
Carlholms bruk, och Härnäs, längst i
nordvest vid afloppet för sjön Trosken
i Gefleborgs län. På Hyttön, der Elf-
karleö bruk nu har en masugn, arbe-
tades vid 1820-lalet på jernmalrasan-
ledningar. — Adress: Tierp.
Elfkarleby By. By uti Elfkarleby
socken, belägen på bägge sidorna om
elfven och derföre delad i Ostanå och
Vestanå, omfattar omkring 14 mantal;
någon del deraf torde vara det Elfkar-
leby, hvartill kammarrådet M, A. Le-
yousköld (f 1665) skref sig som fri-
herre. Vid byn synes i elfven en lång
holme, som i Johan III:s tid skall haf-
va blifvit af floden bortskuren på ve-
II.
strå sidan. För hundrade år sedan be-
rättade de gamla, att man i deras barn-
dora kunnat på ett starkt sågbräde gå
öfver från fasta landet till holmen, der
nu den starkaste strömmen brusar fram.
Elfkarleby Fall Se Elfkarleby socken.
Elfkjirleby Kungsgård. Ett mantal,
förraedladt till ^,\ mantal, ar ularren-
deradt, jemte såg och qvarnverk m. m.,
till hr M. Larsson intill den 14 Mars
1881. Den väl underhållna åbyggna-
den är belägen uti Elfkarleby socken
midt i Vestanå by invid stora landsvä-
gen, 2^/0 mil från Gefle och 8 mil från
Uppsala; men egorna äro spridda vidt
omkring på bägge sidor om elfven och
af mindre god beskaffenhet. Före år
1840 var arrendet af kungsgården för-
cnadt med allt laxfiske i elfven och
dennas mynning i hafvet. Laxfisket,
om h vilket ett gammalt rim säger:
»Hjelmare gädda ocli Sötare brax.
Målare sik och ElfkarFby lax
Ar bästa fisk i Sverigs tags»,
utgjorde fordom en^etydlig del af sta-
tens inkomst och bedrefs för dess räk-
ning genom fogdar, hvilka ständigt lå-
go i delo med elfvens strandboer, som
till och med »dråpo» fogden, dä han
mot allmän lag tilltäppte kungsådran i
den gren af elfven, der uppgång förbi
de stora vattenfallen är möjlig. Mel-
lan herr Johan Oxenstjerna till Salesta
och konung Hans uppstod till och med
ett ordentligt krig om laxfisket. Dessa
oenigheter föranledde ej mindre konunp;
Hans och »garable Här Sten Sture» än
Gustaf Wasa att år 1528 personligen
å stället hålla syner och undersöknin-
gar, hvarvid alltid enskildes rätt fick
vika för kronans.
Af handlingar synes, att Carl lX:s
enkedrottning haft kungsgården med
fisket som lifgeding. Ar 1650 lerana-
des den till hof-intendenten, f. d. hof-
skräddaren Leyoncrona, men indrogs
till drottning Hedvig Eleonoras hofstat
d. 17 Mars 1668, då kamreraren Claes
Dcpken (Ankarström) var arrendator.
Allt ifrån denna tid till år 1809 synes
det, som Elfkarleö bruks egare skulle
28
218 Klfkarleby ■4iiugsg:d.
Klfros.
arrenderat kungsgården (år 1698 för
600 daler silfvermynt). Under detta
långa arrende förblandades dess och Ons
bruks öfriga hemmans egor så, att de
1819 i brist på upplysande handlingar
ej kunde skiljas, utan efter lång rätte-
gång förening måste ingås af dåvaran-
de arrendatorn, kapitenen Ludvig Zet-
tersten. Denna driftiga arrendator upp-
byggde karaktershnset, anlade trädgår-
den, iståndsatte byggnaderna och skör-
dade en god inkomst af arrendet, oak-
tadt afgiften till kronan nu uppgick
till ungefärligen 2,000 rdr rgs årligen.
Hans arrendetid slutade den 5 Maj
1840, då, vid herr C. Hyckerts anta-
gande till arrendator, genom landshöf-
dingen baron v. Kraeraers nitiska för-
sorg ett liberalare system infördes, lax
fisket skiljdes från kungsgården och ut-
arrenderades särskiidt i mindre lotter,
den olagliga stängseln för laxens upp-
gång i elfven upprefs, och strandegarne
tillätos att emot åtagen skatt fiska vid
sina stränder med viss inskränkt red-
skap. Ar 1851 förnyades utarrende-
ringen af notvarpen och vrakhusen, då
strandegarne befriades frän skatten, men
bibehöllos vid den beviljade rättigheten
alt fiska vid sina stränder med nät och
ref, och detta oaktadt har Kongl. Maj:t
och Kronan nu en flerdul)bel inkomst
af fisket och kungsgården mot då fisket
var ett monopol, som till den grad
hölls strängt, att 1815 flera personer,
som ej gittade utgifva 80 daler silfver-
mynt i böter, fiugo deremot svarande
vatten och bröd för det de metat i elf-
ven. Genom ofvannärada mer liberala
systems införande har hufvudsakliga an-
ledningen till de evinnerliga rättegån-
gar, som allt ifrån konui'g lians' tid
till våra dagar fortgått om rätten att
fiska, nu blifvit undanröjd. Af gamla
inonopolier, som stå i strid med allmän
lag och fiskstadga, återstår dock en
leraning i förbudet att fiska i den öpp-
na hafsvik, uti hvilken elfven utfaller.
Detta förbud är orimligt, utan ända-
mål, kan ej kontrolleras, öfverträdes och
demoraliserar folket.
Herr C. Hyckert afträdde arrendet
185 5 till M. Larsson, som vid stora
fallet uppfört ett sågverk med tväune
dubbla ramar med konstverk.
Elfk.trleöj eller Öiis bruk. Jernbruk
på en ö i Dalelfven uti Elfkarleby soc-
ken, bestående af 2 hamrar, 4 härdar,
1 stålugn, 1 rajölqvarn med 2 par ste-
nar, 1 såg och 1 spikharamarstock med
3 hamrar, anlades 1659 och 1662 af
Claes Depken och Leijel, af hvilka den
förstnämda för sina försök att smida
ankaren under vattenhammare fick pri-
vilegium på anläggandet af Söderforss
bruk. Elfkarleö tillhörde sedan för det
mesta Leijelska slägten och dennas an-
höriga till 1772, derpå grosshandlaren
Thomas Tottie och brukspatron C. Tot-
tie, sednast Carl Östberg. Bruket hade
masugn till 1726; nu heratas tackjer-
net från masugnen på Hyttön vid en
annan gren af elfven. På gruud af
Kongl. Kungörelsen af den 27 April
1846, att en minimiskatt af 4 sk^S
skall erläggas för hvarje härd, har
bruket haft fritt smide sedan början af
år 18 48, och erlägger det för sina 4
härdar en skatt af 1 6 sk?fc, svarande
mot en sraidesrätt af 1,600 sk'tfc bergs-
vigt om året. Tillverkningen 1856 upp-
gick till 2,329 skS 1 1 Itt stångjern
och dessutom äranesjern och smältstyc-
ken till 346 sk'tb 5 IS diverse raanu-
faktursmide. Brukets taxeringsvärde år
I 1856 var 131,547 rdr bko.
Elflåogen. Sjö i Nora bergslag och
: socken, uppgifves vara näst Svart-elfven
I det högst belägna vattnet i Vestman-
I land, Wärmland, Nerike, Öster- och
Yestergötland ; den skall ligga 439 fot
högre än Östersjön.
Elfros. Socken i Svegs tingslag af
Herjeädaleu, 13 mil söderut från Öster-
sund och uppuämd efter en liten elf,
som faller in i Ljusnan strax ofvanför
kyrkan. Genom socknen rinner Ljusne-
elf, och i denna hafva flera små sjöar
sitt aflopp, deribland Mölingen söder-
ut, Nästsjön och Ändås sjön, med flera.
Den bebodda delen af socknen håller
V4 mil i längd och V2 "^il i bredd;
näringsgrenar äro åkerbruk, dock otill-
räckligt, boskapsskötsel, fiske, jagt och
något myrjerns- smide. Socknen, som
består af 12 oförmedlade mantal, be-
boddes 1773 af 348 personer, 1850 af
545 och 1856 af 549 invånare. Uti
Klfsbacka.
Klfsborg, Manila.
219
socknens arabulatoriska skola undervi-
sade sistnämda år en oexaminerad lä-
rare 19 gossar och 25 flickor, medan
4 gossar och 5 flickor undervisades i
hemmet. — Elfros socken är, tillika
med Lillherrdal och Linselis kapellför- ,
samling, annex till Svegs konsistoriela
pastorat af 2:dra klassen i Jeratlands
Södra Kontrakt af Hernösands stift.
Kyrkan, af trä, mycket gammal, men
ombyggd 1740 med två kors och ett
litet torn, har ingenting anmärknings-
värdt. — Vid Risrayra-byn, jtterst i
socknen, norr om elfven, skall fordom
hafva funnits en skans eller jordvall,
som längesedan är förstörd. — Hiil-
phers anmärker, att karlarne tala lång-
samt och draga ut orden, medan qvin-
uorna tala mycket fort. — Adress: 0-
stersund.
Elfsbacka- Annex-sockeu i Ny-Eds
härad af Wäimlands län, 4Vo mil n.
«. o. från Carlstad, oragifves af Xyeds,
Ofra Ulleruds och Sunnemo socknar,
på gränsen mot hvilken sistnära la sjön
Gräsmången tillstöter. Östra Örten är
socknens största insjö och sammanhän- ',
ger raed Gräsraången genom ett vat- i
tendrag, vid hvilket Elfsbacka bruk är
beläget. Östra Örten sjelf sammanhän- |
ger med Vestra Orten, hvilken sjö gen-
om Lusten sararaanbindes med Klar- ;
elfven. Socknen, som består af 4^ 'g
mantal (3^,^., skatte, V4 krono och V3
frälse) med 4 mjölqvaruar, 1 sågqvarn, ;
2 hamrar, 2 manufakturverk och 15
oskattlagda torp, beboddes omkring år
laiO af 1,012 personer, 1850 af 1,220
och 1856 af 1,222 invånare, deri in- ;
beräknade de 19 invånare på det oskatt- ;
lagda torpet Magnstorp i Sunnemo soc-
ken af Elfdals härad och de 17 åbo-
crna pä det likaledes oskattlagda tor- ;
pet Gräsviken i Öfra Ulleruds socken '
af Kihls härad. Uti socknens arabula-
toriska skola undervisades sistnämda år
af en oexaminerad lärare 84 gossar och
3 flickor, medan 2 gossar bivistade 1
allmänt läroverk samt 25 gossar och
43 flickor undervisades i hemmet. —
Elfsbacka är annex till Nyeds konsisto-
riela pastorat af 2:dra klassen i Nyeds
kontrakt af Carlstads stift. Sedan bruks-
patron Henrik Kolthoff på Brattfors af
konung Fredrik begärt och erhållit till-
stånd att vid sitt bruk Elfsbacka få
uppbygga ett kapell, invigdes kyrkan
1731 och fick samma år sin första pre-
dikant, åt hvilken kammarherren von
Hofsten donerat ^/g hemman Lersjön
till boställe. — I socknen ligger El/s-
backa bruk. — Adress: Carlstad.
Elfsbacka. Jernverk i Elfsbacka soc-
ken och Ny-Eds härad af AYärmlands
län, består af Elfsbacka Öfre Hamma-
re, anlagd 16 42, och Elfsbacka Nedra
Hammare, anlagd 1656, och har för
närvarande oinskränkt smidesrätt för 5
stängjernshärdar. vid b vilka under 1855
tillverkades 3,815 sktt 19 1^ stångjern,
hvarjemte vid 3 spik- och 1 knippham-
raare 180 skS manufakturjern tillver-
kades. Till bruket höra en tullmjöl-
qvarn raed 2 par stenar, en husbehofa-
sägqvarn och en legosåg. Bruket eges
nu af ett bolag, hvars disponent är
löjtnant W. Croneborg. På 1670-talet
egdes bruket af Sekreter. i Kammar-
kollegium Carlätröm, adlad Tigerhjelm,
som gaf Elfsbacka i raorgongåfva åt sin
fru, Maria Regina Leyoucrona.
Elfsborg, (iaiiila. På södra stranden
af Göteborgs Revier, mellan Klippan
och Röda Sten, synas ännu några sten-
hopar efter detta fordom väldiga fäste,
omkring hvilket i medlet af femton-
hundratalet en stad af samma namn
uppstod, som förde ett så tynande lif,
att man icke ens med bestämdhet kan
uppgifva, när det slutade, och hvars
återlösande ur fiendehänder kostat Sven-
ska folket så mycket blod och så myc-
ken svett, att äterkräfvandet af El/s-
borgs Lösen länge var i folkets tankar
en tillräckligt gälltig anledning till krig
Fordom kalladt Elfvesborrj och .4/-
lesborg, var Elfsborg, som hvars grund-
lägg^re man uppgifver Birger Jarl, om-
kring år 1260, länge en vigtig gräns-
tästning mot Danmark och Norge, då
det förra egde Halland, det sednare
Wiken eller Bohus län. Uti kon. Erik
XHLs jordebok räknas Elfsborg bland
Sveriges slott och län, och under Uni-
onstideu var det flera gånger både be-
320 Elfsbors, Oamla.
Ulfsborg, Cäaiula»
lägradt och taget. Så infann sig är
1436 Engelbrecht utanför slottet, som
då innehades af konung Eriks fogde
Maths von Kålen, och förmådde denne
att dagtinga på det villkor, att han
skulle tills vidare behålla, slottet, men
icke befatta sig med styrelsen af det
deruuder lydande länet; Maths måste
iraellertid redan samma år utlemna slot-
tet åt marsken Carl Kuutsson, som år
1439 till höfvidsman derstädes insatte
sin frände, Thure Stensson Bjelke. Den-
ne blef i sin ordning belägrad af Norr-
männen under Joh. Umreis, hvilken
dock efter 10 veckors förlopp biet' af
herr Thure så grundligen öfvervunnen,
att han med möda kunde rädda sig på
en liten båt. Under Cbristopliers tid
och under de första åren af Carl Knuts-
sons regering som konung undslapp
Elfsborg vidare fiendtliga påhelsningar;
men sedan aristokraterna på mötet i
Halmstad 1450 kommit öfverens om
förnyandet af Kalmar-Union, och Chri-
stian af Oldenburg följande året före-
tagit sitt härjningståg i södra Sverige,
hvilket af Carl besvarades med rysliga
härjningar i Skåne, belägrades Elfsborg
1452 af konung Christian sjelf, men
försvarades af Gustaf Olofsson Stenbock,
som förut blifvit kallad till Wadstena
och der af Carl Knutsson förmanad till
trohet. Denna gång upphäfdes belä-
gringen af Elfsborg genom Carls marsk,
den tappra Thord Bonde, som likaledes
slog konung Christian tillbaka, dä han
1455 belägrade slottet. Ändtligen blef
Christian af Oldenburg konung 1457
och afgaf en försäkran, att rikets slott
skulle lemuas endast åt Svenskt sinna-
de män. Denna försäkran hölls irael-
lertid lika litet som andra Unionskon-
ungarnes löften, och under oroligheter-
ua efter Carl Knutssons död och under
begynnelsen af Sten Sture den Äldres
riksförestånderskap finna vi den Danskt
sinnade Ivar Greens tjenare innehafva
Elfsborg, hvilket 1471 återtogs af Vest-
götarne under Otto Thorbjörnsson. Mot
slutet af 15:de seklet var Svante Sture
höfvidsman på Elfsborg, inan han blef
riksföreståndare, och strax i början af
16:de århundradet, år 1502, uppgafs
slottet genom dagtingan åt Danska kron-
prinsen Christian (sedan konung Chri-
stian den Omilde), som dock oaktadt
alla löften lät mörda besättningen och
uppbränna allt, som brännbart var på
slottet. Detta blef likväl sedan istånd-
satt och eröfrades 15.23 af Gustaf Wa-
sa, som vistades här 1541 och 1559
befallde, att fästet skulle förbättras.
Under konung Gustafs tid hade den 1
.Maj 15 54 åtskilliga af Sveriges riksråd
på Elfsborg hållit ett sammanträde med
åtskilliga Danska riksråder, för att bi-
lägga stridigheter mellan bägge rikena.
Erik XIV hade 1560 pä sin friareresa
till England hunnit till Elfsborg, då
han erhöll underrättelse om sin faders
död och blef derföre nödsakad att vän-
da om. Han satte till ståthållare Si-
ward Kruse, som försågs med allt nöd-
vändigt till slottets försvar under det
krig mot Danmark, som ej kunde ute-
blifva. Herr Siward var iraellertid med
konung Eriks tillstånd frånvarande från
slottet och hade lemnat befälet pä det-
samma åt Erik Kagg, då kung Fredrik
i Danmark med en af grefve Giinther
von Schwarzburg anförd här visade sig
utanför Elfsborg år 1563. Stadsboerna
satte sjelfva eld på sin stad och drogo
sig in på slottet, hvilket 'uppfordrades.
Kagg beslöt att försvara sig, och be-
lägringen började den J21 Aug. Men
Kagg fick ingen undsättning, och re-
dan den 4 September uppgaf han slot-
tet till de Danska; besättningen fick gå
hem; men höfvidsmannen sjelf blef fån-
ge, tillika med flera af adeln. Det
misstänktes, att Kagg uppgifvit slottet
af förräderi eller feghet, och åtskilliga
berättelser uppgifva, att han sjelfmant
flytt undan till Danmark, Danskarna
togo iraellertid pä Elfsborg ett rikt by-
te, emedan alla kringboende fört sina
redbarheter hit, der de ansågo dera vara
i säkert förvar; slottet skänktes af kon.
Fredrik till grefve Giinther, och Göran
Rantzow sattes till slottshöfding. Kou.
Erik försökte visserligen i April 15G5
att återtaga Elfsborg, men misslycka-
des, och denna gäng förblef fästet i
Dauskarnes händer ända till år 157 0,
då det genom Stettinska Fördraget åter
kom i Sveriges ego, utbytt mot 8 Dan-
ska skepp, som lemnades i stället, hrar-
jerate 150,000 rdr erlades i lösen der-
för. Under de efterföljande oroliga ti-
Elfsborg, Oainla.
Elfsborg, Oainla>
221
derna, då hertig Carl nappades om kro-
nan noed konung Sigismund, omnämnas
Elfsborg ofta i häfderna. Erik Gustafs-
son Stenbock, som 1597 var konung
Sigismuuds höfding på slottet, flydde
derifrån vid hertig Carls annalkande,
och nu förordnade hertigen Erik Stake
och Daniel Danielsson Hund till slot-
tets ståthållare och underståthållare.
Konungens skeppshöfding Johan Gyl-
lenstjerna försökte år 1599 att återtaga
slottet, men misslyckades, och dermed
omintetgjordes Sigismunds plan att upp-
låta Elfsborg åt konungen i Spanien,
som der hoppades kunna finna en läm-
plig hamn för sin flotta i kriget mot
Nederländerna. Carl IX besökte som
konung Elfsborg 1609 och förord uade
om slottets ytterligare befästande. Re-
dan 1011 utbrast det krig mot Dan-
mark, som gaf Elfsborg dess sista be-
dröfliga ryktbarhet, och d. 5 Maj 161.2
började den sista belägringen af slottet
genom Christian IV af Danmark. Olof
Stråle förde då befälet på slottet. Han
trodde sig kunna försvara detta och,
om hau erhölle tillräcklig förstärkning,
äfven de i hamnen liggande skeppen;
men då ryktet förkunnade Danskarues
stora tillrustningar, förtviflade han och
begärde sitt afsked. Han sjelf vore
oförmögen att försvara fästet; de öfri-
ga höfdingarne vore ej pålitliga; Peder
Jönsson, visserligen en trofast man, var
illa sårad, och Göstaf Hansson, som
tjenat sedan gamle kung Göstafs tid,
var alltför mycket till .åren. Derjemte
lät Stråle Svenska fälthöfdingen Kruus
veta, att 42 Danska skepp anländt med
folk och krigsförråd, att fienden lägrat
sig på reparebanan vid Elfsborg den 6
Maj, att han börjat forska nsa sig der
och hemtat kanoner från Bohus samt
att tiendtliga skepp hindrade all till-
försel; han hade sjelf blott 400 man
på slottet och begärde snar undsätt-
ning. Stjerusköld, som skulle undsätta
slottet, kom imcllertid först efter det
belägringen var börjad; men konung
Gustaf Adolf uppmanade Stråle att för-
svara sig till det yttersta. Den 13 Maj
eröfrade Danskarne ett af slottets utan-
verk på den s. k. Skinnareklippan, och
efter denna framgång lät konung Chri-
stian uppfordra slottet med den hotel-
sen, att icke en enda man skulle lem-
nas vid lif, om fästet måste tagas med
våld. Svenskarne svarade med tvä kraf-
tiga utfall, af hvilka det första kostade
30 Danskar lifvet; vid det andra blef-
vo de utfallande tillbakaslagna. Sedan
Danskarnes batterier blifvit färdiga, bör-
jade beskjutningen af slottet, och efter
det densamma varit fortsatt en natt
och en del af följande förmiddagen,
hade hälften af slottets mot Danska
lägret vända sida blifvit raserad, tillika
med öfversta delen af dess runda torn,
hvilket med sina kanoner ramlade ned
i vallgrafven. Christian uppfordrade nu
slottet å nyo. Besättningen begärde
tre timmars betänketid och svarade efter
denna tids utgång, att raau skulle för-
svara sig till det yttersta. Nu började
beskjutningen å nyo, och kl. 7 på af-
tonen den 18 Maj företogs den första
stormlöpningen. Men Svenskarne för-
svarade sig manligen; kon. Christians
värfvade Engelska trupper, som gingo
främst, förlorade 200 man, och när
konungen derpå lät sitt eget lifregi-
mente rycka fram tillika med hertig
Georgs af Liineburg knektar, blefvo de
så mottagna med kulor och lod samt
brinnande beck-kransar, att de måste
afstå från försöket. Imellertid hade
beck -kransarne antändt slottets torn,
och sedan konung Christian förnyat sin
uppfordring, försökte han skjuta eld i
de slottet tillhöriga husen, der flottans
förråder förvarades, samt förklarade än-
nu en gång, att, om icke slottet gåfvc
sig godvilligt, skulle icke ett enda raen-
niskolif bli skonadt derinne. Stråle be-
gärde åter betänketid öfver natten; sjelf
var han skjuten i ena låret, af besätt-
ningen återstodo blott 200 man, ingen
undsättning var att vänta; derföre upp-
gaf han den 24 Maj, efter 19 dagars
belägring, slottet mot villkor, att bc-
siittningen skulle uttåga med flygande
fanor, klingande spel och fulla vapen
samt de sjuka få stadna qvar, tilldess
de återvunnit helsan. Stråle sattes i
fängelse, frigafs, men ställdes likväl å-
terigen till rätta och bötfälldes, för det
han uppgifvit slottet. En bösseskytt
af besättningen, som öfvcrlupit från
Danskarne och två gånger skjutit efter
konung Christian, blef fasttagen och
222
Ulfsborg, ]Vya.
lefvande sönderstyckad i Danska lägret. '
Danskarne togo tillika med slottet 40 '
stora kanoner och förråder samt 6 örlogs- !
skepp, hvilka de Svenska ämnat försäu- ;
ka, men som af Danskarne åter istånd- ;
sattes och införlifvades med deras flotta.
Herr Otto Rud hlef befälhafvare öfver ■
Danska besättningen på Elfsborg. Gen- .
om freden i Knäröd 1613 stadgades,
att Kalmar, Elfsborg och Gullberg i
sknlle återlösas med den då för tiden ■
ofantliga snmraan af en million daler
silfvermynt, hvilken så kallade Elfsborgs
Lösen saramansköts af Svenska folket.
Lösesuraman levererades 1616 den 20 ;
Januari j men den återtogs sedan med
ränta genom frederna i Brömsebro och
Eoeskilde. Under det krig, som före-
gick den förstnämda freden, försökte ^
Christian IV år 1644 att bemägtiga '
sig fästningen genom att gå intill den-
samma under Holländsk flagg; men li-
sten upptäcktes, och försöket misslyc-
kades. Der Xy-Elfsborg nu ligger, an-
lade Danskarne en skans, kallad Go-
thenbrille, hvilken dock snart måste öf-
vergifvas, och alla försök att med ho-
telser betvinga Elfsborg strandade mot
koramendanteH Mannerskölds fasthet.
Gamla Elfsborgs fästning, som icke
uppfyllde ändamålet att försvara inlop-
pet till det nya Göteborg, raserades
slutligen 1660, och af den stolta bor-
gen återstå nu blott några grusade
stenhopar.
Elfsborg, ?iya. Fästning i Lund by
socken och Östra Hisingens härad af
Göteborgs län, på tvänne holmar vid
Göta elfs utlopp, 1 mil från Göteborg,
anlades, dä Gamla Elfsborg icke längre
uppfyllde sin bestämmelse, omkring år
1646, men blef icke färdig förrän år
1654, då en Erik Larsson blef kom-
mendant derstädes. Fästningen är fem-
hörnig till formen och har höga grå-
stensmurar med låga raveliner mellan
bast.ionerna. Det dröjde tämligen län-
ge, ^nan Nya Elfsborg fick pröfva sina i
murars styrka och sin besättnings tap-
perhet mot en fiende, och från de för-
sta åren af fästningens tillvaro känner
inan knappt något annat, än att Carl
XI år 1691 här gjorde ett besök och
mönstrade icai"'iisonen d. 13 Jum. Men
ElfsborK, ]Vya.
andra tider kommo, sedan Carl XII
slutat sitt segerlopp, och Danmarks yp-
persta sjöhjelte, Tordenskiold, gjorde år
1717 sitt första försök att taga Göte-
borg och den staden bevakande fäst-
ningen. Han ämnade först öfverraska
Ny-Elfsborg ora natten; men då detta
företag misslyckades, gjorde han emot
detsamma ett öppet anfall; efter fem
timmars strid, hvarunder fästningen
kraftigt understöddes af en tillfälligtvis
närvarande Svensk eskader, måste imel-
lertid Tordenskiold, sora förlorat två
galerer, söka öppna sjön. Men detta
afskräckte honom icke från ett nytt för-
sök. Han hade 1719 genom kommen-
danten Danckwardts hufvudlöshet fått
Carlsten i sina händer och beslöt der-
före att likaledes sÖka bemägtiga sig
Ny-Elfsborg. På slottet fördes, under
kommendanten Gaddes frånvaro vid Me-
devi, befälet af Johan Lilje. Torden-
skiold kom, lade sina kanoupråraar bak-
om den i fästningens grannskap beläg-
na Aspholraen och öppnade ett fruk-
tansvärdt bombardemeut, sora varade i
tre dagar och förvandlade en stor del
af fästningens verk till ruiner. Men
oaktadt förstörda murar, nedramlade
bröstvärn, demonterade kanoner och ex-
plosionen af ett antäudt krutförråd, vä-
grade Lilje att gifva sig samt hotade
med att nedskjuta hvarje parlementär-
båt, som kunde infinna sig. Torden-
skiold skickade den 22 Juni en slup
med hvit flagg, trumpetare och trum-
slagare med ett bref till kommendan-
ten och uppfordrade fästningen samt
lofvade, att besättningen skulle få ut-
tåga med all militärisk honnör; men
breiVet tillbakasändes ouppbrutet med
muntlig helsning, att Danska amiralen
borde i detta ärende vända sig till gu-
vernören i Göteborg, ty från Elfsborg
svarade man ej med annat än eld,
Lilje bad derjemte Tordenskiold betän-
ka, att han icke vore någon Danck-
wardt; »han ville hellre föras till Gö-
teborg sora en död Lilje än sora en
lefvande Danckwardt.» Efter detta svar
beredde sig Lilje till att med sitt åter-
stående manskap bakom de nedrasade
murarna mottaga de stormande Dan-
skarne, då öfverste Stael von Holstein
utan andra order än sin egen pligtkäu-
Elfsborgs Hnngrsladiig:d.
Rlfsborg^K Ij»ii«
223
sias kom lastningen till hjelp. Öfver-
ste Staél uppförde under den följande
natten i största tysthet ett batteri pä
Hisings-strauden gentemot Aspholmen
och tvang genom detta batteris väl rig-
tade eld de Danska kanonpråmarna bak-
om holmen att öfvergifva den fördel-
aktiga ställning, som de der innehade.
Tordenskiold fortsatte icke striden, utan
seglade till Marstrand, men qvarlemna-
de en flottilj för att blokera inloppet
till Göteborg. Svenskarne togo visser-
ligen denna flottilj; men den djerfva
Tordenskiold, som en natt med några
lätta fart\'g smög sig förbi Elfsborg,
lyckades kort derefter återtaga densam-
ma. Sedan dess har Ny-Elfsborg varit
befriadt från fiendtliga besök; men efter
Tordenskiolds kulor finnas ännu mär-
ken qvar i fästningens garnisonskyrka,
sono befinnes i ett fyrkantigt torn. På
spetsen af bastionen Hvallisken är ny-
ligen ett fyrtorn uppfördt; fyren, som
tjenar till insegling nattetid till Göte-
borg från Wrångö, stora farleden från
Winga samt Kalfsundsleden, synes på
2 ä 2V2 sjömils afstånd.
Elfsborgs Kungsladugård. Belägen
utanför Göteborg i Carl Johans försam-
ling, intill Gamla Elfsborgs slott och
med sina egor sträckande sig omkring
förstaden Majorna, tillhörde denna slot-
tets fordna ladugård med dess tillhö-
righeter af skog och mark staden under
Carl XILs sista år och ämnades af ho-
nom till en särskild stadsdel, som skulle
kallas stadens vestra, och der de, som
ville anlägga 2-våning3hus, erhöllo fri
tomtplats samt 12 års frihet från alla
utskylder till kronan, stora sjötullen
undantagen. Men redan år 1719 blef
ladugården fråntagen staden och ansla-
gen under landshöfdingens lön, hvarvid
det sedan förblifvit. Här befinnes nu
Carnegieska porterbryggeriet, sjötulls-
stationen Klippan m. m.
Elfsborgs Län. Beläget mellan 57"
20' och 390 17' bredd samt 29" 20'
och 31® 32' long., gränsar Elfsborgs
län i norr och nordost till Wärmland
och Norge, i väster till Göteborgs och
Bohus län, i söder till Hallands län
samt i öster till Jönköpings och Skara-
borgs län; det består af hela Dal samt
af vestra och södra delarne af Vester-
götland och upptager 114 qvadratmil,
af hvilka 3,80 äro öppen åkerjord, 9,50
äng och beteshagar, 90 utmark, skog
och berg samt 11,20 insjöar och vat-
tendrag. Länet består af 5 städer, 18
härader och 2 23 socknar samt är iu-
deladt i 7 domsagor och C fögderier
med 27 länsmansdistrikter.
Om provinsen Dals naturliga beskaf-
fenhet hafva vi redan talat vid beskrif-
ningen öfver detta landskap. Af länets
Vestgötadel är största delen af de hä-
rader, som gränsa till Skaraborgs län,
slättbygd; men det öfriga, särdeles mot
Småländska sidan, är högländt, bergigt
och skogbevuxet samt fullt af småsjöar,
mossar och kärr. Utefter en linie, dra-
gen ungefär från Wetterns sydliga ända
till Göta elfs utgreuing vid Kongelf,
sträcker sig landets högsta upphöjning,
och från denna upphöjning, som har
sin högsta punkt (omkring 1,000 Pa-
riserfot) vid Smålandsgränsen, sluttar
landet småningom mot vester och syd-
väst. Vid den punkt, der Elfsborgs
läns och Hallands gränser mötas, har
landet sänkt sig till 290 fots höjd.
Länets hela Vestgöta-andel är uppfylld
med större och sammanhängande sand-
fält, och blnnd de minst bördiga trak-
terna i Sverige märkas särskildt de så
kallade Svälterna, eller slätten öster ut
från Alingsås; i nordvestra delen, om-
kring Göta elf, är dock jordmånen bätt-
re och landet bördigare. Till länets
Vestgöta-andel höra delar af Halle- och
Hunneberg, hvilkas byggnad öfverens-
stämmer med de öfriga Vestgötabcrgens.
Bland vattendrag i Vestgötadelen mär-
kas: sjöarne Anten och 21jörn, i h vil-
ken Sa f sjön af börda r sig genom Lillan,
hvarefter vattendraget fortsattes genom
Sevelången och Aspen, hvilken genom
Säjoe-å faller i Göta elfs utloppsvik;
— Nedsjön, som genom Mölndals å
går till Göta elf; — Ökern, Oren och
Weselången, som höra till Wiskans vat-
tendrag; — Äsunden, som genoraflytes
af Atran. Störst är dock länets gräns-
flod mot Bohuslän, Göta elf, Wenerns
aöopp, med dess talrika kanal-aulägg-
ningur: Carls Gra/, mellan sjön Wass-
22i
Elfsborgs Ii»n.
botten och Göta elf, Stallbaclca kanal, '
Trollhätte kanal, Åkersströms sluss ocb
Ströms kanal
Länets hela befolkning uppgick år
1855 till 254,326 personer, af hvilka
17 9,209 tillhörde Vestgöta-andelen. Un-
der de sednaste 20 åren har befolknin-
gen ökat sig betydligt, mellan 1835 —
1840 med 7,973, mellan 1840 — 1845
med 13,622, mellan 1845 — 1850 med
13,649, men mellan 1850 och 1855
blott med 8,570 personer. Anlednin-
gen till den betydliga minskningen i :
folkökningens progression under detta \
sist anförda quiuquennium vill man till
en god del söka i de utflyttningar, som ;
under denna femårsperiod egt rum, huf-
vudsakligast till Amerika. Under de
fem åren 1851 — 185 5 utlemnades näm-
ligen pass åt ett antal af 1,123 emi-
granter, hvarjemte ett icke obetydligt
antal utflyttat utan att vara försedda
med pass, deribland många såsom tjen-
stehjon till Danmark samt äfveu till
andra delar af Sverige. Iraellertid har
aftagandet i folkökningen inskränkt sig
uteslutande till länets Vestgöta-andel,
raedan på Dal folkstocken tillväxt i ena-
handa förhållande som förut. De of- i
vannämda utflyttningarne hafva nu mer I
i det närmaste upphört.
Befolkningen i hela länet utmärker
sig för laglydnad, foglighet, redlighet, '
arbetsarahet och sparsamhet; den van-
liga skilnaden mellan berglandets och ;
slättbygdens befolkning återfinnes äfven '
här. Om Dalbon hafva vi redan anfört
de goda charaktersdrag, som i allmän-
het utmärka honom; hans bristande
slöjdskicklighet torde till en stor del
bärleda sig derifrån, att han sällan för-
söker sig på denna bana, utan i stal- ;
let köper af den slöjdfärdiga Vestgöten,
som, idog och vänlig, i allmänhet är
böjd för handel samt för lättare och
finare arbeten. Så vidt man af brott-
måls-statistiken får bedöma sedligheten, j
befinnas denna icke på någon låg stånd- :
punkt, ty då t. ex. i Göteborgs län 1
för brott sakfälld person kommer pä
34 invånare, 1 på 62 i Blekinge län,
1 på 14 i Stockholms stad och i Gö-
teborgs läns städer 1 på 7, var i Elfs-
borgs län detta förhållande år 1850
»om 1 lill 133. Antalet af häktnin-
Elfsliorgfs liUn.
gar har på de sednaste 1 5 åren afta-
git betydligt; ännu år 18 40 räknade
man på en ansenligt mindre folkstock
(218,000) 1,202 häktade; men 1848
hade af 233,000 personer 818 varit
häktade, 1850 af 246,000 blott 754,
1853 af 248,000 blott 764 och 1854
af 250,000 endast 673. Såsom 'bidra-
gande orsaker till det förbättrade för-
hållandet uppgifvas : den förändrade
bränvinslagstiltningen, de lättade nä-
ringsutvägarne för den arbetande klas-
sen och den allmännare spridda välmå-
gan, hvilken dock på vissa orter gifvit
anledning till ett betänkligt öfverflöd i
lefnadssättet, »hvilket ofta förenas med
eller urartar till öfvermod i sinne».
Ehuru i flera delar af länet väf-
nads-industrien och andra slöjder äro
en oumbärlig binäring till det svaga
åkerbruket, utgör dock jordbruket den
näringsgren, som frambringar högsta
värdeprodukten, och har vexelbruket
blifvit allmänt antaget i länets bördi-
gare delar, södra och mellersta delen
af Dal samt den norra af Vestgöta-
andelen. Hafra är ännu hufvudsädet;
dernäst komma råg och hvete, korn,
ärter och vicker; lin odlas å flera or-
ter till husbehof, men i Marks härad
till afsalu; hampa förekommer endast
på spridda ställen; Dalskogs socken på
Dal afsätter icke obetydligt med humla.
År 185 5 såddes i hela länet, utom på
städernas jord, följande qvantiteter:
Hvete . . .
1,883
tunnor
Råg ....
. 17,466
»
Korn . . .
. 11,972
n
Hafra . . .
. 107,158
»
Blandsäd .
. 30,468
»
Bönor . . .
211
))
Ärter . . .
3,159
»
Potates . .
. 73,513
))
och deraf skördades efter afdrag för
utsädet :
Hvete .... 10,879 tunnor.
Råg 102,965 »
Korn .... 48,558 »
Hafra .... 358,292 »
Blandsäd . . 107,912 »
Bönor .... 1,105 »
Ärter .... 13,501 »
Potates . . . 450,845 »
Klfsbor^s liUn.
Länet har en lägre landtbruksskola
på Dagsholm, 4V4 mil från Weners-
borg. — Boskapsskötseln bar icke hål-
lit jerana steg naed jordbruket, men är
i allmänhet icke obetydligt i tilltagan-
de; hornboskapen är af godt inhemskt
slag, och hästarne på Dal berömmas, i
synnerhet i provinsens norra del, der
den inhemska stammen är blandad med
den bättre Norska hästracen. Fårafveln
är i det hela icke obetydlig; ett schä-
feri af 250 elektoralfar fanns 1853 pä
Nohlhaga. Af fjäderfä hållas i synner-
het höns och gäss, de sistnämda mest
på Södra Dal samt på Vestergötlands
slättbygd. Länet underhöll 185 5 enligt
uppgift 19,949 hästar, 21,529 oxar,
82,7 82 kor, 41,4 07 stycken ungnöt,
94,534 får, 29,924 svin "och 4,794 get-
ter, de sistnämda i bergs- och skogs-
trakterna inom länets nordligaste och
sydligaste delar. — Länets skogar om-
fatta en areal af 775,000 tunnland, af
hvilka 542,000 tillhöra Vestgöta-ande-
len. Af dessa har kronan omedelbart
förbehållit sig kronoparkerna Halleberg
och Hunneberg, der ordentlig skogshus-
hållning är införd, Edsmären, under
behandling för frösådd och plantering,
samt Weden; härtill komma krono all-
raänningarna Ktdeskog och Risveden samt
häradsallmänningen Brevikshdt om 3,67
tunnland, hvilken bibehålles af KuUings
häradsboer för gemensam räkning efter
trakthuggnings-indelning och skötes af
en direktion. Skoglösa äro delar af
Nordals och Sundals härader på Dal
samt Wäne, Ahle och Marks härader
i Vestergötland; deremot äro Wedbo,
Wedens och Kinds härader de skog-
rikaste; dock anses det, att enskildes
skogar, era de begagnas hädanefter som
hittills, i framtiden icke skola kunna
fylla länets invånares behof af skogs-
produkter, fastän förödelsen ännu icke
gått längre än att, i fall genom ända-
målsenliga åtgärder skogshushållning å-
stadkommes, de skogrikure delarne kun-
na lemna det öfverskott, som skogsbri-
sten å andra orter kräfver. Trävaru-
exporten har redan upphört, med un-
dantag af obetydliga qvantiteter, som
från Bollebygds och en del af Marks
liärader gå till Göteborg. I åtskilliga
trakter af länet finnes bräuntorf; men
II.
Klfsborg^s LtSin.
225
allmogens byggnads- och stängselsätt
äro i alla fall tillräckligt skogsödande.
Länets bergsrörelse är i det hela
inskränkt; jern verken hemta till största
delen sin malm från Nerikes, Wärm-
lands och Smålands bergslager. Inom
Wedbo härad pä Dal är den förnämsta
bruksrörelsen concentrerad. Ar 1830
hade länet blott en masugn (vid Bil-
liugsforss på Dal), och vid 39 härdar
smiddes samma år 29,933 skS stång-
jern ; 1857 utgjorde härdarne ett antal
af 42, och stångjernstillverkningen upp-
gick till 30,207 skit. De vigtigasle
jernbruken äro Gustafsforss, Bäckeforss,
Billingsforss, Cathrineholm, Christine-
dal, Forsbacka m. fl. Utom stångjerns-
hamrarna fiinnos 1856 två kopparhara-
rar (för 1857 uppgifves ingen) och 8
ämneshamrar; jerntillverkningens hela
värde utgjorde 1850 — 1853 i medeltal
för året 970,000 rdr banko, hvaremot
detta medium under åren 1840 — 184 3
uppgick till blott 381,196 rdr banko.
Till bergsrörelsen räknas vidare ett tälg-
stensbrott i Wedbo och ett i Walbo
härad, två skifi'erbrott i Nordals härad,
qvarnstensbrott inom Nordals och Gä-
ser.eds härader samt ett antal kalkugnar
(1856: 14 stycken) vid foten af Halle-
ocli Hunneberg, hvilka tillverkade om-
kring 1,000 tunnor kalk hvardera.
Bland fabriker och öfriga verk på lands-
bygden märkas de stora sågverken vid
Trollhättan och Lilla Edet, bägge vid
Göta elf, hvilkas sammanlagda tillverk-
ningsvärde år 1855 uppgick till 481,333
rdr 16 sk. bko (deraf vid Lilla Edet
208,000, vid Trollhättan 273,333: 16;
samt vid Upperud och Skåpeforss pä
Dal, hvartill kommer ett stort antal
tull-, säg- och mjölqvarnar, 185 5 upp-
gående till ett antal af 891, hvartill
antalet höjt sig sedan 1850, då det
utgjorde 839. — Fartyg och båtar byg-
gas vid Trollhättan, der äfven docka
finnes, vid Haneströra, Eckerna, Garn
och Gammal -Lödöse; vid Trollhättan
finnes jerngjuteri och mechanisk verk-
stad, vid Limmared ett glasbruk, som
1855 tillverkade för ett värde af 45,000
rdr banko, och derjemte räknades sist-
nämda är inom länet 5 4 tegelbruk och
4 pappersbruk. Mechaniska boviidls-
spinnerier finnas vid Näs i Wättle hä-
29
226
Klfsbor^s liän.
Klfsborgs Iiän<
rad, Sjuntorp i Flundre härad samt vid
Trollhättan; det förstiicärada tillverkade
185 5 för ett värde af 619,000, det an-
dra för 215,000 och det vid Trollhät-
tan för 18,000 rdr bko. Villigast är
dock bomullsspinneriet vid Eydahl i
Marks härad, som anlades 18 54 af den
förtjente Sven Eriksson, och redan 185 5
med 202 arbetare tillverkade för ett
värde af 519,613 rdr bko. Vid Ryd-
boholra med dertill hörande tjenstever-
ket Skr.ipered samt vid Kålläng och
Lydde, alla i Marks härad, finnas rae-
chaniska konstväfverier. Ar 1851 fun-
nes på landsbygden i länet 121 fabri-
ker med 1,310 arbetare och ett till-
verkningsvärde af 1,159,321 rdr bko;
år 185 5 var fabrikernas antal 137, ar-
betarnes 1,884, och tillverkningsvärdet
steg till 2,312,36 6 rdr bko.
Den förnämsta bland länets binä-
rmgar är husväfnadsslöjden, h vilken för
husbehof och äfven nägot till afsalu id-
kas inom alla socknar, men som dock
har sitt hufvudsäte inom södra delen
af länet, förnämligast i Marks, Kinds
och Ahs härader, der tillverkningen för
hand af ylle-, linne- och företrädesvis
bomullsväfnader är en högst vigtig nä-
ringsgren, af hvilken den talrika befolk-
ningen i dessa till större delen ofrukt-
bara trakter i hufvudsaklig mån hem-
tar sitt uppehälle. Oaktadt fabrikernas
tillverkningsvärde blifvit så ansenligen
förhöjdt, bibehåller sig dock husväfnads-
slöjden på sin gamla ståndpunkt samt
synes icke heller hafva lidit någonting
synnerligt af »krisen». Ar 1856 af-
stäraplades inom Elfsborgs län icke min-
dre än 14,549,441 alnar sådana väfna-
der, tillika med 1,626,648 stycken bom-
ullsdukar, eller 35,000 alnar mer än
185 5, hvilket är före det närmast före-
gående hade eu öfvervigt af ända till
3,374,627 alnar. Det sålunda tillver-
kade afsättes genom resehandlare från
Borås och Ulricehamn samt genom per-
soner i dessa städer eller på landsbyg-
den, som dermed idka handel i parti
på andra inrikes orter eller på Norge,
under de sednare krigsåren äfven på
Finnland och Ryssland. Dessa han-
delsmän afsätta äfven i Halland tillver-
kade väfnader, hvilkas förläggare till
större delen tillhöra Borås stad och
Marks härad. Andra binäringar äro
jagt och fiske; biskötsel, mest i länets
södra delar, hvarifrän vax årligen för-
säljes; koluing för bruken (i Wedbo och
Kinds härader) samt körslor för bruken
cch sågverken; vidare förfärdigande af
laggkärl, såll, askar, tunntappar, korgar
och dylikt (i Kind, Weden och Bolle-
bygd), hvarjehanda sraiden, linhäcklor,
kardor och skrubbor (i Kind) m. m. —
Ar 1855 hade länet 9 större och 564
smärre bränvinsbränuerier, för hvilkas
tillverkning skatt erlades med 133,632
rdr bko. För år 1858 voro anmälda
12 större och 240 smärre brännerier
med en tillverkning af 340,340 kannor,
för hvilka skattebeloppet uppgick till
204,204 rdr rmt.
Länets handel inskränker sig icke
blott till den vanliga med landtmanna-
varor, utan år 1855 idkades dessutom
landthandel af 34 personer på Dal och
66 i länets Vestgöta-del, och härtill
kommer den så kallade gårdfarihandeln,
genom hvilken husväfnadsslöjdens alster
afsättas, och som af ålder varit idkad
af länets sju sydöstliga härader: Gäse-
ned, Weden, Bollebygd, Mark, Kind,
Åbs och Red väg, ehuru rättigheten der-
till nu mest begagnas af Kinds och
Ahs härader. Sjöfart idkas på Wenern
och Göta elf; men sjöfolket är till stör-
sta delen från Bohuslän. Elfsborgs län
egde år 1856 inalles 92 båtar och far-
tyg om 5 läster och derutöfver; hela
lästetalet var 2,171.
Bland länets kommunikationsanstal-
ter tillkommer största uppmärksamheten
statens vestra stambana, som stryker
igenom Lerums och Skallsjö socknar af
Wädtle härad, Hemsjö, Alingsås, Bä-
linge, Hols, Fullestads, Sköfde, Tum-
bergs, Bråtensby, Rummeneds, Tarsleds
och Herrljuuga socknar i Kullings hä-
rad samt Hudeneds och Hellestads sock-
nar i Gäseneds härad till Skaraborgs
läns gräns vid Snipebro.
Elfsborgs län består af 4,194 för-
medlade eller 6,272 oförmedlade hem-
man samt 20,66 4 lägenheter, verk och
inrättningar, alltsammans år 1855 upp-
skattadt till ett värde af 24,162,179
rdr bko. Dertill komma städerna med
sin jord, 31 hemman, hvilka uppskat-
tades till 2,074,028 r(fr banko. Stats-
bidragen för landsbygden uppgingo sam-
ma år till bko rdr 909,400, för städer-
na till 70,049. Häraf utgjorde för lan-
det: de ständiga räntorna 255,752, kost,
nad för rustning och rotering 122,994,
kleresistatens underhåll 133,336, fattig-
försörjningen 67,042 och väghållningen
94,57 2 rdr bko; för städerna: de stän-
diga räntorna 1,075, städernas styrelse
10,946, kleresistatens underhåll 4,7 15
och fattigvården 10,263 rdr bko. Efter
roterings-indelningen underhåller Elfs-
borgs län af Vestgöta regimeute 208
man, af Elfsborgs regimente 1,191 man,
af Vestgöta Dals 900 man och 87 båts-
niän ; städerna erlägga vakansafgift för
19 ordinarie båtsmän; extra-roteringen
utgöres af 156 rotar. — Folkundervis-
iiingen i länet är öfver allt ordnad en-
ligt Kongl. Stadgan af den 18 Juni
1842. Inom Istorps och Sätila pasto-
rater af Marks härad finnas särskilda,
på donerade fonder grundade skolor,
likasom vid åtskilliga bruk och större
egendomar. Hit hörer också Ostads
barnhus, som i donation eger Östads
säteri af 20 hela hemman med under-
lydande samt årligen leranar undervis-
ning åt 100 barn, hvilka derjemte njuta
vård och underhåll på de under säte-
riet lydande arbetshemraanen. — För
helsovården finnas provincial- läkare i
h vardera af länets 5 städer och oifent-
liga lasaretter i Wenersborg och Borås,
i hvilka städer äfveuledes veterinär-in-
rättningar och djurläkare finnas. Länet
har ytterligare tvänne hushållningssäll-
skaper, sockenmagasiner i 56 socknar,
sparbanker i de 5 städerna och vid
Lilla Edet, åtskilliga smärre brandstods-
föreningar och sedan 184 1 ett allmänt
brandstodsbolag, hvars ansvarighetssura-
ma är 1856 uppgick till 10,978,720
Elfsborgfs liän.
227
rdr bko för byggnader och 7,615,620
rdr bko för lösören. — De årliga mark-
naderna äro i städerna 17 och lika
många på landet.
Enligt sednaste landshöfdingberät-
telse göra rofdjuren i länet årligen ska-
da på husdjur för ett värde af minst
11,000 rdr bko, och skola de årligen
fälla i medeltal 46 hästar, 120 nötkre-
atur, 56 svin, 948 getter och får samt
631 tama fjäderfän. I medeltal fällas
årligen inom länet 18 vargar, 7 lodjur,
700 räfvar, 94 hökar och falkar m. ra.
Elfsborgs län har 5 städer: We-
nersborg, Borås, Alingsås, Ulricehamn
och Åmål. Utom de i det föregående
omnämda bruken och fabriksanläggnin-
garna märkas inom länet, bland histo-
riska orter: Gamla och Nya Lödöse,
Fujcerna, Herrevadsbro, Oppensten m. fl.,
samt bland större gods: Torstensonska
stamgodset Forstena i Tunhems socken,
familjen Lejonhufvuds stamgods Gräfs-
näs vid sjön Anten, Stenbockska god-
set Torpa i Länghems socken, Ivägs-
holm och Qvantensburg på Dal m, fl.,
hvilka alla hvar för sig närmare be-
skrifvas på sina ställen.
Till år 16 97 hörde Göteborgs stad
med Askims och Säfvedals härader samt
ön Hisingen till de härader, som nu
utgöra det egentliga Elfsborgs län, hvil-
ket sedan 1680 är tillökadt med Dal.
Länet indelas för närvarande i 6 fögde-
rier och 18 härader, hvilka i juridiskt
hänseende bilda 7 domsagor och 18
tingslag. I ekklesiastikt hänseende be-
står det af 224 socknar, fördelade pä
57 pastorater under 10 prosterier, af
hvilka 4 tillhöra Skara, 3 Göteborgs
och 3 Carlstads stift. Denna indel-
ning äskådliggöres närmare af följande
tabell:
228
Bi^ir» borgs liun.
Kiriiborg^s LiUn*
Juridisk och Administrativ Indelning.
Ekklesiastik Indeiuin"r.
46 mänt. af Or, Skål-
i^Ol-uaJS II , 1 , o t. f rk 1
... , lerud, 13 raant. ai Dal-
barad. U , tt i n
skog, Holm, Gunnarsna?
och Jern,
Nordals
Mellerud. *
Sundals
härad. •
Östebyn. *
Walbo
härad.
Tånge-
landa. *
Flundre I
härad. J
L:a Edet. * |
Wäne I
härad. ^
Gärdhem. * I
Bjerke I
härad. .|
Sollebrunn * |
Wädtle I
härad. J
Lerum. *
Ale h:d
Kattleberg*]
Kullings
härad.
Alingsås
stad. *
Vg mänt. af Ör, Bo)
stad. Grinstad, Erikstad,
Gestad,Frändef'orss, Ryr,
Brålanda.
Högsäter, 8^4 mantal
al' Råggärd, Rennelanda,
1 ^Vg mantal at" Lerdal,
Jerbo, Färglanda, Ode-
l)org. Torp, (Norra) Pvr.
Romeled, Asbräcka,
Upbärad, Fors, Fuxerna.
Södra Ryr, Wassända
Naglurn, Tunhem, Björ-
ke. Gärdhem, Asaka.
Mellby med Geneved,
Lagmansered, Erska, 18
mantal at" Magra.
Stora Lundby, Skall-
sjö, Bergjum, Angered,
Lerum.
Skepplanda, Sköfde,
Hålanda, Tunge, St. Pe-
der (ell. Gamla Lödese)
2i|5/jg mantal af Östad.
Starrkärr, Kilanda, 1 2V4
mantal af Nödinge.
Herrljnnga, Fölene
Eggvena, Tarsled, Rem
mene, Algustorp, Häre-
ne, Sköfde, Turaberg,
Bråtensby, Landa, V4
mantal af Magra, Lena,
Lnngared , Bergstena ,
lM'lkstad, Hool, Siene,
lliirhi, 55/^g mantal af
Östail, Alingsås lands-
forsa ml., Rödened, Bä-
linge, Heaisjö, Odenäs,
Norska Skogsbygden.
* Tingställe.
Södra
Dals
prosteri.
Vestra
Dals
prosteri.
Wäne
prosteri.
Dorapro-
steriets
Norra
kontrakt.
Kullings
kontrakt.
Ör f, Holm, Dalskog,
Skållerud , Gunnarsnäs
och Jern.
Bolstad f. Grinstad,
Gestad och Eriksstad.
Frändefors f Brålan-
da, Ryr.
Högsäter f Jerbo, Ren-
uelanda, Lerdal och Råg-
gärd.
Ed f Nössemark, Hå-
bol och Töftedal.
Färglanda f Ödeborg.
Rölanda f Gesäter.
Torp f Ryr.
Wenersborgs stad •}-,
Wassända, Naglura och
S. Ryr; Tunhem f, Björ-
ke, Asaka och Gärdhem;
Mellby t, Magra, Erska
och Lagmansered.
{5 andra pastorater
tillhöra Skaraborgs län.)
Stora Lundby f. Skall-
sjö, Lerum, Angered och
Bergjum; Starrkärr f,
Kilanda och Nödinge;
Östad; Skepplanda f, St.
Peder, Tunge, Hålanda
och Sköfde; Romeled f,
Fors, Upbärad, Asbräc
ka och Fuxerna.
Alingsås stad -J- och
landsförsaml., Rödened,
Bälinge, Ödenäs o. Hem-
sjö; Lena f, Bergstena,
Fullestad och Långared;
Norunga f, Ljur, Om-
unga, Qvinnestad och
Asklanda; Algustorp f,
Sköfde, Tumberg, Häre-
ne, Bråtensby o. Landa;
Björke f, Wesene, Gru-
de, Hjellby och Hudene;
Herrljnnga f, Tarsled,
Rom mene, Fölene, Egg-
vena; Hool f, Siene och
Horla.
f Modersocken.
IKlftiborg:» fjiiu.
Bi)lf'<>l><»r@^i« IjmIiii
229
Juridisk och Adiuinistiativ Indelning-
Ekklesiastik Indelnincr.
Ahs
härad.
Wäby. *
Gasciifds
härad.
Ljung. •
?^
Kinds
hiirad. .
Svenljunga*
Hedviigs
härad.
Ulrice-
liamnsstad'
6 mantal af Börstig,
Kärråkra, 2i^/^ maiit. af
Hallstad, Wånga, 14%
mänt. af Möne, Murum,
Wing, Grofvared, Fen-
nesluiida, Häina, Range-
dala, Waruum, Turby,
Espered, Toaip, Giiigrid.
Brämhult, 3^3^ manta
af Tverreda.
HiiUestad, Skölfvened
Kjelluiiga , ?Iof, Scm ,
Björke, Hudene, H jellby
Grude, Wfsene, Eriks-
berg, Mjeldruiiga, 9^/^
rnant. af Broddarp, Odli,
Öra, Alboga, MoUa, Nor-
unga (utoniNorska Skogs-
bygden), Ask landa, Ljiir,
Qvinnestad, Oninnga, 1
mänt. af Tamta, 1 mänt.
af Borgstena.
Gällstad, 23IV32 »»»»
tal af Tverred, Ma"rbäck,
(irönshög, Sem, Finne-
knmla, Länghem, Dan-
nicke, Mäiistad, Asarp,
Sexdrnya, Ljushiilt, Hil-
lared, Roasjö, Dalstorp,
Ölsremma, Nittorp, Hu
la red, Ljnngsarp, 1 V/4
mänt. af Unnaryd, Sven-
ljunga, Ullasjö, Redsla-
red, Refvesjö, Orsas, Tra-
nemo, Måssebo, Sjötofla.
Ambjörnarp, V4 mantal
af Hestra, ."ii/j mänt. af
Ö.\abäck, Mjöbäck, Elf-
sered, Holtsljiuiga, Kalf,
Frölunda, Häk sv i k, Mär-
daklef, % mänt. af (iun
narp.
i mänt. af Asaka, 2
mänt. af Börstig, I9V2
mantal af Åsarp, "S^^ie
mänt. af Sraula, Kölaby.
Solberga, Humla, Blids
berg, Dalum, Böne, Fifle-
Ähs
;ontrakt
Kinds
kontrakt.
Red vägs
kontrakt.
* Tingställe.
Borås stad -j-, Torpa,
Bräinhnlt, Fristad, Borg-
stena och Gingrid; **)
Rängedala f, Toarp, E-
spered, Tärby och War-
nnm; Wing (ined Töf-
ve) f, Härna, Fennes-
Umda och Grofvared;
Bredared-I-, Tämta,Wän-
ga, Sandhult med He-
dareds kapell; Odh f.
Molla, Alboga och Öra:
Hallstad t, Murnm,
Wånga och Möne; Skölf-
vened f, Sem, Hofva o.
Kjell unga; Eriksberg •{•,
Mjeldrunga o. Broddarp.
MjöbJick f, Elfsered o.
Holtsljunga ; Svenljunga
med Ullasjö f, Örsäs
Refvesjö och Red,sl;ired;
Sexdräga f , Roasjö, Ljus-
hult och Hiilared; Läng-
hem "1-, Dannicke, Män-
:jitad och Asarp; Gill-
ätad f, Grönahög, Tver-
led, Marbäck, Finnekura-
la och Sem ; Dalstorp f,
Hulared, Nittorp, Öls
rerama och Ljnngsarp:
Tranemo -|- , Måssebo,
Ambjörnarp o. Sjötofta
Kalf t, Håksvik, Mår-
daklef och Frölunda.
Böne -J-, Knatte, Lia-
red, Fitlered och Kylin-
gered; Bottnarydf, Mul-
seryd, Angjerdshestra o.
Bjurbäcks kapell; Sand-
hem f, Härja, Utvängs-
torp och Nykyrka (Ska-
raborgs län); Habo -J- o.
Gustaf Adolphs kapell;
Asarp f. Smula, Kölaby
o. Solberga; Ulricehamns
■^ Modersocken.
") Boras pastorat delades 1859 i 2 regala
pastorater af 2:dra klassen, nämligen 1. Borås,
Toi-pa och Brämhult; 2, Fristad, Borgstena och
Gingrid.
231) KlfNlior^s Ivan.
Klfsborgs Ijäii.
Juridisk och Administrativ Indelning.
Ekklesiastik Indelnins.
bd
H
Kedvägs
härad
■J
■ Ulrice-
hamnsstad*
Marks
härad.
Skene. *
red, SeVg mänt. af Ky-
lingared, Knatte, Liared,
Vo mänt. afHällstad, Vo
raant. af Möne, Tiniel-
hed, Wist, Brunn, öf'^
raant. af Bottnarjd, 2^1^
mänt. af Bjurbäck, **)
Hössua, GuUered, Streng-
sered.
iVo niant. af Torpa.
Seglora , Kinnarurama
Fritsla, Skephult, Sätila
Hyssna, Örby, Kinna,
Berghem, Hajom, Sur
leby, Kattunga, Fout-
skäl, Tostared, Thores
torp, II-V30 mantal al
Öxabäck, JEllekulla, Is
torp, Oxnevalla, Horred,
Kougsäter, Grimmared.
Gunnarsjö, Carl Gustai
(eller Skedeskamma).
Bredared, 9^/jg raant.
af Tämta, Wänga, Sand
hult, Hcdared, Fristad,
IQ^V^ mänt. af Borgste-
na, 27"^ g niant. af Torpa.
BoUebygil, Björketorp,
Töllesjö. "
Dalboredden i Svan-
skog, Hesselskog, Mo.
Fröskog, Åmåls lands-
församl., Tössö, Tydie,.
Animskoa;.
Wårvik, Torrskog, Ed,
Nössemark, Håbol, Töf-
tedal, Laxarby, Steueby,
Wedbo Ertmark, Billingsforss ,
härad. ' Tisselskog, Rölanda, Od-
Alltorp. * sköld, Backe, Gesäter,
3V4 mänt. af Dalskog,
i 4^/g mänt. af Råggärd,
I 6^8 maut. af Lerdal.
Tiugställe.
**) Bottuaryd ligger i 3 län, Elfsborgs, Ska-
raborgs och Jönköpings, Bjurbäck i Elfsborgs
och Skaraborgs, pastoratets bägge öfriga socknar
I i Jönköpings.
Wedens
härad.
Boras.
(
I
BoUeb, I
härad. J
Fläskjum.*!
Tössbo I
härad.
Åmål. '
Redvägs
kontrakt.
Marks
och
Bolle-
bygds
kontrakt.
Norra
Dals -
:ontrakt.
stad, Tiraelhed, Brunn
o. Wist; Stengårdshult f,
Unnaryd, Oreryd, Heslra
och Waldshult (Jönkö-
pings län); Blidsberg f,
Dalura o. Humla; Höss-
na f , GuUered o. Streng-
sered; Yllestad f, Näs
o. Wistorp (Skarab. län).
Bollebygd -j-, Björke-
I torp o. Töllesjö; Sätila f
I och Hyssna; Seglora f,
i Fritsla, Kinnarurama o.
j Skephult; Örby f och
• Kinna; Berghera f och
I Hajom ; Surteby med
! Kattunga f, Foutskäl o.
I Tostared; Istorp f, Öx-
I nevalla o. Horred; Kong-
säter f. Gunnarsjö, Grim-
I mared och Carl Gustaf
! (Skedeskamma); Thores-
j torp 7, Öxabäck och
I Ellekulla.
Steneby f, Ertmark.
I Ödsköld, Tisselskog, Bäc-
I ke och Billingsfors; Hes
j selskog 7, Laxarby, Mo
i och Fröskog; Tössö f,
i Tydje och Animskog; A-
' måls stads- och lands-
församling.
Wårvik och Torrskog
tillhöra Nordmarks kon-
trakt af Carlstads stift;
Svanskog hör till Gil-
bergs kontrakt af sam-
ma stift.
J- Modersocken.
C
> o.
Fögderier :
Wäne, Bjerke, Flundre, Ale och VVädtle
häraders;
KuUings, Gäseneds och Ahs häraders;
Kedvägs och Kinds »
Marks, Bollebygds och Wedens «
Suudals, Nordals och Walbo »
Wedbo och Tössbo häraders fögderi.
Elfsbro.
K I f sta.
231
Elfsbro. Stångjenisliamrnare i War-
nums socken och Öline härad af Carl-
stads län, anlagd 16 56 på irälsegrund,
med 2 härdar samt hälften i bruks-
sågen naed eit l)'ad och hälften i Nik-
lasdams säg, likaledes med ett blad.
Tillhör C. M. Jiihlin på Niklasdara.
Elfsby. Kapellsocken i Piteå soc-
kens tingslag och Luleå fögderi af Norr-
bottens län, 6 mil nordvest från Piteå, är
tillika med Piteå stadsförsaraling, annex
till Piteå landsförsamling i Vesterbot-
tens andra kontrakt af Hernösands stift.
Om kapellförsamlingen, som 18.56 hade
1,559 invånare, se vidare Piteå.
Elfsered- Annex-socken i Kinds hä-
rad och Elfsborgs län, 6V4 mil söder-
ut från Borås och 4 mil o. n. o. från
Warberg, invid Hallands gräns, har en
areal af 9,5 58 tuunl., af hvilka 1,170
äro sjöar och kärr. Näringsfången äro
de i Kinds härad vanliga, och socknen,
som består af SSVg oförmedlade eller
IOV4 förmedlade mantal (S^ig skatte,
2V4 krono, ä^ViG frälse), beboddes om-
kring 1840 af 46 2 personer, men hade
1850: 469 och 1856: 508 invånare,
Socknen hade sistnämda år arabulato-
risk skola med en examinerad lärare,
som undervisade 41 gossar och 5 2 flic-
kor. — Elfsered är, tillika med Holts-
Ijunga, annex till Mjöbäcks konsistori-
ela pastorat af 3:dje klassen i Kinds
kontrakt af Göteborgs stift. Kyrkan,
af okänd ålder och uppförd af trä, var
redan på 1830-talet högst förfallen. —
Bland fornlemningar inom socknen nam-
nes en stensatt grifthög på hemmanet
Gamlaryds gärde, norr om Danabäck,
hvilken från hemmanet Danhult i Elf-
sereds socken till Bäckarp i Fagereds
socken utgör gränsen mellan Elfsborgs
och Hallands län, men fordora var riks-
gräns. Ofvanpå högen skall fordom en
bautasten halva stått, men blifvit flyt-
tad till Gamlaryd och lagd till tak öf-
ver en källare; i trakten kring högen
har man hittat kulor, värjor o. s. v.,
hvarjemte skattgräfvare derstädes skola
hafva funnit silfverpenningar. På hem-
manet Ryds egor finnas derjerate 4 st.
bautastenar och en mindre o-rifthöo;. —
Adress: Svenljunga.
Elfsjö. Säteri om 2^ ^ mantal i
Brännkyrka socken och Svartlösa härad
af Stockholms län och Södermanland,
är grundadt af riksrådet Johan Skytte,
som skref sig till Elfsjö, reducerades
1683, men utbyttes af arfvingarne, till-
hörde år 1772 friherre Eh rensvärd och
sedan riksrådet och amiralen friherre
Axel Lagerbjelke, som dog på denna
gård 1782. Han gjorde godset till fi-
deikommiss, och detta egdes sedan af
öfver-arairalen grefve Gustaf Lagerbjel-
ke samt tillhörde 1856 landshöfdingen
grefve G. Lagerbjelke. Under gården
lyda 3 mantal i Huddinge.
Eifsiiabben. Hamn i Stockholms
skärgård, uti Muskö kapellsocken och
Sotholms härad af Stockholms län, uti
Mysingefjärden, mellan ön Elfsnabben,
Bjurshagen, Kapellsholraen och Gubb-
holmen, nu lotsort och telegraphstation.
Hamnen, som har två inlopp, är till-
gänglig för de största linieskepp och
kan rymma en hel flotta, som der lig-
ger tryggad för alla vindar. Elfsnab-
ben , äfven kallad Elgsnabben och
Hjelmsnabben, var också i fordna da-
gar Sveriges förnämsta örlogshamn, och
härifrån afseglade Gustaf Adolf först
till Polska och sedan till Tyska kriget
(midsommardagen 1630). Ar 1719 lå-
go Ryssarne i Elfsnabben och hemsök-
te derifrån hela socknen med eld och
brand, skonande blott kyrkan. Under
sednaste Orientaliska kriget låg Fransk-
Engelska flottan några dagar vid Elfs-
nabben, dit talrika ångfartyg utgingo
från Stockholm med passagerare, nyfik-
na att beskåda det krigiska skådespelet.
— Alla frän Stockholm utgående eller
inkommande skepp, med varor och köp-
mansgods, få icke taga annat ut- eller
inlopp än genom Elfsnabben, Dalarön
eller Sandhamn.
Elfsta. Säteri af 2 mantal i Bot-
kyrka socken och Svartlösa härad af
Stockholms län, vid Tullingesjön, till-
hörde 1686 Starenflychts enka, under
större delen af 17 00-talet grefliga släg-
ten Lagerberg, sedan genom gifte pre-
sidenten grefve Cronstedt omkr. 17 72,
Hebbe 1825, friherre Sköldebrand, Rön-
qvist 185 0. Underlydande äro 2^24
mantal.
232
IH^Ifsyi^sel.
Elfsyssel, Södra och Norra Två
prosterier i Giiteboif^s stift, af livilka
clft ÄVc^ra iiiiiefaltar pastorateriia: Tbois-
landa och Ockerö; Siifve, Backa och
Björlaiula; Koiij^elfs stad med Ködbo
och Ytteiby; Karreby och Ronielauda;
Thorsby, Harestad och Lycke; Mar-
strands stad och Carlstens slottsförsam-
ling; Hjertum och Vesterlanda ; Solber-
ga med Jörlanda och Halta; Spekeröd
med Uckliiin. — Elfsyssels Norra pro-
steri innefattar: Odsmål och Norum;
Forshalla med Eesteröd, Ljung och Grin-
neröd; Uddevalla stad med Bäfve och
Norra Ryr; Skredsvik, med Hi-rrestad
(den egentliga moderkyrkan) och Högas
samt Bokenäs och Dragsraark. Södra
prosteriet beboddes 1856 af 32,8fi0, det
Norra af 23,9.")fi invånare.
Elfsåker. Annex-socken i Fjäre hä-
rad af Hcillands län, ^/^ mil n. n. o.
från Kongsbacka samt 1^/^ mil s. s. o.
från Göteborg, har eu areal af 9,9 28
tunnland, af h vilka 7 90 äro sjöar och
kärr. Större delen af socknens hem-
man äro belägna enstaka i skogsbygd
och halva jordmån af mylla, starkt
uppblandad med sand och grus, samt
ega god tillgång på skog; nästan alla
hafva de husbehofs-vattenqvarnar och
god tillgång på bränntorf. De yngre
karlarne idka nästan allmänt sjöfart.
Socknen består af SöVo^ hemman (der-
af 2023/2^ skatte, 3Vi2'krono och luVo
frälse) med 34 oskattlagda sqvaltqvar-
nar, 4 4 backahus och 2 ålfisken; samt
beboddes på 1840 talet af 933, 1850
af 1,160 och 1856 af 1,183 invånare.
Socknen hade sistnämda år ambulato-
risk skola med eu examinerad och en
oexaminerad lärare, som undervisade 46
gossar och 5 flickor, medan 20 gossar
och 14 flickor hade enskild undervis-
ning samt 20 gossar och 28 flickor
undervisades i hemmet. — Elfsåker är,
tillika med Lindome, annex till Tölö
prsebende- pastorat af 2:dra klassen i
Fjäre och Wiske kontrakt af Göteborgs
stift. Kyrkan ombyggdes år 17 29. —
Någon större gård finnes icke i sock-
nen. — Adress: Kongsbacka.
Eifradaiisaretrnilet. Så kallas en
lummig lind, som atur å en luijd vid
Klgaras.
Skånes västra hafsstrand, icke långt
från Båtstad. Enligt folkberättelsen
skola kring detta träd fagra sjötärnor
om nätterna hålla sina dansar efter
Neckeiis underbara spel. Dylika berät-
telser äro för öfrigt gängse på flera
ställen i södra och mellersta Sverige.
Eirrarfylke, eller Elfrarsyssel. Det
förra redan i 1 2:te, det sednare i 14:de
seklet benämning på Södra Bohuslän,
eller landet från Uddevalla till elfven,
öarna inbegripna. Inbyggarne, hvilka
ansågos som de argaste bland alla Norr-
män, kallades för sin vildhet Elfvagri-
mar, det är de grymma vid eliven.
Namnet qvarlefver ännu i Elfsyssels
bägge k ont ra k ter.
Elfrarqrisla. Så kallas bos Sturle-
son mynningen af Göta elfs norra gren,
Nordre elf, som öppnar sig utmed stran-
den af Björlanda socken på ön Hisin-
gen i Bohuslän. Af folket i trakten
kallas elfmynningen föv Qvillan.
Elgaryd. Ett mantal skatte i Tolgs
socken och Norrvidinge härad af Kro-
nobergs län, födelseort för skalden Pehr
Elg!«tröm, som föddes här desi 24 De-
cember 1781, och hvars far, Erik, var
bonde i Elgaryd.
Elgarås. Socken i Wadsbo härad af
Skaraborgs län, vid sjön Undens vestra
strand, i söder om Hofva, har en areal
af 22,009 tunnland, af hvilka 6,250
äro sjöar och kärr. Utom en del af
sjön Unden hörer större delen af sjöu
Welen till socknen, hvilkeu derjemte
senoraflytcs af ett par smärre vatten-
drag. Socknen är belägen på krono-
allmänningen Fägreds-mon; jordmånen
består af lera, ler- och sandmylla; huf-
vudsädet är råg; lin odlades fordora
mer än nu; sedan skogarue aftagit, och
kolning och tjärubränning, sora förut
idkades i stor skala, blifvit förminska-
de, har äfven boskapsskötseln ådragit
sig större uppmärksamhet än sora förut
var't fallet. Socknen, som består af
20^3/jg hemman, af hvilka 2*/^ Sro bo-
ställen, beboddes pä 1840-talet af om-
kring 800 personer, men hade 1850:
1,332 och 1856: 1,486 invan. Sock-
fil^ebergret.
nen hade sistuäiuda år både fast och
arnbulatoiisk folkskola, med en exami-
nerad lärare i h vardera skolan. I den
fasta undervisades 30 gossar och 24
flickor, i deji ambulatoriska 60 gossar
och 4 flickor, medan 16 gossar och
1'9 flickor undervisades i hemmet. —
Elgarås socken utgör, tillika med Fin-
ncrydja, annex till Hofva regala pasto-
rat af l:3ta klassen i Norra "Wadsbo
kontrakt af Skara stift. Kyrkan, belä-
gen 3^/o mil o. n. o. från Mariestad
och 1 mil från Göta kanal, äf af trä,
uppbyggd år 1735 och har vid vestra
gafveln ett litet torn af bräder, hvari
klockorna hänga. — Inom socknen lig-
ga löjtnantsbostället Elgarås Millom-
gården och kapellansbostället Elgarås
Tomten; vid pass ^g mil i öster frun
kyrkan tror man sig hafva funnit qvar-
lefvor efter det i Erikska ättens histo-
ria ryktbara Elgarås slott eller kungs-
gård. Det var pä Elgarås, som kon.
Sverker Carlsson år 120 5 lät mörda
sin företrädares, Knut Erikssons, barn,
som uppehöUo sig derstädes; blott en
af de unga furstarne, den äldste, Erik,
sedan konung Erik X, kora undan och
blef af Fåle Bure förd öfver Tiveden,
genom Bergslagen, Dalarne, Helsing-
laud och Medelpad till Norge. Enligt
någras uppgift, skall Fala hafva burit
honom på sina armar; men enligt an-
dra var Erik vid denna tid redan fuU-
vRxt. — En annan berättelse är, all
Knuts söner uppreste sig mot Sverker
och fölio i drabbning, icke mördade. —
De förmenta qvarlefvorna efter kungs-
gärden befinnas på en med buskar och
småskog bevuxen höjd. — Adress: Ma-
riestad.
Elgeberget. Berg i grannskapet af
den 8. k. Gällnäs Udde i Gesta socken
och Sundals härad på Dal. Berget lik-
nar ett skepp »med köl, sidor och rorw.
Folksägnen berättar: »det var lordom
en hop jättar, som här lastade en far-
kost med bara silfver och ämnade flytta
härifrån uppåt Wärmland. Men de kora-
mo en dag i en sådan träta och slags-
mål, att de började slå ihjäl bvarandra.
Slutligen återstod blott en, hvilken icke
kunde komma någon hvart med farko-
sten, som med tiden, jemte silfret i
II.
£lsliaininar.
238
densamma, mer och mer förvandlades
till sten. Berget innehåller ännu god
siifvermalm.»
Elgebo, Stora och Lilla. Frälse-
hemman, det förra ^/g, det sednare Vs-
i Åkers socken och Östbo härad af
Jönköpings län. Stora Elgebo, som har
vidsträckta egor, var genom hemmanets
klyfning förvandladt till by, hvari bon-
den Johannes Jaensson egde Vg* Den-
ne hade en son, Anders, som antog
namnet Åkerlund, hvilken tidigt bör-
jade sysselsätta sig med handel och
genom flit och verksamhet samlade så
mycken förmögenhet, att han år 1815
anlade ett ståltrådsdrageri, hvilket den
tiden lönade sig synnerligen väl. Han
inköpte kort derefter V4 i byn, der han
på ny tomt uppförde ett stort corps
de logis med flygelbyggnader, vacker
trädgård och stor ladugård, hvarigenom
stället blifvit ^ en af ortens vackraste
sätesgårdar. Är 1822 anlades ytterli-
gare ett garfveri, och småningom in-
köptes ännu ^/^ af tjården samt Lilla
Elgebo, Vg f'älse. Bägge gårdarne eg-
des 1857 af Åkerlunds arfvingar.
Elghanimar. Jernbruk i ofvannämda
socken, anlagdt 1840 af den i förra
artikeln oranämda Åkerlund i den s. k.
Öster-, Brandstorps- eller Eli(ebo-åu i
rågången mellan Elgebo och Åkers sko-
gelag. Bruket består af 1 hammare
med härd samt manufakturverk; det
hade 1852: 600 sk<S:s smidesrätt, nu
oinskränkt. Härtill komma 3 knipp-
och 1 spikhammare. Elgbammar med
jernbruk, stältrådsverk samt garfveri och
hemmansdelar, fllgebo, Broddarp och
Linas, I^'^.3., mantal, är taxeradt till
31,943 rdr bko. Tid brukets anlägg-
ning mötte den svårigheten, att damm-
muren måste göras 175 alnar lång.
Bruket står på ett hälleberg, i hvilket
hammarstä Ilningen af tackjern är ned-
borrad och fäst.
Elghammar. Frälsesäteri af 4 man-
tal i Björnlunda socken och Daga hä-
rad af Nyköpings län, vid norra stran-
den af sjön Lockvattnet, hvars vatten
begagnas som källvatten, blef år 144 4
af biskop Erik i Strenguäs bortbytt till
riksrådet Magnus Larsson till Tärna
30
234
ElghuK.
Klgä.
och har sedan tillhört Johau Kruse
samt deunes sou Sivert i förra hälfteu
af 16 00-talet. Efter deu sistiiärades
enka, Katharina Eosenbaue, tillhörde
godset deras slägt allt framgent ända
till medlet af följande seklet; sednare
egare voro O. B. Ehreiicreutz 1754 ocli
17 70, König 17 88, kommersrådet We-
lander, slutligen excellensen grefvc Ste-
dingk genom köp. Steditigk lät upp-
föra en ny hufvudbyggnad efter ritning
af en architekt Giacomo Qvarcughi, och
Elghammar är nu ett af Södcrmanlauds
bäst bebyggda herresäten. Kommers-
rådet "Welauder donerade 0,000 .rdr bko
till en vexelundervisniugs-skola i Björu-
lunda socken. Godset eges nu, tillika
med ett dertill hörande tegelbruk och
torpet Elgharamarsberg, af generalma-
joren grefve Ludvig Ernst v. Stedingk.
Eighult. Socken i Uppvidinge hä-
rad at Kronobergs län, fordora (1304)
kallad Elrjialmlt, i öster och norr grän-
sande till Kalmar län, har en areal af
84,588 tunnland, af hvilka 3,830 äro
sjöar och kärr. Socknen har omkring
tiO sjöar, biaud hvilka deu största he-
ter U/vasJö, i hvilken Scrjsjöst?'öms å
eller Allster-ån faller ut. Socknen bil-
dar en vågformig berg&luttuing mot
sydost, och genom en större fördjup-
ning deri framgår Allster-un. Akerte-
garne äio små, jordmånen svartmylla
och alf, högst stenbunden. Håg, korn
hafre och foderväxter sås. Ännu finnas
i socknen två ansenligare skogar, Kloh-
Lirigsmark och Gråstensmo. Socknen,
som består af 68V3 mantal (4lVi2
skatte, iVo krouo och 25^, frälse),
värderade till 311,139 rdr banko, med
7 qvaruar, 8 sågar och 5 utjordar, be-
boddes 1840 af 3,049, 1850 af 3,514
och 1856 af 3,76 2 personer. Socknen
hade sistnämda år ambulatorisk skola
med 2 examinerade och 1 oexaniinerad
lärare, som undervisade 232 gossar och
186 flickor, medan 1 gosse bivistade
flllmänt undervisningsverk. — Elghults
moderförsamling utgör med annexet
Helleberga ett konsistorielt pastorat af
2:dra klassens l:sta afdeluing i Uppvi-
dinge kontrakt af AVexiö stift. Hela
pastoratet består af 94V..4 förmedlade
mantal, prestgården är 1, stommen Vi
mantal. Kyrkan, belägen 5^8 mil från
Wexiö, byggdes 180 5 — 1806 af sten
med torn och har en vacker altartafia,
som fordom tillhört Jakobs kyrka i
Stockholm samt blifvit skänkt af pro-
sten N. CoUiander och hans fru. På
nya kyrkdörren sitter ett gångjern med
run-inskrift: ktrk J»ufiDt l)ok tluparrn;
i sakristian är en stor träayckei, som
skall föreställa löse- och bindenyckeln.
En i gamla kyrkan fordom befintlig
bild af den Hel. Dionysius är förkom-
men, likasom en af Jungfru Maria.
Bland kyrkoherdarne i Eighult märkes
herr Thord, hvilken tillika med läns-
mannen Nils Germuudssou i Kyd blef
som Dackes medhällare lagd pä sträck-
bänken och halshuggen i Strengnäs till
straff derför, att hau med sin varning
räddat den af Jakob Bagge förföljda
Dacke. — Bland gårdar inom socknen
märkas: frälsehemmanet Botillaboda, af
hvilket är 1297 såldes ^,\q tillika med
\,j af Hohult och Vis ^' Myklaboda i
Lmliojda för 22 mark silfver till Peter
Oijarsson af fru Ingeborg och hennes
son, riksmarsken Håkan Lama, genom
dennes styflader, riksrådet Bengt Pse-
tarsson (3 hjorthorn); — Duhberås, V4
mantal frälse, af Byrghytha Thuresdot-
ter (Bjelke) upplåtet åt Hr Karl, Sver-
ges, Norges oc Gotha Konung, då kal-
ladt Doblaraas i yElhult socken; —
Flöxladt och Hof gården samt Höne-
ströms binik (se dessa artiklar). — A-
dress: Wexiö.
Elgniyra. Tre mantal skatte-säteri
uti Krigsbergs socken och Bobergs hä-
rad af Linköpings län, hvilka för när-
varande tillhöra Givarns bruksegendom
i samma socken. Äldsta kända egaren
är laudshöfding Hans Strijk, som 1645
och 1646 förvärfvade Elgmyra genom
köp och donation; hans son, Gotthard,
gift med Christina Ribbing, egde år
1683 gården såsom säteri af 4 allodial-
hemman, men måste lösa en del från
kronans anspråk för Ulfåsa gård; på
175 0-talet tillhörde gården brukspatron
M. Wester, 1818 A. Wester, 1852
brukspatron P. H. Yictorin. Se vidare
art. Qvarn.
Elga. Annex-socken i Jösse härad
af Wärmlands län, på Elgå-fjordeus ve-
Elgrä.
strå strand, 7Vo niil nordvest från Carl-
stad, har en areal af 46,703 tunnland,
af hvilka 6,950 äro sjöar och kärr.
Bland vattendragen märkas, utom Elgå-
fjorden, sjön Eänken, med den förra
samraanbunden medelst en hästbana at"
14,650 fots längd, som anlades år
1855 med en kostiiad af 60,000 rdr
bko, — Elgsjön, sora enligt ch ärtorna
bar aflopp både åt Elgå-fjorden och
Stora Gla, — nordligaste delen af sjön
Lilla Gla, Grunsjön samt Norra och
Södra Or-sjöame. Socknen, som be-
står af ITVg hemman (I4^\jo skatte,
'V04 krono, 1 säteri och ^ .^ frälse),
med 4 utjordar, 29 torp, 1 1 par qvarn-
stenar till husbehof, 3 par qvarnstenar
för tull, 4 salusågar, 1 såg för husbe-
hof, 2 stångjerns-, 2 knipp- och 2 spik-
bamrar, beboddes på 18i0-talet af 1,736
invånare, men hade 1850: 1,972 och
1856: 2,097 invånare. Socknen hade
sistnämda år ambulatorisk skola med
en examinerad lärare, sora undervisade
112 gossar och 7 9 flickor, medan 1
gosse bivistade allmänt undervisnings-
verk samt 96 gossar och 95 flickor un-
dervisades i hemmet. — Elga socken
är annex till Arvika konsistoriela pa-
storat af 2:dra klassen i Jösse kontrakt
af Carlstads stift. Socknen namnes icke
förr än är 1469 och hade då träkyrka
samt kallades Helga Socken i Yester-
Sysslet, ehuru Fernow dock anser det
möjligt, att med denna Helga Socken
kuunfit förstås det i söder om Elga be-
lägna Glafva (Gladewall, der Gudwalla
kloster legat). Samma författare anför,
att kyrkan i äldsta tider hatt namnet St.
Olof och att socknens nuvarande namn
kunnat uppkomma genora någon för-
vridning deraf. Olofsmessan lär också
ända till sednare tider hafva här i sock-
nen bibehållit sig i större helgd än an-
norstädes. — I socknen märkas: Elga
bruk (se nedan); — Fröbohl, som i bör-
jan af 1500-talet tillhörde Måns Jenis-
3011, sousons sonson af kon. Albrechts
råd .Tenis Hjärne; — Sulevik eller Sul-
bovik, alltifrån hedendoraen en offentlig
marknadsplats, der under den sednare
medeltiden marknader höllos vid Kors-
messan och Mormessan, ra. fl. — Adr.:
Arvika.
Eling.
235
Elga. Jernbruk i ofvannämda soc-
ken, anlagdt 1695 och 1857 bestående
af en stångjärnshammare med 2 härdar
och manufakturverk för 2 knipp- och
6 spikhamrar med 3 stockar och 4 här-
dar. Smidet är oinskränkt. Till bru-
ket höra vidare en tullrajölqvarn af 3
par stenar, en siktqvarn, en finbladig
salusåg af 8 blad för sågning af 100
tolfter blockar samt tvänne lastbåtar
om 1 1 lästers drägt hvardera. Stång-
jerns-smidet för året utgjorde 1,105 skS
9 llt 5 'tt, med ett värde af 27,805
rdr bko; manufaktursraidets värde upp-
gick till 16,716 rdr banko. Hela bru-
kets värde, inbegripet V- mantal As-
bohl, uppgick till 74,459 rdr bko.
Eljaröd- Annex-socken i Albo hä-
rad af Christiaustads län, har en areal
af 5,415 tunnland, hvaraf blott 4 äro
sjöar och kärr. Socknen består af 7^8
mänt. {i-^:.^^ skatte, ^ '^ krono och 2^[^
frälse), med 4 mjölqvarnar och ett te-
gelbruk; större delen deraf lyder under
Torups och Christinehofs gods. Elja-
röd, som på 1840-talet hade omkring
600 invånare, räknade 1850: 693 och
1856: 761 personer samt hade sist-
nämda är fast folkskola med 1 exami-
nerad lärare, som undervisade 54 gos-
sar och 63 flickor, medan 20 gossar
och 20 flickor undervisades i hemmet.
— Eljaröd är annex till Andrarums
regala pastorat af 3:dje klassen i Albo
och Jerrestads kontrakt af Lunds stift.
— Adress: Christianstad.
Elin?. Annex-socken i Barne härad
af Skaraborgs län, 3^'^ mil n. o. från
Alingsås och 4^ .^ mil s. s. v. från Lid-
köping, har en areal af 5,022 tunn-
land, af hvilka 220 äro kärr och sjöar.
Jordmånen är för det mesta sand- och
lermylla, åkerbruk hufvudnäringen. An-
garne bestå dels af mader, dels af täm-
ligen mosslupen hårdvall; något löfskog
finnes. Socknen, som består af 10 man-
tal och är taxerad till ett värde af
32,6 58 rdr banko, hade på 18i0-talet
382, 1850: 400 och 1856 i06 invå-
nare. — Eling är tillika med Wedum
annex till Bitterna konsistoriela pasto-
rat af 2:dra klassen i Wilska kontrakt
af Skara stift. Kyrkan är af trä med
230 Elinsrheims Ryrba.
FJleholm.
trätorn och anses hafva fått namn efter
sin nppbyggarinna, en fru Elin (hvilket
af allmogen uttalas Eling). — Inom
socknen ligga säteriet Bohl eller Bih-
hohn och militie bostället Soltorp. —
Adress: Skara.
Elillghnnis kvrkn. riammaj, lörfal-
ien kyrka i Haiigvnvs socken och For-
sa Ting af Norra Kefallningen på Got-
land, uppbyggd år 1050 (?), men nu
fullkomligt ödelagd, så att träd växa
inom murarna. Niir kyrkan ödflndes,
är obekant.
Elins källa. Ktt minne af Sköfdes
helgon, den Heliga Helena, belägen ^, g
mil från staden, och öfvcr hvilken i ka-
tholska tiden ett kapt-U var upphygdt.
Ruiner efter detta kapell qvarstodo än-
nu 17 59 nära hemmanet Källegården,
men nedrefvos då och användes till ut-
vidgande af stadskyrkan. Källan i)lef
redan år 1596 igenfylld pa ärkebiskop
Abraham Angermanni befallning, men
letade sig icke desto mindre väg fram
i dagen vid sydöstra hörnet af kapel-
lets grundmur och är ännu berömd fur i
sitt friska orli välsmakande vatten.
Ellebjar. En höjd i Hyby socken
och Bara härad af Malmöhus län, der,
enligt sägen, gudstjenst blifvit hållen i
sju års tid, under hvilka kyrkan varit
i bann. Anledningen dertill uppgifves
af traditionen hafva varit följande. På
Burö (nu Klngerup) gård i denna soc-
ken bodde två adliga jungfrur och sam-
tidigt med dem på Hyby gåid tvänne
riddare, som friade till jungfrurna och
erhöllo deras ja, men derpå drogo ut
i härnad och glömde sina löften, så att
de vid hemkomsten ej ville vidkännas
sina förbindelser. Jungfrurna, med fullt
beslut att hämnas, l)egåfvo sig till Hy-
by kyrka, der de fått höra att riddarne
skulle bivista julottan; den ena ställde
sig bakom altaret, den andra gömde
sig bakom vapenhusdörren, och när deu
äldsta riddaren knäböjde vid altaret,
blef han genast med en dolk nedstött
af deu ena jungfrun, medan den andra
från sitt gömställe med ett svärd gen-
omborrade den andra riddaren, som
skyn.d^de ut genom kyrkodörren iox att
undgå samma öde. Jungfrurna begäfvo
sig genast till Rom för att hos påfven
söka aflösning fcir mordet, hvilket ock-
så beviljades; dock förklarades kyrkan
i bann i sju (enligt andra i tre) år, så
att ingen gudstjenst der fick hållas.
Gudstjensten hölls under denna tid på
Ellebjär. der man ännu skall se mär-
ken efter trappsteg och en upphöjning,
(ler altaret stått. Bakom altaret skall
på muren i Hyby kyrka hafva luuuits
en. målning, föreställande morduppträ-
det; men taflan skall hafva blifvit öf-
verstruken, då kyrkan bvituienades i
en sednare tid.
Eileholin. Annex-socken i Listers
härad af Blekinge län, belägen vester
från Garlshamn, vid hafvet, har en areal
af 1,412 tunnland. Socknen består af
C^/g mantal (6-^ g skatte, '/g krono, ^/g
frälse], med 2 utjordar, 1 krog och 4
gatehus; deu beboddes på 1840-talet
af 352, 1850 af 405 och 1856 af 396
personer. Socknen är annex till Mör-
ruras regala pastorat af 2:dra klassen
i Listers och Bräkne kontrakt af Lunds
stift och har med modersockneu s^e-
mensam fast folkskola, der 3 examine-
rade lärare år 1856 undervisade 257
gossar och 251 flickor, medan 1 gosse
iitnjöt allmän undervisning, 1 gosse och
4 flickor undervisades i hemmet. Ta-
xeringsvärdet är 68,47 5 rdr banko. —
På en holme i Mörrums å, ungefär \^i^
mil från Carlshamns stad, ligger Elle-
liolms Kyrhohy, ett af de vackraste stäl-
lena i det natursköna Bleking. Här
låg fordom staden Elleholm med det
befästa slottet Sjöborg, om hvilka bäg-
ge man känner blott föga. När staden
först uppkom, känner man icke; dock
vet man, att Lunda-ärkebiskopar inne-
hade slottet och der hållit hof. Qvar-
lefvor efter dess murar och giafvar lära
ännu kunna ses. Arkebiskop Birgerus
Gunnari uti Lund bidrog mycket till
stadens förbättring genom de privile-
gier, som han år 1509 förlänade sina
undersåter, borgrarne i Elieholm. Arke-
biskop Jacobus Gerhardi hade år 1404
pantsatt Elleholms slott till riddar Ab-
salon Pederssen för ett lån af »1,000
mark i hvita sterlingar»; men ärkebi-
skop Petrus Lycka inlöste slottet åter
Elleknlla.
Ellinge.
237
år 1424. Ar 1436. då Engelbrechts
bondebär belade Elleholrn, innehades
staden af ärkebiskop Johannes Laxraan.
Ar 1536 kom Elieholm i Danska kon-
ungarnes händer; staden lärer hafva
blifvit förstörd af Svenskarne uv 1504,
och dess stadsrättigheter öCvergingo till
Sölvitsborg. För närvarande består Elle-
bolms kyrkoby dels af ett gods om jV^,
mantal skatte, tillhörigt länsgrefvinuan
Louise Danner, kon. Fredrik VILs af
Danmark raorganatiska gemål, och enke-
fru Hedvig Sophie Berling i Köpen-
hamn samt taxeradt till 42,5 25 rdr
bko, dels eges och brukas den af bön-
der, hvilkas andel i socknen är taxerad
till 25,9 5 rdr banko så att socknens
hela värde uppgår till 68,475 rdr sam-
ma mynt. — Se vidare art. Mörn/vi.
— Adress: Carlshamn.
Ellekulla. Annex -socken i Mark?
härad af Elfsborgs län, omkring 5 mil
8. s. v, från Borås och ungetar vid
samma afståud nordost från "Warberg,
har en areal af 7,406 tunnland, af
hvilka 625 äro sjöar och kärr. Sock-
nen består af lO^/j, mantal med G så-
gar och 2 qvarnar samt är taxerad till
37,391 rdr bko. Invånarnes antal, pä
1840-lalet 555, hade 1850 stigit till
608 och 18 56 till 623. I socknens
fasta folkskola undervisades sistnämda
år 1 gossar och 13 flickor, medan 26
gossar och 23 flickor hade undervis-
ning i hemmet. — Ellekulla är tillika
med Oxabäck annex till Thorestorps
konsistoriela pastorat af 3:dje klassen i
Marks och Bollebygds kontrakt af Gö-
teborgs stift. Kyrkan, byggd af grå-
sten, af okänd ålder, tillbyggdes år
1795 och har målningar i taket. —
Inom socknen lig^a de smärre gårdar-
ne Annabäckshult och Gäddarp. . — A-
dress : Borås.
Elleilhill. Laj^euhet i Solna socken
och Danderyds skeppslaj? af Stockholms
län, väl bebyggd, ur 185 9 af fabrikör
Arntz försåld till expedit. -chefen Holm-
qvist för 5 5,000 rdr rmt.
Ellholineii, med Gariistruoiineii. Tem-
bruk och egendomar i Arboga socken
och Åkerbo härad af Westerås län, till-
höra för närvarande Jäders bruksbolag,
hvarom vidare under artikeln Jäder.
EUholmen kallades fordom Alholmen,
Alfholmen, Elloholm eller Loholm och
hade ett slott på en holme i Arboga-
ån. Slottet nedbrann omkring 1544,
då godset cgdes af riksrådet Abraham
Christel ssou Leijonhufvud. Sedan till-
hörde EUholmen åtskilliga ätter, der-
ibland slägten Oxenstjerna, af hvilken
friherre Erik Carlsson Oxenstjerna år
1601 förlänade gården åt dåvarande in-
spektören O. Unge och hans hustru
Margaretha Schaeij. Unge köpte går-
den till skatte, och hans arfvingar in-
nehade den ännu på 17 50-talet och
sednare. År 1812 kom Eliholmen till
en Mannerstråle af samma adlade slägt
(Neumann), som innehade Jäders bruk,
och som ännu innehar hela det af Jä-
der, Garpströmraen och Eliholmen be-
stående godset. Ar 1670 inrättades
här af en Holländare, Johan von Vlec-
ken, på kronans bekostnad ett pappers-
bruk, h vilket fortfor till omkring 17 30-
talet.
ElHuge. Sätesgård i Sallerups soc-
ken och Harjagers härad af Malmöhus
län, en bland Skånes äldsta gårdar,
har alltid varit i högättade mäns be-
sittning. Sjelfva herresätet, hvars nu-
varande skick föga påminner om den
fordna borgen, ligii;er omgifvet af breda
grafvar, i hvilka nu svanor simma, på
eu höjd utmed stranden af den lilla
Bråön, omgifvet af trädgårdar och par-
ker, hvilka undanskymma den omkring-
liggande, föga inbjudande slätten. En
allé af vackra kastanier leder upp till
det grundmurade boningshuset af två
våningars höjd, och på något afstånd
derifrän ligger den af flera stora kors-
virks- byggnader bestående ladugården.
Strax i vester från herrgården framlö-
per statens södra jernvägs-stambana och
erbjuder den förträffligaste debouché för
gårdens produkter. Om åbyggnadernas
äldre utseende skola vi framdeles tala.
Som Ellinges äldsta kända egare,
vid början af 1200-talet, namnes den
med Jitten Hvid befryndade slägt, hvil-
ken de I^nndensiska ärkebiskoparne Ja-
kob och Erland Erlandssöner samt Jens
Grand tillhörde. Denna ätt skref sig
238
Ellini^e.
till Eliinge och Alvastorp, och dess va-
pen skall hafva varit tre blä bjälkar i
silfverfält, bvartill Jakob Erlandsson
tillade en öfver två af bjelkarna upp-
stigande biskop med krumstaf. Stam-
fadern, Erland till EUinge, som lefde
i början af 13:de århundradet, var gift
med Gerilla, styfsyster till Ebbe Sune-
son Hvid och kusin med Svenska kon-
ungen Sverker II:s gemål, drottning
Benedicta. Erland, en Ȋrans man och
tapper riddare», som han kallades, blef
dödad vid Rendsborg och efterlemnade
två döttrar, som gjorde förnäma giften,
samt fem söner, hvilka alla blefvo be-
tydande män och näranas i dessa tiders
historia. De fem sönerna voro: ärke-
biskop Jakob Erlandsson; Nils, läns-
man i Lund och sedan gilkare öfver
Skåne; Anders, ärkebiskopens trofasta
anhängare; Erland, en kort tid sin äld-
sta brors efterträdare på ärkebiskops-
stolen, samt Johan, gilkare i Skåne.
Enligt andra uppgifter, fanns det yt-
terligare en broder, Petrus, som dog
före år 1262. Arkebiskop Jakob och
hans bror Johan, som år 125 var gil-
kare i Skåne och liöfvidsman på Hel-
singborg, voro bägge, tillika med den
tredje brodern, Anders, motståndare till
dåvarande Danska konungen Christopher
och försvarade de rättigheter, som till-
koramo den mördade konung Abels sö-
ner. Den fjerde brodern, Nils Erlands-
son, sökte deremot förmå ärkebisko-
pen till att försona sig med konungen,
och när konung Christopher ändtligen
lyckades förmå en Tysk äfventyrare,
Henrik af Mecklenburg, att åtaga sig
vågstycket att gripa prelaten, hvilket
också skedde år 1259 på ärkebiskopens
gård Gissleberga vid Landskrona, un-
derstöddes Tysken i detta företag af
Jakobs egen bror, hr Nils. Men detta
tilltag af konungen blef signalen till
stora ovoligheter; hela landet belades
med interdikt; Anders Erlandsson in-
tog Bornholm och Haramerslius; Jakob
Erlandssons systersöner, biskoparne Pe-
der och Jens Bång, inkallade i landet
den Rvigiska fursten Jaromir, som for
fram på det gräsligaste; ärkebiskopens
parti, de s. k. »cliorkarlarne», förenade
sig med de främmande röfvarskarorna,
och konung Christopher sjelf blef för-
EUinge.
giftad af abboten Arnfast, hvilken af
ärkebiskopen upphöjdes till biskop i
Aarhus. Den tioåriga Erik Glipping
besteg nu Danmarks thron under för-
myndcrskap af sin mor, Margaretha,
kallad »Spraenghest» eller »Svarta Greta»,
som lössläppte ärkebiskopen ur hans
fängelse, hvarefter prelaten gick i fri-
villig landsflykt och, fastän af påfvea
återinsatt i sin värdighet, aldrig åter-
fick denna, utan afled på Riigen 1273.
Om hans bror Johan vet man ingen-
ting annat, än att han dog i fängelse
1272, och att han förlorat sin värdig-
het, ty Nils Erlandsson blef, sannolikt
som belöning för sin delaktighet i ärke-
biskopens gripande, gilkare öfver Skåne
och erhöll sannolikt Rfven Ellinge. Åt-
minstone vet man icke, att detta gods
varit innehafdt af något bland Johans
barn, hvilka skola hafva varit tre, två
söner, Jakob och Anders, samt en dot-
ter, Cecilia. Nils Erlandsson lefde än-
nu år 1285 och var en bland de 10
gamla män, som efter aflagd ed skulle
uppgifva, huruvida Als-land i Slesvig
tillhörde konungen af Danmark eller
hertig Waldemar. Han var gift med
Elisabeth, dotter af Peder Strangeson
och Ligeborg, hvars fader var den rykt-
bare Esbern Snare. Med denna sin
gemål hade han tvänne döttrar.
Ellinge synes i det nästföljande år-
hundradet hafva öfvergått till ätten Ba-
ner, ty en dotter af Anders Eskilsson
Baner, Ingeborg Andersdotter, medför-
de Ellinge i äktenskapet med sin man
Isak Eskils?on, som innehade godset
omkring 1360 — 1370, ehuru man i öf-
rigt ingenting mer känner om honom.
Detsamma är förhållandet med Eliinges
egare ända till början af 14 00-talet, då
gården befinnes hafva varit innehafd af
den Skånska Sparre-ätten. Denna ätt,
hvars slägtregister man med säkerhet
känner ända upp i 12:te århundradet,
kallades i äldre tider »de Wognsöner»
och delade sig i tre grenar: grenen till
Ellinge, som sedan öfvergick till Sve-
rige, grenen till Klågerup och grenen
till Skarup. Den äldsta Sparre till El-
linge var Sven Tuleson Sparre, son af
Tule Wognson till Klågerup, sora var
familjens stamgods. Sven lefde i slutet
af 1300-talet, och det tros, att hans
k
Ellinse.
hustru var eu dotter af den ofvaimära-
da Isak Eskilssou, så att hau fått god-
set med heuue. Efter houoiu luncha-
des gården af hans son, Nils Svensson,
som var kon. Erik XIILs trogna tje-
nare och af honom användes i åtskil-
liga värf. Med sin husfru Pernilla An-
dersdotter Thott hade han två söner,
Kield och Claus, hvilka bägge skrefvo
sig till Elliuge. Kield Nilsson, Dan-
marks rikes kansler, hade med sia hu-
stru Brita Bille tre söner, hvilka alla
skola hafva omkommit i Sverige, på
grund hvaraf man dragit den slutsat-
sen, att Kield nedsatt sig i Sverige, i
likhet med en mängd andra Danska
herrar vid denna tid. Kield efterträd-
des uti innehafvaudet af Elliuge af sin
bror Claus Nilsson Sparre, förmäld med
kon. Carl Knutssons halfsyster Katha-
rina Bjelke och sjelf en man af ut-
märkta egenskaper. Med sin hustru
fick han egendomen Wik i Uppland
ooh blef efter Carl Kuutssons uppsti-
gande på Svenska thronen Svenskt riks-
råd samt år 1444 höfvidsman i Wärm-
land. Hans son var den ryktbara Nils
Clausson Sparre till AVik och Ellinge,
en under unions- fejderna synnerligen
framstående personlighet och, såsom sy-
sterson till konung Carl och frände till
Sten Sture den Äldre, mer Svensk än
Dansk. Derföre ådrog han sig också
konung Hans' oväuskap och blef af ho-
nom fråndömd sin egendom i Danmark,
h varefter det indragna Ellinge af kon-
ungen försåldes till Hans Krumraedige.
Nils Clausson stadnade qvar i Sverige
och satt ännu år 1512 qvar i Svenska
rådet, men namnes sedan icke mer.
Han var gift med Margaretha Broek
och hade med henne fyra barn: sonen
Knut, den sista af sin ätt i Sverige, en
ifrig anhängare af Christian II och un-
der nära ett år Wiks ihärdiga försva-
rare mot Gustaf Wasa, — döttrarna
Elsa, gift med riksrådet Axel Posse och
genom sin dotter Margaretha mormor
till drottning Gunnel (Johan IILs sed-
nare gemål), Pernilla, gift med Sten
Bengtsson Oxenstjerua, och Karin, gift
med Peder Thuresson Bjelke samt mor-
mor till de under Carl IX:s regering
afrättade herrarne Claes, Thure och Ho-
genskild Bjelke samt Sten Baner. Det
Elling;e*
239
var Nils Clausson till Wik, som för-
klarade till och med konungen af Eng-
land krig, sannolikt den enda enskilda
person, som djerfts någonting sådant.
Förhållandet härmed var det, att herr
Claus såsom befallningsman på Elfs'
borg idkade utrikes handel med fartyg,
som han sjelf utrustade, och af hvilka
Engelsmännen uppbringade ett, värde-
radt till 1,500 gyllen, hvilket de qvar-
höUo i hamnen Hillefort. På sin be-
gäran om fartygets lösgifvande, fick hr
Claus nekande svar, och när han ändt-
ligen utverkat sig löfte om full ersätt-
ning derför, men denna ersättning icke
afhördes, begärde herr Nils af Svenska
rådet tilstånd att sjelf kräfva ut sin
rätt, fick denna begäran beviljad, ut-
färdade d. 25 Mars 1495 ett på platt-
Tyska skrifvet öppet fejdebref och ut-
sände kapare, som gjorde Engelsmän-
nens handel ansenligt afbräck. Sådana
voro den tidens magnater i Norden,
Den summa, mot hvilken konung
Hans afstod Ellinge till Henrik Krum-
medige, och hvarå konungens qvitten-
ser ännu finnas qvar, steg till 2,870
mark och var erlagd till fullo år 1513.
Son till Hart vig Krummedige, var herr
Henrik en betydande man, höfvidsman
på Aggerhuus och länsherre till Bohus
samt en tid äfven befallningsman på
Elfsborg, hvilket slott han år 1497 er-
öfrade från Nils Clausson, hvars goda
han innehade. Henrik Krummedige var
gift med Anna Jörgensdotter Rud och
dog år 1530 på sin gård Mogenstrup
i Skåne. Han och hans husfru, som
dog 1535 eller 1536, hade blott en
dotter, Sophia, gift med Eske Bille,
som efter svärmoderus död blef herre
till Ellinge, ehuru en annan berättelse
låter Eske Bille hafva köpt gården af
Nils Clausson Sparres dotterson, Nils
Pederson Bjelke, som återfått sin mor-
faders indragna gods. Nog af, Eske
Bille, kallad »den rike» af sina mänga
gods, var innehafvare af Elliuge och
dog i Köpenhamn 1552. Med sin hus-
fru hade han 13 barn, af hvilka fem
afledo i yngre åren. Andra sonen, Jör-
gen Bille, fick Ellinge och Walleu i
Halland. Under det s. k. nordiska sju-
årskriget deltog han i ströftågen vid
gränsen, dock med föga framgång, bo-
240
Rllinge.
filling^e.
satte sig sedau på Walleu ocb dog är
1601 samt ligger begraiveu i Woxtorps
kyrka. Med siu busfru, Margaretha
Broek, hade hau 4 söner, men öfverlef-
des af blott eu bland dessa, Eske Jör-
gensson Bille, slottsherre på Helsing-
borg 1602 — 1610 och gift med Helvig
Giöe. Han mottog Eliinge under fa-
derns lifstid, lät reparera Sallerups kyr-
ka och uppsätta predikstolen derstädes
samt dog barnlös år 1619, då Eilinge
samt Örtofta öfvergingo till hans sy-
skonbarn, riksrådet Eske Bille. Efter
dennes död år 1625 ärfdes Eilinge och
Örtofta af hans svärson Tyge Brahe
och afträddes af denne till hans svåger,
den rika Frans Lykke, som år 16 32
sålde Örtofta till Henrik Kamel och
troligen vid samma tid bortbytte Ei-
linge till Metta Barnekow mot Söholra
i Danmark. Eilinge ärfdes af Met-
tas dotter, Margaretha Barnekow, gift
med Christian Walkendorff, som efter
fru I\Iargarethas död år 1065 gifte sig
med Anna Wind, dog 16 90 och lein-
nade Eilinge i arf åt sin äldsta son,
Hans Walkendorff, som efterlemnat sig
ett föga hedrande minne. Han kalla-
des Hans Lånekaka, emedan han van-
skötte egendomen, så att han måste
låna bröd af sina egna bönder; der-
jemte var han så begifven på drycken-
skap, att han, som det berättas, lät
uedsåga bjelkarna i stora stenhuset och
sålde dem för bränvin. Slutligen all-
deles utarmad sålde han Eliinge 1714
till Margaretha v. Ascheberg för 14,224
daler silfvermynt, för hvilken summa
godset redan var pantsatt. Han hade
varit gift med Margaretha Elisabeth
Barnekow, med hvilken han hade en
dotter och 10 sönei", af hvilka de fle-
sta förföllo likasom fadern och gifte
sig med bondpigor på Eliinge gods; en
af dem, Christian, blef profoss i Oxie
härad. Efter Margaretha Ascheberg till-
föll Eilinge hennes biigge magar, Jlei-
jerfelt och Beunet, af hvilka den sist-
nämde utlöste den förre. Han, genera-
len baron Wilhelm Bennet, lick 17.34
patronatsrätt till Vestra Sallerup och
företog 1735 eu större reparation på
Eilinge gård. Han dog år 1740, och
Eilinge ärfdes af hans dotter, Christina
Brita Bennet, gift med grefve C. F.
Diicker, son af riksrådet och fältmar-
skalken grefve C. F. Diicker. Han dog
på Eliinge 1784, hans fru 17 90, och
deras son, grefve C. F. Diicker, erhöll
1795 genom arf och lösen af 132,019
rdr 12 sk. rgs Eliinge och Brynneslöf,
hvilket sistnämda fick namnet Christine-
berg. Denna grefve Diicker blef som
löjtnant tillfångatagen i slaget vid Wi-
borg och qvarhöUs ett år i llyssland.
Han var gift med Eva Margar. Wran-
gel, som dog 1839. Sjelf afled hau
1828, och efter honom tillträddes egen-
domen af hans son, grefve Carl Fredr.
Diicker, född 1800, hvilken genom arf
och mot en lösesumma af 200,000 rdr
rgs blef innehafvare af Eilinge och Chri-
stineberg. Sedan 1834, då grefve Diic-
ker tog afsked ur krigstjensten (han
var löjtnant vid Skånska dragonerna),
har han sjelf egnat sig åt vården af
sitt gods, der han högt uppdrifvit åker-
bruket och vidtagit flera förbättringar
af byggnaderna samt uppfört en flygel
och nya ladugårdshus. Grefve Diicker
är sedan 1836 gift med grefvinnan
Marianua Hedvig Charlotta von K.osen.
Om de äldsta byggnaderna på El-
iinge eger man inga underrättelser.
Det der nu befintliga stora stenhuset
är troligen uppfördt på 1500-talet.
Burmanska teckningen af år 1680 vi-
sar en fyrkantig och kringbyggd plan,
omgifven af grafvar; östra sidan upp-
togs af ett stort 3-vånings stenhus med
snerklade gaflar och utbyggen med rö-
sten på östra långsidan; norra och ve-
stra sidorna iutogos af korsvirkshus,
två våningar höga; å södra sidan fuu-
nos tvänne sammanhängande hus, det
vestra ett litet envånings korsvirkshus,
det östra ett smalt stenhus, tre vånin-
gar högt med tinnade gafvelrösten i
öster och vester. 1 det innerhörn, som
bildades af det sistnämda huset och
stora stenhuset, var ett flersidigt torn
med hög spira. En trädgårdsanlägg-
ning fanns inom grafven på östra si-
dan. I norr förde en träbrygga öfver
grafven och inkörseln gick genom norra
flygeln. Under Hans VA'^alkendorffs tid
förföllo byggnaderna alldeles. Marga-
retha von Ascheberg lät år 1713 hos
rådhusrätten i Lund begära syn å går-
den. Vid detta tillfälle fattades eu
Ellinora.
Klmeboda.
241
mängd fönsterrutor; fönsterkarmar och
dörrar voro förkomua, golfven i flera
rum förstörda, en trappa i tornet sak-
nade 1 9 trappsteg, och de öfriga voro
bristfälliga, tornspiran var nedrifven,
bryggan obrukbar. Blott till bonings-
husens iståndsättande tarfvades, enligt
uppgjordt förslag, 4,282 daler 2 ören
silfverraynt. J detta skick eraottogs
gården af Wilh. Bennet, h vårföre han
år 1735 lät den undergå en grundlig
reparation. Byggnaden i vester och tor-
net nedrefvos, östra stenhuset minska-
des med en våning, och norra och sö-
dra flyglarna ombyggdes till envånings
korsverkshus. I vester lades öfver graf-
ven en ny brygga, hvilken förband borg-
gården med trädgård och park; i stäl-
let för norra träbryggan byggdes en
bvälfd stenbro. — Ar 1854 blef af nu-
varande egaren norra korsverkshuset
nedrifvet, och i dess ställe uppfördes en
kort flygel af två våningars höjd med
snerklade gäfvelrösten i öster och vester.
Ladugården har alltid varit och är
ännu belägen utom grafvarna, strax norr
om gården, omslutande en åt söder öp-
pen fyrkant.
Strax vester om borggården ligger
parken, genom hvilken en allé löper
ifrån landsvägen upp till gården.
Några traditioner eller historiska
minnesmärken från denna trakt hafva
vi icke funnit; det enda, som man vet
att omtala, äro några i skogen befint-
liga grafvar, af omkring 40 qvadrat-
alnars rymd, utaf allmogen kallade
wSnapphanegrafvarne.»
För närvarande utgör Ellingc 19^^
mantal, af h vilka 3^/., mänt. äro säteri
samt resten utsockne- och insockne-
frälse.
Elimora. Se art. Hedensunda i Ny-
köpings län.
Ellne^ Vestra och Östra. Två frälse-
hemman i Torps socken och Walbo hä-
rad på Dal, enligt en anteckning köpta
år 1415 af Jon Knutsson från Skulle
Hugersson «för en hingst, så god som
tvåhundrade mark.» Ar 1563 tillhör-
de de bägge hemmanen fru Margareta
Sparre, enka efter riksrådet Nils Krum-
me. Lage Posse var egare 1577, öf-
II.
verstlöjlnant Nils Kagg 1664. År 1681,
då gärden kallas gammalt sätevi, egdes
den af jungfru Magdalena Bonde. Går-
den har sedermera tillhört en Gabriel
Lilliehöök 1699, öfverstlöjtnant J. von
Mentzer 1736, löjtnant O. Amelgren
1767, hans son, lagman Jakob Amel-
gren, 1790. En enkefru majorska voii
Döbeln sålde 1821 hemmanen till kon.
Carl XIV Johan, som åter 1835 af-
yttrade dera till S. A. Holmgren. År
1839 såldes de på konkurs-auktion till
Jan Svensson från Wassända socken,
och dennes son Johannes Jansson in-
nehade Ellne-heramanen år 1852.
Ellos. Fiskläge i Morlanda socken
och Orousts Vestra härad af Bohuslän,
i 17:de seklet ett af de bättre fisklä-
gena i denna del af skärgården, der
21 matlag bodde, omkring 1845 be-
boddt af 1 5 matlag, alla fattiga och
eländiga.
Eluiberget. Berg i Grimethons soc-
ken och Himle härad af Hallands län,
beläget på Thorstorps skog mellan sjö-
arna Walasjö och Rörsjö, begagnade» vid
triangelmätningen i Halland 1816 och
är bekant genom den storartade utsigt,
som man har derifrån. Ifrån bergets
topp ser man icke färre än 14 kyrkor,
tillika med Warbergs stad och, stund-
om i klart väder, Danska ön Anholt.
Elmeboda. Socken i Konga härad
af Kronobergs län, mellan Långasjö i
öster, Sandsjö i vester, Linneryd i norr
och Twing i söder, har en areal af
36,728 tunnland, af hviika 2,980 äro
sjöar och kärr. Till socknen gränsa
den milslånga sjön Våren och sjön Fla-
ken; inom socknens gräns räknas 26
sjöar och 30 gölar. Ännu 1770 näm-
nas här »stora allmänningar», Ulfvamo,
Fäsingsmåla och Flisehult, hvilkas eke-
skog mycket anlitades för flottans räk-
ning; nu behöfva socknens flesta hem-
man köpa skog. Socknen, som består
af 70V6 mantal (42V3 skatte, 4% kro-
no, 24 '/^ frälse), med ett ålfiske, 8
tullqvarnar, 47 husbehofsqvarnar, 1 tull-
såg och 1 stampsåg samt 1 garfveri,
alltsammans uppskattndt till 276,580
rdr banko, beboddes på 1840-talet af
31
2ii Elmeatad Hnapag:n.
2,248, 1850 af 2,934 och lS5fi af
;{,I)I6 personer. Sot-kiifn hiide sistnäai-
(la år arabiilatorisk skola med en exa-
minerad och en oexarainerad liiiare, som
undervisade 120 trossar oeli 86 flickor;
4 gossar bivistade allmänt lärovt-rk, STi
gossar och 40 flickor hade enskild un-
dervisning, och 20 gossar samt 47 flic-
kor nndervisades i hemmet. — Elme-
boda socken utgör ensam ett konsisto-
rielt pastorat af 2:dra klassens l:sta
afdelning i Konga kontrakt af Wexiö
stift. Prestgiirden bfstår af I mantal;
vederlag ö tunnor. Socknen nppgifves
hafva sitt namn efter ett almträd, som
stod, der kyrkan byggdes. Kyrkan, be-
lägen 4^/., mil från Wexiö, tillökades
17 87 på östra sirlan, men är ändock
liten och skröplig. Der fanns ännu år
1770 en af den ofvannämda almen för-
färdigad dopfunt, så tung, att knappt
4 karlar kunde lyfta densamma; men
denna är nu försvunnen, likasom åt-
skilliga här förvarade stafvar, hvilka
berättades hafva varit begagnade i (en)
Bleudas (Velledas, Walas) krigshär. Kyr-
kans klockstapel blåste nefl år 17 50.
Plats för ny kyrka utsågs 1855. lyåugt
söderut i socknen, på Fölsebo hemmans
egor, der en gärd ännu kallas Kapellet,
har sannolikt ett kapell funnits. Pä
hemmanet Östergöhl bodtle Åke Svens
Bon, hufvndmannen för de så kallade
Åkianerna, hvilka ville återinföra det
Apostoliska tidhvarfvets inrättningar,
gemensam egendom, kärleksmåltider, o.
.■*. v., men totalt misslyckades. Presf-
gärdeu säges vara donerad af 2 frun-
timmer med namnet Blåpanna, hvilket
namn ännu lefver som benämning på
en under prestgårdeu hörande äng. —
Socknens vigtigaste gård är säteriet
Shärsjöhult, 3 mantal, nu till största
delen tillhörigt bönder. — Adr.: Wexiö
Eimestad knapagånlen. Ett mantal
säteri uti Hellstad socken och Ahs hä-
rad af Elfsborgs län, väl bebygdt, till
hörde år 1816 kyrkoherden Sundboro
och egdes 1856 af Carl Larsson, tillika
egare af Vj bp«inian skatte Ebnestad
Jorisgården.
F/lmtaryd. TvA till I '/^ mänt. för-
medlade hemman säteri uti Agunnaryd
Kmaus.
socken och Sunnerbo härad af Krono-
bergs län, tillhörde i 16:de århundradet
en slägt, som i vapnet förde en half
hjort på ett hälleberg, men gick sedan
öfver till Lillie ätten, af hvilken Chri
ster Lillie skref sig till Elmteryd 1612
— 1624. Gården kom sedan genom gif-
termål till JMörnerska slägfen, och här
afled år 16 98 baron Lars Mörner, som
skref sig friherre och herre till Näs
och Elmtaryd. År 1758 tillhörde går-
den en fru De la (irange, 1805 en öf-
verstlöjtnant von Plåten, 18 28 major
L. J. Cavalli, som mycket förbättrade
och förskönade gården. Ar 1856 inne-
hades Elmtarvd af enkelru majorskan
Cavalli.
Elseberg. Landeri på Uddevalla
stads grund, omkring 1,000 alnai frun
stallen, har ett år 17 49 anlagdt tegel-
bruk, som årligen tillverkar omkring
150,000 tak- och murtegel. Elseberg
tillh()r för närvarande öfverstlöjtnanten
och riddaren C. F. Eding.
Elsegärde. Rå- och rörshemman un-
der Eds säteri uti Woxtorps socken
och Östbo härad af Kronobergs län,
aumärkningsvärdt raed aidedning af de
der funna fornlemnii:gar, för hvilka vid-
löftigt redogöres i Allvins Beskrifning
öfver Östbo härad 185 2. En på hem-
manets åkergärde belägen större hög af
vid pass 70 alnars omkrets öppnades
1806 och befanns innesluta en hälle-
kista, fylld med svart jord, hvilbränd
sand och benskärfvor, hvarförutan deri
träffades åtskilliga af flinta tillhuggna
knifvar och verktyg, hvilka tillvarato-
gos af Eds dåvarande egare, assessor
Monthan. Nära högens norra fot fanns
en mindre upphöjning af 5 alnars längd
och ungefär samma bredd, hvilken vid
första påseendet tycktes vara bildad af
naturen; men vid närmare undersök-
ning befanns, att derunder voro 3 ubol-
städer», på hvilka likförbränningar skett,
liggande i triangel nära intill hvaran-
dra På alla tre funnos hvitbränd sand,
aska och benskärfvor. Se vidare All-
vin: Östbo, pag. 120.
Emaiis. Helsobrunn på Westerås
stads egor, belägen nordost ut ifrån
KraltBlöf.
Kiumåii.
343
stadi-ii, uppikckt 17 18 af kyikoht-rdeii
Förskal och begagnad sedan iir I7 4G.
Öster om Emaiis, hvilket af fornfoiska-
reii Dybeck kallas för »ett litet para-
dis», finnas på en "räsbeväxt liöjcl nå-
gra ganska Viil bibehållna stensätlnin-
gar, deriblaud en fullständig donuing,
livars krelsstenar äro 12, alla tjenliga
till säten. Några alnar norrut på sam-
ma höjd är en helt otydlig stensätt-
ning, och i närheten träfias en sten-
fylld kihidd jemte några i jorden mer
eller rnindre nedsjunkna kretssr.
Eniitslöf. Annex-socken i Osliu (Jö-
inge härad och Christianstads län, 2V4
mil norr ifrån Christianstad, har en
itrea) af 5,832 tunnland, af hvilka 4 5
äro sjöar och kärr. Hemmanlalet är
13^48 mantal (8 skatte, 2^/^ krono och
**^%8 utsockne-frälse), med 2 stycken
husbfhofsmjölqvarnar, 4 skattlagda mjöl-
qvarnar, 1 oskaltlagd rojölqvarn, 1 skatt-
lagd sågqvarn och 7 utjordar. Befolk-
ningen, på 1840-talct omkring 900 per-
soner, uppgick 1850 till 997 och 1856
till 1,050. I socknens fasta folkskola
undervisades sistnämda år af en exa-
minerad lärare 7 4 gossar och 55 flic-
kor, medan 19 gossar och 42 flickor
hade undervisning i hemmet. En af
sockenboerna, kronotjerdingsmaniien Nils
Oredsson, skänkte år 1859 100 rdr
sora grundpenning till ett sockenbibli-
othek, till hvars förökande församlingen
anslagit en årlig kollekt. ■ — Eraitslöf
är annex till Broby regala pastorat af
2:dra klassen i Östra Göinge kontrakt
af Lunds stift och skall, enligt en sä-
gen, hafva sitt namn af en jungfru, vid
namn Emma eller Emits, som skall
hafva byggt ett kloster, der nu kyrkan
står, och bebott detsamma. Största de-
len af de utsockne-frälsehemraanen till-
hör Wanås säteri uti Gryts socken. —
Adress: Christianstad.
Emni. Säteri uti Mönsterås socken
och Stranda härad af Kalmar län, vid
Eram-åns utlopp i Östersjön, är en gam-
mal gård, som fordom tillhört ätterna
Skytte och Mörner, men år 174 1 för-
såldes till generalmajoren baron Ludv.
Fahlströin, som vid sin död 1765 lem-
nade den åt sin styfson, ryttmästareii
baron Gustaf Johansson Ulfsparre, son
af kapitenen Joh. Ulfsparre till Asa i
Kronobergs län och Fredrika Strömfelt,
hvars andra man generalmajor Fahl-
ström var. — Stället har särdeles vac-
ker belägenhet vid Saltsjön, stora segel-
bden och ån; utsigten från det s. k.
Oset är i synnerhet utmärkt. Mangår-
den är byggd i nyare stil, och Gustaf
.Johansson Ulfsparre har njed stor kost-
nad anlagt en vacker trädgård. Egare
1857 var kapitenen baron C. Ulfsparre.
Godset bestod sistnämda år af Vg ma"-
tal frälse med en såg och 3 utjordar,
hvartill kommer ladugården Aserum,
IV4 mantal fräUe. Till gården hör be-
tydligi lax oi-h ålfiske. Det hela är
taxeradt till 32,110 rdr banko. Det
stamschäferi, som förut varit pä Flise-
ryd i Kalmar län, dit det blifvit flyt-
tadt från Ottenby pä Ölatid, flyttades
I85S till Emui.
Enimåll. En af de största floderna
i södra Sveriges östra del, upprinner i
Emme- eller Ömme-källa vid hemmanet
Långarum i Solherga socken och Södra
Wedbo härad af Jönköpings län, icke
långt i norr från källan till den norrut
i sjön Koxen fallande Svartån, med
hvilken Emnnin utefter en liten sträcka
i Solberga socken löper parallelt på ej
fullt V4 '"ils afstånd, ehuru Svartån
har sitt lopp mot norr, medan Emmån
flyter åt söder. Emmiin bildar först
Gisshults sjö och derefler sjön Nöni-
men samt faller vidare under namnet
Sjustad-* -qvarn -ä i Hafreviks-sjön uti
Höreda bocken. I denna sjö infalla
flera vattendrag, t. ex. från sjön Wri-
xen, Iran Jiosjön, m. fl. Under fort-
sättningen af sitt lopp mottager Emm-
ån ytterligare tillflöden frän sjöarna
Saljen, Tjurken, Näfvelsjön, ra. fl., upp-
tager Jltsse!' y ån, som bildar sjön Hul-
lingen, och flyter sedan i sydlig rigt-
ning genom sjöarna Kyngen och F^lise-
ryds-sjön samt utfaller efter 13 mils
loj)p i Kalmar-sund. Af Emmåns till-
flöden ligger sjön vid Ahnesåkra (hvars
vattendrag tager sitt lopp till sjön Tjur-
ken) högst, eller 98 4 Svenska fot. E-
kesjö stad, genom hvilken vattendraget
från Rosjön flyter fram, ligger vid 582
och sjön Ixyngen vid 283 fots höjd,
244
Kinina>&u<
Kmtervik.
medan Fliseryds-sjön ^ uppnår «n höjd
af blott 180 fot. — Ans vår- och höst-
flöden föranleda ofta ansenlig skada på
densamraas stränder, och genom förbe-
redande undersökningar utröntes år
1839, att vattenytan i ån skulle gen-
om sprängning, uppiensning och un-
danröjande af andra hinder för vatt-
nets fria aflopp kunna, med en kost-
nad af 54,000 rdr bko, sänkas 3 till
i fot, hvarigenom flödena skulle bli
mindre skadliga samt nära 6,000 tunn-
land af vatten skadad jord befrias från
vattenstånd. Strandegarne fingo af ri-
kets ständer ett anslag om 10,000 rdr
banko på vissa villkor samt ett låne-
understöd af 35,000 rdr bko Derefter
uppgjordes nytt förslag till strörarens-
ning, och den beräknade kostnaden upp-
gick nu till blott 30,800 rdr banko.
Ständerna beviljade nu 15,000 rdr bko
som lån; men strandegarne antogo icke
detta anbud, utan verkställde på egen
bekostnad åtskilliga sprängnings- och
rensnings-arbeten, hvilka i någon mån
bidragit att minska de härjningar, som
flödena förut åstadkommit. Statens kost-
nader för strörarensnings-arbeten i Emm-
ån hafva icke desto mindre från 1810
till 1843 uppgått till en summa af
45,000 rdr bko.
Emma-ån. En af den i sjön Glan
utfallande Finspongs-elfvens hufvudgre-
nar, som har sitt ursprung vid grän-
sen mellan Östergötland och Nerike,
går in i det sistnämda landskapet, pas-
serar der de på bägge provinsernas
gräns belägna sjöarna Storsjön och A-
fjärden, fortsätter sitt lopp genom gräns-
sjön Lyren, vid hvars nordöstra ända
ån åter går ut för att i sydöstlig rigt-
ning, förbi Folkströms och Grytgöls
bruk, vid Sonstorps bruk förena sig
med Hellestads-än, Finspongs-elfvens
andra hufvudgren. Ans hela lopp är
5 — 6 mil.
Emtorud, Södra och Norra. Gärdar
i Eda socken och Jösse härad af Wärm-
lands län, det förra bestående af 1
mantal skatte, taxeradt till 10,500 rdr
bko, det sednare likaledes af t mantal
skatte med glasbruk, en oskattlagd sa-
lusåg, husbehofssåg och qvaru med ett
; par stenar, taxeradt till 15,000 rdr
I bko. Eda bruksbolag eger glasbruket
'■ och sågen. (Se art. Eda ) — Under
den s. k. Hannibals-fcjden (1644) hade
I Norrmännen vid Emterud anlagt en
j skans, hvilken de likväl icke fingo be-
I hålla länge. Den eröfrades nämligen
I med stormande hand af Gustaf Stake
{ och Ivar Bagge på morgonen den 21
! September 1644, sedan Norrmännen för-
' lorat 150 man döda, samt en kapiteu,
\ en löjtnant och 14 man blifvit tillfån-
I gatagna af Svenskarne, som skickade
I dessa fångar till Stockholm. Erateruds
! skans förstördes i grund. Under Gyl-
denlöic s-fejden (1675) ödelades Norra
Emterud af Norrmännen strax på hö-
sten 1675, tillika med 14 andra går-
dar i socknen, och derjerate blef bron
vid Emterud förstörd af fienden.
■ EmterTik; Östra och Vestra. Sock-
nar i Fryksdals härads Nedra tingslag
af Wärralands län, på ömse sidor om
Mellau-Fryken. Östra Emtervik har en
areal af 23,421 tunnland, af hvilka
4,880 äro sjöar och kärr; Yestra Em-
terviks areal uppgifves till 23,249 tunn-
land, af hvilka 4,220 äro vatten. Till
Östra Emtervik hör nordvestligaste de-
len af den stora sjön Wisten, på grän-
sen mot Öfra Ullerud, Skaksjön midt
i socknen och större delen af Gårdsjön
i norr, på gränsen mot Sunne. Östra
Emtervik består af 20 V2. Vestra Em-
tervik af 11^V24 Kiantal. Befolknin-
gens antal uppgick i Östra Emtervik
1850 till 2,662, 1850 till 2,719, i Ve-
stra Emtervik det förstnämda året till
2,154, det sistnämda till 2,245. Sock-
narne hade hvar sin ambulatoriska skola
med en examinerad lärare i h vardera;
i Östra Emterviks skola undervisades
1856 inalles 140 gossar och 182 flic-
kor, i Vestra Emterviks 118 gossar och
105 flickor, medan i den sistnämda
socknen 29 gossar och 35 flickor un-
dervisades i hemmet. — Bägge sock-
narne utgöra för närvarande, tillika med
Gräsmarks socken, auuexer till Sunne
regala pastorat af l:sta klassen i Fryks-
dals kontrakt af Carlstads stift, men
skola vid nuvarande innehafvarens, den
berömda historieskrifvaren doctor And.
Fryxells, afgång skiljas derifrån och ut-
Kmtb.
Eneby, Vestra.
345
göra ett särskiUlt regalt pastorat af
l:sta klassen. Östra Einterviks kyrka
påstås af traditionen hafva varit äldre
än Sunne, och har hon i sådan hän-
delse stått före Digerdöden. Ännu fin-
nes der en gammal altartafla sedan ka-
tholska tiden, och på Fernows tid kal-
lades hon uMunke-kyrka». Vestra Era-
terviks kyrka uppfördes på en enda
sommar 1673 af en bonde, Måns Jons-
son, som ligger begrafven under en upp-
rest sten och ett jernkors, strax söder
om tornet, hvilket grafställe han sjelf
valt sig. Såsom den, hvilken egentli-
gen pådref kyrkobyggnaden , namnes
hustru Brita i Kisterud, hvilken dagli-
gen red till arbetsfolket och uppmun-
trade dera med goda ord och välfäg-
nad. — Hemmanet Kisterud är äfven
historiskt märkvärdigt derigenom, att
Wärmlandsbönderna vid denna gärd år
1438 slogo ihjäl marsk Carl Knutssous
fogde i Wärmland, dertill uppäggade af
drotset Christer Nilsson, Genom Arvid
Svan tuktade likväl marskeji snart de
uppstudsiga Wärmländningarne kännbart
vid Skärmiiäs Sund, vid sydvestra vi-
ken af sjön Wärmelen, och lät aflifva
deras anförare Torsten Ingelssou, Jösse
Hanisson och Thure Kjettelsson, hvar-
efter Wärmländningarne ständigt för-
blefvo Carl Knutsson trogna. — Adr.:
Sunne.
Emto. Ö uti Ostgöta-skären i Gryts
socken och Hammarkinds härad, 3 man-
tal fräl&e, lyder sedau 1726 under En-
gelholms gård i St. Annse socken af
samma härad.
Ena Elf. Vattendrag i Åre socken
af Jämtland; upprinner på fjällryggen,
förökas genom ett stort antal smärre
åar och ijäckar samt förenar sig med
Handöls-elfveu i sjön Ånn, som har sitt
aflopp i Jefsjön, hvarifrån vattendraget
fortsattes till Bodsjön och Tengsjön
samt vidare i östlig rigtning under nam-
net Dufeds-elfven till Aresjön. Här-
ifrån fortgår vattendraget under nam-
net Undersåkers-elfvcn till sjön Liten,
i hvilken Kalls- eller Hjerpe-elfven lika-
ledes faller ut, och har slutligen sitt
aflopp i Jämtlands Storsjö. Mellan
Tengsjön och Nordhalls-sjön bildar Ena-
j elfven ett vattenfall af öfver 30 alnars
i höjd, hvari, såsom Hiilphers anmärker,
I både elgar och björnar omkommit, hvar-
I före ock Nord hallens byamän skattat
I för detta djurfäuge.
I Elldre. Ting i Norra Befallningen
i af Gotland, innefattar Wisby stad samt
Endre, Heideby, Barlingbo och Ekeby
socknar och består, enligt 1825:års jor-
I debok, af 49^/g mantal, deraf i6^'.,
! skatte, 3^/ g krouo.
Eodre. Socken på Gotland, i Norra
Befallningen, 1 mil o. s. o. från Wis-
by, uppgifves hafva en areal af 4,883
tunnland, af hvilka 15 äro sjöar och
kärr. Socknen består af I3V3 mantal
(llV> skatte, \^U krono och V3 frälse),
hade' på 1840-talet 360, 1850: 343
och 1856: 332 invånare och sistnämda
år fast folkskola med en examinerad
lärare, som undervisade 18 gossar och
1 1 flickor, medan 3 gossar undervisa-
des i allmänt läroverk och 2 flickor i
hemmet. — Endre utgör tillika med
Heideby ett regalt pastorat (praebende)
af 2:dra klassen i Norra Kontraktet af
Wisby stift. Kyrkan, rymlig och upp-
förd af kalksten, uppgifves vara byggd
år 1200. — I socknen ligger Endre-
gården, Stora och Lilla, i^/^ mantal
skatte, tillhörig landtbrukaren Th. Wi-
berg. — Adress: Wisby.
Euehy; Vestra. Socken i Kinds hä-
rad af Östergötlands län, vid sjön A-
sunden, uppgifves hafva en areal af
24,416 tunnland, af hvilka 3,220 äro
sjöar och kärr. Sjön Drogen utgör
socknens gräns i nordvest mot Ulrika
socken; af Asunden höra hit sydligast
en 1/., till ^l^ mil lång strand af sjöns
bredaste del mot Oppeby i nordost,
dernäst en lika lång strand af sjöns
smala vik från Hofby till Berga, lika-
ledes i rigtning mot nordost, och slut-
ligen en sträcka af V4 roil vid Asun-
dens nordligaste vik. I Berga-viken af
sjön utfaller Kisa-ån. Socknen är i all-
mänhet en skogs- och bergsbygd, ehuru
utan betydliga höjder; mellan bergen
och backarna finnas vackra dalar, gen-
omskurna af bäckar, åar och sjöar, hvil-
ka göra orten behaglig och, som det
246
Kneby, Vestra.
Kneby* Vestra.
påstås, wlik Scliweizu, — bä^er Wide- 1
tjrei) i sill OstfigölIaiuJs Beskrifiiiiifj.
Mvokcii rikedom tiiiiit-s pA kiirr och
mossar, livilka genom sjöaltappniiigar
kuiiiia bli odlingsbara, men, der de icke
aro odlade, bereda tidiga froster. Jord-
månen är omvexlande lera, sand- och
klapperjord samt svart m\ Ila; på barr-
och löfskog finnes ännu riklig tillgång
på de flesta stallen, pä andra åtmin-
stone hjelplig. Näringar äro åkerbruk,
boskapsskötsel, obetydlig bränviusbriin-
Jiiiig, skogsbruk med tillverkning al
beck, tjära, laggkärl, o. s. v.; som bi-
näringar märkas linodling, humleplan-
tering, biskötsel, väfnadsslöjd, skonia-
keri, fiske, m. m. Socknen, som be-
står af 4lVg förmedlade mantal {9Vg
skatte, 3^8 krono och 29^8 fiälse),
hade i böljan af detta århundrade 1,298
invånare, men beboddes 1850 af 1,750
och 1856 af 1,7 60 invånare. Folksko-
lan, som 185 hade 268 lärjungar, der-
ibland 122 gossar, räknade år 1856
1 JO gossar och 136 flickor, fördelade
på en fast och en ambulatorisk skola;
af detta antal undervisades dock 58
gossar och 101 flickor i hemmet. —
Vestra Eneby socken utgör, tillika
med annexet Kisa, ett konsistorielt pa-
storat af l:sta klassen uti Kinds kon-
trakt af Linköpings stift. Hela pasto-
ratet, 9j^/g förmedlade mänt. med 1V2
mantal prestgård, beboddes 1856 al
i, 685 personer. Aren 1312 och 1320
förekommer socknen under namnet E-
naby, Enabo och jEneby samt synes
redan då hafva halt gemensam prest
ined Kisa. Kyrkan, belägen 4^8 ^^^
från Wimmerby och 5V4 mil 'i'åu Lin-
köping, har före 1641 varit af trä, en-
ligt traditionen byggd af timmer från
Tjuks luosse här i socknen; men om
platsen för kyrkobyggnaden lär tvist
halva uppkommit derigenom, att några
velat hafva kyrkan på Slycke garde, V4
mil långre i söder från den nuvarande
kyrkan, der sjjår också visas efter eu
kyrkobyggnad, som »blilVit förhindrad
a! rå». Den år 1641 uppförda lilla
stenkyrkan var utan torn; men åren
1778 — 1780 byggdes eu ny kyrka rued
torn, som fick orgelverk 1851. I kyr-
kan förvaras ett rökelsikar sedan ka-
tholska tiden. På kyrkogården bvilar
prosten Nicolaus Petri, far till biskop
Eiiander och stamfader för eu stor
mängd adliga åtter (biskop Enandets
barn adlades till Gyllenadler), — Att
socknen vant gammal bygd, torde be-
visas deraf, att man i skogarna finner
stora marker rörlagda, som hade de
fordom varit odlade. Efter Dacke fiu-
nas åtskilliga folkminnen, och under en
sten i Bankevids äng låter folket «kung
Dacke» vara begrafven; på säteriet Hof-
bys egor ligger vid Äsunden ett berg
med qvarlefvor af en borg, hvilken li-
kaledes tillskrifves Dacke, ehuru audra
härleda densamma från vikingatiden;
men bestämdt från Däckens tid härleda
sig de vapen och dylikt, som blifvit
lunna på Ofra Killingcvids egor vid
gränsen mellan Vestra Eneby och Horns
socknar, der Dacke år 15 43 blef sla-
gen af konungens folk och blef skjuieu
genom bägge låren samt blott med stör-
sta svårighet kunde komma undan öf-
ver Äsunden. En balf mil från Hofby-
skansen, likaledes vid Äsunden, bcfin-
nes en 7 — 8 alnar hög mur, utefter en
stråcka lagd af jemna och släta stenar.
Tham (Beskrifning öiver Sveriges Kike,
Ö. G., II, 97 0) berättar, enligt upplys-
ningar från orten, ^att socknen i äldre
dagar bildat på visst sätt ett hushåll
tillsamman, hvilket blifvit upplöst gen-
om befolkningens tillökning och för-
eningen till ett pastorat med Kisa på
1300-talet. Ännu i början af 1600-
talet funnos imellertid spår qvar af
detta gemensamhetsförhållande, så att
man vid sockenstämmor och andra gnm
mankomster samt vid gemensamma ar-
beten lagade mat och dryck gemensamt,
lör kyrkans medel. Vid sådana gam-
inankomster, som ansågos af mycken
vigt, så att de från dem uteblifvande
belades med böter, gåfvos till kyrkan
kreatur, spannmål, silfver o. s. v.; Tham
anser sammankomsterna som en lem-
ning efter de första Christiias kärleks-
måltider, hvilket dock låter mindre san-
nolikt än hans likaledes yttrade förmo-
dan, att de voro en qvarlefva efter de
hedniska förfädernas ofterfester. För-
samlingen hade en gemensam »socken-
stuga i prestgården», der gemensamma
inventarier, bordsilfver och dylikt för-
varades, Särskildt funnos preststuga,
Eneby, östra.
klockarstuga och sjukstuga. Dessa »soc-
kenstämmor» atskatfades af Magnus Cirr-
haeus, som biet' kyrkoherde I G 46. —
Lefnadssättet inom socknen skall ännu
vara vida enklare än pA slättbyi^deti ;
hela hushiillet äter vid samma bord,
husbonden tilltalar tjenstfolket och bar-
nen lika, o. s. v. — Bland gårdar i
socknen märkas: Ådlerskog (se denna
artikel), Hofby, Tjuk, Nedra Killingevid
m. fl. Under katliolska tiden tillhörde
af socknens gårdar fiVg kyrkliga stif-
telser, Vo Wadstena kloster af 46^8
enligt 1 7 ÖO:Ars jordebok. Pä 1600 talet
innehade adel större delen, men förlo-
rade åtskilligt vid reduktionen och än-
nu mer i sednare tid. — Adr.: Ki«a,
Eneb.T; Östra. Socken i Bråbo hä-
rad af Östergötlands lä!i, på landtun-
gan mellan sjön Glan och Bråviken
(Rörsviken), i söder begränsad af Mo-
tala- eller Norrköpings ström, har en
areal af 16,107 tunnland, af hvilka
4,980 äro sjöar och kärr. (Jenom mel-
lersta delen af landtungan sträcker sig
Iran uordvest till sydost de;i låga, ut-
plattade åsen Enehy Mo, invid hvilken
vidsträckta kärr öro belägna; utefter
Glans norra strand sträcker sig Kol-
morden. Vid socknens vestra gräns
ligga sjöarne Risten och Kexen. Ra-
dande jordmånen är dels lera, dels
svartmylla, i sydöstra slättsocknen en
af de rikaste i länet; skogen är ringa,
utom i nord vestra delen, der åt minsto-
ne ett par gårdar hafva tillräcklig skog.
Åkerbruk och boskapsskötsel äro huf-
vudnäringar, bägge högt nppdrifna, sär-
deles närmast till Norrköpings stad.
Bland binäringar nämnas bränvinsbrän-
ning, fiske, forsling, någon fabriksrörel-
se, ra. ra. Socknen består af 47^/jg
förmedlade mantal {'21^/^ skatte, 2''/^
krono och 22^-^/jg frälse), med (år 1825)
1 pappersbruk, I tegelbruk, 17 utjor-
dar och torp m. m., alltsammans 18.")7
uppskattadt till 445,90.t rdr rmt. Be-
folkningen, på 17 50-talet 980, hade år
1850 vuxit till 1,681 och utgjorde år
1856: 1,67 2 personer. Ainbulatoriska
skolan med en examinerad lärare be-
söktes 1856 af 89 gossar och 93 flic-
kor; hela antalet barn i skolåldern var
126 Kossar och 143 flickor. — Östra
Kneby, Ytter-.
247
Eneby utgör ensamt ett regalt pastorat
af 3:dje klassen i Lösings, Bråbo och
Memmings kontrakt af Linköpings stift.
Prestgärden består af 1^^ mänt. i stän-
digt vederlag af 10 tunnor 28 kappar.
Eiiebo eller Eneby, iifven Östra Eneby,
förekommer icke sällan på ISOO-tnlet;
kyrkan (i^i\ mil från Linköping, V^
mil från Norrköping) af gammalt helt
liten, har i äldre tid blifvit tillbyggd
vid östra ändan, afbrändes af Ryssarne
1719 och tillökades sedan vid vestra
ändan, der tornet förut stått ; nytt tora
tillbyggdes 1775. Utbyggd fraii kyr-
kan är Schuhraauska famiijgrafven ; p«
kyrkogården har »Broocmanska slägten
från Hinimelstalund» sin graf. Socknen
har sparbank sedan 1853. — Bland
fornminnen niärkas ättehögar vid kyr-
kan och annorstädes, en runsten i Ber-
ga äng, en runristning i en bergshöjd
vid Ligelstad (till någon del utplånad)
samt, socknens vigtigaste fornminne, ru-
iner e''ter det gamla slottet Ringstada-
holm pä en holme i Motala ström, med
lemningar efter en bro mellan holmen
och norra stranden vid Fiskeby last-
plats. Ringstadaholra (se denna artikelj
aibrändes under 1470:års kris;. — Bland
gärdar i socknen märkas: Fiskeby, som.
lyder under Finspong; JTirmnelstahind^
med lielsobrnnn; Ståthöga, Ingelstad,
Marieborg, Ringstad, Lennartsberg, sock-
nens största gods; Svärtinge, Lovise-
berg m. fl. — Mot slutet af katholska
tiden lydde af socknens 58V.. gärdar
8 under kyrkliga stiftelser och 2 under
Wadstena kloster. På 1600-talet var
mycket i adelns hand, men blef till
stor del återtaget genom reduktionen.
— Adress: Norrköping.
Eiieby. Ett och ett hälft mantal
frälse i Hacksta socken och Trögds hä-
rad af UjSpsala län, hade 1850 samma
egare som Fånö gård i Löths socken
af Trögden. Under Eneby lydde 5
mantal frälse och 1 Vo krono.
Eneby, Ytter-, Ett mantal frälst*
och 3/^ niant. skatte i Ytter-.Iärna soc-
ken och Öknebo härad af Stockholms
län, har tillhört slägten Liljehöök, eg-
des år 1668 af en fru Sparre, född
Bååt, år 1686 af Lovisin, 18 49 af en
Schnltz. Under gårdeu lyda ^/g mänt.
248
Enebyberg.
Engelbrechtsholmen.
Euebjberg. Ett och ett hälft mänt.
skatte med qvarn i Danderyds skepps-
lag och socken af Stockholms län, till-
hörde 1849 en fru Sundström, 1858
herr Allenius.
Euebåga. Ett mänt. frälsesäteri uti
Lilla Malma socken och Willåttinge hä-
rad af Nyköpings län, förlänades år
1626 till en Gilbert, men återföll till
kronan 1645 och donerades samma år
till Jöns Eriksson Silfverbrand, som fick
donationen stadfäst 1650. Gården åt-
njöt sedan denna tid säterifrihet och
innehades 1661 af Hans Ulfsparre till
Broxvik, under Yxtaholra i Mellösa.
men köptes år 1680 af landshöfdingen
.Tak. Fleraraing och öfvergick sedan till
hans måg, frih. Joh. Mörner (-j- 17 05).
Dennes enka innehade gården ännu år
1740, hennes son, friherre Jakob Mör-
ner 175 1, grefve Posse 1 7 60, Wattrang
17 63, fröken B, U. H. Wachtmeister
1769 och 1795, hennes brorson, frih.
B. G. Wachtmeister, 1825. År 1851
innehades Enebåga, tillika med Snöds-
vad, 2 mantal frälse med qvarn och
såg, samt ytterligare I V'4 mantal, af v.
Hamra.
Enevik. Landtharan i Hamra soc-
ken och Hoborgs ting .af Södra Befall-
ningen på Gotland.
Engaholni. Gods i Aringsås socken
af Allbo härad och Kronobergs län,
bildades år 1746 till fideikommiss af
landshöfdingen friherre Anders Koskull,
som från friherre Mårten Croustjerna
inköpte 2 mantal frälse Enga och der-
till lade 3 mantal frälse Spåningslanda
i Aringsås samt Lyngåsa i Hjortsberga
socken af samma härad och län. Hela
godset utgjordes af 28',^ mantal med
28 torp, och Eiigaholm blef sjelfva
herresätet med trädgårdar, orangeri, bi-
bliothek af 2,000 band, ra. m. Hof-
junkaren friherre Otto Anders Koskulls
tre söner hafva efter hvarandra innehaft
tideikommisset, nämligen kammarherren
Anders, landshöfdingen Gustaf Adolf
och öfverstlöjtnantcn Carl Gust. Koskull.
Otto Anders Koskulls syster, »fröken
Koskull», spelade en roll i Gustaf III:s
och Carl XIII:s bof; en annan syster
blef gift med grefve M. Pr. Brahe, och
en syster till de sednare tideikomrais-
sarierna, Aurora Koskull, grefve Brahes
sednare fru, var en prydnad i Carl XIV
Johans hof. — Det egentliga Enga-
holm, 2 mantal frälse raed tegelbruk,
lerkärls- och kakelfabrik, är taxeradt
till 21,500 rdr banko; derunder lyder
inom socknen V2 Q^auta' frälse Enga-
näs 'Lillegården med såg raed 1 blad.
Engelbrechtsholmcn. Holme i Hjel-
maren utanför den udde, på hvilken
Göksholra ligger, i Askers härad och
Mellösa socken, har sitt namn efter En-
gelbrecht Engelbrechtsson, som under
en resa från Örebro till Stockholm den
4 Maj 1436 blef mördad härstädes af
Måns Bengtsson, son af Bengt Stens-
son Natt och Dag på Göksholm, som
tillhörde Erik XIILs anhängare. Det
är af historien bekant, att herrarue på
Göksholm ingått förlikning med Engel-
brecht, med hvilken de förut tvistat
om Örebro slott och län, samt att den
sjuka fältherren, sora måste färdas i båt
och landade vid den nu så kallade En-
gelbrechtsholmen för att der tillbringa
natten, på holmen uppsöktes af Måns
Bengtsson, hvilken han trodde komma
i fredligt ärende för att vänskapligen
inbjuda honom till Göksholm, men hvil-
ken i stället kom i afsigt att röja den
förhatade medtäflaren ur vägen. Den
gamla mannen, som åtföljdes af sin hu-
stru och några tjenare, gick sjelf, stödd
på sin kryckkäpp, ned till stranden, för
att visa dec anländande bästa land-
ningsplatsen; men Måns Bengtsson stör-
tade emot honom med en yxa i han-
den, sporde under hotande åtbörder:
«Ar det någon vån för mig att hafva
frid och säkerhet för dig inom riket?»
och, under det Engelbrecht underrätta-
de honom, att förlikning var sluten
mellan hr Måns' fader och honom sjelf,
rigtade Måns mot honora ett yxhugg,
som afklippte tre fingrar på den hand,
med hvilken den gamle lyfte sin krycka
för att afvärja hugget. När Engelbrecht
derpå vände sig om för att skynda
bort, blef han ytterligare förföljd af
mördaren, som först högg honora bak-
ifrån i halsen och derpå med ett tredje
hugg klöf hans hufvudskål. Derpå fat-
iilngrelforsh.
Kn^elholm.
2i^
lade Måus i den liflösa kroppen, kros-
sade hufvudet mot en sten, genombor-
rade kroppen med pilar och lemuade
deu sedan qvar på stället. All den
lösegendom, som fanns i Engelbrechts
båtar, biet' derpå tillgripen af Måns
Bengtsson, som förde Befriarens husfru,
barn och svenner till Göksholm. Göks-
holms-herrarne gjorde derpå ett försök
att bemägtiga sig Örebro slott; men
sedan detta misslyckats, blef Engel-
brechts familj lösgifven. Måns Bengts-
son och hans far lemnades imellertid
strafllösa för dådet; men bönderna upp-
togo Engelbrechts lik och förde det till
Mellösa kyrka, hvarifrån det sedan flyt-
tades till Örebro. — Ett jernkors lär
hafva blilvit uppsatt på det ställe af
holmen, der mordet föröfvades; men
detta var borttaget redan omkring år
1784, och sedan har en af Göksholms
egare, envoyéen friherre von llehauseu,
låtit ])å detta ställe uppresa en min-
nesvård med inskrift: »Här föll Engel-
brecht Engelbrechtsson, Svenska frihe-
tens värn, Gustaf "Wasas efterdöme, of-
fer för ett nidingsmord, den 27 April
1436. (Detta datum är imellertid orig-
tigt, se ofvan.) Minnet hade lefvat i
382 år, inan minnesmärket restes af
Göksholms egare, G. M. v. Eehausen.»
Eiigelfurss. Jembruk i Husby soc-
kens tingslag och Husby socken i Stora
Kopparbergs län, anlagdt 1822 vid ett
vattenfall i Glasån, mellan sjöarna A-
läiu;ingen och Edsken. Bruket, som
ursprungligen privilegierades för 1 härd
och 4 50 sk'5 smide, hade på 1840-
talet 2 härdar och 1,20 skS:s smide
af eget tackjeru, mot 12 skti:3 ham-
marskatt. Bruket tillhörde Klosters
bruks interessenter.
Eiigolholni. Uppstad i Christian-
stads län vid llönne-å, icke långt från
Skelderviken och Kattegatt, öG^/, mil
frän Stockholm, IUV4 mil från Christi-
anstad och 2V0 "lil fiäii Helsingborg,
närioastc staden derintill, »förmenas haf-
va sitt namn af the Angler, som man
tror hiirstamraat från vare fordne Yng-
lingar»), menar Gillberg, men är säker-
ligen ganska gammal, om den ock icke
II.
blifvit anlagd af Anglerna, samt upp-
räknas redan under konung Hans' tid
bland de Skånska städerna. Staden har
likväl troligen varit högst obetydlig,
tilldess Christian II år 1516 befallde
invånarne i staden Luntertun, som un-
der medeltiden varit ganska ansenlig,
men då kommit af sig, att flytta till
Engelholra, hvilket derigenom upphjelp-
tes. Engelholms första privilegier äro
daterade Malmö den 25 Januari 1516,
och år 15 30 fick staden frihet för den
s. k. »sissen» eller tullen af alla främ-
mande drycker, som aftappades derstä-
des. Det dröjde imellertid icke länge,
inan också Engelholra förlorade sina
stadsprivilegier. Detta skedde 1547,
då Christian III befallde stadens bor-
gerskap att flytta till Landskrona, hvar-
för dera förunnades 4 års skattefrihet.
Under Erik XIV:s krig med Danmark
lades Engelholm i aska af Svenskarne
1565, och efter stadsprivilegiernas upp-
häfvande hade stället ingen annan rät-
tighet än den att idka hökerihaudel och
hålla gästgifveri. Ar 1657 blef orten
åter plundrad och uppbränd, men er-
lade icke desto mindre under krigsåren
en kontribution af 15 daler i månaden
och måste 1661 till och med under-
hålla G Tyska ryttare, med häst och
furage. Imellertid fick Engelholm 1662
tre års frihet från all kontribution med
undantag af koppskatten, och år 167 5
utvidgade Svenska regeringen ställets
handelsrättigheter samt medgaf Engel-
holms-boerna att äfven idka handtver-
keri. Under Carl XI:s Danska krig
blef staden år 1678 totalt nedbränd af
Danskarne, så att bloit ett enda hus
återstod. Den 26 April nyssnämda år
angrepo Danskarne under Meerheim och
llanznw en ulanlör staden belägen skans
och eröfrade denna, men blefvo tre gån-
ger tillbakaslagna, då de försökte att
likaledes taga staden, hvilken betäcktes
af Rönne-å, öfver hvilken bron var upp-
rifven. Då, medan invånarne käckt för-
svarade sig, sköto Danskarne eld j)å
några hus, och hela staden stod snart
i lågor. De 130 man, som utgjorde
stadens Svenska besättning, blefvo dels
dödade, dels tillfångatagna, och frän
denna olyckliga dag var Engelholm län-
ge ett mellanling mellan stad och bv,
32
i^so
Ehg:eiliolm<
en så kallad »stadsfläckw, som styrdes
af en justitiarie med 4 bisittare, bvilka
lydde under Helsingborgs rådstufvurätt.
Sedan 17 67 har Engeibolm dock äter
sin egen stadsrätt och jurisdiktion.
Eugelholms olyckor voro imellertid
icke slut med 167 8:år3 braud, utan sta-
den hemsöktes ytterligare af eldsvådor
åren 1743, 1744 och 1745. Det sist-
uämda året lades hela staden i aska,
med undantag af kyrkan och tviinue
små hus; men den uppbyggdes äter
med enväuings-korsverkshus, som 17 51'
utgjorde ett antal af 7 3 och bildade
en enda gata; dock kunde 17 68 lauds-
höfdiugen von Langeii gilVa Eugelholm
det vitsord, att »staden vore ansenli-
gare fin Cimbritshamn.» — Eu aunan
olägenhet har staden haft af flygsan-
den, som förderfvade åkerjorden och
uppgrundade llönne-å samt förstörde
laxfisket derstädes. Till att afhjelpa
detta började man 17 39 en plantering
af sandhafre, och år 17 67 voro sådana
planteringar uppdragna på tre sidor om
staden, hvarförutan man äfvcn plante-
rat så väl löfträd som tall och gran,
allt till samma ändamåls vinnande.
Stadens enda märkligare byggnader
äro kyrkan och rådhuset, tillika med
den i sednare tider uppförda högvak-
ten med dertill hörande ridhus för den
i staden liggande afdelningeu af Kon-
ungens Husar-regimente. Kyrkan ned-
brann 167 8, likasom hela staden, men
blef genom kollekter i Skåne, Halland
och Bleking så vida återställd, att hon
i början af 17 00-talet kunde upplåtas
till gudstjeusts hållande i stället för det
lilla kapell af korsvirke, som under
mellantiden varit begagnadt deitill. Ar
1516 fick »Cantoriet» i Lund af Chri-
stian II jus patronatus till Engelholras
kyrka ; men året derpå bortbytte ärke-
biskop Birger denna rättighet, tillika
med Barkåkra socken, emot Uppåkra
och Flackarp i Malmöhus län. Till
Engelbolms pastorat hörde lordom sock-
narna Ossjö, Tossjö och Älnnkalyugby ;
men frän den 13 Juli 17 37 äro Ossjö
och Tossjö ett pastorat för sig sjehva,
medan Engelhulm och Munkalyngby ut-
göra ett patrouelt pastorat af 3:dje
klassen i Bjära kontrakt af Lunds stift,
hvartill egaren af Skilliuge i;r patronus.
li)tigelliolin«
Engelholms stad, som år 17 90 hade
7 borgare och 211 nsantalsskrifnu in-
vånare, räknade 1855 inalles 717 in-
vånare, h vilkas antal 1857 uppgick till
1,108 och 1858 till 1,538. Staden,
som är nätt och trefligt byggd, lefver
af handel och åkerbruk, men mest af
haudtverkerier. Stadens handelskorps
bestod 185 6 af 13 män och 3 qviunor
med eu betjening af 11 personer; de
handlande erlade i bevillning 82 rdr
2i sk. bko. Deremot utgjorde handt-
verkarues antal samma år 68 män och
5 qvinnor, med 4 5 gesäller, 4 3 lärlin-
gar och 4 andra arbetare, hvilka alla
i bevillning erlade 119 rdr 36 sk. bko,
medan stadens fabrikanter och mauu-
fakturister betalade 31 rdr 24 sk. bko.
Ar 185 9 hade Engelholm eu vagnsfa-
brik, åtskilliga kakelugnsmakerier, flera
garfverier och färgerier, handskfabriker,
Baierskt och Svenskt bryggeri m. m.
Under de sednare åren har med bidrag
af allmänna medel en ny hamnbyggnad
blifvit företagen vid (Luntertun) utlop-
pet af Könue å, och af gammalt har
staden två lastageplatser, Grytelmmn
och Skejjparhvken.
Utom en af borgerskapet för dess
barn särskildt underhållen skola, har
staden fast folkskola med 1 examinerad
och 4 oexamiuerade lärare; af de skol-
pligtiga barnen undervisades år 1856
i fasta skolan 63 gossar och 31 flic-
kor, medan 28 gossar begagnade all-
mänt läroverk, 12 gossar och 48 flic-
kor hade enskild undervisning samt 3
gossar och 19 flickor undervisades i
hemmet. Utom den af staden aflönade
läkaren, äro provincial-läkaren och en
bataljonsläkare bosatta derstädes. Sta-
dens fattigvård befinner sig i ett jem-
förelsevis ganska fördelaktigt tillstånd,
emedan de till understöd berättigade
fattiga äro få och inrymmas i stadens
fattighus, hvars byggande och underhåll
hufvudsakligen blifvit besörjda genom
ett af kon. Carl XIV Johan i sådant
ändamål åt staden skänkt betydligt pen-
ningebelopp. Staden bestod 185 5 af
172 hus och tomter, 18 sädesparter
och 24 gatuhus samt laxfisken, upp-
skattade till 288,76 5 rdr bko, och er-
lade i statsbidrag 5,65 rdr samma
mynt; deraf utgjorde bevillningeu 2,599,
Kngrelliolm.
kleresi-statens nnderhåll 1,098 samt di-
verse oiiera och allmänna besvär 1,392
rdr bko. Staden, som vid riksdagarna
liar ordiiingsnummern 57, liör till 5:te
klassens städer.
Före de stora eldsvådorna liar sta-
den sträckt sig längre i norr än för
närvarande är iiändelsen, och det tros,
att åt detta iiåll fordom något försvars-
verk varit anlagdt, likasom på den vid
]lönne-åi)s utlopp beliigna Könneholra,
der eit kastell lär hafva stått. Söder
om staden och på andra sidan om ån
anlade Gustaf Horn år 164 i två batte-
rier, för att från dem beskjuta staden.
— I Engelholms grannskap ligga åt-
skilliga tegelbruk, t. ex. vid Huntby,
Bjellegården , Eebbelberga, på Villan
och Engeltofta, de bägge sistniimda an-
senliga. Laxfisket vid Luntertun, midt
imellan staden och hamnen, är för när-
varande af föga betj'denhet mot hvad
det förut varit.
Engclhoini. Gods i St. Ånnge soc-
ken och Hammarkinds härad af Öster-
götlands län, på en vacker holme, for-
dom kallad Andö (Ändö?) l^/^ mantal
frälsesäteri, med underlydande på den
nu landfasta Mörkön och på Tonö samt
på fasta landet, tillsammans ett gods
om 27 Vo mantal utom 4 3 torp, ett
tegelbruk vid Engelholm, bränneri, såg-
verk och kalkugnar; Engelholms sätes-
gård, med Ramsdal, Kejsarnas och Ka-
rebo på fasta landet, äro för sig taxe-
rade till 17,509 rdr bko; Engelholms
tegelbruk till 1,480 rdr banko; af det
underlydande äro l^Vg hemman taxe-
rade till 4 5.5 36 rdr bko. Engelholm
med nfistan allt det, som nu lyder der-
under, har hört under Stegeborg i l)er-
tig Johans tid eller varit bland hans
arfvegods, men utbyttes eller köptes af
fjrik Göransson Ulfsparre omkr. 1615
och 16 24; godset tillhörde sedermera
öfverste Axel Spens, laudshöfdingen fri-
herre Å\e\ Rosenhane 1683 (då säteri
af 2 allodialhemman), Joh. Gabrielsson
Natt och Dag 1687, H. Reutercrantz
och 17(10 dennes enka. Hon sålde år
17 19 Engelholm till riksrådet grefve
Jakob Spens (f 1721), hvars fru, B.
Bonde, gjorde godset till fideikommiss.
Engelholm har sedan varit innehafdt
Vlngeliotta,
251 •
af general-löjtnanten grefve Axel Spens,
hans brorson fältmarskalken grefve Ga-
briel Spens, dennes bror majoren grefve
Fredr. Gust. Spens, hans son, kapite-
nen grefve Carl Gabriel, och 1856 af
dennes brorsson, grefve Carl Ax. Spens.
Eiigelsberg, eller Eiiglikbeiining {ben-
ning, af bända = uppröjning). Masugn
och jernbruk i Vester-Wåla socken och
Gamla Norbergs härad af Westerås län,
nära sjön Araänningen samt vid Nor-
bergs -jern vägen och Strömsholms ka-
nal, ett gammalt verk, hvars hytta
anlades i början af 1600-talet och år
1625 kallades Engletsbo. Den första
hammaren skall hafva blifvit anlagd re-
dan i konung Sigismunds tid år 1597
och privilegierad ' samma år. I Carl
XI:s tid, år 1663, uppfördes en ny
masugn i stället för den gamla och för-
fallna, och för den nya erhölls sex ars
frihet. Den år 1597 anlagda hamma-
rens begagnande blef förbjudet 1685;
men kyrkoherden i socknen, Petrus Jo-
hannis, som var en af delegarne i bru-
ket, utverkade icke desto mindre till-
stånd till samma hammares begagnan-
de, och sedan 1689 voro två hamrar i
gång. För närvarande har bruket oin-
skränkt smidesrätt och tillverkade år
1854: 1,5 50 sk ii stångjern, i värde
motsvarande 30,000 rdr bko, hvaraf i
bevillning erlades 60 rdr bko. Bland
egare märkas: Gyllenhök mot slutet af
1600talet, Strömer från 1707, Söder-
hjelm från 17 28, Hebbe från 1788; år
18 25 C. G. Timm, i hvars familj egen-
domen är fideikommiss. Engelsbergs
gård består af V, mantal skatte med
qvarn om 3 par stenar, såg och tegel-
bruk, alltsammans taxeradt till 6,600
rdr bko, utom 2^3/^^ mantal dertill hö-
rande inom socknen.
Engeltofta. Säteri uti Barkåkra soc-
ken och Bjära härad af Christianstads
län, en fjerdedels mil norr om Rönne-
åiis utlopp i Skelder-viken, är häradets
enda säteri, hvars egor sträcka sig från
hafsstranden ända upp mot Hallands ås.
När gården grundlades, är obekant, li-
kasom dess äldre historia före år 1620.
Man har visserligen velat påstå, att
Engeltofta tillhört den Danska ätten
252
KngeliotiH'
Enf(eltofta.
Urne ; men detta grundar sig på en
förvexling mellan namnen Enseltofta
och »Engestofte», en i Danmark belii-
gen gård; och det första, man med
visshet känner om det Skånska Engel-
tofta är det, att gården omkring 1630-
talet tillhörde slägten Kruse, och att
den första tillförlitligt kända egaren
deraf är Danska riksrådet Gabriel Kru-
se, som i förläning hade Gladsax län,
Landskrona, Öster- och Vesterstads län.
Han byggde efter erhållen kunglig till-
låtelse år 1640 eu nu igenmurad fa-
railjgraf under altargolfvet i Barkåkra
kyrka och afled några år derefter. Ef-
ter honom innehades Engellofta af hans
hustru, fru Karen Lycke, och efter
henne af en son eller brorson till Ga-
briel, herr Nils Kruse, konung Fredrik
lILs »resesecretair», som innehade En-
geltofta, då Skåne blef Svenskt, men
sålde det 1660 till borgmästaren Elers
i Helsingborg, en svåra rik man, men
dock oförsigtig i affärer. Han utlånade
år 1666 till general-guvernören G. Ba-
ner af Helsingborgs kyrkas och hospi-
tals medel en summa penningar, hvil-
ken, då Baners tillgångar icke räckte
till att betala den, hans son Johan E-
lers, Danskt etatsråd, måste gälda med
Engeltofta gård, som i tio år inneha-
des af Helsingborgs kyrko- och hospi-
talskassa. Under tiden pantsattes gär-
den i banken och köptes på banko-
auktion af sekreteraren i Kamraar-kol-
legium, Hans Pahl, för 10,509 daler
24 öre sillvermynt. Han dog år 1708
och hade varit tvänne gånger gift samt
i det första äktenskapet haft 8, i det
sednare tvä barn. Efter Pahls död di-
sponerades gården oskiftad af barnen
med första giftet, och 1721 ölVertogs
den på arrende af ryttmästar Ebber-
hard, gift med en af Pahls döttrar med
första giftet. Men är 17 22 väckte öf-
verstlöjtuanten grefve David Fröhlich,
gift med en Palils dotter af andra gif-
tet, tvistefråga om gården, hvjlken han
sannolikt vann genom process, och hvil-
ken nr den vanhäfd, hvari den råkat,
någorlunda upphjelptes af hans son,
grelve Bengt G. Frölich, som var egare
af Engeltofta 1751. Efter honom lö-
ste hans son, hofstallmästaren grefve
David Frölich, till sig Engeltofta af sina
systrar, men sålde det 1784 till öfver-
ste Stjernsvärd.
Öfverste Rudolf Hoddert Stjernsvärd,
före adlandet Ahlberg, född 1728, hade
gått i krigstjenst 1745, med utmärkelse
deltagit i Pommerska kriget, blifvit rid-
dare af svärdsorden och, 176 2, major
i arméen samt adlad till Adlerhjerta,
hvilket namn han dock efter konung
Adolf Fredriks önskan utbytte mot
Stjernsvärd, sedan han genom sin rå-
dighet att nedhugga ett par hästar,
som med drottning Lovisa Ulrikas vagn
skenade vid den bro, som vid Laholm
går öfver Lagan, räddat drottningens
lif. Han blef öfverste 1772 och hade
redan 1708 af kejsar Joseph II lått
diplom som Romerska rikets adelsman
med namnet von Ahlberg. Han var
gift med Vendia Magdalena Skytte,
enka efter ryttmästar Otto Thott på
Skabersjö, och sedan han köpt Engel-
tofta, slog han sig der till ro, utvid-
gade åkerbruket, och vidtog flera för-
bättringar. Han dog 17 93 och efter-
träddes på Engeltofta af den i Skån-
ska landtbrukets historia berömda Carl
Gustaf Stjernsvärd, som, född 17 67,
kornett 1777, ryttmästare 17 90 och
blesserad vid Savitaipal s. å., 1791
hade tagit afsked ur krigstjensten.
Denne mottog år 17 94 Engeltofta
gård med en skuld af 33,7 5 2 rdr spe-
cie för faderns räkning, utom 11,111
rdr rgs, å hvilken summa han utfärdat
skuldsedel till sin mor, och denna skuld-
börda nödsakade honom till stora an-
strängningar för att hålla sig uppe.
Snart inseende, att det i Skåne brukli-
ga sättet att sköta jorden ahJrig skulle
kunna bereda honom tillräcklig vinst,
begärde han af sin vän, lorden af Kel-
lie, förut Engelsk konsul i Göteborg,
några dugliga jordbrukare från Skot-
land och fick i April 1803 från K-ellie
ett »helt ekonomiskt batteri», bestående
af en farmer, en uppsyningsman, två
smeder, tre mechanici och tvä plog-
drängar. Stjernsvärd anlade genast på
Engeltofta en fabrik för åkerbruksred-
skap efter Engelskt mönster, hvilken
snart spriddes kring Skåne; samtidigt
dermed börjades odlingar efter Skotska
sättet, och som enskiftes-stadgan för
Skåne vid samma tid utfärdades, kun-
Kn^eHofta.
Engfeltofta,
253
de Stjernsvärd af de spridda jordstyc-
kena bilda ett 8ainmatihäi)2;ande helt,
hvilket han indelade i 1 9 farmer, som
bebyggdes och utarrenderades, utom tre,
Engeltofta, Kelliehouse (uppkallarlt efter
lord Kellie) och Nadala (så benäradt
af kon. Gustaf IV Adolf), hvilka sköt-
tes under eget bruk. Hofveriet afskaf-
fades, foderväxter odlades, bräuneriet
uppdrefs, förädlade boskapsracer inför-
skrefvos, mejeri anlades, skog plantera-
des och ett stort tegelbruk upprättades.
Genom allt detta hade Stjernsvärd på
20 år uppdrifvit gårdens afkastning
frau 7 00 till 7,000 tunnor säd, obe-
räknadt 10,000 tunnor jordfrukter, samt
dessutom försett Engeltofta med allt,
som erfordrades till dess skötsel och
vidraagthållande, deril)land uppfört 110
större och smärre byggnader. Men åt-
skilliga missöden tillstötte, han förlo-
rade år 1814 genom mordbrand å en
ladugård 2'), 000 rdr banko; en gång
måste han ihjälskjnta ."iS af rots an-
stuckna hästar; han hade mottagit går-
den med stor skuld; allt detta gjorde,
att han år 1819 måste begära cession;
men då han fann, att »gode männen»
förvaltade egendomen så, att hans verk
höll på att förstöras, tog han cessions-
ansökningen tillbaka och skyndade till
Stockholm, der konung Carl XIV Jo-
han, som ofta förut understödt honom
rned lån, af honom köpte Engeltofta
för 400,000 rdr bko. Stjernsvärds far
hade velat sälja gärden för 40,000 rdr
bko. — Detta olyckliga slut på Stjern-
svärds reformatoriska företag gaf fritt
lopp åt det tadel och klander, som re-
dan förut låtit afhöra sig mot honom,
och han ulgaf derföre till sitt försvar
1821 en broschyr, »Fjngeltofta förr och
nu», hvari han redogjorde för alla sina
redan vidtagna och ytterligare tillära-
nade förbättringar. H;in dog år 1825,
efterlemnande sju barn, och hade före
sin död den sorgen att se Engeltofta
genom vanskötsel nedsjunket till sin
fordna obetydlighet. Efterverlden har
gjort honom rättvisa; det i Skåne är
1849 hållna första Svenska landtbruks-
raötet erkände offentligen hans förtjen-
ster, och vid Skånska landtbruksmötet
1856 upprestes på en kulle vid Nådala
farm en genom subskription tillväga-
! bragt minnesvård öfver honom. Min-
j nesvärden består af en stympad obelisk
' på en hög piedestal, A hvars ena sida
liises : ».\t majoren och riddaren C. G.
Stjernsvärd, ■;• 1825.» — »En erkänsara
efterverld reste minnesvården 1856.» —
I »Hans minne skall beständigt fortlefva
' genom de efterdömen, han lemnat.» —
; På andra sidan står: »Med omdöme
före sin tid och klar blick i framtiden,
tilliimpade han ny landthushållning i
så allmänt gagnelig rigtning, att han
I förvärfvat sig ett vällortjent rum bland
utmärkta medborgare.»
I Den af konung Carl Johan till för-
j valtare af Engeltofta utsedda öfverste
i de Mottoni vanskötte, som ofvan sa-
j des, godset, hvars förfall fulländades
; under åtskilliga efter hvarandra följan-
I de arrendatorer, och efter konungens
I död 1844 såldes gården af hans arf-
, vingar för 21)6,666 rdr 32 sk. bko till
! borgmästar Odraansson i Landskrona
I och landssekreteraren Hane i Halmstad.
I Den förre utlöste 1855 sin raedinteres-
1 sent, och sedan man äfven här tilleg-
I nat sig de nya förbättringarna i landt-
bruket, är Engeltofta åter en betydan-
de egendom. PMera nya byggnader hafva
blifvit uppförda, deribland vid Bark-
åkra-farmen eller Öfvergård ett stort
corps-de-logis, der egaren sjelf bor.
Det äldsta Engeltofta var sannolikt
befäst, ty vattengrafvarne finnas ännu
qvar, och en sägen berättar, att går-
den blifvit tvänne gånger afbränd un-
der krigstid. — Under Frölichs tid, år
1767, bestod åbyggnaden af ett envå-
nitigs-korsverkshus; men egaren sjelf
bodde på det nuvarande Öfvergård, der
ett envåningshus med fyra flyglar af
korsvirke var uppfördt. Den nuvarande
Kngeltofta-gården är bebyggd med ett
envånings-korsverkshus med fronton och
sex vindskappor, uppfördt af major
Stjernsvärd. Ladugården , skild från
gårdsplanen genom en vattengraf och
landsvägen, är uppförd af grefve Bengt
Frölich och består af en kringbyggd
gård med torn i de bägge yttersta hör-
nen utåt landsvägen. — Det af borg-
mästar Odmansson uppförda corps-de-
logis'et pä Öfvergård byggdes 1848 —
18 49 och är ett stort prydligt två vå-
ningshus med frontespice, med en stor
254
Knersii.
Kngfsb.
trädgård på sudra sidan. Uti en stor
skogsplantering en åttondels mil öster
om Öfvergård ämnade Stjernsviird upp-
föra ett boningshus för egen riikning;
blott trädgårdiMis anläggning blef i lians
tid påbörjad, och lörvissnade fruktträd
raidt i skogen utvisa stället, der herre-
sätet skulle slå. — På Engeltoftas egor
ligger hamnen vid Skepparkroken, ^/^
mil iVån gården, samt staden Engel-
liolms nya hamn vid Luntevtun.
Orsaken till Stjernsvärds olyckor på
Engeltofta vill folktron se i en tradi-
tion om en på denna gård i fordna ti-
der bosatt tvratiuisk herre, som med
obeveklig stränghet utöfvade den Dan-
ska adeln tillkommande »hand-oeh hals-
rätten» öfver de underhafvande samt lå-
tit till döds piska prestens son för det
han snattat ett par äplen. Den för-
bannelse, som den olyckliga fadern då
uttalat öfver mördaren , öfver Engel-
tofta gård och dennas framtida egare,
skall hafva gått i fullbordan på den
oskyldiga Stjernsvärd.
Engeltofta består för närvarande af
1 Vs mantal säteri, 0-^48 mantal in-
6oekne frälse, 2"/g6 mantal nfsockne
frälse och l"Vi44 mantal kronoskatte.
Abyggnaderna å alla farmer och lägeii-
heter äro brandförsäkrade till 101,750
rdr bko; brutto-inkomsten uppskattas
till 107,000 rdr rmt. Nära intill la-
stageplatsen Skt^pparkroken ligger ett
tegelbruk; derjemte finnas 2 tullmjöl-
qvarnar, skog och torfmosse till husbe-
hof samt fiske i Saltsjön, Eönne- och
Kägle-åar, hvilka löpa genom egendo-
men. (Se vidare: Skåiishi Herrgårdar,
V, Haft. 3, 4.)
Eugsö; eller Ängsö. Socken i Ytter-
Tjurbo härad af "Westerås län, utgöran-
de den större Mälaröu Enjsö, som för i
närvarande sammanhänger med Kurön, !
hvilkeu tillhör Teda socken, och ätskil- 1
liga smärre öar, Måholmen, Långhol-
men, Fagerön," m. fl. Genom Spåtisun- !
det i norr skiljes ön från Westman- I
lands fasta land (Kungsåra och Björk- j
sta socknar) samt omgifves i öster af I
Oxfjärdeu, i söder och vester af Gran- ■
fjärden, i hvars sydöstra ända, inemot .
Aspön till, de s. k. Biskopsstenarne i
ligga, vid hvilka Uppsala, ISyköpings j
och Westerås län sammanstöta. Ön,
som »fordom varit en hästhage och le-
gat under Kungsgården i Kungsåra soc-
ken», är tämligen bergig, jemnast och
mest bebyggd i norra delen, men har
i allmänhet icke god jordmån, mest
sandblaudad lera. Socknen består af
ISVo mantal, allt frälse, deraf 3 säteri,
och lydande under Augsö gård. Sock-
nen, som 1840 hade 505 invånare, räk-
nade 1850: 57 2 och 1850: 574 invå-
nare. Sistnämda år fanns i socknen
fast folkskola, der 1 examinerad lärare
undervisade 39 gossar och 33 flickor,
medan 3 gossar och 4 flickor undervi-
sades i hemmet. — Engsö förekommer
åtminstone fråu 1300-talet såsom höran-
de till Westerås stift och är för närva-
rande ett patronelt pastorat af 3:dje
klassen i Domprosteriet af nämda stift.
Prestgården utgör Vo mantal. On hör-
de sannolikt först till Kungsära socken
och hade inga andra invånare än åt-
skilliga fiskare; men när ön sedan blef
mer befolkad, uppfördes vesterut på den-
samma, vid byn Berga, ett kapell på
den plats, som ännu kallas Kapellsbac-
ken. Detta kapell begagnades till år
1340, då den nuvarande kyrkan upp-
ijysgdes. Denna är en vacker byggnad
med högt, spetsigt torn (bygdt 174 4 af
grefve C. F. Piper och hans grefvinna
Ulrika Christina Mörner) och ett der-
invid utbygdt grafchor, tillhörigt Piper-
ska slägten, ligger 2^/^ mil frän We-
sterås och 3 mil från Enköping; kyrko-
herdelängden går tillbaka till år 1346,
hvilket år riksdrotset Nils Ambjörnsson
till Saiestad och Eugsö af kon. Mag-
nus Ladulås fick »frihet från alla utla-
gor för den gåfva och fundation, som
hau gifvit och gjort till kyrkan här på
ön». Dörren till det fordna kapellet
skall vara sakristi-dörr i den nuvarande
kyrkrtn. Socknen saknar i öfrigt forn-
minnen, hvilket torde bevisa, att. ön
först i sednare tider blifvit bebyggd;
endast på Backa egor träfl^as 2 eller 3
nu knappt märkbara jordförhöjniugar, af
hvilka en skall hafva innehållit förbrän-
da benskärfvor. Den i Granfjärden be-
lägna, bergiga holmen Skärpen, som li-
kaledes hörer till socknen, berättas haf-
va fordom varit ett tillhåll för sjöröf-
vare, »hvilka, för att der kunna fördölja
Knsfsö*
Enssö*
253
sig, sägas begagnat liideibåtar, sooi de
hopvecklade ouli medförde uti siua göra-
slea i beigsbålorua.» Uti ett berg på
öii trjitfas s. k. Engsö-ijranater, bestå-
ende af kiselsyiad lerjord och kiselsy-
rad jernoxidul-manganoxidul af trape-
zoidai-dodekaedrisk forai, ined mörkröd,
i violett dragande färg. På öiis btraiid
märkes äfveu eu stor jättegryta, kallad
Ryssby gryta; deu runda sten, som man
förmodar hafva ursvarfvat denna jätte-
gryta , förvaras i kyrkan. Åtskilliga
niärkeo, som afse Mälarens vattenstånd
vid olika tider, finnas inhuggna i klip-
porna pä öns stränder, — Adress: En-
köping.
Engsö. Gods uti ofvanuärada soc-
ken, hvilket, utom ön af samma namn,
3 mantal frälsesäteri, 4V4 i"å och rör
samt IIV4 mantal frälse, har underly-
dande 3Vg mantal i Björksta, 1 mänt.
med qvaru i Sevalla samt 4V4 maut. i
Kungsåra. Öns och godsets häfder be-
gynna med uppförandet af det s. k.
Engsö Hus, ty, heter det, »på denna
gård hafver fordom varit ett fast huus,
slåendes med sina murar och grafvar
orakriug; men uti koii. Gustaf den För-
stes tid blef det förlamac och nedsku-
tit, efter detta innehades af riisrädet
Kuut Bengsson Sparre, som sig emot
kon. Gustaf uplade.» Men tiden, då
»Engsö» eller »Engzöö Husu först upp-
fördes, är icke heller bekant. Dq\i äld-
sta kända egareu till öu har varit herr
Magnus Gregersson Läraa till Arno och
Gröusö, Svea llikes råd och lagman i
Westmanland omkring år \2^'i. Herr
Magnus' far, Greger Knutsson till Sa-
lesta och Arno, skref sig sjelf »Jarlens
son», emedan hans far var Knut Jarl,
en son af Håkan Jarl i Östergötland,
som lefde i Sverker Carlssons tid och
år 1217 var pä förslag att väljas till
Norges konung. Huruvida hr Magnus
fått godset genom arf, köp eller förlä-
ning, är obekant; men den tiden var
ön icke så stor som nu, emedan Mäla-
rens vatten dä skall hafva stått 9 al-
nar högre au nu. Efter herr Magnus
Gregersson innehades Eugsö af herti-
garue Erik och Waldemar, kon. Mag-
nus Ladulås' söjier, hvilka år 1307, dit
b. Baruabse Apost., uppläto godset åt
drotset xVmbjörn Sixtensson (Sparre) till
Toftu, Gökshohu och Salestad i veder-
gällning för de försträckniugar han gjort
hertigarne under deras krig mot sia
bror konung Birger. Gården innehades
sedan af drotset Nils Ambjörnsson, som
blef stamfader för Oxenstjernorna af
Salestad derigenom, att han upptog sitt
mödernevapen, af den utdöda grenen
Oxenstjerua till Laugarum. Ar 1360
ärfdes Engsö af herr Nils Ambjörnssons
dotter, fru Ingeborg, gift med riksrå-
det och marsken herr Sten Thuresson
Bjelke. Deras son, riksrådet och lag-
mannen i Westmanland, Sten Stensson
Bjelke, gick 1395 i Wadstena kloster;
men af honom köpte eller tillbytte sig
herr Ulf Bengtsson till Hjulstad och
Lagraansö Engsö gods år 1404. Der-
igenom kom gården ifrån Bjelke- till
Sparre -ätten och tillhörde efter Ulf
Bengtsson hans son, riksrådet och rid-
daren Fader Ulfsson (omkring 1435),
som tillika med sin fru, Elin Nilsdot-
ter Natt och Dag, ligger begrafveu vid
sakristi-dörreu i Engsö kyrka. Gården
ärfdes af hans son, riksrådet Bengt Fa-
dersson, gift med Hillevi Brahe (af
Danska Brahe -ätten) och begrafven i
kyrkans chor. Omkring år 1520 inne-
hades gärden af riksrådet Knut Bengts-
son Sparre, under hvars tid »Eugsö
Hus» blef »förlamat och nedskutit» af
Gustaf W^asa. Herr Knut dog 1522,
och som hans söner, Bengt, Erik och
Knut, redan aflidit, tillföll godset hans
dotter Hillevi, gift med lagmannen och
amiralen Arvid Trolle, en bland de her-
rar af ridderskapet, som underskrefvo
ly44:års arf-föreniug; Trolle dog 1549
och ligger begrafven i kyrkans chor;
efter honom ärfdes gården af hans dot-
ter, Elsa, gift först med en Dansk rid-
dare, hr Johan Skouggaard, sedan med
Arvid Gabrielsson Oxenstjerna till A-
spenäs, rikskanslern Axel Oxenstjeruas
farbror. Hon var barnlös i bägge sina
äktenskap, hvarföre Engsö ärfdes af hen-
nes yngre syster, Anna Arvidsdotter
Trolle, först barnlöst gift med Kuut
Haraldsson Soop, sedan med Lage A-
xelssou Posse till Aspenäs, genom hvil-
ken godset öfvergick till ätten Posse
och innehades först af herr Arvid La-
gerssou Posse och sedan af dennes dot-
25d
Kng^sö.
mngMÖ.
ter, Elsa, geuom hvars giftermål raed
riksrådet och presideuteu i Göta Hof-
rätt baron Per Eriksson Sparre Engsö
återigen kom till ätten Sparre. Under
Per Sparres tid reparerades det gamla
stenhuset, bvarom kontrakt ingicks med
Mårten Murmästare år 1636. Gården
ärfdes af riksrådet och guvernören i
Liefland, Peder Pedersson Sparre, frib.
till Croneborg, gift med Sigrid Horn.
Ar 1712 såldes godset af Erik och Jo-
han Sparre till Kgl. rådet, grefve Carl
Piper (eller rättare till hans fru, gref-
vinnau Piper, född Törnflycht), i hvars
slägt det blef fideikommiss. Presiden-
ten grefve Carl Frediik Piper (omkring
år 17 50) lät ställa slottet i det skick,
hvari det uu betinnes, ett stenhus af 4
våningar raed torn midtpå taket. Nu-
varande inuehafvaren af fideikommisset
är kammarherren grefve Axel Mauritz
Piper.
Engsöu har i fordna dagar varit
alldeles befriad från alla utskylder, hvil-
ket man finner af kon. Albrechts bief
år 1387 samt kon. Christophers af år
1447, die beat. Schol. Virginis, hvari
Engsö sockenprest, hans kapell och prte-
bende samt allt gods och landbo på
ön tages i konungens värn, frid och
beskärra, likasom af konung Gustaf Ls
bref af den 2 Mars 1538 för fru Hil-
levi Sparre, som då var öns egarinna.
Engsö är sannolikt en af de gärdar,
hvilkas egare sora längst bibehållit den
genom Kalraare-stadga af år 1483 åt
»hvar god man, andlig och verldslig»
meddelade rättigheten »att få vara kon-
ung öfver sin egen landbo». Denna så
kallade halsrätt, sora upphäfdes först år
1692, utöfvades i slutet af 160 0-talet
på det sätt, att, enligt Hadorph, »när
någon halssaak eller annor synd der på
Oön skeer, låter dess Herskap kalla
hvad domare dera behagar, när dhe
icke sielfve villia i saken sittia, och lata
missdådaren döraa, sedan efter gjord
corauiunication der om nicd Hof Hat-
ten, sjelfva dem afstraffa» Arvid Trolle
säger i sin wJorde Boch», att landbön-
derua på Engsö j;liggia til ingen ting-
stad, utan til Engzö bårgärdstugu saä
ofta sora tiug timmar äro om äred.
Therfore må iju hvar wetha, ad the
kunua daa iugeu annan Svara til nå-
gon Kongligen tunga, utan sora af aller
ward hafver.» Pä gården stod en stor
träbyggning, kallad »Kungsbyggningen»,
och en stor »Borgstufva», der halsrät-
ten hade sina sessioner. Den sista så
kallade Leuterationsdomen utfärdades år
1686 af fru Sigrid Horn, enka efter
Peder Pedersson Sparre; målet rörde
en i kyrkan begången stöld. Detta
egna rättsförhållande har, fastän det
nu långt för detta upphört, gifvit an-
ledning till åtskilliga egenheter hos all-
mogen på ön, genom hvilka den skiljer
sig från de kringliggande socknarnas
invånare, och hvilka hafva sin utgångs-
punkt derifråu, att de anse sig på vissl
sätt utgöra ett sjelfständigt samhälle
raed rättigheter och skyldigheter, som
bero endast af »grefven», »deras Herre»,
hvilken de äro obrottsligt tiligifna. De
ingå icke heller gerna giften med ut-
socknes folk och tycka icke rigtigt om,
att sådana bosätta sig på ön. Särskildt
torde vi böra omnämna öns gamla slåt-
terstad(ja, hvilken ännu icke kommit
alldeles ur bruk, och hvilken af Grau
beskrifves som följer: »En s. k. förkarl
väljes af allmogen, sora skall gå förut
i slaget på ängarna, antingen ett eller
flera år; till honora väljes (en styrman,
som går sist i ordningen med sitt slag,
och) fyra så kallade Stöt-[ii\xii-)hiektar.
När nu slåtterkarlarne gått fram med
slaget öfver ängen, går förkarlen med
de 4 stutt-knektarne öfver samma slag;
finna de något slag, som är illa slagit,
sättja de då en qvist i det slaget; lika
så sker det, när de gå andra eller
tredje gången öfver ängen. När ängen
är afslagen, känner hvar och en igen
sitt slag; uti hvilkens slag qvisteu då
är satt, han blir dömd att undergå de-
ras rätt, som består deruti, att de 4
stutt-knektarne taga densamma i hän-
der och fötter och »stutta» (studsa, stöta)
honora tre gånger «mot en tufva på
marken; men hvar gäng hissas han två
gånger öfver tufvan, och i den tredje
svängningen stöles han emot marken;
de, sora der omkring församlat sig af
hela slåtterlagct, ropa vid hvar sväng-
ning hoj! så att det blir 9 rop eller
3 gånger tre rop. Alla skola då taga
hattarna af sig, annars måste en sådan
äfven blifva på ett lika sätt stött.»
Knffsit.
Enliolmen*
257
Efter slutad »stuttning» begifver sig
slåtterlaget till herrgården, der de und-
fägnas med en kanna öl på man ; i ölet
drickes grefvens och herrskapets skålar.
Sedan sista ängen är afslagea, mar-
schera alla slåtterkarlarne upp på borg-
gården, alla raed liarna på axeln, de
stuttade dock med fällda liar: här van-
dra de under musik en gång omkring
gården, undfägnas derpå med öl och
utropa derefter god natt! alla på en
gi^ng, hvarefter de skiljas.
Bland de äldre sägner, som äro fä-
sta vid Engsö, berättas följande, hvil-
ken tyckes bestämdt tillhöra ön. Pä
Engsö bodde i fordna dagar en adlig
fru, som varit tvänne gånger gift. Hon
ilmnade sig en julotta i kyrkan, vak-
nade ur sin sömn och såg ljus i kyr-
kan, som ligger strax invid slottet.
Troende, att ottan redan var börjad,
steg hon upp, klädde sig och gick till
kyrkan, åtföljd af en tärna. Men när
hon kom in i kyrkan, fann hon till sin
förskräckelse alla bänkarna fyllda med
svepningsklädda, långt för detta hädan-
gångna personer, af hvilka hon kände
igen de flesta, deribland sin nyligen be-
grafna fateburspiga. Denna skred ljud-
löst fram till henne, sägande: »hvad
vilja de lefvande i de dödas otta ?»
Hon rådde derpå frun att skynda ut
ur kyrkan, men att vid utgåendet igen-
om dörren icke se sig om eller gå när-
mare till den ena sidan än till den an-
dra, emedan fruns bägge aflidna män
stodo eu på hvardera sidan om dörren,
och hon, der sådant skedde, icke skulle
komma lyckligt ut. Hon följde rådet
och kom oskadad tillbaka till slottet;
men tärnan, som såg sig tillbaka vid
utgåendet, blef »borttagen» och hennes
ömkliga rop hördes vida omkring.
Med Engsö gärd följer en kedja af
fint guld och ovanligt arbete, hvilken
alltid bäres af godsets egare, och om
hvilken följande sägen berättas:
»Är 1710 egdes Engsö gård af fri-
herre Johan Sparre, en man af ett vildt
och gudlöst sinnelag, som lät tillstänga
kyrkan, för att hindra gudstjensten der-
städes, och som i öfrigt betedde sig på
ett otillbörligt och fördömligt sätt. —
Han drömde en natt, att den Onde
kora för att släpa honom med sig till
II.
pinorummet. Sparren spjernade emot,
så mycket han förmådde, men blef slut-
ligen fängslad med en kedja, som den
Lede kastade kring hans hals. När
han vaknade, bar han omkring halsen
den kedja, hvarom han drömt. Natten
derpå drömde han, att en god ande
uppenbarade sig för honom och förma-
nade honom att som en helgedom för-
vara kedjan, emedan, så länge hon in-
nehades af godsets egare, skulle hon
skydda det för all fara; men om hon
lades å sido eller förlorades, skulle eld
och brand öfvergå gården. Sparre sål-
de följande året godset åt grefvinnan
Piper och lemnade henne guldkedjan,
hvars betydelse han tillkännagaf. Från
denna tid har kedjan alltid åtföljt god-
set och varit buren af dettas innehaf-
vare ; ett par gånger, då hon icke följt
med hans person, skall verkligen elds-
våda hafva utbrustit. Kedjan består .
af mycket fina länkar raed en egen,
besynnerlig vridning, som gör det omöj-
'■ ligt att deri inpassa någon länk i stäl-
! let för dem, som brustit sönder af ål-
I der. Hon är vid pass 2V2 alnar lång.w
Olof von Dalin vistades ofta pä
Engsö gård, och eu icke långt frän
slottet befintlig liten plantering af träd
; med qvarlefvor efter en orahägnad kal-
' las ännu »Dalins Trädgård». Slottets
I park utmärker sig synnerligen genom
: sina storartade alléer af lummiga träd,
; hvilka på långa sträckor bilda ordent-
; liga löfhvalf, som erbjuda den angenä-
' raaste svalka.
Euholnieu. Holme vid inloppet till
I Sliteharan i Othems socken och Forsa
i Ting af Norra Befallningen på Gotland,
I på hvilken Carl X låtit anlägga fäst-
' ningen Carlssvärd, som beherrskade in-
loppen till hamnen. Utom Carlssvärds
j fäste låg här skansen Carhhälte med 5
i batterier: Baljan, Klingan, Doppskon,
; Fästet och^Haken, Carl XII ämnade
i här anlägga en stad. Fästningen hade
\ långt för detta varit raserad, då, med
'. anledning af de under året 18.53 in-
träffade politiska förhållandena, Kongl.
Majestät ansåg nödigt, att inloppet till
Slitehamn åter befästes, »för att så väl
då som för framtiden under likartade
omständigheter upprätthålla förbudet
33
258
Enhitrna.
Enktfping»
mot främmande och gifva skydd åt eg-
na fartyg.» Föislag uppgjordes till per-
manenta befiistningar pä Enholraen, och
der anlades provisoriskt jordverk och
byggnader, för hvilket allt kostnaderna
under åren 1853 — 1855 uppgingo till
116,083 rdr bko. Dessa kostnader be-
striddes af de kreditiv till bestridande
af kostnaderna för utomordentliga åt-
gärder till rikets försvar, som af Rikets
Ständer blifvit anvisade vid riksdagarna
åren 1850 — 1S5I och 1853 — 1854.
Under loppet af år 185<) användes till
fästnings- byggnaden på Enholmen en
summa af 39,7 07 rdr bko, h varjämte
1,541 rdr samma mynt utgåfvos för
fästningsverkens bestyckning.
Eiihurna, Öfrer- och Ytter-, Pasto-
rat i Selebo härad af Nyköpings • län,
på det i Mälaren utskjutande s. k. En-
hörna landet, som kringsliites af Grips-
holmstjärden i vester, Prestfjärden och
Södra Björkfjärden i nordost, Vester-
Telje och Turinge socknar samt Sunds-
örs-viken i söder, Öfver-Enhörna soc-
ken, som intager nordligaste delen af
Enhnrna-landet, uppgifves hafva en areal
af 6.133 tunnland, af hvilka 380 äro
sjöar och kärr; det sydligare Yiter-En-
hörnas areal är 11,132 tunrdand, af
hvilka 130 skola vara sjöar och kärr.
Till bägge socknarna höra en mängd
öar och holmar. Algö i vester, Eidö,
Hamnskär, Kalholrnen, Djurstaholmen,
Slandön och Högholmen i nordost m. fl.
Södra gränsen är tämligen bergländig
och har icke oansenliga höjder, t. ex.
det 27 7 fot höga A.\sjöberget ; i mel-
lersta delen af Ytter-Enhörna är jem-
nare bygd, likasom i Öfver-Enhörna,
der bergkullar omvexla med små slät-
ter, hvilkas vattendrag äro nästan ut-
sinade; öariie äro bergiga och rika på
löfskog eller barrskog; Ridön innehåller
en kronopark. Rådande jordmånen i
bägge socknarna är lera, här och der
sandblandad; näringarne äro jordbruk,
fiske, sjöfart och handel med uppköpt
boskap, m. m. Hemmantalet i Öfver-
Enhörna är 16Vg, i Ytter-Enhörna 2ö'['^
förmedlade mantal; bägge socknarnas
taxeringsvärde uppgår till omkr. 215,000
rdr banko. Befolkningen, 1810 inalles
1,171 personer, utgjordes 1850 i Öfver-
Enhörna af 537, i Ytter-Enhörna af
7 25 persöner, sålunda af 1,26 2 perso-
ner i bägge socknarna tillsammans. Bäg-
ge socknarna hade 185 6 fasta folksko-
lor, och utgjorde de skolpligtiga barnens
antal inalles 60 gossar och 57 flickor.
— Öfver- och Ytter-Enhörna socknar,
den förra moderförsamling, den sednare
annex, utgöra för närvarande ett konsi-
storielt pastorat af 3:dje klassen i Sö-
dertelje kontrakt af Strengnäs stift;
prestgården utgör 1 mantal, vederlag
15 tunnor. Öfver-Enhörna kallades om-
kring är 1314 Hiisaby, Ytter-Enhörna
Tuna, bägge hörande till Prospositura
Torensis; något sednare förekomma de
nuvarande namnen och år 131.'» en cn-
ratus i Tuna-EnhOrne. Kaplaner i Yt-
ter-Enhörna nämnas sedan år 1597.
Bägge kyrkorna äro från medeltiden.
Moderkyrkan, belägen 2^/^ mil o. s. o.
från Strengnäs, är tillbyggd med chor
1783 och bar eu af drottning Ulrika
Eleonora skänkt altartafla; på kyrko-
gården finnes en minnesvård öfver ju-
stitierådet Blom (f 1820). Annexkyr-
kan, belägen 3' ^ mil från Strengnäs,
reparerad efter en eldsvåda år 1764, är
oansenlig; här finnes en graf, tillhörig
slägten Gynterfeldt. Hela Enbörnalan-
det hörde till sednare hälften af 1600-
lalet till Öknebo härad; vid Öfver-En-
hörna kyrka hölls lagmansting 1466.
— Bland fornlemningar nämnas graf-
högar och stensättningar på flera ställen
i socknarnas inre bygder, en runsten i
moderkyrkan, borgruiner på Skansberget
vid Ekeby, vid Waraby och på Hög-
holmen j Ytter-Enhörna samt Stafven-
borg vid Horn i Öfver-Enhörna. På
Slandön och vid Underås torp under
Ekeby skall drottning Christina hafva
gjort besök. — Bland gårdar i sock-
narna märkas: Ekensberg och Horn i
Öfver-Enhörna; i Ytter-Enhörna: Ekeby
och Gillberga. — Under medeltiden
hafva flera gårdar i socknarna tillhört
Mariefreds kloster. — Adress: Söder-
telge.
Enköping. Uppstad vid Enköpings-
åns utlopp uti innersta hörnet af Svinn-
garnsviken af Mälaren, 7*/5 niil nord-
vest från Stockholm, 4V3 mil sydvest
från Uppsala, i Åsunda härad af Upp-
KuUöpimg,
Kaköjping.
259
sala län, dels på en sandås, som stry-
ker från norr till söder »jenora häradet,
dels på uppgrundadt land omkring ån
vid åsens vestra sida, är, såsom redan
namnet köping, handels- och marknads-
plats, antyder, en af rikets äldsta stä-
der. Stället tyckes fordora hafva varit
kalladt Stora Ena, till skilnad från det
1 mil österut från den nuvarande sta-
den belägna Litsel-Ena eller Litslena.
Det uppgifves till och med, att Fjerd-
hundras fylkeskonungar haft sitt säte
vid denna handelsplats, der sedermera
vapensyner och räfsteting höllos. Un-
der katholska tiden omtalas Enescopin-
ge i slutet af 1100-talet (en prest här-
städes namnes 1168), borgare i Eties-
copia nämnas 1250, och på den s. k.
Tryggön, hvilken omslöts af åns bägge
grenar, — af den vestra ågreuen åter-
står nu blott en rännil, som från den
s. k. Munksundskällan faller ut i ån, —
och hvilken ö af Magnus Ladulås år
1272 skänktes till Gråbröderna att der
bygga sig ett nytt kloster, låg sedan
år 1278 detta stadens Franciskanerkon-
vent. Från början af 1300-talet näm-
nas också ett hospital och tre kyrkor,
St. jEgidii, äfven kallad St. Iliani, St.
Olat och Wårfrukyrkan, den enda ännu
qvarbefintliga. Klostrets kyrka var in-
vigd åt St. Laurentius. Man tror sig
nära den nuvarande prestgården hafva
funnit spår efter ett annat kloster, till-
hörigt Bernhardiner-Orden; men skrift-
liga bevis för detsammas tillvaro sak-
nas. Hospitalet, som namnes efter re-
formationen, var förfallet år 1728, och
under katholska tiden torde staden ock-
så hafva haft ett gille, åtminstone om-
talas en gillestomt år 1584. Under
Hättebrödra-oroligheterna hemsöktes sta-
den af dessa konung Albrechts vänner
med eld och brand 1389, men repade
sig åter och fick under 1400-talet af
de flesta regenterna privilegier, hvilka
dock förkommit i de eldsvådor, som
härjade staden åren 157 2 och 1609.
De äldsta kända privilegierna skola
hafva varit utfärdade af Erik XIII år
1413; de sednaste äro gifna af Carl
XI år 1676. Hela Fjerdhuudra, tillika
med Enköpings stad, gafs år 1300 af
konung Birger Magnusson till raorgon-
gåfva åt hans gemål, den Danska prin-
sessan Martha. Ivar Axelsson Tott och
Sten Sture hade staden i förläning, li-
kasom i sednare tider grefvarne Gustaf
Roos och von Steiuberg. År 1436 hyl-
lades Carl Kuutsson härstädes som riks-
höfvidsman af allmogen i Fjerdhundra.
Redan i början af Wasa-ättens tid
torde staden hafva varit rätt ansenlig,
fastän gatorna icke voro stenlagda och
husen ännu år 1629 täckta med halm;
men folkmängden synes icke desto min-
dre hafva varit rätt betydlig, enär 1580-
åis pest uppgifves hafva bortryckt 6,000
menniskor, och staden berättas hafva
gifvit ansenliga bidrag till flera kontri-
butioner för kronans och andra allmän-
na behof. Sedan Gustaf Wasas tid föll
klostrets och de öfriga kyrkliga stiftel-
sernas jord till kronan, och sjelfva klo-
stret på Tryggön blef sannolikt först
sjukhus, sedan salpetersjuderi, — hvar-
af holmen, som först i Carl XLs tid
tillföll staden, kallades Salpeterholmen
eller Holmen. En tid lärer det pä
Holmen också hafva funnits ett krut-
bruk; meu ingendera af dessa inrätt-
ningar omtalas efter 1670. Gustaf I
hade en kungsgård nära Mimksuudet,
och under Johan III uppfördes vid
torget ett kungshus, der förut rådhuset
stått ; men detta kuugshus förstördes
sannolikt vid 1609:års brand. Platsen
skänktes 1628 af Gustaf II Adolf åt
, staden, som 1642 lät der uppföra råd-
' huset, hvilket åter afbrann år 17 9',».
Efter denna eldsvåda reglerades staden,
i som ända från Christinas tid haft trån-
! ga och krokiga gator, hvilka då för-
bättrades. Nu är Enköping en i rekt-
angelform rcguliert byggd småstad med
raka gator (6 på längden och 11 på
tvären), trädplantering på torget, jern-
; bro öfver ån samt flera vackra och nya
hus, bland hvilka dock blott prestgår-
den och rådhuset äro af sten. Det
sistuämda, beläget vid en gata öster
om torget, är ursprungligen ett enskildt
i hus, uppfördt i slutet af 17 00-talet af
I en handlande Stahre och sedermera in-
köpt af staden. I rådhuset finnes ett
väl ordnadt archiv med domböcker och
handlingar från början af löOO-taiel.
Ett gammalt rättarsvärd förvaras der-
städes som ett curiosum.
Det uämdes i det föregående, att
i60
Enkttping*
Enkttpingt
Enköpiug uuder katholska tiden haft
tre kyrkor. Eu af dessa, St. JEgidii
eller ,5'^ lUani, som hon äfven kallas,
hade redan 1572 länge stått öde, och
qvarlefvor efter henne ses ännu strax
nedanför Wårfrukyrkan ; St. Olat kyrka,
som låg i stadens norra hälft och san-
nolikt var den egentliga stadskyrkan,
nedbrann 1372, så att blott St. Maria
eller Wårfrukyrkan, ursprungligen lands-
församlingens kyrka, återstod. Denna
sistnämda, 72 alnar lång och 2 4 alnar
bred, byggd dels af tegel, dels af grå-
sten, har blifvit tillbyggd tväune gån-
ger, sednast 16 22 (1648?). Midt på
kyrkans tak uppfördes 1840 ett torn,
som år 1850 helt och hållet bekläddes
med koppar. Om denna kyrkas upp-
komst gå flera sägner, bland hvilka föl-
jande är den allmännast berättade. En
herde, som vallade boskapen vid Haga
kungsgård, såg litet imellau, att en
qviuna med ovanligt utseende kom fram
ur skogen, klappade boskapen, som der-
at" tycktes befinna sig väl, och återvän-
de samma väg hon kommit. Nyfiken
att få veta, hvem hon var, följde han
eu gång efter henne. Han såg då, att
hon gick in uti det närbelägna Hus-
berget genom en rerana, som ännu vi-
sas. Försigtigt smög han sig iu efter
henne, fann bergafruu sofvande och såg
derinne icke allenast högar af guld,
utan äfveu framför den sofvande en
spinnrock af klaraste guld. Han be-
mägtigade sig alltsammans och kom
lyckligt ut. Men så snart han hem-
kommit, insjuknade han, och då han
kände döden nalkas, lät han kalla en
munk och bad denne att för det röf-
vade guldet låta uppbygga en kyrka
och helga henne åt den Heliga Jung-
frun, för hans själs salighet. Detta
verkställdes, och kyrkan kallas ännu,
litmiustone af de gamla, för Wårkärs,
det är Vår Kära Frus, kyrka. Kyrkan
har vacker altarprydnad och predikstol,
förfärdigade af Thoman, samt ett 1786
bygdt orgelverk. Uti kyrkan finnes en
så kallad munkbäuk, och i kyrkodörren
sitter en runsten, enligt Liljegren rest
•if »Iktbini . flk . ftr . briilir . — —
ot ♦ |)ahuu . fttjur . fin . Äuf . I)ialbt .
onla I)an9.» (Vid St. Egidii kyrka fin-
nes också en runsten, .If 714 hos Lil-
jegren : Kuu-Urk under.) Wårfrukyrkan
begagnades till 1500-talet af landsför-
samlingen ensam, och som dennas kyrko-
herdar förekomma flera från 1300-talet.
Vid denna tid nämnas 2 stadspastorer,
de för hela det nuvarande pastoratet
gemensamma sedan föreningens tid. Ka-
planer i Enköping förekomma från år
1593. För närvarande utgöra Enkö-
ping och Wårfrukyrka ett regalt pasto-
rat af l:sta klassen i Asunda kontrakt
af Uppsala ärkestift. Den nuvarande
kyrkoherden är upptecknaren af Nec-
keus Polska, »Sagohäfdernasu författare,
den frejdade Arvid August Afzelius.
Uti stadens folkskola undervisades
är 1856 af en examinerad lärare 77
gossar och 3 flickor; 8 gossar bivista-
de allmänt läroverk, 6 gossar och 20
flickor hade enskild undervisning, och
67 flickor undervisades i hemmet.
Enköping, som år 1785 hade 1,100
invånare, hvilkas antal 1850 hade växt
till 1,409 och 1859 till 1,471, synes
i äldre tider hafva haft sin hufvudsak-
liga näring af handel med Westraan-
lands och Dalarnes bergverksprodukter.
Under Carl IX, som till handelns upp-
hjelpande skänkte staden 6 stycken låd-
jor från Stockholms flottstation, upp-
fördes ett våghus; men Gustaf II Adolf
inskränkte Enköpings utförsel af såda-
na produkter, hvilken också snart af
sig sjelf upphörde genom segelledens
uppgrundning. Derjemte hade stads-
boerna en annan näringsgren i fiske
och handel med fisk. Odlingen af köks-
växter idkades likväl redan dä och kom
allt mer i gång efter jenihandelus upp-
hörande, i synnerhet som Kronan upp-
lät tomter och jord till stadens upp-
} hjelpande. För närvarande lefver sta-
! den hufvudsakligast af odling af köks-
I växter, af hvilka, företrädesvis grönsa-
I ker, kål, pepparrot, morötter, palster-
j nackor m. m., stora qvantiteter årligen
I gä till Stockholm, derifråu till och med
I utrikes, samt af jordbruk, hvilket är så
1 betydligt, att ärliga skörden på stadens
; 709 tunnland åkerjord uppgifves till
j 2;600 tunnor spannmål och 4,000 tun-
i nor potates. Afven boskapsskötseln är
; icke obetydlig; deremot saknar staden
skog, och vedpriserua äro derföre höga.
; Bland sednare fabriksanläggningar nära-
EuktfpingB A.
Kntlttf.
261
nas tegelbruk och en åugqvarn. Sta-
deus handtverks-borgerskap utgjorde år
1856 ett antal af 56 män och 2 qvin-
nor, med 16 gesäller och 19 lärlingar;
bevillningen på handtverkerierna upp-
gick till 177 rdr bko. Dessutom fuu-
uos samma år i staden 20 män och 1
qvinna, som med egna händer till af-
salu åstadkommo handtverksarbeten, och
hvilka i bevillning erlade 21 rdr bko.
Stadens handelskorps utgjordes ofvan-
nämda år at' 28 män och 8 qvinnor
med 14 biträden och erlade i bevill-
ning 212 rdr 24 sk. bko. Likaledes
samma år egde Enköping 3 fartyg om
53 läster och underhöll kommunikatio-
nen med Stockholm medelst ett ång-
fartyg om 25 hästars kraft. I staden
finnas postkontor, apothek, källare samt
åtskilliga traktörs -ställen och krogar.
Den består af 189 hus och tomter samt
2,189 tunnland jord, deraf 709 åker,
812 äng samt 668 skog och betesmark,
alltsammans i taxeringsvärde upptaget
till 351,055 rdr bko. Enköpings stats-
bidrag för 1855 uppgifvas till 27,478
rdr bko; kostnaden för stadens styrelse
uppgick detta år 2,000, för kleresiets
underhåll till 1,533: 16, för fattigför-
sörjningen till 1,337 rdr bko. Hamn-
byggnaden och segelleden vidraagthål-
las genom en särskild kassa, bildad af
de afgifter, som inflyta för begagnandet
deraf. Stadens styrelse består sedan år
1682 af en borgmästare (den hade for-
dom 2, tidtals 4) och 6 rådmän. —
Asunda härad har sitt tingställe i En-
köping, der lagsagan likaledes hade ett
af sina tingställen, tilldess lagmans-
embetena indrogos 1850.
Enköpings marknader hållas årligen
i Januari, Mars och September måna-
der. Stadens vapen, förut en lilja, är
nu fyra liljor i kors. Stadens riksdags-
nummer är 60.
Enköpings k. En mindre betydan-
de å i Uppsala län, som uppkommer |
af flera grenar från Simtuna och Thors- j
tuna härader i länets sydvestra del samt ;
går med sydlig hufvudrigtning genom
nordöstra delen af Asunda härad, der- •
under mottagande tillflöden frän vester,
tilldess den efter ett par mils slingran-
de lopp, sist genom Enköpings stad,
faller ut uti innersta hörnet af Svinn-
garnsfjärden i Mälaren.
Euneryda- Fordom marknadsplats i
Wirestad socken och AUbo härad af
Kronobergs län, nu aflyst med anled-
ning af de oordningar, som der in-
träffade, och hvilka stundom ledde ända
till mord.
Euuesbovad. Ställe i Kisa socken
och Kinds härad af Östergötland, vid
gränsskihiaden mellan Östergötland och
Småland, på Fröåsa egor. Der synas
lemningar efter en skans, som i Carl
IX:s tid blilVit anlagd till värn mot
Danskarne, hvilka, sedan Some förrä-
diskt uppgifvit Kalmar, visat sig här
vid gränsen, men blifvit af konungen
nödsakade att draga sig tillbaka.
Eusketle. Herrgård i Brännkyrka
socken och Svartlösa härad af Stock-
holms län, o. n. o. från sockenkyrkan,
består af 1 mantal skatte och V2 man-
tal frälse, oranämnes först är 1546 och
har i sednare tider tillhört en Fogel
1772, Ehrenhoft' 1825, nu Kongl. se-
kreteraren Odelberg, som synnerligen
förbättrat gården. Det underlydande
Bägersta, I mantal skatte, namnes år
1449; hela egendomen är taxerad till
7 5,000 rdr rmt.
Enskär. Känniugsbåk af trä i Bä-
linge socken och Eönö härad af Nykö-
pings län, hör till Norrköpings fördel-
ning under Norra Lotsdistriktet.
Enslöf. Socken i Tönnersjö och
Halmstads härader af Hallands län, 1
mil nordost frän Halmstad, uppgifves
hafva en areal af 33,719 tunnland, af
hvilka 2,865 äro sjöar och kärr. Nis-
san flyter igenom socknen och delar
densamma mellan de bägge häraderna;
bland öfriga vattendrag märkas Sdiineå,
som kommer från Kragaresjö och faller
ut i Nissan, samt Ullasjöå, som, i lik-
het med den förra, upprinner ur en sjö
inom socknen, går igenom en del af
denna och faller in i Fylleån. Bland
sjöar uppräknas: Stora och Lilla A in-
sjön, Nörresjö, Ömdesjö, Svartesjön, Al-
sjön, Utorrgölen, Ullasjön och Kroksjön
262
Knslör.
Enåker.
ra. fl. Blaud högre berg inom socknen
nämnas: Wiersehatt på det vid Sånne-
An belägna hemmanet Wiershults egor,
och h vilket fått sitt namn deraf, att
det ifrån hafvet ser ut som en hatt,
Långehroknatt, m. fl. Socknen har flera
dels bok-, dels gran- och furuskogar,
bland hvilka den största, här kallad
Kvagareörh, sträcker sig till flera pa-
storater både i Halland och Småland
samt der kallas endast Orken. Jord-
månen är i allmänhet svag, i synner-
het på gränsen åt Breareds socken, der
den är Ijungbevuxen och saknar bör-
dighet; dock finnas inom socknen trak-
ter med bördigare jordmån. Ehuru å-
kerbruket i allmänhet är svagt, är det
ändock hufvudnäringeu ; den i allmän-
het lör slöjder icke synnerligen fallna
allmogen förskafiar sig derjemte någon
inkomst genom försäljning af bokved
och förfärdigande af vallmar. Allmo-
gens söner och drängar bruka (åtmin-
stone var det fordom vanligt) årligen
utvandra till Skåne för att tröska. Sock-
nen består af 61\g förmedlade mantal,
af hvilka 50 höra till Töuuersjö, ll^/g
(den s. k. Fjelgimefjerding) till Halm-
stads härad. Befolkningen, på 18 40-
talet 1,719 invånare, uppgick 1850 till
1,993 och 1856 till 2,214 personer.
Socknen hade sistnämda år ambulato-
risk skola med en examinerad lärare,
som undervisade 105 gossar och 100
flickor. — Enslöfs socken utgör för
närvarande ensam ett regalt pastorat
af 3:dje klassen i Laholms kontrakt af
Göteborgs stift. Prestgården är 1 man-
tal, ocli derjemte tinnes enkesäte af ^ „
mantal. Kyrkan, belägen, 1^ ^ mil från
Halmstad, 3^/.-, mil från Laholm och
1 5^ g nul från Göteborg, är af sten
med lorn och täckt dels med bly, dels
med takspån, har orgelverk, men sak-
nar i öfrigt märkvärdigheter. — Bland
historiskt märkvärdiga ställen förtjenar
socknens största by, Fjdgime. att näm-
nas, såsom skådeplatsen för åtskilliga
krigshändelser under Erik XlV:s tid,
hvilka af närada konungs hislorieskrif-
vare Erik Jörausson Tegel blifvit för-
lagda till »Fjällgrännaw (t. ex. slaget
den 10 November 1563), hvilket namn
byn dock aldrig haft, ehuru densamma
pä de äldsta chartorna kallas Fjällkene.
Bland fornlemningar nämner Hallands
beskrifvare, pro^sten Bexell, ett på Hu-
neljung nära säteriet Arlösa befintligt
monument, bestående af en horizontal
sten om 5 alnars längd, under hvilken
en annan häll ligger, tillika med åt-
skilliga smärre stenar; omkring dessa
befinnas flera kantiga hallar ställda i
noggrann ordning, dock hafva flera fal-
lit omkull. Vid vägen från Enslöfs
kyrka, omkring 500 alnar frän Nissan,
ligger den s. k. Presthögm, hvari man
funnit en urna med ben och aska. I
Näfverkärret på Amböke skog finnes
en stenläggning, liknande en ugn, hvar-
till den också skall hafva varit begag-
nad af dem, som under krigstider flytt
inåt skogarna. Ett invid prestgården
beläget berg kallas »Hökens kyrkao efter
socknens kyrkoherde Nicolaus Hök (f
1703), som på denna höjd brukade
hålla sin andakt hvarje dag vid solupp-
gången. — Bland gårdar inom socknen
märkas säterierna Arlösa och Attarp
eller Ettarp. Af det förra, som ligger
på gränsen mellan Enslöfs och Snös-
torps socknar, höra 2 hemman till Ens-
löf; det är bebygdt med en gammal
gråstensbyggnad och en njare byggnad
af trä, raidt emot den gamla. Om Att-
arp, som har historisk märkvärdighet,
se denna artikel. — Adress: Halmstad.
Eavikeii. Kapellförsamling i Kop-
parbergs fögderi af Dalarne, är, tillika
med Svartnäs bruksförsamling, annex
till Svärdsjö konsistoriela pastorut i
Stora Tuna kontrakt af Westerås sfift,
består af SVo naantal skatte och be-
boddes 1856 af 1,696 invånare. Gen-
om Kougl. Brefvet af den 6 November
1857 skiljdes Enviken från Svärdsjö
socken. Se vidare Svärdsjö.
EuTikeu- Landthamn pä Gotland i
Hamra socken och Hoburgs Ting af
Södra Befallningen.
Euåker. Annex -socken i Simtuna
härad af Westerås län, pä östra stran-
den af sjön Hallareu, sora inom sock-
nen har sitt norra utlopp åt Dalelfven
och det södra ät Clasbouiyren, uppgif-
ves haiva en areal af 23,814 tunnland,
af hvilka 3,850 äro sjöar och kärr.
Enåker.
Största delen af socknens sjöareal upp-
tages af den ofvannarada sjön Hallaren,
hvaraf bela ena hälften hör hit; lan-
det, i det hela ett högland, men icke
desto mindre en slättbygd, som till stor
del upptages af kärr och sänka ängs-
marker, särdeles kring de små vatten-
dragen, sluttar i norr mot Dalelfven, i
vester mot Hallaren, och genorastrykes
längst i vester af Dalkarsåsen, hvar-
jemte enstaka bergkullar uppsticka här
och der. Jordmanen är dels svag lera,
dels sand och raojord; hufvudnäriugen
är åkerbruk, och dertill komma boskaps-
skötsel samt kolning för Sala silfver-
verk. Bland binäringar omnämnas i
äldre tider tjärbränning, hjulmakeri, för-
färdigande af skoflar och spadar samt
fiske i sjöarna Hallaren, Clasbomyren,
Nickelsbosjön och Hofden ra. fl. smärre
vattensamlingar. Socknen, som består
af 12-/3 förinedl. hemman (ll\'g skatte,
V4 krono och IV4 frälse), med '-i ut-
jordar, en qvarn och 2 fisken, bebod-
des på 1840-talet af 810 personer, men
egde 1850: 812 och 1857: 856 invå-
nare samt bar ett taxeringsvärde af
153,105 -rdr rmt. Socknen hade 1856
både fast och ambulatorisk skola; i den
förra undervisades af 1 examinerad lä-
rare 31 gossar och 14 flickor, i den
sednare af en oexarainerad lärare 10
gossar och 9 flickor, medan 2 gossar
bivistade allmänt läroverk, 31 gossar
och 34 flickor undervisades i hemmet.
— Enåker är annex till Yester-Löfsta
konsistoriela pastorat af l:sta klassen i
Södra Fjerdhuudra kontrakt af Uppsala
ärkestift. Kyrkan räknas bland de äld-
sta i orten och blef år 1696 grundli-
gen reparerad. Pastoratets komminister
besitter V4 niantal krono i Enåkers by;
kaplanslängden går tillbaka till 1593,
— Att socknen är af gammalt odlad
bygd, bevisas af flera grafbögar och
tvänne runstenar vid åsens södra och
norra ända. Den södra, kallad Stora
Runhällen och enligt Grau rest till
minne af en Helsinge-konung, som till-
lika med sin son här stupat i ett slag
mot en Uppsala-konung, visar ett teck-
nadt fyrfotadt djur och bar en inskrift,
enligt bvilken »Erlukn» lät hugga ste-
nen till minne af Uno, son sin; den
andra. Lilla Runhällen, är till stor del
Enånger.
263
sönderslagen, sä att blott föga af in-
skriften kan läsas. — Ingen gård af
betydenhet finnes inom soiiknen. — A-
dress: Sala.
EllåOi^er. Socken i Norra Helsiiig-
lands fögderi och Euångers tingslag i
Gefleborgs län, 2\/.^ mil söderut från
Söderhamn, vid hafvet, uppgifves hafva
en areal af 78,316 tunnlaud, kärr och
sjöar inberäknade. Socknen bostår af
46 7g mantal och hade pä 1840-talet
2,360 invånare, hvilket antal år 1850
hade tillväxt till 2.418 och 1856 till
2,496. Sistnärada år hade socknen am-
bulatorisk skola med 2 examinerade
och 1 oexaminerad lärare, som under-
visade 167 gossar och 141 flickor, me-
dan 3 gossar bivistade allmänt läroverk
samt 21 gossar och 26 flickor under-
visades i hemmet. — Euångers moder-
församling utgör, tillika med annexer-
na Njuiånger och Nianforss kapell, för
närvarande ett konsistorielt pastorat af
2:dra klassen i Helsinglands Norra kon-
trakt af ärkestiftet. Hela pastoratet,
som 1856 hade 3,982 invånare, bestod
då af 7 8 oförmedl. mantal, med pre.^^t-
gård af Vg och stom af ^/jg hemman.
Kvrkan, belägen 2^,'.^ mil från Hud-
diksvall och 22 mil från Uppsala, är
gammal och tros vara byggd på 1400*
talet. — Ryssarue hemsökte socknen i
slutet af Maj 1721 samt brände Lång-
vinds bruk och flera byar; men kyrkan
och prestgärden blefvo ändock räddade.
— I socknen ligga jernbruken Lång-
vind och Boda samt lastageplatsen Tyt-
terön, hvarifrån stora qvantiteter plank
och bräder årligen föras till Gefle och
Huddiksvall; brädsågning till afsalu ut-
gör också i Enångers socken en vigtig
binäring. — När år 1838 en repara-
tion skulle företagas på bordet i Enån-
gers kyrkas sakristia, hittades der wn-
der bordets läderbeklädnad en gammal
anteckning af följande lydelse: »Memo-
ria prcetefitorum et prcesentinm tempo-
rum: Ar 1676 begyntes en sådan stor
hunger i Sverige, så att mänga tusende
raenniskor svälte ihjäl, fastän konungen
all möjlig flit använde att understödja
allmogen med spannemål; men i Hel-
singland, Medelpad, Ångermanland och
Jämtland nppehöllo folket endels lifvet
264
En&nger.
Kriksbery.
med barkbröd, efter tbe här i orten
iiro vana vid svagt bröd, hvarvid man
med förundran såg, huru underligen
Gud välsignade thetta brödet, att thet
hade kraft att föda, så att många fat-
tiga mans barn voro vid bättre trefnad
oob hull än rika mans barn, sora kun-
de vara magra oeh bleka nog. Kan
hända hos the fattiga fanns på then
tiden mera förråd på böner, gudsfruk-
tan och nöjsamt sinne än på bröd.
Men år 1700 begynte Gud af nåde
tänka på vår nöd och vår bön, och gaf
godt bröd att äta och god säd att så,
och thet med stor välsignelse, hvilken
Guds godhet har förnyat sig allt sedan,
år ifrån år. — Ar j708 den 28 Sep-
tember om aftonen begyntes en svår
köld, hvilken utan någon tö varade in-
emot vårtiden. Thå förmentes meren-
dels hela hafvet här i Norrland vara
igenfruset. Hafsisen varade och lät sig
se nästan inemot midsommaren. Om
vintren flögo sjöfoglarna opp i ström-
marna. Thet berättades ock, att thå
sjöfoglaina sågo röken af kohlrailorna,
Hugo the dit, meuandes (then) vara
dimba af strömmar. Och när the dit-
kommo, voro the så utmattade af fly-
gande, att the icke mera förmådde flyga.
Thet berättades ock af sjömännerua, att
på hafvet mellan Stockholm och Lybeck
låg mycken sjöfogel på vattnet döder,
utan tvifvel om vintern döda af köld.
— Ar 1710 afsomuade på the södra
orterna i riket många tusende raenui-
skor af pestilentien. Här i Helsingland
inkom samma sjukdpm med sjöfarande
folk ifrån Stockholm, och blefvo döda
af samma sot i Huddiksvall allenast
några personer; uti Forssa socken, i
Sörvigsta, uti vestra gården, blefvo alla
menniskor döda, men ingen mer uti
socknen. I Njutånger på Iggesunds
bruk afsoninade åtta personer. En
raalraskuta förde sjukdomen på bruket.
— Vid thessa nu varande tider är ett
stort elände uti Sveriges land. Konun-
gen är genom flykten, tå slaget stod
vid Pultava, kommen i Turkens land,
ther han ännu är. Storförstendöraet
Finland, Estland, Lifl"land, Ingerman-
land, Carelen med dess städer hafver
Ryssen intagit. Mänga städer på Tysk
botten äro endels intagne och endeis
stå i samma fara. Härtill hjelper kon-
ungen i Dannemark med sina vapen.
— — Enångers prestgård d. 13 April
1714. Inter otia sacra scripsit Michaél
Jerff, pastor i Enånger och Njutånger.»
— Adress: Söderhamn.
Eiiåsa. Kapellförsamling i Wadsbo
härad och Hasslerörs tingslag af Ska-
raborgs län, 1'/.^ mil nordost från Ma-
riestad, vid Wenern. Kapellförsamlin-
gen, som på 1840-talet hade 298 in-
vånare, räknade 18.50: .317 och 1856:
309 personer. Den hade sistnämda år
fast folkskola med 1 examinerad lärare,
sora undervisade 62 gossar och 33 flic-
kor, medan 1 gosse bivistade allmänt
läroverk, 2 gossar och 1 flicka under-
visades i hemmet. — Församlingen är
kapell till Hassle patronela pastorat af
2:dra klassen i Norra Wadsbo kontrakt
af Skara stift; patronrättigheten till-
kommer gemensamt egarne af säterierna
Börstorp i Hassle och Säby i Berga
socken. Enåsa kyrka, som ligger i
Hassle socken, var fordom af trä, men
i blef åren 1785 och 1780 på bekostnad
' af landshöfdingen grefve Spens uppförd
! af -sten, är vacker och rymlig samt har
' torn och orgelverk. Vid kyrkan är
Spensiska familjgrafveu. — Till ett skol-
mästarboställe i Enåsa skänkte grefvin-
nan Beata Falkenberg, född Douglas,
333 rdr 16 sk., hvarefter landshöfdin-
gen grefve Spens ytterligare ökade do-
nationen med 6 tunnor spannmål, mot
villkor, att skolmästaren skulle tillika
vara kapellpredikant i Enåsa och ut-
nämnas af egaren till Börstorps säteri.
Se vidare Hassle. — Adr.: Mariestad.
Erfvinge. Gård i Spånga socken och
Sollentuna härad af Stockholms län, be-
stående af Vg mantal krono och I^/g
frälse, egdes år 1858 af herr F. U.
Castelli.
Eriksberg. Socken i Gäseneds hä-
rad af Elfsborgs län, 4 mil n. n. o.
från Borås och 2% mil sydvest från
Falköping, uppgifves hafva en areal af
4,235 tunnland, af hvilka blott 20 äro
sjöar och kärr. Socknen genomflytes af
Lidan, som inom densamma gör ett
fall, hvilket drifver en qvarn; slätt-
Krlksberc*
trakten består för det mesta af kärr
och mossar, påminnelser om den skog,
som fordom beklädt denna nu kala och
skoglösa trakt. Ännu på 1700-talet
funnos inom Eriksbergs pastorat tvänne
med ek- och löfskog bevuxna krono-
aliraänningar, Wåthult och Ves ter skog ;
men nu växa endast låga enbuskar i
dessa fordua skogar, som nyttjas till
betesmark. Åkerjorden består för det
mesta af sand- och klapperjord, men
odlas med omsorg. Potates odlas myc-
ket; lin, hampa och tobak till husbe-
hof; humlegårdar funnos ännu på 1820-
talet vid nästan hvarje gård. Af spann-
målsodling och boskapsskötsel hemtar
allmogen sin hufvudsakligaste inkomst;
några sälja äfven lärft och vallmar.
Socknen, som består af 16^^/32 mantal
(IIV32 skatte, 2'^/^ krono och 3 frälse)
med en qvarn, uppskattades år 1857
till 70,775 rdr banko och beboddes på
1840-talet af 560, 1850 af 523 och
1856 af 568 personer. Socknen hade
sistnämda år fast folkskola med 1 exa-
minerad lärare, som undervisade 23
gossar och 19 flickor, medan 2 gossar
undervisades i allmänt läroverk, 3 gos-
sar och 1 1 flickor i hemmet. — Eriks-
bergs moderförsamling utgör, tillika med
annexerna Broddarp och Mjellrunga
eller Mjelldrunga, ett konsistorielt pa-
storat af 3:dje klassen i Ahs kontrakt
af Skara stift. Prestgården utgör ^/^,
stommen I hemman, vederlag 19 tun-
nor 26 kappa». Kyrkan skall vara upp-
byggd ar 1190 af konung Knut Eriks-
son, som skall aflidit härstädes på går-
den Gathe 1195 eller, efter andra upp-
gifter, 1199, efter det han afstått Göta
Rike till Sverker Carlsson. Kyrkan,
som byggdes till Erik den Heliges ära,
lär vid samma tid hafva af biskop
Bengt den Gode fått tvänne klockor,
hvilka likväl antingen blifvit tagna af
fienden eller på annat sätt förkommit,
emedan kyrkan aldrig lär hafva varit
i besittning af dem. Hon är af grå-
sten med torn. Inom henne förvaras
en kalk med Slavonsk inskrift samt ett
helgedorasskrin af ek, i form af en kyr-
ka och öfverdraget med starkt förgylld
koppar, hvaruti, enligt inskriften derpå,
fordom varit förvarade åtskilliga dyr-
bara reliquier, nämligen Frälsarens huf-
U.
Eriksberg*
26S
vud-duk, tagen i hans graf, en bit af
korset, några droppar blod af diverse
martyrer, deribland af St. Vincentius,
hår, ben och naglar af de 11,000 Jung-
frur, o. s. v. Socknen med dess bägge
annexer var under katholska tiden ka-
nonikat under Skara stift och skall en-
ligt Biskopskrönikau hafva varit inne-
hafd af biskop Torstanus, som krönte
Erik Xni i Kalmar år 1397. Vid re-
formationen blef Eriksberg eget pasto-
rat. — Bland gårdar i socknen mär-
kas: Ladas, 1 mantal säteri, uti äldre
tider kalladt Ladusa, vid Lidan, 1858
tillhörigt A. Ekholm, samt Gathe, for-
dom Ga/va eller Gaiha, der kon. Knut
Eriksson vistades och dog, samt der
man ännu lär se lemningar efter större
tomtningar. I trakten sk^ll Knut hafva
förlorat en drabbning mot Carl Sver-
kersson, och ännu visas en sten, kallad
Kungsbotten, under hvilken Knut skall
hafva gömt sig, inan han flydde till
Norge. Rusthållet Bricka- eller Brygga-
gården skall fordom hafva tillhört E-
riksbergs kyrka, och tror man, att ka-
nikeruas öl bryggdes derstädes, så frarat
icke namnet uppkommit af en bro öf-
ver ån, som då funnits invid gården.
— Adress: Alingsås.
Eriksbcrs:. Detta Södermanlands
största herregods, beläget i Stora Malms
socken och Oppunda härad af Nykö-
pings län, söder från socknens kyrka,
vid Eriksbergs-sjöns södra strand, är
ursprungligen uppkommet af Pintorp
eller Eriksberg, 1 mantal, med Tini-
raermon Vg» Bunsjötorp Vg '^^^^ Dj^^-
forss qvarn IV2 niantal, hvartill seder-
mera kommitjf?en "mängd ^■gods i Stora
Malms och andra socknar, så att det
hela utgör en possession af nära 600,000
rdr bko i taxeringsvärde. Man känner
icke, hvem som först bebyggt denna
gård; men under namnet Pintorp eller
Pinatorp såldes den år 1508 af väpna-
ren Knut Nilsson i Boosgård till fru
Anna Carlsdotter på Windstorp, enka
efter riddaren Erik Eriksson Gyllen-
stjerna till Fogelvik (t 1502). Sedan
denna tid saknas alla underrättelser om
egarne af gården, hvilken sannolikt
stadnat i slägten Gyllenstjernas händer,
tilldess riksrådet friherre Erik Gv)!en-
34
566
Erikslierg:.
Eriksberg-.
stjerna, född 1602, död 1657, Erik-
Erikssons ättling i fjerde led, började
att uppföra bufyudbyggningen och sy-
nes hafva gifvit sitt namn åt gården.
Det ännu stående stora stenhuset full-
ändades 166 af hans enka, fru Beata
Conradsdotter von Yxkull, den i folk-
sägnerna bekanta s. k. Pintorpa-fruu,
hvilken efter Gyllenstjernas död blef
omgift med riksrådet Matthias Soop.
Pintorpa-frun dog 1667. Efter Erik
Gyllenstjerna ärfdes godset af hans son,
grefve Christopher, född år 1647, död
1705, gift först med grefvinnan Johan-
na Oxenstjerna, sedan med Catharina,
dotter af pfaizgrefve Adolph Johan till
Stegeborg och död 1720. Under det
första äktenskapet byggdes sannolikt
slottets flyglar, hvilket man förmodar
deraf, att Gyllenstjerne- och Oxenstjerne-
vapnen här förekomma i nästan hvarje
rum. Grefve Christophers son, lagman-
nen C. A. Gyllenstjerna, dog ogift i
Carlskrona 1733 efter en duell med
kapten-löjtnanten baron Krassow, och
godset ärfdes af hans syster Maria Gu-
stava, enka efter Kongl. rådet och pre-
sidenten grefve Carl Bonde till Björnö.
Hon öfverlät åt 1732 godset till asses-
sor J. H. Hildebrands enka, Florentina
von Reede, hos hvilken det var pantsatt.
Efter fru Florentinas död försålde hen-
nes arfvingar sina lotter, som utgjorde
Vg af egendomen, till sin bror och svå-
ger, ryttmästaren D. H. Hildebrand,
hvilken år 1739 tillköpte säteriet Ju-
leforss af enkefru Bondes måg, öfver-
ste Diiring, samt åren 1740 och 1743
Ofverby, som förut tillhört grefiiga släg-
ten Nieroth. Under D. H. Hildebrands
tid utvidgades Eriksberg betydligt, så
att gården, utom Forssjö bruk, bestod
af omkring 70 hela hemman. Godset
blef af Hildebrand och hans seduare
fru, Anna Sophia Schönström, den 1
November 1778 förklaradt för fideikom-
miss för deras son, David Gotthard
Hildebrand, och förenades med fidei-
kommisset äfven det då s. k. Hilde-
brandska, nu Bondeska huset vid Ro-
senbad i Stockholm. Den första fidei-
kommissarien dog ogift 1808, och egen-
domen tillföll nu hans systerson, juris
doktorn friherre Carl Carlsson Bonde,
son af hans excellens öfverste-karamar-
junkaren friherre Carl Bonde. Godset
innehafves för närvarande af öfverste-
kamraarjunkaren friherre Carl Jedvard
Bonde.
Eriksbergs hufvudbyggnad är upp-
förd af sten, tre våningar hög med 4
flyglar, som sluta med torn, och inred-
ningen motsvarar det yttre utseendet.
En af flyglarna upptages af ett vackert
kapell, uti ungefär samma stil som ka-
pellet i Stockholms slott; uti en annan
af flyglarna befinnes ett praktfullt, med
marmorstatyer försedt, badrum, hvari
dagern infaller från taket. Slottet har
ett bibliothek och en taflesamling, den
f. d. Lagerbriugska, hvari åtskilliga
stycken af Potter, Wouwermans. Rem-
brand ra. fl. mästare förekomma. En
här befintlig samling af mynt och me-
daljer räknas bland de rikaste enskilda
i Sverige. Friherre Carl Carlsson Bon-
de har låtit reparera och iståndsätta
den förut tämligen förfallna hufvud-
byggnaden.
Utom af de i det föregående upp-
räknade hemmauen består Eriksbergs
gods af Djulforss IV*. Djulforssqvarn
V2 naant. frälsesäteri, Ofverby ladugård
Vg, Solberga 1, ZachrLstorp V-»» Mar-
kustorp V4 mantal, från år 17 55, samt
Myrkärr, 1 V4 mänt. frälse, från 1788;
Forssjö såg och qvarn med 2 par ste-
nar samt Djulaforss såg och qvarn med
7 par stenar; Forssjö jernbruk (se den-
na artikel). Östra Djulö (se denna art),
Stenta och Kathrineholra, f. d. Fulbo-
näs (se denna art.), år 1851 tillsam-
mans 41V00 mänt., samt räntor af 8^/g
mantal inom sockuen; vidare 2 mantal
i Björkvik, 2^/^ mantal i Nykyrka, 2
mantal i Bogsta, 1 mantal i Hölö, o.
s. v., samt 4V4 mänt. med qvarnar och
grufvor i Flöda och Skalunda grufva i
Sköldinge. — Egaren af Eriksbergs
gods har sedan 1777 patronatsrätt till
Stora Malms pastorat, hvars kyrka blif-
vit år 1780 reparerad af godsets egare,
som likaledes (1749) skänkt orgelverk
och (1799) en af Hörberg målad altar-
tafla. Under kyrkans chor befinnes E-
riksbergs eller Hildebrandska grafven.
Eriksberg. Jernbruk i Västra Sched-
vi socken och Åkerbo härad af VVester-
ps län. Se art. Westlandaholm.
Kriksberg.
Eriksberg. Två mantal skatte i A-
ryd socken och Bräkue härad af Ble-
kinge län, taxerade till 20,000 rdr bko,
tillhörde år 1858 landtbrukaren J. P.
Johnsson, som dessutom innehade Drags-
ö och ett till gården hörande tegelbruk,
jemte åtskilliga hemmansdelar i Hella-
ryds socken, alltsammans taxeradt till
26,750 rdr banko. — Gården har för-
ut hetat Mara och bebyggdes först af
schoutbynachten Ankargrip. Den blef
sedan säteri och fick sitt nuvarande
namn af generalguvernören grefve Erik
Ruuth, som innehade densamma omkr.
år 1790.
Eriksberg. Nedlagdt kopparverk i
Neder-Calix socken af Vesterbotteus län,
2V4 mil nordost från kyrkan. Hiilphers
berättar, att »något malmbrott har här
varit bekant på 1690-talet, men sedan
blifvit ödelagdt genom olyckshändelser,
och att det 1769 upptogs på nytt af
några sockenbor samt drefs en tid gen-
om ett bolag om 30 lotter.» Bolaget
gjorde åtskilliga anläggningar, men fick
icke synnerligt mycket koppar (första
profsmältningen år 1770 gaf 2 sk^),
hvarpå man efter åtskilliga mindre lö-
nande försök och uppkomna tvistigheter
upphörde med arbetet. I Lappträsk-
och Talltjärnberget i samma socken
skall man också hafva funnit koppar-
malm.
Eriksberg. Timmermans -Ordens e-
gendom vid Träsket i Ladugårdslands
församling inom Stockholms stad, först
bebyggd år 1669 af en rådman Hörner
och inköpt af Orden den 6 Mars 1788
för 5,633 rdr 16 sk. spec. Egendomen
består af Ordenshuset, i hvilket äfven
det af Orden år 17 96, på Gustaf IV
Adolfs myndighetsdag, inrättade Hospi-
talet, som 1857 hade 12 underhållsta-
gare, är inrymdt. På Eriksberg befanns
fordom en liten theater, der smärre
stycken uppfördes, men hvarom inga
närmare uppgifter förefiunas.
Eriksholm. Lägenhet i Tjärstad soc-
ken och Kinds härad af Östergötlands
län, vid Hallsta-ån, anmärkningsvärd
derföre, att stället först blifvit uppröjdt
och bebygdt af den bekanta Erik Tun-
Kriks Hapell.
267
eld, författaren till den första utförli-
gare geographiska beskrifningen öfver
Sverige. En af hans vänner skref om
denna uppodling följande »poetiska vers»:
»Ar 46 var här rätt stygdt;
Ar 47 ett hus först bygdt:
Ar 48 gräft och plöjt;
År 51 på Mugghult röjt;
Ar 52 väg, bro och damm;
Ar 53 nu herrgårds-stam;
Ar 54 trädgårds skick;
Då Eriksholm sin Madur fick;
Se'n herrgård, gärden, ängar, fält.
Till landtbruk, skötsel, odlat, stält.«
Här dog Tuneld den 3 April 1788,
Stället innehades sedan af rusthållaren
Samuel Nilsson i Håkantorp, som lät
det alldeles förfalla; det har likväl blif-
vit åter ordnadt af O. W. Molin, egare
185 5. — I Tunelds Geographi- berät-
tas, att vid Eriksholm »synas åtskilliga
s. k. vargfjät och andra märken i en
stor jordfast sten; under en annan, der
bredvid, är en håla eller kula, i hvil-
ken menniskor fordom haft tillhåll, den
tid de hedniska Göter, såsom Jornandes
säger, inhabitabant excisis rupibus.» —
År 1857 anlades här ett manufaktur-
verk.
Eriks Kapell. Uti det äldre Upp-
sala omnämnas tvänne sådana. Det
ena var uppfördt af trä inuti Uppsala
domkyrka, mellan högchoret och vestra
dörren, och deruti förvarades konung
Eriks Skrin, tilldess domkyrkan blifvit
fullbordad, då skrinet insattes i hög-
choret och kapellet borttogs. — Ett
annat St. Eriks kapell var beläget ne-
danför Trefaldighetskyrkan, söder om
det nuvarande Riddartorget, under hvil-
ket, likasom under de närgränsande
tomterna, det ännu skall finnas hvalf,
som tillhört kapellet. Det började byg-
gas 1271 eller 1291 af trä, men upp-
fördes omkring 1334 af tegel, på be-
kostnad af kauiken, magister Arnerus,
som der skall hafva inrättat en prae-
benda med vederbörliga inkoraster.
Detta kapell afbrann åren 147 3 och
1572 samt stod sedan länge utan tak,
Enkedrottning Christina skänkte visser-
ligen år 1632 till akademien 10,000
daler för att återuppbygga kapellet,
hvarjemte det skulle inredas till »Ex-
268
Krlkalnnd.
Rrlk«<ad.
cercitia Acaderoica och Professorum
grafvar»; men denna suraraa blef aldrig
utbetalad, och först i Carl XI:8 tid, år
1687, kunde genom beviljade kollekter
och andra bidrag fak och fönster m. m.
iståndsättas och byggnaden, hvars mu-
rar voro väl bibehållna, inrättas till ett
nCollegium Pietatis», der prediko-öfnin-
gar, Excercitia concionatoria, förehades.
Kapellet afbrann å nyo år 1702, och
teglet af ruinerna användes till dom-
kyrkans reparation. Detta kapell är
troligtvis det så kallade öfra kapellet,
capella superior, så benämdt till åtskil-
nad från capella inferior, det nedra ka-
pellet, öfver St. Eriks Källa, hvilket
omtalas i kaniken Henrici Ludovici te-
stamente af den 8 Maj 1346, och hvil-
ket blifvit repareradt af kon. Johan III,
hvarefter det kallades St. Johannes' ka-
pell, men förstördes i 1702:års brand.
Erikslund. Frälsesäteri uti Vester-
Ijungs socken och Hölebo härad af Ny-
köpings län, i/o mantal med tegelbruk
och dertill hörande Backa, V4 naantal
frälse, samt andra underlydande 5V4
mantal, tillika med iVg mantal i Sät-
tersta socken af Rönö härad inom sam-
ma län, är grundadt på Backa, som
namnes 1484, jemte andra torp under
Gilberga i Enhörna socken, såsom till-
hörande ett prfebende vid Strengnäs
domkapitel. Gården lydde sedan under
Tullgaru, men löstes derifrån år 1778
af Erik Bränder, adlad Skiöldebrand,
som gaf densamma dess nuvar. namn
och ditflyttade säteri-friheten från Vo
mantal frälse Berga i Thorsåkers soc-
ken af Eöuö härad. Redan under Erik
Branders lifstid öfvergick Erikslund till
hans son, friherre P. G. Skiöldebrand,
såldes 1819 till kon. Carl Johan, åter-
köptes 1826 och tillhörde 1851 kom-
mendör J. P. Hjelm, nu frih. J. Alb.
Kantzow. Hela egendomen är taxerad
till ett värde af 29,570 rdr bko.
Grikssund- Sund mellan Skofjärden
och Sigtunafjärden i Mälaren, vid segel-
leden mellan Stockholm och Uppsala.
Invid sundet ligger gärden Erikssund,
äfven Sundbij, ursprungligen Håtimabo,
i St. Pehrs socken och Erliugh undra
bärad af Stockholms län. Gården, \^L
mantal skatte med qvarn, reducerade»
från fältmarskalken Kaggs arfvingar,
tillhörde 1772 Roselius von Rosenheim
och har i sednare tider ofta ombytt
egare.
Erikstad. Socken i Sundals härad
af provinsen Dal och Elfsborgs län,
mellan Dalbergs-ån i sydost och Kål-åu
i vester, uppgifves hafva en areal af
4,397 tunnl. och saknar alldeles både
sjöar och kärn. Örs-ån stryker genom
socknens södra del. På skog är sådan
brist, att endast 2^8 mantal hafva så-
dan till gärdsel och vedbrand. Sock-
I nen, som består af I9V4 hemman, der-
i af 5 mantal frälse, beboddes på 1840-
; talet af 933 personer, men hade 1850:
989 och 1856: 1,080 invånare. Sock-
nen hade sistnämda år ambulatorisk
skola, i bvilken en examinerad lärare
undervisade 47 gossar och 39 flickor,
medan 5 gossar undervisades i allmänt
läroverk, 13 gossar och 17 flickor i
hemmet. — Erikstad är annex till Bol-
stads regala pastorat af l:sta klassen
i Södra Dals kontrakt af Carlstads stift.
Kyrkan, af sten, är gammal, liten och
oansenlig; sakristian, af sten, är upp-
förd på bekostnad af major C. G. von
Mentzer. Till socknens fattigkassa har
aflidue bonden Anders Jonsson i Berg
skänkt ett stående kapital af 66 rdr
3 2 sk. bko. — Bland gårdar i sock-
nen märkas Björnebol, som varit säteri
och tillhört Stake-ätten, men efter år
1683 upphört att anses som säteri,
samt Vestergården, 1 mantal säteri, år
1563 tillhörigt Sivard Kruse, från åren
17 34 — 1832 familjen von Mentzer. —
Bland fornlemningar namnes en ätte-
hög af öfver 100 alnar i omkrets vid
hemmanet Berg, kallad Bergskulle. —
Adress: Åmål eller Wenersborg.
Erikstad. Säteri om 2 mantal uti
Hvitaryd socken och Sunnerbo härad
af Kronobergs län, egdes i 15:de och
16:de århundradena af Stenbockar till
! Toftaholm, i 17:de århundradet af fri-
j herrar Sparre till Kronoberg. Th. Spar-
re, riksråd 164 5 — 6 4, skref sig herre
till Erikstad, likasom Pehr Pehrssou
Sparre, riksråd 1664 — 69, och en öf-
verste baron Sparre, I 1 8:de seklet
Krlngrsboda.
Vraka.
2«9
egdes Erikstad af häradshöfdingen i
Sunnerbo, B. Bergius, f 1730; af hans
bägge söner var Bengt (f 1784) asses-
sor i antiqvariska archivet och bapko-
konamissarie, en Svensk Langebek, efter
Wieselgrens utsago; andra sonen, Pe-
trus Jonas, assessor i Coll. Med. samt
Botan. Prof. i Stockholm, f 1790, do-
nerade »Bergianska Trädgården» till Ve-
tenskaps-akademien. Bland sednare e-
gare af Erikstad nämnas landshöfding
Arvid Hägcrflycht, hans dotterson kam-
marherren Arv. Theet och generalmajor
Hägerflycht, hvars arfvingar egde går-
den 1843. Gården, med en dertill hö-
rande enbladig såg, tillhörde 1858 hr
P. Stéen och var taxerad till 7,050 rdr
bko. — Vid en bäck på gårdens egor
står en runsten, rest af en fader till
minne af hans son, som seglat »Österut
till Grekland», d. v. s. ifrån Kalmar
till Estland och derifrån flodvägen gen-
oro det nuvarande Eyssland.
Eringsboda. Kapell i Tvings socken
och Medelstads härad af Blekinge län,
omkring 2 mil från Tvings kyrka, in-
vigdes på tjugonde söndagen efter Tre-
faldighet 17 38 och är uppfördt af furu-
timmer på bekostnad af åboerna på 22
hela hemman inom Tvings socken, hvil-
ka år 1736 inkommo med klagomål
öfver att de hade både för lång och
för svår kyrkväg. För sitt genom pre-
dikandet i kapellet ökade besvär fick
pastor i Tving genom testamente af
Måns Lind och hans hustru, Helena
Blackstadius, år 17 40 rentan af frälse-
hemmanet Fösingsmåla i Elmboda soc
ken och Konga härad af Kronobergs
län sig anslagen. Kapellet ligger på
Södra Eringsboda egor; på samma gårds
egor fanns 18 57 ett färgeri, vid Norra
Eringsboda ett garfveri. Se vidare art.
Tving. — Adress: Carlskrona.
Erkerna, eller Idekalfrarne. Fem små,
trädbevuxna holmar i sjön Wettern.
Erlesuiida. Två mantal frälse i Eds
socken och Sollentuna härad af Stock-
holms län, tillhörde på 1600-talet släg-
terua Wrangel och Stenbock, öfvergick
sedan i andra händer och egdes 18 49
af en Sraerliug.
' Erlinghundra. Kontrakt i Uppsala
I stift, innefattar pastoraterna Odensala
■ med Husby; Wassunda och Haga; Sig-
tuna stad med St. Olofs och St. Pehrs
\ socknar, hvilka alla tre gemensamt be-
. gagna stadskyrkan, samt Alsike och
i Knifsta. Utom Sigtuna, som är regalt,
I äro de öfriga pastoraterna konsistoriela.
I Kontraktets hela befolkning uppgick år
I 1856 till 5,282 personer.
ErliDghundra. Härad i Stockholms
län, beläget utefter de nordliga Mälar-
' fjärdarna, från och med Skarfven, till
och med Ekoln, mellan Sollentuna och
Wallentuna härader i söder, Seming-
hundra och Långhundra i öster och
nordost, intill Uppsala läns gräns och
Fyris-åns utlopp i norr och nordost.
Häradet består dels af bergig strand-
bygd, genomskuren af inskjutande vat-
ten, dels af jeranare, småkulliga inre
trakter, dels slutligen af sandig skogs-
mark på Långåsen längst i öster. Det
! består af socknarna Alsike, Knifsta,
; Wassunda, Haga, Odensala, Husby, St.
Olof, St. Pehr och Norrsunda, af hvil-
ka Wassunda, Haga och St. Pehr till
år 1714 tillhörde Håbo härad af Upp-
sala län. Häradet uppgifves bestå af
283% mantal på en areal af 59,061
tunnland, af hvilka 940 äro sjöar och
kärr. Det beboddes år 1856 af 5,572
personer och var 1857 uppskattadt till
1,568,500 rdr banko. Tillika med Se-
minghundra, Långhundra och Wallen-
tuna härader, utgör Erlinghundra hä-
rad en domsaga, tillika med Långhun-
dra och Seminghundra ett fögderi. Hä-
radets tingställe är vid Märsta gästgif-
vargård i Husby socken.
Erlåiigeii. Insjö i Östergötland, ^/^
mil lång, sällan öfver Vg ™'l bred, den
sista af de sjöar, som bildas af Stång-
ån, inan denna faller ut i Koxen, och
belägen omkring 100 fot högre än den
sistnärada sjön. Sjön tillhör Grebo och
Svinstad socknar af Bankekinds härad.
Erska. Socken i Bjerke härad af
Elfsborgs län, uppgifves hafva en areal
af 4,189 tunnland, af hvilka 525 äro
sjöar och kärr. Det vigtigaste vatten-
draget är sjön Anten. Marken är slät
270
Erstavih.
Ers<avik.
och bördig, och socknen bebos af flitiga
och slöjdskickliga invåuare. Hemman-
talet cär 16^4» och invånarnas antal, på
1840-talet 1,045, uppgick år 1850 till
1,127 och 1856 till 1,148. Uti sock- :
nens ambulatoriska skola undervisades ;
sistnärada år af en examinerad lärare j
32 gossar och 58 flickor, medan 3 gos- |
sar undervisades i allmänt läroverk samt i
37 gossar och 53 flickor i hemmet. — I
Erska socken är, tillika med Magra i
och Lagmansered , annex till Mellby [
kousistoriela pastorat af 2:dra klassen '
i Wäne Härads kontrakt af Skara stift. !
Kyrkan, byggd i IG.de århundradet af
grefve G. A. Lejonhufvud till Easeborg,
reparerades 17 98. — I socknen ligger, |
vid sjön Anten, det för närvarande her- :
tigen af Augustenburg tillhöriga godset
Gräfsnäs, h va rom mer på dess ställe.
Vid gästgifvargården Sollebrunn är post-
kontor. — Adress: Sollebrunn.
Erstarik. Kapellförsamling i Svart-
lösa härad af Stockholms län, på östra ,
stranden af Baggarsfjärden , i sydost
och söder gränsande till Agnöfjärdens !
vik Erstaviken samt Tyresjö socken, be- ;
står af 8-/3 mänt. och beboddes 1815
af 340, 1845 af 442 och 1856 af 393 j
invånare. Socknens största vattendrag ,
är Alta-sjön, som genom Nacka-ån har ^
sitt aflopp i Sickla-sjön. Bland högre !
berg namnes Ältaberget. Jordmånen är ■
dels lätt lera, dels sandmylla, och på ,
bergen i Öster och söder växer både '
barr- och löfskog. Näringarne äro å- i
kerbruk, boskapsskötsel och sjöfart med :
några storbåtar. Socknen hade 1856 |
fast folkskola med en examinerad lära- !
re, som undervisade 12 gossar och 17 |
flickor, medan 18 gossar och 6 flickor i
undervisades i hemmet. — Erstaviks och "
Nacka kapellförsamlingar äro, tillika
med Bränkyrka, annexer till Huddinge !
konsiötoriela pastorat af 2:dra klassen
i Södertörns kontrakt af Strengnäs stift, j
Kapellkyrkan, byggd år 1763 af trä på '
bekostnad af egaren till Erstaviks gård, '
är förfallen. — Bland gårdar i socknen
märkas Erstavik och Älta. — Adress:
Stockholm.
Erstavik. Herresäte i Erstaviks ka-
pellförsamling och Svartlösa härad af
Stockholms län, i-^^ mil sydost fråu
Stockholm, består af 2 mantal fräUe-
säteri med underlydande. Gården är
heri^säte åtminstone från 1400-talet, då
riksrådet Otto Olofsson (omkring 1453)
skref sig till denna gård, likasom se-
dan riksådet Peder Ragvaldsson Fargalt
och Hans Kyhle samt Claes Hansson
Bielkenstierna (den sistnämde på 1600-
talet). Gården tillhörde sedan slägten
Leijonhufvud och såldes 1717 af Char-
lotta Eleon., grefvinna af Lewenhaupt-
Falkenstein, boren burggrefvinna af Doh-
ua, åt riksrådet friherre Olof Törnflycht.
Af ett upplåtelsebref befinnes, att en
grefvinna Posse år 1752 innehaft Er-
stavik, hvilket af riksrådet Olof Törn-
flychts arfvingar försåldes till gross-
handlaren Herman Petersen. Han gjor-
de år 1765 Erstavik till fideikommiss
inom sin slägt, h vilken år 17 74 adla-
des med namnet af Peterséns. Godset
innehafves nu af H, M. af Peterséns.
Det består, utom Erstavik, af gårdarna
Drefvinge, Fisksättra, Neglinge, Skogsö,
Sluranäs, Öfverby m. m. och var 1857
taxeradt till 70,000 rdr bko. Den nu-
varande åbyggnaden, af sten, med flyg-
lar, är uppförd åren 1763 — 1765 af
Herm. Petersen. Bland de under god-
set lydande lägenheterna skall Nedra
Kolbotten hafva fått sitt namn deraf,
att man der bränt kol för det fordna
krutbruket vid Nacka. — Ryssarne
hemsökte år 1719 äfven Erstavik och
uppbrände flera till godset hörande by-
ar; men då de härifrån tågade längre
fram, ublefvo de på Skogsö-ängen af
Södermanlands regimente mötte och så
undfägnade, att Ryssen med hast efter
ett skarpt fäktande måste taga flykten
ned till sin flotta.» Södermanländnin-
garne lågo sannolikt på Skutudden vid
Stäkes krog, der på ömse sidor om sun-
det märken efter förskansningar ännu
skola synas, och Ryssarne landstego vid
det V4 niil längre ut, vid Baggarsfjär-
den, belägna Skogsö.
I »Tessin och Tessinianau läses ora
Erstavik följande: »År 1697 i Oktober
anmältes i Bergskollegium, att ett malm-
streck af ädel metall var upptäckt i
Stockholms Skären, ej långt från Bag-
gens-staket; anmäldes af Johan Pehrs-
Ertemark.
Ervalla,
271
son, som var vid myntet, och Jacques
Michel, köpman i Stockholm. Saken
var, att en bonde vid Erstavik hade,
då han fiskat, märkt en rörelse i
-ytt-
T)er
net vid foten af en platt berghäll.
var en håla, 6 qvarter djup, ur hvilken
han sedermera med en jernslef upphem-
tat rent, gediget qvicksilfver. Stället
bör sökas på Erstaviks-kusten från Ne-
gliuge-udden till Östervik.»
Ertemark. Socken uti Wedbo hä-
rad af provinsen Dal och Elfsborgs län,
kring södra delen af sjön Lelång, upp-
gifves hafva en areal af 32,909 tunn-
land, af hvilka 6,864 äro sjöar och
kärr. Enligt Lignell äro af socknens
1,525 qvadratmil 1,284 land och 0,241
vatten. Till socknen höra följande sjö-
ar: en stor del af Lelång, hela Artin-
gen och Fyllingen, delar af Torrsjön,
Askesjön m. fl,, samt nära 70 småsjöar
eller kärn. Lelång har vid Bengtsforss
sitt utlopp genom en elf; en å leder
vattnet från Fyllingen och andra smärre
sjöar till Artingen vid Arbol. Sjöarne
Lelången och Artiugen äro förenade
genom en helt kort vattenådra, genom
hvilken dessa sjöar ömsom flöda i hvar-
andra; men i allmänhet ligger Artin-
gens yta några tum högre än Leiångs.
Socknen, hvars vestra del kallas Fjälla,
består af 26 ^/g hemman och beboddes
på 1840-talet af 2,015, 1850 af 2,390
och 1856 af 2,569 invånare. Socknen
hade sistnärada år både fast och am-
bulatorisk folkskola; i den förra under-
visades af en examinerad lärare 40 gos-
sar och 44 flickor, i den sednare 86
gossar och 72 flickor, medan 90 gos-
sar och 87 flickor undervisades i hem-
met. På de genom socknen löpande
vägarna förekomma åtskilliga svåra bac-
kar, bland hvilka en mot gränsen af
Torrskogs socken betecknas med nam-
net Hafveruds-bräckan och tillika med
en annan backe vid stranden af Artin-
gen, söder från Arbol, är en bland de
brantaste i orten. — Ertemark är an-
nex till Steneby regala pastorat af 2:dra
klassen i Norra Dals kontrakt af Carl-
stads stift. Kyrkan, vackert belägen
på en udde vid norra stranden af Är-
tingen, är af sten, men utan torn, gam-
mal, tillbyggd och förfallen. Genom
ett Kongl. bref af år 1640 anslogos 4
tunnor spannmål till hennes iståndsät-
taude, emedan hon året förut blifvit
svårt skadad af en orkan. — Af forn-
leraningar förekomma griftrör vid Grea,
Herreuäs, Gunnerbyn och Norra Lund
samt en gralhög vid N. Grea. I söder
från Hägersknatten, vid Skärsdalen, är
en grotta, kallad Jättestugan. — Sock-
nen har två säterier, Näs, 1 mantal,
länge tillhörigt slägten Svenske, men
efter 1810 i allmoges händer, och Vig
mantal Fårenäs. På halfva skattehem-
manet Vestra Edsviken bodde och af-
led den förtjente And. Lignells farfar,
Petrus Lignell, f 177 9 som pastorats-
adjunkt i Steneby. — Adress: Åmål.
Erralla. Socken i Fellingsbro hä-
rad af Örebro län, i vester och söder
omgifven af Järle-än, som faller ut i
sjön Wäringen, uppgifves hafva en areal
af 12,520 tunnland, af hvilka 680 äro
sjöar och kärr. De smärre vattendra-
gen i den till största delen jemna och
bördiga socknen flyta ned i Järle- eller,
som den också kallas, Dylta-ån. Jord-
månen är lerhaltig, der och hvar något
träskig. Ervalla har fordom hört till
Åkerbo härad och Westerås län, men
blef år 1640 lagdt till Örebro län,
tillika med Fellingsbro och Näsby sock-
nar. Socknen består af ib^i\ mantal,
bestående till stor del af några betyd-
liga byar; ungefär hälften lyder under
Ervalla säteri. Taxeringen uppgick år
1855 till 148.556 rdr bko. Hufvud-
näringen är åkerbruk. Socknen bebod-
des 1849 af 1,139 personer, men räk-
nade 1850: 1,253 och 1856: 1,303 in-
van. Sistnämda år hade Ervalla både
fast och ambulatorisk folkskola; i den
förra undervisades af en examinerad lä-
rare 37 gossar och 24 flickor, i den
sednare 25 gossar och 10 flickor, me-
dan 5 gossar och 41 flickor hade un-
dervisning i hemmet. — Ervalla soc-
ken är annex till Näsby alternativt kou-
sistoriela och patronela pastorat af 2:dra
klassen i Fellingsbro kontrakt af "We-
sterås stift. Kyrkan, belägen 2 mil
från Örebro, byg-gdes år 1673 af gref-
vinnan Sigrid Bjelke och är nu åter-
ställd efter en a t åskeld uppkommen
brand 1789; i kyrkan finnes en slag-
272
Kiarp.
Eskhult.
ten Mörner tillhörig graf. Kaplans-
längden går tillbaka till början af 1600-
talet. Igenom socknen löper den s. k.
Nora-Ervalla-jernvägcn, den första Sven-
ska jernvägen för lokomotiv, öppnad
den 5 Mars 185f) och 3 mil lång. —
Af minnen från äldre tider finnas lem-
ningar efter en skans och bro, som på-
stås vara anlagda af Danskarne under
Christian ILs tid. — Första rummet
bland socknens gårdar intages af Er-
valla gård, som ligger nära kyrkan och
består af 4 mantal säteri, utom mer
än 20 underlydande hemman. Gården
har från 1500-talet tillhört flera ätter
af den högre adeln, såsom Eoos, Lilje-
hök, Leijonhufvud, Horn, Bjelke, Piper,
Kudbeck, Akerbjehn, m. fl. Vid går-
den, som har patronaträtt till gället.
fanns läuge ett jernbruk, anlagdt vid
Dylta-ån och sannolikt omnämdt redan
år 16 25 under namn af Nils Bjelkes
och Grefvinnans Hamrar; det har i sed-
nare tider hört under Dylta; men smi-
det nedlades på 1830-talet, då privile-
£;ierDa öfverflyttades till Skogaholra.
Nuvarande egaren af Ervalla gård är
brukspatron Baumgarten; gården är ta-
xerad till 23,842V.2 idr bko. — I öf-
rigt ligga inom socknen Tingstorps
bruk, 1 mantal säteri Hult, som lyder
under Järle bruk i Nora socken, Öster-
Kasta, m. fl. — Adress: Arboga.
Esarp^ eller Eserup. Socken i Tor-
na och Bara härader af Malmöhus län,
lV«) KiiJ sydost från Lund, uppgifves
hafva en areal af 3,078 tunnland, af
hvilka endast 4 äro sjöar och kärr.
Genom socknen löper Säje-ån. Af sock-
nens I3V2 mantal höra 4V4 till Torna
härad. Den beboddes på 1840-talet af
76 5 personer; år 1850 uppgick invå-
narnes antal till 965, 1856 till 957.
Uti socknens fasta skola undervisades
sistnämda år af en examinerad lärare
7 9 gossar och 67 flickor, medan 1 gosse
bivistade allmänt läroverk. — Esarp är
annex till Kyrkheddiuge konsistoriela
pastorat af 3:dje klassen i Bara kon-
trakt af Lunds stift. — Vigtigaste går-
den inom socknen är berustade säteriet
Esarp, 1 mantal, bebygdt för stånds-
personer, ehuru i mindre godt skick,
med stora ladugårdshus och tillhörande
i (1857) majoren baron Wrangel v. Breh-
mer. — Adress: Lund.
^sbjörnamåla. Kronohemman af 1
mantal i Urshults socken och Kinne-
valds härad af Kronobergs län, köpt
i till skatte år 1843, upptogs af ödemar-
I ken på Kronans allmänning af Djur
I Nilsson, hvars son, Måns Djursson, kon-
; ungens länsman i socknen, genom ett
i Högsby den 20 Juli 1612 utfärdadt
! bref på detta hemman fick bördsrätt
I för sig och sina efterkommande, så län-
I ge de derför gjorde den skatt och skuld,
I som vederborde. Han blef dock befriad
i från alla årliga och vissa pålagor, så
! länge han skaffade konungen vissa kun-
; skaper om fienden och gjorde denne
den mesta möjliga afbräck. (Se Wie-
i selgren. Ny Smålands Beskrifning, II,
1 pag- 746.)
Eskelhem. Socken i Banda Ting
I och Södra Befallningen af Gotland, I^/^
mil s. s. v. från Wisby, vid hafvet, upp-
I gifves hafva en areal af 8,239 tunul.,
hvaraf 480 äro myrar och kärr. Sock-
\ nen består af 21 mantal, taxerade till
7 5,515 rdr bko, och beboddes på J840-
! talet af 685, 1850 af 795 och 1856
i af 820 invånare. Socknen hade sist-
j nämda år fast folkskola, der en exami-
nerad lärare undervisade 41 gossar och
5 3 flickor, medan 14 gossar och 13
flickor undervisades i hemmet. — E-
skelhem utgör tillika med Tofta ett
konsistorielt pastorat af 2:dra klassen
i Medel-kontraktet af Wisby stift; hela
pastoratet består af SO^g förmedlade
mantal och beboddes 1856 af 1,407
personer. Prestgården utgör P/g mänt.
Kyrkan, af kalksten och med okäml ål-
der, fick sitt torn repareradt 1 824. —
Ar 1703 gjordes strax invid kyrkan ett
fynd af flera Romerska guld- och silf-
vermynt. — Adress: Wisby.
Eskhult. Två mänt. säteri uti Sol-
berga socken och Södra Wedbo härad
af Jönköpings län, ligger på största
höjden af den bergskedja, som löper
genom socknen, och har sålunda ett
högt, vackert läge samt är väl bebygdt.
Säteriet egdes år 1702 af Cosper Stål-
hammar, som likaledes egde Gisshult i
RskilskHIla.
Kilkilstiina.
273
samma socken; det år tillhörde 1857
en herr Gustafsson. — På hemmanets
egor ligger Svartåns ursprung, Svarte
Källa.
Rskilskälla. Källa vid Dalängsber-
get eller Dalängen, öster om Strengnäs,
var fordom en offerkälla, dit pilgrims-
färder anställdes frjn främmande orter,
enligt uppgift ännu år 1558, då en
Engelsman, vid namn W. Molteik (?),
skall hafva besökt källan. Enligt säg-
nen hade de, som buro den Hel. Eskils
lik mellan Strengnäs och Eskilstuna,
tröttnat och staduat raed liket vid det
nyssnämda berget för att hvila sig;
men när de åter satte sig i rörelse,
uppsprang der källan, som fick namn
af St. Eskils Källa, men efter reforma-
tionen förlorat sin undergörande kraft.
Eskilstorp. Annex -socken i Oxie
härad af Malmöhus län, IV2 w'^ söder
från Malmö, vid hafvet, har en areal
af 1,643 tunnland jord, och består af
9\/g hemman med 2 oskattlagda gate-
hus, 6 utjordar och 1 qvarn, alltsam-
mans sednast taxeradt till 114,360 rdr
banko. Invänarne, på 1840-talet 4 28,
utgjorde år 1850 ett antal af 437 och
1856 af 458. I socknens fasta skola
undervisades sistnämda år af en exami-
nerad lärare 30 gossar och 1 flicka. —
Socknen är annex till Gessie och utgör
med denna socken ett regalt pastorat
af 2:dra klassen i Oxie kontrakt af
Lunds stift. — Ett mantal krono E-
skilstorp, taxeradt till 1:;J,000 rdr bko,
innehafves af ryttmästaren E. B. von
Segebaden. — Adress: Malmö.
Eskilstorp. Säteri i Bredaryds soc-
ken och Westbo härad af Jönköpings
län, har tillhört slägterna von Schantz,
af hvilken en benämnes »starka Schant-
zen» och var kapiten, Berencreutz, Gyl-
lengranat och Danckwardt, tilldess lag-
mannen C. Danckwardt omkring 1809
sålde sätesgården till bönder, hvaremot
förpantningsrätten till de underliggande
torpen, som innehafva nästan halfva sä-
teriets egendom, är förbehållen slägten.
Eskilstuna. Fristad i Nyköpings län,
på öraoe sidor om den efter staden upp-
II.
kallade Eskilstuna-än, Vs "^'^ ^'"'^'1 den-
nas utlopp, Vs n^il i söder från Thors-
hälla, 8V2 n>il i uordvest från Nykö-
ping samt 11^/4 mil vester från Stock-
holm, är uppkallad efter Södermanlands
apostel, den Helige Eskil, och en gam-
mal ort, som namnes redan i slutet af
ll:te århundradet. Omkring år 1080
blef nämligen den Helige Eskil stenad
af hedningarne, der det nuvar. Streng-
näs ligger, och de Christne, som skulle
bära hans lik till hans hemvist Fors,
blefvo nödsakade att stadna vid det nu-
var. Eskilstuna, emedan (säger legenden)
liket blef så tungt, att de icke kunde
föra det längre. På det ställe, der
detta järtecken inträffade, uppfördes en
kyrka, och platsen fick namnet Eskils-
tuna, i stället för den urgamla benäm-
ningen Fors, hvilket syftar på ortens
läge mellan de fall, som ån bildar mel-
lan Tunaforss och Carl Gustafs Stad.
Vid samma tid, eller måhända redan
derförut, omkring år 1060, skall här
ett kloster hafva blifvit uppbygdt för
Cluniacenser- eller Bernhardiner-munkar,
men hvilket år 125 5 under kon. Wal-
demar Birgerssons regering uppläts åt
Johanniter- eller Hospitalsbröder, Detta
kloster hade snart genom testamenten
och fromma gåfvor vunnit sådan förmö-
genhet, att det i Gustaf Wasas tid
kunde raed 200 mark lödig bidraga till
betalandet af Svenska skulden till Lii-
beck. Det indrogs år 15 27 till kronan
genom Westerås recess, och 1 år der-
efter nedbrötos på Gustafs befallning de
flesta klosterhusen, hvarefter stenen an-
vändes till Gripsholnis slott. 1 nordost
om den uuvar. staden, möjligen på den
plats, som klostret förut intagit, lät kon.
Gustaf bygga ett praktfullt slott, hvil-
ket aibrann 1680 och dcrvid blef helt
och hållet förstördt. Omkring föi-st
klostret och sedan slottet hade en kö-
ping uppstått och sannolikt blifvit rätt
betydande; men den hade ändock icke
egen jurisdiktion, utan ända till medlet
af 1600-talet ansågos de här bosatta
näringsidkarne lyda under Thorshälla
stad. Först sedan konung Carl Gustaf
låtit genom Liefländaren Eademacher
vid Eskilstuna anlägga ett manufaktur-
verk, h vartill jord anslogs inom Forss
socken, fick Eskilstuna stadsprivilcgier
35
274
Eskilstuna*
Kslillstuna.
år 1C59 och sin egen domstol under
en justitiarie. Ar 16 64 Lade staden
4:?:dra rummet bland rikets städer, och
på dess siguet, som föreställer ett städ
med en derutöfver utsträckt arm med
slägga i handen, läses årtalet 166 5.
Stiideu sträckte sig likväl ännu endast
på östra sidan om ån, söder ut från
slottet och den förd na platsen för klo-
stret; raanufakturi -inrättningarne ut-
gjorde ett eget helt för sig inom ve-
stra landsförsamlingen. På den till dem
hörande och till stor del obegagnade
jorden på åns vestra strand nedsatte
sig imellertid efter hand en del stads-
boer och grundlade den så kallade Ny-
staden, och fastän manufakturverkets
egare väckte rättegång om de sålunda
intagna tomterna, fliigo dock stadsbo-
erna genom förlikning (vid 1756:års
riksdag) behålla hvad de bebyggt. Ar
1771 grundlade Adolf Fredrik ytterli-
gare en tredje stadsdel, den s. k. Fri-
staden, der jern-, stål- och metall-arbe-
tare tillätos nedsätta sig och, utan för-
behåll af genomgångna läroår, idka sitt
yrke, mot skyldighet att en verkstad
skulle finnas i hvarje gård. F^ör att
skaffa tillräckligt utrymme, köpte kro-
nan jord från manufakturverket, tillika
med verkstäder, en knipphammare, Flac-
kersta hemman, m. m. Uti justitiemål
lydde fristaden under gamla stadens
magistrat, som från år 1677 till slutet
af 1700-taIet hade gemensam borgmä-
stare med Thorshällaj i allt annat lyd-
de fristaden under en der boende, för
hela riket gemensam direktör för fin-
och svartsmidet, vid hvars sida 17 99
ställdes en ordningsman, bägge under
öfverinseeude af Kommers - kollegium ,
hvilket med denna uppsigt fortfor till
år 1824. Då tillsattes en direktion,
ehuru de bägge ofvannämda tjenste-
männen bibehöllos, och åt direktören
uppdrogs derjemte uppsigten öfver Carl
Gustafs Stads gevärsfaktori. Ar 1833
indrogs ordningsmanstjensten, iiela sta-
den förenades under en gemensam sty-
relse af borgmästare och rådmän, och
gamla staden fick fristads -privilegier,
dock utan förbindelse att hafva verk-
stad i hvarje gård.
Det nuvarande Eskilstuna består så-
lunda iif tre delar, öster om åu Gamla
Staden och vestcr om ån Nya Staden
och Fristaden. Efter de förändringar,
som det hela i sednare tider undergått,
är Eskilstuna nu en ordentligt och re-
guliert byggd stad, om ock föga mer
prydlig än de öfriga Svenska småstä-
derna af samma betydenhet. Staden
är i alla fall för närvarande den stör-
sta af Södermanlands städer, och dess
folkmängd har alltjemt ökat sig. Är
177 2 hade hela staden 727 invånare;
år 1810 hade dessas antal ökat sig till
1,855, år 1840 till 3,260, år 1850 till
3,961 och år 1858 till 4,394 personer.
På östra sidan om ån framlöper d3n
s. k. Gamla Stadsgatan genom sydliga-
ste delen af Gamla Staden, går vidare
genom den större och bredare delen af
samma stadsdel till Gamla Torget och
fortsattes sedan, allt i nordöstlig rigt-
niug, till Skinnarebron vid det fordna
slottets ruddamra och genom dess ford-
na trädgård, som nu blifvit upplåten
till stadens utvidgning. En och annan
kort gränd går ned till ån c-ller åt mot-
satta sidan. Vid torgets östra sida
ligger rådhuset och det i sammanhang
dermed byggda cellfängelset; på den
nya stadsplatsen ligger' Rekames lasa-
rett och eu begrafniugsplats, anlagd år
1834. Derinvid synas ruiner af slot-
tet. Åt nordost fortsattes Stadsgatan
af landsvägen åt Strengnäs och Stock-
holm. At norr vidtager Fristadens nya
utrymme, med platser för två torg, ett
längst i söder och ett i raidten vid ån,
samt för kyrka vid det sistnärada tor-
gets östra sida. Ilufvudgatan på åns
vestra sida är Kungsgatan, som från
Stora Bron går niidt igenom Nystaden
och Fristaden samt vid gränsen dem
imellan afskäres af ett torg, vid hvars
östra sida borgmästarens boställe är be-
läget, och raidt på hvilket befinnes en
minnesvård öfver Sven llinman, död år
17 92 såsom direktör öfver Fristaden.
Den äldsta gatan i denna del af sta-
den är Kronhusgatan, der flera i Rade-
machers tid byggda hus qvarstå och
hafva sina gaflar vända åt gatan; vid
denna gata ligga flickskolan och, län-
gre bort, -fattighuset och arbetsinrätt-
ningen. Längre bort i norr vidtager
Carl Gustafs Stads område; men på en
holme, der des» verkstäder ligga, finnas
Kskilstuna»
■Eskilstuna >
275
''ckså några verk, som blifvit köpta till
staden, dels 1777, dels 1836. Vester
ut från Stora Bron ligger stadens kyr-
ka, inom Fors' sockens område, lika-
som gevärsfaktoriet. Rådhuset och cell-
fängelset samt ett par fabriksbyggnader
äro af sten, alla andra inom staden af
trä. Bland de offentliga byggnaderna
märkas följande:
Kyrkan, belägen ufoni staden och
gemensam för denna samt landsförsam-
lingarna, Kloster och Fors, hvilka till-
sammans bilda ett regalt pastorat af
2:dra klassen i Vester-Rekarnes kon-
trakt af Strengnäs stift. Hela pasto-
ratet består af 6 5^8 förmedlade man-
tal och beboddes 1856 af 6,374 per-
soner. Prestgårclen består af l^/.j man-
tal, vederlag af ."> tunnor 22 kappar.
— Kyrkan, den fordna Fors kyrka,
sannolikt från ll:te århundradet, ehuru
sedermera flera gånger reparerad och
tillbyggd, reparerades sednast år 1843.
xVltartaflan, af hög ålder, är af okänd
mästare, och excellensen Lohe, som
skänkt henne, skall äfven ligga bc-
grafven under densamma. Lohcska fa-
miljen har sitt grafchor i kyrkan, hvil-
ken dessutom innehåller några smärre
epitaphier öfver medlemmar af famil-
jerna Drakensköld, Lagerqvist, Adler-
hoff m. fl. — Stadens äldsta Rådhus
uppbyggdes år 1702 vid Stadstorget,
men flyttades 1768 till närheten af den
samma år färdigbyggda Stora Bron.
Ett tredje Rådhus, byggdes åren 1849
— 1851, i förening med ett nytt Cell-
fängelse för stadens och fögderiets be-
hof. Utom sessionsrum och archiv för
rådhusrätten och magistraten, innehål-
ler rådhuset boningsrum för fängelse-
direktören, och fängelset är inredt till
22 celler. — Fattig- och Arbetsinrätt-
luiifjen uppfördes i början af 1840 talet,
och vid Fristadstorget ligger Skolhuset,
bygdt 180 i och tillbygdt 1838, sedan
en elementarskola blifvit upprättad i
staden 1835 genom en af statsverket
lemnad fond af 16,000 rdr banko. Ar
1837 testamenterade ortens provincial-
läkare, kommersorådet O. Gallcen, till
staden 25,000 och till hvardera lands-
församlingen omkring 17,000 rdr bko,
hvaraf räntan skulle användas till sko-
lor och till uppfostran, kläder och un-
derhåll för fattiga barn af bägge könen.
Medlen utföllo år 18 43 och disponeras
för de bestämda ändamålen. Ur denna
fond togos till en del medlen till en
år 1845 grundlagd flickskola. Enligt
uppgifter från vederbörande undervisa-
des i Eskilstuna församlings fasta folk-
skola år 18 56 ett antal af 98 gossar
och 101 flickor, medan 4 2 gossar bi-
vistade allmänt läroverk, 31 gossar och
78 flickor hade enskild undervisning
samt 17 flickor undervisades i hemmet,
så att hela antalet barn i skolåldern
utgjorde 171 gossar och 196 flickor.
Särskildt finnes en söndagsskola, i livil-
ken folkskolans lärare undervisar haiult-
verkslärlingar mot arfvode ur en bibel-
och katecheskassa, som grundades år
1814 genom en Brittiska Bibelsällska-
pets gåfva af 100 pund sterling, och
som 185 2 hade en fond af 1,853 rdr
bko. — Försökvis bar man ytterligare
i staden inrättat en technisk söndags-
och aftonskola, hvars lärare aflönas med
ett anslag af manufakturmedlen.
Jern- och stålförädling utgör sta-
dens förnämsta näringsgren, och der-
med sysselsattes också företrädesvis han-
deln, hvilken likväl äfven i öfrigt idkas
med fördel; tillförseln af landtmanna-
varor är under höstmånaderna ganska
betydlig. Antalet af mästare och qvin-
iior, sora idkade jernmanufaktur i E-
skilstuna, uppgick 1856 till 180 med
816 mantalsskrifna arbetare, eller till-
sammans 996 personer. Enligt stadens
privilegier äro alla de invånare, sora
idka tillverkning af smides-manufaktur-
arbeten eller handel med sådana, fria
från erläggande af mantalspenningar
samt bevillning efter l:sta art. Staden
hade 1856 i öfrigt 22 handlande med
17 biträden, som i bevillning erlado
247 rdr 2 4 sk. bko, och hela antalet
handtverkare uppgick samma år till
20 4 mästare och 25 qvinnor, sora dref-
vo verkstad, med 795 gesäller, 100 lär-
lingar och 2 andra arbetare, hvilka i
bevillning erlade 1,0 25 rdr banko. E-
skilstuna har inga seglande fartyg, men
en ångbåt om 6 hästkrafter, som be-
sörjer kommunikationen deriraellan och
Thorshälla. Vid 185 4:år3 riksdag er-
hölls ett statsbidrag af 100,000 rdr
bko på 5 år för anläggande af en ka-
37fi
Eaktlatuna liHn.
nol-ledniiig mellan Eskilstuna och Mä-
laren. — Bland de vigtigare fabrikerna
märkas Munktells raechaniska verkstad,
Ståhlbergs och Heljestrands fabriker,
ra. fl.
Eskilstuna stad bestod 1855 af 260
hus och tomter med 7 verk och inrätt-
ningar samt 51 tunnland jord, alltsam-
mans uppskattadt till 45 2,273 rdr bko.
Staden erlade samma år i bevillning
2,333 r.ir bko, och dess samtliga stats-
bidrag uppgingo till 11,19-i rdr sam-
ma mynt. För fattigvården användes
sistnämda år 3,813 rdr bko, och gen-
om en gäfva af konung Carl Johau är
en särskild fattigkassa grundlagd. I
den nya Arbetsinrättningen, stiftad år
1844 genom ett af ständerna år 1841
beviljadt anslag af 10,000 rdr bko, er-
hålla omkring 50 personer bostad och,
för det arbete, som de förmå åstad-
komma, äfven föda, kläder ra. m. Sta-
den har derjemte lasarett för llekarnes
landsbygd med lokal för en afdelning
af länets kurhus, postkontor, apothek,
boktryckeri, tullkammare och sparbank,.
gr\uidlagd 1828.
Stadens magistrat består af 1 borg-
mästare med 6 rådmän; den förre med
2 rådmän utgör en särskild poliskam-
mare, och kostnaden för stadens sty-
relse uppgår till 2,576 rdr 32 sk. bko.
Af statsmedel åtnjuter staden ärligen
583: 16 banko till löneförbättring åt
borgmästaren och 5 66: 32 till aflöning
åt stadsläkaren. — Staden, hvars riks-
dagsnummer är 4 5, har en årlig mark-
nad i Oktober månad. Staden har än-
nu sin lastageplats vid Thorshälla.
Eskilstuna Lån. Så kallades fordom
Öster- och Vester-Rekarne härader, hvil-
ka tillhörde det s. k. Lifgedingct, af
hvilket ingen enkedrottniug varit i be-
sittning sedan 1715.
Eskilstuna kungsladugård, belägen i
Klosters socken af Östra Rekarne hä-
rad, invid Eskilstuna stad, består af 9
mantal kronosäteri, det fordna klostrets
och sedan slottets eller kungsgårdens
egor, skattlades 1727 och arrenderas
sedan 17 57 till hälften af staden, till
hälften af enskilda. Under Carl IX:s
tid fanns här ett schäferi.
Kakllatuna A.
Eskilstuna Slott. Anlagdt, aom vi
redan nämt (se art. Eskilstuna stad} af
konung Gustaf I, var detta slott bygdt
i fyrkant, med fyra höga hörntorn, men
afbrann i Carl XLs tid och blef sedan
icke åter uppfördt, utan användes te-
glet till slottsbyggnaden i Stockholm.
Gustaf ^Vasa uppehöll sig här år 1560
och mottog sin son hertig Johan, som
vid sin hemkomst från England med-
förde den första täckvagnen. Här vi-
stades också hertigarne Johan och Carl
år 1568, då de af konung Erik bjödos
till hans bröllopp med Katharina Måns-
dotter. Hertig Carl residerade ofta på
Eskilstuna slott, och här föddes hans
dotter Anna 1568, likasom hans första
gemål, hertiginnan Anna Maria, afled
här den 29 Juli 1589. På slottet höll
hertigen är 1596 ett möte med borger-
skapet från Arboga, Köping m. fl. stä-
der. Af slottets fordna utseende finnes
en teckning i Dahlbergs Suecia.
Eskilstuna L Med detta namn be-
tecknas under en del af sitt lopp sjön
Hjelmarens aflopp i Mälaren, som först
under namnet Qvisla- eller Hyndevads-
ström går åt öster, nofdost och öster,
sedan under namnen Eskilstuna- och
Thorshälla-åa flyter åt norr, nordvest,
vester och norr till Mälarfjärden Blac-
ken, hvari ån faller ut efter 3 mils
lopp. Anda till Hyndevad, en dryg
mil från Hjelmaren, har ån föga lut-
ning och är för det mesta tillräckligt
djup för smärre fartyg; hon bildar der-
under större vattensamlingar, deribland
Tandla- och Närsjö/järdarne ; från Hyn-
devad till Eskilstuna går ån igenom t\\
på ömse sidor sammanträngd dal, mel-
lan berg, som på östra sidan resa sig
ända till 185 fot; vid Hyndevad bildar
den en forss af 6V2 fots höjd, vid Ro-
senholm två af tillsammans 5 fot, vid
Rosenberg ett fall af 14V<,i vid Skjul-
sta ett af knappa 3, vid Tunaforss ett
fall af 19 samt vid Eskilstuna eller
Carl Gustafs Stads jernverk ett fall af
5 fot. Längre ned förmärkes åter föga
lutning; men åns bredd är några hun-
dra fot, och den går fram mellan täm-
ligen jemua, der och hvar sänka strän-
der samt är farbar, tilldess en sänk-
ning af 5 fot åter möter vid Holm
I
EsklUäter.
KskiUiiter.
277
och vid Thoishälla en af 1 i fot. I
vester går, mellan berg af 135 fot, en
ursprungligen raed konst anlagd gren
af ån, sora bar ett fall vid Nyby. Ne-
danför Thorsbälla bar ån segelbart djup
och går ungefär -^'g mil fram mellan
sänka stränder. Från öster mottager
än den s. k. Husby- eller Arla-ån, af
2 mils längd, och h vilken bildas gen-
om afloppen från flera småsjöar, som
förena sig i de med h varandra sam-
manhängande sjöarna Borsten och Hag-
bysjön (101 fot), h vilken sistnämda fort-
sättes af Lundbysjön; Husby-än faller
ut i Tandlafjärdeu af Hyndevads-ån.
Från Vestra Rekarne utfaller ett litet
vattendrag i Nässjö-fjärden. An går
fram genom Gillberga, Husby, Forss,
Klosters och Thoishäiia socknar.
Eskiisäter. Annex-socken i Näs hä-
rad af Wärmlands län, belägen ytterst
pä Wärmlands Näs, uppgifves hafva en
areal af 12,520 tunnl., af hvilka 130
äro sjöar och kärr. Socknen består af
I8V2 mantal, taxerade till 140,408 rdr
bko. Invänarne, på J 840-talet 950 per
söner, utgjorde 185 ett antal af 1,115
och 185Ö af 1,177. Socknen hade sist-
nämda år ambulatoriskrskola med en
examinerad lärare, som undervisade 64
gossar och 67 flickor, medan 21 gossar
och 12 flickor undervisades i hemmet.
— Eskilsäters socken, hvartill den i
TVenern belägna Lurö skärgård räknas,
är annex till Millesviks konsistoriela
pastorat af 2:dra klassen i Nors kon-
trakt af Carlstads stift. Kyrkan, af
sten, har sin egen byggnads-saga. »Pre-
steu Eskil, som ville bygga kyrkan, —
berättar Fernow, efter att först hafva
reserverat sig mot slika »tillagningar,
som kunna tillskrifvas egennyttiga mun-
kar och dumme bönder, men intet sundt
förnuftw, — presten Eskil kom öfvereus
med ett troll, att i arbetslön gifva det
sitt ena öga, andra säga sig sjelf, så
framt han icke vid arbetets slut kunde
uppgifva trollets namn. Han vav väl
glad öfver att se sin kyrka snart fär-
dig ; men blef dock mer och mer äng-
slig öfver att icke få nyttja henne. Då
han gick i denna ängslan i skogen,
hörde han ur ett berg^en röst, som
tystade ett barn:
Tyst, tyst, sonen miu '.
Rättnu kommer far din, Kinii,
Och ger dig prcjten Eskil ntt leka med.
Han gick derpå glad till kyrkan
och sade till trollet, som höll på att
sluta tornet: du, Kinn, sätt knappen
rätt! — då trollet blef så förbittradt,
att det kastade sig i backen och an-
tingen slog ihjäl sig eller bröt låret.»
— Man finner, att det är ungefär sam-
ma saga, som berättas om Lunds dom-
kyrka, ehuru trollet här hette Finn och
var tingadt af St. Lars. — Eu annan
sägen från denna socken berättas i »Ru-
na» som följer. »I en sandmo mellan
Goas och Biörudd finnes en några al-
nar djup och läng graf, kallad Runske-
graf, hvarnst gamla jättar berättas haf-
va bott. Vidare säges, att en bonde,
vid namn Arfved i Goas, nu för 250
år sedan (vid påfviska tidens slut) skall
sent en afton rest derom, då jätten och
dess s:HHskap voro ute. sprungo om-
kring grafveu och dansade; men när
jätten ropade åt bonden samt bad ho-
nom töfva och supa julsoppan med ho-
nom, hvartill han nekade, skall jätten
bedt honom smaka pä dess jidebuska
och i detsamma drack honom till utur
en förgylld silfverkalk ; denna tog väl
bonden emot, men slog en del af det
islagua på marken och en del på hä-
sten, hvaraf håret gick af, och red se-
dan bort med kalken, då jätten sprang
efter, ropandes, att bonden skulle rida
bergen de hala och icke i djupa dala.
Samma kalk skall han sedan hos sig
behållit till Juldagsmorgonen och dä
skänkt honom till Eskiisäters kyrka,
der han, som säges, ännu skall finnas.»
Der skall verkligen hafva funnits en
kalk, hvars metallkomposition ingen
guldsmed haft reda pä, och hvilken,
enligt Fernows uppgift, öfvercereraoni-
raästaren Sparfvenfeldt bytt sig till mot
en större silfverkalk. Den märkvärdiga
kalken skall sedan hatVa kommit till
Maria kyrka i Stockholm (?). Fernow
tillägger, att ett kors af samma metall
på hösten år 177 2 hittades icke långt
från Engelholm i Skåne. — En dörr i
Eskilsäters kyrka skall vara ditberatad
från klostret pä Lurön, hvarom se un-
der denna artikel. — I den så kallade
Ringbohls-å^en, ett berg nära intill sä-
278
Kspered.
Kspii.
teriet Rosenborg i denna socken, träftas
den ena af de hittills kända två häll-
ristningarna i Wärmland. Den upp-
täcktes, då man ref mossa från berget,
och föreställer fyra farkoster, af hvilka
två, tätt invid hvarandra, fram i fören
hafva upprättstående streck och framför
sig flera på eget sätt ordnade hålor.
— Inom socknen ligga Rosenborg eller
Gårstad, taxeradt till 21,400 rdr bko,
och Säter med Dåsserud. På Luröu
finnes ett tegelbruk. — Adress: Carl-
stad.
Espereil. Annex-socken i Ähs hä-
rad af Elfsborgs län, IV2 rail o. n. c-
från Borås, vid sjön Tolken, uppgifves
hafva en areal af 6,179 tunnland, af
hvilka 875 äro sjöar och kärr. Utom
den till socknen hörande andelen af
Tolken, namnes bland dess sjöar Löf-
vaskogs-sjön. Socknen består af 12
mantal (OVg skatte, Vs krono och 1^/^ j
frälse), taxerade till 34,075 rdr banko, |
och beboddes på 184 0-talet af 685 per- I
söner, men hade 1850: 765 och 1856: I
7 63 invånare, hvilka hufvudsakligen sys- j
selsatte sig med husväfnadsslöjd och :
gårdfarihandel, men imellertid icke för- i
summa jordbruket. Socknen hade år |
1856 fast folkskola, i hvilken en exa- i
minerad lärare undervisade 29 gossar j
och 21 flickor, medan 31 gossar och i
30 flickor undervisades i hemmet. — j
Espered är annex till Eångedala regala I
pastorat af 2:dra klassen i Ahs kon- !
trakt af Skara stift. Kyrkan, af okänd \
ålder, tillökades år 17 69 och skall haf- j
va sitt namn af asp, hvilket allmogen j
uttalar äsp, emedan här fordom funnits !
någon aspskog. — Inom socknen ligger ;
Sundshohns gård med några få qvarlef- j
vor efter ett länge sedan förstördt slott ■
på en holme i sjön Tolken. — Adress: '
Borås.
i
Esphult. Modersocken i Gärds hä- \
rad af Christianstads län, 3V4 mil v.
s. v. från Christianstad, uppgifves haf- I
va en areal af 7,475 tunnland, af hvil- \
ka 210 äro sjöar och kärr, och består ]
af 12^724 "lantal, taxerade till 63,492 |
rdr bko. Socknen, som på 1840-talet i
hade 860 invånare, beboddes år 1850 |
af 1,081 och 1856 af 1,156 personer. |
Uti fasta folkskolan undervisades af en
lärare sisttiämda år 64 gossar och 44
flickor; samtliga de skolpligtiga bar-
nens antal utgjorde 66 gossar och 6 4
flickor. — Esphult utgör tillika med
Linneröd ett regalt pastorat af l:sta
klassen i Gärds kontrakt af Lunds stift.
Hela pastoratet består af 27Vi2 för-
medlade raant., prestgården af V3; «u-
nexhemman af ^^43; kronotionde 61^/^
tunnor. Folknummern uppgick 1856 i
hela pastoratet till 1,89 5 personer. —
Inom socknen ligga åtskilliga militie-
boställen. — Adress: Christianstad.
EspiiigOj Östra. Annex-socken i Fro-
sta härad af Malmöhus län, 3^/^ mil
o. n. o. från Lund, har en areal af
8,216 tunnland, af hvilka blott 25 äro
sjöar och kärr, består af IS^^/j^ man-
tal, taxerade till 109,525 rdr bko, med
1 qvarn, 15 husbehofsqvarnar, I stamp-
verk, 1 garfveri, 1 skattlngdt och 25
Oäkattlagda torp. Socknen beboddes på
18 40-talet af 670 personer, men hade
1850: 808 och 1856: 856 invånare.
— Östra Espinge är annex till Full-
tofta alternerande regala och patronela
pastorat af 3:dje klassen i Frosta kon-
trakt af Lunds stift. Patronus är ega-
ren af Fulltofta säteri. — Adr.: Hörby.
£$plun<!a. Sätesgård i Ringkarleby
socken och Glanshammars härad af 0-
rebro län, vid Hjelmaren, består af 2
mantal frälsesäteri, 1 \ ,, mantal beru-
stadt säteri samt underliggande 17^/4
mantal, är en gammal gård, som nam-
nes redan på 1300 talet och af ålder
tillhört Bonde-slägten, men mot slutet
af 1600-talet genom gifte öfvergick till
slägten Mörner, inom hvilken godset
alltjerat blifvit bibehållet genom arf och
lösen. Nuvarande egaren är statsrådet
grefve C. G. D. Mörner. — I följd af
grannskapet med Dylta svafvelbruk har
Esplunda alltid varit anseddt som en
tillflyktsort emot pesten. — På gården
finnes en mindre bok- och manuskript-
samling.
Espo. Modersocken i Wemmenhögs
härad af Malmöhus län, 3 mil v. s. v.
från Ystad, vid liafvet, uppgifves hafva
en areal af 995 tunnland och består af
9 V-, mantal, taxerade till 7 3,330 rdr
bko, med 4 skattlagda ocb 10 oskatt-
lagda gatelius, 1 allraiiiiiiiiig och 5 ut-
jordar. Folkmängden, på 184 0-talet
285 personer, steg 1850 till 290 och
185C till 302 invånare. I socknens
fasta folkskola undervisade sistnämda
år klockaren 17 gossar och 16 flickor.
— Espö raodersocken utgöi", tillika med
annexet Klagstorp, ett regalt pastorat
af 2:dra klassen i Wennnenhögs kon-
trakt af Lunds stift. Ilela pastoratet
består af 23Vg mantal och beboddes
1856 af 1,059 personer. Prestgården
utgör 1 mänt., kronotionden 17^/\, t:r.
— Adress: Malmö.
Essuiiga. Annex-socken i Barue hä-
rad af Skaraborgs län, 3V2 ™il n. n. o.
från Alingsås, genomskuren af Nossan,
uppgifves hafva en areal af 10,484
tunnland, af hvilka 230 äro sjöar och
kärr. Jordbruk och boskajisskötsel äro
liufvudnäringarne; skog saknas nästan
alldeles. Socknen består af 22^Vi6 ™'"^'
tal (9 skatte, '^Vig krono och 13 frälse)
samt beboddes pä 1840-talct af 1,10 5,
1850 af 1,389 och 1856 af 1,482 in-
vånare. I socknens fasta folkskola un-
dervisades sistnämda år 59 gossar och
32 flickor af en examinerad lärare. —
Essunga är annex till Lekåsa konsisto-
riela pastorat af 2:dra klassen i "Wilska
kontrakt af Skara stift. Kyrkan, förut
af trä, uppfördes år 1762 af sten. —
Essunga by uppbrändes år 1011, då
Danskarne brände Skara, och hemsök-
tes sedermera af eldsvåda d. 1 1 April
1796. — Liom socknen ligga säteri-
erna Djupsås ora 1 mantal, Winstorp,
Åsen, Stallahohn och Tumleherg , alla
om Va mantal. — Adress: Alingsås.
Estbröte. Se Asbiäs.
Estuua. Socken i Lyhundra härad
af Stockholms län, ^/^ mil norr frän
Norrtelje, vid södra stranden af sjön
Erken, uppgifves hafva en areal af
18,075 tunnland, af hvilka 4,250 äro
sjöar och kilrr och 1,227 anses höra
till Frötuna skeppslag. Utom sjön Er-
keu, af hvilken större delen hör hit,
ligga inom socknen Gräfstasjön, som
faller ut till Gillfjiirden, och Eksjön,
Esiiina.
279
hvars vatten går till Malsta. Af sjön
Erkens utloppså hörer större nedersta
delen till denna socken med Håfbo-,
Notsta- och Putt-sjöarna, Gillfjärden och
Koviken af Norrteljefjärden, alla i östra
gränsen och fordom utgörande en re-
dan år 1380 igengrundad farled inåt
landet. Socknen är i allmänhet en
bland de biittre lottade i lloslagen ; rå-
dande jordmånen är stenbunden ler-
mylla, här och der sand; näringarne:
åkerbruk och äugsskötsel, något skogs-
bruk samt fiske. Socknen, som består
af 49V4 mänt. skatte, 12 mänt. krono
och 18\'g mantal friilse, beboddes 1805
af 1,147, 1850 af 1,209 och 1856 af
1,243 invånare och var 1857 uppskat-
tad till ett värde af 340,525 rdr bko.
Socknen hade 1856 fast folkskola med
en examinerad lärare, som undervisade
36 gossar och 17 flickor, medan 5 gos-
sar bivistade allmänt läroverk, 4 9 gos-
sar och 72 flickor undervisades i hem-
met. — Estuna socken utgör ensam
ett konsistorielt pastorat af 2:dra klas-
sen i Lyhundra kontrakt af ärkestiftet;
prestgården utgör 2V2 mänt., vederlag
3^/^ tunnor. Den förekommer under
namnet jEsattina år 1289 och namnes
år 1314 såsom hörande till Lyhundare.
En kyrkoherde är känd sedan 1290-
talet, kaplaner sedan 1000-talct. Kyr-
kan, belägen på en höjd raidt i för-
samlingen, är af hög ålder och har på
östra gafvelu en anteckning, enligt hvil-
ken den äldsta kyrkan skall vara byggd
år 1063; enligt Thara blef hon sanno-
likt år 1298 invigd åt St. Lars, Olof
och- Erik, reparerades 1733 samt 1844.
Hon torde ursprungligen hafva haft ett
Byzantinskt hvalf, men har nu ett hvalf
af det slag, som byggdes på 13- och
1400 talen, hvars freskoraålningar dock
för länge sedan blifvit öfverstrukna.
Detta hvalf hvilar på sidopclare, hvar-
emot det äldsta stödde sig på långiuu-
rarna. Uti altaret i choret finnes en
liten murad graf, hvari reliker skola
varit förvarade. Altaret har bilder af
alabaster, ett Italienskt konstverk, Iiit-
skänkt år 17 83 af sedermera general
Borgenstjerna. Uti kyrkans tillbyggda
vestra del kände man till år 1832 en-
dast den förfallna Stjerncronska grafven,
hvari äfven medlemmar af slägten In-
280
Ktellieni.
Kttersiindn likans.
senstjerua bvila; men 1842 upptäcktes
der ytterligare en giaf, innehållande 2
stora och 5 små lik, bland de förra
liket af eu stor, vacker qvinna, så val
bibehållen, som hade, hon nyss blifvit
ditsatt. Hennes hufvud var rakadt, och
på den fylliga armen låg Christusbar-
net med en af silke sydd gloria. Ki-
stan, af ovanlig form, var af ek, med
grofva och illa smidda jernhandtag. 1
en mindre kista fanns en hufvudskål
med deromkring i tre hvarf lindade
äkta gnldgaloner. — Att socknen är
gammal bygd, bevisas af dess talrika
fornminnen, bland hvilka man nämner
dels upprättstående, dels kullfallna ba-
utastenar på Wemlinge egor, kummel
och ättehögar vid Svinninge by, en år
1834 öppnad ättehög vid Eneby fogde-
boställe, der man uti en med gråsten
hvälfd graf träffade ett skelett af en
fullvuxen menniska och en barnhufvud-
skalle, m. ni. I Norrraånö by träffades
Arabiska och Romerska silfverraynt un-
der en gräfning i kon. Gustaf III:s tid.
Att den ström, som drifver qvarnen
vid Uddeboö, fordom varit segelled, be-
visas af ett vid denna gård förvaradt
Kongl. bref, hvari det vid lifvets för-
lust förbjudes att kasta stenar i segel-
leden, — hvilfen nu kan öfvervadas
och ligger flera alnar högre än hafvet.
I Kullsta by förvaras 2 af Upplands
lagmän utfärdade, med 3 vidhängande
sigillkapslar försedda utslag på perga-
ment, rörande byamännens eganderätt
till utjorden Fläskängen. — Redan år
1800 anslog generalen friherre F. C.
Wredes enka 2,000 rdr till en socken-
skola i Estuna, och till denna skänkte
sedan enkefru Helena Christ. Hjort af
Ornäs (f 1830) 1,000 rdr bko," hvar-
jerate mamsell Sophie Elisabeth Lang,
egarinna af Wemlinge (j 1843), till
lattiga skolbarns underhåll skänkte 500
rdr rgs. — Bland socknens gårdar mär-
kas : Uddeboö, vid Gillfjärden; Wemlin-
ge, fordom tillhörigt Clara kloster och
ärkebiskopsstolen, sedan Ortala gref-
skap; Stjernholm, vid Erken. m. fl. —
Adress: Nontelje.
Etelheni. Socken i Garde Ting af
Södra Befallningen på Gotland, 4 mil
s. 8, o. från Wisby, uppgifves hafva en
areal af 10,877 tunnland, af hvilka
1,840 äro sjöar och kärr, består af 10
mantal och är taxerad till 33,777 rdr
bko. Folkmängden, i slutet af 1840-
talet 3 20 personer, uppgick 1850 till
403 och 1856 till 425 invånare. Sock-
nen hade sistnämda år fast folkskola
med en examinerad lärare, som under-
visade 1 5 gossar och 1 1 flickor, me-
dan 3 gossar och 4 flickor undervisa-
des i hemmet. — Etelhems socken är
annex till Gärda konsistoriela pastorat
af 2:dra klassen i Södra kontraktet af
Wisby stift. Kyrkan, enligt Strelow
byggd i slutet af Il:te seklet, med
torn, ombygdt 1788, har ett måladt
fönster bakom altaret. — Adr.: Wisby.
Etia Borg. Pä en holme i Brå vi-
ken, icke långt från Bråborg, i Dags-
bergs socken och Lösings härad af 0-
stergötlands län, skall det hafva legat
en borg af detta namn, hvilken Wide-
gren i Östergötlands Beskrifliing äfven
kallar Ätla- eller Attila-borg. Uti Palra-
sköldska Samlingarna berättas, att man
i 17:de seklet här funnit en guldpen-
ning af 9 lods vigt, som lär förvaras
bland statens samlingar.
Ettak. Kungsgård i Welinge soc-
ken och Wartofta härad af Skaraborgs
iän, vid Tidan, ett gammalt konunga-
säte, nu utarrenderadt militieboställe
om 2 raant. krono med qvarn och såg.
Konung Waldemar lär hafva hållit hof
på Ettak, sedan han efter slaget vid
Hofva år 127 2 måste åtnöja sig med
Göta Rike; år 1434 eröfrades kungs-
gården af Engelbrecht, . och år 1442
innehades den troligtvis befästa gärden,
som uppräknas bland Sveriges slott och
län, af Ficke Biilow, hvars arfvingar
hade gården i förläning, hvilken dock
skall hafva blifvit återkallad af Sten
Sture den Äldre. År 100 2 hörde Et-
tak till Braheska grefskapet, men in-
drogs vid reduktionen. Här har for-
dom också funnits en kyrka, Ettaks
kyrka, som ödelades omkring år 17 20,
och hvarifrån den huggna stenen togs
till Welinge kyrka.
Ettersuuds Skaus. 3e Ekenön.
EUra Å.
Ettra Ä. Se Ätran.
Erctlal. Smålands äldsta belsobrunn,
belägen ^/^ mil norr från Wexiö stad,
i Wexiö landsförsamling, upptogs år
1705 af provincial-läkaren doktor Joh.
Lindelius, hvars uppmärksamhet på käl-
lan skall hafva blifvit väckt genom en
blind häst, som blifvit öfvergifven af
sin egare, en torpare, men druckit ur
källan och derigenom fått igen sin syn.
Brunnen blef imellertid snart åter bort-
glömd, tilidess provincial-läkaren doktor
Rothraan år 1720 åter undersökte den-
Fagerliultt
281
samma. Linné fann vattnet likna Me-
devis och llamlösas. Biskop Wallqvist
gaf brunns-anläggningen dess nuvarande
namn till minne af grefvinnan Eva Mör-
ner, född Leijonhufvud, gift med hans
exc. grefve C. St. Mörner. Stället, för-
sedt med erforderliga byggnader, är
vackert beläget nära Helga-sjö.
Evertsberg. Kapellförsamling i Of-
van-Siljans fögderi af Stora Kopparbergs
län, annex till Elfdalen, består af un-
gefär 4 mantal och hade 18 50: 395,
1856: 519 invånare. Se Elfdalen.
w.
Fagercd. Socken i Faurås härad af
Hallands län, 5V4 mil o. n. o. från
Warberg, uppgifves hafva en areal af
14,719 tunnland, af hvilka 890 äro
sjöar och kärr. Socknen är i allmän-
het skogsbygd och landet bergigt, med
några större, men i allmänhet mindre
dalar och slätter imellan bergen. Ber-
gen och höjderna äro bevuxna med gran
och tall, blott på en del ställen med
bok, och skogsskötsel är, med anled-
ning af åkerbrukets svaghet, befolknin-
gens hufvudsakligaste näringsfång, hvar-
till komma boskapsskötsel och husväf-
nads-slöjd. Socknen är rik på insjöar
och vattendrag, bland hvilka nämnas
Stråk-ån, som till en del utgör gränsen
mellan Halland och Vestergötland, Hög-
vacls-ån och Danabuck (se detta ord).
Flera hemman inom socknen hafva in-
sjöar p§ sina egor, och det finnes icke
ett enda hemman inom densamma, som
icke har tillgång till å eller sjö. Sock-
nen består af 27 mantal och beboddes
på 1840-talet af 700 personer, men
hade 1850: 777 och 1850: 786 invå-
nare. Socknen hade sistnämda år am-
bulatorisk skola med en för Kjällsjö
gemensam oexaniinerad lärare, som un-
dervisade 30 gossar och 21 flickor. —
Fagereds moderförsamling utgör, tillika
II.
med Kjällsjö och^ Ullared, ett regalt
pastorat af 3:dje klassen i Warbergs
kontrakt af Göteborgs stift. Hela pa-
storatet, bestående af 60^*^7180 förmed-
lade mantal, beboddes 185 6 af 1,8'24
personer; prestgården består af 1 man-
tal; enkesäte 1 mantal, helgonskyld 10
tunnor. Socknens, likasom häradets
namn skrefs i äldre tider Favthusä, se-
dan FaiirÖdt; när det från häradets
namn afvikande namnet Pagered först
kommit i bruk, är okändt. Kyrkan, af
sten, är försedd med spåntak och trä-
torn; altartaflan och predikstolen äro
gamla, och från katholska tiden förva-
ras ännu i kyrkan en Mariebild af ek.
— Bland minnen från äldre tider näm-
nas förskansningar på en bergkulle, kal-
lad Skansen, belägen Vg "lil f'"*^" Nt^i-
göta-gräusen, uti Hackarps hage; dessa
förskansningar fortsättas ända ner till
Högvads-ån, och på motsatta sidan af
ån synas äfven lemningar af en graf,
som varit uppgräfd ända till de öster-
ut derifrån belägna bergen. — Adress;
Warberg.
Vagerhult. Socken i Norra Åsbo
och Yestra Göinge härader af Christi-
anstads län, vid gränsen mot Halland,
har en areal af 15,483 tunnland, af
36
?82
Fayerhult.
KagerliuK.
h vilka 765 äro sjöar och kärr. Sock-
nen, som har svag åker och äng, men
tillräcklig både ek- och barrskog, be-
boddes på I8i0-talet af 920 invånare,
men hade 1850: 892 och 1856: 942
inbygg. Af densamma höra 9^^/^g man-
tal till Norra Åsbo och 2^/^ mänt. till
Vestra Göinge härad. — Fagerhults
socken är annex till Hishults konsisto-
riela pastoral af 3:dje klassen i La-
holms kontrakt af Göteborgs stift. Kyr-
kan ligger 5^2 i^il o. n. o. från En-
gelholm ; omkring densamma synas val-
lar, som blifvit uppkastade under kri-
gen mellan Sverige och Danmark. —
Ingen större gård finnes inom socknen.
— Adress: Engelholra.
Vagerhult. Socken i Handbörds hä-
rad af Kalmar län, Z^/j mil nordvest
från Kalmar, invid gränsen mot Jönkö-
pings län, uppgifves hafva en areal af
31,035 tunnland, af hvilka 2,950 äro
sjöar och kärr. Trakten, fordom en o-
tillgänglig skogsbygd, utan körvägar,
och glest befolkad, är högland och upp-
fylld af höjder samt genomdragen med
ett nät af smärre sjöar och bäckar,
hvilka dels falla i Emm-ån, hela länets
hufvudflod, dels genom Grönsgårda-ån
i AUstran, som utgör pastoratets södra
gräns. Största insjön är Wälen. Be-
folkningens hufvudnäring är jordbruk
och ladugårdsskötsel; tillfälle till biför-
tjenster saknas i anseende till ortens
aflägsenhet från städer, köpingar och
bruk. Socknen, sora består af 453/g
mantal och på 1840-talet beboddes af
2,080 personer, hade 1850: 2,526 och
1855: 2,676 invånare. Uti socknens
ambulatoriska skola med 1 examinerad
lärare undervisades sistnärada år 89
gossar och 5 flickor, 2 gossar under-
visades i allmänt läroverk, 74 gossar
och 67 flickor hade enskild undervis-
jiing, och 36 gossar samt 94 flickor
undervisades i hemmet, så att hela an-
talet barn i skolåldern uppgick till 201
gossar och 211 flickor eller 412 barn.
— Fagerhults moderförsamling utgör,
tillika med Kråksmåla annex, ett kon-
sistorielt pastorat af 2:dra klassen i
Handbörds kontrakt nf Kalmar stift.
Hela pastoratet består af 63^ g förmod-
lade mantal, med 1 mantal prestgård,
och beboddes 1856 af 4,657 personer.
Kyrkan, belägen i en vacker, af ur-
gamla ekar och andra löfträd beskug-
gad trakt icke långt från sjön Wälen,
är byggd år 1739 af groft furutimmer
i ett slags skeppsforra, så att hon är
bredare på midten än mot ändarna;
den efter en på samma ställe belägen
äldre träkyrka qvarstående sakristian är
hvälfd af sten. Altarskåpet, sedan ka-
tholska tiden, har åtskilliga helgonbil-
der, deribland St. Laurentius, i fordna
dagar kyrkans patron. I choret sitta
Silfversparre- och Rothlicbs-vapnen, hvil-
ka slägter haft gods i socknen. — TiA
Fagerhults kyrka anlände den 1 Juli
1543 Nils Dacke med 100 man för att
uppvigla sockenboerna mot konung Gu-
staf; men Jakob Bagge, sora hitkom-
mit från Högsby med en skara knek-
tar, angrep genast Däcken och jagade
honom 7 mil på ett dygn; dock und-
kom han den gången genom kyrkoher-
dens i Elghult varning. Den tätt in-
vid kyrkan belägna prestgården, som
utgöres af två till ett förmedlade hem-
man gammalt frälse, af hvilka det ena
i urminnes tider blifvit skänkt till prest-
gård af en adlig fru, det andra för
kyrkans penningar och församlingens
gåfvomedel inköptes år 16 28 från herr
Olof Hård till Segerstad, har stor och
prydlig åbyggnad samt vacker belägen-
het. — Inom socknen ligga säterierna
Tribäch och SadersJadt, bägge fordom
tillhöriga ätten Rothlieb. Socknens fle-
sta herrgårdar egas nu af bönder, bland
hvilka man märker en vidt utgrenad
slägt Habbe, som skall vara af Lief-
ländsk adel, och hvars stamfader varit
en af kung Carls bussar. — I ett par
af socknens sjöar finnes jernmalm. —
Socknen har kreatursmarknad i Septem-
ber månad årligen. — Adress: Kalmar.
Fagerhiilt. Hemman i Unnaryd soc-
ken och Westbo härad af Jönköpings
län, märkvärdigt genom deu fornlera-
ning, som förekommer på dess egor vid
norra stranden af Nejsjön. Fornlemniii-
gen, beskrifven af Allvin i Westbo Hä-
rads Beskrifn., sid. 5 2, bestar af ett
större griftrör om 40 fots diameter och
5 — 6 fots höjd, sammansatt af blandad
jord och sten samt öppnodt af skatt-
Fagerlinlt.
sökare, hvaieftei" eu stor fura växt upp
i öppningen. Österut fråu röret är en
krets af 8 runda stensättningar, i hvil-
ka 5-, 7- och 9-taleu förekonnma. Kret-
sarne ligga helt nära livarand ra; en
eller annan sten är borttagen eller ora-
kuUfallen, men kretsarue äro tydligt
skönjbara; på en sten om 2^,2 alnars
höjd och lika bredd tycker man sig
spåra tecken efter bokstafver, liknande
dels ruuor, dels latinska skriftecken,
men omöjliga att tyda. I vester om
det stora griftröret finnas fyra upprätt-
stående och eu kullfallen bautasten.
Hela fornlerauingen intager eu rymd af
2& alnars bredd och 125' alnars längd
samt är omgifven, utom af sjön, af en
jcmn plan, nu beväxt med furuskog och
ljung. Stället kallas af de kringboende
Nejsjö-Rem eller Nejsjö Kyrka. Sägnen
förmäler, att en gård varit belägen här-
städes, och längre inåt skogen visas
också en stensatt brunn; men några
tecken till byggnader finnas icke. —
Hvad ordet wrem» betyder, tilltror sig
Alivin icke om att upplysa, men anser
det som ett betydelsefullt ord, beteck-
nande någon helgedora.
Fagcrhult. Ett mantal säteri uti
Marbecks socken och Norra Wedbo hä-
rad af Jönköpings län, ligger inne uti
sockneus skogsbygd, är välbygdt, har
goda egor och tillräckligt bete samt
skog; uppskattadt till 4,050 rdr bko.
Bland egare nämnas en baron d'Albe-
dyhl, fändrik llöjser, löjtnant Gripen-
stedt, assessor Georg Åberg; 1857 hr
Carl Fry berg.
Fagerhult. Ett frälse- och ett skatte-
hemniiin i Kräkshults socken och Södra
Wedbo härad nf Jönköpings län, har
vackert läge vid sjön Bellen och goda
egor, bland de bättre i trakten, men
gammal och skräpig åbyggnad, emedan
ingen egare på länge bebott densamma.
Äldsta kända egaren är en löjtnant
Kalmberg, vid slutet af är 1715, efter
hvilken gården ärfdes af hans son Georg,
korporal vid Drabanterna, som inne-
hade Fagerhult till 177-4. Sedermera
tillhörde gärden en ryttmästare Silfver-
brand (17 42), — vice-prcsidenten Chr.
Fr, Klino;spor (174 4), — en Fleming,
FagerUui
383
— en baron Henrik Eriksson Sparrc,
— ryttmästaren J. M. Key (17 93), —
dennes mäg, kapiten N. G. Liedholm;
1857 innehades gården af kapiten C.
Key på Edshult. Gården, som har såg
och qvarn, är uppskattad till 10,3 4 9
rdr banko.
Fagerlid. Fordom socken i Wadsbo
härad af Skaraborgs län, nu förenad
med Hofva. Efter socknens kyrka fin-
nas på en höjd, en half mil sydvest
från Hofva, ännu lemningar; men man
vet icke, vid hvilken tid kyrkan blifvit
ödelagd. Ett litet stycke söderut från
det ställe, der kyrkan stått, finnes ibland
flera jordfasta stenar en stor sten, kal-
lad St. Pehrs Sten, som på ena sidan
har en cirkelrund öppning af knappt
ett qvarters diameter och ett qvarters
djup. I denna öppning hafva de vid-
skepliga förut offrat runstycken, knapp-
nålar, o. s. v.
Fagersta. Jernbruk i Vestan forss
socken och Gamla Norbergs härad af
Westerås län, vid Kolbäcksån, ofvanför
sjön Aspen, är ett gammalt jernverk,
som före år 1662 hade blott en härd,
men då fick privilegium på ytterligare
en, hvilken anlades af kongl. rådet och
fältmarskalken Horn, som då egde bru-
ket. Detta, som utom stångjernsham-
rar år 185 6 hade 3 manufakturstockar,
1 plåtvalsverk, 1 stålugu och I säg-
qvarn för husbehof, tillverkade ofvan-
nämda år 3,749 sk^ ståugjern, värde-
rade till 254,110 rdr bko, och hvaraf
157 sk'5 bergsvigt förädlades till bränn-
stål samt 1,833 sku dito till plåt;
manufaktursraidet, 1,200 skS, uppskat-
tades till 40,666 rdr banko. — Bland
egare nämnas, utom slägten Horn, äf-
ven slägterna Christiernin , Barcheus,
Stockenströni, som älven egde ett bly-
crtsverk vid Fagersta och det i samma
socken belägna Vestanforss; år 1856
cgdes bruket af herr Th. Aspelin i
Stockholm.
Fageröu. En kal klippa med ströd-
da skär i Wettern, hörande till Nässja
socken i Östergötland och belägen nä-
stan midt imellan Wadstena och Rö-
desund.
38i
Falinliulit
Falbygden«
Fahuhult. Ett och ett hälft mantal
sateri uti Wirestads socken och Allbo
härad af Kronobergs län, med qvarn
och såg, tillhörde 1828 major Rude-
beck, sedan löjtnant Rudebeck, nu hä-
radsskrifvaren G. O. Boring. Hela egen-
domen är taxerad till 15,116 rdr bko.
— På Linnés tid lefde här ännu en
klok qvinna, Ingeborg i Mjärhult, ut-
rustad med de gamla Veledernas (pre-
stinnornas) hemliga visdom. Hon gick,
■ — berättar Wieselgren i Ny Smålands
Beskrifn., I, sid. 45 3, — tigande och
fastande till Säfsabusken (Osmunda re-
galis) på en liten holme i Fahnhults-
Sn, der hon ansågs hafva fått sin lär-
dora. Busken kallades för hennes pre-
dikstol. Linné besökte henne för att
studera både hennes religion och me-
dicin. Hon ansåg hela naturen befol-
kad med andevarelser; neckarne bodde
i vattnet, elfvorna i träden, skogsnuf-
vorna eller rå i skogarna och torate-
gubbarne under husen. Hon visste, att
det varit så, allt sedan Lucifer blef
med sitt anhang nedkastad från him-
meln, då hvar och en af dem måste
stadna, der de fallit. (Det var mörkt,
då de föllo ner, — berättas det bland
allmogen i Wirestad, — och de upp-
täckte hvarandra genom sina klagolåten.
Lucifer sjelf och de brottsligaste kasta-
des djupare ned i helvetet; de minst
brottsliga blefvo rå, neckar, o. s. v.)
Mor Ingeborg lät Linné veta, att den
skugga, som man ser af sig sjelf vid
ett vatten, är ens hamn, som går med
hufvudet neråt i jorden lika fort som
vi på jordytan. Men hvad som skadar
den ena, väcker lidande hos den andra.
Så kan värk genom möte af en vätte
komma åt min motraenniska i jorden
och kännes sedan i min kropp. Mor
Ingeborg behöfde icke tala vid sina pa-
tienter, utan blott få någon dem till-
hörig klädespersedel i handen; men som
orsak till sjukdomen uppgaf hon alltid
en förbrytelse mot någon andevarelse.
Botemedlen voro, att man skulle gå ut
3 morgnar å rad fastande och tigande,
eller ock skulle man 3 Thorsdagsqväl-
lar gä till någon strön^^ som gick åt
norr, eller till något träd eller rör norr-
ut och der offra mjölk eller dylikt, all-
tid under 3 veckors tid. — Omkring
1800 ansågs Fahnhultaherrn såsom in-
nehafvare af mor Ingeborgs hemliga vis-
dom och njöt samma anseende som hon.
(Se vidare Wieselgren, anf. st.)
Fahrstft. Frälsesäteri uti Wermdö
skeppslag och socken af Stockholms län,
söder om Högarsfjärden, 2 mantal, har
tillhört slägten Oxensljerna från 1646,
Gyllenstjerna 1691, Creutz 1741, Ha-
milton 1772; gården egdes 1825 af
Öhman, 1849 jerate V^ mantal af Go-
denius.
Fahrsta. Ett mantal frälsesäteri uti
Ytter-Järna socken och Öknebo härad
af Stockholms län, har tillhört Chesne-
copheri arfvingar, reducerades, men ut-
byttes af Lovisin och tillhörde år 1686
C. M. Stuart; bland sednare egare näm-
nas von Schewen omkring 1772, Suther
från 1785, Lindegren 1807, Bucht,
Wigert 1850. Under säteriet lyda 2V4
mantal.
Fahrsta. Ett mantal frälse i Svart-
lösa härad och Brännkyrka socken af
Stockholms län, vid sjön Mageluugen,
tillhörde år 1772 en Tottie, 1850 en
Willebrand.
Falbygden. Med detta namn be-
tecknas orten omkring staden Falkö-
ping i Vestergötland, som med en
sträckning af 3 — 4 mil från norr till
söder har en bredd af omkring 2 mil,
är slät och skoglös, men har synnerli-
gen bördig jordmån. Från slätten höja
sig tre af de märkvärdiga Westgöta-
bergen: Billingen, Alleberg och Mösse-
berg, och vestra sluttningen af det för
dessa berg gemensamma underlaget är
den egentliga Falbygden. Enligt Bi-
hanget till W^estgöta-lagen har den nu
skoglösa slätten fordom haft tre ansen-
liga skogar, Abrr-, Söder- och Öster-
Falaii. Vester om Falköping kallas
slätten Falan, der slaget mellan Mar-
garetha och Albrecht uppgifves hafva
stått. Uti denna del af provinsen kal-
lar man sina skoglösa betesmarker för
Falor, och Lindskog (Skara Stifts Be-
skrifn., II, 192) sluter deraf, att hela
orten, hvilken, som tidigt bebyggd, sak-
nade skog, men ännu var föga uppod-
Flaeby.
lad, i äldsta tider blifvit kallad Falan
och sedan Falbygdeu. Samma förfat-
tare menar, att de Nyckelängar, der det
ofvanuämda slaget stod, icke varit be-
lägna invid Mösseberget och staden Fal-
köping, utan vid Asled, mellan Åsleds
och Tiarps kyrkor, Österut fråu Falkö-
ping (se art. Falköping.) Vester om sta-
den står på Falan den s. k. Ballersten
eller Ranten, hvarora se sistnärada ord.
I''aleby. Ett mantal i. d. öfverst-
löjtnants- boställe i Foss socken och
Tunge härad af Bohuslän, anses vara
det bästa hemmanet i hela Bohuslän,
har jordmän af deu bördigaste lera.
stor ladugård, fiske i Gullraaren, men
saknar skog. Gården har tillhört Ha-
rald Stake, men blef efter hans död re-
ducerad till kronan.
Faleholnieii. Holme i sjön Skagern,
tillhörande Eudskoga socken i Wisnums
härad och Wärmlands län, säges hafva
sitt namn efter Fåle Bure deu Yngre,
som skall hafva legat gömd bär med
prins Erik, sedan Erik X, Knutsson, då
han lörde honom från Elgaräs i Yester-
götland till Norge, sedan hans bröder
blifvit dödade af kon. Sverker år 1205.
Faleqrarua. Fordom kyrka i Slöta
socken och Wartofta härad af Skara-
borgs län, på en höjd vid hemmanet
Muukebo, öster från gården, har varit
cirkelrund och haft en diameter af 2 4
aluar. Der fiiines äunu en grafsten,
hvilkeu enligt allmogens uppgift tillhör
gärden Bondehemmet. När kyrkan lera-
nades öde, är obekant; traditionen i
orten berättar, att i Johan III:s tid
sten fördes frän Faleqvarua kyrka till
Orreholmen för att dermed uppdäm-
ma sjön.
Kalkeiiberg, Sjöstad i Halland och
Faurus härad, 4 mil frän Halmstad, vid
utloppet af Atran och pä åns vestra
strand, har sannolikt fordom legat i
nordost från sin nuvarande plats pä det
så kallade Östra Gärdet, som i Lunds
Landebok af år 15G0 kallas Ny by gär-
de, hvilket namn det troligtvis erhållit
sedan staden flyttades. På detta gärde
ligger ett berg, kallad t Falkberget, af
Valkeuberff.
285
hvilket staden sannolikt har sitt namn.
Att denna nya stad, — omskriften
kring stadens signet lyder: Falkenberg-
ensis Novi Oppidi Sigillum, — stått på
sin nuvarande plats redan år 1307 är
säkert, emedan hertig Christopher detta
år på den Hel. Petronellns dag i Fal-
kenberg utfärdade privilegierna för Halm-
stad; men när staden först anlades, är
mer osäkert. L"ti berättelsen om det
härnadståg, som Norska konungen Ha-
kon IV är 1256 företog mot Halland,
då han med en flotta af 30 fartyg
lade sig vid Warberg och derifrån deu
2 4 Augusti utsände ströfvare, som här-
jade och brände utefter hela kusten af
Norra Halland ända till Atran, omnära-
ues icke Falkenberg, och man har på
grund häraf förmodat, att staden då
icke fanns till. Kudbeck (Svenska Stä-
der, III, I, sid. 23) tror, att denna be-
rättelses Norska författare af partiskhet
icke velat omtala, att just Falkenbergs
murar hejdade hans landsmän och för-
mådde dem att vända om, och denna
förmodan kan hafva så mycket mera
skäl för sig, som staden måste hafva
varit af rätt mycken betydenhet redan
strax i början af 1300-talet. L'tom hvad
som ofvan nämdes såsom i Falkenberg
passeradt år 1307, utsågs staden näm-
ligen år 1310 till mötesplats mellan
den Svenska hertig Erik och hans brud,
prinsessan Sophia af Werle, Danska
konung Erik Menveds syster, som dit
beledsagades af grefve Gerhard af Hol-
stein. Hertig Erik infann sig imeller-
tid icke, utan gifte sig 2 år derefter
med Norska prinsessan Ingeborg. Ar
1313 utsattes åter ett möte i samma
sak uti Falkenberg mellan kon. Eriks
och hertig Eriks fuUmägtige, h vilka
skulle bestämma ersättningen åt den
förskjutna bruden; men huruvida detta
möte verkligen blef af, derora äro häfda-
tecknarne icke ense. Det påstås dock
af några, att det verkligen hållits, och
att hertig Erik samma dag med all
möjlig prakt firat sitt bröllopp i Opslo.
Under denna tid innehades Falkenbergs
slott af hertig Erik till hans död är
1317, då hertig Christopher af Söder-
Halland sannolikt bemägtigade sig slot-
tet, eftersom konung Erik Meuved, som
1318 kom sin svåger konung Birger i
286
Falkenberg.
Sverige till hjelp, genom Nils Olofsson
lät eröfra slottet från hertig Cliristo-
pher; ora slottets utseende vet man in-
genting annat, <äii att det haft ett högt
torn och varit kringbygdt med hus.
AF Magnus Smek lemuades Falkenberg
ät hans gunstling, Bengt Algotsson,
men eröfrades år 1346 eller 1356 af
Magni son, konung Erik XII, som be-
viljade slottsherren Eskil Kräk fritt af-
tåg, men lät i grund nedrifva slottet.
Detta blef imellertid snart uppbygdt
återigen, man vet icke af hvem; men
i Eugelbrechts tid var det så starkt,
att det kunde 1434 försvara sig mot
en af Eugelbrechts underfältherre Ber-
man företagen stormlöpning. Slottsher-
ren, Åke Axelsson, albidade imellertid
icke en ny bestormniug, utan satte eld
på slottet och skyndade derifrån. Huru
det sedan förhållit sig med Falkenbergs
slott, vet man icke; af detsamma, —
det kallades både Falkenbierg och Fal-
kenborg, — återstår nu blott en jord-
hög, ölVer hvilken landsvägen går strax
på andra sidan om bron. Man har
vid anställda gräfningar funnit, att mu-
rarne sträckt sig mer än 12 fot ner i
jorden. Traditionen berättar, att, när
slottet förstördes, sannolikt år 1356,
slottsherrens syster låtit med en mängd
dyrbarheter frivilligt begrafva sig i slot-
tets underjordiska hvalf, och att hon
ännu skall bevaka dessa skatter i säll-
skap med en ond ande, som har skep-
nad af en tupp.
Uti Christophers Lagbok af 1442
bestämmes, atl vapensyn för Södra och
Norra Halland skulle hållas i Falken-
berg. Sedan namnes icke staden förr-
än 15») 5, under Erik XIV:s krig mot
Danmark, då Knut Hand befalldes att
ifrån lägret vid Kisa rycka in i Hal-
land och afskära kommunikationen mel-
lan landskapets norra och södra del.
Hand skyndade till Falkenberg och upp-
brände bron öfver Atran, slog den Dan-
ska styrka, som befann sig i staden, och
sköflade denna. Detta är den sista o-
lycka genom krig, som öfvergått Fal-
kenberg, hvilken stad visserligen sedan
blifvit hemsökt af eldsvådor, — under
aren 1850 — 185 5 icke mindre än fyra
gånger, — men dessa oaktadt blifvit
både utvidgad och bättre byggd.
Valkenberg.
Stadens för niavarande äldsta pri-
vilegier äro gifna af Christian 111 år
1558 och innehålla bekräftelse på dem,
som blifvit gifna af föregående Danska
konungar. Såsom Svensk tillhörighet
fick Falkenberg år 1651 genom guver-
nören C. O. Sperling rättighet för sina
invånare att med egna varor och sku-
tor segla från Falkenberg utan att först
anlöpa Halmstads redd, och genom en
kongl. resolution af den 12 Februari
17 99 bestämdes årliga arrendet till kro-
nan för det åt staden upplåtna laxlisket
för evärdeliga tider till 106 rdr spec.
Staden, till hvilken en vacker, 1756
uppförd, stenbro leder öfver Atran, lig-
ger, som ofvan sades, på åns vestra
strand, och dess gator följa flodens krök-
ningar, först ifrån öster till vester, se-
dan, närmare Atraus utlopp i hafvet,
från norr till söder. Staden har två
torg, vid det ena af hvilka, det s. k.
Gamla Torget, kyrkan är belägen. Den-
na, helgad åt St. Laurentius, är en
gammal gråsteusbyggnad, som sedan år
17 87 har torn af sten i stället för det
förra trätornet. Altartaflan, som for-
dom tillhört Halmstads kyrka, raeu blif-
vit hitköpt, föreställer korset, nattvar-
dens instiktelse och två apostlar med
deras vanliga symboler; sedan början
af det innevarande århundradet har kyr-
kan orgelverk, och i tornet hänga två
klockor. Staden utgör tillika med an-
nex-socknen Skrea ett regalt pastorat
af 2:dra klassen uti Warbergs kontrakt
af Göteborgs stift; hela, pastoratet in-
nefattar 20V5 förmedlade mantal med
prestgård om I mänt. [Dammet i Skrea
socken), och beboddes 1856 af 2,272
personer. Uti stadens fasta folkskola
undervisades 1856 af en exaraiiierad
lärare 25 gossar och 1 1 flickor, medan
13 gossar bivistade allmänt läroverk,
11 gossar och 35 flickor hade enskild
undervisning samt 6 gossar och 10 flic-
' kor undervisades i hemmet.
Falkenberg hade år 1858 ett antal
I af 1,0 47 invånare emot 649 år 1815;
j de hufvudsakligaste näringsfången äro,
! utom lax- och annat fiske, handel och
I sjöfart. Handeln idkas icke blott inri-
I kes, utan äfven å Danmark och Norge,
j med det sistnärada rikel. enligt särskildt
i för staden utfärdadt Kongl. Bref af d.
F'alkenberg'.
28 Mars 1835, som raedgifver staden
att till s. k. bundt-tunnor förarbeta och
till Norge direkt utföra den bokstäfver,
som af allmogen införes till staden.
Deremot införes frän Norge sill och
torkad fisk mot erläggande af tull och
öfriga uragälder till tulldistriktets huf-
vud-tullkamniare. Sedan den 2 2 Juli
185 9 har Falkenberg, som 1858 begär-
de stapelfrihet, hvilken dock afslogs,
rättighet att utan särskild tillåtelse af
general-tullstyrelsen direkt utföra träva-
ror och spannmål af alla slag samt att
till riket införa alla slags fiskvaror. I-
mcUertid lägges ett svårt hinder i vä-
gen för handeln derigenom, att Atran
vid utloppet är genom flygsand så upp-
grundad, att endast fem fot djupgående
fartyg kunna komma in i elfven, som
utgör en god hamn, hvareraot redden
är öppen och utsatt för stormar. Den-
na olägenhet torde dock nu kunna bli
afhjelpt, sedan ett förslag ijlifvit gjordt
att upprensa Atran ända från sjön A-
sunden vid Ulricehamn ut till tiafvet.
Denna farled, som under loppet af som-
maren 1859 undersöktes af major Rem-
mer, skulle bli I3V4 i»i! lång, deraf
TiV^ niil inom Halland och något öfver
8 mil inom Vestergötland. Största svå-
righeterna möta inom Halland, der ån
på de 5 milen faller 364 fot, medan
(len inom Vestergötland på hela 8 mil
icke faller mer än 197 fot. Om detta
arbete blir verksläldt, så kommer det
sannolikt att medföra stora fördelar för
denna på kommunikationer synnerligt
fattiga ort, som då' troligen får en sta-
pelplats i Falkenberg, hvars hamn i
saraiiand härmed skulle upprensas och
utvidgas.
Falkenberg, som 185 C hade 6 far-
tyg om 08 läster, hvilka begagnades
till utrikes sjöfart, räknade 185 5 blott
12 handlande män och 2 qvinnor med
12 biträden, hvilka i bevillning erlade
99 rdr bko; handtverkarnes antal var
sarama år 30 män och 6 qvinnor, med
24 gesäller, 24 lärlingar och 3 andra
arbetare; dessutom förfärdigade 4 män
och 1 qvinna handtverksarbeten med
egna händer till afsalu. Hela bevill-
iiingen af manufakturer och handtver-
kerier uppgick till 9 4 rdr banko. —
Staden bestod 1855 af 132 hus och
Falköping^.
287
tomter, med dertill hörande 720 tunn-
land jord, hvilka afkastade 12 tunnor
hvete, 730 tunnor råg, 190 t:r korn,
360 t:r hafra, 4 5 tunnor blandsäd och
1,150 tunnor potates. Staden med dess
jord hade ett uppskattnings- värde af
200,312 rdr banko och erlade i stats-
bidrag 5,981 rdr samma mynt, deraf
till fattigförsörjningen 666: 32, till kle-
resistaten 1,080 och till stadens sty-
relse 1,050. Styrelsen består af borg-
mästare och 4 rådmän; ifrån 1680 till
1703 kallades stadens styresmän Justi-
tie-käranerer och hade till sitt biträde
endast 2 rådmän. Staden, som har a-
pothek och är station för läkare, inne-
har vid riksdagarna nummern 78 och
har årliga marknader i April, Juni och
Oktober.
l*\ilkouå. Herregods i Kräklinge soc-
ken och Hardemo härad af Örebro län,
i öster från socknens kyrka, består af
3 raant. säteri och grundades på 16 00-
talet, på dåvar. byn Hacketorps mark,
af en Falkenberg, sannolikt landshöf-
dingen Melcher Falkenberg, som skref
sig till Falkenå Gården har sedan till-
hört åtskilliga personer af slägterna La-
gerhjelra, Sahlfelt, Hermansson, Horn,
sednast friherre Brauner. — Ar 18 49
fanns på Falkenå ett betydligt schäferi.
l**aikö|)iug. Gammal uppstad i Ska-
raborgs län och Wartofta härad, på den
8. k. Falbygden, mellan Mosse- och Al-
leberg, vid foten af det förstnämda,
37V4 ™il fi'=°'" Stockholm och 6^/^ mil
från Mariestad, af obekant ålder, men
länge liten och oansenlig, tilldess nu
genom den strax utmed staden fram-
gående Vestra Jernvägs-stambanan en
lyckligare epok må hända väntar den
lilla staden. Om man undantager det
ryktbara slaget vid Falköping, såsom det
kallas af historieskrifvarne, och genom
h vilket Sveriges krona från Folkunga-
ätten öfvergick till den Danska Marga-
retha, har Falköping, — »köpingen på
Falan», — ickt; heller några historiska
minnen att uppvisa. Dock har staden
varit i fiendehand och blifvit bränd af
Danskarne, möjligen tvänne gånger, men
säkerligen en, nämligen år 1566, i hän-
delse den f(")r år 14 50 gjorda uppgif-
288
F'alkbpinff.
ten skulle vara mindre pålitlig. En fi-
ende af annan och ännu hemskare art,
pesten, hemsökte staden år 1710 och
härjade der med stor våldsamhet samt
bortryckte inom pastoratet icke färre
än 400 personer. Men detta är också
allt, som Falköpings annaler hafva att
meddela om stadens fordna öden.
Falköping, som i slutet af förra år-
hundradet hade blott 120 mantalsskrif-
na invånare och år 1810 räknade 461,
1842: 574, 1850: 693 och 1858: 964
inbyggare, lefver för närvarande huf-
vudsakligen af jordbruk och handel, i
synnerhet med spannmål, hvaraf stora
qvantiteter införas från den omgifvande
bördiga slättbygden och afyttras till
Elfsborgs län. Sedan jernvägen blef
färdig, hafva, under slutet af 1858 och
början af 185 9, omkring 100,000 tun-
nor spannmål, mest hafra, från Falkö-
pings station gått ned till Göteborg.
Staden hade år 180 5 endast 5 hand-
lande, men 1856 steg dessas antal till
9 med 19 biträden, och erlade handels-
korpsen i bevillning 1 1 1 rdr bko. Der-
emot tyckas handtverkerierna hafva sjun-
kit, ty Falköping, som 1805 hade 31
handtverksraästare, hade år 1845: 28,
1850 blott 7; men 1856 hade antalet
åter stigit till 16, med 9 gesäller och
lärlingar, hvartill kommo 16 personer,
som försörjde sig med att åstadkomma
handtverks-arbeten med egna händer.
Handtverkare, fabrikanter och manufak-
turister erlade i bevillning 6 5 rdr bko.
Stadens hus och tomter utgjorde 1855
ett antal af 58 och voro uppskattade
till 78,700 rdr banko, medan stadens
jord, 1,536 tunnland eller I2V4 man-
tal, hvaraf 6 52 tunnland åker, uppskat-
tades till 5 9,604 rdr samma mynt, så
att stadens hela värde uppgick till
138,304 rdr bko. På stadsjorden skör-
dades år 185 5 inalles 142 tunnor råg,
424 t:r korn, 1,044 t:r hafra, 34 4 t:r
blandsäd, 4 8 t:r ärter och 510 tunnor
potates. Stadens samtliga statsbidrag
uppgingo 1855 till en summa af 4,550
rdr bko, hvaraf för fattigvården 066:
32, för kleresistaten 4 50 och för sta-
dens styrelse 920 rdr. Stadens fabri-
ker utgjordes 1859 af åtskilliga garfve-
rier, en snus- och tobaks- samt spegel-
fabrik, en mössfabrik samt ett Svenskt
■^'^alkbping.
och Baierskt bryggeri. Stadens areal
är 24 tunnland ; vapnet 3 höga, spet-
siga torn; privilegierna bekräftades af
Gustaf Adolf år 1620. Marknader hål-
las årligen i Januari, Mars, Juni och
Augusti. Botolfsmessan, i Juni, var un-
der katholska tiden fridlyst, och fick då
ingen sjelfhämd utöfvas.
Bland Falköpings byggnader märkas:
Kyrkan, af sten; åldern okänd. Or-
gelverket förskrifver sig från år 1782.
På den jernbeslagna kyrkdörren synas
märken efter kulor, h vilka skola träffat
densamma under slaget mellan Albrecbt
och Margaretha, hvilket dock svårligen
torde vara händelsen, emedan detta slag
sannolikt icke stod vid Falköping, utan
öfver en mil österut från staden. Fal-
köpings pastorat är regalt af l:sta klas-
sen i Wilska kontrakt af Skara stift och
består, utom staden, af annexerna Fal-
köpings socken, Thorbjörntorp, Prigges-
åker och Luttra, tillsammans 79^8 för-
medlade mantal med 2,360 invånare år
1856. Prestgården utgöres af 2 man-
tal; dertill komma stom 1 mantal och
vederlag 13 tunnor 30 kappar. Staden
och landsförsamlingen hade 1856 fast
folkskola med examinerad lärare, som
undervisade 35 gossar och 39 flickor,
medan 15 gossar undervisades i all-
mänt läroverk, 3 gossar och 10 flickor
hade enskild undervisning, 40 gossar
och 50 flickor undervisades i hemmet
samt 7 gossar och 5 flickor saknade
undervisning. — Ett rymligt skolJms
påbörjades 1840 och fullbordades efter
5 år på stadens bekostnad, sedan det
gamla i flera år varit bofälligt och 0-
dugligt. Rådhuset uppbyggdes 1813,
och vid samma tid inköptes en tomt
med vacker och rymlig åbyggnad af
Gudhems och Wilska härader till tinga-
hus. Derjemte har staden en vacker
byggnad, sedan December 1856 upplå-
ten till lasarett för länet; rum finnas
der inredda för läkaren och 40 patien-
ter. Utanför staden ligger Falköpings
Jernbajisstation och hangård, 4,000 fot
från staden, vid foten af den jordvall,
af hvilken Mösseberg omgifves. Sta-
tionshuset är af 2:dra klassen.
Falköpings stad, der äfven boktryc.
keri finnes, har riksdagsuuraraern 70.
Det näindes i det föregående, att
Falköpings vigtigaste historiska minne
är det märkliga Slaget vid Falkö-
ping, som stod på Mathsraessodagen
den 2 i Februari 13S9. Man har velat
påstå, att det stod den 21 Sejilember
1388; men detta Lärleder sig från en
förblandning af namnen Matthias och
Mattliaeus. Mindre säker är man i af-
seeude på stället, der slaget stod. Tra-
ditionen nppgifver, att Nyckelängarne
skola varit skådeplatsen derför; men i
denna trakt finnes det Kyckelängar, —
namnet kommer deraf, att »en drott-
ning der tappat sina nycklar», berättar
sägnen i orten, — på tvänue närbeläg-
na ställen, det ena mellan Falköpings
stad och Mösseberg, det andra vid As-
leds hy nedanför Alleberg. De första
skriftställare, af hvilka detta slag om-
nämnes, Ericus Olai och Krantzius, an-
tyda med nästan fullkomlig bestämdhet
de sistnämda Xyckelängarna som slag-
fältet, och i synnerhet den sistnämdes
beskrifning stämmer fullkomligt öfver-
ens med verkligheten. Slaget borde så-
lunda egentligen kallas slaget vid Åsled;
men den gamla benämningen torde icke
vara så lätt att utplåna, någonting, som
icke heller egentligen erfordras, då det
är nog att veta, att drabbningen hölls
på Falbygden [Falbogia, Faloiiia eller
Falona, som det heter på den tidens
latin), och Nyckelängarna så väl vid
Falköping som vid Åsled obestridligen
tillhöra Falbygden.
Det är af historien bekant, hurule-
des de Svenska aristokraterna, exeku-
torerna af den rika Bo Jonssons testa-
mente, uppreste sig mot kon. Albrecht
och erbjödo Sveriges krona åt Marga-
retha, Norges och Danmarks drottning
samt enka efter kon. Håkan i Norge,
Magnus II Smeks son och den sista
manliga ättlingen af kungliga Folkunga-
ätten, om man undantager hans och
Margarethas son Olof, hvilken afled som
ung. Den inflytelserikaste mannen bland
de Svenska store, sora på detta sätt
kastade sig i Margarethas armar, var
marsken Erik Kettilsson Wase (Puke
kallas han af en del författare, äfven
nyare Danska), och under honom sam-
lade sig en här emot konung Albrecht.
Då började äfven denne rustn sig till
II.
Falkiiplng:.
28»
strid och stod snart i spetsen för en
betydlig bär af Tyska legotrupper, sora
anfördes af åtskilliga raägtiga furstar
och herrar. Bland dessa nämnas grefve
Albert af Holstein, hertig Bogislaus af
Pommern, hertig Johan af Mecklenburg,
konungens brorsson, grefvarne af Eup-
pin och Lindan m. fl. Albrecht afsän-
de nu till Margaretha sin krigsförkla-
ring, åtföljd af den i Uppsala domkyr-
ka förvarade brynstenen, på hvilken han
anmanade »kung Broklös» att slipa sina
nålar. Han lofvade derjemte att icke
sätta på sig sin »hätta», förrän han
strafi*at de upproriska och eröfrat Dan-
mark och Norge. De tyska knektarne
läto sig äfven stolt förnimma, att de
hvar för sig skulle taga tre Svenskar
på sitt samvete, om dessa skulle våga
hålla stånd emot dem. Det Tyska öf-
verraodet har i alla tider varit sig likt;
det var i dessa dagar detsamma som nu.
Drottning Margaretha sände visser-
ligen sin motståndare en fana, sora li-
kaledes förvaras i Uppsala och skall
vara förfärdigad af hennes linne; men
hon stod också stridsfärdig i spetsen
för en af Danskar, Norrmän och Sven-
skar bestående här, som anfördes af
marsk Erik, hvilken man velat tillägga
öfverbefälet, af Ivar Lykke, de Danskas,
och Henrik Parou, de Norskas höfding.
Den förenade hären angrep Axevall,
men upphäfde belägringen, då under-
rättelse inträftade, att Albrecht nalka-
des. Hären ryckte konungen till mötes
igenom Falköping och hade anländt till
Leaby, en mil i öster derifrån, då kon.
Albrecht från Jönköpings-sidan närmade
sig till denna trakt. Strax efter det
man från Falköpings-sidan passerat den
nuvarande gästgifvargården Leaby, mö-
ter en bäck, öfver hvilken vägen går,
men som bildar en smal, höst och vår
nästan otillgänglig mosse, som sträcker
sig ända till byn Asled, der de s. k,
Nyckelängarne, nu till större delen upp-
odlade, utbreda sig ända^^till Asleds och
Tiarps kyrkor. Mellan Asled och Le-
aby finnes öfver bäcken ett enda vad-
ställe. Årebro. I denna trakt stod efter
all sannolikhet slaget.
Den 24 Februari 1389 hade kon.
Albrecht intagit sin ställning i denna
trakt med 18,000 man, både Svenskar
37
290
Falkbplnv.
och Tyskar, till större delen ryttare.
Bron vid Leaby, den enda, som ledde
ötver bäcken, var redan besatt af Mar-
garetbas folk; men konungen företog
ett anfall mot bron och jagade undan
de der stående förposterna. Efter den-
na framgång sammankallades ett krigs-
råd, och man öfverlade, huruvida man
skulle gå öfver vadet vid Årebro och
angripa fienden i hans venstra flank.
En gammal man, Tyke, af Danskarne
kallad Fikke, Olofsson, som såg, huru-
ledes nästan hela den förbundna hären,
hvars antal uppgifves till 10,000 mau,
försvarade vadet, gaf nu konungen det
rådet, att hau borde afvakta fiendens
angrepp eller också på en stor omväg-
kringgå mossen och fiendens ställning.
Mot detta af klokheten förestafvade råd
uppreste sig Tysken Gert Schnakenbiirg,
som i stället fann konungens plan för-
träfflig och derföre blef slagen till rid-
dare samt anbefalldes att med 60 ryt-
tare försvara den eröfrade bron vid Le-
aby. Till trots för Tyke Olofssons spå-
dom: »det varder oss icke till fromma,
om vi strii.a med Dansken i daij», drog
rebro för att försöka
passera vadstället; men mossen, som
sannolikt var frusen, ehuru icke till-
räckligt starkt, förmådde icke bära de
harneskklädda ryttarskarorna, utan dessa
sjönko ned deri, medan de förbundna
aiiföllo dem med all magt. Snart må-
ste Schuakenburg å sin sida fly för öf-
vermagten, och slaget var förloradt, re-
dan inan det hunnit börjas. »Gubbe,
gubbe, — ropade den förtviflade kon-
ungen åt Tyke Olofsson, — om jag
hade följt ditt råd!» — Men här fanns
ingen annan hjelp än skyndsam flykt.
Skarorna sökte undkomma norrut, åt
byn Åsled; men Albrecht sjelf och hans
son, junker Erik, som förlorat sina hä-
star i kärret, måste gifva sig till fånga.
Samma öde drabbade hertig Johan af
Mecklenburg, grefvarne af Holstein, Rup-
pin och Lindan, biskopen af Skara och
en stor mängd riddare och svenner. De
förbundna hade förlorat 8 riddare, bland
dem Henrik Parou; men på konungens
sida stupade 20 riddare, och Albrecht
tappade derjerate Sveriges krona på
dessa Xyckelängar, der folksägnen låter
en drottning tappa sina nycklar. Säg-
FalkbpiBff.
nen vet äfven att berätta, det en drott-
ning åskådat ett slag från Frueskår i
Hvarfsberget, och andra minnen af sla-
get har man i namnen Helfveteskärret,
Segerberget och Danåsen, som alla före-
komma omkring Asleds by. För att
icke sakna traditionens bekräftelse på
den åsigt, som förlägger slaget till Fal-
köping, berätta förfäktarne af denna
åsigt, att Mösseberget fått sitt namn
deraf, att Albrecht der gjort sitt of-
vannämda löfte angående sin »hätta»
(mössa).
Drottningen var imellertid sannolikt
på Bohus, ty dit lät hon föra de fång-
na, och här sattes på Albrechts hufvud
en tillräckligt stor hätta, hvilken skall
hafva varit 14 alnar läng och försedd
med ett släp af 19 alnar. Att Mar-
garetha lät lägga honom i sin egen
säng, bunden till händer och fötter,
torde dock vara föga sannolikt. Nog
af, att från detta slag på Faian date-
rar sig Margarethas välde ölver Nor-
dens tre riken och åen snart följande
Unionen i Kalmar. Först år 139.5 blef
Albrecht befriad från sitt fäiigelse på
Lindholms slott i Skiine.
Falköping. Annex-socken i Wartofta
och Gudhems härader af Skaraborgs län,
uppgifves hafva en areal af 5,716 tunn-
land, af hvilka 280 äro sjöar och kärr.
Socknen, som är bördig och skoglös,
likt alla på Falbygden, beboddes på
1840-talet af iöo", 1850 af 493 och
1856 af 5 16 invånare och består af
24V.2 mantal, af hvilka 14^/2 tillhöra
Allebergs Fjerdings tingslag af War-
tofta härad, 10 deremot Gudhems hä-
rad. — Socknen är annex till Falkö-
pings stad och begagnar samma kyrka
som staden, dock har här fordom stått
en kyrka vid Agnestad, mellan staden
och säteriet Wiken, på vägen åt Leaby.
— Inom socknen finnas åtskilliga af
allmogen så kallade jättegrafvar, bestå-
ende i en aflång fyrkant af på kant re-
sta stenhällar med dertill hörande tak-
häll. Bland dessa märkes i synnerhet
Hjehnarsrör, ett större och ett mindre,
nordost från staden. — Bland gårdar
märkas Snösbäck, som till hälften till-
hör Slöta församling, Wiken och Agne-
stad. — Adress: Falköping.
Falla.
Falla. Sätesgård i Torpa socken och
Ydre härad af Liuköpings län, består
af 2 inantal säteri och tillhörde med
säterifrihet Anders Ulff 1683 och 16 86;
han var gift med Anna Rääf och dog
1705. Redan 1700 tillhörde säteriet
Balth. Lejonsten, år 1725 Jöran Arm-
sköld, derpå Bengt Rääf, omkring 1750
och 1786 fru Elisabeth Rääf, 1825 ka-
piten Aminoffs enka, Elisabeth Hvitt-
felt, 1852 Ridderborg på Ribbingshof
i Norra Wi.
Falaterbo.
391
Hemman i Hellestad socken
och Finsponga län af Östergötland, an-
raärkuingsvärdt derföre, att Pehr Hör-
berg, den Svenska målaren, här egde
ett fjerdedels hemman, hvilket han be-
bodde och der han dog den 24 Jau.
1816. Han var född d. 31 Jan. 17 46
och ligger begrafven uti Risiuge.
Falla. Skattehemman i Ödestugu
socken och Vestra Härad af Jönköpings
län. På hemmanets egor tyckes en val
plats hafva varit. Den kallas Kyrko-
gården och är nu en äng, ^/g mil från
sockenkyrkan. På platsen befinnas en
mängd resta stenar af 1 till IV2 alns
höjd, 2 runda rör och ett fyrkantigt
sådant med 10 alnars sidor, som kallas
Kyrkan, i norr om de förra.
Falla. Säteri af 1 mantal uti Bott-
naryds socken och Mo härad af Jönkö-
pings län, blef år 1650 säteri för Jo-
han Hård, reducerades 1682, men blef
kort derefter återgifvet till en Carl Hård.
Det ligger djupt inne i skogarna och
är ett af de magraste hemmanen i hä-
radet, men har betydlig vidd och myc-
ken skog. Det egdes år 1760 af en
kapiteu Westfeldt och vid detta århun-
drades början af majoren baron David
Liljecreutz. Under hans tid uppbrann
sätesbyggiiingen med alla gårdens hand-
lingar. Säterifriheten sattes i fråga och
förlorades genom kungligt beslut i April
1823; men gården skulle dock först
1847 återgå till frälse med dermed åt-
följande onera. Egare 1852 var bruks-
patron Anders Åkerlund.
Falsterbo. Stad i Skytts härad och
Malmöhus län, på Skånes sydvestligaste
! udde, Sveriges sydligaste stad, hade år
I 1858 inalles 319 invånare och stod un-
I der gemensam jurisdiktion och gemen-
sam kyrkostyrelse med Skanör, med hvil-
' ken stads historia Falsterbos på det
närmaste sammanhänger. I likhet med
Skanör, är Falsterbo en gammal stad,
' som befann sig i blomstrande tillstånd
'■' under tiden för det stora sillfiske, som
' ifrån 1280 fortfor ända till 1519, då
j det började aftaga, för att alldeles upp-
j höra mellan åren 15 50 och 1560, och
; uuder bvilken tid Hansestäderna hade
privilegium på uteslutande handel på
den landtunga, som begränsades ä ena
sidrin af Skanörs, å den andra af Fal-
sterbos slott. Så väl Skanör som Fal-
steriio voro, tillika med Skånes öfriga
sjöstäder, förpantade åt Hansestäderna
mellan åren 1309 och 1384, och stodo
sedan i pant hos hertig Albrecht af
Mecklenburg samt, efter honom, hos bi-
skop Peder i Roeskilde och hans dom-
kapitel. En vigtig historisk händelse,
som tilldragit sig i Falsterbo, är Dan-
marks och Norges konungs, Olofs, Mar-
garethas enda sons, dödsfall på Falster-
bo slott år 1387, genom hvilket Mar-
garetha blef Norges och Danmarks drott-
ning, snart äfven Sveriges och Unionens
stiftarinna. Med 1 6:de århundradets in-
gång börjar Falsterbos, likasom Skanörs,
lorfall. Dertill bidrogo icke blott de
oupphörliga tvisterna med Hanseaterna,
utan framför allt sillfiskets aftagande
och flygsandens härjningar, hvarföre ock
Falsterbo år 15 94 såg sig nödsakadt
att söka befrielse från utskylder till
kronan. Detsamma begärdes äfven är
1632, allt i följd af öfversvämningar
')ch flygsand, hvilken förstörde både jord
jch hus, samt med anledning af fiskets
aftagande. När Skåne kom under Sve-
rige, hade Liibeckarne ännu ett stort
stenhus i Falsterbo, och när sillen är
1662 åter började visa sig på Svenska
kusten, fingo de åter tillstånd att der
idka sillfiske samt att tullfritt införa
så mycket salt, som behöfdes till sil-
lens insaltning. På samma gång sta
den kora under Sveriges välde, förlora-
de den också sin stapelstads-rättighet
och blef sjöstad. 1 öfrigt fick Falster-
bo, likasom Skanör, sina privilegier stad-
fästa af de Svenska konungarne åren
292
Falsterbo.
Falsterbo*
1676 och 1697. Under Carl XI:3 krig
med Danmark, då Sveuskarne nästan
alltid voro olyckliga till sjös, lyckades
dessa d. 4 Juni 1676 utanför Falster-
bo öfverrurapla Nils Juel, då han med
sina 30 skepp etter eröfringen af Got-
land seglade förbi staden; men Juel
höll tätt under Skånska vallen, och i
det slag, som stod följande dagen, hade
Svenskarne ingen annan fördel än den,
att de uppbrände ett Danskt skepp.
Juel låg i säkerhet bakom Falsterbo-
re-f, den med fyr försedda sandbank,
som sträcker sig en mil ut i sjön, och
redan följande dagen stötte Tromp till
honom med 11 Holländska skepp, och
den förenade flottan vände nu tillbaka
till Östersjön.
Den enda byggnad i det nuvarande
Falsterbo, som förtjenar uppmärksam-
het, är kyrkan, hvilken måtte vara gam-
mal nog, om, såsom det i folksägnen
heter, hon »stått redan före syndaflo-
den.» Också var hon redan 1594 så
förfallen, att staden begärde befrielse
från krono-utskyldernas utgörande, ock-
så för att kunna iståiidsätta sin kyrka.
Aunu 1740 bibehöll sig det allt ifrån
katholska tiden gängse bruket att offra
till denna kyrka pä niidsomraarsdageu.
Man lade sin gåfva i ett bäcken vid
altaret, der St. Görans och St. Christo-
phers bilder stodo, och stundom kunde
offret uppgå till 100 ä 300 daler silf-
vermynt, hvilka penningar användes till
kyrkans underhåll. Eesande kommo än-
da från Danmark och offrade för sjuka
eller slägtingar, som voro stadda på
sjöresor. Allmogen kallade dessa off-
ringsfärder att »resa till St. Hans' stad»
och trodde sig derigenom befriad från
alla sjukdomar under årets lopp. Nu
bar denna plägsed aftagit. Kyrkans al-
tartafla härleder sig från medeltiden och
föreställer Jungfru Maria med Barnet;
ett par smärre altarskåp finnas här dess-
utom. Kyrkan har varit helgad åt
Jungfru Maria och håller ISZVj ^^ot i
längd, 27 fot i bredd och 30 fot i
höjd, allt invändigt; tornet är 60 fot
högt. Flygsanden, som i synnerhet vid
östliga och sydliga vindar kommer ifrån
hafs-sidan och hotar med att begrafva
staden, är vid kyrkans ena sida så sam-
manpackad, att den bildar ett litet
Sandberg och synes snart skola öfver-
hölja kyrkan. Sydvest från kyrkan lig-
ga några sandkullar, som tillkännagifva
det ställe, der det fordna slottet stod.
Detta slott, inom hvars murar konung
Olof, Margarethas son, afled, innehades
15 23 i förläning af Albrecht Jepssen,
mot skyldighet att underhålla detsam-
ma; men 1596 var det så förfallet, att
leraningarne deraf med kungligt till-
stånd användes till att iståndsätta en
kyrka.
Falsterbo lefver för närvarande, li-
kasom Skanör, af sjöfart för andra stä-
ders räkning, och de bägge små städer-
na uppamma Skånes må hända skick-
ligaste sjömän. Stadens öfriga närings-
grenar uro ett föga tacksamt jordbruk
och fiske, hvilket sistnänida sedan 1853
varit i märkbart aftagande. A stads-
jorden odlas spannmål och potates; men
i anseende till sin svaga beskaffenhet
kräfver den mångårig livila. De stora
flygsandsfälten omkring staden besås år-
ligen till någon del med trädfrön, allt
eftersom flygsanden dämpas och mar-
ken vinner mer stadga.
Falsterbo har en folkskola, men in-
gen läkare och icke något apothek, icke
ens en krog, som dock eljest icke sak-
nas i våra småstäder. Närmare upp-
gifter om den lilla staden skola med-
delas vid beskrifningen öfver systersta-
den Skanör. — Om Falsterbo Ref och
Fyren derpå, se nedanföre.
Falsterbo. Gård och jernbruk uti
Hjorteds socken och Södra Tjust härad
af Kalmar län, tillhörde omkring 17 60
brukspatron H. Bauman, som med an-
senlig kostnad iståndsatte bruket, hvil-
ket vid hans tillträde var mycket för-
fallet. »Han uppbyggde smedjor, mas-
ugn, mangård, byggnader för arbetare,
upprensade dammar, förbättrade vatten-
drägten , uppgräfde mossar och kärr,
upparbetade Aldebäcks grufva och höll
densamma i gång, anlade flera tusen
famnar stengårdar m. m. och erhöll der-
före af konung Adolf Fredrik assessors
namn, heder och värdighet samt upp-
liöjde.^ i adligt stånd af kon. Gustaf III
den 20 December 17 88 med namnet
Liljenstolpc,» — berättas det i Tunelds
nyaste upplaga. År 1799 tillhörde bru-
Valsterbo Ref.
Falun.
293
ket och gården assessorskan Liljenstol-
pe, på 1830-talet öfverstlöjtnant Mout-
goinery. Nuvarande egaren är bruks-
patronen och riddaren J. Tillberg, som
eger Falsterbo gård om 1 raant. skatte,
taxerad till 3,5 5 rdr banko, Falsterbo
bruk med tillverkning af 1,072 sk?t
17 \% stångjern, och Bolhults masugn,
taxerade till 36,325 rdr bko, en mjöl
qvaru med 4 par stenar, 2 sågqvaruar
med 2 ramar, 1 dito med 1 ram samt
dessutom uti samma socken hemman,
qvarnar och sågar, tillika med bruket
taxerade till 151,700 rdr bko.
Falsterbo Ref. Det bekanta och för
seglare farliga refvet vid Falsterbo sträc-
ker sig en mil ut i hafvet, men har
sedan 1843 en lentile-fyr, som synes
hela 6 mil ut till hafs, och derjemte
utlägges sedan 1844 här ett fyrskepp,
genom hvilka åtgärder straudningar blif-
vit ansenligt mer sällsynta än förut.
Före 18 43 fanns här blott en kolfyr.
Om sjöslaget vid Falsterbo ref, se Fal-
sterbo stad.
Falu Bergslag och (Jrufva. Se Stora
Kopparberget.
Falu Bergslags Euskilda Verk. Stora
Kopparbergs Bergslag består af ett bo-
lag, deladt uti 1,200 lotter eller s. k.
fjerdeparter. Ursprungligen egde Bergs-
laget endast Stora Kopparbergs Grufva;
men efter hand hafva de s. k. Enskilda
Verken, d. v. s. åtskilliga bruk, inrätt-
ningar och egendomar utom Grufvan,
tillkommit dels genom köp, dels genom
anläggningar. Med en tolfhundradel i
grufvan eller en s. k. »fjerdepart» följer
oskiljaktigt en tolfhundradel i de »En-
skilda Verken», hvilka sistnämda hafva
sin särskilda styrelse, skiljd från huf-
vudverkets eller Stora Kopparbergs Gruf-
vas, ehuru bägge styrelserna hafva sam-
ma principaler. Dessa »Enskilda Verk»
äro: Svartnäs jernverk, — Ägs mas-
ugn, — Vintjerns grufvor, — Korsa
jernbruk, — Noraå jernbruk, — Janså
masugn, — Löfsjö masugn, — Lindes-
näs jernbruk, — Andersforss bruk, —
Eriksforss bruk i Jerna socken af Kop-
parbergs län, vid Wanån, anlagdt 1837,
men åter nedlagdt 185 3, h varefter stäl-
let blifvit anslaget till boställe åt Falu
Bolags forstman i Vester-Dals distrikt,
— Snöa jernbruk, — Johannisholms
glas- och jernbruk, — Falu Sva/vel-
Vitriol- och Rödfärgs-verk, — Konung
Gustaf IILs Silfververk, — Lima jern-
verk — och Laxsjö masugn, h varom
närmare på vederbörliga ställen.
Falu Kungsgård, eller Jioret, belägen
icke långt från staden Falun, har varit
säte (ör höfdingarne i Dalarne; men
byggnaden är längesedan nedtagen. Ar
1621 egdes Noret af en rik bergs-adels-
man, Christopher Olofsson, som adlades
af Gustaf den Store och i orten all-
mänt kallades Gyllenknoster. Kungs-
gården är för närvarande anslagen åt
landshöfdingen på hans lön.
Faluu. Landskapet Dalarnes huf-
vudstad, belägen vid 65" 3ä' nordl. br.,
23 mil från Stockholm, mellan sjöarna
Warpan ocli Runn, är såsom stad all-
deles icke gammal, men deremot ur-
gammal som handels- och marknads-
plats. Namnet skrefs i fordna tider på
fleralianda olika sätt, t. ex. Faahlan,
Falone, Fahlån, Fahlund, Kopparbergs-
Pahlun m. m. och härleder sig sanno-
likt, likasom Falköpings namn, från det
gamla ordet Fala, en slättmark, och å,
emedan en sådan, som förenar de bäg-
ge sjöarna, slingrar sig igenom den
Fala, på hvilken den nuvarande staden
är belägen. Kedau Carl IX var be-
tänkt på att vid den gamla marknads-
platsen anlägga en stad, för hvilken
han skall hafva utfärdat privilegier år
1608; men planen kom icke till verk-
ställighet förrän år 1624, då Gustaf II
Adolf förnyade de af fadern meddelade
privilegierna, hvilka ytterligare bekräf-
tades 1641 af drottning Christina och
sedan af flera följande regenter. Den
sålunda anlagda stadens historia utmär-
ker sig icke för några synnerligen märk-
värdiga tilldragelser, fastän den i äldre
tider varit skådeplatsen för åtskilliga
sådana, för hvilka vi framdeles få re-
dogöra under artikeln Stora Koppar-
berget. Ehuru förskonad från härjande
sjukdomar, — roströken påstås säkert
skydda staden mot pest, — har Falun
likväl varit utsatt för åtskilliga olycka-
7n
Falun.
V^alnn.
händelser, såsom eldsvådor ocb öfver-
sväraningar. Den 27 Juli 1666 an-
ställdes t. ex. stor förödelse af ett sky-
fall, åtföljdt af åska, blixt och hagel.
Det fruktansvärda natur- upproret förde
bort hus och bredde ut slagghögar,
drog raed sig stora kolhögar och ved-
staplar, förstörde koustgrafven till gruf-
van och sopade bort åtskilliga bergs-
mäns bruk vid Gamineltorget. Det va-
rade blott ett par timmar, men föror-
sakade icke desto mindre ansenlig ska-
da, hvilken af en samtida författare
up|)skattas till mer än 30,000 daler
kopparmynt. Densamme uppgifver, att
många derigenom förlorade sina egor,
emedan från dessa all svartmyllan blef
bortsköljd och de i stället öfverhöljdes
med slagg. Grufvan var i stor fara,
och förlusten derstädes uppskattades till
1,000 sk'S ofri råkoppar. Regeringen
anslog 10,000 daler kopparmynt till
utdelning åt dera, som blifvit lidande
vid tillfället. Ar 1677 ledo äfven de,
som bodde vid den genom staden rin-
nande ån, mycket af dennas öfversväm-
maude. Både före och efter denna tid,
åren 165 5, 1728 och 176 4, förorsaka-
de vårfloden sådana öfversvärauingar, att
vattnet stod flera alnar högt på Hel-
singe- och Nytorgen. Under mer än
130 år efter stadens grundläggning hade
den blifvit förskonad från eldsvåda;
men år 1761 inträffade tvänue sådana
tätt efter hvarandra, den 20 Juni och
natten till d. 1 Juli, hvarigenom större
delen af staden afbrändes. Sedan in-
träffade ingen sådan olyckshändelse, förr-
än i Oktober 1847, då eld utbröt i
stadens iiordvestra del, Östanforss, och
skadan beräknades till icke miuilre än
60,000 rdr bko.
Falun var år 1743 skådeplatsen för
den n lider namnet Dal-upproret kända
oroliga rörelsen i Dalarne under närada
år. i>e upproriska hade till d. 8 Juni
detta år sammankallat alla Dalsocknar-
nas invånare till Falun, der Dalamän-
uen också ganska rigtigt infunno sig,
väpnade med bössor, spik-klubbor, spjut
och vapen af alla slag, som de i hast
kunnat anskaffa, anförda af riksdags-
mannen Per Andersson från Mora, ma-
jor Wrangel och bruksbokhållaren Sche-
din. £eslut fattades att strax tåga
till Stockholm, der de ämnade genora-
drifva sina fordringar. De begärde ge-
nast af landshöfding Wennerstedt va-
pen och kulor; men ehuru sädana för-
varades i en byggning vid Kungsgår-
den, svarade laudshöfdingen, att ingen-
ting fanns, och att han sålunda ingen-
ting kunde gifva. När Wennerstedt se-
dan återkom från staden till Kungsgår-
den, som då var landshöfding-residen-
set, hade en mängd allmoge saralat sig
på gårdsplanen och fordrade återigen
vapen. Laudshöfdingen gaf då samma
svar som förut, men måste slutligen
.'örbinda sig att följande dagen infinna
sig vid Dalkarlarnes chorum. Till detta
uppmarscherade de på torget om morgo-
nen den y Juni socknevis i leder, hvarje
trupp under gevär med sina anförare;
och det berättas, att de då hade skarp-
laddade skjutgevär. De bildade raidt
på torget en ring, i hvilken laudshöf-
dingen måste träda fram för bokhålla-
ren Schedin. Pastor Wallman i Gag-
nef gjorde morgonbön, som afhördes af
laudshöfdingen , öfverstlöjtnant Adler-
stråle, major Wrangel, borgmästaren,
lands sekreteraren och landskamrcraren,
tillika med några prester, som följde
med allmogen, och efter slutad bön
framträdde ur boudhopeu Fors Larsson,
som till huidshöfdingen lemnade ett
papper, hvilket han anraanade honom
och de närvarande tjeustemännen att
underskrifva, ty »alla borde göra ett
med allmogen, af hvad stånd de vara
måtte.» Imellertid voro bullret och sor-
let sådana, att Wennerstedts svar icke
kunde höras, hvarföre han med allmo-
gens saratycke steg upp i ett fönster,
hvarifrån han gjorde bönderna föreställ-
ningar och tillade, att den nyss afslut-
na freden vore fördelaktig, och att äf-
ven de borde vara nöjda med villkoren.
Derpå svarade riksdagsmannen Per An-
dersson: wfreden är nog god; men en
neslig fred vilja vi ej hafva», och vän-
de sig till bönderna med frågan : »är
det icke så, kära bröder?» Allmogen
besvarade denna fråga med ett dun-
drande ja! och på torget lossades ett
eller annat skott, så att laudshöfdingen
fann sig, tillika raed de öfriga herrar-
nc, nödsakade att teckna sitt uaran
under skriften. Under allt detta ovä-
Valan.
Falun»
295
sende gick en direktör Ehrenström ora- '
kring på torget och föreställde bönder- ■
na, buruledes de borde afstå från sitt j
galna företag; meu då hans föreställ-
ningar ingenting hjelpte, skyndade han
på bivägar till Stockholm och aflade
hos konungen berättelse om upproret.
Under det bönderna uppehöllo sig i
Falun, måste Bergslaget förse dem med
lifsmedel och tobak; men derraed åt- '
nöjde de sig icke, utan fordrade, att
Bergs -regimentet och Bergs- kavalleri-
kompagniet skulle följa dera till buf-
vudstade?) och att till allmogen skulle
utlemnas 120,000 daler; de nöjde sig
iraeliertid med 6,000 daler, 1,200 rul-
lar tobak och medikamenter från apo-
theket för 1,000 daler, hvarjemte de
togo det för reginientets räkning upp-
köpta brödet, tillika med dess nya ge-
vär och ammunition, som förvarades i
den förut oranämda bygguingen vid
Kungsgården. Derjerate måste lands-
höfdingen föranstalta ora skjuts och
proviant åt dem till Stockholm, dit de
äudtligeu bröto upp på morgouen den
1 1 Juui. Huru snöpligt hela upproret
slutades i hufvudstaden, är bekant af
Svenska historien, Schedin och Per An- '.
dersson frän Mora blefvo, såsom de e- i
gentliga anförarne, afrättade tillika med
4 bönder, major Wrangel insattes på
Warbergs fästning; men öfverstlöjtnant
Adlerstråle, som af bönderna tvingades
att medfölja från Falun, rymde ifrån ■
dem under vägen.
Ett annat historiskt märkvärdigt :
uppträde, hvartill Falun som stad varit
vittne, inträfiade år 1788. Man kän- :
ner, huru Gustaf III började ett an-
fallskrig mot Ryssland tvärtemot den
af honom sjelf stiftade grundlagen, och
huru de missnöjda inom hans egen här
begagnade detta för att förlama hans
operationer mot Eyssarne och lägga
band på honom sjelf. Det är likaledes
kändt, att, då underrättelse i detsam-
ma anlände, att Danskarne infallit från
Norge, Gustaf, som nu fann sig räd- ,
dad, eftersom han fått emot sig en an-
fallande fiende, beslöt att, lik Gustaf
Wasa, söka sin räddning i Dalarne.
Han lyckades med sin vältalighet för-
må Dalkarlarne att uppsätta en frikorps
om 3,000 man, och efter sålunda lyck-
ligen förrättadt ärende inträffade han
den 13 Sept. i Falun, der han helsades
med allmän hänförelse och följande da-
gen steg ned i grufvan, hvarefter han
återreste till Stockholm.
Det nuvarande Falun bildar en olik-
sidig fyrkant på ömse sidor om Östan-
forss- eller Falu-ån, öfver h vilken fem
broar, Falubron, Slaggbron, Nybron,
Pappersbruksbron och Qvarnbron, alla
af trä, leda. Staden, som har raka ga-
tor och reguliert indelade qvarter, har
icke mindre än 6 torg, Stortorget, Hel-
singtorget, Yxhammarstorget , Gustafs
torg, Qvarntorget och Get-torget, af
hvilka dock endast Stortorget bildar en
regelbunden fyrkant. Landshöfdingbu-
set, Bergshauptraannens bostälishus, kop-
parvågen, kronomagasinet, kyrkoherdens
boställe, det fordna kronomagasinet, nu
bergslagens spannmålsmagasin, och nå-
gra andra hus äro af sten; derjemte
tinnas åtskilliga hus, uppförda af slagg,
enligt en uppfinning af bergsrådet Svab;
men alla de öfriga äro af trä och hafva
från början varit bestrukua med röd-
färg, meu äro nu svartnade af svafvel-
röken, i synnerhet i den delen af sta-
den, som ligger närmast till Stora Kop-
parbergs grufva, hvilken är belägen på
stadens område. Fastän röken icke gif-
ver trähusen något vackert utseende,
har densamma dock på dem den för-
delaktiga inflytelsen, att ingen mask
eller röta förstör bjeikarna, hvarföre
man också här får se trähus, som äro
ett par hundrade år gamla. Röken
sväfvar ständigt öfver staden och är så
genomträngande, att silfver, koppar och
messing svartna deraf, hvarjemte den
meddelar en obehaglig lukt åt linne,
som i längden blir skört deraf, hvar-
före ock de förmögnare bruka på sina
landställen förvara finare duktyg och
andra linnepersedlar, hvilka blott vid
förefallande behof intagas till staden.
Det är också denna rök, som, enligt
hvad vi förut anfört, tros skydda Fa-
lun för pestsmittor; en omständighet,
som till och med föranledt hofvet att,
då pesten började visa sig i Stockholm
16 22, flytta till denna aflägsna stad.
Bland stadens byggnader förtjena
följande att företrädesvis nämnas:
Chrittinot kyrka eller Nykyrkan, be-
296
F^aiun.
f^^alun.
lägen vid östra sidan af Stortorget och
uppkallad efter drottning Christina, som
år 1635 köpte plats fill densamma pä
bergsmannen Maths Göranssons gård.
Grunden till kyrkan lades 1642, och
planritningen dertill uppgjordes af Ni-
coderaus Tessin. Kyrkan, som invigdes
år 165.9, har 130 alnar i längd, 50 i
bredd och 30 alnar i höjd samt var
fordora försedd med ett torn af 121
alnars höjd, hvilket likväl, antändt af
åskeld, nedbrann den 26 Juni 1711,
vid hvilket tillfälle också 6 klockor för-
stördes. Det efter branden uppförda
tornet är icke så högt som det äldre,
men har ett af Polhem förfärdigadt ur-
verk. Altartaflan uppsattes omkring är
167.0, orgel verket, bygdt år 16 57, har
sedan blifvit repareradt. I kyrkan fin-
nas en mängd vapen och epitaphier,
t. ex. öfver landshöfdingarne Brändes,
Duvall och Gripenhjelra, bergsrådet Svab
m. fl. Christinae församling bildar, till-
lika med Stora Kopparbergs socken, ett
regalt pastorat af l:sta klassen i Stora
Tuna kontrakt af Westerås stift. Pa-
storatet, som består af 19V2 mantal
med prestgård af ^^192 mantal, bebod-
des 185 6 af 6,136 personer. Uti sta-
dens fasta folkskola undervisades sam-
ma år af 1 examinerad och 6 oexami-
nerade lärare 153 gossar och 119 flic-
kor, medan 70 gossar åtnjöto under-
visning i allmänt läroverk samt 4 6 gos-
sar och 123 flickor hade enskild un-
dervisning, så att de skolpligtiga bar-
nens hela antal uppgick till .269 gossar
och 2i2 flickor.
Mari<x Magdalence eller Kopparbergs-
kyrkan, i dagligt tal kallad Gammal-
kyrkan, länge bergslagens enda, nu
landsförsamlingens kyrka, ligger på sta-
dens område vid den så kallade Norra
Kyrkobacken. Hon skall vara byggd i
medlet af 15:de århundradet och lärer
hafva år 1471 blifvit invigd af biskop
Lydichinus i Westerås. Kyrkan, som
tillbyggdes Aren 1650 och 1685, hade
i början midt på taket ett torn, hvil-
ket på midsommar-aftonen 17 57 ned-
brann af åskeld, hvarefter man år 1778
började att uppföra ett nytt torn, som
sammanbyggdes med kyrkan och blef
färdigt 1783. Kyrkan är rik på silfver
(öfver 1,200 lod) och har åtskilliga epi-
taphier, deribland öfver Dalahöfdingen
Jöus Danielsson Svinhufvud, f 15 69,
samt ståthållaren Carl Bonde, -j- 1600,
m. fl.
Landshöfdingbostållet, ett tvåvånings-
stenhus vid Asgatan, är bygdt år 1762
af en rådman Engström, men ombygg-
des af landshöfding Nordin, som var
länets höfding från 17 90 till 1812, och
såldes af honom till kronan för 20,000
rdr bko. Residenset består af en huf-
vudbyggnad med två dermed samman-
hängande flyglar, som kringsluta en
rymlig, stenlagd borggård. Dala-höf-
dingarne bodde fordom på Noret, och
man känner fogdar och höfvidsmän från
14:de århundradet ända till år 1581,
då benämningen förvandlades till ståt-
hållare. Mellan åren 1622 och 1634
var provinsen delad i två län ; Vester-
Dalarne hörde då under Westerås län,
medan Osterdalarne och Bergslagen ut-
gjorde ett eget. De saramanslogos år
1634, men 1641 bildades af Koppar-
bergslagen jemte Salbergs och Näsgårds
län ett landshöfdingdöme med residens
i Falun, h varemot Vester-Dalarne, Ve-
ster-bergslagen och Säters län utgjorde
ett annat; de förenades dock till ett
enda år 1646.
Stadens Rådhus, vid Stortorget, är
uppfördt år 16 50, hufvudsakligast gen-
om drottning Christinas frikostighet,
men blef »förbättrad t och fuUbordadt
år 1749», såsom det heter i den öfver
porten anbragta inskriften. Såsom det
enda i sitt slag kallades det länge »Falu
Stenhus», likasom ortens fängelse sedan
gamla tider haft namnet »Falu Kista.»
Rådhuset har undergått flera reparatio-
ner, sednast 1853; stadens högsta sty-
resman kallades i början »burgrefve»
(burggrefve), och under denne fungera-
de icke mindre än 3 borgmästare. För-
sta burggrefven var H. M. Teet, om-
nämd 1641, Sedan 1683 hade staden
2, sedan 1720 blott en borgmästare.
Vid Stortorget ligger likaledes Berga-
hauptma^inens boställe, egentligen upp-
fördt (år 1762) till magasin för bergs-
lagen, men sedermera tillbygdt (1807
— 1819) och inredt till boställsrum och
lokaler för bergslagens direktion, fat-
tigvården ocb sparbanken, hvartill kom-
mer en stor saloug för allmäuua förlu-
Falun.
Falu Rödfärgs-Verk. 297
stelser. I byggnaden torvaras eu af
en grefve Bjelke skänkt raineralie-sara-
ling. — Lasaretts-, Kurhus- och Hospi-
tals-byggnaden är ett vackert stenhus
vid sansma gata som landshöfdinghuset,
uppbj'gdt efter 176 hårs brand och af
länet inlöst från Seraphimer- Ordens-
Gillet. — Bergsskolan har sin lokal i
den gärd, som fordom egdes af den
bekanta chemisten Gahn, hvars bibli-
othek och samlingar likaledes blifvit
inköpta för bergsskolans räkning. —
Bland nj^are byggnader märkas Cellfän-
gelset, uppfördt 1848, och Theaterhuset,
en stor byggnad af bräder, täckt med
stenpapp och försedd med 2 logeradcr.
Utom ett fullständigt högre elemen-
tarläroverk, en folkskola, en söndags-
skola och en slöjdskola för flickor, eger
Falun en Bergsskola, för hvilken regle-
mentet utfärdades den 31 Dec. 18.21,
och hviars syftemål är att meddela prak-
tisk undervisning i de vetenskapsgrenar,
som tillhöra bergshandteringen. Utom
de ordinarie lärarne finnas extra lärare,
som antagas af föreståndaren. Staten
bidrog år 185 6 till detta läroverk med
6,712 rdr bko; men bidrag dertill ut-
gå äfven af bruks societeten, så att sko-
lans årliga inkomster stiga till öfver
10,000 rdr bko.
Falun, som år 17 60 beboddes af
5,180 personer, hvilkas antal år 1850
sjunkit till 4,260, hade 1858 inalles
4,77 5 invan, och bestod 1856 af 247
hus och tomter, hvartill korarao 71
kopparhyttor, 3 röd färgs verk, 6 fabri-
ker m. m. Den staden tillhörande jor-
den bestod af 946V8 tunnland, deraf
192 åker, och hela uppskattningsvärdet
steg till 768,378 rdr bko, medan stats-
bidragen inalles uppgingo till 116,864
rdr samma mynt, deribland de för Stora
Kopparbergs grufva inberäknade. Deraf
åtgingo till stadens styrelse 5,413, till
kleresiets underhåll 5,4 58 och till fat-
tigförsörjningen 8,0 22 rdr banko. Sta-
dens domstolar äro Grufve- och Råd-
stugu-rätt; genom sina privilegier af är
1741 är Falun befriadt från båtsmans-
håll. Fattigvården är ordnad enligt ett
af Kongl. Maj:t faststäldt reglemente
och hade enligt räkenskaperna för 185 5
en behållning sedan föregående året af
2,210 rdr. hvartill koramo 8,7 22 rdr
U.
inkomst under året och en donation af
4,200 rdr banko, medan utgifterna för
69,394 portioner mat till 148 almose-
tagare och åtskilliga beklädnadspersed-
lar m. m. uppgingo till 6,482 samt för
62 barns uppfostran och underhåll på
landet till 1,509 rdr bko. Dessutom
uppfostrades samtidigt på landet 1 9
i)arn af fattiga föräldrsr i Falun, hvar-
lill kostnaden för år 185 5 uppgick till
610 rdr, tagna af en fond, dertill an-
slagen af brukspatron Forslind. Inom
länet är derjemte insamlad en fond till
eu räddningsanstalt för vanvårdade och
vanartade barn, hvilken vid 185 5 års
slut uppgick till ett belopp af 13,142
rdr, och för räntan af hvilken 20 barn
från Falun och andra kommuner inom
länet njöto underhåll och vård.
I staden finnes länets lasarett med
sin lasarettsläkare, som tillika är stads-
läkare, hvarjemte läkarevården besörjes
af provincial-läkaren och gruf-läkaren.
Staden är säte för Kopparbergs Läns
och Bergslags Enskilda Bank och har
derjemte en sparbank. Af fabriksinrätt-
aingar funnos 1858 repslageri, Baierskt
bryggeri, garfveri, en svafvelsyrefabrik
och två boktryckerier. De handlandes
antal uppgick 1856 till 37 män och
3 qvinnor, med 31 biträden och en be-
villningstaxering af 5 68 rdr bko, hvar-
eraot handtverksklassen bestod af 66
män och 8 qvinnor med 100 gesäller,
107 lärlingar och 4 andra arbetare;
bevillningen på manufakturer och handt-
verkerier uppgick till 316 rdr banko.
Dertill kommo ytterligare 25 män, som
med egna händer tillverkade handtverks-
arbeten till afsalu som försörjnings-
medel.
Sedan den 13 Juli 1859 är Falun
förenad med Gefle genom Gefle-Dala-
jernvägen. Staden innehar vid riksda-
garna nuramern 15; dess vapen är ett
berg och derunder utsigt af staden med
omskrift: Insignia Cuprimontance Civt-
t.atis Falun.
Falun. Säteri uti Strö socken och
Kållands härad af Skaraborgs län. Se
Lindholmen.
Falii Sfafvel-, Vitrlol- och Rödfärgs-
Verk, beläget invid staden Falun och
3S
29S V^ala Rödfiirgs-Verk.
Stora Kopparbergs Grufva, är ett af 1
rikets vigtigare verk i denna rigtning !
och utgör ett af de så kallade Stora
Kopparbergs Bergslags Enskilda Verk.
Redan Carl IX påminde i bref af den '
5>0 Dec. 16 08 stätbållaren Carl Bonde
om inrättandet af ett Vitriol-sjudnings-
verk; men först genom ett Kongl. Bref
af d. 12 April 1748 anbefalldes Bergs-
kollegium att befordra en vitriol-sjiid-
nings-inrättning vid Stora Kopparberget,
ocli frän denna befallning härleder sig
egentligen verkets uppkomst. Dåvaran-
de geschwornen A. Lundström ingick
då med bergsrätten aftal om verkets
anläggning, och denna påbörjades den
3 April 1749 samt var fullbordad den
20 Dec. samma år; men efter IV2
års förlopp blef det upprättade verket
åter nediagdt. Är 17 62 gaf Bergs-
kollegium grufverätten tillkänna, att det
anmodat bergsrådet Anton von Svab
att gå Bergslaget tilliianda med råd
och underrättelser för inrättningens åter-
upptagande. Ändtligen den 17 Febr.
17 64 utföll Bergs-kollegii privilegium
för ett dels Svafvel- och Rödfärgsverl',
dels ett Precipitationsverk. Bergslaget
utförde iraellertid icke sjelft anläggnin-
gen, utan uppdrog densamma genom
ett ständigt arrende, enligt kontrakt af
den 20 December 1777, åt bergsrådet
friherre S. G. Hermelin, assessorn Gottl.
Gahn och bergshauptm^nnen A. Pol-
heiraer, hvilka också fullbordade an-
läggningen. Polheimer sålde år 1794
sin tredjedel till i)aroTi Hermelin, hvar-
efter Ve transporterades till Gahn, så
att Hermelin och Gahn blefvo innehaf-
vare af hvar sin hälft i verket. Her-
raelins hälft inköptes af Bergslaget år
180 5 mot 7,.333V3 i'dr bko, och den
nndra hälften blef slutligen, sedan ver-
ket vunnit ansenlig utvidgning, år 1852
inköpt för 19,216 rdr bko. — Vitri-
olen tillverkas af grufvattnet, svaflet
genom röstning af svafvelkis och röd-
färgen genom slaroning och bränning
af gamla vittrade grufvarp. Verket be-
står nu af ett gradervcrk för grufvatt-
nets afdunstning, pannor för detta vat-
tens ^Jtterligare inkokning samt sumpar
för vitriolens kristallisering, 2:ne slamm-
inrättningar för den vittrade varpen,
en kalciner-ugn för den slamrande jor-
Farlinlt.
den samt qvarn för rödfärgens målning,
äfvensora pannor för råsvaflets inkok-
ning och sublimering. Skatt till kro-
nan erlägges med hvart 3 0:de sk^S svaf-
vel och grön vitriol särat hvar 30:de
tunna rödfärg. Tillverkningen uppgick
1854 till 2,492 tunnor rödfärg,
12 sk'5 vitriol M 2,
1 sk'tt 8 l?b svafvel,
4 sk^tb gulocker och
1856 till 1,880 tunnor rödfärg,
477 ska vitriol M \, \
1 1 6 sk<S » M 2,
122 sk^ svafvel.
Fardheiu. Ting i Södra Befallnin-
gen på Gotland, innefattar socknarna
Fardhera, Linde, Loista, Levide och
Gerura, består af 3^8 mänt. krono och
4 2^8 mantal skatte.
Fardheiu. Socken i Fardheras Ting
och Södra Befallningen på Gotland, be-
lägen inne i landet, uppgifves hafva en
areal af 4,050 tunnland, af hvilka 780
äro sjöar och kärr. Socknen består af
9^/^ mänt. och beboddes på 18 40-talet
af 313 personer, men hade 1850: 286
och 1856: 319 invånare. I socknens
fasta folkskola undervisades sistnäuida
år af en examinerad lärare 43 gossar
och 29 flickor, medan 6 gossar och 9
flickor undervisades i hemmet särat 2
gossar och 3 flickor saknade undervis-
ning. — Fardheras socken utgör tillika
med Linde och Loista ett konsistorielt
pastorat af 2:dra klassen i Södra kon-
traktet af Wisby stift. Hela pastora-
tet, som består af 24% förmedl. man-
tal med 3/4 mänt. prestgård, beboddes
1856 af 853 personer. Kyrkan, af
sten, skall vara byggd år 10 49. Fard-
heras kyrka var enligt garala Wisby-
lagen en fristad för mandråpare. —
Adress: Wisby.
Farhult. Socken i Luggade härad
af Malmöhus län, 1 V2 "^i^ v- s- v. från
Engelholm, vid hafvet, uppgifves hafva
en areal af 4,065 tunnland, af hvilka
blott 4 äro sjöar och kärr. Socknen,
som har skarp och mager åker och äng
med något ek- och furuskog, består af
nVfl mantal (8V12 skatte, 3V4 krono
samt 5V3 utsockne-frälse), är uppskat-
tad till 83,640 rdr bko och beboddes
på 1840-talet af 865 personer, men j
hade 1850: 1,047 och 1856: 1,155 in-
van. Socknen hade sistnämda år både
tast och ambulatorisk folkskola med
hvar sin examinerade lärare; i den fa-
sta skolan undervisades 4f> gossar och ,
26 flickor, i den arabulatoriska 25 gos-
sar och 26 flickor, medan 1 gosse bi-
vistade allmänt läroverk, 17 gossar och
28 flickor undervisades i hemmet. —
Parhults modersocken utgör, tillika med
annexet Jonstorp, ett regalt pastorat af
3:dje klassen i Luggude kontrakt af
Lunds stift. Hela pastoratet, som be-
står af 7lVi2 oförmedl. hemman, med
prestgård af Vg mantal och annexhem-
tnan om ^/^ samt 4 tunnor 2 2 kappar
kronotionde, beboddes 1856 af tillsam-
mans 2,80 5 personer. — Ingen större
egendom linnes i socknen. — Adress; i
Engelholm.
Faringe. Annex-socken i Närding-
hundra härad af Stockholms län, vid
vestra stranden af sjön Giuningen, upp- ;
gifves hafva en areal af 13,056 tunn- (
land, af bvilka 820 äro sjöar och kärr. '
Ett midt igenom socknen gående vat-
tendrag faller ut "i Rycklingesjön eller
Wiken och följer vidare socknens vestra
gräns till Stamsjön och norra gränsen |
till Ginningen, hvilken afbördar sig '
genom Olands-ån. I socknens sydve- :
strå hörn ligger sjön Testen. Socknen ',
utgöres till största delen af bergläudig
skogsmark, ulom i midteu kring kyr-
kan och det ofvauuämda vattendraget.
Lera och svartmylla äro rådande jord-
mån i dalgångarna, annars sand och
raojord. Näringar äro åkerbruk, ängs- ;
och skogsbruk, körslor för bruken i de
kringliggande socknarna samt något fi- >
ske. Socknen består af SlVg niantal
[12^/^ skatte, 2^ g krono och le^/^ fräl-
se), med 31 oskattlagda torp och 3
qvarnar, samt beboddes 18 40 af 831,
1850 af 7 99 och 1856 af 832 invän.
Uppskattniugsvärdet uppgick 1857 till i
109,025 rdr bko. Socknen hade 1856
fast folkskola med 1 examinerad lärare,
som undervisade 18 gossar och 19 flic-
• kor, medan 1 gosse bivistade allmänt
läroverk samt 40 gossar och 3 9 flickor
undervisades i hemmet. — Faringe är
annex till Knutby konsistoriela pastorat ;
Var«torp<
399
af 2:dra klassen i Närdinghundra kon-
trakt af Uppsala stift; socknen före-
kommer år 1287 under namnet Farun-
rjy eller Farunye och hörde år 1314
till Ncerdhingiahundeeri. En sacerdos
namnes härstädes 1287, kaplaner från
15 93. Kyrkan är gammal, byggd af
gråsten. — Socknens vigtigaste gård är
Ora, vid Stamsjön. — Adress: Stock-
holm, Rånäs.
Farsta- Ett mantal frälse i Bränn-
kyrka socken och Svartlösa härad af
Stockholms län, vid sjön Magelungen,
taxeradt till 40,000 rdr bko, egdes är
1857 af statsrådet Almqvist. Gärden
har tillhört en Erik Bjelke, som 1733
tillbytte sig densamma l'rån Joh. Skytte;
1772 tillhörde den en Tottie, 1850 en
Willebraud.
Farstorp. Socken i Vestra Göinge
härad af Christianstads län, 4V3 nail
nordvest frän Christianstad, uppgifves
hafva en areal af 11,000 tunnland, af
hvilka 7 50 äro sjöar och kärr. Sock-
nen är en skogstrakt med större myrar
och kari'; största sjön är Luhrs fiskrika
sjö. Näriiigsgrenarne äro de i Vestra
Göinge vanliga. Folknummern, på 18 40-
talet omkring 1,400, uppgick 1850 till
1,492 och 1856 till 1,552 invånare.
Socknen består af 24^15 mantal, deraf
2IV3 skatte, 2/g krono och 2%, frälse,
med 1 mjölqvarn, 5 skattlagda och t
oskattlagd sågqvarn och ett slampverk
samt 7 utjordar pa kronojord. Hela
taxeringsvärdet uppgår till 98,100 rdr
banko. Socknen hade 1856 både fast
och ambulatorisk folkskola med 1 exa-
minerad och en oexaminerad lärare; i
den förra skolan undervisades 20 gos-
sar och 30 flickor, i den sednare 63
gossar och 60 flickor, medan 5 gossar
och I 1 flickor hade undervisning i hem-
met. — Farstorps socken, som förut
varit moderförsamling, är för närvaran-
de annex till Hästveda regala pastorat
af 2:dra klassen i Östra Göinge kon-
trakt af Lunds stift. Kyrkan, för icke
Inngesedan utvidgad, är vacker och väl
bibehållen. — Adress: Christianstad.
Farstorp. Ett mantal säteri uti
Kråkshults socken och Södra Wedbo
300
Faratorpi
härad af Jönköpings län, är bland or-
tens mindre goda bcmman och tillhör
nu bönder. Det egdes på 1760-tiilet af
vice-presidenten Klingspor, som inneha-
de Fagerhult i sanama socken, och har
sedan varit innehafdt af flera herremän.
Farstorp. Ett mänt. frälsesäteri uti
Nye socken och Östra Härad af Jön-
köpings läu, med dertill hörande såg
värderadt till 5,600 rdr bko, tillhörde
185r» öfverstlöjtnanten och riddaren C.
Lagercrantz, som uppfört nytt corps-
de-logis m. m. Ett mantal Biltingaled
är som ladugård lagdt under säteriet.
Såsom egariuna af gården uppgifves år
1635 »jfrun på Korpagårdeu», 1646 och
1651 fru Brigitta Roos. Omkring år
1770 egdes Farstorp af baron Carl
Rappe, hvars måg, majoren Bengt La-
gercrantz, mottog gården 177 9. Den
har sedan tillhört slägtcn Lagercrantz.
Fasma. Fyra och ett haift mantal
frälse i Tensta socken och Noruuda hä-
rad af Uppsala läu, nordvest frän sock-
nens kyrka, namnes redan är 1316 och
gjordes till herresäte af slägterna Oxeu-
stjerna och Lewenhaupt. Gården till-
hörde 1825 en Wrede och egdes 1S49,
tillika med 8 mantal inom socknen
samt iVg naant. i Wiksta, af Björkman^
egare till Sätuna i Björklinge.
Fasta Wisuare. Med detta namn be-
tecknas 2^3 till Närdingbundra härad
hörande mantal af den i Stockholms
län och Sjuhundra härad belägna Fa-
sterna socken.
Fasterna. Socken i Sjuhundra hä-
rad och Stockholms län, 2^;\ mil ve-
sterut fråu Norrtelje, mellau Rimbo* i
sydost. Edsbro och Knutby i nordost
och nordvest, Almunge likaledes i nord-
vest och Gottröra i sydvest; mellan
Edsbro och Knutby skjuter socknen iu
i Närdinghundra härad, till hvilket den
s. k. Fasta \Yisnare, 0.121 qvadratmil,
börer. Socknens areal uppgifves til!
22,541 tunnland, af bvilka 3,320 äro
sjöar och kärr. Socknens tre största
sjöar firo Koman, Gafvel-Långsjön och
Skevihn, alla sammanbundna med hvar
l<^asierna.
andra; den sistnärada faller ut åt öster
till Rimbo; genom dessa tre sjöar gick
fordom gränsen mellan de bägge sock-
narna Fasta i öster och Estarne i ve-
sler, bvilka sammanslogos till en vid
slutet af nästförflutna århundradet.
Socknen upptages till största delen af
skogsmark med betydliga kärr, bland
bvilka Helveteskärret på norra gränsen;
blott kring Skeviken finnes å ömse si-
dor dels jemn, dels småkullig bygd af
större vidd med lera eller svartmylla
som rådande jordmån. Näringarne äro
åkerbruk, ängs- och skogsbruk, bergs-
bruk samt något fiske. Socknen består
af 49^^/24 förraedl. hemman, af bvilka
2 äro skatte, i^/^ krono samt -iS^^/.j,
frälse; hela taxeringsvärdet var 1857:
4 5 4,025 rdr bko. Folkmängden, som
1805 utgjordes af 1,412 personer, hade
1850 stigit till 1,534 och 1856 till
1,581 invan. Socknen hade sistnärada
år både fast och ambulatorisk folkskola
med I examinerad och 1 oexaminerad
lärare: i fasta skolan undervisades 93
gossar och 5 5 flickor, i den ambuiato-
riska 26 gossar och 8 flickor; 2 gossar
undervisades i allmänt läroverk, 1 I gos-
sar och 7 flickor i hemmet. — De
bägge socknarne Fasta och Estarne sam-
manslogos eriligt Kongl. resolution af
1797. Estarne namnes 1303, FaMa-
kirkiu, 1317; kyrkorna lågo på hvar
sin sida af Skeviken : men på det ställe,
der Estarne kyrka fordom låg, uppför-
des åren 17 99 — 1801, på bekostnad af
egaren till Rånäs bruk, den nya gemen-
samma kyrkan, en korskyrka af tegel
med högt torn. Under choret är en
graf för grefliga Oxenstjernska slägten ;
pä kyrkogården finnes en marraormin-
nesvård öfver bergsrådet Lefebure. Fa-
sterna socken utgör ensam ett patro-
uelt pastorat af 3:dje klassen i Sjuhun-
dra kontrakt af Stockholms län; prest-
gårdeu utgör 1^'^ mantal, vederlaget
15 tunnor 3 kappar. Potronus är ega-
ren af Rånäs. — Bland fornleraningar
nämnas grafbögar vid Rånäs, Mörby
och Örby; vid Skevikens vestra ända
står ruinen af det gamla Oxenstjerne-
slottet Mörby. — Socknens förnämsta
gård är Rånäs bruk, till hvilket Mörby
gård nu lyder. — Adress: Stockholm,
Rånäs.
Fastorp.
Fastorp- Hemman i Tofteryd soc-
ken och Östbo härad af Jönköpings
Ihh, anraärkniiigsvärdt med anledning
af ett fornminne, som träffas vid tor-
pet Moliden å hemmanels egor och be-
står af en lyrsidig plan, belagd med
smärre kullersten, likasom en stadsgata,
20 alnar på hvar sida. Stenplanen lig-
ger på en hög backe strax söder ora
torpets åkerlycka. Liljegren och Bru-
nius förmena, att sådana stenplaner va-
rit begagnade vid offerförbränningar, och
den nu ifrågavarande är i öster, norr
och söder innesluten af en låg steumair,
som blott till V2 ^^" höjer sig öfver
jordytan. Allvin, som, med anledning
af denna stenhägnad, frågar: »månne
vi icke här ha framför oss den i sagan
förekommande Balders hade?» beskrif-
ver fornminnet närmare i Östbo Häi*ads
Beskrifning, sid. 41. — Fastorp är äf-
ven beryktadt iör ett i orten mycket
omtaladt spökeri på detta hemman om
hösten 180 5. Dermed förhöll sig som
följer. En rik och myndig bonde, An-
ders Thorsson i Skog, hade år 1796
till Tofteryds kyrka skänkt en messings-
Ijuskrona, h vilken han var fåfäng nog
att låta h.nnga upp midtför sitt bänk-
rum i kyrkan. Detta väckte förtrytelse,
och en vacker natt sex år derefter blef
kronan helt och hållet sönderslagen,
llansakning hölls vid domstol; men för-
brytaren kunde icke upptäckas. Då för-
sökte raan, att låta en qvinna, vid
namn Lisbeth, som dött för 20 år till-
baka, gå igen i Fastorp och om nät-
terna utropa helgerånarens namn. Vid
ny dornstolsransakning kunde icke hel-
ler upphofvet till spökeriet upptäckas,
ehuru riksdagsmannen Anders Johans-
son i Kyd, som likaledes skänkt en
ljuskrona till kyrkan, misstänktes hafva
sin hand med i sjielet. Anders Thors-
son skänkte imellcrtid en ny krona till
kyrkan, och denna fick vara i fred.
Fatniomack. Kapell i Aseli; Lapp-
mark, tillhörande Wilhelmina socken
och beläget vid öfra ändan af Kultsjön.
Kapellet eller Bönehuset, som ligger
minst 12 mil från Wilhelmina kyrka,
uppfördes ungefär vid samma tid som
denna (1785 — 17 94); gudstjenst förrät-
tas derstädes endast 2 gånger hvarje
F'nxaliolin.
.•$01
sommar, då Lapparne samla sig dit för
att fira Andra och Tredje Bönedagen,
hvilka i Lappmarken icke alllid firas
på de anbefallda dagarna, utan vid den
tid eller de tider, då dt;t är beqvämast
att färdas. — Bönehusets namn skrif-
ves äfven Fatmomalcke eller Fatmomåkke
och skall härleda sig frän ett par Lapp-
ska ord, som uppgifvas betyda grepe
och göromål. Enligt Zetterstedt lär
imellcrtid stället egentligen hafva hetat
Fadne-makke eller Fadno-måkke, af hvil-
ka ord det förra betyder Angelikaörten,
det sednare göromål, men också ända,
botten, så att namnet skulle betyda det
innersta af en vik, der Ängelika-örten
växer. Angelika-örten är, som samma
författare anmärker, Lappens både läc-
kerhet, läkemedel och nästan enda kryd-
da, och den växer utmed Kultsjöns hela
vattendrag endast på det ställe, der
bönehuset är beläget.
Faiirås. Härad i Halland, innefat-
tande socki>arna Fagered, Källsjö, Ulla-
red, 28"7/i44 mänt. af Gällared, 20i%,
mantal af Gunnarp, Okome, Svartrå,
Köinge, Sibbarp, Dagsås, Ljungby, Alfs-
hög, Morup, Winberg och Stafsinge.
Af dessa socknar höra Ljungby, Alfs-
hög, Morup, Winberg och Stafsinge,
jemte delarne af Gällared och Gunnarp
till Halmstads, de öfriga till Warbergs
fögderi. Häradet, som har sitt ting-
ställe i Köinge socken vid Köinge by,
beboddes 1856 af 13,221 invan. Det
utgör 415 mantal och innefattar en
areal af 139,666 tunnland, af hvilka
10,6 6 5 äro sjöar och kärr. Hela taxe-
ringsvärdet för år 1857 uppgifves till
6 5 6,829 rdr bko. Den delen af hära-
det, som gränsar till Elfsborgs län, är
i allmänhet bergig och skogbevuxen ;
mot hafvet plattar landet ut sig till
en slättmark med någorlunda bördig-
het; raeu här råder brist på skog. I
förening med Ahrstads och Himble hä-
rader l)ildar Faurås härad en domsaga,
kallad Ahrstads,. Fanrås och Himble hä-
raders eller Hallands Mellersta domsaga,
Faxaholm, Faxoholin eller Fa\ehus
Fordom befäst slott i Helsingland, icke
långt från don plats, der staden Söder-
hamn nu är belägen. Slottet har varit
302
fi^Rxelan.
FelllngBbro.
väl befäst och försvaraile sig tappert
mot Margaretha, af hvars folk det er-
öfrades först den 9 Okt. 1389. Faxe-
holm blef sedan ett Danskt fogdenäste
och eröfrades af Erik Puke samt Elof
Djekn, som nedbrände och förstörde
det. Sedermera blef det sannolikt icke
åter upp bygd t.
FaielåD. Se Södra Ädals elf, biflod
till Ångerman-elfveu.
Feet-elfroii. Biflod till Vester-Dal-
elfven, kommer norr ifrån fjällen, flyter
genom Idre och Särna socknar samt
faller genom dessa socknar in i Vester-
Dal-eUven. ,
Fegeil. Sjö af tre mils längd, till-
hörande Atraåns vattensystem och be-
lägen på gränsen mellan Elfsborgs och
Jönköpings län. Se vidare Åtran.
Felestad. Socken i Röunebergs hä-
rad af Malmöhus län, 1^,'^ mil o. n. o.
från Landskrona, har en areal af 1,0 41
tunnland och består af 2^ g mantal, ta-
xerade år 1857 till 33,860 rdr banko.
Socknen hade på 1840-talet ?67 invå-
nare; år 185 var invånarnes antal
268, år 1856 blott 244. — Socknen
är annex till Kjells-Nöbbelöf i Onsjö
härad och bildar tillika med denna soc-
ken ett regalt pastorat af 3:dje klassen
i Rönuebergs kontrakt af Lunds stift.
— Adress: Landskrona.
Fellingsbro. Härad i Nerikes Östra
fögderi, norr om Dylta och Oppboga-
ai\y till VVesterås läns gräns i öster,
innefattar V2 förraedladt mantal af Ve-
stra Schedvi socken, 180^Vi-2 förmedlade
raant. af Fellingsbro socken samt Näs-
by och Ervalla socknar. Häradets areal
uppgifves till 91,413 tnnnl., af hvilka
8,04 5 äro sjöar och kärr. Det uppgif-
ves bestå af 25 4 mantal och beboddes
1856 af 8,260 invånare. Häradet har
sitt tingbtälle vid Fellingsbro prydligt
bebygiida gästgifvargård. Tillika med
Nya Kopparbergs Bf;rgslag samt Rams-
bergs och Lindes Bergslag utgör Fel-
lingsbro härad Lindes domsaga. Mar-
ken är i allmänhet mer jeran än berg-
aktig: spannmålsodling och boskaps-
skötsel utgöra invåuarnes förnämsta nä-
ringsfång. — i''ellingsbro härad upp-
rättades 164 (se Fellinysbro Fjerding.)
Felliugsbro. Kontrakt i Westerås
stift, består af socknarna Fellingsbro,
Lindesbergs stads och Bergslags för-
samling. Näsby och Ervalla samt Raraa-
berg. Hela befolkningen utgjorde år
1856 inalles 21,827 personer.
Felliugsbro. Sockeu i Fellingsbro
härad af Örebro län, belägeu i norr om
Oppboga-ån, uppgifves hafva en areal
af 64,985 tunnland, af hvilka 5,200
äro sjöar och kärr. Socknen ligger
imellan Götlunda och Ödeby i söder.
Näsby i sydvest, Lindesberg i vester,
Ramsberg i norr samt Schedvi och Med-
åker af VVesterås län i öster. I Opp-
boga-äu, socknens södra gräns, infalla
tre mindre åar, nämligen Sverkersta-
ån, som kommer från Rarasberg, flyter
igenom Sundbo- och Hammarbo sjöarna
samt mottager ett tillflöde från Skillin-
gen och Gellingen i vester, — Essiugs-
ån, från gränsen af Medåker, och slut-
ligen Schedvi -ån vid socknens östra
gräns. De större vattendragen åtföljas
af åsar, som norrut hafva tämligen be-
tydlig höjd, men ännu större utsträck-
ning; socknens öfra del är derföre rik
på höjder och kullar, sjöar och raoras
samt bar till största delen sandig jord-
mån. Denna öfra eller norra del, sock-
nens skogsbygd, utmärker sig genom
sin naturskönhet framför den södra eller
slättbygden, hvilken deremot har vida
bättre jordmån. Ortens hufvudnäring
är åkerbruk, hvars afkastning dubbelt
motsvarar det egna behofvet; dertill
kommer betydligt skogs- och bergsbruk
samt bruksrörelse. Befolkningen är, sär-
deles på slätten, välmående och sjelf-
stäiidig. Af socknens 203^ ^^ hemman
höra I86IV12 till Fellingsbro härad, I V2
till Ramsbergs och Lindes Bergslag,
men löVo hemman till Åkerbo härad
af Westerås län (efter Statistiska By-
råns uppgift; eljest uppgifves socknens
hemmantal till 198^^2 mantal). Folk-
mängtlen, som år 1840 uppgick till
5,838 personer, utgjordes 1850 af 5,879
och 1856 af 5,960 invånare. Socknen
hade sistnämda år både fast och am-
Pellingrsbro.
Pellin^sbroi
303
bulatorisk folkskola med 4 examinerade
lärare, utom klockaren; i fasta skolan
undervisades 99 gossar ocli 78 flickor,
i den ambujatoriska 196 gossar och
158 flickor, medan 4 gossar undervisa-
des i allmänt läroverk, 3 gossar och 5
flickor hade enskild undervisning och
146 gossar samt 206 flickor undervisa-
des i hemmet, så att samtliga barnen
i skolåldern utgjorde ett antal af 448
gossar och 4 47 flickor. — Igenom sock-
nens södra del framlöper Köping-Hult-
jernvägen och har här en station. —
Fellingsbro, på 1300-talet kalladt Fjoe-
landsbro och räknande till namnet kända
kyrkoherdar från år 1396, komministrar
från slutet af 1500-talet, är för närva-
rande ett regalt pastorat af l:sta klas-
sen i Fellingsbro kontrakt af Westerås
stift. Prestgården består af 2 mantal.
Kjrkan, belägen vid landsvägen från
Nora och synlig från jern vägen utefter
en lång sträcka, är byggd af sten, stor
och rymlig samt troligen gammal, ehuru
flera gånger reparerad i nyare tider;
enligt Grau har hon fordom »varit med
18 torn beprydd.» Pä kyrkogården fin-
nes en graf för slägten Svedenstjerna.
Fellingsbro sockens invånare lofpri-
sas högeligen för bildning, god omdö-
mesförmåga och ovanlig upplysning.
»Folket, — säges det om socknens all-
moge, — älskar ordning och skick samt
räknar för sin heder och pligt att be-
fordra nykterhet och ordentlighet i lef-
nad och umgänge. Det utmärker sig
äfven för en högre grad af heders- och
rättskänsla och är varmt tillgifvet en
hv/ir, som omfattar det med sanu väl-
vilja. Allmogen lefver godt och är svag
för prakt både i mat och klädsel, hvil-
ket sednare egentligen afser qvinnorna;
dock lefver man icke öfver sina tillgån-
gar, hvilka mestadels äro tillräckliga
att bestrida årets utgifter. Klädedräg-
ten, — nu mer dock icke allmänt bruk-
lig, — är för mannen: en svart rock
med röd ståndkrage, röda uppslag och
tumsbred röd kant längs knappraden
på bröstet samt byxor af sämskskinn;
rocken knäppes igen med häktor. Qvin-
norna bära svart kjol, som icke räcker
ända ned till fötterna, svart tröja, hvit
halsduk, hvitt förkläde och hvitt huckle
på hufvudet. Denna männernas halft
militäriska drägt skall, enligt traditio-
nen, härleda sig från befrielsekriget un-
der Engelbrecht, och i kyrkans archiv
förvaras en kongl. förordning af Carl
XI, som påbjuder, att denna drägt,
hvilken för församlingen bibehåller min-
net af ärofulla tider, vid vite icke får
afläggas. Samma påbud är förnyadt af
Carl XII och anljefaldt att uppläsas
midsommardagen hvarje år. Fellings-
bro häradsboer, i synnerhet Fellingsbro
socknemän, giugo nämligen »man ur
huse» emot Danskarne, aktade ingen
uppoffring för stor och förstörde hellre
sjelfva sin egendom, än de lemnade den
uti fiendens händer; de drogo med hu-
strur och barn ät skogarna, h varifrån
de tappert försvarade sig och slutligen
blefvo fienden öfvermägtiga. Den egent-
liga hufvuddrabbniagen skall hafva stått
vid Spånga å, vesterut i Fellingsbro
socken, och såsom böndernas anförare
namnes en Ola Jansson. Afven hu-
strurna skola hafva deltagit i striden
med sina män, och berättas det, att eu
qvinna under sjelfva drabbningen fram-
födt ett barn samt att både hon och
barnet förblifvit oskadda, hvilkct af bön-
derna ansågs som ett för deras företag
gynnande järtecken. I socknen och
trakten lier närmast omkring visas än-
nu qvarlefvor efter de skansar, som En-
gelbrecht här anlade, och från hvilka
dgt egentliga angreppet på fienden skall
hafva blifvit företaget. Dessa skansar
ligga på Spånga egor och kallas «Ho-
mare Skans» och Spånga Skans», hvar-
förutan man på Nederby egor träfi'ar
leraningar af en liknande skans, anlagd
geut emot en annan sådan på andra
sidan Frötuna å, på Urvalla bys egor
i Götlunda socken. Alla dessa, tillika
med flera smärre inom Fellingsbro och
Götlunda socknar i grannskapet af Spån-
ga och Frötuna åar samt sjön Wärin-
gen, anses hafva utgjort ett slags skans-
system med en större fästnings-anlägg-
ning i den angränsande Ödeby socken,
hvilket fäste varit föreningspunkten för
dem alla. I trakten, der striden stått,
har man uti jorden hittat gamla för-
rostade pilar och svärd. — En annan
krigshändelse, som timat i Fellingsbro
socken, är det nederlag, som den gamle
Dansk vännen, Erik Carlsson Wase, un-
304 l^elliogRbro FJerdlng.
Femsjö.
der Carl VIII Knutssons sista år sjä-
len i det raot konungen fieudtliga par-
tiet, led vid Oppboga Färja genom Sten
Sture. Herr Erik hade på sitt återtåg
iråu Dalarne fnttat posto vid Oppboga,
men led der ett sådant nederlag, att
hela hans här skingrades och att han
sjelf icke vågade på sin flykt stadua,
förr än han hunnit till Juleta kloster,
16 mil härifrån. Afven här bistodo
qvinnorna sina män mot de förhatadc
Panskarne, — af sådana bestod till
största delen Erik Carlssons här, —
och en rask piga skall hafva tillfånga-
tagit en af herr Eriks hofmän. — Äf-
veu i Gustaf Wasas befrielsekrig finna
vi Fellingsbro-boerna verksamma, och
en hel skara allmoge från denna soc-
ken skall hafva frivilligt stött till Herr
Gustafs här vid Westerås, der Fellings-
brobönderna lägrade sig på de s. k. Ox-
backarna. De anfördes af en bland
sina prester, som i striden förlorade
benet, men, då bönderna uttryckte sin
ledsnad deröfver, förklarade, att slikt
ingenting betydde, eftersom han ändock
kunde predika lika bra. — Anmärkas
bör också, att i Fellingsbro socken lef-
vat en af de äldsta Svenska män, af-
skedade gardisten Johan Modig, född
i Hjulsjö deu 18 Mars 1740 och ännu
184 2 frisk och rask, ehuru 103 år gam-
ma!. — Utom de ofvannämda skansar-
na, träffar man ätVeu i socknen ruiner
efter en större borg på Finnäkers egor.
— Bland socknens jernbruk märkas:
Oppboga, Norrby, Finnåher, Storboda
med Rockhammars manufakturverk, Kå-
falla, Grönbo, Ekeby m. fl. — Adress:
Arboga.
Fellingsbro Fjerdiug. Så kallas de
15^2 mantal af Åkerbo härad i West-
manlauds län, som tillhöra Fellingsbro
socken. Fellingsbro socken hade, tillika
med Näsby och Ervalla, förut tillhört
Åkerbo härad; men ett eget härad bil-
dades under namnet Fellingsbro år 1640;
Fellingsbro Fjerding kora åter tillbaka
till Åkerbo härad vid uppgåendet af
rågången 16 94.
Femsjö. Socken i Westbo härad af
Jönköpings län, på gränsen mot Hal-
lands län i sydvest och Kronobergs län
i sydost, uppgifves hafva en areal af
15,552 tunnland, af hvilka 2,290 äro
sjöar och kärr. Socknen har sitt namn
af 5 större sjöar, som dels oragifva den-
samma, dels sträcka sig djupt in deri,
nämligen de 3 Färgen-sjöarne, Frillen
och Femsjön ; dessutom märkas Halla-
sjön i socknens vestra del och Yabergs-
sjön på nordöstra gränsen. Igenom
socknen stryker öfver Färgen-sjöarna ett
bredt bälte med större och mindre, hö-
gre och lägre kullar af ett groft, ofrukt-
bart grus, blandadt med klapper, men
saknande kullersten och icke eller blott
högst litet jernrostadt, — enligt upp-
gift af Allvin. Der det jernrostade gru-
set vidtager, följer vanligtvis större kul-
lersten vid ytan; men här är jordmå-
nen bättre. Socknen är i allmänhet
mindre bördig; men iraellertid finnas
äunu skogar sparade åt den nu lefvan-
de generationen. I socknens östra del
finnas dock hemman med bördigare jord-
mån. Socknen består af 19^ g förmed-
lade mantal, af hvilka 1 mantal, för-
medladt till 'g (Sännö), hör till Sun-,
nerbo härad ai Kronobergs län. Sock-
nen, som på 184 0-talet beboddes af
960 personer, hade 1856 77 4 invånare
och fast folkskola, i hvilken eu exami-
nerad lärare undervisade 5 3 gossar och
50 flickor, medan 2 gossar undervisa-
des i allmänt läroverk. — Femsjö, som
i äldre tider varit annex till Uunaryd
i samma härad och kontrakt, blef efter
Johan IILs förordnande särskildt pa-
storat, hvilket bekräftades af Carl XI
år 1691. Det utgör för närvarande ett
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i
Westbo kontrakt af Wexiö stift; prest-
gården utgör 1 mantal, vederlag 7 tun-
nor 17 kappar. Kyrkan, belägen 14^/^
mil v. s. v. från Jönköping och lika
långt från Wexiö, är af sten, ombyggd
17 39, med torn sedan 1781 och orgel-
verk sedan 1801; hon lär hafva blifvit
plundrad af Danskarne år 1564. Hon
är en gammal offerkyrka, till hvilken
gåfvor lära lemnas ännu i dag. —
Socknen har ett enda säteri, Öjaböke
eller Yaberg. — Wieselgren anmärker
i Ny Smålands Beskrifning, II, pag. 97,
att Femsjö sockens Flora är den full-
ständigast kända inom Sverige; denna
Flora är beskrifven i Stirpes Femaio-
PemsJSS.
Feneitads IJand.
305
nenses; man har här funnit den i Sve-
rige högst sällsynta Epipogiwn aphyl-
lum, hvilken här träffades år 1816 och
sedan blifvit af Lsestadius funnen i
Ångermanland och af Classon i Dalar-
ne. Wieselgren föreslär att kalla det
af Gmelin och Swartz till ett genus
upphöjda Epipogium för Friesia efter
prof. Elias Fries, som är född i Femsjö
socken, der hans far, Theod. Fries, var
kyrkoherde mellan 1793 och 1839, samt
der han sjelf eger en del af säteriet
Yaberg. — Socknen är rik på fornlem-
ningar, såsom treuddar, af hvilka man
här räknat icke färre ;in 13, tempelrör,
ett större griftrör, beiinmdt Silfkullen,
beläget på ett näs (kaiiadt Ibro eller
Jebro) mellan sjöarna Södra och Melian-
Färgen, och hvari man påstår sig hafva
funnit en silfver-rustning. I en lund
af björkar på en udde i Yasjön befin-
nes en fornlemning af i orten mindre
vanligt slag, kallad Mårte ns Graf och
bestående af tre aflaugt ovala~grafhö-
gar, af hvilka en är 12 fot lång och
6 fot bred. Dessa grafhögar äro af
det slag, som af fornforskarne kallas
Skeppsformsgrafvar, och sannolikt ligga
vikingar begrafna under dem. Uti en
äf grafvarria finnes ett lundT hål, som
enligt folktron hvarken kan eller får
[må heter det) fyllas. Nära Halländska
gränsen ligger det s. k. Wrange-Rör,
ett stort stenröse af 100 alnars om-
krets, om hvilket en uti en gammal
kyrkobok antecknad tradition berättar,
att, dä Hunnerna måst fly för de Fin-
veder, hafva de förra »af vrängt sinne»
uppkastat detta stenrör. En annan tra-
dition berättar, att vid ett fredsslut
mellan Danskar och Svenskar hvarje
man i de bägge krigshärarna hitkastat
en sten till åminnelse. Vidare nämnas
Quldstenarna, två stora stenblock i Fem-
sjö gärde, på hvar sin sida om vägen
till Färgaryd; på södra sidan är den
6 alnar höga och 4 alliar tjocka pris-
matiska stenen ännu hvilande på smärre
underlagda kullerstenar, medan stenen
på norra sidan är söndersplittrad och
nedfallen i en sandgrop. Det påstås,
att man hittat guld under stenarna vid
gräfning. I ett hälleberg på Knallhults
egor, mellan sjöarna Friilen och Dafre-
sjön, finnes en i berget uthuggen tre-
n.
hörnig brunn, fullkomligt liksidig och
jemnt huggen. Hvarje sida är i öfver-
sta kanten 2 fot; men sidorna aftaga
lika mycket ända ned till' botten, der
de hålla blott 3 tum; botten är plan-
huggen, och brunnens djup IV2 fot.
Traditionen berättar, att brunnen bildat
sig för ett slag af St. Sigfrids staf.
Den är en offerkälla, i hvilken de van-
liga offren, — kopparslantar, knappnå-
lar, hästskosöm, o. s. v., — nedläggas.
— Inom socknen finnas äfven, på Elm-
hults egor, lemningar efter en ännu
tämligen väl bibehållen skans, och det
berättas, att Danskarne under drottning
Christinas tid blifvit här slagna af Små-
ländska bönder, sannolikt år 1644, då
Danska ströfpartier oroade Westbo. —
Adress: Halmstad.
Femtinge. Skattehemman i Bringe
tofta socken och Vestra Härad af Jön-
köpings län, namnes af Wieselgren (Ny
Smålands Beskrifn., III, sid. 300) med
anledning af en på hemmanets egor
förekommande hvitkornig qvarz eller
sandstens-art, som träffas i lösa block
och användes till qvarnstenar. På ett
fält af 3 — 4 tunnlands areal finnas åt-
skilliga olikformiga högar, dock utan
att man med säkerhet kunnat afgöra,
huruvida de hafva någon autiqvarisk
betydelse.
Femtå. Jernbruk i Ny socken och
Elfdals härad af Wärmlands län, med
2 härdar och 2 hamrar samt 1,000
sk'tb stångjernssmide, taxoradt , tillika
med en tuUmjölqvaru om 2 par stenar,
till 38,9 70 rdr banko. Bruket tillhör
Uddeholms Bolag.
Femtåii. Östligt tillflöde till Klar-
elfven, hvarom närmare se sistnämda elf.
Feuestads Lund. Med detta namn
betecknar Allvin i Westbo Härads Be-
skrifning, sid. 118, en plats i Forshe-
da socken och Westbo härad af Jön-
köpings län, vid vägen från byn Fene-
stad till Forsheda. På ömse sidor om
vägen ligga på byns gärde 40 större
och mindre ättehögar inom en liten
krets, beskuggade af björkar. En enda
bautasten är rest mellan högarna. Tre
39
306
I^enneslunda.
af högarna utmärka sig genom sin stor-
lek framför de öfriga och hålla 42 till
46 fot i diameter. »Egentligen, —
fortfar Ailviii, — är icke denna tlen
helgade lunden, utan en annan något
roer i vester om vägen på en jeran
plan; raen antingen har derstädes al-
drig funnits någon utmärkelse genom
stenbildningar, eller har något dylikt
verkligen funnits, men blifvit förslördt,
emedan för närvarande ingenting är
qvar, som kan utmärka en offerplats.
Dereraot har man 60 alnar i öster från
de förstnänida högarna ett större grift-
rör, i hvilkets midt en bautasten af
6V2 ^°^^ höjd, prismatisk och något
spetsig uppåt, är rest såsom vårdpryd-
nad. Detta griftrör är likaledes ora-
gifvet af björkar. På lika afstånd i
öster från det sistuärnda röret äro åter
6 större och mindre, raen låga ättekul-
lar, allt inom samma gärde, och 90
alnar än vidare åt öster på en större
höjd ligga åter 12 ättekullar af min-
dre slaget.» Fornleraningen är afteck-
nad i »Allvins Westbo», pl. X.
Fennesluiida. Socken i Ahs härad
af Elfsborgs län, 2 mil v. n. v. frän
Ulricehamn, uppgifves haiVa en areal
af 4,906 tunnland, af hvilka 210 äro
sjöar och kärr. Tre små sjöar uppgif
vas. Någon bokskog lär ännu finnas.
1 stället för gårdfarihandeln, har jord-
bruk nu blifvit socknens hufvudnäring,
och äfven linodling idkas i pastoratet,
der denna odling blifvit införd af en
vice-häradshöfding Sundler, som 1813
deri tog undervisning af Norrläudnin-
gar. Socknen består af 8 mantal, med
2 sågar, 4 qvarnar, 1 pappersbruk, 2
garfverier och 1 spikhammare; den be-
boddes på 18i0-talet af 41.t personer
och hade 1850: 465, 1856: 469 invå-
nare. Socknen hade tillsammans med
Grofvared sistnämda år arabulatorisk
folkskola, hvari en examinerad lärare,
gemensara för dessa socknar särat för
AVing och Härna, undervisade 3 gos-
sar och 15 flickor, medan 1 gosse och
2 flickor hade undervisning i hemmet.
— Fenneslunda socken är annex till
Wings konsistoriela pastorat af 2:dra
klassen i Ahs kontrakt af Skara stift.
Kyrkan, liten och mörk, anses vara af
Ferglanda.
hög ålder på den grund, att, då man
i Maj 1737 skulle förse henne med
nytt spåntak, hittades i kyrkan ett
gammalt oblatjern med 3 oblatmått uti
och årtalet 1 1 26. Uti kyrkan befinnes
ett epitaphium öfver landshöfdingen ,
generalmajoren H. v. Vicken. — Bland
fornleraningar nämnas ett forntida do-
maresäte i en åker på hemmanet Bres-
torp Lillegårds egor samt vid Fennes-
lunda säteri en runsten med inskrift:
^afli risf>tt . ftrn . ptfi . iittt . J^ttltt .
|akl)n l)arpo ku|:an bi-ii|>iir fun rita.
— Biaud gärdar 1 socknen märkas:
Fenneslunda, Solberga, Strömshof och
Sotarhed. — Adress: Borås.
Feiiucsluiida. Ett och ett fjerdedels
mantal frälsesäteri (förraedladt från 3
mantal) i Fenneslunda socken och Ahs
härad af Elfsborgs län, beläget mellan
två höjder i en vacker dal vid början
af Fenneslunda sjö, skall hafva sitt
namn deraf, att socknens kreatur haft
godt sommarbete i denna dal, hvilken
deraf blifvit kallad Fänadens lund, se-
dermera sammandraget till Fenneslund.
På 1600-talet bestod säteriet af en bond-
by, som egdes af landshöfdingen von
Vicken, hvilken skall hafva bebyggt
och äfven tidtals bebott stället. Efter
hans död köptes gården af friherrliga
slägten von Kuorring, kallades Knor-
rvhjsdahl och innehades af lagmannen
Göran von Knorring samt ryttmästaren
Gust. Seb. von Kuorring. Af den sist-
nämdes arfvingar öfverläts gården år
1779 till landskamreraren Th. Sundler,
och säteriet kallades nu åter vid det
gamla namnet Fenneslunda. Sundlers
son, vice-häradshöfding J. Sundler, vid-
tog ansenliga förbättringar på gården,
införde cirkulationsbruk derstädes, upp-
satte ny man- och ladugårdsbyggnad,
m. m. Han innehade äfven Strömshof
eller Baggelunda, med manufakturverk
och garfveri. Efter hans åöé. egdes
gården af herr Fr. Sundler; den tillhör
nu löjtnant A. M. Almqvist och är ta-
xerad till 13,200 rdr bko.
Ferglanda. Socken i Walbo härad
på Dal och Elfsborgs län, vid gränsen
raot Bohuslän, genomfluten af Walbo-
ån, uppgifves bafva en areal af 20,435
Fergrlanda.
■•"erna.
307
tunnlaud, af hvilka 2,07 äro sjöar och
kärr. Utom Walbo-ån rinner igenom
socknen Lillan, som förenar sig med
den förra nära till kyrkan. Bland sjöar
näranas ^^'ckelvattnet, Straudsjön, Krok-
sjön, Hilliugssäters-sjön, Halvattnet samt
öfver 20 s. k. käru. Socknens största
längd i öster och vester är iVo. stör-
sta bredden 1 mil. Öster i socknen,
på Stigsfjället, befinnas den betydliga-
ste skogen; men flera hemman sakna
skog till husbehof, ehuru de flesta haf-
va sådan till stängsel och bränsle, om
än icke till bustiramer. Socknen består
af 43^/^ mantal, med 10 qvaruar, 2
knipp- och 1 spikhararaare m. ra., och
beboddes på 1840-talet af 2,235 per
söner, men hade år 1830: 2,666 och
1856: 2,831 invånare. Socknen hade
sistnämda år anibulatorisk folkskola med
2 examinerade lärare, som undervisade
134 gossar och 130 flickor, raedan 2
gossar hade enskild undervisning samt
35 gossar och 35 flickor undervisades
i hemmet. — Ferglanda modersocken
utgör, tillika med annexet Ödeborg, ett
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i
Vestra Dals kontrakt af Carlstads stift.
Hela pastoratet består af SgVg förmed-
lade mantal med 1 mantal prestgård
samt vederlag, tillika med Torps pasto-
rat i samma kontrakt, af 8^ .^ tunnor.
Pastoratets hela befolkning uppgick år
1856 till 4,07 3 personer. Kyrkan, be-
liigen 15 mil från Carlstad, 3^ g mil
från Wenersborg och Uddevalla, är af
sten, utan torn och sakristia, från påf-
viska tiden, men sedan tillbyggd tvänne
gångei. Flera adliga vapen, som häng-
de på väggarna, borttogos vid en repa-
ration år 1785; i choret ligger majo
ren Lars Fahneskiöld begrafven, och på
kyrkogården har Kydingsvärdska ätten
sin graf. På östra yttre kyrkogafveln
sitter en inmurad grafsten öfver pro-
sten Johan Bergman. På prestgården
föddes 17 95 öfverste Berndt v. Schin-
kel, adlad 1840 och son af kyrkoher-
den härstädes Bengt Bergman, som af-
led 1801. — Af hemmanen i socknen
har kon. Gustaf Wasa egt nuvarande
militiebostället Wrine och säteriet Östra
Stigen, bägge om ett helt mantal; Lig-
nell uppgifver (Beskrifn. öfver Dal, I,
sid. 424), »att konungen tog dessa hem-
man af kyrkoherden Lars Ingonis i Flo-
by, Skaraborgs län, sora af kammar-
skrifvaren Jöns Månsson angafs att icke
vara nyttig der i landsändan.» — Af
fornleraningar inom socknen uppgifver
samma författare s. k. hällekistor vid
Skriketorp och Baggetorp, ett wstenrör»
vid Horntveten och 2 vid Baggetorp,
156 ättehögar, deraf 70 vid Wrine, 4
wstenbanor» vid Hillingssäter, glesa sten-
rader med åtskiljda stenar, kallade
»Grytfötterna», ra. m. — Adress: We-
nersborg.
Ferna. Landt- och bruks-egendom
i Gunilbo socken och Skinnskaitebergs
härad af Westerås län, belägen vid Öfrå
Feruasjöns utlopp, är en gammal gård,
ursprungligen grundad på V4 hemman
Ferna, hvilket år 1617 skänktes af kon.
Gustaf den Store till en viss Halvar
Olsson, och som år 1797 erhöll säteri-
frihet. Bruket anlades 1607, då här
fanns blott en hammare med 2 härdar.
För år i634 uppgifves, att en nedbränd
hammare blifvit åter uppbyggd. Egent-
liga anhiggningen torde likväl hafva
skett mellan åren 163 2 och 16 40 af
kamreraren L. Abrabamssons enka E.
Widiksdotter, och 1641 privilegierades
bruket till 1,200 skU stångjernssraide.
Bruket tillhörde då en H. Neumann
(enligt Grau: Hans Nyman), som fick
RiksBerg-Aratets privilegium att utan
erläggande af tull få genom den 3 mil
aflägsna staden Köping föra all säd och
alla varor, som han beböfde för sina
arbetare; samma privilegium stadfästes
af drottning Christina år 16 52, då bru-
ket innehades af Neumann och Abr.
Momma. Ät dessa meddelades tillåtel-
se att förse arbctarne vid bruket med
hvad de behöfde af kläden, tyger eller
matvaror samt att med sådant betala
kolningar, körslor och materialier. I-
mellertid förbjöds all oloflig landthan-
del, och brukets egare skulle för den
sålunda vunna friheten årligen till Kö-
pings stad, som blef lidande derigen-
om, betala en s. k. recognition af 300
daler silfvermynt. Dessa förmåner för-
anledde, att bruket utvidgades ansen-
ligt; en tredje stångjernshararaare an-
lades, ett ankarsmide inrättades 1678
af Jakob Renstjema (Momma), en plåt-
SOS
S^ernebo.
Fernebo.
hammare uppsattes och privilegierades
1685, och samma år erhöll egaren 30
års privilegium på att gjuta klockor af
jern. Ar 1706 fick bruket en allraän-
nings-skogspark vid, gränsen af Eamnäs
socken, mot förbindelse att derför i re-
cognition årligen erlägga 28 daler 21
öre silfvermynt. Under bruket lydde
Flena stångjernshamrar, som anlades
1627, men raserades 1712 och 1716.
Bruket tillhörde sedan C. Wilkens, år
1754 H. Wilkens och efter honom Ja-
kob Eamsell, som var gift med Eva
Wilkens och 1789 gjorde bruket med
allt derunder lydande till fideikommiss,
hvars första innehafvare var Ramselis
närmaste slägtings, L. F. Dahlssons,
son, hvilken kallade sig Jakob Eamsell
Dahlssou. Bruket tillhör nu grefve C.
E. von Hermansson. Det tillverkade
1856 icke mindre än 9,6 62 sk^tb stång-
jern, värderade till 392,872 rdr bko,
och J63 sk<S raanufaktursraide, värda
11,052 rdr bko. Det hade sistnämda
år privilegium för 7 härdar j men af
dessa hade 5 blifvit nedlagda, och i
deras ställe voro uppförda 3 smälthär-
dar och 1 vällugn. Manufakturverket
bestod af en stålugn med 2 knipphara-
rar. Under Ferna Ivda ^/. maut. skatte
Fantebo, V4 mantal frälse Feruatorp,
Vg mantal frälse Furutorp, V4 mantal
skatte Öster- Flena, V3 mantal frälse
Flena m. m., jemte qvarn med 2 par
stenar. Ferna och Bockhanwiars jern-
bruk, tillika med Kedjebo ocli KilUng-
Tiammar, alla i Gunilbo socken, samt
TrummeUberg i Vester-Wåhla, utgöra
de s. k. Ferna-verken, med tillsammans
(1849) 7,941 skU smide af eget tack-
jern, mest från hyttor i Dalarne [Björn-
hyttan i Grangärdes, Finnbohyttan i Norr-
berkes socken). Under fideikommisset
lyda derjerate qvarnar och sågar m. m.
samt 6^/^ mantal i Gunilbo socken,
2V4 i Skinnskatteberg, hemman i Ve-
stan fors, m. m, (Se Bockhammar.)
Ferncbo. Kontrakt i Westerås stift,
beläget i Westmanlands län och bestå-
ende af socknarna Vestra Fernebo, Nor-
berg, Vestanforss, Eorafartuna, Haraker,
Fläckebo, Vester-Wåbla och Karbenning,
1856 bebodda af tillsaramans 15,491
personer. Utom Vestanforss, som är
regalt af 3:dje klassen, äro alla de öf-
riga socknarna, hvilka hvar för sig bil-
da ett pastorat, konsistoriela, Vestra
Fernebo af l:sta, Vester-Wåhla och Kar-
benning af 3:dje, de öfriga af 2:dra
klassen.
Fernebo. Härad af Öster -Sysslets
dorasaga i Wärmlands län, består af
socknarna Näsräm (Eämen), Gåsborn,
Nordmark, Fernebo, Brattfors, Kroppa,
Lungsund, beboddes 1856 af 17,100
personer och har sitt tingställe i Phi-
lipstads stad.
Fernebo. Så hette den äldsta kyr-
kan på Wärmlands Berg eller i Wärm-
lands Bergslag, och enligt Fernow var
hon belägen vid Kallbyttan och Fem-
sjön, »fast jag tvifiar, — tillägger han,
— om hon denna tiden haft samma
namn.» Kyrkoherden, herr Anders, dog
i digerdöden 1350. Efter digerdöden
stod kyrkan sannolikt öde någon tid,
men blef åter begagnad, när befolknin-
gen började ökas. Hon var byggd af
trä och lär hafva varit 26 alnar lång
och 13 bred, »hvilket mérändels var en
vedertagen storlek för de påfviska kyr-
korna», — tillägger Fernovr. Hon kal-
lades också Bergs kyrka i Wärmeland,
och .till socknen hörde en del af Gryt-
hytte socken i Westmanland. Under
kyrkan lydde tvänne kapell, på Ca-
pellsheden och vid Herrhult, IV4 niil
sydost från Fernebo, vid en elf mellan
Östersjön och Yngen. När Carl IX på
Wärmlands Berg anlade Philipstad, flyt-
tades AVärmlands-Bergs-kyrka från Kall-
hyttan år 1611 och sattes bredvid råd-
huset vid Öfra Torget, så att mellan
kyrkan och rådhuset den gata gick
fram, som vidare fortsattes af landsvä-
gen till Nordmarks grufvor. Då kloc-
korna kördes öfver Femsjön, brast isen
under den ena vid Kallhytte-ön, — be-
rättar traditionen, och hon sjönk i bot-
ten, der hon ännu ligger. Den andra
klockan, fortfar berättelsen, ljöd då allt-
jemt: «rain make ligger i Fernebo-sjö» ;
hon såldes eller skänktes slutligen till
Kroppa. Kyrkan kallades sedan Lill-
kyrkan och begagnades till aftonsånger
och bönestunder, sedan en större kyrka
blef uppförd i staden, hvarom närmare
Fernebo*
vid Philipstads beskrifning. Efter den-
na Fernebo kyrka benämnes nu en af
annex-församlingarna till Philipstads pa-
storat, nämligen Philipstads Landsför-
samling eller Fernebo. Denna socken,
belägen i Philipstads Bergslags Härad
och omgifvande staden, är utomordent-
ligt rik på sjöar och vatten, h vilka in-
taga en areal af, efter uppgift, icke
mindre än 15,520 tunnland. Hit höra
sjöarna Yngen och Längban, Daglösen,
Låsjön, T^ansjön och Bosjön, med flera.
Socknen bestar af blott 2 skattehem-
man, med 23 skattehyttor, 35 bergs-
skattetorp, 8 kronotorp, 22 mjölqvar-
nar, 7 sågqvarnar och 5 hamrar m. m.,
men beboddes icke desto mindre vid
slutet af 1840-talet af 4,510 personer
och hade 1850: 5,125, 1856: 5,458
invånare. Efter digerdöden skola på
hela Wärmlands Berg icke mer än 4
personer hafva varit qvarlefvande, och
Fernow tror, att den sedermera inflyt-
tade befolkningen bestått af Tyskar
och Finnar, emedan de äldsta slägterna
i Bergslagen räkna sig härstamma från
sådana. Han menar, att invånarne i
Westmanlauds och Gestriklands Ferne-
bo likaledes härstamma från Tyskar,
sannolikast Sachser, hvilka efter sitt
fädernesland uppnämt flera orter och
vattendrag (Sax-ån, Saxhytta, Saxknuten
m. fl.), och att de kallat sina bostäder
Fernebo , af det Tyska ordet Ferne^
med anledning af deras från hvarandra
afskiljda lägen. — Den folkrika sock-
nen hade 1856 både fast och ambula-
torisk folkskola med tillsammans 6 exa-
minerade lärare, hvilka undervisade i
fasta skolan 107 gossar och 81 flickor,
i den arabulatoriska 242 gossar och
194 flickor, medan 3 gossar bivistade
allmänt läroverk, 1 flicka hade enskild
undervisning och 147 gossar samt 201
flickor undervisades i hemmet. — Fer-
nebo socken är, som ofvan nämdes, an-
nex till Philipstads regala pastorat af
2:dra klassen i Nyeds kontrakt af Carl-
stads stift och begagnar till sin guds-
tjenst stadens kyrka. — Inom socknen
ligga Persbergs och Långhans grufvor
och talrika hyttor samt hamrar; hvilka
vi på deras ställen få tillfälle att när-
mare beskrifva. — Adress: Philipstad.
Fernebo» Tester*»
309
Fernebo, Vester-. Socken i Wagns-
bro härad af Westmanlands län, upp-
tager hela häradet, med undantag af
S^Vie n]3"t'> som tillhöra Karbennings
socken. Arealen uppgifves till 64,476
tunnland, af hvilka 3,860 äro sjöar och
kärr. Socknen genomflytes af Svart-ån,
här kallad Wagns-ån, som kommer från
Karbenuiug genom Långsjön, går sö-
derut till Hörende-sjön, vänder sig se-
dan åt vester, mottager ett mång-*gre-
uigt tillflöde från By- och La-sjöarna
m. fl. i norr, ett annat från Hansjön,
Gersjön och Gergen i söder samt flyter
genom ansenliga träsk, der den åter
vänder sig åt söder, tills den genom
Fläckebosjön går ut ur socknen. Åns
breda och sidlända dalgång omgifves
af vidsträckta slätter, hvilka icke alltid
äro bördiga; i nordvest och svdvest är
socknen bergländig, men tillika kärrig.
1 norr framstryker den breda Långhe-
den och i öster ett sydligt utskott der-
af, Salboheden. Utåt socknens gränser
ligga talrika småsjöar med aflopp till
de angränsande socknarna. Eädande
jordmånen i de bättre bygderna är lera,
eljest möss- eller sand- och mojord.
Åkerbruket är knappt tillräckligt för
ortens behof; jemte detsamma idkas bo-
skapsskötsel, kolning, tjärbränning, nå-
got bergsbruk, linne- och mattväfveri
samt forsling af varor. Jernbruken äro
föga betydantTe. Socknen, som består
af 1033/^ hemman (af hvilka 3 tillhöra
Norbergs Bergslag), med 3 skatteängar,
2 mjölqvaruar, 16 husbehofsqvarnar, 3
sågqvarnar, m. m., beboddes 1840 af
3,088 personer, men hade 1850: 3,339
och 1856: 3,578 invånare. Vester-Fer-
nebo socken hade sistnärada år både
fast och ambulatorisk skola med 1 exa-
minerad och 3 oexaminerade lärare. I
fasta skolan undervisades 34 gossar och
7 flickor, i den ambulatoriska 9 5 gos-
sar och 81 flickor; 4 gossar bivistade
allmänt läroverk; 131 gossar och 156
flickor undervisades i hemmet. — På
1300-talel förekommer socknen under
namnet Ferneboda, och från denna tid
känner man en eller annan kyrkoherde;
de öfriga äro kända frän början af 16:de
seklet och kaplaner från slutet af sam-
ma århundrade. Anda till nyare tider
har Karbenuing hört hit, tills det 1813
310
Fernebo, Öster..
Flilaryd.
lades under Vester-W.åhla. För närva-
rande utgör Vester-Fernebo ensamt ett
konsistoriclt pastorat af l:sta klassen i
Fernebo kontrakt af Westerås stift;
prästgården utgör 2 mantal. Kyrkan,
belägen 4^/^ mil från Westerås och 2^/^
mil från Sala, är icke oansenlig. —
Bland minnen från forntiden nämnas
graf högar vid Södra Sal bo och Stäfre
i sydost samt på Långheden. — Hära-
det har sitt tingställe i sockenstngau ;
det skall fordom hafva varit på Wagns-
backeu nära kyrkan. — Af gårdar i
socknen märkas: Stäfre, Fors med jern-
bruk, Bjurforss eller Lasjö samt åtskil-
liga bergsmanshemman. Inom socknen
ligger exercisplatsen Salbohed. — A-
dress: Sala.
Feruebo, Öster-. Socken i Hede-
sunda och Öster-Fernebo tingslag af
Gefleborgs län, vid Dal-elfvens utvidg-
ning, Fernebo-fjärden, uppgifves hafva
en areal af 73,340 tunnland, af hvilka
15,000 äro sjöar och kärr. Flera vat-
tendrag falla in uti Fängsjön, som af-
bördar sig uti Fernebofjärden; vid östra
gränsen, mot Hedesunda socken, ligger
Bysjön. Näringsfången äro åker- och
ängsbruk, boskapsskötsel samt kolning
och forsling för bruken. Socknen be-
står af 5o^^'^Q förmedlade raantal och
beboddes 1840 af 2,761 invånare, 1850
af 2,800 och 185 6 af 2,882 personer,
— Öster-Fernebo är för närvarande en-
samt ett konsistoriclt pastorat af 2:dra
klassen i Gestriklands kontrakt af ärke-
stiftet. Kyrkan, 6^/^ mil från Gefle
och 8V2 D^il fi"3n Uppsala, har vacker
belägenhet vid Fängsjön och är mycket
gammal. — Befolkningen beskrifves som
välmående, idog och hushållsara. Att
den till en del härleder sig från in-
flyttningar, bevisas redan af den Wal-
lonska dialekt, som ännu bibehåller sig
vid Gysinge bruk ; i vestra delen af
församlingen liknar uttalet de närlig-
gande Dalsocknarnas, i södra delen är
det äter lika med uttalet hos dem, som
bo söder om elfven. (Se Fernebo.) —
Inom socknen ligga Gysinge bruk, det
största i Gestrikland, Opsjö och Grön-
zinha bruk. Vid Bastfallet, 1 V4 niil
norr om kyrkan, är en helsobruun, upp-
tagen 1736 af prosten Wahlberg, och
vid Wista by befinnes likaledes en mi-
neralkälla, upptagen 1791. — Adress:
Gysinge.
Fiby. Tre mantal frälse-säteri uti
Wänge socken och Ulleråkers härad af
Uppsala län, disponeras af ärkebisko-
pen å tjenstens vägnar, tillika med 3
mantal af Ekeby i samma socken och
ytterligare 2V4 raantal i Wänge samt
V'^ mantal i Jumkil.
Fide. Socken på Gotland, i Grött-
linge Ting af Södra Befallningen, på
det näs, sora sammanbindor Gotlands
sydligaste halfö med hufvudön, uppgif-
ves hafva en areal af 2,222 tunnland.
Socknen håller V<> n^il i längd och V4
mil i bredd, så att hafvet kan synas
på bägge sidorna om den igenom sock
nen löpande landsvägen. Hela socknen
består af 3Vg mantal och beboddes år
1840 af 277 invånare, men hade 1850
en befolkning af 295 och 1856 af 305
personer. I socknens fasta folkskola
undervisades sistnärada år af en exa-
minerad lärare 13 gossar och 22 flic-
kor, medan 1 gosse undervisades i all-
mänt läroverk, 2 gossar och 9 flickor
i hemmet. — Fide socken är annex
till Gröttlingbo konsistoriela pastorat af
2:dra klassen i Södra Kontraktet af
Wisby stift. Kyrkan, belägen 6^/^ mil
från Wisby, uppgifves af Strelow vara
byggd år 1240; tornet ombyggdes år
18 26. Under katholska tiden hölls i
Fide en stor årsmarknad, kallad Fide
Samfund, på St. Lars dag, då presten
i kyrkan förrättade så kallad kyrko-
messa och penningar offrades i en kru-
cifix-stock till St. Laurentii ära; denna
sed fortfor ända till 1699. Krucifix-
stocken begagnas nu till fattigbössa. —
Adress: Wisby.
Fiflaryd, eller Stjernchulf. Två man-
tal säteri uti Andcrstorps socken och
Westbo härad af Jönköpings län, på
bägge sidorna om Anderstorps-ån, hvar-
före gårdarne urskiljas med benämnin-
gen Östra och Vestra Stjernehult. Detta
namn bära de efter sina äldre egare af
den gamla slägten Stjerna; sednare
hafva de tillhört löjtnanterna Gylleu-
höök och Wallerman och derefter öf-
Fiflered.
Filiolm.
311
verstlöjtnanten baron Fletwood, som af-
bände sig säteriet, dels som gåfva till
sin betjent Gisslander, hvilken erhöll en
del för trogen tjenst, och dels genom
förpantuiug till bönder. Hälften af 0-
stra Stjernehult, med qvarn och såg,
egdes mot slutet af 1840-talet af lands-
kamrer Seth, det öfriga af bönder. En
åttondedel af Östra Stjernehult skänktes
1839 af egaren, drängen P. Ekström,
till bostad åt komministern, för att få
denne närmare till kyrkan, och der-
jerate skänkte Ekström 400 rdr banko,
hvaraf räntan skall användas till fattiga
barns undervisning i christendomen.
Fiflered. Socken i Eedvägs härad |
af Elfsborgs län, 3 mil nordost från
Ulricehamn, uppgifves hafva en areal
af 6,804 tunnland, af hvilka 450 äro
sjöar och kärr. Inom socknen ligga
sjöarna Löanern, en härlig sjö med
vackra stränder, och Laxsjön, »en pöl
utan lax». Socknens näringsfång äro
jordbruk, varuforsling och åtskilliga
slöjdtillverkningar samt afsalu af skogs-
produkter, bräder, kol, tjära m. ra., ty
socknen eger ännu skogar, fastän dessa
äro i synbart aftagande. Gårdfarihan-
del har icke på längre tid varit idkad
i större skala. Socknen, som består af
12% mantal, beboddes 18 40 af 547
personer, men hade 1850: 56 5 och
1856: 612 invånare. — Fiflered är
annex till Böne konsistoriela pastorat
af 2:dra klassen i Redvägs kontrakt af
Skara stift. Kyrkan, vid sjön Lönnern,
af okänd ålder, tillbyggdes 1734 •och
skall hafva sitt namn af de fibler (Horsa-
fibler), som i ymnighet växa om ;ring
henne. — Vid Björuaslätt finnes en f.
d. offerkälla; men offringen deri har
längesedan upphört. — Socknens vigti-
gaste gård är frälsehemmanet Carlsko-
gar; kapellaiisbostället heter Elmered.
— Adress: Ulricehamn.
Fifrelstad. Socken i Aska härad af
Östergötlands län, mellan Hagebyhöga
och St. Per i v. n. v., Orlunda i v. s. v.
och söder, Allhelgona i s. s. c. Styra i
öster och Vestra Steneby i n. o., upp-
gifves hafva en areal af 3,934 tunn-
land, af hvilka blott 25 äro sjöar och
kärr. Socknen bildar i allmänhet en
slätt utan backar, och omkring en tre-
djedel deraf mot öster är bevuxen med
furuskog i hagarna. Afven bränntorf
finnes. Jordmånen är sandblandad myl-
la; åkerbruk, odling af fodervexter, bo-
skapsskötsel -och bränvinshränning äro
näringsgrenarne, och dertill kommer äf-
ven spetsknyppling. Socknen består af
20% förmedlade hemman, deraf 15%
skatte, 2 krono och 3 frälse, samt be-
boddes 1840 af 7 22, 185 af 720 och
1856 af 716 invånare. Uti socknens
fasta folkskola undervisades sistnämda
år af en examinerad lärare 39 gossar
och 22 flickor, medan 1 gosse under-
visades i allmänt läroverk, 7 gossar och
21 flickor i hemmet. — Socknen, hvil
ken i början af 1300-talet namnes sora
gård med namnet Fivilstadhir och se-
dan som socken, är annex till Hagby-
höga konsistoriela pastorat af 2:dra
klassen i Aska kontrakt af Linköpings
stift. Kyrkan, belägen V-^ öii' öster
från Wadstena, är mycket gammal,
byggd af kalksten och försedd med
stentorn, men förfallen, hvarföre anstal-
ter äro vidtagna till nybyggnad. — Af
fornlemningar finnas några dels stående,
dels orakulifallna bautastenar på Fif-
velstads-löten nära kyrkan; Broocman
omnämner äfven en stor och flat sten,
hvilken han tror hafva varit ett offer-
altare; men deraf finnes nu icke något
spår. — Under katholska tiden lydde
af socknens 32 gärdar 9 under kyrkor,
7 under kloster och en under hospital.
På 16 00-talct egde adel en del af sock-
nens gårdar. Yigtigaste gården för när-
varande är säteriet Räfsjö. — Adress:
Skenninge.
Figeholm. Köping under Kalmar
stad, belägen i Tunaläns härad och Mi-
sterhult socken af Kalmar län, hade år
1856: 6 handlande, som i bevillning
erlade 33 rdr banko, 3 handtverkare,
hvilkas hela bevillning uppgick till 5
rdr bko, och idkade inrikes sjöfart med
8 fartyg om 178 läster.
Fiholni. Gammalt herregods i Jä-
ders socken och Öster-Rekarne härad
af Nyköpings län, beläget nära Söder-
fjärden af ^Mälaren, består af 2 mantal
säteri med 4 mantal rå och rör, Fi-
312
Fiholm*
li^Um.
holms by, 1 mantal Nybacka, 1 Norr-
by och V2 Ekhamraar samt Björsunds
fiske och 18 underlydande inom sock-
neu, tillika med åtskilligt i andra sock-
nar, och är taxeradt till orakr. 148,000
rdr bko. Fiholm anses hafva tillhört
riksrådet Eörek Birgersson af Ekasläg-
ten omkring år 1300, hans son Anund,
dennes måg riksrådet Waldemar Eriks-
son (kon. Waldemars sonson) och hans
son Erik år 1388. Den sistnämda gat"
gården i morgongåfva åt sin fru, Er-
megård, hvarefter den år 1402 såldes
till drottning Margaretha och af henne
1403 skänktes till konung Erik. Se-
dan känner man ingenting om gården
förrän mot slutet af 1500-talet, då den
tillhörde slägten Oxenstjerna, af hvil-
ken ätt riksrådet Gustaf Gabrielsson
och hans son, rikskansleren Axel, skref-
vo sig friherrar till Fiholraen. Vid
medlet af 1700-talet kom godset gen-
om gifte till slägterna Soop och Dohna
och sedan till riksrådet grefve Joachim
Beckfriis, som gjorde det till fideikom-
miss 1791, hvarefter det tillhört denna
ätt. Norrby byttes till godset från släg-
ten Körning, och Ekhamraar köptes år
1627 från fru Boy. Fideikommisset
har patronatsrätt till Jäders pastorat,
och församlingens kyrka ombyggdes år
1651 på bekostnad af Axel Oxenstjer-
na, Fiholms dåvarande egare. Herr
Axel ligger sjelf begrafven under kyr-
kans högchor, i hvilket marmorminnes-
vårdar äro anbragta öfver honom, hans
far och andra medlemmar af slägten.
Till kyrkans och grafvarnas underhåll
finnes en betydlig kassa, grundlagd år
17 67 af eukegrefvinnan Dohna, född
Soop, till Fiholm. — På Fiholms gård
visades länge Axel Oxenstjernas säng-
kammare med ett uti sjelfva muren ap-
teradt sängställe, till hvilket man steg
upp på 4 till 5 trappsteg från golfvet.
Äfven förvarades här några kläder, som
tillhört rikskanslern. Om den med fi-
deikommisset Fiholm och Börringe klo-
ster följande grefvetiteln, se Börringe.
Fiholm. Gammal sätesgård i Ryt-
terne socken och Snäfringe härad af
Westerås län, nära Mälaren och det
sund, som går fram mellan Tråssön och
fasta landet, består af S^g caaut. frälse-
säteri, med derunder lydande 10 hem-
man i Kytterne och 1 i Dingtuna.
Gården har fordom tillhört biskoparne
i Westerås och kallades deraf Biskops-
Fihohn; biskoparne hade sin gård på
Tråssön, der qvarlefvor efter biskopliga
slottet ännu lära synas. Genom Carl
Knutssons räfst indrogs gården (1454)
från dåvarande biskopen Åke Johans-
son, hvilken i stället skaffade sig en
gård Wreta i Skultuna socken, seder-
mera efter biskopen kallad Akesta. Fi-
holm var sedan kungsgård och blef år
1561 tillika med Strömsholra förlänad
åt enkedrottning Katharina (Stenbock),
kon. Gustaf Wasas tredje gemål. Af
Gustaf II Adolf såldes gården år 1623
till fältherren Gustaf Horn mot 4,000
daler silfvermynt, men blef åter bytt
tillbaka (1628) af konungen mot Hä-
ringe i Stockholms län, som lemnades
åt Horn. Fiholm blef nu återigen
kungsgård och fortfor att vara det till
1723, då fru Katharina von Eosenfeldt
tillbytte sig Fiholm mot Rådmansö vid
NorrteJje, som i stället blef kungsgård.
Fru Rosenfeldts arfvingar innehade se-
dan gården, tilldess den genom gifte
kom till familjen Ridderstolpe, af hvil-
ken riksrådet friherre C. J. Ridderstol-
pe gjorde Fiholm till fideikommis 1779,
och hvilken ätt godset nu tillhör.
Piliu. Socken i Olands härad af
Uppsala län, kring Fyris-åns öfversta
lopp, mellan Morkarla i sydost, Dan-
nemora i sydvest, Tegelsmora i vester,
Löfsfa i norr. Forsmark och Walö i
öster, uppgifves hafva en areal af 25,851
tunnland, af hvilka 2,9 5 äro sjöar och
kärr. Bland vattendrag märkas Bia-
sjön, som faller ut i Filrasjön, uti hvil-
ken Slagsmyrans och Österby Dammars
förenade vattendrag likaledes hafva sitt
aflopp, hvarefter Filmsjön faller ut i
Dannemora Grufsjö. Österby Stordamm
bildar, tillika med Lillsjön och Kjabbo-
mossen, en sammanhängande sjö, som
i sednare åren blifvit utvidgad genom
uppdämning. Ät nordost går Aigsjöa
ut till Forssmarks socken, åt nordost
och norr Äng-, Wika- och Finnsjöarna
till Löfsta. Socknen ligger på sjelfva
landhöjden, hvarföre vattendrag derifrån
utgå åt alla håll; men den är ändock
Film.
Finja.
313
icke särdeles högland och bergaktig ,
utan, ora man undantager den höglän-
dare Östra delen, i allmänhet en sank
och stenbunden skogsmark med ringa
åkerjord å svag lera och sand. Inom
västra gränsen ligga Dannemora Gruf-
vors norra allmänning. Näringarne äro
åkerbruk, skogs- och bergsbruk, det sist-
nämda vid Österby stora jeruverk; der-
till kommer grufbrytning i den del af
Dannemora gruffält, som sträcker sig
inåt socknen. Hemmantalet är 32, der-
af 3V2 krono och 28 V2 frälse; befolk-
ningen, som 1805 uppgick till 2,044
personer, steg år 1850 till 2,309 och
1856 till 2,340 invan. Socknen hade
sistnämda år både fast och ambulato-
risk folkskola, den förra med 1 exami-
nerad och 1 oexaminerad, den sednare
med 4 oexaminerade lärare. I den förra
skolan undervisades 5 2 gossar och 31
flickor, i den sednare 50 gossar och
36 flickor; 3 gossar bivistade allmän
läro-anstalt, 4 gossar och 7 flickor hade
enskild undervisning, och 109 gossar
samt 74 flickor undervisades i hemmet.
— Fylm namnes 1314 såsom hörande
till Norundh; socknen utgör nu, tillika
med Österby bruks församling, ett kon-
sistorielt pastorat af 3:dje klassen i Ör-
byhus kontrakt af ärkestiftet. Prestgår-
den utg^ör 1 mantal. Kyrkan, belägen
4 mil från Östhammar och 5V4 mil
från Uppsala, är gammal och uppförd
af gråsten, men tillbyggd med tegel på
17 00-talet, hvilken tillbyggnad beko-
stades af egaren till Österby bruk. Uti
kyrkan står på högra sidan om fönstret
i choret en konung, målad med krona
på hufvudet, svärd i högra handen och
riksäple i den venstra; framför hans
fötter befinnes en sköld med 3 kronor.
På venstra sidan om chorfönstret står
en liknande bild med krona; denna hål-
ler med högra handen en yxa på axeln,
med den venstra ett äple, utan kors,
med en lilja på. Framför bildens föt-
ter ligger en sköld med en flygande
drake, — det urgamla Götiska vapnet,
som fördes af Sverkerska konunga ätten.
Det förmodas, att bilderna syita på
Magnus Smek och Erik XII, h vilka år
1354 delade riket sinsiraellan, så att
fadern skulle behålla Svea Rike, på
hvilket de 3 kronorna syfta, och sonen
II.
det öfriga. — Bland fornminnen om-
nämnas stensättningar vid Gamla Öster-
by samt qvarlefvor efter den förmenta
konung Filmers förmenta konungasäte
vid Filrasjön; vid prestgårdeu skola äf-
ven finnas lemningar efter något slags
befästning. — Socknens vigtigaste gård
är Österby Bnik. — Adress: Uppsala,
Dannemora.
Filsbåck. Ett mantal skatte-säteri
uti Säfvareds socken och Kinnefjerdings
härad af Skaraborgs län, har varit do-
neradt till Thord Amundsson, reduce-
rades år 1683, köptes till skatte 1807,
tillhörde 1812 ryttmästai Liudencrona
och 1857 Johannes Andersson.
Fimmersta. Gård i Fägred socken
och Wadsbo härad af Skaraborgs län,
belägen invid Göta kanal och Wassbac-
ken samt icke långt från Moholms sta-
tion på Vestra Jernvägs-stambanan, har
qvarnar, såg och tegelbruk samt till-
hörde 183 2 kommerserådet Sautesson,
sedan öfverstlöjtnanten frih. von Otler.
Fiiija. Socken i Vestra Göinge hä-
rad af Chriätianstads län, 3V2 ^^^ ^•
n. v. från Christianstad, vid Finjasjön,
uppgifves hafva en areal af 10,414
tunnland, af hvilka 945 äro sjöar och
kärr. Uti Finjasjön utfalla åtskilliga
åar. Socknen har god åker och äng
samt skog af ek, bok och barrträd ;
äfven torfraossar finnas, och åtskilliga
hemman Ijafva fiske i sjön. Socknen,
som består af 19^8 mantal, beboddes
1840 af 1,100 personer, 1850 af 1,242
och 185 6 af 1,306 invånare. Uti sock-
nens folkskolor, — den har både fast
och ambulatorisk sådan med en exami-
nerad lärare i hvardera, — undervisa-
des sistnämda år 4 2 gossar och 5 5 flic-
kor i den fasta, 22 gossar och 33 flic-
kor i den ambulatoriska, medan 4 gos-
sar undervisades i hemmet. — Finja
raodersocken utgör tillika med annexet
Hörja ett regalt pastorat af 3:dje klas-
sen i Vestra Göinge kontrakt af Lunds
stift. Hela pastoratet består af 39V5
förmedlade hemman, prestgården är V2»
annexhemmanet V2' kronotionden 2: 13.
— Vid Finja sjö ligger kronosäteriet
MölUröd, reduceradt år 1680 och nu
40
314
Fin ja SiJ».
militie -boställe. — Adress: Christi-
anstarl.
Fllija Sjo. En af Skånes större in-
sjöar, belägen ungefär midt i Vestra
Göinge härad, har tillopp från åtskil-
liga vattendrag och faller genom Ahna-
ån ut i Helge-å. Statens södra stam-
bana är sträckt till sjöns norra ända.
Vid Finja- sjöns stränder ligga Finja
kyrka samt Mölleröds, Hessleholms och
Hofdala herresäten.
Fiiiiibergs (Jrufvor. Redan år 17 90
ödelagda grufvor i Gr^thytte Bergslags
härad och Grytliytte socken af Örebro
läns Westraanlands-andel, ifrån hvilka
Grythytte Bergslag i fordna tider hem-
tade sitt bufvudsakliga mahnförråd,
Viunbo. Masugn i Norrberkes tings-
lag och socken af Stora Kopparbergs
län, tillhör Ferna bruk, anlades 1572
och förbättrades år ICöO af H. Neu-
Fiuiiboda. Beck- och kiraruksbruk
i Sickla församling och Svartlösa härad
af Stockholms län, invid Saltsjön strax
utanför Stockholm, tillhör ett boiag.
Tillverkningen för år 1857 utgjorde
1,785^2 tunnor beck, 1,339 "tt kimrök
och 160 tunnor beckolja, alltsammans
värderadt till 31,184 rdr.
Filiuckumi<l. Annex-socken i Kinds
härad af Elfsborgs län, 1 ^^ mil söder
från Ulricehamn, vid sjön Asundeii, har
en areal af 5,60 1 tunnland, af hvilka
2,510 äro sjöar och kärr. Socknen be-
står af S-Vfi mantal och beboddes 1840
af 420, 1850 af 422 och 1856 af 385
personer. I socknens fasta skola un-
dervisade en examinerad Uirare, gemen-
sam för Finnekumla och Gällstad, 25
gossar och 21 flickor. — Finnekumla
socken är annex till Gällstads regala
pastorat af l:sta klassen i Kinda kon-
trakt af Göteborgs stift. Kyrkan, be-
lägen vid stranden af Asunden, är af
sten, af obekant ålder, men reparerad
1821. — Bland gårdar inom socknen
uppgifves Sundet. — Adress-. Ulrice-
hamn.
V^innerödja.
Piiiiiersånger. Ett och ett åttondels
I mantal frälsesäteri samt Vo niant. frälse
j i Wesslands socken och Örbyhus härad
i af Uppsala län, brukas under det på
: dess egor anlagda Carlholms bruk och
tillhör slägten De Geer sedan år 17 25.
' (Se Carlholm )
Finuerödja. Socken i Wadsbo bä-
: rad af Skaraborgs län. på Tiveden och
näset mellan sjöarna Unden och Ska-
\ gern, uppgifves hafva en areal af 53,761
tunnland, af hvilka 13,576 äro sjöar
och kärr. Socknen ligger på Södra Sve-
riges Stora Landrygg, som öster om
\ sjön Skagern går in i Wtstergötland,
I vid Finnerödja kyrka uppnår en höjd
i af 5 25 Svenska fot och fortgår till sjön
i Undcn, h varifrån den som helt låg fort-
sättes till närheten af sjön Wiken samt
vidare mellan Tidan och Wettern till
Dorameberg. Utom de bägge stora sjö-
I arna, till hvilka socknen gränsar, finnas
\ derinom icke färre än 12 mindre sjöar.
: Jordmånen består för det mesta af sand-
j mylla och sandör samt är utomordent-
ligt stenbunden; råg, hafra och potates
odlas mest, och äfveu linodling har här
; blifvit idkad med fördel; 1 fordna tider.
I då svedjande var tillåtet, var boskaps-
! skötseln högre nppdrifven än nu. Vid
Skagerus stränder finnas slipstensbrott.
j Socknens omkrets uppgifves till unge-
j far 6 mil; den bestar af SS^/g mantal
i och beboddes 1840 af 2,128 invånare,
j men hade 1850 en befolkning af 2,428,
I 1856 af 2,543 personer. Socknen hade
; sistnärada år både fast och ambulato-
\ risk folkskola med en examinerad och
en oexamiiieiad lärare; i den förra sko-
! lan undervisades 47 gossar och 43 flic-
kor, i den sednare 105 gossar och 91
, flickor, medan 29 gossar och 42 flickor
undervisades i hemmet. Skolan grund-
i lades genom brukspatron Jak. Arfveds-
i son och advokat-f.skalen A. Wallenstam,
' hvilken sistnämde som egare af Ska-
gersholm år 1774 skänkte 50 tunnor
spannmål till grundläggande af ett soc-
kenmagasin. Socknen skall, såsom nam-
net antyder, hafva blifvit uppröjd af
Finnar, och nästan på hvarenda höjd i
skogen träffas hoplagda stenhögar, som
tyckas bevittna, att orten varit mycket
befolkad och odlad, sannolikt före di-
Fiuuforsen.
Finnmark.
315
gerdöden (1350). — Fiiinerödja sockeu
är lör närvarande annex till Hofva re-
gala pastorat af l:sta klassen i Norra
Wadsbo kontrakt al" Skara stift, men
kommer enligt Kongl. Brefvet af den
21 Juli 1854 att vid nästblifvaiide pa-
storsledighet utgöra ett särskildt regalt
pastorat. Kyrkan, belägen 4 V, mil
nordost från Mariestad och 3^/^ mil
vester från Askersund, är vacker och
rymlig; hon uppbyggdes af sten 1763,
dä den förut här befintliga träkyrkan
såldes och inköptes af en von Döbeln
på Bärestad i Nerike, der den fordna
kyrkan ännu år 1812 skall hafva stått
som mangårdsbyggnad. Uti den nu
varande kyrkan förvaras tväune por-
trätter i kroppsstorlek af kou. Fredrik
och drottning Ulrika Eleonora. — In-
om socknen märkas Skagershohns säteri
och jernbruk samt säterierna Eamsnäs
och Wallsjön. — Adress: Mariestad.
PinnforseD. Vattenfall i Skellefte
elf. Se vidare denna artikel.
niillgrufTefiiltct. Koppar-grufvefält i
Nya Kopparbergs härad och Ljusiiars-
bergs eller Nya Kopparbergs socken af
Örebro län, upptäckt 1699. Se vidare
Ljusnarsberg.
Hiiiigrundct^ Östra. Bank i Bottni-
ska Viken, vid Lat. N. 60" 5 5' 30"
och Long. O. GreeuAvich 18° 26', der
ett fyrfartyg nu mer tinnes utlagdt.
Fyrfartyget, som är rödmåladt, har or-
det »Fmngrundet» i stora hvita bok-
stäfver på hvardera sidan, är tackladt
med tvänne master och förer om da-
gen på den högsta eller förtoppen en
genombruten rödmålad toppkula och om
natten en fyr-apparat, bestående a i 8
stycken försilfrade revcrberer, som lysa
med stillastående sken rnndtorakring
liorizonten och böra i sigtbart väder
rsynas pä minst 2\.^ sjömils afständ.
Fyren tändes hvarje dygn vid solens
nedgång och hålles brinnande till so-
lens uppgång. På fyrfartyget finnes en
klocka, h varmed klämtas under disig
och tjock luft, för alt varsko annalkan-
de seglare.
Finuhyttao. Bergsmansliammare och
masugn i Grythytte sockeu af Gryt-
hytte Bergslags hiirad och Örebro län;
hammaren har 4 00 skS:s smide, vär-
deradt till 16,250 rdr bko, och eges,
tillika med en tuUmjöiqvaru, taxerad
till J,l40 rJr bko, af interessenter. —
Kyrkoherde-bostället i Jernboås socken
af Nora och Hjulsjö Bergslag i samma
län beter likaledes Finnhyttan och be-
står af 1 mantal krono.
fiunhytte- eller Mtt-elfren. Vatten-
drag, som bidiager till bildandet af
Arboga -åns nordliga hufvudgren och
upprinner på gränsen mellan Örebro
län och Dalarne, i Helleforss socken
upptager en vestlig gren från sjön Sil-
ken (838 fot), går genom Ljusnaren
(518 fot), upptager Salbosjöns aflopp
från vester och fortsattes åt sydost till
Norr-sjön (468 fot), der Nitt-elfven för-
enar sig med Hörks-elfven, hvarefter
alla de här förenade floderna gå genom
Söder-sjön och under namnet Stor-åii
fortsättas till Rosicalen (211 fot) i Lin-
desbergs socken, tilldess de slutligen
under namnet \Vedevågs-ån falla ut i
iiorra viken af sjön Wäringen, som gen-
om Oppboga- eller Ärboga-ån af börda r
sig i Miilaren.
Finitillge. Se Olk-ehäll eller Ulfhäll.
Filiiiiuark. Med detta namn beteck-
nas de trakter af riket, som bebos af
Finnar, antingen sedan urminnes tider
eller inflyttade i den historiska tiden,
till största delen efter 1597, då hertig
Carl till Sverige inkallade ett stort an-
tal Finnar och anvisade dem bostäder
i de nu s. k. Finnmarkerna. Sådana
finnas i norra delen af Stora Koppar-
bergs socken, i Rättviks, Orsa, Norr-
berkes. Malungs, Malingsbo och Gran-
gärdes socknar i Dalarne, i Wärmlauds
Finnskogar, i Nya Kopparbergs sockeu
af Örebro läns Westmanlauds-andel, i
Helsinglaiid, i allmänhet utmed fjäjl-
ryggeu ifrån Svinesund i norra delen
af Bohuslän linda upp emot Lappmar-
ken. De Finnar, som inflyttade i Wärm-
land, tillhörde hertig Carls anhängare
i storfurstendömet och hade af konung
Sigismunds trogne man, Fleming, blif-
vit så förföljda, att de icke sågo någon
säkerhet, inan de koramo öfver till Sve-
316
Finnmark*
Finnmark.
rige. En del Finnar hade dock sanno-
likt redan på 1580-talet blifvit inkal-
lade af hertig Carl. Så väl dessa som
de förutnämda inflyttarna fingo af her-
tigen boningsplatser sig anvisade på
skogarna i Dalarne och Norrland, men
företrädesvis i Wärmland, der de satte
sig ned i Bergslagen, Elfdalen, Fryks-
dalen, Jösse härad. Nordmarken och
Gillbergs härad. I början voro Fin-
narne högdragna, och om en Svensk
dräng friade till en Finsk piga, så var
han säker om en korg, hvilket, — me-
nar Fernow, — »till någon del lärer
kommit deraf, att de hålla sina qvin-
folk för vackrare än de Svenska, hvil-
ket ock torde på somliga ställen träffa
in, så länge de äro ogifta eller, rättare,
så länge de äro unga; men längre va-
rar det heller icke, emedan röken i de-
ras badstufvor efter hand tärer på skön-
heten, och man knappt någonting osnyg-
gare kan få se än en Finnekäring med
sin pipa i munnen, hvarvid de merän-
dels vänja sig, så snart de blifva gifta;
härutaf har kommit, att Finnarne blif-
vit af sina grannar nämde för Finne-
adel.» Denna »Finne-adel» mådde en
tid rätt väl i landet; men sedan den
utbredt sig allt mer och började svedja
och bränna på bolbyars och bergslager-
nas skogar, blef man mer nogräknad
med dem och klagade hos regeringen
öfver det förfång, som man derigenom
led. Derföre stadgade regeringen 1647,
att, »om lagman, häradshöfding och
uämd pröfvade, det deras byggande be-
funnes land- och bergsbruk till skada,
så skulle deras torp nedrifvas, sveder
och säden tagas ifrån dem, och om de
sedan icke ville afflytta, skulle de sjelf-
va fängslas, husen uppbrännas, och allt
hvad de egde, gå till treskiftes.» Den-
na förordning verkställdes också ett par
gånger i all sin stränghet, vid Bogen
i Gunnarskog och på Sundsjöhytte-skog
vid Elfdals-gränsen. Egaren till Udde-
holm, brukspatron Carlström, som tyckte
Finnarne bo sig alltför nära, förmådde
häradshöfdingen, Gyllenflycht, att »dö-
ma dera ut». Finnarne besvärade sig
hos konungen; men många af dem blel-
vo illa medfarna, och vid Råda kyrka
måste till och med en blind Finne un-
derkasta sig att ledas gatulopp, fastän
han icke gjort annat än gått och tiggt
i Bergslagen. Han fick dock, såsom
det står att läsa i Elfdals Härads Dom-
bok, en hel »sexstyfver i sårabot». Den
stränga förordningen förnyades den 24
Augusti 166 4 med det tillägg, att, »om
någon bonde läte en Finne, sig till för-
fång, bygga och bo på sin skog, skulle
han första gången plikta 40 daler silf-
verraynt och andra gången varda hängd.»
Under kon. Carl XLs tid blef en del af
Finnarnes hemman skattlagd, mest till
fjerdedelar. Oaktadt alla förföljelser
qvarlefva ännu Finnar i Wärmlands,
Dalarnes ocb Westmanlands skogar, der
de lefva dels af boskapsskötsel, dels af
kolbränning för bruken och hyttorna i
närheten. Deras förnämsta husdjur äro
getter, hvilka gifva dem ymnigt med
mjölk; men förbudet mot att hålla des-
sa skogödande djur torde till Finnarnes
utrotande bidraga mer än alla de ford-
na förföljelserna. De Wärmländska Fin-
narne äro kortvexta, med brun och ned-
rökt hy, rakt, stripigt hår, bredt au-
sigte och smala, blå ögon; de äro na-
tionalstolta, outtröttliga i att röja, men
annars makliga och overksamma, enfal-
diga och råa, bibehålla sina förfäders
språk, plägseder och bruk samt afhålla
sig så mycket som möjligt från berö-
ring med den Svenska befolkningen,
ehuru de nu åtnjuta samma förmåner
som och behandlas i allt lika med denna.
Ännu tinner man i Finnmarkerna de
s. k. rökstugonia, stora rum utan annat
tak än byggnadens yttertak, midt uti
hvilka man anbragt en murad fyrkan-
tig ugn, hvari veden inlägges till stu-
gans uppvärmning. Framför ugnsöpp-
ningen befinnes den s. k. punken, en af
gråstenar sammansatt spiselhäll, på hvil-
keu maten tillredes, och i en stolpe
bredvid befinnes ett jern, hvari en brin-
nande torrvedssticka, deu så kallade per-
tan, insattes för att upplysa stugan.
Ingen skorsten finnes, utan röken går
ut genom en öppning på taket eller
genom de gluggar på väggarna, som
I företräda fönstrens ställe. Dessa glug-
gar tillslutas med träluckor, och nedan-
' för dem befinnas inne i stugan säng-
j ställen, eller s. k. lafvar, kring väg-
i garna. Dessa rökstugor bli dock nu
i allt mer sällsynta. Imellertid kunna af
Finnskogra.
dessa Finnar högst få nu mer läsa sina
gamla Pinska psalmböcker, hvilka de
säga vara skrifna på Grekiska. De tal-
rika ortnamn i Westmanland och an-
norstädes i öfra Sverige, som begynna
med stafvelsen Fiiiji, hänvisa till en del
till uppröjningar af Finnar. Huru stort
den Finska befolkningens antal är in-
om landet, finnes ingenstädes officielt
uppgifvet; men att det är ganska an-
senligt, finner man deraf, att, utom de
Wärmländska och öfriga Finnarne inne
i landet, i Norrbotten, mot gränsen
mot Finnland, talrika Finnar äro bo-
satta i de nästan rent Finska socknar-
na Pajala, Hietaniemi, Öfver- och Ne-
der-Torneå, ra. fl.
Fianskoga, Norra och Södra. Ka-
pellförsamlingar till Elfdals pastorat i
Elfdals härad och Wärmlands län, in-
nefatta Wärmlands öfversta hörn mel-
lan Dalarne och Norska gränsen, om-
kring Klar-elfven och dess bifloder, To-
san, som kommer från Tisjön, Warån
och Höljan. Inom kapellförsamlingar-
nas område ligger likaledes sjön Ran-
gen, hvars aflopp slutligen förenar sig
med den Norska Glommen. Kammar-
kollegium stadfäste 1840 det förslag,
som blifvit uppgjordt till indelning af
kapellförsamlingarna, och enligt hvilket
Norra församlingen består af 1 ^Vo^.
den Södra af 3IV70 mantal j den förra
är taxerad till 11,951, den sednare till
64,078 rdr bko. Norra Finnskoga ka-
pellförsamling beboddes 1856 af 1,195,
den Södra af 1,66 9 personer. Bägge
kapell- församlingarna hade samma år
ambulatoriska folkskolor; i Norra för-
samlingens skola undervisade 1 exami-
nerad lärare 59 gossar och 62 flickor,
medan 1 flicka hade enskild undervis-
ning och 10 gossar samt 12 flickor
undervisades i hemmet; Södra försam-
lingen var delad i 2 skoldistrikter, i
det norra af hvilka klockaren i den
ambulatoriska skolan undervisade 42
gossar och 5 9 flickor, medan 1 exami-
nerad lärare i södra distriktet undervi-
sade 65 gossar och 74 flickor. I hem-
met undervisades 17 gossar och 10 flic-
kor; 22 gossar och 34 flickor i Södra
kapell- församlingen saknade undervis-
ning. — Kapell-församlingarna äro an-
F'in8pang^.
317
nexer till Elfdals konsistoriela pastorat
af 3:dje klassen i Elfdals kontrakt af
Carlstads stift. Norra församlingens
kyrka ligger vid Klar-elfven, 20 mil
från Carlstad, den Södras närmare Nor-
ska gränsen, 19 mil från sistnämda
stad. — Adress: Eåda.
Fiunåj eller Stadra. Jernbruk uti
Jernboås socken samt Nora och Hjul-
sjö Bergslags härad af Örebro län, vid
Grecken, har 2 härdar med fritt smide
af eget tackjern samt tuUnijölqvarn med
1 par stenar och tillhör egaren af Sta-
dra gård i Nora socken af samma hä-
rad och län.
Fiuiiåker. Bruks- och landtegendom
i Fellingsbro socken och härad af Öre-
bro län, nära Finnåkers-åu, består af
1 mantal frälse och 5Vo mantal beru-
stadt säteri samt Finnåkers bruk med
5 härdar, 3 hamrar, 253 sktb 10 l^tt
frälserätt, 2,771 sk'tE privilegieradt stång-
jernssmide mot Vo pi'Oc. hammarskatt
samt spik- och manufaktursmide. Egen-
domarue hafva tillhört Louis de Geer,
men inköptes från hans testaments-exe-
kutorer år 1660 af öfver-guvernören G.
Soop och tillhörde sedan Soopiska ät-
tens arfvingar af slägterna Fersen, Doh-
na. Stenbock, Larsson, adlad Sveden-
stjerna, Lilje, m. fl. Mellan grefvinnan
A. M. Soops arfvingar, general-majoren
grefve Dohna och herrarne Svedenstjer-
na, uppkom en vidlöftig rättegång an-
gående bördsrätten, och denna afgjor-
des slutligen genom förlikning på ciet
sätt, att egendomarne stadnade i ätten
Fersens uteslutande besittning. — På
ett högt berg vid egendomen har man
funnit lemningar af en borg.
Finska Jungfrun. Så kallas en större
klippa i Saltsjön, nära Stockholm, vid
mynningen af Swindersvik, midt emot
Blockhustullen. En gammal sägen på-
står, att, när denna klippa är fri från
snö och is, är äfven vattnet fritt mel-
lan Svenska kusten och Åland.
Finspång. Bruks- och landtegendom
i llisiuge socken och Finspånga läns
härad af Östergötlands län, mellan sjö-
arna Böneru och Dofvern, nu ett bland
318
■•^inspångr*
I<^iii8påii|$.
Sveriges praktfullaste herresäten, hade
år 1563 fem äboer och biel, tillika med
samtliga kioiioiieramaneu i häradets sju
socknar och i Wreta Klosters soekeu,
förlänad till hertig Joliaii, sedan kon.
Johan III, hvaraf benämningen Fin-
spångs Län uppkommit. Redan på 1500-
talet lär ett bruk här hafva blifvit an-
lagdt för kronans räkning till gjutning
af stycken och kulor; men detta bruk
bestod omkring år 1618 af en bergs-
mansraasugn och några små osraunds-
hararar, allt i dåligt skick. Det blef
då, tillika med hela Finspångs län, upp-
låtet på arrende till Louis de Geer den
Äldre, född i Liittich d. 17 November
1587 och död i Amsterdam den 19
Juni 1652. Arrendet afslöts först den
14 Ang. 1618 i Wilhelm de Beschcs
namn, och denne erhöll den 12 Okt.
1619 arrende kontrakt eller ö|)pot bref
på arrendet af kon. (iustaf 11 Adolph;
men år 1641 köpte de Geer sjflf bru-
ket i afräkning på fordringar hos kro-
nan och fick stadfästelse på köpet år
Ifiil). Han introducerades år 164 1 på
Svenska Riddarhuset. När drottning
Christina blifvit myndig, utverkade han
sig hennes fastebref på godset och er-
höll detta bref, dateradt den 30 Juni
1646. Efter Louis de Geer den Äldre
kom Finspång till hans son, assessorn
m. m. Louis de Geer den Yngre, född
i Amsterdam den 24 Juni 164 2, som
1668 lade grunden till den storartade
tluttsbyggnaden. Han förblef i oqvald
besittning af egendomen till 1685, då
den förklarades underkastad reduktion;
en del hemman blefvo verkligen in.drag-
na, och det sattes i fråga att förvandla
sjelfva hufvudgården till öfversteboslålle.
Carl XI tog sjelf stället i ögonsigte,
och med anledning af de stora kostna-
der, som blifvit nedlagda på egendo-
men, samt af omöjligheten att skilja
gården och bruket från hvarandra, blef-
slutligen de Geerska arfvingarne för-
säk 'e om besittningsrätten genom ett
den 2. Juni 1689 uppgjordt arrende-
kontrakt, enligt hvilket för evärdeliga
tider 000 i aler silfvermynt årligen skola
erläggas i ström--afrad. F.ndast af den-
na anledr ug kallas Finspång ännu för
kronobrii':. Gården kallas år 1083 två
mantal iåteri med ett afhyst Ingestorp;
1687 bestod den af 1 ^ „ mantal krono,
Vo arf och eget, bägge säteri, med 1
mantal ladugård Ofversäter. Sedermera
hafva flerfaldiga förändringar inträflat.
Hufvudgården med dertill hörande in-
nehades efter den yngre Louis de Geer,
som dog på Finspång 1695, af hans
son Johan Jakob de Geer, död 1738,
dennes son, öfver-intendenten Loxiis de
Geer (f 17 58), som uppförde flyglarna
till slottet, vidare af hans son, friherre
Johan Jakob de Geer (f 1809), hans
son, hofra.irskalken Gerhard de Geer,
och raåg 11. hans exc. grefve Gustaf af
WeUersiedt, gift med Aurora de Geer;
18.53 egdes godset af grefvarne Nils
och August Gyldenstolpe samt deras sy-
sterdöttrar fru friherrinnan Leijonhuf-
vnd och fröken Troil, dels genom arf,
dels genom köp; sedan af brukspatron
C. Ekman. Vid deras tillträde till
egendomen voro verkstäderna i brist-
fälligt skick, men hafva småningom,
synnerligast under sednare åren, blifvit
iståndsatta och tillökade. De bestodo
185 5 af en masugn, uppsatt af hug-
gen granit, en rostugn och en ny gas-
rostugn, en verkstad för kanoners svarf-
ning och bearbetning, innehållande 2
svarfstolar, 6 borrstolar, tappsvarf och
hyfvelmaschin, samt mechanisk verkstad
med flera svarfstolar, borrstolar, gang-
raaschin och hyfvelmaschin, modeliverk-
stad och k lensmedjor, m. ra.; gjuteri;
stångjernssmedja, uppsatt år 1851, in-
nehållande puddel-ugn, 3 Lancashire-
smälthärdar och 3 vällugnar med 7
hamrar samt ett valsverk för tillverk-
ning af stångjern, mindre plåtar och
rails. Af kanoner tillverkas här årli-
gen omkring 2,000 skW, af raechaniskt
gjntgods 1,500, af stångjern omkring
12,000 sktb, de underlydande brukens
tillverkning inberäknad. Det till allt
detta erforderliga tackjernet tillverkas
till största delen på stället; en dei kö-
pes från Nora Bergslag och andra stäk
len, och eu del jern för gjuteriet tages
från Småland. Malm till tackjerustill-
verkningen hemtas ur egna grufvor,
nämligen hälften i Jama grutvor, hälf-
ten i Förola grufvor i Södermanland,
hälften i Stenebo grufvor i Småland
och ^,\ i Rullerurus grufvor i Börrums
kapell af Hammarkinds härad. Traus-
F^inspång.
F^inspånga liän.
319
portcu sker sjöledes till Norrköping,
deritrån landviig till Fiskeby i Östra
Eiieby socken pa en år 185 5 öppnad
s. k. bfistljaiia och vidare sjöledes öfver
Glan på eget ånglartyg; på samma väg
föras brukets effekter till Norrköping.
Kol erhållas dels af egna skogar, dels
köpas de från kringboende allmoge; på
de sednare åren har man börjat med
kolning af rötter och derigenom upp-
drifvit den egna kol-tillgången till om-
kring 14,000 läster.
Finspångs hufvudbyggning ligger på
en holme i &t)'ömmen nedanför bruket
och är uppförd af sten, likasom de fle-
sta byggnaderna på stället. Den bil-
dar ett ansenligt slott med torn, ståt-
liga trappor och talrika rum, allt från
år 1688; i högra flygeln, — bägge
flyglarne äro sedan 17 42, — befinnes
ett kapell, der offentlig gudstjenst hål-
les af brukspredikanten alla sön- och
helgdagar. Kapellet, som upptager fly-
gelns bägge våningar, håller 2i) alnar
i längd och 11 i bredd; altartaflan, af
Hörberg, föreställer sju änglar, som
sväfva uppåt med Frälsarens kors. Pre-
dikstolen har sin plats ofvanför altaret
och är rikt ornerad; kapellet har der-
jemte orgelverk och prydes af flera taf-
lor, bland hvilka en, som föreställer
Petri Förnekelse, lärer ega verkligt
konstvärde. I slottets hufvudhygsnad
förvaras ei; ansenlig taflcsamling, livars
perla är en Jordaens, föreställande Pe-
trus, som finner skatte))enningen i fl-
skens mun. Bibliothcket är icke oan-
senligt. Längre ned på holmen ligger
en orangeribyggnad af sten, och i par-
ken befinnes ett Auroras Tempel, en
rotunda, hvars hvalf hvilar på 12 fri-
stående Joniska pelare, byggd efter rit-
ning af Sergel och med hvalfmålning
af Hörberg, som äfven målat fresker
på parkens mur. Midtuti Templet står
ett altare med porträtt-medaljonger af
åtskilliga damer, tillhörande familjen
de Geer, nämligen friherrinnan Fredr.
Aurore de Geer, född grefvinua Taube,
hennes döttrar Charlotte Aurore och
Fredrika Emilia Aurore, den förra gift
grefvinna Wetterstedt, den sednare gref-
vinna Piper, samt deras i barndomen
aflidna systrar Sophie Aurore och Julie
Aurore; hvalfmålningen föreställer Au-
rora, förjagande Natten. Uti parken
befinnes derjemte ett monument af gju-
tet jern öfver Aurora de Geer, född
Taube, och vid parkens ända ligger det
s. k. Nya Lugnet, ett lusthws med Jo-
niska pelare och praktfulla rum. S«-
der om strömmen ligga tingshus, som
tillika innehåller värdshus, fattigh'!S
eller hospital, anlagdt af Johan Jako'i
de Geer, skolhus, o. s. v. Såsom en
egen märkvilfdighet i sitt slag anmär-
ker Broocman, att ännu i hans tid,
omkring år 1760, fanns på Finspång
öl, brygdt år 1646 af en Wallonska,
Lina Goffiu, som »sig till åminnelse
bryggde 10 — 12 fat sådant öl, hvart-
dera om 8 — 9 oxhöfdens rymd«; vid
förstniimda tid fanns dock blott Ijerde-
delen af ett sådant fat qvar. så att den
»kraftiga medicinen», som Broocman kal-
lar det, nu långt för detta tagit slut.
Finspångs gods består af 2 mantal
frälsesäteri med Ofversäter, 1 raant. la-
dugård, 2 tegelbruk, qvarn med 4 par
stenar, grynqvarn, såg: masugn med 2
pipor för kanongjutning och tackjerns-
tillverkning; verkstäder för kanoners och
mechaniska arbetens förfärdigande; jern-
och metall -gjuteri, stångjernsbruk (se
ofvan); — Lotorps stångjernsbruk och
manufakturverk med såg och qvarn, an-
lagdt 1635 af Gillis de Flon, på 1750-
talet tillhörande Chr. Hebbe, sedan kom-
met under Finspång, — Eko, på en ö
i Dofvern, köpt af öfver intendenten
Louis de Geer från öfverste A. v. Nie-
rolh, med dertill hörande 1 mantal la-
dugård Asunda, m. m., tillsammans
23^'^V48o Ji^iiirofi" ™6d räntor af 27^^^/^gf,
mänt., hvartill komma ytterligare 43^^48
mantal med räntor af 25*^48 ro'»f'tal
samt verk och lägenheter i lO andra
socknar, deribland Djurshytte bruk i
Hellestad, i Tjellmo, i Regna, ^Yånga,
Stjernarp, Östra Eneby, Qvillinge, Borg
och Löth, Ringarum samt Järna i Sö-
dermanland. Det hela var år 1857 ta-
xeradt till öfver 800,0 00 rdr bko. —
Hela befolkningen på egendomen upp-
gick år 1852 till ö^^cy 3,000 personer,
hvaraf 031 vid bruket.
Viuspåoga Län. Härad i Östergöt-
land, del nordligast belägna och stör-
sta af alla detta läns härader, ligger
320
V^inapÅngs Å.
dels på Kålmorden, dels på den berg-
ås, som bildar norra gränsen för Mo-
tala ströms dalgång, dels slutligen i
Tisnarens dalgång på Kålmordens norra
sluttning; häradets längd från sydvest
till nordost är 5 — 6 mil, bredden i syd-
vest omkring 3, eljest 4 mil. Arealen
uppgifves till 15 qvadratmil, deraf 2
qvadratrail vatten, eller 334,045 tunn-
land, af bvilka 44,210 äro sjöar och
kärr. Det utgör tillika med Bråbo och
Memmings härader ett fögderi och be-
står af tvänne tingslag: Risinge samt
Hellestads och Tjellmo, af hvilka det
förra har sitt tingsställe vid Finspång,
det sednare i Tjellmo. Finspångs län
består af följande socknar: Skedevi,
33^/^ mantal af Regna, Risinge, Wån-
ga, 15^/^ (10'V4O mantal af /sTei/ZersfacZ,
5V.2 rnaiital af Kimstad, 1 mantal af
Bo (hvilken socken i öfrigt tillhör SkÖl-
lersta härad af Örebro län), Hellestad,
Godegård, Tjellmo, l^/^ maut. af Krigs-
berg samt 4^7^^ mantal af Stjernarp.
Hela befolkningen utgjorde 185 6 till-
sammans 22,863 personer, af hvilka
12,089 tillhörde Risinge, 10,774 Helle-
stads och Tjellmo tingslag. Hemman-
talet uppgifves till 436-V4g ^ai^tal ,
hvaraf lOöVia skatte, 28i%g krono
och 301-^24 fiälse. Jordbruk, boskaps-
skötsel, skogs- och bergsbruk äro be-
folkningens näringsgrenar. Bland in-
sjöar nämnas Glan, Roxen, Tisaren och
liunn; betydligaste strömmen är Fin-
spångs-ån. Häradet har flera jerngruf-
vor, t. ex. Katterums och Stor- eller
iSörgrufvan i Hellestad, Storgrufvan i
TVånga, m. fl. ; bland jernverken mär-
kas: Finspång, det vigtigaste af alla,
Sonstorp, Stjernvik, Folkström, Grytgöl
och Borggård. — Finspänga län före-
kommer under detta namn första gån-
gen i 1581:års jordebok, meu omfatta-
de då äfven Hammars, Askersunds och
Snafluuda socknar af Lerbäcks Bergslag.
Det blef den 12 Oktober 1619 förlä-
nadt eller, rättare, utarrenderadt till
Louis de Geer den Äldre mot 9,222
daler 21 öre 16 penningar Sv, mynt och
upptages enligt 16 20:års stat i Stats-
kontoret till 13,919 Sv. daler ocb 3 öre.
Fiuspåugs Å. Ansenligt vattendrag
i Oatergötland, utfallande i sjön Glan
Finspångs Å.
och bildadt af flera hufvudgrenar, bland
hvilka de vigtigaste äro Godegårds- eller
Hättorps-ån, sist kallad Hellestads-ån,
och Emma-ån. Den förra af dessa kom-
mer från Tylö skogen i länets nordvest-
ligaste trakt och upprinner ur en mängd
dels genom natur, dels genora konst
med bvarandra sammanhängande sjöar,
som slutligen samla sina vatten i Åhr-
sjön, hvarifrån Godegårds-ström går ut
åt sydvest, upptager flera vestliga till-
lopp från landthöjden mot Wettern (från
Hökesjön, Bliua-sjöarna, Bremossen m. fl.)
och slutligen vid De Geersforss, IV2
mil från källorna, tager nästan rak öst-
lig rigtning utöfver en mils väg samt
vid Hättorp bildar betydliga fall utför
en ås, som bildar likasom ett trappsteg
från den bergiga Godegårds-trakten till
den jemnare Tjellmo-bygden. Den nu
mer s. k. Hättorps-ån fortgår vidare i
östlig och nordostlig rigtning till sjön
Stor-Tro7i, men upptager dessförinan,
en half mil från Hättorp, två större
vattendrag, ett nordligt samt ett annat,
Sahterns och Stråkens, från söder. —
Det förra af dessa uppkommer ur sjöar
och gölar vid Nerikes-gränsen, deribland
Skönuarbosjön, och hvilka alla samla
sina vatten i Ännsjön, som med Lem-
neå-forsar faller ut i Lyren, hvilken har
sydligt utlopp genora Dråsa -sjön till
Hättorps-ån. Den sistnämuas sydliga
tillflöde kommer deremot från vestra
landliöjden, hvarifrån valtnen samla sig
i den ansenliga sjön Salstern, från hvil-
ken Carlströms-ån går till Stråken, som
består af tvänne med ett sund förenade
milslånga sjöar, ur den östra af hvilka
vattendraget tager nordöstlig rigtning,
bildar ett fall vid Qvarns nu nedlagda
bruk och förenar sig med Hättorps-ån
en mil från utloppet ur Stråken. —
Den sålunda förstorade Hättorps-ån lem-
nar den milslånga, men smala och flera
bäckar upptagande sjön Stor-Tron gen-
om Borggårds-ström och kommer nu
ut på en ny terrass, Hellestads-slätten,
efter hvilktn vattendraget nu får sitt
namn. Heilestads-än flyter först V* ntiil
åt norr och derpå V2 ™i' "t öster till
Sonstorp, der Emma-ström (se denna
artikel) förenar sig med Hellestads-ån.
Vattendraget fortgår nu i sydöstlig rigt-
ning utefter ^\ mil till sjön Bönern,
Vinsfa.
Finstaholm.
321
gör ansenliga fall vid Finspång oct
faller, under namnet Finspångs å, gen-
ona den milshlnga sjön Dofvern ut i
sjön Glan, hvilken sjelf genom Norrkö-
pings ström faller ut i Bråvikens in-
nersta vik, Rörsviken. Vattendragets
område upptager större delen af Fin-
spånga län, nämligen Godegårds, Tjell-
rao och Hellestads socknar, största de-
len af Risinge, tillika med en del af
Krigsberg i Bobergs härad.
Finsta. Gammalt gods i Skederids
socken och Sjuhundra härad af Stock-
holms län, nära nordöstra ändan af
sjön Björken, 1 mil från Norrtelje, be-
står af 2 mantal frälsesäteri, med P/^
mantal Skedersby, 2 qvarnar med 4 par
stenar och 2 enbladiga sågar. Gården
namnes år 1318 såsom tillhörande riks-
rådet och Tiunda-lagmnnnen Birger Pe-
dersson, fader till den Heliga Brigitta,
hvilken skall hafva blifvit född härstä-
des 1304. Gården är anlagd mellan
sönder-rasade berg, i hvilka åtskilliga
grottor ännu bära den Heliga Britas
namn; den fortfor att i 200 år stadna
inom slägten, och Joachim Brahe gaf
Finsta till sin fru, Margaretha Wase,
Gustaf I:s 8j'ster. Deras dotter blef
gift med Birger Nilsson Grip till Ny-
näs, och dennas dotter Elisabeth med-
förde egendomen till sin man, friherre
Anders Keith, som 1570 skref sig till
Finsta. Han blef landsflyktig under
oroligheterna mellan konung Sigismund
och hertig Carl; men sannolikt inne-
hade hans fru egendomen till sin död
1616. Finsta öfvergick sedan till riks-
rådet Åke Axelsson Natt och Dag (f
1655), som innehade gården genom för-
pantniug 1629 och sedan genom köp.
Den tillföll slutligen hans dotter Beata,
gift med riksrådet Gustaf Sparre (f
16 90), som sålde Finsta till laudshöf-
ding Sv. Leyonmark, hvilken här hade
ett bibliothek, och från hvilken gården
gick i arf till hans son, sekreter. S. J.
Leyonmark och andra af slägten. Ar
1825 egdes hälften af kapiten Leyon-
mark och andra hälften af Nils Carl-
ström, som 1849 var ensam egare; så-
som egare år 1857 uppgifves enkefru
Lundqvist. Taxeringsvärdet är 29,200
rdr banko. — Gården har en rvmlie:,
II.
gammal åbyggnad af trä, hvilken dock
icke motsvarar teckningen i Svecise-ver-
ket, der flera af forntidsminnena här-
städes äro aftecknade. I »Svenska Min-
nen» finnes en ritning af »St. Britas
Böuekapell». Ett sådant af trä, hvari
herr Erik Johansson Wase »alltid låg
rädd i sina böner, att det gamla taket
skulle falla ned öfver honom», afbrann
redan i hans tid. Flera grafhögar fin-
nas på egorna; en runsten påträfi'ades
1722, och en fjerdedels mil från går-
den står den s. k. »Salmunge-stenen»,
rest af Jubra och Irni efter »IRbrn fa-
dur sin».
Finsta. Gård i Bro härad och soc-
ken af Uppsala län, mellan Brogård
och Brolöfsta, består af 1 mantal frälse
och 1 mantal skatte samt egdes 1849,
jemte 2 mantal och Norrboda qvarn,
af en fröken Taube.
Fiusta. Ett mantal frälse i Wänge
socken och UUeråkers härad af Upp-
sala län, har tillhört slägten Krusbjöru,
sedan Svedberg omkr. 1782, Lijjeblad
omkring 1825; var 1849 styckadt.
Fiustad, Två och ett hälft mantal
frälse-säteri uti Borg och Lots socken
af Memmings härad och Östergötlands
län, köptes 1646 af grefve Axel Lilje,
var 16 83 ladugård under Löfstad och
köptes derifrån först på sednare åren
af N. Gabrielssou, som egde Fiustad
år 1855.
Fiusta Fjerdiug. Så kallas en del
af Hedemora socken i Hedemora soc-
kens tingslag och Slora Kopparbergs
län. Finsta Fjerding består af 26V8
mantal skatte.
Fiustaholni; eller Finsta. Tre man-
tal skatte-säteri i Häggeby socken och
Häbo härad af Uppsala län, icke långt
från Arnöfjärden af Mälaren, synes före
reduktionen hafva tillhört slägterna von
Deppen, Planting Gyllen båga och Berg-
lod, sedermera Cronsköld, Frölich till
1831, omkring 1850 friherre Tersme-
den (åt hvilken det försåldes till skatte
år 1836), som dessutom innehade 1 Vj
mantal i socknen, sedermera kapiten
C. A. Hadorph.
41
^22
Finved»
Finved.
Fiiired. Med detta namn, som skrif-
ves på flerahanda sätt, äfven Finhed,
Vinewith, betecknades fordora ett Små-
ländskt fylke, styrdt af egna konungar
ocb bestående af de tre härader, som nu
benämnas Westbo, Östbo och Sunner-
bo. Ållvin förmodar, som det synes, på
goda grunder, att i äldsta tider äfven
Mo härad hört till det Fiuvediska ri-
ket, hvars äldsta gränser omfatta äfven
detta härads. Inom Finveden ligga sjö-
arna Bolmen och Unnen, Widöstern,
Furen och Flåren, den förra omslutande
den märkvärdiga ön Bolmsö, till hvil-
ken alla minnen hänvisa som Finveds-
konungarnes säte. Lagan och Nissan
genomflyta landet. Finvedens berg be-
stå af finlagrig gneiss och innesluta på
några få ställen jera, dock till så ringa
raängd, att malmens brytning icke lö-
nar sig; i stället finnas sjömalmer i de
flesta sjöarna och myrmalmer nästan
öfver allt, särdeles under mossar och
kärr. Med sådana är också landet rik-
ligen välsignadt, och de Finvedska mos-
sarnas areal beräknas till minst 100,000
tunnland. Åtskilliga mossar liafva en
areal af 10,000 tunnland och ett djup
af 30 fot och derutöfver. De hafva
blifvit bildade genom fälld skog, som
fått ligga qvar på stället att förruttna.
Allvin (Westbo Beskrifning, sid. 7) in-
delar dem i lefvaude, d. v. s. ännu vä-
xande, och utdöda; i de förra har man
ända på sexton fots djup icke funnit
annat än frisk, oförruttnad hvitmossa,
som närmare botten varit brandgul, —
troligen en påbörjad öfvergång till upp-
lösning; de döda mossarne hafva der-
eraot helt och hållet gått öfver till ett
brunt, svartbrunt eller svart ämne, med
fina växt- eller rot-trådar, allt eftersom
upplösningen kunnat framskrida. Der-
jemte är landet ytterligt rikt på ljung-
hedar, och hela södra delen deraf, mel-
lan sjön Bolmen och Lagan, från Jön-
köpings läns gräns till Hallands och
nära den Skånska, är nästan ett enda
ljungfält, der hemman och byar ligga
strödda som oaser i öknen. En stor
del af dessa hedar har, likasom mos-
sarna och många bland Finvedens sjö-
ar, fordom varit skog, och ännu är lan-
det i öfrigt skogrikt, så att hvart hem-
man kan i medeltal räkna omkring 5 00
tunnland skogs-areal. Både bok och
ek förekomma, den sistnämda hufvud-
sakligast inom Östlio; tall och gran
kläda höjderna. Men landets jordmån
under växtmyllan på ytan är nästan
uteslutande sand, antingen mer eller
mindre röd och jernblandad eller hvit,
den förra ansedd som bättre botten un-
der åkern än den sednare. Inom Fin-
ved eger det märkvärdiga förhållandet
rum, att flodstränderna ofta äro mindre
bördiga än de närliggande höjderna.
Elias Fries förklarar detta genom stora
vattenmassor, som gått fram och bort-
sköljt dalgångarnas matjord, men sko-
nat den högre belägna matjorden. I-
mellertid förekommer den fina hvita
sanden äfven på berg och höjder, san-
nolikt ditdrifven som flygsand och tyd-
ligen en yngre bildning, emedan dess
yta är alldeles fri från den ruU- eller
kullersten, som, af mångfaldiga arter,
eljest på vissa ställen bokstafligen be-
täcker jordytan, så att det förefaller, —
för att nyttja Allvins ord, — »som
skulle guden Thor med sin - hammare
på vissa ställen hafva krossat hela berg.u
Bättre jordmån finnes imellertid i Ost-
bo härad och de dertill närmast an-
gränsande delarne af Westbo och Sun-
nerbo. — Om den folkstam, som be-
bott denna trakt, har man i sednare
tider uppgjort hvarjehanda gissningar.
Att den är en och samma med den,
hvars afkomlingar ännu i dag bebo
Wärend och Njudung samt Bleking,
torde få anses som fullt tillförlitligt,
likasom att den är en invandrad men-
niskostam, som från hafvet gått uppåt
flod-dalarna. Man vill till och med uti
åtskilliga namn på orter spåra en Gre-
kisk kolonisation och Grekisk kultur.
Att landet varit urgammal bygd, före-
faller troligt af många omständigheter,
och Allvin synes benägen att antaga,
det landets nu rådande naturliga be-
skaffenhet härleder sig lika mycket från
befolkningens som från naturens infly-
telse, om icke mer från den förras.
Munarten i landet har mycken likhet
med det gamla Götiska språket, med
en betydlig blandning af Anglosachsi-
ska, hvilket sistnämda är öfvervägande
i vestra Finveden. Genom Anglosach-
siska språket får man också den sanno-
»^inved.
Fiskebäck.
323
likt rigti^aste härledningen till sjelfva
namnet Finved. På detta språk är Fen
lika med kärr, och ved (vold, det En-
gelska wood) betyder skog. I detta
kärrens och skogarnas land bör noan
sålunda sannolikast söka det Finland,
hvaroni det så ofta talas i de gamla
sagorna, hvilka svårligen kunna hän-
visa till det Finska talande Finnland
på andra sidan Bottniska Viken. Wie-
selgren förlägger också icke utan skäl
Fornjoter och hans Jotar till Småland,
der på Flishult i Njudung (Näsby soc-
ken af Östra Härad) en ätt varit bo-
satt, sora ledde sin börd från Gylfe.
Ur Hervara sagan, sora »för Småland
är detsamma sora Ynglinga-sagan för
Uppland», har man ledt sig till en Fin-
vedisk kungalängd, börjande med And-
grim Eese, hvars sonson Grim eller
Eigrira först tog sitt konungasäte på
Bolmsön. Efter honora namnes hans
son Andgrim, som öfvervann konungen
i Gardarike, Svafurlam, och tog hans
svärd Tirfing samt gifte sig med hans
dotter Eivor. Med henne hade han
tolf söner, bland dem Angantyr och
Hjorwarder, hvilken sistnämde till en-
vig på Samsö (der Bolmsö-kungarne
hade sin ättegrift, meuar Wieselgreu)
utmanade Uppsala-kon ungen Tngve E-
rikssons kämpe, Hjalmar, hvars trolof-
vade, konungadottern Ingeborg, skulle
bli segervinnarens pris. De tolf brö-
derna stupade alla, likasom Hjalmar:
men Angantyrs dotter, Hervor, upp
trädde efter sin far på Bolmsö-thronen.
Vidare nämnas sora konungar i Finved
Håkan Eing, Eigil Enhändt, Asraund,
en Norsk fursteson, Arraodr, Kol, i
slutet af 9:de århundradet. Wieselgren
låter imellertid kungaraden sluta med
Hervor, genom hvars giftermål med
Haufudr, sou af kon. Gudmund i Gle-
siswall (bernstenskusten mellan Weich-
sel och Dixna), Finveden blef förenadt
med det rike, som Wieselgren kallar
Virdaland, och hvilket enligt hans me-
ning bestod af Wärend och Möre i
Småland samt Reidgötaland (öster om
Östersjön) och Glesiswall och till huf-
vudstad hade ett Birca vid det nuva-
rande Kalmar. — Under den rent hi-
storiska tiden, sedan Finved blifvit in-
förlifvadt med Svea och Göta Rike,
namnes det år 1123, då Sigurd Jorsa-
lafar företog den så kallade Kahnare
Leding, »för att återinföra Christendo-
men», som det påstås, ehuruväl vin-
nandet af byte sannolikt var hufvud-
ändamålet, enär Finveden redan länge
varit christnadt och enligt Adam af
Bremen redan år 1070 hörde till Skara
stift. Jemte Skåoe, Halland och Ble-
king lydde Finved 1152 — 1157 under
Danska kungen Sven Grathe, men blef
år 1157 åter förenadt med Wärend till
en lagsaga. Sedermera innehade hertig
Erik Magnusson Småland med Finved
från 1310 till 1313, och mellan åren
1353 — 1357 var Finved (Finland, som
det kallas) Bengt Algotssons hertigdöme.
A-fven Abraham Brodersson, drottning
Margarethas gunstling, lär hafva inne-
haft Finved som län. Under Unions-
tiden sutto Finvedens fogdar på Thors-
borg, Piksborg eller Sunnersborg i Sun-
nerbo, på Ed i Östbo, WaisuRs i West-
bo o. s. v.; i början af 16:de seklet
hade Thure Jönsson Östbo i förläning.
Efter 16:de århundradets slut har Fin-
veden varit deladt mellan Kronobergs
och Jönköpings län; Sunnerbo har till-
hört det förra, Westbo och Östbo det
sednare. — I ekklesiastikt hänseende
kom Finved år 1157 till Linköpings
stift och tillhörde detsamma ännu år
1544. Under Wexiö stiit, dit det än-
nu hör, lades landet år 1555.
Fiskeby. Tre mantal frälse i Östra
Eneby socken och Bråbo härad af Ö-
stergötlands län, vid Motala ström, med
utjord, hage, åkrar, 3 ålfisken, bresilje-
qvarn, nedlagdt pappersbruk, lastplats,
jeriiväg, m. m., lyder nu under Fin-
spångs gods, tillika med Vo mänt. frälse
Tråbrurina och 1 raant. frälse Knifberga.
Fiskeby, som förut lydde under Nors-
holms kungsgård, köptes år 1641 från
kronan af Louis de Geer, innehades år
1087 af Louis de Geer den Yngre och
1725 af .Tohan Jakob de Geer; Trå-
brunua har lika länge tillhört Finspång,
Kniiberga först från 17 00-talet.
Fiskebäck. Kapellförsamling i Ha-
bo pastorat och Wartofta härad af Ska-
raborgs län samt Redvägs kontrakt af
324
Fiskebäcfcskilil .
Vittja.
Skara stift, hvartill hänvisas. Fiske-
bäcks kapell flyttades år 1780 till hem-
manet Lilla Fiyttered och kallas nu
Gustaf Adolphs kyrka; denna ligger 1
mil i norr trån Habo och är en rymlig
korskyrka af trä. Kapellkyrkan under-
hålles af 2a^/^ hemman af pastoratets
64^^32 förmedlade mantal.
Fiskebäckskihl. Kapellförsamling i
Orousts Vestra Härad af Göteborgs- och
Bohuslän, på ön Skaftö eller Skaftö-
land, mellan Gullmareu och EUös-fjor-
den. Församlingen, som är kapell till
Morlanda patronela pastorat i Orousts
och Tjöriis kontrakt af Göteborgs stift,
består af fiskläget Fiskebäckskihl, hvil-
ket, beläget på gyranasii-heramauet Fi-
skebäcks mark, lär vara ganska gam-
malt, fastän det först i sednare tid vun-
nit något anseende. Sägnen berättar,
att det först varit anlagdt vid Oxvik
på Bokenäs och sedan flyttadt till sitt
nuvarande läge. Det hade kyrka redan
1 medlet af 17:de århundradet, och
denna kyrka lät fru Margaretha Hvit-
feld reparera. Den nuvarande kyrkan,
af trä, med torn, uppfördes år 17 72
och är väl underhållen, invändigt må-
lad »med både andliga och verldsliga
föreställningar», säger Holmberg, samt
försedd med en predikstol, som skall
vara den smakfullaste och dyrbaraste
bland alla i Bohuslän; altartaflan är
förfärdigad år 1656. Fisklaget, snyggt
bebygdt, ligger trångt på ömse sidoi
om en liten vik och hade 1845: 728
invånare, hvilkas antal 18.t0 steg til:
812, men 1856 hade sjunkit till 633.
Kapellet har ingen särskild kapellpre-
dikant, men deremot 1 examinerad lä-
rare vid sin skola, som år 1845 var,
utom skolan i Säfve på Hisingen, den
enda skolan i Bohuslän. Holmberg be-
rättar om denna skolas uppkomst, att
kyrkan hade i början af förra seklet
utlånat 84 daler silfvermynt och derför
som pant erhållit V3 niantal Köperöd,
hvilket hon sedan fick behålla. Hem-
manet såldes för 7,000 rdr banko, och
för dessa medel inrättades en skola,
för bvilken ett större hus uppfördes
och en prestvigd lärare anskaffades. Ar
1856 undervisades i denna skola 51
gossar och 32 flickor, medan blott 1
gosse och 1 flicka undervisades i hem-
met. — Adress: Oroust.
Fiskekihl. Se Kihls socken i Wis-
nums härad af Wärmlands län.
Fiskeryd. Säteri om 1 mantal i
Ljunga socken och Sunnerbo härad af
Kronobergs län, egdes år 1670 af herr
Kåse till Fiskeryd som säteri-ladugård
och tillhörde 1843 en kronobefallnings-
man J. W. Ahlmark, sedan Nils Gu-
stafsson. Hemmanet är uppskattadt till
2,100 rdr bko.
Fiskniansboda. Ett mantal frälse-
säteri uti Nysätra socken och Lagunda
härad af Uppsala län, har på 17 40-
talet tillhört en Hermansson, 1825 en
von Körning; 1849 tillhörde det släg-
ten Wiholm.
Fittja. Modersocken i Lagunda hä-
rad af Uppsala liin, vid Låstavikens sö-
dra strand, mellan Hjelsta i sydvest,
Girista i vester, Holm i nordost och
Kulla i söder, nppgifves hafva en areal
af 2,685 tunnland, af bvilka 40 äro
sjöar och kärr. Tvänne små vattendrag
gå igenom socknen, det ena till Låsta-,
det andra till Arnö-viken. Landet är
en skoglös slätt, med spridda bergbac-
kar, de betydligaste åt öster; jordmå-
nen är dels lera, dels svartmylla, icke
utan blandning med sand; hufvudnärin-
gen är åkerbruk. Hemmantalet är 1 I ^/g
skatte, 1 V4 krono samt 4V4 frälse;
folknummern, år 1805 bestående af 386
personer, uppgick 1850 till 298 och
1856 till 309 invånare. Ora skolvä-
sendet saknas uppgift. — Fittja, om-
nämdt 13 14 såsom hörande till Lagh-
und, utgör tillika med annexet Hjelsta
ett konsistorielt pastorat af 3:dje klas-
sen i Lagunda kontrakt af ärkestiftet.
Hela pastoratet består af 44V4 förmed-
lade mantiil, med prestgård af 1 V4
mantal, vederlag 15 tunnor. Kyrka**,
belägen 2^ .^ mil från Enköping och 3
mil från Lppsala, af okänd ålder, för-
varar flera minnen af De la Gardieska
slägtens trikostighet, Kyrkoherdarues
namn äro kända från början af 1500-
talet. — I östra delen af socknen lära
några runstenar finnas. — Bland går-
F'ittja.
dar i socknen märkas: Friberg, som
tillhört slägten De la Garclie, och Hessle.
— Adress: Ekolsund.
Fittja. Två och ett tredjedels man-
tal skatte med gästgifvargärd i Bot-
kyrka socken och Svartlösa härad af
Stockholms län, vid Alby-sjöns utlopp,
har tillhört riksrådet von der Linde år
1661 och presidenten friherre Höpkeu
år 17 7.2. Gården har stor åbyggnad
af sten.
Fituna. Tre mantal frälsesäteri med
såg och qvarn i Sorunda socken och
Sotholms härad af Stockholms län, vid
en vik af Kaggfjärden, nära dennas ut-
lopp genom Morkars-sundet, är ett gam-
malt gods, som från äldsta tider till-
hört slägten Bååt och år 1480 inneha-
des af riksrådet Peder Erlandsson Bååt,
hvilken med sin husfru, Märta Jakobs-
dotter Baner till Östad, hade tre sö-
ner: riksrådet Björn Pedersson till Fall-
nas, riksrådet Johan Pedersson till Fi-
tuna och Erlandus Petri, den sista ka-
tholska och första lutherska kyrkoher-
den i Sorunda. Gården ärfdes af Jo-
han Pederssons dotter Ebba, som blef
gift med Henrik Fleming, och efter dem
ärfdes gården af riksrådet Fleming, som
år 1653 flyttade sätesgården ' från Stor-
ängen, der den förut legat, till dess
nuvarande plats, der den omgifves på
ena sidan af en liten ström, som drif-
ver qvain och såg, samt på andra si-
dan af Saltsjön. Efter den gamla bol-
staden i Storängen synas ännu lemnin-
gar, tillika med en fiskdamm; den flyt-
tade åbyggnaden bestod af ett stort
corps de logis och två flyglar af ek.
Denna åbyggnad nedbrändes 1719 af
Ryssarne, h varefter ett par provisoriska
byggnader uppfördes, som först 1811
ersattes med ett mindre tvåvåningshus
af sten. Genom riksrådet Flemiugs
dotter Ebba, gift med presidenten i
Bergs-kollegium friherre Philip Bonde,
kom Fituna till slägten Bonde, tillhör-
de på 1840-talet presidentens sonssons-
sou, hans exc. friherre Carl Bonde, och
nu grefve C. H. Anckarsvärd. — Kon.
Christian II hade sitt läger vid Fituna
1518, då han genom Kaggfjärden lät
sin flotta gå upp till Grödinge kyrka,
rjelie.
325
h varifrån han marscherade till Botkyr-
ka, der han af Sten Sture nödsakades
att vända om till sina skepp. — Fitu-
na gård med såg och qvarn är taxerad
till 24,400 rdr bko.
IJelgime Fjerding.
ken i Halland.
Se Enslöfs soc-
Fjelie. Socken i Torna härad af
Malmöhus län, V2 '^•^ ^- ^- ^- ^''^"
Lund, uppgifves hafva en areal af 4,929
tunnland, af hvilka endast 2 äro sjöar
och kärr. Socknen består af Fjelie by
med mycken och god åker, ringa hö-
fångst och någon torfjord, halfva Ön-
nerups by (andra hälften ligger i Fle-
die socken), med mycken och god åker
samt äng, Laxmans-Akarp, med mycken
och god åker, svag äng och något torf-
jord, hvartill komma utsockne-frälse-
hemmanen Stora och Lilla Habo, Ljung-
hus, Bohus och Mariedal, alla med ma-
ger och sandig åker, Habo dock med
god höfångst. Socknen, sora består af
23Vo mänt., beboddes i slutet af 1840-
talet'af 1,054 invånare, 1850 af 1,079
och 1856 af 1,116 personer. Hela upp-
skattningsvärdet för 1857 uppgick till
244,450 rdr bko. Socknen hade 1856
fast folkskola med 1 examinerad och
1 oexamiuerad lärare, som undervisade
59 gossar och 4 5 flickor, medan 3 gos-
sar undervisades i allmänt läroverk. —
Fjelie modersocken, till hvilken Lunds
domkapitel fordom haft jus patronatus.
är, tillika med annexerna Fledie och
Lomma, praebende-pastorat för biskopen
i Lund, af första klassen uti Torna
kontrakt af Luuds stift. Hela pasto-
ratet består af 44V2 oförmedlade man-
tal, med prestgård af 2 mantal, annex-
hemman Vo' mensalhemman ^ g, krono-
tionde l2Vg tunnor; hela pastoratets
befolkning steg 1856 till 2,563 perso-
ner. Fjelie har fordom utgjort ett pa-
storat för sig sjelft och varit prtebeude
för Eector Scholae i Lund; vid samma
tid utgjorde Fledie och Lomma ett pa-
storat. Från denna tid härleder sig
troligen också delningen af Önnerups
by mellan Fjelie och Fledie socknar, ty
några hemman af Onnerup, utmed haf-
vet, lades då till Fjelie som en förbin-
delselänk mellan denna socken och Lora-
326
FJelie.
ma. Fjelie kyrka är uppförd af tuktad
»råsten med huggen sandsten till sock-
lar, höriistjckeu och omfattningar. Hon
är byggd i rundbågsstil ; tornet har på
bvardera sidan en stor ljudöppning, som
uppbär två rundbågar. Kyrkans bägge
klockor äro anmärkningsvärda för sitt
vackra, harmoniska ljud. — Om all-
mogens seder och bruk i denna socken
hemta vi ur »Svenskt Konversations-
Lexikon» följande : »Gillet efter den
döde kallas af allmogen Ärede, (Erede,
d. v. s. ära den döde. Till att åtfölja
liket bjudas alla inom byhemmet, men
till äredet eller gillet endast de, som
höra till laget. Detta lag hålles i sträng
helgd, utan afseende på slägtförhållande.
Dessa fester räcka vanligen 3 till 4
dagar, och så länge skiftas äfven för-
ningar, hvilka qvinnorna raedhafva. På
sista festdagen intages en frukost, som
varar inemot aftonen. Första bröllopps-
eller begrafnings-dagen ätes vid midda-
gen ingen annan mat, än som gilles-
huset består. (Rörande raiddagen, se
uppgiften för Lomma.) Sedan midda-
gen är slutad, framsättas på bordet för-
ningarne i den ordning, som hustrun,
hvilken haft förningen med sig, står i
närmare eller tjermare slägtförhållande
till de gifta eller till den aflidne. Sam-
ma ordning iakttages äfven vid bordet
bland gästerna, hvarföre det ofta dröjer
*'^ timma och deröfver, inan män och
qviiinor hunnit ordna sig. En förning
utgöres af flera stora kakor af sött, sy-
radt och hvetebröd samt uppstaplade
födoämnen af många slags kötträtter
och nästan alltid ett par stekta grisar.
Ofvan eller omkring detta köttlager lig-
ger en krans af kringlor, trädda på ett
band, sedan gorå-, sand-, smör- och
små sockerbakelser, mandelmusslor m m.
Ett annat lika stort fat innehåller ris
gröt, och i ett tredje ligger en stor
sockerkaka. Förningarne kringdelas af
någon ibland de förnämsta gästerna vid
bordet, då äfven gröten skiftas med
knif ocli lägges på tallrikar, hvilka se-
dan gå omkring från man till man.
Af alla de slag förningarne innehålla,
måste gästerua taga för sig ett stycke.
Härigenom händer ock, att gästernas
tallrikar likna föruingarua i uppätapling.
Sedan gillet är slutadt, erhåller hvar
Fjelie.
och en qvinna hem med sig i sitt fat
ett stycke af de särskilda slagen. Dryc-
ken vid gillet består i öl, hvilket oaf-
brutet kringbjudes i stora silfverbägare
af dertill utsedda munskänkar, jemte
bränvin vid måltiderna, då en sup of-
tast är tillräcklig för flera karlar. Nå-
got omåttligt bruk af bränvin visar sig
hvarken vid den ena eller andra da-
gens slut, och skulle någon i så fall
öfverskrida måttlighetens gräns, står han
under värdarnas särskilda uppsigt. Allt
går sålunda mycket stilla och ordent-
ligt till. — Vid äredet hålla sig den
efterlefvande maken och de fullvuxna
barnen afsides i en kammare och synas
icke till ibland gästerna, hvarken under
eller imellan måltiderna. — Vid brölf
loppstillfällen dansas mellan måltider-
na, mest af ungdom ; men sedan af-
tonmåltiden på första dagen omkring
klockan 11 eller 12 på natten är slu-
tad med bön och sång, och talmannen
gjort inbjudningen till följande dagen
samt alla uppstigit från sina platser,
träder han fram och tager först bruden
vid handen samt för henne, med sång,
till sängkammar-rummet, och derefter
brudgummen på samma sätt. Sedan
brudparet lagt sig, inträda gästerna för
att taga afsked af dem, då karlarne
lerana till brudparet en gåfva (»brud-
skänk») i penningar, efter råd och för-
mögenhet. At spelmännen uppbäres,
under musik, penningar på tallrik" af
gästerna vid hvarje slutad aftonmåltid.
Gilleslaget delas vanligen andra bröl-
loppsdagen på eftermiddagen, då brud-
paret tager brudgummens slägt och gä-
ster med sig och till sig i sin nya bo-
stad, men de öfriga qvarstanna i bröl-
loppshuset. De spelmän, brudgummen
haft med sig dit, åtfölja nu äfven. —
Klädseln hos så väl man- som qvinno-
könet består uti mörkblåa hemväfda
tyger. De förmögnare hålla sig dess-
utom klädeskläder af samma färg. Man-
könet kläder sig uti långbyxor, väst
och korttröja, hvaruti sitta kullriga silf-
verknappar. Männerna bära stundom
hatt med smalt skygge; de gamla haf-
va dock ännu qvar sin låga, kullriga
hatt, med bredt brätte; en rund, blå
mössa, med liten skärm uti, har likväl
redan blifvit vanlig. Q,viufolkens kläd-
FJelkesiad.
F"Jelleinyr.
327
sel består i tyger af samma väfriad och
fcirg. Deras korta kjortlar, med korta
lif, göra, att en brud, med 5 ä 6 st.
sådana på sig, synes, om än annars väl
formad, alldeles oformlig.» — Adress:
Lund.
Fjelkestad. Modersocken i Willands
härad af Christianstads län, Vg ™^1
norr ifrån Cbristianstad, uppgifves hafva
en areal af 9,851 tunnland, af hvilka
680 äro sjöar och kärr. Helge-ån fly-
ter igenom socknen, som består af Fjel-
kestads by, der Carl XI i September
167 7 stod med Svenska hären, Torseke
och Röstved m. fl. byar och gårdar
samt har tillräcklig åker och äng samt
skog af både ek, bok och barrträd.
Socknen består af 2Vo mantal skatte,
^Vie krono och 30V3 ^'^^^^- 'i"^lse samt
beboddes 1805 af 851, 1850 af 1,698
och 1856 af 1,663 personer (tillika med
annexet Råbelöf). Socknen var 1857
uppskattad till 118,861 rdr bko. År
185 6 hade Fjelkestad både fast och
arabulatorisk folkskola, med en exami-
nerad lärare i hvardera; i fasta skolan
undervisades 42 gossar och 29 flickor,
i den arabulatoriska 62 gossar och 23
flickor; 2 gossar undervisades i allmänt
läroverk, 2 gossar och 4 flickor hade
enskild undervisning, och 49 gossar
sarnt 6 9 flickor undervisades hemma.
— Pjelkestads modersocken, som med
annexet Råbelöf förenat sig om en kyr-
ka, utgör för närvarande ett konsisto-
rielt pastorat af 3:dje klassen uti Wil-
lands kontrakt af Lunds stift. Hela
pastoratet består af 57^^Vo4o förmedl.
mantal med V-i mantal prestgård. —
I socknen ligger säteriet Odersberga.
— Adress: Christianstad.
Fjelkiiige. Socken uti Willands hä-
rad af Cbristianstads län, 1 mil öster-
ut från Christianstad, 1 V4 mil *''ån
Ahus och Landö hamn, uppgifves hafva
en areal af 4,97 6 tunnland och har
god åker, svag höfångst samt något
litet skog. Socknen består af 14^/^
mantal skatte, 3^Vi') krono och 3V4
frälse samt beboddes är 1805 af 858,
1850 af 1,13 3 och 185 6 likaledes af
1,133 personer. Hela taxeringsvärdet
uppgick 1857 till 101,026 rdr banko.
Socknen hade 1856 iast folkskola med
en examinerad lärare, som undervisade
67 gossar och 82 flickor, medan 2 gos-
sar bivistade allmänt läroverk. — Fjel-
kin^e socken utgör, tillika med Nymö,
ett regalt pastorat af 2:dra klassen i
Willands kontrakt af Lunds stift; hela
pastoratet består af 29^^040 förmedlade
hemman, med prestgård af Vs» annex-
hemman af ^/jo mantal och 5 tunnor
kronotionde; hela befolkningen uppgick
185 6 till 1,496 personer. Kyrkan är
en urgammal grästensbyggnad med högt
torn. — Befolkningens klädedrägt lik-
nar den Blekingska. — Norr om Fjel-
kinge by ligga två ansenliga backar
(kallade Stora och Lilla O), bägge, en-
ligt Gillbergs ord, »med större och min-
dre stenar af gamla verlden kringsatta.
Uti den förra finnes ett hål, som går
långt in i backen, fyrkantigt och högt
inuti, men trångt vid ingången, som af
ortens inbyggare förmenas hafva varit
en jätteboning.» »Vid Legeveds by har,
— fortfar Gillberg, — i förra tider
varit en herregård, hvaraf Radera ännu
(1765) äro synbara, och säges, att en
vid namn Winå deraf varit egare.» —
Adress: Christianstad.
Fjellbacka. Fiskläge i Qville soc-
ken och Qville härad af Bohuslän, på
hemmanet Lerstens mark, 6 mil norr
om Uddevalla och 5 mil söder om
Strömstad samt 1* ^ niil fi'ån allmänna
landsvägen och gästgifvargården Rab-
balshed. Fjellbacka är det lifligaste af
alla länets fisklägen och har 120 större
och mindre hus med omkring 700 in-
vånare. Der idkas diverse- och stor
spannmålshandel; hamnen, i hvilken
Gudinundsskäret (se detta ord) ligger,
är god och rymlig; de största fartyg
kunna lägga till vid bryggorna. Fisk-
läget hade år 1858 icke mindre än 16
fartyg af 811 lästers drägtighet, ett
stort salteri med inläggning af s. k.
Fjellbacka-anjovis, garfveri, 14 handt-
verkare m. ra.; talrika fiskare idka sill-,
makrill-, ostron- och hummerfiske. Om-
kring Fjellbacka ligga fisklägena Hun-
nebo, Bovallsstrand, Grebbestad, Gerles
Borg, nära Bovallsstrand, ra. fl.
FjelleuijT. Här, i Mästerby socken
och Banda Ting af Gotlands Södra Be-
338
FJellgrenna.
fällning, stod den 24 Juli 1361 ett
slag mellan Gotländningarue och Dan-
ska konungen Waldemar; de förra ledo
nederlag tvänne dagar a rad.
Fjellgreiina. Se Enslöfs socken i
Halland.
Fjellskäfte. Gammalt gods i Flöda
socken och Oppunda härad af Nykö-
pings län, vid Gålsjön, bestående af 2
mantal frälse, taxerade till 14,25 rdr
banko, och underlydande, så att hela
godset utgör 1 1 mantal. Gården till-
hörde 1426 — 1458 Germund Larsson
(Lilje), derpå hans dotter Brita, gift
med Matts Kagg till Rossvik (1471),
dennes son Nils (1506), vidare Matts
(1567), Nils (f 1602) och riksmarsken
grefve Lars Kagg (f 1661), allt son
efter far. Godset fick år 1686 jus pa-
tronatus till Fioda och innehades då
af Lars Kaggs enkegrefvinna Agneta
Eibbing, som dog år 1689. Hon och
hennes arfvingar förlor;ide vid reduk-
tionen godset, som utbyttes af hennes
brorssons, landshötdingen Lennart Pers-
son Ribbings, anka, Katharina Falken-
berg, och sedan tillhörde generalmajor
Gabriel Ribbing (f 1742), vidare kam-
mar-rådet Wulfvenstjerua (f 17 58), hans
enka, född Leijel (f 1788), presidenten
friherre von Celsing 1795, sedan den-
nes arfvingar af adliga ätten von Cel-
sing och, genom gifte, major E. Ihre,
hans son, öfverstlöjtnanten J. U. Ihre
(f 1846) och hans enka, fru Lov. Ihre,
likaledes egarinna af Abbotnäs i sam-
ma socken. Gården har fordom varit
prydligt bebyggd; men sedan corps de
logis blifvit förstördt genom vådeld,
har det icke mer blifvit återuppfördt^
tvänne flyglar af trä qvarstå,
Fjeliskär. Två mantal frälsesäteri
uti Stigtomta socken och Jönåkers hä-
rad af Nyköpings län, sammanbyggda
med andra 2 mantal, Djelp och Ekeby;
en gammal gård, som år 1545 finnes,
tillika med Walinge vid sjön Yngarn i
samma socken, upptagen som kronan
behållen och 1551 var, äfvenledes till-
lika med Walinge, förlänad åt Johan
Turesson; år 1557 tillhörde Fjeliskär
ensamt Börje Nilsson, 1565 Nils Bör-
FJ erdlinndra.
jesson och 1624 Johan Skytte. Från
1636 till 1657 var Fjeliskär antecknadt
såsom beläget under Tärnö i Husby-
Oppunda på.J'rihets-milen. Först 16 58
namnes Fjellskärs säteri, som år 1663
tillhörde landshöfdingen frih. E. Sparre,
men förpantades 1686 åt borgmästar
Willemoth i Nyköping, som för sig och
sina barn fick frälsemans frihet på Fjeli-
skär 1719. AVillemoths arfvingar sålde
1744 Fjeliskär åt fru Brita Wallrave,
och 177 6 blef gården försåld till rytt-
mästaren baron Fr. Ad. Ludv. Sparre,
som år 17 83 åter försålde gården till
löjtnanten baron Gabriel Falkenberg.
Denne sålde år 1786 Fjeliskär till sin
mor, fru Beata Christina Ribbing, som
år 1787 transporterade köpebrefvet på
kammarherren, friherre Fr. Bengt Ro-
senhane. Sedermera har gården haft
samma egare som Tista i Barbo socken
af samma härad och län.
Fjerdhuodra, eller Fjerdhunilralnnd.
Ett af Svea-väldets tre äldsta folklän-
der, innefattande trakten vid Mälaren
omkring staden Enköping mellan Sag-ån
och Säfva-ström, tillika med andra dertill
hörande trakter norr om Mälaren och
Dal-elfven. Såsom Fjerdhundralands fyl-
keskonung på Ingjald lilrådas tid och
ett offer för den sistnärades förstorings-
planer, namnes Yngvar. Fjerdhuudra-
land är sannolikt det första Westman-
naland och omfattade troligen de nu-
varande Trögds, Asunda, Lagunda och
Thoi"stuna härader, det sistnärada med
utsträckning öfver det nuvarande Sira-
tuna. I handlingar från 1300-talet
nämnas såsom under ärkestiftet höran-
de delar af Fjcedhundria tvänne provin-
cice (prosterier), Thorsakir (Thorstuna)
och Simbohundceri (Siratuna). Det nu-
varande Fjerdhundra består af Simtuna,
Thorstuna, Wåhla och en del af Öfver-
Tjurbo härader och tillhör i admini-
strativt hänseende Westmaulands län, i
ekklesiastikt Uppsala ärkestift.
Fjerdbuudra^ Södra. Kontrakt i Upp-
sala stift och Westraanlands län, inne-
fattande pastoraterna: Norrby, konsist.
af 3:dje klassen, — Simtuna och Al-
tuna, regalt af l:sta klassen, — Hvit-
tinge, konsistorielt af 2:dra klassen, —
FJerdhnndra.
FjUllsjö*
329
Frösthult och Hernevi, konsist. af 3:dje i elfgrenen uorr om denna holme, den
klassen, — Tärna, konsistorielt af 3:dje { 3. k. Färjeholmen, är 200, södra elfgre-
klassen, — Thorstuna, regalt af l:sta
klassen, — Vester-Löfsta och Enåker,
konsist. af l:sta klassen. Hela proste-
riet beboddes år 18 56 af 11,245 per-
soner.
IJerilhnndra^ >orra. Kontrakt i Upp-
sala ärkestift och Westraanlands län,
består af pastoraterna: Wåhla, regalt' a
2:dra klassen, — Nora, konsistorielt a
2:dra klassen, — Harbo, kousistor. a
3:dje klassen, och Huddunge, konsist
af 3:dje klassen. Kontraktets hela be
folkniug år 18n6 utgjorde 7,6 97 per
söner.
tjerrestad. Socken i Luggude hä-
rad af Malmöhus län, 1 mil o.s. o. från
Helsingborg, uppgifves hafva en areal
af 2,962 tunnland, af hvilka endast 2
äro sjöar och kärr. Socknen består af
6^V48 naaotal skatte, S^jg dito krono
och 4V6 frälse samt uppskattades 1857
till 141,160 rdr bko och beboddes år
1805 af 507, 1850 af 779 och 1856
af 769 personer. Socknen hade sist-
nämda år fast folkskola med en exami-
nerad lärare, som undervisade 62 gos-
sar och 37 flickor, medan 13 gossar
och 1 1 flickor undervisades i hemmet.
— Fjerrestad är annex till Bårlöfs re-
gala pastorat af 2:dra klassen i Lug-
gude kontrakt af Lunds stift. Af Fjer-
restad höra 3/^ mantal till Lunds dora-
kyrka, donerade till densamma år 134 9
af kaniken Peder Svensson. — Vigti-
gaste gården är 2^/g mantal utsockne-
frälse Fjerrestadtorp. — Adress: Hel-
singborg.
FJetmunna By. Se Ekeby-Rinna.
('jäderbolnicn. Holme uti Lidingö
sockeu och Danderjds skeppslag af
Stockholms län.
Fjäl. Gästgifvargård i Timrå soc-
ken af Medelpad, nära intill hvilken
man passerar Indals-elfveu, som här fly-
ter omkring en holme, öfver hvilken
stora landsvägen går. Zetterstedt be-
rättar i sin sednare Resa (1832), att
TT.
nen 100 famnar bred, och öfver denna
smalare gren är en bro lagd. En och
en half mil från Fjäls gästgifvargård,
vid en liten årännil, är gränsen mellan
Medelpad och Angermauland.
Fjäll. Säteri af 1 mantal i Lugnas
socken och Kinne härad af Skaraborgs
län. Hemmanet, som var doneradt till
Bengt Pehrssou Pihlfeldt till Fjäll, re-
ducerades år 1683; det tillhörde sedan
en handlande Pauli och egdes 1857 af
Olof Nilsson. Enligt bref af den 18
Mars 1845 skulle torpet Lund bibe-
hållas vid säteriet utan skattläggning.
Uti sednaste upplagan af Tunelds Ge-
ographi berättas, att en dotter af Jo-
han Printz, första guvernören i det
Nord-Amerikanska Nya Sverige, skall
hafva bott och aflidit här 17 12, efter
det hon i 1 3 år med sina föräldrar vi-
stats i Amerika.
Fjälls Skog, i Eda socken och Jösse
härad af Wärmlands län. Här skall
enligt Fernow finnas en silfvergrufva,
»den ingen rört vid».
Fjällsjö. Annex-socken i Eamsele
tingslag af Vester-Norrlands län, vid
Fjällsjö-elf, 16 mil n. n. v. från Hernö-
sand, består af 9'*^^/'jg^Q oförmedlade
mantal, var år 1857 uppskattad till
28,500 rdr bko och beboddes 1840 af
425, 1850 af 622 och 1856 af 723
invånare. Socknen gränsar mot vester
till Jämtland, i norr och nordost till
Tåsjö socken och Asele Lappmark, i
öster till Junsele och i söder till Ram-
sele. Åkerbruk, boskapsskötsel och jagt
äro näringarne, tillika med skogsbruk.
— Fjällsjö hörde fordora till Ramsele
pastorat, men utgör nu annex till Bo-
dums konsistoriela pastorat af 3:dje
klassen i Ångermanlands Vestra Kon-
trakt och Hernösands stift. Kyrkan,
belägen vid Fjällsjön, 3^ , "^'1 ofvanför
Rarasele, är af trä med platt tak och
har sedan 17 55 egen sockenpredikant.
Före denna tid predikades bär endast
hvar tredje helgdag. Några märkvär-
digheter förekomma icke i denna af-
lägsna socken. — Adress: Sollefteå.
42
330
fjuiikjö Kir.
Fjiirås.
FjäilsJM Elf. Elf i Ångermaiilaud, j
som uppkommer från f^eia sjöar i Lapp- \
marken och Norska Fjällen samt, enligt i
Hiilpliers, i början kallas Sax-elfven.
Den bildar i Tasjö socken Tasjön, fort-
går sedan genom Bodura, mottager till-
lopp från Fiåsjöi) i Jämtland och Ann- ;
sjön i A=ele, bildar ytterligare sjölika ^
utvidgningar (Fjällsjön ra. fl.) och faller
IV2 "^'1 ''''"i" Fjällsjö kyrka vid Nor- |
dantjäl i Wengd-elfven, Ängerman-elf-
vens vestra gren.
Fjäre. Hiirad i norra delen af Hal-
lands län, gränsande i norr till Göte- ■
borgs och i öster till Elfsborgs län,
består af socknarna Tölö, Lindome, '
Ellsnker, Fjärås, Frölanda, Wallda, Släp, ■
Hanhals (af hvilken socken ^/^ mantal '
Hambrö i ekklesiastikt hänseende till- ,
hör Fjärås socken), Onsala, Frillesås, ■.
Gällinge, Idala, Ormevalla, Landa och
Kungsbacka stad. Hela arealen uppgif- ,
ves till 10 qvadratmil eller 139,3G7 '
tunnland, af hvilka 10,400 äro sjöai-
och kärr; hemmantalet är 695 roantdl,
och befolkningen steg t856 till ett an-
tal af 22,57 3 personer, Kungsbacka
fjärdfn tränger djupt in i landet, son'
bevattnas af Kungsbacka ån, Rolfs-åi
och en del af sjön Lygnern. Häradt;
är i allmänhet bergigt samt omvexlan
de med smärre klippor och dem irae!
lan liggande dalar; mot Westgöta-grän-
sen bli bergen högre och skogbevuxna.
Befolkningens vigtigaste näringsfång äru
spannmålsodling, boskapsskötsel och salt-
sjöfiske ; i Lindome socken förfärdigas
allehanda möbler och snickar-arbeteten,
som öfver Göteborg afsättas till och
med till utlandet. Fjäre och Wiske
härader utgöra tillsammans Hallands
norra domsaga, med tingställen, det
förra vid Skansen i Han hals socken,
det sednare vid Backa by i Wärö soc-
ken. Fjäre härad utgör tillika med
Wärö socken af Wiske härad Fjäre fög-
deri, som år 1850 beboddes af 25,231
personer.
Fjäre och Wiske Kontrakt i Hal-
lands län och Göteborgs stift, omfattar
följande pastorater: Tölö med Lindome
och Elfsåker, preebende af 2:dra klas-
sen; — Wallda och Släp, patronelt af
?:dra klassen (patronrättigheten åtföljer
Wallda säteri); — Onsala, regalt af 2:dra
klassen; — Kongsbacka stad och .Han-
hals, reg. af 3:dje klassen; — Fjärås
och Frölanda, praeb. af 2:dra klassen;
— Ormevalla och Landa, konsist. af
3:dje klassen; — Frillesås, Gällinge och
Idala, reg. af 2:dra klassen; — Wärö
och Stråvalla, reg. af 2:dra klassen; —
Weddige, Ahs och Sällstorp, regalt af
l:sta klassen. Prosteriets hela befolk-
nii:g uppgick år 1850 till 30,374 per-
soner.
Fjärås. Socken i Fjäre härad af
Halmstads län, omkring sjön Lygnern
och ända ut till haiVet, uppgifves hafva
en areal af 10,553 tunnland, af hvilka
230 äro sjöar och kärr. Bland vatten-
drag märkas, utom sjön Lyrjnern, som
sträcker sig från Fjäråsbräcka, — den
grusås, hvilken mot Lyguerns öfversvära-
ningar skyddar den 10 — 15 fot under
Lygnerns vattenyta nedsänkta dalgången
Dufveheden mellan sjön och hafvet, —
till Sätilla kyrka i Marks härad, äfven
Stensjön och Sandsjön samt Eol/s-ån.
Socknen fördelas i tre afdelningar: Slätt-
bygden samt Södra och Norra Skogs-
bygden, af hvilka sistnärada den södra
ligger på Stensjöns södra och Lygnerns
norra strand, den förra på norra stran-
den af Stensjön, Hemmanen i dessa
mest med löfskog bevuxna skogsbygder
äro, särdeles i den norra, för det mesta
skiljda från hvarandra genom mossar
och ljungbevuxna utmärker samt äfven
genom smärre insjöar; befolkningen ut-
märker sig genom slöjdflit, i synnerhet
för smide af liar. Socknen består af
SOVs rnantal skatte, II-/3 dito krono
och 72^8 frälse samt beboddes 1840
af 1,996 personer, men hade år 1850:
3,970 och 1856: 3,991 invan. Sock-
nen var 185 7 uppskattad till 4 5 8,010
rdr bko. Socknen hade 1856 både fast
och ambnlatorisk folkskola med 1 exa-
minerad lärare i den förra, i den sed-
nare .2 examinerade och 1 oexarainerad.
Uti fasta skolan undervisades 38 gos-
sar och 4 1 flickor, i den ambulatoriska
120 gossar och 81 flickor; 4 gossar
och 1 flicka hade enskild undervisning,
86 gossar och 110 flickor undervisades
i hemmet; men ändock voro 46 gossar
VJIiråai*
Flackarp.
331
och 48 flickor inom skolåldern i sak-
nad af undervisning. — Fjäräs moder-
socken, som tillika med Förlanda an-
nex tillhör 2:dra klassens pastorater,
har varit personligt proebende för bi-
skopen i Göteborg; hela pastoratet ut-
göres af \6l^'/^^ förmedlade mantal,
med 1 mantal prestgärd, ^/g mantal
enkesäte och en befolkning af 4,843
personer (1856). Helgonsky-lden utgör
17 tunnor. — Fjärås, (socknens namn
skrefs år 1577 Fyeras) kyrka, belägen
■' ,i mil från Kungsbacka och 3V<> mil
frän Göteborg, ligger på en höjd, så
att hon ses frän landsvägen och hafvct,
är byggd af sten, tillbyggd 1701 på
vestra sidan, och har ett 1801 uppfördt
stentorn. Den gamla altartafian reno-
verades 1724. 1 kyrkan finnas åtskil-
liga grafstenar öfver kyrkoherdar och
godsegare i socknen och andra. — De
vigtigaste gårdarne äro säterierna Ron-
sared, Dahl och Tjolöholm. — Af siir-
skildt interesse är Fjäräs socken för
sina fornlemningar, af hvilka den för-
nämsta är valplatsen på Fjäråsbiäcka,
en af de större i Skandinavien. Uti
en mosse mellan byarna Tom och Li,
— säger Bexell, — slår en mängd
uppresta bautastenar, livilka likasom
föreställa de stupade kämparnas vålna-
der. »Att döma efter Vcilplatsens forn-
lemningar och efter den här ibrdom
hållna striden mellan tvänne nti det
smalaste landpass, som finnes i hela
Halland, kärapande härar, bar striden
varit blodig.» (Chytrfeus Vejanus me-
nar, att Harald Hildetands och Sigurd
Rings stora slag stått härstädes.) Man
räknade här år 1752 något öfver 200
bautastenar, en hög med ätthäll och
fotkedja samt en mängd småkullar. Se-
dan hafva åtskilliga fornlemningar san-
nolikt blifvit rubbade, under det stället
i slutet af 1700-talet var marknads-
plats; men ännu 1820 syntes, enligt
Bexell, på stället 5 ättehögar, nästan
regelbundet omslutna af större bauta-
stenar, till ett antal af 120, Af dessa
är en 6 alnar hög, de andra från 2 '/.^
till och med 4 alnar höga. Den s. k.
Frode-ntenen håller 11 alnar i längd,
och vid densamma är, enligt sägnen,
konung Frode jordad, åtminstone heter
det ännu i allmogens mun i trakten:
»mellan Tom och Lida, der måste kung
Frode bida.» Denna sten, som länge
legat omkullfallen, blcf 1810 på pro-
sten Bexells bedrifvande åter upprest,
och man hittade vid detta tillfälle un-
der stenen en ler urna och i denna kol
samt brända ben, deribland en bränd
raenuiskotand af ovanlig storlek. Un-
der sina forskningar på valplatsen har
Bexell funnit uti nästan hela jordytan
spridda benskärtVor, åtskilliga vapen-
lemningar, dels af jcrii, del^ af koppar,
urnor med ben och perlor, m. m. —
Mellan Bräckan och kyrkan Lar varit
en föreningskedja af bär och der upp-
resta bautastenar, af hvilka ännu några
finnas qvar. — Vid Limmanäs äro tre
ättehögar, kallade Limhöyarne, och of-
vanför Bräckan ligger en förstörd älte-
iiiig, Svalhögeti. — På Lyguerns andra
strand, vid Sättila, står en s. k. jätte-
sten, om hvilken sägnen berättar, att.
en jätte brutit lös honom från en af
bautastenarna på Bräckan och kastat
honom emot Sättila kyrka; den andra
delen af stenen skall, enligt allmogens
påstående, ännu stå qvar pä Bräckan.
— Adress: T\ungsl)aeka.
Flacks^rp. Annex-socken i Bara hä-
rad af Malmöhus län, vid Ltjmma- eller
Wärpinge-ån, V4 '^'1 sydvest från Ijund,
uppgifves hafva en areal af 2,3C1 tunn-
land, af hvilka dJott 3 äiu sjöar och
kärr. Socknen, som består af \/j man-
tal skatte, öV^ krono och »Vio f''ålse,
beboddes 1805 al' 166 invånare, men
1850 af ?42 och 1856 af 24 4. Upp-
skattningsvärdet år 1857 var 104,87 5
rdr bko. Uti socknens fasta folkskola
undervisade 1856 en examinerad l;irarc
20 gossar och 15 flickor, medan 1
gosse bi vistade allmänt läroverk, 1 gosse
och 2 flickor undervisades i hemmet.
— Flackarps socken, till hvilken dom-
kapitK;t i Lund fordom haft patronrätl,
och hvaraf V4 mantal blifvit doneradt
til! domkyrkan af ärkedjekneu Hagen i
Lund omkring år 1282, är för närva-
rande annex till Stora Uppåkra pr*-
bende-pastorat af 2:dra klassen i Bara
kontrakt af Lunds stift. — Största e-
gendoraen i socknen är Wärpmje, nu
TroUeborg. — Adress: Lund.
332
iriahult*
Flattt.
Flahiilt. Hemman i Byarum soc-
ken och Östbo härad af Jönköpings län,
bekant genom sina fornlemningar, hvil-
ka Allvin närmare omnämt i sin Be-
skrifning öfver Östbo Härad. I hem-
manets skog, nära rålinien mot Restad,
stå på en sandkulle åtskilliga utan ord-
ning resta minnesstenar, deribland på
fyra ställen par- eller en viges -stenar.
Af annan art är deremot det säkert
från christna tiden sig härledande sten-
kors, som på Flahults egor står nära
Sonarps-sjön, som ligger i gränsen mot
Vestra Härad. Korset är hugget af
en enda sten, 2^/^ alnar långt, deraf
J2*/g alnar ofvan jord, och vid foten ^/^
aln bredt, men sedan afsmalnande, sä
att bredden vid sjelfva korset är blott
5 tum. Tvärstycket har 20 tums längd.
Folksägnen berättar, att korset är rest
till minne af en brudskara, som vid
färden öfver den isbelagda sjön drunk-
nat i närheten af stranden. Till be-
rättelsen vid fogas rimmen:
Guuil §kte ocli Tuve red,
Båda föllo de i sjöen ned.
Ett stycke söderut härifrån är en
vik af sjön, kallad Prestviken, der den
brudskaran medföljande presten drunk-
nade. — Om fornlemningarna vid Fla-
hult i Westbo härad, Tanåkers socken,
se Allvin, Westbo Härads Beskrifning,
sid. 157. 4^
Flaka. Hemman i Södra Wi soc-
ken och Sefvedes härad af Kalmar län,
vid gränsen af Horns socken i Öster-
götland, anraärkningsvärdt såsom till-
hörigt en af Däckens underhöfdingar,
Sven i Flaka. Denne lyckades att, till-
lika med en annan af upprorshöfdin-
gens män, Peder Djup, slå konungens
folk, som anfördes af fogden i Sefvede
och Aspeland, Erik Östgöte; men sedan
Dacke ungefär samtidigt blifvit sårad
i en drabbning vid sjön Åsund och
hans upprorshär skingrad, gåfvo sig
Sefvedes- och Aspelands-bönderna åter
under konung Gustaf. Dacke fördes
hemligen undan från slagfältet af Sven
i Flaka och låg hos honom, tilldess
hans sår blefvo läkta. Sven deremot,
som tillika med Peder Djup öfverföU
konungens befallningsman Per Nilsson,
då denne höll ting i Ydre härad, blef
der ihjälslagen, men begrofs af Ydre-
boerna hederligen på Sunds kyrkogård.
Sedermera, — berättar Creelius, —
»blef han på konungens befallning af
dem åter uppgrafven och med en kloc-
kesträng släpad in i klockarestugan, uti
hvilken derefter i alla fyra hörnen sat-
tes eld, att Svens döda kropp således
blef till aska.»
Flakeberg. Socken i Wiste härad
af Skaraborgs län, 2^/^ mil o. s. o. från
Wenersborg, uppgifves hafva en areal
af 3,101 tunnland, af hvilka 10 äro
sjöar och kärr. Socknen är flack och
jemn; jordbruk, gås- och fårafvel idkas.
Socknen, som består af 10^/g mantal
skatte, 1 mantal krono och 4V8 dito
frälse, 1857 taxerade till 49,538 rdr
bko, beboddes 1840 af 608, 1850 af
57 6 och 185 6 af 649 invånare. Sock-
nen hade sistnämda år ambulatorisk
folkskola, hvari en examinerad lärare,
gemensam för Täng, undervisade 30
gossar och 23 flickor, medan 1 gosse
och 13 flickor undervisades i hemmet.
— Flakebergs socken är annex till Sä-
restads regala pastorat af l:sta klassen
i Wäne härads kontrakt af Skara stift.
Kyrkan, tämligen stor och ljus, till-
byggd 1725, har af drottning Ulrika
Eleonora den Yngre fått silfver och
messhake. — Inom socknen ligger sä-
teriet Gunnarstorp. — Flakebcrgs soc-
ken skall fordora hafva hört till Ten-
geneds pastorat, som bestod af 9 sock-
nar, men liar sedan blifvit afskiljd der-
ifrån. — Adress: Lidköping.
Flateiiberg. Bergsmans -hammare i
Norrberkes socken af Stora Kopparbergs
län, anlagd år 161f> och konfirmerad
1689, hade 1858 en ofri härd med 80
sk'tt privilegieradt smide mot 8 \%
hammarskatt.
Flatö. Ö, tillhörande Morlanda soc-
ken och Orousts Vestra Härad af Bo-
huslän, V4 niil läng och ungefär hälf-
ten så bred, belägen öster om Skaftö
(se Fiskebäckshhl) och skiljd derifrån
genom ett föga bredt sund, kalladt
Snäckdjupet, är vacker och skogbevuxen
samt innehåller 6 välbebyggda hemman.
riedie.
Plennlnge»
S33
Vid Flatö ligga de smärre, men likväl
bebodda öarua Engö, 1 mantal, Malö,
V2 mantal, och flera. De trånga sun-
den mellan dessa öar kallas med ett
gemensamt namn Strömmarne och äro
märkvärdiga derföre, att man, enligt
Holmbergs uppgift, kan uti dem obser-
vera ebb och flod bättre än på något
annat ställe i skärgården.
fledie. Socken i Torna härad af
Malmöhus läu, ^/^ nail v. u. v. frän
Lund, vid hafvet, uppgifves hafva en
areal af 1,273 tunnland, har tillräcklig
åker och äng, består af 3V2 mantal
skatte, 2^/2 mantal krono och V4 dito
frälse samt beboddes år 1805 af 267,
1850 af 428 och 1856 af 457 perso-
ner. Hela socknens uppskattningsvärde
år 1857 var 50,725 rdr bko. Socknen
hade 1856 fast folkskola med en exa-
minerad lärare, som undervisade 43
gossar och 41 flickor. — Fledie socken
är annex till Fjelie praebende-pastorat
af l:sta klassen i Torna kontrakt af
Lunds stift. Socknen kallas i äldre
handlingar Flaghög. Kyrkan, som till
sitt yttre mycket liknar moderkyrkan,
har, likasom denna, ett litet crucifix,
hvilket under katholska tiden alltid
skulle hänga i bågöppningen mellan
skeppet och choret. — Adr.: Lund.
Fleilingstorp. Säteri af 3 mantal i
Wissefjerda socken och Södra Möre hä-
rad af Kalmar län, med ansenligt un-
derlydande gods, hvaraf större delen
ligger i Kronobergs län, till hvilket en
del af Wissefjerda socken hörer. Som
egare nämnas 17 39 kammarherren Dal-
'man, 1857 kapitenen baron O. Raab.
Inom Wissefjerda socken hörde sist-
nämda år till godset: Forlångsöu, 1
mantal skatte, Fahlebo V4 dito, Fidde-
kiiUa 1 dito och Foglasjö iVg mantal
frälse (i Kronobergs län) m. m.
Fleiningsherg. Tre mantal frälsesä-
teri uti Huddinge socken och Svartlösa
härad af Stockholms län, hette fordora
Anderstad, tillhörde 1686 H. Fleming,
1825 Friesenheini och 1850 Odelberg;
under säteriet lyder 1 mantal frälse.
Flen, Annex -socken i Willåttinge
härad af Nyköpings län, mellan Forssa
i sydost, Wadsbro och Sköldinge i sö-
der och sydvest, Mällösa i norr samt
Helgesta i öster, uppgifves hafva en
areal af 10,461 tunnland, af hvilkn
1,280 äro sjöar och kärr. Socknen be-
står af berg och kullar med omkring
160 fots höjd, eller 80 fot öfver täm-
ligen trånga dalar, slätter och sjöar
samt vidlöftiga kärr; der och hvar, t.
ex. midt i socknen omkring kyrkan,
förekommer bergland i smått, bland de
vackrare i länet. Största delen sluttar
mot sydvest, dit Helleforss-ån går i
många bugter, från norra gränsen sö-
deråt till Kyrksjön och derpå mot ve-
ster till Walderaaren, hvars sydöstra
del bildar socknens gräns mot Sköl-
dinge. I sydost ligga Clvarn- och Torp-
sjöarne, i öster innersta delen af Båf-
vens vik Helgestad-viken. Rådande jord-
månen är i de jemnare bygderna lera,
eljest mcjord; näringar äro åkerbruk,
ängs- och skogsbruk, fiske m. m. Sock-
nen består af 19 förmedlade mantal
(5^4 skatte, '^/^ krono och 13 frälse)
samt beboddes 1805 af 639 personer,
1850 af 719 och 1856 af 740 invan.
Socknen hade sistnämda år fast folk-
skola, grundad af von Kraemerska släg-
ten, hvari en examinerad lärare under-
visade 46 gossar och 15 flickor, medan
5 gossar och 29 flickor undervisades i
hemmet. — Flens socken, som under
namnet Fleen förekommer under medel-
tiden, var då som nu annex till Lilla
Mällösa alternativt konsistoriela och pa-
tronela pastorat i doraprosteriet af
Strengnäs stift. Egaren af Stenhammar
utöfvar patronaträtten i församlingen.
Kaplaner nämnas från år 1627. Kyr-
kan, belägen 1 \/o mil s. v. från Malm-
köping, är gammal, till större delen af
gråsten, tillbyggd med chor på 17 30-
talet, med torn 1797; under choret är
en graf, som tillhört slägten Bosenhane,
raea blifvit upplåten åt slägten vou
Kr?eraer. — Af fornlemningar nämnas
runstejiar i södra delen. — Bland sock-
nens gårdar märkas: Hornsund, Orr-
hammar och Stenhammar. — Adress:
Eskilstuna.
Fleiiuinge. Annex-socken i Luggude
härad af Malmöhus län, ^f^ mil nordost
från Helsingborg, uppgifves hafva en
334
rienshaU.
l^leroliopp.
areal af 4,166 tunnland, deraf blott 4
äro sjöar och kärr. Rådande jordmå-
nen är sidländ lera,, hufvudnäringen å-
kerbruk. Socknen bastår af IS^V^g
mantal skatte, I-V30 ^'^0 krono och
^/g frälse samt beboddes 1805 af 627,
1850 af 1,063 och 1856 af 1,138 per-
soner. Hela uppskattiiingsvärdet upp-
gick år 1857 till 119,070 rdr banko.
Uti socknens fasta folkskola undervisa-
des år 185 6 af en examinerad lärare
90 gossar och 91 flickor, medan 1 gosse
bivistade allmänt läroverk och 10 flic-
kor hade enskild undervisning. — Flen-
uinge socken är annex till Allerums al-
ternativt regala och patronela pastorat
i Luggude kontrakt af Lunds stift. —
Ingen större gård finnes i socknen. —
Adress: Helsingborg.
Fieiishillt. Säteri af 3 mantal uti
Carlstorps Skate och Aspelands hiirad
af Kalmar län, nu deladt mellan bönder,
har tillhört en enkt-fru De la Grange.
född Eidderborg, sedan N. Ullsax (år
177 0), som tillika egde 1 mantal säteri
Bölö i samma socken, hvilken sistnära-
da gärd i sednare åren tillhörde en löjt-
nant J. A. Ulfsax. Fleiishult tillhörde
17 99 en löjtnant von Schantz.
Fleringe. Annex-socken på Gotland,
i Ruthe Ting af Norra Befallningen,
5 mil nordost från Wisby, vid hafvet
och Fårösund, uppgifves hafva en areal
af 15,830 tunnland, af bvilka 1,850
äro sjöar och kärr, bland hvilka nära
nas Bästeträsk, Hauträsk ra. fl. Sock-
nen, sora består af 4 mänt. skatte och
Vg dito krono, beboddes 1805 af 213
personer, men hade år 18 50: 275 och
1856: 339 invånare och var uppskat-
tad till 39,790 rdr banko. Uti fasta
folkskolan undervisades 1856 af 1 exa-
minerad lärare 20 gossar och 20 flic-
kor, medan 1 gosse bivistade allmänt
läroverk, I gosse och 1 flicka undervi-
sades i hemmet. — Fleringe är annex
till Ruthe konsistoriela pastorat af 2:dra
klassen i Norra Kontraktet af Wisby
stift. Kyrkan, en af de mindre och af
obekant ålder, har en dopfunt af sten
med vackra basreliefs och en liksten
med runor. (Se Liljegrens Run-Urkun-
der, M 1696.) — Adress: Wisby.
Fkrohopp. Jembruk i Madesjö soc-
ken och Södra Möre härad af Kalmar
län, beläget 4 mil från Kalmar, anla-
des af landshöfdingen i Kalmar friherre
Fletwood samt herrar Rothlieb och Hop-
penstedt, hvilka d. 24 November 17 25
fingo privilegium på att anlägga eii
masugn, en stångjernshamraare med två
härdar och eu knipphamraar-hjulstock
med hamrar å kronoskatte-heraraanet
Rås, hvarefter de uppkallade den nya
anläggningen efter första stafvelsen v
hvardera auläggarens namn. Bruket an-
lades i en på sjö- och ujyrmalmer rik
trakt vid Flerohopps-ån, som upprinner
i Helleberga socken i Kronobergs läu
(ur Orranäs sjö) samt med sina grenar
rinner genom socknarna Madesjö, Christ-
valla, Ljungby och Hossmo, tilldess den
faller ut i Östersjön söder om Kalmar,
sedan den under sitt lopp haft åtskil-
liga namn, af hvilka Ljungby-ån är det
allmännast antagna. Fleroiiopp skatt-
lades år 1741 och fick då rättighet till
3,000 sk'tb:s smide samt privilegium på
anläggandet af en ny stAngjernshamma-
re, hvilken år 1748 skattlades till 600
skS:s smide af eget laekjern. Lneller-
tid hade bruket tillfallit Casper liop-
peristedt den Yngre, som 1743 bytte
bort det mot Orrefors bruk i Helleber-
ga socken till direktören C. D. Luth-
man, hvilken 1748 sålde Flerohopp till
landshöfding C. Broman, efter hvilken
egendomen dels genom arf, dck genom
köp kommit i flera händer. Ar 1766
fick dåvarande egaren, brnkspatr. Broek,
tillstånd att flytta den sednast skatt-
lagda hammaren med 300 sk'a:s smide
till ett nyanlagdt bruk på Ufvahults
egor i Kråksmäla socken och Norra
Möre härad, vid Alster-ån, samt att
sälja den samma hammare ytterligare
åtföljande rättigheten till 300 sk'tb:s
smide till Säfsjöströms bruk i Lenhofda
socken af Kronobergs län. Den nya
bruksanläggningen kallades Ludvlysfors;
men der smiddes blott 50 sktt, hvar-
efter verket nedlades och smidcsrättig-
heten såldes. Ar 177 i inropades Fle-
rohopp på banko auktion af handelshu-
set Lor. Morien & Son i Stockholm,
och 17 82 köptes det af direktören vid
Ostindiska Kompagniet J. Abrah. Grill,
hvars enka år 1811 sålde det till fru
Plian.
Plisby.
335
Lovisa Hildebrand, livars raan förvaltat
bruket under Grills tid och från grun-
den ombyggt alla verkstäder och b\'gg-
nader. Fru Hildebrand bortarrenderade
år 1819 bruket till sin son, J. Hilde-
brand, hvars arfviogar innehade det
efter hans död. Det tillverkade 18 57
vid 2 fria härdar blott 300 skS stång-
jern, värderade till 7,560 rdr bko; men
raanufaktursraidet för samma år taxe-
rades till ett värde af 18,0 00 rdr bko,
och deJi egendomen tillhörande enbla-
diga sågen och qvarnen till 900 rdr
samma mynt. Från början hörde ingen
jord till bruket, mer än de få tunnland
på Käs' egor, på hvilka verkstäderna
uppfördes; sedermera har dock hela
Rås' hemman blifvit inköpt, tillika med
åtskilliga andra hen)mansdelar. Bruket
har två charaktersbyggningar af trä,
den ena uppförd år 1821, bägge med
vackert läge.
Flian. Biflod till Lidan, utgörande
afloppet från Hornborga-sjön, som fly-
ter i vestlig rigtning från sjön och fal-
ler ut i Lidan vid Skofteby uti Saleby
pastorat.
Flik. Hytta i Norbergs socken och
Gamla Norbergs härad af Westmanlands
län, vid sjön Gasens utlopp, fanns re-
dan år 1651 och tillhör ett bolag.
Fllsby. Socken i Södra Wedbo hä-
rad af Jönköpings län, mellan Bälaryd
och Bredestad i norr, Askeryd i öster
och nordost, Ekesjö och Solberga i sö-
der samt Barkeryd och Järsnäs i Tveta
härad i vester, uppgifves hafva en areal
af 34,830 tunuliuifl, af hvilka 4,280
äro sjöar och kärr. Liom socknen fin-
nas sex sjöar, och den gränsar till en
sjunde, nämligen Aneby-sjön. Socknen
är en skarpt kuperad trakt, men har i
allmänhet ganska god jordmån, bestå-
ende allmänneligen af svartmylla på
grusbotten, stundom lera, särdeles un-
der kärrjorden närmast sjöar och kärr.
Slätmossar saknas icke, men äro likväl
af föga vidd. Trakten närmast Tveta
härad och närmast till Bälaryd kallas
med anledning af en viss vildhet i sin
charakter af de öfriga sockenboerna för
Turkiet. Betesraarkcrna äro tillräckli-
ga, och ännu finnes det skog, hvilkeu
»allmogen, oaktadt ihärdig svedning,
ännu icke kunnat helt och hållet för-
störa», säger Allvin i sin beskrifniog
öfver socknen. Odlingsfliten är allmän.
Socknen består af ä8^/^ förmedl, man-
tal, deraf 24 skatte, 12 krono, 15 frälse
och 7 säteri, samt beboddes 180 5 af
1,313, 1850 af 1,706 och 1856 af
1,801 invånare. Socknen hade sist-
närada år arabulatorisk skola med en
examinerad lärare, som undervisade 119
gossar och 117 flickor, medan 1 gosse
bivistade allmänt läroverk, 14 gossar
och 10 flickor hade enskild undervis-
ning samt 20 gossar och 7 flickor un-
dervisades i hemmet. — Flisby moder-
socken utgör tillika med Solberga an-
nex ett regalt pastorat af 3:dje klassen
i Södra "Wedbo kontrakt af Linköpings
stift. Hela pastoratet består af 92 78
förmedlade mantal, med prestgård af
2 mantal och ständigt vederlag af 3^/^
tunnor; pastoratets befolkning uppgick
1856 till 3,271 personer. Kyrkan, be-
lägen 9'^'^ mil frän Linköping, 5 mil
från Jönköping och IV2 ra'l 'r^n Eke-
sjö, uppfördes 1850 och följande åren
samt är 120 fot lång och 56 fot bred,
med murar af gråsten, förstärkta med
jernband; hon ligger i norr och söder,
så att tornet står i det förra, altaret i
det sednare väderstrecket. Kyrkan har
vacker altarprydnad, predikstol och or
gelverk ; i det 80 fot höga tornet hän-
ga två ringklockor. Den nya kyrkan
är anlagd 600 fot från den gamla, som
ännu står qvar och är af obekant, san-
nolikt ganska hög, ålder, emedan en
afskrift af Danaholms-fördraget förvara-
des derstädes. Gamla kyrkans altartafla
föreställer i bilder Christi födelse och li-
dande samt hans 12 apostlar, men har
icke särdeles konstvärde. — Bland går-
dar i socknen nämnas: Johannesberg,
Knutstorp, Gäddeviksholm och Eskeryd,
Gidlarp, Åkersberg, Thorsjö, Hammars-
berg, Sy reda och Or reda. — Af forn-
lemningar nämnas två runstenar; 5 run-
da stensättningar på prestgårdens skog
i den s. k. Brudd ungen, möjligen en
tingsplats, fastän; traditionen berättar,
att en brudfärd här blifvit förvandlad
till sten; ett ovanligt stort griftkurarael
på Svaneryd$ egor; 5 runda steakret-
336
Fliseryd*
Fliseryds Hrntbruk.
sar, sannolikt forntida lielggdomar, nära
Johannesberg samt på Luttersjö gärde
ett nu afröjdt större Rttekuramel, sora
betäckte en bällekista, hvilken befanns
innehålla två större stridsyxor af sten
samt två svarta fliiitstenar. Vid vägen
uti prostgårdens skog finnes ett af de
ofta förekommande risbålen, enligt tra-
ditionen upplagdt till minne af en klock-
gjutargesäll, sora här blifvit mördad af
sin mästare, hvilken blifvit afundsjuk
deröfver, att gesällen gjutit en vackrare
klocka än mästaren kunde åstadkomma.
Vid Borrsjön i samma skog tror man
sig fordom hafva sett ett långt, hvit-
klädt fruntimmer gå i lutande ställning,
likasom för att söka någonting; möjli-
gen det s. k. Flisby spöke, som om-
näranes i De la Gardieska Archivet,
12: 29. På hemmanet Erkestorps egor
finnes en offerkälla, vid hvilken sock-
nens ungdora brukar infinna sig mid-
soraraarsnatten. — Af krigsminnen an-
för Allvin följande: »Vid Danskarnes
återtåg från Östergötland år 1508 hade,
en skara Danskar lyckats leta sig fram
till denna från stora stråten aflägsna
trakt; men detta lyckades icke bättre,
än att de upphunnos af Henrik von
Minden och anföllos vid den s. k. Röd-
eller Kosjön, der de drefvos ut på isen,
sora brast, då en mängd nedhöggos,
många drunknade och blott några få
komrao undan. Sägnen i orten är, att
isen var förut söndersågad, och äldre
personer berätta, att man vid lugnt och
klart väder på sjöns botten kunnat
skönja leraningar af trossvagnar och
annat krigsbehör, hvaraf vid notdrag-
ning på östra stranden ett och annat
blifvit uppfiskadt, deribland en jernbe-
slagen vagnsgaffel, hufvudskallar efter
de drunknade ra. m. Vantron ser här
stundom en på vattnet flytande lik-
kista samt ett sjörå, som vaktar en på
botten liggande, af de slagna förlorad,
skatt; dessutom uppgifves, att vid kräft-
fiske blossen stundom slockna af sig
sjelfva i det lugnaste väder.» — Adr.:
Ekesjö.
Fliseryil. Socken i Handbörds hä-
rad af Kalmar län, 6 mil norr ifrån
Kalmar och 1V4 mil f>ån hafvet, gen-
omfluten af Eram-ån, uppgifves hafva
en areal af 54,617 tunnland, af hvilka
2,220 äro sjöar och kärr. Socknen be-
står af 14^/^ mantal skatte, 1 mantal
krono och 22^ 1^ mantal frälse, värde-
rade 1857 till 216,710 rdr bko; den
beboddes år 180 5 af 2,125, 1850 af
2,957 och år 185 6 af 3,16 2 personer.
Socknen hade 185 6 arabulatorisk folk-
skola, i hvilken en examinerad och 2
oexaminerade lärare undervisade 150
gossar och 1 5 1 flickor, medan 110 gos-
sar och 120 flickor hade undervisning
i hemmet. — Fliseryd är ensamt ett
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i
Handbörds kontrakt af Kalmar stift.
Kyrkan, som lär hafva blifvit först upp-
byggd i konung Birger Magnussons tid
på säteriet Fliseryds egor, afbrann gen-
om vådeld den 6 Juni 1811, hvarefter
en ny kyrka af trä grundlades 1816
och invigdes 1818. Prestgården är 1
mantal. — Gårdar inora socknen äro:
Fliseryd, Bankeberg, Högsrum, Läggevi
och Fliseryds krutbruk. — Pesten här-
jade år 1630 i Fliseryd och kringlig-
gande socknar. — Adress: Kalmar.
Fliseryil. Ett man-tal frälse - säteri
med underlydande i Fliseryds socken
och Handbörds härad af Kalmar län,
vackert beläget vid Em m-ån, har for-
dom tillhört slägten Edelfeldt och an-
dra adliga slägter, men inköptes i bör-
jan af 17 90-talet af vice-amiral Johan
Nordenankar, sora gjorde godset till
fideikommiss i sin ätt. Han förskönade
gården mycket och uppförde ett trevå-
ningars trähus, sora sedan afbrann, men
ersattes med ett nytt, så att gården
ännu är väl bebyggd. Godset egdes
1820 af öfverste Nordenankar, 1830 af
ryttraästar Nordenankar, en brorson till
amiralen. Socknens gamla kyrka skall
hafva varit anlagd på säteriets egor.
Fliseryds Krutbruk, eller Läggeyi,
uti Fliseryds socken och Handbörds hä-
rad af Kalmar län, är enligt Kongl.
Brefvet af den 18 Augusti 175 2 upp-
låtet åt innehafvaren att drifvas under
kontrakt, och skall den innehafvare af
krutbruket, som sina skyldigheter full-
gör, sjelf och dess arfvingar besitta
krutbruket, så länge kronan vill verket
behålla. Fliseryds krutbruk är ännu ett
FlisIiuH.
Fli8«ad.
337
bland länets betydligaste raauufaktui'-
verk. Det sysselsatte år 1855 omkring
25 arbetare och tillverkade under de
sednare åren omkring 1,000 centner
krut till ett värde af 35,000 rdr bko.
Flera förbättringar i tillverkningssättet
bafva blifvit införda, och bland annat
skall det här fabricerade jagtkrutet i
godhet täfla med det utländska.
Flishult. Tre och ett hälft mantal
frälse med Kalkaby säteri, uti Näsby
socken och Östra Härad af Jönköpings
län, nära till en å med ett vattenfall,
som leder Tjurkens vatten in i sjön vid
Näsby och drifver såg med qvarn af 2
par stenar. Här, — säger Wieselgren,
— »synes Njuduugens kungaboning haf-
va varit belägen med Flishultaby slott,
nu Hultaby, något öfver V4 i^il där-
ifrån jemte sjön, som sträcker sig till
Bexheda. Den äldsta slägt, som skref
sig till Flishult, räknar anor från vår
bekanta Forn-Jota-ätt, som enligt en
tids åsigt regerade öfver hela Sverige,
enligt en annans öfver Finland» men
hvilken herrskat i Finved och Njudung,
enligt Wieselgren, som uppgör en stam-
tafla, enligt hvilken Ragnvald Möre Jarl
härstammar från Heiter, hvars brorson
var Gylfe, hvilken uppgifves som rege-
rande i Sverige vid Odens invandring.
Ragnvald Möre Jarl var fader åt her-
tig Rolf af Norraandie, döpt år 912,
och åt Torf-Einar, Jarl på Orkenöarna,
från hvilken de äldsta Flishulta-herrar-
ne härstammade. (Se Wieselgren, Ny
Smålands Beskrifn., I, pag. 15 4, 15 5).
»Att, — fortfar W,, — alla dessa Fli?-
hulta-herrar med en båt i vapnet voro
ättlingar af Orkeuö-jarlarne, blir än kla-
rare ådagalagdt, då en son af Smålands
lagman, herre till Flishult, ännu i med-
let af I4:de seklet utkallades till detta
jarldöme. Efter all saunolikhet var
Bonde-ätten, med gemensamt ättemär-
ke, en gren af denna samma Båt-ätt.
Månne ej Jon Pederssons till Flisby
broder blef kallad Thord Bonde (Bondu,
-onis i diplomer från denna tid), derföre
att han blef hemma som hiiradshöfding
i Njudung, då Jon for till hofs och
vann en prinsessa af Ynglinga-ätten i
Norge?» (Jon Pedersson till Flishult
var riksråd 1279 och gift med en dot-
II,
ter af konung Erik Presthatare i Nor-
ge, således svåger med hertig Walde-
mar Magnusson Folkunge. Jon Peders-
sons sonson, Erengisle Suneson, var
Jarl till Orkenöarna, riksråd, riddare,
lefde 1344—1392. Erengisles far, Su-
no, hade en bror, Jon, hvars son Pe-
der Jonsson, som 1430 skref sig till
Flidishult, är Båt-ättens stamfader.) På
1500-talet tillhörde Flishult Ulf Peders-
son Sjöblad. »I hans tid (1568) slogo
Danskarne sitt läger här nära, under
det Svenskarne, 200 hakeskyttar, förla-
des i en granskog, men deras befälhaf-
vare, Hogenskild Bjelke, låg på Flis-
hult. Härifrån flyeude om morgonen,
då Danskarne, som haft eld om natten,
nedhuggit de anträffade Svenskarne,
hvilka ej fått göra upp eld, som kun-
nat röja dem, blef han, jemte ståthål-
laren i Småland And. Griis och Sten
Baner, tillfångatagen af en Cbphr Krab-
bes dräng och förd till Köpenhamn.
På Flishult dog 1687 öfverste Patrik
Patkull, herre till Flishult, född 1629.
Pä Flishult bodde baron Jörau Silfver-
hielm, död 17 37; sedan hans son, öf-
versten baron C. A. Silfverhielm; 1827
egdes godset af expeditions-sekreteraren
G. Humraelhjelni, som sålde det åt ett
bolag; sedan innehades gården af mön-
sterskrifvaren C. A. von Porat och år
1857 af direktören och riddaren J. M.
Svenson. Se vidare Hultahj.
Flistad. Annex-socken i Gullbergs
och Bobergs härader af Östergötlands
län, mellan Ljung i nordost, Wreta i
öster, Ledberg och Björkeberg i söder
samt Klockrike i vester, uppgifves hafva
en areal af 3,4 2 tunnland, af hvilka
30 äro sjöar och kärr. Socknens södra
gräns bildas till ea del af Svartån, och
landet ligger på södra sluttningen at*
den låga landthöjd, som skiljer Svart-
åns dalgång frän Motala-ströms, samt
består hufvudsakiigeu af slätter med
obetydliga kullar. Mot norr är kärrig
mark, sannolikt en igenvallad sjö, som
fordora skall hafva funnits här och bu-
rit namnet Wikaren. Jordmånen är lera
och sand; åkerbruk är nästan enda nä-
ringsgrenen, i förening med någon bo-
skapsskötsel och bran vinsbränning; äng
och betesmnrk äro klena, skog finnes
43
^38
Flistad.
i<^listads HelsobruAU.
nästan ingen. Socknen består af 23 ^/g
förmedlade hemman, af hvilka H^g
höra till G ullbergs, 8^ ^ till Bobergs
härad; gränsen mellan bägge häraderna
går nästan rakt från norr till söder ut-
efter en bäck. Folkmängden, 1805 be-
stående af 555 personer, uppgick 1850
till 774 och 1856 till 825 invånare.
Uti fasta folkskolan undervisades sist-
närada år af en examinerad lärare och
klockaren 37 gossar och 3 2 flickor, me-
dan 6 gossar och 16 flickor undervisa-
des i hemmet. — Flistad socken är
annex till Ljungs konsistoriela pastorat
af 3:dje klassen uti Gullbergs och Bo-
bergs kontrakt af Linköpings stift.
Socknen namnes under katholska tiden
och har då sannolikt haft egen kyrko-
herde. Kyrkan, belägen i-^/^ mil nord-
vest från Linköping, är gammal, byggd
af gråsten och kalksten, hvälfd vid ka-
tholska tidens slut och tros hafva varit
invigd åt den Hel. Stephanus; hon är
försedd med en hög tornbyggnad. Uti
kyrkomuren är en runsten insatt ; sten-
sättningar finnas vid åtskilliga ställen.
— Af socknens 38 gårdar före refor-
mationstiden innehade Wreta kloster 1
och kyrkliga stiftelser 10. På 1600-
talet innehades en del gårdar af adeln,
hufvudsakligen under gods utom sock-
nen; nu besittes det mesta af allmoge.
Största gården är Kidlersbro, i Bobergs
härad, 2 mantal frälse rå och rör. ■ —
A-dress: Linköping.
Flistad. Modersocken i Wadsbo hä-
rad af Skaraborgs län, vid sjön Osten,
1*/- mil från Göta kanal samt vid sta-
tens vestra stambana, mellan Wärings
och Moholms stationer, uppgifves hafva
en areal af 3,379 tunnland, af hvilka
735 äro sjöar och kärr. Jordmånen är
för det mesta god lera och djup mat-
jord ; åkerbruk är hufvudnäringeu; nå-
got lin sås och äfven något tobak plan-
teras. Socknen består af 14'/., mantal
skatte, IV4 dito krouo samt 3 frälse
och var 1857 uppskattad till 90,5 00
rdr banko. Invånarne, på 1840-talet
•438 personer, utgjorde 1850 ett antal
af 452 och 1856 af 480. Socknen
hade sistnämda år fast folkskola, i hvil-
ken 1 examinerad lärare och klockaren
undervisade 58 gossar och 3 5 flickor,
medan 4 gossar bivistade allmänt läro-
verk, 7 gossar och 38 flickor undervi-
sades i hemmet. — Flistads raodersoc-
ken utgör, tillika med annexet Göth-
luiida, ett konsistorielt pastorat af 2:dra
klassen i Södra Wadsbo kontrakt af
Skara stift. Hela pastoratet består af
4fi\^ förmedlade mantal, med 1 mänt.
preslgård, 1^/, stom och 13^'^ tunnor
vederlag; pastoratets befolkning utgjor-
de 185 6 inalles 1,77 2 personer. Kyr-
kan, belägen 2 mil från Sköfde och 4
mil från Skara, med sitt spetsiga torn
synlig från jeruvägen, är ljus och rym-
lig. — Vid kyrkan befinnes en stor
kulle, sannolikt en ättehög, och vid O-
dinsluuda by förekomma andra sådana
högar, i hvilka man hittat urnor. På
Hyltåsen, söder om Flistad, finnas sten-
sättningar, till en del lagda som gator,
och hvilka, enligt allmogens berättelse,
skola vara lemningar efter en stad,
hvaremot andra tro, att stenen blifvit
sammanförd dit till Flistads kyrkobygg-
nad; i grannskapet ligger den s. k.
Bjästa Backe, der ett slott berättas haf-
va stått. Uti Snärfva äng skall man
äunu i början af 1800-talet hafva sett
qvarlefvor efter en byggnad, som lär
hafva varit ett kapell, upppbygdt af en
fru eller jungfru; efter kapellet benäm-
nas de närmast liggande åkrarna «Ka-
pells-lindorna». Lindskog berättar, att
nian vid detta ställe hittat ett fön-
stergaller af messing. — Bland gårdar
i socknen nämnas Storegården och Back-
gården, bägge säterier om 1 mantal. —
Adress: Mariestad.
Flistads Ilelsobruuu^ belägen i Fli-
stads socken uti Östergötland (se ofvan],
var under katholska tiden flitigt besökt,
i synnerhet midsommarsnatten, af folk,
äfven från aflägsna orter, ehuru källans
egenskap af helsobrunn då icke var be-
kant. Källan upprensades år 1723 pa
bekostnad af kyrkoherden Duraeus i
Ljung och Flistad, och 1729 uppfördes
ett brunnshus efter befallning at dåva-
rande landshöfdiugen Ehrencrona, att
hvar och en af Ljungs socknemän skulle
till byggnaden framköra en stock och
Flistads socknemän »hvar sitt behållet
bräde». Stället blef sedan mycket för-
bättradt och förskönadt; vattnet har
do.
■i^loby.
339
visat sig verksamt mot gikt, chronisk
rbeumatisra, skrofler, nervsjukdomar, he-
raorrhoider ra. fl. sjukdomar.
Klo. Modersockeu i Ase härad af
Skaraborgs län, vid Delteru samt vid
Halle- och Huuneberg, som stöter intill
församliugen på vestra och nordvestra
sidan, uppgifves halva en areal af 1 1,409
tunnland, af bvilka 5 äro sjöar och
kärr. Socknen har sannolikt sitt namn
af sin sidliinda belägenhet, som efter
starka regn och vid sjöns stigande
och fallande, särdeles höst och var, ut-
sätter densamma för vattuflöden. Jord-
bruk är hufvudnäriugen ; boskapssköt-
seln är föga betydande; socknen är
skoglös, likasom orten i allmänhet; men
vid Dettern ligger en torfraosse, hvil-
ken begagnas som allmänning för hela
häradet, men lider rnycket af sjöns
flödande. Kalkstensbrott bearbetas i
Halle- och Hunneberg. Socknen, som
består af 6^, g mantal skatte, 0^ 3., dito
krono och 23^/g maut. frälse, taxerade
1857 till 150,257 rdr banko, hade år
1840: 1,298 invånare, men beboddes
1850 af 1,388 och 1856 af 1,452 per-
soner. Socknen hade sistnärada år fast
folkskola med en examinerad lärare,
som undervisade 32 gossar och 22 flic-
kor, medan 2 gossar bivistade allmänt
läroverk, 28 gossar och 3 4 flickor un-
dervisades i hemmet. En vice-hofmä-
stare hos hertigen af Cumberland, P.
Lundqvist, sannolikt född i socknen,
men död i Eeading i Berkshire, testa-
menterade år 1769 100 Pund St. till
skola i Flo. — Flo raodersocken utgör,
tillika med annexerna Ahs och Sahl,
ett regalt pastorat af 2:dra klassen i
Wäne Härads kontrakt af Skara stift.
Prestgården består af 1 mantal, och
folkuummern för 1856 i hela pastora-
tet utgjorde 2,467 personer. Kyrkan,
belägen 5 mil från Lidköping och 1"^/^
mil från Wenersborg, ombyggdes 174G
och fiek 1786 ett nytt torn, hvartill
konung Gustaf III uppgifves hafva lem-
nat ritningen. Hon blef i stället för
den fordna moderkyrkan Ahs är 1617
moderkyrka på föranstaltande af Mag-
nus Gabriel De la Gardie, till hvars
grefskap Leckö Ase härad hörde. —
Bland gårdar i socknen märkas säteri-
erna Håbery och Giinnarstorp samt hem-
manet Magnusberg, som varit säteri och
tillhört Magnus Gabriel De la Gardie,
men sedan 17 96 varit bebodt af bön-
der. Lemniugar efter stenhus lära än-
nu i sednare tider hafva varit synliga
der. Som någonting eget bör anmär-
kas, att regimentsskrifvare-bostället Det-
terstorp måst minst tre gånger flyttas
i anseende till Detterns inkräktningar.
Den bekanta skalden Olof Kolmodin
var kyrkoherde i Flo, der han dog år
1753, och på hvars kyrkogård han hvi-
lar. — Adress: Wenersborg.
Floby. Modersocken i Wilska hä-
rad af Skaraborgs län, vid Lidan, som
här (vid Snipebro) bildar gränsen mel-
lan Skaraborgs och Elfsborgs län, samt
statens vestra stambana, hvars station
Sörby ligger inom pastoratet, uppgifves
hafva en areal af 6,387 tunnland, af
bvilka endast 15 äro sjöar och kärr.
Jordbruk är hufvudnäriugen, och ett
högst obetydligt fiske idkas i Lidan,
som drifver talrika qvarnar. Skog fin-
nes icke. Socknen består af IIV2 man-
tal skatte, 2V8 dito krono samt I4V4
frälse, alltsammans 1857 taxeradt till
ett värde af 87,500 rdr banko. Folk-
uummern, 1840: 670 personer, uppgick
1850 till 742 och 1856 till 781 invå-
nare. Socknen hade sistnämda år, till-
lika med Göteved, fast folkskola, hvari
en examinerad lärare och en klockare
undervisade 28 gossar och 23 flickor,
medan 29 gossar och 37 flickor under-
visades i hemmet. — Floby modersoc-
ken utgör, tillika med annexerna Göte-
ved, Trävattna och Hellestad (det sist-
nämda i Elfsborgs län), ett regalt pa-
storat af 2:dra klassen i Wilska kon-
trakt af Skara stift. Hela pastoratet
består af 75Vi6 'örmedl. mantal, med
1 mantal prestgård och 1 dito stom
samt 3lVo tunnors vederlag; pastora-
tets befolkning utgjordes 1856 af 2,002
personer. Kyrkan, belägen 1 V4 mil
från Falköping och 3 mil från Skara,
är urgammal, af sten, med torn och
genom tillbyggnad i sednare tider för-
vandlad till korskyrka. Vid byn Wist
finnas lemningar efter en kyrka eller,
enligt andra uppgifter, ett kapell af trä,
som blifvit ödelagdt, emedan biskop
340
Flöda.
Floda.
Spegel ansåg detsamma onödigt och
derföre icke ville inviga det. — Inom
socknen ligga de uu af bönder bebodda
säterierna Gvnkestorp, Wistaholm och
Wist Östergården. Till socknens skola
har den i Floby födda guldsmeden Ar-
vid Floberg skänkt 2,6662/3 i'dr bko.
Bland i socknen födda personer märkes
för öfrigt skalden Johan Henrik Kell-
gren, hvars far var kyrkoherde härstä-
des. — Adress: Falköping.
Ploda. Modersoeken i Vester-Da-
larne och Stora Kopparbergs län, i ve-
ster gränsande till Jerna och Nås, i
norr till Leksand, i öster till Gagnef
och i söder till Grangärde, iippgifves
hafva en areal af 94,169 tunnland, af
hvilka 10,000 äro sjöar och kärr. I-
genom socknen flyter Vester-Dalelfven,
och bland sjöar och vattendrag märkas
i öfrigt Flosjön, Damsjön, med aflopp
till Dal-elfven, Närsen, Oisen och Ty-
ren, med aflopp åt Grangärde, likasom
Stora Löfsjön, hvilka sistnämda tre slut-
ligen samla sina vatten i sjön Wess-
man. Bland bergåsar nämnas Kläber-
get i socknens nordvestra hörn, Rid-
åsen på östra gränsen, söder om eUven,
Mejdåsen, ungefär midt i socknen, li-
kaledes söder om Dal elfven. Socknen
har betydlig skog, och skogsbruk, till-
lika med åkerbruk, boskapsskötsel och
fiske, utgöra befolkningens näringsgre-
nar. Socknen består af 15V-7 mantal
skatte samt ^/g krono, med 8 qvarnar,
13 fäbodvallar och 2 nybyggen, och
var 1857 taxerad till 108,854 rdr bko.
Befolkningen, 1840: 2,008 personer,
steg år 1850 till 2,157 och 1856 till
2,228 invånare. Socknen hade sist-
nämda år fast folkskola med en exami-
nerad och en oexaminerad lärare, som
undervisade 138 gossar och 120 flic-
kor, medan 1 gosse bivistade allmänt
läroverk, 3 flickor hade enskild under-
visning och 6 gossar undervisades i
hemmet. — Flöda socken, som 1610
var förlänad åt hertig Gustaf Adolf,
utgör sedan 1612 ett konsistorielt pa-
storat af 2:dra klassen i Vester-Dahls
kontrakt af Westerås stift. Prestgården
är Vg mantal. — I socknens Finnmark
ligger Lö/sjö masugn, som tillhör till
hälften Klosters bruk, till hälften Stora
Kopparbergs Bergslag, och hvarom vi-
dare se art. Lö/sjö. — Enligt Berg-
mans Beskrifning öfver Dalarne före-
komma uti Flöda socken bergkristall
och syenit. — Adress: Gagnef.
Fioda. Modersocken i Oppunda hä-
rad af Nyköpings län, mellan Sköldinge
i sydost. Stora Malm i söder, Vestra
Wingåker i sydvest, Juleta, Näshulta och
Husby -Rekarne i nordvest och norr
samt Mällösa i öster, uppgifves hafva
en areal af 4 6,980 tunnland, af hvilka
3,300 äro sjöar och kärr. Socknens
lutning är mot sydost, från stora land-
höjden, som följer hela nordvestra grän-
sen med en höjd af 200 — 300 fot, dock
mestadels tämligen utplattad; hela det
inre landet är en sagta sluttande, täm-
ligen jemn skogsmark af 100 till 150
fots höjd, med något djupare och bör-
digare dalgångar samt icke små slätter;
gränstrakten mot söder är mer skogig,
mot öster bergländig. Förnämsta vat-
tendraget kommer från Långsjön, på
gränsen till Juleta, går åt sydost till
Lundsjön, vidare åt öster till Floden,
som från söder upptager Jägern och
andra vatten från norr, samt vidare till
Flöda Kyrksjö, hvarefter vattendraget
fortsattes mot sydost till Sköldinge. På
gränsen mot Mällösa ligger Hornsunds-
sjön, i hvilken en å faller från sjön
Loren i socknens nordöstra del. Längst
i norr ligga Flensjöarne, ur hvilka Hel-
leforss-ån upprinner. Längst i sydvest
stöter sjön Näsnaren till socknen. Bå-
dande jordmånen är lera, i de högre
skogstrakterna sandblandad; näringarne
äro åkerbruk, ängs- och skogsbruk, nå-
got bergsbruk, fiske, m. m. Hemman-
talet är 88IV40 förmedlade mänt., med
13 rajölqvarnar och 12 sågqvarnar, allt-
sammans taxeradt till 362,373 rdr bko.
Befolkningen, som år 1840 steg till
2,87 9 personer, utgjorde 1850: 3,830
och 1856: 3,944 invånare. Socknen
hade sistnämda år både fast och am-
bulatorisk folkskola med 2 examinerade
lärare utom klockaren, hvilka undervi-
sade 97 gossar och 31 flickor i den
fasta skolan, 132 gossar och 91 flickor
i den arnbulatoriska, medan 8 gossar
bivistade allmänt läroverk, 5 flickor
hade enskild undervisning samt 38 gos-
Ploda.
sar och 94 flickor undervisades i bera-
niet. — Yid kyrkan bållas nu mer s. k.
torgdagar första och sista tisdagen i
hvar månad. — Flöda socken är en-
sam ett patroneit pastorat af l:sta klas-
sen i Oppunda Östra kontrakt af Streng-
näs stift; prestgården utgör 1 mantal,
vederlaget 22\/., tunnor. Patronus är
egareu af Fjellskäfte. Socknen före-
kommer under namnet Flotha in jjrce-
pos. Nicopensi omkring 1314 och redan
1275, då första kyrkoherdenamnet före-
kommer; andra namn på kyrkoherdar
förekomma åren 1319, 1347 o. s. v.
Kyrkan, belägen 5 mil från Nyköping
och 7 3/^ mil från Strengnäs, är gam-
mal, har blifvit skadad af åskan 1413
{Anno Domini MCDXIIT, ipso die An-
tonii confessoris fuitecclesia combiista ex
igne tonitrui et magno fulnime, står det
med förkortad munkstil uti jern på
mindre kyrkdörren) och utvidgad 1640
samt tillbyggd på södra sidan. Hon har
takmålningar från 1500-talet, förestäl-
lande scener ur bibliska och legend-
historien, samt eger derjerate en mängd
dyrbara taflor, troligen krigsbyte, enligt
berättelse hitskänkta af fältmarskalken
grefve Lars Kagg. Bland dessa taflor
nämnas: altartaflan, föreställande ned-
tagn ingen från korset, kopia efter en
Italiensk mästare, Christi hudflängning,
af Martin de Voss, Christi törnekrö-
ning, kopia, Petrus vid kolelden, origi-
nal, likasom Christi gång till Golgatha
m. fl. Slägten Kagg har i kyrkan sitt
praktfulla grafchor, bygdt år 1667 och
försedt med skulptur-arbeten i taket,
repareradt 1793, nu mer kyrkans hög-
chor. Detta chor är prydt med talrika
adliga vapen, tillhörande slägterna Kagg,
Ribbing, Oxeostjerna, Sparre, Gyllen-
stjerna, m. fl., och ])å bägge sidor om
altaret sta tvänne af Gotlands-sandsten
huggna sarkophager med bilder af Lars
Kagg och hans grefvinna Agneta liib-
bing. — Inom socknen ligga följande
~gruöalt: Stafs grufialt, som lyder un-
der Helleforss jernverk, Mällösa, Skarn-
dals och Gölstugu gruff"ält, lydande un-
der Eriksberg, samt Wollfalla grnfvor,
upptagna år 1640 ocii lydande under
Helleforss. I Stafs malmfält brötos år
1858 inalles 9,700 skS viktualievigt
jernraalm. Bland gärdar inom socknen
FlosJ».
34)
märkas: Forss, Nästorp, Wegersberg,
Ökna, Åbbötsnäs, Fjellslcäfte, Bie med
Augtmtenbad, som lyder under Gimmer-
sta i Juleta, ra. fl. — Adr.: Nyköping.
Flöda. Säteri uti Skallsjö socken
och "Wädtle härad af Elfsborgs län, vid
Säfve-åns fortsättning ur sjön Säfvelån-
gen, skall hafva varit en adlig sätes-
gård redan i Erik den Heliges tid.
Bland dess innehafvare namnes en An-
ders Kringla; men i en sednare tid
kom det under Wisingsborgs grefskap.
Kiksdrotset Peder Brahe skänkte går-
den till lagman Johan Örnevinge, i
hvars slägt den var till 17 34, då den
köptes af komraendör-kapiteneu Conrad
Wilh. von Döbeln. Som sednare egare
näranas kommersrädet C. Arfvedson, ka-
piten W. Tbam, fru Wahlfelt, bruks-
patron Howing och brukspatron Prosch-
wilz. Till egendomen höra qvarn med
3 par stenar och sågverk med finbladig
och centrums-såg. Under säteriet lydde
fordom ett jernmanufakturverk, anlagdt
år 1739 af von Döbeln, men för alltid
nedlagdt från 1858. Midt emot går-
dens manbyggnad ligger Flöda Jern-
vägs-station af femte klassen tätt invid
Elodasjön.
Flodbergs ftrufTor. Nedlagda kop-
pargrufvor i Abls socken af Öster-Da-
larne, upptogos omkring år 1677 af
bergsmannen Trotzig och bearbetades,
en tid med fördel, men nedlades om-
kring 17 30.
Flodbaminnr. Se Uttersberg i Skinn-
skattebergs socken af Westerås län.
Flor. Segelduksfabrik i Arbrå soc-
ken af Södra Helsingland, hade 1857
9 stolar med en mästare och 17 arbe-
tare samt tillverkade segel- och tältduk
för 3,000 rdr b ko.
Flosjö. Jcrnbruk, hytta och '/.^ man-
tal skatte Flosjötorp, i Grythytt'e soc-
ken och Grythytte Bergslags Härad af
Örebio län, nära sjön Halvarsnoren;
bruket liar en härd och en hammare
med 4 00 sk'^ privilegieradt smide.
Hammaren anlades sannolikt år 176 5,
då en E. Dahlberg fick tillåtels,e att
342
V^losta.
l<''luxeruui«
flytta Norra KjerlVingeborns bergsmans-
smide till Flosjöbyttan.
Vlosta. Två m au tal frälsesäteri uti \
Altuna socken och Simtuna härad al' l
Westmanlauds län, nära Örsuuds-cuis :
östra strand, blef säteri 1630, tillhörde i
1647 fröken Ebba Soop och 167 5 riks- I
rådet Lorenz Creutz, från 1750 grefliga
ätten Croubjelra. Under godset lydde
fordom Säfva, 2 manta! säteri ladugård j
i samma socken; men denna gärd är i
nu afskiljd från Flosta. Dit höra i :
stället 2^2 mantal frälse inom socknen I
samt Flosta och Hvilstena qvarnar, I
Flosta säteri var år 1837 taxeradt till I
24,800 rdr banko. — Icke långt från i
sätesgården ligger Flosta Källa, en af i
de största och vattenrikaste i landet. '
Flottsund, eller Flötsuud. Byteshan-
delsplats vid Fyris-åns utlopp, tillhör
Kungshamns eller Flötsunds säteri uti
Alsike socken och Erlinghundra härad
af Stockholms län, på gränsen mot Upp-
sala län. I stället för den fordna fär-
jan öfver Fyris-ån leder nu en präktig
bro, kallad Prins Gustafs Bro. Vid
Flottsund sammanträffar omkring Mid-
sommaren och vid Michaéli-tiden all-
mogen från skärgården och det inre
landet och utbyter saltade fiskvaror mot
spannmål.
Flundre. Härad i We&tergötlaud,
Elfsborgs län, på östra stranden af Göta
elf, har en areal af 29,484 tunnland,
består af 106 mantal och utgöres af
socknarna Eomeled, Asbräcka, Uphärad,
Fors och Fuxerna samt beboddes 185 6
af 5,009 personer. Häradet har i all-
mänhet god och bördig jord män, skog
till husbehof och god gräsväxt, så att
åkerbruk och boskapsskötsel äro befolk-
ningens hufvudnäringar. Häradets märk-
värdigaste ort är Lilla Edet, der det
har sitt tingställe. — Ur häradets hi-
storia anföres, att Danskarne härjade
detsamma år 1365 och framforo med
yttersta grymhet, så att de skuro brö-
sten af qvinnorna och ryckte tungan
ur munnen på folk. Flundre härad var
sedan ett af dem, som stodo i pant hos
Danmark för Elfsborgs Lösen, och på
denna grund b " gärde grefve Axel Le-
jouhufvud uti en Bohus deu 12 Nov.
1613 daterad skrifvelse, att häradets
invånare skulle hos de Danska embets-
männen stå till rätta, för det länsman-
nen i Flundre år 1600, då grefven från
Gräfsnäs begaf sig ur riket, uppbådat
200 bönder och knektar samt med våld
afhändt grefven hans egodelar, hvilka
han ämnade föra med sig till Norge.
Genom bref af deu 19 Februari 1614
tog imellertid unga konung Gustaf A-
dolf häradsboerna i sitt beskydd och
förklarade, att de gjort ganska rätt, då
de sökte hindra grefve Axel att resa,
eftersom grefven varit sitt fädernesland
otrogen. — Drottning Christina done-
rnde åren 164 7 — 1650 fjorton hemman
i detta härad åt riksrådet grefve Sten-
bock. — Tillsammans med Wäne, Bjer-
ke, Ale och Wädtle härader utgör Flun-
dre härad ett fögderi, tillsammans med
Wäne och Bjerke en domsaga.
Fluierum. Gammal gård i Carls-
torps sockens skate i Kalmar län, vid
sjön Folken, af allmogen kallad Floc-
ken, anses hafva sitt namn af denna
sjö, så att gården egentligen skall heta
Foikesrum ; sjön Folken sjelf anses vara
uppnämd efter Folke, stamfadern för
Folkuuga- ätten. Gården anses hafva
tillhört Folkunga-slägten, och skall fru
Ingrid Ylfva, Birger Jarls mor, hafva
bott derstädes; äfven Carlstorps socken
anses uppnämd efter biskop Carl, fru
Ingrids son. Om den myndiga frun
gå ännu många sägner i trakten. Så
påstås det, att en kanal mellan sjöarna
Folken och Kolsjöu, vanligen kallad
wUlfvagraf», skall vara gräfd på fru In-
grids befallning; på en bjelke i gamla
kyrkan fanns år 17 39 inhugget /. M.
S. 1252, h vilket förklarades betyda
Ingrid Månesköld, och ännu i sednare
tider berättades en sägen, att, när hon
en dag gick till kyrkan, hvilken hon
låtit bygga till minne af deu i Finn-
land dödade sonen, biskop Carl, hon
satt sig utmed kyrkväggen i afvaktau
på att kyrkfolket skulle samlas och be-
fallt sin piga reda sitt hår, men till-
lagt: »om du får se någonting, så blif
icke rädd; men om du för någou om-
talar hvad du sett, så blir du stum i
all din tid.» Under det håret reddes,
somnade fru Ingrid; då slingrade sig
fram ur henne tvänne ormar, som ge-
nast började klättra uppför kyrkväggen ;
den ena kom ända upp på taket; men
den andra föll ner, när han hunnit ett
stycke uppför väggen. Bägge ormarne
kröpo sedan åter in i fru Ingrid igen,
och när hon vaknade, frågade hon pi-
gan, om någonting händt. Pigan sva-
rade då, att hon sett ormarna; och
frun förklarade synen pä följande sätt:
dessa ormar betyda mina söner (sonsö-
ner, Waldemar och Magnus Ladulås?);
den ena blir en stor man, och den an-
dra vill följa honora efter, men blir
nedstött af sin bror.» Fru Ingrid om-
talas eljest i orten, anmärker Craelius,
»dels som helgon, dels prophetissa och
dels trollpacka.» — Fluxerura tillhörde
1770 Pechlin och major Silfverbrand,
sedan öfverstäthållaren baron Rudbeck,
17 99 N. L. von Sydow, 1844 öfverste
J. C. von Schoting, sedan regiments-
skrifvaren Euell. Det består af 3 man-
tal, förmedlade till 1 Vj-
flyiuge. Kungsgård i Sandby soc-
ken och Torna härad af Malmöhus län,
bestående af 3'"jg mantal, har under
katholska tiden tillhört bisLopanie i
Lund, men blef vid reformationen in-
dragen till Danska kronan, kom sedan
i frälsemäns ego och blef efter freden i
KoeskiUle Svensk egendom sasora Born-
holms vederlagsgods. Redan år 1660
anlades här ett stuteri, hvilket 1836
organiserades till hingst-depöt; men se-
dan har stuteriet åter blifvit uppsatt
och förvaltas gemensamt med Dalby
kungsgård. Större delen af kungsgår-
darna är utarrenderad, och för 1856
uppgick detta arrende till kontant bko
rdr 236: 16, 114 tunnor råg, 114 tun-
nor korn, 614 tunnor hafra, 17,830 \%
hö och 8,300 \U halm. Vid slutet af
1856 funnos på stuteriet 32 hingstar,
20 ston och 4 2 föl; under loppet af
året hade 1 3 stycken hästar blifvit sål-
da till ett medelpris af 325 rdr; hög-
sta priset, som detta år betalades för
en från stuteriet såld häst, var 562 rdr
bko. Flyinge kungsgårds egor uppgif-
vas utgöra en areal af 2,684 tunnland,
af hvilka 400 äro åker, 1,316 äng och
216 beteshagar. På kungsgården fin-
fti^läckebo.
343
nes ett boningshus af sten om två vå-
ningar, hvilket 1856 undergick nödig
reparation till det yttre; stallarné, rid-
huset och ladugårds -byggnaderna äro
uppförda af gråstensraur.
Håreu. Ansenlig sjö uti Östbo hä-
rad af Jönköpings och Sunnerbo härad
af Kronobergs län, tillhör Lagans flod-
system och afbördar sig i den stora
sjön Widöstern. Sjön, som är öfver 2
mil lång, men ingenstädes uppnår en
half mils bredd, omgifves af Woxtorps
och Tånnö socknar i Östbo samt af
Dörarp och Berga i Sunnerbo.
yiåsjön. Sjö i Jämtland, på grän-
sen mot Ångermanland och socknarna
Täsjö samt Bodum, uppgifves hafva 4
mils längd samt 1 mils bredd. Sjön,
der sik och laxöring fiskas, har sitt af-
lopp till Fjellsjö elf, hvarora se denna
artikel.
Häckebo. Socken i Norrbo härad
af Westmanlauds län, mellan Haraker
i sydost. Kila i nordost, Vester-Ferne-
bo i nordvest och Ramnäs i sydvest,
på ömse sidor om Svartån, som här
går från Fläcksjön i norr till Hällsjöa
i söder, uppgifves hafva en areal af
20,343 tunnland, af hvilka 1,950 äro
sjöar och kärr. Mellersta delen, kring
Svart -åns hufvuddal , har någorlunda
god, ehuru svag lerjord, och likaledes
östra gränsen, der dock ansenligt ut-
rymme upptages af oländig mark, kärr
och sjöar, af hvilka flera hafva aflopp
till Svartån, de största från Stäfre- och
Gu-sjöarna; mer oländigt och bergigt
är landet mot vester, der Ösjön, Til-
lingsjöarne, Toften m. fl. sjöar och kärr
bilda ett flergrenigt vattendrag, som
faller ut i Fläcksjön. Socknens närin-
gar äro åkerbruk, skogsbruk, tjärbrän-
ning, tillverkning af träkärl samt af
mattväf och gröfre linneväfnader. Sock-
nen består af SlVg förmedlade mantal,
deraf 14^8 skatte, 1 krono och 15 V.,
frälse. Befolkningen, som 1840 upp-
gick till 1,218 personer, ufgjordes år
1850 af 1,213 och 1856 af 1,212 iu-
vånare. Socknen hade sistnämda år
både fast och ambulatorisk folkskola;
i den förra undervisades 34 gossar och
344
rii&insliitt.
fe^ogdö.
16 flickor, i den seduare 9 gossar och
10 flickor; 1 gosse bivistade allmänt
läroverk, 2 gossar och 1 flicka under-
visades i hcnamet. — Socknen, på 1300-
talet kallad Flcetiabo, utgör nu ett kon-
sistorielt pastorat af 2:dra klassen i
Fernebo kontrakt af Westerås stift.
Prästgården består af 1 mantal. Kyr-
kan, belägen 3^/^ rail från Westerås
och iVo mil från Sala, är gammal, men
utvidgad år 1798. — Af fornminnen
nämnas en bautasten vid Öfra Wrenin-
ge i öster och ett par runstenar. — j
Socknens enda gods af betydenhet är
Axholm (se detta ord). — Adr.: Sala. i
Hiimslättj med Vs mantal frälse |
Lilla Kalhult, i Öglunda socken och
Walle härad af Skaraborgs län, en min- j
dre egendom, som dock förtjenar att
nämnas i anseende till sin vackra be-
lägenhet vid foten å vestra sidan af
Billingen, mellan rika löfängar, som
genomdragas af flera vattendrag och
småsjöar. Gården skall hafva tillhört
och varit bebodd af någon medlem af
ätten De la Gardie. — På Lilla Kal-
hults egor finnes en helsokälla, hvilken
i fordna dagar synes hafva varit flitigt
begagnad; flera stensättningar befinnas
derjemte på gårdens egor. Folket be-
rättar, att man i Plämsjöns botten fun-
nit en trattforraig fördjupning, som
skall vara sjöns enda aflopp, genom
hvilken vattnet leder sig till en , icke
synnerligt aflägsen äng, der en stark
vattenådra springer upp och drifver Ler-
dahla qvarnar och 5 — ti par stenar.
Detta underjordiska aflopp skall, enligt
berättelsen, hafva uppkommit på det
sätt, att någon ovän till egareu af qvar-
narna tilltäppt sjöns rätta aflopp, då
vattnet sökt sig denna utväg. Ställets
egare, som meddelat dessa underrättel-
ser, är herr N. A. Hasselskog.
Flättna. Ett mantal frälse i Niko-
lai socken och Jöuåkers härad af Ny-
köpings län, har redan på 1400 talet
tillhört slägten Sjöblad, hvilken inne- !
hade gården till långt in på 1700-talet,
då den öfvergick till general-majoren
Carl Sjöblads enka, Ulrika v. Berchner,
som 1769 upprättade Arno fideikom-
miss till förmån för sin dotter Juliana,
gift med riksrådet Fr. Ulr. Sparre till
llossvik, med hvilket fideikommiss Plati-
na sedan varit förenadt. Se vidare ar-
tikeln Ar7iö i Nikolai socken af Nykö-
pings län.
Flögforss. Kopparhytta i Rarasbergs
socken och Lindes Bergslags Härad af
Örebro län, hemtar sin malm från Hå-
kanshoda grufvor. Från 1815 till 1821
brötos i dessa grufvor 26,582 sk'S
malm, som vid Flögforss smältverk gåf-
vo .1,161 skS 19 I*» garkoppar. Del-
egarne i Håkansboda grufvor fingo år
1840 privilegium på en profhytta vid
Flögforss under tre års tid och tillver-
kade följande året 60 sk'tC 9 1^ sta-
pelstadsvigt garkoppar. Under år 1858
tillverkades vid Flögforss 448 sk'tb rå-
koppar, som vid gärning lemnade 4 09
skS 5 1<5 I "tt bergsvigt eller 430 skS
3 IS 1 1 % stapelstadsvigt garkoppar.
Flöihult. Ett mantal frälsesäteri i
Elghult socken och Uppvidinge härad
af Kronobergs län, egdes 1857 af vice-
kronofogden C. Hagström.
Fogdarp. Gård om SVo rnant. skatte
i Bosjö-klosters socken och Frosta hä-
rad af Malmöhus län, med god åker
och äng, skog och tortjord samt vat-
tenqvarn, tillhörde på 1840-talet en hr
Schartau.
Fogden. Klippa uti inloppet till
Amålsviken. Bredvid densamma ligga
Toi'kelsJiobnarne och i närheten den s. k.
Jungfru-udden. Sägnen berättar, att i
fordua tider bodde en fogde på »Fog-
den» och en Torkel på Torkelholraarne.
De stridde med hvarandra om en jung-
fru, som slutligen störtade sig utför en
klippa på den udde, hvilken sedan dess
bär namnet Jungfru-udden. På udden
står ett kors, hvilket raidsommardagen
hvarje år klädes med blommor.
Fogdö. ^^^ bland Mälarens största
öar, omgifven af Norrfjärden, Granfjär-
den och Söderfjärden, men nu mer sam-
manhängande med Wausö, hvilken ford-
na ö återigen sammanhänger med Sö-
dermanlands fasta land, emedan det
vattendrag, som förenar Norr- och Sö-
der-fjärdarna, alltmer utsinar. Den egent-
liga P'ogdön består af två socknar, Fogdö
och Helgarö, bvartill Wansö räknas som
den tredje.
Fogdö. Socken i Åkers härad af
Nyköpings län, dels på sjoIlVa Fogdön,
dels på den gent emot belägna Toster-
ön, uppgifves hafva en areal af 10,507
tunnland, af hvilka 80 nro sjöar och
kärr. Fogdöns sydöstra hälft är hufvud-
sakligen slättland, med blott enstaka
berg- och sandkullar; i vester, norr och
mot stranden af Norrfjärden omvexla
raer bergkullar och skogsbackar med
sädesfälten; längst i norr sticker Djur-
gårdsudden ut i Granfjärden; andelen
af Toster-ön är tämligen bergländig.
Inre vattendrag saknas nu mer nästan
alldeles, ehuru utan allt tvifvel ett så-
dant, ännu igcnkänligt af träsk och
sidlända ängar, fordom skiljt Fogdön
från Wansön. Rådande jordmånen å
slättbygderna är lera, åkerbruk hufvud-
näringen, och derjemte idkas något ängs-
bruk, fiske, o. s. v. Socknen består af
d5V<> förmedlade mantal, hvaraf 31^/g
skatte, 7^/g krono och nV^ frälse, med
1 utjord, 4 7 oskattlcigda torp på skatte,
1 oskaltlagd prestgård, 1 tegelbruk, 1
skattlagd mjölqvarn, 2 utjordar, 4 hol-
mar, 17 oskattlagda torp å kronojord,
1 väderqvarn, 1 ufjord och 26 oskatt-
lagda torp på frälse. Befolkningen, på
1840-talet 1,356 personer, utgjordes är
1850 af 1,338 och 1850 af 1,400 in-
van. Socknen hade sistnänida år fast
folkskola, i hvilken en examinerad lä-
rare och en klockare undervisade 36
gossar och 19 tlickor, medan 2 gossar
bi vistade allmänt läroverk, 9 gossar och
17 flickor undervisades i hemmet. —
Fogdö moderförsamling är, tillika med
annexet He^arö, för närvarande ett jia-
tronelt pastorat af l:sta klassen i Öf-
vcr-Selö kontrakt af Strengnäs stift.
Patronriittigheten utöfvas gemensamt af
egarne till Hesselbyholm, Bergshammar
och Edeby (i Ilekarö socken). l'rest-
gården är omkring 1 Vj niantal, veder-
laget 1 I V4 tunnor; hela pastoratets be-
folkning utgjorde år 1850 ett antal af
1,880 personer. Kyrkan, belägen 9^/^
mil fråu Nyköping och 1 rail från
Strengnäs, må bäuda till en del den
IL
Fogdö RIoiier.
iis
fordna klosterkyrkan (se Fogdö kloster),
— socknen kallades fordom oftast
Gamblehlosters, seduare Fodhöö och er-
kändes både 1233 och 1311 vara un-
der klostrets disposition, — är gam-
mal, af gråsten, kanske från 1200-talet
och har högt, spetsigt torn; i kyrkan
finnes ett grafchor för friherrliga släg-
ten Säck, med 2 marmorkistor; på
kyrkogården är Hesselbyholras graf och
en minnesvård öfver öfverståthållaren
grefve Törnflycht (f 17 38). — Bland
gärdar i socknen märkas: Kungsberg
(kungsgård], Bergshammar och Hessel-
byholm. — Bland minueu från fornti-
den förekomma, utom ruinerna efter
klostret, några grafhögar och stensätt-
ningar vid Bergshammar, ett par run-
stenar samt borgruiner vid Stenby och
Kalby; endera af dessa borgar torde i
hednatiden hafva varit den Jlänninge-
borg på Fogdön, der konung Ingjald
innebrände sig sjelf, för att icke lef-
vande falla uti Ivar Widfamnes händer.
— Adress: Strengnäs.
Fogdo Kloster. På samma ställe,
der nu Fogdö sockens kyrka står, stod
fordom den äldsta byggnaden af Fogdö
Cistercienser-kloster, äfven kalladt Coe-
nobiiim Montis Marianum, in Monte
Deatce Virginis eller Warefruberg. När
klostret först anlades, är obekant; Rliy-
zelius anser det hafva blifvit anlagdt i
Erik Läspes tid, och det namnes gan-
ska rigtigt 1233. I Juli månad 1252
utfärdade Birger Jarl för nunnorna, do'
minas in Fothö, ett frilietsl)ref, hvar-
igenora de fritogos frän all konungens
ränta och skatt, och Magniis Ladulås
doterade klostret rikligen. Ueu äldsta
klosterplatsen öfverleranades åt socknen
1289, och nya klosterbyggnatier upp-
fördes invid Kungsbergs kungsgård, der
ruiner ännu qvarstå. Klostret skall
hafva hållit 148 alnar i längd och 32
i bredd; det omgafs af en mur, som
sträckte sig ända ned till sjön. Från
klosterbyggnaderna hade man utsigt öf-
ver fjärden till Strengnäs samt uppåt
Mälaren och Westmanland. Det rika
klostret blef genast citer riksilagen år
1527 indraget, sedan det stått i om^
kring 300 år. Byggnaderna nedrefvos;
en del af stcDen användes till Grips»
44
ä46
Fogelbro*
holms slottsbyggnad, det öfriga begag-
nades till förbättrande af Strengnäs dom-
Vyrka. Traditionen berättar, att nun-
norna utan försköning drefvos ut ur
klostret, emedan man vid sjöstranden
funnit flera skallar efter barn, som nun-
norna dränkt. Det fordna klostrets e-
gendora lades under den af Gustaf I
grundade kungsgården Kungsberg, bvil-
ken redan år 1529 gafs i förläning åt
Söffren Andersson. (Se vidare artikeln
Kungsberg.)
Fogelbro. Gård i Wermdö socken
ocli skeppslag af Stockholms län, på
det så kallade ¥ogelbrolandet, 2 man-
tal frälsesäteri med tegelbruk, har till-
hört slägterna Burens, Svart (1685), v.
Höpken (1741 och 1772), Luchou (1825),
sedan Silfverhjelm. Vid gårdens tegel-
bruk, som 1857 hade 33 arbetare, till-
verkades detta år tegel till ett värde
at 12,000 rdr bko.
Fogelforss. Jernverk i Högsby soc-
ken och Handbörds härad af Kalmar
län, hade 185 8 900 sk'tE:s stångjerns-
sraide och 4V'> sk'S haramarskatt. Eg-
des 1857 af enkefru Laura af Harmens,
Fogcln. Se Björn och Fogeln.
Fogelsta. Säteri uti Juleta socken
och Oppunda härad af Nyköpings län,
vid Aspån, 4 mantal frälsesäteri med
såg och qvarn, taxerade till 37,620 idr
bko, egdes i början af 1850-talet af
landshöfdingen baron C. Akerhjelra.
Gården köptes till frälse år 1645 af P.
Khewenhiiller, men beboddes ännu år
1603 af bönder; den blef 1681 säteri
för Khewenhiillers dotterdotter C. B.
Palbitzki, gift med en Sjöblad och död
17 38; den såldes på 1750-talet af arf-
vingarue till riksrådet F. Wrede (f år
1768) och stadnade i hans slägt ända
till 1825.
Fogelsta. Frälsesäteri af 2 mantal
i Salems socken och Svartlösa härad af
Stockholms län, vid Bornsjön, har till-
hört A. Lindhjelm 1686, sedan kansli-
rådet Ferner, presidenten friherre Höp-
ken år 1772, Holterman 1825, Stalhell
1844, Hedbora 1850 och löjtnant N.
iPogelvik.
G. Stråhle. Säteriet är taxeradt till
ett värde af 25,000 rdr bko.
FogeItofta> Annex -socken i Albo
härad af Christianstads län, 2% mil
v. n. v. från Cimbrishamn, uppgifves
hafva en areal af 6,850 tunnland, af
h vilka endast 4 äro sjöar och kärr.
Socknen, som består af SVig mantal
skatte, Vi6 mantal krono och 11%^
dito frälse, var år 1857 uppskattad till
7 6,804 rdr bko och beboddes 1805 af
744, 1850 af 923 och 1856 af 1,034
personer. Uti socknens fasta folkskola
undervisade sistnämda år en examine-
rad lärare 51 gossar och 63 flickor,
medan 10 gossar och 10 flickor hade
undervisning i hemmet. — Fogeltofta
socken är annex till Löfvestads konsi-
storiela pastorat af 2:dra klassen i Färs
kontrakt af Lunds stift. Moderförsam-
lingen ligger i Malmöhus län och Färs
härad. Uti kyrkau förvaras en vacker
dopfunt af hvit marmor. — Inom sock-
nen ligger Kronewalls säteri. — Adr. :
Hörby.
Fogelvik. Annex-socken i Wäse hä-
rad af Wärmlands län, mellan Nyeds
socken i norr. Alster i vester, Wäsehä-
rad i öster och Wenern i söder, upp-
gifves hafva en areal af 18,299 tunn-
land, af bvilka 1,150 äro sjöar och kärr.
Sjön Gaperns sydligaste vik skär in i
socknens norra del. Socknen, som be-
står af 27V3 mantal, beboddes år 184
af 1,498, 1850 af 1,704 och 1856 af
1,717 invånare. Uti socknens ambula-
toriska skola undervisades sistnämda år
af en examinerad lärare 60 gossar och
5 flickor, medan 33 gossar och 4 2
flickor hade undervisning i hemmet. ■—
Fogelviks socken är annex till Wäse-
härads konsistoriela pastorat af 2:dra
klassen i Nyeds kontrakt af Carlstads
stift. I kyrkan förvaras en raunkekåpa
och ett rökelsekar som reliquier sedan
påfvetideu. — Adress: Carlstad eller
Christinehamu.
Fogelvik. Annex-socken i Nordmarks
härad af "Wärmlands län, invid Norska
gränsen, uppgifves hafva en areal af
20,991 tunnland, af hvilka 6,990 äro
sjöar och kärr. Till socknen hörer stör-
Pogelrik,
■ta delen af sjön Foxen. Socknen be-
står af 31V3 mantal och beboddes år
1840 af 942, 1850 af 1,042 och 1856
af 1,145 invånare. Sistnämda år hade
Fogelviks socken ambulatorisk skoln, i
hvilken 80 gossar och 81 flickor un-
dervisades. — Socknen är annex till
Holmedals konsistoriela pastorat af 2:drn
klassen i Nordmarks kontrakt af Carl-
stads stift. — Adress: Arvika.
Pogeirik. Gammalt gods i Tryse-
ruras socken och Norra Tjust härad af
Kalmar län, på en holme i Saltsjön,
som medelst två långa broar samman-
hänger med fasta landet, vackert, men
osundt beläget. Såsom första kända
egaren till Fogelvik uppgifves Ulf Am-
björnsson Sparre, konung Carl Knuts-
sons morfars far; men med större viss-
het uppräknas följande innehafvare af
godset: år 1378 Nils Joansson till Fo-
gelvik, gift med Kerstin, dotter af Ulf
Ambjörnsson (Sparre); år 1389 Christi-
na till Fogelvik, död 1389 och sanno-
likt enka efter herr Nils; år 1413
Knut Thordsson Bonde till Fogelvik,
hvilken anses hafva fått godset med
sin fru, Margaretha, dotter af Carl Ulfs-
son, sora var son af Ulf Ambjörns-
son. Ar 14 26 innehades Fogelvik af
Thure Stensson Bjelke, först gift med
Brita Abrahamsdotter Tjurhufvud, som
tillika med tvänne unga adeliga frun-
timmer blef af våda innebränd i en lada
år 1415, sedan raed Margaretha Krum-
medik. Ar 1431 innehades Fogelvik
af Carl Knutsson Bonde, hvilken,
umedan han var herre till Fogelvik,
då var han både mägtig och rik:
men sedan han blef konung i Svea och Göta
land,
blef en arm och olyckelig mann,
och som genom testamente af år 147
leranade gården i arf åt sin dotter
Christina, gift med Erik Eriksson (Gyl-
lenstjerna), hvarigenora godset kom till
denna ätt. Godset ärfdes år 1477 af
Erik Eriksson den Yngre, sora blef i-
bjftlslagen år 150 2, då Fogelvik tillföll
Göran Eriksson, i hvars tid gården år
1540 uppbrändes af Däcken, hvarefter
förmodligen herr Göran flyttade gården
till de«9 nuvarande ställe, ^/^ mil från
Fogelvik.
547
det gamla, der ännu några ruiner och
fördjupningar efter källrar och vallgraf-
var lära finnas qvar. År 1575 inne-
hades godset af Nils Göransson Gyl-
lenstjerna, riksdrots under Johan III
och Sigismund samt död på Fogelvik
år 1609. Efter honom egdes gården
af Nils Nilsson Gyllenstjerua och sedan
af Carl Nilsson, om hvilken det berät-
tas, att han af våda sköt sig ihjäl, då
han skulle skjnta en skata, som störde
hans middagssömn. Han dog år 16 50.
Godset innehades sedan af kongl. rådet
och generalguvernören grefve Nils Gyl-
lenstjerna, som bar grefvetitel sedan
17 06 och skref sig ugrefve till Fogel-
vikj); men denna gård var iraellertid
icke grefskap; han dog i Stockholm den
30 Mars 17 20 och slöt sjelf sin ätt. Det
gamla stamgodset öfvergick nu till en
annan ätt, den Hornska, och Fogelviks
första egare af denna ätt var Arvid
Horn, grefve Nils* raåg, som dog 1742
och efterträddes af sin son, Adam Horn,
död 17 78. Grefve Gustaf Horn, som
dog barnlös 17 98, hade testamenterat
godset till Claes Horn, sora i början af
1800-talet raåste afträda det till grefve
C!nés Thott, hvilken utlöste sina raed-
arfvingar och efter några års förlopp
sålde gärden till kammarherren »refve
C. H. Posse, hvilken innehade Fogel-
vik år 1827. Hans enka, grefvinnan
Alesandrine de Bréaut, innehade sedan
Fogelvik, tilldess hon afreste från Sve-
rige, hvarefter hon ingick i ett kloster
i Paris och dog derstädes; till arfta-
gare hade hon utnämt sin svåger, hof-
raarskalken grefve Claes Posse. Som
egare 1856 uppgifves friherre A. M.
Koskull. — Fogelviks gamla »torn och
gård»), omtaladt i ett bref af år 1419,
förstördes af Däcken, hvarefter, som i
det föregående nämdes, sannolikt Görau
Eriksson Gyllenstjerna flyttade gården
till dess nuvarande ställe, der corps-de-
logis, tillika med spannmålsmagasin och
flera andra hus uppfördes af sten år
17 96, sålunda under det Gustaf Horn
var godsets egare. Redan under det
ätten Horn egde Fogelvik, fanns här
ett bibiiothek, som dock i synnerhet
bestod af riksrådet grefve Arvid Horns
ministeriela handlingar under en tid af
40 år; men grefve C. H. Posse samla-
S48
li^ogelvlk*
Foglnnii
de p/l godset ett tämligen ansenligt bi-
bliothek af 3,000 band. Samraa egare
anlade vid gården en ostfabrik; år 1819
upprättades der en fattigskola. I ford-
na tider, då Fogelvik beboddes af sina
egare, hölls här hofprest, som förrätta-
de gudstjensten vid gården uti det så
kallade Fogelviks Kapell. Godset har
patronatsrätt till Tryserums församling,
och egaren af Fogelvik tillsätter icke
allenast kyrkoherde, utan äfven de bäg-
ge komministrarne i Tryserum och Han-
näs; patronatsrätten är stadfäst genom
Göta Hofrätts utslag af den 7 Juni
1799. — Bland Fogelviks äldre min-
nen näranas följande: här bodde år 1 ilS
riddaren Otto Peccatel; — i närheten
af gården hade år 1597 hertig Carl
utsatt möte med riksdrotset Nils Gyl-
lenstjerna, som lofvade hertigen att in-
finna sig på en rådplägning i Stock-
holm, och året förut hade en af de
från Wadstena kloster fördrifna nun-
norna kommit till Fogelvik i hafvande
tillstånd; hon var nära att förgöra fo-
stret, men hindrades i tid derifrån.
(Jemf. Tuneld, uppl. af 183 2, III, ,2,
sid. 615.)
Fogelvik. Två mantal frälse med
qvarn uti Ingarö socken och Werradö
skeppslag af Stockholms län, vid Lagnö-
sund, utbyttes från reduktionen dels af
Bjelke, dels af Liudsköld, hörde 1849
under Lemshaga i samma socken och
tillhörde sedan friherre F. T. Leuhusen.
Taxeringsvärdet år 1857 var 4,825 rdr
banko för gården och 4,000 rdr för
qvarnen.
Fogehik. Välbyggd salteri-lägenhet
på Herreunset vid Abyfjorden uti Bro
socken och Stångenäs härad af Bohus-
län. (Se Holmberg: Bohusläns Beskr.,
III. pag. 22.)
Foglauäs. Frälse-säteri af 1 mantal
i Götheryds socken och Sunnerbo hä-
rad af Kronobergs län, är en gammal
gård och tillhörde på J 600-talet en
Peter Duda eller Dudde, som skänkte
1 mantal Stockhylte i Pjeteryds socken
till prestgård i Pjeteryd. Uti en Sun-
nerbo härads tingsdom af den 23 No-
vember 1694 läses, att samma herre
låtit nedtaga sångchoret till Götheryd
kyrka, som var uppbygdt af trä, och i
stället låtit af egua medel uppbygga
ett af sten. Hans arfvingar lefde ännu
i slutet af 16:de århundradet och klan-
drade gåfvan till Pjeteryd. År 17 90
egdes Foglauäs af landshöfdingen frih.
G. A. Falkengren; på 1840-talet var
major Hammarberg egare, och säteriet
hörde dä likasom sedan under Askeuäs
i samma socken.
Foglarik. Station på Statens Vestra
Jernvägs- stambana, nära till gränsen
mellan Elfsborgs och Skaraborgs län,
omkring SVjo '^'^ f'"^" Göteborg och
9 mil från Göta kanal, märkvärdig gen-
om den s. k. Foglaviks-banlcen, ett af
de största jernvägs-arbeten, som hittills
blifvit utförda i Sverige, och hvilken blif-
vit anlagd för öfvergången öfver en bär
mötande djup, bred och mycket lång
dalgäng. Bankens längd är 2,200 fot,
dess största höjd 46 fot, och sidornas
sluttningar äro beklädda med sten.
Hans hela volum utgör 5,400 kubik-
stänger (= 25,000 kubikfot), och tiU
h-\arje kubikstäug hafva åtgått 689 fulit
lastade skottkärror med jord och grus;
hela detta jordfyllnings-arbete erfordra-
de mer än ett års tid. Ungefär på
midten af banken löper en trumma för
vattenafloppet.
Fogluin. Annex-socken i Barne hä-
rad af Skaraborgs län, vid Nossan, på
gränsen mot Elfsborgs län, uppgifves
hafva en areal af 6,5 26 tuunlaud, af
hvilka 153 äro sjöar och kärr. Sock-
nen, som saknar skog och hufvudsakli-
gast lefver af jordbruk och boskaps-
skötsel, består af 1 1 förmedlade man-
tal, taxerade 1857 till 4 6,4 00 rdr bko.
och beboddes på 184 0-talet af 5 30, år
1850 af 586 och 1856 af 648 iuvån.
Foglum hade, tillika med Kyrkas soc-
ken i samma pastorat, 1856 fast folk-
skola, der en examinercd lärare under-
visade 41 gossar och 4 2 flickor. —
Foglura socken är annex till Lekåsa
konsistoriela pastorat af 2:dra klassen
i Wilska kontrakt af Skara stift. Kyr-
kan är trång, raörk, byggd af gråsten
vid okänd tid. — Inom socknen ligga
Holm, ett mantal säteri, nu tillhörigt
Pofflåa.
bönder, och kaptens-bostället Tegalund,
vid Nossan. — Adress: Alingsås.
Foglås. Modersockei) i Kåkinds hä-
rad af Skaraborgs län, % ™J1 -• s. v.
från Hjo stad, vid Wettern, uppgifves
hafva en areal af 23,421 tunnland, af
hvilka 280 äro sjöar och kärr. Jord-
månen är sand och sandra^lla samt på
några ställen lera; jordbruk, boskaps-
och fårskötsel äro bufvudnäringarne;
dertill komma äfven biskötsel och humle-
plantering. Socknen består af 24Vj<
mänt. skatte, 5 raant. krono och 46V8
dito frälse , med 2 vattenqvarnar på
skatte-, 5 qvarnar på krono- samt 2
qvarnar, 2 sågar, ett tegelbruk och kalk-
ugn på frälsejord, alltsammans år 1857
uppskattadt till 357,948 rdr banko.
Folkmängden, omkring år 1840: 2,558
invånare, steg år 1850 till 2,807 och
1856 till 2,919 personer. Socknen var
sistnämda år indelad i 2 folkskoledi-
strikter, det Norra och det Södra; i
det förra distriktets fasta skola under-
visades 5 9 gossar och 37 flicPbr, me-
dan 26 gossar och 33 flickor hade un-
dervisning i hemmet; i det sednare di-
striktets likaledes fasta folkskola under-
visades 4 3 gossar och 23 flickor, me-
dan 50 gossar och 61 flickor undervi-
sades i hemmet. Lärarne voro 2 exa-
minerade och en klockare. — Foglås
modersocken utgör, tillika med Hjo
stads- och landsförsamling samt Foglås
kapell, ett regalt pastorat af l:sta klas-
sen i Kåkinds kontrakt af Skara stift.
Hela pastoratet omfattar 96 Vo förmed-
lade mantal, har prestgård af I. slom
af 3 mantal och vederlag af 22V2 f-'^"'
nor samt beboddes 1856 af 5,003 per-
soner. Foglås moderkyrka, belägen vid
pass '/g mil U-hw Hjo, har en graf, till-
hörig grefliga familjen Staekelberg. I
södra delen af socknen ligger det s. k.
Kapellet, uppfördt på 1680 talet af trä.
Vid griinsen mellan Kåkinds och War-
tofta härader, icke långt från Wettern,
låg fordom ytterligare en kyrka, kallad
Nykyrkan, der gudstjenst hölls blott på
de s. k. apostladagarna och fjerdeda-
garna; kyrkan var oftVrkyrka och rase-
rades, när dessa öfvertlödiga helgdagar
indrogos. — Inom socknen ligga Al-
nxenäs (se denna art), Hjellö, Erlands-
Fohle.
349
torp, 1 mantal säteri, Carlsberga eller
Storegården, V2 mantal säteri, Ruder
och Söder-Ryd. — Adress: Hjo.
Foglö. Tre och ett balft mantal
skattesäteri uti Thorsö socken och Wads-
bo härad af Skaraborgs län, beläget
icke långt från Thorsö kapell vid en
vik af Wenern på den så kallade ve-
stersidan af Thorsön, har fordom till-
hört friherrliga ätten Posse till Säby,
men såldes af sista egaren af denna
ätt, kammarherren friherre C. H. Posse,
till löjtnant Hjerta, efter hvars död
gården tillföll hans måg, landssekrete-
raren J. Beckman, som dog 1811. År
1814 innehades gården under förpant-
ningsrätt af öfverstlöjtnaut B, U. von
Knorring. Kommersrådet Sautesson eg-
de år 1833 gården, som nu tillhör
Bromö bruks-interessenter och år 1857
tillika med V2 mantal Sanna samt en
husbehofs- väderqvarn var taxerad till
2 4,7 00 rdr banko.
Fohle. Modersocken i Bro Ting
och norra fögderiet af Gotland, 1'/^
mil öster från Wisby, uppgifves hafva
en areal af 5,392 tunnland, af hvilka
35 äro sjöar och kärr. Socknen består
af I5V4 mantal skatte och Vg raantal
krono, taxerade 1856 till 5 0,900 rdr
banko, och beboddes år 1805 af 324,
1850 af 355 och 1856 af 365 invan.
Sistnämda år hade socknen fast folk-
skola, hvari en examinerad lärare un-
dervisade 16 gossar och 17 flickor. —
Fohle raodersocken utgör, tillika med
annexet Lokrurae, ett koosistorielt pa-
storat af 2:dra klassen i Norra Kon-
traktet af Wisby stift. Hela pastoratet
består af 28V8 förmedlade mantal med
prestgård af I mantal och beboddes år
1856 af 7 54 personer. Kyrkan, af
sandsten, uppgifves vara byggd 1096.
På kyrkogården finnes en med run-in-
skrift försedd grafsten, i hvilkeu ett
abcbräde (?), ett ris och en käpp äro
ristadc. På kyrkans dörrpost finnes li-
kaledes en med runor ristad inskrift,
ett åtkomstbetyg af följande lydelse;
[Deta : ier : vitni : kirkiur presti ok : sokna
manna at Halvis boar aihu kauptan
mej;^einn kirkiur faveh ginom litlo Fol-
boa garj^a. — Adress: Wisby.
S50
Folkttraa*
Folkstrtfm.
Folkärna. Modersocken i Folkärna
(Folkare) härad af NäsgSrdsläns fögderi
och Stora Kopparbergs län, omkring
Dalelfven, som här börjar att utvidga
»ig till fjärdar, uppgifves hafva en areal
af 43,786 tunnland. Af sjöar finnas
inom socknen icke mindre än 40 »tyc-
ken; den största ibland dem nr sjön
Bäsingen, 235 fot öfver hafvet, ^/^ mil
läng och V4 mil bred, egentligen en
utvidgning af Dalelfven. Åtskilliga
bland bergen i socknen äro tfimligea
höga, och bland dessa namnes Helge-
berget i socknens nordliga del, der en-
ligt sägnen fordom funnits en ättestupa.
Jordbruk är nu hufvudnäringen, och
blott ett par bergsmanshararar finnas
inom socknen, som likväl sannolikt for-
dom haft större jernhaudtering, hvil-
ket autydes af de många nedlagda hyt-
torna samt äfven af socknens signet,
hammare och täng, liggande i kors.
Socknen består af 6 5^/^ mantal, deraf
S^i/^Qg mantal boställen, var 1857 upp-
skattad till 303,675 rdr bko och be-
boddes 1840 af 2,92i, 1850 af 2,95:
och 1856 af 3,13 2 invånare. Socknen
hade sistnämda år både fast och an.-
bulatorisk folkskola med 1 examinerad
och 4 oexaminerade lärare, utom kloc-
karen. I fasta skolan undervisades 39
gossar och 28 flickor, i den ambulato-
riska 104 gossar och 84 flickor, me-
dan 2 gossar bivistade allmänt läroverk,
i flicka hade enskild undervisning och
4 8 gossar samt 83 ilickor untlervisades
i hemmet. — Folkärna socken, fordom
kailad Follcir, Folkyrio, Folkerne m. m.,
utgör ensam ett konsistorielt pastorat
af 2:dr;» klassen i Hedemora kontrakt
af Westerås stift, Prestgårdeii består
af 1^/g mantal. Kyrkan, 7 mil från
Westeräs o«h 2 mil från Hedemorn,
ligger vid sjön Bäsingen och är ganska
gammal, ehuru hennes ålder icke kan
med bestämdhet uppgifvas. Af ett bi-
skop Matthiie bref från år 1378 ser
man, att kyrkan då nyligen nedbrunnit,
hvarföre biskopen uppmanar till gåfvor
iör hennes återuppbyggande. Ar 1687
förökades kyrkan åt öster; sedermera
har hon undergått åtskilliga smärre re-
parationer. — Bland gårdar i socknen
nämnas c)?j, vid Dalelfven, och Ktings-
gårcUn, f. d. öfverstlöjtnants- boställe,
anslaget åt chefen för Westmanlands 1
regimente. I Folkärna socken ligger
Brimbäck med det bekanta färjstället
öfver Dalelfven, som här kallas Brun-
bäcks eif (se Brunbäcks färja). — Vid
Knutsbro grufva i denna socken bröto»
(1858) 1,549 skS jernmalra. — Adress:
Avesta.
Folkesiunda. By uti Långlöts soc-
ken och Runstens härad på Oland, be-
kant genom ett derstädes befintligt forn-
minne. Ett litet stycke söderut från
Långlöts kyrka ligger hör uti byns gär-
de på en sten- eller grushög en stor
klotrund sten af 9V2 alnars omkrets.
Högen har varit en planerad ättehög
med fotkedja, och stenen, som är slät,
anses hafva tjenat till offerbord. Den
har två borrade hål, och om densamma
berättas, att »en jätte, vid namn Wal-
ter, och hans hustru beslutit att taga
reda på, hvar midten vore på Öland, i
hvilken afsigt jättinnan gick till öns
norra udde, men jätten sjelf till den
södra, hvarefter de skulle från bägge
; ';darna kasta stenar, h vilka borde falla
ned midt på landet.» »Då kastade hel-
ler slungade hon först dän sroå sten,
i förstnämda rör är, och han den trin-
de stenen, hvilken hafver så kommit
mitt ofvan på röret. Och de små holen
på be:te sten skall vara efter fingren,
där han hållit hadhe med fingerändar-
na, hvilka hol skinbarligen synas, så-
som det vore efter finger så blefvet
eller huggit. Sammaledes är ock sjelfva
stenen trinder som han vore af villia
så huggin och tillgjordh. Sålunda sägs
denna stenen vara ditkommin, och är
ett visst märkie, att det skall vara mitt
å landet. Item sades, att stenen hafver
varit afvältrat och åter dijtkommen, in-
gen vet huru. a Allmogen tillägger, att
en jättinna kastat stenen med önskan,
att den måtte trafia Runstens kyrka,
så vida hon låge på norra sidan om
landets mellersta del; men annars bor-
de stenen falla ned midt på landet,
hvilket den också gjorde och skonade
således kyrkan.
Fuikstrum. Jernbruk i Heilestads
socken och Finspångs Läns Härad af
Östergötlands län, n. n. v. från socknens
kyrka, långt uppe i skogen ofvanför
sjön Gryten vid den i Hellestads-ån in-
fallande Sonstorps ån, är ett af de äl-
dre i provinsen och bar först namnen
Folkströms masugn och Simonshults
Lammare, hvilken sistnämda anlades
före 1649 ocb privilegierades 1685 och
1690. Bruket tillhörde år 1700 Jak,
Ekebom, 1704 borgmästaren i Norrkö-
ping Carl Johansson, som anlade Skön-
narbo bruk och hade egendomar i flera
provinser. Hans söner och arfvingar
af slägterna von Carlsson och Carlsköld.
VVingeflycht och Lagersvärd innehade
bruket till år 1770, då kapiten Lager-
svärd sålde det till brukspatron C. D.
Buren, som lät anlägga skär- och vals-
verk. År 17 97 såldes bruket till P.
Wassrin på Sköunarbo i Tjellmo soc-
ken, hvars son P. A. Wassrin år 1857
sålde det till löjtnant Tigerklou m. fl.
Bruket bestod sistnämda år af 3 ståug-
jernshararar med oinskränkt smidesrätt,
2 stålugnar, skär- och valsverk samt
3 manufakturhamrar. Till egendomen
höra omkring 4,000 tunnland, belägna
nära bruket, och på kort afstånd der-
ifrån flera jernraalmfält och ett takskif-
ferbrott. En del af de under Folk-
ström lydande hemmanen har förut hört
under Finspong.
follingbo. Modersocken på Gotland
i Dede Ting och Norra Fögderiet, '/^
mil sydost från Wisby, uppgifves hafva
en areal af 7,174 tunnland, af h vilka
10 äro sjöar och kärr. Socknen, som
består af 16^/g mantal skatte samt '/^
mänt. krono, 1856 taxerade till 74,390
rdr bko, beboddes 1805 af 347 perso-
ner, men hade 1850: 4 70 och 1856:
4 54 invånare. I socknens fasta folk-
skols, som har en examinerad .lärare
gemensam med Akebäck, undervisades
sistnämda år 25 gossar och 18 flickor,
medan 9 gossar och 13 flickor under
visades i hemmet. — FoUingbo moder-
socken utgör, tillika med annexet Ake-
bäck, ett konsistorielt pastorat af 3:dje
klassen i Norra Kontraktet af Wisby
stift. Hela pastoratet består af 22^4
förmedlade mantal med 1 raant. prest-
gård; pastoratets hela befolkning ut-
gjorde 1856 ett antal af 633 personer.
Kyrkan, byggd af sten, är af obekant
ffi^orkitrlä*
ssi
ålder och har ett vackert chorfönstor
med i glaset inbrända figurer. — Inom
socknen ligger egendomen Rosendal (»e
detta ord). — Adress: Wisby.
Forentorp, Ett mantal säteri-rust-
håll, med underlydande 3*/^ mantal
frälse och Vg '^it^o kronoskatte, jemto
qvarn med ett par stenar, i Gudhems
socken ocb Gudhems härad af Skara-
borgs län, har på 1600-talet tillhört
fru Agneta Horn, Matthias Soop, Carl
Stenbock m. fl., under sednare åren
Brynte Lilje (1813), Liljehök, Gustaf
Granfeldt, 1857 landtbrukaren A. Ny-
lén. Uti en vid gården befintlig ätte-
hög låter folktraditionen en Fornjoter
vara begrafven och härleder ifrån ho-
nom gårdens namn. Säteriet var 1857
taxeradt till 6,675, qvarnen till 143
rdr bko.
Forgaila-Skeppet. Fornlemning uti
Boda socken och Åkerbo härad af O-
lands Norra Mot. en nära sjön på Ve-
stra Laudtborgshöjden befintlig skepps-
sättning, som väl icke kan jemföras
med Ölands präktigare forulemniugar af
detta slag, men dock har en viss märk-
värdighet genom sitt namn. Skepps-
sättningen bar 1 1 alnars längd med en
rest kalflisa mot nordost till stam- och
en annan till aktersten. Akterns bredd
är 4 alnar. På hvardera sidan om
skeppsforraen finnes ett stenrör, och till
den här samlade gfuppen af monumen-
ter höra dessutom 13 låga ättekullar
samt en förstörd fotangelform. Norr
om skeppsforraen ligga i en sträckning
10 stenrör och 6 låga ättekullar, som
sluta med några stenar, hvilka säkerli-
gen utgjort bordstenar till en annan
skeppsform. I botten på stenrören och
ättekullarna finnas liken omslutna med
stenkistor. Hela stensättuingen har cha-
rakteren af ett slagfält. Strax nedan-
före monumentgruppen ligger ute i sjön,
på flera alnars djup, ett grund, kalladt
Furugalla-Stapel, der enligt allmogens
berättelse ett skepp strandat, och skall
stensättuingen vara ett minnesmärke
derefter. (Se Ahlqvist, Ölands Beslv-i
II, 1, pag. 5 4.)
Forkärl»' Annex- socken i Medel-
stads härad af Blekinge län, vid haf«
S52
V^orn«Stgriann<
Vorn&u»
vet, uppgifves hafva en areal af 7,545
tunnland, af hvilka 60 äio sjöar och
kärr. Till socknen höra öarna Qvahns-
ö, Almö, Hasselö och åtskilliga holmar;
på en af dessa sistuärada, Hästholmen,
har en liten skans varit uppförd. Sock-
nen består af 7V24 rnantal skatte och
16 Ve niantal frälse, 1857 taxerade till
165,600 rdr bko. Folkmängden, som
år 1805 bestod af 843 personer, steg
1850 till 1.321 och 1856 till 1,418
invånare. Socknen hade sistnämda år
fast folkskola med en examinerad och
en oexaminerad lärare, som undervisade
54 gossar och 28 flickor, medan 54
gossar och 7 5 flickor hade undervis-
ning i hemmet. — Forkärla socken,
omkring år 1300 kallad Förchorle, är
annex till Listerby konsistoriela pasto-
rat af 2:dra klassen i Medelstads kon-
trakt at Lunds stift. Kyrkan är af
sten, men klockstapeln af trä; uti en
under altaret befintlig graf, som tillhör
Tromtö gård, förvaras de balsaraerade
liken af ryttmästaren Krägenfelt och
hans fru. Socknen var en tid annex
till Tyska församlingen i Carlskrona. —
Vigtigaste gården är Tromtö, 1 mantal
säteri, hörande till Wachtmeisterska fi-
deikommisset Johannishus. — Adress:
Eonneby.
Fom-Sigluiia. Se Sigtuna.
Fornas. Modersoalven i Bobergs hä-
rad af Östergötlands län, söderut från
sjön Boren, mellan Klockrike och Elf-
vestad i öster, SkeppsAs i söder, Hvarf
och Ekebyborna i vester samt Ekeby-
borna och Lönsås i norr, uppgifves
hafva en areal af 4,271 tunnland, hvar-
af minsta delen är kärr eller skogs-
mark. Genom socknens östra del stry-
ker i sydlig och sydvestlig ligtning en
åä, som börjar vid Boren i Lönsås soc-
ken, och mellan åsens bägge grenar går
en liten bäck från en långt för detta
igenvallad sjö vid gränsen till Lönsås
söderut genom delvis sänka trakter till
Skeppsås och vidare till Svartån. Sock-
nens mellersta delar äro jemna ; vester-
ut vidtager den likaledes tämligen jem-
na skogsmarken Bosemarken eller Bo-
bergs vestra allmänning, om 380 tunn-
land. Derifrån går en bäck norrut gen-
om Lönsås mot Boren. Bådande jord-
månen är sandblandad lera och sand-
raylla; äng och bete öro i allmänhet
knappa; enskilda hafva knappt någon
skog. Åkerbruk, med boskapsskötsel
och bränvinsbränning, är hufvudnärin-
gen. Vid Skrigstnd finnes ett kalk-
stensbrott och vid Fornäsa by en helso-
källa, kallad Tokällan. Socknen, som
består af 30 Vo förmedlade mänt. (ISVj
raant. skatte, hVo dito krono och 8V2
frälse), beboddes '1805 af 640, 1850 af
822 och 1850 af 823 invånare. Sock-
nen hade sistnämda är tillsammans med
Lönsås fast folkskola, hvari 40 gossar
och 22 flickor undervisades, medan 9
gossar och 1 5 flickor liade enskild un-
dervisning samt 15 gossar och 39 flic-
kor undervisades i hemmet. — Sock-
nen, som på 1300-talet förekommer un-
der namnet Fornuse, Fornhusa, utgör
för närvarande tillsammans med Löns-
as ett konsistorielt pastorat af 3:dje
klassen i Gullbergs och Bobergs kon-
trakt af Linköpings stift. Hela pasto-
ratet består af 5 0Vg förmedlade man-
tal, med 1 mantal prestgård, 18 tun-
nor 3 kappar ständigt vederlag och (år
J85G) en befolkning af 1,533 personer.
Kyrkan, belägen 2^/^ mil frän Lin-
köping, 2V2 luil f'ån Wadstena och
IV4 mil fi'ån Skeniuge, är byggd af
huggen kalksten och ligger på en hög
sandås vid stora landvägen till Skenin-
ge; hon skall hafva blifvit bränd af
Danskarne 1567 eller 1568 och skada-
des af åskeld 17 30. Altartaflan är en
skänk af kapiten J. G. Boye och hans
fru, Margaretha Sparre. — Af forn-
minnen nämnas vid Bobergs by graf-
högar och bautastenar; af denna by,
der en höfding skall hafva haft sitt sä-
te, tros häradet hafva sitt namn, och
den höjd, på hvilken byn ligger, af
gammalt tingsställe, namnes som så-
dant ännu år 1581 (häradet har nu sitt
tingsställe vid Husbyfjöl i Krigsbergs
socken) På Vestra Fornas kyrkobys
stora gärde skall, enligt berättelsen, ett
slag hafva stått mellan Svenskar och
Danskar; Svenskarne uppförde derunder
ett batteri vid byn Slottet, som deraf
skall hafva sitt namn. — Socknens vig-
tigaste gård år Tornby, 1 mänt. skttte-
säteri, uämdt redau 1381. Mot slutet
Fors.
Fors.
.353
af katholska tiden lydde af sockneis
36Vo gårdar 9 under kyrkan och prre-
benden, 2^'^ under kloster; på 1600-
talet innehade adelu större delen. —
Bland anteckningar i kyrkoböckerna fö-
rekommer en om den s. k. Stora eller
Olofsmessofloden, den 27 Juli och föl-
jande dagar år 164 9, då regn och vat-
tenflöde förstörde grödan och nedbröto
qvarnar, hus, gärdesgårdar o. s. v.; »och
blef jorden så sjuk, att hon på try år
liten eller kärnlös gröda och äring bära
kunde.» Säden kostade 5 ä 6 rdr tun-
nan, »och thetta begyntrs år 1649 och
varade intill 1663, tå Gud välsignade
Östergölhland med så ömnig äring, att
en tunna säd såldes för 4 daler kop-
parmynt». Från November 17 10 till
November 1711 bortryckte pesten 86
personer i denna socken. — Adress:
Linköping.
Fors. Annex-socken i Flundra hä-
rad af Elfsborgs län, V* i^il f''ån Göta
elf, uppgifves hafva en areal af 4,4 9
tunnland, af hvilka 3S0 äro sjöar och
kärr. Socknen består af I5V2 mantal
skatte, 1 mantal krono och 18 mantal
frälse samt var år 185 7 taxerad till
497,492 rdr banko. Folkmängden, på
184 0-talet 1,310 personer, uppgick år
18:0 till 1,325 och 1856 till 1,394
invånare. Socknen hade sistnämda år
både fast och ambulatorisk folkskola;
den förras examinerade lärare var ge-
mensam för denna socken och för Ro-
meled. I fasta skolan undervisades 27
gossar och 15 flickor, i den ambulato-
riska 19 gossar och 16 flickor, i hem-
met 68 gossar och 6 4 flickor. — Fors
socken är annex till Romeleds konsi-
storiela pastorat af l:sta klassen i dom-
prosteriets Norra Kontrakt af Göteborgs
stift. Kyrkan, belägen 2V4 mil söder-
ut frin Wenersborg och ^^ mil från
Lilla Edet, är mycket gammal och skall,
enligt sägen, fordom hafva varit klo-
ster (?). Ett i kyrkan befintligt graf-
chor tillhör slägterna Olbers och Gedda.
— Inom socknen ligger Torpa säteri.
— Adress: Göteborg och Lilla Edet.
Fors, eller Forss. Annex-socken i
Vester Kekarne härad af Södermanlands
län, vester om Eskilstuna ä, mellan
II.
denna å och Eskilstuna stad i öster.
Klosters och Thorshälla socknar i norr,
Råby i vester och Gillberga i sydvest,
upptager en areal af icke fullt V3 q^'^-
dratmil (arealen i tunnland uppgifves
för Fors och Klosters socknar tililiopa
till 16,778 tunnland, deraf 650 tunn-
land sjöar och kärr) och håller ^/^ mil
i längd från öster till vester, högst V2
mil i bredd. Stranden omkring ån är
söderut bergländig, omkring staden
jemn, längst i norr sidläiid; inåt lan-
det omvexla slätter, dalgångar, kärr och
bergkullar; men vid gränserna tager
skogsmarken öfverhand. Flera vatten-
drag gå fram åt olika håll. Rådande
jordmånen i de bättre bygderna är le-
ra; näringar äro åkerbruk, ängs- och
bergsbruk, fabriksrörelse, fiske o. s. v.,
allt gynnadt genom det nära grannska-
pet med Eskilstuna stad och Carl Gu-
stafs Stads faktori. Socknens hemman-
tal är 223/g förmedlade mantal, deraf
lOVg niantal skatte, 4^/^ dito krono
och 0^/^ frälse, utom Tunaforss och an-
dra verk. Folkmängden, tillsammans
med Kloster, år 1810 utgörande 1,805
personer, steg år 1850 till 2,244 och
1856 till 2,397 invan. Socknen hade
sistnämda år fast folkskola med 1 exa-
minerad lärare, som undervisade 41
gossar och 19 flickor, medan 4 gossar
bivistade allmänt läroverk, 4 flickor
hade enskild undervisning och 27 gos-
sar samt 56 flickor undervisades i hem-
met. — Fors socken är annex till E-
skilstuna regala pastorat af 2:dra klas-
sen i Vestec-Rekarne kontrakt af Streng-
uäs stift. Kyrkan, gemensam för Klo-
ster, är belägen inom Fors sockeu och
anses vara mycket gammal, ehuru flera
gånger reparerad; hon är en korsbygg-
nad om 7 8 alnars längd, 16 alnars
bredd och 38 alnars höjd samt inne-
håller en runsten, en grafsten med
munkstil, en graf för slägterna Leijel
och Lohe samt åtskilliga adliga epita-
phier m. m. Alltifrån är 1314 före-
kommer Fors såsom jemte Eskilstuna
(kloster) hörande till Prtepositura Slreng-
nensis; men ofta namnes endera sock-
nen för bägge, Fors när fråga är om
gårdar, Eskilstuna när prester omtalas;
äldsta kyrkan var antingen Fors eller
Eskilstuna klosters; sedan klostrets för-
45
354
F'ors.
störing (se Eskilstuna stad) har Fors
kyrka varit gemensara tor bagge sock-
narna och för hehi pastoratet, hvartill
också Eskilstuna stad hörer. Fors och
Kloster hafva gemensam fattigvård med
två fattighus; men Carl Gustafs Stad
och Tunaforss raanufakturister hafva
egen fattigvård. Fors har, likasom Klo-
ster, af kommerserådet Galléen fått en
donation af 10,000 rdr till skol- och
fattigväsendet, och dessutom har fram-
lidne prosten Wallqvist till fattiga barns
uppfostran åt bägge socknarna gemen-
samt donerat 1,266 rdr. — Inom Fors
socken ligger Carl Gustafs Stads jern-
manufaktur och gevärsfabrik (se denna
artikel); vidare märkas inom denna soc-
ken: Tunaforss jernverk, Stålforss, lä-
genhet med bonings- och smidesverk-
stadshus, — Lagersberg eller Hansta,
Tuna och Hagby. — Adr.: Eskilstuna.
Fors, eller Forss. Annex-socken i
Ragunda tingslag af Jämtlands län, vid
Indals-elfven, 8 mil från dennas utlopp
i hafvet, på gränsen mot Lidens soc-
ken af Medelpad och Graninge bruks
skog i Sollefteå pastorat af Ångerman-
land; uppgifves hålla i längd ungefär
J2 mil. Socknen är rik på sjöar, h vil-
kas antal uppgifves till öfver 20, och
flera betydligare berg nämnas, t. ex.
Högskallen, Knylan, Wårdkase- berget,
ra. fl. Åkerbruk, boskapsskötsel och
laxfiske i elfven äro de hufvudsakliga-
ste näriiigsgrenarne. Socknen består af
151/3 mantal skatte samt 1 Va mantal
krono och var 18.i7 taxerad till 46,7 00
rdr bko. Folkmängden, omkring 1840
bestående af 845 personer, steg 185
till 1,023 och 1856 till 1,212 invan.
Socknen hade sistnämda år både fast
och arabulatorisk folkskola med 1 exa-
minerad lärare, tillika med klockaren.
I fasta skolan undervisades 29 gossar
och 13 flickor, i den ambulatoriska 33
gossar och 36 flickor; 36 gossar och
4 3 flickor undervisades i hemmet, och
blott 2 barn saknade undervisning. —
Fors socken är annex till Ragunda kon-
sistoriela pastorat af 2:dra klassen i
Jämtlands Norra Kontrakt af Hernö-
sands stift. Kyrkan, belägen 2 mil
sydost från moderkyrkan, vid Indals-
eller Ragunda-elf, skall vaia byggd omt
Forsa.
! kring år 148 af en i orten ryktbar
I munk, Joseph, som besörjt flera kyrko-
I byggnader i Medelpad. — Någon märk-
lig gård finnes icke inom socknen. —
Adress: Sollefteå.
Fors, Säteri och jer n bruk i Vester-
Fernebo socken och Wagnsbro härad
af Westerås län, vid Härendesjöns ut-
lopp, består af 1 mantal säteri, 1 man-
tal frälse, 1 mantal skatte med qvarn
och tegelbruk, samt Fors eller Läm-
I smedjans jerubruk, med en ofri härd,
15 sk'a frälserätt, 175 sk'tE privilegie-
i radt smide och 17 1'tt 10 <5 i ham-
' marskatt, allt af köpetackjern. Bland
I egare nämnas: Hök (adlad Gyllenhök)
i 1697, Efverts arfvingar, omkr. 1750;
sednast Björkenstam. Bruket skall vara
grundadt 1617; år 1625 namnes det
likväl icke, men i dess ställe Fors hytta.
Fors. Bergsmanshammare i Folker-
na socken af Stora Kopparbergs län,
privilegierad år 1689, har en ofri härd
med 140 sk^ smide och 14 1'tE i ham-
; mars katt.
Pors, eller Forss. Ett raant. frälse-
säteri, med Hustorps qvarn, i Flöda
socken och Oppunda härad af Nykö-
pings län, vid Kyrksjön, utbyttes från
I kronan 1628 af M. Kagg, blef säteri
antingen under hans tid eller under
Jöran Kaggs, som egde gården omkr.
1663, och tillhörde slägten ännu 1760;
gården tillhörde derefter grefve Spens
på Ökna i samma socken omkr. 1768,
fröken von Nerés, och från 1784 Hil-
debrand, hvarefter den hört under E-
riksberg i Stora Malm.
! Forsa. Ting i Gotlands Norra Hä-
i rad, består af pastoraterna Hangvar
I och Hall, Othem och Boge, Lärbro och
: flellvi. Hemmantalet är 72V8 mantal
, skatte och 4^/^ mantal krono, med 15
' kalkugnar och en holme på skatte-, 5
i holmar och 1 fiske på kronojorden.
1 _ ..
i Forsa, eller Forssa. Bruk i Östra
Wingåkers socken och Oppunda härad
; af Nyköpings län, 5 mil från Norrkö-
ping, 7 mil från Nyköping och lika
långt från Örebro, består af stångjerns-
I veik med 2:ne hamrar och 3 härdar,
■''oraa.
Vor»n»
35S
manufakturverk med 6 spikhamrar för i
2:ne stockar samt en tredje stock med |
ytterligare 3 hamrar, för närvarande
under byggnad, pappersbruk med 2:ne j
kypar och 3 valsar, qvarn med 3:ne '
par stenar i ett hus samt ett 4:de par .
i särskildt qvarniius, säg och skattlagdt
ålfiske. Den tillhörande Jandtegendo-
men ligger till en del i Södermanland
och det öfriga inom Skedvi socken af
Östergötland, der brukets skog är be-
lägen. Stångjernsbruket uppbyggdes på !
1650-talet af ryttmästaren Svante lio-
senstråle på Barksäter, men synes icke ,
under hans tid kommit i god gång, ty \
smedjan flyttades kort efter anläggnin-
gen, för otillräcklig vattendrägt skull, i
från den första bjggnadsplatsen. Då hr
Svante Rosenstråie få år derefter afled, i
skiftades bruket mellan hans barn, så :
att sonen, generalmajoren friherre Li- '
bert Rosenstråie, fick hälften, och den
andra hälften delades mellan 2:ne dött-
rar, men inlöstes af en slägting, gen.-
major Carl Gyllenpistol, sedan lands- ,
höfding öfver Kalmar län och Öland,
gift med Märta Rosenstråie från Sons-
torp, en brorsdotter till herr Svante.
Efter detta skifte, som skedde l(i63,
fortfor bruket att vara deladt under ■
nära hundra år eller till 17 56. Den
ena härden (ty bruket bestod då endast
af 2:ue stångjernshärdar med en ge-
mensam hammare) ärfdes efter Libert
Rosenstråie af hans son, Svante, gift
med Sigrid Märta Rosenholm, hvilken, i
sedan hon blifvit enka, disponerade I
brukslotten till början af 17 20-talet.
Derefter öfvergick denna lott till hen-
nes svägerska, Margaretha Rosenstråie,
gift med majoren Olof Rosenstierna,
mellan hvars barn den ytterligare skif-
tades, så att denna härd, då benärad ;
den Rosenstiernska, på HöO-talet var '
delad i tolfte-delar.
Den andra härden öfvergick frän ,
Gyllenpistol till dess enka, och efter '■
hennes dcid år 1710 till, dottern, ba- ■
ronessan Charl Gyllenpiätol, gift med
öfversten Lorentz Hyltenhjelm, som eg-
de Skesäter i Vestra Wingåker. Sedati
de bägge aflidit åren 1719 och 17 22, ^
utan att efterlerana barn, ärfdes deras |
lott i Forsa bruk af en annan dotter '■
till Gyllenpistol, Margaretha, gift med '
öfverstlöjtnant Rutger Fuchs. Det var
han, som år 1719, i spetsen för Söder-
manlands regimente, hvars chef han då
var, slog Ryssarne vid Södra Staket,
der de landstigit i afsigt att bränna
Stockholm. Bruket sålde han redan år
17X3 till öfver-inspektoren Mårten We.
sterling, hvars son bibehöll härden till
mediet af 17 40-talet, då svågern, kapi-
tenlöjtnant C. R. Vult von Steijern, in-
löste densamma. Denne började att
inlösa de Rosenstiernska lotterna i an-
dra härden, men sålde sjelf år 1736
sin andel, som dä utgjorde ^'/oi^delar
i bruket, till handlanden Johan Lund-
mark i Nyköping, hvilken kort derpå
löste till sig de återstående Rosenstiern-
ska lotterna och började bygga på stäl-
let, i afsigt att der bosätta sin son.
Han lyckades ock genom lifstidsköp
komma i besittning af de angränsande
säterierna Beckershof och Skalltorp ,
hvilka han ämnade förena med bruket;
men då sonen dog i början af 1770-
talet, försålde han all denna samman-
bragta egendom till brukspatron Carl
Gustaf Indebetou, som förut varit del-
egare i Nyköpings messingsbruk. Landt-
egendomarne hann Lundmark aldrig till-
träda ; men ^/,, år efter försäljningen
till Indebetou afled egaren til! Beckers-
hof, dit den nya köparen genast ut-
flyttade.
Brukspatron Indebetou uppbyggde
manufakturverket vid Forsa, hvarom
han likväl hade en långvarig process
med riksrådet grefve Strömberg, som
egde hälften i qvarnen , belägen vid
samma vattenfall. Han förskafifade ock
bruket dess rekognitionsskog, hvarom
fråga varit allt sedan Gyllenpistols tid,
på 1600 talet, ulan att saken ändock
kunnat föras till slut. Afven inlöstes
under hans tid Noors krono-älfiske, hvar-
af hälften tillföll bruket och hälften
Forsa qvarn. Efter hans död år 1791
tillföll stångjernsbruket yngsta sonen,
Daniel Indebetou, som ock inlöste ma-
nulakturvurket, bvilket blifvit förenadt
med Beckershof och några år tillhörde
en äldre broder. Han lyckades ock
med bruket förena 2:ne närgränsande
hemman och hälften i qvarnen, som
under någon tid varit skiljd från bru-
ket. Den öfriga hälften af samma qvarn
356
Forsastrttm»
l^^oriheda.
hade grefve Strömberg förenat tned
Claéstorps iiileikommiss; men icke de-
sto mindre blef äfven denna hälft gen-
om koiigl. tillstånd skild derifråii och
inköptes år IS20 af Daniel Indebetous
cuka, Johanna Sophia Arosenius. Ge-
mensamt med sina äldre söner, Carl
och Daniel Indebetou, inköpte hon se-
dan efter land all den egendom, som
bruket för närvarande eger inom Sked-
vi af Östergötland. De sistniimda an-
lade pappersbruket i slutet af 1820-
talet och utvidgade jernbruket genom
köp af privilegier till den 3;dje stång-
jeriishärden, hvilken jemte den 2:dra
hammaren uppbyggdes år 1825. Ma-
nufakturverket förökades från 3:ne spik-
hamrar till det närvarande antalet, som
?id 1858:års slut utgjorde 9 stycken.
Ett nytt corps-de-logis uppfördes på en
cy plats år 1826 och bebos af sö-
terna. Bruket har vackert läge, och
vattendrägten är en af de bästa i or-
ten, beroende af den ofvanföre belägna
ansenliga sjön Tisnaren, som utgör grän-
sen mellan Östergötland och Söderman- I
land. — Pappersbruket hade år 1857 !
tillsammans 22 arbetare och tillverkade \
för ett värde af 157G6 rdr bko.
Forsaströiii. Jernbruk i Gärdsrums
socken och Norra Tjust härad af Kal-
mar län, anlades på 1730-talet af ak-
tuarien Forss, tillhörde 18 29 Adelsvärd-
ska fideikommisset och innehafves nu
af friherre E. S. Adelsvärd. Brukets
förut privilegierade 3 stångjernshärdar
förvandlades år 1855 till 2 Franche-
comté-härdar, en räckhärd och en väll-
bärd med 1 smälthammare och 2 räck-
hamrar, allt med oinskränkt smidesrätt.
Till bruket hör en mjölqvarn med 3
par stenar och ett tegelbruk.
For.sby. Tvä mänt. gammalt frälse-
säteri uti Eds socken och Norra Tjust
härad af Kalmar län, vid stora lands-
vägen mellan Eds bruk och Fogelviks
säteri, en mil från socknens kyrka, är
e.i gammal gård, som år 1639 af fru
Ebba Stjernsköld såldes till Bengt Bag-
ge och sedan tillhörde ätten Bagge af
Berga till 17 08, då gården af hofmar-
skalken P. Bagge och hans fru, född
Fleming, såldes till brukspatronen Isak
de Besche, som uppbyggde charaktera-
huset derstädes. Forsby ärfdes af De
Besche's dotter, gift med öfverstlöjtnan-
teu baron Isak von Knorring, som vid
sin död (17 5 5) lemnade gården åt sin
son, kapiteuen baron G. J. von Knor-
ring, hvilken dog barnlös år 1797 och
förut sålt Forsby åt sin systerson, ba-
ron Otto Lybecker, som egde gården år
1829. Som egarinna uppgifves sedan
friherrinnan Sophie Lybecker. Baron
G. J. von Knorring förbättrade mycket
gården och lät på en höjd vid lands-
vägen inviga en med en enkel minnes-
vård prydd grafplats åt sig och sina
föräldrar. Till Forsby höra mjölqvarn
med 3 par stenar och såg med 2 ra-
mar; de bägge frälsehemmanen voro år
l'i56 taxerade till 19,000 rdr banko.
Uti Landshöfding berättelsen för 1850
— 1855 oranäranes denna gård med an-
ledning af den derstädes i stor skala
företagna ängsvattuingen.
FoFiihaga. Säteri uti Carlstads hä-
rad af Warmlands län, vid Klarelfven,
anlagdt omkring år 1660. Stället, der
säteriet byggdes, hette förut Skifvefors
och var ett laxfiske, tillhörande Löfeds
hemman. Före digerdnden, berättar
Fernow, tillhörde det hemmanet Gross-
bohl; »men der dogo alla bort, utom
en liten flicka, som ä'idtligen fick man;
men i fattigdomen borgade de en häst
på Löfed och satte laxforssen i pant.
Efter många års trätor dömde ändtli-
gen higman Jakob Pedersson till förlik-
ning, i kraft hvaraf fisket ständigt hört
Löfed till, och Forshaga säteri dcrinvid
blifvit bygdt.» Vid Forshaga lärer äf-
ven, enligt samma sagesman, en ätte-
hög finnas.
Forsheda. Modersocken i Westbo
härad af Jönköpings län, mellan Kull-
torp i norr, Bredaryd i vester, Torskin-
ge och Dannäs i söder samt i öster
Hånger och Karda af Östbo härad, upp-
gifves hafva en areal af 12,705 tunn-
land, af h vilka 850 äro sjöar och kärr.
Genom socknen flyter Storån, som ut-
gjuter sig i Bolmeu; b'and sjöar mär-
kas Eakeryds- och Ramnäs-sjön. »Om
en linie dragés mellan Ilamnäs-sjön och
Storån vid Östbo gräns, — säger All-
Vorsheda.
ForshUlla.
357
»in, — så afdelaa socknen i tvänne
bvarandra till jordmån helt olika delar.
Den vestra sjMies i en afliigsen forntid
hafva utgjort ett stort flygsandfält, och
jordmånen är sålunda här ölver allt
taudig; i östra delen, som är belägen
på den bergskedja, som går fram mel-
lan Lagans bägge grenar samt sjöarna
Bohnen och Widöstern, är åter jord-
månen ganska god, men mycket sten-
bunden.» Socknen, som består af 21
mantal, beboddes 1840 af CIO perso-
ner, men hade 1850: 669 och 1856:
691 invånare. Socknen hade sistnämda
år, gemensamt med Torskinge, ambula-
torisk skola, hvari 1 examinerad lärare
och klockaren undervisade 45 gossar
och 30 flickor, medan 1 gosse bivista-
de allmänt läroverk. — Forsheda mo-
dersockesi utgör, tillika med annexerna
Bredaryd och Torskinge, ett kousisto-
rielt pastorat af 2:dra klassens Å:dra
afdelnirig i Westbo kontrakt af Wexiö
stift. Hela pastoratet består af 52 för-
medlade mantill, med 1 mantal prest-
gård och ^s ^^^^ stom; befolkningen
deri steg år 1856 till 2,461 personer.
Kyrkan, belägen 8^4 tnil fiån Wexiö
och Jönköping, är af sten, troligen en
bland de äldsta i stiitet; liten, mörk
och trång, med hoptryckt halfcirkelfor-
migt chor och pyramidiormigi spetsigt
torn. Beslut är fattadt om hennes sam-
manbyggande med Torskinge till en ny
kyrka. — Inom socknen ligga gårdarne
Skedingsnäs, Forsheda och Bestorp. —
I socknen ligger Fenestads Lund (se
detta ord), och bland fornminnen mär-
kas en större ättehög i prestgårdens
hage och ett tempelrör i den s. k. Rams-
hagen vid Skedingsnäs. En åttondels
mil i vester från kyrkan står en vacker
runsten, »rest af Rolf och Eskil till
minne af deras fader Lifstin, som dog
i Skåne på Gardstånga och fördes till
Finheden. « — Bland socknens kyrko-
herdar namnes hr »Sven i Forsa», om
hvilken i Stora Rimchrönikan Sten Sture
klagar:
— — »Jag nid här för allom klaga
Huru Doktor Carl tog mig af daga
När Herr Sven i Forsa jag nattläger tog.
1 den skrud månde han mig förgifva.»
— Adress: Wernamo,
Forsholni. Forntida fäste, omnämdt
i Rhyzelii Sviogothia Munita, men 0-
kändt till sitt läge. Lindskog förrae-
nar (Beskr. öfver Skara Stift, II, 9 5),
att de ruiner, som träffas vid hemma-
net Sjörås nära Wenern i Forssheras
socken, äro leraningar efter detta slott,
och berättar, att »nu mera (1813) sy-
nas allenast några grundstenar till hu-
set, hvilka äro af ovanlig storlek; men
man vet ännu omnämna, att den hugg-
na qvadersten, som från längre tider
legat i Forssheras kyrkobalkar och åren
1761, 1762 användes till korskyrko-
byggnaden, blifvit frän detta ställe hera-
tad. Något af guld och silfver skall
ock här fordora blifvit funnet i jorden;
man vet dock ej, hvaruti det bestått,
utom en guldring och silfversked, som
nu likväl icke mer finnas.» »Ställets
belägenhet vid sjelfva roten af Kinne-
kulle, på hvars höjd de gamla kindat
eld (Lindskog härleder KinnekuUes namn
från »kinda», göra upp eld), att förvara
sig mot fiender, tyckes visa, att här
varit en borg eller skans mot Norska
konungens anfall.» — Widegren (Öster-
götl. Beskrifn.) vill återigen vindicera
Forsholm åt sin provins och förlägger
det till Kinds härad i Östergötland, till
Tjärstads socken, på en holme vid bron
öfver Rimibrsa ström, der den faller
ur Asunden i Jeriunden. Messenius
nämner i »Scondia Illustrata» Forsholra
bland de slott, som af kon. Albrecht
pantsattes hos Bo Jonsson; men Salvius
betviflar, att ett sådant fäste funnits.
Forshiilia. Modersocken uti Inlands
Fräkne härad af Bohuslän, upptager
häradets norra hälft och kallades for-
dora Forsöla, såsom namnet ännu utta-
las af allmogen. Arealen utgör 29,415
tunnland, af hvilka 1,050 äro sjöar och
kärr. Bästa delen af socknen är en
trång dalgäng, Forshälla dalen, som från
stranden drager sig förbi socknens kyr-
ka och innefattar inegorna till mer än
13 hela hemman. Vid yttre ändan af
dalen, som här till en del är fylld af
surapiga ängar, ligger en liten insjö,
Åkarn. Socknens rådande jordmån är
mylla på lerbotten och, närmast stran-
den, styf lera; i fjälltrakten finnas rika
skogar, och blott få hemman sakna
S58
ForahUlla.
Forssa.
skog till liusbehof. Hafsleraningar fö-
rekomma der ocli hvar i strand-clalnr-
iia ; men synnerlijjeii anmärkningsvärd
är skalbanken vid Funnehult, uppe i
fjället, vid en höjd af mellan 3 — 400
fot öfver liafsvtan. Socknen bestfir af
51 liera man (9V4 mantal frälse, 5V4
dito krono och SfiVj skatte; 2 mantal
frälse Buddeberg tillhöra gymnasiigod-
set). Till socknen höra de vackra Has-
sel-öarna, af hvilka den större är upp-
tagen till 1/^ mantal. Befolkningen, år
1840 utgörande :2,860 personer, var
1850: 3,215 och 1856: 3,172 invan.
Socknen hade sistnärada år både fast
ocb ambulatorisk folkskola med tillsam-
mans 2 examinerade och 4 oexamine-
rade lärare, som i fasta skolan under-
visade 32 gossar och 21 flickor, i den
ambulatoriska 56 gossar och 55 flickor,
medan 164 gossar och 188 flickor un-
dervisades i hemmet samt 9 barn sak-
nade undervisning. — Forshälla mo-
dersocken utgör, tillika med annexerna
Resteröd, Ljung och Grinneröd, ett re-
galt pastorat af 2:dra klassen i Elfsys-
sels Norra Kontrakt af Göteborgs stift.
Hela pastoratet, bestående af 9 5 för-
medlade mantal, med I mantal prest-
gård, beboddes 1856 af 5,982 personer.
Kyrkan, belägen ^/^ mil från Uddevalla
och 7^/^ mil från Göteborg, är byggd
1765, sedan gamla kyrkan året förut
nedbrunnit af äskeld. Invändigt är kyr-
kan »så fattig som möjligt», — säger
Holmberg (Bohusl. Beskrilu., III, 253);
— wraen på det hon måtte hafva åt-
minstone något, som kan ådraga sig
uppmärksamhet, har man inom sjelfva
altar-ringen uppbyggt stolar för stånds-
personerna, — en inrättning, som tro-
ligen sökes förgäfves på något annat
ställe i hela verldcn.» Uti Forshälla
kyrkas chor blef länsherren i Elf?yssel,
Jon Dronning, mördad af bonden Trond,
hvilken han grymt iörorättat (omkring
år 1204). — Bland enskildas gårdar
näranas Östrnål och Hessleröd; vid Gro-
heds gästgifvargård är häradets tings-
hus. — Fornlemningar förekomma spar-
samt. Vid gården Höga hafva ättekul-
lar funnits, ocb längst uppe i fjiillet
ligger den s. k. Linjerns kyrka, grund-
muren till ett litet stenhus, hvilket all-
mogen tror vara bygdt af troll och se-
dan bebodt af röfvare, hvilka, till ett
antal af 16, utom en prest, som de
höllo fången, skola blifvit röjda genom
ett svinkreatur, som en bonde fått se
i snön; röfrarne blefvo efter envist för-
svar gripna och förda till Bohus, der
de aflifvades. Efter en Polsk boron
Kaman, som egde Kållerö bruk på Dal,
har vägen förbi Forshälla kyrka uppåt
Stensliult fått namnet Kamansvägen.
Det var anläggarens afsigt alt öppna
kommunikation mellan sitt bruk och
Ljungkil, en icke obetydlig vik, som
i häradets södra del bildas af den hafs-
arm, hvilken i olika trakter kallas By-,
Hafstens-, Hasselö- och Svansunds fjord.
— Adress: Uddevalla.
Furssa. Modersocken i Norra Hel-
singlands fögderi, omkring södra stran-
den af sjön Södra Dellen, genomskuren
af den från Huddiksvall till Dellensjö-
arna löpande jernvägen, uppgifves halva
en areal af 64,499 tunnland, af hvilka
10,300 äro sjöar och kärr. Skogstill-
gången är ringa och knappt tillräcklig
för behofvet. Inom socknen ligga de
s. k. Forssa-vattnen. Socknen består
af 7 5V8 mantal skatte samt 3 krono
och taxerades 1857 till 248,740 rdr
bko. Befolkningen, år 1840 bestående
af 2,125 personer, utgjordes 1850 af
2,261 och 1856 af 2,274 invan. Sock-
nen hade sistnänida år ambulatorisk
skela med 1 examinerad och 3 oexa-
minerade lärare, utom klockaren, hvilka
undervisade 142 gossar och 140 flic-
kor, medan 1 gosse bivistade allmän
undervisnings-anstalt. — Forssa moder-
församling utgör, tillika med annexet
Hög, för närvarande ett konsistorielt
pastorat af l:sta klassen i Helsinglands
Norra Kontrakt af Uppsala stift. Hela
pastoratet består af 109 oförmedlade
mantal, med 1 ^/^ maut. prestgård, och
!)eboddes år 1850 af 2,87 4 personer.
Kyrkan ligger 26Vo mil '"»'å" Uppsala
och IV2 mil från Huddiksvall. Af Tun-
eld (uppl. af 1794) berättas, att vid
kyrkan synes en gammal stenbyggnad,
12 alnar i fyrkant, hvilken skall bafva
varit en gillestuga. »I samma socken,
— fortfar han, — trodde man vid bör-
jan af 1760-talet sig hafva upptäckt
jättegrafvar, hvilka föregåfvos innehålla
Forssa*
menniskoben af ovanlig storlek; men
en undersökning, sona gjordes af asses-
sor Broocman, ådagalade, att denna
uppgift härledde sig fiån en antiqva-
risk synvilla.» — Inom socknen ligger
Forssåns kakelugns- och stenkärlsfabrik,
med tegelbruk, tillhörig major Bergman,
handlanden Frisk och brukslörvaltar H.
Ohlsson, och hvilken år 1857 tillverkade
tegel, kakel och lerkärl för ett värde
af D.SSSVa '■^'" ^^^- ^^ vidare Delsbo,
— Adress: Huddiksvall.
Forssa. Annex socken i Willåttinge
härad af Nyköpings län, vid sydvestra
stranden af Bafveus vik Helgcstaviken,
mellan Ardala i sydost, Blacksta och
Wadsbro i sydvest och vester samt Flen
i nordvest, uppgifves hafva en areal af
9,604 tunnland, af hvilka 1,820 äro
sjöar och kärr. Nordvestra delen af
den i Helgesta -viken utfallande sjön
Uhren ligger inom socknen, som utgö-
res af mer eller mindre kuperad och
bergländig mark kring denna sjö och
flera tillflöden till densamma; rcidande
jordmånen är sandblandad lera; närin-
garne äro åker-, ängs- och skogsbruk,
fiske, ra. m. Socknen, som består af
21V4 förmedlade mantal, deraf 6^/g
raant. skatte, ^/^ dito krono och HVg
frälse, beboddes år 1850 af 588 och
1856 al 589 invånare. Uti socknens
fasta folkskola undervisades sistuärada
år af en examinerad lärare, tillika med
klockaren, 17 gossar och 21 flickor,
medan 14 gossar och 7 flickor hade
undervisning i hemmet. — Forssa soc-
ken förekommer på 13 00-talet såsom
annex till Ardala och utgör ännu an-
nex till Ardala konsistoriela pastorat
af 2:dra klassen i Oppunda Östra kon-
trakt af Strengiiäs stift. Kaplaner äro
kända från år 1614. Kyrkan, af obe-
kant ålder, utvidgades 1703 med ett
grafchor för släkterna Ehrenclou och
Palmstjerna, hvilket nu är kyrkans hög-
chor. Söderut från den nuvarande kyr-
kan, på Sund by egor, lära för icke län-
ge sedan hafva funnits leraniiigar efter
en byggnad, som varit ämnad till kyrka,
men blifvit flyttad derifrån till dennas
nuvarande ställe. — Af fornlemningar
omthlas grafhögar och bautastenar i
trakten kring den nuvarande kyrkan
ff^orssa.
359
, samt ruiner efter en borg söderut vid
j sjön; ett berg i trakten lär heta Odens-
! berg. — Bland gårdar i socknen mär-
. kas: Sophielund och Skedevi. — Adr.:
. Nyköping.
Forssa. Se Stureforss i Wist soc-
; ken och Hanekinds härad af Östergöt-
i lands län.
1 ' : ■
I Forssa, Stora. Skattesäteri af 2V2
i mantal jemte 'Z, mantal skatte, i Rap-
nestads socken och Walkebo härad af
Östergötlands län, fordom kalladt Bi-
\ skops-Forssa. har varit biskopsgods och
synes förekomma som sådant redan år
1177; donerades år 1648 till Magnus
i Stockenfeldt (7 1685), hvilken år 1G83
I hade det som säteri af 4 donations-
j hemman, bebygdt för bönder; han och
I hans hustru fiiigo behålla gården för
I lifstid, dock berustad. Gården har se-
i dermera tillhört von Holst, E. von Ro-
land (x 17 54), dennes enka E. v. Steg-
ling, S. Klingspor 1760, G. Ehrenborg
1818, fröken Ehrenborg på Tlioleforss
1850 och handlanden Westman 1852.
Forssa. Tre mänt. skatte med spik-
och kuippharamare i Härberga socken
och Wifolka härad af Östergötlands län,
tillhörde år 185 6 herr Nic. Häggberg.
Hammaren anlades 1726 af landshöf-
ding J. Funck. På 1300-taiet blef
Forssa gård af fru BeneUicta Niclisa-
dotter skänkt till Skenninge kloster för
hennes mans, herr Johan Phiiippus-
sons, själ.
Forssa. Två mantal säteri uti Björ-
ketoips socken och Bollebygds härad
i af Elfsborgs län, har tillhört slägten
Sjöblad, år 17 58 fru Rcenstjerna och
! 1829 hofjägmästaren A. W. Silfverhjelra.
i
! Forssa. Sju mantal frälsesäteri uti
I Hjortsbcrga socken och Allbo härad af
i Kronobergs län, tillhörde omkring 1670
en assessor N. Lindegren och 17 50 hä-
radshöfding C. Chr. Dahlström, med
undantag af 1 mantal, som tillhörde
fru N. Bennet. Sednare egare voro en
Gyllensköld och en grefve C. G. Mör-
ner. Godset tillhör nu grefvar Hamil-
360
Forssane»
Forsiibaclia*
ton. — Gården liggfi" nära den 8, som 1
faller ut i Salen söder ora Alfvestad,
och enligt Wieselgren bör man här sö- |
ka den Forssa dvarn, som år 1287 i
lemnades till pant af en Cail Gustaf \
med 2 liljespiror eller hillebardspetsar, \
likasom det Forssa, hvartill Lydeke Ols- ;
son skref sig i Gustaf Ls tid. Hans :
dotter Anna var gift med E. Nilsson
Slätte. i
Forssaiie. Ett hälft niantal skatte i
i Frendefors socken och Sundals härad ;
af Dal och Elfsborgs län, med q värn, I
taxerad till 10,600 rdr banko, eges af i
Anders Svensson, som der tillika har
en vallmarsstamp. På Forssane hem- |
man ligga dessutom ett garfveri, kal- i
lädt Forssebol, tillhörigt A. Eriksson, '
som 1857 der tillverkade för ett värde '
af 987 rdr bko, samt ett färgeri, till-
hörigt O. Hasselgren, 1857 med ett
tillverkningsvärde af 600 rdr bko.
Forssarum. Annex-socken i Tveta
härad af Jönköpings län, 2 mil sydost
från Jönköping, uppgifves hafva en årtal
nf 18,954 tunnland, af hvilka 950 äro
sjöar och kärr. Bland sjöar nämnas
Storsjön, Lillsjön och Klackarps sjön; ;
igenom socknen rinna tvänne åar, bäg-
ge fallande i Storsjön. Socknen består
af 2S^'g hemman, med 2 sågqvarnar, 1
mjölqvarn och 1 viillraarsstnmp, samt
beboddes 184 af 95 1 personer, men
hade 1850: 907 och 1856: 901 invå-
nare. I socknens fasta skola undervi- '■
sade sistuämda år en examinerad lärare !
60 gossar och 51 flickor, medan 1 gosse
och 1 flicka undervisades i hemmet. —
Forssarums socken är annex till Jers- j
näs koiisistoriela pastorat af 2:dra klas-
sens 2:dra afdelning i Tveta kontrakt
af Wexiö stift. Till kyrkosocknen höra
blott 22\/^ hemman, de öfriga höra i
ekklesiastikt hänseende till Malmbecks
socken i Yestra Härad. Kyrkan, belä-
gen l^/g mil från moderkyrkan, har ett
epitaphinra öfver kapit. G. Kobertsson
Liwingstein (?), född i Skottland 160 4,
död i Forssarum 1667. — Inom sock-
nen ligga, på nordöstra sidan, de s. k.
Trollbtugubergen, der, enligt folkets be-
rättelser, ett rå skall hafva sitt tillhåll
i eu grotta. På Axlarps egor ligger
ett sfort stenröse, kalladt Kungsröset
eller »Dägela Bos», der man för vid
pass ett århundrade sedan skall hafva
hittat en kista, innehållande dels kop-
par-, dels silfvermynt. På Tryggarps
egor, i/jq mil från kyrkan, finnes en
offerkälla, der allmogen åtmiiistoue for-
dora infunnit sig midsommars- natten
samt vid tiden mellan gamla och nya
midsommaren (2 4 Juni — 7 Juli), dela
för att bada sjuka och lytta barn, deU
för att dricka vattnet och derigenora
befria sig från sjukdomar. »En sägen
berättar, att på Forssarums klockare-
gårds egor, i en äng något norr om
kyrkan, fordora stått ett nunnekloster,
som motsvarat dt t ^/^ mil norrut be-
lägna nunneklostret vid Munkeboda i
Lekeryds socken. (Enligt Wieselgren
hafva bägge klostren legat i Lekeryd
och kanske icke varit kloster, utan blott
afvelsgårdar under Alvastra eller Ny-
dala.) — Adress: Jönköping.
Forssbacka. Jernbruk i Walbo soc-
ken af Getleborgs län, l^/, mil från
Gefle stad, vid Storsjöns utlopp, så att
Gefle-ån begynner i verkets dammar.
Den äldsta hammaren härstädes var an-
lagd af bönder, men köptes år 1650 af
borgmästaren Johan Eskilsson och råd-
mannen Peder Jakobsson i Söderhamn,
hvilka år 1651 erhöllo drottning Chri-
stinas privilegium med rättighet att upp-
bygga ytterligare en hammare. Bland
innehafvare efter denna tid nämnas as-
sessor Alb. Behra och hans arfvingar
samt öfverstlöjtnant P. Hårleraan. Smi-
det ökades åren 1683 och 1695 samt
reglerades 1749. Är 1777 blef lands-
höfdingen i Falun J. M. af Nordin
egare af verket och upptog det ur stör-
sta ödesmål. Bruket hade under hans
tid 6 härdar och 3 stångjernshamrar
samt en är 1742 anlagd masugn. Kol
togos dels af egna skogar, dels använ-
des köpekol, och malmen hemtades mest
från egna grufvor i Thorsåker, men till
en del från Norberg och från Gräsgruf-
van i Bispberget. Bruket har för när-
varande 7 fria härdar; vid det dertill
hörande gjuteriet åstadkommos 1838:
1,014 sk'S gjutgods. Bruket är pryd-
ligt bebygdt och har vacker trädgård
samt Engelsk park.
Forssbacka.
Forssby.
361
Forssbacka. Gård i Stora Tnna soc-
ken af Kopparbergs län, med dertill
hörande frälse-tullqvarn om 3 par ste-
nar och en enbladicr såg, värderad till
16,000 rdr bko, tillhörde 1856 inspek-
tor G. Hanngren. GArden bar tillhört
den i Gustaf \Yasas historia bekanta
Måns Nilsson i Aspeboda och blef för
hans delaktighet i upproret år 1533
indragen under kronan, men skänktes
156 9 af Johan III åt Måns' dotterson,
befallniiigsmannen vid Sahlberget Per
Hansson, tillika med den likaledes i
Stora Tuna belägna gården Hyttinge.
Sedermera hörde Forssbacka under Or-
näs, men blef år JG80 reduceradt. År
1828 var brukspatr. Schenstiöm egare.
Forssbacka. Jemverk i Mo socken
och Wadsbo härad af Elfsborgs län,
hade år 1858 två fria härdar och till-
hörde 184 5 G. Mannerstråle och C. J.
Hedberg.
Forssbro. Stålbruk i Gåsinge soc-
ken och Daga härad af Södermanlands
län, se Skeppsta jernbmk i samma soc-
ken och härad.
Forssby. Annex-socken i Kåkinds
härad af Skaraborgs län, ^/^ mil öster
om staden Sköfde, vid Ösan, nppgifves
hafva en areal af 4,6 29 tunnhuid, af
hviika endast 15 äro sjöar och kärr.
Socknen består af 14^^^,^ mänt. skatte,
1^3/j2Q dito krono och i^/^ frälse, allt-
sammans 1857 taxeradt till 120,680
rdr bko. Befolkningen, år 1840: 7 56
personer, uppgick 1850 till 74 och
1856 till 711 invånare. — Socknen är
för närvarande annex till Sköfde stads
regala pastorat af l:sta klassen i Bil-
lings kontrakt af Skara stift; men en-
ligt Kongl. Brefvet af d. 4 April 1856
kommer detta pastorat att delas i tvän-
ne, Sköfde och Sventorp, och skola de
eVg mantal af Forssby, som ligga ve-
ster cm Ösan, höra till det förra, det
öfriga till det sednare pastoratet. Kyr-
kan, bi^lägen ^/^ mil öster från Sköfde,
är gammal, liten och mÖrk ; den har
varit offerkyrka. Enligt en inskription
på norra chorväggen, är hon invigd år
1135. — Inom socknen ligga Amtin-
torp, 1 mantal säteri, Bjärby, 1 mänt.
IL
skatte-rusthåll samt säteriet Gammals-
torp med derunder lydande Lilla Brå-
ten. — Adress: Sköfde.
Forssby. Ett mänt. skattesäteri uti
Kimstads socken och Memmings härad
af Östergötlands län, invid Motala ströms
vestra sida, tillhör, tillika med Kim-,
stad, 2 mantal skattesäteri, och VL
mänt. Lera samt 1 till i/o mantal för-
raedladt Gillberga, handlanden G. A.
Weslieu i Norrköping. Forssby köptes
år 1638 af Per Törnsköld, intiehades
1683 som säteri-allodialfrälse och 1687
af Arvid v. Eunnenberg, men har en-
ligt andra uppgiiter tillhört Törnskölds
måg Simon Rosenberg, dennes måg Ja-
kob Stogman och öfverstlöjtnnnt Joh.
Ax. Hägerflycht; på 17 50-talet tillhör-
de gården Hägerflychts måg Lars Eo-
xendorff; vid början af 1800-lalet var
löjtnant Fock egare, sedan major K. F.
Görges och 1831 kapiten Is. Forskål.
Gården har ett utmärkt vackert läge,
vidsträckta egor, som innefatta tre in-
sjöar, och betydlig skog. Flera odlings-
lägenheter finnas, och har herr Weslien
i sin tid upptagit 20 tunnland.
! Forssby. Fiälsesäteri af 3 mantal
i med qvarn och såg i Knifsta socken
I och Erlinghundra härad af Stockholms
län, finnes omnämdt må hända redan
' år 1288, bar tillhört slägterna Hård
! (1685), Strömberg 'J74 1;, Ekenstjerna
(1772) och egdes 184 9 af frih. Eaab.
Forssby. Säteri uti Öster^åkers soc-
ken och Oppunda härad af Söderman-
lands län, vid Öljaren, tillika med Fol-
] ketorp, 1 mantal frälsesäteri, Attersta,
i 1 mantal ladugård samt andra 11 ^'/48
I hemman, Skogi)o qvarn med 4 par ste-
nar, såg, tegelbruk, väderqvarn m. ra.
samt räntor af 1 5^/^ mantal, taxeradt
till omkring 87,000 rdr banko, är ett
gammalt gods, som enligt sägnen först
tillhört Folkunga -ätten. Omkring år
1310 var gården tillhörig riksrådet Lars
Ulfsson (Stengafvel), 1318 kanske Ar-
vid Johansson, år 1340 Anund Sture;
den kora sedan under Juleta kloster,
indrogs af Gustaf Wasa och innehades
af flera raedlemmar utaf hans kunjiliga
hus. Drottning Christina sålde Forsa-
46
M2
Forase.
Porssliem.
by till riksrådet Paul Khewenhuller (f
1555), hvars slägt på 1660-talet afstod
det till Ed v. Elireiisten (f 1686), som
flyttade mangårdeu till dess nuvarande
plats vid Folketorps fordna hustomt.
Godset tillhörde sedau hans enka, född
Wallensledt {f 17 20), deras dotter, gref-
vinuan A. M. Gyldenstolpe, och sedan
hennes arfvingar af ätten Gyldenstolpe
till år 17 90, då gården såldes till fri-
herre A. L, Sljerneld och hans fru, född
Gyldenstolpe, som åter sålde Forssby
till N. Holterraan 1798. År 1824 eg-
des gården af hans arfvingar, 1836 af
friherre Braunerhjelm, 1851 af Sterky,
sedan af kapiten F. A. Steiky. Abygg-
naden är af sten sedau 1740-talet och
innehåller åtskilliga samlingar samt om-
gifves af trädgård och park; en sten-
damm vid sjön skall härleda sig från
Carl IX:s tid. Egaren af Forssby bar
patronatsrätten till Österåkers pastorat,
och porträtter af godsets egare från
Gustaf Wasas tid förvaras i sockenstu-
gan. På godsets egor förekomma flera
grafhögar och stensättniugar.
Korsse. Jernbruk i Långselo socken
af Södra Ångermanland och Vesterbot-
tens län, anlagdt i det innevarande år-
hundradet, har 5 fria härdar och 6,000
8k'tE privilegieradt smide af dels eget,
dels köpetackjern, raanulaktursmide samt
gjuteri. Sora egare namnes herr W.
Eublom.
Forsshem. Modersocken i Kinna hä-
rad af Skaraborgs län, vid stranden af
Wenern och längst i vester stötande
till Kinnekulles fot, uppgifves hafva en
areal af 11,571 tunnland, af hvilka
blott 5 äro sjöar och kärr. Igenom
socknen utfaller i Wenern en efter sock-
nen uppkallad å. Inom socknen ligga
krono-allmänningarne Kinneskogen och
W^araskogen. Näringarne äro jordbruk,
bi- och boskapsskötsel samt, i skogs-
bygden, förfärdigande af stolar, lagg-
kärl, hjul, åker- och kör-redskap ra. ra.
Socknen består af 7Vg raantal skatte,
2'/g mänt. krono och I3V2 ''ito frälse
samt var 1857 taxerad till 212,490
rdr bko. Befolkningen, 1,200 personer
fir 1840, uppgick år 1850 till 1,429
och år 1856 till 1,494 invånare. I
socknens fasta skola undervisades sist-
niimda år af en examinerad lärare 68
gossar och 53 flickor, medan 18 gos-
sar och 20 flickor undervisades i hem-
met. — Forsshem utgör för närvaran
de, tillika med annexerna Wedura och
Fullösa, ett konsistorielt pastorat af
2:dra klassen i Kinna kontrakt af Skara
stift; men enligt ett Kongl. Bref af
den 21 Juli 1854 skall, när nuvaran-
de komminister i Forsshera afgår, pa-
storatet delas i t vän ne, det ena be-
stående af Forsshem, det andra af de
nuvarande annexerna. Kyrkan, belägen
2^/^ mil från Skara och 2 mil fråa
Mariestad, en af de äldsta i landet, är
byggd af huggen sandsten, utvidgad
åren 1761 och 17 62, så att hon nu är
en vacker och rymlig korskyrka. Hon
är prydd med åtskilliga bilder och in-
skriptioner, såsom bilderna af St. Niklas
och St. Martin öfver södra dörren och,
på tornrauren, en större afbildning i
sten, föreställande en kyrka, ett troll
med en klubba och en munk med sin
åsna, hvilket förklaras så, att munken
gonora sin ankomst hindrat trollet fråu
att förstöra kyrkan. I denna finnas
murade grafvar för ätterna Stake och
Storckenfeldt samt prestslägterna Ry-
dhenius och Forssenius. Till medlet af
1 6:de århundradet skall mellan Forss-
hera och Wedum hafva legat en annex-
kyrka, kallad Birhem, Bolom och Bi-
rom, efter hvilken qvarlefvor synas vid
hemmanet Odekyrka, fastän alla när-
mare underrättelser saknas, emedan de
äldsta kyrkoböckerna förstördes vid prest-
gårdens brand år 167 9. Socknens fat-
tigvård ordnades på förträfi"lig fot åren
17 83 och 17 84, på tillstyrkan af då-
varande kyrkoherden, prosten Er. Af-
zelius, och har mottagit åtskilliga do-
nationer. — Bland fornlemningar inom
socknen nämnas: Wikarsholme (Wigers-
holraen), der en konung skall vara be-
grafven under en der befintlig hög, på
hvilken griinsstenen mellan kronoparken
Kinneskogen och Forsshems enskilda
byskog blifvit upprest; åtskilliga graf-
högar i Forsshems storgärde, uti hvilka
man funnit grafurnor; en lång stenmur
i Forsshems österäng, der likaledes ur-
nor och flintredskap blifvit funna, —
samt vid Sjörå», nära Wenern, lemuia-
gnr efter en borg, i livilken Lindskog
tror sig återfinna det af Rhyzelius ora-
nämda slottet Forsholm (se denna art.).
— Socknens vigtigaste gård är Aranås
eller Årnäs, fordora Kiiwgård (se Ara-
nås). Tre och ett lialit mantal Forss-
hem, som voro donerade till Stake-ätten,
indrogos vid reduktionen ; och dessutom
måste Olof Stake år 1C90 släppa till
ytterligare V2 hemman, som lades till
prestgården. — Inom socknen finnas 1
fiske, 1 qvarn, 1 såg på skatte-, och
1 stamp, 3 qvarnar samt 1 glasbruk
på frälsejorden. — Adress: Mariestad.
• Forssjö. Jernverk i Stora Malms
socken och Oppunda härad af Nykö-
pings län, vid Fors-sjöns utlopp, med
egen hytta, 4 fria ståiigjernshärdar, stål-
smide, manufakturhararar och koppar-
smedja (sedan 1849), tillhör Eriksl)ergs
gods i samma socken. Bruket har fun-
nits redan pa 1600-talet såsom stång-
jernsbruk, men raserades år 1G84, då
smidet flyttades till Hiifla i Skedvi soc-
ken; det nuvarande bruket anlades af
ryttmästaren D. llildebratid och privi-
legierades 1748 och 1749. För 1857
uppgifves tillverkningen till 3?, O 23 sk^S
ståugjern, 461 sk^S ämnesjern till ma-
nufaktur, 4 sk?b 8 lU koppar,,.. 3,094
skS tackjern samt 31^4 sk'tb gjutt'.ods,
alltsammans upptaget i värde till bko
rdr 10,552, efter 5 procent kapitalise-
radt till 211,059 rdr banko, hvartill
komma 800 rdr banko för stålugnen.
Till bruket höra Forssjö qvarn med 2
par stenar och såg med 1 blad, till-
sammans taxerade till 2,110 rdr bko,
samt 1 oförmedladt hemman om 1,5 96
rdr i taxering.
Forssniark. Modersocken uti Frös-
åkers härad af Stockholms län, nordli-
gast på länets fasta land, mellan Bör-
stil och Walö i söder, Löfsta och Håll-
näs i vester och nordvest, samt Ore-
grundsgrepen i nordost, uppgifves hafva
en areal af 10,57 6 tunnland, af h vilka
1,500 äro sjöar och kärr. Landet be-
står till största delen af lågbergiga
skogstrakter med stenhanden och kär-
rig mark; raidten genomskäres af Löf-
sta- eller Forssmarks-ån, som här bil-
dar Södra Åsjön och Forssmarksdamra
ForMtmark.
303
samt faller ut i Kallriga-fjärden nf Ö'
regrundsgrepen. Ät nordost ligger trä-
sket Björnmyran. Åkerbruk, ängs- och
skogsskötsel samt bergsbruk, med det-
tas vanliga binäringar, sjöfart och fiske
äro socknens näringsgrenar. Socknen,
som består af 4Ve mantal skatte och
7V4 mänt. frälse, med Forssmarks jern-
bruk, manufakturverk och masugn, var
år 1857 taxerad till 46 5,100 rdr bko
och beboddes år 180 5 af 816, 1850 af
989 och 1856 af 993 invan. I sock-
nens fasta folkskola undervisades sist-
nämda år af 1 examinerad och 1 oexa-
minerad lärare, tillika med klockaren,
7 4 gossar och 67 flickor. — Forss-
marks socken är i sednare tider bildad
genom afsöndring från Walö, hade sär-
skild kapcllpredikant från 1590-talet,
rätt till egen kyrka från år 1613, egen
kyrkoherde från 1629 och tillökades
1800 och 1801 med några hemman
från Walö och Börstil. Socknen är nu
ett patronelt pastorat af 3:dje klassen
i Olands och Frösåkers kontrakt af
ärkestiftet. Patronus är egaren af Forss-
marks bruk. Kyrkan, belägen 2 mil från
Östhammar och 7 mil från Uppsala,
var ursprungligen byggd af trä och
skonades af Kyssarna, när dessa 1719
brände bruket'; från 17 94 till 1800
byggdes på bruksegarens bekostnad ny
stenkyrka efter ritning af Tempelman
och Masreliez. Kyrkan innehåller Ugg-
las'ska ättens familjgraf och en siirskild
graf för hans exc. Sam. af Ugglas och
dennes grefvinna. — Liom socknen lig-
ga Forssma7'ks bruk, Johannisforss ma-
nufakturverk och Berkinge masugn. —
— Adress: Tierp.
Forssiiiark. .Tern bruk i Forssraarks
socken och Frösåkers härad af Uppsala
län, 6Vg mantal, dels frälse, dels skat-
te, bildadt af flera sammanslagna går-
dar, deiibland Kallriga om 3 mantal,
torde vara det äldsta bland de s. k.
Dannemoraverken och namnes redan år
1570 såsom tillhörigt bergsmän. Det
blef sedan »kändt» under kronan och
ombyggdes af Lars Hansson, upptog
räntor af »Forssmarks Län», som bo-
stod af Frösåkers och Närd ingh undra
härader, bestämdes 1613 för tillverk-
ning nf krigsredskap under ledning af
S64
Purtianiarks Å.
Foravtk*
von Binningen, och pantsattes samma
år till enkediottn. Christina. År 1624
arrenderades bruket af Gerh, de Besche
och Peter Eochette, till hviika det sål
des 16-46 af drottning Christina. Fråi;
1653 tillhörde det de Besche ensam,
och familjens eganderätt stadfästes at
Carl XI år 168i?, hvarefter det fortfor
att tillhöra sliigten de Besche. Georg
de Besche och hans systerson, Johan
Adelsvärd, voro tillstädes, då bruket
uppbrändes af Ryssarne är 1719, hvar-
efter det fick 8 frihetsår. Forssmark
tillhörde sedan general-löjtoanteu frih.
Grundel, som 1736 sålde det till lag-
man Wattrang, från hvilken det åter-
bördades af kapiten Gerh. Grundel och
såldes 1741 till kamraarb. Jak. de Geer;
1751 köptes braket af kommerserådet
F. Jenniugs och llobert Finlay, Hof-
marskalken John Jennings' anka, fru S,
Plomgren, sålde sedan 1780 bruket till
landshöfdingen baron af Ugglas, och har
det sedan varit i denna slägt. Hans
exc. grefve Samuel af Ugglas byggde
socknens nya kyrka; godsets nuvarande
egare är kabiuettskammarherren grefve
C. F. Ludv. af Ugglas. Herrgårdens
åbyggnad, af sten, från 17C7 — 1774,
omgifves af en park, i hvilken finnes
en minnesvård öfver grefve Samuel af
Ugglas, huggen i marmor af Byström.
Bruket hade år 185 8 4 ofria hamrar
med 2,875 skS privilegieradt smide af
eget tackjern från Berkinge och Härnäs
i Uppsala län. Dertill höra egeu malm-
tillgång vid Danneraora, egna skogar
om 26,850 tunnland samt lastageplats
vid Kallrigafjärden. Under bruket lyda
2 mantal inom socknen, öfver 27 man-
tal i Walö, Börstils, Gräsö och Lena
socknar samt Johannisfors manufaktur-
verk och Berkinge masugn med qvarn
och såg. Hela egendomen var 1850
taxerad till 584,00 rdr bko.
Forssniarks Ä. Vattendrag i norra
delen af Uppland, som från norra delen
af Olands härad i Uppsala län går till
och igenom nordligaste delen af Frös-
åkers härad i Stockholms län. Det upp-
rinner i träsket Floran, går genom Äng-
och Wikasjöarna åt nordost till Finn-
sjön, bildar derpå de nordligare Lill-
vass-, Åkerby- och Ensjöama, vänder
! sig med och ifrån Löfsta Bruksdamm.
' åt öster, går genom Skälsjön och Ål-
sjön, vidare genom Norra och Södra
Åssjön, af hviika den sistnämda raotta-
j ger Älgsjöns och Berkingedamms vatten
i från söder, samt genom Forssmarka
damm, hvarefter det förstärkes från Fo-
gelfjärden i söder och slutligen faller
ut i Orsviken eller Kallrigafjärden, eo
bugt af Öregrunds grepen.
Förstena. Tvä mänt. säteri uti Tun-
hems socken och Wäne härad af Elfs-
borgs län, vid foten af Hunncberg, stam-
gods för Forstena slägten, hvilken med
den stora fältherren Lennart Torsten-
son upphöjdes till greflig värdighet med
Ortala till grefskap. Som slägtens stam-
fader namnes herr Hans i Todene, om-
kring år 1440; men redan år 1347
omtalas en Peder Lindormsson af sam-
ma slägt som riksråd och år 1402 en
Thure Jönsson, hvilken var lagman i
Vestergötland. Genom Anna Slättes till
Forstena giftermål med Torsten Bruns-
son till Häggetorp, riksråd 1540, kom
Forstena till hans ätt och tillhörde se-
dan Lennart Torstenson', gift med Mar-
garetha Ekeblad, Torsten Lennartsson,
gift med Märta Posse, och Lennart
Torstenson, Svea rikes råd, raarsk och
öfverste fältherre, som föddes på For-
stena den 17 Ang. 1003. Till samma
slägt hörde också Anders Lennartsson,
hertig Carls fältöfverste i slaget vid
Stångebro. Godset reducerades och är
nu majorsboställe vid Vestgöta-Dals re-
gimente.
Forsvik. Bruks- och landtegendora
i Undenäs socken och Wadsbo härad >
af Skaraborgs län, vid en vik af Botten-
sjön, är en gammal gård, hvilken redan
omkring år 137 egdes af riksrådet Ulf
Jonsson (Blå), som var lagman i Öster-
götland; gården tillhörde sedan riksrå-
det Lars Ulfsson Blå, 1412 — 1444, och
riksrådet Måns Gustafsson (Tre Rosor),
som skref sig till Forsvik, 1435. Som
egare nämnas sedan Peder Nilsson till
Forsvik och Kråk, död 1610, — Peder
Eriksson Rosensköld, f 1656, — Pe-
der Pedersson RoseuskÖld, — brukspa-
tron Adam Borg 1710, — kommerse-
Fosle.
rådet Sebastian Tham, f 1729. År
1858 tillhörde gården raed underlydan-
de gods P. W. Palraaer och öfriga art-
vingar efter brukspatron Troselius. Pal-
mser egde likaledes det af Anthoni v.
Boy år 1686 anlagda Forsviks bruk.
som hade 2 fria härdar med 1 20 sk'tT
frälsesmide och tillverkade 1,120 skft
stångjern samt 200 sk^tE manufaktur
smide. På säteriets egor, på skogen
till hemmanen Böhlet och Tobäcken,
ligga de enda i Sverige bearbetade
brunstensgrufvorna, i hvilka 204 sk'tb
brunsten brötos år 1857. Till gården
böra dessutom qvarn och såg. Hela
godset var år 1838 uppskattadt till
158,328 rdr bko.
Fosie. Modersocken i Oxie härad
af Malmöhus län, Vo 'i^il s. s. o. från
Malmö, uppgifves hafva en areal af
2,569 tunnland, af hvilka endast 3 äro
sjöar och kärr. Socknen har mycken
och god åker samt tillräcklig liölångst;
den består af 16'*V4s noantal, deraf 2
maut. boställen, och var år 1857 upp-
skattad till 216,000 rdr bko. Befolk-
ningen, som år 18 40 uppgick till 668
personer, utgjordes 1850 af 87 3 och
1856 af 737 invånare. Socknen hade
sistnärada år fast folkskola med 2 exa-
minerade lärare, som undervisade 66
gossar och 59 flickor. — Fosie, till
hvilken socken universitetet i Köpen-
hamn fordom haft patronatsrätt, utgör,
tillika med Lockarp, ett regalt pastorat
af 2:dra klassen i 0.xie kontrakt af
Lunds stift. Hela pastoratet består af
25 ^^/^g mantal, med 1 raant. prestgård
och V2 annexheraman; kronotionden är
16: 11, och pastoratets hela befolkning
uppgick år 1850 till 1,753 personer.
Kyrkan, belägen */•> ™Jl fi^i" Malmö,
har ett skepp och ett torn i vester;
skeppet förlängdes år 1615 på Köpen-
hamnska universitetets bekostnad. J
kyrkan förvaras en dopfunt af sandsten.
— Ar 1410 fanns i Fosie socken en
herrgård, Skogeholm, som låg österut
från Fosie by vid stora landsvägen, icke
långt ifrån Malmö, och efter hvilken
man ännu för några årtionden tillbaka
kunde se vallar och grafvar. £n an-
nan herrgård i sjelfva Fosie by var i
behåll änuu 1810, och änuu i sednare
ITots.
S05
I tider syntes märken efter densammas
! vallar och grafvar. — Adress: Malmö.
Foss. Modersocken i Tunge härad
af Bohuslän, utgörande häradets södra
I och vackraste del samt innefattande den
icke obetydliga hallon Tungenäset och
andra trakter, uppgifves hafva en areal
af 21,545 tunnland, af hvilka 584 äro
sjöar och kärr. Genom socknen rinner
Orekils- eller Qvistrums-elf, som från
Kärnsjön flyter söderut till Gullmarfjor-
dens vik Saltkälleviken. På Tungenä-
set och i trakten af Foss kyrka, den
8. k. Fosskroken, består jordmånen af
god lera och lermylla; midt i socknen
är svagare lerjord, och i bergstrakten
öster om Qvistrurasåu består jordmå-
nen mest af sand och saudraylla. De
här belägna hemmanen hafva icke alla
skog till husbehof; men Tungenäset pry-
des af rika löfträdslundar, likasom trak-
terna kring Foss kyrka och Qvistrum.
Någon tillgång på skalraergel tinnes vid
en del gårdar, dock obetydligt. Inom
socknen ligger en af länets högsta punk-
ter, Hästekullen, på fjell-platån Häste-
skedet, hvilken fått sitt namn af de
kappränningar, som fordora blifvit an-
ställda vid de här hållna marknaderna.
Foss socken består af 19 mantal frälse,
af hvilka V2 tillhör gymnasii-godset,
9V5 mantal krono samt 28i"'/24 dito
skatte och beboddes omkring 18 40 af
3,000, 1850 af 3,208, 1856 af 3,230
iuvånare. Socknen hade sistnämda år
ambulatorisk skola med 2 examinerade
lärare, som undervisade 158 gossar och
168 flickor; af socknens 425 barn in-
om skolåldern saknade 28 undervisning;
man hade dock detta är inköpt tomt
till fast skola för halfva socknen. —
Foss modersocken utgör med annexerna
Håby och Svarteborg ett regalt pasto-
rat af l:sta klassen i Vikornes kontrakt
af Göteborgs stift. Hela pastoratet be-
står af I49I/., förmedlade mantal, raed
1 mantal prestgård och I dito enke-
säte; kronotionden är 2V4 tunnor; hela
pastoratets befolkning steg år 1856 till
8,151 personer. Kyrkan, belägen 2V0
mil från Uddevalla och 1 1 mil från
Göteborg, ligger på en höjd och har
sitt nuvarande utseende, med långhus
och torn af trä, sedan 1730-talet, då
m
Pos«.
VOB*.
hon ombyorffdes, ehuru sidomurarne san-
nolikt tillliöra den Fors kyrka (i forn-
sagoina förekommer orten ofta under
namnet Fors), som namnes af Sturle-
son redan vid år 1157. I det inre är
kyrkan helt enkel, om man undantager
det af finpolerad tfilgsten förfärdigade
altarbordet, som troligen fordora upp-
burit ett i kyrkan förvaradt crucifix,
mästerligt skuret i ek, och med hvars
förfärdigande en förrymd dödsfångo,
som uppehållit sig i en bergshåla, kal-
lad Reors Stuga, på Skulcvik uti Håby
socken, skall hafva köpt sig nåd. Der-
jemte förvaras i kyrkan ett mindre me-
tall-crucifix samt en madonnabild af
trä, bägge delarne katholska antiqvite-
ter. Bakom aUaret ligger en gammal
grafsten med den uthuggna bilden af
en qvinna och, enligt Holmbergs läs-
ning af inskriften, förvarande stoftet af
lagmannens i Wiken, Thore Symunar-
sons, hustiu. Bland allmogen bibehål-
ler sig ännu fornsägnen om Norska
konungen Östen Haraldssons dråp, som
timade i Foss år 1157, och om hvil-
ken händelse Sturleson förtäljer, att
wliket blef föidt till Fors och stod om
natten under backen, söder ora kyrkan.
Konungen begrofs i Fors kyrka, och
hans lägerstad är raidt på kyrkogolfvet;
öfver grafven breddes en med fransar
prydd matta, och han ansågs sedan
som helig. Der han blef aflifvad, och
hans blod rann ned på jorden, sprang
en källa upp, och en annan under bac-
ken, hvarest hans lik stod under nat-
ten. Af dessa bägge källor trodde män-
ga sig fått bot för sina bräckligheter,
och Wikvärjarne berätta, alt många jär-
tecken skedde på kung Ostens graf,
tilldess hans fiender orenade den med
en soppa, som var kokad på handkött, »
Bägge källorna finnas ännu, och bägge
hafva de till våra dagar varit offerkäl-
lor. Den ena, som är kringbyggd och
har ett förträffligt vatten, kallas ömsom
St. Östens och ömsom Helga Korskällan
och är belägen under en kulle, som,
till minne af konungens afrättning der-
städes, ännu kallas Galgaberget. Den
andra källan, kallad Skåren eller Skår-
källa, befinnes verkligen under backen
sydvest från kyrkan. Nära invid den-
na källa ligger uti åkern en fyra alnar
lång sten, icke olik ett lik-kistlock, och
på hvilken Östens döda kropp skall
hafva blifvit upplagd under begrafnings-
tillrustningarna. Efter grafven finnes,
med anledning af kyrkans ombyggnad,
nu icke någon lemning; men ännu i
början af 1700-talet funnos på gången
i Foss' kyrka murade grafvar, ur hvil-
ka en stark vällukt doftade, då de öpp-
nades, samt i hvilka man fanu försilf-
rade metall-crucifix och stycken af för-
gyllda ekkistor, må hända lemningar
etter kungagriften. — Bland fornlem-
ningar förekomma i denna socken häll-
ristningar på Tungenäset, på gården
Lökebergs ogor, der den största rist-
ningen, kallad Skeppshällarne, är i olik-
het med alla andra anbragt i en helt
skroflig klippa. Ristningen består af
några orediga figurer, fotsulor, sköldar
och 36 skepp, af hvilka flera hafva run-
da öfverbyggnader: ett skepp har i
seglets ställe en granruska. Vid tor-
pet Hällen, vid Fålungeberget och på
Stahla egor skola äfven fin:, as hällrist-
ningar, — ett slag af fornlemningar,
som här i socknen hafva sin gräns mot
söder, — På Stora Foss' egor och i
Bergs utmark har varit en större grift-
plats, af hvars många högar blott 9
återstå; den största af dessa kallas
Spelehögen, emedan, enligt iolksagan,
man ur denna hög om nätterna hört
en musik, som tjusat de förbivandran-
de så, att de lyssnat derpå ända till-
dess solen rann upp, då ljuden tystna-
de. Mindre grafkuilar finnas pä Går-
viks utmark, på Borreby mark, der man
skall hafva funnit en nu förlorad smal,
omkring 6 tum lång bronz-ask, med
inskriptioner af okända bokstäfver och
tylld med brända ben. På Faleby egor
ligger en kulle, kallad Korsborg, plat-
sen för en forntida befästning, hvarom
se art. Korsborg, och särskildt namn-
kunnig, emedan den s. k. affären vid
Saltkällan under Gyldenlöws-fejden af-
gjordes der i November 1675. Der-
jemte törekorama i socknen några en-
staka grafhögar, resta steuar, hällkist-
rör ra. fl. Vid Lökebergs gård har
stått en nu omknllblåst reslig rönn,
och vid Qvistrum visas en Carl XII:s
källa. — Bland socknens gårdar märkas
Saltkällan, Bråland, Munkedal, Torreby,
Fosstorp.
Vragff.
867
Faleby, ra. fl. Vid innersta ändan af
Gullinarfjoiden ligger marknadsplatsen
8a7iden, der marknad hålles årligen i
September månad, och en tjerdcdels mil
norr otn Sanden ligger det märkvärdiga
Qvistrum, hvarom se på sitt ställe. —
I Foss hölls stundom i fordna tider
det stora tinget med länets allmoge
och ännu oftare med inbyggarne i dess
norra del. Foss Lagtbing omtalas der-
före i gamla Norska lagboken och var
en benämning på Wikens Lagsaga, som
anda till sednaste tider bibehållit sig.
Sedermera hölls lagmanstinget för Bo-
huslän raerändels på Clvistrum, der nu
Tunge, Sotenäs, Stångenäs och Sörbyg-
dens domsaga har sitt tingställe. Se
vidare Holmlierg, Bohusläns Beskrifn.,
III, 42 — 53. — Inom socknen ligger
äfven den af inköpta bondgårdar bestå-
eade egendomen Foss om 2V04 mänt.,
tillhörig f. d. kronofogden H. .1. Nord-
berg. — Adress: Uddevalla.
Fosstorp. Två mantal frälse-säteri
och V2 ii'<"'tal frälse, vid sjön Bjelken,
i Östra Wingåkers socken och Oppunda
härad af Södermanlands län, utgör till-
lika med Bodaholra och Boda qvarn
en del af Lewenhaupt'ska fideikommis-
set Claéstorp i samma socken och hä-
rad. I förra hälften af 1600-talel in-
nehades Fosstorp af slägten Eosenstråle,
10G3 och 1G86 af Måns Knutsson Dra-
ke, gift med Brita Eosenstråle, och
hvilken herre sannolikt uppfört den nu
befintliga åbyggnaden af trä; år 1715
tillhörde gården hans son, C. M. Dra-
ke, som sålde den åt grefve N. Ström-
berg, hvars måg, landshöfdingen frih.
A. Koskull, innehade Fosstorp 1740,
hvarefter denna gård år 1768 inköptes
af grefve Cl. Strömberg, som förenade
den med Claestorps fideikommiss. Gref-
ve Nils Strömberg fick 1721 tillstånd
att under Fosstorp afhysa Bodaholm,
som låg på en udde mellan sjöarna
Bjelken och ^Yiron samt under namnet
Boda år 1003 tillhörde Görvel Lages-
dotter Posse, enka efter friherre Carl
Eriksson Spaire och riksrådet friherre
Johan Pontusson De la Gardie; Boda
tillhörde sedan Carl Eriksson Sparres
son, landshöfdingen Er. Sparre (f 167 8)
och inköptes af grefve Strömberg 1680
från den sistnämdes son G. F. Spavre
och dennes medarfvingar. Säterierna
Fosstorp och Bodaholm voro år 1857
taxerade till ett värde af 7,980 rdr
banko.
Foto. O i hafvct utanför Thorslan-
da socken i Vestra Hisings härad af
Göteborgs län, bekant genom den ne-
derlagsplats, som under kontinental-
sperrningens tid Engelsmännen här ha-
de under skydd af sin flottas kanoner
ända tilldess Sverige förklarade Eng-
land krig 1810, ehuru marknaden der-
städes icke alldeles upphörde förr än
genom freden 1812.
Foutskäl. Annex -socken i Marks
härad af Elfsborgs län, 4 mil sydvest
från Borås, uppgifves hafva en areal af
6,179 tunnland, af h vilka 120 äro sjöar
och kärr. Hemmantalet är 15^-2 skat-
te, 1^/^ krono och läVg fi'älse, med 15
qvarnar, 2 torp och 1 ödeshemman på
skattejorden, 2 qvarnar och 6 torp på
krono- samt 2 qvarnar och 1 ödeshem-
man på frälsejorden, alltsammans 1857
taxeradt till 80,5 20 rdr banko. Invå-
narne, som 18 40 utgjorde ett antal af
1,188, stego år 1850 till ett antal af
1,301 och 1856 till 1,379 personer.
Socknen hade sistuärada år både fast
och ambulatorisk folkskola; i den förra
undervisades 20 gossar och 36 flickor,
i den sednare 16 gossar och 18 flickor,
medan 28 gossar och 30 flickor hade
undervisning i hemmet samt 23 barn
saknade undervisning. — Foutskäl soc-
ken är annex till Surteby konsistoriela
pastorat af 2:dra klassen i Marks och
Bollebygds kontrakt af Göteborgs stift.
Kyrkan, af sten och med okänd ålder,
tillbyggdes 1804. — I socknen nam-
nes en helsobrunn, kallad Harekällan,
hvars vatten skall likna Lokas, och der-
jemte uppgifves, att man i en hög,
kallad Haralds Kulle, skall år 1833
hafva hittat 14 stycken gamla mynt
från Carl lX:s tid, slagna mellan 1604
och 1010. — Adress: Borås.
Fras
Hytta, qvarn och såg på
1^8 uiaiital i Norbergs socken och
Gamla Norbergs härad af Westmanlands
län, vid Fraggsjöus utlopp, tillhör ett
368
Fransliammar.
Fred rik sberg.
bolag. Hyttan är gammRl och uppta- I
gen redan på 1651 ars längd; år 1C99 ;
voro interessefitenia deri 1:2 bergsmän.
Fraoshaiuiiiar. Jernbruk i Hassela
Bockeii at Södra Helsingland och Gefle- <
borgs län, vid Kölil-åiis och Skans-åns
törenade vattendrag mellan As-sjöarna
och Hassela-sjön, har 6 fria härdar .
ocJi 3,600 «k'bb:s smide, till större de-
len at" eget tackjern, som blåses vid ;
Gnarps masugn, hvilken lyder under
Fransbanimar och under Ström i Ilarm-
fingpr. Till bruket hör äfven Hassela
fiiibladiga sågverk, det äldsta af de här ■
befintliga verken, anlagdt år 17 52 af
vice- hnradshöfdingen And. Gropman i ,
itiuddiksvall, hvilken dock med auled- \
ning af protest mot anläggningen af !
egarne till Ströms och Aldersforss (nu ,
Hedvigsforss) bruk, Jennings och Fin-
lay, bief nödsakad att sälja sitt såg-
verk åt dessa. De nya egarne fingo
år 1705 Bergs-kollegii tillstånd att från
Ström till Hassela flytta en stångjerns-
hammare med 2 härdar; men med an-
ledning af nya protester och processer
utfärdades privilegier för det nya jern-
bruket först 17 90 i November, hvar-
efter den s. k. Öfra eller Thorsnäs-
baramaren upprättades, grundad pä hit-
flyttadt smide från Eamnäs bruk i West-
raanland. Bruket utvidgades ytterligare
åren 1836 och 184 2. Bruket med jord- \
egendomen, som består af tid efter an- j
nan inköpta strödda hemman, kallades I
st-dan Fran^hammar och har vacker sä- i
tesbyggnad med utmärkt vacker belä- ;
genhet på en höjd mellan Damsjön och {
Hassela-sjön. i
i
Freberga^ Södra. Två mantal skatte i
i Vestra Stenby socken och Aska hä- :
rad af Linköpings län, nära Wetteru, j
med utjordar, betydligt jordbruk, ladu-
gård o. s. v., tillhörde 1853 assessor j
O. Jansson.
Preberga, ^orra. Ett och ett hälft
mantal skatte-säteri uti Motala socken
och Aska härad af Linköpings län, har
betydlig ladugård, stenbrott, fiske o. s.
v. samt tillhörde år 1853 auditör Sa-
lander. Gården har hört under Motala
kuugsgård, förvurfvades före är 1636 af
Carl Frankelin (f 1644), innehades af
hans mag Anders Koskull, med säteri-
ofrihet från 1659, utbyttes från reduk-
tionen af Gustaf Koskull och stadnade
sannolikt i slägten åtminstone ett hälft
århundrade; på 17 50-talet tillhörde går-
den löjtnant C. G. Ekerman, gilt med
C. B. Koskull, hvilken såsom enka sål-
de den till C. G. Wennerstedt, hvar-
efter den ända till 1830 hade samma
egare som det i samma socken belägna
Liudenäs, som tillhörde Wennerstedt
och dennes arfvingar.
Fredrika. Lappmaikspastorat i A-
sele Lappmarks tingslag af Vesterbot-
tens län, 12 mil v, n. v. från Umeå,
omkring Lögde-ån, mellan Angerman-
elfven och Stöttings- ijellet, uppgifves
halva en areal af 17 0,000 tunnland,
af hviika 20,000 äro sjöar och kärr.
Socknen, som består af lä^^Vigj oför-
medlade mantal, beboddes år 1840 af
7 54 personer, men hade år 1850: 833
och 1856: 909 invånare. Uti socknens
ambulatoriska skola undervisades sist-
nämda år af en examinerad lärare 73
gossar och 55 flickor, medan 15 gossar
och 18 flickor hade undervisning i hem-
met. — Socknen, det enda Lappmarks-
pastoratet i Ångermanlands nordöstra
kontrakt, hörde tiil år 17 97 till Asele
församling; första predikanten härstädes
var Jonas Ångman. Såsom ett bevis,
huru högt väfnads-slöjden utvecklat sig
i denna aflägsna trakt af landet, torde
det förtjena aumärkas, att inom Fre-
drika församling tillverkades år 1857:
2,250 alnar ylleväfnader, 1,950 alnar
linneväfnader och 3,150 alnar bomulls-
dito, alltsammans värderadt till 4,276
rdr banko. Socknens kyrka ligger 21
mil från Hernösand, — Adress: Umeå.
Fredriksberg. Frälse- säteri af %
mantal i Döderhults socken och Stran-
da härad af Kalmar län, är en gammal
gård, som fordora hette Solberga och
var belägen på ett annat ställe, men
omkr. år 1760 inköptes af stats-sekre-
teraren P. F. von Hegardt, som hitflyt-
tade säterifriheten från Arsjögle i Mör-
lunda socken, byggde ny mangård och
gaf stället namn efter sig. Han dog
1780, och Fredriksberg såldes då till
FredrikHberg.
bergsrådet P. Cederbaum. Efter honom
Srfdes gården af ryttmästar Cederbaum,
Bora grundlade nya byggnader på en
friliggande höjd, hvilken blifvit terrass-
erad ; dessa byggnader fulländades af
Cederbauras enka, Maria Fredr. Wann-
berg, och vidmagthöllos af sonen, bruks-
patron P. C. Cederbaum, som egde går-
den år 1828. I hans tid funnos här
stora trädgårdar med orangeri, ett vac-
kert bibliothek, ett mineralie-kabinett,
samladt och ordnadt af bergsrådet Ce-
derbaum, m. m. Under gärden lydde
då 11^%6 frälsehemman i Döderhults,
Fliseryds, Högsby och Mörlunda sock-
nar, tillika med Fredriksfors stångjerns-
bruk, som 1858 hade 2 ofria härdar,
45 sk'5 frälserätt och 300 sk"3 privi-
legieradt smide nf eget tackjärn. Fre-
driksberg har ofta varit besökt af kgl.
personer under deras resor, t. ex. af
Gustaf IV Adolf, Carl XIII, Carl XIV
(1813), konung Oscar som hertig af
Södermanland (!819) o. s. v. År 1857
egdes gården af ryttmästaren J, F. Hul-
tenheim.
Fredriksberg. Kopparverk i Pröde-
ryds socken och Vestra Härad af Jön-
köpings län, fick sin kopparhytta fär-
dig i September 1857, så att detta år
ingen koppar kunde derstädes tillver-
kas; men imellertid hade ur Krongruf-
van och Oscars Schacht brutits 326
samt ur Ekedals och Kammaiherrens
grufvor 52 sk'tE malm, hvarjemte 30
8k'8E blifvit erhållna ur gamla varp. Ar
1858, då blott 170 sk'^ malm upp-
fordrades, åstadkommos vid smältverken
80 sk'S skärsten, men icke någon fär-
dig koppar. Under loppet af år 1858
anlades två hyttor. Fredriksbergs kop-
porgrufva började bearbetas 176 4 och
drefs af Eksjö Hofgårds bolag till 1810,
då bolaget upplöstes,
Fredriksberg. Jembruk uti Säfsnäs
BOcken af Vester- Dalarne, anlades år
1729 nf brukspatron H. O. Ström och
utgör tillika med det af samma man
Är 1737 anlagda Annefors samt llösjö
ett jernbruk med 5 fria härdar, som
1857 tillverkade 5,898 sk'^ stångjern,
187 skS spiksmide och 88 skU stål.
Fredriksbetfgs-verken egas af ett bolag,
II.
Fredrikadal.
369
Fredriksberg. Kobolt- verk, ae Jo~^
hannisberg och Vena grufvor.
Fredriksberg. Välbyggd gärd ati
Oxie by af Oxie härad och socken i
Malmöhus län, tillhörde omkring 1840
direktör N. Kockum.
Fredriksborg. Strandverk vid Carl-
stens fästning, anlagdt årerw 1737 —
1738 vid norra inloppet till Marstrands
bamn i stället för ett der förut befint-
ligt blockhus samt iorseddt med bomb-
fritt hvalf och logeraenter.
Fredriksborg, förut kalladt Oxdjupet.
Pordom ett starkt fäste V2 "'i' '•■'^"
Waxholmen i sundet niellau Wiirmdö
och Jlindö, nu öfvergifvet och begag-
nadt till magasin. Hedan Gustaf I
ämnade år 1549 igenfylla detta inlopp
till Stockholm med nedsiinkta stenkistor
eller möjligtvis skeppsvrak, emedan man
vid de i sednare tider företagna fyll-
ningarna funnit, att de äldre gifva be-
tydligt efter. Johan III och Carl Gu-
staf läto fortsätta fyllningsarbetet: men
emedan vattnet var så djupt, alt detta
icke ville rätt gå för sig, började man
17 24 anlägga Fredriksborgs fästning,
som fulländades 1735. Fästningen be-
stod af ett stort torn, bestyckatit i flera
våningar, hvälfdt och bombfritt, och
hvilket ansågs som det största fäst-
ningstorn i Europa. Det hade rangn-
sinshns för proviant och krut, kommen-
dantsrum, källrar o, s. v. samt en brunn
raed tillräckligt vatten. Tornet bicf
imellertid icke onigifvet med tillräck-
liga verk, hvilket eljest varit ämnadt.
Vid stranden nf sundet, mellan Wärmd-
ön och llindön, funnos tva stora kapo-
nierer med flera bombfria våningar samt
imellan dem åtskilliga strandverk. Alla
verken voro bestyckade med öfver 100
kanoner; men allt, som hörde till last-
ningen, har redan länge varit bortflyt-
tadt derifrån.
Fredriksdal, fordom Hättelo, racd
underliggande Klmten; 2 mantal säteri
uti Almesåkra socken och Vestra Hä-
rad nf Jönköpings län. Bland egaro
nämnas öfverste Fabian von Vitinghoff
till Nordanskog och Fredriksdal, gift
47
370
V^redriksdal.
Fredrikshor.
med Katharina Silfveibjelm, hvilken sist-
nämda skänkte altartafla och predikstol
till Almesåkra kyrka år 169 i. Kam-
marherren Cl. H. Stedt var egare 1770,
Gust. Ad. Spaldencreutz I 8 ii.
Fredrikstial, Två mänt. frälsesäteri
(Wrå och Akra) i Wagnhärads socken
och Hölebo härad af Nyköpings län,
köptes år 1638 till frälse af öfverste
Fredrik Fuchs och bebyggdes till säteri
år 1643 samt blef 16 47 tillerkändt åt
hans euka, född De Wijk. Gården in-
nehades sedan af hennes förra mans.
Beckers, raåg, Barclay, och såldes af
bans arfvingar efter 1684 till S. Rot-
sach samt 1695 af denne till G. T. v.
Berchner och kom genom hans dotter
tiil laudoliufdiugen A. Hngerflycht, i
hvars slägt gården stadnat, till hälften
som fideikommiss sedan 1825. Under-
lydande äro 4 mantal frälse och Hiise-
by qvarn. Egare år 1857 var öfverst-
löjtnant N. H. Hägerflycht; säteriet var
då taxeradt till 17,315 rdr bko.
Fredriksfors. Jembruk i Undenäs
socken och Wadsbo härad af Skara
borgs län, vid Eds ån, älven kalladt
Sättra, anlades år 17 56 af Jöns Kock,
som dera erhöll privilegier till 800
sk'tE;s smide. Bruket hade 1857 tre
ofria härdar med 1,400 s\M privilcgi-
eradt smide emot 14 skS hanimarskntt;
jordegendomen, 1 V4 mantal, var taxe-
rad till 10,07 5 rdr bko, och till går-
den hör derjemte en såg. Egare 1857
var ryttmästar Liljehök.
Fredriksfors. Jembruk uti Bygdeii
socken af Vesterbottens län, hade år
1858 tvä fria härdar ooli pgdrs af ett
bolag. Bruket hade förut 2 ofria här-
dar» med 900 sk'tt privilegieradt smide
mot 9 sk'S hammarskatt.
Fredriksfors. Se Fredriksberg i Kal-
mar län.
Fredrikshnf. Det nu till kaseru för
Svea Lifgarde begagnade slottet Fre-
drikshof tillhörflc fordom den niira der-
intill belägna Ladugården, och tomten
blef den 3 Januari 16 52 donerad lili
aichitektea Jeau de la Vailée, som ui
1653 erhöll tillståui' tt på denna tomt
bygga värdshus »och anställa allehanda
lustspel och tidsfördrif tiil loflig recrea-
tioii, icke allenast sådant, som här för-
ut brukats, utan ock det han på främ-
mande orter hade sett eller sjelf kunde
inventera, samt upprätta bageri, går-
kök, bryggeri, vinbränning och distille-
ring m. ro.» Stället kallades Lustdal;
men inrättningen lärer icke haft önskad
framgång. Sedan blef egendomen vid
reduktionen indragen från en Mellitz'
arfvingar och lagd till Gamla Ladugår-
den ; men under tiden tillhörde den
likväl fältmarskalken grefve O. W. Kö-
nigsraark och kallades en tid för Kö-
nigsmarkshof. Ar 17 33 blef kon. Fre-
drik I egare af egendomen och lät der
uppföra ett stenhus och anlägga träd-
gårdar, h varefter stället fick namnet
Fredrikshof. Konungen skänkte sin nya
skapelse ät presidenten friherre A. Bro-
man, efter hvars död Fredrikshof är
17 57 köptes af riksrådet friherre C.
01. Hamilton, som der anlade ett stort
orangeri. Sedan blef gården år 17 72
inköpt till vinterpalats åt enkedrottning
Lovisa Ulrika. Gustaf III hade imel-
lertid förut köpt den på banko-auktion
för 120,000 daler silfvermynt, men af-
stod den för 100,000 daler. Nu bygg-
des på Fredrikshof ett slott under in-
seende af Adelcrantz; men detta blef
aldrig fullbordadt till mer än två tredje-
delar, och hela vestra delen med des8
flygel blef aldrig ens börjad. Slottet
fullbordades år 1776 och hade kostat
4 tunnor guld. Efter Lovisa Ulrikas
död 1782 beboddes Fredrikshof en tid
af prinsessan Sophia Albertina; men se-
dan förvandlades slottets nedra våning,
der Lovisa Ulrika bott, dels till tyg-
hus, dels till spannmålsmagasin, och ar-
senalen flyttades till Fredrikshof 1793^
men blef 1802 förd derifrån och upp-
ställd uti det nu nedrifna orangeriet i
dåvarande Kungsträdgården, nu Carl
XIILs Torg, och Fredrikshof upplåts
sedan till kasern för Svea Lifgardet,
som ännu innehar detsamma. — De
under riksdagen 17 80 arresterade her-
rarue AkcI von Fersen, de Geer, Horn
och Frietzky m. fl., höllos förvarade på
Fredrikshof, och några år efteråt voro
de i AnjalaFörbundet deltagande offi-
Fredrihsnäa.
ceiarne af Fiuska arraéen likaledes ar-
resterade här, åtminstone höll den del
af Krigs-kollegium, som granskade och
dömde i detta mål, sina sessioner på
Fredrikshof. — Hästgardets kasern, som
äfven i dagligt tal kallas Fredrikshof,
är uppförd på de förd na Ekholmska
och Sjöstedtska egendomarnas tomter,
och auläggniiigeu af denna kasern bör-
jades år 1804; men först 1811 kunde
regiraentet inflytta deri.
Fredriksiiäs. Gård i Gryts socken
och Hammarkinds härad af Östergöt-
lands län, nära en vik af hafvet, 4V4
mantal frälse-säteri (bildadt af Mar 1,
Marsäter 1, Långedal 2 och Skräddare-
bo V4 maut.), med qvarn och såg samt
underlydande 1 mantal skatte Kallerutn
med säg, Brotorps och Qvarntorps qvar-
nar och tegelbruk, tillhörde 1857 kam-
marherren grefve Fritz A. G. Louis
Siackelberg; säteriet med qvarn och
sag var detta år taxeradt till 30,08ä
rdr banko. De säteriet utgörande gär-
darne donerades 1 rt 1 2 till Bengt Lars-
son Dufva (f 1621), tillhörde hans son
och sonson, hvilken sistnärade (Johan
Dufva, X 1698) utlöste Mar och Mar-
säter från reduktionen. Genom gifte
med Johanna von Vitinghofts och Brita
Dufvas dotter Maria kom gärden till
laiidshöfding Reiuh. Rehbinder (f 1709)
och förblef inom hans ätt till 1825;
åren 1850 och 18 53 egdes den ;if C.
och T. Lundmark. Ett nu nedlagdt
manufakturverk privilegierades är 1816.
— Såsom en naturmärkvärdighet i trak-
ten namnes ett ovanligt starkt echo
mot ett berg vid stranden. Det upp-
repar ända till 26 stafvelser i rad, och
för att profva det brukar man vanligen
upprepa orden: »Ett sådant echo som
här får man icke höra i all sm dar,
om man le/de aldrig så länge.»
Fretlriksskans. Så benämnes den
skans, som försvarar inloppet till Gefle
och är belägen pä en liten holme, for-
dom kallad Blockhus-haren, V2 'i^'' '''^"
hamnen. Mellan holmen och norra lan-
det är så smalt och gruudt, att endast
små båtar kunna gå fram ; men åt östra
landet är vattnet bredare och så djupt,
att 20 fots lastade fartyg kunna segla
■•^redsberg.
sri
igenom. Här skall i äldre tider ett s. k,
blockhus hafva stått. Skansen iständ-
sattes 1717, och genom densamma hin-
drades Ryska raordbrännarflottan, som
år 1719 låg utanför i skären, från att
komma upp till staden. Efter general-
löjtnant Hugo Hamiiton, som hade in-
seende öfver arbetet på skansen, kalla-
des denna också Hugo-skaris. Från åren
1720 till 1742, särdeles 1738, förbätt-
rades skansens försvarsverk ; efter fre-
den 1743 bibehöUos der ännu 16 kano-
j ner med 30 mans besättning under be-
I fäl af en löjtnant och en styckjunkare;
I år 1788 flyttades dock både ^kanoner
! och gariii&on till Waxholm. Aret der-
j på iståndsattes imellertid skansen åter
I på bekosttjad af' Gefle stad och försågs
t med 8 stora kiiiioner. Vid samma tid
! anlades på Holmudden, vid yttersta in-
; loppet, ett batteri med bestyckning af
8 kanoner.
' Fredriksskans. Så kallades en vid
I Kiilmar under Fredrik l:s tid, omkring
i 1740, anlagd skans, hvilken dock van-
ligast benämnes Käringlåret.
'. Fredros. Jernbruk i Gunnarskogs
■ socken och Jösse härad af Wärralands
! län, mellan sjöarna Stora Mangen och
i Stora Treen, hade 1858 tre fria här-
'. dar, förut 900 sktt privilegieradt smide
I och 9 skU hammarskatt, allt af eget
i tackjern. Derjerate idkas spik- och ma-
nufaktursmide.
i
\ Fredsberg. Modersocken i Wadsbo
I härad af Skaraborgs län, genomskuren
! af Göta kanal, uppgifves hafva, tillika
I med annex socknen Biick, en areal af
j 23,884 tunnland, af hvilka 1,3 20 äro
; sjöar och kärr, bland hvilka Fredsbergs
Mosse är den största. Hufvudnäringen
; är jordbruk; skogarne äro illa vårdade;
boskapsskötseln tämligen god. Qvin-
norna äro flitiga väfverskor och tillver-
kade i synnerhet förut hufvudsakligast
linneväfnader. Socknen, som består af
i 49V2 mantal skatte, 2Vi5 dito krono
I och 1 1 Vg frälse, var 1857 uppskattad
I till 285,7 43 rdr bko och beboddes år
I 1840 af 1,736, år 1850 af 1,927 och
1856 af 2,368 personer. Socknen hade
I sistnämda år både fast och ambulato-
372
Fredsliammar.
risk folkskola ; i den förra skolan un-
dervisades 7 3 gossar och 60 flickor, i
den sednare 20 gossar ocli 20 flickor,
medan 2 5 gossar och 43 flickor under-
visades i hemmet samt 19 barn hade
dels enskild undervisning, dels bivista-
de nllraiint läroverk. — Fredsberss rao-
dersocken utgör, tillika med annexet
Bäck och Björkängs kapell, ett regalt
pastorat af l:sta klas-eu i Norra Wads-
bo kontrakt af Skara stift. Hela pa-
storatet består af Tä^/ig mantal, med
1 mantal prestgård och 1 dito stora,
11^/^ tunnor vederlag och, år 1856, en
befolkning af 3,542 personer. Kyrkan,
belägen 4V2 rail 'rå" Mariestad och 3%
mil från Skara, nybyggd af sten 1814
i fyrkantig form, är ljus och rymlig.
Omkring gamla kyrkan syntes tydliga
spår af äldre befästningar, i synnerhet
på vestra sidan, der man ännu år 1812
kunde se ordentliga vallar. Tornet på
gamla kyrkan blef 1C91 förstördt gen-
om ett åskslag och sedermera icke åter-
uppbygdt. Bredvid kyrkogården finnas
åtskilliga kummel och ättehögar, och
vid gräfningnr skall man hafva funnit
gamla värjfästen , sporrar och spikar
m. va. Genom pastoratet stryker Vest-
Göta kanal-linien frän Fägred i söder
till Lyrestad i norr, och i Fredsbergs
socken ligger kanalstationen Hajstorp;
icke långt från det till pastoratet hö-
rande Björkängs kapell ligger jeruvägs-
stationen Töreboda vid kanalen. Vid
Göranstorp i Fredsbergs socken gjordes
år 1773 ett fynd af guldringar, dels
rundn, dels spiralvridna. — Adress:
Mariestad.
Frcilsliaiiiinar. Jernbruk i Orsa soc-
ken af Stora Kopparbergs län, vid Ore
elf, hade 1858 tillsaramans 7 fria här-
dar. Bruket anlades af G. Heidenfelt,
G. W\ Schultz och Iriherre J. Ceder-
creulz samt privilegierades år 1097,
Det tillverkar årligen omkring 5,000
skS smide af eget tackjern och har
derjerale raanuraktursmide. Vid Orsa-
sjön ligger den under bruket lydande
Bäcla n)asngn. Vid Fredshammar lin-
nes en husbehofsqvarn. Fredshararaar
och Bricka egas af ett bolag,
Fredsbög. Ett mnnt. skatte i Rengs
Bocken och Skvtts härad af Malmöhus
■Trenderora.
län, har bördig åker och stor höfångst
samt ålfiske i hafvet, till hvilket dess
egor gränsa, men är hufvudsakligast
anraärkningsvärdt derföre, att enligt en
gammal dom de angränsande grannarne
äro skyldiga att underhålla alla gärds-
gårdar omkring hemmanet.
Fredö. Hemman i Nikolai socken
och Jönåkers härad af Nyköpings län,
bortbyttes 1619 af S. Baner till hertig
Carl Philip, köptes från kronan 1646
af friherre Gustaf Horn, tillhörde se-
dermera riksrådet friherre Er. Ryning
och 169 5 K. rådet grefve A. Stålarra
till Sjösa i Svärta socken, under hvilket
gods Fredö lydde 1854, tillika med
andra lägenheter i Nikolai socken,
Frendefors. Modersocken i Sundals
härad på Dal och i Elfsborgs län, näst
Ed den största i provinsen, uppgifvea
hafva en areal af 49,956 tunnland, af
hvilka 7,680 äro sjöar och kärr. Inom
socknen ligger sjön Hästefjorden och en
liten del af Rädane-sjön; från Häste-
fjorden rinner Dalbergs å genom sock-
nens norra del, och i vestra delen le-
der Bodane-ån vattnet ur Rådane-sjön
till Hästefjorden. I sydöstra, södra och
vestra delarne är socknen bergig; men
bergen äro låga. Hemmanen på slät-
ten sakna skog. Socknen, som består
af 48Vg hemman skatte, 3^/g dito kro-
no och l^/^ frälse, 1857 taxerade till
288,045 rdr banko, beboddes 1840 af
3,625 personer, men hade 1850: 4,278
och 1856: 4,560 invånare. Uti sock-
nens ambulatoriska skola undervisades
sistnämda år af 2 examinerade lärare
250 gossar och 215 flickor, medan 160
gossar och 181 flickor hade undervis-
ning i hemmet. — Frendefors moder-
socken utgör, tillika med annexerna Brå-
landa och Ryr, ett konsistorielt pasto-
rat af l:sta klassen i Södra Dals kon-
trakt af Carlstads stift. Hela pastora-
tet består af 119Vi förmedlade raant.,
med 1 mantal prestgård och 1 dito
stora samt 8'/o tunnor vederlag; pa-
storatets befolkning steg år 1856 till
9,0 4 9 personer. Kyrkan, beliigen I4V2
mil från Carlstad och 1 Vo ™il ^^'^^ ^^•
nersborg, är af sten, byggd 1800, med
torn och sakristia af sten. Altartaflan,
Frendtt.
föreställande Uppståndelsen, är målad
al' Kraft och skänkt 1821* af prosten
Stenberg i Bolstad. I choret hvila öf-
verstlöjlnant Elias Rosengrip och hans
fru, Helena Ryting, och på östra gaf-
veln sitter en minnessten öfver prosten
Prest».
373
doktor P. P. Ekelund.
Bland går-
dar i socknen märkas Vo maut. skatte
Holmen, hvilket 1681 som s. k. nytt
säteri under namnet Ekelundshohn till-
hörde generalmajoren Robert Lichtone,
och militiebostället Kläfverud, som år
1503 var bland grefve Svante Stures
arfvegods och år 1577 tillhörde grefve
Gustaf Axelsson Baner, hvilken 1600
halshöggs i Linköping. Hans son, Carl
Baner, vice-guvernör i Preussen och död
i Elbing 1632, hade Kläfverud under
sin sätesgård Hufvudnäs. belägen der
staden Wenersborg sedan anlades 1643.
Inom socknen finnes en mineralkälla,
kallad Dykällan, och en god bränntorfs-
raosse, kallad Skeemosse. Af fornlem-
ningar nämnas 5 hällekistor och 2 5
stenrör. — Adress: Wenersborg eller
Åmål.
Frendö. Gård i Fergelanda socken
och Walbo härad på Dal, har på en
höjd en stor ättehög och tomtning efter
en byggnad, enligt sägnen en kyrka,
som man här ämnat uppföra. Folksäg-
nen berättar, att under byggandet före-
tog sig en jätte hvarje natt att bära
bort grundstenarna till det stället, der
Fergelanda kyrka nu står. En natt, då
han på detta sätt bar sten, kom han
att dröja ute, tilldess solen gick upp.
Han förvandlades då till en stor sten.
Denna sten finnes ännu upprest mellan
Skriketorp och Fergelanda kyrka, och
den sten, som jätten bar, då han för-
vandlades, ligger bredvid den större.
Freniiinge. Modersocken i Färs hä-
rad af iMalmöhus län, uppgifves hafva
en areal af 11,84 9 tunnland, af hvilka
22 äro sjöar och kärr. Åkerjorden är
sandig, hötillgången god; torfjord och
skog finnas tillräckligt. Socknen består
af 18% mantal skatte och 3^3/_^^ dito
frälse, taxerade till 161,325 rdr bko.
Folkmängden, som 1840 uppgick till
1,541 personer, utgjordes år 1850 nf
2,268 och 185 6 af 2,4 66 invånare. I
socknens fasta skola undervisades sist-
nämda år af ] examinerad och 1 oexa-
minerad lärare 153 gossar och 141
flickor, medan 5 gossar och 6 flickor
undervisades i hemmet. — Frenninge
modersocken utgör, tillika med Wollsjö
annex, ett kousistorielt pastorat af 3:dje
klassen i Färs kontrakt af Lunds stift.
Hela pastoratet består af 32V2 förmed-
lade mantal, med % mantal prestgård
och V4 annexheraman, kronotionden är
3 t:r 20 k:r, och pastoratets hela be-
folkning uppgick 1856 till 3,521 per-
soner. Frenninge kyrka, utförligt be-
skrifven af Brunius i »Skånes Konsthi-
storia», sid. 138, ligger på en ansenlig
höjd 4V2 mil f'"ån Lund; i kyrkan står
en dopfunt af rödaktig marmor. — I
socknen ligger hemmanet Skumparp,
V18 mantal, Nils Månssons födelseort;
derjemte märkas Wallarp, 4*/78 och
Wallarum, 3 mantal. År 1858 fanns
inom socknen ett garfveri, tillhörigt P.
Westlunds Söner, som under året till-
verkade för ett värde af 1,26 5 rdr bko.
— Adress: Hörby.
Fresta. Modersocken i Wallentuua
härad af Stockholms län, belägen om-
kring sjön Norrvikens öfra ända, mel-
lan Sollentuna i sydvest. Ed i vester,
Hammarby i nordvest, Wallentuna i
nordost och Täby i sydost, uppgifves
hafva en areal af 4,605 tunnland, af
hvilka 420 äro sjöar och kärr. I Norr-
viken infalla här Fjäturns vattendrag
från söder och Skällnora-ån från öster;
den sistnämdas stränder utgöras af berg-
kullig skogsbygd, likasom öfriga delar
af socknen, dock omvexlande med jem-
nare trakter. Till socknen hörer äfven
skogen Törn. Rådande jordmånen är
lera; hufvudnäringarne åkerbruk och
boskapsskötsel. Socknen, som består af
8V4 hemman skatte, 0^^ dito krono
och 5V2 frälse, var 1857 uppskattad
till ett värde af 163,425 rdr bko och
beboddes 1805 af 427, 1850 af 474
och 1856 af 441 personer. Socknen
hade sistnämda år, tillika med Ham-
marby, både fast och ambulatorisk folk-
skola med en examinerad och en oexa-
minerad lärare; i den förra skolan un-
dervisades 37 gossar och 10 flickor, i
deo sednare 17 gossar och 15 flickor,
374
Friberg.
Fridlefstad.
medan 3 gossar och 3 flickor hade en-
skild undervisning samt 20 gossar och
31 flickor undervisades i hemmet. —
Socknen förekommer under namnet Fra-
sta redan 1291 och synes 1314 haiva
varit annex till Hammarby af Provincia
Valendahundceri och Åttundia; nu mer
utgöra raodersocknen Fresta och anne-
xet Hammarby ett konsistorielt pasto-
rat af 3:dje klassen i Vestra Roslags
kontrakt af ärkestiftet. Hela pastoratet
består af 4 9 förmedlade mantal, med
1 mantal prestgård ; vederlaget är 18
tunnor 28 kappar; pastoratets befolk-
ning uppgick år 18.i6 till 974 perso-
ner. Kyrkan, belägen 2^/^ mil från
Stockholm och 5 mil från Uppsala, är
gammal, byggd af gråsten; der finnas
grafstenar öfver rikstygmästaren J. von
Berfeldt (f 1619) och assessor Ehren-
stedt (f 1717). — Liljegren uppräknar
icke mindre än 16 rutistenar, dels i
och vid kyrkan, dels vid gårdar inom
socknen. Inom pastoratet hafva der-
jerate i äldre tider funnits flera ruu-
stafvar, balkar med runor och en s. k.
Rime-Runabok om 6 blad (nämd 16 28).
— Bland gårdar i socknen märkas:
Skällerum, Ahlby, 1 mantal skjitte nied
underlydande I mantal, — Bollstaväs
eller Grimsta, 2V0 mantal frälse, Vg
krono, — Ekeby, 3 mantal frälse, och
Odenshmda, 1 mantal skatte. — .\<lr :
Stockholm, Antuna.
Friberg. Perustadt säteri om 2V4
mantal uti Fittja socken och Lagunda
härad af Uppsala län, vid Arnöviken,
anses näradt redan år 1220 under nam-
net V7'ebagert, såsom tillhörande Hagby
kyrka; i sednare tider har gården varit
innehafd af slägterna Cruus, 167 0, De
la Gardie 168.T och till 17 60, derpä
af Buckau, som 1769 köpte det till
skatte, och hvars familj egde gården
ännu 1825; omkring 1850 egdes Fri-
berg, med 2^/^ mantal i samma soc-
ken, af en Almqvist.
Friberg, eller Borgberg. Berg uti
Tjärstad socken och Kinds härad af
Östergötland, icke långt frän Hallstads
säteri, vid ändan al sjön Jerlunden,
kallas ätVen Borgberg och företer ännu
lemningar efter en der befintlig forn-
tida borg.
[ Fridene. Annex-socken i Wartofta
härad af Skaraborgs län, 1 Vo mil ve-
ster från Hjo, uppgifves hafva en areal
j af 5,392 tunnland, af hviika 70 äro
j sjöar och kärr. Socknen är belägeu i
skogsbygd, så att handaslöjder här id-
kas; meu åkerbruket skötes dock med
allvar, och socknen står eller stod i ett
visst anseende för sitt bvete. Den be-
står af 9V4 mantal skatte, 2V2 dito
krono samt 1 frälse ocb beboddes år
1840 af 459, 1850 af 524 och 1856
af 547 invånare. Uti socknens fasta
skola undervisades sistnämda år af en
examinerad lärare och en klockare 40
gossar och 33 flickor, medan 12 gos-
sar och 15 flickor undervisades i hem-
met. — Fridene socken är annex till
Fröjereds konsistoriela pastorat af 2:dia
klassen i Kåkinds kontrakt af Skara
stift. Kyrkan, ombyggd år 1805, har
torn af sten. — Inom socknt-n ligga
V4 mänt. säteri Djurahult samt militie-
boställena Tj åstorp ocb Wäbjömtorp.
— Adress: Hjo.
Fridlefstad. Modersocken i Medel-
stads häritd af Blekinge .län, 1 Vj 'ml
norr från Carlskrona, uppgifves hafva
en areal af 37,191 tunnland, af hviika
3 5 20 äro sjöar och kärr. Socknen har
talrika småsjöar och ett stort antal hus-
behofsqvarnar; jordbruk och bränvins-
bränning äro hufvudnäringarne. Furså
och Fursbro utgöra gräusskiinaden mel-
lan Fridlefstads socken i Bleking och
Wissefjärda socken i Kronobergs län ;
vid gränsen mot Tving ligger sjön AU-
jungen. Socknen, som består af 54^/g
mantal, beboddes 1840 af 4,280 per-
soner, men hade år 1850; 4,692 och
1856: 4,943 invånare. Sistnämda år
hade socknen både fast och ambulato-
risk skola; i den förra undei visades 5 5
gossar och 29 flickor, i den sednare 35
gossar ocb 4 flickor; 1 gosse bi vista-
de allmänt läroverk, 7 3 gossar och 7 6
flickor hade enskild undervisning, och
93 gossar samt 85 flickor undervisades
i hemmet. — Fridlefstad socken utgör
tillika med Eödeby annex uti Östra
Härad och Sillhöfda kapell ett regalt
pastorat af l:sta klassen uti Medelslads
kontrakt af Blekinge län. Hela pasto-
ratet består af 90V3 oförmedlade man-
rrlel.
Frillestad.
375
tal, med ^/^ raautal prestgåid och V4
dito annexherainan; kronoliondeii är !
tunna 13 kappar, tax. 38 5; hela folk-
nummern steg ar 1856 till 8,148 per-
soner. Kyrkan, en ganamal stenbygg-
nad, utan torn, har varit helgad At deti
Hel. Martin, hvars dag tordom årligei.
firades till minne af kyrkans invigning.
I kyrkans gamla sigill syntes också hel-
gonet, som vände sig mot en tiggare,
och omskriiten lydde: Sigillum Ecclesice
Frilleste. Socknen hade tordora tvä ka-
peller, i Holrasjö och Höryd, der mär-
ken efter dem ännu skola synas; för
närvarande har socknen ett kapell vid
Sillhöfda. — Tcke längt från Fridlef-
stads by, — berättar Sjöborg, — är en
äng, kallad Gunåkra, på hviiken man
finner en med uppresta stenar kring-
satt höjd, kallad Fridlefs eller Fridleifs
Graf. Stensättningen är äggformig, och
vid ena ändan står en sten, större än
de ölriga. Sjöborg tror, att socknen
fått namn elter denna Fridleif, som
varit någon mäktig man, någon fylkes-
eller häradskonung, och, fortfar hau, »i
socknen felas icke minnesmärken efter
gamla byggnader, hvilka man tills vi-
dare upplysning kan kalla slott, för att
i så måtto bevisa, att hvarktn Fridleif
varit utan residens eller hans hirdmän
utan gårdar.» Sådana qvarlefvor tiiinas
vid Elmeryd, vid Harstorp, vid Björke-
ryd på en backe, kallad Röerne, vid
Askunga, på Riddarehögen , öch vid
Skygården. — Adress; Carlskrona.
Friel. Annex socken i Ahs härad
af Skaraborgs län, 3Vo f"'' o. n. o. från
Wenersborg och 2V2 f"'' ^"- s. v. från
Lidköping, vid Wenern, uppgifves hafva
en areal af 3,124 tunnland, af hvilka
10 äro kärr och sjöar. Socknen har
fordora haft lietydlig skog; men på så-
dan är nu tillgången rin^^a, och den
bränntorf, hvaraf förut funnits tillgång,
är nu också medtagen. Utom jordbruk,
idkas något fiske i Wenern. Socknen
består af 4Vg mantal skatte, P/j dito
krono samt 4Vig frälse, var 1857 ta
xerad till ett varde af 42,300 rdr bko
och beboddes 1840 af 406, 185 af
500 och 1856 af 543 invånare. —
Friels socken ar annex till Thuus re-
gala pastorat af 2:dra klasseu i Kål-
1 lands kontrakt af Skara stift. Kyrkan
I är af hög ålder, liten, mörk och dyster.
' — Bland iornminnen i socknen nära-
i nas åtskilliga resta stenar närmare We-
i nerns strand, men saknande inskrift,
I och utan att någon tradition är fäst
I vid dem. För längre tid sedan hitta-
! des nära intill Friels by, i ängen åt
Wenern till, en kopparflaska med hand-
' tag. i hviiken lågo två guldringar och
! spetsen af en värja, medan flaskan för
i ölrigt var full af ben och aska. — In-
! gen märkligare gård finnes inom sock-
' nen. — Adress: Lidköping.
Fligfjcråker. Annex-socken i Gnd-
I hems härad af Skaraborgs län, V2 "^''
■ n. n. o. fråu Falköping, uppgifves hafva
en areal af 3,819 tunnl. och är belägen
'\ pä slätten mellan Mosse-, Brunhems- och
! Ålleberget, hviiken i hednatiden var rik
: på orter, helijade ät gudarne. Socknen
; består af I2V2 mantal skatte, 1 Vg dito
krono samt 9^^ frälse och var 1837
taxerad till ett värde af 94,700 rdr
bko. Invånarne, år 1840: 380 perso-
ner, utgjorde 1850 ett antal af 390 och
■ 1856 af 433 personer. Socknen hade
sistnämda är fast folkskola gemensam
med Thorbjörntorp; i densamma under-
visades af en examinerad lärare och en
klockare 53 gossar och 3 2 flickor, me-
i dan 33 flickor hade undervisning i hem-
' met och 11 barn saknade undervisning.
— Friggeråker är ett af annexerua till
I Falköpings stads regala pastorat af T.sta
' klassen i Wilska kontrakt af Skara stift.
■ Kyrkan, af sten, belägen iuvid vestra
jernvägs-stambanan, mörk och trång, är
'\ en bland de äldsta i Westergötland och
I anses vara anlagd på den Hel. Sigfrids
i bedrifvaiule vid år 1000. — I socknen
! ligga säterierna Bäckabo och Stugugår-
den — Adress: Falköping.
Frilien. Sjö i Femsjö socken och
Weslbo härad af Jönköpings län, på
gränsen mot Halland.
Frillestad. Modersocken i Luggude
I härad af Malmöhus liin, 1^/4 mil o. s. o.
: frän Helsingborg, uppgifves hafva en
areal af 2,384 tunnland, har åkerjord
af lermylla och sandjord, godt höbol,
någon skog och tillräcklig torljord, be-
376
Frilleaås.
står aT lOVg raant., 1857 tnxtjrade till
ett värde af 60,530 rdr bko, och be-
boddes 1840 af 420, 1850 af 519 och
1856 af 538 invånare. I socknens fa-
sta folkskola undervisades sistnämda år
28 gossar och 18 flickor, medan 5 gos-
sar och 4 flickor hade undervisning i
hemmet. — Frillestads modersocken ut-
gör med annexet Ekeby ett alternativt
regalt och patronelt pastorat af 3:dje
klassen i Luggude kontrakt af Lunds
stift. Egaren af Gidsholm nämner pa-
stor två gånger och konungen den tre-
dje. Hela pastoratet består af 26^55
oförmedlade mantal, med IV4 mantal
prostgård och Vj anuexhemman, samt
beboddes år 185 6 af 1,5 0*J personer.
Kyrkan ligger 4V2 "^'l tfån Lund. —
Ingen större gård tinnes inom socknen.
— Adress: Helsingborg.
Frillesås. Modersocken i Fjäre hä-
rad af Hallands län, med en liten del
i vester vid Lyfta-åns utlopp sträckan-
de sig till hafvet, uppgifves hafva en
areal af 8,910 tunnland, af hvilka 415
äro sjöar och kärr. Socknens insjöar
äro små, och den ur Lofsjön i Förlan-
da socken upprinnande Lyftn-å rinner
igenom socknen. De odlade sträckorna
äro hopträngda mellan en mängd kala
och ofruktbara berg, inskränkta till ut-
rymme, men bördiga. Jordbruk är huf-
vudnäringen; derjemte idkas spanad af
lingarn, som säljes till Marks härad,
hvarjerate någon del af socknens man-
liga ungdora begifver sig ut på sjöre-
sor. Socknen består af 21^/^^ mantal
skatte, 3^24 mantal krono samt 8 dito
frälse, år 18 57 taxerade till ett vär-
de af 100,110 rdr banko, och bebod-
des år 1840 af 1,038, 1850 af 1,235
och 1856 af 1,261 invånare. Sistnäm-
da år hade socknen ambulatorisk skola
med en examinerad lärare, som under-
visade 5 5 gossar och 29 flickor, medan
2 flickor hade undervisning i hemmet.
— Frillesås modersocken utgör, tillika
med annexerna Gällinge och Idala, ett
regalt pastorat af 2:dra klassen i Fjäre
och Wiske kontrakt af Göteborgs stift.
Hela pastoratet består af ö^^^Vios man-
tal, med 1 mantal prestgård och I dito
enkesäte samt beboddes 1856 af 2,416
personer. Kyrkan, belägen 2^$ mil
Frinnaryd.
från Kungsbacka och sVg mil från Gö-
teborg, är af sten under tegeltak och
har torn, uppfördt år 176 4. — Inom
socknen ligger säteriet Elekjerr. — Bland
fornlemniugar märkes Kung Fridlefa
Graf, — efter hvilken socknen tros
hafva sitt namn. Grafven ligger något
i vester från socknens kyrka, har blif-
vit öppnad år 1730 och befanns inne-
sluta en starkt sammansatt stenkista,
bvari stod en urna af ler, fylld med
aska, kol och brända ben. Bredvid ur-
nan låg ett kopparsvärd och en gan-
ska väl arbetad gördel, öfverdragen med
bronz och emalj. Vid urnan låg också
en oformligt stor stigbygel. Längre i
vester från Kung Fridlefs Graf ligga
två andra grafkuUar, den ena af 46,
den andra af 51 alnars omkrets. —
Adress: Kungsbacka.
Friiiiiaryd. Modersocken uti Norra
Wedbo härad af Jönköpings län, sträc-
kande sig från Svartån till Östergöt-
lands gräns ungefär med 1 mils längd,
mellan Säby i norr, Linderås i vester
och Marbeck i söder samt mot Linder-
ås begränsad af Svartån, uppgifves haf.
va en areal af 8,007 tunnl., af hvilka
430 äro sjöar och kärr. Fyra smärre
sjöar finnas inom socknen. Jordmånen
är öfver allt god, men stenbunden, fö-
reträdesvis i östra delen; denna del af
socknen har god tillgång på skog, om
hvilken det är knappt i vestra deleu.
Socknen består af 26 V4 förmedl. man-
tal, deraf 13V4 mänt. skatte, 5V2 ^'^0
krono och 7V2 dito frälse, med 2 ut-
jordar på skatte, 1 utjord, 1 torp och
1 qvarn på krono. Befolkningen, som
184 steg till 667 personer, utgjordes
1850 af 728 och 1856 af 691 invan.
Socknen hade sistnämda år fast folk-
skola med en examinerad lärare, som
undervisade 41 gossar och 26 flickor,
medan 7 gossar och 9 flickor undervi-
sades i hemmet. — Frinnaryd socken,
som i början af Lutherska tidhvarfvet
var annex till Linderås, men sedan hör-
de till grefskapet Wisingsborg, blef af
grefve Per Brahe den Yngre år 1641
gjord till särskildt pastorat och är öu
ett regalt pastorat af 3:dje klassen i
Norra Wedbo kontrakt af Linköpings
stift. Prestgården, skänkt af grefve Per,
Fristad.
■^rodeliamniar.
377
bestnr af 2 hemman i Frinnaryds by.
Kyrkan, belrigen 8 mil från Linköping
och 3V4 mil fiån Ekcsjö, är af sten
och mycket gammalt byggnadssätt. Kyr-
kan nedbrann af åskeld Christi Him-
melfärdsdag 1659, men återuppbyggdes,
målades 166 4 och reparerades 17 57;
läktaren, uppsatt år 10 93, prydes med
bilder i trä af Christus, apostlar och
martyrer; altarprydnaden består likale-
des af bildsnideri, föreställande Him-
melsfärden och Nattvardens instiftelse.
En starkt förgylld oblatask af koppar
och ett rökelsekar, likaledes af koppar,
förvaras i kyrkan; dennas silfver, 199
lod, blef år 18L'9 bortstulet genom in-
brott. — Inom socknen ligga Hästeryd,
ett urgammalt Bonde -gods, tillhörigt
Bondeska fideikommisset Bordsjö eller
Kathrineholm, Qvarnstad, Dagstorp och
Byltan. — Adress: Boxholm.
Fristad. Modersocken i Wedens hä-
rad af Elisborgs län, 1 mil n.n.o. från
Borås stad, uppgifves hafva en areal af
7,521 tunnland, af hvilka 1,275 äro
sjöar och kärr. Bland sjöar märkas:
Artingen, V4 niil l^i^g. och Oresjö, af
en half mils längd, uti hvilken den
genom socknen löpande Öreelf faller
ut; denna å, äfven kallad Eisa-elf, an-
tager efter utloppet ur sjön namnet
Wiskan. Bådande jordmånen i socknen
är sandmylla, ängen är svag, något lin
och hampa odlas, likasom något humle.
Bland binäringar märkes smide af yxor,
liar och bjellror; handelsrättigheten be-
gagnas föga. Socknen består af 12^/^
mantal skatte, B^g mantal krono och
lOVg dito frälse, med 1 qvarn och I
tegelbruk på skatte, 1 såg och 1 stamp
på krono, alltsammans 1857 taxeradt
till ett värde af 88,942 rdr bko. Be-
folkningen, 18 40; 842 personer, steg
1850 till 919 och 1856 till 934 invå-
nare. I socknens ambulatoriska skola
undervisades sistnämda år 29 gossar
och 25 flickor, medan 26 gossar och
24 flickor hade undervisning i hemmet
och 2 barn saknade undervisning. —
Fristads socken lades år 1628 under
Borås pastorat, skiljdes derifrån år
1671, men förenades åter dermcd gen-
om kongl. resolutioner af 1680 och
1687. År 1783 begärde Fristadsboer-
Il.
na åter att skiljas från Borås; men
Gustaf III resolverade, att Borås och
Fristad skulle framdeles utgöra ett pa-
storat, hvilket dock åter upphäfdes år
1859, då Borås pastorat delades i 2
recala pastorater af 2:dra klassen, det
ena innefattande Borås, Torpa och Bräm-
hult, det andra Fristad, Borgstena och
Gingrid. — Fristads kyrka, belägen IV4
mil från Borås, är byggd af sandsten
med hvälfdt tak utan torn. En tradi-
tion berättar, att kyrkan fordom stått
på Fristads hed. — Inom socknen lig-
ga det gamla Gylta-gndset Påtorp samt
exercisplatsen Fristads Hed med ett
gammalt domaresäte. Stensättningar
finnas dessutom inom socknen vid Sjö-
lid och Slättäiig. — Adress: Borås.
Fristorp. Säteri uti Tunhems soc-
ken och \Väne härad af Skaraborgs län,
bestående af 1 raant. frälse säteri samt
1 Vo dito skatte och en kalkugn, allt-
sammans taxeradt till 15,500 rdr bko,
egdes 1857 af förre handlanden Ahl-
roth. Bland äldre egare namnes 1812
en Kosboth.
Fritsla. Annex-socken i Marks hä-
rad af Elfsborgs län, 2 mil s. s. v. från
Borås, uppgifves hafva en areal af
4,467 tunnland, af hvilka 105 äro kärr
och sjöar. Socknen består af 0V9 man-
tal skatte, nVi6 ^'*° krono samt 6Vg
frälse, med 14 qvarnar och 2 sågar,
alltsammans 1857 uppskattadt till ett
värde af 102,837 rdr bko. Befolknin-
gen, 658 personer år 1840, steg år
1850 till 725 och 1856 till 793 invå-
nare. Uti socknens fasta skola under-
visades sistnämda år 18 gossar och 10
flickor, medan 22 gossar och 30 flic-
kor hade undervisning i hemmet samt
17 barn begagnade enskild undervis-
ning. — Fritsla socken är annex till
Seglora konsistoriela pastorat af 2:dra
klassen i Marks och Bollebygds kon-
trakt af Göteborgs stift. Kyrkan, af
trä, uppfördes åren 1612 — 1622. —
Inom socknen ligger en mindre herr-
gård, Ramslätt. — Adress: Borås.
Frodehnnimar^ eller Fruhainntar. Gård
i Norra Wi socken och Ydre h ii rad af
48
378
Frodes Häy.
Östergötlands län, anses hafva fått sitt
namn af en småkonung, vid naran Fro-
de, som ligger begrafven derstädes, och
hvars graf betecknas med i stora ste-
nar, 2 vid hufvudet och 2 vid fötterna.
Frodes Hög. Se Fjärås socken.
Frosta. Härad uti Malmöhus län,
gränsande i norr till Christianstads län,
i öster till Färs härad, i söder till Tor-
na och i vester till Onsjö och Harja-
gers härader, innehåller omkring 4 mil
i bredd och i längd vid pass 5 mil
samt har en areal af 148,548 tunnland,
af hvilka 8,497 äro sjöar och kärr.
Inom häradet ligger Ringsjön, hvars
aflopp är Röune å; den betydligaste ån
är Gelinire å. Häradet är skogrikt,
mindre odladt och bördigt än de öfri-
ga häraderna inom länet, har sumpig,
kall, kärraktig och steubunden grus-
och lerjordraån och är mindre rikt pA
säd, men har ansenlig hötillgång och
godt mulbete, hvarföre boskapsskötsel
är hufvudnäring. Uti häradets betyd-
liga bok- och ekeskogar gödas svin i
mängd. Humlegårdar finnas tämligen
allmänt; linne- och ylletyger tillverkas.
Den vanliga klädedrägten är, för kar-
lame, hattar med röda band kring kul
len, svarta tröjor och skinnbyxor, (or
qvinnorna svarta och blå tröjor och kjo
lar med korta lif samt rödbruna skinn-
pelsar om vintern; de ogifta bruka rö
da band i hårflätorna, och hustrurna
bära på hufvudet hvita kläden med lån-
ga utstående ändar. Karlarne syssel-
sätta sig med skogshygge, och qvinnor-
na sköta hufvudsakligast ladugården.
Häradet, som har sitt tingsställe i Hör-
by och 1856 beboddes af 23,237 per-
soner, består af följande socknar: 12Vg
mantal af Norra Rörum, l^V^i mantal
af Tjörnarp, Vg mantal af Häglinge,
Södra Rörum, Höör, 9V4S mantal af
Munkarp, CV24 mänt. af Svensköp, FuU-
tofta, Östra Espinge, 1 torp (Skältäppe-
hus) af Stödhaf, Hörby, Lyby, Gudmun-
torp, Hurfva, Bosjökloster, l^/^g man-
tal af Vestra Sallerup, Östra Sallerup,
Ströö, Skaihult, I2V4 mantal af Borr-
lunda, Skeglinge, Höxeröd, 16^^95 man-
tal af Gårdståuga, Holmby, Harlösa ocli
Hammarlunda.
I<^rii1ierset.
Frosta. Prosteri uti Lunds stift, be-
står af följande pastorater: Östra Salle-
rup och Långaröd, regalt; — Hörby
och Lyby, konsistorielt; — Höxeröd,
reg.; — Fulltofta och Östra Espinge,
alternativt regalt och patronelt; — Sö-
dra Rörum och Häglinge, konsist.; —
Höör och Munkarp, regalt; — Norra
Rörum och Hallaröd, konsist.; — Bo-
sjö-kloster [Klinta), patronelt; — Gud-
muntorp och Hurfva, alternativt konsi-
stor. och patronelt; — Borrlunda och
Skeglinge, konsistor. ; — Harlösa och
Hammarlunda, reg.; — Strö och Skar-
hult, patr. ; — Gårdstånga och Holm-
by, konsistor. Alla dessa socknar till-
höra Malmöhus län, utom Häglinge och
en liten del af Norra Rörum, som lig-
ga uti Christianstads län. Prosteriets
befolkning uppgick 1856 till 26,311
personer.
FrostrikeD. Kapell -församling till
Föllinge Lappmarkspastorat i Jämtlands
Norra Kontrakt, belägen i Jämtlands
Norra fögderi, 1 6 mil från Östersund
och 14 — 15 mil från moderkyrkan.
Socknens längd uppgifves till omkring
15 mil; befolkningen steg år 1856 till
680 personer, hvartill kora en Lapp-
församling af 2 48 personer. Försam-
lingen har ständig kapellpredikant se-
dan 1842; en ny kyrka invigdes 1839;
men den gamla står ännu qvar omkr.
2 mil från den nya, och hålle? der
gudstjenst 2 — 3 gånger om året. Se
vidare Föllinge socken.
Fruberget. Berg i Vester-Hanninge
socken af Södertörn, 3^/2 mil från Stock-
holm, på venstra sidan om inloppet till
Landfjärden, vid Häringe gods, är i
trakten vida beryktadt. Berget, som
står i en skog af ekar och granar, rö-
jer, säger Dybeck i »Runa», flerestädea
spår efter våldsamma krafter, hvilka en
gång tagit i tu dermed. »Den dristige
och vettlystne kan, — fortfar han, —
genom mörka gångar eller hålor tränga
till bergets inälfvor. En af hålorna är
märkvärdig för sin rymligliet; endast
få känna ingången, och ännu färre söka
den, emedan grottan står i ett ganska
tvetydigt rykte. Enligt en redan på
1700-talet upptecknad sägen skall vid
Frag^ård-
Prnstnnn.
379
den tid, då Christendomen infördes i
landet, en fru, som antagit den nya lä-
ran, hafva dolt sig härstädes, naeu blif-
vit upptäckt genom galandet af en tupp,
som hon hade med sig, och dereftcr
afdagatagen, tillika med sina anhöriga.
— Gossen Jan i Sotholraen berättade
för Dybeck, att, då en dag Giöudalarn
var stadd i grannskapet af berget, sys-
selsatt med att så, framkommo till ho-
nom ur skogen två män, som anmoda-
de honom att följa med dera till Fru-
grottan. Han efterkom deras begäran.
När de kommit fram till grottan, gin-
50 de bägge männen in deri och för-
svunno der, hvarefter Gröndalarn, som
stadnade vid ingången, hörde dem från
det inre af grottan ropa till honom :
»sicks du? sicks du? (ser du?)», på hvil-
ket tilltal de af honom fått till svar
ett kort nej, hvilket han »för säkerhet
skull» fäst med ed. Han hade visser-
ligen kommit lyckligt och väl derifrån,
men insjuknat kort derefter. — Vanli-
gen skall man vid besök i det inre af
grottan mötas af hvinande slungstenar.
Någon gång höres från det innersta
sprakuing af eld, hvilken förmenas brin-
na utan låga, emedan sådan aldrig för-
märkes. — Sjelfva Bergsrået eller Berg-
frun träffas någon gång i trakten om-
kring. En man hade, »medan solen
var som hetast», lagt sig till hvila på
en häll i Kalkbergsängen samt insom-
nat der. Då han vaknade (solen var
då nedgången), stod Bergsrået hardt
när. Det var kläddt i hvita kläder,
och han tyckte sig se, att »let log åt
honom. Mannen menade derföre, att
under det han vridit sig i sömnen nå-
got af hans plagg råkat i olag, men
fann vid efterseendet, att så icke skett.
Bergsrået log åt honom andra och tre-
dje resan, hvarefter det makligt åter-
vände till berget, gick tre hvarf om-
kring detsamma och slutligen dit in.
Mannen fann icke något skäl att län-
gre dröja på stället»
Frngård. Säteri uti Näs socken och
Åse härad af Elfsborgs län, på AVe-
nersnäs, 1 mil från Halle- och Hunne-
berg snrat 2 mil från Wenersborg, ut-
med Wenern, bar fordora tillhört släg-
terna Oxenstjerna, Bååt och Bjelke.
Landshöfdingen friherre Thure Bjelke
lemnade år 1687 Thureholms sätesgård
i Södermanland till sin kusin, kongl.
rådet och fältinarskalken grefve Nils
Thuresson Bjelke, i utbyte mot Fru-
gård, hvilket gods sedan tillhörde släg-
ten Zelow och derefter riks-ståthållaren
grefve B. von Plåten, upphofsmannen
till Göta kanal. Gården tillhörde un-
der de sednare åren grefve C. D. Re-
wentlow, som äfven egde Wenersnäs i
samma socken. Under Frugårds säteri
lyda IOV2 hemman; gården har vacker
barrskog, lastageplats och fiske i We-
nern samt det så kallade Frugårdssuud.
Egendomen har utmärkt vackert läge
nästan raidt på näset och är bebyggd
med corps de logis af sten samt för-
sedd med vackra trädgårdar.
Frustugan. Grotta uti ett berg på
Sandhamus-ön (Sandön) i Wermdö soc-
ken och skeppslag af Stockholms län,
så rymlig, att 6 — 8 personer kunna stå
raka derinne. Grottan är alldeles rund
och har en liten ingång på ena sidan.
Frustuna. Modersocken i Daga hä-
rad af Nyköpings län, mellan Thors-
åker och Lästringe i sydost och söder,
sjön Likstammen i sydvest mot Ludgo,
Björnluuda i vester, Stor- och Katt-
näs- eller Tuna- sjöarna i norr samt
Frustuna- eller Frösjön, Sigtuna ån och
Sillen i öster, uppgifves hafva en areal
af 19,810 tunnland, af hvilka 2,990
äro sjöar och kärr. Landet sluttar mot
vattendragen i norr och öster, består i
norr af småkulliga slätter, i midten, mot
söder och sydvest af skogs- och bergs-
mark samt genomdrages af talrika vat-
ten, som utfalla dels i Sillens sydvestra
vik, dels till Frösjön och Likstammen.
Rådande jordmånen är dels lera, dels
jäsjord, dels sand ; näringarne äro åker-
bruk, ängs- och skogsbruk, fiske m. ra.;
det fordora här idkade bergsbruket är
nu nästan alldeles nedlagdt. Socknen
i består af 40V8 förmedlade mänt. (28 Vg
i mänt. skatte, iVo dito krono och l\^,\
! frälse), och befolkningen, som år 1810
I utgjordes af 1,116 personer, steg 1850
I till 1,238 och 1856 till 1,257 invan.
■ Socknen hade sistnärada år fast folk-
' skola, i hvilken en examinerad lärare
380
Vryeled.
och klockaren undervisade 33 gossar
och 10 flickor, medan 16 gossar och
36 flickor undervisades i hemmet och
49 gossar samt 46 flickor saknade un-
dervisning. — Frustuna socken före-
kommer under namnet Frdstnna (curn
annexa) in prepos. Nicopensi omkring
1314 och oftare samt utgör af gam-
malt tillika med Kattiiäs (Kathrinaenäs)
ett pastorat, nu konsistorielt af 2:dra
klassen uti Daga kontrakt af Strengnäs
stift. Hela pastoratet består af öö^/^
mantal, med I mantal prestgård ocb,
år 1856, inalles 1,522 invånare. Ve-
derlaget är 7V2 tunnor. Kyrkan, be-
lägen 4V2 i^il ^i'^" Södertelge, Nykö-
ping och Strengnäs, är gammal, till
största delen byggd af gråsten, och har
flera adliga gratVar, tilUiörande slägter-
na Elirencreutz, Silfversparre, RossCeldt
och Eh rensvärd. — Af fornlemniugar
näranas en runsten i kyrkan och vid
Sigtuna ruiner efter en byggnad, som
enligt traditionen skall hafva varit ett
kloster, af hvars nunnor tvänne, som
blifvit räddade ur sjönöd på Frösjön,
grundat och efter sig uppnämt Kathri-
Dseiiäs' och Diihiäs kyrkor. Af gamla
handlingar tror man sig hafva funnit,
att gården Söra i socknens norra bygd
varit grundstammen för ett prsebende
vid Strengnäs kapitel, i hvilken egen-
skap denna gård namnes redan 1313.
— Inom socknen ligga Säby och Eh-
rendals bruk, Mälby, Frönäs och Sö-
dertuna eller Wad. — Till fattiga barns
uppfostran har domprosten Grafifman i
Strengnäs testamenterat 1,000 rdr bko.
— Bland gamla sedvänjor bibehålles
den, att vid begrafningar förblifva de
sörjande i sittande ställning i kyrkan
vid de tillfällen, då den öfriga försam-
lingen reser sig upp under gudstjen-
sten. Hofriddare och brudtärnor äro
bibebållna vid brölloppen, då hvarje rätt
bäres in på bordet under musik af två
eller tre spelmän, och vid gästabudet
hålles tal af presten, hvarefter brud-
parets skål drickes särskildt af hvar
och en bland gästerna, som då frara-
lemna sina gåfvor. — Adress: Söder-
telge.
Frycled. Modersocken i Östbo hä-
rad af Jönköpings län (Vj mänt. hörer
Fryeled.
I till Vestra Härad), mellan Härån i vä-
ster, Nydala socken af Vestra Härad i
norr, Gällaryd i öster och Wernarao
samt Woxtorp i söder, uppgifves hafva
en areal af 17,889 tunnland, af hvilka
780 äro sjöar och kärr. Socknen in-
tager större delen af den för sin vilda
natur bekanta södra afdelningen af Öat-
bo härad och genomflytes af de till La-
gans system börande Härån och Rusk-
ån, kring hvilken sistnämda å den stör-
sta vildheten i natur träS'as. Till sock-
nen stöter en del af sjön Hindsen; in-
om densamma ligga sjöarna Lången och
Svenaryds-sjön. Af mossar finnas två
större, Earyds och Dala, den sistnämda
dock hithörande blott till en del. Der-
jemte förekomma flera smärre skogs-
mossar. Socknen är i allmänhet skog-
rik, och boken träffas här så långt nord-
ligt som vid Earyd, hvars lilla boklund
af befolkningen anses som den nordli-
gaste i Sverige. Under samma paraliel
ligger också en liten bokskog vid Ek-
bolmen i Westbo, nordligast i detta
härad. Öster om Härån går en ås näst
gränsen mellan Fryeleds och Gällaryds
socknar, och från norra, delen af Frye-
leds bys egor sträcker sig en ås på
Hindsens östra sida inåt- Wernamo soc-
ken. LUom de hemman, som ligga på
åsarnas sluttningar, ligga de öfriga nä-
stan på hvar sin mellan sumparna och
träsken uppskjutande särskilda höjd; de
flesta hafva god, men stundom mycket
stenbunden jord. Socknen består af
I7V2 hemman skatte. 4Va dito krono
och O^/g frälse, allt förmedladt, och be-
boddes 1840 af 1,185 personer, men
hade 1850: 1,252 och 1856: 1,219
invånare. Sistnämda år hade Fryeleds
socken både fast och ambulatorisk folk-
skola; i den förra undervisades 44 gos-
sar och 48 flickor, i den sednare 39
gossar och 43 flickor; lärarne voro 2
examinerade och en klockare. — Sock-
nen, omnämd redan år 1207 och kal-
lad Fröale, Froal, Fryelle, utgör nu,
tillika med annexet Hagshult, ett kon-
sistorielt pastorat af 2:dra klassens 2:dra
afdelning i Östbo kontrakt af Wexiö
stift. Hela pastoratet består af 45^/^
förmedlade mantal, med IV4 mantal
prestgård och Vg <ii'o stom samt be-
boddes 185 6 af 1,877 invånare. Kyr-
Fryeled.
F'ryker«id<
9S1
kan, belägen 6V2 ™il fr^n Jönköping
och SVj rail f'ån Wexiö, nybyggdes år
1788 af sten och bar ett 32 aln. högt
torn; hon ligger vackert, fastän lågt,
och är synlig öfver Lagans och Stor-
åns dalar på betydligt afstånd i syd-
ve»t. Den äldsta kyrkan byggdes år
1299, då presten i Fröale, Gennitus,
skänkte sin äng Hiutbol till prestgår-
dens förbättrande; vid kyrkan höres ett
ovnnligt echo, som 4 — 5 gånger upp-
repar till och med 6 — 7-stafviga ord.
— Bland säterier i socknen märkas:
Näshyholm, Earyd och Loftås, h varom
särskildt på deras ställen. Efter klo-
sterbröderna i Nydala finnas flera min-
nen i benämningar på gårdar och stäl-
len, t. ex. »Munkarödjorna» nära Ea-
ryd, »Munkadalenu strax öster om prest-
gården, »Munkavadet» öfver Härån, ett
par »Munkakällor» m. m. Om gården
Svanaryd, nu kapitens-boställe, berättas,
att der bodde två fröknar Klingspor,
hvilka vid utbrottet af I643:år3 krig
byggde sig ett hus pä en otillgänglig
ö uti mossarna, kallad Svanakulle, norr
om Svaiiaryds sjö, der de bodde till
krigets slut, och efter hvilket hus ännu
tydliga tecken synas på den nu med
tät skog bevuxna ön. — Socknen är
rik pä fornminnen. På Fryeleds bys
egor ligga talrika griftkullar, alla små*
och af vanligt slag, sannolikt efter ett
der hållet fältslag; på Näsbyholms egor
träffas likaledes öfver 30 ättehögar, af
hvilka fornforskareu major Ennes, förf.
af »Carl XILs krigare», som egde Näs-
byholra, låtit öppna åtskilliga, i hvilka
träffades ben, förrostade jernsaker, glas-
perlor o. s, v. På Näsbyholms gärde,
icke långt ifrån den punkt, der vägen
upp till herregården träffar på härads-
vägen, befinues ett af ortens mest in-
teressanta fornminnen, tvänne offerpla-
ner och en offerhög med dertill höran-
de stensättningar samt ännu synliga ar-
beten för det till offren nödvändiga
vattnets ledande till offerstället (se All-
vin, Östbo Härad, sid. 73). En offer-
plan träffas också på hemmanet Mjö-
hults skog, ett offerbord på ett berg i
en mosse på Svanaryds egor, griftkura-
mel och stensättningar på Galnas egor,
ett stort kummel på Södra Loftås egor
(se Loftås), m. m. På den så kallade
Kyrkobacken å Söljcs egor träffas ett
större terapelrör; backen har sitt namn
deraf, att man enligt sägnen först äm-
nade der bygga Fryeleds kyrka; men
hvad som byggdes om dagen, refs ned
ora natten, hvarföre man släppte ett
par tvillingoxar lösa och anlade kyrksQ
der de stadnade. Pä hemmanet Lilla
Hyltan i denna socken föddes den be-
kanta fornforskaren, kanslirådet Lilje-
gren. — Adress: Wernamo.
Fryggestorp. Två mantal skatte uti
Linneryds socken och Konga härad af
Kronobergs län, tillhör bönder; V4 iwan-
tal frälse tillhörde år 1708 Ax. Pistol.
— Vid Fryggestorp är en lyftesten, om
hvilken i Palrasköldska Samlingarna be-
rättas, att Thor under en vandring
fiån Asagård till Walhall täflade med
jätten i Fryggestorp ora hvilkendera
som skulle kunna lyfta stenen; Thor
blef den segrande, och jätten föll.
Fryken. Ett af "Wärralands större
vattendrag, bestående af de med hvar-
andra sammanhängande tre sjöarna Ofra
Fryken, Mellan-Fryken och Nedra Fry'
ken, hvilken sistuämda genom Nors-
elfven faller ut i As-fjärden af Wenern.
I Öfra Frykens nordligaste ända afbör-
da sig från vester Wiggs- och llögd-
elfvarna, som bilda sjöarna Kläggen och
Weleu, från öster Ljusna- och Mangs-
elfvarna, som bilda Broken-sjoarna och
Hänsjön; på Ofra Frykens östra strand
infaller i sjön den från Bada-sjö kom-
mande Bada elf. Öfra Fryken omgifves
af socknarna Fryksände 1 norr. Gräs-
mark i vester och Lysvik i Öster. För-
bi Sunue kyrka stryker det smalare vat-
tendrag, som förenar Öfre Fryken med
Mellan-Fryken, hvilken upptager Bottna
elf från sjön Bottnen och sköljer Ve-
stra och Östra Emterviks socknars strän-
der. Till Kihls socken hör Nedra Fry-
ken, hvars sydligaste ända sträcker sig
ända till Kihls kyrka, men som vid
Hannäs, uti en på vestra stranden bil-
dad vik, afbördar sig genom Nors-elf-
ven. Vattendragets hela längd uppgif-
ves till 8 mil.
frykerud. Annex-församling i Kihls
härad af VVärmlands län, 3V2 D^il ^•^'
382
Fryksdal.
från Carlstad, mellan Vestra Emtervik
i Dorr, Boda i vester, Kihl i öster och
Gruras särat Nors socknar i söder, upp-
gifves hafva en areal af 29,947 tunn-
land, af hvilka 3,280 äro sjöar och kärr.
Socknens talrika vattendrag gå till Ne-
dra Fryken och Nors-elfven, såsom af-
loppet för Torpa- och Prim-sjöarne, som
utfaller i Fryken, samt Emsens m. fl.
sjöars aflopp, hvilket går ut i Nors-
elfven. Socknen, som består af IS^ö/gj
hemman skatte och 2Vg6 dito krono,
var 1857 taxerad till 280,703 rdr bko
och beboddes 18 40 af 3,09 5 personer,
1850 af 3,419 och 1856 af 3,422 in-
våiiare. Socknen hade sistnärada år am-
bulatorisk skola, der 2 examinerade lä-
rare samt klockaren undervisade 162
gossar och 144 flickor, medan 9 2 gos-
sar och 80 flickor undervisades i hem-
met. — Frykeruds socken är annex till
Kihis prsebende-pastorat uti Kihis kon-
trakt af Carlstads stift. Uti den gamla
kyrkan förvaras en muukekåpa och ett
rökelsekar sedan katholska tiden.
Adress: Carlstad.
Fryksdal. Härad i Wärmland, upp-
nämdt efter de midt igenom detsamma
strykande Fryken-sjöarna, med en areal
af 536,638 tunnland, af hvilka 56,800
äro sjöar och kärr. Utom Fryken-sjö-
arna förekomma här talrika vattendrag
och insjöar. Landet, utmärkt för sin
naturskönhet, är bergigt och skogrikt,
men äfven på många ställen jemnt och
odlingsbart, ehuru icke på långt när
tillräckligt uppodladt; jordbruk och bo-
skapsskötsel äro dock befolkningens huf-
vudsakligaste näringsfång. Invånarne
äro hvarandra tämligen olika i olika
socknar: Fryksände- och Hvitsands-bo-
erna anses för de bästa och redbaraste
i Ölra Fryksdalen; i Nedra Fryksdalen
är folket ohyfsadt, stolt och trätgirigt,
men eger ovanlig skicklighet i gröfre
handarbeten, såsom timring, murning,
snickare- och smides-arbeten samt ny-
plöjning, hvarraed allt de lörtjena pen-
ningar så väl inom länet som i andra
provinser. Ostmarks boerna anses som
de råaste, som lättjefulla och lösaktiga.
Ur häradets äldre historia berättar Fer-
now, watt den förste, som rådt deröfver,
betat Thore, efter h vilken gården Tho-
VryU»UnAc
resby vid Frykens norra ända skall
blifvit uppkallad, och hvilken skal! haf-
va varit en jätte, som blifvit begrafven
i ett af stenkumlen invid Fryken. När
ett af dessa omkring år 17 70 uppgräf-
des, fann man 7 qvarters långa benpi-
por efter en menniska och andra i jäm-
förelse derrced. — Fryksdals härad är
deladt på tvänne fögderier och tvänne
domsagor. Till Norr- Sysslets fögderi
och domsaga höra Elfdais härads Öfra
och Nedra tingslag samt Fryksdals hä-
rads Ofre tingslag, som innefattar sock-
narna Fryksände, Hvitsand och Lekvatt-
nets kapell ; deremot hör Fryksdals hä-
rads Nedra tingslag, innefattande sock-
narna Lysvik, Sunne, Gräsmark, Östra
och Vestra Emtervik, tillika med Jösse
härad, till Vester-Sysslets fögderi och
domsaga. Öfre tingslaget beboddes år
i 1856 af Ii, 093, det Nedre af 23,816
1 personer.
! Fryksdal. Prosteri uti Carlstads stift,
j består af pastoraterna : Sunne, med Ö-
I strå och Vestra Emtervik samt Gräs-
mark, regalt af Irsta klassen; — Fryks-
ände, med Lysvik och Östmark, Hvit-
sands och Lekvattnets kapell, regalt af
2:dra klassen; — Brunskog, med Boda
och Magneskog, kousistorielt af 2:dra
klassen. Prosteriets hela befolkning upp-
gick år 1856 till 46,414 personer, af
hvilka 20,388 koramo på Sunne, 17,521
på Fryksände och 8,5 05 på Brunskogs
pastorat.
Fryksände. Socken i Fryksdals hä-
rad af Wärmlands län, kring nordliga-
ste ändan af sjön Öfra Fryken, uppgif-
ves, tillika med Hvitsands kapell-för-
samling, hafva en areal af 195,904
tunnland, af hvilka 10,800 äro sjöar
och kärr. Bland socknens vattendrag
märkas följande, som alla afbörda sig
uti sjön Fryken, nämligen sjön Grun-
nen med sitt aflopp Gran-el/ven, sjöarna
Welen och Kilen, som bildas och gen-
omströmmas af Rögd-elfven, Mangs-elf-
ven med Hänsjön och flera smärre sjö-
ar, Bada-sjön och Bada-elfven. Sock-
nens vestligaste gräns är Rottne-elfven.
Socknen, som består af I^^Vjj hemman
skatte och 1 dito krono samt år 1857
var taxerad till ett värde af 457,572
li^ryksUnde.
Främbyt
383
rdr bko, beboddes 1840 af 5,7 20 per-
soner och hade 1850: 6,547, år 1856,
tillika med Lekvattnets kapell, 7,099,
men utom kapell-församlingens befolk-
ning 5,776 invånare. Socknen hade
sistnämda år både fast och ambulato-'
risk folkskola raed tillsammans 4 exa-
minerade lärare och klockaren; i fasta
skolan undervisades 53 gossar och 40
flickor, i den arabulatoiiska 3 22 gossar
och 334 flickor, medan 3 gossar bivi-
stade allmänt läroverk och 176 gossar
samt 186 flickor undervisades i hem-
met, så att hela antalet af barn i skol-
åldern under detta år utgjorde 1,111.
— Fryksände socken utgör, tillika med
Lekvattnets och Hvitsands kapell, Lys-
vik och Östmark, för närvarande ett
regalt pastorat af 2:dra klassen i Fryks-
dals kontrakt af Carlstads stift. Hela
pastoratet består af 36IV04 förmedlade
mantal, med 1 mantal prestgård; ve-
derlaget är 9 tunnor, och hela befolk-
ningen steg 1856 till 17,521 personer.
Vid första inträfi"ande ledighet skall i-
mellertid Östmark afskiljas från pasto-
ratet och utgöra ett särskildt regalt
gäll af 3:dje klassen. Socknen, i gamla
tider kallad Frijksene, har varit annex
till Sunne och redan af gammalt haft
kyrka, hvilken blifvit flyttad tre gånger
och för hvarje flyttning varit obrukbar
af ålder. Först stod hon. berättar Fer-
now, vid Tborsby-(Rögd-)elfvens förening
med Fryken, och derifrån flyttades hon
ett stycke i nordost till en hög kulle
på Prestbohls egor, och vidare till sin
nuvarande plats på en udde mellan
Rögd- och Mangs-elfvarnas utlopp. Ett
altarskåp och en dopfunt af sten äro
ännu qvar sedan katholska tiden. —
Inom socknen ligger Bada bruk, en
gammal gård, likasom Westanvik och
Thorsby, der Fryksdalens första bebyg-
gaic Thore eller Thori Jotun skall
hafva bott. — Bland socknens forn-
lemningar nämnas en ättehög på Gerds-
viks udde, söderut ifrån Bada, samt
flera större och mindre ättehögar ett
litet stycke från den förra, och af hvil-
ka en blifvit ansedd som Thore Jotuns
graf. En åttondels mil norr om Bada
synas vid Frykens strand lemningar
efter en stenbro och derjemte en sten-
sättning, så jemn som på de slätaste
stadsgator, efter Fernows uppgift. Nära
derinvid är också tecken efter ett forn-
tida domaresäte. — Adress: Sunne.
Främbj, eller Kråmmaudeby och
Främdeby. Sätesgård nära Falu stad i
Kopparbergs socken, har ömsom tillhört
kronan, ömsom enskilda personer. Ar
1447 namnes som egare en Wilkin Ols-
son, 1490 Per SeS'resson till Främman-
deby, hvilken anses som stamfader för
adliga ätten Svinhufvud af Qvalsta, och
hvars hustru, Barbro Johansdotter eller
Ligeraarsdotter, förde 2 hjorthorn i blått
fält. Bergsmannen Ped. Siverdsson in-
nehade gården 1542; år 1548 egdes
den af Jöns och Daniel Thorkilssöner,
men från 1552 till och med 15 57 un-
der säterifrihet af kon. Gustaf 1, som
vistades på gärden, då han besökte
Kopparberget, hvarföre man der hade
uppsatt en »herrebyggnad med 7 stufvor
och 39 fönster». Aren 15 57 och 1561
förlänades gården åt en Jöran Persson
på Risholm, kallad konungens troraan,
och kom efter honom till flera andra,
men blef 168 2 reducerad som kungs-
gård och anslogs 1694 åt landshöfdin-
gen i länet på hans lön. År 173 5 blef
likväl V3 af gården återställd åt råd-
mannen 01. Persson Forsslind, och år
17 52 utfärdades skattebref på det öfri-
ga, så att gården sedan varit i enskil-
das händer. Daniel Thorkilsson till
Främdeby adlades af konung Erik och
hade till vapen ett svinhufvud; det be-
rättas, att han af Carl IX fått Liljan
i Aspeboda socken till faddergåfva. En
af hans söner var 100 år gammal, då
han dog; en annan, Erik Danielsson,
var bergsman, den tredje, Jöns Dani-
elsson, var befalluingsman i Dalarne,
och den fjerde, Daniel, blef kyrkoherde
i Wika. En af Daniels magar var pro-
sten i Leksand, Elof Terserus. Daniel
Thorkilssons enka blef sedan gift med
bergsknapen Christopher Olsson, sona
adlades af Gustaf den Store, men en-
ligt berättelse gifvit till konungen 20
skS koppar för att bli utstruken ur
adelsmatrikeln, på det hans gårdar skulle
tillfalla hans döttrar med första giftet
och icke falla under kronan. Se Hiil-
phers Dal-resa, sid. 337 och 436.
384
FrämmeBtad.
Fråmmeslat). Modersocken i Wiste
härad af Skaraborgs län, S^/^ mil s. o.
från Wenersljorg genomfluteii af Nos-
san, uppgifves liafva en areal af 10,5 30
tunnland, af hvilka 225 äro sjöar och
kärr. Halfva socknen är skogsbygd och
består dels af Främmestads säteris skog,
dels af häradsailmänningen Eolken; ra-
dande jordmånen är svartmylla och gan-
ska bördig; ängarne äro bevuxna med
löfskog och bestå till det mesta af raa-
dér, som gifva ymnigt och godt hö.
Socknen, som består af 8%g hemman
skatte, 3^g dito krono och lO^/g frälse
samt år 1857 var uppskattad till ett
värde af 119,002 rdr banko, beboddes
fir 1840 af 1,200 personer, men hade
1850: 1,253 och 1856: 1,362 invan.
Socknen hade s'stnämda år både fast
och ambulatorisk folkskola med 2 exa-
minerade och 1 oexaminerad lärare,
hvilka tillika med klockaren i skolorna
undervisade 27 9 barn, medan 44 barn
undervisades i hemmet, 9 bivistade all-
mänt läroverk och 29 hade enskild un-
dervisning. — Främmestad, fordom re-
galt pastorat och förenadt med Tenge-
neds, hvilket då bestod af 9 socknar:
Tengened, Träkorna, Lägnum, Hyringa,
Malma, Främmestad, Bäreberg, Flake-
berg och Bjärby, men omkring 1645
skiljdt från Tengened, utgör nu ett pa-
tronelt pastorat af 3:dje klassen i Wä-
ne härads kontrakt af Skara stift. Pa-
tronatsrätten tillhör Fräraraestads säteri.
Hela pastoratet, bestående af 32'/jg för-
medlade mantal, med Vo mantal prest-
gård, beboddes 1856 a? 2,022 perso-
ner. Kyrkan, belägen 5 mil frän Skara
och 4Vo niil från Lidköping, Weuers-
borg och Alingsås, är en af de vack-
rare landskyrkorna, oval, af sten och
utan torn, uppförd år 1775 och kallas
Hedvig Charlotta. Förra kyrkan låg
helt nära till sätesbyggningen på Främ-
raestads säteri, och när hon råkat i så-
dant förfall, att en f!y måste byggas,
anlades denna något öfver 600 alnar
från gamla kyrkogården, men på säte-
riets åkergärde. Dåvarande egaren af
Fräramestads siiteri, baron J. H. Posse,
som ansenligt bidrog till den nya kyrko-
byggnaden både med penningar och an-
nat, bedref och ledde personligen arbe-
tet. — Vigtigaste gården i socknen är
FrämmeBtad.
Främmestads säteri. — Bland socknens
fornminnen namnes en forntida dom-
plats vid Bäck och den s. k. Astrids
Graf, hvarom se Främmestads säteri.
_ — Adress: Sollebrunn.
Främmestad. Sätesgård i Frärarae-
stads socken och Wiste härad af Ska-
raborgs län, belfigen vid Nossan, sora
här gör ett 24 fots fall, synes i äldre
tider hafva tillhört den i orten mycken
egendom innehafvande slägten »af Tre
Rosor»; Bengt Gabrielsson Oxenstjerna,
hertig Carls råd, gift med Sigrid Rops
af denna slägt, skref sig till Främme-
stad mot slutet af 1500-talet. Hans
måg, Nils Thuresson Bjelke, hvilken,
sedan hertig Carl blifvit konung, måste
rymma ur riket, men återkom år 1612
och ligger begrafven i Linköpings dora-
kyrka, skref sig äfvenledes till Främme-
stad, äfvensom dennes måg Erik Carls-
son Oxenstjerna, introducerad under M
1 bland friherrar och död år 1662.
Dennes måg, friherre Axel Leijonsköld,
var sedan egare till år 1679, då gene-
ral-majoren Peder Larsson Hierta till-
bytte sig Främmestad med tillhörande
gods emot sina arfvegods i Halland
samt 400 dal. silfvermynt i raellangift.
Hans son, generalmajoren Lars Peders-
son Hierta, och dennes son, general-
majoren Lars Larsson Hierta, egde se-
dan efter h varandra Främmestad, sora
af den sistnärade omkring medlet af
1700-talet såldes, men år 1845 af hans
sonsons son, frih. Fredrik Philip Hierta,
återköptes. Den sistuämde är för när-
varande innehafvare af egendomen, sora
under mellantiden efter hvarandra till-
hört en von Zelow, friherre J. H. Posse,
friherre J. H. Lillje, Herman af Peter-
sens, friherre N. Silfverschiöld, Adolf
Coyet, kon. Carl XIV Johan och kon.
Oscar I, af hvilken nuvarande egaren
köpt gården.
Egendomen består af omkring 10
mantal säteri, rå och rör samt frälse,
med en areal af något öfvcr 4,600 tunn-
l:d, jemte tegelbruk, såg, vadmals-stamp,
benstamp samt qvarn med 6 par ste-
nar, drifven af det 24 fot höga Balje-
fors-fallet; 3:ne andra ännu obegagnade
fall i Nossan tillhöra dessutom egendo-
men. — Till Fräramestads säteri hörer,
FrUmmestad.
enligt Göta HotVätts dora af 17 38, jus
patronatus i Fiämmestads församling.
På det till egendomen hörande liem-
manet Bredgårdeu är Jakob Johansson
Vestrogothus, år 1570 biskop i Skara,
född, och berättas han hafva rymt un-
dan värfvare, under det han stäckte hö
i Bredgårds hage, samt begifvit sig till
Skara och der fått tillfälle att studera.
På eu annan hithörande gård, Råglan-
da, säges drottning Astrid, Olof Sköt-
konuugs dotter, Norska konung Olof
den Heliges gemål, hafva under sina
sista lefnadsår bott, och visas ännu hen-
nes graf derstädes. Åtskilliga andra
fornminnen, såsom ättehögar, hälleki-
stor, stensättningar m. m. å egendo-
mens område vittna om att denna ort
varit tidigt bebodd.
Frånimestad. Ett mantal säteri uti
Sone socken och Kållands härad af Ska-
raborgs län, vid stranden af Wenern,
egdes 185 7 af kapiten C. Pählman och
var taxeradt till 6,37 5 rdr bko. Bland
äldre egare nämnas öfverstlöjtn. grefve
Ad. Ekeblad 1814 och grosshandl. L.
Hjertströra 1830.
Krämsbacka. Tvänne välbyggda går-
dar vid Hosjön uti Stora Kopparbergs
socken af Dalarne, tillhöriga bergsmän.
Från Gustaf Wasas vandringar i Da-
larne berättas, att, när han kom från i
Ornäs öfver sjön Runn till Korsnäs,
der han gick in i hyttan, stod der en i
bergsman, Nils Hansson på Främsbac-
ka, hvilken var en af Christians med-
hållare, och när »Gustaf såg honom der I
ståendes, stack han sig ut och gick in I
i Sandvikshyttan, der han begärte af |
en smältare visa sig väg till herr Joen '
i Svärdsjö; så följde smältaren honom !
till vägs och visade honom vägen, och ;
då gaf herr Gustaf honom en sölfver- i
dart, sågandes: Om Gud hjelper mig, i
sä kom till mig, då skall jag väl be- i
tala dig.»
_ I
Krändöga. Ett mantal säteri uti
Fcrglanda socken och Walbo härad på
Dal, äfveu kalladt Frändö, egdes 15C3 j
af Christopher Torstensson på Ulfstorp; I
1610 af Erik Christophersson; 1619 af |
hans enka; 1637 af fru Ebba på Ulfs- I
IT.
Fr».
385
torp. Gården kallas gamma! sätesgård
1681 och tillhörde då fru Margareta
Ekeblad; 1716 innehades den af Ag-
neta Silfversvärd; 1736 af löjtn. Wall;
17 67 af hof-auditör Hoffstedt; 1794 af
kapiten llidderbjelke; nu af bönder. På
egorna fiunas 2 oskattlagda sågnr.
Fränssätcr. Ett mantal frälsesäteri
uti Skedevi socken och Finspongs Läns
härad af Linköpings län, utgör, tillika
med Häfia stångjernsbruk, Sillesjö gård,
Skärforss manufakturverk och Reymyra
glasbruk m. m., ett gods af öfver rdr
270,000 banko taxering. Frängsäter,
som i äldre tider varit blott frälse, till-
hörde jemte V* mantal Brånstorp år
1687 fru Martha Kurck, enka efter Ar-
vid Ivarsson Natt och Dag; åren 17 00
och 17 25 var jägmästaren O. Mörner
egare af gården, hvilken 1783 som sä-
teri innehades af generalmajor v. Post
och 1825 af kapiteu E. G. von Post.
Så väl Frängsäter som de ofvannärada
gårdarna och verken tillhöra nu kapiteu
von Posts arfvingar, brukspatron Victor
v. Post m. fl. Frängsäter särskildt be-
står af 1 mantal frälsesäteri med tegel-
bruk, 1 mantal frälse samt V2 ii^antal
frälse gästgifvargård, som eges till sä-
teriet.
frö. Gammal sätesgård af 1 man-
tal skatte- och 1 niant. frälse-säteri uti
Lillkyrka socken och Åkerbo härad_^ af
Linköpings län, fordom kallad Ofrö
eller Öfverö, skall hafva tillhört Jakob
Thuressou llosengren, men blifvit åter-
leranadt till kronan år 15 58. Enligt
redaktions-jordeboken har skatte-säteriet
varit krono arf och eget, men blifvit
af Per Auderssou Törnesköld köpt år
1638 samt skall vid slutet af 17:de år-
hundr. hafva tillhört Törneskölds måg,
Simon Rosenberg [\ 1689) och hans
arfvingar; frälsesäteriet tillhörde desam-
ma genom byte med E. Trotz. Samti-
digt med eller före Simon Rosenberg
torde hans måg, öfverste Stegman (f
167 6), hafva innehaft Frö; hans arfvin-
gar innehade det år 1700; men 1726
tillhörde Frö lagman B. Sederbolm.
Bland egare i sednare tider näranas
doktor Johan Törner år 1783, öfverste
Törner 1828 och 1850 L. M. Ekelund,
49
380
Fr», liilla.
S^röderyd.
hvars arfvingsr år 185 2 innehade Fro,
tillika med Rännefjiilla, 1 mänt. frälst',
Nedra Lundby, 1 dito frälse, Fyiby, 2
mantal skatte, och Einestad, V4 mantal
skatte och V2 ^^^^ frälse, allt inom
socknen. Ernestad har tillhört Törn-
sköld och slägten Hosenberg-.
frö, lillla. By uti Eesnio socken
och Algutsrums hiirad af Ölands Södra
Mot, af hvilken drottning Margaretha
år 1408 donerat ett hemman till nun-
neklostret i Kalmar (brefvet derora lä-
ses i Ahlqvists Beskrifn. öfver Öland,
III, 185). En uti Landtborgens kalk-
berg utanför hemmanet beliutlig urbål-
kijd väg kallas Fröby STctwa.
Fröberga. Ett mantal skattesäteri
uch I dito frälse i Öfver-Selö socken
och Selebo hfirad af Södermaulands län,
är en gammal gärd, som lö49, jenitt
Vg mänt. skatte Örasen, var delad mel-
lan slägterna Svinhufvnd och Fahne-
hjelra; år 1686 egdes Fröberga såsom
frälse dels af fru Katharina Kyle, dels
af fru M. Soop tili Mälsaker; år 1695
tillhörde gården lagman Stjerneroos, som
fick frälse-rättigheten till en del flyttad
på Låsta i Strengnäs socken; och ännu
17 95 innehade hans slägt gärden, som
sedermera innehades af sliigterna Svin-
bufvud och Liljestrålc.
Fröbygårda. Färjplats i Wickleby
socken och Algutsrums härad af Olands
Södra Mot, V4 ™il vesterut fi'än sock-
nens kyrka; härifrån besörjes öfverfar-
ten till Kalmar. Omkring medlet af
September hålles hvarje år m^arknad vid
Fröbygårda.
Pröderyd. Modersocken uti Vestra
Härad af Jönköpings län, mellan Lan-
naskede, Bäckaby och Kamqvilla i öster,
Åsa i söder, Skepperstad och Ilultsjö i
väster samt Lannnskede i norr, uppgif-
ves hafva en areal af 16,24 6 tunnland,
af hvilka 1,210 äro sjöar och kärr. Af
Sjöar uppräknas Fris-, Skär-, Kall-, Ar-
set-, Holmeshult-, Esprilla-, Angsebo-
och Stensjön; af åar: Stor- eller Linne-
ån, som börjar i Linnösjön i Haltsjö
socken, går genom Kultsjön, Fris- och
Kallsjön iu i Östra Härad och der
får namn af Emm-ån, samt Lillan eller
Skeppersta-ån, som kommer från Skep-
perstads socken och går ned i Stor-ån.
Socknen är i synnerhet märklig genom
sin rikedora på mineralier; här finnes
t. ex. på Arsets utmark ett silfvermalm-
streck, som på 1760-talet bearbetades
för Adelfors' guldverks räkning, men
icke lönade sig; vidare förekommer kop-
parmahn på Arsets, Fröderyds, Esprilla
och Ilokhults egor, der Fredriksbergs
grufva i det förut s. k. Kyrkoberget nu
åter bearbetas (se Fredriksberg). På
Notteryds egor, omkring 1 mil söder
om Arset, ligga Inglamåla jerngrufvor.
Vidare finnas i socknen kalk- eller lim-
steiishxoit vid Arsets by, ^yar^brott pä
Torps egor, pipsten på Fröderyd Norre-
gårdens. Socknen har mycken linodling
och förfärdigar väf till afsalu; bisköt-
seln är icke obetydlig. Socknen består
af 23Vo mantal skatte, 3Vie mantal
krono samt 5V<> dito frälse och bebod-
des år 1840 af 1,180, 1850 af 1,422
och 1856 af 1.437 invånare. Fröderyd
hade sistnämda är fast folkskola med
en examinerad lärare, som undervisade
88 gossar och 56 flickor^ medan 2 flic-
kor undervisades i hemmet och 9 barn
saknade undervisning. — Fröderyds soc-
: ken, omkring år 1300 kallad FrBryd
eller Frearijd, utgör för närvarande till-
lika med Kamqvilla och Bäckaby ett
konsistorielt pastorat af 2;dra klassens
I:sta afdelning i Vestra Härads kon-
trakt af Wexiö stift. Hela pastoratet
består af 84^/jg mänt., med 1 V4 mau-
! tal prestgård och 1 dito stom; veder-
laget är 5^/g tunnor, och pastoratets
befolkning uppgick år 1856 till 4,097
personer. Kyrkan, belägen 5V2 ™^^
I från Wexiö och 7 mil från Jönköping,
I är gammal och byggd af sten; den
I förvaras ett »munkskåp», eu djup dop-
funt, en bild af Luther, trampande på
påfven, m. m. En sägen berättar, att
man först ämnade anlägga kyrkan vid
Fröset, njira Fröderyd, vid den å, som
i kommer ur Linnösjön, der ett rör visas
! med en stor sten; men ett bergsrå i
i Byaberg, nära »Dansarebacken», nedref
om nätterna hvad som byggdes om da-
gen, h vårföre kyrkobyggnaden flyttades
I till det nuvarande stället, och när rået
I hörde klockljuden, flydde det till Gröns-
I^^riidingre*
kulla i Hjelmseryd. Den så kallade
wDansarebackeu» lis?ger på frälsehemma-
net Röshults egor och är ett bland de
lAiiga minnen af Frejakulteo, som fö-
rekomma i Fröderyds socken. Söder
om kyrkan står en runsten, rest af
uBjörn efter sin broder Sven». Bland
kyrkoherdarna i Fröderyd märkes för-
fattaren af Smålands Beskrifniug, Sara.
Kogberg, f 17 CO. — Adress: Wexiö.
Frödinge. Modersocken uti Sevedes
härad af Kalmar län, 1 mil o. n o. från
Wiromerby, uppgiives hafva en areal af
30,479 tunnland, af hvilka 4,1 1>0 äro
sjöar och kärr. Socknens vigtigaste sjö
är sjön Yxnern. Frödinge består af
20 V4 mantal skatte, I^/g mantal krono
samt 16Vo dito frälse, var 1857 taxe-
rad till 17 8,6 20 rdr bko och beboddes
år 1840 af 1,776, 1850 af 1,925 och
1856 af 2,053 invånare. — Frödinge
socken utgör ensnm ett konsistoiielt pa-
storat af 3:dje klassen i Tunaläns och
Sevedes kontrakt af Kalmar stift. Prest-
gården består af 1 Vg mantal. Kyrkan,
belägen 10^/^ mil från Linköping, 5
mil från Westervik och 1 mil frän Wim-
nierby, är byggd af tiä år 1739. —
Inom socknen ligga säterierna Stjernvik
vid sjön Yxnern, 1 mantal, och Möc-
kelhult, Vo mantal — Adress: Wim-
raerby.
Pröel, eller Pröijcl. Annex-socken
uti Heide Ting af Gotlands södra fög-
deri, 3^4 'ni' v. s. v. från Wisby, vid
iiafvet, uppgifves hafva en areal af
8,771 tunnland, af hvilka 220 äro sjö-
ar och kärr. Socknen, som består af
HVg mantiil skatte, taxerade till rdr
52,427 bko är 1857, beboddes år 1840
af 508 personer, men hade 1850: 586
och 1856: 607 invånare. . — Frö»! är
annex till Klinte konsisforiela pastorat
al 2:dra klassen uti Medelkontraktet af
Wisby stift. Kyrkan, af sten, uppgif-
ves vara byggd år 1166; der finnas
ivänne likstenar raed runinskrift. —
Adress: Wisby.
Kröjereil. Modersocken i Wartofta
härad af Skaraborgs län, 2Vo niil v.s. v.
från Sköfde, uppgifves hafva en areal
af 13,191 tunnland, al hvilka 250 äro
FrijJeiiSuada.
387
kärr och mossar. Ingen sjö finnes in-
: om socknen, som från norr till söder
; genomskäres af Tidau samt två smärre
åar, Yan och Lill-ån. Allmogen inom
socknen är allmänneligeu välmående,
nykter och sedlig, sköter sitt åkerbruk
: väl och bor snyggt och beqvärat; sock-
! nen ligger i skogsbygd, och derföre id-
kas här äfven handaslöjder, ehuru åker-
' bruket är hufvuduäringen. Socknen,
som består af 12^8 mänt. skatte, 2*/^^
dito krono och 3 frälse, beboddes 1840
■ uf 1,03 5 personer, men hade år 1850:
i 1,235 och 1856: 1,275 invånare. Uti
. socknens fasta folkskola undervisades
' sistnämda år af en examinerad lärare
och klockaren 48 gossar och 37 flickor^
medan 42 gossar och 43 flickor hade
undervisning i hemmet. Såsom grund-
!ond för en skol-inrättning skänkte M.
•Julin år 1810 ett kapital af 200 rdr
bko samt 25 tunnor råg och 2i5 tun-
nor hafra. — Fröjereds moderförsam-
ling utgör, tillika med Korsberga och
Fridene, ett kousistorielt pastorat af
! 2:dra klassen uti Kåkinds kontrakt af
Skara stift. Hela pastoratet, som be-
står af 31V16 förmedlade mantal, med
I mantal prestgård och 1 dito stom,
beboddes 185 6 af 2,7 06 invånare; ve-
derlaget är 1 4 tunnor och 12 kappar.
Kyrkan, belägen 2V0 mil från Sköfde,
IV4 mil *"iån Hjo samt 6 mil från Ska-
ra, är af sten, men saknar torn. Uti
byn Orrleka, V4 n^i' vesterut från nu-
varande kyrkan, tror man, att fordom
en kyrka stått, emedan lemningar ännu
synas der efter ringmurar och sönder-
■ slagna grafstenar. Om denna kyrkas
' namn och tiden för dess nedtagande
vet man ingenting. — Inom socknen
ligga Annejorss bruk och säteriet Svens-
torp. — Adress: Hjo.
JVöjesiunda, eller Frösluuda. Annex-
socken i Lagunda härad af Uppsala län,
i söder om Alsta-sjön och Orsunds å,
mellan Girista i öster, Litsleua i söder.
Biskopskulla i vestsydvest samt Nysätra
och Gryta i norr, uppgifves hafva en
areal af 2,708 tunnland, af hvilka 230
äro sjöar och kärr. Socknen är en slott
med spridda kullar och icke alldeles
i skoglös. Rådande jordmånen är dels
1 lera, deU svartmylla; hufvudnäringeu
388
Frbkind.
Frölunda.
är åkerbruk, och dertill kommer något
fiske i Aldta sjö. Socknen, bestående
af 14 förraedl. uiant. skatte, Vo niaut.
krono och 4^8 ^^^^ frälse, var 1857
taxerad till 149,248 rdr bko och be-
boddes år 1840 af 340, 1850 af 407
och 1856 af 415 invånare. Uti sock-
nens fasta skola undervisades sistnänida
år 27 gossar och 20 flickor, medan 15
gossar och 18 flickor undervisades i
hemmet. Skolan hade en examinerad
lärare utom klockaren. — Socknen fö-
rekommer år 1314 under namnet Fr0s-
lunda såsom hörande till Laghund och
är nu annex till Biskopskulla regala
pastorat af 2:dra klassen i Laganda
kontrakt af ärkestiftet. Kyrkan, belä-
gen 2V2 ii^il v. 3. v. från Uppsala, är
gammal, af gråsten, utan torn, repare-
rad år 1830. Hon skall ursprungligen
vara byggd af en Per Teet till Knyl-
linge, hvars bild ännu förvaras; före
hans tid skall orten hafva hört till Bi-
skopskulla socken. — Af fornminnen
nämnas en offerlund, »Frejs Lund», vid
kyrkan, kanske ock en åt Thor helgad
dylik lund derinvid, samt flera grafhö-
gar, den största vid Knyllinge, och sten-
sättningar nära kyrkan samt vid Hamra.
Vid Orsunds Bro, gamla gränsen mel-
lan Tiunda- och Fjerdhundraland, är by-
tesplats för slättbygdens spannmål och
skärgårdens fiskvaror. Söder om ån, på
allmänningcn Rymningen, hade Gustaf
Wasa ett läger år 1521, — Bland
socknens gårdar märkas: Thorslunda,
Hamra och Taxnäs. — Adress: En-
köping.
Frökind. Härad i Skaraborgs län,
söderut från Falköping, begränsadt eller
genomskuret af statens vestra jern vägs-
bana samt af den under anläggning stå-
ende jernvägslinien Falköping — Jönkö-
ping, uppgifves hafva en areal af 33,0 49
tunnland, af hvilka 2,180 äro sjöar och
kärr, och består af en jemn, skoglös
trakt med god jordman, sä att åker-
bruk är befolkningens förnämsta närings-
gren. Häradet består af socknarna Kin-
nevad, Wårkumla, 1 9 förmedlade man-
tal af Grolanda, 1 2Vg förmedl. mantal
af Börstig, Brismene, 4^/, förmedlade
mantal af Asarp och /^/g förmedlade
mantal af Smula. Hela befolkningen
steg 1856 (ill 3,142 personer. Tillika
med OUebcrgs tingslag af Wartofta hä-
rad utgör Frökinds härad ett tingslag
med tingsställe i Leaby af Karleby soc-
ken; med Wartofta härad i dess helhet
utgör Frökind en domsaga och ett fög-
deri. Häradet lades 1611 till hertig
Johans, kon. Johan IILs sons, fursten-
dörae, men tillföll åter kronan vid her-
tigens död.
Pröllinge. Säteri af H/^ hemman
uti Getinge socken och Halmstads hå-
rad af Hallands län, med underlydan-
de, tillhörde år 1857 kapiten Fredr.
Brummer. Säteriet, bildadt af hemma-
nen Fröllinge och Dahl, fick säterifrihet
år 1623, då det egdes af Holger Ro-
sencrantz. En sten, inmurad i södra
gafveln af gårdens i sednare tider upp-
förda corps-de-logis, har inskriptionen:
Anno 1623 lod erlig och xoellbördig mand
Holger Rosencrantz Börjesson, Kongl.
Maj:ts Befallningsmande på Gythland,
och hans Fnie Vibike Thott bygge dette
hus. Prov. 10. Herrens välsignelse gör
huset rikt. Efter hr Holgers död bod-
de hans enka några år på Fröllinge;
men efter hennes död ärfdes Fröllinge
och Bårarp (uti Refvinge socken) af
hennes dotter Margaretha, som var gift
med öfverste Sten Holk, om hvilken
det berättas, att han den 20 Oktober
1678 i rusigt tillstånd med värjan ihjäl-
stack stadsmajoren i Halmstad, Ness-
ner. Efter Holk tillföll egendomen haus
dotter, Riborg Holk, gift med fänriken
Claes Rålanib. bägge döda utan arfvin-
gar. Fru Riborg testamenterade går-
den till en fröken B. Alilefeldt, som
vistats hos henne under hennes enke-
stånd, och fröken sålde gården till ma-
jor Chr. D. von Konow och hans fru,
Euphrosyne Cronström. Deras magar
delade egendomen, så att major P. Stra-
lenberg fick Fröllinge och ryttmästar
Casper Ehrenborg fick B;irarp. Major
Stralenbergs fru, som afled 1795, var
mormor till major P. Brummer, som
egde gården 1818. — Gården är väl
bebyggd och försedd med trädgårdar,
qvarn, såg, tegelbruk m. m.
Frölunda. Annex-socken i Askims
härad af Göteborgs läns Vestgöta-audel,
Frölunda.
Frbslanda.
389
V2 mil 8. s. v. frän Göteborg, vid haf-
vet, uppgitves hafva en areal af 5,925
tunnland, af hvilka 50 äro sjöar och
kärr. Socknen består af 33 mantal
skatte, iVg t^ito krono samt 4V4 frälse
med 25 holmar, öar och skär, 5 skatt-
lagda ängar, '2i oskattiagda torp m. m..
alltsammans 1857 taxeradt till 221,370
rdr bko. Befolkningen, som 1840 ut-
gjorde 1,800 personer, steg 1850 till
1,894 och 1856 till 1,950 invan. Uti
socknens ambulatoriska skola undervi-
sades sistnämda år af en examinerad
lärare 100 gossar och 107 flickor, me-
dan 19 gossar och 21 flickor hade en-
skild undervisning och 12 barn under-
visades i hemmet, — Frölunda socken
är annex till Fässbergs prtebende-pasto-
rat af l:sta klassen i Doraprosteriets
Södra kontrakt af Göteborgs stift. Kyr-
kan, uppförd af gråsten, är af okänd
ålder. — Till socknen hörer ön Känsö,
bvarom se denna artikel. — Adress:
Göteborg.
Frölunda. Anuex-socken uti Kinds
härad af Elfsborgs län, 4Vt ixiil söder-
ut från Boras, geuomfluten af Atran.
uppgifves hafva en areal af 15,297 tunn-
land, af hvilka 936 äro sjöar och kärr.
Socknen består af S^^ie mfintal skattt,
Vg mantal krono samt 8^/g dito frälse,
taxerade 1857 till ett värde af 51,600
rdr bko. Folkmimgden, är 1840 upjv
gående till 832 personer, utgjordes iir
1850 af 930 och 1856 af 888 invan.
Socknen hade sistnämda år ambulato-
risk skola, hvari 18 gossar och 21 flic-
kor undervisades, medan 31 gossar och
35 flickor hade undervisning i hemmet.
Lärarne, 1 examinerad och 1 oexanii-
nerad, äro gemensamma för Kalf, Mår-
daklef och Huksvik. — Frölunda soc-
keu är annex till Kalfs rcgala pastorat
af 2:dra klassen i Kinds kontrakt af
Göteborgs stift. Den gamla stenkyrkan
nedrefs 1825, och den 19 Nov. 1826
invigdes en ny, vacker stenkyrka. —
Inom socknen låg det fordna fästet
Kinnahus, hvarom se denna artikel. —
Adress: Svenljunga.
Prösböke Skog, uti Slättåkra socken
och Hahustadii härad af Hallands län,
uppgifves af traditionen som stället för
en drabbning mellan Svenskar och Dan-
skar, hvilket äfven öfverensstäramer med
PuiTendorfs, Dalins och Celsii berättel-
ser om ett slag, som vid Kyndelsraesso-
liden år 1563 stått å Frösböke skog.
Nils Sture, som vid tillfället förde Sven-
ska hufvudbanéret, föll i konung Erik
XIV:3 onåd äfven derföre, att han den-
na gång icke åtföljdes af krigslyckan.
Frösbammar. Säteri uti Arboga soc-
ken och Åkerbo härad af Westerås län,
på en udde i Hjelmaren, V4 mantal
med underlydande 1 V4 mantal frälse,
har tillhört slägterna Olivecrantz på
1600-talet, Heykensköld omkring 1820,
egdes 1847 af D. Liljeström; bebos nu
af bönder.
Fröskog.
Annex-socken uti Tössbo
härad på Dal och Elfsborgs län, om-
kring den med Aniramen sammaubän-
gaude Ärrsjön, uppgifves hafva en areal
af 14,5 57 tunnland, af hvilka 2,480
äro sjöar och kärr. Utom Arrsjön hör
Hultsjön till socknen, tillika med delar
af Knarrby-sjön, Käppe-sjön och andra.
Från Knarrby-sjön går en å till Ärr.
Socknen, som består af 3IV16 mantal
skatte, iVo mänt. krono samt 9^4 dito
frälse, med 1 rajölqvarn på skattejor-
den, 3 sågar, 1 mjölqvarn, 1 knipp-
och 2 spikhamrar samt 1 valsverk på
frälse, var 1857 taxerad till 311,925
rdr bko. Befolkningen, 898 personer
år 184 0, utgjordes år 185 af 1,142
och 1856 af 1,239 invånare. — Frö-
skogs socken är annex till Hesselskogs
konsistoriela pastorat af 2:dra klassen i
Norra Dals kontrakt af Carlstads stift.
Kyrkan, belägen 2 mil v. s. v. från Åmål,
är af trä, utan torn, byggd år 1729,
sedan gamla kyrkan året förut afbrun-
nit genom åskeld. — Inom socknen
märkes säteriet Stenarsbyn, nu Christine-
dal, med jernverk. — Bland socknens
fornlemningar förekomma på ett berg
vid Österbyn lemningar efter en borg,
med dubbel mur vid ingången; forn-
leraningen kallas Slottet. — Adress:
Åmål.
Frösltiiida. Ett mantal säteri uti
Harakers socken och Norrbo härad af
Westmanlands län, vid Svartån, kalla-
390
I^^riislunda*
V^rbsnnda.
des fordora Frösslundir och namnes re-
dan år 1288, då biskopen i Westerås
tillbytte sig denna gård mot '/g ' kop-
parberget. Gården har sedan tillhört
slägterna Kidderhjerta, von Hauswolff,
Pistolsköld, Torpadius, von Duben och
Goés — Efter den Ibrdna offerlunden
Vid Fröslunda torde ännu spår finnas
qvar.
Frösluuda. Elt mantal säteri uti
Sunnersbergs socken och Kållands hä-
rad af Skaraborgs län, var 1857 deladt
i tre delar; */i5 mantal, värda 1,1)20
rdr bko, egdes af omyndiga; ^/j^ dito,
värda 2,400 rdr bko, tillhörde enkefru
Ahl^n i Lidköping, och Vis ^'*o» ''^^'
derside tiil 2,880 rdr banko, egdes af
löjtnant G. Vennerus. Gården har för-
ut varit innehafd af en gren af ätten
Ekeblad, som utgick år 1670, då den
köptes af en Ekeblad till Stola, hvar-
efter Fröshinda länge tillhörde grefliga
ätten Ekeblad, (jården har vacker träd-
gård, mycken skog, god åker och fiske
i Gissäugs-vikeu af Wenern.
Fröslhlllt. Modersocken i Simtuiia
härad af Westerås län, på Orsunds åns
södra strand, mellan Hernevi uti öster,
Sparsätra i söder, Simtuiia i vester och
nordvest samt Thorstnna i nordost, upp-
gifves bafva en areal af 4,235 tumil.,
af h vilka 30 äro sjöar och kärr. Sock-
nen är ett af låga åsar afbrutet slätt-
land, som sluttar mot nordost och sö-
der; jordmånen är' lera och sandmylla;
åkerbruket hufvudnäringen. Socknen be-
står af 3 2Vo förmedl. mantal, af hvilka
22 äro bkatte, 2Vo krono och 8 frälse.
Befolkningen, 18 40 uppgående till 534
personer, var år 1850: 549 och 1856:
564 invånare. Uti socknens fasta folk-
skola undervisades sistnämda år af en
examinerad lärare 23 go.^^sar och 14
flickor, medan 21 gossar och 25 flickor
nndervisades i hemmet. — Socknen,
fordom kallad Frejestuna ocli FrOstlopt,
under det sednare namnet förekomman-
de år 1314 såsom tillhörande prov. Sim-
bohundceri ni' Ficedhrundia och ärkestiltet,
utgör för närvarande, tillika med anne-
xet Hernevi, ett konsistorielt pastorat
af 3:dje klassen i Södra Pjerdhundra
kontrakt af ärkestiftet. Hela pastoratet
består af 5 2'/g förmedlade mänt,, med
1 mantal prestgård och 4 tunnor ve-
derlag; hela befolkningen utgjorde år
1856 ett antal af 968 personer. Kyr-
kan, belägen 1 V4 rail från Enköping
och 4V2 fni' från Uppsala, är af hög
ålder; kyrkoherdelängden är känd se-
dan år 1593. — Socknen är gammal
l)ygd och har talrika fornminnen; vid
Gästre by tror man t. ex. att en stad
legat, och tre hemman af byn kallas
ännu Ho/gården efter ett der förmodad t
konungasäte. Vid Brunby stå tvänne
runstenar. Pä gärdet vid kyrkan skola
qvarlefvor finnas efter en gammal mur,
hvilken af Grau uppgifves hafva tillhört
ett »kloster» eller ett kapell. — InL'.en
större gård finnes inom socknen. —
Adress: Enköping.
Frösuiida. Modersocken i Seniing-
liundra härad af Stockholms län, mel-
lan Orkesta i sydvest, Wada i sydost,
Kärsta i öster, Närtuna i nordost, Skep-
tuna och Lunda i nordvest, uppgifves
hafva en areal af 7,383 tunnland, af
af hvilka 390 äro sjöar och kärr. Sock-
nens vigtigaste vattendrag är den å,
som längre ned kallas Åkers-ån, och
hvilken här bildar sjön Hederviken i
nordost samt utgör socknens östra gräns
tiil Helgösjön i sydost, der den uppta-
ger elt vattendrag frän Lindholms-sjön
i Orkesta socken. Akers-åns vatteudrag
utgör en del af en forntida segel-, eller
åtminstone båtled. Omkring dessa vat-
ten är socknen slättbygd; vid gränser-
na i nordvest och söder finnas berg-
kullar eller låga åsar, icke utan skog.
Rådande jordmånen är lera, sand- ocn
m ojord ; åkerbruk är hufvuilnäringen.
Socknen består af 15 hemman skatte,
8 dito krono och OVg frälse, år 1857
taxerade till ett värde af 163,150 rdr
bko; den beboddes 1805 af 623, 1850
af 626 och 1856 af 683 invånare. Uti
socknens fasta folkskola undervisades
sistnämda år af en examinerad lärare
36 gossar och 36 flickor, medan 3 barn
hade enskild undervisning och 1 1 barn
undervisades i hemmet. — Socknen fö-
rekommer år 1314 under namnet Ft'0-
isttnd, hörande till SoemingiahundcBri, och
utgör för närvarande, tillika med Kår-
sta, ett konsistorielt pastorat af 2:dra
V^rBaunda.
klassen i Seraiughundra kontrakt af är-
kestiftet. Hela pastoratet består af SPVg
förmedl. mantal, med 1^/4 mänt. prest-
gård; vederlaget iir 15 tunnor 3 kap-
par, och pastoratels hela befolkning upp
gick år 18r)0 till 1,387 personer. Kyr-
kan, belägen SVo mil från Sigtuna och
4V2 mil frän Uppsala, har en graf för
slägten Oruehufvud. — Bland minnen
från forntiden uppräknar Liljegren 3
runstenar, af hvilka en i kyrkodörren;
derjemte nilranas lemningar efter bor-
gar i norra bygden på Skrefsta och
Ottestads egor; r.n St. Olofs källa vid
Thorsholma; en backe vid Wreta kal-
las Ryssebacken. Åtskilliga gårdar näm-
nas i handlingar från tiden omkring år
1300. Uti Stolp-Ekeby bys gärde fin-
nes ett antal grafhögar, af hvilka de
större hålla vid pass 30 alnar i diame-
ter. — Bland gårdar i socknen miir-
kas: Helgo, Billsta och Löfsta, der den
bekanta mamsell Warg, under namnet
Kajsa Warg alla Svenska husmödrars
spiritus familiaris, varit hushållerska hos
en grefve Stackelberg. — Adr.: Stock-
holm, Mörby.
frösumla, Öfra och Nedra. Gårdar
i Solna socken och Danderyds skepps-
lag af Stockholms län, det' förra "7^2
mantal frälse, det sednare \^l^ mantal
frälse. Bland Öfra eller Stora Frösuu-
das egare nämnas grefve Brahe 1772.
grefvinnan d'Orozca på 1820-talet, år
1859 enkefru Octavia jif Sillen; Nedrn
Frösunda tillhörde 17 72 en Wallen-
crentz.
FrösTeil. Annex-socken i Wadsbo
härad af Skaraborgs län, genorafluten
af Osan, uppgifves hafva en areal af
1,458 tunnland, af hvilka 10 äro sjöar
och kärr. Rådande jordmånen är lera,
mylla och sand; socknen har bördiga
niadängar och har fordora haft vacker
skog, hvilken dock blifvit ansenligt med-
tagen genom skogseldar. Socknen, som
består af SVg mantal skatte, Vie "ito
krono och 4V4 frälse, år 1857 taxerade
till ett värde af 88,645 rdr bko, be-
boddes år 1840 af 544 personer, men
hade 1850: 673 och 1856: 714 invå-
nare. Socknen hade sistnämda år till-
lika med Horn fast folkskola, med eu
Friisvik.
39J
j examinerad och 2 oexaminerade lärare,
\ som tillsammans med klockaren under-
visade 41 gossar och 22 flickor, medan
! 2 gossar bivistade allmänt läroverk samt
13 barn hade enskild undervisning och
10 barn undervisades i hemmet. —
Frösveds socken är annex till Horns
konsistoriela pastorat af 2:dra klassen
\ i Södra Wadsbo kontrakt af Skara stift.
; Kyrkan, byggd af sten på okänd tid,
i utvidgades år 17 73 och har 2 klockor
i i trätorn. — Ingen större gård finnes
; inom socknen, der man vid landsvägen
i mellan Sköfde och Binneberg anraäikt
ett domarsäte, af folket i bygden .kal-
ladt Jättedansen. — Adr.: Mariestad-.
> l''rösyi(lal. Landtegendom och jern-
, verk i Kihls socken och Örebro härad
: af Örebro län, består af 1 mantal sä-
I teri med underlydande omkring 6 man-
tal kronoskatte i Kihls och 2 dito i'
i Ekers socken samt andelar i Pehrshytte
j grnfvefält och Skrikarhytte masugn af
j Nora socken. Bruket är privilegieradt
j för 2 härdar och 1 hammare med 7 00
I sk'S stångjernssmide och 2 raanufaktur-
j hamrar, iivartill komma qvarn med 2
i par stenar och enbladig såg. Egendo-
j men består af 4,000 tunnland skog och
j 360 tunnland åker, hvaraf största de-
I len är afdikad med tegelrör. Invid
gården, som är bebyggd med corps-de-
j logis med två flyglar, ligger en park
j med trädgård om 30 tunnland God-
I set, som i två generationer tillhört släg-
ten Geijerstam, innehafves nu af bruks-
patron G. E. af Geijerstam. — På ett
j af gårdens gärden har fordom legat eu
by, kallad Frösvi, h vilket antyder en
åt Frej eller Freja helgad ort, af hvil-
ken den nuvarande gården fått sitt
namn. Vid gräfningar har man funnit
stenredskap och urnor med deri befint-
liga beu.
FrösTik. Två mantal frälsesäteri uti
Oppeby socken och Kinds härad af Ö-
stergötlands län, vid Åsundens östra
strand, har varit dels praebende, dels
arf och eget; köptes af P. Stjernfelt,
kallas år 1683 för Peter Kugelhjelms
säteri af 1 mantal allodial-frälse, 1 ra
och rör, räknas 1680 och 17 00 bland
krono, men i slägtens ego, tillhörde
392
Fräsvik.
derpä grefve Jakob Spens, 1725 hans
enka P. Bonde, sedan hans niAg, lagman
Sparrsköld, köptes derefter af löjtnant
P. Duse, tillhörde hans son L, Duse
1760, grefve M. Falkenberg 1783, gref-
ve J. M. Spens 1818, grefve C. Spens,
C. Apelgren och Is. Elg 1825; sedan
bönder.
FrösTJk. Två mantal säteri uti 0-
stra R^ds socken och Danderyds skepps-
lag af Stockholms län, vid Wärtan, har
fordom hört under Rydboholra; inne-
hades år 1741 af grefve Bjelke; lydde
1849 under Bogesund i samma socken.
Frösåker. Härad i Stockholms län,
innefattande östligaste delen af länet,
Tid Ålands Haf och Öregrundsgrepen,
uppgifves hafva en areal af 206,227
tunnland, af hvilka 9,220 äro sjöar och
kärr. Vigtigaste vattendragen äro 0-
lands-ån och Forssraarks-ån. Häradet,
som innefattar 160^^04 mantal skatte,
21^Vi2 mantal krono och 168^8 dito
frälse, med 2 jerubruk, 4 masugnar, 1
manufakturi, 6 grulvor och 3 lastage-
platser, alltsammans 1857 uppskattadt
till ett värde af 2,034, '^50 rdr banko,
består af följande socknar: Forssraark,
Wahlö, 99-V04 mänt. af Börstil, Gräsö,
Hökhufvud, Harg, Edebo och 4 mantal
af Ununge. Dertill komma städerna
Oregrund och Osthammar. Till hära-
det hör en ansenlig mängd öar, der-
ibland Gräsö, Söderö, Fagerö, m. fl.
Häradet hörde fordom till Rhoden, och
dit räknades äfven socknarna Wessland,
Löfsta och Hållnas. Jordbruk, hytte-
drift och bruksrörelse utgöra de för-
nämsta uäringslången för den år 1856
af 12,5 50 personer bestående befolk-
ningen. Frösåkers härad, som har sitt
tingsställe i Östhammars stad, utgör en
dorasaga tillika med Wäddö och Häf-
verö. Bro och Wätö tings- och skepps-
lag, samt tillika med Närdingbuudra
härad ett fögderi.
Frösåkers Kontrakt. Se Olands och
Frösåkers kontrakt.
Frösåker. Gammal sätesgård i Kärr-
bo socken och Siende härad af Wester-
ås län, vid Angsjöns vattendrags utlopp
Frösö.
i Granfjärden, består med Tångsta af
5V4 mantal frälscsäteri samt 33/^ man-
tal underlydande och har på 1300-talet
tillhört ätten Blå. År 1571 blef Frös-
åker utbytt från kronan af Nils Lars-
son till Weruesta mot gods och veder-
lag i Uppland; Tångsta blef dels ut-
bytt från kronan af Jesper Nilsson Cruus
år 1612, dels köpt fråu kronan 1639
och tillhörde en tid ätten Cruus. Se-
dan var gården i ätten Gyllenstjernas
händer ända till år 1825 och tillhörde
1857 löjtnant C. R. von Post. Gården
härjades af eldsvåda 1578, och år 1598,
under oroligheterna mellan konung Si-
gismund och hertig Carl, plundrades
gården af de i Westerås liggande Dal-
karlarne, som tillhörde hertigens an-
hängare.
['rösåkrarite. Åkrar i Gårdby soc-
ken och Möckleby härad af Ölands Sö-
dra Mot, anmärkningsvärda för de tal-
rika stensättningar, som der fordom
funnits. Då en sådan uppbröts 1819,
fann man på en alns djup en stor sam-
manpackad mängd af jernskenor, lik-
nande liar, och bland dem en bild af
ett djur, som sannolikt skulle föreställa
en häst. Denna är illa sammanslagen
af tunna kopparskenor och ihålig; be-
nen äro afbrutna; ett öra finnes qvar;
men det andra saknas. Längsåt ryg-
gen och halsen nedåt bringan äro tun-
na kopparlameller öfver sidestyckenas
sammanfogningar. Bilden, som är 6
tura lång och hufvudets höjd 4 tum,
anses skola föreställa Frejas häst (Frey-
fax eller Fr ey fara).
Frosö. Ö i Storsjön och annex-soc-
ken i Jämtlands läns södra fögderi, 1
mil lång och Vo ™'' bred, sammanbin-
des med Östersunds stad medelst en
bro öfver Östersundet och skiljes från
Rödölandet genom Yester- eller Rödö-
sundet samt från Sunnelandet genom
Wallsuudet. Frösön , som består af
22^1^ hemman skatte och SVg ^'^c kro-
no, 1857 taxerade till 71,340 rdr bko,
beboddes 184 af 1,036 personer, men
hade 1850: 1,042 och 1856: 1,088
invånare. Socknen hade sistnämda år
fast folkskola med 1 examinerad lärare,
som tillika med klockaren undervisade
Fr'ds».
Vrötanai
393
19 gossnr och 18 flickor, medan 2 gos-
sar undervisades i allmänt läroverk och
117 barn i liemmet. — Socknen utgör
för uiirvaraiide annex till Sunne regala
pastorat af l:sta klassen i Jämtlands
Södra kontrakt af Härnösands stift. I
gamla handlingar kallas den Frösschö,
Kyrkan, af sten, är mycket gammal;
tornet nedtogs år 1768 i anseende till
någon tillämnad utbyggnad. — Frösön,
en vacker ö, på hvilken Ostberget reser
sig till 500 fots höjd öfver Storsjöns
yta, har bördig jordmån, men föga skog
och ringa mulbete samt knappt fiske;
på öu finnas ett par små s. k. tjärnar,
hvilkas botten består af s. k. bleke,
som torkas och nyttjas till hvitlimning.
On var fordora och före anläggningen
af Östersund hela provinsens medel-
punkt; den hade en år 1674 anlagd
trivialschola , postkontor sedan 1675,
marknader m. m. Ännu har Jämtlands
regimente sin mötesplats på ön, på
Kråkstads egor, der man i ett stort
stenröse ser cu upprest aflång sten med
Carl XI:s namnchitfer, bokstäfverna C.
H. och årtalet 10 90. Det berättas, att
öfverste Hård låtit regiraentet alröja
fältet och hopföra stenen; men efter-
som manskapet förrättade detta arbete,
kläddt i mundering, måste han derlor
bota 1,000 daler sillvermynt. Ön har
flera gamla minnen ; hit höra Frösö
Skans (se denna artikel) och lemningar
efter ett kapell på Yesterhus egor samt
den vid östra sundet stående runstenen
öfver »Östmader Gudfasta son, som lät
göra bro denna och som lät cliristna
Jotalant (Jiirattand).» Vid Draged, som
lyder under militiebostället Kiingscjår
den, skall landsthing fordom halva va-
rit hållet, och på ett ställe vid det
fordna scholhuset lär hafva varit af-
rältsplats. Carl XI besökte ön 1080,
och här skall också i 13:de århundra-
det ett slag hafva stått mellan Korges
konung Sverre och Järatarne, — Hiil-
phers anmärker, att »väderleks-spåmän
äro här Oviksljäll och Areskutan samt
en del nf de öfriga fjällryggar, som här
synas. Nar tjocka raolnstoder om morg-
narna «es öfver fjällen, så väntas ne-
derbörd; men då de visa sig med klar
himmel, blir merändels vacker dag, helst
nnr vädret blåser ifrån samma trakt.»
IL
Åtskilliga vårtecken och s. k. årsmär-
ken uppräknas derjemle, t. ex. godl år
väntas af siulesärlans tidiga flygt; hår-
da år bebådas genom myckenhet af ha-
rar, fisk och fogel, o. s. v. — Adr.:
Östersund.
Frösö- eller Cronstads-Skans. Denna
nu raserade skans på Frösön anlades
år 1611 af Balzar Beck vid en vik af
Storsjön, på samma ställe, der Danska
fogdarne fordom haft sitt säte, nära in-
till Kungsgården. Skansen blef förstörd
af Danskarne, men uppbyggdes åter år
1643 genom öfverstlöjtnant Drakenstjer-
na, togs åter af Danskarne 164"4 och
itervanns genom Brömsebro- freden, men
föll på nytt i ])anskarne, händer 16 57.
Följande året återleranades skansen, men
eröfrades af Norrmännen år 167 7 och
återfioks genom freden i Lund 167 9,
hvarefter den icke mer sattes i stånd.
Icke långt derifrån anlades år 17 00
genom kapiten J. Eiddercrona en ny
skans, som kallades Cronstads-Skans,
men delat den förras öde. Inom val-
larna kring Cronstads skans funnos tyg-
hus, krouomagasin, krutkällare och bo-
städer för garnisonen, hvilken år 1775
bestod af blott 1 styckjunkare med 2
konstaplar och några handtlangare.
Frösöu. En af de, ^enligt folksäg-
nen, 36 5 öarna i sjön Asnen, i Kinne-
valds härad af Wexiö län, så benämd
deraf, att en missgerningsman, som blif-
vit dömd att ligga en natt pä hvardera
af dessa öar, frös ihjäl på »Frösön.»
Frötiiiia. Skeppslag i Stockholms
län, på östra kusten, dels omkring, dels
utmed Norrtelje-viken i norr och utmed
Saltsjön i svdost, bestående af en vid-
sträckt skärgård samt ett af vattendrag
genomskuret, bcrgländigt och skogbe-
vuxet fastland, uppgifves hafva en areal
af 8l,0i7 tunnland, af hvilka 5,900
äro sjöar och kärr. Fiske och sjöfart
äro inbyggarnes hufvndsakliga syssel-
sättningar, ehuru dock åkerbruk och
boskapsskötsel icke äro försummade.
Skeppslaget består af Norrtelje stad
samt socknartia Frötuna, i'i^/^ mantal
af llådmansö, Länna och Blidö, bestå-
ende af 9»23/ hemman skatte. 9%
50
394
fii^rutuna*
Friitnna*
hemman krono samt 117V<>4 d''to fräl-
se, och beboddes 185C af (5,007 perso-
ner. De största öarne äro Kådinansö,
Blidö, Yxian, m. fl. — Frötuna och
Länna skepps- och tingslag bar sitt
tingsställe på rådhuset i Nontelje; det
i' utgör tillika med Sjubundra, Lylnindra
' samt Närdinghundra hiirader en dom-
saga samt med Åkers och Wermdö
skeppslager ett fögderi.
frutiiua. Modersocken uti Frötuna
skeppslag af Stockholms län, utmed
Saltsjön i sydost, i söder omgifven al
LänuxT, i vcster af llnsby Lyhmidra,
Malsti och Estuna, i öster af Eiid-
mansö" och i norr glänsande till Norr-
telje^fjärden, uppgifves liafva en areal
af. 28,0 20 tunnland, af h^Va 3,390
äro sjöar och kärr. Socknen genom-
strykes af flera berg- och sandåsar, som
vanligtvis stryka från vcster till öster
snmt på vissa ställen uppnå ansenlig
höjd, t. ex. vid södra stranden af Kyrk-
sjnn. Ännu mot kusten bilda dessa
åsnr ansenliga backar, bland hvilka Bal-
torabacken namnes som den brantaste
i Eoslagen. Betydligaste vattendraget
är sjön Lomarens, som upptager Kyrk-
sjön från söder och genom Nontelje
»tad går ut i Norrteljf-ljärden. 1 sam-
ma fjärd utfaller Limmaren och likale-
des Skogsfjärden, som utlöper dit gen-
om Björknäs-fjärden samt det Rådmans-
ö och Frötuna åtskiljande Hattsnndet.
Omkring vattendragen ligga socknens
bästa bygder. Jord- och skogsbruk äro
hufvudnäringar, tillika med fiske och
sjöfart. Socknen består af l/^Vo^ man-
tal skatte, 2V.T dito krono samt i/^Vio
dito frälse och var år 1S57 uppskattad
lill 354,150 rdr banko. Befolkningen,
1830: 1,4.t6 personer, uppgick 1850
till 1,632 och 1856 till 1,027 invan.
Socknen hade sistnämda år ambulato-
risk folkskola med 1 examinerad lärare,
som undervisade i2 gossar och 35 flic-
kor, medan 7 gossar bivistade allmänt
läroverk; 3 barn hade enskild under-
visning och 06 undervisades i hemmet;
2 gossar inom skolåldern saknade un-
dervisning. — Frötuna modersocken..
orannmd nr 1300 under samma namn
och cum annexa 1314, såsom hörande
till Lyhundceri, utgör för oärvaraade
■ ett konsistorielt pastorat af 2:dra klaa-
• sen i Sjuhundra kontrakt af ärkestiftet.
\ Hela pastoratet består af I20V2 f^'"-
medlade mantal, med 2V4 mänt. prest-
! gård samt vederlag af 8 tunnor; pasto-
i råtets befolkning steg 18 50 till 3,311
I personer. Kyrkan, belägen V4 "''^ f'**'"*
; Norrtelje och 7 mil från Uppsala, är
\ gammal, byggd af gråsten och hade
: takmålningar ännu år 1829; i kyrkan
j finnes ett grafchor, tillhörigt slägten
! Löwen, på kyrkogården ett för slägten
I Bonde. Ett i socknen befintligt St.
; Olofs Gille namnes 1440. Uti kyrkan
förvaras en ovanlig brunnspegel af me-
; tall om 2 alnar 21 tura i diameter. —
Af socknens fornlemningar omnämnas
, högar på flera ställen kring Limmaren
och Kyrksjön, runstenar på kyrkogår-
den och vid Görla by samt i ett berg
på Sika gärde spår efter en utnött run-
! ristning omkring en teckning af men-
■ niskor vid ett kors. På Borgberget vid
; Kyrksjön synas leraningar efter en borg,
i tillika med en jättegryta af IV2 "'"^
djup. — Bland gårdar i socknen mär-
kas: Mellingehohn , Björnö, Ösbyholm,
' m. fl. — Adress: Norrtelje.
: Frötuna. Gammal sätesgård i Ras-
, bo socken och härad af Uppsala län,
i nära Funbo-sjöns nordvestra hörn, bc-
! står af 2 mantal frälsesäteri med iVo
i dito rå och rör samt underlydande och
1 anses af våra äldre fornforskare för ett
gammalt konnngasäte. Olof Rudbeck
: menade, att konung Frode bott härstä-
: des, och att han på en klippa, kallad
i Frodes Klippa, låtit sin gyllene arra-
I ring ligga i längre tid, utan att någon
tagit bort den, så stor var ärligheten
• hos folket. Under den sednare medel-
! tiden tillhörde gården Slawacke-ätten
i och lades af Sten Sture under kronan.
I sednare tider har gården tillhört släg-
: ten Gyllenkrok omkr. 1740 och 1766,
men iir sedan 1779 fideikommiss för
fribcrrliga ätten De Geer. Fideikom-
i missets innehafvare var 1857 löjtnanten
i baron C. Em, De Geer.
Frötuna. Sätesgård och jernbruk i
Götlunda socken och Glanshammars hä-
rad af Örebro län, vid Oppboga ström,
I består af 2 mantal säten uti Götluuda
Friiwi.
Fiilier».
395
socken med underlydande llVio mänt. |
i Götluiula, Lillkyrka ocli Fellingsbro '
socknar, samt jeriibruk med 2 lifiidar, ;
2 stångjenisliamrar och 1 smältliam- i
mare, med oinskräukt tillverkning; fin- :
bladig sAg med 2 ramar och cirkulär- j
såg, qvarn med 4 par stenar och te- ;
gelbruk. Godset grundades pA 1600-
talet af generallöjtnant Dankwardt-Lil- ',
jeström, som skret' sig till Frötuna, var
af Tysk Lärkomst och hade i Carl XI:s ,
tid flyttat in i landet. Hans son, öf-
verste Claes Dankwardt-Liljeström, gift
med en prestdotter från Fellingsbro af i
slägteu Christierniu, blef fången vid ,
Pultava 1709, men flydde och kora öf-
ver till Stockholm. Okänd och i tra- i
siga kläder begaf han sig å väg till
sitt fädernegods, uppehållande sig med
fiolspelning och försäljning af sniåsmi- [
de, samt anlände slutligen till Frötuna '
en dag, då hans hustru hade främman-
de till middagen. Han btrgärde först
filmosor; men under måltiden inträdde
han i matsale-i och öfvertog värdskapet
till allas bestörtning. Uiider hans från-
varo hade frun inköpt flera gårdar.
Gården tillhörde sedan slägten Segeba-
den och såldes 17 93 till brukspatron
Rarasell, hvilken skänkte den till lag-
man Dahlson. Ar 1847 mottogs egen-
domen af nuvarande innehafvaren löjt-
nanten grefve C. J. v. Hermansson.
Fröwf. Jernbruk uti Näsby socken
och Fellingsbro härad af Örebro län,
vid den på något afstånd från gården
i sjön Wäringen utfallande Fröwi-ån,
bar 4 ofria härdar, 180 skS frälserätt
och 1,660 skS privilcgieradt smide mot
8 skS 6 IS i hammarskatt. Bruket
tillhör brukspatron J. A. Tersrnedcn.
Icke långt derifrän leder öiVer Fröwi ån
en Köping — Hult-jernvägen tillhörande ■
jernbro, utmed hvilken, ehuru 2ö till
30 fot under densamma, landsvägens ,
bro likaledes löper öfver ån. BroUj :
konstruerad af jernvägs-ingeniören Wat- ;
son, har 70 fots spännvidd, och dess j
stenlandfästen hafva 38 fots höjd, 23 •
fots längd och 34 fots bredd. Icke i
långt ifrån bron ligger Fröwi jernvägs- ■
station nära sjön Wäringen.
Fröwi, Öfverste-boställe i Skultuna ,
socken och xsorrbo härad af Westman- i
lands län, vid Fröwi-sjön, består af 9
mantal krono-säteri och är en gammal
gård, som år 1406 blef af Ingwald
Magnusson tillika med Julpa i Rora-
fartuna och flera gårdar i Skultuna -^
såld till VVesterås domkyrka, från hvil- *|
ken gården indrogs till kronan genom
Westerås Recess 15 27. Ar 1613 do-
nerades gården åt Henrik Horn, redu-
cerades 1683 och blef 1093 boställe
för öfveisten vid Westmanlands regi-
mente.
Kröå Grufra. Se Carlbergs och Gu-
stafsbergs kopparverk.
FugliP. Annex-socken i Skytts hä-
rad af Malmöhus län, 2 mil s. s. o. från
Malmö och 1 mil från hafvet, uppgif-
ves haiVa en areal af 1,967 tunnland,
af hvilka bloit 2 äro sjöar och kärr,
består af lOVg oiantal skatte och iVj
mantal boställe, taxerade år 1857 till
173,480 rdr bko, och beboddes 1840
af 600, 1850 af 611 och 1856 af 616
invånare. I socknens fasta folkskola
undervisades sistiiämda år af en exami-
nerad lärare 52 gossar och 53 flickor.
— Fuglie socken är annex till Hvel-
linge regala pastorat af l:3ta klassen i
Skytts kontrakt af Lunds stift. — ■ Adr.:
Malmö.
Futboiiiis. Se Cathrineholm i Stora
Malms socken af Nyköpings län.
Fiillersta. Sätesgård uti Huddinge
socken och Svartlösa härad af Stock-
holms län, nära kyrkan, SVg mantal
frälsesäteri med qvarn, är småningom
bildad från 1000-talet, dels af Chesne-
copherus, Jöran Gyllenstjerna (1686)
och andra, dels af Jak. De la Gardie;
tillhörde 1772 riksrådet friherre Stjern-
stedts enkefru, 1827 och 1847 Krie-
senheim, 1850 Odeiberg, 1859 Petters-
son. Under sätesgården lyder t man-
tal frälse.
Fullcrö. Säteri uti Barkarö socken
ocl» Tulluudra härad af Westmanlands
län, på en udde i Mälaren mellan Bar-
karö-vikcn och en vik af Westerås-fjar-
den, består af FuUerö, 2^/, mänt. frälse-
säteri, jemte Almö, 4 Va mantal frälse-
396
Fullesiad.
siiteri, samt Almö-Lindö, Löth och un-
dtrlydaiide i Biukarö ocli Luiidby sock-
nnr och utf^ör ett af länefs slörre gods.
Under kalliolska tiden tillliörde Fullerö
domkyiknn i AVesterås ooh var sedan
i ett Oxunstjerne-i>ods ungefär till medlet
T af 1000-talet. Alinö tillhörde till sam-
m« tid sliigten De la Gardie. Omkring
år 1656 kom Fullerö till direktör Ga-
velius, adlad Cronstedt, sora grundlade
det nuvarande godset, hvilket af hans
styfsoti, grefve Cronstedt, gjordes till
fideikommiss 1739 och allt sedan till-
hört slägten. Fullerö egdes 18,ö7 af
grefvfi.'. W, A. Cronstedt. Pa Fullerö
fannj^-' fordora ett ansenligt bibl:otliek,
.bvii1<et skingrades efter den ofvannäm-
da grefve Cronstedts död, då llikets
Ständer 17 5«> inköpte de Svenska för-
fatlame at kronprinsen Gustaf, medan
en del försåldes till Uppsala bibliothek,
der det förvaras under namn af Cron-
stedtska saralingen. Nflgra andra sam-
lingar finnas ännu qvar.
Fullestnil. Annex-socken i KuUings
bJirad af Elfsborgs län, genomfluten af
Säfve-ån, uppgifves hafva en areal af
3,541 tunnland, af hviika 25 äro sjöar
och kä.rr. Till socknen hör en del af
Sköfde mosse. Hufvudnäringen är åker-
bruk, dertill komma boskapsskötsel, spa-
nad och andra handaslöjder. Socknen,
som består af IV4 mantal skatte, ^/^
mantal krono samt 8^/g dito frälse, år
1857 taxerade till 4 0,350 rdr banko,
beboddes 1840 af 39.2, 1850 af 372
och 1856 af 430 invånare. Socknen
hade år 185 6 ingen folkskola, utan 32
gossar och 4 1 flickor undervisades i
hemmet. — Fullestads socken är annex
till Lena konsistoriela pastorat af 2:dra
klassen i Kullings eller Gcseneds kon-
trakt af Skara stift. Den gamla kyr-
kans rifning anbefalldes 184 1. — Inom
socknen ligger FuUestad, 2^/^ mantal
frälse, tillhörigt kapiten J. Baner, och
Lagmansholms sateri samt en lika be-
nämd station vid statens vcstra jern-
vägs-stambana, som löper igenom sock-
nen. — Adress: Alingsås.
[''uiltofta. Modersocken uti Frosta
härad af Malmöhus län, på Ringsjöns
vestra strand, 3V2 ^^^ nordost tiåu
Fulliisa.
Lund, uppgifves hafva en aren) nf 9,185
tunnland, af hviika 1,828 äro sjöar och
kärr. Socknen består af 23^/jg hem-
man, som betala eganderätts-afgift, och
IV2 hemman boställe, taxerade 1857
till 121,650 rdr bko. Invånarno, 1840
uppgående till 96 5, utgjorde 185 ett
antal af 1,006 och 1856 af 1,029 per-
soner. Uti socknens fasta skola under-
visades sistnämda år 70 gossar och 79
flickor. — FuUlofta modersockeu utgör,
tillika med annexet Östra Espinge, ett
alternerande regalt och patronelt pasto-
rat af 3:dje klassen i Frosta kontrakt
at Lunds stift. Patronus är egaren af
Fulltofta säteri. Hela pastoratet består
af 59-'^/^g oförmedlade mantal, med Vj
mantal prestgård och Vo '-'to annex-
hemman; kronotionden är 3 tunnor 17
kappar, och pastoratets hela befolkning
up|)gick år 1856 till 1,867 personer.
— Liom socknen ligger säteriet Full-
tofta af 3 mantal, tillika med 32 in-
sockne- och 7-^/^g ma ut. utsocknefrälse,
fideikommiss för slägten Trolle, af hvil-
ken baron Nils Trolle innehade gården
år 1857. Gårdens byggnader äro af
föga betydenhet; men den har stort ut-
säde, mycken åker och äng samt stora
skogar af ek och bok. — .Adr.: Hörby.
Fullösa. Annex-socken i Kinue hä-
rad af Skaraborgs län, vid Kinnekulles
östra fot, uppgifves hafva en areal af
4,767 tunnland, af hviika 10 äro sjöar
I och kärr. Jordmånen består af lera
och lermylla, och socknen har på kro-
no-allraänningen Kinneskogen sin en-
skilda skog, återvunnen genom Kongl.
Maj:ts dom af d. 1 Feb. 1776. Hem-
manen på Kinnekulles sluttning hafva
mindre åker och äng än de öfriga och
idka derföre stenbrytning, kalkbränning
samt trädgårdsskötsel; äfven boskaps-
skötsel och handaslöjder idkas, särdeles
förfärdigas träkärl och kör- samt åker-
redskap. Socknen, som består af 9^16
hemman skatte, Vo dito krouo samt
53/g frälse, 1857 taxerade till 75,750
rdr bko, beboddes 1840 af 492 perso-
ner, men hade 1850: 549 och 1856:
603 invan. — Fullösa socken är ännu
annex till Forssheras konsistoriela pa-
storat af 2:dra klassen uti Kinna kon-
trakt af Skara stift, meu skall enligt
Panbo»
Furbyé
397
Kgl Brefvet af den 21 Juli 1854, när
nuvarande komminister i Forssliem af-
går, utgöra ett särskildt pastorat tilliloa
med andra annexet till Forssliem, We-
dum. Kyrkan, af g:råsten med klock-
stapel, belägen 3 mil v. s. v. från Ma-
riestad och 2V0 niil n. n. o. från Skara,
hade kyrkoherde redan år 1200, då en
Stenuiphus namnes som curatus härstä-
des. — Adress: Mariestad.
Funbo. Modersocken i Hnsbo hä-
rad af Uppsala län, kring Funbo-sjöns
södra del och åns utlopp derifrån, mel-
lan Danmark och Waksala i vester, Ras-
bo i norr, Almunge och Lägga i öster
och söder, uppgifves hafva en areal af
11,595 tunnland, af hvilka 600 äro
sjöar och kärr. Funbo-ån löper igenom
socknen i dels sydlig, dels sydvestlig
rigtning och mottager på högra sidan
ett tillopp från Waksala, pä den ven-
stra elt från sjöarna Ramsen, Trehör-
uingen och Gorreii. Rådande jordmå-
nen är lera, och åkerbruk hufvndnärin-
gen. Socknen, som består af 38 hem-
man skatte, 2V2 dito krono samt 13^/^
frälse, var 1857 taxerad till 332,033
rdr bko och beboddes 1830 af 1,079,
1850 af 1,199 och 1856 af 1,203 in-
vånare. Uti socknens fasta skola un-
dervisades sistnämda år af 1 oexamine-
rad lärare och klockaren 38 gossar och
19 flickor, medan 5 gossar bivistade
allmänt läroverk, 12 barn hade enskild
undervisning och 60 barn undervis;ides
i hemmet; af barn inom skolåldern sak-
nade ö undervisning. — Funbo socken,
som år 1314 förekommer under nam-
net Fundbohceredh, hörande till ^jroy.
Resbohundceri af Tiundia och ärkestittet,
utgör nu ensam ett pastorat af 2:dra
klassen i Waksala kontrakt af Uppsala
stift. Kyrkan, belägen l^/g mil från
Uppsala, är af gråsten, gammal, till-
byggd år 1443, reparerad flera gånger,
särdeles år 1823, och har grafchor för
slägterna Didron och Tärnström; på
kyrkogården finnes en graf, tillhörig
grefliga ätten Posse. — Liljegren upp-
räknar inom socknen 11 runstenar, af
hvilka en med vänderunor i kyrkodör-
ren, en vid Funbo bro och en vid Bro-
by med en på stenen tecknad drakbild.
På kyrkogolfvet ligger eu grafsten med
run inskrift. Bland öfriga fornminnen
märkes en stor grafhög å Gråmunkehö-
ga bys gärde, och sägnen vill veta; att
på denna bys egor stått ett kloster,
h varefter dock inga lemningar finfiaa;
sannolikare är, att byn tillhört u'ågot
Grubrödrakloster i Uppsala. Ett styc-
ke af häradsvägen öfver Gråmunkahöga
egor framåt Rasbo kallas Brudgaian
efter ett der föröfvadt blodigt rån af
en brud. — Bland socknens gårdar
märkas: Löfsta, Broby, Sandby, Hall-
qiied, Söderby samt Lund eller Marie-
lund. — Adress: Uppsala.
Fuiibo .i. 5e Fyris Å.
Fuuucsrtal, eller Fuuäsdal. By uti
Tännäs socken af Herjeådalen, den yi-
tersta byn i Sverige inom provinsen,
1 V-, rail fiån Tännäs, 6V2 ™il ofvnn-
om Htde och 7 mil från Röras i Norge.
Här inrättades gränsetull i slutet af
1690-talet. Årliga marknader hållas i
byn i Januari och Mars månader.
Funäs. Hiilphers berättar, enligt
»Lärda Tidningar» för år 17 50, att
man vid Funäs i Myssjö socken af
Jämtland träffat alunskiÖ^er och sten-
j kols-anvisningar.
t Furby. By uti Badelunda socken
1 och Siende härad af Westmanlands län,
i som fordom haft egen kyrka, hvilken
I påstås hafva varit modersocken till Ba-
j dclunda. Grau berättar, att ännu på
hans tid (omkring 1754) qvarstod vid
Furby eu kyrka, »med murar och tak
tämligen behållen.» Kyrkan har blifvit
ödelagd, — berättar han, — vid år
1470, af den orsak, att en qvinna vid
julottan här begått dråp å en annan,
med hvilken hon råkat i tvist om bänk-
rum. Mörderskan »sattes qvicker i Fur-
by kyrkiogårdz jordh». En annan sä-
gen om orsaken till kyrkans ödeläggan-
de är den, att »Konung Hans Kriigz-
follk af Danmark skall brukat kyrkian
till Skantz och där allehanda Tyranij
och otucht bedrifvit.» Allmogen i trak-
ten berättar också, att några af byg-
dens flickor blifvit bortröfvade af sol-
daterna och införda i kyrkan, men att
de då alla skyudat fram till altaret,
398
Furen.
Furaby.
der ingeo fick inagt med dera. — I I
Gustaf Adolphs tid lät fogden Jesper j
Jönsson renovera kyrkan, men lär der- ;
med icke hunnit längre än utt han låtit 1
upplägga och spfmslA taket. Murarne
efter kyrkan stå ännu qvar.
Furen. Insjö i Östbo härad af Jön-
köpings län, liggande vid gränsen mot
Sunnerbo härad af Kronobergs län samt !
blott genom ett smalt näs skiljd från '
sjön Fiåren. Se vidare Ed i Woxtorps i
socken.
Fiirileii. O vid Gotlands nordöstra !
kust.ytillhörande Hellvi socken och be- {
kant'genora sina kalkstensgrottor.
- Furiii^stad. Modersocken i Lösings i
härad af Östergötlands län, mellan Ting- i
stad i sydvest, Styrstad i vester. Dags- |
berg i nordvest, Konungsund i öster, I
Tåby i sydost och söder, uppgifves haf-
va en areal af 3,587 tunnland, af hvil-
ka 35 äro sjöar och kärr. Socknen är :
ett slättland, med spridda bergkullar \
och skogsbackar; vid östra gränsen lö- ;
per Wadsbäcken, som kommer frän
Tingstad och Täby samt genom Kon-
ungsund faller ut i Biåviken. Hädan- i
de jordmånen är styf, bördig lera; åker-
bruk och boskapsskötsel äro de enda ,
näringsfången. Socknen består af 28^/g
förmedlade mantal skatte, I^/^ mantal
krono och 12Vg dito frälse, taxerade
till 177,138 rdr banko. Befolkningen,
18 jO: 5 38 personer, uppgick J85 till
621 och 1856 till 600 personer. Uti :
socknens fasta folkskola undervisades :
sistnämda år af en examinerad lärare
och klockaren 17 gossar och 13 flickor,
medan 1 1 barn undervisades i hemmet
och 4 barn saknade undervisning. —
Furingstad socken, år 1352 Vallad Fu-
ringxstatha, år 1480 Fornestadha, har
utgjort och utgör ännu ensam ett kon-
sistorielt pastorat af 2:dra klassen i
Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt
af Linköpings stift. Kyrkan, belägen
V4 mil norr från Söderköping och 5
rail från Linköping, är till en del gam-
mal, men tillbyggd i norr på 1730-
talet; hon har torn och altartafla af
Hörberg, målad 1803 och föreställande
Jesus med deu Skriftlärde, för hvilkeu
han föredrager liknelsen om den barra-
hertige Samariten; hvalfmålningar fin-
nas sedan katliolska tiden. — Under
denna tid hörde af socknens 30'/^ går-
dar 10 till kyrkliga stiftelser och 5 un-
der Alvastra kloster; på 1600-talet in-
nehades en del hemman af adel. Enda
säteriet inom socknen är Lastad eller
Lostad. — Liljegren uppräknar inom
socknen tre runstenar, en i torngafveln
(nu ej synlig), en i södra kyrkomuren
och en i Agetomta källaremur; tillva-
ron af dessa tre förnekas dock af Wi-
degren, som i stället anför två andra
framför spången vid Grönhögs Wad.
I en gammal kyrkobok finnes anteck-
uadt, att, när pesten härjade i Sverige
åren 1710 och 1711, var ingen i den-
na socken angripen eller död af farso-
ten. — Adress: Norrköping.
Furuby. Annex-socken i Konga hä-
rad af Kronobergs län, mellan Herråkra
i öster, Hofmautorp i söder, Wexiö
landsförsamling och Aryds sjö i vester
samt Dädesjö i norr, uppgifves hafva
en areal af 32,724 tunnlaiwJ, af hviiko
1,7 60 äro sjöar och kärr. Inom sock-
nen ligger Klefveberget ; af vattendrag
nämnas Kårestads-å, som upprinner i
Lenhofda, går igenom Avyds-sjö, der
malmtägt finnes, och efter utloppet der-
ur kallas Agg-ån. Fibble-ån upprinner
i Herråkra socken, går in. i Kottneu
och faller vid Ronneby ut i Östersjön.
Socknen beslår af 23^8 mantal skatte,
51/8 dito krono samt iVs fifilsp. ^"''r
1857 taxerad till 88,492 rdr bko och
beboddos 1840 af 988, 1850 af 1,198
och 1856 af 1,301 invånare. Uti ara-
bulatoriska folkskolan undervisades sist-
nämda år af en examinerad lärare 130
gossar och 125 flickor, medan 3 barn
undervisades i hemmet och 1 gosse i
allmänt läroverk. — Furuby socken är
annex till Hofmantorps konsistoriela pa-
storat af 2:dra klassens 2:dra afdelning
i Konga kontrakt af Wexiö stift. Kyr-
kan, belägen iVo mil från AVexiö, är
af trä och mycket gammal. — Vid hä-
radshöfdinge-bostället Kårestad står en
runsten, hvars inskrift likväl icke hand-
lar om den fylkeskonung Kåhre, sora
enligt folksägnen skall hafva haft sitt
säte på gården. — Adress: Wexiö.
Furndalil.
Si^uxerna.
399
Furiitliihl. Jernverk i Ore socken
af Dalarnc, vid Ore clf, icke liiiigt tVan
denrias utlopp i Ore-sjön, nr aii-agdt
af kapiten-mcchaiiicus B. Eifvin^ och
privilegierades år 1709 till »stäii<rjer»s-,
stycke- och pUitsmideri». Bruket bestod
år 1857 af 6 ståii<;jeriishär(lar, 2 spik-
bammarstockar, t kiiipphainmare, 1 vals-
verk samt 1 masugn och tillverkade
3,317 sk'tb stiingjern, 1,052 skS manii-
faktursniiile och 1,1 i7 sk'tfc gjiitgods,
alltsammans viirderadt till 11,983 rdr
bko. Hela kapitalvärdet upptogs till
239,671 rdr bko, och dcrtill kora en
qvarn med 2 par stenar, värderad till
1,500 rdr bko. Bruket cgdes af bruks-
patron J. G. Claiiäsons sterbhus. Ar
1820 meddelade Bergskollegium egaren
af Farudahls jernverk privilegium att
här anlägga ett valsverk med glöd ugn,
för beredning af tjenligt ämnesjern till
skeppsankar- och gruflinor. Bruket är
vackert beläget och omgifves af alléer
och planteringar. Arbeta me härstamma
från Wärmlaud.
Fliriisun(]. Tull- och lotsplats samt
telegraph-station, på Halsön, uti Blidö
socken och Frötuna skeppslag af Stock-
holms län, är väl bebygdt, dels för
de ofvannämda publika ändamålen, dels
också för badgäster, sora under som-
raarraånaderna här begagna hafsbad.
Furusund består af 1 mänt. frälse och
lydde år 1685 under Björnö gods; år
177 7 fanns här ett kroiiobränneri.
Fuxcrna. Annex-socken i Fluudre
härad "af Elfsborgs län, 3^/^ mil s. s, v.
frän Wenersborg, vid Göta elf, uppgif-
ves hafva en areal af 4,916 tunnland,
af hvilka 7 05 äro sjöar och kärr. Med
anledning af sin beUigenhct vid elfven,
är socknen förcträilesvis industri-idkan-
de och sjöfarande. Utom sågverken vid
Lilla Edet (se denna artikel), som lig-
ger inom socknen, finnas der likaledes
flera garfverier, af hvilka det på Fu-
xerna Stommen år 1857 hade en till-
verkning af 3,610 rdr banko i värde,
och samma år idkade Fuxerna socken
sjöfart med 16 farlyg om 384 liister
med 16 skeppare och 17 sjömiin. Sock-
nen, som beslår af 16 mantal, bebod-
des 1840 af 1,100 personer, men hade
1850: 1,150 ocii 185 Ii: 1,3 41 invån;
Sistnämda år hade socknen fast folk-
skola, hvari 74 gossar och 5 5 flickor
undervisades, raedan 10 gossar hade
enskild undervisning, 1 gosse bivislade
allmänt läroverk och I I I barn under-
visadt^s i hemmet. — Fuxerna socken
iir annex till Eomeleds konsistoriela pa-
storat af l:sta klassen i domprosteriets
Norra kontrakt af Göteborgs stift. Kyr-
kan, byggd af sten år 17 08, invigdes
1769 och kallades Sojihia. På kyrko-
gården finnas tre grafchor. — I sock-
nen ligga säterierna Hanström oc\\ Töss-
landa. — Fuxerna socken har åtskilli-
ga historiska minnen sedan de -äldre
ft^jderna mellan Svenskar och Norrmän.
Sä kon), om våren 1096 vid första as-- '
lossningen, konung Magnus Barfot' ii
Norge med en stor flotta genom östra
armen af Göta elf upp i Flundre härad
till Fuxerna socken, der han landsteg
och plundrade hela trakten, aktandes
göra elfven till gräns mellan sitt rike
och Sverige. ]\Ien konung Inge Sven-
ske mötte honom med hela sin magt,
och nu stod ett slag, i hvilket Norr-
männen, fastiiii de i början stridde raan-
neligen, till slut blefvo öfvermannade
och skingrade. Eti stor hop af dera
nedgjordes vid Fors (nu, likasom Fu-
xerna, annex till Eomeled), och konung
Magnus sjelf var i fara att bli fången.
Hän befann sig bland de flyende, sora
hårdt ansattes af de förföljande Sven-
skarne, och bar öfver harnesket en röd •
kappa. Bredvid honom red Ögrauud'
Skofteson, en storväxt man, likasom
konungen sjelf. Ogmund begärde att
få taga på sig konungens mantel, och
när detta skett, flydde han hastigt un-
dan åt ett annat håll, förlöljd af Sven-
skarne, som i honom trodde sig se kon-
ungen, hvilken lyckligt kom undan till
sina skepp, dit älven Ogn)und, ehuru
med. plats, räddade sig. Följande året
bröt Magnus Barfot åter in i Vester-
götland och underlade sig en stor del
af landet, men möttes åter af konung
Inge och drog sig tillbaka. Jlen han
kom helt oförmotladt åter och öfverra-
skade åt:(\ vid Fuxerna lägrade Inge
samt nödsakade honom att fly. Imel-
lertid kunde Magnus icke begagna sina
vuQua fördelar, utan väode ora till Nor-
400
Fyllebro*
ge, och freden slöts slutligen i Konga-
hiill, (ler Inges dotter Margaretha blef
underpanten af freden mellan bägge ri-
kena, hvaraf hon också fick namnet
Fridkulla. — Adress: Göteborg och
Lilla Edet.
Fyllebro. Bro öfver Fylle-cui i Tön-
nersjö härad och Snöstorps socken af
Hallands län, bekant genom den drabb-
ning, som vanligtvis kallas Slaget vid
Halmstad, och i hvilken Carl XI den
17 Augusti 1C76 slog Danskariie un-
der Dunkam. Danska konungen Chri-
stian V hade, som bekant, landstigit i
Helsingborg med 16,000 man och äm-
nade genom Halland förena sig med
sin Norska arraée eller åtminstone sätta
Göteborg ocli den under general Mör-
ner stående Svenska fördelningen mel-
lan två eldar, då Carl XI från Carls-
hamn skyndade genom Småland för att
undsätta Halland. Carl anlände d. 16
Aug. till K?iäred med 6,000 man och
fortsatte enligt Aschebergs råd under
natten marschen till Laholm. Imeller-
tid hade Danska generalen Dunkam,
som börjat belägra^ Halmstad, upphäft
belägringen, och det blef nu Carls upp-
gift att söka förekomma Danskarnas
återtåg ötVer Laholm; derföre skyndade
hau att möta fieiiden och ställde sig
den 17 Augusti vid Fyllebro, der han
mötte den frän Halmstad återtågande
Dunkam. Nu stod slaget på fältet mel-
lan Fyllebro och Knistiuge by, ungefär
V4 mil ifrån Halmstad. Drabbningen
öppnades dermed, att Ascheberg, som
med 300 ryttare skulle gä före Sven-
ska arméen och utforska Danskarnes
ställning, kom i handgemäng med fi-
endtliga förtrupperna, hvilka han för-
följde, och från hvilka några fångar to-
gos. Under förföljandet kom Ascheberg
upp på en liten höjd, hvarifrån han såg
hela Danska arméen framför sig. Han
uppställde nu sin trupp på tvä liiiier
mellan tvänne kärr och skickade genast
underrättelse till konungen om sin ställ-
ning samt l)egärde, att Carl mätte ryc-
ka fram med hela sin styrka till hans
undsättning. Dunkam skyndade att an-
gripa den lilla skaran under Ascheberg,
men blef uppehållen derigenom, att hans
folk förut upprifvit bron, hvilken uu
JPylleryd.
måste lagas, och derunder anlände Sven-
ska kavalleriet, som fattade posto midt
emot fienden, i lugn afvakt.uide sitt
infanteris uppmarschering. När Sven-
ska fotfolket inträffat, började slaget.
Ascheberg blef af två kulor sårad i ven-
stra armen, men fortfor ändock att del-
taga i drabbningen, hvilken slutade aå,
att Dunkam sjt;lf och större delen af
hans offict^rare blefvo tillfångatagna, öf-
verstarue Eosencrantz och Lutzow stu-
pade. Danskarnes hela artilleri och tross
eröfrades samt, — heter det, — blott
30 man af hela Danska styrkan und-
komrao. Danskarne uppgifva sjelfva
Dunkamska korpsens styrka till 2,800
man, Svenskarnes deremot till 8,000.
Daiiskarne torde iraellertid hafva varit
minst 4,000 man. — En af taflorna i
galleriet på Drottningholm föreställer
detta slag. — Vid det s. k. Kistinge-
hörne nära landsvägen utmärker en upp-
rest sten stället, der öfverste Lutzow
stupade, efter det hau ådagalagt stör-
sta tapperhet. Bexell (Hallands Be-
skrifning. I, 248) meddelar ur pastors-
archivet i Knäred följande: »Ar 1676
den 15 Augusti kom konung Carl XI
och i hans svit öfverproviant-mästaren
Gabriel Hilletan samt flera andra från
Boaitevägen, då konungen om natten
låg okänd med sina herrar på Weka
hygget uti en lada och om morgonen
derpu helt okänd fick mat i Knäred
Sedan for han till arméen i Sjöared,
tog den med sig till Knäred den 16
Augusti, då prosten Nils Torsson bjöd
sin konung till måltid. Konungen tac-
kade för förra måltiden, då han reste
incognito, men fick nu ej tid att spisa
i prestgården, utan åstundade något
litet till brunnen på Knäreds gata, hvil-
ken var täckt med bräder. Konungen
spisade här i hast med sina herrar,
fortsatte marschen till Halmstad och
följande dagen slog de Danske vid
Fullebro.»
Fyllcryd. Ett mantal säteri uti
Thorskinge socken och Westbo härad
af Jönköpings län, beläget vid sjön Fyl-
len, har tämligen goda, men stenbundna
egor. Gården tillhörde Sten Sture år
1502 och har sedan i längre tid tillhört
cganie af Skedingsuäs i Forsheuo soc-
Pylleakog.
V^yrlsvall.
401
ken. Wieselgren berättar, att man år
1842 vid en rörkastning på en träda
mellan landsvägen och sjön vid Fylle-
ryd fann en »kuraraelgraf», 15 alnar i
qvadrat och kanterna IV2 ^'"^ höga,
fylld med klapper, inom hvilken be-
fanns en mindre graf, IV2 ^'"^ '^ng och
1 aln bred, hvars fyra flata stenar sam-
mauhöllos af en smal stenläggning från
de större sidostenarna, liknande ett kors.
Denna mindre graf var betäckt med en
tunn vacker sten och fylld med fin,
hvit sållad sand, i hvilken befunnos kol
och brända ben,
Fyileskog. Ett mantal säteri uti
Ryssby socken och Sunnerbo härad af
Kronobergs län, är ett gammalt Lilje-
sparre-gods. Peder Jonssons till Asa
son, som introducerades 1 625, skref sig i
Liljesparre till Fylleskog. Gården eg-
des 1828 af öfversten baron Sixt. Spar- i
re, 1844 af A. P. Fogelmark. |
I
Fylle-Å. A uti Halland; upprinner :
ur sjön Frilien, på gränsen mellan Små-
land och Halland, går igenom Skatte- 1
boda-sjön och audrn sjöar i Breared I
socken och faller i Snöstorps socken i '
Halland ut i hafvet. |
Fyllingeruui. Säteri uti Ringarums I
socken och Hammarkinds härad af Öster-
götlands län, nära sjön Tien, består af
2 mantal frälsesäteri med qvarn och
tegelbruk samt underlydande (år 185 5)
4V<) mänt. frälse och V4 niant. skatte.
På 1400-talet skall Fyllingerura hafva
tillhört slägterna Sparre och Bååt. En
Erland Pedersson Bååt skref sig dertill
omkring 147 0, och omkr. 15 20 egdes
gården af hans son Henrik, kallad Sna-
kenborg, hvarefter den kora till dennes
söner Henrik (f omkring 1543) och Ulf
(f 1583) samt Ulfs son Jöns Snaken-
borg, hvilken tillika med sin fru, Chri-
stina Gyllenhorn, ligger begrafven i
Ringaruras kyrka, likasom deras son,
Jon Jönsson [f 1C09). Jons dotter,
Agneta, medförde gården till sin man,
Jesper Nilsson Cruus, som innehade
den 1642; bland sednare egare nämnas
C. G. Kagg (f 1686), öfverste N. Kagg,
ryttraästar C. J. Strömfelt, hans enka,
född Allongren; general- löjtnanten frih.
II.
Jakob Burensköld, som köpte Fyllinge-
rura 17 07, och med hvars dotter, Ma-
ria Johanna, godset gick öfver till ge-
neralmajoren C. Ph. von Schwerin (f
17 48). Dennes son, riksrådet grefve J.
Phil. v. Schwerin, innehade sedan går-
den, hvilken till år 1851 var i Schwe-
rinska slägtens händer. Den tillhörde
1853 grefve Curt Phil. von Schwerins
enka, M. C. Hagberg. — Ett fjerdedels
mantal frälse Gullersbo, som lydt un-
der Fyllingerum, skänktes 1724 af Ja-
kob Burensköld till socknens fattigkassa.
Fyllingerums hufvudbyggnader nedbrun-
no 1743, och år 1752 öfvergick sam-
ma öde ladugården med alla der be-
fintliga kreatur.
Fyrby. Ett mantal frälsesäteri- och'
V2 mantal krono i Östra Ryds socken
och Skärkinds härad af Linköpings län,
har, tillika med ett stort antal gårdar
i socknen, tillhört Tyche Larsson, som
fick kronohemraanet genom donation år
1694; sedan innehades gården af öfver-
ste Ludvig Svanstjerna och derpå af
Johan Gripenwaldt, som innehade går-
den med säterifrihet 1680 och 1687,
likasom (ru Katharina Lowisin år 1700.
Fyrby köptes sedan af schoutbynachten
von Braunjohan (Brunjean), hvars måg
P. Ehrenheim åter sålde det till en
major Gripenwaldt, hvilken innehade
gården på 1750-talet. Som egare nära-
nas sedan: major G. Fock, löjtnant J.
G. de Falk (f 1783), C. H. Malmgren,
major C. J. Montgomery, vid 1800-
talets början, direktör Msechel, hans
bror löjtnant Mfechel, brukspatron A.
Wahlberg 1825 och dennes son C. F.
Wahlberg 1853. Under gården lyder
V2 mantal frälse Onstorp, som förut
tillhört slägten Rålamb.
Fyrdafylke, eller Fjerdafylke. Upp-
gifves hafva varit det fordna namnet
på Jösse härad i Wärmland.
Fyrisrall. Urgamla benämningen på
den slätt, af hvilken Fyris-ån omgifves
på bägge sidorna under sitt ned ra lopp,
och som sträcker sig med ej obetydlig
bredd och omkring V4 "lils längd sö-
derut från Uppsala. Här stod Fyris-
altan, den drabbning, bvari Erik Se-
51
402
fyris-An.
gersäll besegrade Syd-Götalaadets sista
konung, Styrbjörn, och efter bvilken
denna del af Sverige iuförlifvades med
Svea-väldet. »Här, — säger Wiescl-
greh, — gick Virdariket under som ett
sjelfständigt kungarike, och Svea- och
Götakungen frän början af 8:de seklet
bief tillika de Weders eller Venders kon-
ung i slutet af det 10:de. Namnet
Sveas, Götas och Vendes konung qvar-
står således med skäl i Sveriges kon-
ungatitél.» (W. bärleder ordet Ven des
från »Wed», di min ut. Wedung, deraf
dunge, QU mindre skog, och anser Vir-
dalaud. ursprungligen deladt i Vender
eller -Weder, efter hvilken indelning
namnen- V^^p-vedinge, 'ison-vedinge (nu :
xiddinge) qvarsta). — På Fyrisvall var
ääfc/äfven, som Rolf Krake krökte ryg-
gen på den raägtigaste mannen i Svia-
land och sådde guld (Krakes säd. Fy-
risvalls säd), för att uppehålla den ho-
nom förföljande Adils. — Det nuva-
rande Fyrisvall, berönidt för sin bör-
dighet och sin rikedom på blommor,
utgjorde en kär plats för Linné och
hans lärjungar.
FjtIs- eller l'ppsala-A. Största vat-
tendraget i Uppsala län, rinner igenom
mellersta delen af detta län och bildas
af Jumhils-ån, Björklinge-ån samt Wen-
dels-ån, den egentliga Fyris-ån och Fiin-
bo-ån, hvilka alla tillhopa upptaga ett
område af minst 6 mils längd från norr
till söder samt 2 — 5 mil från öster till
vester och gemensamt afbörda sig i Mä-
larfjärden Ekoln vid Flottsund (Flöt-
sund). Vestligaste grenen, JiimJcils å,
upprinner på Uppsala läns vestra gräns
ur sjöarna Tarmlången, Hålsjön och Em-
sjön, går österut genom Siggefora- och
Östfor a-sjöarna, bildar sedan med syd-
östligt lopp gränsen mellan Ulleråkers
och Bälinge härader, upptager från nord-
vest BcUinge-ån och förenar sig slutli-
gen med den egentliga Fyris-ån omkr.
trefjerdedels mil ofvanför Uppsala stad.
En mil nordligare upptager Fyris-ån
sin andra vestliga gren, BjörJdmge-ån,
en förening af Wilsukers-ån, som kom-
mer från sjön Bangen och kärren der-
omkring vid gränsen mot Westerås län,
samt Wisjö-ån från JVisjön och Welån-
gen i Norunda härad, hvilken efter för-
F'yri«>Åii.
eningen bildar gränsen mellan sistuäm-
da härad och Bälinge. Ännu en mil
nordligare upptager Fyris Tensta- eller
Wendels-ån, som kommer från Tobo-
sjöarna på gränsen mellan Örby hus och
Olands härader, går åt öster till Te-
gelsmora-sjön och sedan söderut genom
den långsträckta Wendels-sjön och Bur-
unge-sjön, mottager ett vestligt tillflöde
från Långsjön och slutligen förenar sig
med Fyris-ån nära till Lena kyrka. —
Den egentliga Fyris-ån, i hvilken alla
dessa åar falla ut, upprinner från ett
ansenligt antal till en del genom raen-
niskaus åtgärd förenade sjöar i östra
delen af Uppsala län, t. ex. Lillbiasjön
och Filmsjön, som från söder mottager
vattnen frän Österly-Stordamm, Slag-
myran, Hammar-dammen och Rostsjön,
hvarefter Filrasjöns vattendrag går ve-
sterut till Gm/sjön och derifrån mot
söder till den långa D annemora-sjön,
som från öster mottager tillflöden från
Karmens Damm och Har viks - damm.
Från Dannemora-sjön fortgår Fyris-ån
söderut genom Stocksjön ^ Knifstasjön
och Wattholma Bruksdamm, strax of-
vanför Wendels-åns inflöde, böjer sig
derefter mot sydost, mottager vidare
Björklinge- och Jumkils- åarna, utgör
gränsen mellan Ulleråkers och Waxala
härader, går igenom Uppsala stad, bil-
dar sjöarna Lilla och Stora Föret, af
hvilka den förra upptager Funbo-ån,
och faller slutligen ut i Ekoln efter
vid pass 7 mils lopp, — Funbo-ån (i
nedersta loppet äfveu kallad Sä/ja-ån),
Fyris-åns enda östliga tillflöde af bety-
denhet, upprinner i Närdinghundra hä-
rad af Stockholms län, kommer in i
Uppsala län genom Långsjön, som upp-
tager ett ansenligt tillflöde från sock-
narna Rasbo och Kil, och ur hvilken
ån fortgår åt sydvest till Funbo-sjön,
derifrån åt söder och sydvest, förstärkt
af smärre vattendrag från sjöarna Ram-
sen, Trehörningen och Gorren, samt slut-
ligen åt vester, upptagande den från
Stockholms län kommande Star-ån, till-
dess han slutligen efter 2 till 3 mils
väg inom Uppsala län faller ut i Lilla
Föret. — Oaktadt Fyris-åns icke oan-
senliga område, är likväl dess vatten-
massa icke synnerligen betydlig, utom
under höst- och vårflöden, eller när ovan-
Fyranga.
ligt regniga somrar inträffa, då öfver-
svämningar förekomma i lågt belägna
trakter, t. ex, Xungsängen vid Föret
och andra. Strömtaran är der och hvar
igengrundad, så att segelfarten blott
genom rauddring kan hållas uppe från
Flottsund till Uppsala stad (0,8 mil).
Sänkningen i alla vattendragen är obe-
tydlig, kanske 160 fot eller något der-
öfver, ehuru de på sina ställen hafva
icke så obetydliga fall, deribland huf- I
vud-ån sjelf inne i Uppsala stad. Lan- i
dets medelhöjd beräknas från 30 till
300 fot. '
i
Fyriinga. Annex-socken i Skånings j
härad af Skaraborgs län, 2V2 niil s.s. v. i
från Lidköping, uppgifves hafva en areal !
af 3,518 tunnland, består af 5Vs hem--
man skatte, iVs ^^^^ krono samt 2%
frälse, 1857 taxerade till 43,500 rdr '
bko, och beboddes 1840 af 420, 1850
af 514 och år 1856 af 576 personer.
Socknen ligger på en af Lidan genom-
skuren slätt, är alldeles skoglös och lef-
ver hufvudsakligast af åkerbruk. I fa-
sta folkskolan undervisades 1856 af en
examinerad lärare och klockaren ,20 gos-
sar och 15 flickor, medan 46 barn un-
dervisades i hemmet. — Fyrunga soc-
ken är annex till Jungs kousistoriela
pastorat af 3:dje klassen i domproste-
riet af Skara stift. Kyrkan, fordora kal-
lad Firunge-kyrka, är mycket gammal,
men reparerades och tillbyggdes omkr.
1812. — Någon större gård finnes icke
i socknen, hvars adress är Skara eller
Lidköping.
fyrö, Kapitensboställe i Sköldinge
socken och Oppunda härad af Nykö-
pings län, bestående af IV2 mantal
kronosäteri, hat före reduktionen varit
ladugård till Årsta i samma socken och
köptes såsom sådan 1631 af E. Stålarm.
Fållinge. By uti Wilstads socken
och Westbo härad af Jönköpings län,
bekant genom åtskilliga fornlemningar,
deribland en mängd bautasteuar på om-
kring 100 alnars omkrets vid så kallade
»gamla kyrkogård» på Hulagårds egor,
stensuttningar vid Bräcke och Lillgår-
den, treuddar vid torpet Mörkakull, o.
s. v. — Se Allvin, Westbo, sid. 84.
F&llSkna.
403
FållnåS; eller Folinäs, kanske rättast
Folkunganäs. Gammalt gods i Sorunda
socken och Sotholms härad af Stock-
holms län, har under medeltiden till-
hört Folkungar, egdes af riksrådet Mag-
nus Porse omkr. 137 5, riksrådet Arvid
Bengtsson Oxenstjerna 1388, men i
16:de och 17:de århundradena af slägten
Bååt och hemföll till kronan vid riks-
rådet Seved Bååts söners död. Ar 1706
lemnades godset åt general Hummer-
hjelm, hvars arfvingar på 1740-talet
sålde gården åt ryttmästar Hildebrand
och hans fru, född Schönström, hvilka
egde Fållnäs 1772 och gjorde det till
fideikommiss för sina arfvingar af släg-
ten Bonde. Ar 1825 innehades gården
af friherre Bonde, sedan 1850 genom
gifte af grefve Carl Henr. Anckarsvftrd.
Åbyggnaderna uppbrändes 1719 af Eys-
sarne, men återuppbyggdes af Hilde-
brand utaf sten. Fållnäs består af 3
mantal frälse-säteri med underlydande
ISV-) mantal inom socknen, Karta hol-
me och kalkbruk samt iVo hemman i
Torö och räntor af 6^6 mantal. Vid
gården finnes en af grefve Anckarsvärd
inrättad skola för godset och socknen.
Fållökaa. Gammalt gods uti Lilla
Malraa socken och Willåttinge härad
af Södermanlands län, vid Nedingen,
anses hafva varit ett Folkungagods och
innehades är 15 60 af en Christopher
Persson, som uppgifves hafva egt all
jord i socknen; 1593 innehades gården
af Martin Kerner och såldes 1601 af
»fru Brita och hennes måg Bengt Sig-
gesson» till drottning Christina den Äl-
dre. År 1612 donerades Fållökna till
O. H. Wiangel, 1614 till Erik Elofs-
son, hvars enka stadfästes dervid 1623,
lemnades 165 5 till A. Liljeqvist, som
likväl år 1661 måste afstå gården till
Margaretha Fröman, hvilken sedan in-
nehade den som säteri; den såldes af
hennes man, B. Qveckfelt, till biskop
Joh. Matthioe, men återgick och inne-
hades af M. Fromans styffader, T. Ose-
nius. Gården reducerades, men utbyt-
tes af landshöfding Lovisin, bördades
af J. Kranck (adlad Stjernstolpe), som
var gift med E. Oseuia, och innehades
af hans slägt till omkr. 177 0. Bland
sednare egare nämnas S. A. Piper 1788,
404
Fån».
rår».
Pantzarhjelra 17 95, Jennings 1816 —
1832, A. Sparre till Axelsberg och år
1840 genom köp laiulskninr. Oldberg.
Gården består af 1 mantal frälsesäteri
méå' Underlydande V4 mantal.
Fåuöj eller Blhlö. Säteri uti filidö
Bockei) och Frötuna härad af Stock-
holms län, har varit en betydlig egen-
dom och tillhörde på ICOO-talet släg-
terna Baner och Leijonhufvud, seder-
mera från 17 09 Horn, frän 17 60 Rob-
sahm, från 1779 Lagerheim, men var
styckad ■1825 och 1849.
Fäna*^ Gammalt herregods i Löths
socken och Trögds härad af Uppsala
Vhq, iiämnea under medeltiden, åtrain-
atoae-från 1274, såsom tillhörigt her-
rar af ätten Blå, men egdes i slutet
af 15- och början af 16-hundratalet af
ätten Oxenstjerna samt är den store
rikskansleren Axel Oxenstjernas lödelse-
ort. Gården tillhörde sedan slägten
Wrede omkring 1686, Wrede-Sparre
omkring 1740, Eålamb omkring 1823,
sedan friherre Tamm och nu dennes
arfvingar. Fånö består af 3 mantal
frälse med dertill hörande Söderby och
ett tegelbruk, alltsammans taxeradt till
41,483 rdr bko år 1857; dertill kom-
ma underlydande 1 2 mantal i Löth,
Vj dito i Hacksta, 6 i Öfvergran, m. m.
Fårbo. Säteri af ^Vg mantal, med
oljeslageri och qvarn, uti Misterhults
socken och Tunaläns härad af Kalmar
län, beläget på den s. k. Jungfrukullen,
eller högsta kullen af en ås, som stry-
ker igenom socknen. Gården har for-
dom tillhört slägterua Ekenberg och
Ehrenstrahl, 1799 amiral Nordenskjöld,
sedan major C. A. Nordenskjöld.
Fårdala. Gammal sätesgård i As-
leds socken och Wartofta härad af Ska-
raborgs län, belägen på en terrass af
Fåredalsberget, har af gammalt tillhört
ätten Liljehök, af hvilken Brynte Ber-
tilsson är stamfader för Fårdala-greuen.
Af hans efterkommande nämnas Peder
Bryntesson Liljehök, gift med Raugela
Stjerna ; riksrådet Anders Pedersson L.,
gift med Anna Eibbing och f 1572;
riksrådet Nils Andersson L., gift med
Brita Hand och •{• 1619; generalfält-
tygmästaren Johan Nilsson Liljehök, år
1626 introducerad på Eiddarhuset som
M 1 bland llidders- och Adelsmän.
Han var 3 gånger gift (med Christina
Hästehufvud, Ingeborg Bååt och Chri-
stina Ulfsparre) och dog 1642; år 1651
blefvo hans söner friherrar, och eu af
dem, majoren friherre Jakob L., som
ärfde Fårdala, dog 1657. Godset kora
sedan till amiral-löjtnanten Gust. Horn,
\ 1689; men sedan äro egarne obe-
kanta till 1719, då gården köptes af
riksrådet grefve Sven Lagerberg, f 1766.
Efter honom innehades gården af hans
mag, riksrådet baron Palmstjerna, sora
år 1779 sålde Fårdala till fältmarskal-
ken friherre P. Scheffer. Denne bodde
aldrig på Fårdala, utan skänkte denna
gård till en sin anförvandt, öfverstlöjt-
nant U. Theophr. Scheffer och hans fru
B. Christ. Durietz samt upprättade af
Fårdala med underliggande 14 hemman
ett fideikommiss i Schefferska slägten.
Ofverstlöjtuant Scheffer lät uppföra två
flygelbyggnader; men platsen till huf-
vudbyggnaden, hvilken fältmarskalken
utsåg, har icke blifvit bebyggd. The-
ophr. Scheffers enka innehade egendo-
men 1830, och 1857 tillhörde densam-
ma kammarherren, rytimästaren P. H.
Scheffer.
Fåredalsberget. Se Billingen.
Fårö. O och socken, belägen norr-
ut från Gotland och från denna ö skiljd
genom det Vg ™i' breda Fårösund.
Den vackra ön, hvars invånare hufvud-
sakligast lefva af jordbruk, fiske, skäl-
och fogelfångst, är ungefär 2 mil lång
och uppgifves hafva en areal af 27,540
tunnland, af hvilka 1,450 äro sjöar och
kärr. Socknen, som består af 22^/^
hemman skatte och 1 dito krono, år
1857 taxerade till 63,540 rdr bko, be-
boddes år 1840 af 825 personer, men
hade 1850: 976 och 1856: 1,031 in-
vånare. I socknens folkskola, deu s. k.
Gazeli'ska, undervisades 1856 af 2 exa-
minerade och en prestvigd lärare 59
gossar och 32 flickor, medan 33 barn
undervisades i hemmet. — Fårö utgör
ensamt ett konsistorielt pastorat af 2:dra
klassen i Norra Kontraktet af Wisby
stift. Kyrkan, belägen 6V2 roil nord-
ost från Wisby, påstås vara anlagd år
1166, rueii ar bestäradt yngre; det är
1751 uppförda tornet är ett sjömiirke. •
Uti kyrkan finnas åtskilliga tacksägelse-
taflor uppsatta af personer, som blifvit
räddade ur sjönöd. Tre likstenar nrted
runor anmärkas. Vid kyrkan finnas
derjemte spår efter en jordvall och ett
bröstvärn. — Vid udden Lutterhorn är
en god hamn. — Adress: Wisby.
1'ägretl. Modersocken i Wadsbo hä,-
rad af Skaraborgs län, genomskuren af
Göta kanal och statens vestra jernvägs-
stambana, uppgifves hafva en areal af
11,317 tunnland, af hvilka 450 äro
sjöar och kärr. Sjön Wiken stöter till
socknen i öster. En del af allraänniu-
gen Fägrerao hörer till socknen. Den-
na består af 29 hemman skatte, ^^^^g
dito krono och 2^^ frälse, alltsammans
taxeradt till 220,325 rdr bko. Sock-
nens folkmängd, som år 1840 uppgick
till 1,693 personer, utgjordes 185 af
1,883 och 1856 af 1,896 invånare.
Socknen hade sistnämda år fast folk-
skola, i hvilken en examinerad lärare
och en klockare undervisade 53 gossar
och 33 flickor, medan 10 gossar bivi-
stade allmänt läroverk, 2 flickor hade
enskild undervisning samt 76 barn un-
dervisades i hemmet. — Fägreds mo-
dersocken utgör, tillika med annexet
Trästena, ett konsistorielt pastorat af
2:dra klassen i Norra Wadsbo kontrakt
af Skara stift. Hela pastoratet består
af 52^/jg förmedlade mantal, med 1
mantal prestgård och 1 dito stom; ve-
derlaget är 6^4^ tunnor, och hela pa-
storatets befolkning steg år 1856 till
2,454 personer. Kyrkan, belägen 2V4
mil från Mariestad, 5 mil från Skara
och 3 mil från Sköfde, af sten, var i
början liten, men blef år 1665 tillbyggd
med ett större grafchor af landshöfdin-
gen i länet, sedermera riksrådet Thord
UJfssou Bonde till Säckestad, och detta
chor blef öfverlåtet åt kyrkan år 1704.
Samma är tillbyggdes en stor och vac-
ker korskyrka i samma stil och i för-
ening med den gamla byggnaden. Kyr-
kan afbrann genom vådeld år 174 9,
men sattes åter i stånd. I densamma
förvaras porträtter af och finnas epita-
FUred.
405
phier öfver medlemmar af ätten Boade
och slägten Fegrfens. Altartaflan är
målad af Pasch. Socknens skola inrät-
tades 1827 och fick donationer af kpra-
mersrådet B. H. Santesson. — Inom
socknen ligger herresätet Fimmersta.
Vid Göta kanal märkes stationen Wass-
backen med postkontor; vid Påfvelstorp
har man ämnat uppföra en minnesvård
åt konung Carl XIII, bestående af. en
obelisk om 12 fots höjd på en klippa
å kanal-liuiens högsta punkt. — I Fä-
greds socken lefde åren 1350, — 1370
en Simon, som blef stamfader jiör gref-
liga ätten Strömfelt. Från tléöiia Si-
mon härstammade i femte led kyrko-
herden i Fägred, Joh. Bengtssoji, och
dennes sonson, landshöfdingen i Söder^
manland Joh. Haraldsson, adlades 16 42
med namnet Strömfelt. — Kyrkoherden
Anders Harald i Fegrieus var stamfader
för adliga ätten Fägerstjerna, under hvil-
ket namn hans sou Håkan, president i
Svea Hofrätt, adlades. — Adr.: Wass-
backen.
Fägre-lo, eller Mgreilsmo. Allraäa-
ning uti Wadsbo härad af Skaraborgs
län, sträcker sig genom Fägreds, Belle-
fors, Undenäs och Fredsbergs pastorater.
På skogen ligga sjöarne Sanningen,
4,301 fot öfver hafvet, Åhlången, Olofs-
sjön, Welen, 403, och Unden 393 fot
öfver hafvöt.
Fäjö. O uti Lösens socken och Östra
Härad af Blekinge län, utgör ett godt
välbygdt hemman af IV4 mantal, med
god äng och mycken bokskog. Öboer-
na idka icke obetydligt fiske.
Fällforssen. Vattenfall i Umeå-elf,
beläget midt imellau Lycksele och elf-
vens utlopp.
Fåred. Socken i Wadsbo härad af
Skaraborgs län, 1V4, mil o. n. o. från
Mariestad och V2 ™^1 *''«^'^ G'ö\.& kanal,
består af 7^8 mantal, år 1857 taxera-
de till :'.7,77 5 rdr bko, och beboddes
1840 af 2 42 personer, men hade 1850:
219 och 1856: 207 invånare. Folk-
i skolan är gemensam med Hassle, till
i hvilket patronela pastorat af 2:dra klas-
I sen i Norra Wadsbo kontrakt Färed är
406
Färentana.
annex. Kyrkan, fordora kallad St. Ger-
trud, iståndsattes år 1640, sedan hon
länge stått utan tak och innanrede,
utan att de äldsta i socknen då kunde
minnas, huru länge hon varit i detta
skick. Se vidare Hassle, — Adress:
Mariestad.
Fåreutuna. Härad i Stockholms län,
hufvudsakligen bestående af Mälar-öar-
na Lofö, Ekerö, Munsö, Adelsö, Björkö
och Färingsö eller Svartsjölandet, samt
en mängd mindre holmar, begränsas af
Klubbfjården i öster, Ekeröfjärden i sö-
der, Sö,3ra Björk-, Prest- och Norra
Björkfjärden i vester samt Bro- och
Löfst^-fjärdarna i nordost. De större
'öki'ria äro mestadels jemna och skoglö-
sa, utom Ekerön, de smärre något ber-
giga och skogbevuxna; alla, men sär-
deles de större, synas hafva varit sön-
derdelade i flera genom nu igenvallade
vattendrag. Häradets areal uppgifves
till 43,901 tunnland, af hvilka 290 äro
sjöar och kärr. Det består af 92Vg
mantal skatte, 37 dito krono och 65Vg
frälse, eller tillsammans IQSV^ mantal.
Till häradet höra socknarna Adelsö,
Munsö, Färentuua, Hillersjö, Sånga,
Skå, Lofö med Drottningholms slotts-
kapell, Ekerö och 2 mänt. (Löfsta med
Riddersvik) af Jerfälla. Färentuna hä-
rad, som 1856 beboddes af 3,390 per-
soner, har sitt tingsställe vid Svartsjö
slott och utgör tillika med Sollentuna
härad samt Danderyds, Åkers och
Werradö skeppslager en domsaga, med
Sollentuna och Wallentuna härader samt
Danderyds skeppslag ett fögderi. In-
om häradet ligga de kungliga slotten
Drottningholm och Svartsjö.
Fåreutuna. Modersocken på Färings-
ön eller Svartsjölandet, upptagande öns
nordvestra hörn, mellan Sånga i söder,
Hillersjö i öster. Brofjärden i norr.
Norrsundet i nordvest, mot Däfvensö
af Bro härad, samt Långtarmon i ve-
ster mot Munsö, uppgifves hafva en
areal af 4,513 tunnland, af hvilka 30
äro sjöar och kärr. Till socknen höra
Eldgarn och några smärre skär i Bro-
fjärden. Socknen, hvars hufvudsakliga
näringsgren är åkerbruk, består af 17^8
mantal skatte samt 3 V, dito frälse, år
Pär^aryd.
1857 taxerade till 172,650 rdr banko,
och beboddes 1830 af 556, 1850 af
631 och 1856 af 656 personer. Uti
socknens fasta folkskola undervisades
sistnämda år af en examinerad lärare
och klockaren 29 gossar och 18 flic-
kor, medan 24 flickor undervisades i
hemmet. — Färentuna, år 1334 under
namnet Fceringatima hörande till Bro-
hwidosri och sannolikt den äldsta sock-
nen på ön, hvilken omfattat densamma
hel och hållen, utgör för närvarande,
tillika med Hilleshög eller Hillersjö, ett
regalt pastorat af 2:dva klassen i Svart-
sjö kontrakt af ärkestiftet. Hela pa-
storatet består af 32^4 förmedl. man-
tal, med 1 mantal prestgård; vederla-
get är 15 tunnor 3 kapjjar, och pasto-
ratets hela befolkning steg år 1856 till
940 personer. Kyrkan, belägen 3^/^
mil från Stockholm och IOV4 niil från
Uppsala, är gammal, men reparerad i
sednare tider. — Bland socknens forn-
leraningar näranas runstenar vid kyrkan
och en vid Kungsberga by, der man
äfven, invid Långtarmen, visar lemnin-
gar efter borgen Einganäs och efter
den sannolikt yngre kungsgården Kim-
tingabergh, Kongsberga, der Magnus La-
dulås ofta skall hafva vistats, — Inom
socknen ligga Ä^ora, Ölsta, Staf eller
Stafshorg samt Eldgarn. — Adress:
Stockholm.
Färgaryd. Annex-socken i Westbo
härad af Jönköpings län, på östra si-
dan af Nissan (utom 2V4 hemman, som
ligga i vester om ån), I0V2 ^^^ s. s. v.
från Jönköping, i s. s. v. begränsad af
Torups socken i Halland, i s. s. o. af
Femsjön och i norr af Långaryd, upp-
gifves hafva en areal af 19,162 tunn-
land, af hvilka 1,010 äro sjöar och
kärr. Vigtigaste sjön är Stora Färgen
i öster. Jordmånen är mager och yt-
terligt stenbunden , socknen tämligen
skogrik. Socknen, som innefattar I6V2
mänt. skatte, 3 dito krono och 16^'Vi6
frälse, beboddes 1840 af 1,060 perso-
ner, men hade 1850: 1,141 och 1856:
1,179 invånare. Uti socknens ambula-
toriska skola undervisades sistnämda år
af en examinerad lärare 67 gossar och
47 flickor, medan 15 barn undervisades
i hemmet. — Färgaryds socken är an-
Färila.
Färlöf.
407
nex till Låugaryds regala pastorat sF
2:dra klassens l:sta afdelniug i Westbo
kontrakt af Wexiö stift. Den gamla
kyrkan, af sten, refs år 184 5, och den
nya är anlagd vid Nissan, likasom den
förra. Garala kyrkans dokumenter bort-
togos af Ebbe Ulfeldt, som anförde en
Dansk ströikorps 1646. Enligt sägnen
var det ämnadt att först bygga kyrkan
på hemmanet Bexets egor vid sjön Fär-
gen ; men osynliga händer refvo ned
det, som uppmurades. »Sattes så två
nöt för vagn, fingo pisksläng och gingo
efter behag; stadnade så, der (gamla)
kyrkan stod, i en asplund vid Färgens
strand.» — Af socknens fornminnen
näranas ett griftrör på hemmanet Hyl-
tans egor samt en jättesten, Bockehall,
vid Lunnabo. På Lahults gärde finnes
en helig lund, dock utan andra helge-
dorastecken. — Adress: Qvarsebo.
Fiirila. Modersocken uti Ljusdals
tingslag af Vestra Helsingland, vid Ljus-
ne-elfven, uppgifves, hafva en areal af
474,706 tunnland, af hvilka 30,000
ärp sjöar och kärr. Socknen, som in-
nefattar 5 2^96 oförmedlade mantal, år
1857 taxerade till 62,650 rdr banko,
beboddes 1850 af 2,688 och 1856 af
2,805 invånare och hade sistnämda är
både fast och ambulatorisk folkskola, i
den förra af hvilka 85 barn undervisa-
des, medan 358 undervisades i den sed-
nare skolan. — Socknen utgör, tillika
med Kårböle kapell, ett konsistorielt
pastorat af 3:dje klassen i Helsinglands
Vestra Ofre Kontrakt af ärkestiftet.
Socknens gamla namn är Fcevoelda.
Kyrkan ligger 8V2 ^^^^ f^^n Huddiks-
vall och 29 mil från Uppsala. — Adr.:
Ljusdal.
färjestaden. Färjeplats och gästgif-
veri uti Tborslunda socken och Alguts-
rums härad af Olands Södra Mot och
Kalmar län, från hvilken resande sättas
öfver sundet till Kalmar stad, skattla-
des 1820 till V2 ™antal och bebygg-
des af kapiten J. J. Melén, som der
anlade Engelskt garfveri och vackra
trädgårdar. Här finnas ännu leraningav
efter en skans, hvilken Gustaf Adolf
lät iordningställa år 1623, och hvilken
eröfrade$ af Danskarne 1677.
FitringsoQ. Så kallades den ö i Mä-
laren, hvilken nu allmännare benämnes
Svartsjölandet och begränsas i öster af
Löfstafjärden, Lambaren och Mörbyfjär-
den, i söder af Kallbergs sundet, öfvei-
hvilket Lulehofsbron leder, i vester af
Långtarmen och i norr af Etdgarns-
och Däfvensö - sunden ; ön håller 1^/g
mil i längd samt ^/^ mil i bredd och
innefattar socknarna Färentuna och Hil-
leshög, eller Hillersjö, Sånga och Skå.
Sannolikt har ön i fordna tider varit
delad i flera smärre genom nu igenval-
lade vattenleder, och den äldsta Fä-
rings-ön innefattade troligen' endast
norra delen af ön eller den i^uvarande
Färentuna socken med en del. af Hil-
lersjö. I denna del af ön finnai tälri-,
ka minnesmärken från forntiden, ehuru
många sådana blifvit förstörda i sed-
nare tider. Dybeck uppräknar i Runa,
II Haft., 184 2, flera sådana, till ex.
skepps-sättningar och ättehögar vid Ham-
marlotten, ättehögar på gärdet norr oro
Färentuna kyrka, ett i Sverige kanske
ensamt i sitt slag förekommande graf-
minne, en aflångt fyrkantig, genom på
tvären löpande stenrader i tre delar
afdelad stensättning i Kungsberga stor-
gärde och slutligen Riuganäs och Kongs-
berg, om hvilka se Färentuna socken.
Färiugtofta. Annex-socken i Norra
Åsbo härad af Christianstads län, 4V2
mil o. 3. o. från Engelholm, uppgifves
hafva en areal af 18,769 tunnland, af
hvilka 680 äro sjöar och kärr. Sock-
nen består af 7Vi<) mänt. skatte, 3Vi6
dito krono och 13^Vo4 frälse, var 1857
taxerad till 138,980 "rdr bko och be-
boddes 1840 af 1,130, 1850 af 1,360
och 1856 af 1,451 invånare. Socknen
hade sistnämda år både fast och am-
bulatorisk folkskola; i den förra under-
visades 65, i den sednare 80 barn, me-
dan 22 barn undervisades i hemmet.
— j^Färingtofta socken är annex till Ri-
seberga patrouelt-regala pastorat af 2:dra
klassen i Norra Åsbo konlrakt af Lunds
stift. — Inom socknen ligger säteriet
Snelleröd. — Adress: Christianstad och
Lilla Åby.
Fiirlöf. Modersocken i Östra Göiu-
ge härad af Christiaustadå län, */^ mil
408
l^airinansbo»
nordvest från Christianstad, vid Helge-
ån, uppgifves hafva en areal af 8,146
tunnland, af hvilka 1,220 äro sjöar och
kärr. Socknen består af l^jg mantal
krono och ii'^'^/^^ '^'*° fiälse samt var
tillika raed annexet Strö år 1857 taxe-
rad till 283,800 rdr bko.' Invånarne,
1840 till antalet 1,458, utgjorde 1850
ett antal af 1,952 och 1850 af 1,961.
I socknens fasta folkskola undervisades
sistnämda år 148 gossar och 124 flic-
kor, medan 22 barn undervisades i hem-
met. — Färlöfs socken utgör, tillika
med ann«xet Strö, ett alternerande regalt
och patr4inelt pastorat af l:sta klassen
i Östra Göinge kontrakt af Lunds stift.
Patronus: är egaren af Araslöf. ' Hela
yastoi^atet består af 6 6 "/gg förmedlade
mantal, med 1 mantal prostgård, och
beboddes år 185 6 af 2,94 personer.
Kyrkan, belägen helt nära Helgeå, be-
skrifves utförligt af Brunius i »Skånes
Konsthistoria», sid. 147, och har vid en
reparation år 1776 blifvit »rent af van-
ställd». I hennes vapenhus ligger en
vacker dopfunt af finhuggen granit. —
Nästan hela socknen lyder under Aras-
löfs säteri, om hvilket berättas, att i
socknen fordom funnits en herrgård,
kallad Fiirlöfsholm, på hvilken 2:ne sy-
strar bott; men som de icke kunnat
trifvas tillsammans, uppbyggde en af
dem Åraslöf, tillika med en kyrka, som
i en sednare tid blifvit begagnad till
spannmålsmagasin. Den gamla gården
Färlöfsholm förstördes af nr Ove Uge-
rup, som lät föra alla prydnader därifrån
till Araslöf. Efter honom tillföll denna
gård hans systerson Björn Ulfeldt, efter
hvilken Araslöf innehades af hans son,
Christopher, och sonson, Ebbe Ulfeldt.
Dennes dotter blef gift med ryttmästa-
ren Carl Gustaf Bonde, från hvilken
godset genom testamente kom till fri-
herrinnan Staél von Holstein, född Rid-
derscbantz. Godset, taxeradt till bko
rdr 280,230, eges för närvarande^ af
grefvarne Hugo och Malcolm Harailtou.
— Adress: Christianstad.
Fårmansbo. Se Seglingsberg.
Färs. Härad i Malmöhus läns östra
del, på gränsen mot Christianstads län,
uppgifves hafva en areal af 122,172
FKsabergr.
tunnland, af hvilka 3,864 äro sjöar och
kärr. Inom häradet ligga Worabsjön,
Söfdeborgs-sjön, Snogeholms-sjön och
Ellesta-sjön. Häradet består af sock-
narna Långaröd, Vesterstad, Östraby,
Frenuinge, Wollsjö, Kerrstorp, Öfved
med Skartofta, Branstad, Äsum, Womb,
Löfvestad, Wanstad, Tolånga, Illstorp,
Björka, Eöddinge, Earasåsa och Söfde,
tillsammans 3042/^ mantal med 21,557
invånare år 1856. Häradet har stora
ek- och bokskogar, h vilkas virke, tillika
raed spannmål, kreatur, viktualier och
bränvin, utgöra häradets nfsältningspro-
dukter. Klädedrägten och uttalet samt
lefnadssättet hafva mycken likhet med
Frosta härads. Tillika med Frosta hä-
rad utgör Färs en domsaga med tings
ställe i Sjöbo, och med samma härad
utgör det ett fögderi, som år 1856 be-
boddes af 44,794 personer.
Färs. Kontrakt inom Lunds stift,
består af följande pastorater: Wanstad
och Tolånga, konsistorielt af 2:dra klas-
sen; — Rödinge och Ramsåsa, konsist.
af 3:dje klassen; — Söfde och Blent-
arp, patronelt af 2:dra klassen: — Ills-
torp och Björka, konsist. af 3:dje klas-
sen; — Löfvestad och Fogeltofta, kon-
sist. af 2:dra klassen: — Öfved, patr.;
— Branstad och Äsum, regalt af 3:dje
klassen; — Frenninge och Wollsjö, kon-
sist. af 3:dje klassen; — Womb och
Weberöd, konsist. af 3:dje klassen; —
Kerrstorp, regalt af 3:dje klassen; —
Vesterstad och Östraby, patr. af 2:dra
klassen. Kontraktets hela befolkning
uppgick år 185 6 till 24,328 personer.
Fåssberg. Modersocken uti Askiras
härad af Göteborgs läns Vestgöta-andel,
^4 mil sydsydost från Göteborg, upp-
gifves hafva en areal af 11,919 tunn-
land, af hvilka 520 äro sjöar och kärr.
Socknen, som genomflytes af den till
talrika qvarnar och andra iudustriela
anläggningar använda Mölndals-ån, be-
står af 39 mantal skatte, 2 dito krono
och 9V2 fiSlse med 38 rojölqvarnar, 1
sågqvarn m. ra., alltsammans 1857 ta-
xeradt till 1,356,340 rdr bko. Sock-
nen beboddes år 184 af 2,190 perso-
ner, men hade 1850: 2,672 och 1856:
3,211 invåu. Siatnämda år hade Fäss-
Pölene.
rtflinge.
409
berg både fast och ambulatorisk folk-
skola, i bvilka en prestmaii, en exami-
nerad och 2 oexaminerade lärare un-
dervisade 167 barn i den förra och 128
i den sednare skolan, medan 352 barn
undervisades i hemmet och 9 saknade
undervisning. — Pässbergs modersoc-
ken utgör, tillika med aunextrna Kål-
lered, Råda, Askim och Frölunda, ett
praebende-pastorat af t -.sta klassen uti
domprosteriets Södra Kontrakt af Göte-
borgs stift. Hela pastoratet består af
HeVg förmedlade mantal, med 1 man-
tal prestgård och 2 mantal enkesäte
samt, år 1856, en befolkning af 7,402
invånare. Kyrkan, belägen V4 rail från
Göteborg och 2 mil från Kungsbacka,
flf gråsten, är mycket gammal och till-
bvggd 16 90, med torn af sten sedan
1812; så väl kyrkan som prestgården
plundrades af Danskarne är 1577. Uti
en graf i kyrkan hvilar lagläsaren uti
Elfsboigs län Anders Torkelssou och
hans hustru. — Inom socknen märkas
Liinnagård, Åby , Gxinnebo och Lag-
Iclarebäck samt Mölndals by med me-
chaniska spinnerier och väfverier, olje-
slagerier, pappersbruk, porterbryggerier,
skeppsvarf, sockerbruk m. ra., Götiska
Förbundets skola o. s. v,, hvarora vi-
dare se Mölndal. — Adress: Göteborg.
Fölene. Annex-socken uti Kullings
härad af Elfsborgs län, vid gränsen mot
Skaraborgs län, 3V<> mil o. n. o. från
Alingsås, genomfluten af Nossan, upp-
gifves hafva en areal af 2,24 5 tunn-
land, af h vilka 7 5 äro sjöar och kärr.
Socknen, hvars hufvudsakliga närings-
fång är åkerbruk, och som alldeles sak-
nar skog, består af 8V2 mantal skatte,
1 dito krono och 2- frälse, år 1857 ta-
xerade till 4 2,200 rdr bko. Folknum-
mern, år 1840 uppgående till 375 per-
soner, steg 1850 till 384 och 1856 till
il 6 invånare. — Fölene socken är
annex till Herljunga konsistoriela pa-
storat af 3:dje klassen i 4Culiings eller
Geseneds kontrakt af Skara stift. Kyr-
kan, af obekant ålder, ombyggdes af
gråsten i början af 1770 -talet. På
kyrkogården befinnas två runstenar. —
Enligt traditionen har det på backarna
söder om kyrkan stått ett fältslag mel-
lan en kung Nyckel och en böfding Falo
n.
eller Föle; den förre stupade i slaget,
och den sednare lät för bytet uppbyg-
ga kyrkan, som deraf fått namnet Fö-
lene, likasom backarne kallas Nyckel-
backarne. Mellan kyrkan och dessa
backar rinner Nossan, och öfver ån le-
der en bro, kallad Föla bro, vid hvil-
ken en tapper Svensk man, Fulo af
Byrestad, skall hafva stupat, enligt en
annan sägen. — Ingen större gård fin-
nes inom socknen. — Adress: Skara,
Olstorp.
Fölinge. Lappmarkspastorat i Jämt-
lands Lappmark, upptagande ..provinsens
nordvestligaste del, uppgifves hafva en
areal af 1,078,110 tunnland, af^ bvilka
85,000 äro sjöar och kärr, dock-i dérina
areal in beräknade Hotagens och -Frost-
vikens kapeller samt Fölinge och Ströms
Lappmarker. Af de till Fölinge Lapp-
mark hörande talrika vattendragen kun-
na vi här endast omnämna Qvarnbergs-
och Jorm- samt Fogelsjöarna, som ut-
göra de öfra länkarna i Wassdalens vat-
tendrag, samt Hotagen, Fölinge- och
Sandviks-sjöarna, hvilka genom ån Hår-
kan hafva sitt aflopp till Liths- eller
Indals-elfven. På riksgränsen mot Nor-
ge ligger, vid ungefär 64*' 40' n. br.,
det märkeliga Portfjället, icke långt från
Qvarnbergs-sjön, och hvilket genom en
djup skåra är deladt i två delar och
bildar en port, som är synlig flera mil
nedåt Wassdalen. Pastoratet innefattar
^O^Vt-j oförmedlade mantal, 1857 ta-
xerade' till 41,390 rdr bko; befolknin-
gen i Fölinge socken steg år 185 till
1,502 och 1856 till 1,619 personer. —
Fölinge socken, som i äldre skrifter
kallas Fyllinge, likasom Fölinge -sjön
benämnes Fyllingen af det der fordom
befintliga rika fisket, hvilket dock nu
lär hafva mycket aftagit, var fordom
annex till Lith, men afsöndrades der-
ifråu år 1746. Den första träkyrkan
uppsattes vid Fölingesjön i Gustaf den
Stores tid, men ombyggdes 17 58 och
sednast 1815. Före 174 6 hölls häv
gudstjenst endast 12 gånger om året.
Vid Laxsjön inom Fölinge socken fin-
nes en fast missions-skola för Lapp-
befolkningen; i socknens fasta folkskola
undervisades år 185 6 af en examinerad
lärare 70 gossar och 58 flickor, medan
52
410
Fitlllngsö.
4 3 baiu undervisades i hemmet och I
27 saknade undervisning. Pastoratet I
tillhör Jämtlands Norra Kontrakt af !
Hei'i>ösands stift. Befolkningen , som |
lefvev af åkerbruk och boskapsskötsel, !
iiar enkla seder och kläder sig allvar- |
samt. Ar 1856 utgjorde den Svenska !
befolkningen i hela pastoratet 2,670 j
personer (deraf 1,619 i Fölinge, 1,680 |
i Frostviken och 371 i Hotagen, me- i
daii Lapp-befolkningen i Frostviken upp- j
oic-k till 548 och i Hotagen till 134 '.
p^isouer. Se vidare Jämtlands Lapp- j
mark. — ..Adress: Östersund. :
FölliiigSÖ. Två mantal frälse-säleri
med cj^yaru och såg i Kisa socken och ;
Kinds härad af Östergötlands län, vid ;
sjön Nedra Föilingens utlopp, med un- '
deriydande 1 mantal skatte Qvarntorp :
och Falklyckan, skatte-äng med qvarn I
och såg, tillhörde 1857 kapiten A. G. '
Pauli. Gården, som fordom kallades i
Filungshed, sedan Fyllingsjö, har till- i
hört Wreta kloster, köptes ifrån kronan '
16 29 och bebyggdes af P. Stjernfelt, \
hans dotter Christina medförde den i
sitt äktenskap med Christopher Grubbe
{- 1681). År 1700 innehades gården
af Maria Stjernfelt, då som krono, men
17 26 som frälse af öfverste F. VV. von
Goltz, gift med Grubbes systerdotter
M. C. Örnflycht; på 17 50-talet tillhör-
de FöUiugsö M. Grubbe, 1783 L. Dra-
ke, 1818 E. Drake och hans systrar,
1825 J. P. Hellwegh. Qvarntorp har
alltifrån 16 29 lydt under gården; 1852
hörde ^/^ mantal skatte Torp i Eneby
likaledes under FöUingsö.
Föra. Annex-socken i Åkerbo hä-
rad af Ölands Norra Mot, uppgifves
hafva en areal af 7,359 tunnland, af
hvilka 15 äro sjöar och kärr. Utom
jordbruk idkas fiske, dock af föga be-
tydenhet, och stenbrytning, som är mer
inbringande; qvinnorna förfärdiga strum-
por till afsalu. Socknen består af 15^4
mantal skatte och 4*/^ dito krono, år
1857 taxerade till 58,85 rdr banko;
befolkningen, år 18 40: 728 personer,
uppgick 1850 till 818 och 1856 till
860 invånare. 1 socknens fasta skola
undervisades sistnämda år 46 gossar
och 36 flickor, medan 12 barn hade
Wörherg.
undervisning i hemmet. — Föra soc-
ken är annex till Persnäs kousistoriela
pastorat af l:sta klassen i Ölands norra
kontrakt af Kalmar stift. Kyrkan, be-
lägen 6 mil nordost från Kalmar och
2^/2 mil nordost från Borgholm, är af
sten, liten och oansenlig, men försedd
med två torn, inredda med flera rum
eller celler. Vestra tornet, som är af-
deladt i 4 våningar, af hvilka den ne-
dersta utgör ett hvalf i kyrkan, de öf-
riga äro delade i 2 kamrar hvardera,
har, likasom andra dylika torn på Ölands
kyrkor, varit ett så kalladt convivii-hus
(gästrum) för prester och vandrande
munkar. I kyrkan förvaras två bilder
sedan katholska tiden, en St. Göran
och en bild af en biskop; en gammal
sönderslagen dopfunt ligger på kyrko-
gården, och strax öster om kyrkan lig-
ger en sten med latinsk inskrift i munk-
stil. — Bland socknens fornleraningar
nämnas ett stenkors i åkerlyckau Kors
horfvan strax söder onv kyrkan, upprest
till minne af en prest i Föra, herr Mar-
tinus, som der blifvit ihjälslageu af en
wbiskops fougde», — bautastenar vid
Grönshinda by, en stensättning på Pju-
keberget o. s. v. "Vid Föra by har man
ur jorden upptagit ett horn .af en alns
längd och fyldt med 2 — 300 silfver-
penningar. — Adress: Borgholm.
Förarp. Ett mantal frälsesäteri uti
Tutaryds socken och Sunnerbo härad af
Kronobergs län, förvärfvades till evär-
deligt frälse af Carl Carlsson Gyllen-
hjelm enligt Kongl. Brefvet af den 31
Maj 1622, hvarefter han gaf det evär-
deligen till sätesgård åt sin gamla hof-
mästare Welam Netherwood, som der-
på fick kunglig konfirmation år 16 29.
Bland sednare egare näranas prosten
Hjelmerus 1805, öfverstlöjtn. v. Brand-
ten 1807, ingeniör Bergh 1844, öfver-
direktör Hörstadius 1857.
Föreda. Ett hälft hemman skatte i
Hvetlanda socken och Östra Härad af
Jönköpings län, der, enligt sägen, ett
fältslag stått på Kringemad och lemnin-
gar efter vapen blifvit funna.
Förberg. Bondgård i Refsunds soc-
ken och tingslag af Jämtlands län, be-
Förlanda.
Förslör.
41!
rättas hafva varit kungsgård och skans
i drottning Margarethas tid, och skola
ortens invånare ännu år 1410 hafva der
utgjort siu skatt.
Förlauda. Annex-socken i Fjäre hä-
rad af Hallands län, IV4 "»il o. s. o.
från Kongsbacka, uppgifves hafva en
areal af 11,155 tunnland, af hvilka
1,020 äro sjöar och kärr. Socknen är
stenbunden och föga odlingsbar samt
har flera större, med ljung bevuxna ut-
märker, åtskilliga insjöar och smärre
bäckar samt en betydligare å. Det sva-
ga åkerbruket föranleder, att socknens
yngre karlar mest idka sjöfart, hvarför-
utan både män och qvinnor mycket sys-
selsätta sig med spanad, de förra äfven
med snickeri och timmermans-arbete,
hvari de uppnätt mycken skicklighet.
Socknen består af 26^^/^^ mantal, och
befolkningen, som år 1840 uppgick till
892 personer, utgjordes 1850 af 891
och 1856 af 936 invånare. Uti sock-
nens arabulatoriska skola undervisades
sistnämda år 5 gossar och 32 flickor,
medan 70 barn undervisades i hemmet
och 5 saknade undervisning. — För-
landa socken är annex till Fjärås prse-
bendepastorat (personl. för biskopen) af
2:dra klassen i Fjäre och Wiske kon-
trakt af Göteborgs stift. Kyrkan, re-
parerad åren 1807 och 1813, är nu
ljus och prydlig samt har en gammal
altartafla , föreställande Påskalammet,
med nu oläslig inskrift. — Inom sock-
nen namnes en större jättegryta på Sto-
ra Axtorps gärde. — Adress: Kongs-
backa.
Förlösa. Modersocken i Norra Möre
härad af Kalmar län, 1 V4 niil nordvest
från Kalmar, uppgifves hafva en areal
af 10,7 52 tunnland, består af 221%^
mantal skatte, 2 '/g dito krono samt
8V4 dito frälse, alltsammans år 1857
taxeradt till 17 6,620 rdr bko. Sock-
nen beboddes år 1840 af 1,235, år
1850 af 1,372 och år 1856 af 1,400
personer. Sistnämda år funnos här bå-
de fast och ambulatorisk folkskola, den
förra med 71, den sednare med 36 lär-
jungar, medan 4 gossar åtnjöto allmän
undervisning och 6 barn undervisades
i hemmet. — Förlösa socken, som for-
dora varit praebende åt scbolraästaren i
Kalmar, men blef särskildt pastorat åt
15 82, utgör för närvarande ensam »tt
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen i
Norra Möre kontrakt af Kalmar stift.
Prestgärden, 1 mänt., afbrändes af Dan.
skarne år 1611. Kyrkan, belägen II/4
mil från Kalmar, är gammal och har
torn på östra ändan samt förmodas haf-
va varit klosterkyrka; äfven hon afbrän-
des af Danskarne 1611 (den 5 Dec),
men uppbyggdes åter och utvidgades
ansenligt 17 69. — Inom socknen lio-ga
säteriet Kjälltorp och frälsegärden För-
lösa. Vid Gössbäcksby har varit Norra
Möre härads urgamla tingsplats.
Adress: Kalmar. ;
Förrful. Frälse,säteri uti Öst% Skru-
keby socken och Åkerbo härad af Öster-
götlands län, synes åtminstone till en
del hafva tillhört Wreta kloster, men
kora genom donation af år 1623 till
Lars Skytte (f 16 34) och fick frälserätt
samt innehades sedan sannolikt af Skyt-
tes måg, landshöfdingen Hans Strijk (•{-
1653), och hans son, Gotthard (f 1692),
men reducerades; en del tillhörde ännu
1700 fru Strijk och 1726 hennes arf-
vingar. Ar 17 58 blef Förråd med Pers-
torp och Rysslinge förvandladt till fräl-
sesäteri genom transport från Lanne-
björke i Skärkind; gården egdes då af
major Lars Roxeudorff (f 1769) och
derpå af hans dotter Beata Charlotta,
gift 1792 med kapiten P. von Wilsk-
man, som innehade Förråd ännu 18 25,
raen försålde det för framtiden till enke-
grefvinnan Bjelke på Stureforss, som
gjorde det till fideikomraiss för sin son,
grefve Thure Bjelke. År 1857 tillhör-
de gården kapiten A. Norbeck. Förråd
raed Perstorp består af 1 Vo mantal
frälsesäteri; år 1852 lydde derunder in-
om socknen Hagby 1 mantal skatte,
Wärla, 1 dito frälse, Eysslinge, V2 man-
tal frälse, Lundby, I dito skatte, och*
Sqvallinge, '/^ mantal skatte. Pers-
torp, Wärla och Rysslinge egdes 1686
af landshöfd. Balth. Gyldenhoff (f 1689),
Wärla 1700 af hans arfvingar; Pers-
torp och Rysslinge tillhörde 1726 öf-
verstinnan Roxendorff.
Förslöf. Modersocken i Bjäre härad
af Christianstads län, IV4 naiil n» fi'ån
412
F»rsl»r.
F^ttsheforss.
Engclholra, vid hatVet, uppgifves hafva
en /a»"ef»l af 6,063 tunnland, af bvilka
15 äro sjöar och kärr. Socknen, som
hestår af 21 mantal, beboddes år 1840
af 1,240, 1850 af 1,857 och 1856 af
1,962 personer. Uti fasta folkskolan
undervisades 1856 af 1 examinerad lä-
Hre 131 gossar och 101 flickor, me-
dan 143 barn undervisades i hemmet.
— Förslöf utgör, tillika med annexet
Grefvie, ett regalt pastorat af 2:dra
klassen i Bjäre kontrakt af Lunds stift.
Hela pastoratet består af 47^/^ förmed-
ladf hemman , med prestgård af '/g
rnanta!; hela befolkningen steg år 1856
till 3,895 personer. — Adress: Engel-
bolna.
Fösked. Jernbruk i Nyeds socken
och tingslag af Wärralands län, anlades
för 2 hamrar år 1636 af borgmästaren
Johan Börjesson i Carlstad, men hade
sedan blott en härd, år 1840 privile-
gierad till 533 sk'S årligt smide af
köpetackjern med 5 sk'tE 6 1'tC hammar-
%katt. Tillverkningen är nu fri. Bru-
ket eges af C. G. Geijer med flera in-
teressenter,
Pöskeforss. Jernbruk i Ekshärads
socken och Elfdals härad af Wärralands
län, anlagdt 17 55, har 4 ofria härdar
TOed 65 sk-tC 12 l<a 1 "tE frälserätt och
2,336 sk'a 7 J<a 10 fE privilegieradt
smide mot II skS 13 1'ffi 1 3 "tE i ham-
marskatt. Bruket hör till de s. V. Ud-
deholms verken.
AE
45
H58
bd,2
Historiskt-geografiskt och
statistiskt lexikon öfver
Sverige
PLEASE DO NOT REMOVE
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET
UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY